1 l. ; Ii. . i l ... isolerat. H111yre har föreslagit följande lösning: om en majoritet inom stortinget begär en ny folkomröstning

Transkript

1 Dagens frågor Det norska vaet Stortingsvaet i Norge äger rum en vecka före det svenska riksdagsvaet, och det är ovisst hur det kommer att utfaa. Kan den knappa borgeriga majoriteten bestå? Arbeiderpartiet kan inte vänta sig att ensamt få majoritet. Den tid tycks vara definitivt förbi, då ett enda parti kan få majoritet i stortinget. Spittringen inom det poitiska ivet är atför stor. Ti vänster om Arbeiderpartiet går en koaition av fera grupperingar tisammans. Det är Sociaistisk fokeparti, kommunisterna och en grupp, som har gått ut ur Arbeiderpartiet, AIK (Arbetarnas informationskommitte). Den sistnämnda baserar sig huvudsakigen på fortsatt kamp mot norskt medemskap i EG. Denna koaition kan enigt opinionsmätningarna få 8-10 representanter. I fa av sociaistisk majoritet kommer atså Arbeiderpartiet att få regera med stöd av den yttersta vänstern. Men sociademokraternas edare Trygve Brattei har kargjort, att han inte tänker taga med denna i regeringen. Inom det borgeriga ägret är motsättningarna också avsevärda. Det yckiga samarbetet mean fyra borgeriga partier i regeringen har spruckit på grund av EG. Den avgående regeringen består av de tre partier, som rekommenderade nej vid fokomröstningen om EG, nämigen Senterpartiet (agrarerna), V enstre (de iberaa) och Kristeig foke parti. Men denna saming har bara 38 stortingsmän bakom sig (av 150), och det är knappast troigt att den kan fortsätta efter vaet. Därti kommer att V enstre spittrats i EGfrågan. En grupp har bidat ett eget parti, Det nye fokeparti, som i sitt program faststät att det vi arbeta för norskt medemskap i EG. Detsamma har H0yre (de konservativa) gjort. I den situationen säger Senterpartiet, som gick starkast emot medemskapet, att det icke är möjigt att bida regering tisammans med EG-väniga partier. situationen på den borgeriga sidan kompiceras ytterigare av att det bidats ännu ett parti, nämigen anti-skatte-partiet eer Anders Langes parti, som det heter efter sin edare. Det är en anaogi ti Gistrups parti i Danmark. Enigt opinionsmätningarna kan det få ett par representanter i stortinget. Det kan också hindra en borgerig majoritet genom att spittra rösterna. Uppsutningen kring anti-skatte-partiet är tidstypisk. Aa är trötta på de höga skatterna, som nu utgör c:a 45 % av bruttonationaprodukten. Särskit progressiviteten väcker irritation; nu har också fackarbetarna kommit upp i öner som drabbas. I denna situation har Arbeiderpartiet meddeat, att det tänker sätta gränsen för progressiviteten så att den inte når arbetarna. Också de andra partierna säger att något måste göras åt skatterna. Men många väjare önskar ge poitikerna en äxa genom att rösta på Anders Lange. Ty poiti kerna har haft probemet för ögonen under många år, men skatterna har bara växt. På borgerig sida försöker man ägga grund för ett brett samarbete. statsminister Lars Korvad vi finna en bas för en koaition, där också H0yre är med. Den svåraste frågan är EG. Men en god atmosfär skapades i juni, då Arbeiderpartiet städe misstroendevotum mot regeringen: den har gjort sitt jobb i och med att handesavtaet med EG hade förts i hamn, menade man. Men H0yre och Det nye foke parti räddade regeringen. När det gäer EG-frågan har Senterpartiet krävt, att handesavtaet ska bi bas för regeringens poitik gentemot EG under de närmaste fyra åren. På detta svarar H0yre, att varje regering måste ha handingsfrihet. Det kan dyka upp situationer, då EG-frågan får tas upp på nytt och en ny fokomröstning måste håas. Det kan antingen vara en eko nomisk kris - men konjunkturerna är mycket goda just nu - eer uppstår en säkerhetspoitisk kris, som gör medemskap i EG nödvändigt på grund av förändringar inom NATO. I Norge ser man med bekymmer att NATO utveckas ti ett samarbete mean två parter, USA och EG. Norge bir i så fa

2 isoerat. H111yre har föresagit föjande ösning: om en majoritet inom stortinget begär en ny fokomröstning om medemskap i EG bör regeringen acceptera. Men Arbeiderpartiet har förkarat att det nöjer sig med handesavtaet under de närmaste fyra åren. Även om opinionsmätningarna i Norge visar, att majoriteten nu är för medemskap i EG, är det atså föga troigt att saken tas upp igen. Under sådana omständigheter borde det vara möjigt att finna en gemensam borgerig inje. Sabotaget mot kriminavården Man har änge haft på känn att den hets mot kriminavården och dess persona, som öppet bedrivits av en grupp vänsterextremister, varit vä organiserad. Ett kart besked om hur det förhåer sig gavs i somras av kriminavårdschefen sjäv, den sociademokratiske generadirektören Bo Martinsson. Han kan så mycket mindre beskyas för att företräda reaktionära tänkesätt, som han i många år gjort sig känd som varm förespråkare för en humanare kriminavård. I en intervju i Svenska Dagbadet sade han rent ut att "det är en organiserad grupp som bedriver smutskastningen mot kriminavården. Den är inte stor, men den har mäktiga vänner i massmedia". Att dessa vänner, inte minst i radio TV, utnyttjar varje tiäe att ge en förfaskad och förvrängd bid av kriminavården är ju vä känt. Hr Martinsson påpekar att s k vinkingar, ensidigheter, vägran att rätta feaktiga uppgifter är några av metoderna. I radio-tv kipper man därti i bestämda avsikter. Han gav ett praktexempe på hur Sveriges radio uppträder med den tekniken. Han hade uppträtt i radions Famijespege och upptäckte först när programmet sändes, att det han trott var en intervju i sjäva verket var en "matchning" mot en annan person, vars repiker kippts in i programmet. Det är särskit två kagomå från hr Martinsson, som måste uppröra amänheten. Ett fåta interner ger man stor pats i massmedia. Deras oartikuerade hatutbrott mot det samhäe, som tvingats att ti frediga och agydiga människors skydd spärra in dem, behandas som martyrskrin. Deras kritik - om man kan kaa det så - mot anstatsförhåanden och persona tas för god, i rege utan kontro av sakuppgifterna. Däremot har inte kriminavårdsstyresen och än mindre den utpekade personaen motsvarande möjigheter att komma ti tas. Den kan ofta inte försvara sig inför amänheten, därför att den inte får. En annan angreppsmetod är de ökande anmäningarna ti JO mot kriminavårdspersonal Hr Martinsson menar att man avsiktigt arbetar med att psyka personaen, som utsätts för grova, generaiserande angrepp, t ex att den saknat utbidning eer har personiga defekter. Huvudet på spiken sår han, när han påpekar att KRUM vägrar att komma med konkreta försag ti förbättringar. "Dess uppgift är att kritisera, punkt sut." Att en organisation med denna instäning väsentigen får en destruktiv effekt är uppenbart. Man har efter hr Martinssons avsöjanden anedning tro att de krafter, som styr både KRUM och agitationen mot kriminavården i massmedia, egentigen tihör de anarkistiska kretsar, för vika varje agig ordning är förhatig. I så fa är det hög tid att en annan, mera fokig och mot samhäet mer oja organisation för reformkrav skapas. De poitiska partierna har så mycket annat att syssa med att en dyik reformrörese vä kan behövas. Och KRUM är sannerigen ingen pattform för människor, som verkigen vi uppnå humanitära andvinningar, föreniga med krav på trygghet ti iv och egendom. Faet Gistrup Då det danska foketinget i somras sutade sitt arbete, räddade regeringen Anker Jörgensen ivet vid en omröstning med två rösters majoritet, 84 mot 82. Om någon enda som röstade för regeringen i stäet röstat emot, ~ 1 ~ ; Ii ~~. i '

3 284 skue agförsaget, bostadsagen, ha förkastats - viket sker vid ika rösteta - och regeringen skue ha åtit andet gå ti va. Även om under foketingets sista veckor mycket taades om bostäder, om bro över Stora Bät, om Öresundsförbindeserna och om Sathom, var de festa dock upptagna av fenomenet Mogens Gistrup, vårens sensation i dansk poitik. På mindre än ett havt år yckades advokaten Gistrups så kaade framstegsparti enigt opinionsundersökningarna få så många röster, att det växte från O ti 26 procent och skue ha pacerat sig som andets näst största parti, adees i närheten av det största, sociademokraterna, som i en Gaupundersökning i maj månad bara fick en enda procent fera röster än Gistrups knappast ännu existerande parti. De tre borgerigtiberaa partierna fick sammanagt enigt samma undersökning mindre än en tredjede av rösterna, medan de vid vaet 1968 vann en soid majoritet i foketinget, en majoritet som bidade det paramentariska underaget för Himar Baunsgaards regering I jui månads Gaup sjönk Gistrups parti ti 16 procent, men det hö fortfarande stäningen som andets näst största och 5 procent större än det största av de borgerigt-iberaa partierna. Inte heer Sociaistisk fokeparti förbev oberört av Gistrups frammarsch, men dock mindre än de övriga partierna. Opinionssiffrorna skapade en utbredd känsa av att nu skue det inte komma att bi något va under den närmaste tiden... Kanske kommer Gistrupvågen att sjunka ika snabbt som den höjt sig. Detta får den närmaste tiden visa. Man bör i varje fa inte utgå ifrån att Gistrup och hans parti får en dominerande pats i ett nytt foketing. Ett va kan anstå ti hösten 1975 och kommer kanske inte heer innan dess - även om den sociademokratiske fackföreningsmannen Anker Jörgensen, som övertog posten som statsminister efter J ens Otto Krag i oktober förra året, har visat i ögonen faande svagheter som regeringschef. Förkaringen ti fenomenet Gistrup är naturigtvis en utbredd trötthet och otifredsstäese med poitikerna i den danska riksdagen. Det ska ses mot bakgrunden av, men inte utesutande som en konsekvens av de rekordhöga inkomstskatterna, som särskit drabbar meaninkomstgrupperna. Gistrup har därför redan haft den nytta med sig att han chockerat poitikerna inom de övriga partierna och att han mer effektivt än de inte särskit imponerande sparpanerna kommer att motverka den ständiga stigningen av de offentiga utgifterna. Gistrup sjäv är en högt begåvad och mycket framgångsrik advokat, som har fera människor på sitt advokatkontor än han påstår är nödvändigt för att sköta hea den statiga administrationen - mer än 50 stycken. Men han är en poitisk charatan, en hänsynsös demagog, viket hans sinne för humor och sjävironi dock någorunda kan döja. Hans framgång ska band annat ses som en föjd av de bedröviga resutaten av Baunsgaards regering. Den fick inget grepp om ekonomin, den kunde inte stoppa de offentiga utgifternas stegring, och det s k borgeriga aternativet har atså inte framstått som någon särskit effektiv opposition mot en i övrigt svag sociademokrati. Detta gav Gistrup hans chans, hur kortivat hans parti än må bi. Om vaet i Sverige skue resutera i ett regeringsskifte, kommer den danska borgeriga regeringens dröjsmå med att rensa bort de dyrbara orimigheterna i väfärdssamhäet att utgöra en nyttig påminnese för en svensk borgerig regering. Betada revoutionärer Inte minst i vatider är det en gädje att kunna ge erkännanden åt poitiska motståndare - en gädje som man gärna vie att andra skue dea, t ex statsministern. LO och sociademokraterna i förening har åtit hrr Enn Kokk och Per Fagerström göra en iten utredning om KFML(r) och ge ut en broschyr i ämnet. För de initierade innebär denna kanske inga större nyheter, men sam-

4 285 manstäningen är utmärkt. KFML betyder Kommunistiska förbundet marxist-eninisterna, och (r) är förkortning för revoutionärerna. Gruppen har brutit sig ut ur SKP, Sveriges kommunistiska parti, ej att förväxa med hr Hermanssons Vänsterpartiet kommunisterna, VPK. (r)-arna menar vad de säger med att de är revoutionärer. De vi»med vapen i hand krossa det kapitaistiska samhäet». De vi gå fram med våd för att få makten. Ett sätt att förbereda vådet är att underminera samhäet genom att infitrera försvaret. Detta försöker de på oika sätt, viket tidigare framhåits i denna tidskrift; det kan inte ske för ofta. Men (r)-arna har också börjat kartägga industriernas driftvärn, för framtida bruk. Detta är något utomordentigt viktigt och nödvändigt att se upp med; varje sådan verksamhet igger andsförräderiet nära. Att KFML(r) propagerar mot varje form av svensk säkerhetstjänst är naturigt. För LO har det varit av särskid vikt att taga fasta på den verksamhet, som är riktad mot dess organisationer. De vida strejkerna är gruppens speciaitet, och den har stått bakom några av de mera omtaade, som t ex strejken vid Arendasvarvet. Att dess propaganda är busaktig och fyd med skäsord är ingenting att förundra sig över - det tihör kommunistisk tradition - men att gruppen med sina ca medemmar har råd att ge ut veckotidningar och månadstidningar och att anstäa fok och att köpa hus förvånar mera. Det kan inte nog upprepas, att vårt samhäe har skydighet att försvara sig mot aa angrepp, inre som yttre. Därför har regeringen skydighet att åta se ti hur samhäsfientig verksamhet finansieras, om det sker med hjäp utifrån eer om det sker med bidrag inom andet och om det sker på agigt sätt. Det finns anedning att betviva, att regeringen veat röra i den myrstacken. Inte bara är den angeägen att inte stöta ifrån sig några vänsterröster genom att verka»reaktionär». Den misstänker förmodigen också att KFML(r) får sina pengar på samma sätt som dess eget ungdomsförbund SSU, nämigen från skattemede. Aa poitiska ungdomsförbund har numera möjighet att få stöd från stat och kommun. Tidskriften Gnistan, som står SKP nära och som förvisso inte är en skrift att rekommendera för vare sig omdöme eer sanningsenighet, påstår emeertid i sitt juninummer att SSU förra året fick nära 2 mijoner kronor i statiga och kommunaa bidrag genom att manipuera med»uftmedemmar» och studiecirkar som inte fanns och med ombudsmän anstäda av AMS. Tidskriften riktar iknande beskyningar mot VPK:s ungdomsförbund. I det förra faet namnger den sina käor: saken bör atså gå att kontroera. Så änge organisationer får ut understöd enigt gäande bestämmeser finns ingenting att säga. Att bestämmeserna behöver ändras är en annan sak. Men att de skue tiåta Arbetsmarknadsstyresen att betaa partipoitiska ombudsmän, tisatta under faska förutsättningar, är inte troigt. Ankagesen är emeertid gjord, och för regeringen och för AMS bör det vara en skydighet att undersöka, eer åta åkagaremyndigheten undersöka, vad som i verkigheten händer. Ett gott skratt föränger ivet, heter det. Om så är faet har Nordkorea gjort sig förtjänt av åtskiig tacksamhet för sina ansträngningar att höja ivsängden i Sverige. Under fera år har dess vämenande regim uppbyggt svenska tidningsäsare med en annonskampanj, som i oräkneiga hem varit en kär äsning. Landsfadern Kim I Sungs outtröttiga vård om sitt foks väfärd och hans hjätemodiga kamp mot den amerikanska imperiaismen har skapat en förtröstan ti det godas seger över ondskan, som bara överträffats av inspirationen från Dragos. Med så mycket större bifa häsade man också här hemma en b a i Dagens Nyheter införd jätteannons, som den 27 jui - "segerdagen i Fosterandets Befriesekrig för det koreanska foket" - gav den rätta biden av

5 286 USA:s och Sydkoreas oprovocerade angrepp den 25 juni 1950 på det intet ont anande Nordkorea. Dess fok, het försjunket i mödorna att bygga ett fredigt kassöst samhäe på marxismen-eninismens grundva, hotades ti hea sin existens av den rovgiriga amerikanska storfinansen. Men det nordkoreanska foket reste sig oförfärat ti motstånd. Dess mer än man starka arme yckades genom okuvigt hjätemod och tack vare sina kampviiga pansardivisioner och sitt enastående tunga artieri kasta ut de nästan man starka sydkoreanska förbanden redan 2 km innanför gränsen. Ingenting kan vara starkare bevis för sjäva fräckheten och mordusten i den sydkoreanska aggressionen än det faktum att dess anfasstyrka nästan het utgjordes av ätt beväpnat infanteri utan fyg, stridsvagnar och artieri. Men det pansar och artieri som de sovjetiska bröderna så generöst bistått med och den höga stridsmora, som broderfokets friviiga instruktörer ingjutit i de nordkoreanska förbanden övervann aa hinder. I sin hårda försvarsstrid tvingades Nordkoreas trupper söderut och hade sånär befriat hea Sydkorea, om inte den brutaa insatsen av fera amerikanska regementen hejdat fokarmens stridsvagnar. Ti sist vanns dock sutsegern. USA-imperiaisternas konspiration mot värdsfreden krossades. "De närde en skändig förhoppning att ockupera vårt and och försava aa asiatiska fok, genom att använda Korea som sin miitärstrategiska bas för att så småningom erövra hea värden (Kim I Sung, Seected Works, Vo III Koreansk upp 1953, s )". Ja, så står det faktiskt i annonsen. Den fortsätter "Men UsA-imperiaisterna ed ett dittis oöverträffat miitärt nederag för första gången i deras historia och startade sin nedgång. De fick böja knä inför det koreanska foket och underteckna det koreanska vapenstieståndsavtaet på samma pats, där de startat sitt angreppskrig." Borde inte DN trycka sådant där det hör hemma- på seriesidan?