Om ortovarv. ett slags aglacial varvigbet inom ortocerkalken. GERARD DE GEER. Med 5 textbilder.

Transkript

1 ARKIV FÖR J{E\II, MINERALOGI OCH GEOLOGI. BAND 15 B. N: 14. Om rtvarv ett sags agacia varvigbet inm rtcerkaken. Av GERARD DE GEER. Med 5 textbider. Meddeat den 22 ktber Enigt varvmätningar utförda av mig ch mma svenska medarbetare inm skida änder har det visat sig - genm den vackra överensstämmesen mean de sengaciaa smätvarven inm samtiga fem värdsdear, även på södra havktet - att de sista nedisningarna överat på vår panet varit samtidiga. De utgöra såedes ett panetariskt fenmen, tydigen med en gemensam, m ckså ännu så änge känd rsak. Undersökningar är påbörjade för att utröna huruvida, såsm ju ng synes vara trigt, detsamma varit faet ckså med de övriga nedisningar, sm ämnat spår efter sig inm ädre gegiska perider. I aa dessa fa är det fråga m avsättningar av årsvarv ur smätvatten från gaciärer, eer med andra rd m växingar i den åriga smätvattensmängden, eer växingar i temperaturen över ch under fryspunkten. N u åter är det sannikt frågan m ett het annat sag av växingar i ager, sm genm sin beskaffenhet ch sitt innehå av sydändska djurämningar, påtagigen as intet hava att skaffa med is, smätvatten eer åga temperaturer. Vid ett krtvarigt besök på Ö and sistidne jui månad iakttg jag på krönet av västra andbrgen inm Vickeby scken i kaa bck av rtcerkak en bankning, sm medebart edde tanken på någt sags varvighet. Fgarna mean de några få centimeter tjcka varvbankarna av den skiktade rtcerkaken hade devis en grönaktig anstrykning. Samma Arkiv för kemi, mineragi. gegi. Bd 15 B. N: 14.

2 2 ARKIV FÖR KEJIU, MINERAI,OGI O. GEOLOGI. BD 15 B. N:O 14. sags bankning iakttgs ferestädes ända upp mt Brghm i kaa bck vanpå den västra andbrgen, men, sm det ej var tifäe att besöka några stenbrtt, kan icke uppgivas, huruvida bankarna på större djup titaga i mäktighet. Emeertid besöt jag att vid tifäe undersöka, m samma egendmiga varvighet även kunde iakttagas i rtcerkaken Fig.. Ortvarv, Lanna 2 a, östra väggen. på det svenska fastandet. Då jag sammanträffade med RAGNAR LIDEN, ch mnämnde denna avsikt, fick jag höra, att han iakttagit varvighet vid fera förekmster av rtcerkak på det svenska fastandet ända upp ti Jämtand, ch jag fann därefter, att GusTAF LINNARsSON redan år 1875 mtaar varv i Närkes rtcerkak vid Lanna ch Y xhut.1 Jämte min hustru, EBBA HuLT DE GEER, besökte jag såunda Lannabruk i Närke, där ckså i den präktigt bttade rtcerkaken, medebart under ett par meter mrängrus samt 1 Öfversigt af Nerikes öfvergångsbidningar. K. Vet. Akad. Öfversikt Å rg. 32, 1875, N. 5: 3.

3 GERARD DE GEER, 0111 ORTOVARV. 3 ned ti drygt ett tjuguta meter, stenbrttens dräta, säta sprickväggar uppvisade en tydig, varviknande bankning i den gråaktiga rtcerkaken. På tre ika punkter uppmätte vi varvbankarna, varjämte min hustru tg ett anta ftgrafier, å vika hn sedermera uppmätt en serie m i at 140 varv. I kakstensväggens huvudmassa framträdde ingen synbar skiktning, men fgarna mean varvbankarna utgjrde i regen Fig. 2. Detaj (strax n. m 2 a) där varven uppmätts å patsen. Sned sprickinje med vågräta varvsäppr; varvhak ängs kanterna av mörk, drät fnktrand. ganska enhetiga, fta grönaktiga, antagigen gauknitiska skikt eer ränder, sm stundm vr mutipa, bidande iksm någt isärsjunkna ch uppdeade ameer med hpskjutna småfrm er. Det hea var as icke såsm den varviga erans nrmat sedimentära smätvattensvarv någn verkig varvighet, uppkmmen genm tyngdsrtering av rinnande vatten med växande strömstyrka, utan en förvånande regebunden avagring av skenbart massfrmiga bankar av ikfrmig kaksten, åtskida genm de nämnda fgarna. Kanske kunde man beteckna detta egendmiga sag av varviknande bankning för rtcervarv eer krtare rtvarv. Det trde ng krävas ingående detajundersökningar ch

4 4 ARKIV FÖR KEii, MINERALOGI O. GEOLOGI. BD 15 B. N:O 14. varvmätningar inm skida nivåer ch skida dear av rtcerkakens utbredning, innan denna märkiga bidnings verkiga uppkmstsätt kan säkert utredas. Särskit uppysande brde gränspartierna vara såvä i fät sm i prfi, varvid givetvis åsyftas det verkiga ag erkrönet ch ej den sekundära ersinsgränsen. Fig. 3. Ortvarv, Lanna (s. m L. 2 a) invid stra nedgången. En sak, sm möjigen medebart kunde beysas, var rtvarvens grad av uthåighet, ch sedan ingenjör JOHN M. J HANSSON på Lannabruk benäget ämnat ss värdefua prv ch uppysningar, begåv vi ss samma dag ti Yxhuts stenhuggeri, den närmaste förekmsten av rtcerkak, ikaså tigängig i ett strt stenbrtt. Också här erhös, genm ingenjörerna GuNNAR ERIKSSON ch A. BLOMQVIS'', värdefua prv ch uppysningar, varjämte min hustru uppmätte en serie rtvarv ch ftgraferade det i dräta avsatser bttade stenbrttet. Genm våra direkta mätningar på patsen erhös av mig samt genm mått på ftgrafier av min hustru säker fjärr-

5 GERARD DE GEER, OM OR''OVARV. 5 knnektin mean rtvarven vid Lannabruk ch Yxhut, såedes på ett avstånd av 23 km eer ika med en tredjede av sträckan Stckhm-Uppsaa. Detta visar, att rtvarven hava en betydande uthåighet, vars vidare utsträckning såvä sm varvens eventuea utkining trde kmma att beysa deras ursprung ch bidningii'sätt. Vad särskit angår Kinnekue har HLM ämnat en synner- Fig. 4. Ortvarv, Yxhut, Häabrttet. Bttenpan föga van Lannas. igen detajerad beskrivning av dess agerföjd ch stratigrafi m. m. 1 Av en däri intagen auttypi synes framgå, att rtcerkaken ckså här visar tydiga varv med en mäktighetsväxing, snarik den vid Närkekaerna. Enigt bergbrrning på Kinnekue trde rtcerkakens hea mäktighet här vara mkring 50 meter, men vid det svenska rtcermrådets begränsning västerut mt vad man kunde kaa graptitdjupet, sm trde vidtaga från ch med Västerhavet, synes rtcerkaken i Ostrakten enigt BRÖGGER knappast vara mer än 4 meter mäktig. Påfaande var, att en mängd små tribiter, brachipder ch andra ungfrmer påträffades stående drätt i kakmassan, 1 G. Hur, Kinnekue, dess gegi ch den tekniska användningen av dess bergarter. S. G. U., Ser. C, N Sthm :.

6 6 ARKIV FÖR KEMI, MINERAJJOGI O. GEOLOGI. BD J B. N:O 14. tydigt visande att de, såsm ett sags maritima bttenmuvadar, evat nedgrävda i kaksammet. Detta evnadssätt trde möjigen antyda varför vissa tribiter förbivit binda, utan att dck utesuta antagandet, att de evat på ett betydande havsdjup.1 I sammet syntes för övrigt tarika fragment a:v kakskal Med hänsyn ti frågan m kakstenens uppkmst synes den närmare kemiska sammansättningen i sin mån vara beaktansvärd för att utröna huruvida den prprtin mean ksyrad kak ch tak, sm av mig anförts i fråga m ska av musker ch baaner från såvä kvartär sm krita ckså utmärker rtcerkakens beståndsdear. Detsamma gäer denna märkiga kakstens hat av ksyrad kak, sm ju ferestädes angives uppgå ti över 90 prcent. Såsm exempe kunna nämnas föjande anayser. Nrdöstra Skånes kritkak..... Siurkak fr. kartbadet Vreta Kster Ortcerkak fr. ti svenska fyndrter. Anta anay serade kaer O Inbördes % ksyrad kak tak 98,6 98,9 98,8 Den nga överensstämmande prprtinen mean de båda karbnaten synes antyda., att 01;tcerkaken väsentigen är av rganiskt ursprung, varför mrådet för dess största mäktighet ng trde ha varit det gynnsammaste för ifrågavarande rganiska iv. Med avseende på de fritt kringsimmande rtcerernas ska, påträffas dessa, såsm redan BRÖGGER 4 framhåit, i regen primärt iggande hrisntet vanpå den frna havsbttnen med den tyngre sifnen nedåt ch de uppåtvända dearna av uftkamrarna fta skadade. Ti ett väsentigen iknande resutat har ckså prf. J. G. ÅNDERSSON 5 kmmit. Avtryck av fångstarmarna ch andra skafria dear hava hittis adrig iakttagits. stundm träffas rtcerexempar med över ett havt hundrata sammanhängande uftkammare skenbart i mån av djurets åder ikfrmigt ökande i strek Sm det ikvä förefö mig rimigt, att djurets tiväxt brde hava påverkats av samma förhåanden sm betingade rtvarvens växingar ch att uft- 1 G. HOLM, K. V. A. Hand., Bd 7 N: 3, H. MUNTHE, G. F. F., Bd 27, 1905, s G. F. F., 1889, s Ibid., s 'N. C. BRÖGGER, Die sinrischen Etagen II und III im Kristinniagebiet und anf Eker. Universitetsprgram. Kristiania J. G. ANDERSSON, G. F. F., Bd 19, 1897, s. 283.

7 ! " Y j\ I. ' " 1'1"' V"-r ""f- " i J 111 Fig. 5. iäktighetsväxingar hs rtvarv från Yxhut ch Lanna, överensstämmande på ett avstånd av 23 km. Nedti jämförese med växingar i uftkamrarna hs en rtcer jämte krrektin för tiväxten. \ v VI' - "' :_,j 1>!j!j i:'j :;:: 1:':1 f':: 1-3 < 1> >=:j - : ""'! I! u., ' N.--- '"'" 01 IV'I'fr, "" v x UL.JI i i ijj 1 A'! i, 3... "'j\ 1,1 ' ' ' i,.., ' I'" r-,..,.. 'f 11'" : 1-t'r ' '! " ' ' r--! "' i J tiv'"',, v, T. J! ' ' i ' ttt! i I',.. r- "' "' "' ' '.1 'i-h "rt i :,.... } ' """"'" /r- r rm, '' N' ' Y?Jrtf (f]-"r-: r r- j!-'[' rr--v r \v v fn f'v! V \J " "j, i-" IL:::: \ \ \ _. i. V1r- ' ' v N,. IJI\. i'!'v ji"' ' c r d(p en :t rf.\1 rgi! f ep{ t r

8 8 ARKIV FÖR KEMI, MINERAJ,OGI O. GEOLOGI. BD 15 H. N:O 14:. kamrarna såunda i viss mån skue kunna - i ikhet med fiskfjäens årsringar - utgöra ett sags årsvarv, så företg jag på ett vackert itusipat exempar med 52 i bruten föjd bibehåna uftkamrar en uppmätning- av deras största höjd från det ena vavkrönet ti det föjande, varpå efter dessa höjdmått ett diagtam upprättades iksm för varvens mäktigbete'. Vid den jämförese min hustru företg mean växingarna i måtten på rtcerens uftkammare ch på rtvarvens mäktigheter enig t hennes mätningar på sina ftgrafier, mfattande 140 varv av Lannabrukets huvudserie, så visade sig syn barigen för åtminstne en sammanhängande tredjede av rtcerens nedre parti en så pass gd överensstämmese, att detta jämföreseförsök ng manar ti efterföjd. Den högst märkiga förekmsten av rtvarven synes vara betingad av påfaande regebundna avbrtt i ka.kavsättningen. Om denna överensstämmese i mäktighetsväxingar hs rtvarven ch streken av rtcerernas uftkammare bir ytterigare bekräftad, trde vä detta tyda på en krtvarig ch snarast kimatisk perid såsm rsak ti denna märkiga varvighet. Men hittis har någn antagig sådan perid icke kunnat ifrågasättas, då de gaciaa växingarna mean årstider med ch utan smätvatten här är utesutna. Inm varma kimat förekmmer vä i sjäva ekvatrstrakterna emean syd- ch nrdpassaderna årigen en synnerigen utprägad regnperid, men m ckså en så betydande förskjutning av jrdens rtatinsaxe ch de ekvatriea störtregnen kanske i ch för sig ej varit adees tänkbar, så är den dck mycket sannik, ch rtvarven hade ng svårigen kunnat förkaras ens genm en så vågsam hyptes. Visserigen finns ng åtskiigt, sm kan anses tyda på att rtcerkaken kunnat uppkmma inm grundhavsznen eer åtminstne dess djupare dear ch att dess varvighet därför ättare kunnat betingas av kimatets åriga växingar, än m de varit rena djuphavssediment, men huru därmed i verkigheten tigått, trde först genm frtsatta undersökningar kunna närmare utredas.1 Ortcerkakens brist på kngmerat ch annat strandsediment synes vä förkarigt, då hea hithörande agerföjd bivit avsatt på en vidsträckt, av ersinen redan förut synnerigen vä utjämnad base-eve-pain, vars sista finfördeade vittringsrester återfinnas i den ittraa kambriska sandsten, sm utgör underaget ti de här ifrågavarande undersiuriska, atmera bigena agren från den frtgående sänkningen. 1 J. G. ANDERSSON, G. F. F., 1897, s H. MUNTHE, Ibid., 1905, s. 376.

9 GERARD DE GEER, OM OR'.rOV ARV. 9 För frågans utredning kräves här iksm för de gaciaa årsvarven en panmässig undersökning med nggranna mät ningar. U n der förutsättning att undersökningen kmmer att påvisa ihåande mäktigheter för de skida varven, så att dessa genm överensstämmande mäktighetsväxing kunna igenkännas från punkt ti punkt, bör ti en början rtcerkakens hea mäktighet msider kunna bestämmas ch dessutm, i bästa fa, hea dess varvserie kunna identifieras med mtsvarande serier i andra trakter, även över större mråden, närmast över hea Öand ch vidare över Västergötand, Närke, Daarna ch Jämtand, samt därjämte inm Estand ch andra icke svenska mråden. Men den närmare panen för undersökningens vidare utsträckning bir givetvis berende av de resutat, sm ti en början erhåas. Biva dessa gynnsamma, så är det ju möjigt att man erhåer reativa men exakta tidsbestämningar, sm kunna beysa de fssia arternas antagigen mindre hastiga förfyttningar ch över huvud taget ämna gegien ett nytt mede att studera ännu en av dess frntida kimatförskjutningar. Sagda möjigheter synas mtivera att ett försök göres enigt ifrågavarande uppsag, sm i fera avseenden vä trde öna mödan. Måhända ska det visa sig, att årsvarviga sediment ska kunna urskijas på många stäen ch från skida tider även utan samband med frna nedisningar Tryckt den 24 nvember Uppsaa Amqvist & 'Vikses Bktryckeri-A.-B.