VATTNET I SKOGSMARKEN

Transkript

1 KUNGL. SKOGSHÖGSKOLANS SKRIFTER Nr 20 BULLETIN OF THE ROYAL SCHOOL OF FORESTRY STOCKHOLM, SWEDEN Redaktör: Prfessr OLOF TAMM 1955 VATTNET I SKOGSMARKEN Studier med hänsyn särskit ti ytvattnets, sjunkvattnets ch grundvattnets uppkmst ch sammansättning DAS WASSER DES WALDBODENS Studien mit besnderer Beriicksichtigung der Entstehung und der chemischen Eigenschaften des Oberfächenwassers, des Sickerwassers und des Grundwassers Av TRYGG VE TROEDSSON NORRTÄLJE NORRTELJE TIDNINGS BOKTRYCKERI AB

2 VATTNET I SKOGSMARKEN STUDIER MED HANSYN SARSKIL T TILL YTVATTNETs, SJUNKVATTNETs OCH GRUNDVATTNETs UPPKOMST OCH SAMMANSATTNING DAS W ASSER DES W ALDBODENS STUDIEN MIT BESONDERER BERtTCKSICHTIGUNG DER ENTSTEHUNG UND DER CHEMISCHEN EIGENSCHAF"tEN D'ES OBERFLA.CH:EN WASSERS DBS SICKERWASSERS UND DES GRUNDWASSERS Av TRYGGVE TROEDSSON FIL. LIC. AKADEMISK AVHANDLING SOM MED TLLLSTAND AV MATEMATISK-NATURVETENSKAPLIGA FAKULTETEN VD STOCKHOLMS HöGSKOLA FöR VINNANDE AV FLOSOFISK DOKTORSGRAD FRAMSTA.LLES TILL OFFENTLIG GRANSKNING A LA.ROSAL HI LöRDAGEN DEN 26 MARS KiL O FM.

3 Förrd Föreiggande arbete utgör en sammanfattning av de studier rörande vattenfaktrn i skgsmarken, sm jag bedrivit vid Skgshögskans avdening tör skgig markära sedan Ti en början var avs:i!kten närmast att undersöka den gegiska mijöns inverkan på gr.undvttttnets hat av 1ih växtnäringsämnen. Härvid km jag emeertid på ett tidigt stadium in på prbem rörande vattenhaarnsen i skgsmarken. För att tränga in i eer ;1ösa dessaj prbem :kräves ingående kännedm m ytvattnets, sjunkvattnets ch grundvattnets förekmst ch egenskaper. - Av undervisningsskä km jag abt Viistas ånga tider vid skgshögskans föräggning på B jurfrs krnpark. Härigenm bev det möjigt för mig att ingående ära känna ståndrtsförhåandena inm krnparken, viken kmmit att bi huvud[kaen för mina frtsatta undersökningar. I tvenne arbeten (1952, 1954) har jag ämnat ingående redgöreser des för jrdartsförihåranden:a inm Bjurfrsmrådet ch des för de kemiska egenskaperna hs dess grundvabten i reatin ti:h andra, mineragiskt ikartade mränmn!dens. Kmpetterande försök iha emeuertid måst utföras på ett ferta andrra her i framför at södra ch meersta S\Cerige. Observatinsdata insamas frtfarande från vissa kaer rörande vattnet i skgsmarken ch så kmmer att ske även under de närmaste åren. För genmförandet av dessa undersökningar står jag i största tac'ksam'hetsskuid tij min chef, prfessr O. TAMM, sm väviigt stött mig i mitt arbete. Många är de resr vi gjct tii:sammans, under vih han städse sökt sätta mig in i de varierande ståndrtsförhåanden vi äga i Sverige. Hans tränade bick för skgiga prbem ch hans stra kunnigjhet ha i våra diskussiner varit en ut,tömig tigång för mig i mitt artbete. För :at detta ch för det arbete i frmet avseende prfessr T AMM i egenskap av redaktör för S'kgshögskmans skrifter nedagt i samband med tryckningen av detta at'bete får jag härmed framföra mitt vördsamrna tack. Miitt tack går vidajre ti< skgshögskans ärarkår, sm autid visat str förståese för mina undersökningar ch atid stött mig i mina arbetens eknmiska genmförande. - Föreståndaren rför Statens skgsfrskningsinstituts avdening för btanik ch markära, prfessr C. MALMsTRÖM, vi jag varmt tacka för värdefua råd ch för att jag fått utföra ett stmt anta.j ana~ser vid denna institutins abratrium. I detta sammanhang vi[ jag även uttrycka min stra tacksamhet tih fi. kand., ifru K. KNuTSON för a den hjäp jag erhåit genm diskussiner rörande mina kemisb anaysmetder.

4 4 T. TROEDSSON Jag står i str tacksamhetsskud tåu statsgegen, fi. dr G. EKsTRÖM ch prfessrn vid Nrges Lan~brukshögsra J. LÅG för värdeeu'a råd, itteraturuppgifter m. m. - Prdfessr. HEssLAND har v:äviigt Jåt1t mig få använda denna avhandäng för disputatinsprv i ämnet gegi, tmts att den närmast är att betrakta såsm hydragegisk Dcent C. O. T AMM, sm jag tådvis haft förmånen att samarbeta med, har givit mig många!ideer h uppsag, vika fta va rit av 1avgörande betydese för mitt a1~bete. Av mina meda!'betare på institutinen vih jag nämna amanuensen, fru T. HANSSON ch fröken M. WmERG, sm inte!bara utfört en str de av anayserna i detta arbete, utan även varit behjäpiga vid utar1betandet av ämpiga anaysmetder. Utan deras hjäp hade detta anbete svårigen kunnat genmföras. I ika hög grad har fru L. \ivr EERG varit tiu värder1ig hj1äp vid renritning, renshivning etc. Ett särskit tac:k vi jag 11ikta ti aa de bservatörer ch medhjäpare jag haft vid mina fätarbeten. Jag vi.u här nämna fröken V. TREnssN, herr D. AxELssN c'h herr S. JHANssN, virka teört sina bservatiner på ett utmrdentigt sätt. Undersökningarna ha 1kunnat igenmföras des med institutinsansag ch des med mede stäuda ti förfgande av Fnden för skgig frskning. Ti nämnda fnd vi jag härmed framföra mitt vördsamma tack. Ti sist går mitt tack ti' min hustru, p. mag. I. TROEDsSON sm inte endast hjäpt mig i m[tt a11bete genm kritiska 'diskussiner, fätarbeten, krrekturäsning etc. utan även städse ppintrat ch stött mig. TRYGGVE TROEDSSON.

5 Innehåsförteckning Inedning Kap. L Kap. IL Kap. III. Kap. IV. Kap. V. Metdik ) Labratriemetder 2) Fätarbetsmetder. Undersökningsmråden skgsmarkens ika vatrenf:caktiner : Grundvabtnets ch ytvattnets kemiska egenskaper i skgsmarken ) niedning 2) Prvtagningsmetcri1kens,tiHför1itighet 3) Guundvattnets kemiska egenskaper i sut.tningatr 4) Grund~<~~ttnets kemiska egenskaper inm pana mråden. a) Bjurfrsmrådet. b) Gr:enhmenmrådet c) Övriga mråden. : 5) Grundvatmecs kemiska sammansättning inm mi:nemgiskt ika markmijö... 6) Grundvattnets kemiska sammansättniing inm ika jo!:'dmånstyper Studier över sj:urrkvattnet ) Inedning... 2) Litteraturävensikt... a) Metdik vid under;sökningar av sjunkvai!jtets egenskaper b) Lysimeterförsök :inm jrdbruket,... c) Skgiga ysimetmörsök... 3) Lysimererförsök inm Bjurfrs Krnpark... 4) Lysimeterfönsök vid Röskär.. 5) Lysimeterförsök vid Jäg&hyddan i Wrå... 6) Undersökningar rörande krjnens urjakning i skgsmarken.. 7) M31rkvätskans kemiska egenskaper... 8) Gödsingsförsök på Möi försöksfät a) Försöksbetingeser. b) Göds!ingsytrnas äge inm försöksfätet, dess träd!bestånd ch vegetatin sid O !

6 6 T. TROBDSSON c) Observatiner av grundivattenståndet under försöksperiden d) Titfönda metajkatjners u:v1akningshast~ghet Kap. VI. Nederbördens 1nfitratin i skgsmarken ) Litteratursammanfattning ) Fuktighetens fördeni1ng i markprfien ) Vegetainstäckets va:ttenkapadtet ) Nederbördens infhtr:atånsvägar ) SammanfB!ttning Kiap.. VII. SammanfattCide synpunkter på urakningens kemi Kap. VIII. Översiktig redgörese för vattenfaktrn i skgsmarken ) Sammanstäning av unc1ersök11ings:desukaten ) Hydrgiska synpunkter på markeis 'urakn~ngsförhå1anden i Meansverige ) Undersökningens Iesutat från skgigt pmktisk synpunkt Mekaniska jrdartanajyser, temperatur- ch nederbördsdiagram htteraturfö])teckning Zusammenfassung

7 Inedning Skgsmarkemas försumpning var ett viktigt prbem sm mötte dem, sm i sutet av 1800-taet började intressera sig för skgsvård i Nrrand. Stubbar ch trämester i trvmarkens bttenager, vitmssans fäckvisa uppträdanden å fastmarken, trvmarkens stra utbredning etc. vr aia bidragande rsaker ti en atmera spridd uppfattning m att vårt and devis hö på. att försumpas. De vetenskapiga rönen m den pstgaciaa värmetidens övergång ti ett sämre kimat understödde kraftigt åsikten m att vi bef.unn ss i en perid av ständigt t!i:tagande fuktighet. Stra dimingsföretag ut-. fördes i Nrrand på stra skgsbags marker, även där vi i dag skue avråda från a dikning. Det hände t.. m. att man dikade ut ånga ider med översiande vatten genm att anägga diken vinkerrätt mt utningsriktningen. DyHka diken påträffas fta mer eer mindre igenvuxna mångenstädes i nrra Sverige ch det förekmmer t.. m. på någn enstaka pats att de atjämt underhåas. Man ska emeertid icke fördöma den åsikt sm förrsakat dessa iddikningar. Ett.trasigt bestånd utan några vidtagna kuturåtgärder kunde givetvis icke draga nytta av det översiande vattnet. I stäet utnyttjade markvegetatinen detsamma ch gav ti resutat en ymnigt förekmmande vitmssfra, sm gav intryck av en titagande tendens ti försumpning. Grundäggande ar;beten av framför at HEsSBLMAN {1909, 1910, 1928) MALM STRÖM {1923, 1927, 1931), TAMM (1925, 1927, 1931) ch RMBLL (1922) ha givit död åt åsikten m att nrrändska skgar skue amänt vara på väg mt en frtskridande försumpning. B. a. på grund av dessa frskares arbeten ha under några krta decennier uppfattningarna het förändrats. Våra vattentigångar är begränsade, myrm,rådena är icke uttömiga men bida vattenreservirer, sm under trrperider trigen är viktiga för kmftförsörjningen i vårt and. stadsbebyggesens tiväxt, förbättrad hygien sv. ch det därmed ökade behvet av knsumtinsvatten ha gjrt att man icke ängre är behjäpt av de vattenkvantiteter, sm det kaa grundvattnet förmår att ge. Även rustensåsarna sm i aa tider ansetts ha uttömiga vattentigångar räcka icke för många samhäens vattenförsörjning. I söd:ra Sverige, där humiditeten i amänihet är reativt iten, är förhåandena i detta hänseende m möjigt. mera prekära. Ett exempe härpå utgör Gtand, vars vattenfråga får anses såsm utmrdentigt bekymmersam. Även i Skåne är vattenförsörjningsprbemen dagsaktuea ch ångt ifrån östa.

8 8 T. TROEDSSON I Övriga dear av värden är mångenstädes dessa frågr av än större betydese ch den itteratur, sm f. n. behandar de minskade grundvattentigångarna, befinner sig i snaibbt tiväxande. I U. S. A. ha grundvattentigångarna visat sig vara begränsade ch dessutm i sakta avtagande, varför ångsiktiga prgnser utarbetats (THMAs 1951) ~ör att m möj~gt föiihindra den nu rådande misshushåningen med grundvattenförråden. Genm rening av avppsvattnet kan man minska det åriga grundvattenuttaget med närmare 80 % - en framtidsbid sm vi kanske även på vissa hå i vårt and med tiden icke får stäa ss het främmande inför. skgsförsumpningsfrågan upptgs från början (år 1903) på arbetsprgrammet vid dåvarande Statens skgsförsöksanstat. De van nämnda arbetena från denna institutin visa emeertid att,bekymret var överdrivet ch i dag är av at att döma prbemet det mtsatta! Vårt ands vattentigångar är begränsade ch givetvis måste detta även inverka på skgsmarken, där vi vid de senaste riksskgstaxeringarna :kunnat påvisa ständigt stigande prduktin genm en intensifierad skgsvård. ökade hektarskördar måste få ti föjd en större vattenförbrukning ch därmed skue avrinningen minska ch våra ävar ch fder s~ue få minskade tiföden. I avsikt att studera vattenförbr:ukningen hs våra skgsträd har STÅLFELT (1944) visat att granens vatten.förbmkning i nrra Skåne är så hög att intet av nederbörden når grundvattnet i sutna bestånd. Försöken är verifierade med ysimeterförsök. Det skue såunda bi tämigen ödesdigert för vårt ands vattenförsörj.ning m vi genm skgsvård ch genetiska frsk Dingsresutat skuhe kmma därihän att den för STÅLFELTS granytr gäande prduktinen smhe bi genmsnittig för vårt and. STÅLFELTS resutat är icke r~mga; många exempe finnas i vårt and ch även i- itteraturuppgifter från utandet, där växtiga granbestånd förmå att dränera e11-fuktig mark. Vid kaavverkning bir marken föjaktigen ganska snart fuktigt igen. Från hydrgiskt hå har hävdats (TRYSELIUS 1946) atjt STÅLFELTS värden icke är aimängiriga. Mt dessa senare iiivändningar står AmHENms' (1952) sammanstäning av brunnsanayser, sm uppvisa högre jnkncentratiner än vad ERIKssNs (1929) äv- ch fdvatten göra. Härmed skue ARRHENUs ha påvisat en kncentrering av de östa växtnäringsämnena, sm skue kunna tänkas ber på ett årigen avtagande grundvattentisktt. Dessa åsiktsmtsättningar är naturiga ch kanske icke möjiga att överbrygga förrän vi få veta hur vattnet rör sig i skgsmajtkem skgsmarkens vattenröreser är synnerigen kmpicerade inte minst.berende på att det vanigen gäer hetergena mränjrdar. Varje praktiskt verksam skgsman av i dag vet, att vattenfaktrn är den mest påtagiga ståndrtsfaktrn han har att arbeta med. Men vi veta föga m det näringstisktt ch de näringsföruster, sm vattnet giver upphv ti i ett växande skgssamhäe. Med undantag av de grundvattenanayser från skgsmarken sm T AMM ämnat, sakna vi aa uppgifter härm. An mindre ha vi sjunkvattenanayser eer ytvattenanayser. Brtsett från STÅLFELTS (1944) skgiga ysimete.rförsök saknas sådana het för vårt and, sv.

9 VATTNET I SKOGSMARKEN 9 Det är såedes icke enbart va!ttenbaansen, nederbörd - avdunstning - avrinning, sm vi för skgens de önska få veta någt m, utan det vre ckså önskvärt att få näringstransprten mean markytan ch grundvattnet utredd. Aven mera praktiska krav på uppysning anmäa sig:»om vi,gödsade i skgen, hur mycket skue vi då förra genm urakning?»»sker näringstransprten snajbbt i de grva mränerna?» sv. För jrdbrukets de är förhåandena enkare. De åriga skördarna kunna vägas ch jämförande försök behöva bara mfatta någt eer några år. I skgsbruket igger förhåandet het naturigt icke ika enket <ti. O. TAMMS (1931 m. f.) hydrgiska frskningar inm svensk skgsmark ha emeertid givit ss en viss grund att bygga vidare på. Hans rön angående ika markprfiers grundvatten, vattnets. dränage i mränmarken, metdik för grundvattenprvtagning i mrän etc., etc. utgöra en ingress tiösandet av van skisserade prbem. Föreiggande arbete avser ett studium av vattnet i skgsmarken utgående från frågestäningen: H u r s t r d e a v n e d e r b ö r d e n n å r å r i g e n g r u n d vattnet ch hur str är den samtidiga urakningen av d e v a n i g a s t e v ä x t n ä r i n g s ä m n e n a? Prbemstäningen får ses från två sidr, des en kemisk h des en fysikaisk. Grundvattnet, sjunkvattnet ch ytvattnet ha såunda studerats såvä från kemisk sm fysikaisk synpunkt. Fätar betet har haft avsevärd mfattning; prv av aa vattensag ha tagits under vegetatinsperiden såvä sm under hea året. Fätarbetena ha därti mfattat ysimeterförsök, gödsingsförsök, infitratinsundersökningar sv. Förf. har dessutm strävat att göra resutaten så a1mänt gitiga sm möjigt ch har därför spritt försöksmrådena från Nrrandsterrängens sydgräns ti nrra Skåne. Inte minst av eknmiska skä har det dck hittis varit möjigt att utöka dessa undersökningar ti att mfatta även nrra Sverige. Undersökningarna är emeertid icke avsutade i ch med detta arbete, utan ett Herta försök ha det senaste året kunnat paceras i ika dear av Nrrand.

10 KAP. I Metdik. Labratriemetder Vid studier av sjunkvattnet på abratriet har förf. ansett det vara nödvändigt för att.erhåa ett representativt sjunkvatten att först vattenmätta ett jrdprv ch sedan m e d ö v e r t r y c k p r e s s a u r v a t t n e t. Givetvis vre en. annan metd ckså tänkbar, nämhgen att genm bevattning vanåfrån äta destierat vatten sippra ner genm jrdprvet i fråga. Med den senare metden ä:r det emeertid icke sakert att vattnet kmmer att passera jrdprvet på ett sådant sätt att de festa minerapartikarna kmmer i beröring med det siande vattnet (i frtsättningen anser förf. att begreppet»på bred frnt» må täcka innebörden av en vattenrörese sm passerar samtiga minerapartikar.) Upprepade.perkeringsförsök med des gascyindrar ch des pyetensangar ha visat att det praktiskt taget är möjigt att få vatten, sm häes vanpå jrdprvet att passera jrden på bred frnt. Pressmetden medger emeertid detta ch dessutm behöver endast förhåandevis små vattenmängder tisättas, stundm inga as, dvs. jrden kan pressas i naturfuk>tigt tistånd, varför de vid pre.ssningen erhåna haterna böra vara mera karakteristiska för det på bred frnt rinnande sjunkvattnets sammansättning än ett vanifrån nedsipprande vatten. Pressmetden, användbar för att ur jrden pressa den befintiga markfuktigheten, är sedan änge använd. Tidigare trdde man att växterna i huvudsak hämtade sin näring ur den fytande fasen i marken, ch förbisåg därvid rötternas direkta jnutbyte med markminera ch kider. Markvätskans sammansättning är berende av de rådande jnbytesförhåandena mean de ti markkiderna adsrberade katjnerna ch sjäva marwätskan. Dennas sammansättning är ckså därjämte starkt berende av de rådande fuktighetsförhåandena~ tiförsen av östa växtnäringsämnen vanifrån, mikrrganismivet ch ytterigare andra företeeser. Systemet är synnerigen dynat:iiskt, ch det trde vara tydigt att metakatjnerna i den utpressade vätskan icke är fut representativa för förråden av de ika jnsagen. De vaenskreter varmed jnerna är bundna vid mark~ kidernas yta upphävas icke genm tryckverkan, varför de erhåna mängderna växtnäringsämnen i ett jrdextrakt ej avsöjar trädens näringstigån:g. Det är ej heer med tanke på att uppnå detta må, sm förf. använt sig av en pressmetd, utan det är sm förut nämnts en önskan att studera: sj,unkvattnets sammans ä t t n i n g i r e a :t i n t i y t- c h g r u n d v a t t n e t s. Med en tryckmetd är det möjigt att avvattna en jrd inti vissningspunkten. Vi veta emeertid

11 VATTNET I SKOGSMARKEN I Fig.. Apparat för att.rpressa fram sjunkvatten ch kapiärt bundet vatten. Apparaten är en mdifierad 1)\p av RrcHARDS (1941) m. f. Apparat zum Auspressen vn Sickerwasser und kapiar geh1mdenem W asser. Der Apparat ist eine Mdifikatin vn der Ausfuhrung nach RrcHARDS (1941) u. a. inte m de jnkncentmtiner, sm erhåas nära denna punkt, förekmma i ett sjunkvatten. Det gäer därför.att mäta vid viken fuktighetshat markvattnet upphör att bida,,sjunkvatten» ch kvarbiver sm kapiärvatten.. Genm att anaysera markvätskam des då den förekmmer sm kapiärvatten ch des då den rör sig sm sjunkvatten, skue man kunna få uppysningar m sjunkvattnets egenskaper ti skinad från kapiärvattnets. Med hjäp av den s. k. pf-skajan '(definitin av pf, se kap. V: 7) får man en uppfattning m ika jrdarters vattenhat i gränsmrådet mean det rinnande eer sipprande markvattnet ch det kapiärt bundna. Ett ferta tiföritiga pressmetder finnas av b. a. PARKER (1921), BuRD & MARTIN (1924, eg. förbättrad metden!. PARKER), RrcHARDS (1941) m. f. Förf. har använt sig av en mdifierad typ enhgt RrcHARDS 1941 ch REITEMEIER & RrcHARDS Knstruktinen framgår av figur. Behåaren är 30 cm i diameter ch 10 cm hög. Den fuktighetsmättade jrden ägges

12 12 T. TROEDSSON på ett cephanmembran vanpå den ösa bttenpattans fastödda mässingsnät. En gummisäck äggs vanpå jrden ch med 16 butar skruvas tryckkammaren ihp. Tryckkarmmaren är beräknad för att håa ett tryck av 50 kg/cm2 (pf=4,7). Över manmetern är gummisäckens övre de ansuten genm en nippe på tryckkammarens ck ti en vanig uftbmb. De på biden syniga manmetrarna visa des trycket i bmben ch des i kammaren. För mätnigar av trycket i kammaren har ett ferta ika manmetrar använts b. a. med hänsyn ti att förf. även arbetat med åga tryck, viket är 'erfrderigt 1för att få fram e n b a r t sjunkvattnet. Kckan mittemean manmetrarna på figuren användes fiör att regera trycket i kammaren. Vid g e n m s ä p p i g h e t s f ö r s ö k har förf. använt sig av pyetensbng, sm packats med mrän. Sangarna har haft antingen 6 eer 12 cm diameter. Sangen har i btten täppts ti med en krk sm varit perfrerad med ett fert!a gasrör. Jrden har sedan vattenmättats des genm att sänkas ner några cm i vatten ch des genm att mättas med vatten vanifrån. Försök med mättning vanifrån visar att fördeningen 'av vattnet sker synnerigen j ä m n t. Des har mättade itiumkridösningar använts ch des har fuktigihetshaterna på 1ika djup bestämts, ch det visar sig ah först efter det att 2 a 3 iter runnit igenm hea pearen erhåes en jämn fuktighetshat ch en ikartad Li.fördening. Pyetensangen äger den stra fördeen att kunna skäras upp i tunna skivr, varför kntrer av detta sag är btta att genmföra. Med LiC-ösning underifrån erhös tämigen snabbt en ikartad fördening av itiumjnerna i hea prvet. Förusterna av itiumhatigt vatten vid perkaering uppifrån bevv så stra, att förf. fann det nödvändigt att använda metden med mättning underifrån för erhåhande av ett på bred frnt kmmande sjunkvatten. Man bör faktiskt erhåa ett sannare värde på jnkncentmtinerna efter pressning i det på bred frnt per,jwerande sjunkvattnet, än vad sm kan fås genm att åta vatten perkera vanifrån ner genm jrdpearen. Det vatten sm häes över jrden överst i en jrdpeare behöver ej gå ned på bred frnt, utan des utnyttjar det givetvis sprickr för att sjunka ner i den fuständigt packade jrden ch des sipprar det utmed väggama av pyetensangen. Förf. har såedes åtit samtiga jrd prv, sm pressats (för att erhåa sjunkvatten), först uppnå fu vattenmättnad i en pytens3!ng genm tiförse av vatten underifrån. De k e m i s k a a n a y s m e t d e r n a ha nödvändigtvis måst utfrmas för bestämning av mycket åga jnkncentratiner. Undersökningarna ha nämigen bedr:iv,its under hea året, varav föjt att vattenprvtagning även skett vid fera: minusgrac1er. Men hänsyn ti den ångsamhet varmed vattnet suges upp har förf. några gånger måst nöja sig med m. En sådan mängd räcker möjigen ti för att bestämma edningsförmåga, Ca, K, Na ch ph. Föjaktigen har inte aha de jner sm ur näringssynpunkt får anses såsm utmrdentigt betydesefua, kunnat medtagas. Anayser av fsfrsyra, br, kppar, zink m. f. har icke varit möjiga. Då detta arbete även måst behanda vattenfaktrn i skgsmarken från andra synpunkter än de rent kemiska, har ~en bestämning av fera jner tisvidare fått anstå.

13 VATTNET I 1SKOGSMARKEN 3 Kisehaten är bestämd knmetriskt med ammniummybdat enigt ScHWARTZ (1942). Med hjäp av krrektinskurvr för järn har auminium kunnat bestämmas med auminn (Standar;d metihds... etc. 1946). Järn har bestämts med rth-phenanthrine-metden en. SANDELL (1950), mangan med ammniumperxidisufa:t enigt NY DAHL (1949) h magnesium med titangut enigt SANDELL (1950). Vid magnesium-. anayser ha krrektinskurvr använts vid höga kaciumhater. Natrium, kaium ch kacium har efter tisats av HCI direkt kunnat bestämmas ågftmetriskt med den av C. O. TAMM (1953) använda apparaturen. Viri höga auminiumhater har des krrektinskurvr kunnat användas för kaciumbestämningar ch des har gravimetriska bestämningar skett med ammniumxaat enigt HILLE BRAND & LuNDELL (1929, s. 501). C-anayserna ha i princip utförts enigt }ANDER ch PFUNDT (1945 s. 86). Metden är knduktmetrisk, ch med hänsyn ti den synneriigen ringa vymen av de erhåna vattenprven sm stått ti förfgande har metdiken tiämpats så att CI- haten kunnat bestämmas på 3-5 mi vattenprv. Denna varierande vattenmängd är berende på v:attenprvens CI-kncentratin. I de undersökta vattenprven bör C-'haten ej understiga 1,8 mg/. Vid ägre hater gör siverkridens ösighet sig märkbar. I det diagram sm erhåes då ednin,gsfönnågan 1sättes utefter rdmatan (reciprka hm) ch 11eagenstiS<tsen (si'vernji!rat).utefter abskissan, urskijas såsm räta injer des en fäningsinje ch des en reagensinje. Vid atför utspädda ösningar får man ett för strt, böjt övergå_ngsparti mean de båda räta injerna så att den extraperade skärningspunkten mean dessa bir atför säker. I de fa då e-kncentratinen åg ej atför mycket under 1,8 mg Cifiter var det möjigt att genm tisättning av en känd krhat (t. ex. 0,5 mi 0,001-n KC-ösning) bestämma dessa hater. Vattenprvens edningsfömiåga (u 200 ) bör hest ej överstiga 100 I0-6 hm -t cm -1. Utspädning av vattenprven, m dessa visa för hög edningsförmåga, kan givetvis endast ske då krkncentratinen så tiåter. Viije kranays utföres på c:a timme berende på den förhåandevis ånga reaktinstiden vid titreringen. Anaystiderna ha kunnat förkr;tas avsevärt genm att fera eektrdkär samtid~gt ansutits förmedest en mskiftare ti phiskpet (Phiips Typ GM 4249). Ringeektrdkären. JANDER ch HARMS (1935 s. 271) km ti användning. Fö11f:s kär möjiggjrde titreri~g av 5-8 miösning (Kärknstant mkr. 0,1). Vid försöken 31nvändes 0,01-n sivernitratösning sm tisattes ur Aga-mikrmeterbyrett, med viken man kan mäta vymer ned ti 0,001 mi med en nggrannhet av -+- 0,00005 m. Ttakvävet bestämdes i huvudsak enigt TMKIN & KrnK (1942 resp. KrnK 1950) med Kjedah:s metd, viken dessa författare ha bearbetat för kvävebestämningar i utramikrskaa. Metden tiåter en. dem bestämningar av 0,5-20..I0-6g. Anaysen försiggår i trenne huvudmment. ) At kväve överföres ti NH4+ medest svavesyra ch kpparseienit sm k21taysatr. 2) Diffusin av NH3 sker i ett sure:t"kä:jr (et t

14 14 T. TROBDSSON pärnfrmat kär, rymmande c:a 15 m ttat, vars bredare de är,förängd ti en has. Dennas öppning tisutes med en.gummiprpp, ch i denna sitter en drppihåhare fastgjrd) efter tisats av NaOH. Den frigjrda ammniaken absrberas i drpphåarens syradrppe. 3) Titrering av nämnda drppe med NaOH, varvid metyrött anvämdes sm indikatr. Vid titrreringen infördes C0 2-f1ri uft genm en kapiär ti drppen, varvid samtidigt mröring erhös. Metdens tiämpning tiät ej nggrannare bestämmingar än + O, mg tt. kväve per iter (fe. best. med dubbeprv.) Lägre hater än 0,2 mg/iter kunde ej bestämmas. Den Va.ttenmängd sm användes fö.r varje anays utgjrdes av 5-10 m. I fätet har såvä två- sm trevärt järn samt syre bestämts enigt O. TAMM (1931). Ledningsförmågan ( u ) har bestämts vid 20 C (i knstantrum) ch krrektin har utförts för åga ph-värden. ph har bestämts enigt KiiHNs karimetriska metd. Eekt:wdiaysförsök, katjnutbytesbestäm:o.ingar m. m. är i förekmmande fa beskrivna i det föjande i samband med försöksmständigheterna. 2. Fätarbetsmetder. Prvtagningar av grundvattnet har skett i överensstämmese med den metdik O. TAMM (1925) meddeat (Jfr äv.en RMELL 1922). Ett mässingsrör med 4,5 mm i diameter, vari finnes införd en ståkärna, någn cm ängre än sjäva röret, drives med hjäp av en hammare ner :i marken ti 2 a 3 meters djup. Med hjäp av en jrdbrr underättas nedförarrdet av mässingsröret genm de översta, fta steniga rnarkskikten. Ståkärnam. dnages upp ch vattenprven sugas fram med kvicksiverpump. Prvtagning sker i 20 m gasfaskr med insipad prpp när det btt är fråga m syre~ ch järnbestämning. Om så är möjigt suges sedan upp c:a 500 m,viket räcker för övriga kemiska anayser. Oftast är det emeertid förenat med stra svårigheter att erhåa vatten ur de sandig-miga mränerna ch vintertid är det tänkbart att få upp så str mängd, ty det kan taga ett par timmar i anspråk bara för att erhåa m. Ti en början användes vaniga butejgas för prvens förvaring, men de senaste åren har s. k. pyetenfaskr enbart använts. Förutm att dessa faskr är kemiskt resistenta, är de ätta h bekväma att handhava ch frysa icke sönder. Prvtagningsrören ha vanigen statinerats permanent inm försöksmrådena med hänsyn ti att prvtagningar sk~e ske upprepade gånger under året. Dessutm tager det fta ång tid i anspråk att nedföra rören j, marken varför någn annan utväg ej varit möjig. N~ckdeen bir att prvtagningsnivåns reatin ti den scierande grundvattennivån ej bir densamma vid ika. prvtagningstifähm. Kntrundersökningar ha gjrts över de fe~ kär sm härvid kan tänkas uppstå (se kap. IV: 2). I de ~örst uppsugna små v-ymerna har vanigen en högre eektrythat förefunnits än i senare, berende på att det vatten sm änge stått stia i rören fått sin sammansättning påverkad. Först när eektry~haten i vattnet efter en tids sugning bivit knstant, har prvtagning skett. Därvid vinner man ckså att kvicksiverpumpen bir sköjd mean varje prvning. A and-

15 VATTNET I SKOGSMARKEN 15 Fig. 2. Appanatur för urpressning av mar:kväts.kan i fätet. Apparatur zum Auspressen der B~denfe~chtigkeit im Fede. ra sidan är det het små mängder vatten; sm man har möjighet att få upp exempevis vintertid, då det varit ända ti7 minusgrader. Upptining av rör ch sangar sker under vintern med hjäp a.v båsampa. På abratriet h.ar (se fig. ) sjunkvattnet utdrivits ur jrdprven med hjäp av en pressappamt sm beskriv~ts enigt van. För kntr av de vattenfmktine:r sm härvid erhåas har även pressning av jrdprven skett i fätet med den apparatsm synes å fig. 2. Med hjäp av ett stativ är apparaten ätt att handhava. Nackdeenmed densamma är att de vattenmängder sm erhåas vid varje press-

16 16 T. TROEDSSON Fig. 3. Lysimeterförsök å Bjurfrs krnpark. På biden synes ta:ket, sm täcker grpen med ysimetrarna. Regnmätarna är tre st. De mgärda den markyta varunder ysimetrarna finnas inskjutna. Lysim.ete111ersuch im. Staatsfrst Bjurfrs. Auf dem. Bide sieht m-an das. Dach, wehes die Grube m-it d~n Lysim-etern bedeckt. Drei Regenm.esser sind aufgestet. Sie um.geben die.bdenfäche,.imter der sich die Lysim-eter befinden. ning är små, (eftersm btt 750 mi jrd får pats i behåaren). För att er.håa rena vattenprv har sm membran -använts vanigt fitrerpapper (OOH). Någn tryckmätare har icke använts för att mäta det tryck varmed vattnet pressas ut ur jrdprven. V,a t t e n s t å n d s m ä t n i n g a r ha skett i gavaniserade järnrör med yttre diameter av 20 mm ch inre 16 mm. Rören är skdda nerti med en spetsig prpp, sm gängats fast i rörets nedre de. Endast rörets nedre de - icke prppen - är perfrerad, så att vattnet ätt kan tränga in i röret. Överst på röret sitter en skiva (O m i diameter), så knstruerad att den kan sättas fast sm ett tak över röret. F ö r u p p s,a m a n d e t a v r i n n a n d e g r u n d v a t t e n har särskida ceuidskivr kmmit ti användning, sm beskrivas i kap. IV: 3. Humus- ch jrdprverna iha särskit för vattenhatens bevarande insamats. i pastembahge. F ö r u p p s a m in g a v s j u n k v a t t e n har på försag av dcenten C. O. T AMM en ysimeterknstruktin kmmit ti användning, sm ursprungigen utarbetats av EBBRMAYBR. Knstruktinen framgår av nedanstående bider (fig. 3-5). Fördeen av denna knstruktin är att den är förhåandevis biig i inköp medan nackdeen är att täta: bservatiner måste ske ch att ivsängden är tämigen begränsad.

17 VATTNET I SKOGSMARKEN 17 Lysimetrarna instaueras i en 2X 1,2 m str ch c: a 2 m djup grp. Skgsmarken ämnas het rörd på en sida av grpen. I väggen på denna sida sås vinkeböjda, rstfria påtar in 1i marken. Dessa påtar uta in mt grpen ch förmedest böjningar i påtens utsida förhindras avrinning åt sidrna. At vatten sm når påten måste febart kmma i uppsamingsfaskan (se fig. 4). Med öpande numrering ha aa förväxingar av vattenprv kunnat undvikas. Rännrna är ända ti m ånga ch cac 40 cm breda. På figuren är vissa rännr förhåandevis ångt ute, medan andra äm nästan het insagna. Detta förhåande berr på att stenar av större frmat ftast hindra en fuständig insagning av rännan ~ markprfien. Förf. har icke veat taga ut rännan igen ch göra ett nytt försök eer ev. pcka brt större stenar. Ett sådant förfarande skue nämigen fömrsaka störningar i markprfien ch därmed på ett eer annat sätt kunna påverka avrinningsförhåandena. Undantag från denna rege ha måst gönas i sådana fa där mränen varit atför bckrik. Sedan rännan sagits in, kädes grpen på den sida rännrna Sitta insagna med en duk av past. Denna duk förhindrar avdunstning utan att kemi,skt påverka samman-. sättningen av det sjunkvatten, sm ti äventyrs rinner utmed duken. I pastduken göres hå för ränna ch vanpå pastduken tryckes en masnitskiva. Masnitskivan fasthåes med en träknstruktin uti grpen. Framför rännan paceras uppsamingskären, sm ti en början bestd av pyetenfaskr. På fig. 4 är en pastduk uppveckad under rännam; nummerskiva: Denna pastduk, sm återfinnes vid varje ränna, har veckats ut 2 Fig. 4. Biden visar två ysimeterrännr med uppsamingsfaskr. Pastdukar igga uppruade van rännan, men täcka i vaniga fa såvä ränna sm uppsamingsfaska. Das Bid zeigt zwei Lysimeterrinnen und Faschen zttm Aufsammen des W assers. Die berhab der Rinne aufgerten Pasttiicher hedeeken snst swh Rinne wie Fasche.

18 18 T. TROEDSSON Fig. 5. Lysimeterförsök i mränmark. På biden synes mränbck täckt av pastduk sticka ut genm väggen i ysimetergrpen. ' Lysimeterversuch in Mränenbden. Auf dem Bid sieht man Mränenböcke, die in der W and der Lysimetergrube sitzen und mit Pasttuch bedeckt sind. över faskan, tratten ch rännan ch förhindrar därigenm smådjur m. m. att hamna i tratten. I mrängrpar har det varåt synnerigen svårt att få en masnitskiva att igga pant utefter markprfien. Här har (fig. 5) förf. tvingats göra hå för bcken sm sticker ut. T rats detta förfarande är det frånkmigt att förutsättnin.ga[na för en ökad infitratin i mränmarkprfien härigenm någt gynnats. Hea ysimetergrpen har sedan täckts med ett tak, sm är kätt med ta kpapp. Detta tak 'går en bit över kanten på den :sida av grpen, därjysimeterrännrna finnas inskjutna, för att nederbörden ej ska tränga ner mean pastduken ch markprfien. Hea ysimetermrådet är inhägnat. På den.fuständigt mörda deen, sm igger van ysimeterrännan är ett anta (min. 3) nederbördsuppsamare pacerade. Dessa ha emeertid icke kunnat användas för registrering av nederbörden under vintern. Nederbördsmätareris knstruktin framgår å fig. 3.

19 KAP. II Undersökningsmråden N edanstående kabeskrivningar mfatta i huvudsak gegiska ch pedgiska förhåanden, medan de växtscigiska 'beskrivningarna kmma nedan i samhand med redgöreser för resp. försök. Kimatbsennatinerna är sammanförda i fig I dessa sistnämnda diagram äm dessutm ngituder ch atituder för närmast beägna metergiska statiner angivna. Bjurfrs Krnpark Bjurfrsmrådet utgör en de av krnparken Bjurfrs, beägen 3 km söder m Avesta. Sjäva försöksmrådet mfattar drygt 400 ha ch igger, m ö. h., dvs. ångt under högsta kustinjen. Fätarihetena rörande grundvattnets kemiska egenskaper kmmredan på ett tidigt stadium att ti största deen föräggas ti denna krnpark, där vattenfaktrn är en mycket i ögnen faande ståndrtsfaktr. Den tämigen jämna bniteten inm krnparken står i mtsatt förhåande ti markens starkt växande gegis'ka beskahenhet men i samkang med en reatirvt ika:rtad grundvattenbevattning. Visserigen finnas enhetiga, pana mränmråden, sm exempev~s nrra deen av förf:s försöksfät (se fig. 6), men även häar, vattensediment av ika sag såsm svagrus, sand, mjäa, meanera sv. förekmma i rik mväxing..aven trvmarksareaen är betydande. Härti må nämnas att berggrunden, sm ti huvudsakig de ä<.r en eptitgnejs, stundm äger i sig innesutna grönstensfrmatiner av ika 1sag. Aa dessa faktrer brde var för sig kunna giva anedning ti en karakteristisk skgsprduktin. I stra drag är emeertid så icke faet. Bnitetsväxingarna är förhåandevis små, ch man får ätt intrycket av att det inm parken råder tämigen enhetiga ståndrtsfaktrer. Möjigen kan man utmed andsvägen i riktning mt Nrberg förmärka en sämre hö}dtiväxt (muntigt verifiienad av f. revirförvaka''en, jägmästarre OsKAR LINDBLAD) antagigen betingad av en ökad eptitinbandning i mränen. Det är såedes uppenbart att de av gegiska rsaker betingade växingarna i underaget är ti synes av m i n d r e betydese i Bjurfrs ti jd av att vattenfaktrn dminerar. Dennas stra betydese berr på att de kvartära avagringarna är tuima ch att häytan bidar ett utmärkt gv för grundvattnet att rinna utmed. Inm förf:s försöksfät är de tpgrafiska förhåandena jämna, medan man på parken,j övrigt även har den för Bergsagen typiska småbrutna terrängen. Försöksmrådet äger vattenbearbetade mräner, kasp-

20 20 T. TROEDSSON 031ca./a. OOm msse starr- Lera Sand Grus Ytstenig Mrän, Mrän, Peg- Urgracih m cich mrän sandig sandig matit nit, röd strand- nrma str- kvartsgrus b k- h ckig rik h ah 4 H ch- Nied- Diinne Tn Sand Kies O ber- Sandige Sandige Peg- Urgra- Leptit. m r erungs- O ber und und fächen- Mräne Mräne matit. nit, rt mr fächenschich t sand se ht- Mräne er b ckig. quarz- Fein- Strand- steinige N rma- Reich- und vn ter. Bckge- reich. Trf. hat. Fig. 6. Jrdartskarta över undersökningsmrådet å Bjurfrs k'!c.npark. Gegische Bdenkarte des u.ntersuchten Gebietes im Staatsfrst Bjurfrs. ade häar, vattensediment, strandvaar sv. Aven het små rustensåsar förekmma ch svaade mräner är vaniga. Mränerna är emeertid fta ytsteniga avsett vattenbearbetningen. Såsm tidiga!'e framhåits (TROEDSSON 1953) kan denna ytstenighet ber på svaning, uppfrysning eer en primär ytstenighet vid mränens bidning. Såsm framgår av kartan i fig. 6 är mränerna t'i1str de ytsteniga inm försöksfätet Mränernas pettgiska egenskaper mtsvara ungefär en nrma mrän. Basmineraindex igger mean ch vid bckräkningen är grönstensprcenten i östra deen 7 % ch i västra deen av försöksmrådet knappt 5 %. Mränen är vanigen sandig-mig med stundm någn dragning åt enbart sandig mrän. På några enstaka punkter har mig mrän påträhats. Inm de 'stra, pana mränmrådena (t. ex. mrådet mean Myrsjövägen ch Gavemssen) förekmma synnerigen amänt små vitmssfäckar, sm är betingade av att grundvattnet bir stående på underiggande häar, resp. på svaad mrän, sm underagrar svagrus sv. I genmsnitt igger grundvattenytan på 0,5-1,5 meters djup. MarkprfHen är inm de vitmassfria markerna vanigen järnpds, medan i öv-

21 VATTNET I SKOGSMARKEN 21 rigt såvä humus- sm järnhumuspds förekmmer. Uksm fta inm de ägre dearna av Bergsagen är markprfierna icke ensartade. Variatinerna är många, då de kaa grundvattenförhåandena är så mångskiftande att markprfien adrig bir enhetig inm större mråden. De festa vattensedimentmrådena är utdikade (LuND BERG 1952) under de senaste 50 åren. De sedan tiden före dikningen förekmmande trvtäckena på dessa jrdar är ända ti cm mäktiga men synas atmera sjunka ihp ch därmed biva tunnare. De dikade sedimentmrådena uppvisa krnparkens a1ra högsta bniteter. Södra 1sidan av förf:s försöksfät utgör en vattendeare ch ikaså bidar nrra sidan devis en vattend~are. Nrdvästra hörnet av mrådet är s. a. s. avskuret av genmgående vattendrag ch i östra kanten ig a de mest mfattande di'kningsföretagen. Dessa dikningar bi1da en vä avgränsad inje i öster. Man kan med andra rd säga att den de av Bjurfrsmrådet sm förf. avgränsat, bidar ett enhetigt vattenmråde. Grenhmen Grenhmens försöksmråde igger c:a 20 km ONO m Nrrtäje vid en iten vik av Östersjön (at. N 59 52', 'ng. E 18 55') ch höjden över havet är c:a m. Den kaa, grusig-sandiga urbergsmränen är starkt påverkad av materia från det nrdbariska kambrsiurmrådet varför mränen äger en erhat hög:re än nqiti.at ch dessutm en viss kakspathat. Från mineragisk synpunkt är marken såunda mycket rikare än Bjurfrsmrådets. Hea mrådet har på grund av den åga höjden över havet egat het under det pstgaciaa havet, ch vid uppyftningen ur detta kmm de högst beägna punkterna att kraftigt 1svaas, varvid urbergshäar bttades h mränen bev spad i ytan. Havets inverkan ha' även resuterat i en anmärkningsvärd ytstenighet. Såvä denna sm svaningen är stundm starkare, stundm svagare utbidad, här ch var finnas vattensediment avagrade.i sänkr, nedanför suttningar sv. tisammans utgörande en msaik av jrdartstyper utan skarpa gränser inbördes. Kakspruten i marken är urakad ti'u åtminstne 0,6 m djup. TiH föjd av det mineragiskt gda marktiståndet är markprfien ti str de brunjrdsartad. Övergångsfrmer finnas mean järnpds ch brunjrd, i vika ett het tunt bekjrdsager, föga sammanhängande i hrisnte ed, är utbidat. Den vaniga. humusfrmen är mu, men även råhumus förekmmer. Grenhmens försöksmråde utgöres des av en devis hävdad öväng ch des av harrbandskgsbestånd. Förf. har ti huvudsadig de haft sina försök föragda ti det senare mrådet, där ytr unsersökts sm haft en med B jurfrskaerna så ikartad husmassmatta sm,möjigt. Hiarp Detta mråde igger 17 km NV Hässehm, 113 m ö. h. Berggrunden tihör det västsvenska gnejsmrådet med mräner påverkade även av de småändska urgranitmrådena. Området kännetecknas av bckrik mrän, utgörande öar i mgivande vatten-

22 22 T. TROEDSSON sediment av gadfuviat ursprung, täckta av trv. Mränerna är vanigen2-3meter mäktiga ch berggrundsytans reief är trigtvis mycket småbruten. Basmineraindexvärdet är föthåhandevis ågt i mränen (7-8) ch mräntypen är Si'amst sandig. Ofta påträffar man såsm sprickfynader i berggrunden kaksten från det gama krithavet, sm en gång sträckte sig över stra dear av nrra Skåne (LuNDEGREN 1934). Där sådana fyndigiheter förekmma brytas de vanigen av rtsbefkningen. Man kan förmda att dyikt kritmateria stundm finnes inbandat i mränen ch därmed girver den ett ur skgig ståndrtssynpunkt utmärkt mineragiskt tisktt. Förf~ har försökt finna en ej.kritpåverkad mrän, viket enigt anaysresutaten ckså synes ha yckats. Markprfien är vanigen järnpds med ett het tunt bekjr'dsage_r (2-3 cm) med just rödbrun rst jrd. Humusförmen är råhumus. Ldkaen är beägen i sydstkanten av det iqgrum.ida mrådet,j sydvästra Sverige. Se vidare bservatinsdata från Skån.es Fagerhut f!ig. 32. Röskär Röskärsmrådet igger 11,5 km NO St<>ckhm ch 650 m OSO Röskärs gård (Statens Skgsfrskningsinstitut, Genetiska institutinens försöksstatin). Försöksytan igger c:a 12meter över havsytan ch mfattar btt ett par hundra kvadra.tmeter. Sm aa skärgårdsmgivningar runt Stckhm är mrådet hårt spat av havet, ch bttade häar förekmma amänt. I de små!sänkrna mean häpartierna igger vanigen styva meanerr, sm emt höjderna ersättas av miga eer sanaiga jrdarter,: sm devis fått sitt materia från den brtspade mränen. Stundm kunna dyika grövre vattensediment biva tämigen mäktiga (1--4 meter) ch bida då ångsamt suttande mråden, ftast med höga bniteter i de fa då era eer hårt packad mrän bidar ett genmsäppigt ager för grundvattnet. Detta grundvatten erhåer stra ti1s'ktt från mgivande hämråden., Inm ett dyikt, svagt suttande, sandigt m-mråde är försökern pacerade. Markprfiien är svagt utbidad järnpds, stundm brunjrdsartad. Humusfrmen är stundm mu stundm råhumus. Säan förekmma rena husmssfäckar utan örter, ch framför at är gräsvegetatin vanig. skgsmrådet består av årig växtig barrbandskg med övervägande gran. Jägarhyddan Jägarhyddan igger inm det höghumida mrådet i sydvästra Sverige på gränsen mean Haands än ch Krnbergs än. Närmaste rnete;rgiska statin är Singeshut km NV Jägarhyddan. Genm vaviigt timötesgående från skgssäskapets dåvarande direktör, numera överdirektör F. JHANsSON har förf. på denna säskapets skgsgård fått tistånd att anägga ysimeterförsök. Hea denna trakt av vårt and kännetecknas av stra, nästan pana mråden, bestående växevis av mränmarker ch myrmråden. De numera med s'kg panterade f. d. junghedarna börja genm 'sina uppväxande granskgar het ch hået ändra andska-

23 VATTNET I SKOGSMARKEN 23 pets utseende. Den stra fiackheten ch avsaknade:r av häbttningar vittnar m att de kvartära avagringarna är förhåandevis mäktiga. Sm försöksyta för ysimeterförsöken har förf. vat den gacifuviaa bidning, på viken Jägarhy.ddans gå11d igger. Denna bidning ut öres!v sandig m, sm är c:a 8-10 meter mäktig. Avsikten var att den kapiära förbindesen med grundvattnet skue vara minima, för att det skuue bi möjigt att utröna hur str mängd av den åriga nederbörden det är, sm perkaerar genm de ika markagnen. Humusfrmen är råhumus med vä utbidad järnpds. Bekjrden är 2-4 cm maktig. Möna försöksfät Möna försöksfät igger c:a 5 km NO Vaggeryds statin vid järnvägen Nässjö Hahnstad. Området igger söder m Kärin,gsjön, sm genmfytes av käföden ti Lagan. Försöksfätet igger ganska ågt ch består av en pan (grusig) sandm utfyande en tämigen vid dagång. Ingående gegisk, btanisk ch kimatgisk beskrivning har ämnats av C. O. TAMM (1947). Fätet har av förf. utnyttjats för gödsingsförsök av b. a. den an'edningen att materiaet är tämigen grvt, i viket man därför skue kunna förvänta en snahb pe:drering. Finjrdshaten är btt 2-5 % (Hnm + grvmjäa + finmjäa + er). Mrik sand påträffas stundm ch då sm synnerigen tunna men vattenhåande ager. Mineragis'kt sett är Möna-sanden kvartsrik BasmineraMndex är genmgående c:a 3. Fätet igger i huvudsak 2,5-4 m över Käringsjöns yta, ch ti' föjd av det genmsäppiga jrdmateriaet igger sjöytan ftast någrunda i nivå med giundvattenytans äge inm försöksmrådet. Inm den ia yta förf. har använt är markprfien järnpds med 4-7 cm råhumus ch 1-3 cm bekjrd (se vidare C. O. TAMM 1947 s. 16). Med hänsyn ti att förf. veat undersöka urakningen i samband med ett gödsingsföj1sök har det vid diskussinen av försöksresutaten (kap. V: 8: d) varit nödvändigt att taga hänsyn ti a v v i k e s e r n a u n d e r f ö r s ö k s t i d e n fr å n d e n g e nmsni t ti g a år s m e de n e der b ör den. Därvid har den närbeägna statinen i Skiingaryd måst användas. Dess årsmedevärde är emeertid en!igt C. O. T AMM (194 7) tyvärr någt högre än i Möna, där det enigt hnm bör igga vid ungefär 660 mm. Övriga mråden Förutm inm de van beskrivna försöksmrådena ha smärre försök ch prvtagningar skett på ett ferta kaer. Dessa är i den mån fönf. ansett det erfrderigt beskrivna i samband med redgöreser för resp. försök. Vanigen är dessa kaer beägna adees inti de fasta försöksmrådena, varför man ur kimatgisk synpunkt kan hänvisa ti dessa.

24 KAP. III skgsmarkens ika vattenfraktiner Krt översikt I vårt and betingas tiförsen av vatten ti grundvattnet het av nederbörden. Den gängse uppfattningen är, att en de av nederbörden bindes i trädkrnrna, en de når manken ch en de av detta tränger ner genm minera jrden ti grundvattnet. Hastigheten i dessa röreser växar med nederb0rdsmän,gden, beståndens sutenhet, markvegetatin, jrdart ch djupet ti grundvattnet. Detta kmpex av vatt enförbrukande ch mer eier mindre vattenkvarhåande >>skikt» har under en mycket ång tid varit föremå Bör intensiva undersökningar. De varierande faktrerna är många, varför antaet möjiga kmbinatiner bir mycket strt. Man har fått inrikta sig på detajprbem ch m möjigt söka få fram amängitiga resutat för nederbördens fördening inm ika nivåer i marken. Framför at insåg man redan på ett tidigt stadium nödvändigheten. av en kassifikatin av jrdvattnet. Såunda framade Nrdiska jm;dbruksfrskares förenings markäresektin genm G. EKsTRÖM vid föreningens kngress i Uppsaa 1938 ett preiminärt försag ti en termingi för jrdvattnet, sm förf. ti största deen kmmer att föja. EKsTRÖM indear de ika vattenfraktinerna i två huvudgrupper: Fritt ch bundet vatten. Det fria vattnet består av ytvatten, sjunkande fritt vatten ch grundvatten, medan det bundna ut äres av kemiskt bundet vatten, adsrptinsvatten ch kapiärvatten. Denna indening av jrdvattnet är med förde tiämpbar i vårt and ch härrör från början från ZuNKER (1930). Det må framhåas, att i van återgivna jrdvattenkassifikatin är öv ergångarna mean fritt ch bundet vatten mycket diffusa. Inga skarpa gränser finnas mean de ika undergruppernas vattennraktiner. Uppdemingen av det kapiära vattnet t. ex. visar (ZuNKER 1939) at~ gräjnsen ti det fria vattnet, dvs. sjunkvattnet, är teretisk. Det kapiära vattnet kan indeas i ) Prvinkevatten, 2) Hängande kapiärvatten, 3) Sjunkande kapiärvatten ch 4) KapiUärznvatten. Denna indening är fut mtiverad med hänsyn ti kapiärvattnets för ekmstsätt. Men samtidigt ger den en antydan m de svårigheter.sm finnas, då man ska försöka sätta fingret på den gidande övergången ti det fria vattnet. Gränsen mean det fria ch bundna vattnet kmmer man ur termingisk synpunkt ifrån m man sm i den mderna engeska kassifikatinen använder rdet >>si-misture>>, (KRAMER 1949 s. 25) dvs. m a r k f u k t i g h e t, viket svenska rd dck icke täcker det engeska. EKsTRQM (1938) inför därför ckså begreppet jndvatten, sm mfattar såvä fritt sm bundet vatten.

25 VATTNET I SKOGSMARKEN 25 Jrdvattnet kan även behandas utifrån begreppen energi ch kraft. Såunda införde ScHOFIELD (1935) termen pf, uttryckande den energi varmed jrdvattnet fasthåes. Symben pf definieras såsm garitmen för höjden av den vattenpeare i cm, sm mtsvarar det tryck, sm erfrdras för att brttaga vattnet i jrden. I kap. V redgöres närmare för begreppet pf. ScHOFIELDS metd äger den fördeen att man via sjunkande vattenhat successivt kin bestämma jrdvattnet i marken ända ti den punkt, där de festa växter ej förmå att upprätthåa sin turgr, dvs. vissningspunkten. Det bir på så sätt sjunkvatten ch kapiärvatten man erhåer, m. a.. de för växterna ur vattenförsörjningssynpunkt viktigaste fraktinerna, dck utan att ange viken typ av vatten. Systemet jrd-vatten är sm sagt mycket kmpe:x!t; innan vi närmare känna ti finfraktinernas ch framför at erets fysik ch kemi i våra jrdarter, kmmer det att dröja innan vi behärska jrdvattnets röreser ch förekmstsätt. Vid ett studium av skgsmarkens ika vattenfraktiner måste därför äi:mu änge f ä t i a k tt <11 g e s e r n a vara de viktigaste utgångspunkterna. En nggrann kännedm m de gegiska ståndrtsvikren i deras vidaste bemärkese är frånkmig. Den regebundna, kvartära sedimenteringen särskit nedanför högsta kustinjen medger stra diierenser i jrdarternas krnstrekar ;j en mavkprfi, viket i si n tur medför 'kmpicerade 'hydrgiska föthåanden. I detta arbete har det föjaktigen ansetts ämpigast att behanda skgsmarkens vattenfaktr empiriskt. F ä t i a k t t a g e s e r c h f ä t f ö r s Ö k h a u t g j r t grunden för ett studium av jrdvattnet. De vattenfraktiner, sm därv id framför andm studerats är ytvattnet, sjunkvattnet ch grundvattnet. Dessa vattensag är viktigast för skgsträden ur ekgisk synpunkt. Förf. har ännu så änge av två skä inte ansett det nödvändigt att i detaj behanda det bundna vattnets förekmst. För det första måste vi dessförinnan ha en gd kännedm (viket vi hitti1s sakna trts att några arbeten på detta mråde föreigga) m sambandet mean nederbörd - sjunkvatten -.grundvatten ur såvä kemisk sm fysikaisk synpunkt, ch för det andra trde det f r i a vattnet 'ha den största betydesen i skgsmarken. I.kap. V!kmma emeertid även det mer eer mindre bundna vattnets egenskaper att behandas. Mineranäringsmsättningen i reatin ti de ika vattenfraktinerna i skgsmarken Vattenförsörjningen av skgsträden erhåes förmedest des d e n d i r e k t a n e d e r b ö r d e n, des den m a g a s i n e r a d e v i n t e r n e d e r b ö r d e n ch des g r u n d v a t t n e t. Mineranäringsu:pptagnin,gen består ti str de av assimierande <iv i dessa vattensag östa ämnen. Hur nederbördsvattnet tänkes fördeat på de ika»nivåerna» har schematiskt framstäts av b. a. ENGLER 1919, HALDEN 1926, THuR MANN-ME 1941, STÅLFELT Dessa undersökningar beröra emeertid inte. den samtidiga näringsämnestransprten. Därför har förf. i nedanstående fig. 7 försökt att visa hur msättningen av mineranäringen i s'kgsmarken är betingad av nederbördens

26 26 T. TROEDSSON fördening. Den kvaitativa ch kvantitativa fördeningen av såvä nederbördsvatten sm mineranäringsämnen på de ika nivåerna känna vi inte ti. Visserigen finnas såvä nederbördsanayser sm grundvattenanayser, varför man i stra drag brde kunna räkna sig ti debet ch kredit i rnineranäringsmsättningen. Men det föreigger ckså många bekanta faktrer: Hur str de av nederbörden rinner brt sm ytvatten ch hur str de av hea nederbörden når grundvattnet? Vika mineraämnen bindas i de ika markharisn tema? V ad betyder vittrin,gstiskttet för grundvattnets hat av ika näringsämnen sv.? Tiförse ch föruster av såvä näringsämnen sm vatten i skgsmarken 'kan sammanfattas i föjande grupper: A. Tiförse av n ä r i n g s- ch n e d e r b ö r d s m ä n g d e r genm den för kaen uppmätta årsnederbörden. B. Brtförse genm m i n e r a ä m n e s h a t i g a skgsprdukter. C. Brtförse av n e d e r b ö r d ch n ä r i n g s ä m n e n genm ytvatten. D. Brtförse av n e d e r b ö r d ch n ä r i n g s ä m n e n genm grundvattnet. Detta samband mean vattnets ch näringsämnenas förekmst i marken framgår av fig. 7. Teretiskt är det möjigt att beräkna såvä inkmst- sm förustvärdena. Med nederbördsmätare är det möjigt att sam.a in r e g n v~ t t n e t ch i detta bestämma de ika jnsagen ch deras kncentratin. Det åriga virkesuttaget pr ha går ckså att faststäa, varigenm man kan beräkna m i n e r a n ä r i n g s f ö r u s t e r n a. Beräkning av förusten av nederbörd genm ytvattenavrinningen är däremt svår att pr aktiskt genmföra. Metdik härför :har utarbetats av b. a. LwDERMILK, W. C. (1930, 1931), PEARSE, C. K. (1936), SHERMAN, L. K. (1938), SHREVE FREsT (1934) m. f. Framför at har LwDERMILK undersökt ytavrinningen i skgsmarken, men de erhåna värdena är knappast tiämpbara i vårt and. Tiföritiga, genmsnittiga ytvattenanayser frdra ett mfattande arbete med täta prvtagningar. Mineranäringsföruster genm ytvattnet är svåra att bestämma. Ytavrinningen anses vara störst i snösmätningen ch brde därför spea en reativt iten r ur synpunkten av brtförse av mineranäringsämnen. I ett tidigare arbete (TREDSSON 1952) har jag visat att i grundvattnet är edningsförmågan ch de i'ka htjnkncentratinerna tämigen knstanta. De kvaitativa värdena för urakning genm grundvattnet brde såunda kunna faststäas utan större svårigheter. Prbemet bir emeertid svåmve, då kvantitativa värden per areaenhet eftersträvas. Visserigen finnes reginaa uppgifter m nederbörd, avrinning ch avdunstning (Sver. Met. ch Hydw. Inst.), men för att dessa vädden ska vara användbara för kaa skgsmråden är det nödvändigt att grundvattenavrinningsbestämningan utföras för het små avrinningsmråden. I kap. VII få vi tifäe att åte)}kmma ti dessa prbem. Ett annat sätt att successivt erhåa värden på nederbördstisktten ti grundvattnet är mätningar av sjunkvattnet genm ysimetedförsök. De värden man erhåer ge-

27 VATTNET I SKOGSMARKEN 27 Nederbörd Tiförse av &mi niringamiingder regnvatten ch damm. Trdkr'nana ceptn. Brtförande av mneraämneshatiga skgsprdukter. Niirngaupptagande. Markt.äckeh ceptn. Grun'dvatten Fig. 7. Nederbördens fördening i skgsmarken ch den därav betingade msättningen av minemnäringen. Die Wege des Niedershagswassers im Wadbden und der damit bedingte Transprt vn mineragenen Nährstffen. nm dessa böra bi sanna m man kan anse att nederbörden nedtränger i marken på s. a. s. bred frnt. Går uriamingen i marken däremt genm sprickr, utmed rttrådar. d. bir icke ens dessa värden riktiga. Under sådana mständigheter finge man försöka utföra avrinningsmätningar från små avrinningsmråden, där man har ett hmgent skgsbestånd, ch där man med hjäp av kemiska anayser kan erhåa ett genmsnittigt värde på de år1iga växtnäringsämnesförusterna. Aven ysimeterförsök med stra areaer skue ge möjigheter att mäta det sjunkvatten sm rinner ner genm kanaer. dy. ti grundvattnet. Sådana undersökningar är emeertid i praktiken synnerigen mständiga ch svåra att genmföra. Baansen mean skgsmarkens ika vattenfraktiner Sambandet meam nederbörd, sjunkvatten ch grundvatten m;n förviss betr. skgsmarken icke återges med en enke matematisk frme. Ett thfäigt nederbördsöversktt

28 28 T. TROEDSSON under j u i m å n a d i ett skgsbestånd ger säkert ej ett ika strt grundvattentisktt sm ett mtsvarande regn skue giva under v å r c h h ö s t då marken antages vara mera vattenmättad ch avdunstningen är ägre. STÅLFELT (1944) har visat att man icke erhåer någt sjunkvatten as under ett växtigt ch sutet granbestånd i södra Sverige. Infitratinen i marken är såunda berende av ett ferta ika företeeser. LEwis ch PwERS (1939) (jfr. även WITTICH 1938) ha studerat de faktrer, sm påverka hastigheten i infitratinen. Icke btt jrdart ch marktäcke utan även humushat, marktemperatur, markuft, sjunkvattnets hydrstatiska tryck sv. påverka sjunkvattnets infitratin. Nedrinningen av nederbörden i marken är berende av en he mängd faktrer, ch det är först då sjunkvattnet en. MITCHELSON & MucKEL (1937) är i direkt kntakt med grundvattnet, sm detta senare påverkar sjunkvattnets perkeringshastighet. Sker däremt nederbördens nedträngande genm rtkanaer etc. bir sambandet mean nederbörd - sjunkvatten - grundvatten betydigt mera påtagigt. Dvs. ju frtare nederbörden når grundvattnet, dest större är det så att säga regujära sambandet. I vårt and med dess i huvudsak humida kimat, där grundvattnet sm rege icke igger på stra djup under markytan, vre det att vänta att sambandet nederbörd - sjunkvatten - grundvatten under vissa perider brde vara utprägat. Atminstne visa de av HEssELMAN (se MALMSTRÖM, C, 1930 s. 104) insamade vattenståndsbservatinerna från Kubäcksidens ch Rakidens försöksfät på en ständigt scierande grundvattennivå måhända direkt ber~ende av de kaa nedei:bördsförhåandena. Vid en närmare granskning av HEssELMANs värden - se vidare kap. V - synes det emeertid vara tydigt att de stra ch snabba sciatinerna på ända upp ti 100 cm av grundvattenytan ch därutöver, ej kunna vara ett resutat av en nrma grundvattenytas nivåförändringar utan fastmer ett resutat av röreserna av en tryckyta. I så fa bir grundvattenytans höjningar ch sänkningar i c k e berende av den k a a nederbördens nedträngande i frm av sjun"kvatten utan av infitratin först ch fr:ämst från mgivande häuar. I kap. VI ska redgöras för förf:s egna grundvattenståndsmätningar å Bjurfrs Krnpark, vika starkt taa för detta. Ovan anförda åsiktsmtsättningar göra att sambandet nederbörd - sjunkvatten - grundvatten måste utredas för att man över huvud taget ska kunna få någt begrepp m urakningen av växtnäringsämnen i den svenska skgsmarken. Den väg förf. sökt att gå fram på är ett studium av sjunkvattnet. Genm att studera sjunkvattnets tiförse vanifrån ch dess förening med grundvattnet nedåt beyses de successiva övergångarna mean de ika vattenfraktinerna, ch det är därmed möjigt att förstå rytmen i de åriga, kvantitai:iva sjunkvattenstisktten ti grundvatnnet. För att studera sjunkvattnet frdras emeertid en ingående kännedm m de någt mera ättåtkmiga vattenfraktianerna ss. grundvattnet ch ytvattnet. I nästkmmande kapite redgör.es dänför först för de mfattande grund- ch ytvattenundersökning<r, sm förf. bedrivit.

29 KAP. IV Grundvattnets kemiska egenskaper i skgsmarken. Inedning Ti en början avsåg undersökningarna av grundvatten btt att få fram skinader i dess kemiska sammansättning inm ikartade berggrundsmråden. A priri är det att förvänta en ökad eektrythat i grundvattnet från jrdarter, sm bidats av t. ex. kambrsiurbergarter jämfört med jrdarter, sm härröra från en gnejseptitberggrund. Att så är förhåandet har ju ckså tidigare visats i vårt aiid. De grundvatten undersökninga', sm förf. har u~fört inm i gegiskt avseende ikarrad mijö (TROEDSSON 1952), ha ckså visat att de ösa jrdarternas mineragiska sammansättning är av väsentig betydese för grundvattnets hat av metakatjner. Det var framför at i tvenne mråden, sm dyika jämförande grundvattenanayser utfördes, nämigen des B j u r f r s K r n p a r k invid Avesta ch des G r e n h m e n s g å r d c: a 2 mi nrdst m Nrrtäje. Vid dessa undersökningar prvtgs grundvattnet på samma kaer under fera år i föjd. Det visade sig därvid att anaysresutaten från en ch samma ka icke nämnvärt avvek från varandra. Grundvattnet befann sig såunda i en viss jnbytesjämvikt med jrden. Detta var en erfarenhet, sm gäde båda mrådena i hka hög gmd. Om man nu v.aj]de eit anta mråden där skgstyperna vm så ika sm möjigt men med mineragiskt ika jrdarter, så brde snösmätning, nede'bördsmaxima, temperaturvariatiner, jntranspoi'ter i det rinnande grundvattnet i suttningar, jntransprter mean markytan ch grundvattnet sv. på samma sätt påverka jnbytesjämvikten i grundvattnet. Vi :kunna >iustrera detta med föjande exempe: Vid en de mycket höga nederbörder erhö man en t e n d e n s ti ökning av de envärda metakatjnerna i grundvattnet inm Bjm:frsmrådet; Inm Grenhmen, där grundvattnets edningsförmåga av mineragiska rsaker är ungefär ti gånger högre än i Bjurfrsmrådet, bekräftades denna erfarenhet mycket tydigt. A andra sidan kunde. väntade drag i grundvattnets kemiska sammansättning inm Grenhmenmrådet - såsm en kntr på deras amängitighet- även sökas inm Bjurfrsmrådet. Redan från fältförsökens begynnese 1949 kmm Bjurfrs- ch Grenhmenmrådena att rutgöra de viktigaste kaerna för förf:s undersökningar. Sm van nämnts kmpettera dessa kaer varandra v ä ur gegisk synpunkt, viket även trde framgå av beskrivningen i 'kap. II. Aven ett ferta andra mråden ha dessutm undersökts med avseende på

30 30 T. TROEDSSON grundvattnet. Dessa ha vats så att ckså vissa dear av södra Sverige bivit representerade. Då strävan varit att undersökningarna ska kunna pågå under större deen av året, ha även sådana synpunkter sm tigången på ämpiga bservatörer m. m. måst beaktas. Grundvattenundersökningar ha såunda även kunnat bedrivas inm ett ferta andra mråden vika är beskrivna i 'bp. IL Det huvudsakiga arbetet har ägnats åt det fria vattnet i skgsmarken, dvs. y t v a t t net, sjunkvattnet ch grundvattnet. Riktigasthade varit att föja ytvattnets väg ned ti grundvattnet ch därvid studera förändringarna i dess sammansättning. Det möter emeertid stm svårigheter att sama upp såvä yt- sm sjunkvatten i fätet, varrför andra vägar (se nedan) måst föjas. Det är betydigt ättare att insama grundvattnet, ch de anaysvärden sm erhåits för detta kunna anses synnerigen tiuföritiga inte endast ur ren anayssynpunkt (ti föjd av större tigång på anaysvätska) utan även ur genere synpunkt. Grundvattenanayserna är många från ika de1ar av året. I vatten från Bjurfrs Krnpark ha exempevis fera hundra anayser gjrts. För detta 400 hektar stra försöksmråde trde såunda grundvattnets kemiska sa1pmansättning nu vara vä utredd. Med stöd av de erfarenheter, sm därmed vunnits,_ har prvtagningen inm de övriga mrådena faktiskt kunnat göras mera översiktig. På grund av det erhåna anaysmateriaets stra mfattning har det emeertid uppstått vissa svårigheter att överskådigt framägga detsamma. Då fätiakttage- Fig. 8. Kartan anger beägenheten av resp. kaer inm Bj,urfrs Krnpark. Die Karte zeigt die Lage der verschiedenen Lkae im Staatsfrst Bjurfrs.

31 VATTNET I SKOGSMARKEN 31 serna en. förf:s mening utgöra de viktigaste förutsättningarna för att förstå vattnet i skgsmarken ha i första hand redgjrts för dessa iakttageser. Förf. har därför framagt undersökningsresutaten i samma rdning sm fätiakttageserna. Främst ha gegiskt ch tpgrafiskt ikartade mråden undersökts. Därmed har vunnits ah det bivit suttningar, pana mråden, hä:mråden, myrkan ter, patåer, dagångar sv. sm g.ranskats. Dessa ha varit växtpatser för ika skgsbestånd ch undersökningsresutaten ha därmed bivit tiämpbara på skgen, samtidigt sm den hyptetiskt uppstäda vattenbaansen i skgsmarken (se kap. VIII) har kunnat preciseras. Förf. har c k s å sökt att där möjigheter förefunnits arbeta inm Hkartade bestånd med för försöksmrådet ifråga nrmaa skgsförhåanden. Inm Bjurfrs ch Grenhmen har den husmssrika åriga gran-tabandskgen bivit den skgstyp smn främst undersökts. Vid redgöresen för grundvattnets kemiska sammansättning har förf. deat upp resp. kaer i tvenne stra grupper: s u t t n i n g a r ch p a n a m r å d e n, vika ha i viss mån ikartade hydrgiska betingeser. I suttningarnas framsiande grundvatten kunna jnernas transprtbetingeser studeras, medan man inm pana mråden kan undenska det mera stiastående grundvattnets egenskaper. En ingående kännedm m grundvattnets kemiska egenskaper inm dessa huvudgrupper är nödvändig för de frtsatta undersökningarna angående vattnets amänna förekmstsätt i skgsmarken. 2. Prvtagningsmetdikens tiföritighet Grundvattnet har nästan utesuta!de prvtagits med hjäp av de i kap. I:2 beskrivna mässingsrören. Tiföritigheten i denna metdik har prövats här nedan. B. a. gäer det betydesen av ika nivåer inm grundvattnet. Vid uppsugningen.av markvattnet i de beskrivna mässingsrören må det icke utan vidare få anses fastsaget att det är g r u n d v a.t t n e t, sm erhåes. Det kan möjigen ckså vara sjunkvatten. Å andra sidan händer det att man ej erhåer någt vatten as vid pumpningen. Detta behöver icke innebära en avsaknad av grundvatten utan kan ber på jrdartens finkrnighet. Härti kmmer ytterigare en säkerhet nämigen prvtagningsdjupet i grund~ajttnet. Försök ha gjrts Eör att bestämma jnkncentratinernas variatin ch de därmed sammanhängande edningsförmågeväxingarna i ika nivåer inm grundvattnet. Det visade sig emeertid därvid att i de festa.fa inverkade i n t e prvtagningsdjupet på vattnets jnsammansättning. Inm Bjurfrsmrådet fördes trenne mässingsrör ned i en sandig-mig mrän (indi Myrsjövägen ka XIV, fig. 8) på ett djup av resp. 110, 120 ch 135 m. Vegetatin: ges barrbandskg med starkt insag i fältskiktet av Oxais acetsea, enstaka Anemne Hepatica samt även gräs såsm Deschampsia fexusa, Agrstis tenuis, Meica nutans. Där bestånden bidade smärre sutna bestånd förekmme mattr av Peurzium Schreberi (Hycmium parietinum) ch Dicranum unduatum (D. rugsum), vari även ingick Hycmium spiendens (H. priferum). Markprfi: svagt utbidad järnpds med ett 2 a 3 cm mä'ktigt bekjrdsskikt. Inm försöksmrådet vid Grenhmen undersöktes på samma sätt tre punkter. Jrdarten var här en svaad, ytstenig erig-grusig mrän i svag suttning mt väster. Markvegetatin:

32 32 T. TROEDSSON Ta 1 be I. Grundvattenanayser (mg/) från Bjurfrs ch Grenhmen, där prvtagning från ika djup i grundvattnet skett. Grundwasseranaysen aus Bjurfrs und Grenhimen. Die Prben wurden dem Grundwasser in verschiedenen Tiefen entnmmen. Anaysnr. datum Le dn. f. Ca N a K ph Djup 'U 20 Bjurfrs: 61 a, 17/ ,6 5,1 0,6 6,7 O cm b,» 37. O -6 1,8 4,0 0,8 6,7 120 cm c,» 38. O - 6 1,5 5,0 0,5 6,7 130 cm Grenhmen: 57 a, 28/ O O 3,4 7,2 135 cm b,» 390. O ,4 7,0 148 cm c,» 380. O ,8 7,1 155 cm Bjurfrs: 410 a, 20/ O --n 2,4 8,3 2,0 6,6 90 cm b,» 36. O -. 1,6 5,1 0,7 6,7 110 cm gran-tabandskg med i fätskiktet enstaka grupper av Anemne Hepatica samt strödda exempar av Majanthemum bifium ch Oxais acetsea. Bttenskikt av Hycmium spiendens ch Peurzium Schreberi. Markptfi: tydig brunjrd med ett tunt råhumustäcke (mår). Inm B jurfrsmrådet tg det c: a tre timmar att erhåa en hav iter grundvatten ur varje rör medan för Grenhmen det tg över ett dygn för att erhåa btt 350 mi i varje faska. Då hade dessutm brrhået,för mässingsröret i varje prvpunkt måst utvidgas f!era gånger. Vattenanayserna för de varierande grundvattendjupen framgå ur tabe. Anayserna 61 ch 57 visa att prvtagningsdjupet för ifrågavarande försök inte spear någn anmärkningsvärd r. Man erhåer emeertid en tydig skinad i jnkncentratinerna på ika grundvattendjup i anaysvärdena från vattenprven 410 a ch b. Under vissa mständigheter har antydningar ti di,pferentierade jnkncentratiner erhåits på ika djup i grundvattnet - de är emeertid svåra att påvisa. O. T AMM ( 1925 s. 17) visade i gränserna mean fastmark ch myrmark vid Degerö Strmyr i Västerbtten hur grundvatten med ika syrehat uppstår. På samma sätt är det möjigt att erhåa ika»grundvatten våningar», avgränsade sinsemean av svårgenmsäppiga jrdarter såsm mjäa, er, miga mräner. dy. I anays 410 är vattenprven tagna i ett ned ti det fasta berget reativt hmgent isävsgrus (ysimeterförsöken vid Dammsjön). På denna ka kan det såunda icke förekmrna några ika grundvattenvåningar. Därför är anays 410 mycket intressant. Förf. får tifäe att senare återkmrna ti denna ka, men preiminärt får förkaringen ti den högre eektrythaten i de översta skikten i grundvattnet sökas i att grundvattnet står i hydrstatisk förbindese med utefter häytan kmmande smätvattenmängder. Tirinningen gör att grundvattnet under en krt tid hö'jer sig tämigen högt. Ur rstjrdsagrets understa dear akas då tifäigtvis ut en de metakatjner. Härav den ihögre eektrythaten. En dyik urakning underifrån är av at att döma icke vanig ch kännetecknas genm en skarp s. k. urakningsgräns, där jner, sm icke så ätt fastägges i rnarkkiderna, är het brta. Urakning genm grundvattnets sciatin är ett fenmen, sm i

33 VATTNET I SKOGSMARKEN 33 huvudsak påträpfats i samband med smätva~tnet på vårarna. Anayserna 410 a ch b är såunda exceptinea ch det är endast vid tifäen av hög nederbörd, sm man erhåer mtsvarande variatiner i edningsförmågan under den övriga deen av året. Och när så sker är det btt under någn eer några timmar. På pan mark, där förutsättningarna för en starkt växande grundvattennivå icke finnes, har en högre edningsförmåga icke påträffats i de övre agren. Pr,vtagningsdjupet inm det grundvattenförande agret ä r f ö j a k t i g e n a v u n d e r r d n a d b e t y d e s e, s å f r a m t p r v t a g ningen icke sker i samband med snösmätningen eer under vegetatinsperidens största nederbördsperider, då grundvattnet förmår sdga än,da upp i rstjrden. Re:nt definitinsmässigt får man fa'ktiskt i det sistnämnda faet svårt att skija på vad sm är sjunkvatren ch grundvatten. Inm Bjmfrsmrådet har det under den tid fätarbetena pågått ( ) endast en gång med visshet inträffat, att ett dyikt högt grundvattenstånd er!håits, ch det var vid den tidpunkt sm anays nr 410 tgs. Instäesen av jämvikten i jnkncentratinerna i grundvattnet är tydigtvis mycket sna:bb, varför man inm mråden med järnhumus- ch humuspdser icke erhåer någn ikhet i eektrythaten på ika grundvatjtendjup. Här bidar ytvatten, sjunkvatten ch grundvatten fta ett sammanhängande vattenskikt av icke atför str mäktighet, viket bidrager ti att minska de nämnda variatinerna. Uppfrysningen av rören har varit synnerigen iten ch vanigen ätt justerbar. Pumpningen av vattenprven har varit besvärigast vintertid ti föjd av kya. Vattnet fryser mycket ätt i rören ch har må:st tinas upp med båsampa före prvtagningen. Grundvattenståndet har uppmätts genm att i röret sticka ned en trr ståkärna i mässingsröret. Vattnets temperatur har uppmätts genm en i pumpkannan insmät kvicksivertermmeter. I de.fa, då permanenta rör bivit söndertrampade ha de icke direkt ersatts med nya rör, utan ett sådant har nedsagits på en ny punkt, så nära den gama sm möjigt. Med hänsyn ti van framförda f ö r h å 11 a n d e n t r d e f ö r f: s m e t d a t t a n v ä n d a p e r m a n e n t a m ä s s i n g s r ö r f,1 e r a år i föjd vara tiåtigt trts fuktuerande grundvattenstånd. GrundvaHnet har prvtagits först sedan pumpkannan, gummisangarna ch mässingsröret passerats av en så str mängd vatten att knstant edningsförmåga erhåits. Härförerfrdrasc:a500mva,tten. Den mängd vatten, sm ti äventyrs rinner från markens ytager ängs med röret, kan därför icke rsaka några nämnvärda fe. 3. Grundvattnets ~emiska egenskaper i suttningar Undersökningar av det rinnande grundvattnet ha i huvudsak bedrivits inm Bjurfrsrnrådet i suttningarna nrr m Fröbenbenningens gård, samt på skumpabergets nrdsuttning. Anaysresutaten i fig visa att de vanigaste östa, rganiska ämnena 'i grundvattnet är Si02, N a, Ca, Mg ch K i nu nämnd rdning. Järn, auminium ch mangan finnas i små mängder. Vid reduceraride betingeser ökar framför at järnhaten. 3

34 34 T. TROEDSSON Vid tigång på syre fastägges järnet mycket snart, viket sm bekant i huvudsak sker i B-hrisnten. ökningen. av järnhaten vid reducerande betingeser hänger intimt samman med en»anrikning» ti föjd av avdunstning. Men det är icke endast fastäggningen på kemisk väg i B-hrisnten sm har betydese, utan även det rent fysikaiska mtståndet för vätskefasen att röra sig i de ika markskikten. Vissa näringsämnen förekmma sm kider, andra sm jner. Järn kan ju sm Fe++ under reducerande betingeser vandra hur ångt sm hest, medan det så snart syre tikmmer mycket snabbt utfäes,kidat sm ferriföreningar (0. TAMM 1931 s. 264). Auminium däremt vandrar huvudsakigen sm kid, varigenm även jrdmateriaets finkrnighet bir avgörande för ängden av dess transprt. Genm att anaysera det infitratinsvatten, sm från bttade berghäar frtsätter ned utefter häytan under en jrdart i en ängre suttning, kunna de ika näringsämnenas transprt studeras. Vattnet passerar här icke markprfien ch dess ika hrisnter. Syretigången är vanigen gd. Transprtröreserna studeras ämpigast på kaer där prvtagningar utefter hea suttningen kunna göras inm högst ett dygn. Detta är nödvändigt med hänsyn ti att grundvattnet i.suttningar med grva jrdarter (t. ex. svagrus) rör sig tämigen snabbt. Vi man fö ja en jns transprtförhåanden, måste en sådan tidpunkt väjas att man med visshet kan fastså att grundvattnet vid tifäet ifråga utgöres av kntinuerigt strömmande vatten. Möjigheterna därti äj10 temprära- grundvattenströmningen är fta endast iaktagbar några timmar eer högst någt dygn i sträck. Lkagrupp VII (fig. 9) är ett exempe på en suttning där jnröreserna kunnat föjas i det siande grundvattnet. Lkagrupp VII Lkaen igger på suttningen av Frabenbenningen ch består. av svagrus, sand ch enstaka fäckar av svaad mrän. Försöken inm denna kagrupp avsåg att söka föja grundvattnet från en sumpmark (högst upp på Fröbenbenningsbackarnas höjdpatå), sm dräneras genm en svacka i sin nrra ände. Grundvattnet kan sedan föjas på grund av att det ti huvudsakig de synes rinna p å d e n s v a I a d e mränen, sm underagrar det genmsäppiga materiaet, viket stundm når 70 cm:s mäktighet. Suttningens bestånd består av enstaka fröträd (åderskass VII) av ta. Här ch var finnas täta bestånd av sjävföryngrad ta (åder vanigen år) med enstaka granar. Lka A cm trv, därunder sandigt grus cm. Därunder berggrund. Sumpskg med ges årig taskg, sm först de 5-10 senaste åren fått ånga tppsktt. Enstaka björkar ch även granar. Lkaen igger mgiven av häar, bttade eer med tunna jrdavagringar, varför varje itet nederbördstisktt evererar grundvatten åt sumpskgen. Grundvattenprv tgs på 100 cm:s djup. Vegetatin: på tuvrna.waccinium Vitis-idaea s, Vaccinium Myrtius s, Vaccinium uiginsum e, V accinium xycccus e, Via paustris e, Deschampsia fexusa t, Carex panicea e, Agrstis sp.,sphagnum Wccrnstrfianum r, Peurzium Schreberi r. Mean tuvrna: Sphagnum Girgenshnii r, Pytrich1~m cmmune r. Det sandiga gruset är hårt packat. Humuspdsen synes nå ända ned ti berggrunden.

35 VATTNET I SKOGSMARKEN 1 35 Lka m' E Anays 274 A Fe tt O Mg 0,5 Na 7,3 K 0,6 Ca 1,3 N tt 0,5. 3,1 ph 6,3 x: Org. 22, A 0,2 Fett 0,5 Mg 1,2 Na 4,4 K 0,5 Ca ~ 9 N tt 0:1. 4, ph 5,8 x: Org. 3,6 A 0,3 Fett 0,4 M n Mg 1,5 Na 6,1 K 0,7 Ca 1,4 N tt 1,. 3,4 ph 5,s x: Org. 51, Fig; 9. Anayser av rinnande.grundvatten inm kagrupp VII (mg/). Anaysen vn Tinnendem Grundwasser der Lkagruppe VII. Anays Anays A >0,7 A 1,4 Fett 0,4 Fett 0,5 Mn Mn Mg 1,1 Mg 1,3 Na 4,8 Na 5,6 K O,s- K 0,4 Ca 1,5 Ca 2,4 N tt 1,3 N tt 1, 7. 4,2. 1,.6 ph 4,8 ph 4,5 x: x: Org. 74 Org. 104 Lka B cm+ grvt svagrus med enstaka bck. Mean stenarna stundm starkt humushatig sand årigt starkt översutet tabestånd. Grundvattenprv tgs på 70 cm djup. Fätskikt av Vaccinium Myrtius s, Trientais eurpaea s, Linnaea breais e. Bttenski!kt av Peurzium Schreberi r, Luzua pisa e, Deschampsia fexusa t, Gadnia sivatica e = råhumus (ink. förna), cm askgrå bekjrd, cm+ hurnös sand. Lka C årig tät ungskg av företrädesvis ta11 men även gran cm ytstenig, svagt svaad mrän, cm+ sandig-mig mrän. Grundvattnet synes i huvudsak des rinna på den svaade mränen ch des snabibt söka sig ned ti rena svagrusager, sm finnas i större ch mindre fäckar utefter hea suttningen. Grundvattenprv tgs på 45 cm djup. Fätskikt av Vaccinium Myrtius r, Vaccinium Vitis-idaea s, Meampymm nemrswrn e, Euphrasia brevipia e, Deschampsia fexusa e, Agrstis tem~is e. Bttenskikt av Pytrich1Lm cmmune r, Sphagnum Girgenshnii rikigt förekmmande i småsvackr, Sphagnum rbustum s, Hycrnium spendens r, Peurzium Schreberi t, Dicranum unduatum e. Markprfien är, där den sandig-m{ga mränen når markytan ch där Sphagnum- ch Pytrichum-fäckar icke finnas, en vackert utbidad järnpds med 2-3 cm mäktig bekjrd. Råhumus 2-5 cm mäktig. Lka D. Ytstenig svaad mrän 0-35 cm. Därunder tydigt svaad mrän. Mycketges ungtaskg med fröståndare. Grundvattenprv tgs på 45 cm djup. Vegetatin i fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea r, Majanthemum bifium s, Oxais acetsea s, Caamagrstis arundinacea s, Chamaenerin angustifium. Bttenskiktet utgöres av Peurzium Schreberi r, Hycmium spendens e.

36 36 T. TROEDSSON Obetydigt utbidad markprfi ch hög humushat mean bcken i det ytsteniga agret. Råhumus 2-5 cm ch bekjrd är 2-3 = mäjktig. Lka E. Gest förband av sjävsådda 15-åriga taar med enstaka överståndare. Grusig, nedsvaad sand. G:Dundvattenprv tgs på 140 cm djup. Fätskiktet: Cauna vugaris e, Empetrum nigrum e, Vaccinium Vitis-idaea e, Ptentia ercta e, Meampyrum pratense e, Sidag Virgaurea e, Deschampsia fexusa e, Caamagrstis arundinacea e. Bttenskiktet: Dicranum sp. e, Hycmium spendens e, Peurzium Schreberi e. Det rinnande grundvattnet ger upphv ti en reativt kraftig råhumusbidning, sm är tämigen ucker ch ända ti 8 a O cm mäktig. Därunder en rstbrun sand med endast en ytterigt svag antydan ti bekjrd. Sm synes av fig. 9 avtager auminiumhaten i grundvattnet kntinuerigt utefter suttningen för att ängst ner het upphöra. För järnet är tendensen ungefär densamma. I anays 270 'erhös en hat av rganiskt materia på 104 mg/, medan ara ängst ned i meansanden mtsvarande hat (anays 274) btt bev 22 mg/, en minskning ti2 %. Den ttaa kvävehaten reduceras ti 29 % av dess ursprungiga värde. Kvävehatens minskning ch reatin tih grundvattnets hat av rganiskt materia framgår av fig. 10. Lka A utgöres av en försumpning, medan ka B hade ett grundvatten, sm rann så hastigt att dess rörese i uppgrävd grp (grvt stenigt materia) var fut påtagig. Så snart jmdarten består a'v finare materia är genast haten rganiskt materia ägre. Det vackra sambandet mean kvävehat ch rganiskt materia tyder på att det yckats förf. att verkigen fö ja en ch samma vattenfraktins rörese. Den minimihat sm tta~kvävet kan beräknas uppnå en. Hg. O mtsvarar ungefär regnvatjtnets kvävehat (jfr C. O. TAMM 1951). Förmdigen fastägges ammniakkvävet tämigen frt ch ikaså det rganiska kvävet i ch med den rg~niska substansens fastäggning. Kvar skue såedes i det siande grundvattnet btt vara en eventue hat av nitratkväve. Sträckan mean kaerna A-E är en 225 meter ång suttning. Med hänsyn ti sambandet mean grundvattnets hat av kväve ch rganiska ämnen är det antagigt, att tiförsen av sjunkvatten vanifrån ti grundvattnet varit het iten trts att betydande nederbördsmängder fait strax före prvtagningstifä et. - För N a+, K+ h Ca++ sker icke någn mtsvarande kntinuerig ökning eer minskning av kncentratinen ängsefter suttningen. Lka C har i förhåande tika B ägre hat av kacium, men högre av natmum ch kaium. Nerför hea suttningen gäer att en ökning av tvåvärda jner i grundvattnet åtföjes av en minskning av envärda ch tvärtm. Detta fenmen kan :teretiskt förkaras med den s. k. Dnnanjärnvikten (se vidare kap. V:7). Ledningsförmågan avtager kntinuerigt ängsefter suttningen. Lka E, sm igger nedanför den egentiga suttningen, består av sand, åtminstne 1,5 rn mäktig. Så snart det rinnande grundvattnet tränger in i denna avagring bir edningsförmågan den för friska marker nrmaa.

37 VATTNET I SKOGSMARKEN O rg. materia i mg/it Fig. O. Samband mean kvävehat (Ntt) ch haten rganiskt materia inm kagrupp VII. Zusammenhang zwischen Stickstffgehat (N, 0,) und Gehat an rganischem Materia in Lkagruppe VII.

38 38 T. TROEDSSON Lka Y B... 1 f 7j, -S!./) j Anays Anays Anays A 0,02 A 0,7 241 A 0,07 Fett Fe t t 0,4 Fett 0,13 M n M n A 0,02 M n Mg, Mg 0,6 Fett 0,1 Mg 0,7 N a 5,6 N a 6, M n N a, K 0,9 K 0,4 Mg 0,8 K 0,5 Ca 1,8 Ca 1,6 N a 4,2 Ca 1,1 N tt 0,9 N tt 1,7 K 0,8 N tt 2, 02 2,6 02 3,6 Ca 1,3 02 5,.1 ph 6,5 ph 6,6 Ntt 1, x: ph 6,6 x: ,4 x: Or g. 24,0 Or g. 29,5 ph 6,8 x: Or g. 16,8 Org. 16, Fig. I. Anayser av rinnande grundvatten inm kagrupp VIII {mg/). Anaysen vn rinnendem Grundwasser der Lkagruppe VIII. Inm kagrupp VIII med anaysnummer (Fig. I) har ytterigare ett försök gjrts att föja grundvattnets förändringar i det rinnande grundvattnet utefter en suttning. Denna kagrupp igger på skumpabergets nrdsuttning, där de ösa avagringarna i stra drag kunna anses vara tunnare än på Fröhenhenningssuttningarna. Lkagrupp VIII Starkt utgesad taskg, närmast hygge. Grupper med yngre (I0-20-åriga) bestånd av framför at ta men även gran. Området utgör en förängning av Skumpa,bergets nrdsuttning, sm här består av svagrus eer ytstenig, sandig-mig (svaad) mrän. Lka A cm svagrus, därunder fasta berget. Vattenprvet taget 5 m från kaspad hä årigt tätt granbestånd (spntant) i ytterkanterna uppbandat med 3-7-åriga taar (spnt an t). Fätskiktet: Ghamaenerin angustifium e, Meampyrum pratense s, Vaccinium Vitisidaea s, Deschampsia fexusa 1t fäckvis g, Caamagrstis ar~tndinacea e, Drypteris spinuasa e, Rubus idaeus e, Luzua pisa e, Linnaea breais e, Gauna vugaris fäckvis r. Bttenskiktet: Dicranum fusescens r, Peurzium Schreberi r, Dicranum unduatum fäckvis rikigt, Gadania fimbriata. Jrdmånstyp är ej tydigt utbidad ti föjd av det grva svagruset. Förna 2-3 cm ch råhumus 5-6 cm mäktig. Lka B. 5-7-åriga tagrupper med smärre inbandning av någt ädre gran cm ytstenigt svagrus. Därunder berggrunden. Grundvattenprv tgs på 75 cm djup. Sphagnum Girgenshnii finnes på den ia fäck där prvet tgs. Grundvattnet sipprar fram utmed berghäen ch fyer upp det på kaen ganska mäktiga grusagret. Betydigt finkrnigare avagringar finnas strax nedanför prvpunkten.

39 VATTNET I SKOGSMARKEN 39 Fätskiktet: Gauna vugaris r, Deschampsia fexusa enstaka fäckar, Vaccinium Vitisidaea s, Ptentia erecta e, Trientais eurpaea e. Bttenskiktet: Pytrichum cmmune enstaka fäckar, Sphagnum Girgenshnii.r, i den fäck där prvet sögs upp. Pdsering ej iakttagbar i det grva materiaet. Lka C. Ytstenig (svaad) mrän 0-40 cm. Därunder sandig-mig mrän. Prvet är taget på 40 cm djup, då den sandig-miga mränen ej gav någt vatten. Prvpunkten igger 40 m ängre nerför suttningen än ka B. Lutningen är här het betydig. Det s. k. ytvattnet sipprar ätt ner i gränshrisnten mean det ytsteniga agret ch det finkrnigare bttenagret åriga granar 1bida ett itet, tätt bestånd sm mgives av enstaka ika unga taar. Fätskiktet: Gauna vugaris r, Vaccinhtm Vitis-idaea r, Deschampsia fexusa t, Caarnagrstis arundinacea.fäckvis r, Majanthemum bifium e, Sidag Virgaurea e, Ptentia erecta e, Triemtais eurpaea e, Linnaea breais e, Meampyrum pratense e. Bttenskiktet: Peurzium Schreberi r, Hycmium spendens t. Förna 3-5 cm ch råhumus 6-7 cm mäktig. I det ytsteniga materiaet finns rikigt med humusmaterial Lka D cm grv meansand, därunder sandig-mig mrän. Prvtagningsdjup 80 cm. Lkaen igger ytterigare 3 5 m ängre nedför nrdsuttningen av skumpaberget än ka C. Starkt utgesad årig taskg. Fätskiktet: Gauna vugaris s, Meampyrum pratense e, Majanthemum bifium e, Deschampsia fexusa t. Bttenskiktet: Dicranum unduatum fäckvis r, Peurzium Schreberi y, Hycmium spendens e. Förna 2-3 cm ch råhumus 4-5 cm mäktig. Bekjrd svagt grådaskig 2-3 cm, därunder bvunröd rstjrd 0-15 cm djupt. Anaysserierna (Fig. 11) visa emeertid icke hän på någn enhetig grundvattenström. Skumpa~bergets fikighet ger stra förutsättningar för en regebunden svaning, viken måste resutera i att grundvattnets jnkncentratiner genm sidti~förse kunna bi ganska regebundna. Anays 238 visar på höga N+ ch FeHhater men på en förhåandevis åg K +-hat. Sambandet mean haterna av kväve ch rganiska ämnen är icke rätinjigt utefter hea suttningen..aven edningsförmågan varierar från ka ti ka. I Eörf:s anayser visar Na +-jnen den jämföresevis minsta benägenheten för adsrptin i marken. Förhåandet \ie+ : N a+ ger de ika jnernas adsrptinsegenskaper. I nedanstående tabe har förhåandet K+ jna+ för de ika kaerna inm kagrupperna VII ch VIII beräknats. K/N a Lkagrupp VIII K/Na Ta,be 2. Jämförese mean K/Na i grundvattnet inm kagrupperna VII ch VIII. V ergeich zwischen K/N a im Grundwasser der Lkagruppen VII und VIII. Lkagrupp Anays- VII nr ,071 0,062 0,12 O, II 0,08. Anaysnr 238 0, , , ,19

40 40 T. TROEDSSON Inm kagrupp VII uppvisa anayserna 270 ch 271 den högsta edningsförmågan ch de högsta AP+ -ha tema, men ha mycket åga K+ -hater. Av kvterrna i ta b. 2 (272, 273, 274) trde framgå hur effektivt K+ fastägges även vid fö:rhåandevis krta transprter. Så snart grundvattnet kmmer fram sm ytvatten, dvs. kävatten, fastägges kaium. Enigt O. TAMM (1920, s. 123) finnes inte sm tyder på en särskid an!iikning av K+ i mstjrden. N. MRLSSON (1952) påpekar en viss anrikning a,v kaium vid en de kärs utpp enigt ett arbete av EBLER ch FELLNER (1911). De sistnämnda författarna undersökte ett kävatten där förhåandet Na+ jk+ var 35. Nedanför käans utpp var förhåandet 0,09. Anrikningen skue möjigen ber på att kida kisesyra ev. har en högve adsrptinsförmåga ffu kaiumsater än för na:triumsater (jfr även LEVIN ch JFFE 1947). Det synes sm m man vanigen får åga K+~hater iytvattnet, medan de istäet fta är reativt höga i grundvattnet. För auminium gäer det mtsatta förhåandet, viket framträder sär:skit starkt för kagrupp XVIII (Grenhmen), där j.rdarterna är kakspat-påverkade. Ytvattnets höga auminiumhater överstiga där grundvattnets. H ö.g a a u m i n i u m h a t e r ch å g a k a i u m :h a t e r karakterisera så~nda i hög grad ytvattnet. Förhåandet A/K kan såunda utgöra ett mede för bedömande av huruvida man har att göra med yt- eer grundvatten, viket även trde framgå av nedanstående tabe. Man kan sm rege anse att vattnet på den överst beägna kaen i en suttning ti största deen bestå~ av ytvatten med hänsyn ti dess närbeägenhet tir infitratinsmrådet (häar etc.). Tabe 3. Jämförese mean kvten AP+!K+ ch Mg2 +-haten (mg/) i grundvattnen inm kagrupperna VI, VII, VIII ch IX. Vergeich zwischen der Qute AP+!K+ und Mg"+-gehat im Grundwasser der. Lkagruppen VI, VII, VIII und IX. Lkagrupp VII A/K Mg Lkagrupp IX A/K Mg 270 3,5,3 58 0, ,3 1,1 66 1, ,43 1,5 65 1,3 0, ,40 1,2 64 2,0 0, ,10 0,5 Lkagrupp VIII A/K Mg 238 1,7 0, ,02 1, ,4 0, ,025 0,8 Lkagrupp VI A/K 60 = 0,6 62 0,4 63 = 0,7 Mg 0,6 0,7 0,5 Sm synes av nab. 3, kagrupp VII, fastägges magnesium vid transpadten i grundvattnet, varvid ett minimivärde erhåes (0,5 mg/), samtidigt sm kaium ökar ch auminium minskar. I tabe 3 har medtagits kagmpperna: VI ch IX, därr vanstående devis gäer. Lkagrupperna VI (fig. 12) ch IX (fig. 13) utgöra de två västiga prfiinjerna utmed Fröbenbenningssuttningarna (se kakarta fig. 8).

41 VATTNET I SKOGSMARKEN 41 A Anays Anays Lk/ Y Si02 18,4 16,7 f) c Anayserna A 0,7 0,3 Fett 3, 3b M n Si02 12,6 11,8 Mg 1,4 0,6 Anays Anays Anays Anays A 0,2 0,2 0,02 0,1 N a 2,5 2, Fe2+ 0,1 K 0,6 0,5 Fe + 0,1 Ca 2,1 5, Fe t t 0,03 A 0,3 0,07 M n 02 0,1 3,5 Mg 0,5 Fett 0,05 Mg 0,8 0,7 0,6 0,7 0,7 ph 6, 6,8 N a 5,5 M n N a 3,5 2,6 3,1 3,8 4,5 r-: K 1,4 Mg 0,5 0,7 1,4 K 0,4 0,5 0,2 0,3 1,9 Ca 1,8 N a 2,2 4,3 4,8 Ca 2,1 3,8 1,6 1,8 1,6 20/s-49 16/ ,8 K 0,4 1,3 0,4 02 2,8 2,2 2,8 3,6 2,1-50 r-: Ca 4,0 1,2 1,6 ph 6,7 6,8 6,3 5,9 6,4 20/s ,2 1,1 4,9 r-: ph 6,8 6,2 6,,! r-: /s /1! 18ft 29/2 ; / /t-52 31/t-52 Fig. 12. Anayser av rinnande grundvatten inm kagrupp VI (mg/). Anaysen vn rinnendem Grundwasser der Lkagruppe VI. Lkagrupp VI Lka A. Sumpskg, gest förband av mariga taar, svagväxande björkar ch i kanten reativt väutveckade gtanar. Sumpskgen igge:r i en sänka i berggrunden ch bttensedimenten utgöras av svagrus (eer starkt svaad mrän). Grundvattenprv tgs på 55 = djup, FätsHkt, på tuvrna: Vaccinium Vitis-idaea r, Vaccinium uiginsum e, Gauna vugaris s. Bttenskikt: Peurzium Schreberi r. I bttenskiktet mean tuvrna Sphagnum W arnstrfianum r, Sphagnum fuscum r =mäktig trv vanpå svagruset. Lka B. Lkaen beägen i en svagt markerad strandva i en suttning med kvarämnade fröträd av ta. Dessa kvarämnade frötaar uppvisa Bjurfrs krnparks högsta bniteter dh rutgöra rester av de kända, vackra, s. k. Fröbenbenningsbestånden. Förutm ta förekmma även gran, kiibba, en ch 1brakved. I rnedethar närhet av prvtagningspunkten är markvegetatinen örtdik = ytstenigt ~starkt svaat materia cm svagrus. Därunder berggrunden. Grundvattenprv tgs på 85 cm djup. Fätskiktet: Pteridium aquiinum s, Sidag Virgattrea e, Vaccinium Myrtius e, Anemne nemrsa e, Gauna vugaris e, Vaccinium Vitis-idaea t, Lathyrus mntanus e, Pragaria vesca e, Via Riviniana e, Meica nutans r-s, Agrstis tenuis t, Luzua pisa e, Lycpdium cavatum e. Råhumus 5-7 cm ch därunder 2-3 cm mäktig grådaskig bekjrd, utbidad i det huvudsakigen steniga-grusiga, men ckså någt sandiga ytagret. Lka C. Suttning med ungtaskg (8-15 år), enstaka granar; kvarämnade frötaar cm+ nedsvaad sand. Grundv:attnet igger tämigen knstant på c:a 85 cm djup. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea y, Pteridium aquiinum e, Majanthemum bifium s, Trientais eurpaea e, Deschampsia fexusa e. Bttenskiktet: Peurzium Schreberi r, Hycmium spiendens t. Råhumus 5-7 cm ch bekjrd 2-3 cm miktig, nästan vit. Rstjrden tydig btt cm djupt.

42 42 T. TROEDSSON Lka D: Dränerad sumpskg nedanför suttningen. Dränaget har medfört trräggning peridvis, varvid risvegetatin inkmmit. Brrhået står på gränsen mean två växtsamhäen, det ena med Caamagrstis arundinacea s, Sphagnum nemreum y, ch Sphagnum fuscum r i bttenskiktet. Det andra växtsamhäet 'kännetecknas av Vaccinium Vitis-idaea r ch Gauna vugaris r utgörande risvegetatiner med för övrigt Ther.pteris Drypteris s, Theypteris Phegpteris s, Nardus stricta e, Agrstis tenuis e, Carex vaginata e, Peurzium Schreberi fäckvis r. Inm båda mrådena förekmma Pteridium aquiinium s cm meansand, cm+ mjäättera. Markprfien närmast humuspds. Grundvattnet prvtgs på 75 cm djup. Inm kagrupp VI uppvisa anayserna såvä inm sm mean de ika kaerna tämigen ikartade jnkncentratiner trts ånga interva mean prvtagningarna. Under våren ch hösten, då man kan förmda att vattentigången är sm rikigast i marken, erhåes de h ö g a jnkncentratinerna i grundvattnet, medan man vintertid ch under sensmmaren får någt ä g r e värden. Variatinerna är emeertid små, varför man icke får draga några generea sutsatser m årstidens inverkan på katjnhaten på grundva av detta ia materia. - Kaciumhaten är störst inm sumpmar ken, men avtager därefter i grundvattnet utefter suttningen. Fö11ekmsten av båsippr pi ka B kan anses tyda på en viss kakhat.i marken. Det är emeertid en gamma iakttagese, viken även bekräftas här, att man, trts en kakfrdrande vegetatin, icke atid erhåer särskit höga kaciurnha:ter i grundvattnet. Framför at gäer detta för kaer i suttningar med pårinnande vatten. Förkaringen härti är sannikt att utbudet av kacium bir tämigen strt tack vare det rinnande vattnet, även m detta endast innehåer nrmaa hater. Givetvis få de ösa jrdarterna då icke vara så mäktiga, att örternas rötter ej nå det siande grundvattnet eer från detta uppstigande kapiärt vatten. Inm ka B scierar grundvattenytan tämigen kraftigt ti föjd av att det st11ax vanför iggande hämrådet utgör ett tämigen strt infitratinsmråde. (Dck synas de infitrerande nederbördsmängderna först passera sumpmarken inm ka A). Föjden bir att grundvattenytan stundm kan igga bara någn decimeter från markytan. Nrmat igger den dck på c:a 80 cm djup. Då det grva svagruset ej innehåer ka'k!spat, är det uppenbart att de ftast mycket krtvariga perider, under vika grundvattnet kan anses nå örternas rötter, dck är tiräckiga för att tigdse båsipprnas kakbehv. Gmndv1attenprven ha. varit ättast att taga i sumpmarkerna berende på dessas höga grundvattenstånd. Aven m strävan varit att taga prv av grundvattnet så djupt ner sm möjigt, har det icke kunnat förhindras att prven många gånger kmmit att ti str de även bestå av ytvatten. I grunda sumpmarker bida nämigen grund- ch ytvattnet fta ett gemensamt vattenmagasin, varför man under perider med hög nederbörd ti föjd av utspädningen rimigtvis bör erhåa ett tämigen eektrytfattigt vatten. Denna utspädning av grundvattnet brde inm kaa vara särskit str med hänsyn ti det mgivande betydande hämrådet, varifrån vattentiförsen kmmer. Emeertid har i sjäva verket sumpmarken i ka A genmsnittigt de h ö ~;; s t a kat-

43 VATTNET I SKOGSMARKEN 43 A Lk/I. Anayserna c Si02 18,3 12,8 0,1 Anayserna A 0,3 0,1 ; Fe + 0,2 0,3 0,16 0,1 Fe + M n Mg 0,8 0,7 1, 0,5 0,7 A 0,4 Fett ~ Fett M n " N a 2,4 6,3 3,8 1, 3,8 Anays Anays SiO. 10,C 22,1 23,4 11, SiO. 11,3 A 0,3 0,2 0,2 0,3 0,3 1, 0,8 SiO. 9,5 4,5 5,5 A 0,4 M n Mg 1, 0,7 0,5 0,5 0,7 K 0,3 1,8 1, 0,7 0,6 0,3 1,2 M n Mg 0,8 N a 2,3 5,5 4,3 2,8 2,4 Ca 4, 20,0 9,8 8,n 4,2 3,4 3,4 Mg 0,7 1,1. 2,8 0,2 0,1 0,3 0,2 N a 1,5 4,4 N a 1,6 K 0,3 0,7 1,3 0,3 0,4 4,6 ph 6,7 6,7.6,6 6,6 6,5 K 0,3 Ca 2, 1,7 1,2 1,3 1,2 K 0,2 0,5 x: Ca 1,5 ph 6,5 6,3 6,4 6,5 74 6, Ca 1,9 1,4 ph 6,8 x: ,5 1s;11 '"/u '6/n 12/2 18(1 22/2 20/2 ph 6,6 6,4 x: x: /u-50 20/s-51 18j, 18j2 29/ f /t-52 17/n Fig. 13. Anayser av rinnande grundvatten inm kagrupp IX (mg/). Anaysen vn rinnendem Gnmdwasser der Lkagruppe IX ,2 0,1 0,04- jnhate11na inm kagrupp VI. Det må framhåas att dess vatten haa: såvä hög aumin[um- sm kaiumhat Vi ska här icke närmare behanda sumpmarkernas grundvattenegenskaper (se vidare kap. IV: 4: a) utan endast framhåa att man vid stra nederbördsmängder fått ett tisktt ti grundvattnet, sm emeertid på ka A av at att d ö m a e j h a r n å g n u t s p ä d a n d e e f f e k t. Om infitratinsmrådet är strt ch de ösa avagringarna nedanför bestå av grvt, genmsäppigt grus, så kan man förvänta att det i dessa vre möjigt att studera ytvattnets utspädande verkan på grundvattnet. I stra drag kan kagrupp IX (fig. 13) anses ämpig för dyika undersökningar. Densamma igger sm nämnts utmed Frbenbenningssuttningen med sin högst beägna undersökningspats på det pana hämråde,.sm bidar ett strt infitratinsmråde vanför dessa suttningar. Lkagrupp IX Lka A. Försumpning inti en het iten rustensås på krönet av Fröbenbe~ingsbackarna. På -2 meters djup igger berghäen ch van denna ett sandigt-grusigt ager sm i väster övergår i finkrnigare materia. Trädskikt: Ges taskg, sm änge stått sm krattskg ch sm först på senare år tycks ha kmmit igång med ånga tppsktt. För övrigt småvuxen björk, a ch enstaka granar.. Pätskikt: Vaccinium Vitis-idaea r, Gauna vugaris fäckvis r, Ptentia erecta, Sidag Virgaurea e, Pteridium aquiinum e, Rhamnus frangua e, Agrstis canina e, Andrmeda pifia e, Caamagrstis arundinacea r, Agrstis tenuis e, Carex panicea e, Deschampsia fexusa s, Luzua pisa e, Carex echinata e. Bttenskikt: Peurzium Schreberi r, Cadnia pyxidata e i t11rare ägen, Sphagnum sp. L

44 44 T. TROEDSSON Lka B. Lkaen igger i ett mindre grustag med svagrus, där grusbrytningenför år sedan avstannat på -1,5 meters djup berende på underiggande svaade mrän. På denna mrän sipprar grundvattnet fram ch är reativt ätt att prvtaga. I grustagets mi.tt finnes ågförmutnad trv med en mörk humusfärgad markprfil Grundvattnet prvtaget på 1,5 m dju,p. TTädskiktet kring kaen utgöres av högprduktiv barrbandskg med övervägande ta. Buskskiktet: Rhamnus frangua e, Saix sp. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea e, Via paustris e, Ptentia erecta, Andrmeda pifia e, V accinium uiginsum e, Gauna vugaris e, Carex vaginata t, Deschampsia fexusa e, Deschampsia caespitsa e, Carex Oederi e, N ar dus stricta s. Bttenskiktet: Pytrichum cmmune r i fäckar, Sphagnum paustre r, Sphagnum Girgenshnii. Lka C cm grv meansand, cm+ sand[g-mig, svagt svaad mrän. Grundvattnet prvtaget på 70 cm djup. T rädskikt sm föregående ka. Fätskikt: Vaccinium Vitis-idaea r, Vaccinium Myrtius e, Via Riviniana e-t, Meampyrum pratense e, Majanthemum bifium s, Theypteris Phegpteris e, Pteridium aquiinum e, Meica nutans e, Agrstis tenuis e, Deschampsia fexusa e. Bttenskikt: Peurzium Schreberi r, Hycmium spendens Häckvis rikigt. Markprfien är järnpds. 3-5 cm tjck råhumus ch -2 cm bekjrd. Lka D. Meansand ti 1.5 m+. Utgesad raskg men frtfarande med hög bnitet. Markprfien järnpds med 5-6 cm råhumus, 2-3 cm bekjrd samt rstjrd tydig ned ti åtminstne 75 cm djup. Grundvattnet prvtaget på 1.3 m djup. Fätskikt: Vaccinittm Vitis-idaea e, Majanthemum bifium s, Trientais eurpaea e, Sidag Virgaurea e, Deschampsia fexusa s, Luzua pi!ja e, Drypteris spinusa s-t. Bttenskikt: Peurzium Schreheri r, Hycmium spendens, fäckvis rikigt. Inm ka A utgöres prv 58 av ytvatten, medan anayserna 59 ch 61 är utförda på grundvatten, sm prvtagits på c:a m djup. Prven 59 ch 61 härstamma icke från samma brrhå, utan är tagna ett par meter från varandra inm samma sumpmark. Grundvattenpr~ven 92, 155, 213 ch 214 är tagna i samma brrhå sm prv 59. Den höga kaciumhaten i prv 59 är unik, även m ckså de övriga anayserna inm ka A visa förhåandevis höga värden. Dessa höga kaciumhater kunna tänkas härröra från ej kända urkakstenförekmster, dda av de kvartära avagringarna. Därmed skue ckså den höga jnkncentratinen i ytvattnet (anays 58) vara mera förkarig. Om man emeertid brtser från just denna ka, så uppvisa gruppens övriga kaer e x t r e m t å g e d n i n g s f ö r m å g a i sina grundvatten. Ar såunda jrdarterna grva, suttningens utning c:a 1:6 ch infitratinsmrådet s:iort, så erhåes e n u t s p ä d n i n g a v g r u n d v att n e t, trts att den öv~rst beägna kaen måhända erhåer ett särskit katjntisktt genm vittringsverkan från berggrunden. Knappast någn av de kaer sm förf. undersökt å andra iknande suttningar hat hruft så åga u-värden i sitt grundvatten sm denna kagrupp. Möjigen kan kagrupp VIII (se föreg. sidr) jämföras med nr IX. Båda dessa kagrupper igga~ nedanför

45 VATTNET I SKOGSMARKEN 45 Lka Z y,.- 'ff c B! Fe 2 + 0,9 0,4 02 0,16 0,1 x:i Org. 31,2 12,4 Djup O, s m O, s m A 0,1 0, ,8 0,45m ~ Btrygrund~n Fig. 14. AnaJyser av rinnande grundvatten inm kagrupp II (mg/). Anaysen vn Tinnendem Grundwasser der Lkagruppe I. samma stra hämråde, varifrån en betydande infitratin erhåes även vid jämföresevis små nederbördsmängder.. Man skue såunda knappast förvänta att erhåa någn utspädning av grundvattnets jnkncentratiner nedanför ett h e t i t e t infitratinsmråde. Lkagruppen I (fig. 14) ämpacr sig för en undersökning av denna fråga. Infitratinsmrådet för denna grupp utgöres btfj av en c:a 200 m" str häyta nedanför viken kaerna A-C igga tämigen nära varandra. Lkagrupp T Lkagruppen igger i en svag suttning (vid ka A c:a 30 m från berg i dagen) ch sträcker sig knappt hundra meter i sydig riktning mt en nedanför iggande dikad sumpmark. Medeåders barnbandskg med övervägande ta i riktning mt berghäen ch gran mt sumpmarken. Berggrunden utgöres av den vaniga 1eptitgnejsen. Lka A cm sand, därunder svagrus, sm på 45 cm djup igger direkt på berghäen. I sanden svagtubbidad bekjrd, högst~ cm mäjktig, dh dä)under just gurd rstjrd. Vattenprvet tgs på 45 cm djup. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea e, Pteridium aquiinum e, Meampyrum pratense e, Majanthemum bifium e, Vaccinium Myrtius t. Bttenskiktet: Hycmi11m spiendens r, Peurzium Schreberi r, Dicranum unduatum e. Lka B cm sand, därunder svagrus cm ch därunder några cm svaad mrän ch sedan -berggrunden. Vmttenprvet tgs van denna mrän. VIarkprfien utgöres närmast av en jätjjt-humuspds. Fätskiktet: Vaccinium Myrtius t, Vaccinium Vitis-idaea t, Gauna vugaris e, Trientais eurpaea e, Majanthemum bifium e. Bttenskiktet: Hycmium spiendens r. I små svackr Sphagnum Girgenshnii r, Pytrihum cmmune fäckvis r. Lka C. öve:wägande gran med stra årsringar (40-50-årig), ges inbandnång av björk cm trv, cm meansand, därunder svagrus ti 80 cm+. Humuspds. Högt grundvattenstånd. Fätskiktet: V accinium Myrtius e, Vaccinium Vitis-idaea e, Ramischia secunda e, Trientais eurpaea e, Meampyrum pratense e. Bttenskiktet: På stubbar Hycmium spendens r, Peurzium Schreberi r, i sänkr Sphagnum sp. r, Pytrichum c0111mune r.

46 46 T. TROEDSSON Sm synes av vanstående kabeskrivning tgs prv av grundvattnet des van hä under ett svagrusager (ka A) ch des (ka B) i gränsen mean svagruset ch den svaade mränen. Längst ner skedde prvtagningen i sumpmark. Prvtagningen skedde den 30/7 1949, några dagar efter det att 58 mm regn fait. Trts denna höga nederbörd bev sm synes av fig. 14 de11: utspädande effekten på grundvattnet, i överensstämmese med förf:s vannämnda förväntningar, icke ika str sm för ka1- grupj?erna VIII ch IX. Förf. anser föjaktigen att g r u n d v a t t n e t s j n k n centratiner mera påverkas av infitratinsmrådets s t r e k, ä n a v t i d p u n k t e r n a f ö r p r v t a g n i n g e n. Det är emeertid uppenbart att årstiden spear en viss r vid prvtagningen av grundvattnet, även m det tidigare (TROEDSSON 1952) visats att katjnhaterna i grundvattnet under året i dess hejhet vanigen håa sig tämigen knstanta. Exempe på en viss årstidsvariatin finnas dck, främst inm p a n a m r å d e n, där vattenröreserna är små. Vi få tifäe att ängre fram återkmma ti dyika mråden, ch ska här endast diskutera huruvida man i sarniband med en ängre trka under vegetatinsperiden kan erhåa höga hater av växtnäringsämnen i grundvattnet även i suttningar, där infitratinsmrådena är tämigen stra. Grundvattnets röreser i suttningar kunna icke anses pågå med samma intensitet året runt. Smärre avsatser i en suttning, merendes berende på underiggande berggrunds ytbeskaffenhet, förekmst av finkrniga bttensediment etc. kunna även giva upphv ti regebundna grundvattenröreser. Förutsättningar finnas föjaktigen för att mindre vattenstagnatiner kunna uppstå även i en tämigen brant suttning. På så sätt bidade vattenförråd kunna under trrperider tänkas kmma att undergå en kncentrering ti föjd av avdunstning h minskad eer het avstannad tirinning. Exempe på en suttning, där dyika förhåanden råda, utgör kagrupp II (fig. 15). Aven denna igger på suttningen av Fröbenbenningsbackarna (se kakarta fig. 8). Lkagrupp II Beägen på suttningen av Fröbenbenningsbackarna. Överst på högsta panet finnas enstaka,försum.pni:ngar i de häkar sm förekmma. För övrigt är de ösa avagringarna tunna, högst någn meter mäktiga, ch bestå av svagrus. Utefter suttningen finnas såvä svaade mräner sm aa: övergångar ti det rena svagruset. På suttningen synnerigen prduktiv barrbandskg. Föryngringen är synnerigen gd i de stundm av strm starkt utgesade bestånden. Lka A: Hygge med enstaka småbjörkar, rönn ch hanbuskar. I det förhåandevis grva svagruset, sm igger direkt på häen, är ingen tydig markprfi utbidad. Humuspartikar utfya meanrummen meacn stenarna ch göra prfien mörkt brun ti färgen. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea r, Vaccinium Myrtius t, Majanthemum bifium e, Linnaea breais e, Sidag Virgaurea e, Deschampsia fexusa t. Bttenskiktet: Peurzium Schreberi r, Hycmium spendens t, fäckvis rikigt med Gadania rangiferina. Pytrichum cmmune fäckvis rikigt.

47 VATTNET I SKOGSMARKEN 47 A Lka/11 u;,.~' Wvtm0111n e Anays 02 0,1 6 x:0-687 Si02 22,5 Si02 6, Org. 47,7 Anays Si02 48,5 A 0,2 A O, Djup 0,65m 8 A 0,4 Fe"+ 1, Fe2+ 0,2 Fe2+ 0,9 Mn- 0,2 M n 0,2 Si02 18,5 M n 0,8 Mg 1,4 Mg 1,5 A O,1 Mg 1,2 N a 4,2 N a 4,4 Fe t t 0,3 N a 4,2 K 0,7 K 0,9 M n K 0,3 Ca 2,2 Ca 5,1 Mg 1,6 Ca 2,7 02 2,2 02 0,16 N a 2,7 02 0,8 ph 6, ph 6,2 K 0,4 ph 5,8 x:1(t6 86 x: Ca 2,5 x: Or g. 56,3 Org. 17,8 02 2,8 Or g. 41,3 Djup 0,7mD}.[ 0,8m ph 6,5 Dj.[ 0,95m x: Org. 52,9 Djup 1,2m Fig. 15. Anayser av rinnande grundvatten inm kagrupp II (mg/). Anaysen vn rinnendem Grundwasser der Lkagruppe II. Lka B: Ligger på en strandva strax nedanför Fröbenbenningsbackarnas högsta höjd. Prvet tgs adees i kanten av en svacka med fuktighetsbetnad vegetatin. Barrbandskg i högsta växtkraft, tydigen fuständigt påverkad av sumphået inti. Svagt svaad, sandigmig mrän. Markprfien utgöres av en humuspds med en svagt utbidad hurnös bekjrd. Fätskiktet: V accinium M yrtius e, V accinium uiginsum e, Led u m paustre e, V accinium Vitis-idaea e, Andrmeda pifia t, Agrstis canina e. Bttenskiktet: Pytrichum cmmune, fäckvis rikigt, Sphagnum sp. Lka C: Lkaen igger på ett starkt suttande pan (c:a 1:5), 0-30 cm trv, cm svagrus, därunder svaad mrän. Swgssamhäet utgöres huvudsakigen av ta med insprängd gran. Trädens växt synes ej vara nedsatt av markens.ganska höga fuhighetsgrad. Markprfi ej utbidad i svagruset. Fätskiktet: Vaccinium Myrtius t, Vaccini1~m Vitis-idaea fäckvis r, Majanthemum bifium e, Trientais eurpaea e, Luzua piza e, Deschampsia fexusa t. Bttenskiktet utgöres av Sphagnum-fäckar rikigt, även Hycmium spendens t, Peurzium Schreberi. Lka D: Prvpunkten igger mitt i en synnerigen vacker taföryngring med enstaka insprängda smågranar samt ett par små enar ch rönnar cm starkt hurnös sand, därunder sva.gt svaad mrän, sm på 70 cm djup viar på svaad sandig-mig mrän. Markprfien tydig, möjigen antydan ti bekjrdsbidning. Fätskiktet: V accinium Vitis-idaea t, Vaccinium Myrtius t, Meampyrum pratense e, Anemne Hepatica e, Meica nutans e, Via Riviniana e, Lathyrus mntanus e, Theypteris Drypteris e. Bttenskiktet: Hycmium spendens e, PeurziHm Schreberi y.

48 48 T. TROEDSSON Lka E: Prvpum:kten igger på den ägsta terrassen cm+ meansand. Rstjrdsprfi med cm bekjrd vackert utbidad. RMmmus 3-5 cm mäktig. Utmrdentigt vac kert tabestånd med gd föryngring även av gran. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea r, Pragaria vesca e, Gauna vugaris t, Ptentia argentea e, Majanthemum bifium e, Pteridium aquiinum, Drypteris Phegpteris, Deschampsia fexusa t, Caamagrstis arundinaea e-t. Bttenskiktet: Peurzium Schreheri r, enstaka fäckar med renav. Aven m man har a anedning att förmda att grundvattnet inm kaerna B-D (kagrupp I) tidvis är stiastående ch saknar tirinning, så synas dessa smärre sumpfäckar icke ha någn menig inverkan på skgsbeståndets utvecking. Inm ka C är t. ex. trvtäckets medetjckek 30 cm (max. 45 cm) men trts detta förefinnes en utmrdentigt vacker sjävföryngring av ta. Den kemiska anaysen av grundvattnet inm ka C visar hög järnhat, en i jämförese med övriga kaer inm Fröbenbenningsbackarna hög syrehat ch en åg edningsförmåga. Den reativt höga syrehaten tyder på vörigt vatten, medan järn-, magnesium- ch auminiumhatema antyda ett stiastående vatten. Lka D, sm btt igger c:a 25 m från ka C, har ett mera utprägat stiastående grundvatten, medan ka E har ett typiskt rörigt grundvatten. Sammanfattningsvis ha vi såunda inm kagrupp II på de högst upp på Fröbenbenningssuttningen beägna kaerna (A ch B) ett av en utprägad sumpmark påverkat grundvatten. Längre ned på suttningen (ka C) växer visserigen en tydigt sumpartad vegetatin, men å andra sidan förefinnes ett grundvatten sm enigt de kemiska anayserna kan vara såvä rinnande sm stiastående. Ytterigare någt ängre ned på suttningen (ka D) få vi ett sti.uastående grundvatten med 1typisk friskmarksvegetatin för att ängst ner (ka E) få ett rörigt grundvatten. De tidigare framagda grundvattenanayserna ha -iksm O. TAMMS van anförda undersökningar - visat att man i stra drag kan skija mean grundvattnets beskaffenhet inm sumpmråden ch friska marker. En reducerande mijö (sumpmråden) ger vanigen upphv ti högre katjnhater men ägre syrevärden än en xiderande mijö (friska marker). För kagrupp II är mijöerna ti synes sammanbandade. Orsaken ti de någt egendrniga grundvattenförhåandena härstädes vi förf. söka i grundvattnets sätt att röra sig. Framför at är det sm nämnts två kaer nämigen C ch D, sm markant avvika från det nrmaa. Lka C har sumpvegetatin men ett grundvatten, sm i fråga m syrehat har det röriga grundvattnets egenskaper, medan ka D har friskmarksvegetatin men stiastående grundvatten. Nu förhåer det sig emeertid så, att ka C igger på ett starkt suttande pan ch visserigen har trv i ytan men därunder svagrus ner ti 65 cm djup, där den sandig-miga mränen igger. Prvtagningen har här skett i det vatten sm rinner van den svaade mränen, ch sm såunda - förutm måhända vid perider av högt grundvatten - är tämigen berende av det från markytan perkaerande sjunkvattnet. Lka D däremt har på c:a 70 cm:s djup en svaad mrän, sm uppåt tämigen diffust över,går i en svagt svaad mrän. Detta

49 VATTNET I SKOGSMARKEN 49 förkara1r varför grundvattnet på denna ka <rör sig mycket ångsamt eer är nästan stiastående. Den ångsammare ch stundm nästan het upphörande grundvattenröresen behöver i en sådan suttning sm det här är frågan m icke atid giva upphv ti sumrpvegetatin. Sumpvegetatinen på föregående ka (ka C) kan het vara dikterad av fta förekmmande höga grundvattenstånd. En snabb genmrinning i svagruset på m C av en kraftig infitratin uppifrån höjderna kan nämigen tänkas bi förhindrad på grund av de nedanför på ka D iggande svaade mränförekmsterna. Här ha såunda påträffats tvenne viktiga egenheter i skgsmarkens vatten/hushåning. ) I e n s u t t n i n g s m d e n, v a: r i k a g r u p p I I ä r b e ä g e n, u t g ö r m a r k v e g e t a t i n e n i c k e a t i d e t t i n d i c i u m p å g r u n d v a t t n e t s k e m i s k a e g e n s k a p e r. 2) G r u n d v a t t n e t rinner vanpå en svaad mrän utan att ti ~ynes i någn nämnvärd grad tränga ned uti denna. Jrdarternasegenskaper trde såunda ha större betydese för grundvattnets röreser i dyika suttninga[, än vad markprfien stundm anger. Lkagrupp II,ger såunda - främst på kaerna A ch B - exempe på smärre vattenmagasin, sm fått höga jnkncentratiner ti fö j d av avdunstning. Förhåandet är måhända ikartat för ka D, även m grundvattennivån på denna ka ej är tiräckigt hög för att sumpmarksvegetatin ska uppstå. Exempe på ajtt vä avskida vattenmagasin i en suttning med rinnande grundvatten genm avdunstning kunna erhåa ett tämigen jnrikt vatten framvisas av kagrupp III (fig. 16). Lkagrupp III Lkagruppen igger i Fröben'benningsibackarnas östra de. På grund av de synnerigen tunna kvartära avagringarna högre upp i. backen utgöras de festa kaerna därstädes av små svackr, skrevr. dy., i vika vattensamingar gärna uppstå. Högprduktiva barrbandbestånd påträffas egentigen först ängre ner, på sandpanet, där kaerna D-E är beägna. I överensstämmese med förhåandena inm övriga kagruppen i Fröbenbenningsbackarna finnas nämigen här tämigen mäktiga svasandsavagringar. Av at att döma rinner grundvattnet på den ftast svaade mränen i d/ess kntakt med den överagrande sanden. Lka A: Tämigen kr.t ch utgesad ta med någn enstaka insprängd björk. Aven rönn e, h hanhuskar e. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea r-y, Vaccinium Myrtius e, Ledum pa ustre, Andrmeda pifia e, Caamagrstis arundinacea e, Deschampsia fexusa t--:e. Bttenskikt: Peurzium Schreberi r, Hycmium spendens t, Dicranum sp. fäckvis r, Fäckvis rikigt med Cadnia rangiferina. Markprfien visar en vackert utbidad rstjrd i tämigen finkrnig mrän. Mäktigheten av förnaskikt 7 cm, råhumus 2 cm, bekjrd 3 cm. Lka B: 'Rismsse med svagrus i btten. Enstaka krta taar ch förkrymta björkar ch granar. Jrdmånstyp ej utbidad. Fätskiktet: Vaccinium uiginsum r, Ledum pah~stre t, Cahma vugaris fäckvis r, Ca:rex gbuaris e. Bttenskiktet: 'Sphagnum {1~sct~m, Sphagnum sp. 4

50 50 T. TROEDSSON Lka Anays 10 SiO. 8,1 A Fe"+ O Fe"+ 0,4 Mn O Mg 1,5 Na 3, K 0,7 Ca 2,1. 0,04 ph 6,2 r-: Org. 47,6 Djup 1,3m Fig. 16. Anayser av rinnandegrundvatten inm kagrupp HI (mg/). Anaysen vn Tinnendem Gr undwasser der Lkagruppe III. Anays 23b Anays 21 Anays 9 SiO. 18,5 SiO. 15,5 SiO. 10,6 A 0,1 SiO. 12,s A 0,5 A 0,8 Fett 0,9 A 0,2 Fe"+ 4, Fett 0,8 Mn 0,1 Fett 0,2 Fe"+ 2,1 Mn O Mg 1, Mn O Mn O Na 2,4 Na 3,2 Na 2,3 Na 4,2 K 0,4 K 0,8 K 0,7 K 0,4 Ca 2,1 Ca 2,s Ca 2,9 Ca 3,2 0 2 O,40 2 0,04. 0,1. 0,1 ph 5,9 ph 6,3 pb 6,3 ph 6,2 x: x: ;d0-637 x:0-691 Org. 61,6 Org. 38,8 Org. 42,6 Djup 1,2rnDju:p O,smDjup0,45m Djup O,sm Lka C: Mindre fördjupning på svaad mrän 'i skreva. Grvt materia överst gör att jrdmånstypen ej kmmit ti.tydig utbidning. Vegetatinen utgöres av Cauna vugaris r, Vaccinium Vitis-idaea r, Peurzium Schreberi r-t ch vid sjäva prvpunkten Sphagnum sp. Lka D: Mindre pan, där mränen egat i skydd för svaning. Bestånden börja bi tämigen höga ch föryngringen är gd cm ytstenig mrän cm+ sandigmig mrän. r markprfien är bekjrd ej iakttagbar, medan. däremt rstjrden är vackert utbidad i den finkrniga mränen. Fätskiktet: Vaccinium Myrtius t, Vaccinium Vitis-idaea r, Majanthemum bifium e, Meampyrum pratense e, Via Riviniana e, Sidag Virgaurea e, Agrstis tenuis e, Meica nutans e, Deschampsia fexusa e. Bttenskikt: Peurzium Schreberi r, Rhytidiadephus triquetrus e, Hycmium spiendens t-e.. Lka E: Vackert tabestånd på det pana sandmrådet söder m Gavemssen. I sanden är jrdmånstypen ytterst svagt utbidad med svag antydan ti bekjrd ch därunder en mycket jus rstjrd sm redan på 50 cm djup övergår i C-hrisntens jusa färg. Sandigmig, svaad mrän på 1.3 m djup. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea r, Vaccinium Myrtius t-r, Empetmm nigrum e, Ptentia erecta e, Theypteris Drypteris e, Meampyrum pratense e, Luzua pisa e, Deschampsia fexusa e, Caamagrstis arundinacea e. Bttenskiktet: Peurzium Schreberi r, Hycmium spendens e, Dicranum sp. Inm kagrupp III har.jag försökt taga prv av grundvattnet s~ djupt ner sm möjigt. På kaerna A-C har såunda prv kunnat tagas direkt på berghäen på de

51 VATTNET I SKOGSMARKEN 51 resp. djup sm fig. 16 anger. Lkaerna B ch C bestå av grunda häkar med tämigen grva jrdarter, medan ka A har en mig mräj, sm egat skyddad i en spricka i berggrunden. Inm häkaren är de ösa jrdarternas medemäktighet c:a 50 cm. Det är därför sannikt att avdunstningen inm framför at kaerna B ch C hör bidraga ti en viss förhöjning av jnkncentratinerna trts att vanför iggande infitratinsmråde är täm'igen strt. Längre ned för sn!jtnrungen har grundv3ttnet en ägre edningsförmåga, viket skue kunna förkaras av en ökad röresehastighet. Därpå tyder ckså det förhåandet att auminiumhaterna avtaga utefter suttningen, viket ju ärr typiskt för ett rörigt grundvatten. Den åga syrehaten pekar emeertid i mtsatt riktning. Prvtagningen inm denna kagrupp skedde efter en perid på nära tre veckr med föga nederbörd, varför det är antagbart att grundvattenröreserna varit små ch såunda tifäigtvis ej kunnat förhindra uppkmst av ett nästan syrefritt grundvatten. Aven katjnkncentratinerna inm kaerna D ch E är emeertid närmast jämförbara med de hater sm grundvattnet i friskmmksjcdar äger J n b y t e s j ä m v i k ten har såunda ej rubbats trts den tifäigtvis ångs a m m a r e g r u n d v a t t e n r ö r e s e n. En tendens ti förändring av grundvattnets sammansättning kan dck skön jas i den förhåandevis höga Fe H -haten inm ka E. Grundvattnets röresehastighet brde med hänsyn ti utningsförhåandena vara större inm ka D än inm ka E. Att så emeertid icke är faetförkarar förf. med att grundvattnet har ättare att passera i gränsskiktet mean den svaade mränen ch den vanpå iggande sanden på ka E än genm den svwade mränen på 80 cm djup på ka D, trts att utningen där är betydigt större. Aterigen ha vi påträffat ett fa, där grundvattnet av at att döma rör sig vanpå den svaade mränen u t a n a t t p e r k e r a genm denna. En reativt intensiv vattenrörese van den svaade mränen skue, i de fa då denna når sjäva ma:rkytan, vara iktydig med en betydande ytavrinning, sm kan förekmma i suttningar. Vi ha inm ka IX påvisat en viss utspädning av grundvattnet i fa där större ytvattenmängder från hämråden infitreras från en suttning in i grvt materia. Lednin sförmågan i det där erhåna-grundvattnet åg mean ch 32 I0-6 När grundvattnet rinner på den svaade mränen (ka E, kagrupp III) bir edningsförmågan ca 35 I0-6, d v s. e r h å e r u n g e f ä r s a m m a v ä r d e s m d e f r i s k a m a r kernas grundvatten en. TREDsSON (1952). Det synes såunda, sm m några väsentigare skinader mean det grundvatten, sm rinner utefter en suttning vanpå en svaad mrän, ch det grundvatten, sm finnes exempevis i nrma, pan järnpdsmark, ej föreigga. För att emeertid närmare undersöka streksrdningen av eventuea skinader i grundvattnenas kemiska sammansättning har infitratinen i de ta j föjts inm kagrupp IV (fig. 17). Lkagrupp IV utgör den östigast beägna prfiinjen inm Fröbenbenningsförsöken. Jag har veat undersöka en ka med så tunna kvartära avagringar sm möjigt, för att nederbördens nedträngande i marken ättare ska kunna studeras.

52 52 T. TROEDSSON Lka/U i'j,"yf p E Anays L 19 Anays 11 Fe + 2, SiO. 21,5 M n 1,4 A 0,2 N a 4,5 Fe + 3, Anays A O,s K 0,2 Fe + 0,4 12 Fett O,s Ca 1,5 M n 'tjvr.mhit.n Anays M n. 0,1 Mg 1,4 20 Fe + O, Mg 1,6 ph 5,8 N a 2,5 Fe + M n O,s N a 2,8 r.:0-665 K 0,6 Mg 0,7 Fett 1,1 K 0,5 Org. 53,9 Ca 2,1 M n N a 3,6 Ca 1,2 Djup O,sm02 0,18 Mg 0,5 K 0,5. 0,15 ph 6, N a 3,4 Ca 2,2 ph 6, r.: K 0,3. 0,18 r.: Or ge 53, Ca 3,1 r.: Djup 0,4m. 0,04 Org. 34,2 r.: Djup 1,2m Org. 40,1 Dj.u,p 0,4m Fig. 17. Anayser av rinnande grundvatten inm kagrupp IV (mg/). Anaysen vn rinnendem Grundwasser der Lkagmppe IV. Lkagrupp IV Lakaen är beägen utefter Fröbenbenningsbackamas nrdöstigaste suttning. överst är de kvartära avagringarna tunna eer befintiga, medan sanden ängre ned är 1,5-2 meter mäiktig. Ti föjd av det runna jrdtäcket är skgen svagt våxtig ända ned tilka D. Där bi barrträden at ängre ch kraftigare för att ängst ner på sandpanet övergå i en jämn ch vacker ungskg. Lka A: Marken utgöres av ett 5-10 cm mäktigt grustäcke van berghäen. Enstaka martaar, V accinium Vitis-idaea s, Peurzium Schreberi t, Gadania rangiferina r i fäckau:. (Grundvattnet kunde icke sugas upp med rör på vanigt sätt, utan samades upp drppvis i små faskr, atefter sm det sipprade fram.) Lka B: Lkaen beägen i nedre deen av en trågfrmad sänka i berggrunden. Enstaka martaar. Vaccinium Vitis-idaea s, Vaccinium Myrtius e, Peurzium Schreberi t, Gadnia rangiferina r i fäckar. Jrdmånstyp ej utbidad i det steniga, humusrika agret, sm btt är 1,5-2 dm mäktigt. Lka C: Begynnande tiväxt i ängd på taarna ch därmed sammanihängande större sutenhet hs bestånden. Markprfien är järnpds med 4 cm:s råhumus, -2 cm:s bekjrd. På 25 cm:s djup C-hrisnten. Vattenprvet tgs i en sandig-mig mrän cm sandigt grus, cm+ svaad sandig-mig mrän. C:a 2 timmars sugtid för 25 mi prv. Fätskik.tet: Vacinium Myrtius t, Pteridium aquiinum e, Theypteris Phegpteris e, Majanthemum bifium e, Anemne Hepatia e, Via Riviniana e, Deschampsia fexusa t. Bttenskiktet: Peurzium Schreberi r, Hymium spendens r. Lka D: Lkaen är beägen på det nedanför höjden,befintiga sandpanet, sm suttar svagt mt Gavemssen. Vacker rstjrd utbidad i sanden. 3-5 cm råhumus, 2 cm bekjrd. C"hrisnt på 40 cm dj,u;p. Därunder svaad sandig~mig mrän.

53 VATTNET I SKOGSMARKEN 53 Fätshktet: Vaccinium Vitis-idaea t, Vaccinium Myrtius e, Meampyrum nemrsum e, Majanthemum bifium s, Pteridium aquiinum e, Luzua pisa e, Agrstis tenuis e, Caamagrstis arundinacea e. Lka E: Prvet taget nere vid aggen ti Gavemssen. Enstaka taar, margranar ch björkar, a ch brakved. Fätskiktet: Gauna vugaris s, Via paustris e, Ledum paustre e, Andrmeda pifia e, Ptentia erecta e, Agrstis canina e, Deschampsia fexusa t, Carex vaginata e. Bttenskiktet: Sphagnum sp. r. Lkaen A (kagrupp IV) äger en synnerigen trftig vegetatin ch det tunna (stundm befintiga) grusagret vanpå häen är mer eer mindre humusimpregnerat. Det under detta grus erhåna vattnet trde ej kunna betraktas såsm grundvatten utan sna.rare såsm ytvatten med hänsyn ti att det hade runnit ett tita: meter utefter hä Len ch däjfefter infitrer:ats i ett mycket tunt grusager:. Detta grusa.ger uufyer en c:a 40 cm ång,.30 cm bred ch btt 5-10 cm djup svacka. i berggrunden. Nedanför denna svacka kunde uppsamingen av det framsipprande vattnet ske med hjäp av små faskr. Den vanför iggande häen var icke 'het kaspad, dessutm käddes den fäckvis av Gadania rangiferina. Vattnets (ka A) edningsförmåga mtsvarar närmast den för de friska markernas grundvatten nrmaa jnkncentratinen. Däremt är jäjfn'haten reativt hög ch syrehaten åg inm ka A, såsm i sumpmarkernas grundvatten. Lkaerna C ch D är prvtagna i gräisskiktet mean den svaade ch den svaade mränen, ch där är den kemiska sammansättningen av grundvattnet snarik ka A. Vattenröreserna är ångsammare i den svaade mränen än i den svaade mränen, varför man edhå1er en någt högre edningsförmåga hs grundvattnet inm ka C än inm ka: D. I sumpmarken vid ka E bir katjnhaten hög. Inm denna kagrupp är det föjaktigen påvisat, att det ytvatten sm rinner van hämark eer i grvt svagrus har ungefär samma kemiska egenskarper sm det grundvatten, sm översiar den svaade sa.ndig-miga mränen. D v s. y t v a t t n e t c h g r u n d v att n e t fr a m v i s a i n g a s t ö r r e s k i 11 n a d e r i k e m i s k t a v seende. Sammanstäas dessa resutat med de inm kagrupp III erhåna, har därmed påvisats att det ej föreigger någn större skinad i den kemiska sammansättningen mean y t v a tt n e t, g r u n d v a tt n e t i p a n a, f r i s k a m a r k e r c h d e t i s u t t n i n g a r s i a n d e g r u n d v a tt n e t. Beträffande grundvattnets egen" skaper inm pana, friska marker är hittis utfiörda anayser i vårt and tämigen fåtaiga, varför vi tisvidare icke ska beröra detta vatten närmare. Likheterna i den kemiska sammansättningen mean ytvattnet ch det rinnande grundvattnet i de här undersökta suttningarna skue man möjigen kunna fökara med att de båda vattenfraktinerna icke är nämnvärt åtskida. Dvs_ det vatten, sm förf. tagit prv av, skue utgöras av ett meanting mean grundvatten ch ytvatten. Man får därvid tänka sig att i detta fa det på häar rinnande vattnet såvä sm det

54 54 Lcw Y " 1/t n Fett 10, Ca 1,1 ph 6,2 x: ,8 Org. 54, Djup 1,5m T. TROEDSSON Si02 16,1 A O,s Fe2+ 0,9 Fe + 0,4 Mg 0,9 N a 4,5 K O,s Ca 6,. 7, x: Org. 52,0 Djup 0,9m O,s 3,6 ph 6,1 x: Org. 46,3 Djup 0,9m A Anays 16 Si02 8,5 A Fe + 5, Fe + 0,3 M n Mg 0,7 N a 3,8 K 1, Ca 3,5. 0,02 ph 6, x: Org. 74,5 Djup O,sm Fig. 18. Anayser av rinnande grundvatten ~nm kalgcupp V (mg/). Anaysen vn rinnendem Grundwasser der Lkagruppe V. på den svaade mränen rinnande vattnet rör sig så snabbt att det knappast hinner uppnå jnbytesjämvikt med jrdrpartikama, viket såunda skue resutera i ett b~behåande av y t v a t t n e t s e g e n s k a p e r utefter en suttning, avsett m vattnet Tinnerisvaad mrän, igrövre vattensediment ej.e:r på hämark. Det v11e då att förvänta, abt man i en mineralgiskit rik jrda'!'t under mtsvajr.ande betingeser skue erhåa ett :rinnande gruncf. 1eer ytvatten, sm ej heer i nämnvärd gmd skue påv;e:rkas i sin ikemiiskja sammansättning trts det förmdde högre utbudet avösiga ämnen. För rutt utröna dessa förhålanden utvades Jkagmpp V (fig. 18) på ett gwbbda~:tat grönstensmassiv 3 km SSO m ~nyb. De kvau::tära a v1agringarna är här i stnt sett öv:mensstämmande med de sm förekrnrna på suttn:ingarna av F.nöbenbenrningsbaakama. Såunda är de ösa avagringafna tunna eer befintiga 'högs~t uppe på höjden, medan man ängre nedför suttningen finner både sva'jie!d ch svaad mriin, sva.gjjus, sand etc. Lkagrupp V Lka A: Ges taskg (45---'50-'årig), ej särskit växtkraftig, på höjden av ett gabbrartat grönstensmassiv (fta diritisk bergart med stra hmbändekristaer) med reativt tunna, kvartära avagringar. Lkaen igger i en 'het betydig svacka cm grusigt-sandigt materia. Förmdigen svagrus eer JJ.årt svaad mrän. Därunder berghäen. Markpr'fien utgöres av jämpds: Råhumus 3-5 cm ch bekjrd 2-3 cm mä'ktig. RQstjden röd" brun,. Fätsk1kt: Vaccinium Vitis-idaea y, Vaccinium Myrtius e-t, Gauna vugaris e, Gaamagrstis arundinacea e. Bttenskikt: Peurzium Schreberi, Getraria isandica fäckvis r, fäckvis rikigt förekmma även Gadania sivatica ch Gadania apestris, Dicranum sp. e.

55 VATTNET I SKOGSMARKEN 55 Lka B: årig granskg påen pan avsats. Vacdniurn Vitis-idaea t, för övrigt Hycrnium spendens y, Peurzium Shreberi r. Beståndet förekmmer i huvudsak på nedsvaad sand, sm här h var viar på erager. Dessa err förhindra ytvattnets nedträngande ch inm dessa fäckar förekmmer Sphagnum sp. Lka C: Lövund med björk e, ask e, hasse e, ek e, rönn e, brakved e, på ytstenigt svagrus 0-90 cm+ djup. Mean stenarna starkt muhatig sand. Markprfien utgöres närmast av brunjrd. Antydan ti pdsering med svag bekjrd finnes på enstaka fäckar. Omr ådet utgör ett m 2 starkt suttande bäte, utsträckt i nivåkurvans riktning. Omgivande bestånd utgöres av 60-årig barrbandskg med företr~desvis gran. Fätskikt: V acdnium Myrtius e, Vaccinium Vitis-iderea fäckvis t, Pragaria vesca e, Anernne Hepatia s, Oxais acetsea fäckvis s, Rubus idaeus e, Drypteris spinusa e, Linnaea breais t, Ptentia erecta e, Sidag Virgaurea e, Vicia sivatica e, Via Riviniana e, Majanthemum bifium s, Anemne nemrsa e, Geranium sivaticum e, Lathyrus tubersus e, Trientais eurpaea e, Geum rivae e, Deschampsia fexusa t, Luzua pisa e. Bttenskikt: Hycrnium spendens r. Lka D: Björ1k (40-50 år) ch gran (60-70 år) i bandbestånd. Hasse e, rönn e, bmkved e. Spridda ashr. Enstaka aspar. Fi:nm med mjäaskikt cm+. Området igger ängst ned på suttningen, där en str patå bidats av isävsmaterial Fä~tskikt: Rubus idaeus e, Vaccinium Vitis-idaea e, V accinium Myrtius e, Sidag Virgaurea e, Pragaria vesa e, Majanthemum bifium e, Tussiag farfara e, Carex vaginata e, Carex fusea e. MaDkprfien är vackert utbidad brunjrd. Sm synes av figur 18 är det prvtagna vattnet utefter suttningen betydigt eektrytrikare än mtsvarande v:a:tten (fig. 17) inm FröbenbenningsbeSitånden. Såunda föremmmer i:.:.ga större skin,ader i katjnhater mean yt c h g r u n d v a U n e t i n m d e n n a 1 k a g r u p p. De mineragiskt rikare jrdarterna inm grönstenskaerna påverka emeertid &mänt grundvattnets näringshat i en betydigt större mfattning än vad sm gäde för'.kagruppen IV. Någt 3Jnat,iesu,tatvar ej heter attt vänba (jfr exempevis TREDsSON 1952). Förf. har inm kagrupp V betraktat grundvattnet i ka A såsm ytvatten i förhåande ti mtsvarande vatten inm ka C. Förviss är skinaderna ännu större mean ytvattnets ch grundvattnets edningsförmågr än vad sm framgår av fig. 18, adenstund kaen A utgör en mindre svacka, där man ev. kan tänka sig en anrikning av jner ti föjd av avdunstning. Skinaden i syrehat mean de båda kaerna (A ch C) visar ju ckså på ett betydigt mera stiastående vatten inm A. Inm denna kagrupp (V) förigga emeertid endast fuständiga anaysvärden från de meaniggande kaerna (B ch D). Anayserna synas dck visa en tämigen gd övergång i sammansättningen hs vattnet, viket innebär att man erhaer ett någt katjnrikare vatten ju ängre ner för suttningen man kmmer. Detta avviker,från förhåandena i Frbenbenningsbestånden. Oi:kheterna få förkaras med att err ch dy. uppträda i agerserien inm ka B ch D. Där finkrniga vattensediment förekmma inm huvudmrådet för undersökningarna i Bjurfrs bi förhåandena anaga, se nedan. Anmärkas bör att svagruset inm ka C, Ikagrupp V, vid ett anta hckräkningar framvisade % grönstenshat, medan mtsvarande värde 'för kagrupp IV (även där ka C) utgjrdes av 9-10 %. skinaderna är mycket sm'å ch antagigen icke statistiskt

56 56 T. TROEDSSON säkerstäda mean de båda ka'igruppernas grönstensfrekvenser. Aven m den mineragiska mhjön i många fa kan synas ha direkt infytande på grundvattnets katjnhat får man dck inm kagruppen V ckså tänka sig en indirekt ver~an. Brunjrdstiiståndet inm ka C trde nämigen vara betingat av att växternas rötter förmå att direkt angripa marm1ineraen, ch de därvid upptagna reativt stra mängderna av växtnäringsämnen ge upp\hv tia! en näringsrik förna, sm i sin tur ger ökat katjntiisktt ti grundvattnet. Om kagrupp V visar en tydig inverkan av jrdarternas mineragiska egenskaper på grundvattnets kemiska sammansättning måste man antaga att den mineragiska faktrn även inverkar på grundvattnets katjnhat inm kagrupp IV. Denna framvisar ur mineragisk synpunkt snarast nrmaa jrdarter, skinaderna vr ej heer strameanyt-chgrundvattnet. Att skinaderna icke bi stra tard e f ö r k a r a s a v a t t d e t i n f i t r e ra n d e y t v a t t n e t, sm! sedermera bidar grundvatten,. i d e s s a s u t t n i n g a r h u v u d s a k Ii g e n f ö j e r b e s t ä m d a d r ä n a g e v ä g a r. Detta antagande är icke nöjaktigt styrkt i ch med dessa försök. Det trde vara nöd~ vändigt att i detaj föja det rinnande grundvattnets väg utefter suttningarna ifråga. H i t t i I s a n f ö r d a a n :a y s v ä r d e n h a e m e I e r t i d v i s a t a t t d r ä n a g e v ä g a r n a f ö r d e t r i n n a n d e g r u n d v att n e t m e d s t r s a n nikhet föja berggrunden, den svaade mränen ch ä v e n. a n d r a f i n k r n i g a j r d a r t e r. Samtidigt visar en jämförese mean samtiga anayserade vattens edningsförmågr att skinaderna i eektrythat är förhåandevis små trts skiinader i årstid, markprfi ch gegiskt underag. Högsta edningsförmågan äger anays 270, kagrupp VII (= 132. I0-6) medan de ägsta värdena återfinnas i anayserna 158 ch 159 i kagrupp IX(= ).' Dessa skinader kunna anses stra, me!). stö:rrre deen av saiiitiga u-värden igger mkring I0-6 Sm jämförese ti dessa grundrvattenvärden må några typiska ytvattenanayser ämnas i tab. 4. Tabe 4. x-värden för några typiska ytvatten inm Bjurfrs krnpark x-werte einiger typischer Oberfächenwasser im Staatsfrst Bjurfrs. Lka a = 22. O - 6 b= c= d= Lka a. Prv tgs i t>tt mindre grustag, invid myrsjövägen 800 m SSO Bjurfrs herrgård, nedanför en höjdpatå. Grusmateriaet är svagrus från ifrågavarande höjd. Lka b. Rinnande bäckvatten 40 m nrr m nrdigaste gården i Myrsjö. Lka c. Vattensaming å tvåårsva invid Myrsjö gård. Lka d. En svacka på höjden av»grevens heig». Grvkrnig pegma,b]t. De kvartära avagringarna btt c:a O cm mäktiga. Ti föjd av de häftiga regnen std grundvattennivån c:a 5 cm van markytan. (Vegetatinen utgjrdes här av ingn r, båbär e, renav e, jung e, Peurzium Schreberi r). För övrigt en ges, tämigen krt taskg.

57 VATTNET I SKOGSMARKEN 57 Sm synes av tabeen är variatinerna i eektrythat stra. Värdet i ka c är den högsta edningsförmåga hs ett ytvatten sm erhåits inm Bjurfrsmrådet ch får het hänföras ti infytande från dad jrd. Inm ka a är ytvattnet devis sekundärt. Dvs. grundvattnet har här passerat stra svagrusager innan det samats i öppna vattensamingar ängst ned ch där bandats med ytv:atten. Trts detta är ednin.gsförmågan mycket åg. Lika förvånansvärt är den åga jnkncentratinen i ka d. Här föreigger en»förhåandevis frisk» marktyp, sm trts ett hårt utgesat bestånd ej övergått ti extremt avibund:en mark ch sm under hea jui månad 1949 endast en gång fått en nederbörd över 0,5 mm (2,9 mm 13/7) före en str nederbörd i sutet av nämnda månad. Det rinnande bäckvattnet har en förhåandevis hög edningsförmåga. Om grundvattnet föjer de van angivna dränageväga[ n a (dvs berggrunden, den svaade mränen ch andra finkrniga jrdarter), s å är det rimigt att yt- ch grundvattnet i dessa suttningar får en ikartad kemisk sammansättning. Förf. har hea tiden håit sig ti det y t v a t t e n s m i n f i t r e r a r u t etf t e r hä a r n a ch icke d e t y t v a t t e n s m b i d a r s j u n k v a t t e n c h s e d a n p å b r e d fr n t n å r g r u n d v a t t n e t. Detta senare ytvatten förekmmer givetvis, men att fånga upp det såsm sjunkvatten är mycket svårt ch dessutm har inm exempevis kagruppen VII p&visats att det vanifrån markytan kmmande sjunkvattnet icke synes påverka jnkncentratinerna i dessa suttningars grundvatten. Ti föjd av de stra infitratinsmrådena sm mata grundvattnet van Fröbenbenningsbackarna är det het naturigt att det siande grundvattnets kemiska egenskaper icke nämnvärt kunna förändras genm tisktt av het små sjunkvattenmängder, även m dessa såsm ösningar är mera kncentrerade. Vi kunna därför tisvidare underåta att redgöra för sjunkvattnets egenskaper i dessa suttningar ch i stäet närmare granska grundvattnets sidröreser. Inm samtiga kagrupper (I-IX) har det -,--- mer eer mirndre påtagigt - kunnai: v]sas att suarkt stnömmande grundvatten, i sutninrgar ka,n 1kaisercts ri vissa bestämda v3jttenvägar, sm ä:w betingade av jrdaiternas ruekanriska satrnmansä:t,tnriig. För att närmare studera prbemen har förf. försökt att i grävda grpar föja vattnets röreser ch förmedest anayser knstatera dess kemiska sammansättning inm ika hrisnter av markprfien. De undersökta kaerna ha varit beägna des inm Fröbenbenningsbestånden, des utefter skumpabergets nrdsuttningar h des inm Dammsjöibestånden. Studierna ha även utsträckts att mfatta mråden med mäktigare mräner ch svagrusmråden på earpenbergs Krnpark ch inm några smärre skgsmråden viddrmsjöns (8 km N Garpenberg) östsida, i Söfringsb. Infitratin i marken är starkt (se vidare kap. VI) berende av des h u m u s h a ten, des bckhaten ch des rtznens djup. Utan fu förståese för dessa fakjtrels invetikan är det möjigt att få grepp m grundvattnets :röresea: i suttningar. I varje suttning ades undersökningar upp såunda att en serie av 5-8 grpar gräv-. des ungefär på en ch samma nivåkurva. Grparna åga sm närmast m ifrån varand-

58 58 T. TROEDSSON Tabe 5. Den kemiska sammansättningen av det ytvatten, sm rinner vanpå humustäcket mgj). Die chemische Zusammensetzung des Oberfäkenwassers, das d~e Humusager iiberrieset. Fröbenbenningen. suttning : 3 12/ Grp FeB+ N a 1,0 10,2 0,1 8,9 0,0 11,3 0,1 4,7 K 0,2 0,2 0,3 0,6 Ca 'J20 C ph 02 1, ,0 2,4 1, ,1 2,9 2, ,8 3,1 2, ,2 2,2 Skumpaherget Grp Suttning 1: 3 Fe2+ Fe3+ 20/ ,0 0,3 ~--~--~~--~~ N a 8,1 K ph 02 0,6 1, ,9. 0,1 ra ch det ängsta avståndet var ända upp ti 15 meter. DyJika grpserier upprepades ner för suttningen 3-4 gånger. Synnerigen viktigt var att grparna på en ch samma nivåkurva v;r grävda i ett ch samma jrdmaterial Deras djup var ika; önskemået var att den d j u p a s t e skue nå berggrunden, viket dck endast yckades i några enstaka fa i den översta serien. den grp, sm hade det minsta djur pet, var btt förnatäcket avskaat. Sedan utfördes grävningar så att varje»agen>, antingen det utgjrde en definierad jrdmånshrisnt.eer en enbart svaad mrän km att bttas i sin översta de. Grparna företedde en så att säga trappstegsvis grävning ner ti berggrunden där varje steg utgjrdes av resp. ett humusager, ett rstjrdsager, ett ytstenigt ager, ett sandager sv. Över varje grp ades en masnitskiva, sm mer än vä täckte grpen, så att intet regnvatten kunde nedrinna i denna. Efter varje regn studerades vattenröreserna. Dessa :mgn behövde ej vara rikiga, mm räckte vä ti, m vanför iggande infitratinsmråde var tiräckigt strt. En nackde med dessa grpar var att man btt kunde studera vattenröreserna en a två gånger, enär de snabbt vattenfydes, varvid grpen sammades igen i btten. Om grpen åg täckt en ängre tid uppstd därti svampbhdning m. m., sm förstörde de frampreparerade agren ch möjiggjrde kemiska anayser av det framsipprande vattnet. A andra sidan var det ej heer ämpigt att ha grparna betäckta. Mer än en serie av grpar grävdes adrig samtidigt. Oftast var det fut tiräckigt med fem grpar, samtidigt grävda. Det vatten sm erhös på ika nivåer i grparna anayserades devis redan i fät. Såunda utfördes praktiskt taget medebart efte!r prvtagningen syreanayser, krbestämningar ch bestämningar av två- ch tre-värt järn samt ph. På abratriet gjrdes bestämningar av natrium, kaium, kacium samt i en de fa även auminium. suttningar med mycket grvt materia såsm Fröbenbenningen ch Skumpaber.get rann en de ytvatten direkt van humustäcket sedan vegetatinens bttenskikt tagit!s b:nt. Denirua ythga vattenrörese v;arr skönjhat i suittningarr med utningen 1:3.

59 VATTNET I SKOGSMARKEN 59 Bev suttningens utning btt 1: 6,5 kunde den ej iakttagas. Sammansättningen av det v:atte,n sm siade vanpå humusagret iuustreras av tab. 5. Vattenröreser i det ytiga humusagret (eer snarast i vegetatinens bttenskikt) måste studeras vid speciet gynnsamma nederbördsförhåanden mm nederbörd vr i detta fa icke tiräckiga, även m infitratinsmrådet var strt. Lutningsförhåandena måste vara sin van angivits ch först efter tämigen häftiga regn, sm uppging ti 40 a 50 mm, kunde någt vatten as erhåas i den ifrågavarande hrisnten. En väsentig förut?ättning för att en sådan här ytavrinning skah. kunna ske, är att humustäcket är vattenmättat ch icke atför mäktigt. Först efter mycket sökande ch mfattande grävningsförsök påträffades några ämpiga kaer, vaiiför man kan antaga att en ytavrinning av detta sag icke är atför vanig. Svårigheterna med att insama tiräckiga mängder vatten tyda ckså på att vatten,rresen ifråga icke är av atför str mfattning. - Anayserna framvisa anmärkningsvärt höga syrehater, men äga för övrigt en katjnhat sm närmast mtsvarar tidigare anförda grundvattenanayser från samma suttningar. En mera mfattande vattenrörese sker emeertid i det ytsteniga agret sm igger direkt vap. den hårt packade bttenmränen (dvs. den svaade mränen)" Ar ytstenigheten str sker infitratinen mycket sna:bbt, v~rvid även förhåandevis små nederbördsmängder (10-20 mm) förmå att bida»ett siande grundvatten». den svahade mränen är fta en tunn rstjrd utbidad, sm snabbt övergår i en C-hrisnt. Sammansättningen av v~ttnet i ytsteniga -ager se ta!b. 6. T,abe 6. Anayser av grundvatten, sm siar i det ytsteniga agret på den svaade mränen') i suttningar under högsta kustinjen (mgj). Anaiysen vn Grundwasser, das in dem kiesigen, vn Ween bear:beiteten Lager auf der unausgewaschenen Mräne im Hang unter der höchsten Kiisteninie rieset. Grp _ Fe2+ _I_Fe_B+_I:--_N_a _K-':-1 _ca-'1, _A_ -;...,-;./_P_H_,I_u,_uc----!I_D_iu_p 1 FröbenJben.ningen :Skumpa.berget ,2 1 8,0 11 0, ,4 1 6, ,2 00,,41 3,1 0,4 1,8 0,8 2,8 6, ,5 ----~----~--~-- 1 0,2 5,2 0,4 1,2 4,2 6,5 ' ,9 3 0,8 6,8 0,4 11,3 0,4 2,1 6, ,0 4 0,2 0,7 9,2 0,4 2,1 0,6 4,5 6, ,8 12 0, ,2 4,8 2,0 2,8 5,9 16 5,3 0,3 1,1. 3,1 6, ,2 Garpenberg ,2 0,3 1 12,1 8,9 110,1 0,4 3,2 0,7 2,1 0,6 2,0 4,5 0,8 0,8 6, ,8 1,2 6, ,2 2,3 6, ,4 4,3 0,5 1,2 0,9 6, ,9 -~----~--~--~------~--~ 1 ) Se mekams'k ana~ys m 12 tab. 50.

60 60 T. TROEDSSON Samtiga anayser i tab. 6 vittna m tydiga y t v a t t e n e g e n s k a p e r hs vattnet. Des är K+ ~haten åg ch A H "hru1ten vanhgen hög. SyDehaten är hög trts den höga Fe 2 +-haten. Ledningsförmågan är fut ikvärdig med grundvattnets edningsförmåga (se kap. IV: 4: a). Fr.appemnde är den höga A H -haten ii grp 3 från Gar:penberg. I detta sammanhang må redgöras för prvtagningsmetdiken vid vattenprvens insaming. För detta ändamå användes en tunn fyrkantig ceuidskiva, viken ytterigare tispetsats i ena änden. Med rits gjrdes ett anta rännr (het ytiga) sm det rinnande vattnet tvingades in uti: Fig. 19. Uppsamingsskiva för ytvatten. Scheibe zum Auffangen vn Oberfächenwasser. Vattnet gick här utmrdentigt vä att insama ch i möjigaste mån undveks att förstöra rstjrden, sm i de festa fa bidar en tämigen h'ård, brunröd skrpa överst i den svaade mränen. Förf. vi dck ej använda :begreppet skenhäa då skrpan var mycket tunn. Vid uppsamandet av vattnet fanns stra risker för att få med materia från denna rstjrd. För,sök gjrdes att använda Htrerpapper för att få en tätare övergång ti den sipade ceuiden, viket stundm yckades men stundm gjrde att vattnet rann utmed undersidan av skivan. Den höga auminiumhaten samt den av a1ujminium tydigen berende Fe-haten ber sanniikt på att rstjrds-»;kakan»,bivit störd!. BetydHgt högre auminiumhat er!b.ö O. TAMM (1931) i ett grundvatten från Rkiden. I hårt svaade suttningar, där svagruset fäckvis är meter mäktigt ch har en de av den ursprungiga mränens finpartikar inbandade i sina djupare skikt, sker uppenh.aiigen en str de av gmndv:attensrningen. U n d e r svagruset igger den rörda mränen b i d a n d e e t t n ä s t a n g.e n m t r ä n g i g t g v för såvä rötter sm nedsipprande vatten. Det var tyvärr praktiskt taget möjigt att med de resurser sm std förf. ti buds försöka mäta de kvantrueter av grundyatten sm passerade i agret närmast varnför detta gv.

61 VATTNET I SKOGSMARKEN 61 I två enstaka fa pacerades vattenståndsrör (av den typ sm är beskriven i kap. I: 2) för att undersöka hur tät den svaade sandig-miga mränen kunde tänkas vara. Tvenne vattenstånds11ör pacerades i grävda, meterdjupa grpar (ca m i diamete_r) i en tämigen brant suttning. Närmast röret ades svagruset tibaka ch grpens»svagrus-väggar>> käddes med sandig--mig svaad mrän i en 'havdrke (ungefärig), så pbcerad att det utmed suttningen siande vattnet nådde vattenståndsröret genm svagrus, men sedan stppades upp av den nedanför iggande mränväggen. Det visade sig vid de bservatiner sm gjrdes, att vid O mm nederbörd kunde vattenståndet stiga cm i röret. Dessa höjningar vittna m att,ett tämigen strt infitratnnsamrådes ViaJtten bmder ut sig på detta ager av sv.ahad män. Den vattenyta sm biiidas i det grva maeriaet vanpå den svaade mränen, ch sm såedes ger upphv ti en hög grundvattenyta, kan icke vara förrsakad av det från markytan kmmande sju~kvattnet. Inm Fröbenbenningsbestånden vrde kvartära avagringarna fta ej mer än 1,5-2 m mäktiga, men däremt tämigen mväxande. U n d e r svagruset förekm stundm sand, även g er v m men nästan adrig e r a i någn större utsträckning. Vid Skumpaberget påträffades emeertid smärre erinser. Utm på den svaade rnaräien V!ar det emeertid icke ätt att sarrna upp Timrande grundvatten. Leran bidade i de suttningar förf. studerat adrig så sammanhängande skikt att större vattenmängder kunde framfyta vanpå dem ch därvid göras ti föremå för prvtagning. Intressant är att i grp nr I vid Skumpaberget visade sig ett erager ha en tjckek av 2 cm dh vara över- ch underagrat av grvrna samt ha en ängdutsträckning av btt 2,2 meter ch en bredd av knappt meter. Vid ett enket anrdnat ysimete'försök km i n t e t vatten framrinnande utefter detta svagt suttande erpan. Förmdigen försiggick en dränening genm rötter ch sprickr, vika faktiskt ej kunde direkt iakttagas vid framprepareringen av agret. Ju ytigare det vattenförande agret igger, dest större betydese har det för trädens näringsförsörjning. I rege är syrehaten hög ch näringshaten (av anayserna att döma) tämligen knstant. Vi ha ckså i suutninga,:c av här beskrivnja typer våra kanske ara vackraste tabestånd såsm van framhåits. Ytterigare en zn, där grundvattnet- siar fram, finns även u n d e r den svaade mränen, dvs. n ä r ma s t b e r g h ä I e n. Nu fiörhåer det sig emeertid så, att inm Garpenibergsmrådet såvä sm Bjurfrsmrådet (inm det senare skumpaiberget ch Fnöbenibeningsbackarna) är.suttnimgarna tämigen hwt svaade. I de fa där man har svaad mrän i btten, är densamma vanigen mycket hårt packad. Föjden är att grundvattnet söker sig f ö r b i den svaade mränen, ch då densaiiha är täckt av svagrus föredrar grundvattnet naturigt ng att framrinna i detta. G r u n d v a t t e n strömningen mean mränen ch berg 1 hä-en är i dessa f a m i n i m a. Givetvis existerar denna >>grundvatten väg>>, men vattnet siar ytterst ångsamt fram, ch kvantitativt sett spear den säkerigen btt en iten r för ttaavrinningen från dessa suttningar. Rötterna tränga ytterst säan ned i denna btten-

62 62 T. TROEDSSON mrän utan begagna sig i stäet av den betydande prvymen i det van mränen iggande grövre materiaet. Den svaade mränen kan givetvis bestå ay en hårt packad b_ttenmrån med tydig p r e s s-s t r u k t u r. I sådan bttenmrän har förf. a d r i g påträffatnågra syniga smårätter. (Se vidare kap. V:4). Mean mränen ch berghäen, dvs närmast håen, var det icke möjigt att sama upp vattnet ika hastigt sm i de båda föregående hrisnterna. Anayserna gåv föjande resutat: Taibc 7. Anays av det grundvatten, sm rinner utefter herghäzar under svaad mrän') (mg/). Anaysen vn Grundwasser, das entang gatten vn Getschereis geshiffenen Fesberfädhen, unter der unausgewaschenen Mräne rinnt. Grp Fe2+ FeB+ Na K Ca A 02 ph U200c Fröbenben- ningen (röd, kvartsrik urgranit) ,1 3,2 0,1.2,4 0,2 2,8 0,5 2,1 0,8 6, ,6 1,8 0,2 6, ,5 1,3 0,3 6, Skmm,pa:berge t (eptitgnejs) ,2 2,2 0,1 2,3 0,5 2,4 0,4 6, ,4 2,0 0,1 6, Garpenberg (röd, kvartsrik urgranit) , , ,4 0,7 1,9 0,3 6, ,5 1, ,2 6, ,6 1,7 0,8 6, Söfringsb (intermediär urgranit) ,1 0,4 1,1 0,4 6,0 31.1Q-6 Avvikeserna är små i jämförese med tabe 6. De åga syrevärdena vittna m en ångsammare vattenrörese ch trts detta är Fe 2 + -haterna åga. Järnet måste därför anses ha fastagts på ett tidigare stadium i vatteninmatningen, viket ckså auminiumhaten synes bekräfta. Natriumhaterna är åga. Kaciumhaterna är mycket ika die i närmast vanför iggande grundvattenhrisnt förekmmande, medan kaiumhaterna snarast är för höga för >>nrmat>> grundvatten. Anayserna visa i stra drag att det grundvatten sm rinner mean häytan ch mränen är synnerigen ikt det i tabe 5 anayserade grundvattnet. Betr. tabe 7 må anmärkas att det tg uppti 12 dygn att erihåa de 50 m vatten, sm erfrdrades för anayserna. Risker för smärre tiföritigheter i dessa är het naturigt frånkmhga. Täckning av uppsam1ingsskiva, prvfrusb etc. skjedde med pastduk. Ovanstående iakttageser rörande grundvattnets >>hrisntea>> röreser eer m. a.. de ss röreser nred hänsyn ti Iagersenien har kntr<er:ats genm studier över C- jnens rörese i markprfien. Sedan förf. kmmit underfund med de tre vägar sm 1 ) Meka-nisk anays nr 5 tab. 50.

63 VATTNET I SKOGSMARKEN 63 grundvattnet i huvudsak använder i nrma skgsmark inm terränger, sådana sm de undersökta, inrrdes mättade NaC-ösningar (5 kg NaC) i mässing.srör, sm med sin nedre ände nådde de ika grundvattenförande agren. Det gick tämigen ätt att i suttningen vanför grparna så ned mässingsrören tiagren ifråga (c:a 2 a 3 meter från resp. grpar) ch i dessa häa natriumkridösningen, sm efter a 2 timmar, iband betydigt krtare tid, kunde spåras i mtsvarande ager i grpen. Endast genm mätningar av eektriska edningsmtståndet i grundvattnet kunde C-jnen påvisas, enär ana!ys med hjäp av sivernitrat gav atför tydiga resutat. I h u m u s a g,y e t var det möjigt att tiföra natriumkridösningen på ett antastigt sätt, däremt yckades det reativt bra, när röret nedförts i den svaade mränen ända ned ti bergthäen.. Vatten:hasti heten i denna senau:e hm~snt med en 1utning på : 6 var högst 0,5 meter i veckan. Hastigheten i svagruset på den svaade mränen var i en suttning på : 6, när den var sm ångsammast, 0,5 meter i timmen. I en suttning på 1:3 inmfröbenbenningsbacken erhös en hastighet av 4-5 meter i timmen. Dessa hastigheter i vattenröreserna pekar mt att d e n v ä s e n t i g :t a v r i n n i n g e n m r ä n s u t t n i n g a r, sm bearbetats av det sengaciaa havet, s k e r v a n p å d e n s v a 11 a d e m r ä n e n. Speciea fa må gäa för övriga jrdartstyper, men av strt intresse är att den svaade mränen, när den är av narma sandig-mig typ, 1) bidar ett så gtt sm genmträngigt gv för ~:wmnnin,gen. En naturig sutsats vre då att i suttningar v a~ högsta kustinjen, där mränerna nästan atid äm svaade, brde en str de av nederbörden avrinna närmast under humusskiktet. I svaade suttningar brde man kunna förvänta en v i t t r i n g s h r i s n t, rsakad av det siande vattnet van den svaade mränen. Vi ska icke här närmare gå in på dessa frågr, u~an istälet hänvisa tih kapite VI, där b;, a. resutaten av vittringsundersökningar från Bjurfrs ch Söfringsb ch även andra patser ska ämnas. Resutaten från undersökningarna av vattnets kemiska sammansättning i suttningar med rinnande grundvatten kunna sammanfattas i föjande punkter:. I grundvattnet är auminiumhaterna åga ch kaiumhaterna prprtinsvis höga. För ytvattnet är förhåandena mvända. Med kännedm m aa dessa hater är det möjigt att bestämma m ett framsipprande vatten är av ytvatten- eer grundvattenkaraktär. Vid transprt i det i utningsriktningen framrinnande grundvattnet fastägges auminium tämigen hastigt. Detta gäer även för det rganiska materiaet. Betr. kvävet synes det sm m detsamma i grundvattnet efter en het krt transprtsträcka endast kan förekmma sm nitratkväve, brtsett från en kvävehat i små mängder i färgösa, reativt stabia humusämnen. 2. Inm vissa kaer med 1-2m mäktiga kvartära avagringar har det varit möjigt att i suttningar med rinnande grundvatten föja ika jners successiva fastäggning. Denna fastäggning synes ej biva s t ö r d eer p å v e r k a d av det s j u n k v a t t e n, sm på bred frnt perkaerar rakt nedåt genm marken. 1 ) Mekanisk anays m 22 tab. 50.

64 64 T. TROEDSSON 3. Fastäggningen av jner sm förekmma i det rinnande grundvattnet i suttningar framgår tydigt av edningsförmågans avtagande med ängden av transprtsträckan. Så snart sumpmarker uppnås - viket fta är faet nedanför suttningar i den kuperade bergsagsterrängen -- s t i g e r e d n i n g s f ö r m å g a n g r u n d v a tt n e t m e d e b a r t. 4. Båsippan, srn,i Bergsagens bamskgacr måste anses sm en ka:k~ndi:cenande växt, förekmmer fta inm kaer med rinnande grundvatten. Såvä jrdarten sm vattnet kunna vara tämigen kakfattiga trts den kakäskande fran. Näringsbehvet för denna trde emeertid ätt kunna tifredsstäas genm att det ttaa utbudet av näringsämnen bir strt genm ständig tiförse tack vare det rinnande gvgndvattnet. 5. Grundvattnets jnkncentratiner synes i stra drag vara föränderiga trts växingar av årstider, trts tjäe, regnperider sv. Dck kan en viss utspädningseffekt mhåuas vid hög nederbörd m inh1tmtinsmrådet ärr: strt ch de ösa avagringarna är grva ch genmsäppiga. Dessutm frdras det emeertid att suttningen nedanför infitratinsmrådet äger en tiräckig utning. 6. Stundm förekmmer det i suttningar att grundvattnet i en frisk, adees försumpad mark har katjnkncentratiner, sm närmast mtsvarar de sumpiga jrdmånemas grundvatten. Det mvända förhåandet är ckså vanig1t (se Sid. 49). 7. Grundvattnet framrinner ej endast utmed häar utan även på svaade sandigmiga mräner, vika synas bida en utmärkt btten för vattnet att,rinna på. Svaningen av mränerna i suttningarna kan nå ika djup, viket medför att nederbördens nedträngande i marken upphör kanske redan på ett tita cm:s djup, m den svaade mränen begynner vid denna nivå. E n s å d a n y t i g a v r i n n i n g av grundvattnet medför dck icke ägre katjnhater i vattnet viket möj,igen skue.kunna förväntas utan edningsförmågan är ika hög här sm i ett grundv a t t e n p å a 2 m e t e r s d j u p. 8. Närmast föregående resutat föranedde jämförande undersökningar för att utröna ytvattnets kemiska egenskaper i jämförese med grundvattnets. Det har därvid kur. natpåvisasatt ytvattnet ch grundvattnet i dessa suttningar är ur kemisk synpunkt ikartade (dck kunna i många fa de båda vattenfraktinerna särskijas med hjäp av de under nr angivna metderna) ch vad beträffar edningsförm'ågan i resp. vatten så är denna praktiskt taget ika. 9. Likheter meian ytvattnets ch grundvattnets jnknc e n t r a t i n e r, s j u n k v att n e t s f ö r m å g a a t t p å v e r k :1 g r u n d v a t t n e t s j n k n c e n t r a t i n, v e g e t a t i n e n s s t u n d m r i n g a s a m b a n d m e d g r u n d v att n e t s e g e n s k a p e r, j n b y t e si ä m v i k ten i rinnande g.rundvatten även i suttningar med grvt materia, den huvudsakiga avrinningen sm dessa

65 VATTNET I SKOGSMARKEN 65 suttningar sker vanpå den svaade mränen etc. peka aa med bestämdhet på att ytvattnet hastigt når grundvattnet ch redan då har erhåit katjnhater s m i s t r t s e t t ö v e r e n s s t ä m m a m e d g r u n d v a t t n e t s. 4. Grundvattnets kemiska egenskaper inm pana mråden a. Bjurfrsmrådet I det föregående har påvisats att stra överensstämmeser finnas mean den kemiska sammansättningen av yt- ch grundvatten i suttningar med icke atför mäktiga kvartära avagringar. Det vre av intr esse att veta m dessa rön är gitiga även inm pana mråden, där grundvattenröreserna i sided är ångsamma ch där a tiförse av ytva1tten 611 grundva!jtnet m å s t e ske från vaniggande markyta. Men för att kunna göra dyika jämförande studier mean ytvattnets ch grundvattn ts kemiska egenskaper är det nödvändigt att äga en ingående kännedm m de förändringar sm ske i grundvattnets j-nkncentratiner icke btt under vegetatinsperiden utan under året i sin herhet. Ett försöksmråde för dyika undersökningar brde ämpigen bestå av ett fackt mränmråde, där a sidainfitratin ti grundvattnet kan anses vara ingen eer mycket iten. Inm Bjurfrsmrådet var det icke ätt att eta upp ett härför ämpigt mränmråde. Förutm att jrdarten hest skue vara svaad sandig-mig mrän med nrma bckhat i ytan, brde kaen igga så högt att någt sidainfitrerande vatten icke kunde påverka grundvattenförrådets jnkncentratiner. Det gäde nämigen att få ett mråde där grundvattnet endast kunde tänkas bi»påfyt>> rakt uppifrån genm den direkta nederbörden. Bck- ch stenhaten fick ej vara för hög, då infitratinen genm humustäcket i så fa kunde tänkas bi atför snabb, ch framför at fick häar ej sticka upp genm mräntäcket utan brde igga ganska djupt. Dessutm brde skgstypen vara nrma för undersökningsmrådet. Aa dessa krav gick vanigen ej att reaisera på en gång, men ett nära ng ideaiskt mråde erhös c:a 600 m ONO Bjurfrs herrgård. Mränen är så pass mäktig att den högst beägna häytan igger på 0.9 meters djup under markytan ch hea prvytan igger ganska högt med en så att säga >>egen» grundvattenyta, viket bekräftats genm grävningar ch brrningar. En förde med mrådet är att det igger nära andsväg ah bservatiner därför ätt kunnat genmföras. Skgstypen är en massrik typ med ymnig förekmst av Hycmium spendens ch Peurzium Schreberi med enstaka båbärsris ch även strödd Deschampsia fexusa. Taskgen är årig ch mycket växtig. Markprfien är järnpds med 4-5 cm mäktig råhumus, 2--3 cm bekjrd. På 60 cm djup igger den ti synes av jrdrnånadsprce~serna påve'kade C-hr1snten. (Anays nr 26.tab. 50.) Samtiga anayser från denna ka (ka XI) återfinnas i tabe 8. 5

66 Tabe 8. Grundvattenanayser från kagrupp XI inm Bjurfrs (mgj). Grundwasseranaysen der Lkagruppe XI in Bjurfrs. 28/8 1/9 7/11 20/12 25/1 9/2 10/3 20/11 8/12 25/1 17/2 18/3 20/ A 18 A 34 A 42 A 48 A 49 i\ 89 A 90 A 91 A 18 A 9 A 133 A 135 A 136 Si02 19,5 12,8 10,2 13,0 14,0 15,3 10,0 14,8 15,3 16,8 17,4 10,3 12,5 A - - 0,1 0,01 0, ,01 0, Fe t t 0,3 0,1 0,2-0,2 0,3 0,4 0,2 0,4 M n ,1 0, K 0,3 0,1 0,2 0,1 0,4 0,2 0,3 0,4 0,3 0,2 0,1 0,4 0,3 Mg 1,2 1,1 1,0 1,0 0,9 1,3 1,1 1,1 1,0 0,9 0,7 1,1 1,3 N a 2,7 2,4 2,8 3,1. 2,0 2,4 3,5 3,6. 3,4 3,0 3,1 2,4 2,5 Ca 2,2 3,1 2,7 2,9 2,1 2,9 2,1 2,0 2,8 3,4 3,8 2,5 5,0 02 0,6 0,1 0,7 0,8 0,3 0,1 0,2 0,5 0,2 0,5 0,2 0,3 0,1 ph 6,4 6,8 6,5 6,7 6,8 6,2 6,2 6,5 6,4 6,6 6,7 6,9 6,9 'U: /1 15/3 17/4 10/5 12/6 8!7 3/8 20/10 15/11 12/12 15/2 7j3 12/4 14/ A 178 A 180 A 201 A 210 A 217 A 225 A 226 A 245 A 280 A 283 A 304 A 335 A 336 A 337 Si02 10,8 5,4 5,9 12,2 12,0 14,4 10,9 12,8 9,7 9,8-14,5 15,8 A - - 0, ,3 0,1 0,02 Fett 0,3 0,2 0,1 0,3 0,4-0,1 0,2 0,1 0,2 M n ,1 Mg 1,3 1,1 1,2 1,4 1,4 1,4 1,6 1,0 0,8 0,7 1,1 1,2 0,8 0,9 K 0,3 0,3 0,4-0,7 0,4 0,3 0,5 0,4 0,2 0,2 0,4 0,8 0,1 N a 2,1 3,3 3,4 2,5 0,8 2,8 2,9 2,0 1,8 11,3 8,2 2,4 3,5 3,6 2,4 Ca 2,9 3,1 2,8 4,6 4,5 4,2 5,0 2,0 2,0 2,1 3,1 2,0 1,8 2,7 02 0,6 0,1 0,1 0,4 0,3 0,2 0,1 0,5 0,3 0,2 0,3 0,5 0,2 0,4 ph 6,7 6,8 6,3 6,4 6,6 6,4 6,5 6,5 6,4 6,7 6,5 6,4 6,8 6,3 ~: /8 12/ A 137 A 138 A ,3 9,8 10,5 0,02 0,2 0,1 0,2 0,2 0,1 0,2 1,1 1,0 0,9 2,0 2,1-3,1 2,9 4,3 0,2 0,5 0,4 6,3 6,5 6, /6120/8 10/ A 338 i A 339 A ,2 10,8 14,4 0,01 0,2 0,1 0,3 1,3 1,1 1,6 0,4 0,4 0,5 8,5 9,8 2,0 2,9 3,4 4,1 0,1 02 6,4 6,5 6, (}'> (}'> ~..., ~ t:i C/) (F z

67 VATTNET I SKOGSMARKEN 67. TaJbe 9. Medeta för samtiga grundvattenanayser från kagrupp XI (mg/). Medetaen är beräknade för resp. årstider. Das Mitte sämticher Grundwasseranaysen vn Lkagruppe XI, nach Jahreszeiten aufgeteit. - 1" M.,.-~e: ~ m 1.;1=.MI.;1= M.-<e M HO'\f' "',_. H S ~ ~~~~~p-{1jj~~~... H.J:~ Q)..-.Q)..-<""" ' : SJ! i"'"' "' "'"'..-<:\'"""..-<'"tj-< "'..-< Q)... "' ' s..b i:j..b.s i:j..b.s... :>.... J2j "' "' p '\ 1'<..-< 1'<..-< O) cc--... Q)...-1 '"0'-0 ;: "' r:jj~ 11 ~~ <: ~ ;:g s ~ /<: ~ ;:g j ~ <t:~ ~ 1'1~ <~ Q)CX-< "'c;;:;o'\ "'c;o'\ ;;;:(' Q) "' "' 0'\ """ "' 0'\ ;;:;: ~... ;;:;:... ::;s ~... "' ~... SiO. 12, ,1 4 12, ,0 8 14,9 5 A 0,08 16' 0,1 3 0,13 4 0,04 7 0,03 2 Fett 0,2 31 0,1 3 0,2 11 0,1 8 0,1 6 M n 0, ,03 6 0,0 2 Mg 1, ,08 4 1,3 11 0,9 8 1,03 6 K 0,3 33 0,5 4 0,3 11 0,3 8 0,3 6 N a. 3,6 32 3,0 4 3,6 11 4,3 7 2,6 6 Ca 3,0 33 3,0 4 3,7 11 2,6 8 3,0 6. 0,3 32 0,3 4 0,2 10 0,5 8 0,3 6 ph 6,5 33 6,5 4 6,5 11 6,5 8 6,6 6 u I v:anstående tabe 9 äm medetaen uträknade för de 33 vatjrenpnven från ka XL Tabeen visar att medevärdet för edningsförmågan är med variatinsgränserna Under smmaren ch vintern är edningsförmågan någt :hög:de än under våd ch höst. Den.genmsnittiga edningsförmågan fö:r mars är ej medtagen på grund av att denna månad stundm har ch stundm icke har snötäcke. Medeirt:aen av amaysvätdena fö,r nå,gra jner visa reativt höga kncentratiner rmder smmanen. Dessa jner än Mg++ ch Ca++. Järn (det ttah) samt auminium ha si:na högsjba ha:te:r under srnrnanen. Ka~irum har ett maximum i a primaj, men sedan reativt jämna värden. Jämnheten i de åga K+-värdena vittnar m att det.råder en viss jnhynesjämvri:kt me1am minerapartikaria ch vruttnet. Dert: höga genmsnittsvärdet av K+ = O, 5 härrör endast från fyra anayser ch är därför möjigen icke representativt. Det i grundvattnet östa syret visar devis en krreatin med ånst:iden. Under höstmånaderna är ::;yreha!ten sm högst ch under smmartid ägst; det sistnämnda berr des på en ångsammare vattenrörese i marken under smmaren ch des på den reativt stra syreförbrukningen under denna årstid, Vid instäd syreförbrukning stiger haten någt sm exempevis under januari ch februari. Auminium förekmmer rikigast under våren ch smmaren men sedan dest sparsammare. Sintresutatet av detta drygt 4-åriga försök framstår tydigt i de synnerigen jämna vävdena i ta:b. 8 ch 9. J n by:tes j ä m v i kt,e n i d en san drig-mi g a, svaade mränen är av at att döma tämigen stabi.

68 68 T. TROEDSSON Förvånansvärt är att haterna av de ika katjnerna icke är större i grundvattnet, viket vre att vänta, då vattenröreserna böra vara små i hårt packad mrän (jfr kap. V: 7). Tiäggas bör att uppsugandet av vattenprver m 300 mi har under smmartid tagit c:a 2 timmar. Under vintertid med stundm ända ti 15 minusgrader har sådan prvtagning varit synnerigen besvärig. Praktiskt taget vartenda prv under januari-februari ch iband även i mars har sugits upp under användande av båsampa. Prvtagningarna för dessa anayser har i många fa fått gå före prvtagningar för andra ändamå, då kntinuiteten i försöksföjden ansetts betydesefu. Inm denna kagrupp hm önskemået vari't att erhåa 300 mi i varj,e prv, viket å a~ndra Ika1er icke atid varit möjigt. Av förkariga skä har förf. icke kunnat utföra ika mfattande prvtagningar från någn annan ikartad ka inm Bjmfrsmrådet. Försök i den riktningen ha gjrts, men de ha ftast strandat på det förhåandet att en sådan ur både gegisk ch hydrgisk synpunkt utmrdentigt ämpig ka icke har stått att uppbringa inm räckhå. D e t h a r e m e I e r t i d p å v i s a t s i n m f r i s k a m a r k e r a t t g r u n d v a t t n e t h a r e n k a t j n h a t, s m v a r i e r a r u n d e r å r e t inm tämigen snäva gränser. Egendmigt ng är dessa hater icke särskit avvikande från de värden sm erhös i v a t t n.et i si u.t:ttninga r i n m B j u rfrs mr å det. Här nedan ska även visas, att grundvattnet inm smärre försumpningar inm en för övrigt frisk marktyp endast i begränsad mfattning förmår att påverka de friska mrådenas grundvatten ch vice versa. Området, sm igger mean Gavemssen i väster ch Myrsjövägen i öster (se kakarta fig. 8), utgöres i sin nrdiga de- inm den av :börf. gegiskt karterade areaen - av ett reativt pant mränmråde. Inm detta förekmma, sm tidigare nämnts, en mängd små försumpningar, kännetecknade av vitmssfäckar. M e I a n försumpningarna är skgstypen en nrma husmss-barrbandskg. På den friska marken förekmmer i gäntrna båbärsriset tämigen rikigt för att het försvinna vid fu sutenhet av bestånden. I ett tidigare arbete (TREDSSON 1952) sammanstädes ett drygt 50-ta anayser från Bjurfrsmrådet, där skinaderna mean de friska ch de försumpade markprfiernas grundvatten jämfördes. Anaysernavr såedes spridda över hea undersökningsmrådet. Här nedan har endast vats ut de anayser, sm igga inm ett het itet mråde öster m Gavemssen. Järnpdsens grundvatten är sammanförda i kajgrupp XIII (taib. 11), ch i kagrupp XII (taih. 10) återrundes järnhumus- ch humuspdsprfiens grundvatten. skinaden mean järnhumus- ch humuspdsen är synnerigen diffus; i samma grp kunde båda typerna finnas. önskemået vid prvtagningen var att m möjigt nå exakt samma djup för a prvtagning i mränerna. Sm synes av tabeerna har detta icke varit möjigt, ftast har man tvingats taga prv av grundvattnet där det överhuvud taget påträffats. Efter prvtagningen grävdes resp. markprfier fram. Det visade sig därvid att jrdmånstyperna icke atid vr tydigt ut-

69 Tabe 10. Grundvattenanayser från kagrupp XII inm Bjurfrs. Grundwasseranaysen der Lkagruppe XII in Bjurfrs. 27/8 27/8 27/8 27j8 27/8 28/8 28/8 28/8 29/8 29/8 29!8 3/9 3/ A3 A 14 A 15 A 21 A 22 A 23 A 24 A 25 A 26 A 27 A 28 A 29 A 30 Si02 118,3 21,2 117,3 8,2 118,0 16,1 117,4 2~4 11~8 18,3 111,0 16,8 117,2 A 0,1 2,1 0,3-0,1-0,2 0,4 Fe2+ 0,2 0,3 2,8 0,8 0,9 0,2 0,9 0,1 0,5 3,4 5,0 4,2 0,2 Fe"+ 0,1 0,8 0,4 0,1 0,2 0,4 0,3 0,8 0,8 1,0 1,8 0,6 M n 0,2 0,1 0,01 0,1 0,01 0,02 0,04 Mg 1,4 0,8 1,1 0,9-0,9 1,0 0,9 0,8 0,2 1,0 1,2 1,1 N a 4,0 4,2 4,3 8,2 4,3 2,9 2,3 28 4,0 2,4 2,6 3,7 2,8 K 0,4 0,8 0,7 0,4 0,7 0,4 1,0 0,9 0,8 0,4 0,5 0,8 0,8 Ca 7,8 8,5 9,8 4,9 4,2 3,8 2,2 2,5 9,0 8,2 3,5 3,9 2,1 02 0,2 0,8 0,3 0,1 0,2 0,2 0,1 0,5 0,4 0,8 0,2 ph 6,0 6,8 6,0 6,4 6,1 6,2 6,0 6,7 6,5 6,1 6,3 6,3 6,1 r.: Or g Djup 1,2 1,1 0,8 0,4 0,7 1,3 1,4 1,2 1,8 0,4 0,6 0,28 0, j9 4/ A 31 A 32 16,5 115,5. 0,5 3,2 0,8. 0,8 0,2 0,1 1,2 1,5 5,9 4,8 0,6 0,7 6,7 8,8 0,1 0,4 6,0. 6, ,1 1,2 4! A 33 19,4 0,1 3,1 0,4 1,7 6,0 0,4 5,0 0,2 6, ,8 ~ ~ I:I1...,... V ~ 0 V $

70 70 T. TROEDSSON Tabe. Grundvattenanayser från kagrupp XIII inm Bjurfrs. Grundwasseranaysen der Lkagruppe XIII in Bjurfrs. SiO. A Fe + Fe + M n Mg N a K Ca. ph u: 10-6 Org. Djup 28/ A 35 12,5 0,6 0,8 1,1 2,4 0,8 2,8 0,4 6, ,9 28/8 29/8 29/ A 36 A 37 A 38 8, ,1 0,2-1,0 0,8 0,1 0,01 0,02 1,0 1,1 0,9 2,5 2,8 2,2 0,2 0,4 0,1 2,9 5,0 3,4 0,3 0,3 0,2 6,5 6,2 6, ,1 1,4 1,8 4/9! 4j9 5/ A 39 A 40 A 41 15,3 6,9-0,1 0,6 0,2 0,6 0,2 0,2 0,4 0,1 1,5 0,8 0,9 3,6 4,5 8,2 0,5 0,7 0,6 3,9 2,1 4,2 0,4 0,8 0,5 6,7 6,8 6, ,6 1,3 1,2 s / A 42 18,3 0,2 0,3 1,6 3,2 0,4 2,8 0,4 6,7 38 ' 21 1,4 8/ A 43 10,8 0,6 0,5 1,2 4,1 0,3 3,6 0,6 6, ,5 14/ A 44 15,6 0,6 1,4 2,2 0,7 4,5 0,7 6, ,9 19/ / A 45 A 47 18,3 10,2 0,2 0,1 1,6 1,5 4,3 4,5 0,6 0,4 4,2 3,9 0,5 0,1 6,7 6, ,9 1,1 bidade. Detta förhåande föreåg så snart ytstenigheten resp. ytgrusigheten var mera utprägad. Genm att väja detta begränsa,de pana mränmrådet ffu grundvattenanayser har förf. vunnit föjande. Området är skgigt sett synnerigen hmgent, dvs. trädskikt, buskskikt, fätskikt etc. är mycket ikartade, gegien är tämigen ensartad (ytstenigheten varierar någt i mäktighet, men underiggande sandig-miga mrän är ur krnstrekssynpunkt mycket jämn), expneringen är densamma sv. Enda jämnheten är vitmassfäckarnas ti synes sumpmässiga uppträdande. Man kan icke se att deras inverkan förrsakar regebundenheter i skgsträdens tiväxt, sutenhet e. dy. (Utanför den ia prvytan bi på vissa hå försumpningaa:na med bttenskikt av vitmssr betydigt större, ch då är tiväxtförhåandena givetvis sämre). Lkagrupp XII Lkaen igger inm det pana mränmrådet öster m Gavemssen. Mräntacket här är 2 a 3 meter mäktigt ch gränsar mt Gavemssen ± väster, mt isävsgrus åt nrdväst ch svagrus ängre nrrut. Mränen sm ti större deen är ytstenig kännetecknas av smärre försumpningar. Lka XII mfattar ett par hektar, där sådana 'försumpningar förekmma uppskattningsvis ti 15 a 20 % av ttaa areaen. 15 vattenprv tgs inm kagruppen ch varje anays representerar (tab. O) e n sumpfäck men ur utrymmessynpunkt ges btt en amängitig växtpatsbeskrivning, då terrängen, vegetatinen ch bestånden är synnerigen ikartade. Detta förfaringssätt är än mera försvarigt, m man betänker att varje fäck

71 ~~~-- VATTNET I SKOGSMARKEN 71 Tabe 12. Jämförese mean grundvattenanayser (mgj) från sumpmark ch från frisk mark inm hea Bjurfrsmrådet ch des ett smärre kamråde (kagrupperna XII ch XIII). Vergeich zwischen Grundwasserana>ysen vn versumpften und gesunden Bden teis innerhab des' gesamten Staatsfrstes Bjurfrs und teis innerha~b eines keineren Gebietes entnmmen (Lkagruppen XII und XIII). Sumpmark Friskmarksjrd Lka- grupp XII sin hehet grupp X:i sin hehet Området i Lka- Området i!. SiO, 16,7. 15,5 12,9 12,0 A 0,2 0,2 0,1 (0,3) Fe 2 + 1,6 1,1 0,3 0,2 Fe"+ 0,6 0,2 0,3 0,6 M n O, 0,2 (O) Mg 1,4. 1,0 1,2 1,3 N a.. ' 4,1 3,7 3,7 2,8 K 0,6 0,7 0,5 0,4 Ca 5,7 5,6 3,6 3,0, 0,3 0,3 0,4 0,5 ph 6,3 6,4 6,6 6,6 " är stun dm btt a 2m str. De största sumpmarksmrådena är O a 12 kvm. På kakartan är mrådet utritat i sin hehet. Att det icke tgs ti större berr på a:tt jag vie undvika atför stra 'skgiga jämnheter. Inm.försöksmrådet är mränen ytstenig men icke nämruvädt sva1ad. Däremt är den mem mig än sandig,mig. (Anays nr 11 ta.b. 50.) Trädskiktet: Tämigen sutet, barrbandsamskg. Bnitet 3-4. Fätskiktet: Enstaka bärris. Bttenskiktet: Sphagnum sp. y ch Pytrichum cmmune. Markprfien varierar mean humuspds ch jämhumuspds. Lkagrupp XIII Lkaen igger inm exakt samma mråde sm föregående ka. Skinaden är att anayserna härrör si.g från friskmarksmrådet. Anayserna, utförda mean den 2 7/8 h 4/9 1949, är jämnt fördeade över hea mrådet, sm ur btanisk synpunkt är synnerigen ikartat. Trädskiktet: Tämigen väsuten barrbandsamskg. Bnitet Fätskiktet: Enstaka bärris, stundm rikigt med babär. Bttenskiktet: Hycmium spendens r-y, Peurzium Schreberi r-y. I tabe 12 ha sammanstäts des de genmsnittiga anaysvärden sm gäa för hea det undersökta Bjurfrsmrådet (en. TROEDSSON 1952) ch des de anayser sm representera den utvada prvytan sm mfattar kagrupperna XII ch XIII.

72 72 T. TROEDSSON Praktiskt taget a ~ jnkncentratinerna ökar (tab. O ch I) i de små fäckar där vitmssrna dminera bttenskiktet. Ett sådant förhåande får närmast tydas såsm en kncentrering av de ika jnsagen ti föjd av des högre vittringsintensitet (en ökad humussyreprduktin på grund av ett mäktigare humustäcke) ch des en starkare avdunstning från vitmassfäckarna än från de vitmassfria ytrna. A andra sidan har kagruppen XIII (friskmark) en högre eektrythat än Bjurfrsmrådet i si n hehet (ta:b. 12), medan för:hårundet är mtsatt för sumpmarkernas grundvatten (ka XII). Det rtrde såunda vara uppenbart att en viss, begränsad bandning av de bägge gru ndvattentyperna föreigger, även m denna försiggår synnerig e n å n g s a m t. Tydigen är de små försumpaingarna tiräckigt stra :fiör att en iakttagbar reduceringsmi j ö (Fe 2 +) ska kmma ti stånd, viket inte ba:ra medför ökade katjnhater i sumpfäckarnas grundvatten utan även påverkar jnkncentratinerna i mgivande friskmarkers grundvatten. Man stäer sig emeertid frågande inför hur det inm nästan pan mark ch inm ett förhåandevis itet mråde är möjigt att de små försumpaingarna ha kunnat uppstå, ch vad sm betingar så het ika grundvattenmagasin, sm förviss står i viss kntakt med varandra, men dck var för sig äga karaktäristiska jnkncentratiner. Vid grävningar visade det sig emeertid att de små försumpninga:rnas grundva1tten vr kaa ch b e t i n g a d e s a v b e r g g r u n d s y.t a n s r e i e f. Där såu~da häytan åg endast några decimeter under markytan ch bidade en skåfrmad yta, var det vanigt att sjunkvattnet bev stående. Detta är en erfarenhet sm även O. TAMM (1931) tiidigt gjrt. Vid kntrsugn:imgar av detta grundvrut ten yckades det förf. att änspumpa dy1ika magasin. En intressant iakttage1se V3JI att dessa vattenmagasin fydes snabbt även vid förhåandevis små regn. Häytan behöver icke vara skåfrmad i bkstavig bemärkese utan även en svagt trågfrmad reief ch t.. m. nästan panahäytr vr tiräckiga för att giva upphv ti vattensamingar. Den sandig-miga mränen, sm inm dessa pana areaer är tämigen hårt packad, medgiver btt ringa sidinfitratin. Grundvattnet bir stående ch genm avdunstning uppåt sker en viss kncentrering. Vid en mätning av vattenstånden i sugrören fann förf. under en nederbördsperid i mitten av nvember 1949 att grundvattenståndet scierade m e r a inm sumpmarkerna än inm friskmarkerna. Detta förhåande trde vara förkarigt, i de fa då sumpmarkerna är het små ch äga en btten av häar e. dy. - Det är ftast svårt att insama ytvatten inm pana mränmråden ch m ytvatten påträffas så sker det vanigen i sumpmarkerna, där de ösa avagringarna icke är atför mäktiga. Ytvattnet inm dessa mråden kmmer därför huvudsakigen att kunna insamas i öppna diken, smärre svackr etc. I det fö j ande ska vi söka behanda ytvattnets ch grundvattnets kemiska egenskaper inm sådana pana mråden, där de båda vattenfraktinerna enigt gjrda fätiaktageser kunna antagas vara direkt berende av varandra. Såunda utvades kagrupp X (fig. 20), sm igger strax öster m Bjurfrs herrgård (se kakarta fig. 8).

73 VATTNET I SKOGSMARKEN 73 t.f &ka r J m Fig. 20. Nivåkarta över kagrupp X. Ekvidistans 0,1 m. Niveaukarte der Lkagruppe X. Lkagrupp X LeJkagruppen igger på ebt relativt pant mråde (se f,ig. 20) bestående av sandig-mig mrän, nästan het svaad men dck ytstenig. Med undantag av kaerna C, D ch E är markprfien järnpds med ett stundm 3-5 cm mäktigt bekjrdskikt. Råhumus 4-5 cm. Försumpningen vid ka C ch D har ett cm mäktigt trvtäcke med därunder humuspds-<betnad markprafi1. Skgstypen är för mrådet i sin hehet husmsskg med årig barrbandskg, översuten vid prvtagningstifäet Markvegetatinen var 16/8 1949: Lka. A: Vaccinium Vitis-idaea e, Vaccinium Myrtius e, Deschampsia fexusa e. Bttenskikt: Peurzi1~m Schreberi y, Hycmium spendens e. Lka B: Vegetatin är densamma sm på föregående ka. Enstaka Sphagnum-tuvr täcker sjäva prvtagningsfäcken sm utgöres av en het iten sänka. Lka C ch D: Anaysvattnet från C utgör grundvatten medan anaysvattnet från D är ytvattnet från samma ka. I sjäva prvtagningsfäcken Pytrichum cmmune y, för övrigt täckes sumpmarken av Sphagnum Girgenshnii r. På tuvr, stubibar etc. förekmmer Vaccinium Myrtius e, Vaccinium Vitis-idaea r, Deschampsia caespitsa e, Peurzium Schreberi r. Lka E: Björk ch a i buskfrm s, Vaccinium Vitis-idaea s, Vaccinium Myrtius s, Luzua pisa e, Deschampsia fexusa e, Peurzium Schreberi på stubbai!." r, Sphagnum Girgenshnii fäckvis tämigen rikigt.

74 74 T. TROEDSSON Lka F: Vaccinium Vitis-idaea e, Vaccinium Myrtius e, Majanthemum bifium e, Deschampsia fexusa e, Peurzium Schreberi y. Lka G: Deschampsia fexusa e, Hycmium spendens ch Peurzium Schreheri r-y. Lka H: Sm föregående ka med tiägg av enstaka båbär. Lka K: Lkaen igger i kanten av beståndet ch bidar en svag suttning. Enstaka björkar, V accinium Vitis-idaea s, Majanthemum bifium e, Caamagrstis arundinacea e, Deschampsia fexusa s, Peurzium Schreberi s, Hycmium spendens str. Lka L ch M: Båda dessa kaer igga invid var sin granstam. Markvegetatinen är husmsskg med företrädesvis Peurzium Schreberi ch fäckvis rikigt med Hycmium spzendens. Anayserna från de ika kaernas yt- eer grundvatten framgå av tab. 13. Den högsta edningsförmågan har ka D, vars anaysvatten består av ytvatten. Detta ytvatten har den högsta järnhat sm förf. funnit inm Bjurfrsmrådet ch den är svår att förkar,a. FörmOdigen rör det sig m en s. k. järnkäa, men hur kävattnet rinner fram yckades förf. icke finna. O. TAMM (1920 s. 266) anser att»de höga järnkncentratinerna i grundvattnet inm vissa fäckar i sumpmarkerna uppkmma såunda med a sanni~het genm växevis tirinning, avdunstning ch brtrinning (nedåt) av grundvatten, varvid ett f~rtaösta ämnen anrikas ch däriband i synnerhet järnet, sm vid tider av ågt vattenstånd ch genmuftning i marken kan magasineras i frm av geybidningar ch sedan vid tider av högt vattenstånd ch reducerande betingeser åter kan gå i ösning. Möjigen kan ä\'en en magasinering av järnet i frm av siderit tänkas. Avppsådrrna från dyika fäckar kunna ge upphv ti järnkär.» Sänkan vid B med enstaka Sphagnum-fäckar är tiräckig för att höja edningsförmågan någt itet ut;över det för friskmarksjrdar nrmaa. Om man föjer kaerna vinkerätt mt nivåkurvrna t. ex. kaerna A, M, K ch E finnes intet sm tyder på ett exakt enhetigt grundvatten. Fastäggningen av kaium är på intet s.ätt överensstämmande med de utefter en suttning, där en ch samma vattenström kunnat föjas, gäande förhåandena. Av intresse är att närmare jämföra de i k a s a g a v y t v a t t e n, sm förekmma inm denna kagrupp. Lkaerna B, D ch E äga ep vegetatin där Sphagnum-arter är tämigen rikigt förekmmande. Katjnhaternas värden i de tre ytvattenanayserna växar betydigt ch edningsförmågan för ka E anger närmast ett friskrnajjksgrundvatren, medan de öv1iga ha värden sm fta återfinnas i ISumpmarrkernas grundvatten. Inm aa tre kaerna utgöres jrdarten av simdig-mig mrän ch skgstypen är den vaniga husmssbarrbandskgen. skgsbeståndets jämnhet synes icke påverkas av de små sumpfäckarna. Nivåskinaderna mean kaerna B, D ch E är praktiskt taget befintiga sv. Man kan med andra rd säga att ståndrtsegenskaperna är tämigen ikartade för kaerna B ch E ch visserigen är sumpmarken vid D tämigen str, men den senare kaen har dck en vegetatin sm 1cke nämnvärt avviker från de övrigas. Grundvattnens katjnhater är betydigt m e r a i k a sinsemean än ytvattnens. I någn mån får man en förkaring ti dessa ytvattens ik-

75 Tabe 13. GrundvattenanaJ'Ser ch ytvattenanayser från kagrupp X (mgj). Grundwasseranaysen und Oberfächenwasseranaysen der Lkagruppe X /8 17/8 24/8 4j8 9j8 23/8 16/8 11/8 10/8 A B c D E F G H K Si02 16,5 18,5 23,7 7,4 14,5 19,5 12,5 12,1 15,8 A 0,2 0,4 0,3 0,1 Fe2+ 0,2 0,8-1,2 0,1 0,4 0,2 Fe + 0,4 0,1 0,2 15,0 0,37 0,3 0,3 0,2 0,1 M n 0,2 0,3 0;1 Mg 1,1 1,5 1,7 0,9 1,6 1,5 1,5 1,2 1,5 N a 5,3 6,1 6,0 4,3 2,6 2,7 2,8 4,5 f>,1 K 0,6 0,4 0,4 0,4 0,3-0,4 0,3 0,6 0,7 Ca 3,0 2,2 6,0 5,8 5,0 2,5 2,8 3,1 3,5 02 0,5 0,16 0,8 0,1 0,4 0,6 0,11 0,6 3,2 ph 6,2 5,8 6,3 5,7 6,8 6,4 6,9 6,8 6,7 )(: Org. 16,3 47,1 17,8 102,0 45,9 36,2 34,0 25,0 12,8 Djup i m 1,9 Ytan 1,1 Ytan Ytan 1,0 0,7 0,9 0, ~ /8 L 12,3 0,1 0,1 0,2 0,1 1,1 3,5 0,4 2,8 3,0 6, ,0 1,2 24/8 M 18,3 0,1 1,3 4,7 0,5 2,1 2,1 6, ,7 1,3 ~ >-! z m >-!... ifj 8 ifj ~ s; g; z '- V1

76 76 T. TROEDSSON artade kemiska sammansättning genm syrevärdena i tabe 13. Enigt dessa trde E ha det rörigaste ytvattnet medan D har det mest stiastående ytvattnet. Fe2+haten synes vara vackert mvänt krreerad med syrehaten. Egendmigt ng har grundvattnet i ka C ägre edningsförmåga än vad ytvattnet (ka D) har. Måhända bemr detta sena:re förhåhande på artt förf. på 1,1 m (ka C) djup har nått det amänna giundvattenskikt, ur viket prv tagits på de övriga kaerna. Inm kagruppen X gåv fätiakttageserna, sm van nämnts, vid handen att ett samband syntes föreigga mean yt- ch grundvattnet. Sammanfattningsvis måste emeertid framhåas att ett dyikt samband icke går att spåra i vattenanayserna. D e t t a s e n a r e t y der förf. sm ett sannikhetsbevis för att ytvattnets nedr i n n i n g t i I g r u n d v a t t n e t i n m p a n m a r k ä r y t t e r s t å n g sam eer befintig (trts att jrdarternas genmsäppighet kan synas vara str). Aven m man erhåer höga k a t j n h a t e r i y t v a tt n e t, s y n e s d e s s a i c k e p å v e r k a g r u n d v a t t n e t s j n k n C e n t r a t i n e r. Tiäggas bör i detta sammanhang att nederbörden under ch före försöksperiden var ungefär den nrmaa enigt de metergiska iakttageserna vid B jurfrs skgsska. G r u.n d v a t t n e t s y t t e r s t b e t y d i g a t i s k t t g e n m p e r k e r i n g f r å n m a r k y t a n, n ä r denna är pan, kan ber på att den stra avdunstningen under vegetatinsperiden temprärt brmsar eer rent a v a v b r y t e r i f r å g a v a r a n d e p e r k e r i n g. Inm pana mränmråden, där ytvattnet ansamas i sänkr, skuue avdunstningen föja k t i g e n k u n n a v a r a s t ö r r e ä n i n f i t r a t i n sh a s t i g h e t e n. På de punkter, där ytvattnet går att prvtaga, förefinnas vanigen små sänkr. I sänkrna kan rå!humusen vara trvartad, viket får tydas sm en föjd av att ytvattnet tidvis bir stående ihär. Sker prvtagningen av yt- resp. grundvattnet under höst- eer vintertid kan man ävenedes erhåa tydiga skinader i de båda vattenfraktinernas katjnihater. Detta har iakttagits inm kagruppen XIV, men ytvattnet har där sm regeägre edningsförmåga än vad grundvattnet har. Lkagrupp XIV Lkaen utgöres av ett f. n. igenväxande grustag i nedsvaat materia, sm här bidar ett 3, högst 4 meter mäktigt ager. I dess ädre dear årigt tabestånd med någt ädre gran, ensta'ka björkar samt en de brakved, en ch asp. Grustagets btten utgör c:a 400m2. Vrud pmktiskt taget varje nedenböj1d, sm över~tiger 15 mm, kmmer grundvatten ner i grustaget från nrr ch söder m iggande hämråden. Vattenprv är des tagna i det framsipprande grundvattnet ch des i det stiastående mera ytvattenbetnade grundvattnet. När den bidade vattenbassängen får strt tisktt av grundvatten kan avpp ske i östig riktning. Förf. har tagit sina vattenprv i huvudsak i det rena gruset, varför det ansetts ståndrtsmässigt riktigast att skidra grustagets vegetatin i sin hehet. Fätskikt: Tussiag farfara r (vanigt just på de patser där grundvattnet bryter fram. hästhven bidar gärna den första vegetatinen i det bttade grustaget), Cauna vuga:ris r,

77 VATTNET I SKOGSMARKEN 77 Tabe 14. Yt- ch grundvattenanayser (mg/) från kagrupp XIV. Oberfächen- und Grundwasseranaysen der Lkagruppe XIV. 18/11 18/11 18/11 18/11 18/11 18/1 18/1 18/ Si02 11,8 12,0 10,8 13,6 12,9 13,8 8,2 10,1 A 0,3 0,3 0,3 0,2 0,2 0,04 0,05 0,02 <'ett 0,01 0,08 0,01 0,01 0,01.O M n Mg 0,9 0,8 1,0 1,4 0,6 1,3 1,1 0,9 N a 2,0 2,3 2,0 2,9 2,9 3,9 4,8 4,5 K 0,2 0,3 0,1 0,2 0,2 0,1 0,1 0,1 Ca 3,9 2,4 4,0 5,0 7,1 4,1 2,0 2,7. 0,8 1,2 0,3 0,4 0,2 0,9 1,2 1,4 ph 6,6 6,6 6,8 6,6 6,8 6,7 6,6 6,8 r.: Grund- Y t- Grund Grund- Grund- Y t- Y t- Y t- vatten vatten vatten vatten vatten vatten vatten vatten Pragaria vesca fäckvis r, Ptentia erecta e, Anemne Hepatica e, Vernica fficinais e, Euphrasia fficinais e, Achiea Ptarmica e, Geranium sivaticum e, Drypteris Fiix mas. -e, Sidag Virgaurea e, Lathyrus tu1ersus e, Theypteris Drypteris e, Pteridium aquiinum e, Anemne nemrsa e, Vaccinium Vitis-idaea e, Meampyrum pratense e, Succisa pratensis e, Athyrium Fiix femina e, Via paustris e, Hieracium umbeatum, Agrstis tenuis, Desc:hampsia fexusa. Bttenskikt: Peurzium Schreberi r, Sphagnum nemrum fäckvis r, Sphagnum Girgen.shnii m. f. Sphagnum sp. Markprfi ej utbidad. Lkagrupp XIV igger 1200 m SSO Bjurfrs herrgård i ett grustag invid Myrsjövägen. Materiaet är i huvudsak nedsvaat grus från vanför iggande mråden. Grundvattnet inm denna ka har runnit c:a 50n m i svagrus från sjäva infitratinsmrå J.et. Lkaen äger den fördeen att man ser vattnet sippra fram i grustagets btten varför inverkan av A- h B,hrisntema- i 11eatin ti andm :Lkaer -i detta fa kan ::mses va:car av underardn~ad betydese. Vi: ha aitså här ent mycket typiskt gcundvatten.den vegetatin sm finnes i btten av grustaget varierar ut mt kanterna at eftersm giistäkt fö11ekmmer,. 111tressant är a:tjt Tussiag farfara är den vä:x;t, sm först in~ finner sig på det bttagda gruset. Strax vanför grustaget förekmmer fäckvis tunnsått med båsippr. Såvä urkaksten sm grönstenar av ika sag har påträffats i mränen ej ångt från kaen, men deras förekmst är ytterst sparsam. Grustaget bidar.ej någn sutgitig uppsamingsskå för det siande grundvattnet utan i östig riktning

78 78 T. TROEDSSON finns gda avppsförhåhanden. I ta!beh 14 är yt- ch.grund vattenanayserna angivna. Prvtagningskaerna är så jämnt fördeade sm möjigt i grustaget. Anayserna visa att Ca2+ -haten är tämigen hög i vissa anayser. Ända ti 7.1 mg Ca2+ pr iter i anays 71 förkarar nöjaktigt de kakäskande växternas förekmst. I anayserna 68 ch 161 är den emeertid tämigen nrma. KLhaten är åg ch ikaså Na+.,haten. Magnesium har ägre hater än i de»gängse grundvattnen», viket får förkaras av den ängre transprten. Syrehaten är icke särskit hög; de högsta värdena erhös i januari 1952 då snö ch tjäe bör ha nedsatt grundvattenröresernas aktivitet. I förhåande ti tidigare anförda anayser uppv~sa:i: kagrupp XIV tämigen kara skinader mean yt- ch grundvattnets egenskaper. Av prven för ytvattenanayser är nummer 70 taget där vegetatinen vid tifäet varit översvämmad av vatten. Anaysema 161 ch 68 hänrör från Vt)~etatiru;ös mark (dvs. där grustäkt nyigen förekmmit). Prv av grundvattnet är sm nämnts tagna direkt där detsamma sipprar fram i grus.väggen. Sammanfattningsvis visar kagruppen XIV ) att grundvattnet får en för friska marker karakteristisk katjnhat trts att det ti större deen passerat svalgrus - utan att först perkera genm markprfiens ika hrisnter; 2) tydigt iakttagbara skinader mean yt- ch grundvatten; 3) ytvattnet erhåer en hög edningsförmåga då det står en tid så högt att vegetatinen täckes; 4) trts en ång infitratinsväg för grundvattnet erhåes efter btt en het iten nederbörd rnedehårt en höjning av grundvattennivån i grustaget ifråga, viket tyder på en hastig vattenrörese i svagruset. Vi ska närmare diskutera de under 2) erhåna resutaten. Ytvattnets katjnhater inm denna kagrupp är visserigen vä avgränsade mt grundvattnets kncentratinsförhåanden i den mån man kan utäsa detta ur u -värdena. Men stäas ytvattnets hater av ika växtnäringsämnen i reatin ti exempevis mtsvarande hater i vatten från Fröbenbenningen så kan man knappast iakttaga någn skinad. Lkat sett få vi såunda en viss skinad mean yt- ch grundvattnet- ch detta gäer för denna ka, sm icke prvtagits under sjäva vegetatinsperiden - men skinaderna är icke så stra sm för övriga kaer inm Bjurfrsmrådet. Ytvattnet har en ägre katjnhat i jämförese med grundvattnets katjnkncentratiner enigt tabe 14, men aktat d e t t a k a n e t t y t v a tt e n e f t e r e n t i d s s ti a s t å e n d e även under denna årstid erh.å1a en viss kncent,reiii:ng i s i n n ä r i n g s ä m n e s h a t. Denna kncentrering ger exempevis enigt anays 70 närmast upphv ti et vrutten sm mtsvaras 1av sumpm.aiikemas grundvatten. (Detta är en: viktig iakttagese då man kan förmda att inm ägre iggande mråden, där grundvattnet fta stiger upp i markytan, brde dräneringsvattnet få tämigen höga katjnhater.) Otviveaktigt ha grundvattenundersökningarna inm Bjurfrs krnpark b. a. visat att skinaderna mean ytvattnets ch grundvattnets kemiska sammansättning är små. Det skue vara betydesefut att utreda den kemiska sammansättningen av dränagevattnet inm börf:s hea undersökningsmråde. Skinaderna mean detta vatten

79 VATTNET I SKOGSMARKEN IOQO t![tcit 1 r r 1,------~.. / / Fig. 21. Dräneringsvägar inm försöksmrådet å Bjurfrs krnpark. Siffrr,na hänvisa ti ytvattenanayser (se tab. 15). Die W ege der natiiruchen Drainage des Versuchesgebietes im Staatsfrst Bjurfrs. Die Zahen beziehen sich auf Oberfächwasseranaysen (vg. Ta b. 15). å ena sidan ch grundvattnet å andra brde ej vara så str, m vi i våra skgsmarker verkigen hade en mycket snabb vattenrörese utmed hämarker, ytavrinning. dy. Tidigare ha vi ckså i detta arbete visat den betydiga skinaden mean smärre ytvattensamingars ch grundvattnets jnkncentratiner på många kaer inm Bjurfrsmrådet. I fig. 21 är undersökningsmrådets vattenvägar kartagda. Från Gavemssen ch å SO går den största deen av vattenavrinningen från det undersäkta mrådet. De nrdvästra ch nrdöstra ihörnen av mrådet avskäras av bredvidiggande mrådens avrinningsvägar. Såvitt det varit möjigt har vattenvägarnas strek med hänsyn ti den grvt uppskattade reativa avrinningen markerats med ika tjckek på dränagevägarna i fig. 21. Varje bäck, dike e. dy. sm eder ti eer från undersökningsmrådet är medtagen. Ledningsförmågan- uttryckt i u- i at det ytvatten (se ta:b. 15) sm rinner från vattendearen åt både nrr ch söder, igger mkring (28,7-33,8 IQ--6). Dvs. infitratinen utefter häar ch svagrusager m. f. sediment, sm känneteckna terränger så här ångt under högsta kustinjen, ger den knstanta edningsförmåga,

80 - 80 T. TROEDSSON Tabe 15. Ytvattenanayser inm Bjurfrs krnpark (mg/). Oberfächenwasseranaysen im Staatsfrst Bjurfrs. Lka nr A Fe Mg N a K Ca u: 10-6! 1 0,48 0,3 1,8 4,5 0,8 2,0 29,7 2 0,02 0,6 4,6 1,2 4,6 45,2 3 0,2 0,2 1,6 4,2 0,8 4,6 41,5 4 0,32 0,2 3,0 5,0 0,9 11,4 98,5 5 0,05 0,2 2,2 5,8 1,3 10,5 92,6 6 0,03 0,3 1,7 4,3 0,7 3,2 34,4 7 0,81 0,3 1,9 6,0 0,9 2,5 39,1 8 0,30 0,1 2,2 5,5 0,7 3,4 39, ,3 1,7 4,7 0,4 2,9 33,2 10 1,4 ~ 6,1 0,4 2,0 33,2 11 0,25 0,3 2,2 5,5 0,8 3,0 41,6 12 0,18 0,3 2,1 5,2 1,3 2,8 40,6 13 0,08 spår 1,6 5,3 0,9 3,5 54,8 14 0,10 0,2 0,8 4,1 0,4 2,0 35,1 15 0,05 0,2 1,0 5,3 0,8 4,1 39,1 16 0,07 0,2 0,2 4,3 0,5 1,7 67,6 17 0,70 0,7 1,6 4,3 0,6 3,0 33,0 19 0,72 0,5 1,5 5,0 0,5 2,4 32,8 20 0, ,7 1,1 8,4 67,0 21 0,78 0,4 1,5 4,2 0,5 3,6 36,6 22 0,2-2,5 6,8 0,8 4,6 54,4 23 0,18 2,1 5,6 0,5 2,4 37,0 24 0,31 1,0 5,1 1,2 1,4 29,9 25 0,25 0,5 4,5 2,8 0,5 ' 31,0 26 0,10 1,9 4,2 0,4 4,1 43,1 27 0,02 0,5 5,0 1,0 0,9 25, ,9 6,3 1,0 7,2 45,0 29 0,16 0,1 0,6 5,2 0,7 0,9 28,7 30 0,27 0,2 1,0 5,1 0,3 2,0 35,4 31 0,07 0,2 1,8 5,0 0,5 3,0 39,7 I/n 0,29 0,2 1,5 5,1 0,8 3,2 43,5 sm är väkänd från grundvattenanayserna. På östra sidan m Gavemssen igger det facka mränmrådet, där försöksytan (kaerna XII, XIII) med små försumpningar

81 VATTNET I SKOGSMARKEN 81 på i övrigt friskmarksjrd igger. I tabe 12 erhödörförsumpningarna u= 53, ch för friskmarksjrden 36,5 : 10-6 För mrådet i dess hehet var mtsvarande siffrr ch Det är såunda tydigt att vi ha en viss ibandning av de ika grundvattnen, viket ckså framgår ur van anförda tabe. Lka 7 (fig. 21) har u= 39, ch i Gavemssen, sm erhåer sitt vatten i östra kanten från samma mränmråde, är edningsförmågan 45 I0-6. Frtsätter man huvudvattenstråket genm försöksmrådet mt Myrsjö gård, så sjunker u ti föjd av utspädning, för att sedan återigen öka genm att de dade mrådena kring nämnda gård everera vatten av högre eektrythat. Rör man sig inm ett mråde i östra deen av försöksytan, där styva meanerr, ättenarr ch mjär dminera, bir u någt större. Från ka 8 (fig. 21) ch vidare över kaerna 31, 12, 11 ch 22 bir u ständigt stigande dvs. eektrythaten ökar successivt ti ett sutvärde på 54, Vattensedimenten ämnar så u n d a p r p r t i n e 11 t s t ö r r e m ä n g d e r ö s t a v ä x t n ä r i n g s ä m n e n i f r å n s i g. Detta sistnämnda förhåande kan des ber på en större msättning i ma1 ken ti föjd av en ökad prduktin på dessa marker, dejs kan det bem på de finare partikarnas större vittringstiörmåga, ch des på att de finare sedimenten atid igga i sänkr ch utsättas för betydigt mer mfattande ursköjningar än mgivande höjder. (Jämför höga katjnhater i stiastående ytvatten inm kagrupp XIV). Av intresse är den ökade edningsförmågan på grund av bebyggese mean ka 15 (u= 39,1 I0-6) ch ka3 (u= 41,5 I0-6), sm kanske icke synes vara så str. Men jämföres ka 3 med kaerna 14 (u= 35,1 I0-6 ) ch 24 (u= 29,9 I0-6) bir skinaden stön:e. Bebyggesens betydese kring Bjurfrs skgsska eer vid Andershenning nrr m Gavemssen beyses även m ka 6 (u = 34,4 I0-6 ) ch ka 3 (u= 41,5 I0-6 ) jämföras. Skinaden är c:a 17 %. Lka 5 har visserigen en mycket hög edningsförmåga, men avrinningen är här betydigt mindre än vid ka 6. D e t ä r s å e d e s u p p e n b a r t, a t t ä v e n e n h e t iten bebyggese förmår at:tt s>tarkt inverka på edningsförmågan i dränagevattnet Av metakatjnerna är det framför at de höga Ca 2 -Lhaterna i anayserna från kaerna 28 ch 5 sm man frapperas utav. Det må nämnas att man vid Gavemssens östra agg finner fäckvis tämigen rikigt av sådana kakäskande växter sm Eriphrum atifium ch Seagiizea seaginides. De höga kaciumhaterna får anses härröra från urkaksten, grönstenar eer dyikt, sm underagrar strandgruset utefter denna sida av mssen. För övrigt är medevärdet för kacium i överensstämmese med mtsvarande värden för grundvattnet. Medtages endast de värden sm erhåits inm försöksmrådet (ch då med uteämnande av Gavemssens agg) bir medevärdet för kaciumhaten ägre: Sm påvisades redan för grundvattnet erhåer man förhåandevis höga AP+hater i ytvattnet.. Dck sker en viss fastäggning vid ånga transprter (jfr kaerna 6

82 82 T. TROEDSSON 10, 17, 7 ch 9). Den högsta AS+~haten ger ka 10 inm försöksmrådet Inm samma bkaer får man ett exempe på hur K+ ch Mg2+ fastägges, medan järnet håer sig tämigen knstant. Aven kaerna 8, 31, 12, I ch 22 visa för kaium ch magnesium hur man först evhåer en fastäggning (mean ka 8 ch 31), därefter tisk<jtt från vattensedimentmrådet (ka 12); därefter fastäggning (ka I) ch sedan återigen tisktt (ka 22) antingen genm att vattensedimentmråden passeras eer genm gödsingseffekter f.rån de dade jrdarna. För såvä K+ sm för M.g2+ framgår detta ika vackert för kaerna 4, 6, 15 ch efter den successiva fastäggningen bir det pötsigt tisktt efter de dade mrådena kring Bjurfrs (ka 3). För järnets de kan man göra en de intressanta iakttageser. I sådana kaer, sm igga i närheten av infitratinsmrådena såsm kaerna 29, 13, 26, 23, 25, 24, 27 är Fetat-haterna mycket åga eer ika med n. Efter en viss transprtsträcka erhåes järnet i en suthat av 0,2-0,4 mg/iter. Otviveaktigt kvarstannar järnet såsm trevärt järn i B-hrisnten i friskmarksjrdar. I de humuspdsbetnade jrdarna i sänkr har järnet större möjigheter att såsm tvåvänt vandra ned tis det utfäes sm trevärda; föreningaif. Ju större mfattrnng dessa jrdmåner hakning det dränerande diket dest större möjigheter för en ökad Fett-hat i sutet av dränageedningen. N a+ -haten är tämigen knstant ch dess jner ha ckså sm bekant den största förmågan att undgå fastäggning ch stanna därför i vattnet. De här framagda ytvattenanayserna visa en str ikhet med de van framförda grundvattentypernas. I vissa fa är näringsämneshaten betydigt större i ytvattnet än i grundvattnet. Så är faet då det från friska marker kmmande grundvattnet för st passerar genm finkrniga vattensediment innan det når diken, bäckar etc. S k i n a derna är emeertid små ch detta: förhåande endast understryker de tidigare erfarenhete-rna m en snabb perkering. Häavrinningen, yt.avrinningen utefter suttn i n g a r p å d e n s v a 11 a d e m r ä n e n, p e r k e r i n g e n g e n m rtkanaef, sm under nästan en he skgsgeneratin kan t ä n k a s v a r a p e r m a n e n t a s v. ä r t y d i g e n a v s t r b e t y d e s e f ö r a v r i n n i n g e n. M a n b i r s t a r k t b e n ä g e n f ö r a t t t r a t t n e d r i n n in.g e n p å b r e d f r n t i s k g s m a r k e n i c k e ä r a v s ä r d e e s s t r b e t y d e s e f ö r v a t t e n t i f ö r s e n t i v å ra åar ch ävar. Det återstår emeertid tvenne viktiga uppgifter innan riktigheten i vanstående iakttageser k:an bedöma6. För det föi1sta: H m. gd är överensstämmesen mean ett mrådes yt- ch grundv:a;tben å ena sidan ch dess sjö-, å- ch ävvatten å andra sidan? Den andra frågan är: Sker någn vattenrörese över huvud taget på bred frnt i våra skgsmarker ch i så fa i viken mfattning ch hur bir kemiska sammansättningen av sådant vatten? Dessa bägge prbemstäningar är ur skgig synpunkt mycket betydesefua. I kmmande kapite ska den andra frågan besvaras ch den första frågan ska behand-

83 VATTNET I SKOGSMARKEN 83 as i sutkapitet. Förf. har vat att här endast framägga sitt materia ch sedan jämföra de erhåna resut-aten i ett sutkapite. Innan vi emeertid behanda infitratinsförhåandena i skgsmarken är det ämpigt att behanda det anaysmateria sm insamats såsm jämförese med Bjurfrsarnayserna från andra mråden. b. Grenhmen-mrådet Samstämmigheten mean grundvattnets ch ytvattnets kemiska sammansättning inm Bjurfrsmrådet var anmärkningsvärt gd. Det vre av intresse att undersöka m så även är törhåandet inm mråden där katjnkncentratinerna är betydigt större i markvätskan ch då tänker man närmast på de kambrsiurpåverkaqe jrdar~ terna såsm de 1ämpigaste att undedsöka. Önskvärt vre emeertid att kima1tet i B jurfrsmrådet ch en ämpig dyik ka icke brde i atför hög grad avvika från varandra ch dessutm brde en dyik ka icke igga för ångt från abratriemöjigheter. Vaet km att faa på ett av de små mrådena i nrdöstra Rsagen- Grenhmen -där den samdig-grusiga mränen stundm är 'Uppb:rund:a.d med kambm;iurmac teria i en sådan grad att vegetatinen bir den typiskt kakbundna. I tabe 16 har en sammanstäning skett av anayser från ka XVIII, där skinaderna i katjnhat mean yt- ch grundvattnet framgår. ' Lkagrupp XVIII ch XIX Lkaen igger i ett medeådrigt icke het sutet barrbandbestånd. Vattenprven är tagna i en suttning mean tvenne mränhöjder. Nedanför kaen igger en sumpmark. Jrdarten består av överst en mjäig meanera, sm innehåer så pass mycket grus ch sten att den ger ett intryck av att vara mrän. Under vattensedimenten inti häytan på 1,5 meters djup igger ett sandigt grus där det vid praktiskt taget aa prvtifäen varit ätt att få vatten. Lkaerna XVIII ch XIX igga btt 5 meter ifrån varandra. Lka XIX igger inm en mera fusuten de av beståndet, för övrigt är vegetatinen på de båda kaerna ikartad. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea s, Agmstis tenuis t, Sanicua eurpaea t, Oxais acetsea t, Pragaria vesca t, Deschampsia fexusa t, Ramischia secunda t, Vaccinium Myrtius e, Luz;ua pisa e, Geum rivae e, Geranium sivaticum e, Theypteris Drypteris e. Bttenskiktet: Peurzium Schreberi y, Hycmium spendens s, Rhytidiadephus triquetrus s, Ptiium crista-castrensis t, Dicranum unduatum t. Den v~d Bjurtar.sförsäken funna ikheten i vissa avseenden mean yt- ch grundvattnet finnes ti, synes icke här. Grundvattnet ha:r 3-5 gånger stör!'e u-värden i förhåuande ti ytvattnet, sm dck i sin tur igger avgjrt högre än i Bjurfrsmrådets grundvatten. Av samtiga jnsag med undantag av auminium ch järn har grundvattnet de högsta kncentratinerna. ph-värdena är dck tämigen ikartade. Mangan förekmmer huvudsakigast i grundvattnet ch då i mängder sm icke äger sin ~tsva'ighet innm Bjurfrsmrådet. Vissa ikheter mean Grenhmenmrådets ch BjurfODs va>ttenfödhåianden förefinnas dck. Såunda är auminiumhaten näijjast be-

84 Tabe 16. Yt- ch grundvattenanayser å kagrupp XVIII (mgj). Oberfächen- und Grundwasseranaysen der Lkagruppe XVIII. 12/11 128/12 27/10 2/12 28/12 1/2 23/2 10/10 19j1i Grundvatten Grundwasser A 41 1 A44b A 56 A 73 A 141 A 165 A2 A 247 A 286 s w. 11~,0 17,3 24,7 18, A 0,25 0,05 - Fett 0,05 0,17 0,9 0,7 0,05 0,2 0,2 - M n 1,0 2,0 6,5 8, Mg 2,5 3,2 10,8 4,5 3,4 3,3 3,5 3,7 - N a 7,3 12,1 19,3 11,3111,3 11,0 10,6 9,8 9,9 K 2,7 3,5 2,3 7,4 5,4 3,3 3,3 2,8 1,2 Ca 36,0 40,0 113,0 90,5 90,0 80,5 73,5 113,5 63,2. 1,3 1,2-1,2 1,2 1,8 0,15 0,4 1,6 ph 6,3 7,2 8,1 7,0 7,0 7,3 7,0 7,4 6,9 1{: w /10 28/12 1/2 23/2 21/3 10/10 10/10 19/11 Ytvatten Oberfächenwasscr A 57 A 142 A 166 A 212 A 222 A 24ö A 249 A 285 SiO 8,9 2, A 0,15 0,21 0,12 0,4 0,6 - Fett 0,1 0,2-0,1 0,3 0,3 0,3 - M n 0,1 0,1 0, Mg 0,8 1,5 2,3 1,4 0, N a 7,5 7,2 7,4 8,0 8,0 8,3 9,9. 7,4 K 0,4 0,4 0,9 1,3 1,7 2,5 0,5 0,4 Ca 13,0 11,0 12,0 20,0 81,0 18,8 13,0 7,4 02 2,0 1,8 2,1 0,7 0,8 1,8 2,6 2,0 ph 7,2 7,0 7,1 7,2 7,0 6,8 6,6 7,1 u: J - - '> 7/1 9/ A 346 A ,9 8,0 1,7 3,0 70,0 68,0 3,4 0,4 6,8 7, / A 382 A 390 A ,8 2,5 14,1 0,5 6, /7 193 A ,7 4,2 71,5 0,7 7, / ,7 0,6 13,3 0,9 6, / A ,0 3,2 77,0 0,9 6,9-16/ ,0 0,8 9,9 1,1 7,0-00 ->- ~..., :: g t: m z

85 VATTNET I SKOGSMARKEN 85 Tf!be 17. Yt- ch grundvattenanayser å Lkagrupp XIX (mg/it). Oberfächen- und Grundwasseranaysen der Lkagruppe XIX. Grundvatten Grundwasser 19/10 2/12 28/12 23/ A40 An A 80 A 93 Si02 16,0 16,6 18,2 22,3 A 0,2 0,02 0,01 0,02 Fe2 + 0,2 0,02 ' Fe3 + 0,1 O,B 0,2 M n 0,0 2,3 Mg 4,0 N a 8,5 10,0 11,3 10,2 K 3,5 3,7 8,0 7,1 Ca 83,5 83,5 62,1 73,5 02 3,2 4,2 2,8 1,9 ph 7,5 7,9 8,7 8,0 u: w Ytvatten OberfächenwaSser 3,1 4,2 4,1 2/12 23/1 17/ A 75 A 88 A 97 Si02 8,2 14,2 12,1 A 0,5 0,7 0,2 Fe2 + 0,1 0,2 Fe3+ 0,3 0,4 0,2 M n Mg 2,1 2,0 1,9 N a 3,9 4,2 5,0 K 1,1 2,1 0,8 Ca 9,2 11,0 7,0 C - 3,2 3,1 02 0,2 1,1 0,05 ph 7,0 7,3 6,3 u: w fi111tig j, gmndv'a!jtnet men förekmmer i tämligen höga kncentr3jtiner i ytvattnet. Vis9er1igen fölekmmer kaium i hqga~ hater i y :t v att n e t men ka:iumhaj:ten i g :r u n d v a t t n ett är än högre. Reativt 9ett är kaiumförhåuandena såedes.ikartade inm.de båd3j försöksmrådena.

86 86 T. TROEDSSON Anayserna 248 ch 249 beysa ytvattnets egenskaper ganska vä. Prv 248 tgs i en helt iten sänka stmx inti pmvtagni:ngsröret, medan 249 utgöres av ytvatten ca 12 m därifrån, uppsamat i en försumpning, sm emttager ytvatten från ett strt kringigga.nde mråde. överensstämmeserna i anaysvärdena är gda. De bägge anayserna visa dck att K+Jhaten i anays 248 är hög men dess auminiumhat ägre än i anays 249, sm i stäet har en åg kaiumhat. Detta är.. en. egenskap hs ytvattnet, sm är av visst intresse. Omedebart efter ett regn e:vhåes i ytvatten, sm fyer ut småsänkr av begränsad mfattning, en hög K+ -hat, sm emeertid efter frtsatt regnande snabbt minskas starkt, ch man erhåer en betydigt ägre kncentratin,närmast jämförbar med anays 249. Lka 211 prvtgs då barmarken var tjäad ti c:a 35 cm djup. Av at att döma synes endast syrehaten vara berende av detta iksm av årstiden över huvud. Det är att märka att fr.. m. anays 56 ha permanenta rör använts, men trts detta uppvisa anayserna 41 ch 44 samma kncentratiner. Dessa är ikartade med de övriga anayserna inm kagrupp XVIII. Den kvartära agerföjden ch de hydrgiska förhåandena för ka XVIII ch XIX är i huvudsak ika, ch anayserna är ckså tämigen överensstämmande. Dck förekmmer inm den sisnnämnda kaen adrig så höga manganhater ch kaiumhater sm inm kagrupp XVIII. Skinaderna är stra i detta fa även i anayser tagna samma dag (exempevis anayserna 72 ch 73). De höga rnanganhaterna trde vara unika då de icke erhåits i några andra vattenanayser. Orsaken kan eventuet tänkas vara en tifäig anrikning i sumpmarken strax nedanför de båda ka grupperna. Att höga manganhater icke förekmma inm -b å d a kaerna måste ber på att ka XIX igger nära sumpmarken, varifrån en viss infitratin under högvattenperider kan tänkas ske. Lka XX, tab. 18, ger vanigtvis med ätthet tämigen rikigt med grundvatten, viket tyder på att prvsnden nått någn sand- eer grusins. Förmdigen är vattnet tämigen rörigt trts åg syrehat. Lkagrupp XX. Barrbandbestånd, mer eer mindre översutet. Lkaen igger på en terrass, sm av at a~t döma u;tjämnats av havet. Lätt att få vatten den erijg-steni<ga mränen,') viket tydet på att grundvattnet rinner i någt sand- eer grushatigt ager. Markprfien är närmast en brunjrd. Buskskikt: Hasse, ask, vinbär, bentry e. Fätskikt: Anemne Hepatica s, Agrstis tem~is s, Pteridiu~ aquiinum t, Ramischia secunda t, Pragaria vesca t, Oxais acetsea t, Prunea vugaris t, Deschampsia fexusa t, Geum rivae e, Vicia sivatica e, Miium effusum e, Geranium sivaticum e, Ptentia erecta e, Ribes apinum e, Sanicua eurpåea e. Bttenskikt: Mnium sp. r, Rhytiadephus triquet.rus r, Hycmium spiendens s, Peurzium Schreberi t, Dicranum sp. Lkaens :anayser uppvi:sa de högsta medev,ärdena av magnesium, men dck icke så höga maximivärden sm anays 56 (10.8 mg/it.) i kagrupp XVIII. I kagrupp XX skönjes en starkare kncentratin av de ika jnsagen både smmar- ch vintertid. 1 ) Memruisk ana1ys!i[" 3 tab. 50.

87 Tabe8. Yt- ch grundvattenanayser å kagrupp XX (mg/). Oberfächen- und Grundwasseranaysen der Lka-gruppe XX. 1/12 28/12 23/1 23/1 19/3 17/4 1;2 23!2 21j3 Grund vatten Grundwasser A 75 A 79 A 84 A 87 A 93 A 94 A 167 A 177 A 220 Si02 8,9 12,3 11,1 11,0 9,5 9, A 0,06 0,01 0,1 0,05 0,01 0,04 Fe2+ 0,01 0,1 0,2 < 0,05 0,1 Fe3+ 0,2 Ö,1 0,2 0,2 M n 2,0 0,9 0, Mg 7,1 7,9 7,3 7,2 2,7 3,1 5,2 5,4 4,0 N a 9,4 11,0 7,6 7,4 6,4 7,8 9,0 10,4 8,2 K 6,1 3,8 1,6 1,6 0,6 1,8 2,6 26 2,3 Ca 123,1 128,9 124,8 123,3 57,5 56,0 85,0 89,0 75,0 C ,2 6,6 9, ,6 0,5 0,4 0,4 0,05 0,3.0,2 1,5 1,1 ph 6,8 7,2 7,1 6,9 7,2 7,1 7,2 7,2 7,0 u: w Ytvatten Oberächenwasser 1/12 23j1 17/4 1/2 21/ A 74 A84B A 95 A67iB A220B Si02 8,8 7,3 10,9 - - A 0,4 0,3 0,3 0,4 0,4 Fe2+ - Fe3+ 0,2 0,2 0,01 - M n 0,2 0,3 - - Mg 1,3.1,4 1,6 1,5 1,0 N a 3,5 4,8 4,6 3,9 3,8 K 1,0 1,3 1,1 1,5 0,9 Ca 12,2 10,2 7,0 10,1 8,1. 1,2 2,1 1,4 1,4 1,31 ph 7,0 7,1 6,4 6,5 6,9 u: w /5 19/ 6/ A 232 A 289 A ,1 1,0 0,1 0,2 0, , ,7 10,0-1,7 2,2-76,9 132,0 90, ,0 1,6 2,5 6,9 7,1 7, / A 383 A ō. 0, ,0 2,6 110,0-0,9 6, ; ,1 3,0 107, ,3 - ~...-,! z m...-,!... [J) ~ C1 [J) ~ ~ :;:1 ~ J

88 88 T. TROEDSSON TabeH 19. Yt- ch grundvattenanayser från kagrupp XXI (mg)). Oberfächen- und Grundwasseranaysen der Lkagruppe XXI. Grundvatten Grundwasser 23~ ~ Ytvatten 2j12 28j12 2j12 28;12 28/ Oberfächen A 76 A 82 A 85 wasser A 77 A 83 A 86 BiOt 8.5 BiOt A A Fe Fe2 + ]'es Fe M n M n Mg Mg N a N a K K Ca Ca ph ph u: u:io-" Yt- ch grundvattnet är tämigen ikartade inm ka XXI, sm igger i ett asnår audees nere invid en vik av Östersjön. De höga magnesium- ch natniumhwtenrm tyda kart på havsvattnets inverkan. En bandning av havs- ch grundvatten erhåes även i en brunnsvattenanays från ka XXIX (twbe 20), där kaciumhaten är 146,5 mg/ iter ch natriumhaten 23.5 mg/iter. Under högvattenperider når Östersjön upp över ka XXI. Lka~ XXI Lkaen igger på ti största deen nedsvaat sandigt grus mean andsvägen ch havet. Prvpunkten igger i ett asnår c:a O a 12 meter från den fria vattenytan. Vid högt vattenstånd täckes kaen het av Östersjöns vatten. Vattenprven är tagna på,4 meters djup där av anayserna a1tt döma v1ss dii1rinning sker uppifrån den ka:krika mr:änen. Endast de viktigaste växterna inm kaen är antecknade. Trädskikt: Björk, a. Buskskikt: A (kibb-). Fätskikt: Fiipendua Umaria s, Briza media s, Apecurus ventricsus s, Deschampsia fexusa s, Miium effusum t, Gentaurea Jacea t, Gaium paustre t, Agrstis stnifera t, Siegingia decumbens t, Juncus articuatus e, Deschampsia caespitsa e, Erythraea vugaris e, Ptentia erecta e.. Höga ytvwttenhaa!ter erhå!!ias.även inm fa611:marker. Såunda erhåues å kagrupp XXII (taib. 21) en med grundvattnet fut jämförbar eektrythat i anays 78. Demta ytvatten ~tgs under en 2 cm tjck isskrpa. E t t y t v a t t e n s m s å e des kan kncentreras ytan ch får igga utan påfy-

89 VATTNET I SKOGSMARKEN 89 Tabe 20. Yt- ch grundvattenanayser (mg/). Oberfächen- und Grundwasseranaysen. Lka XXIII Ytvatten Oberfäcbeuwasser Lka XXVI Grundvatten Grund wasser Lka XXVII Grundvatten Gruudwasser Lka XXVIII Ytvatten Oberfächenwasser LkaXXIX Grundvatten Grundwasser Lka XXX Grundvatten Grundwasser 13/11 13j A 44a A 45 12/ A 42 12j 1949 A43 13/ A 46 13; A 47 17/ A 98 Si02 A Fe"+ M n Mg N a K Ca 02 ph u: ,02 3, ,4 40,0 0,8 7, ,41 ~,D 2,0 3,8 7,4 2,8 85, ,1 7,1 22,5 0,2 0,1 2,0 2,8 9,5 1,3 51,5 1,9 7, ,2 0,2 0,3 2,9 11,5 1,8 45,0 2,1 6' ,5 0,3 >4,0 3,0 3,7 3,1 44,5 1,2-6, ,2 0,3 2,3 8,2 23,5 8,5 146,5 1,3 7, ,2 0,1 0,2 0,2 4,8 22,1 2,0 63,0 2,4 7,5 351 Tabe 21. Yt- ch grundvattenanayser från kagrupp XXII (mg/). Oberfächen- und Grundwasseranaysen der Lkagruppe XXH. Grundvatten Grundwasser Si02 A Fe 2 + Fe"+ M n Mg N a K Ca C 02 ph u:i- 1j12 17/ A 74 A96:a 12,8 9,2 0,2 0,1 0,1 0,2 3,0 3,4 6,5 5,9 3,7 3,8 73,5 89,9 4,5 6,8 0,8 0,9 6,5-8,5 7, /12 17;4 I Ytvatten Oberfäcbenwasser A 78 A96b Si02 14,4 5,7 A 03 0,2 Fe"+ M n 0,2 Mg 3,2 1,4 N a 5,5 3,2 K 2,0 1,0 Ca 59,0 12,5 m 1,9 2,9 02 1,5 0,9 ph 6,6-8,5 6,9 u.o -8

90 90 T. TROEDSSON ning ger efter en tid ett med grundvattnet fut ikartat v a t t e n. Häri synes man erhåa en förkaring ti att man inm den kakspathatiga mränen icke erhåer ika höga hater av de ika växtnäringsämnena i yt- ch grundvattnet, viket i strt var förhåandet inm Bjurfrsmrådet. Tydigen förmår den eri,gt~grusiga mränen.i Grenhmenmrådet s>amma igen y.tski.hen med sina finaste partikar. En vattensaming i ytan tränger därför icke ika snabbt ner i sådana marker, sm inm den.ierfattiga, fta svaade sandig-miga mränen i Bjurfrs. Därför får J. man ett y t v a t t e n, sm under en ängre tid (än vad sm gäde inm Bjurfrsmrådet) förbir påverkat av underiggande minerajrd eer av ett högt stående grund~ vatten, Lkagrupp XXII Lkaen igger direkt under en gran i ett så gtt sm fusutet barrbandbestånd. Ytstenåg, sva1ad er~g,sandig mrän. Brunjrd. Fätskikt: Rubus saxatiis r, Oxais acetsea r, Anemne Hepatica s, Via Riviniana s, Pteridium aquiinum t, Geum rivaee, Vaccinium Vitis~idaea e, Lnicera xysteum e. Bttenskikt: Rhytidiadephus triquetrus y. För att undersöka ytvattnets förändringar efter en 's n a b b infitratin, anayserades grundvattnet inm kaerna XXVI ch XXVII (tab. 20). Den förstnämnda kaen igger i en markant ytstenig mrän medan den sistnämnda erhåer sitt grundvatten från en starkt suttande hä strax vanför kaen i fråga. S å s m f r a m g å r av anayserna 42 ch 43 är eektrythaten hög trts en s n a b b p e r k e r i n g. Lka XXVI Lkaen igger i kanten av ett hygge med restgran i årsådern. Området igger expnerat mt sydväst ch jrdarten Består av en ytstenig, betydigt svaad, grusig-sandig mrän. Brunjrd... Fätskikt: Anemne Hepatica r, Oxais aetsea r, Pragaria vesca r, Pteridium aquiinum s, Vicia sivatica s, Agrstis tenuis s, Deschampsia fexusa s, Anemne nemrsa s, Rubus saxatiis e, Vernica chamaedrys e, Majanthemum bifium e, Vaccinium Vitis-idaea e, Vaccinium Myrtius e, Gaium verum e, Geum rivae e, Bttenskiktet: Peurzium Schreberi r, Rhytidiadephus triquetrus r, Hycmium spe.ndens s. Lka XXVII Nästan fu:sute't ädre barrbandbestånd nedanför kaspad hä. Ytsten.iJg, erig"sanig mrän (aumys 14, ta/b. 50). Svaningen är iakttagbar men endast he1t svagt i yitan. Brunjrd. Buskskikt: Hasse, rönn, ek e. Fätskikt: Vaccinium Vitis-idaea s, Vacciniuw Myrtius s, Deschampsia fexusa s, Pypdium vugare t, Pragaria vesca t, Oxais acetsea t, Anemne Hepatica t, Miium effusum t, Trientais eurpaea e, Vernica chamaedrys e, Geranium sivaticum e, Ramischia secunda e, Via Riviniana e. Bttenskikt: Hycmium spendens y, Rhytidiadephus triquetrus s, Peurzium Schreberi t, Mnium sp. t, Rhdbryum rseum e.

91 VATTNET I SKOGSMARKEN 91 Sm jämföresebjekt ti de övriga kaerna inm Grenhmenmrådet vades även en öväng, där anays 46 utgöres av ytvatten ch anays 98 av grundvatten (se tab. 20). Sm synes är katjnkncentratinerna i de båda vattnen ika höga sm i de tidigare. anförda anayserna från detta kambrsiurpåverkade mråde. Att vegetatinstypen är en öväng påverkar såunda icke anaysresutaten. Lka XXVIII ch XXX Löväng med främst ek ch hasse. Nedanstående växtförteckning är utförd på senihösten 1953, varför den devis kan vara fuständig. Markprfien är brunjrd med mu. Jrdarten är ytstenig (stundm hårt svaad) erig mrän. Fä1tski.kt: Gentaurea Jacea, Knautia arvense, Primua veris, Gaamagrasfis arundinacea, Geranium sivaticum, Lathyrus mntanus, Gaium breae, Sidag Virgaurea, Trifium mntanum, Trifium pratense, Tussiag farfara, Vicia cracca, Meampyrum nemrsum, Geranium sanguineum, Miium effusum, Satureja vugaris, Seinum carvifia, Carum earvi, Pimpinea saxifraga, Via Riviniana, Vernica chamaedrys, Anthriscus sivestris, Briza media, Dactyis gmerata. Bttenskikt: Rhytidiadephus squarrsus, Hycmium spendens, Rhytidiadephus triquetrus, Peurzium Schreberi, Dicranum sp. Vi erhåa såunda ett tämigen ikartat grundvatten inm hea Grenhmenmrådet, där ytvattnet tiu en början kan ej1håa ett ända ti fem gånger ägre u-värde. Vanigast är emeertid att ytvattnet btt är 3 ggr mera utspätt än gmndva1jtnet. Inm B jurfrsmrådet kunde ytvattnets edningsförmåga växa under extrema förhåanden mean I detta fa skue s. a. s. skinadernavarika stra sm inm Grenhmen mrådet. Många förhåanden synas uppvisa en anmärkningsvärd samstämmighet mean de båda mrådenas hydrgiska egenskaper. Vi kunna nämna j n b y t e s j ä m v i k t e n, e n t e n d e n s t i II ö k a d k n c e n t r a t i n i s å v ä g r u n d- s m y t v a t t n e t s m m a r- c h v i n t e r t i d, h ö g a a u m i n i u m h a t e r i y t v a t t n e t, f ö r h å II a n d e t m e II a n t v å- c h t r e v ä r t j ä r n i y t- r e s p. g r u n d v a t t n e t, vidare kan nämnas såsm väseniga ikheter mean de båda mrådenas hydrgi. ä t t h e t e n a t t f å v a t t e n även efte:r förhåii,andevis små nede<ibö:rdsmä.ngder, åg vattenhat i jrden str,ax under humustäcket sv. Dessutm har en snabb infitratin erhåits även inm Grenhmenmrådet i fa då man undersökt sådana kaer sm uppvisade ytstenighet, häar m. m., dvs. kaer iknande mtsvarande inm Bjurfrsmrådet. Sm sutsats m Grenhmenmrådet må framhåas att s å v ä g r u n d v a t t n e t s m y t v a tt n e t h a b e t y d i g t h ö g r e n ä r i n g s ä m n e s h a t e r ä n m t s v a r a n d e v a tt e n i n m B j u r f r s m r å d e t. Detta berr på den kambrsiurpåverkade mränen inm Grenhmenmrådet. En sådan samstämmighet i yt- ch grundvattnets jnkncentratiner, sm snabbt uppstår inm Bjurfrsmrådet är icke ika påtagig inm Grenhmenmrådet, heren-

92 92 T. TROEDSSON de på att ytvattnet perkaerar ångsammare i den kambrsiurpåverkade jrdarten. M e n f ö r b i r y t v a t t n e t s t å e n d e e n t i d v a n m a r k y t a n, e r h å I e r det en edningsförmåga sm är ika hög sm i grundvattne t. Dessutm har en mycket snabb in:fitratin utmed häar iakttagits inm Grenhmenmrådet Ytvattnet sm når grundvattnet utmed dyika vattenväger får -ik-. sm inm Bjurfrsmrådet- katjnhater, sm fut överensstämrna med grundvattnets hater. D e t t r d e s å u n d a v a r a k a r a g t a t t n e d e r b ö r d e n s: nedträngande i marken, dess absrberande av jner, dess. i n fi t r a t i n s v ä g a r e t c. i n m G r e n h m e n ä r i s t r a d r a g f u t ö v e r e n s s t ä m m a n d e m e d m t s v a r a n d e i n m B j u rf r s mrådet. c. Övriga mråden SQi jämföresebjekt ti GrenhJmefr ch framför at B jurfrsmrådet ha även en de andra kaer varit föremå för grimdvattenundersökningar. Dessa ha varit föjande:. Tönnersjöhedens försökspark, Haands än. 2. Möna försöksfät (Vaggeryd), Jönköpings än. 3. Högantrp (Söder~örn), Sthms än. 4. H:ian:p (Nnra Akarps förs.) Kristian&rds än. Samtiga dessa mråden ha grundvatten, vars jnkncentratiner i stra drag överensstämma med Bjurfrsmrådets. Tönnersjöhedens försökspark ska närmare behandas i kap. IV: 5 ch undersökningarna därstädes avse närmast markprfiens inve!'kan på grundvattnet. Möna~försöken uppvisa k,amkteristi~ka' gmndvantentyper, sm närmast är jämförbara med Bjurfrsmrådets. För grundvattenundersökningarna i Möna redgöres ämpigast i samband med.gödsingsförsöken därstädes, se kap. V: 8. Grundvattenundersökningarna invid Högantrps gård utfördes Dessa avsåga närmast att studera den jtniska sandstenens inverkan på mränernas grundvatten. Den i små fäckar uppträdande sen- ch pstgaciaa erans höga katjnutbyteskapacitet medförde emeertid väntat höga jnkncentmtiner, varför kaen närmast visar huru åga erhater i ett grvt svagrus från en på jtnisk sandsten rik gnejsmrän förmå åsjtadkmma höga växtnäring~haiter i grundvattnet. T<tbe 22 berör 3 k,aer, samtiga beägna i en ch samrna suttning ner mt Mäaren. Lka A (anayserna 90, 91, 102 ch 119) består het av svagrus. Lka B (anayserna 109, 110, 111, 112 ch 136) utgöres visserigen av ett svagrusager (0-40 cm) men därunder ett erigt-sandigt ager sm på 80 cm djup övergår i ett stenigt grus ch därunder'finnes sandig mrän. Lka C (anayserna 137 ch 261) igger c:a 12meter nedanför de båda övriga kaerna, sm btt igga 7 meter ifrån varandra. Lka A

93 --~ VATTNET I SKOGSMARKEN 93 Ta,be 22. Grundvattenanayser från Högantrp, Södertörn (mg/). Grundwasseranaysen vn Högantrp, Södertörn. - Datum S02 A Fett Mg Na O, i K 1d- Djup ph Lka (n:r) Grundvvasser anaysen j ,7 0,5-3,5 5,0 0,8 11,012,8 7, ,1 A / ,1 0,3 2,8 5,41 0,6 11,01 3,1 6, ,1 A /1-51 i 6,5 0,4 0,1 3,0 5,8 0,5 11,6 1,5 6, ,1 A / ,5 0,6 O, 3,7 4,4 0,6 11,911,8 6, ,1 A / ,0 0,81 3,8 5,1 0,8 11,3 2,3 6, ,8 H 10 23/ ,4 0,8-3,8 5,7 0,7 11,011,9 6, ,9 n 1i1 4/ ,4! 0,2 13,3 5,1 0,8 11,2 2,6 7, ,9 B 112 7/ ,5-3,6 5,0 0,71 0,7111,3 1,21 7,1 0,8 H j ,2 0,3! 2,1] 8,5 0,2 12,5 2,4 6, ,8 B 137 1/ ,7 0,41 0,2 13,415,0 0,5110,8 2,516, , / ,1 0,6-2,'7 3,8 0,7 12,1 1,3 6, ,5 c ch B mfattar ti huvudsakig de grundvatten, ka C ytvatten. Trts det sengaciaa havets bearbetning av de ika kvartära avagringarna i den här undersökta suttningen är anaysvärdena tämigen ikartade. Av at att döma trde övergången mean yt- ch grundvatten vara ganska ditfus. Endast på ka C std vattenståndet ända upp i markytan (prv tgs på 0,5 m djup). I det grva materiaet sker infitratinen mycket snabbt, ch jag anser att det är det siande grundvattnet sm har undersökts - m. a.. ett vatten sm är fut jämförbart med det siande vatten söm förefinnes i suttningen inm B jurfrsmrådet van den svaade mränen (se kap. IV: 3). I Högantrpsförsöken mtsvaras d~n svaade mränen av etjt erigt-sandigt ager, sm på 80 cm djup övergår i den tämigen hårt packade mränen, sm trts ihärdiga sugningar ej ämnade någt grundvatten ifrån sig. Den högst hetergena agerföjden gjrde att förf. underät att utföra en närmare bearbetning av denna kagrupp. En :irijitressant sak mtiverar emeeiitid anaysernas pubicering, nämigen den ungefär ika höga haten av metakatjner under två år i ~atten, sm måste bestå av såvä yt- sm,grundvamten. (Jfr kap. IV: 4: a, Bjurfrsförsöken). Sammanfattningsvis skue man vija framhåa au denna ka bekräftar i mycket hög grad det förhåandet att ytstenigheten medför en snabb infitratin samtidigt sm en åg ~erhat (i markytan) snabbt ger en hög edningsförmåga även hs ytvattnet. Med andm rd, vi få här även en bekräftese på försöksresutaten på Grenhmen (kap. IV:4:b). En annan ka där man erhåer nästan ika knstanta näringshater i grundvattnet utgöres av HiUar,p (se tab. 23).

94 94. T. TROEDSSON Tarbe 23. Grundvattenanayser från Hiarp, Krist. än (mgj). Grundwasseranaysen vn Hiarp, Krist. än. 13/11 22/11 2/12 19/1 2/3 16/3 17j10 16/11 4/12 Lka B ]952 A 108 A 123 A 124 A 164 A 219 A 223 A 225 A 294 A 323 A 0,12 0,03 0,03 0,03 0, , Fc2+ 1,1 0,01 0,01 <0,1 0, Fe3+ - 0,1 - - M n 0,2 0, Mg 1,3 1,0 1,0 1,0 1,0-1,2 - - N a 4,7 10,0 9,3 8,6 7,6 9,1 10,2 7,5. 7,6 K 0,5 0,9 0,7 0,7 0,3 0,5 0,7 0,4 0,8 Ca 2,0 3,6 3,8 2,8 2,3 2,1 2,2 2,2 1,7 02 0,1 0,2 0,2 0,1 0,2 0,9 0,8 0,9 0,1 u: w Djup i m 1,4 1,4 1,4 1,4 1,4 1,4 1,4 1,4 1,4 2/12 2/12 19/1 9/2 2/3 16/3 10/4 14/9 17/10 16/11 4/12 Lka A A 125 A 126 A 163 A 170 A 218 A A 231 A 244 A 254 A 295 A 322 A 0,07 0,2 0,4 0,4 0,2 0,4 0,7 0,5 0,5 - - :we2+ 0,01 0,1 0,1 >0,1 0,1 0,1 0,3 0,1 0,1 - - Fe3+ O 0,1 0,1 - - M n. 0,1 0, Mg 0,5 0,7 0,7 0,7 0,7 0,6 1,0 0,7 0,4 - - N a 9,3 9,8 7,8 6,3 7,0 7,0 7,5 6,7 8,8 6,5 7,8 K 0,2 0,3 0,4 1,0 0,3 0,3 0,8 Ca 0,6 0,6 0,7 0,2 0,2 0,7 0,2 0,4 0,1 0,2 0,2 ~ 0,3 2,1 0,8 0,8 1,6 0,2 0,9 0,9 0,8 2,1 0,8 u: Djup i m 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 Lkabeskrivning ti Hiarpsförsöken Lka A igger på en mränudde sm ångsamt suttar ned mt en sumpmark. Mränen är en starkt ytstenig, sandig typ. Markprfien är järnpds med svagt utbidat bekjrdsager. Pwvdjupet 1,0 meter.. Samningsanays av mränen, se tab. 50 nr 43. Trädskiktet består av mycket gesa»varg»-tabestånd med en de björkar ch enstaka unga ekar. Buskski,ktet består av enstaka enar. Fätskiktet: Vaccinium Vitis-idaea y, Vaccinium Myrtius y, Vaccinium uiginsum e, Lin-

95 VATTNET I SKOGSMARKEN 95 naea breais e, Vacinium Oxycccus e, Gauna vugaris t, Majanthemum bifium e, Empetrum nigrum t, Deshampsia fexusa t. Bttenskiktet: Sphagnum sp. fäckvis s, Dicranum rugsum r, Hycmium spendens r, Peurzium Schreberi s. Lka B igger nere vid sumpmarken cm mig meansand, därunder sandig mrän. Brunjrdsartad markprfil Prvdjup 1,4 meter. Enstaka björkar, het små; en ch ta synnerigen spridda, at bidande ett buskskikt tisammans med Saix einerea r. Fätski-ktet: Vaccinium uiginsum s, Gauna vugaris e, Ptentia erecta t, Nardus stricta r, ]uncus cngmeratus r, Garex paniea e. Bttenskiktet: Pytrihum cmmune r, Sphagnum sp. r. Lkagruppen Iig er på en mränudde varifrån grundvattnet rinner ner i en sumpmark. Den höga syrehaten ch den ägre edningsförmågan i grundvattnet skijer ka A från ka B. Den förra har rörigt grundvatten, den senar e har stiastående med reducerande mijö, där vittringen är intensivare. Visserigen är avdunstningen större i nrra Skåne än inm Bjurfrsmrådet men jnkncentratinerna är dck så pass stra, itt mrun icke enbar:t får :anse 'avdunstningen vara det väsentiga för att åstadkmma ett u -värde på (anays 164). HÖga värden erhös även i anayserna 219 ch 223. Dessa tre anayser är tagna resp. 19/1, 2/3 ch 16/3, dvs. under en tid på året då tiförsen av smätvatten eer nederbördsvatten är iten. De övriga anayserna är tagna vid ungefär samma tidpunkt under höstarna under två på varandra föjande år. Förf. har icke tid!igatte erhåit så stra iik!heter i grurudva:itntet i sumpmarker med hänsynt tih årstiden. Sumpmarken erhåer under övriga dear av året en tämigen kntinuerjg tiförse av vatten, varför ett upphörande av denna vintertid genast medför kncentratinsförändringar, viket icke gäer i samma grad för friskmarksjrdar. Sammanfattningsvis gäer för Hiarps-mrådet, att den många gånger tidigare iakttagna jnbytesjämvikten i grundvattnet förefinnes även här. Detta gäer framför at inm friskmarkskaen A. Inm sumpmarken får man vintert.id en tydig.höjning av metakatjnhaten. För övrigt är kncentratinerna högre här än inm Bjurfrsmrådet, men någt ägre än i ytvattnet på Grenhmen. Hiarpsamrådet är den sydigast beägna kaen, sm förf. undersökt. 5. Grundvattnets kemiska sammansättning inm mineragisa ika markmijö Trts att dessa frågr redan behandats (se TREnssN, 1952) ska en de hithörande frågr här beröras. Grenhmens urbergsmrän är ti en åg prcent uppbandad med kambrsiurmater.ia. Grönstenshaten är str (upp ti 20 %), men det ärnaturigtvis ej enbart därav sm den höga katjnhaten i grundvattnet betingas. Mtsvarande grönstensfrekvenser iakttgs även inm Bjurfrsmrådet (kagrupp V). Men där är edningsförmågan mycket ägre, maximat är den 70 IQ- 11 Grenhmen utgör såunda ett typfa, där en åg prcent kambrsiurmater~a i en ejest stenig, stundm grusig urbergsmrän förmår att mycket starkt präga jrdarten ur ekgisk synpunkt samt giva grundvattnet höga hater av ika näringsämnen.

96 96 T. TROEDSSON På samma sätt ger smärre erager, sm igga under grvt svagrus, upphv ti höga katjnkncentratiner sm t. ex. vid Högantrp. Den kva'tsitiska, jtniska sandstenen, sm finnes rikigt inm detta mråde, synes trts sin dminans ej förmå karakterisera grundvat<tnet på samma sätt sm exempevis daasandstenen (TROEDSSON, 1952) med sin extremt åga edningsförmåga ( u = 16 1 O - 6 ) I stra drag är skinaderna små mean grundvattnets haher inm Mönafätets isävssediment (u= ) ch Hiarpsamrådets gnejsmrän (u= 45 I0-6) h Bjurf()rsmrådets eptitgnejsmräner (friskmarksjrdar) (u= 32, 10-6). Dessa genmsnittiga u-värden synas visserigen vä åtskida, men ur anaysmateriajet har det framgått att grundvattnet inm B jurfrs k a n. uppnå samma ch t.. m. högre H-värden än inm Hiarp eer Möna. Den gegiska: mijön är såunda stundm av ganska ringa betydese för grundvattnets jnsammansättning. Man frågar sig ckså varför jrdartens mineragiska sammansättning icke spear en större r för grundvattnets jnkncentnatin inm Högantrpmrådet, "då det eriga kambrsiurmateriaet hek dminerade grru,nvattnets hater inm Gxenhmens m:ränmråde? Gaci1aemn inm Högantrp (tab. 22) förmådde icke ge grundvattnet ika höga hater sm Grenhmens grundvatten, trts att denna em hämtat en str dei av sitt materia från iknande kambrsiuriska avagringar. Förkaringen ti detta fenmen Hr ses i de hydragegiska förhåandena. Inm Högantrp sker en avrinning i ytan v a n p å eran dvs. u n de r svagruset. I anagi härmed kmma y t v a t t n e t s. näringshater inm Grenhmen icke a:tt av,nika så mycket från Högantrps grundvatten. Inm Avdasåsens diabasmräner få vi ej heer särskit höga hater av växtnäringsämnen i grundvattnet. Enigt TREnssN (1952) var medetaet för edningsförmågan i diabasmrän medta~n en prfyrmrän hade vändet 31 Q-6 O T AMM (1931) erhö i järnpds å Kubäcksiden ett grundvatten med värdet 36, Någn skinad förefinnes såunda mean de mineragiskt ika jrdarterna. Denna skinad försvinner het så snart ett grundvatten ansamas i en sumpmark, eer då ytvatten bir stående en ängre tid van markytan. M a n v å g a r d ä r för förmda att träden ch d~n övriga vegetatinen, sm s t u n d m k u n n a s y n a s p å v e r k a d e a v e t t n ä r i n g s r i k t m i n e r a g i s k t u n d e r a g, i c k e f å s i.tt ö v e r s k t t a v n ä r i n g s ä m n e n e n b a r t g e n m g r u n d v a tt n e t u t a n a t t d e n p r i m ä r a n ä r i n g s ti f ö r s e n s k e r g e n m r ö t t e r n a s f ö r m å g a a U d i r e k t a t t a c k e r a m a r k m i n e r a e n c h r ö t t e r n a s u t n y.u j a n d e a v m a r k vätskans näringshater i de översta ytskikten. O. TAMM(942) anser exempevis att skgsträdens fsfatbehv tifredsstäes genm rtattackering av minera. Förf. har här veat framhåa att det ej är ett reativt stiastående grundvatten sm ti huvudsakig de förmedar näringstransprten mean jrdarten ch träden. I så fa brde s t ö r r e skinader i katjnkncentratin erhåas i grundvattnen inm mråden med stra mineragiska avvikeser. Sådana avvikeser i det mineragiska underaget framträda ju vanigtvis tydigt i markbniteterna, Att grundvattnet spear en

97 VATTNET I SKOGSMARKEN 97 str r sm växtnäringseverantör ti skgsträden i suttningar är sjävkart. Vatten sm bir stående i ytan utan ant tränga ner får efter en krt tid en hög jnhat utan att detta behöver ber på avdunstning (jfr kagrupp XXII). Ett sådant vatten får närmast betraktas såsm ebt sjunkvatten, dvs. ett vatten sm på bred frnt tvingas sjunka genm marken ch sm atid får en hög katjnhat. Av vanstående principiea resnemang har det framgått att grundvattnet icke behöver framvisa stra ikheter i sina jnkncentratiner ti föjd av det gegiska underagets inverkan; dck k a n m a n finna skinader, ch därti fut definierbara sådana. Det är dck tvi,vdaktigt m dessa skinader är avgörande för den högre b" nitet sm brukar fördinnas inm mråden med t. ex diabasmrän, hyperitmrän sv. Orsaken ti att grundvattnet icke erhåer avsevärt högre jnkncentratiner inm exempevis grönstensmräner i jämförese med eptitmräner berr sannikt på en mycket snabb transprt genm kanaer, sprickr ch andra naturiga dränedningar ned ti grundvattnet. 6. Grundvattnets kemiska sammansättning inm ika jrdmånstyper Detta ämne _har van devis berörts. Des ha exempe ämnats, där humus- ch järnhumuspdsens grundvatten undersökts ch des har järnpdsens grundvatten anayserats. Dessutm har försök gjrts att studera grundvattnets kemiska sammansättning inm mråden där växingarna mean dessa tvenne pdstyper är täta. O. TAMM har i ett ferta arbeten (1925, 1927, 1931) undersökt grundvattnet i ika markprfier. Ti huvudsakig de är det endast syre ch järn sm har bestämts. I 'ett fåjta anayser (0. TAMM 1931 s ) hrur även ett He:r:ta metalkatjner bestämts. Det är att märka att detta senare ia anaysmateria har givit ss viktiga uppysningar m växtnäringsämnenas förekmst i de ika jrdmånstypernas grundvatten. T ratsatt mitt anaysmateriaj. - sm visserigen icke enbart avsett att beysa dessa förhåanden - är mycket större verifierar det på denna punkt het riktigheten av O. TAMMS resutat. Utöver detta må endast framhåas, att de xiderande ch reducerande betingeser han vid ika tifäen påvisat i järnpdsvanten ch humuspdsvatten är gitiga under hea året. Däremt uppvisar förf:s anayser icke ika höga syre- Tabe 24. Grundvattnets edningsförmåga inm ika 11wrkprfier. Die Leitungsfähigkeit des Grundwassers in verschiedenen BDdenprfien. Lka Jrdart J rdmånstyp Ledningsförmåga Anta :10-6 1~20 C anayser Bjurfi[S Leptitgnejsmrän Järnpds )) )) Humuspds Grenhmen Gnejsig urgranitberggrund Brunjrd med kambrsiurbergarter Tönnersjöheden Gnejs-mrän»

98 98 T. TROEDSSON hater sm O. TAMMS anayser, viket i någn mån berr på årstiden för prvtagningens utf,örande ch även på vaet av kaer. Jrdmånstypens egenskaper spear stundm,en str: r för grundvattnets kemiska sammansättning (0. TAMM 1925, 1931), dck må framhåas att den gegisk-mineragiska faktrn kan vara av än större betydese (jfr dck föregående kap~te), viket frajingår, av vantsitående tabe, där edningsförmågan Ii grundvatten från ika mråden är angiven. För övrigt må framhåas att B jurfrsmrådets markprfier är synnerigen regebundet utbidade, varför ingående markprfistudier först måste kmma ti utförande innan man vågar draga sutsatser m varje typs grundvatten. Endast huvudtyperna kunna med säkerhet urskijas, ch dessas grundvattenegenskaper har O. TAMM sm tidigare nämnts redgjrt för i ett ferta arbeten, åt vara ej inm Bjurfrs.

99 KAP. V Studier över sjunkvattnet 1. Inedning. Studier över sjunkvattnets röreser, dess mfattning i reatin ti nederbörden ch dess kemiska sammansättning har sedan ånga tider tibaka bedrivits såvä i åkerjrd sm i skgsmark. De resutat sm dessa undersökningar givit är icke atid reprducerbara på andra mråden än just där de utförts. Oikheter i kirmat, vegetatinsutvecking, kuturea ingrepp, jrdmånsprcessernas förpp sv. är aa rsaker ti de utmrdentiga svårigheter sm föreigga för ett a m ä n g i t i.g t utnyttjande av försöksresutaten. Härti kmmer att försöksmetdiken växar, ch au fekärna icke atid är så påtagiga, att man behärskar deras inverkan på jnkncentratiner, nederbördsmätning sv. Sjunkvattnets röreser ch egenskaper är såunda betingade av en he mängd fysikaiska ch kemiska förhåanden, sm i sin tur är berende av btaniska, zgiska m. f. företeeser. Det är ännu så änge inte möjigt att på en gång taga hänsyn ti. aa dessa rsakssammanhang. Sjunkvattnets egenskaper ha visat sig mycket kmpicerade att utreda ch de försök sm gjrts ha vanigen icke utmynnat i baanser för större mråden utan inskränkts ti het små ytr på någn eer några kvadratmeter. Förf. har därför endast sökt utföra begränsad undersökning där sjunkvattnets samband med yt- ch grundvattnet varit det väsentiga. 2. Litteraturöversiht a. Metdik vid undersökningar av sjunwattnets egenskaper För studiet av sjunkvattnet har man använt des ysimeterförsök, des abratriemässiga perkeringsförsök. De senare mtsvara dck icke het sjunkvattnets röreser i fätet. Lysimeterförsöken visa däremt urakningsförhåandena just betr. den bserverade ytan. Variatinerna mean ika ytr är emeertid stra; samstämmiga resutat ha mera säan erhåits, Redan tidigt ibsågs nödvändigheten av en invändningsfri uppsamingsmetd för sjunkvattnet. I itteraturen finns ett mycket strt anta ika ysimetertyper beskrivna. Den första, sm veterigt använts, knstruerades av DE LA HmE redan Ett

100 100 T. TROEDSSON märkesår i ysimeterutveckingen var 1850, då WAY (1850) för första gången undersökte sjunkvattnets kemiska sammansättning. En mycket gd sammanfattning av ysimeterfrskningens utvecking har ämnats av KHNKE, DREIEELBIS, DAviDsSON (1940), varför an1edning icke finnes att närmare gå in på de ika ysimetertyperna. Frtfarande är emeertid ysimeterförsök tämigen kstsamma ch en annan brist är att jrden vanigen rubbas från si tt ursprungiga äge, varvid de n a t u r i g a förutsättningarna för nederbördens perkaering.icke fut tifredsstäande karäggas. En metd utan dessa ägenheter framade dck redan tidigt EBERMAYER (1879, 1897), viken var den förste, sm använde ysimetrar i skgsmark, vars prfier med sina vä urshjbara jrdmånshrisnter det gäde att bevara så rörda sm möjigt. Lysimetern appicerades därför utan grävningar uppifrån markytan. Den typ, sm EBERMA YER ansåg vara antastig, gick ut på att gräva in tunnar i en vertika prfivägg ch i dem sama upp sjunkvattnet. GEMME,RLING (1922) ch sedan JFFE (1929, 1932) tg upp denna ysim~tertyp igen. J:FFE ;fann därvid en synnerigen regebunden perkaering i markprfiens ik,a hrisnter, viket han tydde sm m va-ttnet icke gick vertikat ner i marken. Vi få ängre fram tifäe att återkmma ti detta spörsmå. Den ysimeter, sm jag använt mig av, är av samma knstruktin sm JFFES (1932). Lysimetrar ha på senare år atmer knstruerats på ett sådant sätt att marken får behåa sin urspningiga agring. Ur skgig synpunkt är det dessutm önskvärt att man erhåer tiräckigt stra ysimetrar, så att sjunkvattnet kan studeras i ett, m än itet, skgsbestånd. BAvEs (1939) beskriver anäggningair av ysimeter~ö11sök på 20 m 2 y;tr med 2,5 m dijup. På mränmatk i vårt and vre det faktiskt önskvät a1jt ha änn~ större ysimetrar~ Numera förekmma (WEBER, 1953) även eektriskt registrerande ysimetrar, vika medge ytterst nggranna registreringar av såvä nederbörd sm infitratin. I ysim~terfrskningen har emeertid skgsmarkens genmsäppighet för sjunkvatten ad'ig SJtudemts i be~tånd :av 1ika ådrar. Föjden har bivit.a1tför vintgående sutsatser fta dragits av små iserade försök. I vårt eget and bar STÅLFELT (1944) ch v. FEILITZEN (1912) redvisat ysimeterförsök, den förra för skgsmark, den senare främst för mssjrdar. Dessa få försök förmå icke ge entydiga svar på frågan hur sjunkvattnet rör sig på vägen ner ti grundvattnet. Den stra variatinen i hittis erhåna värden V'i'ttnar m ett synnerigen regebundet sjunkningsförpp, sm måhända vä~ar från ka ti ka. JFFES (1932) förmdan m en i c ke v e r t i k a röreseriktning för sjunkvattnet är åtminstne betr. vån skgsmark sannik. Man kan där tänka sig rtkanaer sm drän1edningar. Girvetvis ha err ch andra: sm vattensediment bidade jrdarter sina sjunkvattenbabm sm kunna vara ett verkigt dränagesystem. Man kan därför förmda att fera överensstämmeser finnas mean sjunkvattnets nöreser i nrma skgsmark ch dad jrd. Det är såunda betydesefut vid skgsmarksstudier att även taga de av ysimeterresutat från jrdbruksfrskningen, band vika man finner de ädsta sm bivit mest grundäggande för uppfattningen m nederbördens infitratin i marken.

101 VATTNET! SKOGSMARKEN O Tabe 25. Lysimeterförsök vid Rthamsted , Lysimeterversuche bei Rthamsted Nederbörd Regenmenge Djup Tie fe Avrinning Avdunstning A brinnung Verd~nStung 0,5 m 1,0 m 1,5 m 0,5 m 1,0 m ~1~5:- (GILBERT 1899) {BIELER 1896) ca 752 mm 47,5 % 50% 44,9% 52,5% 50% 55,1% ca 748 mm 49,5 % b. Lysimeterförsök inm jrdbruket. 53% 49 % 50,5% 47% 51 % De mest berömda ysimeterförsöken är de från Rthamsted, sm påbörjades redan på 1870-taet. Dessa försök föjdes under ett 30-ta år nggrannt av de berömda jrdr brukskemistema GILBERT ch LAwEs, ch resuterade i ett ferta skrifter mean 1880 ch Emeer:tid 1<JJdes dessa försö k på mark sm bestd arv erig knitmrän, varför de erhåna resutaten ej trde vara jämförbara med dem sm skue erhåits i våra skgs~ jrdar. Det är dck mycket intressant att studera de ttasihrr sm GILBERT (1899) anger över nederbörd, avdunstning ch avrinning. Dessa värden anses på många hå ännu idag vam tämigen amängitiga (mb. 25). W EA VER ch CHRIST (194 2) ha visat att en vegetatin av ika sädessag möjiggör en större nedrinning än ett naturigt växtsamhäe. skgsmarkens vegetatin (ch humustäcke) skue med andra rd äga en större förmåga att förhindra en infitratin av.nederbördsvattnet, viket enhgt WEAVER ch CHRIST resuterar i att avdunstningen från skgbevuxna ytr bir str i reatin ti avdunstningen från åkrar. LwDERMILK (1931) iksm MEGINNIS (1935) anser däremt a'bt vegetatinstäcket vid häftiga regn.förmår successivt infitrera vattnet ti underiggande minera jrd ch därmed f.ö r h i n d r a avdunstning. Orsaken ti de skida uppfattningarna m avdunstningsförhåandena i skgsmarken är varierande resutat av ysimeterförsök. Erhåer man exempevis sm i tahe 25 större avrinningsvärden vid 1,0 meters djup än vid 0,5 meters djup, vid ett ch samma ysimeterförsök, är det uppenbart att i n g e n av de.. van nämnda båda uppfattningarna m avdunstningsförhåandena från skgsmarkens vegetatinstäcke kan vara aumängihig. Både GILBERT (1899) ch BIELER (1896) ha emeertid för Rthamstedförsöken under ika tidsperider kmmit ti i huvudsak ett ch samma resutat. Des smärre ikheter i försöksresutaten ch des den varierande avrinninge11 på ika djup vit~nar dck m svårigheterna att erhåa generea resutat. Den Qika perkaeringen på ika djup i Ruhamstedförsöken. har behandats av et:t ferta författare. Såunda framhåes i en diskussin i ansutning tiett av Scrrs (1900) arbeten, (MAwLEY), 1att bckiha!ten är en väsendig rsak 'ti de variemnde sjunkvattensmängderna på ika djup. BuRGER (1924) ansåg att perkaeringen är åg, när de större prer-

102 102 T. TROEDSSON na är rege'bundet spridda ch åtskida genm småikapiärer, viket skue för ysimeterförsökens de gynna regebundna sjunkvattenavrinningar även på djupet. HALL (1919) har hävdat attmetdiska fe föreigga i de rharmstedska ysimetedörsöken, viket i någn mån redan tidigt har antytts av WLLNY (1880)). Ett mycket van<igt fe vid ysimeterundersökningar är att' avd:unstningen uträknas såsm skinaden mean ned e r b ö r d c h a v r i n n i n g. Deuta förfaringssätt kan måhända vara riktigt i de ysimeterförsök där sjunkvattnet samas i sutna tankar (där ytavrinning ej kan ske). A andra sidan bir sjunkvattenmängderna fta för stra i dyika fa då man faktiskt ej kan förhindra en viss avrinn]ng utefter kärens väggar. MusGRAVE (1935) har visat att av en nederbörd på 650 mm utgjrde perkaeringen ti grundvattnet 16 %. Avdunstningen skue i så fa vara 84 %. De~; visade sig emeertid att y t a v r i n n i n g e n v a r 2 7 %, varför avdunstningsvärdet btt bev 57 %. Det är dessutm icke tänkbart att det genm kapiära röreser i marken betingade av en regebunden gegisk agerföjd, försvinner ytterigare en de vatten innan grundvattnet nås. Enbart en sädesstubb (HARRIS ch JNEs 1917) kvarhåer snötäcket effektivt ch kan såunda på grund av sin regebundna förekmst. menigt inverka på sjunkvattnets jämna perkaering genm mar,ken. Ytavrinningens betydese insågs emeertid redan av WLLNY (1890), sm i sina. grundäggande markfysikaiska försök tg upp dessa prbem. Trts detta beaktades.icke hans resutat i samtidens ysimeterundersökningar. Resutaten från rtharmstedförsöken är emeertid även av andra skä icke direkt gitiga i vårt and. Under 20 års försök ( ) visade sig medenede11börden vara mm per år i Rthamsted (v. FEILITZEN 1900) ch medetemperaturen för hea året +9,0 C, medan exempevis i Jönköping, där v. FEILITZEN ajrhetade, medetemperaturen under samma tid var +5,9 C ch medenederbörden 494,8 mm. Dessutm är nedenbärden i Rthamsted synnerigen jämnt fördead på årets aa månader, viket icke är faet i vår.t and. En jämnt fö11dead nederbövd, sm dä1.1ti är tämigen hög, ger 'betydigt stör11e förutsättningar för infitratin i marken. Ur såvä khmamis:k humuditets~synpunkt sm med hänsyn.tih j11darte1ia äv rtharmstedförsöken därför icke reprducerm för vår<t 1ands vidk10mmande. WLLNY insåg på ett tidigt stadium sambandet mean jrdarternas fysikaiska egenskaper ch de erhåna sjunkvattenmängderna vid ysimeterförsök. Han utgav ett ferta grundäggande arbeten (1888, 1890, 1896, m. H.) inm jrdartsfysiken, ch det är ganska in:t.1essant 1att 1taga de av harrs tidigaste försök inm detta mråde. Av tabe 26 frarmgår hans baansräkningar för vattenmsättningen i ika jrdarter med ika markbetäckning. Ett annat fenmen, sm WLLNY uppmärksammade genm att jämföra ett ferta ysimeterresutat, var att sjunkvattenprcenten avtg mycket snabbt, då den åriga nederbörden sjönk under 600 mm. Mtsvarande rön ha i sen tid även uppmärksammats av 0nELIN ch VmME (1945. Jfr även LÅG 1947). Vi få tifäe att senare återkmma ti dessa synnerigen viktiga arbeten.

103 VATTNET I SKOGSMARKEN 103 Tabe 26. Lysimeterförsök (en. \VLLNY) i dad jrd, där jrdart ch markvegetatin varierat. Lysimeterversuche (nach WLLNY) bei variierender Bdenart und Bdenvegetatin. Obetäckt mark Kmpstjrd på marken Gräsbevuxen mark Kaber Bden Kmpsterde Grasewachsener Bden Sjunkvatten i % av ttanederbörden Sickerwassermengen in % des Niedersch1äges Sand Lerig mjäa (Lehmige Sch nfj') Trv 70% 44% 39% Nederbötdsperiden maj-kt Sammanagt 409 mm. 72 % 56% 60 % 14 % 1.3% 9 % N edej.'ibördsperiden maj-kt Sammanagt 567 mm. Redan tidigt framgick såunda jrdartens betydese för de sutgitigt erhåna sjunkvateinmängdema, i ysimetrar. Såunda fick HAZEN (1893) ett Iiädinjig.t samband mean krnstreken i sandjrdar ch erhået sjunkvatten. ökad krnstrek gav ökad mängd sjunkvatten. Mtsvarande värden erhö även KING (1898). Förhåandenavr icke ika enka för finkrniga jrdarter:lutz (1934) visade att jrdar med hög erhat men i aggregatstruktur ättare säppte igenm sjunkvattnet än ättare jrdar i enkekarnstruktur. Någt sena'[e vvsade STAUFFNER 10ch SMITH (1937) vad de åka jrdarterna i en ch samma markprfi betyder för dräneringen. Framför at är deras. iakttageser över m r ä n e n s förmåga att förhindra en perkaering av str betydese. Den k e m i s k a s a m m a n s ä t t n i ~ g e n av sjunkvattnet i ysimeterförsöken rönte från början ika,strt. intresse sm mängden. Redan WAY (1850) ger en gd överbick över de ika näringsämnenas förekmst i ysimetervattnet. Senare kunde GILBERT ch WARINGTON (1882) visa att kvävet i sjunkvattnet i huvudsak består av nitratjner. De påvisade även väsentigt större kväveföruster i betäckt mark än i bevuxen. Det första försöket att så asidigt sm möjigt studera sjunkvattnet finner man hs GERLAOH (1926). Icke btt sjunkvattnets kemiska sammansättning utan även dess samband med jrdarter, ytavrinning etc. granskades. I Sverige är v. FEILITZENS (1912) ysimeterförsök från trvjrdar av strt intresse. Deras skgiga betydese är dck begränsad. J rdbruksförsök med ysimetrar ha icke öst frågan m hur näringstransprten imarkenmean markytan ch grundvattnet sker,ävenmmankunnat beräkna näringsförusterna genm urakning under v.issa grödr. De näringsmängder, sm evererats av ysimetrarna, har växat inm tämigen vida gränser berende på ika förutsättningar. övergången från fritt ti bundet vatten.ch vice versa berr på jrdartens krnstrek, prvym, humushat sv. Förutm fysikaiska förhåanden tikmma även de ständiga kemiska föränd1ingarna i markvätskan ti föjd av jnutbyte m. m. Det är därför tydigt abt den kemiska förändr.ing, sm markvätskan un-

104 104 T. TROEDSSON dergår på sin väg ner mt grundvattnet, är mycket kmpicerad ch icke enbart kan studeras med hjäp av ysimeterför,sök. Dessa är därtii icke atid utför da så att de mbsvara de i venktighetien rådande ur3jkningsbetingeserna. Anägges t. ex. ett ysir meterförsök på en åker åter man fta denna igga under en föjd av år med så iten bearbetning sm möjigt. Föjden bir att kapiärer. dy. uthidas, sm ge en ökad sjunkvattenmängd. [GERLACH (1926) har visat att urakningen i pöjda jrdar är betydigt större än i pöjda.] En annan rsak ti a.tt ysimeterförsöken icke infriat förhppningarna betr. ösandet av markens urakningsprbem, var att man ansåg att växtema för sin näringsförsörjning het var hänvisade ti de i mar,kvätskan östa jnsagen. Anda ti för några årtinden sedan var uppfattningen den, att markmineraen måste frigöra jner ti markvätskan ch att det först därefter var möjigt för växtigheten att medest.rötbevna absrhem ifrågavamnde närin:gsämnen (JENNY ch OvERsTREET 1939 m. f. Se även LuTZ ch CHANDLER 1946 s. 339).reaiteten sker näringsupptagandet des genm markvätskan direkt ch des genm ett jnutbyte mean katjner på rötternas yta ch katjnerna i markkiderna ch des genm rötternas direkta angripande av markmineraen. Ett sådant näringsupptagande påverkas av ett mycket strt anta faktrer. Det trde därför vara sjävkart att ysimeterresutaten för jrdbrukets de ur kemisk ch även fysikaisk synpunkt i huvudsak få anses representativa för förhåandena på den pats. där de anagts ch i varje fa ej utan vidare även för skgbevuxen mark. c. Skgiga ysimeterförsök Lysimeterförsök i skgsmark är betychigt mera säsynta än i åkerjrd. Detta trde med hänsyn ti det rdnade skgsbrukets reativt ringa åder i ch för sig vara naturigt. Därför är det dest mera beundransvärt att de få skgiga ysimeterförsök, sm utförts under de senaste hundra åren, är synnerigen vägjrda: Man har verkigen bemödat sig m att åta markprfien förbi så rörd sm möjigt. Naturigt vre m utveckingen av ysimetermetdiken inm jrdbruket direkt utnyttjats av skgsmännen, men föihåandet kan sägws v:ara det mvända. EBERMAYER (1879) fann nämigen redan tidigt att den för åkermark gängse ysimetermetden, där jrden ades i en behåare, sm std i förbindese med ett uppsamingskär, icke gav resutat i överensstämmese med de verkiga fönhåbandena i skgsmarken. Samme förfavtare (EBERMAYER 1873) hade dessförinnan gjrt jämförande undersökningar mean sjunkvattenmängderna i trädad jrd ch skgbunden mark. Resutaten tyda på mindre sjunkvattenmängder på djupare ager i skgsmarken än på öppen mark. Vid en jämförese mean sjunkvattenmängdema i mråden med 6-åriga granar, med 6-år iga bkar, med trv ch utan vegetatjin erhö EBERMAYER (1889, jfr äv.en GILBERT 1890) prentueut betydjigt mex.a sjunkvatten från trvmark ch vegetwtinsös mark än från ungskg ch skinaden bev sdörre ju ägre neder;börden var. Däremt bev den betydigt mindre då den åriga nederbörden närmade sig 1000 mm. EBERMAYER utgav år 1900 en sammanfattning av resutaten av sina undersökningar över vattenfaktrn i skgsmarken. Tyvärr har

105 VATTNET I SKOGSMARKEN 105 han ej utfört några kemiska anayser av sitt ysimetervatten. Dyika, dck rätt fåtaiga, kmma för skgens de först sent,ti utförande av JFFE (1932, 1933 a ch 1932 b) samt av LuNT (1935 ch 1937). Man har dest mer varit inriktad på att med hjäp av ysimetrar av ika sag studera sjäva infitratinen i skgsmarken. Därvid erhåna siffrr bi dck ftast synnerigen jämna ti föjd av vafiatiner i vegetatinen m. m. Trts detta ha försök gjrts att matematiskt bestämma ytvattnets infitratinshastighet av b. a. SHERMAN (1938). Den hydrgiska cyken trde dck även i skgsmarken vara atför kmpicerad för att kunna bindas i frmler, såvida försöksmrådet ijcke bir synnerjig;en strt (jfr BAIRD 1939). Försök att med hjäp av känsiga instrument bestämma infitratinshastigheten i skgsmarken ha utförts vid Appaachian Frest Experiment Statin. (BRATER 1939.) Resutaten av dessa försök finnas emeertid i en pubikatin sm hittis ej av mig kunnat åtkmmas. Skgsmar.kens förmåga att absrbera nederbörden iakttgs tidigt, ch föjden bev att man sedan fta utnyttjade skgsförna såsm markbetäckning på dhd jrd för att därigenm kunna göra jämföreser med betäckt ;mark. De tidigaste undersökningarna med skgsförn<f av detta sag utfördes sm van nämnts av EBERMAYER (1889). BiH LER (1881) utförde en de ysimetefförsök med trv, kakhatig jrd (förvittringsprdukt från Jura-frmatinen i Baden), sand ch mig, små1stenig ätt'era. Undersökningen utfördes i WaMis i Schweiz, där nederbörden är mm pr år. De sjunkva;btenmängder sm under 3 å:r nådde 1,2 m djup utgjrde 58% av den ttaa nederbörden. I frå.ga m åkerjrd visade sanden sig vara mest genmsäpphg ch därefter trvjrden, den kakrika jrden ch den steni;ga mätteran i nu nämnd: rdning. I barrskg fick BuRLER i ysimetrarna fnr de ika rnatikbetäckningarna fö,jande sjunkvattenmängder uttryckta såsm prcent ruv de för kamark erhåna värdena: Trvjrd 72 %, kakrik jrd 103 %, sand 90 % ch stenig mättera 73 %. Intressant är att trven ch 'ätderan i barrskg är iikartade vad beträffar genmsäppigheten. BuRLER (1895) fann senare att avrinningen från gräsbevjuxen buskvegetatin eer barrskg bev c:a 22 % ägre än från kamark. Denna siffra kan förefaa åg med hänsyn ti den höga nederbörden. Ti ungefär mtsvarande värde kmma dck även AuTEN (1934), RwE (1937) m. f. - JFFE (1933 a) är den hiuti1s ende frskare sm genm ysimeterförsk bestämt perkaeringen genm de ika hrisnterna i en järnpds. Lysimeterförsöken utfördes i New Jersey (1000 mm nederbörd), Det visade s~g därvid att btt 17 % av den perkerade vätskemängden från A1 når A2-hdsnten under ett år. Ett på1föjande år bev siffran b~tt 8.3 %. Nämnas bör att A1-s.kiktet åg 18 cm från markytan (vanför åg H 0, dvs. ett humusskikt). skgsmarkens prsitet i jämförese med åkerjrdens har ckså tagits upp ti disks~qn. AuTEN (1933) anser att den sekundäm prsiteten (sm åstadkmmes av rötter, uppfrysning m. m.) är betydigt större i skgsjrdar ch gör sig där mest gä.tande i de översta 15 centimetrarna. Samme 1författare anser sig ha påvisat rutt absrptinen av nederbördsvattnet är synnerigen str i skgsmarkens översta 2-3 cm för att sedan

106 106 T. TROEDSSON avtaga snabbare än i å!kerjrd. I Sverige med sin genmsnittiga nederbörd av 600 mm har detta förhå'ande givetvis en str betydese ch bör beaktas vid aa resnemang m skgsmar,kens förmåga att 1kvarhå]a stöne nederbördsmängder, utan att perkering i någn högre grad sker. För att undersöka infitratinen i skgsmark ade KITTREDGE (1938) ut tvenne ytr, den ~ena i ett skgsbestånd (25-30-årig Pinus radiata, 20 cm i brösthöjds diameter ch I meter höga), den andra på en hyggesbränd Bäck i ikartad skg. De markfysikaiska undersökningarna visade att rötter m. m. gjrde skgsjrden betydigt prösare än den yta sm varje år brändes. Vymvikterna bev 1.12 resp ch fuktighetshaterna 26.8 % resp %. Under sex år bedrevcs infitratinsförsök på dessa ytr. Resutaten visade att infitratinen var fyra gånger större i den skgsbevuxna ytan. Detta innebar icke att perkaeringen tih grundvattnet i skgsmark ckså skue vara så mycket större. KITTREDGE avsåg ti str de att med sina försök beysa ytersinen på kamark, ett prbem sm dck icke är ika aktuet i vårt and. På många håi i värden ä! däck ytersinen ett av de största: mamkprbemen man har. Överhuvud taget är sk~sförnans förmåga att absrbera häftiga nederbördsöversktt såsm skydd mt ytersin i detaj studerad av ett ferta frskare ss. LwnERMILK (1930), EnEN (1933), MuNNS (1938) m. f. Ett av de mest fu1ständiga för,söken att beräkna ba1ansen nederbörd-avrinningavdunstning för såvä skgs- sm å1kermark påbörjades av ENGLER i början av taet i Schweiz. ENGLER (1919, s. 563) visade att skinaderna i avrinning mean ett skgbevu:x;et mråde ch ett svagt skgbevuxet mråde är små. För resp. mråden ejjhö han 59.3 %ch 62 %. BuRGER (1931, 1934) 'har frtsatt ENGLERS bservatiner inm samma försöksmråden. Avrinningssiffrrna är höga ch tagas fta sm exempe för att därmed visa att avdunstningen från skgen icke är större än från öppen mark Därför bör de<t framhåas att ENGLERS vär,den grunda.sig på "k<jjier med mean 1500 ch 1600 mm nede11bönd p11 år. Dessutm är hans försöksmråden starkt kuperade, varav föjer att ytvattenavrinningen icke får förbises. De berömda schweiziska undersökningarna är föjaktigen icke tiämpbara i vårt and. LÅG (1948) diskuterar förhåandet mean nederbörd ch sjunkvattenmängd ch frarnhåer att smärre regnmängder mera säan förmår bida fritt sjunkvatten. Först under förutsättning att de ösa jrdarterna är het tunna erhåes ett samband mean nede!'börd ch sjunkvahenmängd. Detta samband existerar icke inm mäktigare jrdager ch LÅG (1948) uttrycker det såunda:»med andre rd ka akså en nedbzrmengde sm har 'bigisk virkning' vaere uten stpr.re direkte 'pedgisk virkning'». 0nELIN ch VmME (1945) ha ämnat uppgifter m de första ysimeterförsök, sm utförts i Nrge. I en ätt erjrd vid Nrges antbrukshögska, där årsnederbörden var 760 mm, erhös sjunkvattenmängder sm i genmsnitt mtsvarar 52 % av ttanederbörden (1.1 m djup). Vid extrapering visar det sig att ingen avrinning från mtsvarande mrådesker, m årsnederbörden igger under c:a 470 mm. MAsCHHAUPT (1938) har från mtsvarande försök i Grningen ckså erhåit värdet 500 mm såsm minimum för att

107 VATTNET I SKOGSMARKEN 107 öve1'huvud taget någt sjunkvatten ska kunna erhåas. Rthamstedförsöken gav emeertid på abeväxt mark sjunkvanten redan efter 270 mm årsnederbörd. 0nELIN ch VmME anser sig ha påyisat aut marrk, sm icke bär gröda, ger mm mindre mängd sjunkvatten. I detta sammanhang bör Eberwadysimeterförsöken mnämnas. Dessa (W. FRIEDRICH 1950) mfatta b. a. ysimeterförsök (betr. knstruktinen av ysimetern, se BARTELs 1933 s. 205) med unga granpantr på sandjrd. De gåv under åren en medeavdunstning på 461 mm, medan nederhörden var 582 mm. På mtsvarande mark - under samma pe1id _:_ bev avdunstningen från gräsvegetatin 337 mm. Överensstämmesen med "\L)nELIN ch VmMES resutat är.gd. Ett ferta före sök har gjrts för att bestämma det matematiska sambandet mean nederbörd ch urbkning inte minst i USA (t. ex. HRTON 1939). På beväxt mark erhåas tämigen amängitiga avrinningsvärden (mkring 5 % för mm nederbörd), men så snart vegetatin av någt sag har möjighet att påverka infitratinen, är avrinningen nästan atid betydigt mindre. De nrska försöken visa, att nede11bördens strek är av avgörande betydese för erhåna mängder sjunkvatten. Dck får man ej förgömma temperaturens inverkan på avdustningen, sm gör att Ikaer med samma nederbötdsmängd men med ika temperaturföi1håanden icke kunna jämföras. Vegetatinsperidens ängd spear ckså en väsentig r. Sedan tikmmer ytterigare en faktr nämigen ysime!erförsökens knstruktin. Sm tidigare nämnts beräknas avdunstningen sm en skinad mean nederbörd ch sjunkvavtenmängd, varvid aa fekär i ysimeterknstruktineri - antingen de nu giva för högeuer för, åg sjunkvattenmängd ~ kmmer att inverka på avdunstningsvärdet. De ara festa ysimeterrförsök - de nnska ej undantagna - är vanigen utförda så att man grävt en fyrkantig kammare, vars väggar ch gv gjutits med cement e. dy. Det trde vara frånkmigt att sjunkvattenmängderna böra bi stra i prprtin tiysimeterförsökets markytestrek. Ju mindje markyta ysimeterförsöket mfattar dest större r spear infitratinen utmed ysimeterns innerväggar. Dvs. principen är ungefär densamma sm vid häinfihratin. Den av JFFE (se van) använda ysimeten:ännan (hån början knstruerad av EBERMAYER), sm inskjutes i den rörda markprfien, undviker b. a. dessa fekär. Egendmigt ng tyckes EBER MAYER icke ha använt sig av denna ränna i sådan utsträckning att pubicerade värden föreigga, dck påvisade han (1873 s. 218) att trts att nederbörden i skgsmark (ti föjd mr krntakets inte:rceptin) vanigen var 26 % mindre än inm öppen mark, erhös mera sjunkvatten inm det skgbevuxna mrådet än inm det fria. Dck bev aikhetema mi:ndr,e på: c:a 1,2 metens djup under mar,kyta. Denn<a sistnämnda iaktta gese visar att man på störr e djup e14hå1er at mindre sjunkvatten i skgkädd mark. Från försök i den skgiga försöksanstaten i Mi.inchen åren (årsnederböjd 855 mm) anger EBERMAYER (1910 s. 31) avt sjunkvattenmängderna från öppen mark äm dubbet så snm, sm under gnanskg. De van reaterade arbetena är, sm nämnts, icke atid jämförbara med vattenhaansen i vår skgsmark. Humiditeten, jrdartstypen, skgsträdens åder etc. är några

108 108 T. TROEDSSON få av de faktrer sm inverka på sjunkvattnets perkering. Otaiga ysimeterförsök måste tydigen uteöras med ett strt anta varierande försöksbetingeser för att man ska kunna få reprducerbara värden för ika typer av skgsmark. Jämföras exempevis BuRGERs avrinningsvärden med JFFEs ysimeterförsök enigt van, mtsäga de varandra ttat. Redan nu må nämnas att förf.:s (se nedan i föjande dekapite) ch STÅL FELTS (1944) skgiga ysimeterförsök är samstämmiga, dvs. i intet av våra försök har sjunkvatten erhåits på meters djup. I detta sammanhang må nämnas vissa undersökningar på Java, där CsTER (1937) framhåer:»even during the wet mnsn, when minfa des nt exceed 3000 mm a year r 250 mm a mnth, many types f vegetatin use t:he tta amunt f water percating int tjhe si. ReaHarestatin f the pains in the trpics is generay nt cnductive t the fw f springs.» (Jfr även MHR ch VAN BAREN 1954 s. 77.) \2)DELIN ch VrnMES (1945) undersökningar m. f. stöden ss ckså i våra undersöknings!esutat, men trts detta erhåer ma' tviveaktigt en avrinning i södra ch meersta Sverige sm mtsvarar % av den ttaa nederbörden. Sker huvuddräneringen utmed häar ch i rtkanaer eer är ysimeterförsök i skgsmarker fuständigt missvisande? Häimpedimentprcenten är åg (- 4 %) enigt riksskgstaxeringen ch rötter är förhåandevis sparsamma enigt KALELA (1949) på större djup än 40 cm. Det är uppenbart at förf.:s resutat måste sätta,s i samband icke btt med hittis utförda ysimeterförsök, utan ckså med avrinningsförihåandena i vårt and. Sjunkvattnets förekmst ch egenskaper måste emeertid först undersökas, viket ckså är gjrt i detta ch de närmast föjande kapiten. 3. L ysimeterförsö~ inm B jurfrs krnpark Variatinerna i hittis e~;hå:na 1ysimetervärden är förkar1iga med häm;yn ti det stra anta varierade faktrer sm påverika sjunkvattnet Sådana är främst växtslag, jrdart, jiddmån, nederbördsmängd ch t,emperatur. nfitra;tinen i marken är därför synnerigen regebunden ch dess bepp växhr inm vida gränser. I en markprfi har sjunkvattnet många skikt att passem innan grundvattnet uppnås, ch det är därfö[ täm[~gen sjävkarrt, att ert exa1kt fömtsägande av den jnkncentratin sjunkvabtne:t hinner få ej trde vara möjigt ens med täta ysimeterserier. A andra sidan är sm van visats de stra ikheterna i kemiskt hänseende mean grundvatten ch ytvatten sående. Det har därför varit av strt intresse att undersöka sjunkvattnet på ika nivåer av markprfien. För detta ändamå ha tämigen enka ysimeterförsö'k agts, framför at å Bjurfrs 1krnpark. Ett ideaiskt sådant brde mfatta en så str yta, att vattenavrinningen från ett het bestånd ch ej endast från någn enstaka kvadratmeter erhåes. Förf. har emeertid av såvä kstnads- sm tidsskä set~ sig nödsakad att utnyttja betydigt mindre ysimeterförsk med ur teknisk synpunkt tämigen be-

109 VATTNET I SKOGSMARKEN 109 gränsad ivsängd. Resutaten härav få därdör endast anses sm vägedande för frtsatta undersökningar. På försiag av dcenten C. O. T AMM va,des en ysimeterknstru'ktin --:- en ränna - sm ursprungigen utarbetats a:v EBERMAYER. Knstruktinen framgår a:v fig FöDdearna med denna ä1~, wtt den kan anbringas på ett sådant sätt att markprmen förbir rubbad ch att den är förhåandevis biig i anskaffning, medan dess nackdear b. a. är att täta bservatiner måste,göras samt att Uvsängden är begränsad. De tvenne patser å Bjurfrs krnpark sm utvades för ysimeterför50k undersöktes stånd:ctsmässigt synnerigen ngguannt för att föjande önskemå skue ti.jgdses. Framför. au t brde försöken äggas des i mränmark ( svaad) ch des i srterade jrdar. Områdena måste vara pana, deras skgstyper någvunda jämförbara ch även s. a. s. nrmaa för Meansverige. Beståndens åder brde ckså vara ikartad' för de bägge ytrna. Dessutm brde de igga så att de med ätthet kunde skötas, såunda icke för ån~t från väg. Sut1igen utvades tvenne mråden i årig husiiissrik tagranskg, det ena inm det stra, plana mränmiådet km S B jurfrs herr:gård ch det andra på distasidan av den ia rustensåsen öster m Dammsjön. På kakartan i fi.g. 8 är försöksmrådena markerade med Lh L2 resp. L 3-L8 Inm det förra försöksri.rådet anades tvenne Iysimetergrpar med vardera ett ferta rännr. Jrdarten är,~andig-mig mrän utan tendens ti ytst~nighet. Däremt är den stenig på djupet, viket försvårade frampreparerandet av vertikaa, jämna mränvä,gigar Ii vika ~ysimeterrännrna kunna sås in. Mränens mekaniska sammansättning fmmgår ur tab. 50, anaiys 9. Lkakartan visar försökens expnering i,ika väderstreck. Försök L 1 ch L 2: 70-årig barrbandskg av bnitet 3, tämigen väsuten. Försöken igga inti varandra i en, gesare de av beståndet. Rakt vanför försök L 1 står en större ta vars grendrpp når in på försöksy.tan, men teretiskt sett brde ett dyikt nederbördstisktt hamn:a Uta:för de inskjutna ysimeterrännrna. Vid starka vindförhåhanden erhåes dck därigenm ett tämigen strt extratisktt i rännrna. Vegetatinen vid försök L 1 består av Majanthemum bifium t, Meampyrum pratense t, Deschampsia fexusa t, Hycmium spiendens y, Dierannm sp. e. Vid L 2 av Vaccinium Myrtius s, Vaccinium Vitis-idaea e, Majanthemum bifium e, Deschampsia fexusa e, Hycmium spendens y-r, Peurzium Schreberi r. Kring vardera Eörsöksgrpen pacerades tre ti fyra enka regnmätare (gasfaska med tratt) i i!ka väderstreck för att m möjiigt ge en uppfattning m den genmsnittiga nederbördsmängd, sm når markytan. Dessutm har vävden från den vid B jurfrs skgsska beägna statin, sm änmar bservatiner til Sveriges MeterJ" giska ch Hydmgiska ImtitUJtet, använts för att enhåua jämföreisevärden. I nedanstående tabeer ha resutaten av ysimeterförsöken inm mränytan sammanfattats. Rännrnas regebundna numrering är betingad av att fätförsöken frtfarande är i gång.

110 Datum Datum -~~~ ~,.Q s ~ ~~ ~ c6 ; ~ ~] ~ : ic6 m~= 'f ~~ "5 ~~ ~ ~ ~ ~~ z ~" ~ mm. 2/ ,1 11j9 23,1 26;9 25,7 29,9 5,1 12/10 24,2 25/10 27,2 31!10 26,5 16/ ,1 20,2 62,9 20/3 12,0 12/ /4 23/4 2, ,1 24/5 10, , , ,2 26/7 40,5 18j8 26,2 29,8 41, , ,8 28/11 21,6 S:a 867,71 S:a/1 år 759,4 N ederbörd i regnmätare Jyiederschagsmenge im Regenmesser mm N s v 32,0 20,0 15,2 21,0 18,2 1 ~ ') J 12,1 48,0 27,1 36,0 39,0 24,0 24,1 39,3 ') 20,2 6,7 49,2 31,5 Fu Fu 34,5. 31, ,6 29,5 39,1 10,0 38,9 27,8 38,1 8,7 Tabe 27. Lysimeterförsök (Lt) å Bjurfrs krnpark. (Sandig-mig mrän.) L}'simeterversuche (L,) im Sta;a,tsfrst Bjurfrs. 36,0 26,0 30,8 25,0 27,1 ') 10,1 3,2 43,2 30,0 Fu 30,0 5 31,5 28,9 38,3 8,9 44,5 20,0 24,2 23,4 27,1 ') 12,6 2,1 45,4 28,9 Fu 35,1 6 37,1 30,0 41,1 9,8 Lysimeter 12 Djup: 0.65 m Tiefe: 0.65 m Sc ~ ~;5!1 Q,) ~ ""'"C... Anta ~"' "' ~ -"'.'".! ; m ~~!~..S;g~~~ -=~~>"' ~ ~:~;!E _:i~~~ Anzah..!:1:1 j c: d... ~ ~~ m ~ t> 8~ ~~.. ~ e e ~ -~ m mm I; ~~ 5,0 ss Ej bserverad 0,2 1,3 0,6 0,4 3,9 0,5 0,2 1,4 4,2 0,1 0,3 13,1 12,8 0,7 5,6 2,7 1,5 3,0 <8,2 0,4 0,7 1,5% 1,7% ') Nederbörd ej bserverad vintertid. 2 ) Ej rmätbaa- sjunikva.tenmängd. Prv nr Prbe nr Anta m Anzah m m ~ 624 Lysimeter 13 Djup: 0.60 m Tiefe: 0.60 m ~ åi ' ce ~=.J. Q,) ~ ca~~! "''"0~~~-"'J ~ ""b)~ ~- C Q =s= s,. ~ ;:::,.c~"'-!~'\. t::e~~>~""~ 1! <:S::: j 1.:15~:<!~ ==... ~~ Q; "" Q;~ 1:"" ~ ~ ~ e~ g1 mm P< S;~ Ej bserverad 1,8 6,8 2,9 12,2 1,6 6,8 0,9 3,2 10,8 1,4 0,5 2,0 4,4 5,9 <1;1,6 0,3 0,8 0,5 1,4 28,6 3,3% 28,1 3,7% Prv nr Prbe nr Lysime Lysimeter 15 meter 14 Djup: 0.95 m ''iefe: 0.95 m - ~dgpm ~ ~..! ~ H Tiefe: ~ f> _:.,,! = Prv 0.80 m Anta ~'&J"'~ ~,:a]..!~~ nr r:ec!=>"'r..ts~ Anta m ~ "" ~ ~ "',:; ~ :;; 1:: Pr m I ~ S ~ ~ ~ :': ~ ~ be Anzah m m Ej bserverad X2) D Anzah m m 42 X2) X2) x 2) x 2) X2) X2) ~ : 0,8 I 0,8 ~ ~ ~~ $ ~ nr Q,) ~ g'"o (,) ~ I; ~ ~~E~ nr mm ~ Ej bserverad 0,8 3,6 0,09% 0,11% 293b... ~,_.;,j ~ t5 IJ ~ z

111 ~ ~. ~ Datum Datum Nederbörd å Bjurfrs skgsska Niederschagsmenge bei der Frstschue in Bjurfrs mm 2; ,1 111/9 23,1 126,9 25,7 129/9 5,1 24,2 112/10 25J10 27,2 31/10 26,5 116/ ,1 20/2 62,9 20;3 12,0 12/4 57,9 16/4 23/4 2,2 3j5 10,1 C\A r-' 24j5 ~~ ~ 10,9 10j6 61,2 4j7 40,2 14/7 108,2 26/7 40,5 18/8 26,2 29;8 41,1 27;9 34,9 29j10 51,8 28j 21,6 S:a 867,7 S:a/1 år 759,4 Tabe28. Lysimeterförsök (L,) å Bjurfrs krnpark. (Sandig-mig mrän.) Lysimeterversuche (L.) im Staatsfrst Bjurfrs. Lysimeter 16 Lysimeter 17 Nederbörd i regnmätare Djup m Djup 0.60 m Tiefe 0.35 m Tiefe 0.60 m Prcent av Anta Parkerad Prcent av kaa mede Anta Parkerad Prv kaa mede- Niederschagsmenge im m regnmängd nederbörden mi regnmängd nr ned m börden Regenmesser Prcent der Anzah Perkierte Prcent der kaen Nie Prbe Anzah Perkierte mm kaen Nie- m Regenmenge derschags- nr m Regenmenge derschags- mittewerte mittewerte % N s v m mm % m mm I I 42,0 46,0 33,0 41,0 i I I 29,0 26,0 22,0 28, ,8 82, ,4 27,2 27,0 25, ,1 58, ,2 0,8 25,9 29,4 28,8 27, ,4 26, ,3 28,1 27,4 25, ,7 28,0 318 O L) ) ) ) O ( 92 4,4 321 x s) 25 1,2 328 O' 30 1, ,1 16,1 14,1 15,4... ~ ~ 4,1 4,2 2,3-1,5 45,5 47,6 47,2 Fu 2 ) ,4 32, ,2 32,1 30,0 33,4 Fu Fu Fu Fu 32,6. 33,1 30,9 33, ,8 63, ,2 0, ,5 35,1 35,9 37,0 9 0,4 1, ,1 0,3 128,1 30,6 29,7 30,2 38,5 39,4. 40,1 38,1 4 0,2 0,5 387 ~' 8,9 10,5 9,5 199~ 95,8 11,0% 11 0, ') Nederbörd ej bserverad vintertid. 2 ) Minst 51 mm. ") Ej mätbax ~ju111kvattenmängd:. 0,06% 95,6 12,6% 11 0,5 0,06% Prv nr Prbe nr Lysimeter 18 Djup 0.90 m Tiefe 0.90 m Anta m Anzah m mi I I X3) x s) X") x s) x s) X") ~...,...,... z m (fj 8 (fj ~ ~ z......

112 2 T. TR:OEDSSON Ta,be 29. Sjunkvattenmängd på ika djup i prcent av årsnederbörden. Försök L, ch L,. Die Sikerwassermenge in verschiedenen Tiefen in Przenten des jährichen Niederschages angegehen. Årsnederbörd: Niedt'rschäge: 759 mm Perkerad mängd i % av årsncderbörden. Siekerwassermengen in % des jährichen Niedersch1ages Lysimeter Lysimeter Lysimeter Lysimeter /Lysimeter /Lysimeter /Lysimeter ,60 m 0,65 m 0,80 m 0,95 m 0,35 m 0,60 m 0,90 m 3,7 1,7 0,11 12,6 0,06 Tabe 29 visar att årsnederbörden vid Bjurfrs skgsska varit 759 mm, ch att 3.7 % därav nått 60 cm djup, 1.7 % 65 cm djup, O % 80 cm djup ch 0.11 % 95 cm djup. Såsm framgår av tabeerna 27 ch 28 ha de kaa r,egnmätarna icke avästs vintertid. Det är därför icke möjigt att säga hur str de av den k a a årsnederbörden sm når ika djup. Förf. ha'r medvetet undvikit att pacera ysimeterförsöken under större träd, utan smärre gän~r, vä mgärdade av träd, har i stäet utvats, för att icke träddrpp. dy. ska ge upphv ti värden av enbart ka betydese. De kaa regnmätarna ha sm synes av tabeerna nära ng genmgående erhåit för åga mängder i jämförese med statinen vid Bjurfrs skgsska. Detta berr på trädens regnsku~ga. En berättigad invändning mt förf:s försök vre därför att stradear av nedej1börden fångas upp av trädkrnrna ch når marken utmed stammarna, varför ysimeterförsöken skuhe ge för ~åga värden. Lysimetrarna brde därför kanske ha pacerats des inunder träd, des i,gäntr ch des på öppen mark Mt detta må dck erinras att mået var att undersöka det s j u n k v a t t e n sm passerar den husmssbetäcktctj mad<;en i ett nrmat skgsbestånd. Om försök ska paceras under träden trde ett m y c k e t s t r t a n t a f.vdras för att få amängitiga värden. Dessutm trdie nederbörd, sm når marken, bi mera jämnt bördead i gäntr än under träden, vars grva rötter måste befrdra en jämn perkaering nedåt. De ti synes sumpmässigt varierande mängderna i ~ysimeterrännrna anser förf. i många fa ber på rtkanaer. dy. sm icke atid befinna; sig i statiskt äge; det trde ständigt ske förändringar i de översta markskikten ti föjd arv rttiväxt etc., sm eder nederbörden i 1ka»rtbanr». Det måjste föreigga i viss mån dynamiska infitratinsförhåhanden i marken, viket ~ör att ysimeterförsök av aa sag bi synnedigen svåra att tka på rätt sätt. Sm framgår av tabe 30 är jnkncentratinerna i sjunkvattnet höga. Kaium förekmmer i högre haher än sm påträffats i grund- eer. ytvattnet. Natriumjnen däj1emt fäirekmmer i sjunkvattnet i ungefär samma knentratin sm i grundvatt-

113 VATTNET I SKOGSMARKEN Tabe 30. Sjunkvattnets kemiska sammansättning. (Bjurfrs ysimeterförsök.) Die chemische Zusammensetzung des Sickerwassers. (Bjurf:rs Lysimeterversuch.) Anays nr Lysimeter Djup i m. Ca N a K mg/ Tiefe in m ,50 10,4 1,8 4, ,50 12,4 2,3 4, ,50 18,2 6,9 5, ,50 9,2 7,0 6, ,50 8,4 5,1 3, ,50 5,9 1,9 7, ,50 6,8 4,3 5, ,50 7,1 5,8 6, ,50 2,9 9,2 4,5 12 Ö,65 2,4 5,7 6, ,65 9,8 5,8 4, ,65 7,1 6,2 3, ,65 5,9 6,4 5, ,65 6,2 3,4 4, ,65 7,0 2,1 3, ,65 5,1 7,6 6, ,65 9,0 8,0 1, ,65 8,4 9,1 7, ,65 6,3 9,0 1, ,65 2,1 2,5 2, ,65 8,4 8,1 3, ,60 12,0 5,6 4, ,60 8,5 8,9 6, ,60 9,1 2,4 7, ,60 4,5 8,1 2, ,60 5,3 1,9 6, ,60 5,2 4,2 7, ,60 8,2 6,0 5, ,60 7,1 5,8 5, ,60 7,4 7,2 3, ,60 3,4 3,4 3, ,60 1,5 8,1 5,9 293 b 15 0,90 6,1 7,1 4, ,90 10,8 5,4 8, ,90 12,4 5,3 2, ,90 3,9. 2,8 6,5 Frts. å nästa sida.

114 114 T. TROEDSSON TabeH 30. Frts. Anays nr Lysimeter Djup i m. Ca N a K mg/ Tiefe in m ,90 8,5 9,2 5, ,90 6,9 3,4 4, ,90 7,9 5,2 1, ,90 8,2 6,9 3, ,90 3,5 7,1 5, ,90 9,3 7,2 2, ,90 2, ,90 2,9 1,1 6, ,90 5,9 4,9 3, ,90 6,2 5,2 4, ,90 1,8 3,9 2,9 net. Detta berr trigen på att denna jn mindre ätt fastägges. Kaciumhaterna är högre än i grundvattnet inm Bjurfrsmrådet. Såsm jämförese med ysimeterförsöken å mränmark pacerades 11 ysimetrar i sandigt grus inm distabidningarna ti den ia ruhtensåsen öster m Dammsjön (fig. 8). Dessa ysimetrar är fördeade på fem grpar (försök L 3-L7). Lkaibeskrivning: I samtiga fa består trädskiktet av årig harrbandskg av bnitet 3. Jrdartsana1y<s nr 6 tajb. 50. MaiOkv6geita<tinen var inm de ika försöken fö~ ande: Försök L 3 : Vaccinium Vitis-idaea r, Vaccinium Myrtius r, Peurzium Schreberi y, Dicranum sp. s, Hycmium spiendens r. Försök L 4 : Vaccinium Myrtius s, Hyicmium spiendens r-y, Pieurzium Schreberi e. Försök L 5 : Hyicmium spiendens y, Pieurzium Schreberi r. Försök L 6 : V accinium MyrtiLus t, Majanthemum bifium s, Pieurzium Sphreberi r-y, Hycmium spiendens r. Försök L 7 : Vaccinium Vitis-idaea r, Deschampsia fexusa e, Peurzium Schreberi r, Hyicmium spiendens r. Resutaten från Dammsjöförsöken framgå av tabe 31. I grusmateriaet er häs praktiskt taget inga sjunkvattenmängder i [ysimetrarna. Att ysimeterränna 7 under ett år mttagit mängder mtsvarande 1,4% av ttanederbörden trde antingen ber på rrsöksfe eher en' tiufäig rtdränering, då större deen därav km redan i början av försöksperiden. Tabe 30 visar anaysvärdena för det sjunkvadten sm uppsarniats i ysimetrarna under hea försöksperiden. Aven här ha mycket höga hater erhåits, sm ikaså är betydigt högre än grund- eer ytvattnets. Högsta kaciumhaten har e11håits i ysimeterränna m 7, sm gav ända tih 18,2 mg/iter. Minimihaten är 2,9 mg/iter. För mränerna var mtsvarande siffrr 12.4 ch 1,8 mg/iter. De båda ägre haterna mtsvara ungefärigen streken a1v g r u n dc v a t t n e t s kaciurnkncentratin. Sjunkvattnets jnkncentratiner är stundm högre i det sandiga gruset än,i den finkrniga mränen. J a g a n s e r at t d P. n

115 Tabe 31. Lysimeterförsök (L 3-L 7 ) å Bjurfrs krnpark. (Sandigt grus.) Lysimeterversuche (L.-L7) im Staatsfrst Bjurfrs. Datum Datum Nederbörd å Bjurfrs skgsska mm 2/ ,1 11/9 23,1 26/9 25,7 29/9 5,1 12/10 24,2 25j10 27,2 31/10 26,5 16/ ,1 120j2 62,9 20/3-12,0 12/4 57,9 16/4 23/4 2,2 3/5 10,1 24/5 10,9 110j6 61,2 4j7 40,2 14/7 108,2 26/7 40,5 18/8 26,2 29/8 41,1 27/9 34,9 29/10 51,8 28/11 21,6 S:a 867,7 S:_a/1 år 759,4 Lysimeterförsök 3 (Ls) Lysimetert'örsök 4 (L ) Lysimetert'örsök 5 (L s) Lysimeterversuche 3 (L3) Lysimeterversuche 4 (L4) Lysimeterversuche 5 (LS) Nederbörd j ~ysimeter 11 ~ysimeter 2 Nederbörd i L_ysimeter 31 L_ysimeter 4 Nederbörd i Lysimeter 5 regnmätare DJup: 0.45 mtdjup: 0.98 m regnmätare DJUp: 0.40 "'t DJup: 0.90m regnmätare Djup: 0.50 m Tiefe: 0.45 m Tiefe: 0.98 m Tiefe: 0.40 m Tiefe: 0,90 m Tiefe: O 50 m Nieder- Niederschagsmenge Nieder- Nie derschagsmenge Anta Anta schagsmenge Anta Anta schagsmenge Anta im Regen- m m m bei der Frstim Regen- m im &gen- mi messer schue in messer Anzah Anzah messer Anzah Anzah Bjurfrs ""g~$1 ~1-i_"'f j~ '"'~=:tp~~:.g ~:s~ e.s "f:~ Anzah ~ Sn~ ~ ~i~~ mm m m mm m m mm m ~~~~=..:.. i ~ ~ ~~ ~ tv mi m I tv mi m] I N s mi mm e Q: e 1: ~'<s~..!: ,0 23,51 19,6119,4 18,61 18,5 24,2 21,3 22,8 18,0 21,0 19,3 26,0 25,0 19,8 24,5 21,9120,8 19,8 7,0 9,0 4,4 3,4 6,0 5,5 5,2 20,6 24,0 25,6 28,4 27,2 22,0 23,6 24,4 27,0 27,2 29,1 27,4 i26,7 27,1 20,1 24,3 x ) 26,2 28,5 x 2) 28,2 24,0 25,6 } ' ') ') ') ) ) ') x ) x ) x ) 10,5 10,8 12,0 12,8 12,1 9,3 9,1 4,2 5,1 4,8 3,1 2,5 2, ,1 48,2 45,2 49,7 43,4146,8 45,7 30,2 35,1 29,8 30,4 31,5 33,2 30,0 Fu Fu Fu Fu ~'uifu Fu 33,4 31,2 34,2 31,6 31,5 30,4 32, is 3 38,1 37,2 37,4 35,1 37,4 135,4 36,5 21,7 20,8 26,1 25,4 22,3 24,7 22,4 42,1 40,1 40,5 39,8 39,5 140,6 37,1 10,1 10,2 9,8 (' ' 110,1111,119, ,0 0,13% 1 ) Nederbörd ej bserv.erad vintertid~ 2 ) Ej mätbar sjujniwaa:tenmängd. 1,0 0,12% Prv nr Prbe nr Lysimeter 6 Djup: 0.97 m Tiefe: 0.97 m t Anta m Anzah m mi x ) 378 ~ z tr1 >-!,... [J 8 [J z -... VI

116 Ta'JJe 3 L Fems. Datum Datum 2/9 11/9 26/9 29/9 I I N ,3 19,8 20,8 12/10 25/10 31/10 16/ ;2 8,3 19,2 20,4 19,2 ). 20j3 12/4 16/4.23/4 3/5 7,4 24/5 5,1 10/6 45,7 4j7 30,3 14/7 Fu 26/7 33,4 18/8 7 29/8 36,4 27j9 23,1 29;10 42,0 28/11 ; 8,9 S:a r_ ~2 ~ ~~~ Nederbörd i regnmätare Niederschagsmenge im Regenmesser mm s 29,0 22,5 28,5 8,4 24,2 25,1 26,2 ) 28,3 23,0 25,4 8,0 19,2 20,2 18,5 ') 14,2 47,1 3,5 2,3 50!1 48,3 31,4 32,4 Fu Fu 31,7 32, ,~ 36,7 24,8 27,3 41,8 43,1 9,2 12,1.. ~ Anta m A.nzah m m x ) ,6 2,2 0,5 2,3 0,6 2,4 0,4 4,9 4,9 23,4 1,1 5,0 2,1 9,9 0,6 1,3 10,8 1,2% 10,8 1,4% Prv nr Pr be nr Lysimeter 8., Lysimeter 9 Djup: 1,00 m Djup: 1.53 m \Tiefe: 1.00 m Tiefe: 1,53 m Anta Anta m! m! Anzah Anzah m m m! m x J x 2) x ),n x2) x ) x ) x ) Lysimeterfursök 6 (L ) Lysimeterversuche 6 (L6) Lysimeter 7 Djup: 0.50 m Tiefe: 0.50 m Prcent av Perkerad kaa mede regnmängd nederbörden. Prcent der Perkr.erte kaen Nie- Regenmenge derschagsmm mittewerte % Lysimeterförsök 7 (L7) Lysimetetversuche 7 (L7) Nederbör.d i L.ysimeter 10,Lysimeter 11 regnmätare DJup: 0.43 m Djup: 0,95 m Tiefe: 0.43 m Tiefe: 0.95 m Niederschagsmenge im Anta Anta Regenmesser m m mm Anzah m Anzah mi m! 35,0 30,5 26,0 24,0 29,4. 31,5 29,9 9,0 9,5 8,5 22,6 24,8 22,2 23,2 28,3 24,1 25,1 24,1 23,2 ') ') ') 13,4 12,2 10,1 3,1 4,5 3,2 45,0 46,8 44,9 28,2 25,5 27,4 Fu Fu Fu 33,1 34,3 34,3 5 4 ci' 37,4 36,5 3~,3 26,8 28,5 24,2 41,2 43,1 40,1 12,0 13,2 110,1 2) 2) x ) x ) x ) "' ~.,..., f5!!i ti m z

117 VATTNET I SKOGSMARKEN 117 h ö g r e s j u n k v a t t e n m ä n g d e n c h d e ä g r e j n k n c e n t r a t i n e rna den s a n d i g"m i g a m r å n e n m å s t e i n n e b ä r a a t t s t e n i g h e t e n - ä v e n m y t s t e n i g h e t e j f ö r m ä r k e s - b e t y der mer för infitratinen i skgsmarken än mränens f i n j r d s h a t. Både i mrän- ch grusmarksförsöken försvinna å andra sidan sjunkvattenmängderna nästan het på cm djup. Fr.. m. smmaren 1953 ha försak utagts i avsikt att studera infitratinshastighet ch rtdrä:nering i skgsmark. Dessa försök ha givit så intressanta resutat att förf. redajn här preiminärt vi framägga dem. Dds har med ysimetjerrän.nr iinhtratinshastigheten under stenar ch b1ck bestämts, ch des har så att säga artificiea >>rtsystem>> byggts upp från ytan ner ti andra ysimeterrännr med hjäp av piantråd. Piantrådarna ha icke varit raka utan böjda eer skruvade. De högsta sjunkvattenmängderna- mtsvarande över 100 % av den ttat fauna nederbörden- erhös i den ysimeter, ti viken fyra a fem trådar nedförts. Med hänsyn ti de åga mängder sm nrmat uppsamas i ysimetrarna, är dessa värden anmärkningsvärt höga. I de ysimeterrännr sm pacerats under bck, sm nå u;pp ö v e r hrumustäcket, ha mer än 200 % av ttainederbövden uppsamats. Ligga bcken däremt het u n-. d e r humustäcket har inget vatten erhåhits i underiggande rännr. Aven bevattningsförsök ha utförts. Destierat, ksyremättat vatten, mtsvarande en nederbördsmängd av 220 mm, utspriddes den 20/ vid :rsimeterförsök L4 ch 12 daga1r senaide uppmitttes i rännan på 0,40 m djup 33 mi \'8:Jtten, mtsvamande en nederbörd på 3,2 mm. Anaysen därav gav för kaium 4,0 för natrium 3,4 ch för kacium 0,8 mg/iter. T rts att dessa prehmii11ära resutat är grundade på f.örsök i mycket iten s'kaa, anser förf. sig i någn mån kunna st:ödja sig på dem i sutkapitet, där baansen me!an nedej1börd ch avrinning närmare sikah diskuteras. Anmärkas bör att försöken utför~es smmartid, då man annars tämigen genmgående icke erhåer vatten i ysimetrarna. S a m m a n f a t t n i n g a v y s i m e t e r f ö r s ö k e n i B j u rf r s: L ysimeterför.söken på des mränmar,k, des samdigt,grus visade ant betydi~t störne nederbördsmängder förmå tränga ned genm den förra än genm den senare jrdartstypen. Detta skue kunna förkaras med att mränens sten~ghet, även m sm på försöksc patsen ytstenighet ej föreigger, befrdrar en snabb infitratin genm humustäcket. I andra avseenden erhs så små variatiner i resutaten för de båda jrdartsty perna, att man därav förviss ej vågar draga atför vittgående sutsatser. A andra sidan erhös i intet fa någt rinnande eer si ppr1ande sjunkvatten på större djup än meter. Dessa resutat gäa dck endast f ö r p a n m a dz i g ä n t r. D e t v a t t e n, s m s i p p t a r u t m e d träden har ej studerats i detta fa. Den ttaa nederbörden för Bjurfrsmrådet var under ysimeterförsökens bedrivande enigt fficieha uppgifter 755 mm, dvs. hade ett maximivärde sm sedan 1928 endast äventräffats ånen 1935 (877 mm), 1944 (925 mm) ch 1945 (761 mm). De ermhna resutaten!kunna såedes

118 118 T. TROEDSSON Tabe 32. Lysimeterförsök Lysirneterversuche Nederbörd Ly imeter Lysimeter 2 vid Hägernäs Nederbörd i Djup: 0,5 m Djup: 1.1 m 7/ Datum regnmätare Tiefe; 0.5 m Tiefe; 1.1 m 31/3-52, vid Röskär 1/4- Perke Prcent av Niederschagsmenge Anta Perke- Prcent av 52-28/11-53 im Regenmesser Anta rad regn- kaa mede- Prv rad regn- kaa medem! Prv Nieder- m! mängd nederbörden nr mängd nederbörd~ n nr schagsmenge Perki- Prcent der An- Perki- Prcent der Datum bei Hägernäs mm Anzah erte kaen Nie- Pr be zah erte Re- kaen Nie- P rbe 7/ /3 m Regen- derschags- nr m gen derschags- nr -52,beiRöskär N s v m! me ng e mittewerte men ge mittewerte m 1/4-5228/11-53 mm % mm % 7/ ,4 14,5 14,5 13,8 20/12 19,1 14,3 14,2 13,5 12/ ,3 13,1 26, ,8 10j2 16,2 13,6 25,2 8,5 15,5 7/4 50,0 17,0 13,8 15,( ,5 395, /4 7,5 14,0 14,1 20,1 2~/4 12,5 4,6 14,0 4,3 6,0 <2,5 <0,3 <4,2 <1 <0,1 <1,4 11/5 12,0 4,4 14,3 4,6 9,8 26/5 6,2 0,5 17,5 7,C 32,0 5,5 20,4 2,0 20,2 4/7 31/7 43,7 12,8 Fu 14,6 18,2 46,5 19,3 52,1 18,4 112/8 23,21i 6-7 0,7 2,1-2,5 13/9 47,7 22, ,3 Fu 61,6 15,8 73,4 8,5 18,5 15/10 14/10 28,6 20,1 32,4 17,0 21,2 6 0,7 3,1 279 <23j10 60,9 Fu 85,0 Fu Fu 12 1,3 c:a 1, /11 34,7 10,8 29,2 11,5 12,5 9 7/12 58,8 17/ ,0 ' 25/2 91,0 ) ) ) ( ) , /3 0, , /4 15,5 J 20/5 16,2 8,2 15,0 8,2 10,1 3/6 29,4 10,2 18,3 11,7 12,3 25/7 67,8 Fu Fu 20,1 18,4 12/9 101,1 Fu Fu Fu Fu 24 2,6 c:a 2, /9 29,8 18,4 32,1 17,0 20,? 2 0,2 1,0 128j10 49,6 Fu 42,1 Fu Fu 24/11 10,7 7,4 10,2 7,7 8,5 S:a 1.065, ,5 170,1 16,0% 7 0,7 0,07% S:a/1 år 530,9 57,5 62,8 11,8% 7 0,7 0,13%

119 VATTNET I SKOGSMARKEN vid Röskär (Sandig grvm). bei Röskäm. Nederbörd i i regnm~tare Lysimeter 3 Djup; 0,4 m Tiefe: 0,4 m Niederschags Preent av Parkerad menge im Regen- kaa medemesser nederbörden Prv nr Anta m regnmii.ngd Perkierte Prcent der mm Anzah m Regenmenge kaen Nie- Prbe n derschags- N m mittewerte mm % Anta mi Anzah m m Lysimeter 3 Djup: 0,9 m Tiefe: 0,9 m. Prcent av Perkarad kaa mederegnmängd nederbörden Prv nr Prcent der Perkierte kaen Nie- Prbe nr Regenmenge dersch agsmitteujerte mm % 16,8 12,8 10 0,9 4,9 8,5 4,3 6,0 24, ,6 198,7 10,4 20, ,4 67,1 17,0 12,1 15, ,9 269,3 3,5 2, ,0 133,3 1,4 5,8 0,1 4,5 7,5 20,0 16,5 12,8 21,1 13, ,5 54,6 22,4 19, ,8 76,0 15,3 18, ,1 129,2 12,3 17,4 40 3,6 24,2 20,3 Fu ,7 c:a 82,3 7,8 12, , ,3 1) ') , , ,5 8,8 12,3 10,4 9,8 12,5 16,8 Fu Fu ,8 e: a 27;3 16,7 19,2 42 3,8 21,1 Fu Fu ,6 c:a 52,6 8,4 9, <0, ,5 10, <0,05 <1,7 23,5 232, ,9 30,5% ,5 28,3% ,0 2,4% 2,5 0,5%

120 120 T. TROEDSSON ej anses missvisande på grund av för åg årsnederbörd under försöksperiden. Den kemiska anaysen av ysimetervattnet gav betydhgt större katjnhater än förf. någnsin påträffat i Bjurfrsmrådets grund- eer ytvatten. Man skue därför 'kunna förkara ikheten i grund- ch ytvattnets kemiska sammansättning med att y t v a t t n e t g å r så snabbt ner ti grundvattnet att det ej hinner få sjunkv a t t n e t s e g e n s k a p e r. Detta skue innebära att ytvattnet måste ~ö ja sprickr, wtkamder 9eh dyl ch att det ej prussar ma~r.kskikten på bred frnt. I avstikt att granska denna åsåikts håbarehet har födf. :anagt.ysimetjerförsö:k även på andra pra:!ser i Sve :c~ge, des på en nedrerbö11dsfattig ka i Std:ihms ime skä11gå['d (Röskär) ch des å det höghuida mu;ådet i sydväs<tra Sverige (Jägarhyddan i W rå förs., Krnbergs än). 4. Lysimeterförsök vid Röskär Röskärsförsöken är anagda i en sandig grvm ch mfattar två grupper med tisammans fyra ysimetrar (se tab. 32). Aven här ha försöksytrna pacerats i gäntr~ för att trädens direkta inverkan ska1 bhva så iten sm möjigt. Vid Röskär påbörjades metergiska mätningar först den jui 1952, varför förf. tidigare varit hänvisad ti att använda bser.vatinema fnån Hägernås metemgiska statin. I Hg. 33 ha hägernäsvärdena inritats för hea försöksperiden medan röskärsvärdena införts såsm en prickad inje från nämnda datum. Röskärsvärdena synas i amänhet igga någt högre än medevärdena från Hägernäs. Lkabeskrivning. Båda försökspatserna igga i ett granrikt barrbandbestånd i en svag suttning på östsidan av ett höjdmråde. suttningen är dck så ångsam att försöken kunna anses 1ig)ga på p1a:n ma'i:k. JrdaJ]ten äi1 sandig grvm (mekani.sk anaiy;s nr 42, se tah. 50) med tunna erager på,~-2 meters djup - utanför ysimeterförsöken igga dessa erager någt närmare markytan. Markvegetatinen består i bttenskiktet av Peurzium Schreberi y, medan Deschampsia fexusa r ch Majanthemum bifium s förekmma i fäts.kiktet. Mankprfi m. m. se kap. II. Den i Hägernäs uppmätta nederbördsmängden för undersökningsåret är 531 mm. Mede~>taet för tiden är (för Hägernäs) 458 mm. Observatinsåret 'kan såedes icke anses ha haft nrmat åg nederbörd utan snarare tvärtm. En översikt av de perkaerande mängderna erhåes i föjande tabe. Årsnederbörd:.[ Jähriche Niederschäge 530mm Tabe 33. Sjunkvattenmängd på ika djup i prcent av årsnederbörden. Die Sickerwassermenge in vershiedenen Tiefen in Przenten.des jäthrichen Niederschages angegeben. Lysimeter 3 0,4 m 28,3 Perkaerad mängd i % av årsnederbörden re erwassermengen rn es Ja r re en re er se s k % d... h r h N. d h Lysimeter 0,5 m 11,8 Lysimeter 4 0,9 m 0,5 a ges Lysimeter 2 1,1 m 0,13

121 VATTNET I SKOGSMARKEN Tahei 34. Sjunkvattn.ets kemiska sammansättning (Röskär) (mgj). Die chemische Zusarnmensetzung des Sickerwassers (Röskär). Prv Lysimeter Djup i m A Fe N a K Ca m nr Tiefe ,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,4 0,9 0,9 0,9 0,3 0,2 0,2 0,2 0,8 0,7 0,2 0,15 0,2 0,2 0,8 0,2 0,4 0,3 0,2 0,6 0,8 0,4 0,5 0,2 0,1 0,05 0,1 0,5 0,3 0,2 0,1 0,2 0,1 0,1 0,2 0,2 0,2 0,1 0,2 0,3 0,2 0,2 2,8 8,2 3,5 7,2 8,1 7,0 6,3 4,9 4,7 2,1 2,7 9,2 7,3 8,1 5,7 4,9 6,2 3,7 8,7 9,3 2,0 4,3 5,7 2,6 4,7 4,1 2,0 3,5 4,3 3,9 5,2 6,3 5,5 5,1 4,9 2,8 7,1 6,0 4,9 5,5 5,7 5,0 5,3 6,1 3,8 5,0 4,8 3,5 8,9 13,0 8,7 0,3 0,8 0,8 2,3 4,3 4,1 5,7 9,2 9,1 4,9 5,3 6,1 6,5 6,5 8,1 6,2 7,2 5,2 7,1 8,2 3,1 3,1 4,7 2,8 3,9 6,0 5,02 1,1 2,8 Mg 121 1,5 1,9 2,1 1,2 1,5 2,2 1,1 2,4 1,4 1,2 2,1 2,1 3,1 2,2 2,5 1,4 2,3 2,1 2,7 3,2 3,1 I Röskär erhåa vi trts ägre nederbörd ch finare jrdart större perkaering än i Bjurfrs. (En ikhet med Bjurfrsförsöken är dck att på 1,0 meters djup knappast någt sjunkvatten erhåes). En rsak 'k a n vara att man från mgivande, nå<gt högre beägna mråden - vid stark tjäe - erhåj11er ytvatten, sm rinner ner ch ägger sig på det pana.mråde där ysimetrarna igga, varvid detsamma där så småningm börjar infitrera. Ytvattensamingar i samband med snösmätningens begynnese ha främst iakttagits på försöket med ysimeterrännrna 3 ch 4. Andra rs3jker ti de i förhåhande tn Bjurfrs högre

122 122 T. TROEDSSON Tabe 35. Sjunkvattenmängd på ika djup i prcent av årsnederbörden vid Jägarhyddan. Die Sickerwassermänge in verschiedenen Tiefen in Przenten des jähric'hen Niederschages angegeben. ArsnedeDbörd: Jähriche Niederscbäge: 868 mm Perkaerad mängd i % av årsnederbörden Sickerwassermengen in % des jährichen Niederschages Lysimeter 3 Lysimeter Lysimeter 4 Lysimeter 2 0,60 m 0,65 m 1,10 m 1,15 m 2,5 0,9 6,7 0,3 Datum Datum 26/ Nederbörd vid Jägarhyddan Niederschagsmenge.bei ]ägarhyddan mm 3/11 23/11 52,6 30/11 9,5 14/12 30,5 28/12 27,0 31/ ,0 1j3 58,2 10/5 47,0 5/6 70,0 30/6 96,5 1/8 158,5 31/8 103,5 4/10 127,5 1/11 31,0 7/12 117,0 2j S:a 984,8 R:a/1 år 867,8 Tabe 36. Lysimeterförsök vid Lysimeterversuche Lysimeter Lysimeter 2 Nederbörd i Djup: O.G5 m Djup: 1.15 m regnmätare Tiefe: 0.65 m Tiefe: 1.15 m Perke- Prcent av Niederschags- Perke- Prcent av menge~ im Regen- Anta rad regn- kaa mede- Prv Anta rad regn- kaa medemesser mi mängd nederbörden nr m mängd nederbörden Prv nr Perki- Prcent der An- Perki- Prcent der mm.anzah er te kaen Nie- P rbe zah erte kaen Nie- m Regen- derschags-j nr m Re gen- derschags- Prbe nr N s mm me ng e mittewerte men ge mittewerte mm % mi mm % 44,8 67,61 34,4 2 0,2 0,4 60,8 56,0 63,6 2 0,2 0,3 27,6 34,4 32,0 13,6 14,8 5 0,4 2, ) ' ) ) 4 0, , , ,1 354 s 6, ,0 21,6 10,4 10 0,9 5, ,6 63,21 43,0 53,0 71,6 46,8 116,0 172,01147,0 116,0 106,01 95,0 114,0 97,01 87,0 24,0 12,01 27,0 92,0 82,0 102,0 ) Nederbörd ej bserverad vintertid. 94 7,9 0,8% 31 2,9 0,3% 94 7,9.. 0,9% 29 2,7 0,3%

123 VATTNET I SKOGSMARKEN 123 röskärvärdena kunna b. a. vara det tunnare humustäcket, den frdigare gräsvegetatinen ch eventuet den högre finjrdshaten på Röskär, ch vidare att den mäktigare n'!humusen j, Bju:vfrs absrberar även stra nederbördsmängder, utan att sjunkvatten bida~. Den kemiska sammansättningen av sjunkvattnet i Röskär är i stra drag fut överensstämmande med mtsvarande värden för Bjurfrs. I sjunkvattnet från Röskär. ha även Fett, AP+ ch M.g2+ bestämts. Haterna är sm synes av tabe 34 ganska höga. Sm jämförese må nämna's att anayserna av grundvattenprven från samma mråde (8 st) gåv föjande (minimi- resp. maximi-) värden: AB+ = O, Fett =0, N a+ = 5,0-10,5, K'+= 0,4---,--0,6, Ca2+ = 1,5-2,5 ch Mg2+ = 0,7-1,1, aa uttryckta i mg/. Jägarhyddan. (Sandig grvm) bei Jägarhydidan. Nederbörd i regnmätare Lysimeter 3 Djup: 0.60m Tiefe; 0.60m ' Niederschagsmenge im Prcent av Regenmesser Anta Perkarad kaa mede - Prv m regnmängd nederbörden nr Prcent der i mm Anzah Perkierte kaen Nie- Prbe m Regenmenge derschags- nr N s v m mm mittewerte " ~ 43,0 20,8 46,0 51,4 32,0 50,4 38,0 30,4 26,8 17,2 11,4 18,0 5 0,5 3, ,6 349 ) ') ) , , ,4 20,0 23,2 25 2,3 10,6 380 ' 47,2 33,0 63,6 68,8 35,6 74,4 179,0 73,0 184,0 '102,0 85,0 117, ,0 126,0 32,0 29,0 12,0 15 1,4 5, ,0 76,0 80, ,7 21, , ,2 4,3% ,1 2,5% Lysimeter 4 Djup: 1.10 m Djup: 1.10 m Prcent av Anta Purkaerad kaa mede- Prv mi regnmängd nederbörden nr Prcent der Anzah Perkierte kaen Nie- Prbe m Regenmenge derschags- nr m mm mittewerte % 27 2,3 5, , , ,4 23, ,9 3, ,8 30, , ,1 10,1% ,2 6,7%.

124 124 T. TROEDSSON Skinaderna mean grundvattnets hater av växtnäringsämnen ch sjunkvattnets är stra, ch man kan därmed knstatera att Röskärsförsöken vä stödja den tidigare erhåna uppfattningen att föga vatten perkaerar ned på bred frnt i skgsmarken. Under en hav merers djup fönekmma Såurnda även i Röskär endast he:t ibetydiga mängder sjunkvatten. 5. Lysimeterförsök vid Jägarhyddan i Wrå Två ysimete:rförsök förjra:des ti Jägarhyddan, sm igger på gränsen mean Krnbergs än ch Haands än, just i det höghumida mrådet. Försöken igga på samma ia patå sm Jägarhyddan sjäv. Förf:s på ett större fät därinvid beägna regnmätare uppmätte under försöksåret en ttanederbörd av 868 mm, meda:n metergiska statinen Singshut ( km NV Jägarhyddan) för samma tid anger nun. (Arsmedenederbörden är.o mm). Båda försöken igga i gäntr ch bestå vardera av två ysimeterrännr i en grp. Rännrna ch 2 igga expnerade åt öster ch tännrna 3 ch 4 åt väster. Grpen med de förstnämnda rännrna är pacerad i en gänta med enstaka taar, någn iten björk ch även några små ekar, medan den andra ysimeter1grpen (med ränna 3 ah 4) 'igger i en gänta i 30-årig panterad taskg med spntan gran ch ensta'ka, döda enar. Markvegetatinen på den 'första försökspatsen består av Vaccinium Vitis-idaea r, Deschampsia fexusa e, Peurzium Schreberi r ch Hycmium spendens s. Jrdarten utgöres tih huvudsakig de av sandig grvm (anays 55, tab. 50) med föga ihåande g1sager på en meters djup. Den senare försökspatsen har i huvudsak ett mäktigt jungtäcke. Här återfinnas icke de små grusinser, sm erhös i btten på föregående försök. Enstaka stenar förekmma emeertid här ch var i det finare materiaet. Jrdarrten består av sandig grvm med 3-4 cm mäktig bekjrd. Materiaet är tämi en hmgent ch därför iämpigt för ysimteterförsök. I vanstående tajbeher (tab. 35 ch 36) är ysimeterr.ännmas sjunkvartjten:mängder ang,ivna,. T :rts den höga nederbörden perkaerar mycket itet vatten under smmaren. Under en vecka i juni erhös nära 75 mm nederbörd, viken dck ahsrberades i de övre dearna av markprfien. Under jui måna,d uppmättes 158,5 mm i Eörf:s regnmätare ch 200 :mm vid statinen vid Singshut; för augusti VIOifO värdena 103,5 resp. 163 mm. Nederbörden visade maximivärden i början ch sutet av jui samt i sutet av augusti. I förf:s regnmätare uppmättes adrig större nederbördsmängder än 20 nun pr dygn. En av de sista dagarna i augusti uppmättes på 1,1 m djup (ysimeter 4) en sjunkvattenmängd mtsvarande 2 3 m m n e d e r b ö r d, medan övriga ysimetrar i c k e mttagit någt vatten (ta~be 36). Man kan därför förmda, att detta vatten ej härrör från nederbörd, sm infitrerat på bred frnt i marken. Ej heer ikan det vara markprfiens jrdartstyper, jrdmånshrisnter etc. sm särstät perkeringsförhåandena för denna ysimeter från de övriga. De n a v a I t a t t d ö m a e n d a f ö r k a r i n g m a n [ n.,k a n g e p å d e t t a f e n m e n ä r r t d r ä n e r i n g-

125 VATTNETISKOGSMARKEN 125 e n s i n v e r k a n, drvs. att ysimeter 4 matats med vatten genm någn rtkanal.aven för försöksperiden i dess hehet har den största perkeringsmängden erhåits i ysimeter 4, trts att den igger djupare under markytan än de Övriga med undantag av ysimeter 2, sm dck endast igger 5 cm djupare. Nederbörden under jui ch augusti var betydigt högre än gäande medeta, viket tyder starkt på att icke ens inm starkt humida mråde!)., någn perkaering tiu djupet på bred frnt sker runder smmaren, i varje fa ej i sandig grvm: Vi veta emeertid icke hur förhåandena skue ha varit på mränmark. Lysimeterförsöiken i Bjurfrs visa hän på högre infitratinsvärden för mrän än för grvt grus. En annan intressant iakttagese är att det i medeta tagit mkring 14 dagar för nederbördsvattnet att nå 1,1 m djup i marken (ysimeterränna 4). Hastigheten gäer såunda det fa då nederbörden sannikt, haft möjighet att föja rtkanaer. Hastigheten på bred frnt trde vara beydigt ägre. Så snart mera bservatinsmateria erhå- 1its kmmer ffuf. att i detaj söka behanda infijtmtinens hastighet i ika jrdurtstyper. Ta:be 3 7. Sjunkvattnets ch grundvattnets kemiska sammansättning (mg/). Die chemische Zusammensetzung des Sickerwassers und des Grundwassers. Lysimeter- nr Prv nr Djup i m N a K Ca 325 0,65 7,9 2,5 1, ,65 6,5 2,6 2, ,65 8,9 2,3 1, ,65 10,1 9,2 1, ,15 8,9 3,5 1, ,15 9,3 0,6 0, ,15 8,2 2,5 2, ,6 9,5 2,0 2, ,6 10,1 8,1 1, ,6 11,0 1,0 1, ,6 10,5 12,8 2, ,6 5,0 2,9 3, ,6 10,0 12,3 8, ,6 11,9 3,0 0, ,6 2,6 8,7 5, ,1 10,3 0,8 1, ,1 8,8 1,0 8, ,1 9,3 0,2 1, ,1 10,0 1,7 0, ,1 9,7 1,2 5, ,1 10,0 0,7 2, ,1 10,9 0,8 2,1 /n 9,1 3,7 2,6 Grundvattenanays (medeta av 1 O anayser) 8,5 0,3 0,8

126 126 T. TROEDSSON Anayserrna från Jä,ganhydd:an (tabe 37) ge ckså vid handen ant sjuukvattnets katjnhater genmsnittigt överstiga grundvattnets. Däremt kan man i enstaka fa erhåa tämigen å19a hater av frarmföraut kacium ch även kaium. Varpå detta förhåande berr är ännu för tidigt att yttm s;ig m. Tendensen synes dck vara att snabb infitratin ger 1ägre hater. De höga natriumhatema (i medeta 9, mg/iter) trde tiu str de härröra från de satförande havsvindarna. Aven grundvattnet har en hög natriumhat (medetaet 8,5 mg/iter), viket måste ber på närheten ti västkusten. Sammanfattningsvis må framhåas att Jägarhyddans ys i m e t e r f ö r s ö k y t t e r i g a r e p å v i s a t d e s d e n s t r a s k i n a d e n m e a n j n.k n c e n t r a t i n e r n a i g r u n d v att e n c h s j u n k vatten ch des den nästan fuständiga avsaknaden av s j u n k v a t t e n p å b re a fr n t (det sistnämnda trts hög nederbörd). 6. Undersökningar ärande krjnens urakning i skgsmarken Av förf:s vattenundersökningar framgår det tydigt att våra: vaniga sandig-miga mräner synas vara ng finkrniga för: au förhindmen nredrinning på br.ed frnt i marken. Nederbördens nedträngande skue såunda vara berende av naturiga dränedningar såsm rttrådar, av hög bck- ch stenhat sv. Den jn sm i marken snaibbast urakas är krjnen, viken icke adsrberas ti markkiderna eer i nämnvärd utsträckning upptages av växterna. Kr förekmmer dessutm icke i våra vaniga markminera (med undantag av het små mängder i apatit, sm sjäv btt förekmmer i betydig mängd), varför ett nämnvärt nytisktt ej kan uppstå genm vittring under sjunkvattnets rörese ned mt grundvattnet. Däremt får man ng fäkna med att en märkbar krmängd tiifr,es mar ken med vindarna; från havet. Om nedcim.ii.ingen på bred frnt sker synnerigen ångsamt, brde krhaterna i marken vara reativt höga. För att närmare granska,krjnens vandring genm marken ned ti grundvattnet har för.f. inm h. a. Röskär--mrådet tagit jrdprv på ika nivåer i marken, akat ur dessa :med destierat vatten ch i den så erhåna vätskan bestämt e-kncentratinen. Prvtagningen har tigått så att hå i marken ned ti grundvattnet upptagits med spadbrr. I mränjrdar 'har grävning uvförts i stäet för brrning. Utefter brrhåets väggar har med jämna meanrum uttagits jrdprv från bestämda nivåer med en särskit knstruerad prvtagare. Urakningen av kren har skett på bbratr.iet 'h haten har bestämts h angivits i mg/200 g jrd. Röskärkaen utgöres av ett pant, 4 m2 strt mråde, sm igger i en skyddad gänta adiees intiysimeterförsöken:. JrdaJIIten ~stå'1 av en sa,ndig gmvm (anays m 37, 1taib. 50). Vegetatinen består av Hycmium spendens r, Peurzium Schreberi r. Prv.tagningen i de tätt inti varandra iggande brrhåen har skett på var 5:te cm. (Varje prv har en skikttjckek av 3-4 cm). Därefter ha håen täckts synnerigen vä för att icke säppa ner någn nederbörd. Ett brrhå är endast användbart för en enda prvtagning.

127 '><' -~~f VATTNET I SKOGSMARKEN t f /12 1'152 17/1 W53 1./ / ti1ws3 t 40.. O '100 RO u.. t2/10 1P.5! '/ } J}!t NI SSLING[. e-.:t;..., :! "' / ZO "'9 CV2DO g j.-d Fig. 22. Krhatens variatin i en markprfi under en bservatinstid av ett å1. Die in einem Bdenprfi auftrerende Variatin des Ch:rJmJ.tes während einer Obsewatinsdauer vn einem Jahr. Av diagrammet Hg. 22 fram~å11 krhaten på ika djup vid skida undersökn:i:ngsti1fäen under nära ett.år. Tkningen av dessa hater bör dck göras med en viss försiktighet då prvtagningarna skett med förhåandevis ånga tidsintervaer. En tydig anrikning av Cr-jner i ytan har emelertid iakttagits under vintern: ch SOtmmaren, medan våren ch hösten visa en urakning, sm dck ej når ångt under markytan. U n der 70~80 cm d!jrup synes någn förändring i e--haterna ej ske mean årstiderna. Röskär-försöken visa ckså att haterna på c:a 1,5 m djup närnia sig absuta minimi-värden. På nämnda djup finnas erager, varpå grundvattnet rinner. Förf. anser att de åga 01~-haterna ängst ner ber på den urakning sm detta sijande grundvatten medför i de djupare skikten av den sandiga ~rvmn. Ovanför 70 cm djup föreigger, sm nämnts, en årstidsvariatin. Kurvrna för den 17 / ch 4/ (ch även för den 14/ ) visa att vintermånadernas ytanrikning a!kas ur vid snöns avsmätning ch vårvattnets perkering, dck endast ti c:a 20 cm under markytan. Under smmaren försiggår en ny anrikning i ytan (se kurvrna för den 20/5 ch den 1/7), sm under hösten åter akas ur. I samband därmed (se

128 128 T. TROEDSSON kurvan för den 10/10) erhåer krjnkncentratinen på 40 cm djup, sm vid övriga prvtagningar varit mkring 0,2 mg/200 g jrd, ett maximivärde av 1,0 mg/200 g jrd. Först på c:a 75 cm djup är haten åter nrma. Kurvan för den 4/ visar ungefär ikartade ura1kningsförhå1'anden med den för ktber Föregående säsngs kranrikning i ytan har nu nått några cm under markytan ch givit de där befintiga agren en högre hat än då. Förf. anser sig med van redvisade diagram ha påvisat k r j n e n s s y n n e r i g e n å n g s a m m a u r a k n i n g i nr a r k e n. Hm ång tid tar det för kren att.nå grundvattnet? Svar härpå kan dck ej giva,s enbart på grundva av här förerugda data. Av at at döma trde man dck våga påstå att krjnernas vandring på bred frnt från markytan ti grundwattnet (m detta sm inm Röskär igger på 1,5 m nivån) rimigtvis bör taga ett par år i anspråk Under sådana mständigheter bir ckså de i de djupaste skikten funna värdena ~ättare att förstå. Krhaten tycks ängst ner mt eran närma sig ett nvärde; detta gäer samtiga kaer, avsett bservatinstifäet. Grundvattenytans höjning är säkerigen störst under våren, ch den ursköjning, sm då sker, är tiräckig för att vi i dessa bttenager icne heer under övriga de1ar arv året ska uppnå någn k1.rjmmrikning. Förf:s försök att på vanstående sätt jämföra krhater på samma djup gick på Röskär bra inm det begränsade 4 m 2 mrådet men iknande resutat ha icke på samma sätt erhåits för akaer sam egat ångt ifrån varandra. Tänkbart är dck att detta het eer devis rsakas av de tunna er~ eer mjäaager sm å Röskärskaen fta igga på 0,5-1,5 m djup. Det hat visat sig att krha,ten i ma~ky,tan under större gtenar. bir mycket åg. Urr der bck, på gräsmark (ti skinad från husmssvegetatin) bi haterna av kr synnerigen växande. Vid aa dessa undersökningar är det vjiktigt att prnvtagningen sker på exakt ett ch samma sätt ch att generaprvets bandning sker minutiöst nggrant. Krförsöken synas visa att ett växande skgsbestånd med" för synnerigen jämna perke.r.irugsförhåa:nden sm kan växa med varje år förmdigen berende på rötternas nedt r ä n g a n d e, u p p fr y s n i n g a v b c k, s ä t t n i n g a r i m a r k e n s v. I Hg. 22 ha även krhaterna i det grva isävsmateriaet vid Dam1sjön å Bjurfrs krnpa.rk (ka L5) medtagits. Lkaen igger i en het iten, vä skyddad gänta intiysimeterförsöken, ch brrhåen ha ikaså gjrts inm en begränsad yta (c:a 5 m2). Vegetatinen inm den ia ytan utgöres huvudsakigen av Hycmium spendens r, ch Peurzium Schreberi r. Resutaten visa att anrikning av ikr under vinter dh smmar är tydig. Likaså ändrar sig.krhaten ej nämnvärt under cm nivån. L betraktande av att materiaet å denna ka består av grus, där dränaget brde vara effektivare än i Röskärsförs6kens grvm, sk!ue man faktiskt förväntat en större urakning av krjnerna än där. Bjurfrskurvrna uppvisa sinsemean ikartade huvuddrag, ch framför at är det sutiga nvärdet på 1,20 1 djup synnerigen karaktäristiskt. Av redgöresen för ysimeterförsöken å denna ka framgår att det under sn-

129 VATTNET I SKOGSMARKEN 129 smätningen framkmmit grundvatten i grparna, sm tydigen sköjt brt kren. En ika effektiv urakning erhåes icke genm nederbördens perkaering på bred frnt. S m s u t s a t s f ö r B j u r f r s m r å d e t g ä I e r a t t g r u s m a t e r i a e t, v a r i d i s 'k r d a n t a a g e r s t u n d m f ö r e k m m a, e n d a s t i s t - r a d r a g m e d g i v e r e n å n g s a m p e r k e r i n g a v n e d e r b ö r d e n. E n k r j n s r ö r e s e f r å n y t a n n e d t i I g r u n d v a tt n e t (p å bred frnt) kräver måhända någt eer några år krtare t i d ä n å r ö s k ä r s k a e n m e d s i n s a n d i g a g r v m c h ä g r e h u m i d i t e t. I avsikt att uppnå så höga krhater sm möjigt uppsöktes ett mråde i nrdöstra Skåne där t.. m. arida förhåanden ifrågasatts (WALPHEIM 1947). Den av förf. vada kaen heter Granarväktet ch igger 6 km SO m Knissinge. Beståndet utgöres av 65-75~åriga granar (bnitet III, höjd 21 m).ch är beäget i en mt väster expnerad mränsuttning, sm nedti täckes av mjäa ch sandig grvm. Mjä1an igger i btten ch går v:anigen :irc'&e i :dagen. I (]en sandiga gwvmn (anays O tab. 50) undersöktes två p110fier, A ch B, på var sin sida m en sank sänka. Maukvegetatinen utgjrdes huvudsakigen" av Peurzium Schreberi ch H ycmium spendens utan fä tskrikt. Sm synes av figur 22 avtar vid Knissingekaerna krhaten mt djupet iksm i Röskär-ch Bjurfrsförsöken. I samtiga fa har vid vaet av ka så pana mråden sm möjigt eftersträvats. Aven i suttningen vid Knissinge är sjäva de små prvytrna adees pana. Gemensamt för försöksmrådena är dessutm att de ösa avagringarna antingen är reativt tunna eer ha er- ch mjäaager på a 2 m djurp. I båda faen har grundvattensining befrdrats, sm sköjt ur de understa agren ch därmed åstadkmmit de mt djupet avtagande krhaterna. Denna grundvatten-» sköjning» har icke eftersträvats- snarare tvärtm- men den har varit undvikig. Uppenbart är att dyika grundvattenströmmar är synnerigen vaniga i vårt and ch betyda mycket för en snabb avrinning av ett nederbördsöversktt Ave! m ett skgsbestånd står på en pan mark av mrän eer ett jämnt vattensediment med regebunden agerföjd, kan den underiggande berghäen vara jämn eer suttande. Detta kan betinga växande hydrgiska förhåanden på dyika kaer. Den van nämnda s. k. gmmdvattensköjningen på visst djup är.ijtast ätt att iakttaga medest C-~bes:tämningar ch vittnar m att urakningen av ättösiga jner även i de grusigare jrdarterna är större än vad sjunkvattnet på bred frnt kan åstadkmma. Antagandet m hi'\ga Cr-ha1teJ1 inm n11döstra Skåne styrkes i1 hög grad genm Knissinge-försöken. Här förekmma hater på ända upp ti 64 mg/200 g jrd, viket vid fuh vattenmättnad sku11e åstadkmma 2-3 g C- per iter sjunkvatten. Så hög3j hater förekmma främst i humustäcket. De är anmärkningsvärda; givetvis är det tänkbart att såvä östersjö- sm atantvindar ha rsakat dem; förvånansvärt är i så fa dck att stöm;e skijjnader ej föreigga: mean Röskär ch Bjurfrs. Högst3J kustinjen, sm är högsita: gräns för fönekrst av i havet avsartta sediment, synes ej m haft någn större betydese för k11ens förek10mst, vilket framgår des av KnissJ~ngeförsäkens höga ha ter 9

130 130 T. TROEDSSON i rea:t:un ti de båda andra kaerna ch des av de extrema värdena överst i mark- prfien. Förf. har här endast fykti~t berört ett mycket intressant ch betydesefut markprbem, sm hest brde vidare bearbetas. Det finns i södra Sverige många mråden, där jämvikt nära :O.g råder mean nederbörd ch avdunstning, ch där avrinningen är minima. Förf. har med krbestämningarna kunnat påvisa att vi i ett sutet granbestånd av högsta bnitet med hög vattenförbrukning får het iten avrinning, sm dessutm söker sig ned ti en nivå där era, mjäa eer berghä bida ett»gv>>. Det vatten, sm f ö j e r r ö t t e r n a, når måhända s n a b b t ned ti grundvattnet van»gvet» men på bred frnt nå btt m i n i m a a mängder vatten ned ch det het ångsamt. 7. Markvätskans kemiska egenskaper Såvä ysimeterförsöken sm försöken med krjnens urakning visa enstämmigt hän på att det i marken endast är en iten mängd sjunkvatten sm på b r e d f r n t når grundvattnet. Sjunkvattnet har en betydigt högre katjnkncentratin än yt- ch grundvattnet. Höga jnkncentratiner i sjunkvattnet :kunna förkaras med att så str nederbörd, sm behöves för att tränga djupt ner i minera jrd, icke förekmmer så fta. Föjden bir temprärt en viss anrikning av ättösiga sater, vi'ka dck vid rikiga regn sköjas ner ti djupare ager. Därför erhåer den markvätska, sm i nrmaa fa finnes i hårummen mean minerapartikarna ch sm endast vid extrema nederbördsförhåanden bir verkigt sjunkvatten, en tämigen hög hat av näringsämnen ti skinad från det sjun:kvatten, sm passerar genm rtkanaer, utefter häar, större bck etc. Om det är riktigt att det i vår skgsmark förekmmer ett ytvatten, sm överensstämmer med grundvattnet betr. den kemiska sammansättningen, bör detta vara iktydigt med en snabb perkaering - såsm tidigare framhåits - viken försiggår utefter vissa väkaiserade dräneringsbanr ända ner ti grundvattnet. Den de av sjunkvattnet, sm ytterst ångsamt perkerar ner på bred frnt genm marken kan, förutm genm ysimeterförsök, även studeras ahratriemässigt. Fördeen med den senare metden är att den mer eer mindre regebundna ned~tbördsfaktrn kan eimineras. Det vatten, sm ä:r av speciet intresse är givetvis at fritt vatten ch at bundet inti den s. k. vissningspunkten. Denna punkt svarar mt en vattenhat i jrden, sm är det gränsvärde, under viket jrden ej ängre kan everera någt vatten ti växtrötterna. (Jfr. EKsTRÖM 1938.) Teretiskt sett är det möjigt att brttaga at det vatten, sm finns i en jrdart inti gränsen för vissningspunkten. Vattnets brttagande ur en jrdart förmedest undertryck i förening med mätande av den kraft, sm åtgår ~för att bringa jrdarten ti en viss, ägre fuktighetshat är möjigt att uttrycka med den ScHOFIELDSKA (1935) funktin»pf». pf definieras- i anagi med pih - såsm en garitm, nämigen garitmen för den vattenpeare i cm, sm mtsvarar det trycik sm erfrdras för att brttaga vatten i en jrdart. Berende på prernas strek ch fördening i jrdar av ika krnstrek förmå dessa kvarhåa

131 VATTNET I SKOGSMARKEN 131 ika vattenhater. I en vanig mrän kan prfördeningen variera inm vida gränser. En mrän äger en viss genmsäppighet tack vare sina grövre fraktiner ch samtidigt en rätt str förmåga att kvadhåa kapiärvatten på grund av sin finjrdshat Genmsäppigheten gör att den kan taga emt stör~e nederbördsmängder utan att det bidas en vattenmättwd yta. (J& kap. Vi: 2.) Deti kapiära prvymen är sa!!itidigt tiräckigt str för att förhindra en mfattande urakning. AvvattningskuLVr för någm ika jrdarter är sammanstäda i diagrammet i fig. 23. JrdaDtema utgöra des av en sandig--grusjg m:cän,1 ) des en sandig-mig mrän,2 ) (nrma mrän från Bjurfrsmr.ådet) ch.av des en ätt meuanera.3) För edbåandet av pf-vä:dden har unde:dtryak med vattensug anrväns för p F 0-3, mean p F 3-4 centrifugering ch däröver mätningar av_den hygrskpiska vattenhaten vid ika ångtryck. Utmed abskissaxen är vattenhaterna angivna i prcent av jrdartens trrvikt, utmed rdinataxen pf-funktinen. Fördeen med ett dyikt diagram ä:g att man får en uppfattning m en jrdarts vattenkvarhåande, resp. vattenavgivande egenskaper inm hea mrådet mean mättning ch vattenfrihet. Utmed rdinataxen har ckså en de vedertagna vattenkasser samt vissningspunkten angivits. Såunda betecknar fätkapacitet den fuktighetshat, sm en jrdart har då grundvattnet sjunki1t undan, medan den kapi]ära vattennöresen är mycket iten. (VEIHMEY ER ch HENDRICKSON 1931). I reaiteten är finitinen av f ä t.k a p a c i t e t e n synnerigen växande, namnet säger un:gefär vad man eftersträvar. Ett ferta defi.ni~iner ha givi,ffi. Så!11da skue fätkapaciteten vara den fuktighetshat sm en jrd har, bestämd 1-5 dygn efter ett re'gn (PuRI 1949 s. 341). Man kan även def.injera fätkapaciteten såsm den vattenhat en jrd har i en viss punkt då jrden s~år i kapiär förbindese med en fri vattenyta (grundvattenyta) 5 meter under punkten ifråga, viket mtsvarar pf = 2,7. I så faigger fätkapadteten ytterst nära den s. k. f u 'k t i g h e t s e k v i v a e n t e n (misture equivaent), sm definieras sm den fuktighetshat, sm en mättad jrd -förmår kvarhåa gentemt en centrifugakraft, sm är ggr tyngdkraften. VEIHMEYER ch HENDRICKSON (1931) ansåg att fu.ktighetsekv[vaenten var nära ng identisk med fätkapaciteten för miga jrdar men icke för sandjrdar. WRK ch LEwis (1934) menade att de akmeia fuktighetsförhåandena vr så föränderiga att man icke kunde amängitigförkara de båda,föregående frskarnas resutat. Vi få i detta arbete nöja ss med att närmare granska de båda begreppens tiämpning på våra egna nrmaa mräner. Förf. har funnit att fätkapacitetei. i närtheten av pf 2,5-2,9 utgöres av en fuktighetshat, sm fta är förekmmande i skgsmarken cm under råthumustäcket i nrma skgsmark under vegetatinsperiden. Fuktighetshaten brukar på d~tta djup vanigen igga mean 3-8 %. För att perkeringska kunna ske på bred frnt bör vattenhaten vara c:a 3 %. I fig. 23 är den vattenhat, sm en mränjrd har, då sjunkvatten uppstår, nå,gt schematiskt angiven. Det är icke möjigt att erhåa exakt 1 ) Ana')'s 46. ') Anays ) Anays 48. Samtiga anayser, se ta.b. 50.

132 132 T. TROEDSSON Vi:d O 5 trkad jrd Lwfttrn jnd Hygrskpiskt Viatite:n, ej utnyttjningsbart för växterna Vissningspunkt RiapiLänt V'aitten... ~-- Utmyttjning:fuamt för väntiema. Fätkapacitet ~7, , s juji1kv'ajttien Med vat!teijj mätta~d j'd ;)O Fukt]ghetsha.1ten i '."iktprcent av trrvikten. Fig. 23. Avvattningskuwr för ätt meanera; sandig-mig mrän samt sandig-grrusig mrän. W asserentzugskurven fiir sandig-fe insandige Mräne tmd sandig-kiesige Mräne. ikartade avvattningskurvr i Eråga m sandig-miga mräner, varför begreppet fätkapacitet för sådana jrdarter icke.får betraktas sm en bestän;j.d punkt på avvattningskurvan. I detta arhete h:a~r det ansetts mest ändamåsenigt at:t behåia begreppet fä~kapacitet ch därmed avse d e n f u k t i g h e t s h a t ~ m e n j r d har vid den punkt då perkaeringen på bred frnt just beg y n n e r. Vid upprepade abratrieför~ök med Bjurfrsmränerna har det visat sig att perkering på bred frnt tidigast begynner vid en vattenhat av 10 % av trrvikten för en sandig-mig mrän. Medevärdet är dck ca 13 %. För en grusig mrän är förhåandena icke ika bestämbara. Grushaten är av väsentig betydese för perkeringen. Den inritade kurvan i fig. 23 antyder endast den tendens, sm hittis utiförda försök visat. Mränbehöver såedes endast vara mättad ti drygt 1/3 av den ttaa vattenkapaciteten (jfr HALDEN 1926, s. 162, WITTICH 1938), för att en perk<ering ska kmma ti stånd. Vi få tifäe att återkmma ti dessa prbem i nästa kapite där infitratinen nä:rmare ska behandas. - Det kapiära vattnet fönekrmer i marken även sedan vissruingspunk,ten uppn~kts, ehunu det vid hajter, bgne än denna punkts, ej kan utnyttjas av växterna. Vissningspunkten är hka itet sm fätkapaciteten en fut bestämd punkt, den varierar för ika växtsag, men igger vanigen mkring pf = 4. De vattenmängder, sm finnas i mrän jrdarna vid ett p F av c:a 4 är emeertid så små att de knappast äga någn betydese för vegetatinen. Feen, sm göras genm att sätta vissningspunkten i våra nrmaa skgsmarker ika med 4,2 är därför mycket små. Det Sch Hedska diagrammet visar - vid kurvrnas prjektin på abskissan - att den vattenmängd en mrän förmår håa tigängig för växterna avan fätkapaciteten är många gånger mindre än erjrdens. De i diagrammet angivna kurvrna är emeertid icke

133 VATTNET I SKOGSMARKEN 133 Tabe 38. Det med övertryck utpressade vattnets kemiska sammansättning i en sandig-mig mrän. Di1e chemische Zusammensetzung vn W asset, da~ unter Anwendung vn trheffirck aus einer sandig-feinsandigen Mräne ausgepresst wurde. Jrdart: Sandig-mig mrän {2,4 kg), 275 meter öster Gavemssen, Bjurfrs Krnpark. ' Mekanisk ~n~ys (~m) O 6-0.2, VIkts ' prcent Anays nr u 20 C:1Q-6 K N a Ca, C mg/it mg/it. ~g/it mg/it ,0 8,7 21,8 13, ,7 9,3 9,6 11, ,5 9,2 8,1 5, ,2. 6,4 8,4 5,1 ' ,7 6,4 8,1 3, ,2 7,3 6,3 2, ,8 7,4 7,7 0, ,2 4,8 10,4' ,0 4,6 9,6 0, ,5 4,8 8, ,7 3,6 5, ,0 5,8 8, ,0 8,4 12, ,0 9,3 8, ,0. 9,3 6, ,3 9,8 5, ,2 9,9 8, ,3 9,6 7, ,0 9,9 5, ,2 8,3 8, ,1 8,5 9, ,9 9,1 8, ,8 9,2 2, ,0 9,3 8, ,6 0,8 3, ,4 0,7 4, ,9 8,4 9, ,5 9,5 5, ,0 2,0 4,4 Grundvatten 35 0,4 3,5 1,6

134 134 T. TROEDSSON entydiga. Man erhåer nämigen någt ikartade kurvr berende på m man arbetar med avvattning eer med uttrkning. För att kunna framtaga markvätskan ur ett jrdprv har jag utgått ifrån en med vatten mättad jrd ch,har sedan successivt tagit brt vatten, des genm undertryck med vattensug ch centrifugering ch des genm övertryck i tryckkammare (se nedan). Man kan givetvis ckså med s. k. tensiametrar successivt tiföra vatten ti jrden - någt sm betydigt mera iknar fätförhåandena. Nacikdeen med denna. senare metd är emeertid att man i så fa praktiskt taget icke har möjighet att studera den kemiska sammansättningen av den erhåna markvätskan. För ett sådant andamå är RrcHARDS (1941) pressmembranmetd (sekap. 1:1) betydigt ämpigare, Fördeen nied denna metd är att man kan utgå från ett par ki jrd ch sedan på ett e n s a r t a t sätt pressa ut vattnet ända ti vissningspunkten. F:ör jrdprvens, mättning med vatten (innan de pressats) har dessa pacerats :efter skakning ch si:ktning (2 mm så) i en buchnertratt, där destierat,. ksyremättat vatten underifrån kapiärt sugits upp i jrdprven. Prven ha sedan pacerats i tryckkammaren (se fig. 1). Nedanstående föjsök vij visa ett jrdprv pressat vid p F = 2, 7 (dvs. prvet pressades tis vattenhaten bev 5 %). Pvessningai utföjdes med ett,ch SaTIJ!a mränprv upprepade gånger. Mean varje gång tiäts jrdprvet upptaga fukti~het ti fu mättnad. A v s i k t e n m e d f ö r s ö k e t v a r a t t a b r a t r i e m ä s s i g t e r h å 11 a e t t s j u nk v att e n s m p a s s e r a t j r d e n p å b r e d h n t. Jrdarten, sm utsattes för inaes 29 pressningar utgjrdes av en sandig-mig mrän - en nrma mrän från Bjurfrsmrådet. Mränen tgs på 85 cm djup i C hrisnten. Efter varje pressning fick mränen upptaga fuktighet så nära fu vattenkapacitet sm möjigt (c:a 30 viktprcent). Pressningarna utfördes med ett tryck mtsvarande pf = 2,7. Fuktighetshaten efter varje pressning var 3-5 viktprcent. Attmeanvarje pressning åta jrden taga upp fuktighet ti fu vattenkapacitet var tämigen mständigt au genmföra. Detta tg ca ~2 dygn i anspråk. Resutaten av pessningama (tab. 38) visa att trts 29 pressnrrcngar er;hös tämigen ikartade hater. Sm jämförese medde i tab. 38 angivna anaysvärdena har även ifrå- Tabe 39. Mängden ättigängigt Na+, K+ ch CaH i en sandig-mig mrän (eektrdiayserad). Die Menge vn eichtzugäng1ichem N+, K+ und Ca"+ 1n e1ner sandig gcinsand]gen Maräne (eektrdiaysiert). Bjurfrsmränen 2,4 kg sand'ig-mig mrän innehåer av ättigängligt: N a K Ca 288 mg 355 mg 804 mg m. e./100.g jrd 0,520 0,377 0,832

135 VATTNET I SKOGSMARKEN 135 Tabe 40. Sambandet mean pf ch kncentratinen av ika katjner i en sandig-mig mrän. Beziehung zwischen pf. und. Knzentratin bei verschiedenen Katjnen in einer sancig-feinsandigen Mräne. 2,4 kg sanmg-inig moij)än harr pressa,ts vid ika pf varvid föjande jnkncentratiner erhö!i:s (mg/iter). Anays nr p F ph N a K Ca 453 1,8 7,1 10,9 3,8 34, ,9 7,1 7,9 3,5 24,5 '455 2,1 7,2 10,5 3,2 31, ,4 7,3 8,5 3,2 39, ,7 7,3 10,0 3,2 40, ,0 7,4 10,9 3,7 44, ,0 7,4 8,5 3,5. 46,0' Medeta 9,8 3,5 32,8' gavarande B jurfrsmrän eektrdiayserats, varvid det varit möjigt att bestämma ttaa mängden ättigängigt N a+, K+ ch Ca H. Av tabe38 framgår att d et sju~kvatten, sm på bred frnt pressas genm C-<hrisnten (ch sm såunda brde vara ikvärdigt med det naturigt perkeran de sjunkv.attnet) f å r k n c e n t r a t i n e r a v m e t a 11 k a t j n e r, s m v i d a ö v e r s t i g e r g r u n d v att n e t s. Haterna är t.. m. synnerigen höga i början för att sedan avtaga ti ett tämigen knstant värde. Kncentratinerna skija sig vä från ysimetervärdena från Bjurfrs (ch även från andra kaer) även m skinaderna stundm icke är atför stra. Förf:s tidigare uppfattning m nederbördsvattnets perkaering i marken b'estyrkes av van erhåna resutat. Om sjunkvattnet såunda icke utnyttjar rtkanaer etc. bör grundvattnet få så höga näringshater att det med ätthet skue förmärkas genm reativt höga anaysvärden. Sådana höga V'ärden ha emeertid adrig erhåits, varför det är synnerigen trigt att en rörese av sjunkvattnet på bred frnt ända ned mt djupet är säan förekmmande. Tabe 39 visar att det är en.förhåandevis ringa de av den ttaa haten ättigängiga jner sm har pressats ut. Dessutm visa antaet migramekvivaenter pr 100 g jrd tämigen höga värden, sm icke skue kunna förefinnas, m en sbändig urakning verkigen ägde rum. Vid utpressning av markvattnet i en sandig-mig mrän erhös i tabe 38 vid första försömt (prv 260) för K+, Na+ ch Ca2+ resp. 3,0, 8,7 ch 21,8 mg/iter (utgå1svikten på jrden var 2,4 kg). Sker pressningen vid ika pf-värden, ch den därvid erhåna markvätskan anayseras, fås de värden, sm återges i tab. 40. Medetaen i vanstående tabe ha erhåits genm att först beräkna ttamängden

136 136 T. TROEDSSON av jnsaget ifråga ch sedan uttrycka denna mängd i mg/iter med hänsyn ti den ttaa, använda vattenmängden. Tabe 40 visar att medetaen för de ika jnsagen igga het betydigt över de i prv 260 (tab. 38) e11håna värdena pr viktsenhet jrd räknat. Vad sm är synnerigen intressant är den knstanta haten av kaium ch natrium medan kacium ökar märkbart vid höga tryck ch ägre vattentigång. E n u t s p ä d ni ng.av markvät,s,kan ge,r m. a.. åga Ca2+-värden. Orsaken härti hn förkaras med den s. k. Dnnan-jämvikten. En kidpartike med mgivande disscierade ch diffunderbara jner jämte tihörande vatten kaas för en mice. Den ti riceen hörande vätskan kaas för micearvätskan eer kidens inne,rösn:ing, ti skf1rnd från ytterösningen, sm mger hea,kidpantiken. Vid utspädning (jfr WIKLANDER 1946 s. 41) minskar ytterösningens kncentratin snabbare än innerösningens, berende på den senares begränsad~ vym. För detta fa kan Dnnan-jämvikten i rd uttryckas såedes: Prdukten av en eektryts jnaktivitet uti ett system är över at knstant. Jner med högre vaens än envärda måste uttryckas sm rtuttryck, 'krrespnderande med deras vaens. Uppstädes därför Dnnans ekvatin för t. ex. kacium ch kaium i vannämnda system fås föjande: [K] y: [K] i= V[Ca]~: V[Ca] i Jnenn1as a:ktiv.]tet är, betecknad med kammer, y = ynter&ningen, i = micear- eer innerösningen. Vid utspädning.kmmer kvten mean de tvåvärda jnernas 'kncentratin att öka snabbare än för de envärda, detta framgår även av att aktiviteten är ett :wtuttrvck (vid stark utspädning är den = kncentratinen). I systemet uppstår en strävan att åter;täa den störda jämvikten, sm.får ti föjd en ökning av kvten mean (M); 2 +. Föjden bir (M); + en ökning av de tvåvärda jnerna i innerösningen. Med andra rd: Vid utspädning bör de en<värda jnerna öka 1i sjunkvattnet, medan vid minskad makn:i,ng tvåvärda jner böra Ö'ka. (Vaenseffekter vid urakning har genm experiment påvisats av ~URGEss (1922) ch HrB BARD (1923). MATTSONs (1942) ysimeterförsök i abratriernässig skaa verifieras av för,f:s försök så tivida att katjnha}tema är sm rege högre än i Bjmfrs grundvatten. A andra sidan erhåer MATTSON för aiium~nium ch järn hate' sm närrna sig ytvattnets hzrer. Det är måihän,da tänkbait att vattnet i MATTSNs försök icke perkemt på bred 'frnt utan devis rö:r;t si1g i»dräne1ingstbanr». Det hade varit värdefut m han även medtagit C-hrisnten. Han av såg emeertid btt a.tt studena fastäggningen i B-hrisnten, varför. så ej bev faet. Resutaten av mina abratrieförsök visa att det på b_red frnt perkjerande vattnet får högre hater av jn e r ä n g r u n d v a t t n e t i n r m a, s v e n s k s k g s m a r k. Det hat icke i någt fa inträhat att jag vid mina prvtagningar av gmndvattnet under hea året påträffat katjnkncentratiner järnförbara med de i tab. 38 angivna. U p p e n b a r t är att de,t snabbt perkjerande regnvattnet adrig uppnår så höga hater, varför jag hävdar att mina tidigare iakttageser i fätet rörande vattnets rörese i marken med dess a a b r a t r i e e x p e r i m e n t h a b i v i t s t y r k t a.

137 VATTNET I SKOGSMARKEN 137 u K 20m Fig. 24. Gödsingsförsä'kens anrdning å Möna försökfät. T= Pa:rceh gödsad med N, P, K, S, Ca, Mg, Zn, M. O = Ogödsad parce. U= N-gödsad parce K = K-gödsad parce. I, II, III = Grundvattenbrunnar. Anrdnung der Diingungsversuche auf dem V ersuchsfed zu Möna. T = Parzee gediingt mit N, P, K, S, Ca, Mg, Zn, M. O= Ungediingte Parzee. U = N-gediingte Parzee. K = K-gediingte Parzee. I, II, III = Grundwasserhrunnen. 8. Gödsingsförsö~ på Möna fqrsöksfät. a) Försöksbetingeser. De förhåandevis få gödsingsförsök, sm gjrts inm svensk skgsmark, ha i de ara festa fa varit inriktade på studier av den skgiga prduktinseffekten eer åtmin- stne av en tiväxtökning av principie betydese. Det är då het naturigt, att man icke i detaj studerat de tiförda, ösiga näringsämnenas röreser i skgsmarken. Förf. har emeertid gjrt vissa»gödsingsförsök», utesutande i akt ch mening att söka föja ti marken tiförda katjners röreser ända ned ti grundvattnet. De >>gsiingsförsöb sm här ska beskrivas, förades tiu Möna försöksifät1) invid Vaggeryd, där förutsättningarna att studera ika tiförda näringsämnens urakning är synnerigen gynnsamma. Tack vare den grva isävssanden (stundm grusig) har jrden en åg adsrptinsförmåga för metakatjner; det är vidare förhåandevis en) Genrm väiv:hih.gt tiijmötesgående från Statens,skgsfrSkningsinstitut kunde dessa försök.äggas å detta fö:rsöksf~t, där dcent C. O. T AMM vid av1d. f. btanik ch markäm samtidigt ade ut gödsingsfö:rsak.

138 138 T. TROEDSSON ket att taga upp markprfier.med spadbrr, ch framför at är grundvattennivån tämigen sta:bi, regerad sm den är av mgivande vattendrag, ch når adrig upp ti rstjrden. Försöken på Möna avsåg att så asidigt sm möjigt föja urakningen av de metakatjner sm tifördes. För att få mått på den kvantitativa nertransprten av näringsämnen ti grundvattnet utades ti jämeörese behandade»o-ytr». Med hjäp av en vanig spa.d!brr (18 cm diameter) ha jr.dprv på bestämda djup kunnat tjagas från markytan ända ner ti grundvattennivån.. Dessutm ha' prv på grundvattnet sugits upp under varje prfi. Jrdprven ha medebart efter prvtagningen embaerats i pastduk för att bevara sin fuktighet. Genm att prven från de itk~ hrisnterna måste vara ganska stra, har icke h e a prfierna kunnat undersökas. Prv ha såunda uttagits btt ur föjande ager: förnan, råhumusen, bekjrden, rstjrden, underaget vid 0,4-0,6 m, 0,9.-1,1 m, 1,4-1,6 m ch strax van grundvattenytan. Det har tyvärr icke kunnat undvikas att bekjrden bivit någt baujdad med humus ch J'istjrden med någt bekj11d. Den senares meddmäknighet uppges av C. O. TAMM (1947) för hea fö:tsö~sfä1tet ti c:a 3,3 cm. Vid prv tagningen av rstjmden är det i huvudsak den övre, mera humösa B1-znen sm ins.amats. Då övergången ti den jusare B.-znen är di:ffus, har även här en fut skarp åtskinad av skikten vid prvtagningen icke kunnat ske. Dessutm är det icke atid möjigt att urskija dessa tvenne zner inm rstjrdshrisnten, sm ckså nedåt är ytterst svagt imnitfärgad. O. T AMM (se C. O. TAMM 1947 s ) anger cm sm variatinsbredd för hea B-hrisnten. Jag har använt cm nivån för. prvtagni!g,a,v C-hrisnten,s översta de. En avsevärd humushat i rstjrden (C. O. TAMM 1947 s. 21) gör att Möna~fätets ma'kprfi får betraktas sm en j. ä r n h u m u s p d s, dck ic!ke ur genetisk synpunkt jämförbar med den i övre Nrrand vaniga järnhumuspdsen, sm är betingad av högt grundvattenstånd (0. TAMM 1931 s. 198). b. Gödsingsytrnas äge inm försöksfätet, dess trädbestånd ch markvegetatin. För Mönafätets äge, kimat ch gegi hänvisas ti beskrivningen av fätatbetsmrådena i kap. IL De parce~r, där förf. utade sina gödsingsförsök, igger i fätets sydvästra de enigt fig. 24. Sm försöksyta utvades en så gtt sm pan yta med så ikartad vegetatin sm möjigt. En indening i fyra 100 m 2 parceer ch en yta m 500 m 2 mättes in med breda meanrum i enighet med fig. 24. Gödsingsförsöket utades apri95. På grund av att snön ännu åg kvar i stra drivr var det möjigt att sprida de festa gödsingsgivrna i trrt tistånd på snön. Nrmat har Mönafätet i sutna bestånd en mssrik markvegetatin med ingnris -ch iband båbärsris dminerande i fätskiktet. Ljung ch avrik vegetatin kmmer in så snart det bir en utgesning, medan man i mycket sutna bestånd erhåer enbart mssr utan fätskikt. Innan försöksparceernas växtsamihäen behandas, ska i krta drag redgöras för de åtgärder, sm utförts atsedan fätet kaavverkades Histriken är sammanstäd efter C. O. TAMM (1947).

139 VATTNETISKOGSMARKEN 139 Före ka>avvenkni:ngen 1918 u!jgjr:des en. RMELL (vegetatciansana1ys, se C. O. TAMM 1947 s. 24) det rådande skgssamhäet av en ii).gnrik grantaskg med b~tenskikt av Peumzium Schreberi ch Dicranum unduat:um. Eör övrigt ansågs marken vara särskit svag (svag bnitet V i }ns11s system) jämfö~t med de,festa andra grus- ch sandmarkeri södra ch meersta Sverige. Första kuturen (ca hava fätet) företgs Strax förut markbereddes vissa stra band med fjäderharv, sedan ris ch skrädstickr samats i högar. Där råhumusen var tunn bev markberedningen effektiv, men kring stubbar ch mean ch under rishögarna förekm ingen harvning. Efter harvningen breddes riset åter ut, medan skrädstickrna fick igga kvar i sin.a högar. Förf:s yta km att igga inm ett bäte sm panterades med tvåårig gråa i 3,2 meters förband (såunda ett fåta pantr på varje gödshngsparce, max. 16 st) ch ta1 i,2 m förband (dv1s. inaes pantr pei; ha). Det vis31de sig a:tt gr.åae:n frös ganska snabbt ned ch dg ut. Den har såedes wcke i nämnvärd gmd kunnat inverka på mar~ktisti'mdet. Taen däremt gick bra ti i början, men uckr-uppstd ch hjäpkutivering sattes in. Efter en ängre tid började tapantrna på vissa fäckar visa tecken på näringsbrist (iksm även granarna) ch. bev gugröna, krtbarriga ch växte mycket ångsamt eer icke as. Vårarna 1926 ch 1930 skedde hjäppantering med ta i då befintiga uckr. I samband med hjäpkutiveringen 1926 hyggesrensades hea fätet. Vid sutrevisinen 1941-'-42 evde endast en mindre de av de vid hjäpkuturerna utsatta pantrna,. ch ftast hade de ej uppnått någn större höjd. Någn sjävsådd finnes av både ta ch gran ch även av björk. I ansutning ti kaavverkningen 1918 bev ökad justigång; mindre uftfuktighet, starkt växande rempemturförhåanden etc. rsak ti att 'båbävsriset ch husmssrna (Hycmium spendens) dg rut. En de växter gick tibaka, stagnemde men började senare åter öka. Detta gäde framför at väggmssan (Peurzium Schreberi) ch ingnriset ch i någn mån även kvastmssan (Dicranum Unduatum) sm dckhaft svårare än de båda andra att anpassa sig. Vidare finnas växter, sm direkt gynnats av kahuggningen,. nämigen jungen ch renavarna (Cadnia rangiferina ch syvatica). Bägaravarna ha ckså brett ut sig starkt. Ytterigare växter, sm gynnades av 'kahuggningen är kråkbär (Empetrum nigrum), mjön (Arctstaphy~s uva ursi), kruståte (Deschampsia fexusa) ch mjöke (Chamaenerin angustifium). Den n u v a r a n d e vegetatin e~ på försöksytrna består des av ett mråde kring»ii» (se fig. 24) med enstaka taar, där justigå~gen givit upphv :ti större fäckar med jung. Detta mråde är ca 6-7 m i diameter. Vegetatinstypen är växevis avrik jungtyp ch avrik ingntyp. Inm det övriga mrådet av förf:s försöksytr är den massrika ingntypen med 'enstaka fäckar, där jungen förekmmer ymnigt, den vanigaste skgstypen. Mssrna representeras av. Dicranum rugsum ch Peurzium Schreberi. T rädvegetatinen består av ett tämigen jämnt bestånd av taar med enstaka björkar ch granar. Snön var icke mäktigare än att den km att avsmäta p å p a t s e n, ch då tjäe praktiskt taget saknades inm försöksmrådet, behövde man icke räkna med att givrna :av de i tvdt rtistå:nd spridda näringsämnena runn brt ~' ytvattnet, utan de nådde humustäcket i mer eer mindre öst frm. Redan under de få dagar då gödsingsförsken utades avsmäte snön märkbart. På de bara f1äckar:na bev främst jungen en smua bränd av kvävegivrna. Detta syntes framför at i augusti då prvserier tgs på de ika prvytrna.

140 140 T. TROEDSSON För att underätta en jämn fördening av givrna deades varje parce upp i småparceer. T rts detta kan man icke kmma ifrån att de tiförda näringsämnena på enstaka Häckar rnahända ej biev fut jämnt spridda. Den Östiga-ste ytan erhöi e.n övergödsång av kaiumkrid ah Eörsök!er var de'"is avsett att studera K+ -jnens urakning. Av ika anednitngar fuföjde jag icke detta törsök. Däremt ingår ytan frtfaranek i de gödsjngsförsök, sm bedrivas av dent C. O. TAMM vid Stat. Skgsfrskningsist. De övriga ytma gödsades på sä:tt sm föjer: en kväve-yta (u), en futgödsings-yta (ttayta) med K, Ca, P, N, M.g, Zn, M samt tvenne O-ytr utan gödsing abs såsm jämförese. Den inbördes fördeningen mean de ika ytrna skedde genm ttning, ch resutatet framgår av fig. 24. Kväveytan erhö 5 kg ureafrm, sm innehåer 10 %N. Givan mtsvamr 50 kg N/ha. Tta-ytan erhö föjande mängder av de ika ämnena: NH 4N03 mtsvarande 50 kg N pr hektar, KH2P04, 62 kg K ch 50 kg P pr :hektar, CaS04 ~-'2H 20, 100 kg Ca ch 80 ~g S pr hektar, MgC03, 13 kg Mg pr hektar, ZnC12., 22 kg Zn pr hektar, M03, 4 kg M pr hektar. c. Observatiner av grundvattenståndet under försöksperiden. Då det gäer grundvattenståndsmätningar får man vara försiktig vid tkningen av de erhåna värdena. Genm att vä känna ti infitratinsmrådets strek ch genmsnittiga krnstreksfraktinen för jrdarten inm mrådet ifråga, äger man dck vissa möjigiheter att kunna utäsa en viss nederbördsmängds förmåga att höja grundvattenytan. Grundvattenståndet är merendes ett resutat av det underifrån tryckande vattenmagasinet, dvs. grundvattenytan är en ka s. k. t r y c k y t a ch icke ett ut- Tabe 41. Grundvattenståndsmätningar å Möna försöksfät (i m). Messungen des Grund'wasserni'V'eaus auf dem Versuc'hsfed' zu Möna I II III 22/4 1,45 1,50 1,55 25/5 1,79 1,91 1,96 4/8 2,17 2,26 2, /1 2,08 2,12...i 2,16 20/5 2,08 2,18 2,20 18/10 1,93 2,05 2, /1 2,10 2,12 2,18 23/4 1,68 1,70 1,75

141 VATTNETISKOGSMARKEN 141 tryck för mrådets genmsnittiga grundvattenståjjd. Detta kan gäa för finkarniga jrdarter ch inte minst för den nrmaa sandig-miga mränen. Rör man sig emeertid med sandjrdar av Möna-fätets genmsnittiga krnstrek, bi förhåandena annrunda. Här är materiaet vanigen grvsand med stundm tämigen hög hat av sten ch grus. Grundvattenståndsmätningar inm Möna"fätet böra där&.;ör i strt sett representera en medenivå för hea det pana sandmrådet Det visade sig ckså att de erhåna värdena på grundvattenståndet inm förf:s försöksytr åg btt ett tita cm (max-värde) över Käringsjöns (sjön bidar här snarast ett kärr) vattenyta i södra deen av Möna-fätet. (Anayser av typjrda11ter från Möna-försöken: är nr 16, 17, 18 tab. 50.) I fig. 24 är de inm försöksytrna upptagna grundvattenbrunnarna markerade med I-III. I tabe1 41 är de under försksperiden ( ) bserverade grundvattenstånden införda (i m under ma:rkytan). d. Tiförda metakatjners urakningshastighet. Av skä sm tidigare påpekats vade förf. grva, vä srterade jrdarter för anäggandet av gödsingsförsök. Ett viktigt krav var ckså att grundvattenytan icke fick sciera inm atför vida gränser, så sm exempevis var faet vid B jurfrs ysimeterförsök. Grundvattnet Eörmåidde där, sm nämnts, fuständigt renskjöj:a jrden på ]Jättiösiga jnsag, viket givetvis icke får ske, m metakatjnernas rörese mt djupet ska föjas. Mina undersökningar ha ju redan på ett tidigt stadium visat, att urakningen på bred frnt ej är mfattande, varför det vid gödsingsförsöken gäde att använda en grv jrdart med str genmsäppighet. Möna-fätet uppfyde vä båda vikren. Va:d betr:ä:ff3!t grunrdvattenyta<ns höjningar ch sänkningar, se ta b. 41! I sjäva verket regeras grundvattenståndet tämigen vä medest dammuckrna vid den närbeägna Möna gård, där vattenståndet regeras i de vattendrag, sm på två sidr begränsa försöksfätet. Ett annat prbem var att avpassa gödsingsmängden så att man erhö ett tiräckigt strt översktt av de ika näringsämnena, så att dessas vandringar i marken ätt kunde föjas, men samtidigt fick icke den tiförda givan skada eer döda markvegetatinen. Om denna skadades, skue ju de naturiga fömtsättningarna för urakningen väsentigt störas. Den giva sm gavs mtsvarar för kaium, kacium ch magnesium ungefär dubbet så stra mängder, sm redan finnas adsrberade ti kidernas yta i humusagret. Lättigängigt K+, Ca2+ ch Mg2+ i detta har bestämts medest förträngning med ammniumacetat. Gödsegivrna, sm gåvs, brände tyvärr brt en de markväxter men trts detta vr de nästan i minsta aget, viket i någn mån framgår av diagrammet nedan. Vid de frtsatta gödsingsförsök sm agts ut i ika dear av andet har övergödsing skett ett ferta gånger under vegetatinsperiden. På så vis erihå!es inai.es tc:ijräckigt stra gödsegivr samtidigt sm markvegetatinen kan bevar:as skadad. De uttagna jrdprven fing på abratriet upptaga vatten ti fu vattenkapacitet Efter presming v;id pf 4,2, dvs. aht vatten i prven in,ti den ungefär~ga v~ssnings-

142 142 T. TROEDSSON mgf 20 O-yta maj 1951 O-yta aug T.yta aug O-yta jan O-yta jan : T-yta jan T.yfa Jnn \"- :.. mg/ 20 5 \0\_:.\,'/ D. ",..., -~- ::; Q F H B R 1.n 2.n J..F_H_B_R-1.- -,-,, J..F_H_B-.-R-1-,-2-."' O-yta maj 1952 T-yta maj 1952 O-ya kt T-y akt. 1'952 O-yta jan T-yta jan. 195~ O-yta apri'1953 T-yta apri ,~'~-å \ 5 ~\ D \ \ \. '.....-~..'... \,~...,.. ~... \._ ' ~... '.... I -~-- - c:..-f G) -~ -- '..:...,."1 ""::""' ~~ Ca e---- Q F H B R 1, 2. F H B R 1, 2. F H B R 1, 2. f H B R 1, 2.' K Ha c-,,_---- Mg CI Fig Diagrammet visar den successiva urakningen av Na+, K+, ea + ch Mg"+ des inm O-ytr ch des inm gödsade ytr: F = förnaskikt, H = humusskikt, B = bekjrd, R = rstj.rd, varje djup därunder mfattar 10 cm såvä uppåt sm nedåt. U:dakningen är bestämd genm pressning, var,vid ett vä bandat generaprv fått upptaga vatten ti fu vatt~apacitet. Haterna av de ika katjnerna är angivna i 'mg pr iter sjunkvatren. Tecknen e O 6 ange.grundvattenanayser. Das Diagramm zeigt.das sukzessive Auswaschen vn Na+, K+, Ca'+ und Mg'+ teis auf ungediingten Fächen (O-yta) und teis auf gediingten Fächen (T-yta). F = A, H =At, B = A., R = Bt, 0,5-2,0 = C. e O L = Grundwasseranaysen. punkten brttgs, bestämdes jnsagen i det utpressade vattnet. Utgångsvikten p~ den pressade jrden var 2 kg. Förna ch humus uppgick ti gram. Försöken utades den 22/ En månad senare uttgs den första markprfien des i en O-yta (se teckenförkaring i fig. 24) ch des i en T-yta. Det visar sig (se fig. 25) att redan i maj erhåes ett tydigt översktt av K+, Mg2+ ch Ca2+ ned ti rstjrden (sm börjar på ca cm djup). I augusti 1951 har uraknjngen nått 0-,5

143 VATTNET I SKOGSMARKEN 143 meters nivån. Under maj-augusti har ca 200 mm nederbörd fait. I januari 1952 föreigger knappast någn större skinad i urakningen av växtnäringsämnena mean O-ytan ch T-ytan. Maj 1952 uppvisar i jämförese med ktbervärdena samma år mycket små ikheter mean O-ytr ch T-ytr. Dck förekmmer en tendens ti urakning i de översta skikten i prvserien, tagen i maj, i jämförese med ktbervärdena. Förhåandet är ikartat i januari-apri I stra drag kan man säga att de tiförda näringsämi).ena är het brta ur markprfien i januari Såedes skue d e n gödsingsgivan hunnit bi het urakad på maximat ett havt år. Märkigt är emeertid att det ej erhåits förhöjda hater av de ika tisatta näringsämnena på större djup i markprfien än 0,5 meters nivån (aug. 1951). Mt detta rnå invändas att bservatiner ej ha gjrts över urakningen under hea hösten Större skinader mean O-ytr ch T-ytr existerar icke efter januari 1952 ch såunda Tabe 42. Vattenhat i% av jrdprvens ttavikt inm Möna försöksfät. Wassergehat in Przenten des Ttagewichtes vn Bdenprben des Versuchsfedes zu Möna..Djup i m Tiefe in Metern Augusti 1951 Januari 1952 Vattenhat Vattenhat Wassergehat Wassergeha t F(= A) 33,8 28,5 H(= A1) 15,8 20,2 B(= A2) 15,4 18,4 R(= B) 11,5 14,2 0,45 7,1 6,5 0,50 5,6 7,8 0,60 5,7 4,5 0,65 4,3 4,3 0,70 4,2 3,7 0,8 3,6 3,5 1,0 3,1 3,7. 1,1 3,3 3,6 1,2 2,9 4,0 1,3. 3,0 2,9 1,4 3,6 2,8 1,5 4,0 3,8 1,6 3,7 4,5 1,7 4,5 6,8 1,8 4,0 7,2 1,9 8,3 8,9 2,0 18,6 10,0 2,1 18,4 23,4

144 144 T. TROEDSSON skuue vi från 4 augusti ti den 3 januaui 1952 ha haft en hastig uj;1aknitng fråm. 0,5 metjers nivån ner t~ grundvattnet, sm Hgger på 2 m djup. Under samma tid har ca 400 mm nederbörd fait. Dessa resutat strida emeertid mt de resutat sm erhös inm Bjmfrsförsöken. Det är därför trigt att urakningen av de tiförda växtnäringsämnena adrig hunnit nå ängre än ti 0,5 meters nivån. Man kan emeertid principiet invända att gödsegivrna vr reativt små i förhåande ti redan befintigt ättigängigt näringsförråd ch man skue därför icke få fram någn störr-e 'knentratinsökni:ng på djupet. En. muntigt medd. av dcent C. O. TAMM ha de använda gödsings~vrna.resuterat i ökade hajter av bl a. kaium i taharr nder åmet näst.efter giödsingem StörJJe der mindre de av tiufört ka1ium ha så1unda ev. utnyttjats :av träden. Sm synes av fig. 25 vr de ti!: fö:dda nä ringsämnenas förekm~t kraftigt markerad i 'f-ytan både i maj ch i :augusti Nederhörden var under tiden maj-nvember (se fig. 35) betydigt högre än den genmsnittiga årsmedenederbörden ~ör samma tid ch trts dessa förhåanden erhös ingen iakttagbar urakning på större djup än 50 cm. Det är därför föga trigt, att en större gödsingsgiva skue ha nått ett större djup. Det tikmmer dessutm vissa mständigheter, sm gör att man är starkt benägen för att tr att urakningen - av även en ganska str gödsingsgiva - i c k e k a n n å d j u p a r e n e r ä n 0,5 m ch det är fuktighetshaten i markprfierna. Ta:be 42 visar att den genmsnittiga fuktighetshaten på 0,5-1,5 meters djup igger mean ca 3-4 viktsprcent. Labratrieförsök ha visat att det erfrdras en % vatten!hat för att perkaering ska kunna ske i detta tämigen grva materia. Föjaktigen är det knappast trigt att en urakning på bred frnt. har ägt rum mean den 4/ / Om höstnederbörden skuhe ha förmått att aka -ur tiförda ämnen ur de undersökta markprfhema under tiden aug.---'sept., så måste fuktighetshaten ha varit betydigt större på 0,5-1,5 m djup. Nederbörden var dck Ug under dessa månader. Amuyserna av de utpr essade sjunkvattnet i januari 1952 mfattade även e--bestämningar. Dessa värden verifiera synnerigen vackert den ångsamma urakningen i marken. I samtiga diagram i fig. 25 är grundvattenanayserna även införda. Dessa anayser vi1sa.att hateina av resp. katjner äjj ägre i grundvattnet än i s j u n k v a t t n e t. Grundvattnet h sjunkvattnet bida såunda två het skida system, sm icke nämnvärt är berende av varandra. Den ångsamma urakningen astrar ett sjunkvatten med betydigt högre hater än vad sm finnes i grundvattnet, i varje fa i dess övre de. Vad beträffar Möna-fätet är detta i ch för sig ej så förvånansvärt då den nrr m fätet beägna Käringsjön bidrager ti att håa grundvattnet på en ganska jämn nivå. - Det är av intresse att se hur vä skinaden mean grundch sjunkvattnets katjnha1t:er (ch även1 krha:ker) öve:rensstämmer med BjmfrYfönöken. T r t s e n r e a t i v t g r u s i g j r d, d ä r p e r k e r i n g e n bör gå så snabbt sm öve r huvud. taget är möjigt, får man

145 VATTNET I SKOGSMARKEN 145 s å e d e s e n v i s s a n r i k n i n g a v j n e r t i 11 f ö j d a v f u 11 s t ä n d i g p e r k,1 e r i n g. En annan mycket viktig sutsats av vanstående försök är att vi vid 1,5-1,8 meters djup erhåa nästan genmgående ikartade hater trts ikheter i årstid.. För övrigt är kurvrna betr. C~hrisnten tämigen ikartade. Detta kan endast förkaras med en van (kap. V: 7) mnämnd jnbytesjämvikt sm uppnås ti föjd av den ångsamma urakningen. På samma sätt erhåer grundvattnet ckså tämigen knstanta katjnhater. Här ch var kan givetvis även het pötsigt uppstå höga hater av någt jnsag (ex. kacium, T-yta januari 1952) men detta får förkaras genm tifäig rtdränering. Sammanfattningsvis må sägas att försöken i Möna ha beyst viktiga urakningsförhåanden för sand- ch grusjrdar. Resutaten kunna ämpigen sammanfattas såunda:. I die UJndersökta avagringarna av grus ch sand inm Möna-fätet sker en urakning tämigen snabbt (3 smmarmånader; ca 200 mm nederbörd) ner ti max. 0,5 meter. (Jfr ysimeterförsken.) Frtsatt ma,kning sker förmdigen ångsamt trts den g~,va j011darten. 2. Grundvattnet har betydigt ägre katjnhater än sjunkvattnet. 3. Fuktighetshaten i markprfien ger vid handen att fritt, på bred frnt rinnande sjunkvatten knappast existerar. 4. Aven bekjrdens vätskefas äger stundm hqga jnkncentratiner. 5. Den tämigen knstanta eektrythaten i markvätskan på djupet understryker förf:s uprfattning m en rådande jnbytesjämvikt, sm knappast smärre sjunkvattenmängder, dränerade genm rötter. dy., förmår att rubba. 6. Gödsingsförsök i avsikt att utreda urakningsförhåandena i skgsmarken böra utföras med successiva över1gödshrigar. ]\!ängderna aw S1a..ter sm påföras böra nga beräknas med hänsyn ti de befintiga mängderna av ättigängiga jner. 7. sutresutatet av Mönaförsöken bir att de stöder förf:s uppfattning m en mycket ångsam perkaering på bred frnt i marken. Denna perkaering kan förviss taga fera år i anspråk, ch bidrager såunda ej nämnvärt att mata grundvattnet, sm eder sitt ursprung från bestämda dräneringsbanr; vika medge vattentransprter av het annan ch större streksrdning ch hastighet. JO

146 KAP. VI Nederbördens infitratin i skgsmarken. Litteratursammanfattning. Studier över nedeuböj1dens infi:tra~ti10n i marken bedrevas tidi~t sm kmpement tii ysimeterförsöken. Oika marktypers sätt att suga åt sig nederbörden iakttgs även vid studier över rnöji19heterna att behärska jrdersinen. Växternas vattenförsörjning var dck den viktigaste anedningen att söka karägga markens vattenhushåning. Framför at intresserade man sig i sutet av 1800-taet för fuktigihetsförhåandena i övergången mean humustäcket ch mincnajrden. WLLNY (1888) visade tidigt att marken under våra vaniga kuturväxter inm jrdbruket ti föjd av t r a n s p i r a t i n e n var betydigt trrare än mtsva~rande skikt på öppen jrd, men samtidigt tiägger han att minerajrd direkt under råhumusen är fuktigare än mtsvarande skiktdjup i öppen jrd. Iakttagesen är intressant inte minst ur. skgig swpunkt. Den förutsätter att åkerjrdsväxternas transpiratin skue vara så str att den trkade ut den översta deen av matjrden. Men m minerajrden under råthumusen skue håa sig fuktigare än mtsvarande skiktdjup i öppen jrd, måste detta innebära, att huvuddeen avskgsmarkens rötter igga i råhumusskiktet, (eftersm rötterna ej förmå att trka ut minerajrdens översta ager) viket ckså senare devis visats av KALELA (1949). Givetvis samverka dessa fuktighetsförhåanden även med att avdunstningen från råhumusen bir at mindre ju mäktigare denna är, viket ckså WLLNY (1890, bd 13, s ) framhåjer. I humusen infitreras sjunwattnet ätt, medan den icke förmutnade förnan befrdrar en viss ytvattenavrinning. WLLNY (1890) gjrde en undersökning av infitratinen genm att täcka över minerajrd med fera cm mäktriga skikt av i,h sags fönna. Nederbörd mm. Granförna på 40 cm djup mm sjunkvatten Taförna.967 mm " " Ekförna mm " " Bakiförna mm " " Barmark 606 mm " Levande Dicranum 524 mm " " Död Dicranum 932 mm " "

147 VATTNETISKOGSMARKEN 147 Av hans försök skue man vija draga sutsatsen att vår barrträdsförna vre synnerigen genmsäppig för sjunkvattnet. Denna sutsats gäer dck ej hea humustäcket, vari förnan fta inbegripes. Trädens förna medgiver dck en förhåandevis snabb infitratin i det översta marktäcket såvida utningsförhåandena icke föraneda en kraftig ytavrinning. Barmarken visade de ägsta värdena för perkering. I WLLNYS försök mtaas ej hur hög humushaten är i den jrdart sm användes för försöken på öppen jrd. Det är bekant att. det förekmmer ett praktiskt taget rätinjigt samband mean infitratinshastigihet ch humushat, viket b. a. genm abratrieförsök visats av MusG~VE (1934). (Jfr även SMITH etc. (1937), BROWNING (1937) m. f. sm kmmit tiiknande resutat.) Aandrasidankanmanskijamean perkaering ch infitratin. Sedan det översta humushatiga agret bivit mättat genm nederbördens i n f i t r a t i n, bir den frtsatta infitratinshastigheten betydigt ångsammare, Dvs. p e r k e r i n g e n ( nedrinningen på bred frnt) bir berende av underagets struktur, sammansättning m. m. Nämnda förhåanden ha nggrant studerats av b. a. HARVEY (1939) ch HRTON (1935 febr.). Aven MsER (1939) undersökte humusens betydese såvä för infitratin sm för ytavrinningen. -J detta sammanhang är det nödvändigt att redgöra för de varierande definitinema av vissa fuktighetsbegrepp. MusGRAVE (1935 b) menar med begreppet infitratinskapacitet (infitratin-capacity) summan av perkeringshastighefen ch den sjunkvattenrörese, sm sker förmedest kapiariteten, medan HRTON (1933) anger infitratinskapaciteten såsm den maximaa hastighet varmed en jrd förmår uppsuga vatten (med utgångspunkt från en viss given fuktighetsha t t. ex. fätkapacireten). MusGRAVEs ch HRTONs iika uttrycksätt innebära i pnincip samma sruk ch förkaras med nedanstående diagram. Infitratinskapacitet Steu Sand Mjäa Lera Fät-(fu<tighets-)kapacitet Fig. 26. Sambandet mean infitratinskapacitet ch fätkapacitet. Zusammenhang zwischen der Fedkapazität und der Infitratinskapazität. Diagrammet visar i at sin schematiska enikehet att ju högre fä~t-(fuktighets~ )kapad. teten (fied misture-capacity = den maximaa fuktighet en jrd förmår att kvarhåa sedan sjunkvattnet runnit brt) är, dest finare jrdart. Detta trde vara sjävkart. Men samtidigt visar diagrammet att infitratinskapaciteten minskar med minskad krnstrek.

148 148 T. TROEDSSON Det är såedes uppenbart att infitratinskapaciteten minskar högst avsevärt ch därti :m:ycket snabbt ju finare en jrda:rt är. Denna minskning av infiitra6nskapaciteten förrsakar en ökad ytavrinning, sm givetvis icke är enbart berende av jrdarten sm sådan, utan även av mekanisk bearbetning, humusinbandning etc. (GusTAFssN 1939). Infitratinskapaciteten når icke sitt ägsta värde förrän största fätkapacitet är uppnådd. Och då fätkapaciteten nått sitt högsta värde begynner,----enigt gängse uppfattning~ perkaeringen av sjunkvattnet (gravitina water). IsRAELSEN (1918), BLA NY, TAYLOR m. f. (1930) RGERs (1935) ch även SHAW (1927) ha experimentet påvisat, att innan sjunkvatten bidas, måste fu fätkapacitet ha uppnåtts. Visserigen hade SHAW en annan termin1gi (nrma misture capacity = fied capacity) men samtiga frskares undersökningsresutat innebära att i ch med att fätkapacitet uppnåtts ch sjunkvatten bidas, mtverkas tiförsen ti detta av infitratinskapacitetens minskande ch den därmed påbörjade y t v a t t e n a v r i n n i n g e n. Någt avvikande uppfattning från van framagda undersökningsresutat anmäer MRRAKER (1920), sm funnit att för såvä sandiga sm för eriga jrdar gäer att smärre förändringar i fuktighetshaten i resp. jrdar icke inverkar på vattnets infitratinshastighet. Mt denna sistnämnda undersökning står b. a. LEvrs (1937) förkaring att a»ursprungig» fuktighetshat förhindrar infitratinen i marken. Han anser även att i ett humusager van minerajrden uppstår ett sjävständigt sjunkvatten, sm ej rinner vidare ti minerajrden utan befrdrar en ytavrinning. Denna erfarenhet är ur skgig synpunkt betydesefu, men bör stäas i reatin ti de försöksresutat sm WITTICH (1938) framagt, där han påvisar att så snart humusen är genmfuktad, behöver minerajrden (en sandjrd) ej vara mättad ti mer än ca 1/3 av sin vattenkapacitet för att perk~ ering ska ske på bred frnt. HALDEN (1926), CRAIB (1929), AuTEN (1933) m. fl ha tidigare kmmit ti ungefär samma resutat sm WITTICH. Aven i suttningar har det visat sig (NEAL 1938) att infitratinen är mera berende av den ursprungiga fuktigheten i jrden än av utningen. De suttningar sm det här var frågan m, hade en utmngsgrad på,6: O. Marken besvad av åkerjnd, ch regiie n, sm undersöktes, nådde ända ti 100 mm pr timme. Jrdarten var en svagt erig m. Det är viktigt att man även tager hänsyn ti årstiden vid en bestämning av ytinfit-. ratinens hastighet, ch ikaså kan mfattningen av sjunkvattnets pe11kering anses ber på årstiden. KsHAL (1934) har nämigen funnit, med stöd av RTHAMSTEn-ysimeterförsöken :cc932, att vattnet rinner snabbare genm markprfien på vintern (då höstregnen mättat jrden med fuktighet) än på hösten då smmarregnen icke förmått tränga ner i markprfien. Sjävkart är såunda, att på djupet kan ingen tiförse ti grundvattnet ske (m man brtser från rtkanaer, grusinser, etc.) förrän jrden fått en viss fuktighetshat, sm måhända på djupet måste nå upp ti fätkapaciteten. Detta är ett mycket viktigt prbem, sm vi ängre fram i detta kapite ska taga uppti diskussin, Iämigen hu,r hög fuktigh,etsha.t erfrdr a s f ö r e n a Hm ä n p e r k e r i n g a v s j u n k v a t t n e t i v å r a m ~ ränjrdar, ch hur fta ch när ha sådana jrdar denna

149 VATTNET I SKOGSMARKEN 149 f u k t i g h e t s h a t? Det är icke säkert att våra höstregn i ikhet med Rthamstednederbörden förmår att mätta jrden ti den grad att man erhåer en perkaering på bred frnt. Det är uppenrbart att humusen ökar infitratinen ch att hög fuktighetshat befrdc rar ytavrinning. En annan faktr sm även påverkar ytavrinningen är sambidningen i markytan. Denna sambidning är av str betydese inm mråden, där ersinen är påtagig. En svag sammängd i det perkaerande vattnet kan reducera sjunkvattnets perkeringsförmåga med ända upp ti 90 % (LwDERMILK 1929). Ju hä<ftigare ett regn är, dest snabbare erhåes en ytig sammängd, sm enigt HENDRICKSON (1934) förhindrar frtsatt infitratin. Dessa senare erfarenheter gäa företrädesvis inm dade jrdar. Aven BDMAN (1936) har studerat de faktrer sm påverka eer förhindra vattnets röreser nedåt i markprfien ch ti1sammans med HARRADINB (1938) har han visat hur finpartikar mer eer mindre fuständigt kunna förhindra en perkaering mt djupet. Denna igentäppning av prerna mtverkas av frst, rötter m. m. A andra sidan behöver vattnet ej vara sambemängt; även tiräckigt höga jnkncentratiner kunna väsentigt bidraga ti en synnerigen regebunden infitratin (KRAwKw (1900). HucuEs (1919) bestämde under vissa försöksbetingeser perkeringstiden för % natriumkarbnat1ösning ti 32 minuter h 45 sekunder. Genmrinningstiden reducerades ti btt 28 minuter ch O sekunder för 25 %-ig natriumkarbnatö~ning. Perk~ eringstiden för vanigt vatten bev 39 minuter ch 18 sekunder. PwERS (1927) kunde visa att kak ch hanrde'sgödsehnede i förening med naturgödse öka~de sjunkvattenmängdens n1edtr ängacnde förmåga gamka väsentigt, medan dest:uerat vatten minskaide permeringenr. Dessa evearenheter bestyrks arv LuTz (1935) sm i,i:khet med ANTIPOV-MRATAEJEV (1930) ansåg att infitratinen i marke! är berende av kidinnehået ch att den hastighet varmed sjunkvattnet rör sig nedåt är berende av de rådande jnbytesförhåandena. Het naturigt spear jrdmånsprcesserna en str r vid infitratinen i skgsmarken, viket ckså visats av LwDERMILK (1937). Vi äga i vårt and markprfier, sm just är betingade av ika infitratinsförhåanden, men även i de fa då avvikeser i fråga m markprfiens utbidning icke är stra, trde het små ikheter i mäktigheter av rstjrd etc. påverka perkaeringen på ika sätt. Givetvis kunna icke dessa fak- trer ensamma bestämma pedk~eringen i marken. Det finns en he mängd andm fakt- rer sm under vissa extrema förhåanden kunna påverka nederbördens infitrering på djupet i marken. Hit höra: t. ex. mikrivet i marken, viket enigt JAcT (1936), Lw DERJ\1ILK (1937) m. f. äger en viss betydese för infitratinshastigheten. Aven temperaturen har i vårt and en str betydese för avrinningsföihåandena. Tjäen förhindrar sjun'kvattnets nredrinning h befrdrar en ökad ytva.ttenravi'inning etc. Sådana prbem ha tämigen ingående, sårv1l kvaittativt sm kvantita'tivt, studerats av HRTON (1924), sm hävdade a:tt ytavrinningen är :tämigen iten vintjertid (jfr även KsHAL 1934). Då snö iksm is vanigen begynna att smäta i kntakten med sitt underag, bi-

150 150 T. TROEDSSON dar tjäen ett»gv» varpå smätvattnet rinner. Ytavrinningen bir under dyika förhåanden str. I ett ferta a11beten av bl a. MrrcHELSON (1934), MucKEL (1936), MITcHELSON ch M~cKEL (1937) ha t.. m. smärre variariner i tempertaturen under vegatiansperiden krreerats med infitratinshastigheten i marken. T emperaturen spear såunda en viss r för infitratinen i marken även m den är iten i jämförese med några andra faktrer. Nederbördens strek vid ett krtvarigt regn inverkar givetvis ganska väsentigt på infitratinen i marken. MusGRAVE (1937) skijer mean högintensiva regn ch ågintensiva regn. Med ågintensiva regn menar MusGRAVE ca 30 mm, medan högintensiva är 70 a 80 mm. De ågintensiva regnen ge i avrinningsmängd från kr,ta, sjuttningar prcentuet större de av nederbörden än i ånga suttningar. Förhåandet är mvänt.för de högintensiva regnen. Undersökningarna avser öppen jrd. Men även i svensk skgsmark, där regnen mera säan uppgå ti 70 mm under ett ch samma dygn skue man enigt MusGRAVE förvänta att ytavrinningen ej kunde förekmma i någn större utsträckning i ånga suttningar. Så är emeertid faet åtminstne inm.för.f:s försöksmråde i Bjurfrs (F:vöbenbennings:backarna ch skumpabergets suttningar). -Hastigheten i infitratinen kan enigt SHERMAN (1936) endast bestämmas vid en viss tidpunkt under regnet i ifråga. Detta framhåes ckså av HARDING (1937), sm anser att man icke kan utgå från årsmedenederbörden för att beräkna sjunkvattenvärdena.. Prsiteten är fta avgörande för infitratin, sm t. ex. MusGRAVE ch FREE (1936) visat i sina törsök med varierande djupbearbetning. I mark bearbetad ti ca O cm djup bir infitratinen 27 % större i jämförese med bearbetad mark. Och sker kutivering ner ti 15 cm djup bir mtsvarande ökning nära 58 %. Jrdarten var mjäa. BAVER (1938) hävdar ckså att sambandet är rätinjigt (BAVER 1938 s. 56, fig. 5) mean prsitetsfaktrn ch perkeringshastigheten. KEEN (1931) har försökt att matematiskt beräkna infitratinskapaciteten med utgångspunkt från b. a. prvymen. Resutatet är endast tiämpbart inm tämigen snäva gränser ch framför at då prsiteten utgöres av de kapiära hårummen i en naturigt agrad jrdart. A andra sidan ä'f det med BAVERS [1936 (Se NEAL 1939)] undersökningar karagt att i grövre jrdarter är det de icke-kapiära hårummen sm betyder mest f ö r i n f i t r a t i n e n, viket trde vara het naturigt då per kaeringsvattnet där icke fastnar kapiärt utan det verkigen bidar sjunkvatten i rdets rätta betydese. Det kapiärt bundna vattnet förhindrar ytterigare perkering. Ar därrör jrdarten finkrnig ch det kapiära utrymmet ur vymsynpunkt större än det icke-kapiära ha vi sedan mättnad inträtt stra förutsättningar för ytavrinning. Hur förhåer det sig då i mräner? I en hårt svaad mrän är givetvis den kapiära prvymen ftast iten ch det bir först den svaade sandig-miga mränen, sm äger kapiära hårum ch sm därmed efter en tid stppar upp perkaeringen ch föraneder ytavrinning (jfr suttningarna inm Fröbenbenningsbestånden). I mränen spear emeertid bckigheten ch stenigheten (jfr ysimeterförsöken.från Bjurfrs) en väsentig r. Det bir

151 VATTNET I SKOGSMARKEN 151 såunda ytstrukturen sm är avgörande för perkeringshastigheten i väsentigt högre grad än prvymen i mränmar k. Detta framhåes ckså synnerigen kmftigt av Du LEY ch KELLY (1939). I ett ferta arbeten har infitratinsfaktrn behandats i hea dess vidd av framför at LEwis ch PwERS (1938) ch MusGRAVE ch FREE (1937). Nämnas bör äv.en BENNET (1939 s. 198 ff), HRTON (1937), ScFiELD (1924) m. f. Sammanfattningsvis är de väsentiga faktrerna för infitratin i skgsmark fö j ande: a) Prsiteten (den icke-kapiära). b) Jrdartens krnstrek (bck- ch stenhat i ytan ch på djupet, agerföjd m. m.). c) Markstruktur en (jrdmånstyper, kidinnehå, jnbyteskapacitet, etc.). d) Organiskt materia. e) Fuktighetshaten. f) Vegetatinen (även rtkanaer etc.). g) Tpgrafiska förhåanden (expsitin, utning sv.). h).markfaunan ch dess aktivitet. i) Temperaturfaktrn (uppfrysning, tjäe etc.). Med några få undantag kunna de ni huvudgrupperna var ch en för sig vara den bestämmande faktrn för infitratinshastigheten, berende på rådande mständig!he ter. Därför ha de ej pacerats i någn sags nummerföjd för att därmed försöka få fram den mest hetydande infitratinsfaktrn i svensk skgsmark. Aa dessa faktrer kunna mer eer mindre samverka ti en infitratin. I vårt and, där kimatet växar från nästan serniarida mråden tihöghumida, är det het naturigt.att man icke kan taa m e n e n d a huvudfaktr för infitratin. Infitratinsförhåandena är dy namiska ch variera från pats ti pats, från år ti år. Vi få försöka att få fram en vattenbaans - m än en mycket grv sådan - för ett tpgrafiskt enhetigt mråde, för ett bestånd etc. ch där studera hur infitratinen.försiggår i detaj. 2. Fuktighetens fördening i markprfien. Innan huvudrsakerna ti en ökad hastighet av nederbördens infitratin ti djupare markager närmare diskuteras ska fuktighetens fördening i marken under året behandas. Förf. har inm en de av sina försöksmråden bedrivit jämförande vattenanayser i ika jrdarter. Därvid måste det gegiska materiaet vara så ika sm möj igtnergenmheamarkprfien. Detta är nödvändigt för att kunna j ä m f ö r a d e e r hå n a f u k t i g h e t s v ä r d e n'a i n b ö r d e s. Det har varit min avsikt att med hjäp av fuktighetshater försöka få en uppfattning m hastigheten i vattnets nedträngande at efter nederbördens strek. HALDEN (1926) har infört begreppet reativ fuktighet (även BuRGER 1922), varmed menas den prcen tuea fuktighetshat sm en jrdart har i förhåande ti maxima fuktighetshat. Användning av den reativa fuktigheten är dck icke erfrderig i de fa då prvymen är ikartad i hea markprfien. Däremt är den ganska användbar för att jämföra i-

152 152 T. TROEDSSON ka jrdarters fuktighetstistånd, då prvymen växar. I en markprfi sm består av en nrma sandig-mig mrän kan prvymen möjigen anses vara någrunda knstant i det siktade finmateriaet under 2 mm krnstrek, men ti föjd av b. a. bckch stenhaten i mränen är dck prvymen växande i ika dear av mränen, viket icke minst ysimeterförsöken visade. På grund härav kmmer nederbördens nedträngande i mränen att få e n hastighet i det finkrniga, bckfattiga materiaet, där vattenröresen går på bred frnt, ch e n a n n a n, betydigt högre, där större bck ch stenar förefinnas. Fuktighetens nedträngande i en markprfi med mväxande grusiga ch sandiga ager bir såedes mycket regebunden. Därmed uppstår ckså ika fuktighetshater, sm visserigen kunna jämföras med varandra, m man beräknar den rea~iva markfuktig!heten. Men då frågar man sig, vad sm menas med en ttat fuktigjhetsmättad (för den reativa fuktighetens beräkning erfrdras uppgift m max. fuktighetshat) grusjrd. Fätkapaciteten vre kanske det riktigaste att utgå ifrån, men m jrdarten saknar kapiär förmåga trde det vara tviveaktigt m man kan rätt beräkna den reativa fuktigheten. På samma sätt bir ett mjäaager (vikts-) prcentuet starkt fukti~hetshåande, det förmår att ti ett ökat djup vidarebefråra fuktighet vanifrån men förhindrar tiika avdunstningen ch mtverkar därmed en jämn fördening av fuktigheten i markprfien i sin hehet. För att studera hur fuktigheten i marken varierar med årstider ch nederbördsperider är det därför ckså nödvändigt att väja en jrdart, sm har samma krnstrek inm hea markprfien ch där de sekundära jrdmånsprcessernas inverkan i möjigaste mån är ikartade inm prfien. Det sistnämnda trde vara svårast att bedöma riktigt utan ingående kemiska anayser. Först under hänsynstagande- så ångt detta är möjigt - ti dessa bägge faktmer (ikartad krnstrek ch ikartade jrdmånsförhåanden) är det möjigt att med hjäp av vattenhatsbestämningar få veta grundvattnets betydese för vattenförsörjningen genm kapiära hafter uppåt ch humusagrets betydese för vatteninfitratinen nedåt. Därmed förtfae11 faktiskt möjigheten att använda den reativa fuktigheten. Vi man undersöka fuktighetens fördening i marken under hänsynstagande ti de varierande jrdarterna i en prfi måste detta ske med kmpicerade matematiska beräkningar, sm kanske trts sin exakthet - m de nu är möjiga :att utföra -icke kunna ta,ga hänsyn ti de starkt var~erande faktrerna såsm nederbördsmängdens fördening, temperaturen i ika markskikt, mikrrganismemas invedkan sv. I diagrammet i fig. 27 har.förf. inm Röskärsmrådet gjrt va,ttenhatshestämningar på samma prv sm användes vid krjnförsöken. Försöken mfatta såunda en tidrymd av ett år under i huvudsak nrmaa kimatbetingeser. Det visar sig att vattenhaten är högst des i närheten av humustäcket ch des inti grundvattnet. De ägsta fuktighetsvärdena erhåas på cm djup dvs. mint emdan»kärna'>>, (å ena sidan grundvattnet, å andra sidan infitratinen uppifrån genm humustäaket). Km> vrna ha såunda intet samband med krvärdena utan representera ett knstant vattenförhåande året runt. Förf. har gjrt mtsvarande försök såvä i mräner sm i grus-

153 PJUP GM VATTNET I SKOGSMARKEN BO / / / ~-r---r--. 20/ / / bo Fig. 27. Den åriga variatinen i fuktighetshat i sandig m (Röskär). Die jähriche Variatin des Feuchtig~eitsgehates in sandigem Feinsand. (Röskär). VATTENHALT VIKTSPROCENT jrdar på Bjurfrs krnpark, men svårigheten att hitta hmgena ch tiräckigt mäktiga jmdarter har där vari:t stör.re än på Röskär. Erf,arenheten visar i stäet att inm aj mränmark spear stenigheten en vä>sen:t:ig r för :imf:itratinen. Fuiknigheten inti stenama är stundm ika hög sm. i den översta minerajrden inti humustäcket. I några enstaka fa, där grundvattnet igger på 1,5-2 meters djup ch där mränen varif någrunda ~tenfattig, har det emeertid inträffat att man får en fuktighetsfördening i enighet med diagrammet i fig. 27. Förf. tyder detta sm m denna fuktighetsfördening instäer sig även i srterade minerajrdar, framför at där humustäcket icke är atför mäktigt. Markprfien äger såunda närmast humustäcket en zn med reativt hög fuktighetshat. Därefter kmmer en meanzn med åg fuktighetshat ch därefter inti grundvattnet en zn med titagande fuktighetshat. Dessa :iakttageser är icke nya. Redan WLLNY (1895) urskide dessa.tre ventikaa zner iksm GREBE (1885), RAMANN (1888) ch EBERMAYER (1889). HALDEN (1926) anser att vi i svensk skgsmark ha både på sand-, grus- ch mränmarker denna fuktighetsfördening, sm han kaar för»n r m a p r f i h ti skinad från, r e g n v ä d e r s p r f i h sm vanigen åtföjes av en förhåandevis större fuktighet i humustäcket, i synnerhet på kamarker. Dck anger HALDEN (1926) att»rena>> mränmarker (finkrniga,»högkapacitiva») intaga en särstäning i det att de äga en någrunda jämn fördening av den reativa fuktigheten. Det må framhåas att HALDENS undersökningar verifiera förf:s resutat. Den ikfrmiga fuktighetsfördeningen är devis betingad av bckhaten - även m denna är åg- sm vid»regnväder» medger en snabb inhtratin, ;framförat i ytskikten av en markprfil Mränens finkrnighet bidrager ti att en reativt jämn fuktighetshat erhåes ängre ner i markprfien. Reativa fuktighetsbestämningar taga emeertid i en nrma sandig-mig mrän icke tiräckig hänsyn ti bck- ch stenhaten i marken, varför dyika jämförande mätningar endast kunna kmma i fråga för finkrniga, stenfattiga mräner.

154 154 T. TROEDSSON Förf. hävdar, med stöd av egna ch de vannämnda undersökningarna, att den stabiitet i den åriga fuktighetsfördeningen, sm erhåits i diagrammet i fig. 27, uppkmmer genm att även stra nederbördsmängder i de ara festa fa btt når ner i de översta markskikten. Efter hand tränger nederbörden vidare med hjäp av kapiärkrafter, men samtidigt mtverkar trädens vattenförbrukning denna rörese. De vattentyper sm föja rtkanaer tränga emeertid ;tämirgen snabbt ner i ma11ken ch uppnår betydigt större djup än det på»bred frnt» nedsipprande sjunkvattnet. Från grundvattnet stiger vattnet sedan kapiärt uppåt i markprfien. Naturigt är då att det måste uppstå en meanzn med åg fuktighetshat, sm är mer eer mindre stabi under hea året. Förf:s abratrieexperiment ha visat att sandig-mig mrän från B jurfrs måste vara mättad ti minst ca 13 % för att perkaering ska kunna ske på bred frnt. Om detta värde icke uppnås, utan fukrig'hetshaten igger på ungefär 5 %, sm är ett nrmat värde i meanznen, är en vattenrörese nedåt på bred frnt ej möjig. Därmed vi förf. icke hävda, att vi sakna a sjunkvattenrörese. Sådan finnes givetvis -förmedest de van påvisade dränagebanrna. Aven försiggår en diffusinsprcess, sm kan åstadkmma en viss urakning nedåt, viket ckså understrykes av de van (kap. V: 6) anförda krförsöken. Att urakningen i fera fa kan tänkas ske genm en diffusin har JJedan fram!håhts av O. TAMM (1931). Ovanstående sutsatser, sm stödjas av sjunkvattenstud!iema i kap. V: 7, böra gäa för de festa j11darter. ch med att förf. utfört fuktighetsihatsbestämningar unde"r h e a å r e t, atså även vintertid, är det kara t, att f r i t t s i p p r a n d e s j u n k vatten på bred fant ej existerar. Tidigare undersökningar (se van) ha endast mfattat förhåandena under vegetatinsperiden, ch därmed ha icke de amängitiga förhåandena kunnat säkert karäggas. Man har såunda ej haft kart för sig att trts den stra vattentiförsen under höst ch vår vattenihaten några få dm under markytan förbir het åg (jfr dck STÅLFELT 1944). 3. Vegetatinstäckets vattenkapacitet. Med hänsyn ti de vattenförråd, sm kvarhåas i humustäcket, är det nödvändigt att närmare undersöka huru stra nederhördsmängder sm kunna absrberas utan att nå minerajrden. Därför har des bevattningsförsök ch des försök under regnperider utförts i Bjurfrs krnpark. Försöken påginga i huvudsak under smmaren ch hösten Inm ett pant mränmråde 400 meter västnrdväst Bjurfrs herrgård pacerades ett anta masnitski V'r (ca 0,8 m 2 ) på manken i en ren Hycmium-skg med övervägande gran ( årig, hög bnitet). Runt varje masnitskiva städes 4 a 5 regnmätare. Efter varje regn skars med en här.för särskitt knstruerad prvtagare ut ca 5 d!m.2 utav msstäcket ch humustäcket, des u n d e r p a t t a n ch des d ä r n å g n p a t t a i c k e h a d e t ä c k t m a r k y t a n. Medetaet för absrberade regnmängder bestämdes genni vägning. Försöken upprepades sedan inm ika bestånd av ika ådrar. Av tabe 43 framgå de crhåna värdena.

155 VATTNET I SKOGSMARKEN 155 Tabe 43. Marktäckets interceptin i barrbandskg med husmssr sm bttenvegetatin. Die Interceptin der Bdenberfäche im Nademischwad mit I-ycmium spendens resp. Peurzium Schreberi as Bdenvegetatin.. i Uppsugen mängd va t- i % av tta- nederbörd. Medened er- F-skikt H-skikt ten börd i mm Jrdart A A Niederschags- cm cm Menge des vm Bden auf- mittewert in gesaugten W assers in Prmm zenten des ttaen Niederschages 'Eau bandskg. Aderskass Sandigi IV. Enstaka bärris i hus- mig mssmatta. 400 m VNV mrän :B jurfrs herrgård ' ' Granskg. Aderskass III. Ytstenig, 'Husmssa med Sphagnum- sandig- 'fäckar. Bärri s strödda. 350 migmrän 'm ONO Gavemssens öst spets IBarrbandskg. Aderskass Ytsten.ig, IV. Enstaka bärris. Bkrr- sandig bär, Meampyrum pratense, mrän Peurzium Schreberi r, Sphagnumfäckar. 125 m N Långmssens nrdspets Prvytrna igga i öppna gäntr Granskg. Aders.kass V. Lätt mei- I-ycmium spendens sm anera bttenvegetatin. 525 m ös- (Utdikad) ter m skärningen mean ca Myrsjövägen ch stra kraft- cm mäktig 100 edningen. trv " 115 " 112 " 118 " ;, Barr bandskg. Aderskbss Sandigt IV. I-ycmium spendens grus r. 250 m SO Dammsjöns ' östspets. Beva ttningsförsök mm tifördes under en tid av 2 dygn

156 156 T. TROEDSSON. Av tabeen framgår att smmartid praktiskt taget i vartenda fa erhös en fuständig fastäggning av nederbörden i humusagret. Aven vid stra bevattningsmängder (200 mm) trängde fuktigheten icke nämnvärt ner i marken. Försöken visa dessutm att ett yngre bestånd (åderskass III) vä förmår att suga upp en nederhördsmängd i s i t t ihumustäcke, sm är fut jämförbar med den i ädre skg. Det må dck framhåas att bärrisen ch gräsen är tarikare i det yngre beståndet, viket möjigen skue kunnat befrdra infitratin mt djupet. Fastäggningen av nederbörden i markens översta, humösa skikt var överraskande str även på hyggen. Ta:be 43 visar att så snar t ytstenighet förekmmer, sjunker humustä.ckets vattenabsrptin högst väsentigt. Detta förhåande förkarar varför vi i svaade suttningar evhåa en tämigen gd gdundvattensining på de svaade mränerna under det grusrika ytagret även vid förhåandevis små nederbördsmängder. Här spear ytstenigheten såunda en väsentig r för nederbördens nedträngande i markprfien. 4. N ederhördens infitratinsvägar. Med hänsyn ti de resutat sm anayser såvä av grund- ch sjunkvattnet sm ysimetejwattnet givit kan man urskija tvenne huvudvägar för sjunkvattnets passage genm marken. Des sker perkaering på bred frnt, utfyande prvymen het eer devis, ch des sker nedrinning genm kanaer av ika sag. Perkaeringen på bred frnt i skgsmarken är undersökt van (kap. V: 3-8) ch vi ska här närmare diskutera det sjunkvatten sm föjer dränagebanr av ika sag. De dränedningar sm här spear en betydesefu r är des rtkanaer ch des vattenbanr utmed bck ch stenar i marken. Ligga bcken ch stenarna i nära kntakt med vamndra, bininfitratinen snabb. Någt iknande måste även gäa för hämarker. I Bergsagen är häprcenten i amänhet ganska hög (se kap. VIII: 2), ch det.är sannikt att vi tack vare detta får en ganska mfattande ch sn31bb infi.itrauin ti. grundvattnet. En principiet ikartad infitrat~n erhåes även av det vatten, sm kan rinna fram vanpå utande, mindre vattengenmsäppiga rager, viket van, kap. IV: 3, påvisats vara mycket vanigt. För att närmare undersöka infitratinen utmed häytr har särskida vattenbservatinsrör, sm beskrivits i kap. II, kmmit.ti användning.,tvenne mråden utvac des: eies ett hämr.åde (se 01kaJkar>tan), sm avvägdes nggrant (se kartan i fi:g. 28) ch des, sm jämförese, ett pant mränmråde i medeåders barrbandskg med i hujvudsak husmssr sm markbetäckning. Hämrådet består av kaa häar, mfattande en yta av ca 140m 2, ch utgör de högst beägna partierna på kartan. Där vattenståndsrör är markerade, utgöras de ösa avagringarna av minst 40 cm mäktig mrän, sm sedan successivt titager i mäktighet ut mt sidrna. Runt sjäva hämrådet är den sandig-miga mränen i ytan svagt svalad ch har redan c:a 12meter,från häens högsta punkt en mäktighet av åtminstne 2,5 meter. Inm det pana jämföresemrådet består jndarten av sandig1iig mrän; i ytan synnerigen svagt svaad. Bffida rne rådena äga dck en viss ytstenighet. Någrunda jämnt fördeade har bservatinsrör

157 VATTNET I SKOGSMARKEN 157 Fig Vattenståndsrör å Bjurfrs Krnpark inritade på nivåka11ta med O cm ekvidistans. Wasserstandsmessröhren im Staatsfrst zt~ Bjurfrs, eingezeihnet auf einer Niveaukarte mit O cm Aquidistanz. pacerats så att de nå ner ti g11ndvattnet. Dessutm har ett anta regnmätare utpacerats för att erhåa ett tiföritigt medeta av nederbörden inm resp. mråden. Observatiner:na ha.tigått så, att m möjigt mätningar av vattenståndet i rören har skett under ett ferta dagar medebart efter ett regn. Avsikten var att se hur ång tid det tar för enviss nederbördsmängd att påverka grundvattenytan på de ika punkterna, dvs. att studera hur häen inverkar på grundvattenståndet i den mgivande, pana mränmarken (se t8!b. 44 ch fig. 28). Förf. har i' ka@upp A vat ut en serie bservatinsvärden där första bservatinen har föregåtts av en tämigen ång trrperid,.mfattande 14 dagar utan någn nederbörd. Vid 2,9 mm nederbö1;d erhös ända ti 155 mm (ka p) vattenståndshöjning i bservatinsrören. När nederbörden bir 23,2 mm - ungefär vad sm menas med en nrma»'o~böta» --stiger vattnet i bs-ervatins>rören ända upp ti 342 mm (ka f). Förhåandevis små bi vattenståndsförändringarna efter 5,1 mm neder-

158 158 T. TROEDSSON börd- grundvattenytan har nått maximivärden, sm vid föjande bservatin sakta avtaga. Denna sänkn~ng av grundvattenytan kan ber på ett fert:a samverkande fak. trer. Samma nederbördsmängder ha ntenats inm intiiggande p a n a m r ä n m r å de, kagrupp B (tab. 44), men variatinerna i grundvattenståndet är här små ch grundvattenytans äge är tämigen knstant. 23,2 mm regn kmmer ej ti synes i höjning av grundvattenytan förrän efter ett par dagar ch då bir det ytterst små förändringar. Den packade bttenmränen är tydi.igen rätt svår:genmsäpphg. [O. TAMM (1931) anger i ett fa 10 cm pr dygn såsm sjunk:hastighet i sådan mrän.] Tre dygn behövdes i amänhet inm mitt mränmråde för sjunkvattnet att passera mränen ti grundvattnet. Vid efterföjande fuktighetsbestämningar visade sig mränen på Tabe 44. Grundvattendjupmätningar å Bjurfrs Krnpark. V = Vattendjup i mm N = Däre:iter faen nederbörd i mm. Grundwasserstandsmessungen im Staatsfrst zu Bjurfrs. V Brbahteter W asserstand in mm. Lkagrupp A N = Nachher. gefaener Niederschag in mm. Observa- Djup i m 21/9 23/9 26!9 28/9 29/9 30/9 tiansrör Tiefe in metern v N v N v N v N v N v a 0,50 2,9 23,2 21 5, b 0, c 0, d 0, e 0, f 0, g 0, h 0, , J 0, k 0, , /' m 0, n 0, , p 0, q 0, r 0, s 0,35 0, Tabeen frtsätter på nästa sida

159 VATTNETISKOGSMARKEN 159 cm djup icke håa mer än 3 viktprcent vatten. Bestämningarna mfattade btt 3 kaer då j~ag ej vie söndergräva försöksmrådet. Enigt van (kap. VI:2) skue då ej någn perkaering på djupet vara möjig (ara minst vid en så åg nederbörd), varför dränagebanr av någt sag måsite förkara nedrinnandet ti 1,20 m-nivån inm kagrupp B, ka 3. Det är såedes uppenbart att även het små nederbördsmängder förmå att höja grundvattenytan n ä r a h ä I in r å d e t. Orsaken ti detta är enke ng, en tryckyta har utbidats sm förmår att pressa upp vattnet i vattenståndsrören. Tänkhart är ckså att höga vattenstånd kunna uppstå,. m rören paceras i en sänka, sm måhända saknar avpp. De är ckså tänkbart att man vid nedsagningen i marken av vattenståndsröret åstadkmmer en håighet i mränen, sm sedan vattenfyes uppifrån tack vare det siande ytvattnet van den svaade mränen. I a I a h ä n d e s e r t r d e m a n kunna fastså att den scierande grundvattennivån ej på någt sätt är ett uttryck för den hastighet varmed nederbörden perkaerar genm mränen på bred frnt. [Att ca 3 mm nederbörd åstadkm 155 mm höjning av ett a II m ä n t grundvattenstånd är såedes tänkbart (se tab. 44).] HEssELMANs (se MALMSTRÖM 1931 s. 104) grundvattenbservatiner från såvä R kiden sm Kubäcksiden visade att de skinader, sm uppkmma i grundvattenståndet under några veckrs förpp uppging ti ett par m. Det är icke grundvattenytans i mränen höjningar ch sänkningar sm erhåits utan det är grundvattenståndet i den understa genmsäppiga deien av jrdagren vanpå berget (eer i sprickr i berget) sm uppmätts i HEssELMANs bservatinsrör T3!b. 44, frts. Lkagrupp B 0, , , , , , , , , , , , , , , ,

160 160 T. TROEDSSON ch sm är berende av grundvattentrycket från m g i v a n d e i n f i t r a t i n s m r å d e n. HEssELMAN har visat att vattenröreser i mrän i sided är btt 5 a 6 m pr år, men detta mtsäger ej att perkaeringen vanifrån givetvis kan vara snabbare. Det är förf:s uppfattning att de i HEssELMANs undersökningar påvisade sciatinerna av en grundvattenyta antingen är vissa föjdverkningar av rörigh e t e n h s e n t r y c k y t a eer a t t d e i I u s t r e r a h u r n e d e r b ö r d s v a t t n e t s n a b b t p e r k e r a r g e n m r t k a n a e r. d y. ner i håigheter ch där förmår höja den kaa grundvattenytan tämigen kraftigt. [Härti kmmer att de använda trätrum mrnas knstruktin icke var het invändningsfri. Sedan mgivande mrän vattenmättats i ytan ch därefter kanske igensammats, är det ej tänkbart (se inedningen ti detta kapite) att det nederbördsvatten sm runnit utmed trätrummans väggar kan bida stående sjunkvatten för en krt tid.] Aven O. TAMMS (1931 s. 249) grundvattenyta med en sjunkhastighet av ända upp tiu O cm pr dygn får fattas såsm en vikande tryckyta, sm rsakar ett kraftigt undertryck, varvid en snabb sänkning av vattennivån i bservatinsbrunnen bev föjden. Den hastiga höjningen av en grundvattenyta ti föjd av tifäig nederbörd ch den därpå Eöjande sänkningen av densamma, vittnar m tämigen abia infitratinsförhåanden T.. m. en mindre uppstickande hä bidar - sm i fig ett utmärkt infitratinsmråde. Varje bservatinsrör nedanför höjden äger s i n e g e n g r u n d v a t t e n y t a, trts det ringa avståndet mean J1ören. Det ia försöksmrådet igger inm det stra pana mränmrådet öster m Gavemssen, där små häar är vaniga på 0,5-1 meters djup. Det är då tydigt att häarnas strek ch knfiguratin spea en str r för grundvattnets,försörjning» tisammans med ytstenighet, ratkanaer. dy. Men i de fa, såsm vid kagrupp B, där berggrunden ej sticker upp i ytan, utan täckes av 1-2 m mrän, bir det des en eftersäpning vid nederbörden nedträngande i marken ch des kva:r står ett ev. högt vattenstånd en ängre tid. Därvid bir gnundvattenytans höjningar h sänkni ngar reativt små. Försöken visa att vid nederbördens infitratin i marken spear häprcenten en avgörande r, iksm ytstenigheten ch rtkanaerna enigt ysimeterförsöken i kap. V: 3-5. Ar en mrän tiräckigt hårt packad bir perkaeringen väsentigt nedsatt. MALMSTRÖMs (se O. TAMM 1931) perkeringsförsök i mrän understryker detta. A\r at att döma spear infitratinen ti grundvattnet utmed häarna en väsentig r, så snart de kvartära avagringarna är tunna eer devis saknas. Om nederbördsvattnet rinner fram utmed häar, brde man i det minerajrdsager, sm igger närmast erhåa en vittringshrisnt, rsakad av det framrinnande vattnets kemiska inverkan. Detta vittrade ager brde sträcka sig utmed häen ända tij sjäva grundvattnet uppnås. Sådana vittrade ch även kidimpregnerade skikt finnas ckså. Förf. har funnit att ager inti en underiggande berghä vanigen är starkt humushatiga ch ha ågt basminerai-ndex. Om jrdtäcket är så pass mäktigt, att exempevis en nrma järnpds har utbidats, erhåer man trts detta ett h u ni u s r i k t ager i bt-

161 VATTNET I SKOGSMARKEN 161 Tabe 45. Det utefter häen rinnande" grundvattnets inverkan på hasmineraindex i mrän. Hemmesta, Sthms än, Die Einwirrkung,des entang,der FdsberfäJche fiessenden Gr.undwassers auf den»basminerajindex» der Mräne. Hemmesta, Sthms 'än. Djup i cm Tiefe in cm 0-5 Humustäcke (A 1 ) 5-6 Svagt utbidac1 bekjrd (A2) 6-15 Rstjrd (B1) Rststrimmr (B 2) " Sandig mrän (C1) " " " " 49~51 " Starkt humusanrikad mrän (C2) 61 cm+ Berggrunden (D) ' Basmineraindex 8,3 9,5 12,8 12,9 13,1 12,8 13,0 12,0 9,0 8,5 4,3 ten, sm sruccessivt uppåt övergår ti en nrma C-hrisnt, sm vidare uppåt överagras av rstjrd, bekjrd ch råhtimusager. Denna agerserie påträffas, så snart häytan icke stupar för brant. Medhjäp av basminerainde:xibestämningar kan man på ett enket sätt påvisa vittringen i det rninerajrdsager, sm igger närmast häytan. Såedes har förf. i en smärre mränskärning strax inti Hemmesta gama gård på Värmdöandet erhåit föjande värden. på basmineraindex, se ta;b. 45. Det är såunda uppenbartatt det utmed häytrna finnes en vittringshrisnt, inte bara tifäigtvis i de:h beskrivna Värmdö-prfien, utan även inm aa andra av förf. undersökta dyika :OkaJer. Bäst iakttagbar är den m man undersöker häar, sm suttar ångsamt, med ett mrän täcke, sm successivt titager i mäktighet. Vid nggranna grävningar visar det sig stundm att en hårt packad. sandig-mig mrän fta utfyer sprickr, fördjupningar eer andia jämnheter i häytans skrviga reief. Dessa mränutfynader mfatta btt ett fåta dm3 ch synas på grund av sitt äge ha skyddats från det sengaciaa havets erderande verkan. När det rinnande»hävattnet>> passerar en dyik mränfyd spricka, förmår det icke tränga ner utan rinner vanpå mränfynaden (jfr vattensining van sv:aad mrän, kap. IV: 3). Aven i nu beskrivna fa bir mränen ytigt överdragen av en starkt humushatig, mycket tunn men genrne säppig skrpa. Den under skrpan befintiga mränen har ett högt basmineraindex ch är såedes vittrad. Från en ka (Söfringsb), 9 km nrr m Garpenibergs herrgård, har förf. undersökt ett tämigen typiskt exempe på vanstående, se tab. 46. Längst ner i prfi ch 2 siar grundvattnet utmed häen, men redan i prfi 3 ch 4 rinner det på den hårt packade mränen på samma sätt sm inm t. ex. Fröben- I

162 162 T. TROEDSSON Tabe 46. Anayser av minerajrd van hä, tämed viken grundvattnet siar. (4 prfier). An~ysen vn Bdenprben auf Fes, en.cang wechem das Grundwasser sickert. ( 4 Prfie). ~ ] s ----~----~--~----~----: ~ Prfi 1: ~~=~~~ Prfi 2: ,9 0,6 0,8 1,0 1,0 1,6 1,4 1,8 1,0 1,0 0,3 0,9 1,5 1,5 1,7 1,4 2, , ,9 Prfi 3: ,4 1,0 1,4 1,7 1,4 1,2 1,5 1,4 1,9 1,7 2,2 2,0 2,0 5,0 4,3 5,4 5,1 9,7 10, ,6 3,5 3,8 4,1 4,3 4,4 4,5 8, ,5 4,2 4,3 4,1 7, ~:~ ~~ 1 ~ 4,1 8,2 6,4 7,2 9,1 10,0 10, , , ,1 10,2 9,3 11,2 10,5 10,2 10,3 11,0 10,5 10,3 12,4 12,0 13, ,4 0,4 3, ,7 5, ,2 5,1 8 5,4 7 5,0 3 0, H skikt (A,) Bekjrd (A.) Rstj~d (B,) Svagt rströd sandig-mig mrän. (C1) Tifitagande humusfii~gning, ejest s; föregående. (C.) 71 Annu någt mera humusfärgat. (C.) 59 Mörkt brunröd sandig mrän. (C.) I 56 Minerajrd m. stadk humusinbandn. (C2)i 36 1 Humusager med inbandning av minera- jrd. (C.) (Grundvattenförande.), s 81 H-skikt (A,) Bekjrd (A.) Rstjrd (B,) Rstfärgad sandig-!ioig mrän. (B.) Svagt rstfär.gad sandig-mig mrän. (C,) Sv~gt r;~öd miner~jrd. (C~) " Grynig minerajrd med rstöverdrag på jrdaggregaten. (C.) 4,3 72 Svar.tbrun minerajrd. (C.) 4, Humusager med viss h~t av minerajrd ~--~(~C~.)~(~G~r~und~vc=a~t~~~ör~a~nd~ e~.)~ ,4 3,6 4,6 4,5 5,5 5,3 4,9 5,3 4,9 5,3 4,5 5,3 4,8 5, H-skikt (A,) Bekjrd (A.) Rstjrd (B,) Ljust rstfärgad sandig-mig m~än. (B.) Sa~dig tn'~än. (C,). 'Anays 53: trub. SO. Sv~~t rströd ~an'dig mrän. (C,) Tvärt övergående ti svart,.humusrik minerajrd. (Grundvattenförande) (C.) 76 Sandig mrän. Begränsad uppåt av en brunröd O, mm tjdk ski~a på viken grundvattnet rinner. (Cs) 92 Sandig mrän. (Cs) 92 Rstsprickr i sandig mrän..(ca) 92 Sandig-mig mrän. (Ca). Ana. 57, tah 50.

163 VATTNETISKOGSMARKEN 163 Tabe 46. Frts. ~,...!.... ~.&J~ s '~ ~ ~'> '"d ~.~ ~..-< e. '"i! ~ QO~ ~ '] ~ ~ "'~ ::c P< '> ~~~.s ~"' P< ~ ::'"'- :E... C,!),e: ;s <:~ 6~ s ~ "' ~C,!) -~ :;E Prfi 4: H-skikt (A1) Bekjrd (A.) ,9 7, ,1 87 Rstjrd (B1) ,3 8, ,6 82 Rstfärgad satndig mrä-n. (B.) ,0 7, , ,2 10, ,2 85 Svagt " rstfärgad, " sandig " mrän. " (G) &1-41 1,8 15, ,4 88 Sandig mrän. (G) ,5 10, , ,7 10, ,3 79 Ljust " rströd, " sandig ".mrän. (G) ,2 8, ,9 81 Mör,kt rstrött minerajrdsager. (C.) ,2 11, ,9 71 H umushatig, svartfärgad minem1jrd ,3-4, ,4 3, (grundvattenförande). (C.) ,9 11, ,9 92 Sandig mrän. Begränsad uppåt av en mm-tunn rstfärgad kaka. (Anaysen a'vser mränen Ca) ,0 11,9 2 4,8 Sandig mrän. (Cs) ,6 12, , ,0 13, ,4 94 " "," " " Ana1ys 60, tab. 50. benningsbackarna å Bjurfrs krnpark. ph-värdet i det humusrika agret är praktiskt taget ika ågt sm i bekjrden. De magnetiska mineraen, sm är förhåandevis ättvittrande, uppvisa minima i de hrisnter där grundvattnet siar. I fig. 29 är de gegism, hydrgiska ch pedgiska förhåandena för Söfringshkaen angivna. Inm varje prfi är det vattenförande, starkt humushatiga agret vanigen synnerigen skarpt avgränsat såvä uppåt sm neråt. Detta kan tydas sm m denna humushatiga hrisnt ständigt strävat att utvidga sig uppåt - ti föjd av urakning (ch därmed sammanhängande vittring) genm tidvis högt grundvattenstånd - men samtidigt pressats ihp ti föjd av vanför iggande jrd. Ti sist har dck ett reativt mäktigt humusämnesskikt erhåits, sm förmår taga emqt även större nederbördsöversktt. På grund av en ständig urakning från sjäva humusämnesskiktet (sm enigt anayserna i tabe46 givetvis ckså innehåer minerapartikar) kan man förmda att detta basaa ager befinner sig i»tiväxt uppåt». Därmed skue en he de av det åriga vittringstiskttet (den kemiska denudatinen) från fastmarksjrdar ti åar c:h ävar ä:ttare kunna förkaras. Bekjrdens mäktighet är i vårt and icke tiräckig (O. TAMM 1920 s. 234) för att förkara de åriga förusterna av näringsämnen, sm sker ti våra vattendrag. För att förstå rötternas betydese såsm dränedningar ti grundvattnet kan man. behanda detta prbem även från matematisk synpunkt. Marken innehåer ett visst

164 164 T, TROEDSSON PrfiL 1 C 1 Svagt svaad mrän C C 3 ;:~~~~arf'e~fjra~:än. Osvaad mrän Djup: 0.9m fesberfäche Fig. 29. BiLden visar schemafukt hur nederbönen infitrerar utmed bttade häiar ch sedan rinner i den svagt svaade mränen vanpå den svaade mränen. Anayser från de ika mar.kskikten framgår ur tabe 45, Schematische Darsteung der Infitratin des Niederschagswassers entang der Fesberfäche in den aberen Teien eines. Hanges und in der schwach ausgewaschenen Mräne berhab der unausgewaschenen Mräne in den unteren Teien des Hanges. Anaysen der verschiedenen Bdenschichten finden sich in Tabee 45. (Djup = Tiefe). anta rtkanaer pr vymsenhet ch för enkehetens sku kunna vi anse att dessa ha samma diameter ch är av ika ängd. Med hjäp av DARCYS ag ch HAGEN-POisEUIL LES ag är det möjigt att (se närmare t. ex. S. ANDERssN 1952, 1953) få ett uttryck för permeabiitetskeffidenten k, sm uttryckes i cm pr timme. k = 1, N r 4 där N = antaet rtkanaer pr ytenhet ch r = radien av en dyjik kana (frmen är uppstäd för strömmande vatten m 20 C temperatur). Ur denna frme erhåes tvehrie viktiga: samjband, sm givetv!is endast är apprximativt gitiga i skgsmarken.

165 VATTNET I SKOGSMARKEN 165. Genmsäppigheten är direkt prprtine mt antaet rtkanaer pr ytenhet. 2. Genmsäppigheten är direkt prprtine mt fjärde ptensen av kapiärernas radie. Dvs. en rt:kana sm är mm i diameter säpper igenm gånger mera vatten än en rtkana sm är 0,1 mm. Föj.akt~gen spea kapihärerna i marken en vida uncerrdnad r i förhåande ti större rtkanaer. Detta är kanske erfarenhetsmässigt känt från en de vattensediment, men förf. vi hävda att det i ika hög grad gäer för en nrma bttenmrän, då rtkanaer förefinnas i stiörre mängd. Med rttrådarnas hjäp förmår sjunkvattnet.att tämigen hastigt passera humusagret ch nå underiggande minerajrd. Ar humustäcket tiräckigt mäktigt förmår det emeertid fta - i enigihet med vattenahsrptinsförsket - fördröja infitratinen. Denna fördföjning är även berende på hm djupt rtkanaerna når i marken. Från )3jurfrsmrådet har förf. en de kuära undersökningar, vi,sande rötternas förmåga att tränga ner i ma.dken. Det visar sig att större deen av rötterna vanigen Hggad humusagret. Dessutm tränga en de ner i rstjrden, men därunder hittar man mera säan ens några fina rttrådar, viket icke hindrar att förf. på ända ti 4 meters djup hitvat en rttråd med ca 2 mm genmskärningsarea. Sådana fynd är dck icke rege. Vanigt är att i den ytsteniga mränen stanna rötterna vanför den stenfattigare deen av mränprf:- 1en. Inti Gavemssens östra sida (Bjurfirs krp.) finnes en ång prfi i ett grustag sm öve:cst iha:r ett havmetermäktigt mräniknande grusager. I detta sena!'e ager är markprfien utbidad, rötternas verkan ch förmdigen ckså.en viss bearbetning av havet har gjr:t detsamma tämigen uckert. Detta övre ager gränsar med skarp diskrdans mt ett sten!igt grus, sm är betydigt grövr'e. T rts detta går emeertid synbara rötter icke ner i det grva steniga agret mer än i några få undantagsfa. På den övre ytan av detta steniga materia har det utbidats ett rstrtt, svagt suttande ager, på viket sjrunk~ vattnet tydigen avrinner. skgsmarken på denna ka utmärkes av hög bnitet ch synes ej vara påverkad av det egentiga grundvattnet. Saknas såunda rtkanaer nedåt ti detta hör nederbörden ti str de stanna i ytagren c:h kmma träden där ti gd. T räden måste då het eva på nederbörden vanifrån. Denna skidrade markprfi är ur rtsynpunkt särdees typisk för Bjurfrsmrådet. Den förkarar varför ysimeter:försöken ej ge någt vatten. Smmartid abs!'beras det mesta av nede!'börden i humusagret ch den ia de, sm ej a'bsrberas, stannar i det översta minerajrdsskiktet ch når adrig ca 50 cm under markytan, där förf. haft sina ysimetrar pacerade. Det är min uppfattning att våra vaniga skgsträds rötter i huvudsak förekmma i humusagret ch där draga nytta av det kvarhåna nederbördsvattnet. Förf.:s rtundersökningar är endast makrskpiska, men KALELAs (1949) nggranna rtstudier framvisa många beysande fakta i detta sammanhang. I genmsnitt gäer för såv,äj ta sm gran att ca 87% av rötterna igga på 0-20 cm nivån. Under 20 cm finnes 'såedes btt ca 13 % av rötterna. På 40 cm djup förekmma pmktiskt taget inga rötter. KALELA har vidare visat att rötterna på år ha spridit sig i den zn, där de sedan kvarbiva, men sm hs tah i 80-årsådern åter minskar. För gram.ens de infa!er

166 166 T. TROEDSSON minskningsp~riden några tita år senare. Anhpningen av rötterna i de översta markskikten kan förkaras med att träden på ett eknmiskt sätt söka utnyttja den nederbörd sm faer på ytan ch icke förmår att tränga vidare ner i marken. STÅLFELT (1937) har funnit att husmssans förmåga att suga upp vatten underifrån är tämigen begränsad. F ö I j a k t i g e n k m m e r h u s m s s v e g e t a t i n a t t b i d a e t t u t m ä r k t s k y d d m t a v d u n s t n i n g, c h r t z n e n k m m e r att utgöra en sags vattenreservair av betydese för träd e n s v a tt e n :h u s h å n i n g. 5. Sammanfattning. I kapite V: 3-5 har förf. funnit att ysimeterförsöken gåv negativt resutat i strävandena att påvisa sjunkvatten på ika djup i markprfien. Aven försöken med krjner ch gödsing med ättösiga sater (kap. V: 6 ch V: 8) visade att sjunkvatten i hävdvunnen mening btt i betydig utsträckning existerar i markprfiens övre skikt. Dessa resutat ha van granskat~ medest bestämningar av fuktighetens fördening i markprfien. Denna är sådan att där. rimigtvis icke kan finnas annat än ytterst betydigt med sjunkvatten på bred fnnt. Urakningen~ marken skue snarast vara föjd av en diffusicmsprcess. Resutaten undenstöddes av bestämningar av råhumustäckets vattenabsrptin (kap. VI: 3). Y.tstenigheten visade sig äga en viss betydese för infitratinen i de översta dearna av markprfi.en. Dck syntes det underiggande agret, där ytstenigheten upphör, vara tämigen infi1tnatinshindmnde. Härti bidrager det förhåandet att IUa!1 på ytan av en svaad mrän får en»rstjrd>>, sm vid regnperider ti föjd av Sitt kidinnehå får en maxima vattenhat (i ikhet med underaget), viken förhinekar eer försvårar frtsatt infitratin. Tisammans brde aa dessa förhåanden i mar.kens översta dear förrsaka att nederbörden fastägges i ytagren, ch att någn urakning näppeigen kan kmma ti stånd. A andra sidan visade permeabiitetskefficienten att bara någn enstaka rtkana bör rädka ti för att snabbt dränera brt ett nederbördsöversktt i markytan. Våra vani;ga skgsträds rötter ha dck en begränsad förmåga att nedtnänga ti1 större djup en. rtundersökningar av KALELA (1948). Sammanfattningsvis må framhåas att sjunkvatten icke existerar på bred frnt i skgsmarken annat än i undantagsfal Dessa resutat stämma vackent med STÅLFELTS (1944) undersökningar rörande granens vatterihushå1ning.

167 KAP. VII Sammanfattande synpunkter på urakningens kemi I de föregående kapiten har det visats att vi btt ha en betydig sjrunkvattenrörese nrma medeådrig skgsmark. Den huvudsakiga avrinningen från skgsmarken sker såsm en»ytavrinning». I ytavrinning inbegripes <ärvid ckså exempevis den avrinning i sided sm sker vanpå en svaad mrän, sm kanske täckes av cm mäktigt svagrus. Ytavrinning förekmmer (se även kap. IV: 3) även vanpå tämigen grva jrdarter, såsm svagt svaade mräner, fin- ch grvmjrdar etc. Med hänsyn ti att vi såunda kunnat påvisa att ytavrinningen vida överväger sjunkvattnets nedåtgående röreser måste den huvudsakiga u r a k n i n g e n i skgsmarken föröpa på ett annat sätt än vad man hittis ansett, i vårt humida kimat. Det nya betraktesesättet medför därmed vissa nya synpunkter på förutsättningarna för pdweringen i skgsmarken. Med utgångspunkt från bekjrdens vittringsgrad har man sökt bestämma mfattningen av den åriga urakningen. O. TAMM (1920 s. 234, 1940 s. 122) har därvid visat att vittringen i bekjrden ej räcker ti för att förkara de höga haterna av ika metakatjner sm exempevis HFMAN-BANG (1905) erhåit i våra vattendrag. Het nyigen har Vm (1953) visat att Finand sedan istiden genm kemisk denudatin förrat ett i genmsnitt 3,3 cm mäktigt minerajrdsager. Visserigen är det de ur näringssynpunkt mest värdefua mineraen sm vittrat, men å andra sidan har denna vittring skett under en mycket ång tidrymd, varför de åriga förusterna kunna anses vara små. Dessutm ha förf:s undersökningar visat (se b. a. sammanstäningen i nästa kapite) att den kemiska v~ttringen i skgsmarken icke sker e n b a r t i de översta markskikten, utan att även vissa djupare iggande jrdager ch 'häar svara för en v ä s e n t i g de av vattentiförsen ch därmed katjntiförsen ti vattendragen (se kap. VI: 4 ). Ti yttermera viss är det påvisat att dränvatten sm tvingas rinna igenm vattensediment i sänkr erhåer höga jnkncentratiner. Förf:s undersökningar ha även karagt att sjunkvatten på bred frnt betyder ytterst betydigt för jntransprten mean markytan ch grundvattnet. Givetvis försiggår n å g n dyik transprt i skgsmarken, men den får kanske mest betraktas sm en diffusinsprcess. (Se kap. V: 6.) Föja.ktigen igger EHRENBERGS (1918) teri m att

168 168 T. TROEDSSON smmarregnens nedträngande förmåga bestämmer B~hrisntens äge nära ti hands sm förkaring. Både )'tavrinningens stra mfattning ch AALTONENS (1939, 1940) undersökningar, sm visa att kidat östa rganiska ämnen utfäas på större djup i u n g a s k g s m a r k e r än inm andra marker, styrka uppfattningen m att p r s i t e t e n ch n e d e r b ö r d e n s n e d t r ä n g n i n g s f ö r m å g a i marken är betydesefua rsaker ti att rstjrd utbidas. Enigt AALTONEN kmmer såunda rstjrden att uppbyggas nerifrån, viket såvä STEBUT'ts {1930 s. 136) sm MATT SONs ch GusTAFssNs (1937) undersökningar synas bekräfta. Därmed är det ej sagt att d e n å n g s a m m a p e r k e r i n g e n i skgsmarken e n s a m förrsakar B-hrisntens uppkmst. MATTSON ch GusTAFssN (1934, 1937) ha visat att rganiskt materia i kida frm bida amftära kmpex med järn- ch auminiumxid i B-hrisnten. Dessa kmpex fastäggas på ika nivåer i B,hrisnten berende på de ika, rådande ph-värdena med av dessa bestämda iseektriska punkter för ika kidkmpex. Det har även framagts andra förkaringar ti ackumuatinen i B-hrisnten främst av humus, kisesyra, auminiumxid+ aq. ch järnxid+ aq. (imnit), men med hänsyn ti att urakmingen i skgsmarken ti största deen sker genm ytig avrinning, saknas här anedning att ytterigare diskutera pdsprfiens uppkmst. Givetvis är det en he mängd faktrer sm tisammans möjiggöra pdseringsprcessens förpp; vika sm är viktigast är" en sak sm kan vara ika på skida kaer. Vid frtsatta studier över pdseringsprcesserna i skgsmarken bir det nödvändigt att utm ti yt- ch sidaavrinning även taga hänsyn ti en ytterst ångsam perkaering på bred frnt jämte diffusin. Ska man däremt studera den ttaa. u r a k n i n g e n i m a r k e n, b ö r m a n f ö r s t c h f r ä m s t g r a n s k a d e i k a m e t a ikat jnernas transprt via de vattenfraktiner, sm reativ t s n a b b t g~ n m i k a d r ä n e r i n g s b a n r n å g r u n d v a t t n e t c h v att e n d r a g e n. Härvid bir det nödvändigt att taga hänsyn ti de vattenförande skiktens kemiska s3mansättning. Underagets (Cchrisntens) mineragiska sammansättning kan därvid karakterisera avrinningsvattnets kemiska beskaffenhet. Här nedan ska sammanfattas de kemiska resutat sm framkmmit m mina vattenundersökningar. K i s e s y r a förekmmer i de ara festa markminera sm kvarts. Bekjrden är rrkpå kva11ts sm är täm~gen resistent mt humusvittri111gen (0. TAMM 1920 s. 4), varför den kisesyra sm där går i ösning måste härröra från ika siikat. Den östa kisesyran vandrar såsm en negativt addad kid, viket gör att den ej fastägges så effektivt i våra jrdar utan föres ut ti vattendragen i betydande mängder. Såunda fann HFMAN-BANG (1905) ända ti 15,3 mg per iter i Byskeävens vatten. Inm Grenhmen (kambrsiurpåverkad mrän) får man i medeta 15,7 mg Si0 2 per iter, medan friskmarksjrdarna inm Bjurfrs eptitgnejsmråde i medeta ge 12 mg/. I sumpmarker inm Bjurfrs, där siikatmineravittringen är intensivare ti föjd av ett ägre ph-värde, biir Si02-iaven i medeha 15,5 mg/ dvs. nästan Hh hög sm i'nm Gren'hmens grundvatten. Inm Jkagrup,perna II, III, VI ch XI (se kap. IV: 3)

169 VATTNETISKOGSMARKEN 169 inm Bjurfrs krnpark har kisesyran nedanför suttningarna en minirihat av mkring O m g/. Nrma ursprungshat, dvs. den sm utöses i samband med infitratinen äjr ca 2 O m g S i 0 2 per iter. I nrma mränmark där siingen är tämigen hastig fastägges såunda häften av kisesyrehaten efter en förhåandevis krt vattentransprt. (Se kagrupp III kap. IV: 3.) A u m i n i u m förekmmer i mycket åga hater i grundvattnet. I B jurfrsmrådets grundvatten (friska marker) är medevärdet 0,1 mg/iter, medan mtsvarande marker inm det mineragiskt betydigt rikare Grenhmen ha 0,3 mg/iter. Båda medevärdena är emeertid de1vis missvisande med hänsyn ti att auminium uppträder synnerigen regebundet. Iband är haterna höga (0,6 mg/) men fta saknas auminium het (se exempevis ta:b. 11). Inm jämhumus- eer humuspdsernas grundvatten bir den genmsnittiga auminiumhaten inm Bjurfrsmrådet 0,2 mg/. A.ven O. T AMM (1931 s. 260) har påvisat att auminiumhaterna är betydigt högre inm sumpmarker än inm friska marker. Dck är mina värden ej så höga sm TAMMS. I suttningar med rinnande grundvatten fastägges auminium redan efter en mycket krt transprtsträcka (fig. 9). Detta hänger givetvis samman med att auminium ganska snart avsättes sm en psitiv kid. Märkigt är emeertid att y t v a t t n e t s hat av auminium inm B jurfrsmrådet är så hög sm 0,3 mg/iter i medeta. Dck innebär detta ej att dräneringsvattnet från hea Bjurfrsmrådet skue innehåa höga auminiumhater. Auminium fastägges nämigen även efter en het krt transprtsträcka i ytvattnet. M m e n t a n t, i s a m b a n d m e d y t v a t t n e 1: s b id a n d e.få r e m e I e r t i d d e t s a m m a t ä m i g e n h ö g a a u m i n i u m h a t e.r, viket vä stämmer med att 25 % av de vid vittringen j, skgsmarken ösiggjrda ämnena bestå av A20 3 (enigt O. TAMM 1920 s. 117) medan högst 2% av de östa beståndsdearna i exempevis Byskeäven bestå av auminium- ch järnxid. - Så snart ytvattnet bidat sjunkvatten ch nått rstjrden utfäes genast auminium sm kida, vattenhatig xid därstädes, viket redan AARNIO (1915) visat. Många gånger förhåer det sig så att rstjrden i en markprfi kmmer ti utbidning först där jrdarten i fråga bir tiräckigt finkrnig. I starkt svaade suttningar bidar övergången mean det i ytan iggande svagruset ch den svaade mränen därirmnder även en övergång mean A- ch B-hrisnterna. Ytvattnet rinner vanpå B-hrisnten, viket gör att det därmed bibehåer en viss auminiumhat reativt änge (se t. ex. kap. IV: 3, kagrupperna IV ch VIII). J ä r n. Under reducerande betingeser vandrar järnet i vattnet såsm ferrjner men så snart xiderande mij j ö förefinnes utfäas fernföreningar varvid geyhrisnter ätt uppstå. Dessa förhåanden framgå tydigt i fig. 15,pch 18. A andra sidan är Fe2+-ha1terna inm Bjurfrsmrådet betydigt ägre än vad O. TAMM (1926, 1931) erhåiit i VästeFbtten ch,ikaså ärn mrina Fe3+ -hater i syrerika vatteth vanjigen ägre än O. TAMMS. Dessa ik!heter i järnhater ber på att jag prvtagit det i suttningar rinnande vattnet, s m f t a s t f r a m ri n n e r O-4 O c m u n d e r m a r k-

170 170 T. TROEDSSON y ta n (berende på svarnens mä~ti:ghet) medan TAMMS anayser vanigtvis avse betydigt mera stiastående (m än syrerikt) g r u n d va t ten u n d e r r s t j r d e n ( anrikningsskiktet). Grundvattenanayserna från Bjurfrs visa dessutm på järnhater sm het överensstämma med de, sm förekmma i dränvattnet inm mrådet (jfr ex'empevis fig. 9 ch fig. 21: ka 21) eer i våra åar ch ävar (jfr HFMAN-BANG 1905). Detta vittnar m att det järn jag erhåit i grundvattnet ti str de består av ferrföreningar, sm icke xideras u~der transprten ner ti dränagesystemet. Men m vi nu ha en betydande avrinning v a n den svaade mränen e. dy. i skgsmarken (åt vara på visst djup i de ösa avagringarnas svazn) synes det antagigt, att den östa syremängden i detta ytigt rinnande vatten är hög ch att den ganska snabbt förrsakar en fastäggning av järnet sm ferriföreningar. Syrehaten i detta siande vatten är emeertid åg (se exempevis fig. 14, 15, 16, 17 ch 18) ch detta berr sannikt på vattnets höga hat av humus, sm binder syret. När ferrföreningarna nå öppna diken ch andra dränagebanr bidas ferriföreningar, sm trts sitt kidaa tistånd ätt föja med den snabba vattenröresen. M a n g a n finnes i ytterst små kvantiteter i vattnet, vanigen sm Mn2+ eer MnH. Det. förekmmer i en de mörka minera ch är där så hårt bundet att det stundm ej kan upptagas av växterna. Humussyrrna synas dck kunna reducera dess xider (jfr MuLDER 1950 s. 5). O. TAMM (1920) har såunda funnit att en urakning kan spåras i bekjrdar medan någn märkbar anrikning ej kunnat skönjas i rstjrden. Det senare berr måhända på den av mig påvisade ytiga avrinningens betydese. T ab. 16 ch 17 visa emeuertid att ytvattnet har väsentigt ägre mangamhater än grundvattnet. - Inm Grenhmenmrådets kambrsiurpåverkade mräner är manganhaten i vattnet i genmsnitt 2,9 mg/ (TROEDSSON 1952) medan Bjurfrsmrådets eptitgnejsmräners grundvatten praktiskt taget sakna påvisbara mängder (inm friska marker). F s f,r kan i jnfrm förekmma i grundva1tnet sm negativt addade jner: P0 4 3-, HP eer H 2P0c. Större deen av den fsfr, sm ej är bnnden föret,rädesvis i aptit eher uganiskt bunden ~ humustäcket, är adsrberad ti mar.kkiderna eer fastagd såsm ösiga föreningar tisammans med kacium, järn eer auminium. Grundvattnen inm försöksmrådena iksq[ a1a yt- ch å vatten är praktiskt taget fria från fsfrsyra, sm är ytt erigt svår att bestämma viktanaytiskt OIJ,1 man ej har tigång ti stra vattenkvantiteter. Förf. har därför inriktat sig på ant söka utnyttja s. k. papperskrmatiska anaysmetder. Dyika, ämpade för förf:s ändamå, ha dck ännu ej hunnit utarbetas i en sådan utsträckning att anayser kunnat medtag~s i detta arbete. M a g n e s i u m utgör en huvudbeståndsde i de mörka mineraen bi tit, hrnbände, augit, ivin m. f. Vid den kemiska vittringen är magnesium ett av de ätt_ast utösbara beståndsdearna i marken. Inm Bjurfrsmrådet fastades magnesium efter en ganska krt transprtsträcka. Dck erhåer rinnande grundvatten, där det kunnat

171 VATTNET I SKOGSMARKEN 171 föjas, ett minimivärde av 0,5 mg Mg2+ / (se tab. 3, ka VII). - Nedanför suttningar finnas, exempevis inm Bj1frs, finkrniga vattensediment såsiom mjäa ch era, där från mränmråden kmmande vatten ända ti tredubbar sin ursprungiga: magnesiumihat. (Detta förhåande framgår synnerigen vadkert i fig. 21.) Efter ett sådant magnesiumtisktt får exempevis drä:nagevattnet inm Bjurfrs (jfr k. 29 m. 9,21) 1,5 mg Mg2+ /. Denna sistnämnda hat är nrma för många av våra vattendrag (jfr HFMAN-BANG 1905) eer för vattendragen i Finand (se Vm 1953 s. 13). Inm Grenhmenmrådet är den genmsnittiga magnesiumhaten i grundvattnet 4,2 mg Mg2+ /1 ch ytvattnet har en medehat av 1,3 mg Mg2+ /. Här få vi såunda samma hater i Grenhmens ytvatten sm inm Bjurfrsmrådet. Sjunkvattnet inm B jurfrs har 2,3 mg Mg2+ / dvs. en nära 5 ggr högre hat än vad det rinnande grundvattnet äger. O. TAMM (1921 s. 121) har ej funnit någn anrikning av magnesium i crstjrden. Det mtsatta förhåandet hävdas av LuTz ch CHANDLER (1946 s. 358). Av mina undersökningar att döma fastägges magnesium (se tab. 3 kap. IV: 3) efter en het krt sträcka. Denna fastäggning berr emeertid sannikt på jnbytesförhåandena med vissa humuskmpex. K a: c i um förekmmer huvidsakigen i igkas, abradrit, anmtit, apatit, hrnbände ch kakspat. Enigt O. TAMM (1921 s. 122) synes det kacium sm urakas, ej fastäggas på sin väg ut ti havet. I B jurfrsanayserna har ytvattnet (bäckvatten) 3,2 mg/, sjunkvattnet (pressat) 12,8 mg/ ch det grundvatten sm rör sig ångsamt inm pana (friska) mränmråden 3,0 mg/ (samtiga hater är medeta). Det siande grundvattnet inm Bjurfrsmrådet innehåer 1,5-2,0 mg kacium per iter viket innebär, att detta vatten måste erhåa ett tisktt av kacium sedan det ämnat mränmrådena, i n n a n det når vattendragen. Kaciumtiskttet kmmer av at att döma från dagångarnas vattensediment eer från de där fta förekmmande sumpmarkerna (där grundvattnets Ca2+-hat är 5,6 mg/). Sjunkvattnets höga kaciumhater v~ttna m att Ca2+ -jne11 fiinnas någtiunca Tiikigt adsrberade i en nrma sandigmig mrän. Med hänsyn ti kaciumjnernas ätta utbytbarhet brde grundvattnet håa högre kaciumhater än vad det har, m»bredfrnts-perkeringen» vrden huvudsakiga vägen för nederbörden att nå grundvattnet. Sammanfattningsvis kan framhåas att urakningen av kacium i skgsmarkens övre ager sker i en betydigt mindre mfattning än vad man skue förmda på grund av de höga Ca-haterna i sjunk- ch grundvatten. N a t r i u m trde huvudsakigen förekmma sm abit, des tisammans med kakfätspat,ch des i bandning med kaifätspat. - Sm synes av tab. 38 har sjunkvattnet betydigt ih~re natrimhater (ca 8 mg/) än grundvattnet (2,8 mg/) (taib. 12) inm Bjurfrs. Den höga sjunkvattenhaten är intressant med hänsyn ti att natrium i amänhet har btt svag tendens att adsrberas av markkiderna. J ag tkar den höga Na+-haten i sjunkvattnet, sm,ett exempe på att neder,börden ej förmår att på bred frnt sköja igenm marker så att sjunkvattnets ch grundvattnets hater kmma att biva ika höga. Förhåandena är desamma vad beträffar krhaterna i marken (se kap. V: 6).

172 172 T. TROEDSSON K a i u m. Kaifätspat ch kainatrnfätspat är de viktigaste kaiumminera en. Kaium förekmmer emeertid även uti pagikaser samt gimmer. Enigt vissa undersökningar av JNEs (1947) är det visat att kaium ganska. snart akas ur humusen i marken. Däremt fasthåes K+-jnen betydigt hårdare av sjäva jrdpartikarnas kider. Urakningen i humusen är därför tämigen fuständig även vid het små nederbördsmängder, viket medför, att ett ytvatten sm bir stående en krt tid kan få hqga biumba1ter (se Hg. I, ch 18). Föjaktigen erhåer det rinnande grundvattnet i suttningar i samband med :imfitratinen tämjigen höga kaiumhater, sm emeertid devis fastägges efter en krt transprt (se fig. 9). I mtsats ti auminium f,örekmmer kaium i en viss s. k. minimihat i grundvattnet. Denna minimihat understiger säan 0,4 mg/. Förf. har använt sig av kvten A/K för att därmed kunna särskija ytvatten från grundvatten (se kap. IV: 3). (I grundvattnet närmar sig A~haten ef.ter kr,ta transprter värdet nh, se van.) - nm Bjurfrsm~ådet har grundvattnet 0,4 medan dräneringsvattnet från hea mrådet har 0,8 mg kaium per iter, viket innebär att även i detta fa tiföres kaium ti grundvattnet vid det senares passage genm vattensediment, sumpmarker etc. Sjunkvattnet håer 3,0 ch sjövattnet 0,4-1,7 mg kaium per iter. - I suttningar, där grundvatten frambryter, har förf. påträhat höga kaiumhater (7,0 mg/). Där sådana kär frambryta sker gärna en viss anrlkning a:v kamum, sm förmdigen berr på att kida kisesyra besijtter en hög adsrpt~nsförmåga för kaisater (EBNER ch FELLNER 1911). I samband med vissa försak att artificieht pressa fram sjunkvattnet i ett jrdprv har det kunnat påvisas att en utspädning av markvätskan ger sjunkvattnet åga hater av de fervärda metakatjnerna medan de envärda metakatjnerna öka. Det mvända förhåandet gäer vid en kncentrering av markvätskan. Dessa förhåanden har kunnat förkaras med hjäp av den s. k. Dnnan-jämvikten (se vidare kap. V: 7).

173 KAP. VIII Översiktig redgörese för vattenfaktrn i skgsmarken. Sammanstäning av undersökningsresutaten Grundvattnets ch ytvattnets egenskaper i skgsmarken. Grundvattnets jnkncentratiner är fta mera betingade av den gegiska mijön än av markprfitypen. 2. Prvtagningsdjupet i ett grundvatten medför i amänhet föga differenser i katjnkncentratinerna. 3. Fastäggningen av ika metakatjner är undersökt i suttningar med rinnande grundvatten. Resutaten från dessa undersökn~ngar återfinnas i kap. IV. 4. Grundvattnet har prvtagits under hea år. Snö, regn, trka, tjäe etc. påverka föga jnkncentratinerna. En viss årstidsvariatin erhåes dck. 5. Försök ha visat att i ånga suttningar erhåes ett grundvatten, rinnande på den svauade mränen i understa deen av svagruskappan. Sammansätt!ingen av detta vatten skij jer sig föga från det mera stiastående grundvattnet i;nm pana (frisika) marker. 6. Översiande vatten förekmmer även på förhåandevis grva jrdarter såsm exempevis van en icke atför starkt svaad mrän. 7. I marken instäer sig en jnbytesjämnvikt tämigen snart. Detta är faet även i suttningar med starkt rinnande grundvatten. Jrdarterna i dyika suttningar kunna t.. m. bestå av svagrus, ch ändå uppnås snabbt en knstant näringsämneshat. 8. Inm ett pant mråde, där a sidainfitratin är utesuten, erhåes ett grundvatten med knstant katjnhat, sm ej skijer sig från de värden, sm erhös i det översiande vantnet i suttningar. Sjunkvattnet rör sig mycket sm!hbt ner ch uppnår en jnbytesjämvikt med mgivande markkider på ett tidigt stadium. Denna jämnvikt bibehåes även sedan sjunkvattnet övergått ti att bida grundvatten. Sjunkvattnet kan såunda icke ha perkaerat på bred frnt ner i marken, utan har begagnat sig utav rtkanaer. dy. 9. Smärre försumprungar med hög jnkncentratin, där försumpningen härrör från hä'kar. dy. påverka vanigen ej ett skgsbestånds jämnhet. O. Översiande vatten, sm nedanför sutt111in:gar tvim.gas passera vauensediment bestående av grvm, finm eer ännu finare jrdarter, erhåer vanigtvis höga katjnhater.

174 174 T. TROEDSSON I. Dränagevatten i diken inm ett drygt 400 har strt mråde inm Bjurfrs krnpark har anayserats. Det visar sig därvid att detta ytvattens katjn:ha.1ter icke nämnvärt avvika från grundvattnets näringshater. 12. Ytvattnet ch grundvattnet äga karakteristiska skinader framför at i fråga m kaium-haten dh auminium-haten. Kaiumhaterna är åga ch auminiumhaterna är höga i ytvatten. Det mvända förhåandet gäer för grundvattnet. För övrigt är skinaderna ftast små mean yt- ch grundvattnet inm samtiga un,derkta kaer. Största skinaderna finnas inm mineragiskt rika jrdar (dvs. erjrdar eh andra jrdar rika på basiska minera sv.). 13. Bir ett ytvatten stående i markytan en ängre tid, erhåer detta äyen inm mråden med mineragiskt rika jrdarter en ika hög katjanbcat sm grundvattnet inm mtsvarande mråde. Denna kncentrering kan icke förkaras medest avdunstning. Sjunkvattnets egenskaper i skgsmarken. Det på bred frnt perkaerande sjunkvattnet har betydigt högre jnkncentratiner än det sjunkvatten sm föjer rtkanaer. dy. 2. Lysimeterförsök inm Bjurfrs, Röskär ch Jägarhyddan visa att en mycket iten de av nederbörden når grundvattnet på bred frnt. 3. Lysimeterförsök visa, att sjunkvadtnets katjnhater vida överstiga grundvattnets ch ytvattnets hater, viket tyder på att röreser nedåt av sjunkvattnet på bred frnt är mindre vaniga. 4. Vid studier av sjunkvattnet på abratriet medest pressningsmetden visade sig ysimeterresutaten verifierade. Det frampressade sjunkvattnet har hater sm mtsvara katjnhaterna i ysimetrarnas sjunkvatten. 5. Gödsingsförsök å Möna försöks.fä1t synes Visa ångsam urakning genm nedåtgående rörese av sjunkvattnet. 6. Krförsök på Röskär visa au en ätturakad rkrjn behöver förmd,igen ett ferta år för att med hjäp av sjunkvattnet på bred frnt nå grundvattnet. 7. Det sjunkvatten, sm på bred frnt når grundvattnet, är så ika ytvattnet ch grundvattnet betr. den kemiska sammansättningen, att det är föga trigt att denna ångsamma vattenrörese har någn nämnvärd betydese för nederbördens infitratin ti grundvattnet. Stör.re deen av nederbörden går genm sprickr ch rtkanaer direkt ch reativt snabbt ti' grundvattnet. Undersökningsresutat rörande nederbördens infitratin i skgsmarken. Ett ferta faktrer bidraga ti en snabb urakning i marken såsm prsitet, bckhat, markstruktur, tpgrafi, fuktighetshat, rtkanaer etc. Dvs. nederbörden har många vägar att väja på utan att behöva perkera på bred frnt.

175 VATTNET I SKOGSMARKEN Fuktighetshatsbestämningar på abratriet visa, att en sandig-mig mrän böt äga en minimihat av 13 viktsprcent fuktighet för abt perkaering på bred frnt överhuvud taget ska kunna ske. Fätbestämningar visa, att det finnes en zn strax under B-hrisnten, där fuktigheten under året icke överstiger 5 %. Perkering på bred frnt är såedes tänkbar där för ett fritt nedsipprande sjunkvatten. 3. För att öka 5 % fuktighetshat ti 13 % åtgår det 80 regnvatten per m3 På 3 meters djup åtgår såedes i Meansverige ca 240 dvs. nästan hea avrinn:ingen. 4. Vid större nedejbördsmängder visar det sig, att ett nrmat vegetatinstäcke med husmssr har förmåga att suga upp ända ti 100 % av a nederbörd, utan att någn infitratin sker ti underiggande minera jrd. 5. Undersökningar medest vattenståndsrör visa, att infitratinen sk~r mycket snabbt utmed berghäar. 6. O mm nederbörd förr.sa>kar på grund av b1. a. tryckytebidning på vissa kaer mer än 100 mm höjnrin,g av grundvattennivån. 7. Att urakningsvattnet företrädes-vis rinner utmed häar visas av det förhåandet, att det närmast häen finnes ett minerajrdskikt, sm är i hög grad vittrat (hasmineraindex 6). Mörka minera saknas, ch agret är starkt humöst. Ovanför det samma uppgår hasmineraindex tin 15, viket är nrma~t för C-hrisnter i det undersökta mrådet. 8. Resutaten visa, att det ej är möjigt, att en någr'unda betydande vattenrörese på bred frnt existerar. Det är uppenbart att bckhat, rtkanaer, häar, sprickr m. m. räcka vä ti för att sörja för. den vattenavrinning sm sker från ytan ti grundvattnet. 2. Hydrgiska synpunkter på markens urakningsförhåanden i Meansverige I det föregående har visats wtt vi äga en betydig sjunkvattenrörese på bred frnt i skgsmarken mean markytan ch grundvattnet. Emeertid ha bservatiner vid Sveriges Metergiska ch HydrOgiska Institut varje år givit avinn:ingsvärden sm i Meansverige igga mean % av den ttaa nederbörden. Det är då uppenbart att vattnets rrese mean markytan ch grundvattnet icke enbart sker genm perkaering på bred frnt. Aven andra vägar, sm betydigt snabb a r e e d a t i 11 g r u n d v a t t n e t m å s t e t a g a s i a n s p r å k. Sådana sjunkvattenvägar skue vara rtkanaer ch dräneringsbanr utmed häar eer rsakas av stenighet ch ytig avrinning i suttningar på svaad mrän ch iknande. Av intresse vre att veta i hur str mfattning dessa ika dränerande faktrer svara för avrinningen. Fö:nf:s ysimeterförsök visa att på 0,5 meters djup erhåes maximat 12,6 % av den ttaa årsnederbörden. Tages detta värde sm utgångspunkt för beräknandet av den åriga avrinningen från skgsmarken, så får man därvid anse att i dessa %, sm tänkas nå grundvattnet, inberäknas - inm pana mråden - d e s p e r k -

176 176 T. TROEDSSON ering på bred frnt, des vattentransprt genm rtkanaer, i stenrika ager etc. Förviss är 13 % en atför hög siffra (jfr kap. V: 3) men i nedanstående baansräkning s,ka vi använda den. Medenederbörden för Bjurfrsmrådet är för åren mm. AvdunSJtningen bör vara ca 373 mm (enigt O. TAMM 1954) ch avrinningen bir såunda 282 mm. Av dessa skue ca 85 mm (13 % av årsnederbörden) nå grundvattnet på van beskrivna säh. Resterande avrinning bir 197 mm, sm av at att döma måste nå grundvattnet genm ytavrinning, häavrinning etc. Från hydrgisk synpunkt anser TRY SELIUS (1946) a!t man kan räkna med ca 20% i avdunstningsföruster för avrinningen utmed häar. Omkring 80 % av den på häar fana nederbörden skue såunda ttat nå grundv3'ttnet.' Det trde innebära stra svårigheter att exakt bestämana avrinningen från hämarker, men det värde TRYSELIUS (1944) anfört stämmer vä överens med förf:s vattenståndsmätningar ch vitttingsundersökningar (kap. VI: 4). För att närmare granska i hur str mfattning avrinningen är berende av häar måste uppgi,fter m den verkiga hämarksareaen erhåas. Enigt riksskgstaxeringen föres a hämark vars prduktivitet är ägre än m 3 /har ti impediment. Förekmmer hämark, sm har en högre prduktin än den nämnda, bir den överförd ti prduktiv skgsmark. Uppstickande häar vittna m tunna mräntäcken ch mera säan bida dessa häar stra sammanhängande partier med så pass åga bniteter att de kunna anses sm impediment. Riksskgstaxeringens resutat kunna därför absut ej (såsm TRYSELIUS Tabe 47. Jämförese mean areafördeningen inm S. Daarna från des skgig prduktinssynpunkt ch des gegisk synpunkt. Vergeich zwischen der Areaverteiung in Siidi-Daarna.teis vm frstichen Prduiktians:bickpunkt und teis vm gegischen Bickpunkt. Areafördening en!. riksskgstaxeringen. Areafördening en!. Areaverteiung entsprechend der staa.tichen gegiska.kamtbadet Avesta. Frstschätzung. Areav erteiung entsprechend dem Inägr + hagmar.k gegischen Kartenbad Avesta. 21,7 % Vattensediment 24,3 % Landwirtschaf.tiche Wassersediment Nutzfäche Mrän 14,9 % skgsprduktiv mark 62,2% Mränen 62,9% { Prduktiver W adbden Hämark 48,0% Försumpad skgsmark Versumpfter Wadbden 3,1 % Fesbden Kamark Kahbden Myr Mr Häimpediment. vägar Fesimpediment u. Wege 3,5 % 8,5 % 1,0% 100,0 %. Myr 12,8 % Mar 100;0 %

177 VATTNET I SKOGSMARKEN antagit) giva några uppysningar m den faktiska hämarksarea e n. För att erhåa uppgifter m den ttaa hämarksareaen är det därför betydigt bättre att utgå från de gegiska kartbaden. I vanstående ta:be har en jämförese gjrts mean riksskg;9taxeringens areauppgifter ch en av förf. utförd areaberäkning å det gegiska kartbadet Avesta. Av vanstående tabe fr.amgår att även m de båda areafördeningarna icke redvisa gegrafiskt exakt samma mråde är överensstämmeserna gda mean marksagen. Inägr ch hagmark bida tisammans 21,7 % der ungefär samma ttaarea sm vattensedimenten. På samma sätt upptager riksskgstaxeringens skgsprduktiva mark samma area sm mrän + hämark å det gegiska kartbadet. Man kan medebart draga den sutsatsen att en mycket iten de av hämarken har eh prduktin sm understiger m3 /har. Nära 15 % av ttaareaen ( sjöareaen ej inräknad} inm denna de av bergsagen utgöres såunda av hämarker ch a v d e n t t a a s k g s marksareaen bir hämarken nära 24 %. Avrinningen från den skgsprduktiva marken kan därför beräknas enigt föjande tabe. Ta,be 48. Beräknad årig atrinning från medeåders harrbandskg å mrän. (Bjurfrs krnpark). Die bevehm,ete jähr1idhe Abrimmng in gem:ishtern Kiefe11n-Fithtenibestand mitterer AteDkasse auf Mränen. (Staatsfmst Bjurfms). Hämark Fesbden Mrän Mränen 12 Årsmedenedei'börd för Bjurfrs krnpark ( ) = 655 mm }ahresrmtte:.der NiedeEschäge fii11 Staa tsfrst B}urf.rs Årsmedetemperatur för Bjurfrs +5 C Jahresmitte der Temperatur fiir Bjurfrs A = 30, ,9 = 372,9 (nach O. TAMM 1954 a) Avrinningen (Die Abninnung) = ,9 = 282,1 Area1fördeining eni!. geigi~ka hr~b1ad:et Avesta: Die Areav.erteiung nach dem gegishen Kattenbad Avesta: % av tta andar.ea % vm ttaen LandareaL % av tta skgsarea % vm ttaen FrstareaL Avrinning i mm Die Abrinmmg in mm 14,9 23,8 23, ,8 124, ,0 76,2 282,1-124,5 = 157,6 Maxima nedrinning vid ysimeterförsök (tab. 29) = 12,6 % av tta nederbörd Maximaes Einsickern bei Lysimeterversuch (tab. 29) des ttaen Niedershages Resterande, ej redvisad avrinning = 24,0-12,6 = 11,4 % Die restierte, niht berechnete Abrinnung. Avrinning i % av tta nederbörd Die Abrinnung in % der ttaen Niederschagsmänge 19,3 24,0

178 178 T. TROEDSSON Av vanstående ta!he framgår att 11,4 % av avrinningen är redvisad, dvs. ysimeterförsöken kunna icke förkara hur detta tisktt kmmer ner ti grundvattnet. STÅL FELT (1944) har på experimente väg visat att granen under vissa förhåanden het kan dränera en mark ch såunda ej ti!åta nede~bördsvattnet nå grundvattnet. Eftersm förf. undersökt perkeringsförhåandena i medeåders, sutna barrbandbestånd med husmssr är det högst sannikt att STÅLFELTS (1944) resutat är gäi]tiga även i detta fajet, dvs. när det gäer perkeringsförhåandena på pan mark. I jämc förese med STÅLFELT har förf. visserigen fått tämigen höga ysimetervätden, men Bjurfrsvärdena avse vä att märka btt 0,65 m djup i sandig-mig mrän. TiU större djup når knappt % av den åriga nederbörden, dvs. här är resutaten het överensstämmande med STÅLFELTS värden. Att förf. ändck vat ett iysimetervärde på 0,65 m djup ibetingas des av att mränerna fta är tunna i Bergsagen ch des av en önskan a1t jämföra förf:s maximaa ysimetervärde med Sveriges Metergiska ch Hydrgiska Instituts avrinningsvärden för att undersöka dessa senares gitighet inm pana, skgsprduktiva mränmarker. Men trts detta förfarande synes det frånkmigt att ~i på pan mark i medeåders harrbandskg få praktiskt taget i n g e n t i f ör se ti g r u n d v att n e t. Även beståndens åder, sutenhet sv. kunna givetvis påverka avrinningsförhåandena för de här undersökta markerna. På exempevis ett 'hygge, där det gama beståndets Tötter mer eer mindre förmutnat an man förvänta att de där ännu kvarvarande rtkanaerria öka tiförsen av nederbördsvatten tih grundv:a ttnet. Förf. har såunda kunnat påvisa att häprcenten, jrdartens mäktighet ch beståndens åder samtiga är av str betydese för möjigheten för nederbördsvattnet att i n m p a n a m a r k e r n å g r u n d v a t t n e t. M e n ä v e n n ä r d e s s a faktrer är gynnsamma härför framgår av föregående tabe att ca I % (ch betydigt mer m jrdarten äger större mäktighet) av nederbörden måste nå grundvattnet på någt annat sätt än genm rtkanaer, häar etc. (Dessutm är det icke säkert att 80 % av den nederbörd sm faet på hämark når grundvaunet). Förf. hävdar -med stöd av und ersökningen i kap. IV:3 -att ytavrinningen utmed suttningar, på svaad mrän, på svagt svaad mrän, ja, t.. m. på mjrdar är av så str mfattning genm att vårt and ftare är kuperat än pant för tiförse av nederbördsvatten ti våra vattendrag att den het uppväger de deficit i avrinningen sm medeådriga barrbandb e s t å n d p å p a n a m r ä n m a r k e r f.ö r r s a k a ti f ö j d a v t r ä den s vattenförbrukning (se STÅLFELT 1944). S a m m an f a H n i n g s v i s k a n s å u n d a f r a m h å I a s a t t f ö rf:s u n d e r s ö k n i n g s r e s u t a t, s m b. a. v i s a t a t t v i n ä s t a n s a k n a

179 VATTNET I SKOGSMARKEN 179 e n v a t t e n r ö r e s e p å b r e d f r n t i s k g s m a r k e ri, i c k e m t s ä gas av de avrinningssiffrr sm erhåits vid Sveriges Metergiska.ch Hydr,gis'ka Institut. Större dejen av d e n å r i g a n e d e r b ö r d e n n å r s å u n d a a n t i n g e n s m ö v e r s i a n d e y t v a t t e n t i v å r a å a r c h ä v a r e e r s i p p r a r. u t e f te'r häar ner ti. vattendragen. (Se kap. VI:4.) Föjaktigen är diet att förvänta att >>ytvattnet» i skqgs.rnarken äger samma kemiska sammansättning sm sjö- ch ävvatten. Jämföreser mean»ytvattnets» ch grundvattnets ch bäck~ ch åvatttnets kemiska sammansättning inm Bjmfrsmrådet ha tidigare gjrts i detta arbete (kap. IV:4: a) ch vi ska i ta~be 49 sätta de erhåna värdena i samband med de katjnhater sm erhåi.ts i mkringiggande sjöar ch vattendrag. Sjunkvatteminayserna avse ysimetervatten inm resp. försöksmråden. Det pressade vattnet häuör från en vattenmättad sandig-mig mrän sm pressats på abratriet. Ytvattenanayserna från Bjurfrs krnpark är hämtade från bäck- ch åvatten. (Se kap. IV:4: a.) De övriga ytvattenanayserna äw hämtade från LHAMMAR (1938), sm anayserat sjövatten inm vissa mråden i södra Daarna ch därinti gränsande andskap. Anayserna från Daäven är gjrda av förf. ch prvtagningen skedde strax vanför Avesta stadsgräns. Egendmigt ng synes ytvattnet i bäckar ch åar inm Bjurfrs krnpark ha en h ö g r e eektrythat än vad grundvattnet inm friskmarksjrdar äger. Sm förf. kunnat visa i kap. IV: 3 berr detta på ~tt det i suttningar översiande vattnet (ytvatt- Tabe 49. Jämföreser mean grundvattens, sjunkvattens ch ytvattens kemiska sammansättning. Vergieich zw1sdhen der cheanihen Zusammenset'Ziung dies Grundwassers, des Sicke.r,W31SSeXS und des Oberfächenwrussers. "' Grundvatten Sjunkvatten Ytva-tten Grundwasser Sickerwasser Oberfächenwasser. Riimande --- ~~ ~ =. ~ V> V>!: ~ ~'Cd ~ 11:6 1-< =~ ::g 1-< ' ~ ~ j s z ~~ 5 s j~ ~j ~.B ~.B -~ ~ ::t "' > fj :B 1-< 1-< ~ i :; "'1-< '..., "' s "' ~~ --g~ i.;:!. i ' 'ö J3 ::t a ~ ~ :r: - b! ~~ ~ "' :r: "' ~Cd; J.< 00 '"' > Q e; g:,... ~ ~ N a 2,81 3,7/ 2,1/ 6, 5,51 5,41 9,11 8,71 5,1/ 1,41 4,3/ 1,6/ 3,6] 4,6 K 0,4/ 0,7/ 0,51 0,41 4,71 5,11 3,7/ s,,8/,41 0,51 0,51 1,7/ 2,0 Mg.j 1,31 1,j,8/ 1,01 2,31 2,0 1,81-1,51 1,0/ 4,7[ 1,2[ 3,71 6,7 Ca 3,0/ 5,61 2,01 1,51 7,01 5,3/ 2,61 12,81 3,21. 2,81 19,21 4,81 9,91 30,1 ph 6,61 6,41 6,21 6,3/ 6,31 6,4/ 6,2/ 7,0 6,81 6,6/ 7,8/ 7,1/ 7,7/ 6,9j U:0-6 /32 /59 /s /s1 / /118 /150 /43 j /4 J j14 ()

180 180 T. TROEDSSON net) tvingas att nedanför suttningarna rinna ö v e r eer mer eer mindre i g e n m de i'sänkrna iggande vattensedåmenten. B. a. på grund av dessa jrdarters Einwrnighet (se vidare kap. IV:3 ch kap. IV:4: a) får det från suttningen kmmande vattnet de i tabe 49 angivna katjnhaterna. På samma sätt förhåer det sig med LHAMMARS (1938) sjövatten. Vatbsjön amgiives t. ex. het av mrän ch er!håer då en åg katjnhat i sitt vatten. Drmen hat' en de vattensediment ch för Fatburn. bir mkringiggande mränareaer små medan Hönsan i sin närmaste mgivning het saknar mräner. Ju mera vattensediment dest högre edningsförmåga i vattnet. Daävens katjnhater är mycket höga viket givetvis även har sin förkaring i mgivande bebyggese. Tabei 49 visar såunda att så änge, ytvat<tnet rinner på hähar, i e.j er van mrän,,så är katjnhaten ika11tad. Så s n a r t v a t t e n s e d i m e n t f ö r e k m.ffi a e.e r d e rinn a n d e v a t t e n sagen tvingas pass era dyika a,ger bir katjnhaten hög. På samma sätt förhåer det sig i mränmarker där per kaeringsvattnet går på bred frnt ner genm marken. I tabe 49 erhåas de högsta katjnhaterna i det pressade,'~junb-vattnet, viket kan törkaras med att sjunkvattnet rhär :tvingas att på bred frnt gå'rgenm mrän jrden. Föjaktigen anser förf. att de. ägre katjnhaterna i s j u n k v a t t n e t f r å n y s i m e t e r f ö r s ö k e n b e r p å a t t b.. a. r t k a n a er svarat för nederbördsvattnets transprt ti djupare a g e r. Samtidigt visa sjunkvattenanayserna att inm pan mränmark rtkanaerna trde svara för en förhåandevis åg ande av den ttaa nederbördens perkaering ti gmndvattnet. ARRHENIUS (1952, 1954) har sammanfattät ett strt anta av de brunnsvattenanayser sm under ett ferta år uteörts vid Statens Institut för F~häsan. Dessa anayser ska vi ike närmare gå i n på :här utan endast knsta t era. att de vä överensstämma med förh sjunkvattenanayser. ARRHENIUS bmnnsvatten ha emeertid en högre jnkncentratin än vrud föm:s gmndvatten uppvisa. Orsaikerna härt~h t011de vara för det första att brunnar vanigen är beägna i sänkr inm dade mråden viket medför att från ytan kminande vatten även här måste passera finkmiga vattensediment ch för det andra så kan man J:äkna med att brunnsvattnet fta är förrenat ch detta är kansk~ vanigt vad beträffar de vattenprv; sm insändas för anays vid fkhäsinstitutet Vi ha i detta avsnitt sökt sätta fö.rf:shuvudresutat in i sibt stra sammanihang, genm att diskutera resutaten i reatin ti ayrinningsv;ärden ch vattenanayser från tidiga re utförda arbeten. Föm:s resutat styrkas vä av de avrinningsvärden sm Metergiska ch Hydrgiska Institutet varje år uppmäter. Dessutm synas tidigare utförda vattenanayser från sjöar.(lhammar) ch brunnar (ARRHENIUS) ytterigare styrka föm:s uppfattning m att ytvattenavrinningen i dess vidaste bemärkese i skgsmarken är av större betydese för tiförsen ~V nederbördsvatten tit1 vattendragen än»bredfrntsperkeringen>>. ;.,. 1. 'Sm en viktig föjdsats må framhåas att urakningen i skgsmatker på mrän trde

181 VATTNET I SKOGSMARKEN 181 vara mindre än den sm kmmer från de vattensedimentära mrådena. Vi ska där~. för ej vid betraktandet av t. ex. HFMAN-BANG (1904) eer ERIKSSONS (1929) äv~ h fdvattenanayser därav suta att den kemiska denudatinen inm ett vattenmråde är ika str överat. Inm pana, skgbärande mränmarker måste den åriga denudatinen vara avsevärt mindre än inm dade mråden. 3. Undersökningens resutat från skgigt praktisk synpumkt I vårt and med dess humida kimat ha vi sedan inandsisens avsmätande haft en ständigt frtgående urakning av näringsämnen i skgsmarken. Denna urakning är resutatet av en va:rierande vittring; bekjrden utgör sm bekant den mest pregnanta vittringshrisnten. Aven i andra viktiga zner har vittring av mig kunnat påvisas (kap. VI), nämigen mean berghäen ch vanför iggande mrän, mean den packade bttenmränen ch vanför iggande ytmrän, mean den svaade ch svaade mränen sv. Det är tydigt, att m e Ia n bekjrden ch de av mig påvisade vitt~ ringshrisnterna finnes det vanigen mer eer mindre svagt vitrade skikt av växande, stundm betydande mäktighet viket även O. TAMM (1920 s. 247) påvisat. (Jfr AAL TONEN 1939, 1941.) Med hänsyn ti mina undersökningsresutat får det anses fastsaget att nedetbörden icke eer mycket betydigt nedtränger i marken på bred frnt ti någt s t ö r r e djup. Ytavrinning, rtdränering ch häavrinning är däremt av den största betydese för tiförsen av vatten från skgbevuxna mråden ti våra vattendrag. Där grundvattenytan igger på stjörre djup än 2 a 3 meter kmmer humustäckets förmåga att binda nederbörden att spea en str r för skgen ch växtigheten överhuvud taget. En str de av skgsträdens rötter igga ckså i de ytiga markskikten (enigt KALELA 1948). I den friska husmsskgen har jag.påvisat att praktiskt taget a nederbörd temprärt bindes i marktäcket under vegetatinsperiden. Den betydiga de av nederbörden, sm förmår att nedtränga ti minera~jrden, undgår förrnd~gen nästan het avdunstning ti föjd av marktäckets skydd. Aven i svaga suttningar har jag kunnat påvjsa en vattenrörese m e I a n humustäcket ch minera jrden, så snart denna senare hunnit vattenmättas (se kap. VI:4) i sitt översta skikt. I mränmark, sm säan är riktigt pan, erhåes då en ytig avrinning, sm utebir, m humustäcket är tiräckigt mäktigt eer m jrdarten är grv. I det senare.faet är det föga trigt att skgsträc den förmå utnyttja det överskttsvatten sm mmentant uppstår efter ett regn. A andra sidan får emeertid humustäcket ej vara atför mäktigt. Mäktig råhumus resp~ trv fasthåer nederhörden sm ej heer i detta fa he1t kmmer trädens rötter tigd. Skgs~ mark i Nrrand, sm ätt avhävdas ti föjd av utgesning, får ett at tunnare hu~ mustäcke, sm visserigen medför att nederbörden snabbt når minerajrden, men sm å andra sidan medför en effektivare avdunstning från denna. Tjäas dyika marker bir ytavrinningen i samband med snösmätni:;gen str. Aven stjörre nederbördsmängder under vegetatinsperiden kanuner enigt det van anförda att i huvudsak fastna i de översta husmsskikten. Ar en mränmark emeertid

182 182 T. TROEDSSON ytstenig eer ythckig, ikan vattnet även V'id Jåg nederbörd (10-20 mm) föja bcken ch stenarna ch därmed utan att absrberas av marktäcket nå trädens rötter. Ytstenighet medför dessutm högre temperatur i marken än ejest. Det är då ej förvån~nde, att steniga ch backiga jrdar stundm är gda skgsmarker. Vm (1947 s. 114) hävdar emeertid att en hög sten:hat i marken förrsakar en åg finjrdshat - varur träden i huvudsak taga sin näring- ch därmed' skue dyika kaer en. V m få anses utgöra sämre ståndrter. V ms uppfattning trde vara riktig i de fa då bckch stenhaten är så hög ch finpartikar < 0,2 mm nästan het saknas. Sådana skgsjrdar förekmmer i vårt and där det sengaciaa havets spning varit mycket kraftig. I det mderna nrrandsskgsbruket sker föryngringen sm bekant på stra hyggen. Bränning eer avhävdning ger möj:igheter ti sjävr öryngring~. Under de senaste åren har pantering i str utsträckning föredragits framför sådd på hyggen. Vid dessa föryngringsåtgärder är det Li huvudsak taen sm kmmer i fråga. Msshävdningen i de unga taubestånden går ångsamt, ch bir mfattande först i medeådriga, mera sutna bestånd. Med hänsyn ti att vattenförsörjningen är mycket viktig under vegetatinsperiden, ch att fuktigheten i humustäcket i synner.het på mäktiga mräner, resp. sand ch grus, d., visat sig vara av särskit sti: betydese, brde en msshävdn,ing i dessa ungtabestånd hest snabbt kmma ti stånd. I markförbättrande syfte förrdrar förf. därför att en viss, befintig graninibandning på dyika marker ej brttages, viket skue fördröja msshävdningen (jfr O. TAMM 1920 s. 244) ch därmed försämra vattenfödhåandena. Naturigtvis får man ej terera så mycket granbuskar, att de nämnvänt förmå genm knkurrens nedsätta.taens tiväxt ch de få naturigtvis adrig kvarämnas på ett hygge. Ti föjd av att nederbörden under vegetatinsperiden i så hög grad bindes i humustäcket, kmmer urakningen av de ika växitnäringsämnena att bi av het underrdnad betydese på pana marker. Näringsämnenas cirkuatinsförpp mean dre översta ma:rkagren ch träden sker tydigen med små föruster. Hea skgsmarkens gödsingsfråga (se BJÖRKMAN 1954, C. O. TAMM 1954 a, C. O. TAMM 1954 b) kmmer såunda teretiskt i ett gynnsammare äge genmförf:spåvisande av att det i skgsmark nrmat föreigger en ytterst ångsam urakning på bred frnt av ösiga näringsämnen ur de övre agren där rötterna företrädesv is gå. I suttningar bi förhåandena annrunda med hänsyn ti den i kap. IV: 3 påvisade ytavrinningen. Men å_ någrunda pana, nrmaa mränmarker anser förf. att det är möjigt atdt: tiföra näriigsämnen i en sådan mfattning att de under en ång föjd av år, ja kanske t... m. under en he mppstid, skue kunna gynnsamt påverka träden. Väsentiga prbem att ösa för gödsingens eventuea, framtida genmförande i svensk skgsmark, när skgsbrukets eknmi det.tiåter, bir givetvis va av giödsemede, det tekniska förfaringssättet ch tidpunkten för g:ödsingsåtgärdernas insättande. Perkaeringen på bred frnt i våra skgsmarker är sm visats av mycket iten betydese för tiförsen av dränagevatten ti bäckar. ch åar. Y:tig avrinning ch häavrinning spea däremt en väsentig r härvidag, ch det är uppenbart att man måste ta-

183 VATTNETISKOGSMARKEN 183 ga en större hänsyn ti dessa dränagebanr än sm hittis skett. Redan HöGBOM (1906) hade kart för sig ytavrinningens betydese. Det är ju ett väbekant faktum att mycket höga bniteter finnas i översiade ch genamsiade sujttningar. I utgesade bestånd eer trasbestånd i suttningar med vattensining förekmmer det ännu att man underhåer dikningar, sm är utförda så.att de snett avskära nivåkurvrna. Den uppenbara smdigheten i många fa av en sådan dikning framstår tydigast m man undersöker det åriga näringsutbud~t i det rinnande vattnet. EnHgt T ROEDSSON (1952) kan man räkna med föjande utbud av näringsämnen i en suttning med utningen : 6, där jrdarten utgöres av en eptitgnejsmrän (dvs. mineragiskt sett en nrma mrän): ca 40 kg kacium/har ch år, 17 kg magnesium, 40 kg natrium ch 5 kg kaium. I Bergsagen få t. O: m. kakäskande växter, såsm båsippan, ätt sitt kakbehv tifredsstät genm en kntinuerig vattensining, detta trts åga kaciumhater i sjäva vattnet. Aa dikningsföretag i dyika suttningar böra utföras med största försiktighet så att man ej skadar mer än man gagnar. Det synes sm m Drypteris-skgama fta i nrra Sverige förekmmer i sådana suttningar där påtagig vattensining förefinnes. Ar denna kntinuerig (dvs. marken hinner ej trka ut i någn ihögre grad mean nedenbördsperiderna), bir Drypteristypen mycket stabi, av.sett tijståndet i det ifrågavarande beståndet. (Jfr MALMSTRÖM 1926 s. 42.). I deua sammanhang må framhåas famn av att at för mycket dika ut sumpmarker. Med hänsyn ti.att ytavrinningen eer översiningen av nederbördsvatten spear en väsentig r för skgsmarkens vattenförsörjning, utgör sumpmarkerna betydesefua vattenreservirer. Avrinningen ti vattendragen eer den frtsatta översiningen från myrar ch sumpmar:ker ti eventuet nedanför iggande terräng skue dä:r:vid avtaga eer het upphöra. En fta återkmmande fråga har varit att i vånt and söka införa främmande trädsag, sm genm ett effektivare utnyttjande av marken skue medföra en högre prduktin än våra vaniga barrträd. I rriiut arbete har det framhåits at träden i suttriin af ha reativt ytiga fötter, sm ti föjd av det översiande vattnet ftast är svagt utveckade. Barrträdens rötter behöva icke gå på djupet för att erhåa näring ch föjaktigen kan man förmda att marken icke utnyttjas tiräckigt. I suttningar med översiande vatten vre det såunda mtiverat a ut antingen på genetisk väg höja vår inhemska trädsags prduktin, eer att införa främmande trädsag. A andra sidan är det uppenbart att så snaft öv.ersining av marken saknas, bir bniteten fta mycket ägre. Jrdarten ch även pdseringen kunna vara rätt ikartade, medan egentigen endast vattenförhåandena i strt är ika. Dessa mständigheter peka på att vattenfaktrn är av avgörande betydese för bniteten. Skue vi söka höja bniteten genm mera snabbväxande trädsag ch raser är det mycket trigt att vattenfaktrn bir en begränsande s. k. minimifaktr. Vissa trra råhumusmarken i södra Sverige ha givit förf. den uppfattningen att den åga nederbörden ch den höga avdunstningen är de faktrer, sm begränsa möjigheterna ti en ytterigare ökad prduktin (jfr krförsöken från Knissinge kap. V: 6).

184 184 T. TROEDSSON Detta styrkes starkt av STÅLFELTS (1944) undersökningar sm kart visat att en växtkraftig granskg förmår att het dränera en mark ch effektivt förhindra a tiförse av nederbörd ti grundvattnet. Av STÅLFELTs undersökningar iksm av mina egna får man emeertid ej dmga den sutsatsen a<tt i en framtid, då rdnad skgsskötse medfört högsta möjiga prduktin av ta ch gran i hea andet, skue tiförsen av vatten,ti våra vattendrag i avsevärd grad minska. Detta är ej tänkbart berende des på at Landet adrig kmmer att het täckas av sutna bestånd utan kaytr, ch des på art de trädsag vi äga medgiva, även där höga bniteter förekmma, en väsendig ytavrinning. Dessutm kmmer hämarkerna ch även tjäningen aitid att befrdra en viss sådan.. TAMM har i ett wmpendirnn vid skgshögskan (Markära I, s. H. S:s Kmpendåek01111i1Uitte 1954) angivit jrdartemas vatten~genskaper.ch dess bety;dese för skgen dh därv:id ur J hydrlgisk synpunkt urskrir1t fyra 1ih fah,för grundrva:ttenytans äge. Jag a:nser att det ur pr:aktiskt skgig synpunkt är v.ärdefuj!jt att ti sist i ansutning til TAMMS inedning framägga kmpettera11de synpunkter härpå, baserade på resutaten från mina undersökningar.»f:aj : G TU n d v a t tne t I.i,gger d j up t. Trädens röuter: ha ej känn:i!n.g med detsamma, ej ens med från grundvattnet uppstigande, kapiä't vwtten. Hög genmsäpprighet hs jrdartsmateriaet medför i detta fa att marken bir trr, viket dck i viss mån kan mtverkas av hög smmamederbörd. Såunda kan man i mråden med förhåandevis rikig nederbörd träffa utmär,kta skgar på mäktigt rustensgrus, m detta har en gd mineragisk sammansättning. Gda vattenkvarhåande egenskaper hs det gegiska materiaet i marken ger upphv ti gynnsamma fujktighetsförhåanden. Nrmaa mräner är merendes.gda, sandiga äm svagare, miga bättre. Mrän-ermsairma'ker iir merendes fö11träffiga.» Ståndrtstypen, sm här van skidrats, är typisk för sådana kaer, där skgen ur vattenförsörjningssynpunkt het är hänvisad ti den direkta nederbörden. De översta jrdagrens ch humustäckets möjighet att kvarhåa fuktighet bur av största betydese för skgsträdens tiväxt. I kap. VI: 3 tab. 43 visades att större deen av en nederbörd på 200 mm (under två dygn) het absrberades av humustäcket. Ar bara humustäcket såunda tiräckigt mäktigt kan jrdarten få vara tämigen grv, såsm grus, sandigt grus sv. ch vattenhushåningen i beståndet bir ändå gd. Exempe på detta er;hö vi i kap. V: 3, där ysimeterresutaten i grvt rustensgrus visade att föga nederbörd nådde ner :ti 0,5 m:s djup under markytan. Det är emeertid betydesefut att den mineragiska sammansättningen är gd hs jrdanten i fråga, ejest utbidas icke ett tiräckigt mäktigt humustäcke. T AMM ger enigt van, att mrän-ermsaikmarker är under nämnda hydrgiska förhåariden adees utmrdentiga skgsmarker. Därvid må fram'håas att det e j är p r i m ä r t den vattenkvarhåande förmågan hs jrdarten i fråga sm bestämmer bniteten, (givetvis samverka de bägge faktrerna), utan jag anser att det därjämte är den finare jrdartens bättre mineragiska egen ~kaper sm förmår att bygga upp et gtt humustäcke (sm i sin tur sedan förmår att absrbem höga nederbördsmängder).

185 VATTNET I SKOGSMARKEN 185»Fah 2: Grundvattnet igger så pass hög.t, att träden, me:.n knap P a s t m a r k v e g e t a t i n e n p å v e r k a s a v d e t s a m m a. G r u n d v a t t n e t ä r betydigt eer ej a.s rörigt i sided. Med att markvegetatinen ej är tydigt påverkad menas att den saknar påtagiga fuktvä~ter såsm vitmssr (Sphagnum) ch andra, vika angiva högt grundvattenstånd. Fa 2 är säkert mycket vanigt ch är en amän rsak ti ski1nader i bnitet ch i utbidning av ika skgstyper. Tyvärr är detsamma svårt att fastså genm direkt undersökning. Även m man genm brming ch grävning skue faststäa grundvattennivån vid e t t tifäe, är detta ej ti fyest, ty grundvattennivån växar mycket med årstid ch nederbörd. Med a: sannikhet är det grundvattennivåns äge i marken, sm rsakar att vissa mränmarker är bevuxna med vacke:c graneer tagranskg, medan andra, ti synes ikvärdiga, i samma trakt kunna ämpa sig bättre för ren taskg. Ej sä11am. kan man bida sig en ungefärig förestäunjng m grundvattennivåns äge i mränter.ränger genm att bservera befindiga svackr. Om det i dessa finnes vä~ter, sm vittna m mycket högt grundvattenstånd, bör grundv.attnet i deras mgivningar ej heer igga aför ågt. Ett finkrnigt jrdartsmateria är i detta fa fördeaktigt, då det gymnar kapi1är uppsugning fråiti gr.undvattne:t, förutm att det är reati~t näringsii'kt.» Denna hydrgiska skgstyp är mycket vanig. Den förekmmer ftast inm pana marker där grundvattnet igger på 1,0-1,5 meters djup. Bir mäktigheten av de ösa jrdarte:ma större får den hänföras ti fa. När grundvattnet igger så pass nära marky:ban, spear den :kapiära vattenförsörjningen mean grundvattnet ch trädens rötter en str r. Bniteten synes fta vara»omtiverat>> hög, ch vid fuktighetsmätningar inm dyika ståndmter är fuktighetshaten på cm djup 8-12 viktsprcent (av trrvikten), dvs. reativt hög. Aven m man såedes rent a:bratriemässigt kan få ett par meters kapiär stigförmå a i en finkrnig mrän, behöver detta icke innebära att en dyik 3 a 4 meter mäktig jrdart i fätet kan öka trädens vattenförsörjning genm kapiär transpr av grundvatten ti de ytiga markskikten. Jfr kap. VI: 2. I kap IV: 4: a diskuterades kaer där grundvattnet åg 1,0-1,5 m djupt, ch det framgick därvid att grundvattnets edningsförmåga var tämigen knstant året runt, även m grundvattennivån växade. Marker sm kunna hänföras ti denna btegri är såda~a, där bestånden genm sin vattentörbrukning förmår att sänka grundvattenytan. Bästa identifieringssättet för denna ståndrt är den reativ,t höga fuktighetshaten i markprfien (se van), sm även förekmmer under trrperider smmartid.»fa11 3: G11undva1ttnet igger så pass högt att t~räden ha känning m e d d e t s a m m a. D e t ä r r ö r i g t i s i d e d, p å g r u n d a v t e r r ä n g e n s u t n in g. Ett dybkt grundvatten utöver en m y c k e t g y n n s am effekt på skgen, sm det synes även på trädsag, vika såsm bken ej anses äska högt grundvatten. Ligger grundvattennivån mycket högt ch m samtidigt rörigheten är betydig kan naturigtvis försumpningsbetingeser ch trvbidn:.ing uppstå. Men är Dörigheten mycket stark, kan skgen vara synnerj'igen vä:><tig trts hög grundvattennivå (ex.. s. k. grankäar). Grund~ vattennivån kan igga så djupt, att markvegetatinen ej synes vara diwkt påverkad, men träd med djupgående rtsystem, såsm taen, gynnas i högsta grad ch nå betydande ängder jämfört med på nrmaa marker.

186 186 T. TROEDSSON BeJ't. fa 3 är ett grvt,,genmsäppigt jrdaxts.materia.det hästa, ty det gyn=. en vattenströmning på hred frnt. Gr.vt, st:enigt sva1grus kan, m detsamma är genmsiat av grundvatten i en suttning framvisa höga bniteter ch vara ämpig växitpats för de mest frdrande trädsag. Grundvattnets atid före fintiga hat av ösiga sater trde kunna ikmpensera det grva jrdartsmateriaets rea.tivt svaga vittringsförmåga. Marken håes vidare i ett jämnt fuktighetstiuståndj utan att fara för brist på syre föreigger. Finkrniga, eriga jrdarter är i fa 3 faktiskt sämre, ty de brmsa upp grundvattnets sidrörese. Lutningsförhåandena ha en mycket str betydese. De inverka på skgen des kakimatiskt (expsitinen) men ckså just genm att de förrsaka rörigt grundvatten, även temprära \Cattenströmmar i mar,ken efter snösmätning ch rikiga regn, viket även ka.n vam av gagn fön skgen. T pgrafien har atså en str skgig betydese på mån.ga sätt.» S.törre deen av kapite IV är just, ägdat sådana här ståndrter sm är ytterst vaniga i vårt kuperade and. Jag vi framhåa (se kap. VI: 4, VIII: 2), att rörigheten i sided hs grundvattnet är sm tidigare nämts str h betingas av att avr.inu!ingen sker i ytskikten ch får då i huvudsak betraktas sm en» yta'\crinning». Denna ytavrinning behöv er icke aenast ske vanpå häar, packade ibttenmräner, på 'era e. dy., utan även en svaad mrän bir med tiden i ytan impregnerad av humuskider ch minerapartihar, sam snart bida ett svårgenmträn~~gt skikt varpå översiningsvattnet rinner. Detta översiningsvatten har i detaj undersökts på sin kemiska sammansättning ch därvid har det åriga utbudet av en de näringsämnen beräkn~ts (kap. IV: 3). Näringshaten i översiningsvattnet är vanigen åg, men ti föjd av den stra mfattning, sm ytavrinningen i rege har i suttningar (kap. VIII: 2) bir näringstigången gd ch just inm mråden, sm tihöra denna grupp äga vi kanske våra vackrste ch mest högprducerande bestånd. Yuavrinningens stra mfattning b.ir mera uppenbar, då det är karagt (kap. VIII: 2) att större deen av dräneringsvattnet från fastmarken ti V81ttendragen sker sm en ytavrinning (se vidafe kap. VI: 4), antingen i de ytiga skik ~en av ;minerajrden eer utmed häar. dy. Sedan bör ~an ytterigare framhåa att i suttningar, där ytavrinningen ftast är rege, förekmmer icke säan en v.iss ytstenighet (kap. II), sm des befrdrar Snabba infitratinsförhåanden för nederbörden ch des ger en förhöjd marktemperatur--båda faktrer, sm bidraga <ti de gynnsamrn.a ståndrtsföiihåandena inm dessa översiningskaer.»fau4: Grundvattnet igger högt ch är rörigt eer mycket s v a g t r ö r i g t i s i d e d. Markfuktigheten :betingas här av grundvattnet ch ej av det gegiska materiaets beskaffenhet. Det bir syrebrist i vattnet med försumpndngsbetingeser sm föjd. Den skgiga prduktinen bir föjaktigen nedsa.tt. Dck kan det i vårt ands södra ch meersta dear finnas högprduktiva.kibbat- ch ask'bestånd på pan, erig mark med högt grundv:atten, sm möjhgen kan vara rörigt i sided, ch med en fuktighetsäskande mankvegetatin (Äggräs, vissa rmbunkar m. f.), sm är ett tecken ti högt grundvajtten. Här håas försumpningstendensenia tydigen i schack av den rika vegetatinens kraftiga transpiratin; en kahuggning.kan på dyika marker stundm eda ti säsngmässiga översvämningar. Jrdartsmateriaets finkrnighet ch genmsäppighet har i detta fa mindre betydese, däremt spear dess mineragiska egenskaper ch kakhat, överhuvud taget dess nädngsavgivande fönmåga. en stm r.»

187 VATTNETISKOGSMARKEN 187 Ståndruer av denna typ igga vanigen i svackr ch bida där sumpmarker. Vid även het små I"egn höjes grundvatteinivån tämigen kraftigt ch mmentant. Denna höjning mtsvaras i amänhet icke av den fana nederbördsmängden inm mrådet ifråga utan Eö.rrsakas av yttirinning från mgivande suttningar (kap. VI: 5). Dessa suttningar kun!a vara het betydiga ch kanske fta utgöras btt av ett par kaspade häar e. dy. sm tjäa sm infitratinsmråden. Sumpmarkens grundvatten har vanigen hög katjnhat, men 'Vidvis enhåa vid 1hög nederbörd - t!i[ föjd av det då bidade, stra ytvattentiskttet- åga jnhater (kap. IV: 3, fig. 13). Utdik:as dyika markm kan det förekmma att mråden, sm igga nedanför sumpmarken ifråga ej1håa starkt försämrade gru!dvattenförhåranden. Detta be~r,i så fau på att den dränerade sumpma.rken ej ängre kmmer att stå i hydrsta-tisk förbindese med nedaför iggande suttning. Upphör denna förbindese så minskas ee[ upphör översiningsvattnet.

188 T. TROEDSSON Tabe 50. Mekaniska jrdcrtsanayser. D~e mecha.isdhen Bckmanaysen werden durch Kmbim<tian vn Siebung, Abshämmung und Pipetteana[ryse nach O. TAMM 1934 (Dispersin nach Methde der 2 a s. 297) ausgeffrhrt. AnaJys nr Jrdart Bdenart <O C" C" <O <O C" <O J 8 ~ <O _ v Lerig-stei:g mrän 86 Sand:iJg1111Kig m.rän Sandigt,grus. Sandiig~ig mrän. Samdig grv m Sand~g=ig mräm 71 Sand~g-mig mrän 59 Lerig-sandig mrän... j 90 Sandigt gms Grusig grvsand 140 MeJ.an&and 140 San~g-mOiig mrän Sand~g-mig mrän. 65 Sandig,gr'I/ID 126 Sandig mrän 94 Sand<iig grvm. 120 Sandig-gnusig!10I!än 130 Sandig-m~g m:dä:n 130 Lätt mejjanera 130 Sandig mjocän 162 Srunditg -grvm 124 Sandig-mig mrän Sandig mrän % % % % % % % % % G

189 VATTNET I SKOGSMARKEN 189 mm 200 c t.. ' 5 \0 Fig. 30. Bjurfrs. a. Bjmftrs, VästmanJ.a1111ds Iän. L:~~t ' N; ng ' O Gr.; höjd ö. h. 125 m. Månadsnederbörden i mm åren jämförd med medenederbörden under periden Tjckdragna injen anger aktue nederbörd; skuggade stapar visa medenederibörden. b. Då teii[>era'rbservati.ner sajkmas för Bjrumfrs, har Fkärna måste utnyttjas. Pkärna, Kppaiergs än. Lat ' N; n.g ' O Gr.; höjd ö. h. 75 m. Må:nadsmeddremperatmen åren jän1jförd med månadsmedia av empemturen under periden Tjckdragna injen anger aktue månadsmedetemperatur; skuggade stapar visa ma:dsmedia'. Ofuständiga metergiska temperaumbser.vati.ner ha gjrt, att viirden mkna.s för vissa månader. Bakm medevärdena för jui ch augusti igger en fulständig O-årsperid. B jurfr s. a. Bjurfrs, Västmanands Regi.erungsbezirk. Lat ' N; Lng ' O Gr.; Höhe ii. M. 125m. Die mnatiche Niederschagsmenge in mm fur die ]ahre mit der mitteren Niedersc_hagsmenge während der'peride vergichen. Die dickgezgenc Linie gibt den aktueen Niederschag an; die schraffierten'stape zeigen den mitteren Niederschag. b. Da es {iir Bjurfrs keine Temperaturbservatinen gibt, sind die Werte vn Fkärna angewandt 1vrden. Pkärna, Kpparbergs Regierungsbezirk. Lat '; Lng ' O G1.; Höhe ii. M. 75 m. Die mittere Manatstemperatur fiir die Jahre mit den entsptechenden W erten während der Peride vergichen. Die dickgezgene Linie gibt die aktuee Manatsmittetemperatur an; die schraffierten Stape zeigen die Mnatsmittewerte. Da die metergischen Temperaturbservatinen iickenhaft sind, fehen die Werte fur einige Mnate. S sind die Mittewerte fiir den Jui und fiir den A1!gt1st a1-1f einer tmvständigen 0-] ahresperide basiert.

190 190 T. TROEDSSON mm "' Frg. 31. Grenhmen. (Lat ' N; ng ' 0). Närmaste metergiska statin: Väddö. a. Väddö, Rs1agen; Lat ' N; ng ' O Gr.; höjd ö. h. 10 m. Månadsneder.börden i mm åren jämförd med medenedetbörden under periden Tjckdragna in~en anger aktue:! nedetbörd; skuggade stapar visa mede~nede~börden. b. Väddö. Månadsmedetemperatur.en åren jämförd med månadsmedia av temperaturen under periden Tjc!kdragna injen anger aktue månadsmedetemperatjur; skuggade stapar vrsa månadsmedia. ' Grenhmen. (Lat ' N; Lng ' O Gr.) Die nächste metergische Statin: Väddö. a. Väddö, Rsagen. Lat ' N; Lng ' O Gr.; Höhe u. M. 10m. Die mnatiche Niederschagsmenge in mm fu1 die Jahre mit der mitteren Niederschagsmenge während der Peride vergichen. Die dickgez.~ene Linie gibt den aktueen Niederschag an; die schraffierten Stape zeigen den mitteren Niederschag. b. Väddö. Die mittere Manatstemperatur fur die Jahre mit den entsprechenden '\V erten während der Peride vergichen. Die dickgezgene Linie gibt die aktuee Manatsmittetemperatur an; die schraffierten Stape zeigen die Mnatsmittewerte.

191 VATTNET I SKOGSMARKEN 191 Fig. 32. Hiarp. (Lat ' N; DJg.3 34' O Gr.) Nännaste metergiska statin: Skånes Fagerhut. a. Skånes Fagerhuh, Krnbergs J än. La1t 56 23' N; hmg ' O Gr.; höjd ö. h. 115 m.. Månadsnederbörden i mm åren jämförd med medenederbörden under periden Tjckdragna injen anger aktue nederbörd; &kuggade stapa r visa mede~nederbörden. b. Skånes Fagerhut. Månadsmedetemperaturen åren jämförd med månadsmedia av te«nperatmen under periden Tjckdragna injen anger aktue1 månadsmedehempera:tur; skuggade stapar visa måmadsmedffia. Hiarp. (Lat ' N; Lng. B 34' O Gr.) Die nächste metergiseke Statin: Skånes Fagerhut. a. Skånes Fagerhut, Lat ' N; Lng ' O Gr.; Höhe ii. M. 115m. Die mnatihe Niederschagsmenge in mm fur die Jahre mit der mittieren Niederschagsmenge während der Peride vergichen. Die dickgezgene Linie gibt den aktueen Niedersch/ag an; die schraffierten Stape zeigen den mittieren Niederschag. b. Skånes Fagerhut. Die mittere Manatstemperatur fur die ]ahre mit den entsprechenden Werten während der Periade vergichen. Die dickgezagene Linie gibt die aktuee Manatsmittetemperatur an; die schraffierten Stape zeigen die Manatsmittewerte.

192 192 T. TROEDSSON 100 Fig. 33. Röskär. (Lat ' N; ng ' O Gr.) Närma;;te metergiska stati.n: Hägernäs. a. Hägernäs, Stc&hns 1än. Lat ' N; 1.ng ' O Gr.; höjd ö. h. 16 m. Månadsnederbörden i nrm tiden }u:i jämförd med medenederbörden 'under periden (värden saknas för nv. ch dec. 1953). Tjckdragna injen anger ajktuej neder.börd; skuggade starpar visa medenederbör.den. Streckade injen markerar aktue nederbörd för RöSkär. b. Hägernäs. Månadsmedetemperaturen tiden jui jämförd med månadsmedia av temperaturen under periden Tjckdragha injen anger aktue månadsmedetemper;atur; skuggade stmp1ar v'1sa månad=.edia. Röskär. (Lat ' N; Lng ' O Gr.) Die nächste metergische Statin: Hägernäs. a. Hägernäs, Stckhms Regierungsbezirk. Lat ' N;, Lng ' O Gr.; Höhe ii. M. 16 m. Die mnatiche Niederschagsmenge in mm fiir die Zeit Jui mit der mitteren Niederschagsmenge während der Peride vergichen (die Werte fiir Nvember und Dezember 1953 fehen). Die dickgezgene Linie gibt den aktueen Niederschag an; die schraffierten Stape zeigen den mitteren Niederschag an. Die gestrichete Linie markiert den aktueen Niederschag fiir Röskär. b. Hägernäs. Die mittere Manatstemperatur fiir die Zeit Jui mit den entsprechenden Werten während der Peride vergichen. Die dickgezgene Linie gibt die aktttee Manatsmittetemperatur an; die schraffierten.stape zeigen die Mnatsmittehverte.

193 VATTNET I SKOGSMARKEN c +20 > ! Fi,g. 34. ]ägarhyddan. (Lat ' N; ng ' O Gr.) Närmaste metergiska statin: Singshut. a. Singshut, :K;rnbergs än. Lat ' N; Ing 13 21' O Gr.; höjd ö. h. 180 m. Månadsnederbörden i mm åren jämfönd! med rnedenede~bövden under periden Tjckdragna inj.en anger aktue nederbörd; skuggade stapar visa medenederbönden. b. Singshut. Måna,dsmedetempe'Caturen åren jämförd med månadsmedia <w temperaturen.under peciden Tjckdragna injen anger aktue månadsmede1remperarur; skuggade stapiar v~sa månadsmedia. Jägarhyddan (Lat ' N; Lng ' O Gr.) Die nächste metergische Statin: Singshut. a. Singshut, Krnbergs Regierungsbezirk. Lat ' N; Lng ' O Gr.; Höhe ii. M. 180m. Die mnatiche Niedershagsmenge in mm fiir die ]ahre mit der mitteren Niederschagsmenge während der Peride vergichen. Die dickgezgene Linie gibt den aktueen Niederschag an; die schraffierten Stape zeigen den mitteren Niederschag. b. Singshut. Die mittere Manatstemperatur fiir die ]ahre mit den entsprechendenwerten wärend der Peride vergichen. Die dickgezgene Linie gibt die aktuee Manatsmittetemperatur an; die schraffierten Stape zeigen die Mnatsmittewerte.

194 194 T. TROEDSSON mm Fig. 35. Mäna: (Lat. 57~ 34' N; ]ng ' O Gr.) Då Möna saknar metergisk statin, har Skiingaryd (nederbörd) ch Hagshut (temperatur) måst användas. a. Skiingaryd, önköpings än. Lat. 57" 26' N; 1ng. 14 7' O Gr.; höjd ö. h. 180m. Månadmedenbörden i mm åren jämförd med medenederbörden under periden Tjckdragna injen anger aktueu nederibövd; ~kuggade stapar visa medenederbörden. b. Hagshu1t, Jöniköpings än. Lat ' N; ng. 14 8' O Gr.; höjd ö. h. 168m. Månadsmedetemper.aturen åren jämförd med månadsmedia av tempemturen under periden Tjckdragna injen anger aktue månadsmedehemperatur; skuggade stapar vis:a månadsmedia. Mäna. (Lat ' N; Lng ' O Gr.) Da Mäna keine eigene metergiseke Statin besitzt, hat man die Niederschagswerte vn Skiingaryd und die Temperatunverte t>n Hagshut anwenden miissen. a. Skiingaryd, änköpings Regierungsbezirk. Lat ' N; Lng. 14 7' O Gr.; Höhe ii. M. 180m. Die mnatiche Niederschagsmenge in mm fii.r die ahre mit der mitteren Niederschagsmenge ~viihrend der Peride vergichen. Die dickgezgene Linie gibt den aktueen Niederschag an; die schraffierten Stape zeigen den mitteren Niederschag. b. Hagshut, änköpings Regierungsbezirk. Lat ' N; Lng. 14 8' O Gr; Hähe ii. M. 168 m. Die mittere Manatstemperatur fiir die ahre mit den entsprechenden tverten während der Peride vergichen. Die dickgezgene Linie gibt die aktuee Manatsmittetemperatur an; die schraffierten Stape zeigen die Mnatsmittehverte.

195 Litteraturfrteckning AALTONEN, V. T., 1939: Zur Stratigraphie des Pdsprfis, besnders vm Standpunkt der B denfru.htbarkeit. Carnmunicatines nstituti Frestais Fenniae, 27. -»- 1940: Ober die Bden'bidung in Finand. BdenkuiJ:de u. Pf:anzenernähmng, 21-22: »- 1941: Zur Stratigraphie des Pdsprfis III. ibid AARNr, B., 1915: tber die Ansfäung des Eisenxydes und der Tnerde in finändisdhen Sandund Gwsböden. Getekn. Kmm. Finand, getekniska medd. 16. ANDERssN, S., 1952: KmtJendium i agrjoinisk 'hydrteknik. I. Brementät hydmmekanik. nst. för agrnmisk hydrteknik, Uppsaa. -»- 1953: ManMys1ka:iska undersökning~ i dad jrd. III. Om mankens permeabih.ret. Grundfö!!bä:ttring nr 2, ANTIPv-KARAT.AJEV, I. N., 1930: U:ber die Anwendung der Fihratinsanay,se bei der Untersucmng der fur die Bdendispersität massgebenden Faktren. Kiddhem. BeiHefte 31..ArurnENms, 0., 1952: The chemica.f derrudamn f the sh. Teus, A quartery je.100 f gephysics. V. 4, nr 4. -»- 1954: Den remiska denruda.tinen i Sverige. Tidskr. Scker., Bd 8, H. I, Mamö. AuTEN, J. T., 1933: Parasity and water absrptin f frest sis. Jur. Agr. Res. 46: »- 1934: The effect f frest burrring and pasturing in the Ozarks n rhewater absrptin f frest sis. U. S. Frest E~pt. Sta. Centra States. Sta. Nte 16. BAIRD, R. W., 1939: Watershed and hydrigic studies n the Backands experimenta watershed. Agr. Engin. 20: BARTELs, J., 1933: Verdunstung, Bdenfeuchtigkeit und Sickerwässer unter narrichen Verhätnissen. Zeitshr. f. Fmst- u. Jagdwesen 65. S BAVER, L. D., 1936: Si haracteristics infuencing the mvement and baance f si misture. Si Sci. Sc. Amer. Prc. 1: , -»- 1938: Si permea:biity in reatin t nn-capiary p~sity. Si Sci. Sc. Amer. Prc. 3: BENNET, H. H., 1939: Si Cnservatin. S BIELER, K., 1896: Die r~hamsteder Versuche nach dem Stande des Jahres I. Bebachtungen uber RegenfaH und Drainage. Landw. Jahrb. 25: BJÖRKMAN, E., 1954: Om gödsing av s.rgsmark. Växtnäringsnytt, 2. BLANEY, H. F., TAYLOR, C. A., and YuNG, A. A., 1930: Rainfa penetratin and cnsumptive use f water ]n Santa Anna river vauey and casta pain. Ca[if. Dept. Pub. Wr<ks Div. Water Res. Bu. 33. BDMAN, G. B., 1936: Facters affecting dwnwar-d mvement f water in sis. Amer. Si Survey Assc. Bu. 17: BDMAN, G. B. & HARRADINE, E. F., 1938: Mean effective pre size and cay migratin during water perc1atin rn sis. S'i Sci. Sc. Amer. Prc. 3: BRATER, E. F., 1939: The unit hydrgraph principe appied t sma watersheds. Amer. Sc. Civ. Engin. Prc. 65: BROWNING, G. M., 1937: Changes n the erdibhity f sis brught abut by the appicatin f arganie matter. Si Sci. Sc. Amer. Prc. 2: BuRD, J. S. & MARTIN, J. C., 1924: Secuar and seasna changes in the si sutin. Si Sci. 18: BuRGER, H., 1922: Physikaische Eigenschaften der Wad- und Freiand!böden. Mittei. d. Schweiz. Centraanst. f. d. fmsd. Versuchswesen, Bd XIII. Ziirich. -»- 1924: Die physi kaische Bdenuntersuchung, ins besnd.ere die Methden zur Bestimrnung der Luf.tkapaz]tät. Omf. Internat!.. de Ped. Actes 4, v 2:

196 196 T. TROEDSSON 1931: :W:adkJimafmgen. I: Meter!Lagische Bbachtungen im Freien und in einem Buc:heni~estand. Mittei'. d. Sdhweizer. Centra1anst. f. d. frst. Versuchswesen. Bd. XVII. -»- 1934: E1nfuss des Wa:1des auf den Stand der Gewässer. Mittei. d. Schweiwr Centraanst. f. d. fjjst. Ve~suchswesen. Bd XVIII. BuaaEss, P. S., 1922: The si sutin, extracted by Lipman's direcbpressure methd cmpared with : 5 water extracts. Si Sci., 14: ' BöHLER, A., : Untersuchungen iiber Sickerwassermengen. Schweiz. Centraanst. f. das frst. Versuchsw. Mitt. : , : , CsTER, Ch., 937:De verdamping van verschi~ende vegetatievmmen p Java. Teetna (Buiten WI!g), 30: CRAIB, I. J., 1929: Sme a:spects f si mistuje in.the frest. Yae Frest Sch Bu. 25. DAvrnssN, J. M., 1940: Infitratin f water int the si. U. S. Dept. Agr., SH Cnservatian Sewice, Bibigrap;hy 3. DuLEY, F. L., and KELLY, L. L., 1939: Effects f si type, spe and surface cnditins n intake f water. Nebr. Agr. Expt. Sta. Res. Bu. II2. EBERMAYER, E., 1873: Die physikaischen EinwiDkungen des Wades auf Luft und Bden und seine kimatgische und hygienische Bedeutung. V., pt. 2, Resutate der Bebachtungen. 1879: Wie kann man den Binfuss der Wäder auf den Queenreichthum edmitten? Frstwiss. Centb. 23: »- 1889: Einfiuss des Wades und der Bestandesdichte auf die Bdenfeuchtigkeit und auf die Sickerwa,sse=enge. AHg. Frst. u. Jagd.-Ztg. 65: I Untersuhungrergemisse iiber iie Menge und Verteiu:ng der Niederschäge im den Wadern. Frst. Naturw. Ztschr. 6: » Binfuss der vväi.der auf die Bdenfeuchtigkeit, auf das Sickerwasser, auf das GrundWJa:sser. U'Id auf die Engiebigkeit der Queen begriindet durch.exjakte Untersuchungen. 55 S. Stuttgart. EBLER, E. & FELLNER, M., 9: Z. anrg. Ohemie EDEN, T., 933: Si ersin. Imp. Bur. Si Sci. Tech. Cmmnn. 28. EHRENBERG, P., 1918: Die Bdenkide. Dresden u. Leipzig EKsTRÖM, G., 1938: Preiminärt nrdiskt försag ti Jrdvattnets termingi. Nrdisk jrdbruksfrskrruing. Häfte 4-7. ENGLER, A., 1919: Untersuc!hungen iiber den Binfuss des Wades auf den Stand der Gewässer. Mittei. d. Sdhweiwr. Centraanst. f. d. frst. Ve:rsuch,swesen. Bd XII: EruKssN, J. V. 1929: Den k,erniska denudatinen i Sverige. Medd. fr. Sta tens Metergisk-Hydrgrafiska A:nsta1t Bd 5. FEILITZEN, H. vn, 1900: Försksverksamheten vid Rthamsted i EngLand. bktjtage1rer öfver nedenbörd dh dränering. Svenska MsskuturEör. Tid~rift : Några undersökningar öfver de mängder växtnäringsämnen sm med nederbörden uttvättas ch gå förrade från bevuxen ch med ika kuturväxter bevuxen trfjrd. Resutat av S-åriga ysimeterförsök i vegetatinsgården i Jönköping. Svenska Msskuturför. Tidskrift 26: FruEDRTCH, W., 1950: t'ber die Vdunstung vm Erdbden. Zusammenfassenden Bemcht iiber die Eberswader Lysimetermessungen. Fachibatt.fur das Gesamtgebiet der gastechnik Gaswirtschaft und des Wasserversrgungswesens. (G. W. F.) H 24, årg. 91. Ausgabe Wasser 31. GEMMERLING, V. V., 1922: The misture regimein pdzs frm d!ata f ysimeter investigatins. (Russian). Trudui Mscv. Obastn. Sesk. Khz. Opuitn. Sta. Bu. : GERLACH, 1926: Untersuchungen iiber die Menge und Zusammensetzung der Sickerwässer. Kaiser-WrheJrrn..nst. f. Landw. Mitt. 2: GILBERT, J. H., 1890: On ;rainfa, evepratin and percatin. Rthemsted Expt. Sta., Harpender, Mem. Agr. Ohem. P:hysi. (1876) 5, I3 s. 1899: Observatins n rainfa, perwatin and evapratin; wi~h resuts btained at Rthamsted, v.er 20 harvest years, t , indusive. Rthamsted Expt. Sta., Harpenden, Mem. Agr. Ohem. Physi. 7 Sup.: -20. GREBE, 1885: Die Kiefer anf dem Hhen-S.a:ndbden der Tucher Ha~de. Zeitschrift f. Frstund Jagdwesen 17. GusTAFsN, A. F., 1937: Cnservatian f the si. New Yrk and Lndn. S HALDEN, B., 1926: Exempe på markförbättring, framkahad av genmsipprande myrvatten. Siwgen, Stckham.

197 VATTNETISKOGSMARKEN 197!926: Studier över skgsbeståndens inverkan på markfuktighetens fördening hs skida ~rdarter. Sv. skgsvårdsföreningens tidskr. Stkhm. -»- 1932: Marktrkan å sand- ch grusmarker. Die Bdentrckenheit auf Sand- und Kiesböden mit hesndere:c Riiksicht auf Regenwinde, Bdenbeschaffenheit und mechanische Zusarrumensetzung des Bdens. Sv. skgsvårdsföreningens tidskrift, Stc!kJ!im. HALL, A. D., 1905, 1919: The bk f the Rthamsted Ex:penrr,ents. Ed. (I), Lndn 1905; ed. 2 revised hy E. J. Russe, HARDING, S. T., 1937: D:i:rect accretins t grund-water frm rainfa]j. Amer. Gephys. Unin Trans. (1937) 18, :pt. 2: HARRIS, F. H. and! JNEs, J. W., 1917: Si misture studies under dryfarming. Utah Agrr-. Expt. Sta. Bui HARVEY, E. W., 1939: Nitrates and fhe weather. Amer. Fert. 90 (2): 5-7, 24, 26. HAZEN, A., 1893: Same vhyska prperties f sands and grave!s, with specia reference t their ruse in ffitratin. Mass. State Bd. Heath Ann. Rpt. (1891!92) 24: HENDRICKSON, B. H., 1934: The chuking f pare-space in the si and its re[atin t run-ff and ersin. Amer. Gephys. Unin Trang, (1934) 15, pt. 2: HEsSELMAN, H., 1909: Försumpningsfrågan i Ber.ättese öfver den,btanisika afdeningens vepksamihet år etc. (Mit deutscher Zusammenf<I$Ung.) Me22. fr. Statens Skgsför.s.anst. 6, s Stdkhm. -»- 1910: Om vattnets syrehat ch dess inverkan på skgsmarkens försumpning ch s'kgens växtighet. 0Resume: Uber den Sauerstffgehat des Bdenwassers u'd dessen Binwirkung auf die Versurmpfung des Bdens und das Wachstum des Wades.) Medd. fr. Statens Skgsförs.'anst. 7, s XIII-XVI. Stckhm. -»- 1928: Versumpfung, Rnhumus und Wadbau in Nrdschweden. Frstwissenschaftihes Centra}'batt 50,,s Berin: HIBBARD, P. L., 1923: Gmparisn f the si sutin.by dispacement methd and the water extract f akai sis. Si Sci., 16, HrLLEBRAND, W. F. & LuNDELL, G. E. F., 1929: Appied inrganic anaysis. New Ymk. HIRE, P. ne LA, 1703: Memi'Ves de mathematiique et de physique, tires des registres de 'academie my ae des sdence, de ' annee MDCCIH. Remarques srur F eau de 1a puie, srur ' rigine des fntaines; avec queques particuarites sur a cnstructin des citernes. I-ist. de 'Acad. Ry. des Sci. Ann (2): HFMAN,BANG, 0., 1904: Studien iiber OOhwedische Fuss- und QueJ[.wässer. Uppsaia. HRTON, R. E., 1924: Discharge frm catchment-areas in India, as affecting the waterways f bridges. Inst. Civ. Engin. Prc. (1923~24) 217, pt. : »- 1933: The re f infitratin in the hydrgic cyce. Amer. Gephys. Unin Trans. {1933) 14: »- 1935: Surface run-ff phenmena. Hrtn HydrgicaJ Laib. Pub »- 1937: Hydrgic aspects f the prbem f stabiizing stream fw. Jur. Farestry 35 (I): : Ana1ysis f rn-ff-pat experiments with varying infi:tratin-capacity. Amer. Gephys. Unin Trans. (1939) 20, pt. 4: HucuEs, C., 1919: Riche)che di tecnica ctura.e sua fi1trazine de1'acqua nei terreni agrari. Gir. de Risic. 9 (5): HöGBOM, A. G., 1906: NrrJand. Uppsaa. IsRAELSEN, O. W., 1918: Studies n capacities f sis fr irrigatin water and n a new methd f determining vurn weight. Jur. Agr. Res. 3 (): -35. JAcT, A. P., 1936: Si ppuatins. Sci. Mnthy 42 (3): ]ANDER, G. & HARMs, J., 1935: Gefäss und Biirette fiir Mikrbestimmungen. Angew. Chem. 48 s JANDER, G. & PFUNDT, 0., 1945: Die knduktmetrische Massanayse und andere Anwendungen der Leitfäihgtkeitsmessung au/f chemische Pr'b1eme. Stuugart. JENNY, H. & OvERs'i'REET, R., 1939: CatiOIII interenange between pant rts and si cids. Si Sci., 47: ]FFE, J. S., 1929: A new type f ysimeter at the New Jer.sey agricutura experiment statin. Science 70: »- 1932: Lysimeter studies I. Misture percatin thrugh ~he si prfie. Si Sci. 34: » a: LyS'imeter studies II. The mvement and transcatin f si1 cnstituents in the si prfie. Si Sci. 35:

198 198 T. TROEDSSON -» b: Lysimeter studies III. The mvement and transcatin f nitrgen and rganic cnstituent in the prfie f a pdzic si. Si Sci. 35: JHANssN, S., 1944: Om jjjd ch vatten på Lanna förrksgåtd. S. G. U. Ser. C, Nr 461. JNEs, L. H., SHEPARDSSON, W. B., and PETERs, C. A., 1949: Pant Bhys:ia., 24, 30()..._6. KALELA, E., 1949: On 1heihrizntai rats in pine and spruce. Stand I. Männikö~den Ja Kruusikiden Jruurisuhte±sta. Acta FrestaHa Fennica 57: 2. Hesingfrs. KARLssN, N., 1952: Kaium i ma.rken. Kung1. Lantbmksakademiens tidskrift. Arg. 91. KARRAKER, P. E., 1920: The effect f the initia misture in a si n misture mvement. Si Sci. 10 (2): KEEN, B. A., 1931: The physica prperties f the si. Lndn. KING, F. H., 1898: Principes and: cnditins f mvements f grund water. U. S. Ge. Survey Ann. Rpt. 19, pt. 2: KIRK, P. L., 1950: Kiedah methd fr tta nitrgen. Anaytica Ohernistry. V. 22 nr 2. Krrrn:EnGE, J., JR., 1938: CmiParative imf.itratin in frest and pen. Jur. Farestry 36 (I): KHNKE, H., 1938: A methd fr studying infitra.tin. Si Sci. Sc. Amer. Prc. 3: 296~303. KHNKE, H., 'D:REIBELBIS, F. R., and DAvmsN, J. M., 1940: A survey and discussin f ~ysimeters and a bibigraphy n tiheir cnstructin and perfrmance. U. S. Dept. Agr., Mise. Pruib KsHAL, R. S., 1934: 11he effects f rainf.ah and 1temrperature n pe:ncatin,thrugh drain gauges. Jur. Agr. Sci. (Engand) 24 (I): KRAMER, P. J., 1949: Pant and si water JJe1a;tiii!Ships. New-Yrk-TDnt~Ln.dn. KRAw:rww, S., 1900: Ober die Przesse der BewegUJng des vvassers unter der Sazsungen im Bden. Jur. f. Landw. 483: L'EWis, M. R., 1937: 11he rate f infitratin f water in irrigatin practice. Amer. Gephys. Unin Trans. (1937) 18, pt: 2: LEWis, M. R., & PWERS, W. L., 1939: A study f factrs affecting infitratin. Si Sci. Sc. Amer. Prc. (1938) 3: LHAMMAR, G., 1938: Wasserchernie und höhere Vegetatin schwedischer Seen. Symbae btanicae upsaienses III:. Uppsaa. LWDERMILK, W. C., 1929: Purther studies f factrs affecting surficia runff and ersin. Intern. Cng. Farestry Prc. -»- 1930: Infuence f frest itter n run-ff, percatin and ersin. Jur. Farestry 28 (4): : Stu<ies 1.f ~he re f frest vegetatin in surficia run-ff and si ersin. Agr. Engin. 12 (4): : Water-intake f saturated sis. Amer. Gephys. Unin Trans. (1937) 18, pt. 2: LUNDBERG, G., 1952: S,gsdikningaxna på Bjmfrs kmnpark. En.samrrnanfattning av rewjtat ch erfarenheter. (Entwässerungsavbeiten im Frstamt Bjurfrs, Zusammenfassung). Sundsva. LuNDEGREN, A., 1934: Kristianstadsmrådets kritbidningar. Ge..fören. förhand!. Bd 56. LuNT, H. A., 1935: Frest ysimeter studies under pine. Am. Si Survey Assu. Bu! »- 1937: Frest ysimeter studies under red,pine. Cnnectiaut Agricutura Experiment Statin Bu: LuTZ, J. F., 1934: The structure f sis as affecting si ersin. Amer. Si Survey Assc. Bu!. 15: »- 1935: The reatin f si ersin t certain inherent si prperties. Si Sci. 40 (6): LuTz, H. J., & CHANDLER, R. F., 1946: Frestsis. New Yrk.,LÅG, J., 1948: Kimaets humiditet g jrdmnnutvikingen. Skgen g kimaet. LÅG, J. & ErNEVOLL, O., 1954: Preiminary Studies n the Water Permea'biity f Raw Humus in Pdz Prfies in the Western Part f Nrway. Medinger fra Nrges LandibrukshögskJ.e. MALMsTRÖM, C., 1923: Degerö Stmnyr En btanisk, hydjjogisk ch utveakingsihffist!']sk underwkning över ett nrdsvenskt myrkmpex. Medd. fr. Stat. Swgsförs.anst. 20: I. 1926: The experimenta frests f Kubäcksiden and Svartberget in nrth Sweden. 2. Vegetatin. skgsförsöksanstatens e~kursinsedare XI. Stckhm. -»- 1931: Om faran för ~gsmarikens försumpning i Nrrand. Medd. fr. Stat. S'kgsförs. anst. 26, Stakhm. '

199 VATTNETISKOGSMARKEN 199 MATTSON, s. & GusTAFSSON, Y., 1934: The chemica charactedstics f si prfies: I. The pdw. Annas f the Agr. Cege f Sweden, 1: »- 1937: The aws f sr bida behavdr: XIX. The ge amd the s cmpex in si frmatin. Si Sci., 43: MATTSON, S. & KuTL;ER-ANDERssN, E., 1942: The eectr-cheristry f. sr frmatin: V. A ~ysimeter study f pdzic svarn and precipitatin. Annas f the Agr. Cege f Sweden, 10: 241, MASCHHAUPT, 1938: Lysimeternderzckingen a:;~n het Rijks:a.ndbuwprrefstatiOi te Grnin~ en eders. I. Regenva, Drainage en verdamping. Vers. van andbuwk. Onderz. Nr, 44 () A. MAWLEY, E., 1892: The percatin f rain thrugh cmparativey ight and thrugh cmparativey heavy sil Hertfrdshire Nat. Hist. Sc. Trans. (1891).6: MEGINNIS, H. G., 1935: Infuence f frest itter n surface run-ff and si ersin. Amer. Si. Survey Assc. Bu. 16: MrTcHELSON, A. T., 1934: Undergrund strage by spre(!ding water (abstract). Amer. Gephys. Unin Trans. (1934) 15, pt. 2: MrTCHELSON, A. T. & MucKEL, D. C., 1937: SpJ:eading water fr ;>tmge undergrund. U. S. Dept. Agr. Tech. Bu MHR, E. C. J. & van BAREN, F. A., 1954: Trpica ri1s. A cmtica study f si1 gene~s as reated t cimate, rck and vegetatin. Hague-Lndn~New Yrk. MsER, F., 1939: The infuense f crpping practices n sme physica and chemica prperties f si. Si Sci. 48 (5): MucKEL, D. C., Sme factrs affecting the rate f percatin n water-spreading areas.. Amer. Gephys. Unin Tmns. 17, pt. 2: MuLDER, E. G., 1950: Minera[ nutritin f.pants. Annua Review f Pant Physiagy. USA. MuNNs, E. N., PREsTN, J. F. & SrMs, I. H., 1938: Frests fr ersin cntr. U. S. Dept. Agr. Yea!bk 1938 (Sis and Men): MusGRAVE, G. W., 1935 a: A device fr meas'uring precipitatin waters st frm the si: as surface run-dff, percatin, evapratin and transpiratin. Si Sci. 40 (5): » b: The infi1trati01th capacity f sis in reatin t the cmtdd f 'surface rim-ff and ersin. Amer. Sc. Agrn. Jur. 27 (5): MusGRAVE, G. W. & FREE, G. R., 1936: Sme factrs which mdify the rate and tta amunt f i~i1tmtin df fie1d sis. Amer. Sc. 1\:grn. Jrur. 28 (9): »- 1937: Preiminary reprt n a determinatin f cmparative infitratin rates n sme majr si types. Amer. Gephys. Unin Trans. (1937) 18, pt. 2: NEAL, J. H., 1938: The effect f the degree f spe and rainfah characteristics n run-ff and si ersin. Agr. Engin. 19 (5): >>- 1939: Sr rnaistute cntent under varius cnservatin practices. Amer. Gephys. Unin Trans. (1939) 20, pt. 4: NYDAHL, F., 1949: Ra,p~d Prcedunes fr the Determinatin f Manganese m Sai Extracts and Pants. K. L. H:s Annaer 1949, V. 16. PARKER, F. W., 1921: Methds f studying the cncentratin and cmpsitin f the si sutin. Si Sci. 12: PEARSE, C. K., 1936: Specificatins fr t:he cntructin and peratin f a prtabe apparatus fr measuring >f<ificia :run-<j.ff and emsin 27 m. PwERS, W. L., 1927: A study f the caida.fractin f certain sis having restricted drainage. Internat. Cng. Si. Sci., Wasihingtn. D. C. Secnd Cmn. Prc. and Papers (1927) Ist v. 2: Puru,A. N., 1949: Srs, their.physics and chemistry. New Yrk. RAMANN, E., 1888: Untersuchungen iiher Wa1d:böden. Frsch. auf. d. Geb. d. Agri.k.-ph;ysrk. Bd. II. REITEMEIER, R. F. & RrcHARDS, L. A., 1944: Re1rmbiity f the pressurememb:rane methd fr extractin f si sutin. S RrcHARDS, L. A., 1941: A pressu~e-membrane extnactin a:ppamtus f.r si sutin. Si Sci. 51: RGERs, W. S., 1935: Si factrs in reatin t rt grwth. nternat. Cng. Si Sci. First Cmn., Oxfrd, Eng. Trans. {1935) 3, v. : RMELL, L. G., 1922: Luftväxingen i rmai'ken sm en ekgisk fa!ktr. Medd. fr. Stat. Skgsförsöksanstat 19. Stckhm. RwE, P. B., ILcH, D. M. & BLLAERT, R., 1937: An infitratin study f a denuded and a frest cvered si. U. S. Dept. Agr. Caif. Frest and Range Expt. Sta. Res. N te 14.

200 200 T. TROEDSSON SANDELL, E. B., 1950: Orimet ric determinain f traces f meta~1s. ntersi:ence Pubishers, Inc. New Yrk. ScHOFIELD, R. K., 1935: The.pF f the water in si. Trans. 3rd nt. Si Cng. 2: ScHWARTZ, M. C., 1942: Phtmetric determinatin f siica in the presence f phsphates. Ind. Eng. Chem. Ana. Ed 14, 893. ScFIELD, C. S., 1924: The mvement f water in irrigated s:us. Jur. Agr. Res. 27 {9): ScTT, R. H., 1900: Resuts f percatin experiments at Rthamsted, september august Ry. Met. Sc. (Lndn) Quart. Jur 26: SHAw, C. F., 1927: The nrma mrsture capacity f sis. Si Sci. 23 (4): SHERMAN, L. K., The Hrtn methd fr determinatin f infitratirrrates. Amer. Gephys. Unin Trans. (1936) 17, pt. 2: »- 1938: Determinatin f infit:ratin'"''ates frm surfacerun>"off. Amer. Gephys. Unin Trans. (1938) 19, pt. : SHREVE, F., 1934: Rainfai, run-ff and si m]sture under dese~t cnditioi!is. Assc. Amer. Geg. Ann. 24 (3): SMITH, F. B., BROWN, P. E. and RussEL, J. A., 1937: The effect f r.ganic matter n the infitratin capacity f Carkm am. Amer. Sc. Agrn. Jur. 29 (7): Standard methd:s fr the =aminati()!j f water and sewa:ge. Amer. pub1ic heath asscia.i=, New Yrk, STAUFFER, R. S. & SMITH, R. S., 1937: Variatin f sis with respect t the dispsitin f natura precipitatin. Jur. Amer. Sc. Agrn. 29 {I): STEBUTT, A., 1929: The»Braunerden», a cntrihutin t the thery f the frmatin f brwn si. Prc. f the Internat!. Sc. f Si Sci., 4: : Lehrbuch der agemeinen Bden'kunde. Der Bden as dynamides System. Beri.n. STÅLFELT, M. G., 1937: Die Bedeutung der Vegeta.tin im Wasse:uhaushat des Bdens. Sv. skgsv årdsför. tidskf. 1937: 2. -»- 1944: Granens vattenförbrukning ch dess inverkan på vattenmsättningen i marken. K,ung. Lantbr.-a1ka.d.. tldskr. årg. 83. TAMM, G. 0., 1947: MamkföTibätt:ringsförsök på ma;ger sand (Si-imprving mea Sres tried n a pr site). Medd. fr. Statens Skgsfrs kningsinst. Band 36 m : Remva~ f p1ant nutrients frm tree crwns by r~n. PhysigiJa Phmtanum, vj. 4, s : Grwrh, Yied and nutritin in earpet f a frest mss. Medd. fr. Statens Skgsfrskningsinst. Band 43 m. I a: Svenska undersöknlngar över skgens nädngsthjstånd. Växtnäningsnytt, Häfte 2, å:'g. 10 s b: Om gödsing av skgsrnarik I. Sv. skg.wårdsföreningens.tridskrift, m 4, 1954, Stckh.rrn. TAMM, 0., 1920: Markstud~er i det nrdsv.enska barrskgsmrådet. Medd. fr. Starens Skgsförs. anst »- 1921: Om ;berggrundens inv;erkan på skgsmm:ken. Medd. fr. Statens Skgsförs. anst. nr 18. -»- 1925: Grundvattenrörese'r ch försumpningsprcesser, beysta genm.bestämning av grundvattnets :syrehalt i nmdsv;enska mräner. Medd. fr. Statens Skgsförs.~acrst. nr : Några sy.npun~ter på skgsrnarikens fnktighetstiustånd. Skgen. Stckh:rn. 1931: Smdier över jrdmånstyper ch deras förhåande ti markens hydrgi i nrdsvenska skgsterränger. Medd. fr Statens Skgsförs.-anst : En snabbmetd för mineragisk jrdartsgranskning. Svenska skgsvårdsföreningens tidskrift. 1940: Den nrdsvenska,skgsmarken. Stmm a: Ti frågan m bestämning av 'kimatets humiditetsgrad i Sverige. (De a determinatin diu degre d'humidi1te du chmat ~en Suede.) Kung. La'I!thruksa'ka.demiens ridskrift. Arg b: Mat1käm I. K,mpendium. Skagshögskans studentkårs kmpendiekmmitte, Stdkhrrn. THOMAs, H. E., 1951: The cnser.vatin f grund water. A 5unvey f.the :present grund-water situatin in the United States. McGraw-Hi Bk Cmrp., nc. New Yrk. THURMANN ME, P., 1941: Om skgens.innfytese på jrdens vannförråd. Medanger fra- N~s LandbrUkshögske = Jrdundersökesens småskrift nr. 27. Os. TMKIN, E. R. & KIRK, P. L., 1942: Quantitative drp anaysis. XVI. An imrprved diffusin mevhd fr tta nitrgen. J. Bi. Chem. 142, 477.

201 VATTNET I SKOGSMARKEN 201 TnEDssN, T., 1952: Den gegiska mijöns inverkan på grundvattnets hat av östa växtnäringsämnen. Kung. Skgs'högskans Skrifter. Nr »- 1953: Några S)'ipunktex på de gegiska kartrn<jis användbarhet i skgsbruket. Kung. skgshögskans Skrifter. Nr TRYSELIUS, 0., 1946: Om avdunstningen i södra Sverige. Kung. Lantbruksakademiens Tidsaift. Nr 5. Arg. 85. s WALDHEIM, S., 1947: Keinmsgeseschafter und Bdenverhätnisse in Shnan. Btaniska Ntiser, Supp. V 1:. WAY, J. T., 1850: On the pwer f sis t a,bsrt manure. Ry. Agr. Sac. Engand Jur. 11: WEAVER, J. E. & CHRisT, J. W., 1924: Difet measurernent f water.ss fmm vegetatin withut distutibing the nmma structure f the si. Ecgy 5: WEBER, A., 1953: Fe1d- und Laratriums Frschungen iiber die Bdenersin in den Wädem und die Methden der Ersinsverhinderung in den U. S. A. Österreichisches Prdu:ktivitäts-Zentrurn, s. 44. VEIHMEYER, F. J. ch HENDRICKSON, A. H., 1931: The misture equivaent as a measure f ~he fied! capacity f sis. Si Sci., 32: WIKLANDER, L., 1946: p. 41. Studies n inic exchange. With specia} reference t the cnditins in sis. Lan~brukshögskans Annaer. V. 4. Vm, P. J., 1947: Metsämaan Rae'kkmus ja Vijavuus, VaTsirrkm Maan Kivrsyyttä SimäJä Pitäen. (The mechanica cmpsitin and fertiity f frest si taring inta cnsideratin especiay th e stniness f the si.) Cmmunicatines Instituti Frestais Fenniae 35: 2. Hesinki. 1953: Lss f nutrients and the natura nutrient baance f the sn in Finand. Ravin-. teitten Huub.tutum1nen Ja Maan Luntainen Ravinnetase Sumessa. Cmmunicatines Instituti Frestais Fenniae 42.. WITTICH, W., 1938: Wasserfaktr und Kiefernwirtschaft auf diuviaen Sandböden. Die Bedentung der Bdendecke. Zeitschrift. f. Frst- u. Jagdwesen. Arg. 60, H 7. WLLNY, E., 1880: Untersuchungen iiber den BinfLuss der Be:häufeung auf die Temperatur- und Feuchtigkeitsverhätnisse der Ackererde. Frsch. a. d. Geb. d. Agrik.-physik. 3 Heideberg. -»- 1888: Untersuchungen iiber den Binfuss der Pfanzendecke und der Besehattung auf die physikaischen Eigenschaften des Bdens. Wny's Frsh. Agr.-Phys. 10: (261) »- 1890: U ntexsuchungen ii ber den Einfruss der Streudecke auf die Erwärimung und Durchfeuchtung des 'Bdens. Die Sidkerwassermengen in dem streubedeckten Bden. W.Hny's Agr.-Phys. 13: : trber die Feuchtigkeitsverhätnisse der Bdenarten. Wassergehat der Böden in versdhiedenen Tiefen. bid Untensuchungen iiber die Sicrenvassermengen i'! verschiedenen Bden31Jten. W Uny' s Frsch. Agr.-Phys. 19: WRK, R. A. & LEWis, M. R., 1934: Misture equivaiient, fieid apacity, a'i permanent wititijg percentage and their ratis in heavy shs. Ag. Eng. 15: ZuNKER, F., 1930: Das Verhaten.des Bdens zum Wasser. Handbuh der Hdenehre, Band VI, s DELIN g VmME, 1945: Lysimeterför'sk på As Medd. nr 29 fr. N. L. H. Medd. från Nrges Landhrukshögske, 25, s

202 Zusammenfassung Das W as ser des Wadbdens Studien mit besnderer Berucksichtigung der Entstehung und der chemischen Eigenschaften des Oberfächenwasser, des Sickerwassers und des Grundwassers. Die vriegen de Arbeit bea:bsichtigt den Wasserfaktr im W adibden Schwedens in recht weitgestreckter Bedeutung n1rher zu studieren. Die Wasserbewegungen des Wadibdens sind äusserst kmpiziert und nidht ZJum wenigsten vn der variierenden Krngrösse und Zusammensetzung der Mränenböden abhängig. In unserem Liide,gibt es nur rerstreute Kenntnisse vn der chemischen Zusamrnensetzung des Grundwassers im W adbden. Nch weniger sind die Eigenscha.ften des Oberfächenwassers swie die des Sickerwassers be.kan.nt. Die Fmgeste1ung betneefs des W asse:rfaktus im WaJdbden mnn mii' diaher an:fangs reht e['n fach frmujieren: Wie grss ist der Tei des Niedemschage,s, der. jährrich bi,s zum Grundwasser hinunterdringt, und wie grss sind die dabei ausgeaugten Me:p.gen der gewöhnihsten Pfanzennährstffe? Die Prbemsteung muss teis vn der chemischen und teis vn der physikaischen Seite betrachtet werden. - Darum ist das G r u n d w a s ser, das Sicke.rwasser nnd das Oberfächenwasser vn swh chemischer as physi1mischer Scite studierft w011den. Dagegen hat das g e b u n d e n e W a s s e r ni ch t azu eingehenden Detaiuntersuchungen: unterzgen werden können. Die Fedarbeiten ha'ben Wasserprbenentnahmen während des ganzen Jahres swie Lysimeterversuche, Diingungsversuche, Infitratinsuntersuchungen etc. umfasst. Die Untersuchungsgebiete ver,tei,ten sich haup1sächich au.f Sud~ :und Mi,uteschweden mit nm ei 1 nziene Versuche auf Nrdschweden. KAP I. DIE METHODIK. Die Arbeiten am Labratrium umfassten: Anaysen vn einem Tei der in den verscmedenen Wässenn V'rhandene.n Stffe, Pe.rikierungsver:suche, AuspresSIUngen des Sickerwassers mittest einer spezieen Druckapparatur (siehe Fig. 1), Eektradiaysen etc. - Die Kiesesäure WrU]de.k:d.me.tri,sch mi:t AIIianniummybdat nach ScHWARTZ, (1942) bestimmt. Die Bestimmung des Eisens geschah durch die Orth-Phen:anthr- _hruemethde nach SANDELL (1950). Mangan wurde mit Ammniumperxyddisufat nach NYDAL (1949) und Magnesium mit T~tange~b nach SANDELL (1950) bes:iunrn:t. Natrium, Ka1ium undj Ca1ciurn wur.den fammen~htmetdsch.nach C. O. TAMM (1953) und AUc rnijiurrn!k1rinwtrisch mrit Auminn besti:mrnt. Die Chr.anaysen wurden im Prinzip nach }ANDER & PFUNDT (1945) ausgefiihrt. Di'e Bestrimmung des ttaen SticKstHes geschah nach eine r mdi'fiziet ten Methde '\COn TMKIN & KmK (1942 resp. KIRK 1950). Die Fe d a r b e i t s m~ t h de n umfassten Aufsaugen vn Wasserpr ben durch Messingrihre (4-5 mm im Diameter) mit Hife einer Quecksiberpumpe. - Auch wurden Bdenprben im Fede gepresst, mit Hife eines Apparates (Fig. 2), der sich nur wenig vn de<m LabratriJumsapparat unterscheidet. Die Messurrgen des Grundwasserstandes wurden in Eisenrdhren durchgefiihrt, deren innerer Diameter 16 mm betrug. Durch besndere

203 DAS WASSrER DES WALDBODENS 203 Decke wunde,das Eind.riJngen der. Niedersdhäge ängjs den Hsennhren in dien Bden verhindert. Um das uber die diht geagerte, vm pstgaciaen Meere nicht ausgewaschene Mräne riesende Grundwasser aufzusammen, sind besndere Zeuidschei!ben benutzt wrden (siehe Fig. 19). Das Sickerwasser wurde mitteist besnderer Lysimeterrinnen, deren Knstruktin aus Fig. 3-5 her.vrgeht, aufgesammet. Diese Lysimeterrinnen erauben das Binsammein vn Sickerwasser, hne dass das Bdenprfi im ubrigen sich verändert. ABe Erdprben wurden zwecks EDbatung der Feuchtigkeit in Pasttikhem verpackt, die Wasserpr'ben sind in sagenannten PyetenHaschen aufbewahrt wrden, die chemisc!h resistent und auch frstbeständig sind. Ae iibrigen Methden gehen aus dem Texte hervr. KAP IL DIE UNTERSUCHUNGSGEBIETE. Die Untersuchungsgehiete sind eingehend in grgische.r, btanischer, kimattgisher und pedgisherhinsicht studiert wrden. Fig zeigen die gegrafishen Lagen der verschiedenen Untersuchungsgebiete. Die Temperatur- und Niederschagsver'hätnisse sind drt ebenfas angege'ben. Die pedgischen und pfanzenszigischen Beschreibungen der Gebiete geihen aus dem Kap. IV. hervr. Das B j u r f r s g e b i e t ist ein Tei des Staatsfrstes B jurfrs und iegt im Siiden der Regierungsbezirk Daarna, nahe d.cr Grenze nach Västmanand. Das Versuchsgebiet iegt m ii. M. h., d. 'h. tief unt~r der höchsten Kiisteninie. 1 ) Das feste Gestein der Gegend ist Leptitgneis. Die quartären Abagerungen tbestehen meistens aus reativ diinnen Mränen (1-2m). Der nackte Fes tritt ft zu Tage. P- 1keinen Bdenvertiefungen findet man ver.sch~edeme Wassedsedimente, wie Tn, Schuff, Feinsand, Sand und Kiies. Manch-. ma kmmen redht grsse, fache Mränengebiete vr, w die seitiche Grundwasserbewegung sehr angsam ist. Die Bjurfrsgegend war mein wichtigstes Arbeitsgebiet, deshab ist auch hieriiber eine speziee gegische Karte (siehe Fig. 6) angefertigt wrden. Die Unte11suchungspunkte s. Fig. 8. Mechani,sche Anaysen der Mmänen, s. Tab. 50 und TR EDSSON, G r e n h m e n iegt 20 km ONO vn Nrrtäje, an der Ostsee, 0-15 m ii. M. h. Kiesig~sandige Mräne mit einer Beim~schung vn tnigem '!nter. CaC.-rcichem KambrQsiurmater,ia. Das Bdenprfi ist hauptsächich Braunerde der braunerdartig. Die Versuche verteiten sidh meistens auf die Gebiete mit Hycmium spiendens und Peurzium Schreheri as Bdenvegetatin im mitte avrigen Nademischwad. H i I a r p iegt 17 km NW vn Hässehm, an der Siidstkante des 'hchihumiden Gebietes vn Siidwestschweden. Sandige Mräne. Eisenpds. Die meisten Versuche sind in diesem Wadtyp dmchgdiihrt wrden, was aus Kap. IV: 4: c ersihtich ist. Röskär iegt 11.5 krrn NO vn Stck!h1m, 12m iiber der jetzigen Meereshöhe. Mitteatriger Nademischwad mit Hycmium spendens und Peurzium Schreheri swie Gras. Feinsand. J ä g a r h y d d a n iegt iinnerhab des hchhumiden Gehietes vn Siidwestschwede:n, nahe: ( km) den me:remgischen S,tatin Sing.shut. Die hier ~itsgefiihrten VeJJsuche sind vr aen Dingen Lysimeterversuche auf sandig-feinsandigem Bden. Das Versuchsfie1d MöQna 1ie:gt.ungefähr 5 Jrm NO wm der Stat],n Vaggeryd, an der Eisenbahninie Nässjö-Hamstad. Die Bdenart besteht aus armem, kiesigem Sand. Der Wa1dtyp ist ein schwachwachsender Kiefer;nwa.d mitt zerstreuten. F1echren.. Hier wurden Diingungsversuche vrgenmmen. G a r p e n :b e r g iegt in Siiddaarna, 15 km östiich vn der Stadt Hedemra. Sandigfainsand~ge Mräne. Die Ve:rsuchsfächeDJ iegen m ii. M. h. Mitte1atriger N ademischwad mit hauptsächih Hycmium spiendens und Peurzium Schreberi. 1 ) D. h. dr~,rödhste Uferinie des pstgazia1en Meers.

204 204 T. TROEDSSON KAP. III. DIE WASSERFRAKTIONEN DES WALDBODENS. Das freie und das gebundene Wasser des Bdens wird hier behandet. Der Zusammenh~ng zwischen der Art rmnd der Weise dies Viikmme.ns vn dem w~sser unddemgehat an Nä!hrstffen wird durch Fig. 7 veranschauicht. (Verg. auch ENGLER 1919, HALDEN 1926, THuRMANN-ME 1941, STÅLFELT 1944). Urn daraus a~n eine Wasserbaance des Wadbdens arrangen zu können, muss man ~r aern iiber das Entstehen und die Eigenschaften des OberEächenwassers des Sickerwassers und des GrundwasseJ)s Mar se.in. KAP. IV. DIE CHEMISCHEN EIGENSCHAFTEN DES GRUNDWASSERS LM WALDBODEN. Die Grundwasserprben sind hauptsächih durch die ben erwähnten Messrngrhre empngesaugt wnden. Urn k1~r,zuegen in wie weit die versch:iedenen Tiefen, vn derren das Grundwasser aufgesaugt wurde, Unterschiede in Gehaten an geösten Stffen vemrsachen :können, ist Tab. zusamrnengestet wrden. Aus dieser Taibee geht hervr, dass die Tiefe der Prbeentnahrne nnr vn nebensächicher Bedeutung ist. Die Anayse 41 O stet einen Snderfa dar. Er erkärt sich dadurch, dass der Bdien hier im März ei<rie Durchnässung e:rfährt, wdunch die nen, die seit der ertzten Vegetatimspe.ribde zuriickgebieben sind, ausgeaugt werden. Die Untersuchungen, die sich auf das bewegiche Grundwasser beziehen, sind zurn grössten Tei in Abhängen i<nnerha1b des Staatsfrstes Bjurfrs gernacht wrden. (Die Lage der einzenen Lkae ist aus Fig. 8 ersichtich.) Aus Fig geht die Festegung der verschiedenen Nährstffe im Bden hervr.!-iier sind auch die Transprtver!hätnisse der Nährstffe an Abhängen mit seitich rbewegichern Grundwasser. engegebem Oft ist es sehr schwierig, einern Wassers.trm e!inen ~bha.ng abwärts verfgen zu können. Meistens sind sche Strörne n ur einige kurze Stunden wä!hrend einer Regenperide rbewegih. Fig. 9 gibt ein Beispie dafiir, dass ein und der sebe Strrn wi&iich mit Prbeentna:hrrnen.gefr1gt weren knnte. Auch Fig. zei,gt åm grssen und g~ diesebe Sache. Die Hxierung der Kaci:urnånen im Bden geht ajus Tatb. 2 und 3 hervr. Bei T ab. 3 hat man nch die Mögichkeit, zwischen Oberfächenwasser und Grundwasser unterscheiden zu,können. Ein hher Auminiumgehat und ein niedriger Kaium~ gehat kennzeichnen das Oberfächenwasser, ein entgegengesetztes Verhätnis das Grundwasser. Tab. 3 gibt auch eån k1a,res Bid iiber die Fixierung des Magnesiumins irn Bden. Lkagruppe II (Fig. 15) zeigt, dass die Vegetatin keine Anhatspunkte fur die E~genchafte.n ~des Grunidtw,assers gibt. Z. B. kann da,s Grundwasser eines Bdens mät Sumpfvegetatin {LOka C) einen hhen Sauerstffgehat und das Grunrdw,asser eines Bdens mi1t nnnae:c Vegetatän (Lka D) einen niedrigen Sauerstff~ha1t ha~ben. Lkagnurppe III (Fig.. 16) gi:bt eå Bdspie eines Grrurudw,asre.ns, das aruf der nrmaen, gepaekten Mräne, im een beren, ckeren Schichten des Bdenprfis fiesst, und das die geiche nenknzentmtin si:tzjt, wie ein tiefes Eisenpds-Grundwa:sser in e benen Gebieten. Einre ä'hniche nenknze,ntrat~n erhät man auch in dem Wasser., weches in Adernr ängs der Fesuntenage den M- ränen (Fig. 17, Lka1 A, C, D) swie im grben, geschernmten Kies aruf gepac<jter Mränerinnt. Das Oberfächenwasser swie dbs Grundwasser (bei den iben anrgefiihrten Bemngungen) haben eine garnz äihn1iche ZusaJrnmensetzung, aruch fas die Bdenarten rnimgisch reicher sind as die Leptitgneisrnränen des Bjmfrsgebietes. In Fig. 18 sind entsprechence Untersuchungen in einer an basischen Gesteinen reicheren Mräne behandet wrden. Die Verhätnisse sind hier iibereinstirnmend, d. h. eine fast agemeine Ähnihkeit zwischen dem ObeDfächenwasser und dem G=dwasser iegt vr.

205 DAS WASSiER DES WALDBODENS 205 In T ab. 8 und 9 sind eine Anzah Anaysen vn einem fachen Gebiet mit mitteatrigem, :hyrnirumreichem Nademischwad, zusammengefiihrt wrden. Die»Er:n.ähtung» des 'Grundwassers geschieht nur durch den Niederschag vn ben. Jeder Seitenzufuss ist sarnit ausgeschssen. Das Grundwasser befindet sich in etwa 1-2m Tiefe. Die Untersuchungen ze~gtjen, dass das Lei:tungsveJJmögen und dami1t 31UCh der Kauine:ngehat währe:n.d der g.a' ren, untersuchten Peride (T ab. 9) knstant beiben. Dies muss as Zeichen eines recht knstanten Geichgewichts des nenaustausches im Bden gedeutet werden ;(verg. TREnssN 1952). Es knnte ebenfas nachgewiesen werden (Tab. 10 und 11), dass das Grundwasser in keinen Sum;pffädhen nur im begrenzten Umfang das Grundwasser der unversumpften 'Steen beeinfussen hnn und vice versa. Tab. 10 reigt Grundwasser, weches in keinen Sum;pfsteen vrkmmt, die innerha~b eines grösseren, nrmaen Gebietes vn dem die Anaysen in Tab. 11 herstammen, verteit sind. Ein Vergeiah zwischen den beiden Grundwassertypen geht aus Ta b. 12 \hervr. Dass die.beiden Grundwassertypen in diesem kei!en Gebiet, dessen Begrenzung aus Lkakarte Fig. 8 hervrgeht, sich nicht ~m Bden vermischen, beruht auf der angsamen Seiten:bewegung des Grundwassers in einer schen sandig-feinsandigen Mräne. - In Fig. 20 rund Tah. 13 ist eine andere Untersuchungs :Stee bescmieben, w das Obefäche111wasser und das Grundwasser hetreffs der Zusammensetzung vie ähnicher sind, was auf der schneen Perkaietung des Ober.fächenwassers herunter zum Grundwasser.beruht. Tab. 14 zeigt, dass ein Oberfächenw.asser, weches ängere Zeit unter einer deckenden Vegetatin stigestanden hat, meistens sehr hdhe Gehave v;n Eektryten erhät (Anayse 70), während ein Grundwasser, weches einige 100.m im geschem.mten K:ies herv;jjgefssen 1st, e~nen ziemilich niedrigen Katinengehat bekmmt (Anayse 67). Um die Fixierung der v;erschiedenen Ka6nen,beim Transprt in ffenen Gräben, die zuweien die Sumpfböden durch~ehen, studieren 21u können, SJind 'tämtiche sche Gräben des Versuchsgebietes mit Prbeentnahmen und Anaysen untersucht wrden (Fig. 21). Die jähriche Strömungsintensität ist versuchsweise durch verschiedene Dicke in der. Bezeichnun.g der Wasseräufe veranschauicht wrden (Fig. 21). Auf detseben Karte sind -eim.e Anzah nrumerie'te Unter:suchungs~te1en verzeichnet, die s~sh a1uf Anaysen in. Trub. 15 beziehen. Eine seh wichtige Schussfi1gerung ist, dass ehm~ge und tanige SedimentJe, swie beba.ute und ibeste11re P1ätze (die häufig auf schen Sedimenten ie gen) den Dränrugewässern grsse Mengen an geösten StHen iefern. Das ibedeutet, dass die chemische Denudatin vn Mränengebieten, (die einen sehr grssen Tei runseres Landes ausmachen),,bedeutend keiner p110 km 2 ist aus diejenige unserer Gehiete mit meinkömi,gen. sedimenten. Wie schn erwähnt, sind viee Gebiete fur me~ne Untersuchungen venvendet wrden. S g1bt Grenhme[j {Kap. IV: 4: b) ein Beispie eines Grundwassers mi1t hhen Katingehaten. Eine ~hnichkeit betreffs des Eektrytgehates des Grundwassers und des Oberfächenwassers wie im Bjurfrs, ist ebenfas hi~r vrhanden (T ab ). Auch bier erhät man sem hhe Gehare im Oberfächenwasset, fas dieses zei:tweii:g stehen. rbeibt. Diese hjhen GehaJte hängen natiirich mit dem Vhandensein eines reicheren Wa1dstJreus auf dem Bden zusammen. Vn den iibrigen Gebieten mag Högantrp (Tab. 22) erwä:hnt werden, w der gaziae Tn mit seinem hhen Kakgehat dem Grundwasser die Prägung gi:bt. - Der knstante Eektrytengehat,des Grundwassers vn Hiarp (Tab. 23) ist interessant - Naturieb spie.t auch die Ar:t des, Bdenprfi1s eine wesentliche Re fur die chemsche Zrusammen~ setzung des Gmndwassers. Dieser Umstand hat aber nicht unibegrenzte Giitigkeit, was auch aus Tab. 24 ersichtich ist.

206 206 T. TROEDSSON KAP. V. STUDIEN DBER DIE ELGENSCHAFTEN DES SICKERWASSERS. Literaturstudien zeigten dass die meisten, fruher durhgefiihrten Lysimeterversuche keine eindeutige Auffassung iiiber die Eektrytverhätnisse der Sickerwässer ermitten. In Schweden sind eirnige Lysimeterversuche ausgefiihrt wrden (v. FEILITZEN 1912), die sich a>be r nm 'auf beackejjten B öden hewgen.'- Es ist fast unmög1ich Paiaden zwischen den Resutaten d;er verschiedenen Länder ~u ziehen, da Niedersch1ag und Temperatur sehr verschieden sind. 0nELIN & VmME (1945) hetrren dass der Niederschag einen Wert vn ca 700 mm erreihen muss um iiber:haupt ein auf breiter Frnt') perrierendes Sickerwasser erzeugen zu können. - Es ist gar nicht mögich die Abrinnungs- und Verdunstungswer.te vn bewadeten swie unbewadeten Böden, die z. B. ENGLER. (1919) durch seine hemhmten U ntersuchungen er' haten hat, direkt au:f u n s e r e bewadeten Böden zu ubertragen. Die Resutate meiner Lysimeterversuche gehen aus den Tabeen 27, 28, 31 (Bjurfrs} und 32 (Rös:kär) swie 36 (Jägarhyddan) hervr. Die grösste Menge perkiertes Wassers He>fert das sta.nk m!rrude Gebiet vn Jäganhyddan, w man.aberin, O m Tiefe nrur 6, 7 % des. jäjhdischen Niederschages erhäh. Aus den. Tabee!' 30, 34 und 37 iist det Grrundwasserund deu: Skkerwasserzusammensetzung den verschiedenen Gebie:te e11sichtich. Beme:vkenswer,t sind die grssen Unterschiede zwischen der chemischen Zusammensetzung des Grundwasser rmd derjerugen des Sickerwassea:.s. Um zu untersuchen, wie ;angsam das Sickerwasser durch den Bden sinkt, ist der ChJrgehat des Bdens bestimmt wrden. Im Diagramm~ Fig. 22, s:ind die fun Larufe eines Jahres fes~gesteten Chigeha1te des Bdenwassers vn B jurfrs, Röskär und Knissinge (in Nrdschnen) veranschauicht. Man kann aus dem Diagramm ersehen, dass unter dem Nivearu vn ca 60 = erne Aus1a',gung des Chirs :&aum mehr vrgekmmen ist. Dies erkäre ich dadrurch, dass das sehr eichtösihe Chr aus diesen.sehr schwachpdsiie'ten Böden nicht vemnires Wassersickerrung entfem.t wiid. Es: muss v.iemehr wäjhrend 5-6 Jahre durch DiHiusin wegge fiihrt wrden sein. Diese Annahine wird durch die Tatsache erhärtet, dass ich in einem hesnders niederschagsarmen Gebiete in Nrdstschrren einen v i e 1 höheren Chrgehat as in den Röskär- :und Bjur, fnsgebieten.festgesteut habe (siehe F.ig. 22). - In aen P.~Len war der Wadtyp ein hycrinmreiher., wuchskräftigen, mittealmger Nadem1schwad. SwhJ die Lysime:terver,suche. as auch die Versuche mit Chrinen wei.sen ei:ndeutig: data uf hm, dass nur geninge Mengen' des SickerwaJssers auf brciter Frnt'das Grundwasser erreichen. Das Sickerwa sser hat eine hedentend höhere Katinenknzentratin as Oberfächenwa.sser und Grundwasse11. Dies erkjärt sich darans dass j ene Wasseraxten n ä h e r mit einandet ve!bunden srnd as Si.ckerwa sser und Grundwa.sser. Die Bewegungen des Sickerwassers sind nähm1ich rueistens ganz unabhän,gig vn denen der anderen Wassetar.ten. m Labratrium habe ich das Sickerwasse r mit einer ziemich ein.fachen Methde untersuht. Nach REITEMEIERS Pressmembranmethde (1941) habe ich das Wasser aus verschiedenen Bdenarten - hauptsächich Mränen - ausgepresst, und dann anaysiert. Die Erdprhen waren anfangs wassergeträngt, und später wurde dann dieses Wasser s ange ausgepresst, bis der s genann te» VerweTkungspunkt» der P.fanzen erreicht wurde. Die Entwässerung der Prben wurde mit Hife ScHOFIELDS (1935) pf-skaa verfgt, (s. Fi.g. 23). Eine fur den Staatsfrst Bjur'frs typische Mränenprbe wurde zu wiederhaken Maen m.ijt Wasser gesätti1gt und dann ausgepresst. Lm Ganzen wurde die 1betreffende P11dbe 29 MaL ausgepdesst, u.nd die s erha1tene Bdenfchtigkeit wurde auf Ka,ium, Natrium, Cadu:m und OMr ;maysiedt (siehe Tah. 38). Ganz unten auf.der Ta'be Ie stind die Katinengehate des Grundwassers ZJUm Vergeich angegeben. Laut Tab. 39 haben diese Pressungen nur 1 ) D. h. eine Perkatin, wbei ae Minerakörner mit Wasser u:rngegeben werden.

207 DAS WASSBR DES WALDBODENS 207 bewijr,kt, dass J.edi:gich e:i.n gerin,ger T ei der 1eicht 2mgängicren anen 31Usgeaugt wurde. Auch hatte das ausgepresste Sickerwasser wesentich höhere Gehate as das Grundwasser. Fgich muss das Grundwasser seinen ZufLuss direkt vm Obeifächenwasser, nicht vermi.ttds Sdckerw.asseTs, 1 beziehen. Diese Resu1tate stimmen gut mit den Lysi"meterversuchen, die eine seihr angsame Bewegung des Sickerwassers anzeigen, uberein. In diesem Zusammenhang knnte es :kar gezeigt werden, dass man beim Pressen der Erdprben bei verschiedenen pf-werten eine freiich schwache aberimmer frtgesetzte Ausaugung der verschiedenen Metakatjnen erhät (T.ab. 40). Diese Ausaugung fgt dem Gesetzen des s genannten DNNAN.Ceichgewichtes (WrKLANDER 1946 S. 41). In Kap. V: 8 werden Diingungsversuche auf dem Versuchsfed vn Möna besc'hrieben (Fig. 24). Diese wurden vr aem angestet, um zu studieren, wie schne die verschiedenen Katjnen mit dem Sickerwasser hinunter zum Grundwasser geangen. Versuche iiber den Diingungsef,fekt auf die Bäume wurden as gar nicht angestrebt. Die Anrdnung der Diingungsversuche ist aus Fig. 24 ersichtich. Dadurch, dass der Grundwasserspiege verhä.tnismässi:g kn.stan:t gehaten wird, kann man vn snst gewöhnichem Anste:igen des Gnundwasse;rs während des Herbstes und des FriihHngs absehen. Es k.ann smit nicht eine dadurch veru:vsachte Auswaschung der abwärtssinken:den ~a:tik:men statjthnden. Aus Fng. 25 is:t die sukzess]ve Aus1a'!gung des N atr.iums, des Kaiums, des Gaciums und des Magnesiums ersicht1ich. Die Vensuche vv'u11den am 22. Apri951 an;geegt, und im August desse,]ben Jahres wurde eine - wenn auch unregemässige - Ausaugung bis zu einer Tiefe vn 50 cm festgestet. Im geichen Zeitraum fieen 200 mm Niederschag. Bis Jannar 1952 war wieder nch 400 mm gefaen, :a.be,:~; trtzdem knnte eine Ausaugun:g tiefer, a~s Ibis zur. Ha}bmetergrenze niciht festgesteit werden. Die Bdenart besteht.aus Sand, häufig ziemich grb und mit etwas Kies: Aus Fi:g. 35 gehen die metergishen Daten der ben erwähnten Vensuchsperide hervr. Geichzeitig mit diesen Prbeentnahmen wurd~n Bestimmungen des Feuchtigkeitsgehates im Bdenprfi bis zum Grundwasser fmsgefiihrt (Ta<b. 42). In etwa m Tiefe ist der Wassergehat ungefähr 3 % (des Trckengewichtes), fgich 'kann eine Perkierung auf breiter Frnt nicht vr sich gehen. (Siehe unten). Bis zu einer Tiefe vn 50 cm ist der Feuchtigkeitsgehait reativ hch, und bis dahin aber nicht tiefer, knnte auch eine Ausaugun:g festgesteit werden. Im Diagtamm der Eig. 25 sind auch chemische Anaysen vm Grundwasser der gediingten Parzeen eingetragen. Diese Anaysenwerte zeigen, dass das Grundwasser wesentich keinere Gehate vn Eektryten as das Skkerwasser aufzuweisen hat, was vn neuem die Ansicht des Ver.fassers bestärkt, dass die Perkierung auf breiter Frnt äusserst angsam vr sich geht. KAP. VI. DIE INFILTRATION DES NIEDERSCHLAGES IM WALDBODEN. Ein Studium der Litteratur zeigt dass die Infitratin des Niederschages vn vieen Paktren abhängig ist, wie z. B. der Prsität, der ~rngrösse der Bdenart, der Bdenstruktur, dem Feuchtigkeitsgehat, dem Gehat an rganishem Materia, den tpgrafishen Verhätnissen, der Vegetatin, der Bdenfauna, der Temperatur u. s. w. Es ist rueistens ein ung,jemein kmpåzierterr Fa1:trenmmpex der die Bde:ninHtraDin beeinflusst. Vn MusGRAVE & FREE (1937), LEwis & PwERS (1938)., BENNET (1939),. HRTON (1937), ScFIELD (1924) u. a. ist die Bden~.nfitratin des Niederschages Siehr eingehend bemndet wrden. Bei seinen wiederhten \Vassergehatsbestimmungen im Wadbden hat Ved. gefu.nden, dass die Feuchtigkeit nahe der BdenbeJJ8äche aun. stäriks:ten ~st, und dann nach urnten hin abnimmt, um kurz bevr der Grundwassernri,vea.u wieder anzusteigen. Hg. 27 zeigt <He im Laufe eines Jahres bei Röskär durchgefiihrten Wassergehatsbestimmungen. 1 Heruntersiakern auf hreiter Frnt (s. ben).

208 208 T. TROEDSSON (Die metergischen Daten si.nd aus Fig. 33 ersichtich). Die keinsten Feuchtigkeitswerte wurnde:n in ciner T ie'fe vn 40- O cm e:rhaten, as z w i s c h e <n der. Humrusdec.ke mit ijh'deiii InfiJtmtinswasser md den Grundwasserfiihrenden Schichten. Bei de;r ben er[wähnten Tiefe :reigen die Kurven kei:rue Veränderungen während des L[ufes eines Jah:res, bwh recht starke Niederschäge zu verzeichnen sind. Ahniche Bebachtungen, die meine Resutate stark stiitzen, sind fruher schn durch eine Anzah Frscher.gemacht wrden wie RAMANN (1888), HALDEN (1926) und CRAIB (1929). Im Hinbick auf die Wasservrräte im Bden, auh in seiner Humusdecke,, ist es ntwendig zu untersuchen wie grsse Niederschagsmengen, die auf diese Art und Weise gebunden werden können. Zu diesem Zwecke sind BewässenungsverSi).che, und zwa:r: im Staat.f'!'st Bj.urfrs, ausgefiihrt wrden, (s. Tab. 43). Die Versuche wurden in hycmiumreichen, mi:tteatrigen Nademischwädern swie Fichtenwäden ausgefiih:rt. Die Bdenrvegetatin war immer s gmchartig wie mögich. Die Ve11SUche wur den, :im. flgende:r We:ise ausgefiihrrt: Der Bden WU11de mit ung. 0,8 rn 2 grssen Patten auf bestimmten Steen bedeckt, während iibrigen Steen frei bieben. Eine Anza:h sehr keine Regenmesser (20-30 Stiick) wurden rings um jede Patte aufgestet. Nach einerrn Re:gen wmden vergeichende Fuchtigke.itsbestimrmrungen im Bden, tei1s u n t e r d e n P I a t t e n, whin der Re gen ni ch t dringen knnte, teis a u f d e n f r e i gebiebenen S,teen, dur.chgefiihj:t. Ams Tab. 43 geht hervm, dassin J[JJSt jedem Versuch w ä h r e n d d e s Sm m e r s eine vständige Bindung im Hurnusager vn dem nicht verdunstenden Teie des Niederschages stattfand. Auch bei intensiv en Bewässerungen, 200 mm Niederschag in 2 Tagen entsprechend, drang das Wasser nur sehr wenig in den Minerabden hinunter. Tab. 43 zei.gt auch, dass w die Oberfäche steimreich ist, wird die Heruntersickerung bedeutend grösser. Dieser Omstand erkärt, warum es bei (vm pstgaziaen Meer) ausgewaschenen und fgich kiesigen ~bhängen - auch bei reativ keinen Niederschagsmengen- eine ziemich gute Grundwasserrieseung berhab der unter:e<il, unausgewaschenen Mränenschichiten stattfindel Meine Untersuchungen haben ge:reigt, dass ein grsser Tei des Niederschages, wenigstens während des Smmers, in der Humusdecke gebunden wird. Die Lyc>imeterversuche und die Versuche im Labratrium stiitzen ebenfas die Auffassung, dass der Wasserzufuss des Gnundwassers gewisse, besimmte Bahne fgen muss. Ich ha<be gefiunden, dass diese die f!.genden sein können:. Obere, mrsgewaschene Mränenschichrt:en die das Wasser nach bestimmten Drainirungswegen eiten, 2. Wur:rekanäe, 3. Bahnen entang Fehbenfächen unter dea: Mräne. Um näher zu unternuchen rn wie weit d:i.e Fächen vn fast nacktem Fesbden zur» Ernährung» des Grundwassers durch W asserzufuhr mitwirkt, wurden einige Wasserstandsrhre (siehe Fig. 28) aufgeste1t. As Vergeichsfäche wurde eine ebene, sandige -.feinsandige Mränenfäche ausgewä'ht, w einige G:Dundwasserdbservatinsmhre angebracht wurden. (Nur die ganz hch geegenen Steen der Niveaukarte vn Fig. 28 bestehen aus packtern Fesbden). Wasserstandsmessungen im. den Rhren wurden wiedeiht nach Regen wä'hrend einer Peride vn mehreren Tagen durchgefiihrt. E's war. mägich au f den verscmedenen U nterrsuchungspunkren festzuste1en, wie ange Zeit eine Niederschagsmenge bestimmter Grösse benötigt, um merkbar den Grundwasserspiege zu beeinfussen. In Tab. 44 sind einige Typresutate zusamrnengestet wr" den. Der bere Tei der Tahee bezieht sich auf Untersuchungssteen des Fesbdengebietes, während der untere Tei der Tabee die Observatinsresutate des ebenen Mränengdbietes enthät. Bei 2,9 mm Niederschag evhät maneinebis 155 rrrm betragende Wasserstandserhöhung, (das Fesbdengebiet, Lka :p). m Mränengebiet wurde keine Erhöhcmg des Grundwasserspieges bei 2,9 mm Regen bebachtet. Die Versuche :reigen, dass der schwankende Grundwasserspiege keineswegs ein Ausdruck fiir die Geschwindigkeit ist, mit der der Niederschag durch die Mräne perkieren kann. Auch wurde es kar, dass der Zu-