tillbaka igen Julens söta saker SUCCÉ FÖR

Transkript

1 SvJ svenska journaen, äkarmissionens Medems och organisationstidning nr 6 december 2014 Årgång 90 HYLLAR SIN DOKTOR Denis Mukwege har fått pris igen Först sås tänderna ut, sedan könsstympas man Lanoi fick fytta när hon vägrade SUCCÉ FÖR EKOLOGISKA GRÖNSAKER Ge bort en odingskurs Juens söta saker tibaka igen Maggan Edin har hava ivet i Tanzania krönika: Jag räknar ti tio tiggare ängs min korta promenad. En varje minut. annika hagström

2 innehå Vattenbrunn, Uganda 250:- 100:- Kyckingpaket, Burkina Faso 130:- 75:- Maggan Edin Mina syskon säger att jag måste suta eka bank. Jag kan inte hjäpa aa. 4 foto: Pernia Wahman december åring minns fykten I 2,5 år har hans syriska famij evt i fyktingäger i Bekaa-daen i Libanon. Små barn vet inte hur det är att bo i hus och för de ädre har ivet gått i stå. Ingen skoa, bara jakt efter ågt betada jobb. 14 Odar nu ättsåt Mitt i underskön natur igger samhäen med arbetsöshet, missbruk och hiv-smitta. Befokningen överever tack var bidrag från den sydafrikanska staten, bidrag som skapat passivitet. Men något börjar hända, utveckingsprogrammet Siyavuna inspirerar och Läkarmissionen stödjer. 24 Hjäpen når fram Läkarmissionen hörsammade snabbt ett nödrop från eboa-drabbade Liberia. Även utsatta i Irak och Fiippinerna har fått katastrofhjäp. 28 Stort jukryss Sista numret av Svenska Journaen 2014 bjuder på ett extra stort kryss. Hå ti godo! foto: håkan fank, Toreif Svensson, ZOA, Liberia Fotbo för fickor, Moçambique 200:- Grispaket, Nicaragua Det stora utbidningspaketet 50:- Fruktträd, Moçambique Behovet av att rensa ett ager har adrig varit större! I Läkarmissionens gåvoshop kan du köpa riktiga saker som verkigen gör skinad. T.ex. ger en gris för 200 kr sjävförsörjning åt en he famij i Nicaragua. Läs mer och köp hjäpen direkt på äkarmissionen.se Läkarmissionen har 90-konto och kontroeras av Svensk Insamingskontro Det är ätt att bi föramad av a nöd Att jobba på Läkarmissionen innebär att dagigen konfronteras med en annan verkighet än den svenska. Det är att bi påmind om att värden är stor, och att många ever under svåra förhåanden. Ändå måste jag säga att den här hösten har varit specie och det märks också i detta nummer av tidningen där vi skriver om fera stora katastrofer. Eboan härjar i Västafrika. I Irak kommer uthungrade människor på fykt från strider och i Bekaadaen i Libanon förbereder sig fyktingar från Syrien på en fjärde vinter i tät. Och i Lviv i Ukraina där Läkarmissionen stöder ett center för barn, känns framtiden osäker på grund av den pågående konfikten i andet. Det är ätt att bi föramad av a nöd! Men då tänker jag på personaen på Foyasjukhuset i Liberia som fortsätter gå ti jobbet, trots de extrema risker som det medför. Eer doktor Mukwege som fick Sacharov-priset i höstas, för det han gör för att hjäpa och upprätta de vådtagna kvinnorna i DR Kongo. Eer aa de barn som detar i Aktion Jukappen och vi ge jämnåriga i Ukraina, Modavien och Rumänien en god ju. Paketen är inte så märkvärdiga i sig, men de representerar mycket god vija och den där önskan som kanske barnen är ara bäst på att uttrycka. Att värden skue se annorunda ut. Att ingen skue behöva vara hungrig, frusen och rädd. I det här numret yfter vi Läkarmissionens gåvoshop Webaid ite mer än vanigt. Där finns en möjighet att Eva Nordenstam von Dewig Informationsansvarig på Läkarmissionen köpa gåvor som är med och förändrar ivet någonstans ångt borta. Något som gör tivaron ite bättre för en mamma i Tanzania, en famij i Liberia eer någon annanstans. Bra jukappar, gåbortpresenter eer bara bra ändå. Med denna tidning föjer också Svenska Journaen de 2 som är en kaender och jag passar redan nu på att önska er aa ett Gott Nytt 2015!

3 Tibaka ti sitt äskade Tanzania Sjuksystern Maggan Edin fyr svenska vintern för att hjäpa kvinnorna på Nkinga-sjukhuset q Maggan Edin Åder: 69 år. Famij: Fem syskon och syskonbarn med famijer. Bor: Vintertid i Nkinga i Tanzania och sommartid i Sona. Intressen: Fotografi, resor, käder, matagning, marknader. Köper tyger i Tanzania som bir ti dekorativa brickor och säjs av Skynket AB, pengarna går ti Nkingas vänner. Medem av Läkarmissionens huvudmannaråd som band annat väjer Läkarmissionens styrese. Oväntad taang: Skickig och snabb saomåkare, innan ryggskadan satte stopp för några år sedan. Kuriosa: Har för änge sedan sutat räkna hur många safariturer hon varit på. Aa gäster vi åka på safari och Maggan föjer snät med som guide. Maggan Edin har sytt sår i fickampans sken och räddat ivet på uttorkade barn. Och tack vare Maggan får svenska medicinstudenter möta vardagen på Nkinga-sjukhuset mitt i bushen i Tanzania. Text: Majken öst-söderund Nkinga, Tanzania. Värmen är tryckande, vi har åkt bi i åtta timmar från Arusha. Den sista vägsträckan omges vi av ett brunt dammon, medan jeepen studsar i svindande fart över gropar och ojämnheter. Vi har en bra bit kvar och det enda som tyder på att det ska igga ett speciaistsjukhus här i denna ti synes gudsförgätna obygd är estopar ängs vägen. Jag möter er med cyken, har Maggan gastat på den brusiga teefonedningen tre timmar tidigare då vi passerade den enda storstaden, Singida, på vägen neråt i andet. Hon dyker upp på sin röda cyke så fort vi kör in genom de hårt bevakade grindarna ti Nkinga-området. Detta är Maggans domäner. Det märks. I eva år jobbade hon som matron här, det vi säga högsta administrativa chef. Hennes ord väger tungt. Det är pingströresen i Tanzania, FPCT, som driver sjukhuset och aa anstäda är tanzanier. Den svenska personaen, förutom en tekniker, ämnade sjukhuset Men den tanzaniska staten bidrar bara med 28 procent av budgeten. Därför är sjukhuset fortfarande i starkt behov av driftsbidrag från Sverige, som förmedas band annat genom Läkarmissionen, enskida församingar och Nkingas vänner - en insamingsorganisation som Maggan varit med och startat. Maggans uppgift är att vara en änk mean Nkinga och Sverige. Strömmen av svenskar är fortfarande strid, det är speciaistäkare som gör punktinsatser, före detta missionärer Foto: Pernia Wahman och framförat studenter bivande äkare och sjuksköterskor som kommer hit och gör utandspraktik. Att intervjua Maggan är ungefär som att ägga ett pusse med bitar. Historierna triar ur henne som päror i ett trasigt pärhasband och minnesbiderna faddrar snabbare än den envisa myggan som då och då bryter in i judupptagningen från vårt samta. Vi sitter i det hus som bivit hennes. I köket förbereder hemhjäpen Rahei middagen, i trädgården utanför bommar bougainviea och snart ska juträdet stå i bom - det heter så på grund av de starkt röda bommorna. I bakgrunden hörs ett entonigt vissande från fågen som jag senare ska höra varje kvä i skymningen. För åtta år sedan fick Maggan avtaspension från sin tjänst på infektionskiniken på Karoinska sjukhuset. Sedan dess har hon tibringat aa vintrar här. Hon tihör sivergenerationen den som professor Bodi Jönsson nyigen skrev en bok om pensionärer med god häsa, gedigen kunskap, erfarenhet och ekonomisk frihet att äntigen göra det som de är bra på. Maggan tvekade inte ett ögonbick, hon återvände ti sitt äskade Tanzania, så snart hon kunde kvittera ut sin första pension. Det är tydigt att hon har en uppgift. Hennes teefon ringer oavbrutet eer också knackar någon på dörren. Just nu bor fem sjuksköterskestudenter från Sophiahemmet i grannhuset 4 Svenska Journaen Svenska Journaen 5

4 Nkinga Dodoma q Nkinga-sjukhuset Nkinga Referra Hospita, tidigare Nkinga Mission Hospita, började med missionärsparet Ester och Erand Jonsson som kom dit kom den första utbidade sjuksköterskan kunde sjukhuset, med 80 vårdpatser invigas och Ester och Erand Jonsson reste hem för gott. Med kängurumetoden kan även mycket små barn räddas ti ivet på neonataavdeningen. Maggan gäds över att bara två mammor är inagda just nu, tidigare var det många fer. Den preventiva vården både på sjukhuset och i byarna har haft effekt. Mödradödigheten har minskat dramatiskt på Nkinga-sjukhuset. För två år sedan dog 21 mammor, hittis i år har 11 dött. och två voontärer från PMU. Nästa vecka kommer ett studiebesök med äkare och sjuksköterskor från Sophiahemmet, sedan ännu en ku med studenter och veckan därpå ett anta speciaistäkare från Läkarbanken. Efter ju anänder nya gäster, men först av at ska Maggan hem och fira ju. Något hon inte gjort på många, många år. Maggan föddes 1946, ädst av tre syskon. Sina första riktiga minnen har hon från Häsingand, där pappan hade pastorstjänst i oika församingar. Maggan och hennes syskon fick en särskid pats i församingsbornas hjärta då deras mamma, bara 36 år gamma, dog i eukemi. Maggan var tio år. Hon minns nästan ingenting av mammans sista tid i ivet. Ingen av barnen fick besöka sjukhuset. När hon med pappas och iebrors händer hårt i sina såg orden Stina Edin med tryckbokstäver på kistan hade hon svårt att förstå att det var hennes mamma som åg där. Maggan Edin Göm inte att gädjen bor på den här kontinenten. Jag har adrig skrattat så hjärtigt som i Afrika. Jag minns att jag hade en ny jusbå kappa med rosa foder på begravningen. Jag och min bror gick efter pappa. Liasyster Maud fick inte ens vara med. Hon ansågs vara för iten. Som barn var detajminnet ett skydd från det stora oundvikiga som var för stort och för svårt att ta in. Först i gränsen ti vuxenivet kunde Maggan gråta och sakna sin mamma. Esa, som pappan gifte sig med och fick tre nya syskon tisammans med, kunde hon inte kaa för mamma innan hon var vuxen och på väg ut ti Afrika för första gången. Det taades inte så mycket om känsor. Pappa hade en naturig auktoritet. Vi äskade honom och gjorde som han sa, utan att ifrågasätta. När jag fyde 50 år hö han ett vackert ta ti mig. Då insåg jag att han sett och förstått mycket mer än han gett uttryck för. Som ung tyckte Maggan precis som nu om vackra käder, och om att prata och skämta. Pappan förbjöd henne strängt att ha med pojkar att göra innan hon fyde 18 år. I Stockhom på sjuksköterskeskoan fanns friheten, men också pappans ord internaiserade. En kristen ficka skue uppföra sig. Efter sjuksköterskeskoan fick Maggan snart en chefstjänst på infektionskiniken på Danderyd. Hon var effektiv, såg både heheten och detajerna och var adrig rädd för att säga vad hon tyckte. I Fiadefia, där hon hittade sin andiga hemvist, var hon den ständiga arrangören. Skidresor, gemensamma middagar, roiga upptåg. Maggan var edartypen som inte skydde arbete. När PMU Interife behövde en sjuksköterska ti Tanzania fick hon frågan. Hon behövde i stort sett ingen betänketid även om hon bävade för den ansvarsfua titen missionär. När hon berättade för sina vänner hemma i Edsbyn och Afta att hon skue åka ti Afrika, sa sig fera av dem änge ha vetat att hon skue bi missionär. Det hade varit het uppenbart för dem redan då hon var iten. År 1976 kom Maggan första gången ti Nkinga. Hon möttes av den finandssvenske äkaren Pee Wingren som efter bara några dagar sa: Maggan, du kommer snart tibaka hit som matron. Då hade Maggan svårt att tro honom, hon kunde ingen swahii och hade dåig ko på kuturen. Efter en månad på Nkinga skickades hon vidare ti Uyovu, norrut i andet, ti en finandssvensk missionärsfamij, Hege och Rea Homberg. Det var meningen att de skue ära henne både språket och kuturen. Det var något het annat än i dag. Jag fick cyka en mi för att få tag i kött, när famijen var borta var jag het isoerad. Ingen bi, ingen radio. Men det störde mig inte as. Har du adrig varit rädd? Rädd? Maggan verkar inte förstå fråga. Sjävkart har det varit svårt då jag inte vetat hur jag ska hjäpa. Hon har sytt fast öron, assisterat vid kompicerade förossningar då moderkakan ossnat och risken för dödsfa varit stor för både mor och barn. Iband har hon tvingats äsa i medicinsk itteratur hur hon skue åtgärda oika åkommor. I Sudan, där hon vistades en tid, fick hon som den enda i byn som hade bi, köra en skjuten pois många mi ti sjukhuset. Under tiden började han böda och hon fruktade för hans iv, men det vara bara att köra vidare. I gryningen kom de fram ti sjukhuset och poisen överevde. Att rädsan skue gäa henne sjäv, hennes häsa och säkerhet, är en tanke Läs mer & köp hjäpen på äkarmissionen.se som adrig tycks ha sagit henne. Visst finns det kriminaitet, men jag är inte rädd, jag har mött så mycket vänighet och värme. Jag har adrig ängtat hem och några avariga sjukdomar har jag inte haft. Efter den kommentaren räknar Maggan upp ett anta tropiska sjukdomar som hon haft, under tiden i Sudan gick hon ner tio kio i vikt. Göm inte att gädjen bor på den här kontinenten. Jag har adrig skrattat så hjärtigt som i Afrika. Då hon jobbade som matron kom hon säan i säng före midnatt. Arbetet och bekymren tycktes adrig ta sut. Hon ärde sig att gå snabbt, peka med hea handen och inte ge sig förrän hon fick besked. Men även då kunde vi skratta mitt i atihopa, det gjorde att vi orkade. Numera sipper hon at administrativt trasse och ansvar. Men käreken ti sjukhuset och människorna är inristad i hennes hjärta. Hon 6 Svenska Journaen Svenska Journaen 7

5 biden foto: tomas ohsson åter ingen komma undan ifa hon upptäcker något som verkar fe, det gäer atifrån äkarnas kädse ti hur ekonomin sköts. Att hjärtat böder för människorna förstår vi då hon mitt i frukosten reser sig när det knackar på dörren. Utanför sitter en av aa de otaiga som kommit ti sjukhuset och behöver hjäp. Det är bara ett probem. Pengar saknas. Maggan pratar en stund, sedan går hon raskt in i sovrummet, tar en tio tusen shiingssede ur högen och går ut igen. Mina syskon säger att jag måste suta eka bank. Jag kan inte hjäpa aa. Hon tar en kunk kaffe och säger triumferande: Men jag kan hjäpa några. Vad händer sedan? Efter ju fyer Maggan 69 år. Hur änge ska hon orka? Det tänker jag inte på. Det här är mitt iv. Det ger mig gädje och tifredsstäese. Om jag dör här eer där spear ingen ro. Jag vi bi kremerad i aa fa. Men jag erkänner att jag var oroig på fyget ner då jag fick extremt ont i magen. Hade det varit Maggan Edin Mina syskon säger att jag måste suta eka bank. Jag kan inte hjäpa aa. en hjärtinfarkt hade det antagigen varit sutet. Nu var det bara magkatarr efter a stress i sommar och i höst. Vi har pratat om att Maggan adrig gifte sig och fick barn. Hon har berättat om det som inte bev, om sorgen men också gädjen över det som kom i stäet. Livet har mönster som syns först i efterhand. Det som skue smakat bäst för stunden bidar inte nödvändigtvis den vackraste tråden i väven. Hon kan inte tänka sig något annat iv än just detta. Växingen mean Tanzania och Sverige. I Sverige anpassar hon sig ögonbickigen så fort hon kiver av på Aranda. Utan det minsta dåiga samvete har hon nyigen renoverat köket i bostadsrätten som hon anser vara Guds speciea gåva ti henne. Pengar som skue räcka ti att försörja en he by i Tanzania. Sverige är Sverige. Tanzania är Tanzania. Här dear hon ut pengar tis hon knappt har en enda tio-tusenapp kvar. Och så berättar hon historien om pappans bror, Erik Edin, som hjäpte sina oycksbröder tis han sjäv fick gå barfota. Våga inte jämföra mig med honom, säger hon strängt. Det enda hon ångrar är att hon inte äste ett år på bibeskoa. Hon återkommer då och då ti att hon taat för ite om sin tro i vardagen. När hon första gången fick förfrågan om att resa ut som missionär kände hon sig ovärdig inför uppdraget. Med tiden har hon vant sig vid titen och säger: En missionär är en person som har ett uppdrag. Om man byter ut ordet bröder mot systrar, tycks Maggans uppdrag vara hämtat direkt ur Matteusevangeiet: Sannerigen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. s Icab bor i Rumänien och fick en jukapp från Sverige s I sutet av oktober var över paket redan anmäda ti Läkarmissionens Aktion Jukappen. Barn och famijer över hea andet detar och sår in ett paket, med en personig häsning. I december förmedas paketen ti Rumänien, Modavien och Ukraina, för att deas ut ti barn agom ti ju. Tvååriga Icab i Rumänien fick ett paket i fjo, och för den som inte fått någon egen jukapp tidigare är det inte ätt att sitta stia och öppna. 8 Svenska Journaen Johanna Kratz

6 ibanon Jag grät när jag såg att huset var förstört 15-årige Ibrahim fydde kriget i Syrien Det finns fyktingäger i Bekaa-daen i östra Libanon, ängs gränsen mot Syrien. Likt campare hyr famijerna en pats för tätet de bor i. Vi de ha tigång ti vatten eer e, måste de betaa för det också. Över häften som bor i ägren är barn. Möt några syriska fyktingfamijer och deras barn i Libanons äger. Ibrahim, 15 år, kom med sina syskon och förädrar ti Bekaa-daen i östra Libanon för 2,5 år sedan. Text: Conny Sjöberg Foto: Håkan Fank Kriget är inne på sitt fjärde år och många av de yngsta vet inte hur det är att bo i ett riktigt hus och eva ett vanigt iv. För de ädre barnen verkar hea tivaron ha tagit paus. De orkar knappt minnas eer drömma om framtiden. När jag såg hur förstört vårt hus var, så grät jag. Taket åg som ett ock ovanpå en hög av stenbock och mammas stora bomkrukor på verandan var krossade och fua med kuhå... at var förstört, berättar 15-årige Ibrahim. Han är ädst av sex syskon och bor i ett av de större ägren i ibanesiska Bekaa-daen, strax utanför staden Zahe. Famijen kom hit för 2,5 år sedan, efter att först ha evt som fyktingar inne i Syrien. Det var när han föjde med sin pappa, som vie ta reda på vad som fanns kvar av hembyn, som han med egna ögon såg vad som hade hänt. Ibrahim nästan viskar fram sin berättese. Kanske för att han inte vi att de yngre syskonen ska höra vad han säger. De var inte med den gången. Däremot minns hans tovåriga syster ZamZam hur rädd hon var under biresan mot den ibanesiska gränsen. Varje gång som vi kom ti en miitärpostering, sa mamma ti oss att vara adees tysta. Och när vi kom ti den sista kontroen, började biens motor att ryka. Vår chaufför bad sodaterna om vatten och de sa ti honom att föja med. Det dröjde så änge innan han kom tibaka, att vi trodde att de hade tagit honom. Mamma började gråta och då grät vi aihop, minns hon. Det är ugnt och stia i ägret så här på eftermiddagen. Några småbarn och ådringar är de enda som syns ti. Merparten av männen gav sig av tidigt i morse, i hopp om att få ett tifäigt jobb som dagönare. Det finns en stor korsning i utkanten av stan. Där sitter de och hoppas att någon ska komma förbi och väja ut några av dem. Men oftast Ett typiskt fyktingäger i Bekaadaen i östra Libanon, nära gränsen ti Syrien.

7 ibanon kommer de hem utan att ha fått något jobb, berättar en kvinna vi möter. Det är faktiskt ättare för unga fickor och pojkar att få tifäiga jobb, framför at på de stora frukt- och grönsaksodingarna. Det är för att de är finkare och kräver mindre i ön är den förkaring som oftast ges. Ibrahim har fått ett sådant jobb. Han stiger upp kockan fyra varje morgon, går ett par kiometer, och åker sedan på ett astbisfak ti en stor oding. Jag bär 15 kio tunga ådor med saad från fäten ti biarna som ska köra saaden ti oika marknader, berättar han. Arbetspasset varar drygt fyra timmar och han får 150 kronor i ön per vecka. Hemma i Syrien behövde jag adrig jobba, förutom när jag iband hjäpte pappa under skooven. Jag gick i skoan och sedan ekte jag med mina kompisar, säger han. Det var när han just hade börjat sjunde kass, som famijen tvingades fy. Sedan dess har han inte gått i skoa. I ägrets utkant har en hjäporganisation precis öppnat en skoa, och hans småsyskon ska börja där. Men jag kan inte det, säger han avarigt. Vi behöver pengarna jag tjänar. Annars karar vi oss inte. 13-årige Abd Aaziz, som jag träffar i ett annat äger, säger samma sak. Jag går i skoan just nu, men om jag får ett jobb sutar jag, för vi behöver pengarna. Han berättar att hemma i Aeppo i Syrien var han bäst i kassen och jag tror honom. Det märks att han är mycket begåvad. Jag drömmer fortfarande om att bi kirurg, säger han och tiägger: Och då skue jag operera aa fattiga, som inte kan betaa, het gratis! Läkarmissionens partner på pats, Medair, har det senaste året satsat mycket på att förbättra vardagen i ägren. I särskit utvada äger får varje famij hjäp att bygga en egen toaett, förses med en stor vattentank i past och oika typer av utrustning som gör det ättare att få vardagen att fungera i täten. Vi måste vara noga med att hjäpa aa som bor på samma pats, annars bir det bråk, förkarar ingenjören Jeeham Houcheimi, som håer i vatten- och avoppsfrågor i de äger som Medair jobbar i. De hjäporganisationer som finns i Bekaa-daen samordnar sina insatser, för att undvika dubbearbete. Dessutom prioriterar man oika saker, för att kunna ge så mycket hjäp som möjigt. En de håer på med utbidning, andra med häsovård. En de (som vår partner Medair) förser famijerna med tät, madrasser, fitar och köksutrustning, andra dear ut mat och käder. Probemet är att antaet äger stadigt växer och inte bara för att det Insatsen vi gör är ovärderig Jessica Cope. s Vårt fokus nu är att famijerna som bor i tät ska kara vintern. Vi har därför deat ut tusentas vinterkit, som gör täten varmare och vattentäta. Samtidigt förser vi dem med rent vatten, hygienartikar och enkare sjukvård, berättar Jessica Cope, som eder den insats som Läkarmissionen stöder sedan tre år tibaka, via den schweiziska organisationen Medair. Jessica berättar att situationen i Bekaa-daen, där de festa fyktingarna befinner sig, bivit atmer spänd den senaste tiden. Frustrationen växer både hos okabefokningen och fyktingarna och jag förstår dem båda. Det är en enorm påfrestning på okasamhäet med så många fyktingar på en så iten yta. kommer nya fyktingar från Syrien. Famijer som hittis har kunnat hyra en bostad, har inte ängre råd med det. Då är tät det enda aternativet. Ibrahim AbdaRazak var taxichaufför i Aeppo innan han fydde ti Libanon för ett år sedan, med sin fru Maak och den då ettåriga dottern Noor. De yckades hyra en bostad i ett havfärdigt garage. Ägaren hade satt upp två innerväggar av masonit som tisammans med två murade väggar bev ti ett rum. Där finns varken vatten, värme, avopp eer fönster. Månadshyra för detta rum är 600 kronor, men det karar de inte ängre av att betaa, så de hoppas nu kunna fytta ti ett tät istäet. I täten är det både varmare och torrare på vintern, så det bir bättre för oss, säger Ibrahim, som har drabbats av astma och fått probem med synen. Därför kan han inte jobba som chaufför ängre. Just nu överever de genom att åna pengar av säktingar. Om det var möjigt skue jag åka hem i dag. Här är vi som djur och måste tigga oss fram, säger han med bitterhet i rösten. Hans fru Maak håer med, men med 5 månader gama Aya på armen har hon fått en anedning ti att stanna kvar i Libanon. Det viktigaste är att fickorna så småningom får gå i skoa. Annars har de ingen framid, säger hon bestämt. s FÖLJ MED KLOSTERRESOR TILL ROM OCH FLORENS Rom 14 20/ Sista anmäan 15/2 Forens 10 16/ Sista anmäan 10/4 För information och pris kontakta Kosterresor info@kosterresor.se te: En ite bättre värd på köpet. Vårt yckade samarbete med Läkarmissionen fortsätter. Hittis har vi samat ihop kr Vi stöder Läkarmissionens arbete i Moçambique där utsatta barn får möjighet att rehabiitera sig i en trygg mijö. När vi såt din bostad skänker vi pengar i ditt namn ti detta projekt. God ju & gott nytt år! makarringen.se/itebattre 12 Svenska Journaen

8 sydafrika Här växer tron på framtiden På andsbygden i KwaZuu-Nata i Sydafrika håer något på att ske. Famijer som tidigare varit isoerade i fattigdom kan idag bygga ut sina små hus eer skicka barnen på utbidning. Bakom detta står ett utveckingsprogram som inspirerar och hjäper människor att bi småskaiga odare. Här gror framtidstron bokstavigen. Text: Berthi Åkerund Foto: Toreif Svensson 14 Svenska Journaen Svenska Journaen 15

9 sydafrika En gång i veckan kan odarna i Siyavunaprogrammet säja där de bor och få betat direkt i handen. Med utveckingsprogrammet Siyavuna har en ny och positiv anda kommit ti bygden, något som gädjer Mbuhe Qamkie och hennes dotter Nothando Madaa. Zuuhövdingen Moses Zamindea sätter sig på kanten av skrivbordet och ägger händerna i kors i knäet. Bakom honom står hans medarbetare. Fotografen ber honom titta åt fönstret Moses Zamindea. ti så att juset faer på ansiktet. Han får något stot och visionärt i bicken. Det är som om aa probem han har att brottas med är borta, och nu handar det bara om att administrera en spirande och gyene framtid. Men så enket är det naturigtvis inte. Hövdingen känner probemen vä och vet att de sitter djupt. Ändå kan han se framtiden an med tiförsikt, därför att något har hänt i bygden på senare tid. Nu tar människor tag i sina iv sjäva och det är fantastiskt att se, även om det sker med hjäp utifrån, säger han. Vi befinner oss i provinsen KwaZuu-Nata i Sydafrika, cirka 150 kiometer sydväst om storstaden Durban. Det är mitt på andet, en timme med bi från närmaste tätort, och det är så vackert att det nästan inte går at ta in. Böjande kuar, singrande vägar Diane Pieters Det är inte svårt att få produkterna såda. Det är ju popuärt med ekoogiskt odat. och ändösa vidder. Men som så ofta i Afrika finns en dyster och bister verkighet bakom den vidunderiga skönheten. Just i det här området ever människor och det är en trakt som brottas med probem som gäer för många andsbygdssamhäen i den här deen av Sydafrika. Här är cirka 20 procent smittade av hiv, ångt över häften av invånarna saknar arbete och missbruksprobemen är stora. Ja, det är en drabbad trakt på fera sätt, här ever många ur hand i mun och att de inte sväter beror egentigen bara på de bidrag som staten betaar ut, säger Moses Zamindea. Men bidrag förändrar ingenting, de bara konserverar det som är och gör att människor fastnar i passivitet. Det är atså onda cirkar som måste brytas för att det ska bi en utvecking, och det är möjigen det som håer på att hända. Anedningen ti den nymornade optimismen i bygden är utveckingsprogrammet Siyavuna, som arbetar för att hjäpa och inspirera människor att bruka den mark de har både för att trygga matförsörjningen och för att få en inkomst. Det här har vuxit mycket snabbt, säger Siyavunas director Diane Pieters. Vi arbetar i åtta distrikt i provinsen och har på två år kunnat registrera omkring 600 nya odare. Det har varit som en exposion och det bara fortsätter. Siyavuna startade i mindre skaa 2008, då som en de i fosterfamijsprogrammet Give a Chid a Famiy som har sitt säte i kuststaden Margate. Aa som bev antagna som fosterförädrar fick gå en kurs i oding, av det enka skäet att det fanns en ti mun att mätta. Det var ett sätt för programmet att försäkra sig om att förädrarna kunde sörja för den nya famijemedemmen. Kurserna eddes av professionea ärare och undervisningen byggde på ekoogiska principer. Resutatet var så framgångsrikt att man såg det värt att gå vidare ti amänheten och tifoga ett kommersiet tänkesätt. q Prisbeönt program Siyavuna, vi odar, är ett utveckingsarbete utan något som hest vinstintresse. Det har som enda syfte att göra ivet drägigare för människor på den fattiga andsbygden i provinsen KwaZuu-Nata på Sydafrikas östkust. Det är ett prisbeönt program som växer för varje dag och som är beroende av stöd utifrån för att kunna sättas in i nya distrikt. Läkarmissionen stöder arbetet sedan ett år tibaka och tycker att det rimmar vä med idén att hjäp ti sjävhjäp är den bästa hjäpen. Det har varit viktigt för oss att bygga en mode som tar hänsyn ti de förhåanden som gäer för människor som ever ångt ute på andet, säger Diane Pieters. Det är svårt att få önsamhet som småskaig odare om man måste färdas ångväga för att säja sina produkter då äts förtjänsten upp av kostnaden för transporten. Vi har därför skapat särskida uppsamingsstäen dit människor kan gå en gång i veckan för att säja grönsakerna och frukten som odas då sipper man probemet med transporterna. Det är också viktigt att människorna får betat direkt i handen. Om de skue behöva åka in ti närmaste stad för att ösa ut förtjänsten skue de säkert spendera större deen där. Vi vi att pengarna bir kvar i trakten och cirkuerar i det okaa systemet, viket ju också bidrar ti utveckingen i bygden. Det är odarna sjäva som genom ett kooperativ sköter den dagiga rujangsen i Siyavuna-progammet. Man har byggt ett särskit varumärke för produkterna och från varje uppsamingsstäe hämtas grönsakerna av särskida pickuper som tar dem ti depåer där de förpackas. De säjs sedan ti stora matvarukedjor motsvarande Wiys eer Hemköp. Det är inte svårt att få produkterna såda, säger Diane Pieters. Det är ju popuärt med ekoogiskt odat och speciet om det är närproducerat. Att de stora kedjorna hakat på är naturigtvis en de av framgången med Siyavuna. Det gör att det Läs mer & köp hjäpen på äkarmissionen.se hea tiden finns avsättning för det som kommer ur marken. Det är ti övervägande de kvinnor som ansuter sig ti programmet, viket också har varit en de av tanken. Det är kvinnorna som står för stabiiteten i famijerna på andsbygden och här har de fått ett redskap att förändra och utvecka det dagiga ivet. Med växtkraften stärks också sjävförtroendet. Vi besöker fru Thuisii Madaa som med stothet guidar oss genom sitt stora grönsaksand. Hon odar röd och gu ök, morötter, tomater, pumpa och en de annat. Hennes hus är både renoverat och nymåat, viket är bevis nog på att arbetet gett frukt. Den som inte har mark nog för att oda kan ansuta sig ti någon av de kooniotter som finns i området. Det är vad mamma Mbuhe Qamkie och dotter Nothando gör och de intygar att ivskvaitén har förbättrats avsevärt sedan de gick med i programmet. Effekten är så konkret, säger Diane Pieters. Nu kan människor göra något som de förut haft svårt att tänka sig som att bygga ut det ia hus man har eer ge barnen möjighet att äsa vidare. s 16 Svenska Journaen Svenska Journaen 17

10 kort om... I höstas fick Doktor Mukwege Sacharovpriset för sitt arbete för kvinnor i DR Kongo. Det är EU-paramentets pris ti försvarare av människorätt och tankefrihet. Vi frågade några från Panzisjukhuset varför de tycker Doktor Mukwege förtjänar priser och utmärkeser: Förtjänar Dr Mukwege att få så många priser? Justine Sirie, okavårdare Panzi-sjukhuset Jag har sjäv bivit opererad sju gånger av Doktor Mukwege efter en vådtäkt. När jag hade äkt fysiskt erbjöd Doktor Mukwege mig ett jobb på sjukhuset och tack vare det kan jag ta hand om min famij. Jag saknar ord för att uttrycka at Doktor Mukwege har gjort för kvinnor som mig. Han ger oss hopp även när det känns så tungt att våra hjärtan nästan sutar så. Han opererar aa, oavsett om vi är fattiga eer rika, viken fokgrupp vi tihör eer viken tro vi har. John Mugaruka, apotekare på Panzi Doktor Mukweges kärek ti sitt and och människorna, är ett föredöme för oss. Han jobbar genom det civia samhäet för att ändra ett beteende och synsätt, för att vårt and ska kunna få en framtid i fred och där det finns rättssäkerhet. Syvie Mwambai, äkare och chef för sjukhusets famijepaneringsde Doktor Mukwege måste jobba med ivvaktsbeskydd, han är sjäv överevare av en attack. Han är också en människorättskämpe som vi ha rättvisa för de patienter som han opererar. Att behanda en vådtagen kvinna är inte som att behanda någon med maaria. Feista M Karagi, medem i en nutritionsgrupp Förut var vi atid sjuka, men efter att barnen hade fått vård på Panzi och vi förädrar fick hjäp att starta nutritionsgrupper kan vi försörja våra famijer. Inget av detta hade varit möjigt utan Doktor Mukweges omsorg om varje människa. Han jobbar inte bara på sjukhuset utan vi också kämpa mot fattigdom. Kevin Mukenge projektekonom, Panzisjukhuset Vi du stödja Doktor Mukweges arbete? Pusgiro , skriv Panzi på meddeanderaden eer gå in på Läkarmissionens hemsida. mijö katastrof fotbo djur skoa mikroån häsa mijö katastrof fotbo Webaid är Läkarmissionens biståndsbutik på nätet. Här går det att köpa saker som räddar iv. Bianca Fuentes: Med en gris kan du hjäpa dig sjäv! För två år sedan fick 46-åriga Bianca äntigen ära sig äsa, skriva och räkna. Sedan bev hon en av de utvada i sin by, och fick ta emot en dräktig sugga. Tack vare Läkarmissionens givare har mycket bivit bättre hos famijen Fuentes i Nicaragua. Text: Conny Sjöberg Det vore både oförskämt och orättvist att kaa famijen Fuentes bostad för en svinstia. Trots den uppenbara fattigdomen är det ordning och reda i deras enka hem. Men väggarna består av hopspikade brädappar, de har bara jordgov och taket är påtbitar i oika storek, agda om ott och fastsurrade med ståtråd. Det finns vädigt få möber, men en iten tv står på ett bord mitt i rummet och den är man uppenbarigen mycket stot över. Vi är i byn Santa Emiia, någon timmes resa med bi från staden Matagapa, i en de av Nicaragua som ever främst av kaffeoding. Landskapet är bedårande vackert, med bånande berg och djupa daar. Bianca Fuentes är 46 år gamma och mor ti Titta så fin vår ia kuting är! Foto: Hans-Jörgen Ramstedt sju barn. För två år sedan ärde hon sig äsa, skriva och räkna genom en kurs som Läkarmissionens partner ALFANIC anordnade i byn. Det var toppen, säger hon och hea hennes ansikte yser upp, när den kursen kommer på ta. Jag växte upp hos mina morförädrar och de var så fattiga att jag adrig fick gå i skoa, förkarar hon och tiägger: Det värsta har varit att adrig kunna hjäpa mina barn med äxorna. Jag har känt mig så dum, men nu har jag ett het annat sjävförtroende! Nu kan jag ti exempe använda en mobiteefon. Eer fya i ett formuär och skriva under med mitt namn. Det kunde jag inte förut, säger hon med stothet i rösten. Bianca Fuentes Tyvärr har vi inte pats för fera grisar. Då skue jag ha det, för det har gått så bra. Grisen fick hon ifjo. Några av oss som hade detagit i kursen bev utvada, efter att de först hade kontroerat att vi kunde kara av att ta hand om den. Jag bev så gad, för med en gris kan du hjäpa dig sjäv, säger Bianca. Det hon fick var en dräktig sugga, som så småningom födde åtta kutingar. Sju av dem har hon såt. Kvar är bara en ung grishona. Hon är nu tre månader gamma och jag har döpt henne ti Soita, berättar Bianca. Om tre-fyra månader kan vi ta henne ti en granne som har en gat. Som betaning för betäckningen får jag sedan ge honom en iten hangris. Hennes kvarvarande gris bor i en iten men vä fungerande stia Så handar du 1. Gå ti 2. Väj din gåva och ägg i gåvokorgen. 3. Betaa med kort eer via bank. 4. Skapa ditt gåvobevis. 5. Skriv ut eer skicka ditt gåvobevis. 10 i topp-istan s Här är de mest popuära produkterna på Webaid just nu. akarmissionen.se Jag skue adrig kunna äta min egen gris, säger Bianca Fuentes. adees bakom famijens hus, där det också finns en köksträdgård och en redskapsbod. Tyvärr har vi inte pats för fera grisar. Då skue jag ha det, för det har gått så bra och det här är viktigt för oss. Men man måste ju ha mat ti dem också, tiägger hon, och berättar att matrester, majs och bananer är den vanigaste födan hon ger dem. Under vårt samta bir det uppenbart att de inkomster som försäjningen av kutingar har gett famijen Fuentes, spear en avgörande ro för deras ekonomi. Nyigen tog en av sönerna examen och då kunde famijen bekosta at Läs mer & köp hjäpen på äkarmissionen.se 1 Föda barn på sjukhus, DR Kongo. 2 Trädpantering, Sydsudan. 3 Stöd ti Panzisjukhuset. 4 Oxe, Uganda. 5 Kyckingar, E Savador. 6 Får, Burkina Faso. 7 Fruktträd, Moçambique. 8 Hjäp ti Syrien. 9 Stöd ti Tigers Cub, Uganda. 10 Mat ti gatubarn, Rwanda. webaid som hörde ti det, genom att säja en kuting. Bianca berättar att hon fått 700 cordobas (ungefär 200 svenska kronor) för varje gris som hon har såt. Men att hon sjäv adrig skue kunna tänka sig att sakta eer äta upp någon av dem. Jag såde en gris ti en granne här, men jag vie inte höra när de saktade henne, så jag gick och häsade på en väninna då, erkänner hon. s Fråga Mats s Har du frågor om Webaid stä dem ti Mats Danson, Svenska Journaen Svenska Journaen 19

11 kenya Lanoi vägrade könsstympning Lanoi Parmuat är massaj och en av få som vågade stå upp för sig sjäv och säga nej när det var dags för henne att som tovåring bi könsstympad. Ett besut som ti sut gjorde att famijen fick fytta från byn för att sippa aa påtryckningar. I dag har hon vigt sitt iv åt att öka förståesen och få ti en förändring i beteendet hos sitt eget fok. Text och foto: Anneie Edsmyr Gir power! GIRL POWER! Is women power! Is WOMEN POWER! Orden ekar ut över de torra kuarna i det karga massajandet. I en ring under ett av aa akacieträd sitter Lanoi Parmuat och pratar om könsstympning med ett gäng skofickor och fickornas egenvärde boostas genom den samade kören. Att som ficka växa upp i det patriarkaa massajsamhäet, där torka och vattenbrist är vardag och könsroerna är konstruerade utifrån mannen som överhuvud i at, ämnar inte så stor pats för höga tankar om sig sjäv. Det finns så många omständigheter och utmaningar som stäer sig i vägen, så de behöver någon som höjer rösten åt dem, och som skriker mot toppen för att få ti en förändring både i deras egna sinnen och i agen, säger Lanoi. När Lanoi var tov år började påtryckningarna om att hon skue könsstympas. Så fort bröstvårtorna börjar synas ite så tycker aa att du är stor nog, säger hon. Men när hon såg hur ingreppet edde ti att kompisar runt omkring henne gifte sig unga och sedan hoppade av skoan när de fick barn så kände hon att hon vie ha något mer. Det är så många saker som du som iten ficka får höra att du ska Nairobi Först ska man så ut aa tänder i den nedre käken, sen ska man pierca örsnibbarna och så könsstympningen. Besöksområdet göra. Först ska man så ut aa tänder i den nedre käken, sen ska man pierca örsnibbarna och så könsstympningen. För mig var det här rentav tortyr och något i kuturen jag inte as vie föja, berättar hon. Lanoi berättar att trots stödet från förädrarna bev påtryckningarna så stora så att de var tvungna att fytta från byn. Det var tack vare min tro och stödet i kyrkan som jag vågade säga Lanoi Parmuat nej, säger Lanoi. Jag fick ära mig det jag innerst inne redan visste, att det är fe. Eftersom du inte anses som vuxen kvinna förrän du skurits bir påtryckningarna ofta vädigt stora. Iband bir fickorna bortförda mot sin vija, fasthåna i axar och ben och så utförs rituaen under tvång. I Kenya har könsstympning varit förbjudet sedan 2011, men ändå uppskattas det att 90 procent av fickorna genomgår riten ute på andsbygden. Massajkvinnorna ute i byarna berättar om den värsta sorten av könsstympning när både inre och yttre bygdäppar skärs bort, och de visar mot året att det ska kännas ika sätt som ett ben när det är kart. Det är barnsaker på din kropp som måste bort för att du ska kunna bi vuxen. Därefter sys såret ihop med bara ett itet hå kvar för menstruation. Det värsta är när kvinnorna dör under förossningen på grund av konsekvenserna av könsstympningen. Nio gånger har jag skyndat med gravida 20 Svenska Journaen Svenska Journaen 21

12 kenya q Kaendern Läkarmissionens event och konserter. Se även Soistkvartetten och Nisse Bergman Munka Ljungby, 23 jan, Pingstkyrkan, Hesingborg, 24 jan, Sottshagenkyrkan, Kippan, 24 jan, Andreaskyrkan, Knäred, Lahom, 25 jan, Betekyrkan, kortom... Sånger För Livet med Janne Schaffer Dagsaming med Nisse Bergman Vänersborg, 28 jan, Missionskyrkan, Fagersta, 13 feb, Risbrokyrkan, Borensberg, 6 dec, Saemkyrkan, Gisaved, 7 dec, Centrumkyrkan, Gnosjö, 7 dec, Saron, Roand Lundgren och Nisse Bergman Ingemar Osson och Nisse Bergman Åmå, 7 feb, Åmås kyrka, Skara, 8 feb, Skara domkyrka, Richard Nikasson och Nisse Bergman Lanoi i samta med en av kvinnogrupperna. kvinnor för att hinna ti närmaste sjukhus, och så har de dött i bien för att barnet inte har pats att komma ut. Och det går varken att rädda kvinnan eer barnet. Det känns riktigt, riktigt ia, säger hon. Förutom att det band unga kiar finns en marknad för könsstympade fickor, så är den inkomst ti pappan som ger bort sin dotter efter stympningen en stor orsak ti att det pågår. Det ger pengar som kan betyda mycket för famijen. Lanoi jobbar i dag tisammans med sin man, som är taman i det okaa paramentet, med opinionsbidning inom könsreaterade frågor. Hon pratar om information, ekonomi, häsa och säkerhet som fyra nyckar som krävs för att få ti en förändring. Att ge fok information är viktigt. Vi måste stärka kvinnan genom kunskap och utbidning. Men för att få baans i samhäet måste vi få aa att förstå att könsstympning även handar om männen. Sen måste vi stärka kvinnorna ekonomiskt. Som det är Lanoi Parmuat Att ge fok information är viktigt. Vi måste stärka kvinnan genom kunskap och utbidning. nu är mannen överhuvudet och den som bestämmer at och har hand om försörjningen, ofta för 20 personer i samma hushå. Därför behövs projekt där kvinnorna kan skaffa en egen inkomst och bi ekonomiskt jämstäda männen. Ett exempe är Lanois initiativ att sama kvinnorna från området varje vecka och åta dem ära varandra om smyckeskonsten som är massajernas stora kännetecken. Och förutom konsten får de även en möjighet att uppmuntras, samt informeras om könsstympning. Häsan är viktig, berättar Lanoi. Om människor inte är friska och mijön inte är häsosam, så kommer de inte kunna göra någonting åt sin egen situation. Den sista nycken, säkerhet, hänger ihop med Lanois största dröm, att skapa ett center dit fickor som säger nej ti könsstympning kan komma och känna sig trygga. Fickorna behöver en säker pats att komma ti, för att komma undan könsstympningen och påtryckningarna. Om de visste att det fanns någonstans att åka där de kan vara trygga, så skue fer våga stå emot. Att förändra beteenden som pågått i generationer kan ta ång tid, men Lanoi uppskattar att en markant skinad kan ske om vi ger det år. Det behövs en djupare förståese och ett aternativ ti rituaen att gå från barn ti vuxen. Jag vet att kvinnor har en enorm styrka, och om de verkigen förstod och står upp för sina rättigheter kan de vinna mot aa odds. s Fotnot: Läkarmissionen bidrar i kampen mot könsstympning i Kenya, som du kunde äsa i Svenska Journaens augusti-nummer (akarmissionen.se). Åsjunga, Örkejunga, 22 jan, EFSgården, Årets jugåva är här! Sundbyberg, 30 jan, Rissnekyrkan, Soentuna, 31 jan, Rotebrokyrkan, Norrtäje, 1 feb, Rodenkyrkan, Skarpnäck, 1 feb, Skarpnäckskyrkan, Värdens Barn har i samarbete med Mamö Chokadfabrik tagit fram två exkusiva och Fairtrade-märkta presentpaket med chokadkakor och prainer. Häften av aa intäkter går oavkortat ti Radiohjäpens insaming Värdens Barn. Stora paketet kostar 300 kr varav 150 kr ti Värdens Barn. Lia paketet - kostar 150 kr varav 75 kr ti Värdens Barn. Bestä direkt! Gå in på och gör din bestäning idag, så evereras chokaden det datum du anger. Minsta bestäning är fyra paket. Fri frakt vid bestäning över 2000 kr. SE-EKO-03 Icke EU-jordbruk Hönö, 8 feb, Bete, Styrsö, 8 feb, Eimkyrkan, Aa steg, från rostning av kakaobönor ti färdig chokad, sker i anrika Mamö Chokadfabrik enigt metoder som användes i fabriken redan på1800- taet. Med varje förpackning föjer dessutom ett aboratorierör med bitar av riktiga kakaobönor. Chokaden innehåer inga E-nummer och inga nötter, mande, jordnötter, guten eer ägg. FOTO: ERIK TÖRNER 22 Svenska Journaen

13 kort om... Fyktingar i Irak. Offer efter tyfonen Haiyan på Fiippinerna. Eboa-viruset som drabbat Liberia. Tre katastrofer där Läkarmissionen finns med för att stötta hjäparbetet. Irak Enigt UNHCR, FN:s fyktingorgan, har tre mijoner människor ämnat Syrien för att söka tryggheten i något av grannänderna. Dessutom är sju mijoner människor på fykt inom andets gränser. I Irak har närmare två mijoner människor tvingats på fykt bara under det senaste året. Situationen i området är svår och behovet av hjäp stort. Redan förra våren gick den första hjäpsändningen ti Irak från Läkarmissionens partner Human Bridge. Sedan har det fortsatt i takt med att behovet ökat. Vi har skickat iväg ett tiota containrar ti fyktingäger i Irak och Syrien och vi kommer att fortsätta så änge behovet finns. Just nu är en av våra medarbetare på pats för att se viket som är det största behovet och hur vi kan hjäpa ti på bästa sätt, säger Robert Bergman, verksamhetsedare Human Bridge. Tack för rustoen! Sändningarna ti Irak och Syrien samfinansieras av Läkarmissionen. Sändningarna har band annat innehåit sjukvårdsmateria. Mycket har handat om hjäpmede ti personer med funktionsnedsättning, men det har även varit käder, tät, husgeråd och eksaker. Annika Ekhom Fröding från Human Bridge har varit i Irak för att försöka få en uppfattning om det som händer där. Hon och de andra i ressäskapet befann sig ti en början i staden Erbi i nordöstra Irak. Under en av de första dagarna i området fick de höra att fyktingar var på väg ti staden. De skue då har rest i två dagar för att komma i säkerhet. Annika berättar hur barn saknade skor på fötterna, hur de bara hade ite kex att äta och det enda de hade fått med sig var det de bar på kroppen. De hade ingenstans att ta vägen och fick tibringa natten under bar himme. Annika och teamet kunde förse fyktingarna med ett må varm mat. De hade inte fått äta ordentigt under dagarna av fykt. Human Bridge har sedan våren 2013 gjort insatser i Irak och Syrien och fortsätter att förbereda sändningar ti fyktingar i området. Sändningarna tas emot av UNHCR på pats. Eva Nordenstam von Dewig Katastrofhjäpen når fram Liberia Läkarmissionen gjorde sin första insats för att bekämpa eboa i sutet av sommaren. Då var det Foya-sjukhuset i Liberia som skickade ett nödrop. De saknade a form av skyddskäder och fera i personaen hade dött. Läkarmissionen hjäpte ti med skyddskäder och att få igång deras internet så att de kunde kommunicera med omvärden. Dessutom gavs stöd ti informationsinsatser i näriggande byar. När antaet eboasmittade var under kontro på ett stäe så bossade nämigen smittan upp någon annanstans. Läkarmissionen ökade även sitt engagemang tisammans med hoändska organisationen ZOA för att stötta arbetet med att stoppa smittspridningen på andsbygden i Liberia. Även där är det viktigt att ge tydig information och söka upp de oika byarna. Förutom att ge kunskap om hur viruset smittar har personaen i fät även deat ut vattenhinkar med kran, korin och tvåar. I de byar där eboa har fått fäste har varje famij fått ett hygienpaket. I byar som karat sig från smittan har de inte fått ika många paket. Det är otroigt viktigt att få igång en diaog med edarna i byarna och teamet Läs mer & köp hjäpen på äkarmissionen.se återvänder ti samma byar för att håa kontakt och höra vad som är aktuet för tifäet. Medvetenheten om faran med eboa ökar och de byar som karat sig har höjt beredskapen. De försöker koa häsostatus på besökare, åter bi att ta i hand när de häsar och ordnar patser där de kan isoera sjuka. I sutet av oktober kom ett gädjande besked att viruset i Liberia inte sprids ika snabbt ängre, men smittan är inte under kontro. Efter viruset kommer också nya utmaningar som att ta hand om de barn som bivit förädraösa och stigmatiserade. Tack aa ni som vi fortsätta stödja insatserna mot eboan i Liberia! Eva Nordenstam von Dewig Fiippinerna Tyfonen Haiyan drabbade de fattigaste värst, som det brukar vara med katastrofer. De ara fattigaste har inga möjigheter att komma igen utan hjäp och stöd från andra. Många av Läkarmissionens givare vie vara med och hjäpa, och nu, ett år senare, får vi gädjande rapporter. Det var den 8 november 2013 som tyfonen nådde Fiippinerna och förstörde at som kom i dess väg. Över människor miste ivet och cirka 14 mijoner människor påverkades på oika sätt, mer eer mindre. Fyra mijoner människor fick sina hem totaförstörda och bev fyktingar i sitt eget and. Läkarmissionen detog i en katastrofinsats tisammans med schweiziska Medair. I början handade det om katastrofhjäp, att få fram det ara nödvändigaste ti de drabbade, men Läkarmissionen har sedan också varit med och stöttat när det handar om återuppbyggnad av hus. På pats har det handat om att bygga säkrare hus än de som bev förstörda. Ett år senare har vardagen återvänt för människorna. Det finns stora behov än, men många har också fått hjäp ikt Ange och Joseph, ett ungt par som drabbades mycket hårt. - Bara en vecka innan Haiyan födde jag barn och jag var ännu inte återstäd när tyfonen kom, berättar Ange. Maken Joseph bar bebisen när de Joseph och Ange är tacksamma för a hjäp. Efter att tyfonen Hayan ödea deras hem har de nu byggt upp ett nytt hus. tvingades ämna sitt hus och Ange och Joseph kom ifrån varandra i kaoset som rådde. Jag trodde inte vi skue övereva. Jag var fruktansvärt rädd, säger Ange. Deras hus var totaförstört och Joseph hade inget fast jobb så det var vädigt svårt att återuppbygga det som gått förorat. När de fick hjäp tack vare Läkarmissionens givare så förändrades at. Eva Nordenstam von Dewig 24 Svenska Journaen Svenska Journaen 25

14 krönika Det kanske ändå kan bi en bra ju Det är en gråmuen morgon mitt i huvudstaden. Utanför mitt fönster ser jag hur staden vaknar upp. Den unge mannen som dear ut morgontidningen hukar i båsten. Han drar ner mössan över öronen. En kvinna jag sett fera gånger tidigare går med ångsamma steg mot den överfyda papperskorgen, yfter vant på ocket och pockar upp några påtburkar. Det är ännu några veckor kvar ti ju, den riktiga justämningen har inte infunnit sig trots att skytfönstren redan stråar dygnet runt av gitter och jupynt. Men kommer den verkigen att göra det den här gången också? Kommer juhanden att så rekord i år igen, som det brukar heta. Kommer at vara som vanigt? På min korta promenad ti Stockhoms centra räknar jag dem. De fattiga människor som kommit ti vårt and från andra dear av Europa för att tigga ihop pengar ti sina famijer. Kvinnor i hucken under ager av fitar som sträcker fram sina pappmuggar mot oss som skyndar förbi. Män med fårade aneten som ropar Hej! i en vädjande ton. Jag räknar ti tio tiggare ängs min korta promenad. En varje minut. Hur ska jag bete mig för att vara en god medmänniska? Mina pengar i fickan känns futtiga, åtsas jag att inte se känner jag skam, försöker jag samtaa har jag räckt ut en hand som jag sen kanske måste dra tibaka... Det kan inte hjäpas, en iten figur från min barndoms söndagsskoa dyker än en gång upp i mitt huvud när jag ser tiggarna. Den ie svarte pojken som satt fastgjuten på en sparbössa och nickade djupt varje gång han fick en sant i bössan. En stor femöring vägde extra tungt och åstadkom djupare bugningar än ettöringar och tvåöringar. Syster Käthy hette vår söndagsskoeärarinna. Hon var diakonissa och bar vit bahytt och fotsid svart känning med cape. En viss stränghet prägade hennes person. När hon taade med oss söndagsskoebarn om de fattiga barnen i Afrika var det med stort avar. Dem skue vi tänka på när vi, som hade det så bra häruppe i Norden, åt vår morgongröt. Vår sant kunde räcka ti fera tarikar gröt nere i Afrika. På faneografen fyttade hon åsnor och kameer band pamer och ökensand och berättade om Jesus som atid var god och tänkte på sina medmänniskor. Systher Käthy och sparbössan med den ie svarte pojken har föjt mig genom åren. Det är som om berättesen om pojken iband tar gestat i det verkiga ivet. Han bir ivs evande. Nu senast, då jag detog i ett tv-program som kaas Sommarpratarna i SVT. Fem personer som varit sommarpratare i radio möttes för att byta erfarenheter och yssna på varandras berätteser. Inti mig vid bordet satt Ison Gasgow, en ung svart hiphopare som berättade hur han evt som hemös i Stockhom tisammans med sin mamma, sovit på parkbänkar och i käarutrymmen. Hans berättese om hur det kändes att sträcka fram en hatt medan hans mamma dansade på gatan och människor rusade förbi eer tittade bort bet sig fast i sinnet. Han fick oss att byta perspektiv. Se med andra ögon. Historierna om hur tiggeriet är organiserat bommar upp då och då. De handar om att det är igor som opererar på svensk mark, att pengarna går ti kriminea. Det är ätt att förstå att man försöker värja sig. Att möta fattiga människors vädjande bickar är ingen ek. Man måste hitta ursäkter för att vända bort bicken. Det var betydigt ättare när den ie svarte pojken satt fastgjuten på en sparbössa och man visste att syster Käthy skue ombesörja att pengarna bev ti en tarik gröt i Afrika. Fattigdomen fanns där ångt borta. Vi behövde inte möta den öga mot öga. Men kanske kan det bi en god ju i år också. Syster Käthy har många efterföjare. De har oika namn, men jag är säker på att du som äser detta känner dem. De är många och de finns där man minst anar det. Utanför mitt fönster skiner soen nu. Kyrkkockorna ringer ti gudstjänst och i skytfönstren stråar stjärnorna. God Ju! Annika Hagström Journaist, programedare och författare. Hon har varit gästprofessor vid Institutionen för journaistik och masskommunikation, JMG, i Göteborg. Här kan du stäa frågor eer kommentera det som du har äst i Jour- Väkommen! naen eer annat som rör Läkarmissionens arbete. Skriv ti: eva.nordenstam@akarmissionen.se eer ti Svenska Journaen/Läkarmissionen, Eva Nordenstam, Väingby. En fyraårings generositet förändrade ett het företags givande s Det kom ett brev från en av våra äsare som fick sitt företag att tänka om kring ju- och sommargåvor. I apri 2012 äste jag Svenska Journaen. Tårarna rann när jag äste om famijen i Burkina Faso som svat, särskit jobbigt var det att höra hur barnen ed. Min ädsta dotter, då nästan 4 år frågade varför Svenska ournaen Medems- och organisationstidning för Läkarmissionen ges ut av Läkarmissionen och är en organisations- och medemstidning Direktor: Johan Lija ansvarig utgivare: Conny Sjöberg Information: Eva Nordenstam von Dewig jag var edsen, och jag berättade om famijen som bara åt mat på måndagar och torsdagar, och att jag tyckte synd om mamman som inte kunde ge mer mat ti sina barn. Efter en stund kom min koka dotter tibaka med sin spargris: vi kan skicka de här pengarna så kanske de kan få mat på tisdagar också. Biståndsprojekt: Ove Gustafsson Medems- och givarservice: info@akarmissionen.se Postadress: Läkarmissionen, Väingby teefon: växe hemsida: Hennes generositet berörde mig samtidigt som jag visste att pengarna inte skue räcka. Jag började fundera på vad jag kunde göra för att åstadkomma en förändring. I samband med det fick vi den åriga sommargåvan på min arbetspats och då fick jag en idé. Jag skrev ett brev ti vår vd på Foktandvården där jag jobbar och tackade Kryssösning oktober 2014 Här är det rätta svaret på korsordet i oktobernumret. Vinnarna hittar du på sidan 28 i detta nummer. Produktion: Swedmedia Redaktör: Kerstin Doye redigering: Peter Wickberg Kartor: Oa Gustafsson Omsagsfoto: Rickard L. Eriksson Postadress: Swedmedia/Svenska Journaen, Stockhom e-postadress: svenskajournaen@swedmedia.se din sida för presenten. Jag bifogade Svenska Journaen och berättesen om min dotter och föresog att vi framöver skue få väja att skänka kostnaden för sommargåvan (och jukappen) ti människor som verkigen behövde pengarna. Jag samade även in namnunderskrifter på min arbetspats och skickade ti henne. Sedan hörde jag inget förrän i juni i år, då sommargåvan kom, ett gåvogram där man kunde väja på judböcker, skivor, prenumerationer eer en gåva ti en vägörenhetsorganisation. Jag bev överyckig! Så när jag i förra veckan äste att famijen i Burkina Faso har mat igen bev jag så gad och jag vi att ni ska veta att det ni skriver kan ge stora ringar på vattnet. Vad tycker du om Svenska Journaen? Idakajsa Sand s Nu är det ett nytt år och vi funderar på hur vi kan förbättra Svenska Journaen och är vädigt intresserade av vad du tycker! Vad uppskattar du mest i tidningen? Har du något positivt eer negativt att säga om Svenska Journaen? Skriv eer meja mig! Jag är mycket tacksam för era synpunkter! Eva Nordenstam, eva.nordenstam@akarmissionen.se Annonser: Dispay i Umeå Annonsbokning: gunia.johansson@dispay-umea.se Postadress: Dispay/Svenska Journaen, Box 3042, Umeå teefon: tryckeri: V-TAB, Vimmerby gåvor ti Läkarmissionen på Pusgiro Svenska Journaen Svenska Journaen 27

15 kryss Grattis! Guan Lundh, Boränge, Arvid Nisson, Vittaryd och IngaBritt Hutmar, Rökå får Katastrofdoktorn berätteser från fätet Du behöver inte skicka in hea krysset! Fy bara i tävingskupongen här bredvid eer skriv svaren på ett vykort. Skicka ti Journaen-krysset december 2014, Swedmedia, Stockhom. Senast den 20 december vi vi ha ditt svar. 28 S venska Journaen Vinn en bok! s De tre först öppnade rätta ösningarna vinner Vi har ju hemigheter i den här famijen av Therése Eriksson Namn: Adress:! Svenska Journaens jukryss 1. Postadress: Kipp ut tävings kupongen! 29 Svenska Journaen

16 recept Recepten är hämtade ur boken juens söta saker, votum bokförag. foto: josefin casteryd Carame corn Cirka 1 iter Ugn: 75 grader, ca 60 min Det här behöver du: 1 iter poppade popcorn (osatade) 100 g extrasatat smör 2 d just muscovadosocker 1 2 d jus sirap 1 tsk bikarbonat 1 d grovhackade sata jordnötter Så här gör du: s Poppa popcornen (utan att sata dem) och hä ut dem på en påt med bakpåtspapper. Banda smör, muscovadosocker och sirap i en medestor kastru och rör om medan värmen ökar. När bandningen nått kokgränsen, sänk värmen något och åt smeten sjuda under omrörning i tre minuter. Ta av kastruen från pattan, ta ett steg bakåt och tisätt genast bikarbonatet under omrörning. Detta gör att smeten puffar upp sig och bir gräddigt gudbrun i färgen och kan pysa och smattra en de. s När bikarbonatet öst sig och smeten är tjock (detta går vädigt snabbt!), hä smeten över popcornen. Rör med en sickepott eer stekspade underifrån och in mot mitten så att aa popcorn täcks av koa. Strö över de hackade jordnötterna jämnt över popcornen. Rör så att de fastnar och täcks av koasmet. s Sätt påten i ugnen på 75 graders värme och rosta karamepopcornen i cirka en timme. Ta ut påten och rör om då och då. Låt godiset svana, bryt det i bitar och servera. Mince pies 6 7 små portionspajer ugn: 200 grader, 20 min Det här behöver du: Pajska 100 g rumsvarmt smör 1 2 d socker 3 d vetemjö en nypa sat rivet ska av en apesin saft av 1 2 apesin (ca 1 2 d) Fyning 3 d mince meat Pensing 1 ägg, ätt uppvispat Så här gör du: s Rör samman smör, socker, mjö och sat i en bunke. Tvätta apesinen och riv ner det yttersta skaet. Pressa ner cirka en hav deciiter av apesinsaften. Knåda samman ti en fast pajdeg och tryck ut två tredjedear av den i portionsstora pajformar. Spara resten av degen ti att täcka pajerna med. s Låt skaen via i kyskåp i en havtimme. Fy dem med mince meat och kava ut små täcken av den resterande pajdegen och ägg över. Extra fint bir det om man tar ut små stjärnor med pepparkaksmått och ägger som ett täcke över pajerna. s Pensa täcket med uppvispat ägg och grädda pajerna i 200 graders värme i cirka 20 minuter. foto: josefin casteryd Mince meat Det här behöver du: 1 vanijstång 2 d russin 2 d gua russin 2 d torkade tranbär 1 d korinter 1 2 d sytade apesinska 1 äppe, skaat och skuret i tärningar 1 d mandespån saft och ska från en citron saft Mued cider Det här behöver du: 5 d äppecider skaet av en apesin 2 kanestänger 1 vanijstång 2 torkade pomeransska 10 stjärnanis 10 kryddnejikor Så här gör du: s Mät upp cidern i en kastru. Tvätta apesinen och skär oss foto: josefin casteryd ska från en apesin 1 d just muscovadosocker 1 2 d konjak, kan bytas mot några (3) matskedar konjaksessens eer romessens Så här gör du: s Skåra vanijstången och skrapa ut fröna. Banda med de övriga ingredienserna i en gasburk och rör om ordentigt. Stä att dra i minst ett dygn. det yttersta skaet med en potatisskaare. Lägg tisammans med kanestänger, skårad vanijstång, pomeransska, anis och nejikor i kastruen och åt bandningen sjuda på svag värme i några minuter. Lägg på ett ock och stä kastruen åt sidan att dra i en havtimme. Sia bandningen noga och värm igen före servering. Jumustkaka 1 Kaka för 8 10 personer Ugn: 175 grader, ca 45 min Det här behöver du: 200 g smät smör d jumust d mörk sirap 2 tsk bikarbonat 3 ägg 1 d strösocker 1 d farinsocker 1 msk färsk ingefära d vetemjö tsk bakpuver 2 tsk mad ingefära 1 tsk kane ett uns riven muskotnöt 1 2 tsk kardemumma Ti servering vispgrädde cementinkyftor Så här gör du: s Smät smöret och stä det att svana. Koka ihop jumust och sirap i en kastru tis sirapen öst sig het i musten. Ta kastruen från värmen och rör ner bikarbonaten. Här gäer det att håa i hatten, för det kan skumma ti ordentigt! Stä bandningen att svana. Vispa samman ägg, socker och farinsocker ti en uftig smet. Riv ner den färska ingefaran. s Banda vetemjö, bakpuver och kryddor för sig och rör ner i sockersmeten varvat med det smäta smöret och jumustbandningen. Hä smeten i en smord, rund form med östagbar kant och grädda i 175 graders värme i cirka 45 minuter. s Låt kakan svana het och ta sedan oss den från formen. Servera med vispad grädde och cementinkyftor. foto: josefin casteryd Mitt i stanken spirar det Stank. Smuts. Utsatthet. Vi befinner oss i summen i Bangadeshs huvudstad Dhaka. Vi går på ett sags apptäcke av bamburör och träbitar över gyttja och era bestående av avföring ifrån djur och människor, överbivna förpackningar och a värdens sags skräp, ut ti bostäder som består av korrugerad påt. Varje bostad är ett enket rum på mindre än 15 m² där en he famij på 5-6 barn trängs tisammans. I rummet finns i bästa fa en säng att dea på, fera får bo på govet, där råttor och ohyra far fram under nätterna. Många av barnen hjäper ti att försörja famijen genom att pocka skräp på soptippen. Här finns tusentas ikadana sumbostäder. Viken misär! Viken framtid? I rummet band många kvinnor ser jag en person vars ansikte stråar. Isabe är drygt 25 år och mamma ti tre barn. I vår ambition att få barnen bort ifrån soptipparna skapar vi också nya försörjningsmöjigheter för mammorna. Isabe är ivrig att berätta vad möjigheten med att äsa och skriva, tisammans med att åna pengar ti en enke affärsverksamhet, har gjort för hennes iv. Hon beskriver det som om hon har kommit ut ur en mörk tunne och mötts av ett jus. Nu kan Isabe hjäpa sina barn med äxor och utveckar sin verksamhet med stor sjävkänsa. På den svarta tavan i ena änden av okaen skriver hon sitt namn och en iten kort mening på hennes modersmå banga. Det yser vitt mot den svarta bakgrunden. Biden i mitt sinne dröjer sig kvar. Det jusa mot en svart bakgrund. Vår ambition att förfytta människor ifrån misär, det bir en sags vit skrift mot en mycket mörk och svår bakgrund. När jag går vägen tibaka över samma brädappar, fys mitt hjärta med en övertygese. Detta är vägen ut ur summen för de människor vi är med och stöder. Mitt i stanken spirar det av iv. Johan Lija Direktor på Läkarmissionen Sedan 1958 har Läkarmissionen arbetat för att förändra framtiden för utsatta människor. Vi förmedar cirka hundra mijoner kronor ti hjäpinsatser i fyra värdsdear med tyngdpunkt på Afrika. Vi samarbetar med okaa partner inom tre områden: Socia omsorg, utbidning och sjävförsörjning. Vår vision är att genom effektiva metoder stödja utsatta människors vija och förmåga att förändra sina ivsvikor. Vårt uppdrag är att utifrån ett rättighetsperspektiv bekämpa fattigdom och bidra ti håbar utvecking inom våra huvudområden. Vi vi med information engagera fer för Läkarmissionens vision. 30 Svenska Journaen Svenska Journaen 31

17 B-posttidning 200:- 250:- 100:- Vattenbrunn, Uganda Kyckingpaket, Burkina Faso Fotbo för fickor, Moçambique Det stora utbidningspaketet 50:- 130:- 75:- Grispaket, Nicaragua Fruktträd, Moçambique Behovet av att rensa ett ager har adrig varit större! I Läkarmissionens gåvoshop kan du köpa riktiga saker som verkigen gör skinad. T.ex. ger en gris för 200 kr sjävförsörjning åt en he famij i Nicaragua. Läs mer och köp hjäpen direkt på äkarmissionen.se Läkarmissionen har 90-konto och kontroeras av Svensk Insamingskontro