LEVI MAURITZSSON: Utrikeskrönika

Transkript

1 LEVI MAURITZSSON: Utrikeskrönika Utrikeskrönikan granskar i dag den brittiska tidningsbranschen, närmare bestämt utveckingen på och kring Londons ärevördiga tidningsgata Feet Street. Den nya tekniken gör sutigen sitt intrång på avar och ingenting förbir sig ikt. Kanske inte heer den brittiska arbetarröresen? Journaisten Levi Mauritzsson är numera verksam i Munchen. Mina Londonår har ärt mig att skinaden mean Europa och Storbritannien band annat består däri, att den senare adrig nåddes av en djupgående socia omvävning. Åtminstone inte sedan 1700-taets industrirevoution, den som bev föremå för Kar Marx noggranna granskning och som i marxisternas ögon än i dag gäer som hetäckande anays av det kapitaistiska samhäet. Britterna giar inte att riva, då ska de here aga, appa eer, i värsta fa, renovera. Bussar, badrum, avoppssystemet med mycket mera vittnar om sanningshaten i denna observation som för övrigt inte är min, jag har hört den berättas av oräkneiga engeska vänner och bekanta. Som en föjd av ovanstående är Stor britannien än i dag i mångt och mycket ett kassamhäe, det enda, jag har stö på i hea Västeuropa. Det må finnas änder med större ekonomiska kyftor mean medborgare, änder, där vissa arbetsmarknadsreationer - i synnerhet pi andsbygden - i än större grad är feodaa kvarevor. Som hehet är det dock baraj Storbritannien som kassamhäet övef evt i form av ett accepterat värdesy stem. Det finns fortfarande vissa osynip gränser i samhäet, som man hest inte överträder. Det är t ex rätt vanigt i Ent and att ett begåvat arbetarbarn inte får ov att studera. För även om det skue finnas stipendier, ser famijen - dvs papo pan - det som kassförräderi. Det är sådant man måste håa i minnet om maa ska söka förkaringar för den oro som prägar dagens brittiska verkighet. Den årsånga kostrejken - som grovfackets marxistiska edare hoppades skue störta den vada regeringen och

2 121 över en natt sociaisera Jandet - sutade i stäet för ett år sedan med ett fuständigt nederag för facket. Ledaren sjäv hade i god tid försäkrat sig om sin post ivet ut, viket ger honom direktörsön samt en he de förmåner såsom fria resor, bostad, privat pensionsförsäkring etc av hans medemmar bev fuständigt utbottade. Många bev av med sina hus, som de inte förmådde att betaa amorteringar på. En he de famijer spittrades och strejken krävde även fera dödsoffer. Den poitiskt avarigaste föjden av gruvstrejken bev Den poitiskt avarigaste föjden av gruvstrejken bev dock spittringen av gruvfacket. dock spittringen av gruvfacket. En tredjede av medemmarna detog adrig i strejken. Tisammans med smärre avdeningar ur den besegrade röresen bidade de så småningom ett nytt fackförbund, som visserigen får stå utanför den brittiska Landsorganisationen TUC men accepteras av arbetsgivaren, den statiga kogruvestyresen. Att denna första spricka ordentigt skakade om det redan krisdrabbade abourpartiet är det få som betvivar. Grafikernas strid Fast prövningarna är ångt ifrån sut. När nu den nya tekniken på avar tågar in på Londons ärevördiga tidningsgata Feet Street bir föjderna direkt förödande i första hand för den brittiska arbetarröresen. Ett stort fackförbund - eektrikerna - hotas av utesutning ur TUC, två andra, journaisternas och transportarbetarnas, kan inte förmå sina direkt berörda medemmar ti sympatiåtgärder med de två grafiska facken, vars drygt medemmar först provocerades ti strejk av arbetsgivaren bara för att omedebart kunna sparkas. Produktionen av fyra stora tidningar fyttades från Feet Street ti nya okaer, fut utrustade med den modernaste produktionstekniken. Grafikerna behövs het enket inte ängre. De få tekniska syssorna sköts av några få eektriker. Journaister får göra ombrytningen och devis även sättningen direkt och produktionen ruar mer eer mindre ostörd ti en bråkde av det tidigare priset. Transportarbetareförbundets medemmar, som struntar i fackets instruktioner, kör, ti synes oberörda, förbi strejkvakter med ast efter ast av tidningar som är på väg ti äsarna trots andsorganisationens och abourpartiets uppmaning ti bojkott. Och i bakgrunden väntar de andra tidningsgrupperna, för att så småningom föja i samma spår. Kanske kommer taktiken att vara något mindre hänsynsös - utgången bir onekigen densamma. Nu är ju den nya tidningstekniken i och för sig ingenting nytt. Sedan mitten av 1970-taet hade den gradvis introducerats itet varstans i västvärden, inte minst i Sverige. Man fick iband föra hårda diskussioner om gränsdragningen, tvingades ti ekonomiska uppgöreser, förtidspensionering, avgångsvederag, men i stort sett hade datoriseringen av tryckeri- och tidningsbranscherna genomförts utan att samhäet i övrigt märkte någonting. Låt oss nu försöka ta reda på varför det inte gick så i Storbri

3 122 tannien och vad som kan hända där härnäst. Framför at bör sägas, att Feet Street inte är ika med Storbritannien. Jag har sjäv besökt fera, både stora och små andsortstidningar, där övergången ti ny teknik inte våade större probem än i Sverige. Men Feet Street med omnejd, där de stora riksdrakarna är hemma, är annorunda. Sedan årtionden tibaka hade de grafiska fackförbunden, med iband rena maffia-metoder, tvingat ti sig förmåner som är het otänkbara att få för rutinmässiga arbetsuppgifter. detta fa igger det speciea däri, att förmånerna i fråga betaades för att man sapp utföra vissa rutinmässiga uppgifter. Så får än i dag sättarna betat för påtar, som annonsörerna evererar färdiga. Man har titvingat sig övermanning ti den mida grad, att så många arbetare inte får pats vid maskinerna. Det gör nu inte så mycket, de är nämigen adrig där heer. För det mesta har de annat arbete, exempevis på tidningen tvärs över gatan. Det är facket och inte arbetsgivaren som anstäer fok. Och det finns atför många oika fackkubbar inom vaje tidningshus. Somiga har inte fer än ett par medemmar. Sånär man vi titvinga sig en ny förmån, hotar man med strejk. Bortfaet av en enda dags produktion kostar mijoner i reda pengar, i förorade annonsörer och framtida inkomster - en de av uppaganäts upp av konkurrenterna och bir förorad för gott. Arbetarna däremot kan stoppa produktionen genom att åta en udda fackkubb med några få medemmar strejka. För dessa samar man in inkomstbortfaet genom att skicka runt hatten. Jag skue kunna fortsätta, men som iustration av äget räcker nog nämnda exempe gott. Det värsta var, att man adrig ens kunde skriva om detta. Skue nämigen en kritisk, för att inte säga avsöjande redaktione text dyka upp i sätteriet, hotade man genast med strejk och artiken måste bytas ut. Taa om hot mot yttrandefriheten! ett sådant äge är det inte så konstigt att grafikerna inte var särskit popuära. Animositeten gäde inte bott tidningsägarna. Journaister, kontorspersona med fera hindrades ju jämt av het irra- Sedan årtionden har de grafiska fackförbunden, med iband rena maffia-metoder, tvingat ti sig förmåner. tionea anedningar att göra sitt arbete. Journaisternas öner var icke säan häften av tryckeriarbetarnas. Den äsande amänheten irriterades naturigtvis av att inte få sin tidning ti morgonkaffet och en efter en hotades tidningarna av konkurs. Att äga en tidning på Feet Street ger visserigen status, men det är dyrt. En efter en såde de gama tidningsbaronerna ut ti nya ägare, sådana som kunde kompensera förusterna genom önande affärer någon annanstans. Dessa företagare, ofta med rötterna i utandet, hade föga förståese för de rådande arbetsförhåandena och bara väntade på ämpigt tifäe att så ti. Den förste, austraiensiska amerikanen Rubert Murdoch, som äger faggskeppen band brittiska kvaitetstidningar " Times" och "Sunday Times" samt de två största och värsta buevardtidningarna "Sun" och " News of the

4 123 word" har nu sparkat grafikerna och fyttat ut. På vägen har han yckats med att förödmjuka sina egnajournaister och täa dem iksom förarna av tidningsbiama mot sina fackförbund. Eektrikerna, vars fack gick med på separat avta med antistrejkkausu hotas, som sagt, av utesutning ur TUC. Andra tidningsägare ser beåtet på och hoppas så småningom föja i Murdochs spår. Det skue inte förvåna så mycket hos Express-, Teegraph- eer Mirrorgrupperna, som samtiga nyigen har bytt ägare. Men band de första som varsade Journaisternas öner var inte säan häften av tryckeriarbetarnas. om kommande förändringar var, förvånansvärt nog, den vänsteriberaa Guardian, som ofta gör sig ti språkrör för arbetarröresens poitiska intressen. Sådant taar för sig sjävt. Under tiden kämpar grafikerna desperat i en kamp som de inte kan vinna - ja knappast ens kan de förora hederigt. Ändå har de yckats med att få vad de strejkande gruvarbetarna adrig fick, nämigen den enade officiea arbetarröresens stöd. Det kommer inte att hjäpa. Den nya tekniken är nu på väg även ti Aeet Street för att stanna. Och vad offren angår, tänker man osökt på uddisterna, som i industriaismens gryning gick omkring för att så sönder maskinerna, om de ansåg berövade dem arbetet. En konkurrerande andsorganisation? Den sista striden må ta ett år eer fer. Men när vä dammet har agt sig och röken försvunnit från sagfätet kommer nog ingenting att vara sig ikt. Den omedebara föroraren bir grafikerna. Men viktigare är att denna gången hotas hea den brittiska arbetarröresen i sin traditionea form. För om eektrikerna verkigen skue utesutas ur and organisationen verkar det uppagt för att de tisammans med de avhoppade gruvarbetarna bidar en aians, som kan komma att utgöra fröet ti en konkurrerande andsorganisation. TUC håer - än så änge - masken och pressar eektrikerna hårt. Men vad gör man om det mäktiga stora Transportarbetareförbundet också hotas av spittring? Och Journaistförbundet...? Det är dåigt stät med den fackiga demokratin i Storbritannien i största amänhet. Missnöjet gryr sedan fera år tibaka och det är ingen hemighet att det finns ända uppe i TUCs edning. Samtidigt som siffrorna för fackig ansutning visar ständig nedgång är facket at mindre popuärt ho den brittiska amänheten. Ett spittrat Labour I detta äge hade även abourpartiet bandat sig i den pågående konfikten. Dess edare Kinnock meddeade att man vägrar stäa upp för journaister på Rupert Murdochs tidningar ens vid de regebundna paramentariska presskonferenserna. Det kan stå honom och partiet dyrt. Labour är försvagat av årsånga inre strider och kan knappast kosta på sig att något år före vaet få journaisterna och amänheten mot sig genom direkta provokationer som är ett hån mot pressfriheten. j

5 124 Margaret Thatcher, åt vara försvagad av de senaste industriskandaerna, kommer att bi en formidabe motståndare. Och i bakgrunden urar den från abour avhoppade sociademokratin vars edare doktor David Owen atmer framstår som en det sunda förnuftets röst. I aians med iberaerna har hans parti nyigen rentav fått de högsta opinionssiffrorna. Nåvä, åt oss inte spekuera för ångt. Men tänk att om ett par år se ett Storbritannien med fackig anda som prägas av samarbetsvija i stäet för kasskampstänkande och med en poitisk kraft i mitten, som utgör tungan på vågen i paria-. mentet. Det är dåigt stät med den fackiga demokratin i Storbritannien i största amänhet. Nog skue det kunna betraktas som en revoution? Het utesutet är det i varje fa inte. Svensk Tidskrift 75 år Föreningen Svensk Tidskrifts Vänners årssammankomst tisdagen den 13 maj 1986 k18.15 Läkaresäskapet, Kara Östra Kyrkogata 10, Stockhom e Redogörese för Svensk Tidskrifts verksamhet e Middag e Universitetskanser Car-Gustaf Andren taar om kutur och utbidning Anmäan per teefon 08/