Dagens frågor. kontlikterna. Konflikter som leder till arbetsnedläggelse. äventyrar och undergräver vårt förhandlingssvstem."

Transkript

1 Dagens frågor Front mot vida strejker Det goda förhåandet mean parterna på den svenska arbetsmarknaden har varit en nästan egendarisk företeese. Respekten för givna utfästeser har gjort det möjigt att successivt och i stort se utan uppsitande strider trygga och bygga ut väståndet. Det är därför oroande att antaet vida strejker åter vuxit. Under mars månad bev det en rekordökning av amaet förorade arbetsdagar: första k vartaet 1979 tappades sammanagt på grund av vi da trejker. Motsvarande siffra för samma tid i Qo var 621. Motiveringen ti konfikterna har mestades varit a ~änstemännen skue haft en gynnsammare öneutvecking i de okaa förhandingarna och att öneskinaderna skue ha ökat under den nu gäande avtasperioden. I detta sammanhang är det av mindre intresse om missnöjet är berättigat eer inte. Vida väsentigare är a det uneer inga omständigheter får betraktas som godtagbar anedning ti avtasbrott. Föjaktigen var det tifredsstäande att LO-chefen Gunnar Nisson insåg van det hö på att bära hän. e gemensamt uaande tisammans med SAF:s Oof Ljunggren och PTK:s Ingvar Seregard i början på apri tog han bestämt avstånd från de avtasstridiga konfikterna. Där poängterades b a: "SAF, LO och PTK vi starkt framhåa vikten av att ingångna avta hås. Störningar i företagen genom vida konfikter minskar företagens önebetaningsförmåga. Av dessa skä tar både fackföreningsröresen och arbetsgivarsidan tarkt avstånd från de vida kontikterna. Konfikter som eder ti arbetsnedäggese under gäande koektivavta äventyrar och undergräver vårt förhandingssvstem." Det är kara verba. Det är bra au de sägs, även om det ä synd att det ska vara nödvändigt. A erfarenhet visar ju au samtiga parter förorar på vida konfikter. På kort sikt och i speciea ägen kan de strejkande kanske pressa fram vissa fördear. Men oio\ Iiga stridsåtgärder gynnar huvudsakigen poitiska extremister och muvaderiet på arbetspatserna. Mest betänkigt är dock att de eder ti at parterna på arbetsmarknaden inte ängre kan ita på varandra. En detycks vija bagateisera eer rent av ideaisera vi da strejker. Så skedde b a i samband med gruvkonfikten i början på taet. Somiga har t o m försvarat den strejk som ett anta assistenter vid Stockhoms äns anestings behandingshem för psykiskt och sociat handikappade drog igång i apri. Ett bekämmande intryck ger de krav som vissa LO-ansutna stät på Gunnar Nissons avgång därför at han gjorde sitt uttaande om de vida strejkerna tisammans med ~änstemännens och arbetsgivarnas företrädare. Är LO-chefens åsikter feaktiga, nå så taa om det då och motivera varför! Är de däremot korrekta kan det inte vara fe att ägga fram dem i säskap med andra. S)npunkterna bir inte sämre för det. Aa avtasförhandingar består i att ge och ta. Ingen part kan omedebart få igenom aa sina krav. Många yrkanden får tas upp på nytt i kommande omgångar. Det är då de ska aktuaiseras. Det är då parterna har möjighet att utnyttja konfiktvapnet om ingenting annat hjäper - men ime när som hest under öpande avtasperiod. Vida strejker måste bekämpas. De får inte bi önsamma. Spartips för AMU Ett sätt at försöka.-åda bot på a rbetsöshe-

2 203 ten band ungdomarna är att förbättra deras vrkesutbidning och därmed deras chanser ti arbete. Arbetsmarknadsutbidningen (AMU) ordnar dät för "bristyrkesutbidningar" vid ca 50 AM U-centra över hea andet. I Hägernäs i Stockhoms förorter finns tex en ettårig sekreterarkurs för ungdomar som fyt 20 åt och genomgått 3-årig gymnasieinje med betyg i engeska och tyska eer franska eer äger motsvarande kunskaper. Detagarna får 150:- kronor per skoarbetsdag och gratis kursmateria. Bidraget är skattepiktigt. Det egendomiga är emeenid att AMU nu håer på att konkurrera ut motsvarande kurser inom den vaniga ungdomsskoan och den kommunaa vuxenundervisningen. AMU:s kurser är ju i första hand avsedda för arbetsösa ungdomar men även andra tas in om pats finns. Personaen vid arbetsförmedingarna har i rege fått instruktioner att i första hand informera om AMU:s kurset och först därefter om övriga utbidningsmöjigheter. Resutatet har mycket riktigt inte åtit vänta på sig. Den sekreterarkurs med motsvarande inträdeskrav som anordnas vafje år vid Fridhemspans gymnasium i Stockhom har nu fått brist på eever. Tidigare sökte eever från hea andet hit. Kursen fick ofta dubberas. På gymnasiekursen får eeverna gratis undervisning men ingen betaning under utbidningen. De kan söka studieån men får sjäva betaa kursmateriaet. Många börjar därför på sekreterarkursen vid Fridhemspans gymnasium och hoppar sedan över ti AM U-kursen efter någon månad. Givetvis är det förenat med ika stora kostnader för det amänna att fortsätta Fridhemspanskursen med hava antaet eever som om aa vore kvar. Det är vä inte meningen att AMU ska konkurrera med redan existerande och vä fungerande yrkesutbidning. AMU-kurserna måste reserveras för arbetsösa ungdomar som är i verkigt behov av denna yrkesutbidning. Det behövs en grundig översyn i besparingssyfte av arbetsmarknadsutbidningens hea nuvarande skosystem. Man måste först undersöka om man inte kan utnyt~a redan befintiga skoresurser innan AM U-centra tiåts starta at fer kurser. Det nuvarande systemet är ett söseri med skattemede. Poisbristen Åtskiiga omständigheter har på sista tiden bidragit ti att göra poisens ro i samhäet aktue. Här i Svensk Tidskrift kan vi hänvisa ti Håkan Winbergs artike i nr 3 i år, med taande siffror om ökad brotsighet, b a genom inbrott och vådsbrott. Bank- och affärsrånen har ökat ti den grad att en påhittig joumaist hade goda skä att föreså en ny fast rubrik i dagstidningarna: Dagens rån! Tunnebanevådet i Stockhom (b a skadegörese för O mijoner per år!) fick änge fortgå utan att vare sig massmedia eer myndighetema förefö särskit ia berörda, men så begärde facket vid SL åtgärder - b a i form av stängning av tunnebanestationer, där vederbörande persona brukade råka särskit ia ut - och då bev resutatet verkigen en viss forstärkning av bevakningen. Kanske mest beysande för poisens ro är ti sist ett meningsutbyte i D mean Eva Moberg - med b a beskyningar mot poisen för hänsynsöshet mot demonstranter - och en poisanstäd kontorist, Eivor Nisson, som försvarade poisen, speciet huvudstadens pois. 1 : : i

3 204 Eivor N isson påtaade i sin inteigent skrivna inaga b a massmedias ensidigt kritiska syn på poisarbetet: varje itet misstag, som poisen göt eer påstås göra, basuneras ut - utan a man bekymrar sig om att påpeka den vanskiga situation, i viken vederbörande tvingats ta ti hårdhandskarna. Om demonstrationerna - där poisens insats särskit väcker Eva Mobergs misshag - gör poisskribenten det högst t eaistiska påpekandet att för många är demonstrationer festiga, roiga tistäningar med särskid atmosfär av gemenskap och entusiasm, de ä t rent av så roiga att somiga vi vara med om samma sak om och om igen. Ti sut bryr de sig knappt om vad de demonstrerar för, bara de får demonstrera. Hon kunde ha tiagt, att - det vet både poiser och andra - ti demonstrationerna gärna ansuter sig fok, som adees oavsett demonstrationens syfte begagnar tifäet att skräna och göra ofog på e sä, som man inte skue våga sig på mera enskit. Adees oavsett vad orsakerna djupast sett kan vara ti den ökade brottsigheten och den förvånande aggressiviteten hos en de befokningseement, står det utom tvive, att vad som krävs är ökade poisresurser. Här verkar det som om - av orsaker som den utomstående har svårt att förstå - departement och övriga myndigheter iakttagit en återhåsamhet som är att bekaga. Det är kart, att det är :>äst a ha poiser med sedvanig grundig poisutbidning, men i en tid av både ökande brottsighet och stot ungdomsarbetsöshet, även band tämigen väutbidade yngre, ter det sig besynnerigt, att man efter fet a år inte kan få fram pois eer vaktpersona, som kan stoppa bråkmakarna i tunnebanan i huvudstaden eer på iknande stäen. E särskit bekymmer är vakanserna mom Stockhoms poiskår, beroende på au stockhomspoiserna, b a på grund av huvudstadspubikens otreviga instäning, söker sig ut ti andsorten. Här borde det inte vara omöjigt för handingskraftigt fok i departement och poisorganisation att med oika mede få en ändring ti stånd. Offentigt framförda ord av uppskattning och fortroende gentemot poisen från poisväsendets högsta måsmän kunde vä också ha sin betydese i sammanhanget. Utrikesministern taar Gjordes en utfrågning inom den svenska amänheten om vem som i dag är utrikesminister och atså ansvarig för Sveriges förhåande ti främmande makter, skue resutatet bi nedsående, åtminstone för utrikesministern sjäv. Hr Bix gör ändå sitt bästa for att visa upp sig. Han taar, ofta och änge. Sedan ger hans departement ut hans ta i stenci, i tryck, sutigen i översättning. At deta kostar pengar, som används ti ingen nytta, men det kostar också tid, eftersom det hör ti ordningen att hr Bix med regebundna meanrum ska ta upp tid för riksdagen. Visserigen är det få som där yssnar på honom och ännu färre som äser honom, men i aa fatar han pats för annat och viktigare. Går man igenom den 17 sidor ånga maskinskrivna regeringsdekaration, som han framförde den 12 mars i år, ska man finna att där inte finns ett ord av någon som hest betydese föt vare sig oss eer andt a.!\en pattityderna trängs. "Förhåandet mean Förenta Staterna och Sovjetunionen prägas ännu i mycket av fruktan och misstro beträffande motpartens avsikter." Om Iran säg naturigtvis att shahens regim misskrediterats, och där har "kraven på demokrati, re-

4 205. spekt för mänskiga rättigheter och en utveckingspoitik grundad på ekonomisk och socia rättvisa haft vårt sjävkara stöd". Det visste vi ärigt taat inte. Har det neutraa Sverige stött motståndsröreserna, de kommunistiska och de isamska i Iran, och när besöt riksdagen det? Med resutaten är dock hr Bix ganska nöjd. "Det gäer nu for de nya makthavarna att positivt ta tivara de krafter som frigjorts genom resningen och föra en i verkig mening framstegsvänig poitik." Hur gad bör inte den nye isamitiske makthavaren vara över dessa goda råd! Hur måtte han inte ha sett fram emot att få veta hur han ska bete sig! Var också hans forsta försök att bestämma om kvinnornas kädedräkt betingat av anvisningar från Sverige? Ty den medetida rättskipning, som är under införande i det framstegsväniga andet, kan vä inte ha framagts med stöd av vår agkunnige utrikesminister? På sätt och vis är emeertid anvisningarna om hur freden mean Israe och Egypten ska utformas det som överraskar äsaren mest. Det förefaer rent av som om president Carter, för att inte taa om de båda kontrahenterna sjäva i de respektive anden, inte tagit hänsyn ti vår utrikesministers tankar. säkerhetsrådets båda resoutioner 242 och 338 måste forbi grundvaarna för den varaktiga ösningen av Meanöstern-frågan, äser man. Om vi inte har adees fe, innehå er dessa resoutioner säkerhetsrådets stäningstaganden efter sexdagars-kriget. Enigt dem skue Israe frånträda sina erövrade områden, inkusive östra deen av Jerusaem och Västbanken. Så vitt vi kan finna, har man nu gått förbi resoutionen 242 med tystnad. Trots hr Bix har den på något vis inte känts aktue. Inom UD, och inom dipomatiska kretsar i amänhet, vet man naturigtvis att ta av det här saget hås utan att någon fäster sig vid dem. Men den beskäftighet, som prägar det här citerade anförandet - och ytterigare citat kunde man pocka på varje sida i taet - är trots at något nytt. Den betecknar en kvaitetsförsämring, som är ganska påfaande. Hr Usten, som enigt aa bedömare utmärks för sunt förnuft, kunde kanske bidraga ti att höja standarden genom att förmå sin utrikesminister att skära ned eer, here, avstå från sina anföranden. sjukvården näringspoitisk hjäpgumma? Vid a offentig upphanding är den grundäggande principen att köpa ti ägsta pris. Detta under förutsättning att produkten i övrigt fyer uppstäda krav. Risk finns emeertid nu att man inom andstingen kommer att tumma på denna princip. Försag finns om att näringspoitiska och syssesättningspoitiska faktorer ska vägas in i besuten vid antagande av everantörer ti andstingen. Om detta genomförs skue konsekvenserna kunna bi att de skatte- och försäkringsmede som avsätts för sjukvårdsändamå skue komma att indirekt användas att stödja företag med syssesättningssvårigheter. Dessutom sku e priskonkurrensen på marknaden avarigt skadas. Föjden kunde bi ökade kostnader för sjukvården. en skrift ti andstingsförbundets kongress i juni i år föresås att "upphandingsbestämmeserna ses över varvid frågan bör prövas om och hur närings- och syssesättningspoitiska principer ska kunna tiämpas". I skriften är argumenteringen för denna måformuering okar. Ingen beräkning finns över hur mycket sjukvården skue fördyras om ägsta-pris-poitiken övergavs. Inte heer finns något skrivet om de handespoi- : j r \

5 206 tiska konsekvenserna. För sjukvården, skattebetaarna och näringsivet kan detta bi en dyrköpt erfarenhet. sjukvårdens uppgift måste vara att ta hand om sjuka människor och inte sjuka företag. Ett grundskott Trots a kritik och aa oyckiga erfarenheter fortsätter skoöverstyresen sin reaktionära poitik. Den jämikhetspoitik nämigen, som i teorin ska eda ti att aa barn får samma kunskaper och bir ika duktiga, men som i praktiken missgynnar barn från hem med åg studiemotivation och priviegierar vad som förr i värden kaades "bättre mans barn". Vore vi i denna tidskrift reaktionära skue vi atså vara fua av förtjusning över Birgitta Uvhammars och hennes koegors sko poitik. Den skapar en sig sjäv förnyad bidningsaristokrati rekryterad från sociagrupperna I och II, medan barnen från grupp III redan i skoan begränsas i sin inteektuea utvecking och si kunskapsförråd så starkt att de från början inriktas på samhäets ägre befann inga.-. Ty hur mycket jämikhet vi än har, är och bir det skinad mean en fygkapten och en fygvärdinna, en byråchef och en vaktmästare, en äkare och ett sjukvårdsbiträde. Nu är vi inte reaktionära utan varma anhängare av tanken att va1je barn ska ha sin chans att utvecka sina anag och att förädrar och skoa ska arbeta för detta tisammans. skoöverstyresen vi det också, men tror att det bäst sker i en skoa med små krav och ringa frihet för individen att sjäv forma sina egna studier. Om aa får samma utbidning bir aa ika bra, det är en av SÖ:s besynneriga trossatser. Mot den stupida envishet, med viken SÖ bedriver denna poitik, har nu forskare och skofok i snart två decennier kämpat förgäves. Tyvärr måste man befara att inte ens det sannskydiga grundskott, som en skickig forskare nyigen tifogat SÖ:s skoprogram, kommer att eda ti en kursändring. De ma forskningsresutat det här är fråga om kommer inte från någon på den fi stud-nivå, som i Sveriges Radio brukar utnämnas ti "forskare", utan från något så seriöst som en doktorsavhanding. ett tiota år har Siv Fischbein föjt 300 tviingpar genom deras skogång och därefter. Fischbein påpekar nu att een nya äropanen för grundskoan innehåer två oföreniga grundtankar: ) Skoan ska ge aa eever ett visst mått av gemensamma baskunskaper, och 2) varje eev ska ges stor frihet att sjäv väja vad han eer hon vi syssa med. Hennes sutsats är a det senare kommer sannoikt att eda ti ännu större skinader emean eeverna än vi har i dag. Hon rekommenderar i stäet oika behanding av eever med oika förutsättningar, intressen och evnadsvikor. Det tror hon dessutom eder ti större jämikhet. Det tror vi också. Summan på hennes text är att det gäer att acceptera att individer utveckas oika och att variationen är en tigång både i skoan och i samhäet. Detta, menar hon, förutsätter en mycket fexibare skoorganisation än vi har i dag. Resutaten är inte överraskande. På amänna erfarenhetsgrunder har man inom forskning och poitisk kritik av SÖ hävdat ungefär detsamma. Det värdefua med undersökningen är att empiriken kompetterats med en högkvaitativ vetenskapig anays av ett i hög grad givande materia.