Det svenska konsumtionsbeteendet

Transkript

1 NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Kandidauppsas i makroekonomi, 2008 De svenska konsumionsbeeende En ekonomerisk analys av den permanena inkomshypoesen Handledare : Fredrik NG Andersson Förfaare: Ida Hedlund Anna ersdoer

2 Absrac Tiel: Topic/course: Wriers: Supervisor: De svenska konsumionsbeeende En ekonomerisk analys av den permanena inkomshypoesen NEKK01, Bachelor hesis Ida Hedlund, Anna ersdoer Fredrik NG Andersson Keywords: ermanen income hypohesis, Milon Friedman, Consumpion smoohing, Sweden urpose: The purpose of his hesis is o examine wheher he permanen income hypohesis can be applied on he consumpion paern of Sweden during he ime period Mehod: To do he observaion an economeric regression analysis has been made. The variables esed are consumpion, real GD, sock- and real esae marke prices. In he model hree differen ime periods have been invesigaed o faciliae he origin of differen paerns. Conclusion: The Swedish consumpion paern seems o be in accordance wih he permanen income hypohesis. The analysis shows ha consumpion in all hree ime periods does no exceed he increases in income. 1

3 Innehållsföreckning 1. Inledning Teori Opimal konsumion Kredibegränsningar Tillfälliga och permanena inkomsökningar Modell Empiri Daamaerial Skaning av modellen Analys Uvärdering av BN som må på inkoms Uvärdering av BN och den permanena inkomshypoesen Avsluande reflekioner Referenslisa

4 1. Inledning Riksbanken har under de senase åren belys de svenska folkes ökade konsumionsbeeende års inflaionsrapporer beskriver hur konsumionen under åre öka krafig då individers förmögenhe blivi sörre dels på grund av en god börsuveckling och sigande fasighespriser men även på grund av sänka skaer och höj barnbidrag. Vidare i rapporen preseneras dock a de ine enbar är de disponibla inkomserna som öka uan även hushållens skuldsäning. I figur 1 visas hur skulderna i förhållande ill inkomserna öka märkbar under de senase åren. rocen av disponibel inkoms Finansiella illgångar Skulder Reala illgångar Figur 1 Hushållens skulder sam finansiella och reala illgångar Rosenberg (2004) uppmärksammar samma problemaik kring hur de ökade fasighespriserna leder ill ökningar i både konsumion och skuldsäning. Huruvida hushållen ar i beakning a de evenuella låga ränorna kan komma a siga senare framläggs som e sor orosmomen. Vidare befarar kronofogdemyndigheen a framväxen av de kora kredierna, eller så kallade sms-lån, kommer leda ill fler obealda ärenden. Någo som bekräfas då dessa sedan 2006 öka dramaisk. 1 Samidig som dessa farhågor råder erbjuder banker så som Swedbank och 1 hp:// ( ) 3

5 SEB sudener kredikor med upp ill kronor i kredi 2. Då både sms-lån och kredikor kan dra å sig individer med redan ansrängd ekonomi leder dessa anbud ill ökad risk för obealda skulder. Speglar den ökade konsumionen enbar ökningar i inkoms eller kan man urskilja en förändring i konsumionsbeeende som med hjälp av lån och kredier översiger illgångarna? Med Friedmans eorier kring den permanena inkomshypoesen och Modiglianis livscykelhypoes ska de i denna uppsas undersökas huruvida dagens konsumionsmönser sämmer överens med e raionell konsumions- och upplåningsbeeende. Dessa eorier går u på a individer skapar förvänningar om framida inkomser och därefer lägger upp e följsam, jämn konsumionsmönser. å dea sä menar man a individer handlar raionell då de genom a väga framida inkomser mo in- och ulåningsränor kan besämma ifall de lönar sig a spara för framida konsumion eller låna för konsumion idag. Inom samma område har de idigare lags fram en sudie av Manisaris (2006) där han genomför en regressionsanalys av konsumionsfunkionen av den permanena inkomshypoesen för 15 EU-länder. Daamaeriale ugör en idsperiod från Manisaris ugår från en ekonomerisk modell vilken baseras på a konsumionsfunkionen ugörs av en permanen och en illfällig del. Genom a applicera eorin kring den permanena inkomshypoesen har Manisaris räkna u konsumionselasicieer. Dessa resula pekar på a den ekvaion han ugå från väl beskriver hur konsumionsfunkionen fungerar under den permanena inkomshypoesen. Således har han kommi fram ill a de 15 ländernas konsumionsmönser kan beskrivas av den permanena inkomshypoesen. En yerligare undersökning inom ämne preseneras av Ireland (1995). Där framhålls hur sparande minska all mer ill förmån för en högre konsumion. Diverse eorier preseneras där yngden läggs på Fisher (1907), Hall (1978) sam Campbell (1987). Med hänsyn ill dea uför Ireland vidare en analys av kvaralsvis daa för perioden för USA. 2 hp:// ( ) hp:// ( ) 4

6 Daamaeriale jämförs med och uan resrikionen för permanen inkoms. Syfe med denna uppsas skiljer sig någo från vår då Ireland undersöker huruvida man kan använda sig av den permanena inkomshypoesen för a föruspå prognoser. Resulae visar hur de åskådliggjorda minskningarna i individers sparande ine är hållbara i de långa loppe. Förr eller senare menar han på a konsumionen kommer a ava och således ekonomin sakas ned. Dock är den permanena inkomshypoesen mosägande efersom individer minskar si sparande då de förvänar sig en högre framida inkoms. Den ekonomeriska analys som uförs sämmer väl överens med den permanena inkomshypoesen och pekar således på a en minskning i sparande innebär en illväx i inkoms snarare än en minskning i dio. Dejuan och Seaer (2006) uför en analys då de använder sig av e så kalla IH-es (ermanen income hypohesis-es). Även i dea es används elasicieer för a esa hypoesens realie. De bakomliggande anagande är a inkomselasicieen är högre för hushåll som har en högre andel permanena inkomsökningar än för hushåll som har fler illfälliga variaioner i inkomsen. Daamaeriale är häma från perioden Förfaarnas olika eser visar e söd för den permanena inkomshypoesen. Dock kan ine de sarkase implikaionerna av hypoesen bevisas, vilke de lämnar öppe för andra forskare a vidareuveckla. Vidare presenerar Dejuan, Seaer och Wirjano (2004) en arikel då de uför en regressionsanalys med samma ekonomeriska meoder som ovan, i dea fall rör sudien 48 av USA:s saer. Daamaeriale sräcker sig från 1953 ill Analysen av konsumionsmönsre visar sig i resulae sämma väl överens med den permanena inkomshypoesen. Yerligare en arikel framhålls av Dejuan, Seaer och Wirjano (2006) då de undersöker idsseriedaa för 11 av väsra Tysklands saer. Förhållande mellan konsumion och inkomsinnovaioner esas i en jämförande sudie. Även i denna arikel används de så kallade IH-ese, denna gång över idsperioden Arikeln umärker sig bland de 5

7 reserande då resulae ine visar e lika sark samband med den permanena inkomshypoesen. Dock finns de e viss söd för eorin då negaiva inkomsförändringar kan förklaras bäre av hypoesen är posiiva sådana. Vad vi vill undersöka är hur väl konsumionen de senase 50 åren mosvaras av den permanena inkomshypoesen i Sverige. De är även inressan a uvärdera huruvida konsumionsbeeende är konsisen över iden eller om man kan skönja Riksbankens oro de senase åren. Undersökningen av dea kommer a ske genom en ekonomerisk analys där daa på Sveriges individers konsumion och inkoms mellan perioden 1950 ill 2006 undersöks. Tidigare forskning behandlar ine daamaerial för enbar Sverige, därför ansågs dea vara e relevan område a sudera. Dea för a se om Sveriges konsumion överenssämmer med resulaen från den idigare forskning som uförs. Tidsperioden är vald då den speglar modern id och blir därför mer inressan och läare a relaera ill. erioden är senare uppdelad från , och Dea för a granska evenuella förändringar i konsumionen över iden. I våra skaningar har vi val a använda oss av BN som må på inkoms och med dea därför ine agi hänsyn ill andra möjliga må på inkoms. å samma sä har vi val a låa börs- och fasighesprisindex så för förmögenhe och således ine beaka andra förmögenheshöjande fakorer. Uppsasen är vidare disponerad enlig följande; avsni vå behandlar eorierna bakom konsumionsmönsre vi sudera, vilke följs uav en presenaion av vår insamlade daamaerial sam den ekonomeriska modell vi använder oss av. Avsni re är en meoddel som beskriver vår empiri. Sluligen preseneras en analys av de genomförda skaningarna med illhörande diskussion. 3 E medelvärde per fyra år har använs vid uräkningarna, för vidare förklaring se s.20 6

8 2. Teori Fisher (1907) framhåller e resonemang angående räna och hur man med denna i åanke konsumerar i nuid och framid. Då man väljer a a hänsyn ill ränan görs e val mellan konsumion idag eller imorgon. Dea val beror på hur hög eller låg ränan är, sam huruvida alernaivkosnaden av värde förändras av konsumion idag eller i framiden. rise på morgondagens konsumion i ermer av dagens konsumion är 1/(1+r). (Se exempelvis Burda & Wyplosz, 2005, s.105). Hänsyn måse således as ill i vilken period vi jänar på a konsumera och dessuom evaluera hur mycke denna konsumion är värd för oss i dagens läge. I figur 2 (Ireland, 1995) illusreras vilka val e hushåll sår inför då de väljer mellan a konsumera respekive spara. Ränan beskriver hur marknaden illåer hushålle a göra vale mellan a konsumera idag och imorgon, dea give a krediresrikionerna är uppfyllda. Då hushålle lånar idag måse de imorgon beala illbaka de lånade beloppe muliplicera med (1+r). å samma sä fås vid en ulåning beloppe illbaka muliplicera med (1+r). Indifferenskurvorna 1 och 2 beskriver individens preferenser mellan a konsumera idag eller imorgon. 7

9 Figur 2 Möjliga konsumionsval y 0 beskriver inkomsen i period 0 och y 1 inkoms i försa perioden. Samma resonemang gäller för konsumionen, c 0 och c 1. y 0, c 0, y 1 sam y 1 förklarar en ökning i paramerarna då de sker en ökning i inkoms. Luningen (1+r) beskriver hur den fasa ränan påverkar konsumenernas val då konsumenen kan välja mellan a konsumera idag eller imorgon. Räna spelar sor roll i ermer av förmögenhe då denna påverkas av ränan. Förmögenheen, som kan beså av dels varor sam egendom, är lika sor som de diskonerade värde av dess förvänade framida värde. Om värde på varorna och jänserna förblir oförändra så är en ökning eller minskning i ränan de som kommer a avgöra förmögenheens uveckling. Omfaningen av denna påverkan blir sörre ju längre id kapiale behålls, de vill säga förmögenheen påverkas mer om den kan influeras under en längre period (Fisher, 1907). Friedman (1957) forsäer a uveckla Fishers idéer kring konsumion genom a generalisera modellen för fler än vå idsperioder sam ar i beakande hushållens osäkerhe kring framida inkomser. Inledningsvis presenerar Friedman e exempel för a underläa vidare analyser. 8

10 De beskrivs då hur e anal män jänar $100 i veckan varvid de även konsumerar för $100 i veckan. 1/7 av männen får sin lön illdelad på måndagen, 1/7 på isdagen och så vidare. Männens konsumion följer däremo ine samma mönser. Dea då de ine är rimlig a en individ spenderar hela sin inkoms samma dag lönen ubealas. Vanligvis kan dock en ökning i konsumionen urskiljas denna dag då individer enderar a konsumera mer när inkomsökningen erhålls. Emellerid sparas viss lön för a konsumion ska möjliggöras även senare under veckan. Därför kallar Friedman a de män som inkassera lön en specifik dag har e posiiv sparande och a de andra 6/7 av männen samma dag har e negaiv sådan. Han vidhåller a konsumionen vid en inkomsökning ökar, men ine med hela förändringen då även sparande ar upp en del av inkomsökningen. Därmed kan man säga a när konsumionen är posiiv är ofas inkomsen noll och andelen som går ill sparande växer när inkomsen ökar. Samma exempel kan sedan användas för längre idsperioder för a bäre förklara verkligheen. Vidare i analysen uvecklas eorierna genom a skilja på mäbar inkoms och den inkoms individen fakisk lägger upp sin konsumion efer, den permanena inkomsen. å samma sä skiljs konsumionen via en mäbar och en permanen konsumion. Den permanena inkomsen och konsumionen kan dock ej observeras uan kan bara idenifieras genom a sudera individers konsumions- respekive inkomsmönser. Dea är dock ine illräcklig för a dra några slusaser kring den permanena inkomsen eller konsumionen. Därför uökas såväl inkoms som konsumion med en illfällig fakor. Denna definieras som en slumpmässig effek som endas varar över en korare idsperiod. Vidare förklaras a de illfälliga effekerna i en inkomsökning ine påverkar konsumionen uan a den främs besäms av den permanena inkomsökningen. De illfälliga effekerna syns framför all i individens mäbara sparande. C = C + C T Y = Y + Y T Då de permanena och illfälliga effekerna ine kan mäas i förhand uan endas observeras perioden efer kan man med vissa anagande skapa inferens för grupper av individers konsumionsmönser. Med hjälp av ovan ekvaioner uförs sedan regressioner där resulae 9

11 för hypoesen visar hur relaionen mellan permanen konsumion och permanen inkoms besår av en kvo som hålls konsan för alla nivåer av inkoms. Kvoen kan isälle påverkas av andra variabler så som räna och förhållande mellan förmögenhe och inkoms. Däremo visar samma empiriska resula hur relaionen mellan den mäbara konsumionen, C, och den mäbara inkomsen, Y, minskar då inkomsen ökar. Med hjälp av ovan exempel kan dea förklaras då sparande var posiiv för de män som erhöll lön medan e negaiv sparande förekom hos de män som ej moog inkoms. Efersom sparkvoen ugörs av inkoms minus konsumion innebär dea a vid en inkomsökning minskar andelen konsumion i förhållande ill sparkvo. Då Friedman genom a dela in inkoms i permanena och illfälliga fakorer funni samband mellan individers konsumionsmönser har på så vis den permanena inkomshypoesen skapas. Denna hypoes uvecklas av Modiglianis (Deaon, 2005) eorier vilka ugår från a individer är raionella och kan göra inelligena val genom a föruspå framida inkomser. Individer kan skapa en bild av hur deras konsumionsmönser kommer a se u i olika åldrar och sedan handla därefer. Dea oberoende av vilken fakisk inkoms som råder. Modigliani framlägger hur en raionell individ konsumerar över lives gång i hans livscykelhypoes. Se figur 3. 10

12 Figur 3 Livscykelhypoesen Här kan uläsas e konsumionsmönser som inleds då vi vid födseln är uan inkoms, vilke vanligvis besår fram ill vi blir äldre och börjar arbea. Således lånas ofas pengar när man är ung. Då man vid sudier som regel är beroende av a låna pengar anses dea befoga, då man anar a de kommer finnas en högre bealningsförmåga i framiden. Agerande förekommer då individer föredrar a jämna u sin konsumion över lives gång. Man förusäer även a individer agerar raionell i fråga om konsumionsbeeende, de vill säga om man ine har möjlighe a låna pengar enlig ovansående resonemang så avsår man från de. Då individer i e senare skede inleder sin yrkeskarriär sparas en del av inkomsen. Dea görs för a man som ovan nämns vill jämna u konsumionen över sin livsid. Sparande ökar vid arbesför ålder då samma konsumionsmönser vill upprähållas även senare i live. ensionssparande är e exempel på dea då vi beräknar a ine vara lika kapialsarka som pensionerade. Sparkvoen beror på inkomsens illväxak, ine nivån. Dea efersom en raionell individ sparar även vid en lägre inkoms. Summan kapial man lånar eller efersrävar a spara ihop ill mosvarar en individs permanena inkoms. Denna inkoms, om den ses som 11

13 konsan, ger samma nuvärde som den fakiska förvänade framida inkomsen (Se exempelvis Burda & Wyplosz, 2005, s.129). 2.1 Opimal konsumion Enlig konsumionsujämningseorin efersrävas allid opimal konsumion för de olika idsperioderna. För opimal konsumion föreligger de vissa resrikioner då konsumionen måse ligga inom budgelinjens ramar. När en konsumen befinner sig på budgelinjen spenderas den oala förmögenheen. Dea kan beskrivas genom urycke: C 1 +C 2 /(1+r) = Y 1 +Y 2 /(1+r) = Ω = förmögenhe. Förmögenheen kan enlig ovansående uryck fördelas på vå idsperioder. Hur konsumionsmönsre uformas beror på de nuvarande värde av inkomsen och ine av den specifika idpunk då konsumion sker (Se exempelvis Burda & Wyplosz, 2005, s.129). Figur 4 Opimal konsumion M och A beskriver möjliga konsumionsval och punken R beskriver den opimala konsumionen. 12

14 Kurvorna 1, 2 och 3 i figur 4 (Se exempelvis Burda & Wyplosz, 2005) är indifferenskurvor. Dessa beskriver olika nivåer av nya, vilken bygger på individers preferenser. Individen föredrar allid så hög nya som möjlig. Ju längre u från origo indifferenskurvan befinner sig deso högre nya. Så länge budgeresrikionen är uppfylld finns de en möjlighe a välja vilken indifferenskurva konsumionen ska anpassas efer. Möjlig konsumion ligger som sag inom ramen för budgelinjen. Således kan man i figur 4 som högs konsumera enlig indifferenskurva 2 då indifferenskurva 3 ligger uanför budgelinjen. De är ine önskvär a konsumera i enlighe med kurva 1 då denna genererar en mindre nya. (Se exempelvis Burda & Wyplosz, 2005, s.127). Indifferenskurvorna beskriver hur villig konsumenen är a ge upp konsumion i framiden för a kunna konsumera idag. Kurvans luning beskriver villigheen a subsiuera konsumion mellan de vå olika perioderna. En bran luning innebär a man gärna ger upp konsumion i framiden för konsumion idag. (Se exempelvis Burda & Wyplosz, 2005, s.127). Konsumenen har som sag möjlighe a dela upp konsumionen i olika idsperioder. unk M i figur 4 mosvarar e val där man hellre konsumerar i framiden än i nuläge, dea genom a öka sin sparkvo idag. I punk A väljer man a konsumera idag framför imorgon, vilke exempelvis kan innebära a man ar e lån. unken R mosvarar den opimala konsumionen, då alla resrikioner är uppfyllda. Då budgelinjen och indifferenskurvan skär varandra upplever konsumenen sörsa möjliga nya. I punk R lånar konsumenen C 1 -Y 1 och bealar illbaka Y 2 -C 2 i framiden. Konsumenen i punk A kan välja a konsumera i enlighe med punk R, dock föredrar denna konsumen a konsumera idag hellre än a hamna på högsa möjliga nyonivå. Samma resonemang gäller för konsumen M som hellre konsumerar i framiden (Se exempelvis Burda & Wyplosz, 2005, s.129). 13

15 2.2 Kredibegränsningar Önskan a konsumera opimal kan dock ine allid uppfyllas. Någo som illusreras i figur 5 (Burda & Wyplosz, 2005). För a kunna opimera konsumionen krävs de en möjlighe a a lån vilke är en av förusäningarna i konsumionsujämningseorin. Dea beskrivs i budgelinjen CD. Dock är man ine som konsumen allid önskvärd krediagare, vilke bidrar ill begränsningar av konsumionen. Då man ine har möjlighe a låna kapial förkoras budgelinjen ill CA. Konsumenen föredrar a befinna sig på den ursprungliga budgelinjen CD och konsumera i punk R. Då kvarsår möjligheen a låna resurser och beala illbaka dessa vid en senare idpunk. Då budgelinjen reduceras ill CA får konsumenen en resrikiv uväg då vale a konsumera i punk A är de enda alernaive. Konsumionen i punken är lika sor som inkomsen såväl i dagens läge som i framiden (Se exempelvis Burda & Wyplosz, 2005, s136). Figur 5 Kredibegränsningar R är den opimala punken då möjlighe finns ill såväl lån som konsumion. A beskriver en punk då konsumionen idag och imorgon måse vara lika sor som inkomsen. 14

16 2.3 Tillfälliga och permanena inkomsökningar För a vidare förklara hur Milon Friedmans inkomsindelningar påverkar konsumionen illusreras i figur 6 (Burda & Wyplosz, 2005) hur individer agerar beroende på om en inkomsökning ses som illfällig eller permanen. I sarpunken A sker i ugångsläge en illfällig ökning i inkoms, vilken beskrivs av förflyningen ill A. Efersom en illfällig inkomsökning ses som osäker då man ine kan räkna med a denna ökning bibehålls konsumerar man ine för hela ökningen. Man använder sig här av samma resonemang som gäller för Friedman och Modiglianis konsumionseorier vilka säger a man ujämnar sin konsumion över iden beroende på ens förvänningar om framida inkomser. Givevis ökar konsumionen både idag och i framiden men man väljer a öka sparkvoen på grund av den osäkra inkomsökningen och hamnar således i punken R. Figur 6 Tillfälliga och permanena inkomsökningar A beskriver en illfällig inkomsökning och förflyningen ill A en permanen sådan. R och R beskriver hur hushålle agerar vid respekive inkomsökning. En permanen inkomsökning är mer pålilig än den illfälliga då de as för give a denna bevaras. Efersom vi har en fassälld ökning av inkomsen kan vi konsumera för hela denna och behöver därför ine spara ill e framida läge av ekonomisk orolighe. En permanen 15

17 inkomsökning mosvaras av förflyningen från R ill R där vi kan se a A omplaceras ill samma punk som R, de vill säga vi konsumerar för hela ökningen. En permanen inkomsökning innebär således enlig konsumionsujämningseorin a vi har belägg för a låna pengar och konsumera mer idag då en inkomsökning vänar. Om vi förvänar e öka kapial i framiden är de således ine irraionell a spendera mer idag. Däremo är de irraionell a konsumera idag om vi enbar förvänar oss en illfällig inkomsökning, då man åminsone bör spara en del av den vänade ökningen. 2.4 Modell Milon Friedman delar upp konsumionen i vå delar, permanen konsumion, C, och illfällig konsumion, T C (Friedman, 1957, s.22). Dea urycks i följande formel, C = C + C. (1) T Inkomsen är uppbyggd på samma sä som konsumionen, de vill säga av permanen och illfällig inkoms. Y = Y + Y (2) T Den illfälliga konsumionen anas i de långa loppe jämnas u då dessa förändringar enbar påverkar på kor sik: = 0 T C = 0. Dea resonemang gäller även för en illfällig inkomsökning, T Y. Vidare anas permanen konsumion bero på permanen inkoms enlig följande modell, C = α + βy (3) För a kunna esimera ekvaion (3) börjar vi med a subsiuera in denna i ekvaion (1). C = α + βy + C +ε (4) T 16

18 Vi skriver sedan om ekvaion (4) i ekonomeriska ermer där vi juserar för den illfälliga konsumionen. C = α + β + υ (5) Y υ mosvaras av den illfälliga konsumionen sam ε som beskriver en chock eller en plöslig förändring. I modell (2) kan vi enbar mäa Y. Då vi vill esimera den permanena inkomsen, behöver vi skriva om den permanena inkomsen så a den beror av vå idsperioder. Då kan e mäbar uryck lösas u. Y Y = δ ( Y Y ) 1, 0 <δ 1 (6) 1 δ anger vad inkomsökningen besår av. E lie δ innebär a ökningen i Y beror mes på illfälliga inkomsökningar, T Y beror på permanena inkomsökningar, Y., medan e hög δ beskriver en inkomsökning som främs Vidare uvecklas ekvaion (6) för a få fram e användbar uryck för den permanena inkomsen. Y Y 1 = Y δy 1 δ (7) Y Y 1 +δ Y = δy (8) 1 Y ( δ ) Y 1 = δy 1 (9) ( ) Y Y = Y + 1 δ 1 δ (10) Vi säer nu in vår uryck för permanen konsumion, ekvaion (5), i ekvaion (10). C ( δ) Y = + βδy + β 1 α 1 + υ (11) Då de i ekvaion (11) ine går a observera Y 1 måse därför e uryck för konsumionen som beror på iden, de vill säga, C 1, as fram. Dea uryck kan härledas från ekvaion (4) vilke leder fram ill: 17

19 C 1 α ε = βy 1. (12) Ekvaion (12) mulipliceras med (1-δ) för a anpassa variablerna efer ekvaion (11). ( δ) C ( 1 δ) α ( 1 δ) ε = ( ) β Y 1 δ (13) Vi kombinerar ekvaion (11) och (13) för a få u vår slugiliga uryck för konsumionen: C = α + β Y + β C + ε (14) Där β 1 mosvaras av β*δ och β 2 sår för (1- δ). 3. Empiri 3.1 Daamaerial Den skaade modellen är baserad på ekvaion 14. Vi behöver daamaerial för konsumion och inkoms för a kunna uföra regressionen. Konsumionen hämades från Saisiska Cenralbyråns hemsida 4 under hushållens konsumionsugifer i löpande priser. Vi valde a enbar a med den privaa konsumionen efersom de är denna som är relevan för vår modell. Vidare juserade vi våra nominella konsumionsvärden med BN-deflaorn. Vi har val a omräkna alla variabelvärden ill år 2000 priser genom KI-index. I figur 7 åskådliggörs uppgångar i konsumionen under 60- och 80-ale. Krafiga nedgångar kan ses under slue av 70-ale ill början på 80-ale sam i början av 90-ale. Vi kan även se en uppgång i konsumionen under de senase åren. 4 ( ) 18

20 0,045 0,04 0,035 0,03 0,025 0,02 0,015 0,01 0, Figur 7 Genomsnilig förändring i deflaerad hushållskonsumion Inkoms är e svårdefiniera begrepp efersom de kan finnas olika fakorer som påverkar individens inkoms. Måe på inkoms valdes ill BN då de är e bre må som beskriver den oala kvanieen varor och jänser som produceras under e år (Freger, Jonung, 2005, s.50). Även här hämades siffrorna från SCB där de mäes i reala priser. I figur 8 visar förändringen i BN samma mönser som konsumionen i figur 7. Under 60- och 80-ale sker en posiiv förändring i BN medan man i början av 90-ale kan se en krafig nedgång i dio. Under de senase åren ser vi en viss uppgång i BN. Vidare är frågan om denna ökning mosvaras av den ökade konsumion som visas under samma period. Figur 8 Genomsnilig förändring i deflaerad real BN 19

21 Andra fakorer som vi ror skulle vara av beydelse för individernas förmögenhe är prise på fasigheer sam marknadsvärde på börsen. Dea då dessa variabler är relaerade ill många privapersoners förmögenhe. Index för fasighespriser från 1975 hämades från SCB:s hemsida 5. Förändringen i fasighespriser beskrivs för permanena småhus. Daamaeriale gjordes om med hjälp av en anpassning för marknadspriser. Figur 9 beskriver fasighesmarknaden med långa upp- och nedgångar där en krafig nedgång i början på 90- ale kan uläsas. Även här åskådliggörs en uppgång i fasighesmarknaden under de senase åren. Figur 9 Genomsnilig förändring i deflaera marknadsvärde för permanena småhus Siffror för börsindex fanns på riksbankens hemsida under hisorisk moneär saisik 6 och gick a hia för hela den relevana undersökningsperioden. Även här juserade vi siffrorna med e marknadsvärde som fanns på Riksbankens hemsida 7. E liknande mönser som för den övriga daan åerfinns för börsindex i figur 10. Där både nedgången i början på 90-ale sam uppgången på 80-ale visas ydlig. 5 hp:// ( ) 6 hp:// ( ) 7 hp:// ( ) 20

22 Figur 10 Genomsnilig förändring i deflaera marknadsvärde för börspriser 3.2 Skaning av modellen För a undvika icke-saionärie i daamaeriale använder vi oss av procenuell ökningsak i våra variabler. Vi kan då skriva om ekvaion (14), C α + β Y + β C + ε, på följande = sä då vi använder oss av urycke för konsumion i vå olika idsperioder: C C ( Y Y ) + β ( C C ) = β (15) Tros a modellen är juserad för a undvika problem med icke-saionärie kvarsår viss problemaik. Denna besår i a ekvaion (15) ej genererar samma värden som en modell som kan behandla icke-saionärie. För a undvika dea problem beräknar vi om våra daa ill e löpande genomsni per fyra år (Brillinger, 1975). Vidare har skaningarna esas för heeroskedasicie, auokorrelaion och normalie. E daamaerial med heeroskedasiska felermer innebär a slumpermen ine längre har samma varians för alla observaioner. Maeriale blir därmed missvisande efersom OLS-esimaorn ine längre har lägs varians bland alla linjära och vänesvärdesrikiga esimaorer. Dea leder ill a formeln för a beräkna OLS-esimaorns varians blir felakig vilke innebär a inferensen blir missvisande. Dea esas genom a uföra e Whies es. å samma negaiva 21

23 sä påverkas maeriale då de finns problem med auokorrelaion. robleme innebär här a observaionerna har en kovarians som är skild från noll och är då ine längre oberoende av varandra. Skaningen esas för dea genom e LM-es. Normalieen mäer i hur sor usräckning maeriales felermer är normalfördelade. Dea problem kan allid undvikas genom e sor sickprov. Jarque-Bera ese mäer graden av normalfördelning. Skaningarna görs i programme E-views och har esas för re olika idsperioder. Den försa perioden sräcker sig från 1954 ill Denna 52-års period valdes då inenionen för uppsasen är a sudera e maerial över modern id. E längre idsinervall ros även ge en bäre skaning. eriod nummer vå ugör åren mellan 1979 och 2006 och valdes för a represenera en medelfrisig sik. De är även inressan a undersöka dessa år för sig då den ekonomiska urbulensen på 80-ale, så som devalveringar, ekonomiska sörningar sam expansiv finanspoliik 8, kan ha påverka individernas beeende annorlunda. Den sisa idsperioden som skaas besår av åren mellan 1993 och Då vi ville ha med en period som kunde represenera nuid så bra som möjlig valdes denna ill e korare inervall. Från hösen 1992 fick Sverige även en ny penningregim med rörlig växelkurs 9 vilke kan ha få konsekvenser i våra skaningar. För a vidare analysera skaningarna enlig permanena inkomshypoesen måse konsumionselasicieen β beräknas sam koefficienen δ som beräknar andel permanen inkomsökning. Dea görs genom a skaa ekvaion (15) och lösa u för β och δ. Om vi anar a de skaade värde för β 1 kan beskrivas som β*δ och de skaade värde på β 2 anar värde (1- δ) kan ekvaion (15) skrivas om som C = β*δy +(1- δ)c -1 (16). Skaas sedan denna modell kan man räkna u a δ= 1-β 2 sam a β= β 1 /1- β 2. δ är en koefficien som beskriver hur sora delar av inkomsökningen som kommer a vara permanena respekive illfälliga. Om värde på δ uppskaas ill under 0,5 ser individen inkomsökningen som främs illfällig. Däremo om värde översiger 0,5 innebär dea a 8 hp:// ( ) 9 hp:// ( ) 22

24 ökningen i inkoms framför all ses som permanen inkoms. δ beskriver de förvänningar vi har om vår framida inkoms. Om vi beräknar en hög inkoms i framiden kan vi i dagens läge konsumera mer, dock förusäer dea a inkomsökningen är permanen. Vid en illfällig inkomsökning kan man enlig Modiglianis konsumionsujämningseori ine konsumera för hela den förvänade inkomsökningen. Allså kan vi konsumera mer idag då vi förvänar oss e hög δ. β är en konsumionselasicie som mäer hur vår konsumion förändras då vi ve a inkomsökningen är permanen. Således innebär a om β >1 konsumerar man irraionell de vill säga över sina framida illgångar. Dea medför a den permanena inkomshypoesen ine håller för dea beeende. Om falle ine är så a man befinner sig i slue av live då man ine är beroende av framida inkomsökningar. 4. Analys 4.1 Uvärdering av BN som må på inkoms I abell 1 redovisas de av våra skaningar som är relevana för analysen. I försa kolumnen, avseende BN , kan vi se a om inkomsen förändras med en procen mellan vå år, Y -Y -1, kommer konsumionen i denna period öka med 54 %. å samma sä ser vi a om konsumionen för vå år sedan, C -1 -C -2 förändras med en procen ökar konsumionen idag med 34 %. Efersom konsumionen ine översiger inkomsökningen kan slusasen dras a de ine överkonsumeras i denna skaning. Värdena är signifikana då de ligger under 5 % vilke är gränsen för a dessa ska vara med i modellen. Deerminaionskoefficienen, R 2, beskriver hur sor del av daamaeriale som kan förklaras av vår modell. Värde 76,86 % indikerar a daamaeriale förklarar modellen relaiv väl. Efersom vi fann höga värden då Whies es ufördes anas a de ine finns heeroskedasicie i daamaeriale. Dea då nollhypoesen för p-värdena är a förkasa dessa då signifikansnivån är över 5 %. Samma resonemang gäller för LM-ese som esar för auokorrelaion, de vill säga efersom nollhypoesen om auokorrelaion kan förkasas förekommer ine dea problem i daamaeriale. Jarque-Bera ese för normalie ska ha e värde som ligger så nära noll som möjlig för a kunna förklaras med en normalfördelning. Vår värde är väldig låg och därmed är daamaeriale näsan perfek normalfördela. Vidare kan sandardavvikelsen för varje β-värde uläsas inom parenesen under respekive koefficien. 23