:373. Motion. av han Svanström och Bengt Bengtsson om psykiska skador i samband med rån

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "1977178:373. Motion. av han Svanström och Bengt Bengtsson om psykiska skador i samband med rån"

Anita Håkansson
för 7 år sedan
Visningar:

1 Il Motion :373 av han Svanström och Bengt Bengtsson om psykiska skador i samband med rån Vid tillämpningen av gällande arbetsmiljölag och i andra sammanhang förtjänar problem och förhållanden som sammanhänger med den tilltagande förekomsten av väpnade rån mot banker och postanstalter att särskilt uppmärksammas. Under senare år har antalet väpnade bankoch postrån i vårt land ökat kraftigt. Sedan 1960-talet har sådana rån per år u p p gått till följande: Bank- och posu ån /967-/977 Ar Bankrån Postrån Summa rån (l :a halvåret) Den relativa andelen rån ökar under årens senaste del (4:e kvartalet). För hela år 1977 kan därför förutses ca 200 rån. Samtidigt har sprängningar m. m. av bankboxar sedan år 1976 nästan blivit en vardagsföreteelse. Dessa rån och sprängningar synes regelmässigt utföras antingen av den organiserade brottsligheten, på sistone även med anknytning till terrorverksamhet för att finansiera denna, eller av narkomaner får att skaffa medel till deras narkotikainköp. Mångmiljonbelopp har på detta sätt på senaste åren berövats vårt samhälle. Samtidigt har övriga egendomsbrott vuxit i sådan omfattning att de i storstadsregionerna blivit polisväsendet övermäktiga och med fört svåra för! u st er för ens k i Ida, företag och försäkringsinrättningar. Ä ven här rör det sig uppskattningsvis om mångmiljon belopp. Orsaken torde även i dessa fall vara att söka i den ökade organiserade brottsligheten och i narkomaners behov av snabba likvida medel för att finansiera sitt missbruk. Såväl bankoch postrånen och boxsprängningarna som egendomsbrotten har ställt myndigheterna inför svåra och ännu inte lösta problem i vad gäller både brottens förhindrande och deras beivrande. l nfargningen av sedlar vid

Under senare år har antalet väpnade bank- och postrån i vårt land ökat kraftigt.

2 ot. 1977/78: boxsprängningar är emellertid ett steg i rätt riktning. De sa brott har utöver problem för myndigheterna inneburit ekonomiska förlu ter för en kilda människor samt uppenbart hot och direkt skada till liv och lem. Detta enare gäller inte bara berörd bankoch postpersonal utan också helt oförskyllt den allmänhet som råkat befinna sig i de för rånen utsatta lokalerna. Det är bra att våra myndigheter genom tekniska och andra åtgärder söker förhindra och beivra bankoch postrånen. Det är heller inte denna del av problematiken som föranleder min motion utan frågan om vad som görs eller bör göras i förebyggande syfte. Bank- och postpersonal samt allmänheten måste bättre informeras om hur man bör förhålla sig vid rån. Hur omhändertagandet och rehabiliteringen av de av rån per onligen skadedrabbade människorna skall ske måste också övervägas. På informationsområdet är föga åstadkommet, och påtagliga brister synes vara för handen när det gäller åtgärder i anslutning till de p ykiska skador om rånupplevel en ofta ger upphov till ho de drabbade. De fysiska skadefallen är vår jukvårdsorganisation i allmänhet kapabel att sköta. Däremot förefaller man icke tillräckligt ha ob erverat. tagit hand om och åtgärdat de psykiska skadefallen. som merendels lämnas åt sig själva att efter bästa förmåga jälvläka". l vad särskilt gäller bankoch postpersonalen är det här både en arbetsmiljöfråga och en fråga om företagshälsovård i vid mening. De faktiska bristerna i detta ammanhang bör med det snaraste rätta till. Arbetsmiljökraven torde i ökad utsträckning kunna tillgodo es genom förbäurade tekniska anordningar av skydds- och alarmeringskarak tär. Information måsteges till berörda grupperom hurdeskall förhålla ig i händel e av rån, och den bör innefatta också nödig upplysning om den psykiska chockupplevelse som el! väpnat bank- eller postrån innebär för de drabbade. Vilka följderdenna upplevelse kan få samt hur man kan få hjälp au bemästra dessa bör också ingå i informationen. Företagshälsovården borde i fortsättningen kraftigare inriktas mot att ta hand om och behandla inte bara de uppkommande fy i ka kadorna utan även de vid rån regelmässigt uppträdande psykiska kadorna samt rehabilitera även dessa skadefall. Anvisningar och resurser härför bör skapas. Förekommer det över huvud taget psykiska skador i amband med bankoch postrån? Det hör man aldrig talas om. ej. det har aldrig talats om skador. ty myndigheter och företag har föredragit au tiga om dem. Och de drabbade har sällan aktualiserat sina problem utan tigit och lidit. Det är ofta vårt au få besked om reaktioner i sådana fall. menjag vill citera eu brev som har skrivits av en banktjänsteman efter el! rån: El! rån är en högst otrevlig upplevelse! Vi samtliga på kontor 19 hoppas innerligt au vi kommer au slippa sådana händelser i fortsäuningen. Trots au rånet i ---var relativt odramatiskt utan skoulos ni ng och utan all rånaren bar någon ma k som troligtvis gör hela situationen ännu mer skrämmande.ja. trot delta var det mycket ruskigt! Vi hade ju uppenbarligen

Detta enare gäller inte bara berörd bank- och postpersonal utan också helt oförskyllt den allmänhet som råkat befinna sig i de för rånen utsatta lokalerna.

3 Ii ot. 1977/78: en oberäknelig narkoman framför oss. som var i desperat behov av pengar. Dessutom hotade han att han hade ett vapen innanrör jackan. Känslan som då uppstod gjorde att man blev både arg och ledsen men framför allt blev man chockad.'.'.'' Det hela var över på ett par minuter, polisen kom till platsen, vi blev utfrågade om hur rånaren såg ut etc. Stämningen var uppskärrad! Nåväl, när man kom hem på kvällen släppte spänningarna och man grät och förbannade rånaren som hade skrämt oss så. Personligen upplevde jag att jag blev väldigt misstänksam mot alla strökunder som kom in på kontoret. l varje person som kom in lite för fort eller hade häftiga rörelser såg man en rånare. Manliga kunder som hade plånboken i kavaj ns bröstficka och stod i begrepp att ta fram den. gjorde att man fick hjärtat i halsgropen... Man misstänkte genast att det var en pistol han skulle ta fram. Dessutom såg man rånaren på stan. trodde man, och så blev man överdrivet rädd när man mötte skumma typer i största allmänhet. Tiden läker alla sår, javisst, man trubbar av de vassa kanterna på otäcka händelser man varit med om. Dock finns det för alltid en vass udd kvar... Tyvärr. l mitt fall har det resulterat i magkatarr som inte vill ge sig... Problemet är inte begränsat bara till dem som blivit direkt psykiskt skadade. Ä ven sådan personal som varit utsatt för ett rån och inte tagit direkt psykisk skada av det har en psykisk belastnin[{ att dras med i framtiden. De går sannolikt till sin bank eller post och är rädda. rädda att det hemska skall hända igen. De har svårt att hantera sin rädsla, då ingen hjälper dem med den. Det är uppenbarligen något fel när människor i djupaste fred skall behöva gå till sina arbeten och vara rädda för sin säkerhet' Vad är det då för psykiska skador som kan bli och ofta blir konsekvensen av ett upplevt, väpnat rån? Ett sådant rån innebärett plötsligt, oväntat lil shot för de utsatta. På ett sådant reagerar vi människor med rädsla. Rädsiereaktionen är generell hos normala människor och tar sig både fysiologiska och psykologiska uttryck. Rädslan och ångesten finns där fortsättningsvis hela tiden och aktualiseras i full styrka varje gång människan på nytt går till sitt arbete och är rädd. Som konsekvens härav gräver sig neurosen allt djupare in och blir därigenom alltmer svårbotad. Likheten med stridsneuroserna i krig är påtaglig. l det förlängda perspektivet kan det ligga mental invaliditet. Av lämnade redogörelser framgår tydligt ovan beskrivna bild. och utgående från denna borde det vara möjligt att bedöma om det gäller rädsleeller ångestneuros. Tas ett sådant fall om hand med riktig behandling, både fysiskt och psykiskt, kan tillståndet erfarenhetsmässigt snabbt och definitivt hävas och neurosen hindras att befåsta sig. Är man förberedd på sina egna psykiska och fysiologiska reaktioner i rädsleupplevelsen. bidrar detta verksamt till att förhindra uppkomsten av en neuros. Själva rädsiereaktionen kan däremot inget förhindra, den är en biologisk nödvändighet utanför vår viljas kontroll. Den har till syfte att öka vår förmåga att bemästra hotsituationen. Underlag för information till bankoch postpersonal och till allmänheten om förhållningssätt och reaktioner i samband med bankoch postrån bör framtas av arbetarskyddsstyrelsen och därefter i samråd med nämnden för

'.'' Det hela var över på ett par minuter, polisen kom till platsen, vi blev utfrågade om hur rånaren såg ut etc. Stämningen var uppskärrad!

4 ot. 1977/78: samhällsinformation på lämpligt säl! delges de berörda. Forskningsmässiga resurser måste beredas vederbörande myndigheter för att klarlägga med bankoch postrånen sammanhängande fysiska och psykiska problem och för all föreslå effektiva skyddsåtgärder och lämplig psykisk efterbehandling. Myndigheters och företags ansvar torde framgå av arbetsmiljölagen. men det är synnerligen viktigt all i rånsammanhang även psykiskt skadade fär riktig vård. Med hänvisning till det anförda hemställs al! riksdagen hos regeringen anhåller l. al! personer som vid bankoch postrån befarats ha utsaus för psykiska skador erhåller riktig vård, 2. al! forskningsmässiga resurser ställs till myndigheternas förfogande för undersökning av problem i samband med rån, 3. att arbetarskyddsstyrelsen i samråd med nämnden för samhällsinformation ges i uppdrag att informera personal och allmänhet för undvikande även av psykiska skador i rånsituationer. Stockholm den 17 januari 1978 IVAN SVANSTRÖM (c) BE GT BENGTSSON (c)

och lämplig psykisk efterbehandling. Myndigheters och företags ansvar torde framgå av arbetsmiljölagen. men det är synnerligen viktigt all i rånsammanhang även psykiskt skadade fär riktig vård.

6 GOT AB 57 loj Stockholm 1977

Relevanta dokument

Nr659. l. Hustruns släktnamn bör kunna användas såsom makarnas gemensamma. Mot. 1971:659 7

Nr659. l. Hustruns släktnamn bör kunna användas såsom makarnas gemensamma. Mot. 1971:659 7 Mot. 1971:659 7 Nr659 av herr MöUer i Göteborg om rätt för makar att anta hustruns släktnamn, m. m. "När utskottsmajoriteten vill gå ännu ett steg längre - och ett långt steg längre - och begär utredning