Dagens frågor. Kjell-Olof Feldt understryker att det gäller att öka produktiviteten i kommunerna, att omprioritera och effektivisera

Transkript

1 Dagens frågor Svångrem om kommunerna I fjoårets varörese ovade sociademokraterna en årig tvåprocentig voymökning i kommunerna. Det var ett ohåbart öfte. Skue det infrias bev det ofrånkomigt med kommunaskattehöjningar på tre-fyra kronor under endast några få år. Att döma av oika uttaanden verkar det nu också som om sociademokraterna, enkannerigen finansminister Kje Oof Fedt, gripits av eftertankens kranka bekhet. Han tycks inte ängre vija åtsas om tvåprocentsutfästesen, och det kan man förstå. Kje-Oof Fedt fastsår i en intervju i Kommunaktuet att det inte går att öka det statiga budgetunderskottet för att kara kommunernas ekonomi. Lika itet kan man vidga ånefinansieringen av den offentiga sektorn. Positivt är även att finansministern vi minska den statiga detajstyrningen av stödet ti kommunerna och bryta den utgiftsautomatik som bidragens åsning tiöne-och kostnadsutveckingen innebär. Den indragning av skatteunderaget för juridisk person, dvs boagsskatten, som den borgeriga regeringen genomförde kommer också att kvarstå tis vidare, trots sociademokraternas fräna kritik då den besutades. Kje-Oof Fedt understryker att det gäer att öka produktiviteten i kommunerna, att omprioritera och effektivisera inom ramen för i stort sett oförändrade resurser. Så ångt är at gott och vä. Och det är kanske för mycket begärt att en sociademokratisk finansminister i nuäget ska våga gå ängre. Likafut behövs ännu mera genomgripande insatser om kommunernas ekonomiska svårigheter ska kunna bemästras. Det är nödvändigt att införa ett kommunat skattestopp. Finansministern avvisar det av hänsyn ti den kommunaa sjävstyresen. Ändå vet han att höjda utdebiteringar inte öser några probem utan bara gör ont värre. Ett skattestopp kunde snarast ge veka kommunamän råg i ryggen, stärka deras motståndskraft mot nya utgiftsökningar. stoppets betydese för den kommunaa sjävstyresen skue dessutom i praktiken bi begränsad och mer än vä uppvägas av den ökade frihet kommunerna fick om staten minskade detajstyrningen av dem. Vidare måste en större de av den kommunaa servicen avgiftsfinansieras. Det kan många gånger bi enda möjigheten för en kommun att erbjuda vissa tjänster. Samtidigt måste en förutsättningsös prövning av aa kommunaa åtaganden göras. Somigt kan säkert tas bort. Vad säger att det som var motiverat för kommunerna att syssa med för ett par decennier sedan ovikorigen är det i dag? Det bör utan större svårigheter gå att privatisera dear av den kommu naa verksamheten. Kommunerna bör t ex i större utsträckning anita fristående entreprenörer för gatuarbeten, transporter och annat. Ju mer konkurrensen utnyttjas, desto ättare kan kommunerna håa kostnaderna nere. Ett vikor för att kommunernas ekonomi ska kunna håas under kontro är givetvis att de förtroendevada verkigen inser ägets avar. Ingen utgift, stor eer iten, får ängre tas för given. Knapphetens kaa stjärna måste under överskådig tid präga det kommunaa budgetarbetet. Kommunernas - och kommunamännens - sötebrödsdagar är sut.

2 119 Fedt efter Lidbom Sociademokraternas 70-ta färgades rött av b a idbommeri. Decenniet tidigare hade sociademokraterna gjort av med statens aa pengar. Reformerna under 70-taet fick inte kosta pengar och då utnyttjade man Lidbom. I aa sammanhang kunde den fyhänte hovrättsjuristen ordna ti en ag. Under 80-taet tvingas man återgå ti de ekonomiska åtgärderna. Men nu inte för att göra av med statens pengar utan för att kompensera det söseri som man tidigare gjorts sig skydiga ti (och som bättrades på av fyra borgeriga regeringar). Nu har Pame Kje-Oof Fedt ti sitt förfogande istäet för Car Lidbom. Överat och i aa sammanhang är det Fedt som riggar ti de poitiska försagen. Det Lidbom under 70-taet gjorde med vår agstiftning kommer Fedt under 80-taet att göra med vårt ekonomiska system. Som en teknokratins eefant kommer han att kiva omkring i den porsinsbutik som vårt svenska samhäe utgör. Det bir inte ätt att av de skärvor som återstår foga samman at ömtåigt som gått i kras. City-akuten Starten för den första privata akutmottagningen, den s k City-akuten, i Stockhom bev en stor framgång. Reaktionerna från amänheten var ti övervädigande grad positiva. Åratas irritation över väntan och dåig service inom den offentiga sjukvårdens akutmottagningar väde fram via radio och tidningar. Förhoppningsvis har det gjort intryck på de ansvariga inom andstingen runt om i andet. Kunden har atid rätt är ett taesätt som brukar användas inom den marknadsberoende deen av vår ekonomi. Kunderna är mest tii besvär är atför ofta reaktionen inom monopoföretag som inte får sina pengar från kunderna utan från skattebetaarna. Den reaktionen beror inte på att människorna inom den offentiga serviceapparaten är dåiga människor. De är naturigtvis som andra människor. Men vi människor är sådana att vi anstränger oss ite mer och bir ite vänigare om vi vet att den person som vi betjänar är en kund vars vävija vi är beroende av för vår utkomst och våra viaamorteringar. Det fina med privat sjukvård (iksom privata företag överhuvud taget) är såedes i första hand inte att den är privat utan att den är marknadsberoende. Att det sedan visat sig att man måste ha privata företag för att företagen verkigen ska bi och förbi marknadsberoende är en annan sak. Ehuru ika viktig. Narkotikan Inom kort kommer regeringens särskida narkotikakommission att presentera sina försag. Som atid tidigare kommer det att bi fe. Man inbiar sig tydigen att det är en kombination av studiecirkar och teefonavyssning som skaösa narkotikaprobemet. Narkotikaprobemet är att människor använder narkotika. Om man ska ösa probemet är det rimigen i första hand detta man ska ingripa mot. Den som använder narkotika ska tas om hand. Han ska straffas och han ska vårdas. Hur konstigt det än åter så kan man

3 120 spränga hur många stora narkotikaigor som hest utan att det hjäper. Det finns atid nya "företagare" i narkotikabranschen som är beredda att etabera sig i Sverige. Om man däremot effektivt straffar den som använder narkotika - och ämpigen kombinerar detta med vård - försvinner marknaden för narkotikaigorna. Och då försvinner också igorna. Namninsaming för fred U n der sitt besök i Hesingfors i februari sade statsminister Pame ti svenska TT, att det vore utomordentigt oyckigt om Nato pacerade ut mededistansrobotar i Västeuropa. "Och ryssarna gör ett verkigt misstag om de tror att fredsröresen i väst ska görajobbet för dem." Det är ett märkigt uttaande. Oof Pame varnade ryssarna för att tro att det räcker med vad fredsröresen uträttar för dem. De måste göra något sjäva också. I sak förkarade han atså att fredsröreserna arbetar ti rysk förde, eer för rysk räkning. Detta är precis vad många förnuftiga människor i Sverige bivit övertygade om. Genom sin medvetet eer omedvetet ensidiga poitisering arbetar fredsröresen emot vad den sjäv anger som sina avsikter. Det är bra att detta bivit sagt. Vä vore om också Svenska kyrkan vie yssna. Dess namninsaming för fred är nämigen en parodi. I vissa kyrkor med kyrkoherdar, som kan säga ifrån, finns inga insamingsistor, kanske iband därför att insamingen, trots vad ärkebiskopen veat göra gäande, riktar sig också mot Sveriges försvar. I atför många kyrkor igger dock istor utagda. Även små barn, som nyss ärt sig skriva sina namn, uppmuntras att skriva på, ja, uppmanas att göra det. I regerna för in samingen finns kart angivet att inget hinder härför föreigger, men vems åsikt företräder barnen? Redan detta sätt att sama namn gör att insamingen inte kommer att ge uttryck för en ansvarig opinion. Värre är att ingen som hest kontro finns mot att samma person skriver på fera gånger. Det går bra att gå från kyrka ti kyrka. Aa namn kommer att räknas med samma tifredsstäese. De som sköter insamingen skue också kunna bunda för att viiga händer kan skriva på hur många gånger som hest, och med vika namn som hest. Ändamået är ju gott, och hur ståtigt bir det inte att få överämna en tjock saming istor ti FN s generasekreterare! Men innan detta sker, bör ärkebiskopen och~ ansvariga biskoparna med sina egna namn och underskrifter intyga, att intet ohederigt eer oämpigt före kommit under insamingen. Om sådana förkaringar inte är föreniga med deras egen heder och ära, återstår vä bara att bränna istorna i tysthet - och att debi tera kyrkfoket för havda utgifter. Vika ska få rösta? Den sociademokratiska regeringen har tisatt en kommitte, som skaämna för sag om att ge invandrarna rösträtt i riks dagsvaen och samtidigt begränsa röst rätten för svenska medborgare som är bosatta utomands. Naturigt nog har det föranett beskyningar mot partiet för att vara ute i egoistiska ärenden. Man vet ju att merparten invandrare är sociaister och att de festa utandssvenskarna sympatiserar med något av de borgeriga par tierna. Justitieminister Ove Rainer har c r

4 121 dock i en artike i Svenska Dagbadet (ob m) tibakavisat vmje misstanke om att sådana bevekesegrunder skue igga bakom. För närvarande kan de. invandrare som kommer från andra nordiska änder bi svenska medborgare och därmed få rösträtt ti riksdagsvaen efter tre år. För utomnordiska immigranter är motsvarande tid fem år. Det bir atså vid högst två ordinarie riksdagsva som invandraren inte kan deta. Vad regeringen nu åsyftar är att ge rösträtt även ti personer som av en eer annan anedning inte vi bi svenska medborgare men som ändå önskar bo i Sverige. Eftersom rösträtten normat är knuten ti medborgarskapet skue dessa invandrare då få rösträtt i två änder. Kommitten ska dessutom överväga om inte utändska medborgare även ska bi vabara ti Sveriges riksdag. Det skue betyda att de i princip skue kunna bi edamöter även av de för vår nationea säkerhet viktiga utrikes- och försvarsutskotten - utan att vara svenska medborgare. När det gäer utandssvenskarna motsatte sig sociademokraterna änge kraven på att ge dem rösträtt. Nu vi partiet på nytt beskära den. I viket omfattning det bir och hur man ska gå ti väga återstår att se. Regeringens intentioner är betänkiga. Varför är det så angeäget att ge personer som inte vi bi svenska medborgare rösträtt i riksdagsvaen? Än mer obegripigt är varför utandssvenskarnas medborgeriga rättigheter måste rumphuggas. Många svenskar som verkar i andra änder gör vårt and stora, iband ovärderiga tjänster. Ska de nu som tack råka ut för någonting som måste uppfat- tas som ett sag i ansiktet? Det rimiga är att svenska medborgare och inga andra även i fortsättningen har rösträtt ti Sveriges riksdag. Ändringar av det sag som den nu tisatta kommitten fått i uppdrag att föreså uktar renodad partitaktik - regeringen får ursäkta! skudavskrivning U-ändernas och öständernas stora skuder ti de västiga bankerna och regeringarna utgör ett stort och akut hot mot västvärdens finansiea system. Varningarna om att en katastrof måste undvikas är många. Försagen om hur en katastrof ska undvikas är dessvärre färre. Ett försag har framförts av Feix G Rohaytn, mannen som edde saneringen av New Yorks finanser. Han har föresagit att kanske 300 mijarder doar av ändernas skuder skue omvandas ti ån på år ti 6 procents ränta istäet för att de nu öper med cirka 13 procents ränta och är på högt räknat fem år. Rohaytn medger, i sin artike i Business Week i viken han framägger sitt försag, att en sådan omförhanding av ånen skue medföra betydande kostnader som måste fördeas mean bankernas aktieägare, skattebetaare och änder. Sådana förhandingar skue bi svåra, skriver han med ett av årets understatements. Föjande räkneoperation visar vad en sådan förändring av vikoren skue innebära. Säg att ånen nu öper med en marknadsmässig ränta på 13 procent. Då är nuvärdet av ånen ika med skudsumman idag, dvs 300 mijarder.

5 122 Om ånen skue äggas om ti 6-procentiga 25-åriga ån skue den genomsnittiga ånesumman under den perioden bi häften av 300, dvs 150 mijarder doar (om amortering sker med ika stora beopp årigen). Räntevinsten för åntagarna skue bi 7 procent och 7 procent på den genomsnittiga åneskuden bir en årig vinst för åntagarandet och förust för givarandet på 10,5 mijarder. Det bir under hea ånetiden 25 gånger så mycket eer sammanagt 262,5 mijarder doar. Det betyder att den av Rohaytn föresagna senareäggningen av ånen i reaiteten innebär att ånen avskrivs med 88 procent. Rohaytn har säkert rätt i sin förmodan att förhandingarna bir svåra när banker, skatte.betaare och regeringar ska dea den förusten emean sig. Utandsskuden De senaste siffrorna visar att det svenska foket vid årsskiftet hade 03 mijarder kronor innestående på sina sparbanksböcker. Det är nästan exakt ika mycket som Sveriges utandsskud var vid samma tidpunkt. \ t