RAMSES en ny allmän jämviktsmodell för penningpolitisk analys

Transkript

1 RAMSES en ny allmän jämviksmodell för penningpoliisk analys MALIN ADOLFSON, STEFAN LASÉEN, JESPER LINDÉ OCH MATTIAS VILLANI 1 Förfaarna är alla verksamma på APP; Adolfson och Villani på FOE och Laséen och Lindé på ME. 1. Inledning Sveriges riksbank använder sedan någo år illbaka en ny makroekonomisk allmän jämviksmodell av svensk ekonomi som går under namne RAMSES (Riksbankens Aggregerade Makromodell för Sudier av Ekonomin i Sverige). RAMSES används i arbee med a göra prognoser, olka den ekonomiska uvecklingen och ill exempel beräkna effeker av olika penningpoliiska anaganden. Modellen har anpassas för a beskriva uvecklingen av e anal cenrala makroekonomiska idsserier med hjälp av de bäsa illgängliga ekonomeriska meoderna, och meodmässig ligger modellen i den veenskapliga fronlinjen. Med allmän avses a modellen i princip försöker förklara hela ekonomin och ine bara en viss del,.ex. priva konsumion eller arbesmarknad. De beyder dock ine a RAMSES beskriver alla väsenliga delar av svensk ekonomi lika väl. 2 Modeller ger en helhesbild Innan vi går in mer i dealj på modellen i fråga, kan de dock vara på sin plas a fråga sig varför Riksbanken använder sig av formella modeller i den penningpoliiska analysen. Efersom verkligheen är oerhör komplex är en modell, hur omfaande den än må vara, allid en förenklad beskrivning av hur ekonomin fungerar. Icke deso mindre finns de sora fördelar med a använda sig av formella modeller som unyjar lärdomar från både ekonomisk eori och empiri. De sora anale korsberoenden mellan ekonomins olika delar och sekorer gör de svår, för a ine säga omöjlig, a prognosisera den framida ekonomiska uvecklingen, eller 1 Vi har haf givande diskussioner och erhålli värdefulla kommenarer på arikeln av Kersin Milid, Sefan Palmqvis, Saffan Vioi och Anders Vredin. För åersående fel och oklarheer faller dock ansvare endas på förfaarna. 2 Finanspoliiken och kredimarknaden är exempelvis ine särskil sofisikera modellerade i RAMSES. Därför används i prognosarbee även pariella modeller som fokuserar på en enskild variabel eller sekor både ekonomisk-eoreiska modeller och sådana som främs bygger på saisiska samband. PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

2 a analysera hur en sörning påverkar ekonomin, genom a separa sudera enskilda samband. Genom a använda sig av en modell kan man isälle skapa e sammanhängande ramverk som ger en helhesbild av de olika ekonomiska besåndsdelarna, och kan på så sä undvika en fragmenarisk analys som kanske ine är förenlig i alla delar. En modell gör de sålunda läare a göra en konsisen bedömning av den framida uvecklingen av de olika ekonomiska komponenerna. Speciell vikig blir dea när alernaiva anaganden om penningpoliikens uformning ska analyseras. Hur en räneförändring påverkar inflaionen beror ine bara på vilka effeker den får på eferfrågan, uan även på hur växelkursen berörs av en sådan förändring och vilka åerverkningar dea får på exempelvis konsumionsmönser och imporerad inflaion. En annan fördel är a modellen kan fungera som e redskap för a förså den akuella ekonomiska siuaionen och den kommande uvecklingen. Om man ill exempel observerar e minska inflaionsryck idag kommer de ine per auomaik a leda ill a den lämpliga räneförändringen är en omedelbar sänkning. Hur penningpoliiken bör reagera beror på vad de är för fakorer som har förorsaka den lägre inflaionen. Om inflaionsnedgången exempelvis beror på ubudsfakorer och således är förknippad med sigande BNP-illväx blir räneresponsen naurligen svagare och mer gradvis än om inflaionsnedgången skulle bero på eferfrågefakorer och drivas av en snabb fallande BNP-illväx. E anna exempel är en posiiv löneuveckling. Ränan bör höjas endas om lönerna förvänas öka i snabbare ak än vad som bedöms vara förenlig med produkiviesuvecklingen. En sark produkiviesuveckling kan däremo moivera höga löneökningar som är förenliga med inflaionsmåle uan a reporänan behöver höjas. Yerligare fördelar är a man genom a ge srukur å analysen med hjälp av modeller bäre kan förklara sina prognoser, och a en modell kan fungera som e kommunikaionsverkyg för a hålla ihop de inerna analyserna och diskussionerna. Dea sysemaiska synsä gör de även läare a uvärdera de prognosfel som uppsår. RAMSES innehåller rögheer och raionell beeende Vi åergår nu ill a beskriva modellen i mer dealj. A en modell är en allmän jämviksmodell innebär a den ugår från a marknadsmekanismer skapar balans mellan ubud och eferfrågan på ekonomins olika marknader. De finns andra prognosmodeller som är allmänna i den meningen a de beskriver sambanden mellan flera sekorer i ekonomin, uan a för den skull vara jämviksmodeller. De gäller exempelvis modeller som besår av e sysem av saisiska samband med begrän- 34 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

3 sa söd i ekonomisk eori,.ex. vekorauoregressiva (VAR) modeller. 3 Moderna allmän jämviksmodeller ugår däremo normal från vissa besämda anaganden om de ekonomiska moiven bakom individers och organisaioners beeende. 4 Enskilda individer och hushåll anas sräva efer a maximera sin nya över livscykeln och föreagen anas önska maximera de diskonerade nuvärde av alla sina framida vinser. De raionella beeende innebär också a individerna och föreagen bygger si handlande på så bra prognoser om framiden som de sår i deras mak a göra. De har vad man kallar för raionella förvänningar. När Riksbanken använder RAMSES för a göra prognoser över den privaa sekorns beeende, ugår man allså från a.ex. effekerna av penningpoliiken också påverkas av den privaa sekorns prognoser för Riksbankens agerande. Före 1980-ale var ine allmän jämviksmodeller så vanliga i analyser och prognoser för inflaionens och konjunkurens uveckling. De modeller som isälle användes var s.k. keynesianska modeller. I denna yp av modeller anogs akörerna i ekonomin syras av olika umregler. Förvänningarna om framiden anogs vanligen ine heller bildas på någo raionell sä, uan isälle vara enkla framskrivningar av idigare mönser i daa. A man valde a beskriva ekonomin på dea sä berodde delvis på a man ine hade de ekniska verkyg (eorier och daorer) som behövdes för a kunna lösa komplicerade sysem av ekvaioner med framåblickande förvänningar. Men de berodde också på a de försa årgångarna av allmänna jämviksmodeller som användes i syfe a sudera makroekonomiska förlopp yckes så i dålig samklang med daa. Till exempel har Kydland och Prescos (1982) grundläggande reala konjunkurcykelmodell som beonade ubudssidans beydelse för a förså makroekonomiska förlopp kriiseras för brisande empirisk realism. 5 Ekonomin verkade präglas av mycke sörre rögheer än vad man borde förväna sig om de vore marknadsmekanismer och raionella hushåll och föreag som syrde uvecklingen. De keynesianska modellerna, som isälle beonade eferfrågans beydelse för a förså konjunkurcykler, lyckades dock ine bibehålla sin relaiv goda beskrivning av daa under 1970-ale och framå då sagflaionen (låg illväx i kombinaion med hög inflaion) gjorde sin enré i väsvärlden och en rad srukurella skif inräffade som dessa modeller ine förmådde fånga upp. 6 En omfaande akademisk forskning med 3 Se.ex. Sims (1980). 4 Se Kydland och Presco (1982). 5 Se exempelvis Cogely och Nason (1995). 6 Se.ex. Lucas (1976). PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

4 nya ekniska verkyg ill si förfogande har under de senase årionde uveckla en ny generaion av makroekonomiska allmänjämviksmodeller. Där ligger onviken på ubudsfakorer för a förklara den ekonomiska uvecklingen, men även eferfrågan har beydelse på kor sik genom a de förekommer olika marknadsimperfekioner i kombinaion med nominella och reala rögheer. Marknadsimperfekionerna och rögheerna gör a modellernas förlopp efer olika sörningar sker mer gradvis. Denna andra generaion av makroekonomiska allmänjämviksmodeller går under samlingsnamne ny-keynesianska modeller, och har dokumenera goda empiriska egenskaper. 7 Riksbankens nya modell RAMSES faller inom denna kaegori. Arikeln beskriver RAMSES srukur och egenskaper Syfe med denna arikel är a ge en enkel men ingående beskrivning av modellens eoreiska srukur och dess empiriska egenskaper, sam a ge e par exempel på hur modellen används i den löpande penningpoliiska analysen. 8 Arikeln har följande upplägg. I näsa avsni beskrivs RAMSES hörnsenar och modellens eoreiska egenskaper både på lång och kor sik, med särskild beoning på Riksbankens beeende i modellen. Därefer exemplifierar vi modellens användningsområden på vå sä. Förs beskrivs hur effekerna av vå alernaiva scenarier med högre löner skulle kunna undersökas i modellen. Sedan låer vi modellen olka inflaionsuvecklingen under för a förså de underliggande orsakerna ill den låga inflaionen under denna idsperiod. Vi undersöker även vilken roll penningpoliiken spelade för a sabilisera och eablera inflaionen på en lägre nivå under 1990-ale. I avsni 4 förklaras hur modellen esimeras på svenska daa och RAMSES prognosförmåga jämförs med några andra alernaiva prognosverkyg sam Riksbankens hisoriska bedömningar. Till sis redogör vi för några avsluande reflekioner. 2. Modellens eoreiska egenskaper I dea avsni beskriver vi modellens eoreiska srukur och de mekanismer som besämmer hur penningpoliiken påverkar resursunyjande och inflaionen på kor och lång sik. 7 Se.ex. Chrisiano, Eichenbaum och Evans (2005) sam Smes och Wouers (2003). 8 En dealjerad beskrivning av modellens eoreiska srukur ges i uppsasen av Adolfson, Laséen, Lindé och Villani (2005). En mer uförlig empirisk uvärdering finns i arikeln av Adolfson, Laséen, Lindé och Villani (2007). 36 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

5 2.1 RAMSES HÖRNSTENAR RAMSES besår av en mängd olika hushåll och föreag som samverkar på varu-, kapial- och arbesmarknaderna. Liksom i många andra moderna ny-keynesianska allmän jämviksmodeller anas a varu- och arbesmarknaderna känneecknas av vad som kallas monopolisisk konkurrens. De innebär a föreag och arbesagare ine ar priser och löner för givna uan är medvena om a de kan påverka sina egna priser och löner genom si beeende. Priserna och lönerna anas dock vara rögrörliga vilke innebär a penningpoliiken på kor sik har reala effeker (dvs. påverkar exempelvis produkion och arbesubud) efersom de nominella priserna och lönerna ine fri kan anpassa sig vid en nominal räneförändring. I modellen finns en cenralbank som besämmer den kora ränan och en salig sekor som anas finansiera sina konsumionsugifer med hjälp av skaer på arbee och konsumion. De finns en frisående uländsk ekonomi som anas ine påverkas av den inhemska, svenska, ekonomiska uvecklingen efersom Sverige är en lien öppen ekonomi. Från omvärlden imporeras både konsumions- och inveseringsvaror i modellen, och en del av den inhemska produkionen går på expor ill ulande. Uan de nominella rögheerna skulle RAMSES vara lik den försa generaionens makroekonomiska allmän jämviksmodeller som.ex. den reala konjunkurcykelmodell som preseneras av nobelprisagarna Kydland och Presco (1982). I så fall skulle penningpoliikens uformning vara irrelevan för konjunkurcykelanalys, efersom penningpoliikens effeker på realekonomin är mycke begränsade när priser och löner är hel flexibla, och penningpoliiken skulle då reduceras ill a vara e verkyg för a påverka inflaionsnivån. En pedagogisk inrodukion ill en enkel real konjunkurcykelmodell och hur ny-keynesianska aspeker kan införlivas i en sådan ges av Goodfriend (2007). Den rekommenderas ill läsning för den som vill få ökad försåelse för de grundläggande mekanismer som finns i allmän jämviksmodeller. Beskrivningen som vi ger här begränsar sig ill de vikigase aspekerna i RAMSES. Hushållen Lå oss börja med a beskriva hushållens beeende i modellen. Hushållen anas maximera sin nya av konsumion och friid över iden, give en begränsad budge där de får inkomser från både arbee och kapial. Hushållen har illgång ill en inernaionell kredimarknad där de kan invesera eller låna ill de kora nominalränor som besäms av den inhemska och uländska cenralbanken. Hushållen besämmer hur mycke PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

6 de vill konsumera idag jämför med imorgon och hur de ska fördela sin id mellan arbee och friid. De senare sker genom a de besämmer den lön de är villiga a jobba för under anagande a lönerna är rögrörliga. 9 Give lönen besämmer sedan föreagen eferfrågan på arbeskraf. Efersom hushållen också är kapialägare faar de även beslu om hur mycke de ska invesera i kapialsocken som sedan lånas u ill föreagen. 10 Föruom de nominella rögheerna i modellen förekommer också reala rögheer. Hushållen vill ine ändra si konsumionsmönser för snabb och för föreagen är de kossam a ändra sina inveseringsplaner. På dea sä kan modellen a hänsyn ill de rögheer man ycker sig se i daa, men ändå ugå från a raionell beeende och marknadsmekanismer syr var ekonomin ar vägen på sik. Man ska dock komma ihåg a de reala rögheerna i sig ine får ill följd a penningpoliiken har korsikiga effeker, de är enbar de nominella rögheerna som åsadkommer dea. Men de reala rögheerna är likväl vikiga för a de påverkar hur penningpoliiken slår igenom. Då Sverige är en lien öppen ekonomi med relaiv omfaande handel med omvärlden måse sådana aspeker införlivas i modellen på någo sä. Vi har anagi a hushållens varukorgar besår av både inhemsk illverkade varor och imporerade produker. Inflaionsaken mä med UND1X omfaas därför i RAMSES av både en inhemsk genererad del, d inflaion på inhemska varor π, och av en ulandsrelaerad del, inflaion m, c på imporerade konsumionsvaror π. UND1X-inflaionen (π ) kan därför i log-linjäriserad form uryckas som (1) π ˆ = (1 ω ~ ) πˆ + ω ~ πˆ, cpi c d c m, c där ω ~ c är viken på imporerade varor. Ungefär 35 % av varorna i UND1X-korgen brukar Saisiska cenralbyrån hänföra som imporerade. Man ska dock komma ihåg a priserna på dessa produker ill viss del besår av inhemsk genererade förädlingskosnader, såsom exempelvis disribuionskosnader i ranspor- och buiksled. Därför är den sluliga viken i RAMSES sa ill ca 27 %. Hur π d m, c och π besäms åerkommer vi srax ill när vi förklarar föreagens beeende i modellen. 9 Varje enskil hushåll kan ine fri välja sin lön varje period vilke gör a löneuvecklingen för ekonomin som helhe blir rögrörlig. Dea modelleras med hjälp av s.k. Calvo-sannolikheer (se Calvo, 1983), vilke innebär a vissa individer får välja exak den lön som de vill ha medan andra individer isälle får en uppräkning av sin idigare lön med en schablon som ine ar hänsyn ill de nya sörningar som inräffa i ekonomin. 10 A hushållen äger föreagen genom.ex. direka akieinnehav, pensionsfonder eller anna fondsparande orde ine vara orimlig, även om dessa nivåer ine modelleras direk. Dea förenklande anagande har dock ingen sörre beydelse för den analys som görs med modellen. 38 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

7 Efersom RAMSES är en modell för en lien öppen ekonomi bör den också beskriva hur den nominella växelkursen besäms. Ugångspunken i modellen är e så kalla ränepariesvillkor där kronan förusäs flya fri. Som idigare nämns har hushållen illgång ill en inernaionell kredimarknad där de kan invesera i både inhemska och uländska räneobligaioner, men där de inhemska hushållen måse beala en riskpremie uöver den uländska kora ränan om de lånar kapial i ulande. De verkar rimlig a ugå från a växelkursen anpassar sig så a den förvänade avkasningen i SEK blir likadan oavse vilke illgångsslag hushållen placerar i, s.k. öppen räneparie. De är dock välkän a e sådan villkor har relaiv begränsa empirisk söd, varför vi har förändra de så a de korrelaioner man ycker sig ha funni i daa mellan riskpremien och den förvänade växelkursuvecklingen omfaas av ränevillkore. 11,12 Föreagen Vi forsäer nu med a beskriva hur föreagen agerar i RAMSES. Varumarknaden känneecknas av monopolisisk konkurrens där varje inhemsk föreag producerar en särskild sors vara med hjälp av arbeskraf och kapial som de hyr in från hushållen. Varje föreag har således en viss monopolsällning vilke gör a de kan säa si pris som e påslag över sina nominella marginalkosnader. 13 Hur sor påslage är på lång sik beror på hushållens villighe a bya mellan de olika producenernas varuyper. Ju mer benägna konsumenerna är a ersäa en varuyp med en annan, deso mindre kommer föreagens vinsmarginaler a bli på lång sik. När föreagen finner anledning a ändra sina påslag påverkar dea gradvis inflaionen och med viss idsefersläpning efersom de i RAMSES anas a priserna är rögrörliga. Vanliga argumen ill a priser är rögrörliga är förekomsen av s.k. menykosnader, a de är kossam för föreagen a inhäma ny informaion om eferfrågan eller om kosnadssrukuren för en viss vara, och a föreagen ine vill söra sina kundrelaioner genom a ändra prise allför ofa. 14 När de ske en förändring i ekonomin anpassas därför ine de nominella priserna omedelbar ill en ny långsikig och sabil jämvik uan isälle sker en gradvis anpassning. Skillnaden absorberas isälle av påslage som varierar när förusäningarna ändras. 11 Se.ex. Fama (1984) och Duare och Sockman (2005) för es av öppen räneparie. 12 Se Adolfson, Laséen, Lindé och Villani (2007) för en närmare beskrivning av de modifierade ränepariesvillkore och hur dea påverkar växelkursens besämning och modellens empiriska egenskaper. 13 d d Maemaisk kan dea uryckas som P = λ MC, där λ beecknar påslage och MC föreages nominella marginalkosnader. 14 A priser och löner är röga är också någo man finner i empiriska sudier över svenska föreags prissäningsbeeende (se.ex. Apel, Friberg och Hallsen, 2005). PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

8 Föreagen anas maximera de diskonerade nuvärde av alla sina framida vinser under anagande a priserna ine fri kan anpassas vid varje idpunk. 15 A priserna är rögrörliga gör a förvänningar om framida inflaion spelar roll för föreagens prissäning idag. Den framida inflaionen avspeglar hur marginalkosnaderna kan änkas uvecklas framgen och föreagen besämmer därför si pris idag uifrån dessa förvänningar. Föreagens vinsmaximering leder fram ill den s.k. ny-keynesianska Phillipskurvan för inhemsk inflaion som i en förenklad (log-linjäriserad) form kan uryckas som: d d (2) ˆ E ( ˆ ) ( ˆd π = π γ mc + λ ), där inflaionen, d πˆ, beror på den framida förvänade inflaionen, d E ( ˆ π + 1 ), föreagens reala marginalkosnader, mc, vilka mosvarar löneandelen i produkionskosnaderna (dvs. den reala enhesarbeskrafskosnaden), och där λˆ d ska olkas som en sörning som påverkar de önskade prispåslage (.ex. en förändrad konkurrenssiuaion). Parameern γ syr graden av rögheer i föreagens prissäning: ju mer sällan föreagen ändrar sina priser deso mindre värde anar γ vilke innebär a förändringar i kosnader och påslag ine får så sor genomslag på inflaionen. Ekvaion (2) kan också skrivas som a inflaionsaken πˆ d idag är en diskonerad summa av alla framida reala marginalkosnader. De innebär a om föreagen ser a de reala marginalkosnaderna i framiden ökar (exempelvis genom a nominallönerna ökar uöver illväxen i produkivieen), så kompenserar de delvis för dea genom a höja sina priser redan idag. De gör a de reala marginalkosnaderna så småningom åergår ill si jämviksläge och inflaionen likaså. Föreagens beeende när de säer sina priser är allså framåblickande i den här modellen, ill skillnad från Phillipskurvorna i de idiga keynesianska modellerna där föreagen anogs vara mesadels bakåblickande. I RAMSES anas också a de finns särskilda imporföreag som imporerar konsumions- och inveseringsvaror från ulande. Dessa köper upp inermediära varor på världsmarknaden som förädlas och säljs vidare ill hushållen. Marginalkosnaden mosvarar därför inköpskosnaden uryck i svenska kronor. E exempel på sådana varor skulle kunna vara exilbeklädnad eller mavaror som åerförpackas och därefer disribueras ill konsumenlede. Imporföreagen gör allså sin specifika sluproduk annorlunda jämför med konkurrenerna vilke innebär a de har en viss monopolsällning och sålunda kan säa prise som e påslag över 15 Dea modelleras med hjälp av s.k. Calvo-sannolikheer, se Calvo (1983). 40 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

9 sina marginalkosnader. I en värld med flexibla priser skulle de opimala prise på imporvaror därför ges av: m m * (3) P = λ P S, m * där λ är påslage (vinsmarginalen), P världsmarknadsprise och S är den nominella växelkursen uryck som kosnaden i kronor för a köpa en enhe uländsk valua. Imporpriserna anas dock även de vara rögrörliga vilke gör a förvänningarna på framida inflaion spelar roll för prisbildningen. Trögheerna innebär också a imporföreagen ine kan ändra sina priser full u.ex. när inköpskosnaderna siger på grund av en svagare växelkurs. Modellen fångar därigenom på kor sik vad man brukar kalla för e ofullsändig växelkursgenomslag. E sådan innebär a föreagen ine låer växelkursrörelser slå igenom ill sina priser omedelbar och e-ill-e, uan låer vinsmarginalerna absorbera en del av växelkursförändringen. De kan bero på a man förvänar sig a förändringen i växelkursen endas ska bli illfällig och a man då ine vill söra sina kundrelaioner med åerkommande prisförändringar. De kan också bero på a föreage vill försvara sina marknadsandelar genemo andra producener som ine usäs för samma påverkan av växelkursrörelser. På liknande sä exporeras de inhemsk producerade varorna ill ulande. I modellen ombesörjs dea av särskilda exporföreag som köper upp inhemska varor och därefer disribuerar dessa ill de uländska hushållen. Exporföreagen säer allså sina priser på e liknande sä som imporföreagen. Åerigen anas a exporpriserna i uländsk valua ine fri kan ändras. Därför är växelkursgenomslage ofullsändig även i exporsekorn (exempelvis innebär dea a prise på Volvobilar i USA ine siger omedelbar då dollarn försvagas mo kronan). Cenralbanken I RAMSES anas a Riksbanken besämmer reporänans nivå uifrån inflaions- och BNP-uvecklingen. Dea är e relevan sä a beskriva penningpoliiken för de flesa länder med inflaionsmål, men är givevis en förenkling av verkligheen. 16 Räneregeln i modellen har följande form R = f π π, y, Δπ, Δy, x, R + ε, (4) ( 1) R där f är en funkion som beskriver hur reporänan ( R ) säs i förhållande ill gape mellan den fakiska underliggande inflaionen (se ekvaion (1)) och inflaionsmåle ( π π ), BNP-gape i nivå ( y ) 17, förändringen i den 16 I många ekonomiska modeller, liksom RAMSES, låer man penningpoliiken beskrivas med hjälp av en så kallad Taylor-regel, se Taylor (1993). 17 BNP-gape, y, definieras som den procenuella avvikelsen mellan fakisk BNP, Y, och den långsikig hållbara (seady-sae) nivån på produkionen, Y, dvs. y = ln Y ln Y. PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

10 underliggande inflaionsaken ( Δ π ), förändringen i BNP-gape ( Δ y ), de reala växelkursgape ( x ) 18, och reporänan i föregående period. Förekomsen av föregående periods reporänenivå speglar rögheer i olkningen av den nyinkomna informaionen sam a man ogillar allför snabba kas i ränesäningen. Riksbankens agerande enlig den föreslagna regeln blir då gradvis, e beeende som vanligen benämns räneujämning (se.ex. Woodford, 1999). Paramerarna i den penningpoliiska regeln ovan är esimerade så a regeln ger en relaiv god beskrivning av de ränebeslu Riksbanken fakisk har faa genom åren. De beyder ill exempel a man har höj (sänk) reporänan om den underliggande inflaionen har vari hög (låg) i förhållande ill inflaionsmåle eller om BNP-gape har vari posiiv (negaiv). Avvikelser mellan de fakiska ränebesluen och de beslu som skulle ha faas om modellens räneregel följs exak kan uppfaas som e må på penningpoliiska överraskningar. Dessa överraskningar fångas av variabeln ε R, som anas vara slumpmässig och oberoende över iden. En del av dessa överraskningar kan sägas fånga illfälliga förändingar i de penningpoliiska beeende, medan en del kan änkas bero på a Riksbanken i verkligheen höjer reporänan i fasa seg om.ex. 25 eller 50 punker. Den penningpoliiska regeln i modellen har ju ine e sådan rappsegsforma useende. Specifikaionen av reakionsfunkionen väcker åminsone vå vikiga frågor. Den försa är varför Riksbanken ine anas reagera på de framida inflaionsusikerna. Svare är a reakionsfunkionen ska berakas som en s.k. reducerad form som innehåller de mesa av den relevana informaion som besämmer de framida inflaionsusikerna. En annan vikig fråga är varför ine Riksbanken beakar en sörre mängd variabler än vad som anges av ekvaion (4), såsom huspriser och andra finansiella indikaorer. Svare på denna fråga är a Riksbanken endas anas a hänsyn ill andra fakorer i den usräckning de påverkar bankens uppfaning om resursunyjande och inflaionsusikerna. Riksbanken anas således ine agera direk på exempelvis en sarkare husprisuveckling eller krediillväx. Övriga delar Efersom RAMSES beskriver en lien öppen ekonomi påverkar den inhemska ekonomin ine uländsk BNP, inflaion och räna. De inhemska hushållen och föreagen ar allså de uländska variablerna för givna när de faar sina beslu. Vi har därför låi e separa ekvaionssysem beskriva hur dessa re variabler samverkar. 18 De reala växelkursgape x beräknas som den procenuella avvikelsen mellan den fakiska reala växelkursen och en anagen jämviksnivå som är konsan i Adolfson m.fl. (2005, 2007) men idsvarierande i den version av modellen som används i prognosarbee. 42 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

11 Också den saliga sekorn modelleras med hjälp av e separa ekvaionssysem för de offenliga ugiferna, inkomsskaer, mervärdesskaer och arbesgivaravgifer. Den saliga sekorn kan ha över- eller undersko i sin budge men dea över- eller undersko överförs direk ill hushållen. Hushållen ser allså ill a exempelvis e salig budgeundersko kompenseras med e öka priva sparande, vilke gör a illfälliga men varakiga finanspoliiska inervenioner har mycke begränsad roll i modellen. 19 De finns också en finansiell sekor i RAMSES, även om denna ger en synnerligen förenklad bild av verkligheen. Som idigare nämns har hushållen illgång ill en inernaionell kredimarknad där de kan låna och invesera. I modellen finns också en inhemsk finansiell inermediär där hushållen säer in delar av si finansiella kapial och där föreagen lånar kapial för a finansiera sina lönekosnader. En följd av dea är a räneförändringar direk påverkar föreagens marginalkosnader. Dea är e enkel sä a fånga a penningpoliiken har vissa effeker på ubude i ekonomin genom a föreagen ofa ar upp lån för a bedriva sin verksamhe. 20 Föruom förändingar i omvärlden och finanspoliiken, påverkas konjunkurcykelflukuaioner även av vissa icke-observerbara sokasiska variabler, eller sörningar, med olika sannolikhesfördelningar. Dessa sannolikhesfördelningar är ugångspunken för esimering av modellen. Sörningarnas sorlek och förlopp över iden besäms när modellen esimeras uifrån sin koppling ill de variabler som vi kan observera i daa (se Appendix). Efersom varje enskild sörning räder in i modellens srukur på e viss förubesäm sä kan var och en ges en besämd olkning. Dessa sörningar, som anas vara exogena i modellen, fångar ill exempel förändringar i produkivie, preferenser eller föreagens konkurrenssiuaion. 21 Modellen kan formuleras som e anal maemaiska villkor som beskriver hur hushåll och föreag uppräder uifrån anagande om e opimerande beeende med raionella förvänningar, och där Riksbanken reglerar den kora nominella ränenivån. RAMSES innehåller 24 sådana ekvaioner. Tillsammans med ekvaionerna som urycker de uländska förhållandena, hur finanspoliiken bedrivs, och hur sörningarna ill ekonomin forlöper bildar de e sammanhängande maemaisk sysem av icke-linjära differensekvaioner som ganska väl beskriver hur ekonomin uvecklas över iden. 19 Man brukar kalla dea för a hushållen beer sig i enlighe med s.k. Ricardiansk ekvivalens. Dea innebär a hushållen besämmer sina konsumionsplaner uifrån den förvänade samlade inkomsen över hela sin livsid snarare än den fakiska inkoms de har jus idag. 20 En mer realisisk modell över inerakionen mellan penningpoliiken och den finansiella sekorn preseneras i Chrisiano, Rosagno och Moo (2007). 21 Noera a dea sä a se på sörningar skiljer sig från keynesianska modeller där alla residualer uppfaas som modellfel. Här kan de isälle ges en srukurell olkning. PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

12 2.2 MODELLENS LÅNGSIKTSDYNAMIK Bland flerale akademisk verksamma naionalekonomer och i cenralbanksvärlden råder sedan länge en ubredd syn a produkionens och sysselsäningens nivå på lång sik ine påverkas av penningpoliiken uan syrs av uvecklingen av arbeskraf och eknologi. Dea synsä präglar också RAMSES, och liksom i den eablerade lierauren på område (se.ex. Woodford, 2003) så anas ine penningpoliiken varakig kunna påverka vare sig produkionen eller nivån på sysselsäningen på lång sik (dvs. i de s.k. seady-sae). 22 Om Riksbanken skulle besämma sig för a föra en mer expansiv poliik skulle de på lång sik bara leda ill högre inflaion. Om vi beecknar den långsikig hållbara produkiviesillväxaken med μ Y, så gäller a illväxaken i BNP per capia i seady-sae ges av Y Y (5) μy Y 1 1, där Y indikerar a de är den långsikig hållbara nivån av BNP per capia i period som avses. 23 Penningpoliiken kan ine varakig ge en högre produkionsak och därmed högre sysselsäning. Inflaionen är i dea perspekiv endas e moneär fenomen, vilke innebär a Phillips-kurvan som visar sambande mellan inflaionen och någo må på resursunyjande är verikal på lång sik. Riksbanken kan således ine påverka vare sig nivån på BNP eller illväxaken på lång sik genom a ändra reporänan. Däremo besämmer cenralbanken inflaionsaken på lång sik. Om inflaionen ska vara 2 procen på lång sik måse den kora nominalränan på sik uppgå ill inflaionsmåle (2 %) plus illväxaken i produkivieen (säg 2,25 %), så a följande ekvaion håller: (6) R = π + μ, Y där avkasningen på den reala kapialsocken, den s.k. realränan, är approximaiv lika med ekonomins produkiviesillväxak, μ Y. 24 Inuiionen bakom ekvaion (6) är enkel: för a hålla en nominell obligaion så krävs en avkasning i nominella ermer som mosvarar den som hushålle skulle ha få om de invesera i kapialsocken isälle ( μ Y ) plus en kompensaion för minskningen av illgångens nominella köpkraf (π ). 22 Med seady-sae menar vi den jämvik ekonomin befinner sig i då alla sörningar har klinga av och då priser och löner är flexibla. 23 På lång sik besäms BNP-nivån per capia av arbesprodukivieens uveckling (som i illväxak sammanfaller med eknologins illväxak). Tillväxaken i BNP i sin ur ges av ökningen i BNP-nivån per capia plus illväxaken i arbeskrafsubude. 24 Denna relaion håller exak i avsaknad av kapialskaer och då diskoneringsfakorn är lika med e. 44 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

13 Efersom RAMSES är en modell för en lien öppen ekonomi, besäms även uvecklingen för den nominella växelkursen och den reala växelkursen på lång sik i modellen. I den version av RAMSES som skaas och används i den inerna analysen på Riksbanken, anas a de inhemska inflaionsmåle är desamma som i omvärlden och a den inhemska produkivieen på lång sik är densamma i Sverige och i omvärlden. Dea leder ill a den reala eller nominella växelkursen varken apprecierar eller deprecierar på lång sik (se fördjupningsruan). Den nominella växelkursen S mäer kosnaden i kronor för a köpa en enhe uländsk valua. När S ökar (minskar) beyder dea a man får beala mer (mindre) per uländsk valuaenhe, dvs. kronan deprecierar (apprecierar). Valuakursen i modellen är e väg genomsni av olika valuakurser (TCW-index). Den reala växelkursen Q är per definiion * * lika med Q = S P / P där P beecknar uländsk konsumenprisindex och P inhemsk konsumenprisindex. På mosvarande sä som för den nominella växelkursen sägs den reala växelkursen depreciera (appreciera) när Q ökar (minskar). E högre (lägre) värde på Q innebär således a kosnaden i kronor för a köpa en uländsk varukorg ökar i jämförelse * med vad de kosar a köpa en svensk varukorg. Om vi låer μ Y beeckna den uländska produkiviesillväxen, så gäller a den nominella växelkursens uveckling på lång sik besäms enlig följande formel: (R.1) ln S + 1 ln S = R R = * * * ( π + μ ) ( π + μ ), Y * där den andra likheen följer av ekvaion (6) och där π beecknar den uländska inflaionsaken och ln S + 1 ln S den procenuella förändringen i den nominella växelkursen. 25 Länder vars valuor försvagas på lång sik bör således ha högre nominalränor än omvärlden. En yerligare implikaion är a om den uländska och inhemska produkiviesillväxen är densamma på lång sik, så försvagas kronan på sik om de inhemska inflaionsmåle är högre än inflaionsmåle i omvärlden. Y 25 E implici anagande i denna framsällning är a de fakorer som syr riskpremiens korsiksdynamik ine har långsikiga effeker på riskpremien och därför försvinner på lång sik. De innebär a den oala neoförmögenheen genemo ulande som andel av BNP är irrelevan för växelkursens uveckling på lång sik. PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

14 Om man använder definiionen på den reala växelkursen, relaionen mellan den nominella växelkursen, inflaionsmåle och produkiviesdifferenialen i ekvaion (R.1), så kan man härleda följande relaion som besämmer den reala växelkursens uveckling på lång sik: (R.2) ln Q * + 1 ln Q = μy μy. Vilke innebär a den reala växelkursens uveckling på sik yers besäms av produkiviesdifferenialen mellan den inhemska ekonomin och omvärlden. Om den inhemska produkiviesillväxen översiger den uländska på lång sik, kommer den reala växelkursen a depreciera på lång sik. 26 Resulae, a e lands växelkurs deprecierar om produkiviesillväxen översiger den i omvärlden, går sick i säv med den s.k. Balassa- Samuelson-hypoesen (se Balassa, 1964, och Samuelson, 1964). De finns viss empirisk söd för Balassa-Samuelson-hypoesen om man jämför uvecklingsekonomier och indusrialiserade ekonomier, men söde förefaller vara lie om man isälle jämför reala växelkurser mellan väluvecklade ekonomier, se.ex. Lee och Tang (2007) och referenserna däri. Efersom TCW-index i huvudsak ugörs av växelkurser för indusrialiserade länder verkar allså RAMSES överenssämma någorlunda väl med vad man finner i daa beräffande den reala växelkursen och produkiviesskillnader. 2.3 EFFEKTER AV PENNINGPOLITIKEN PÅ KORT SIKT EFTERFRÅGAN PÅVERKAS Ovansående beskrivning ger en bild av a penningpoliiken på lång sik huvudsakligen verkar genom a sabilisera föreagens och hushållens inflaionsförvänningar ill de kommunicerade inflaionsmåle. Dea är en någo annorlunda bild än den vardagliga, där man ofa hör argumene a penningpoliiken påverkar inflaionen genom sin påverkan på den samlade eferfrågan. Båda beskrivningarna är dock rikiga i RAMSES efersom penningpoliiken har effeker på realekonomin på kor sik när priserna och lönerna är rögrörliga. 27 Anagande a penningpoliiken ine varakig kan påverka nivån på sysselsäningen eller produkionen är 26 Ren logisk måse den reala växelkursen depreciera i e sådan ankeexperimen, för annars skulle ill slu den inhemska ekonomin vara världsekonomin. Anledningen ill a den reala växelkursen deprecierar är a priserna på svenska varor i uländsk valua måse sjunka för a omvärlden ska vilja köpa den ökande exporvolymen i e sådan fall. E alernaiv sä a änka är a de svenska exporföreagen är mer produkiva än omvärlden i e sådan fall och därför kan producera ill en lägre kosnad. Därmed kan de också sälja ill e lägre pris jämför med de uländska föreagen uan a de resulerar i lägre vinser. Efersom produkivieen är direk relaerad ill realränan i RAMSES, innebär ekvaion (R.2) också a en högre realräna jämför med omvärlden leder ill en deprecierande real växelkurs i på lång sik. 27 Graden av rögheer i priser och löner besäms empirisk med hjälp av de bäsa skaningsekniker som finns illgängliga, se avsni 4.1 nedan. 46 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

15 de förhärskande synsäe bland naionalekonomer, och likväl råder sor enighe om a ekonomins korsikiga konjunkurmässiga uveckling ine bara syrs av förändringar i.ex. ubude av arbeskraf eller i produkionsekniken uan även av hur penningpoliiken uformas. 28 Föruom de nominella rögheerna i RAMSES (pris- och löneselheer), som är nödvändiga för a penningpoliiken ska kunna inverka på resursunyjande så påverkas de ekonomiska förloppe i modellen även av reala rögheer. De vå vikigase reala rögheerna är vanebildning i hushållens konsumionsbeeende (s.k. habi formaion) och anpassningskosnader för a förändra inveseringsgraden. 29 Dessa vå rögheer gör a en penningpoliisk åsramning får e mer gradvis genomslag i ekonomin än vad som annars skulle vara falle. De är allså en kombinaion av nominella och reala rögheer i RAMSES som ger upphov ill rimliga effeker av en räneförändring, eller vad man brukar kalla för den moneära ransmissionsmekanismen. I RAMSES leder en illfällig höjning av reporänan ill a eferfrågan på varor och jänser faller på grund av a realränan siger när priser och löner är rögrörliga. Med illfällig höjning avses här a ε R, ökar med exempelvis 0,25 % och a ränebanan illbaka mo den långsikiga jämviken på 4,25 % besäms av den sysemaiska delen av räneregeln (dvs. hur den ovänade höjningen idag påverkar banorna för inflaionsaken och BNP-gape framöver). De är raionell för hushållen a minska sin eferfrågan på konsumionsvaror, efersom en högre räna gör de mer lönsam a spara och skjua upp sin konsumion ill framiden. Den högre ränan gör också a de blir mer kossam a låna upp pengar för a invesera, och därmed faller inveseringarna. Den lägre eferfrågan gör a produkionen faller, och därmed minskar föreagen eferfrågan på arbeskraf och kapial. Dea för med sig a prise på produkionsfakorerna minskar, vilke leder ill e fall i föreagens marginalkosnader. Fallande marginalkosnader leder ill a föreagen eferhand börjar sänka sina priser, och därmed faller inflaionsaken. Dea är den radiionella ränekanalen. Efersom RAMSES är en modell för en öppen ekonomi leder också ränehöjningen ill a kronans värde siger i förhållande ill andra valuor, vilke i sin ur leder ill en försämrad handelsbalans. Dea försärker falle i eferfrågan i viss usräckning. Även inflaionsaken påverkas efersom kronans högre värde leder ill lägre priser på imporerade varor samidig som den minskade neoexporen leder ill en minskning i inhemsk 28 Efersom penningpoliiken har reala effeker på kor sik så påverkar koefficienerna i den sysemaiska delen av reakionsfunkionen hur olika sörningar påverkar ekonomin. Se.ex. Giavazzi och Mishkin (2006) för en mer ingående diskussion. 29 Relevansen av de vå reala rögheerna har besäms genom a man uvärdera modellens anpassning ill den hisoriska variaionen i daa. PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

16 eferfrågan och därmed bidrar ill en dämpning av den inhemska prisuvecklingen. Denna kanal för hur penningpoliiken påverkar ekonomin benämns vanligen växelkurskanalen. Med iden kommer både hushållen och föreagen a jusera sina priser och nominallöner nerå i all högre grad ill följd av a ränehöjningen resulera i en minskning av den nominella penningmängden. Därmed minskar penningpoliikens genomslag på akiviesnivån i ekonomin. Till slu har alla föreag och hushåll full u anpassa priserna och lönerna och då åergår ekonomin ill den prognosbana som förelåg om reporänan ine hade höjs. Inflaionen åergår ill inflaionsmåle, BNP-nivån åergår ill seady-sae jämviksbanan Y och ränan är illbaka vid ugångsläge. Den penningpoliiska åsramningen påverkar allså ine nivån eller illväxbanan för BNP på lång sik i enlighe med ekvaion (5) ovan. E alernaiv sä a änka på dea är a BNP-nivån på lång sik är hel ubudsbesämd och a penningpoliiken verkar som en eferfrågesörning som endas påverkar BNP-gape på kor- och medelfrisig sik. 3. Modellens användningsområden En vikig del i Riksbankens analys kring den framida ekonomiska uvecklingen är så kallad scenarioanalys, där olika änkbara framida förlopp kring exempelvis löner, ränenivåer eller en annorlunda omvärldskonjunkur ureds. RAMSES kan användas för a analysera de sammanagna effekerna av e föreslage alernaivscenario. Dea görs genom a man låer en eller flera exogena sörningar generera en alernaiv ekonomisk uveckling i modellen. Sörningarna kan ill exempel fånga ändrad produkivie eller ändrade påslag hos föreagen. Modellens övriga prognoser beingas därefer på den faslagda uvecklingen för dessa variabler. 30 På samma sä kan man också sudera hur modellens dynamiska förlopp i de olika alernaivscenarierna påverkas av alernaiva anaganden om ill exempel graden av nominella rögheer eller den förda penningpoliiken. I nedansående avsni exemplifierar vi hur vå alernaivscenarier kan analyseras inom ramen för RAMSES och hur modellen kan srukurera en sådan analys. De försa scenario som analyseras är a hushållen driver igenom reallöneökningar uöver rådande produkiviesurymme (avsni 3.1), och de andra scenario är en siuaion där illfälliga men varakiga produkiviesökningar moiverar en högre reallöneuveckling än normal (avsni 3.2). De är allså i båda fallen frågan om reallöneökningar men orsakade av olika yper av sörningar. 30 Sörningarna i RAMSES beskriver, som idigare har nämns, förhållanden som ine kan förklaras inom modellen (se avsni 2.1) varför sörningarna kan revideras så a den önskvärda banan för en viss variabel replikeras av modellen. 48 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

17 Men RAMSES kan ine bara användas som e prognos- och scenarioverkyg. Riksbanken är också inresserad av a försöka förså nuläge i ekonomin och vad som huvudsakligen har drivi uvecklingen under den senase iden. Dea är naurligvis informaion som också hjälper ill a bedöma den forsaa ekonomiska uvecklingen. Med hjälp av en modell kan man analysera orsakerna ill en viss ekonomisk uveckling. Efersom sörningarna i RAMSES kan ges en ekonomisk olkning (e exempel är sörningen som fångar produkiviesframseg) kan man bilda sig en uppfaning om vilka sörningar som har vari väsenliga för ekonomins hisoriska uveckling genom a en i age ueslua dessa från modellen. Man kan då få en fingervisning om vad som hade hän i ekonomin uan olika sörningar. Exempelvis, vilken beydelse den höga produkivieen har haf för den låga inflaionen under 2000-ale och hur inflaionsuvecklingen hade e sig i frånvaro av den oväna höga produkivieen. I avsni 3.3 ger vi prov på en sådan övning, där vi låer modellen olka orsakerna ill den låga inflaionen under de senase re åren. 3.1 ALTERNATIVSCENARIO MED HÖGRE LÖNER HÖGRE INFLATION OCH LÄGRE TILLVÄXT I diagram 1 visas e exempel på e sådan alernaivscenario med högre löner. Reallönernas ökningsak anas illfällig höjas med ca en procenenhe från sin långsikig sabila illväxak på 2,2 % ill ca 3 %. 31 Figuren visar hur inflaion, räna, BNP, nominallön och arbeade immar ändras i e sådan scenario. Den högre löneökningsaken leder ill a föreagens eferfrågan på arbeskraf minskar och BNP-illväxen faller under den långsikig sabila ökningsaken. Efersom ökningen i reallönen ej mosvaras av en ökad produkivie minskar föreagen sin eferfrågan på arbeskraf vilke gör a anale arbeade immar faller. De högre löneökningarna leder också ill a föreagens marginalkosnader siger vilke ökar inflaionen. Hur mycke och hur snabb inflaionen siger beror på den förda penningpoliiken. Den heldragna linjen beskriver skeende då Riksbanken säer ränan ungefär i enlighe med sina hisoriska ränebeslu, dvs. man följer den esimerade räneregeln. Enlig denna kommer Riksbanken a höja ränan med ca 20 punker för a få inflaionen a åergå ill sin långsikiga jämvik på ungefär vå års sik. Ränehöjningen bidrar också ill a BNP-illväxen faller. 31 Dea genereras i modellen med hjälp av en sörning ill arbeskrafsubude som minskar. Sorleken på sörningen som maas in i modellen är sa ill 0,59 % vilke mosvarar den esimerade sandardavvikelsen i densamma. Responsen i reallönen besäms sedan i modellen uifrån hur reallönens övriga besämningsfakorer påverkas av exempelvis den penningpoliiska reakionen på denna sörning. Även om vi här ugår ifrån seady-sae kan scenario naurligvis också läggas run e specifik huvudscenario. PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

18 Diagram 1. Genomsnilig ekonomisk uveckling med högre löner och varierande penningpoliisk åsramning. Årlig procenuell förändring 2,6 2,4 2,2 2,0 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 BNP-illväx (per capia) UND1X-inflaion 2,9 2,7 2,5 2,3 2,1 1,9 1,7 1, Reporäna 5,4 5,2 5,0 4,8 4,6 4,4 4,2 4, Reallöneillväx 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1, Nominallöneillväx 6,5 6,0 5,5 5,0 4,5 4,0 3,5 3, Arbeade immar-nivå 0,2 0,0-0,2-0,4-0,6-0,8-1, Grundmodellen Sörre vik på inflaion Sörre vik på BNP Seady-sae För a illusrera de penningpoliiska avvägningar Riksbanken sälls inför vid e dylik scenario har också vå alernaiva penningpoliiska responser rias in figuren. Den unna svara linjen visar uvecklingen då Riksbanken lägger sor vik vid inflaionsmåle (och ar lien real hänsyn) medan den prickade linjen isälle visar vad som händer när Riksbanken fäser sörre vik vid den reala sabilieen. 32 Då ingen nämnvärd real hänsyn as, ser vi a Riksbanken krafig höjer ränan ill dryga 5 % för a dämpa inflaionsrycke i ekonomin. Dea får ill följd a BNP-illväxen dämpas yerligare någo mer än i huvudexemple (heldragen linje). 32 Scenario med högre vik vid inflaionen (unn svar linje) är generera uifrån räneregeln där responskoefficienerna ill inflaionsavvikelser från måle och förändringar i inflaionen är saa ill 5 respekive 2,5, och koefficienerna på nivån och förändringen i BNP-gape sas ill 0. Scenario med högre vik vid BNP (prickad linje) är generera när koefficienerna på BNP-gape och förändringen i BNP-gape har ökas ill 1 och 0,5. Dea ska jämföras med den heldragna blå linjen som är genererad uifrån modellens esimerade räneregel. Koefficienerna på inflaion och inflaionsförändringar är 1,7 och 0,3 medan responsen ill BNP-gape och förändringar i BNP-gape är 0,04 respekive 0,1. 50 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

19 Om Riksbanken däremo lägger sörre vik vid den reala sabilieen än vid inflaionsmåle kommer dea a innebära a ränan endas marginell ändras när inflaionen siger. För a undvika e sor fall i den reala illväxen låer man allså inflaionen skjua i höjden och moverkar därigenom de realekonomiska löneökningarna. På lie längre sik kommer ökningsaken i reallönen emporär a ava och sjunka under den långsikig hållbara illväxen, så a reallönenenivån kan åergå ill sin långsikiga uvecklingslinje. Efersom sörningen är av illfällig karakär åergår också BNP-nivån ill den långsikig uhålliga banan. Diagramme visar allså a Riksbanken vid e dylik scenario ine samidig kan sabilisera både inflaionen och BNP. En avvägning mellan nominell och real volailie måse därför göras. 3.2 ALTERNATIVSCENARIO MED HÖGRE PRODUKTIVITET LÄGRE INFLATION OCH HÖGRE TILLVÄXT I vår andra experimen anar vi isälle a reallönerna ökar på grund av a oalfakorprodukivieen (TFP) ökar varakig men ine permanen. Varakigheen i ökningen ges av modellens skaning, och är således en välgrundad gissning, på basis av den informaion som är illgänglig idag, av den genomsniliga varakigheen i eknologisk drivna produkiviesförbäringar. Precis som idigare redovisar vi resula för flera varianer av modellen i diagram 2. För de försa redovisas resulaen för den modell som fakisk används i analysen på Sveriges riksbank (grundmodellen). Föruom denna redovisas också en varian där vi har agi bor de nominella och reala frikionerna ur RAMSES så a modellen blir en real konjunkurcykelmodell, liknande Kydland och Prescos (1982), för en lien öppen ekonomi. Som framgår av diagram 2 så siger reallönen krafig efer en posiiv sörning ill TFP, i likhe med experimene i diagram 1. Men ill skillnad från i diagram 1, så faller inflaionen efersom ökningen i reallönen är mindre än den underliggande ökningen i produkivieen på grund av a lönerna juseras gradvis. Dea resulerar i e fall i föreagens marginalkosnader. Prisökningarna och reallöneökningarna går å mosa håll varför nominallönen endas förändras lie i förhållande ill den långsikiga illväxbanan. BNP-illväxen per capia siger ros a anale arbeade immar minskar. Även om BNP-illväxaken siger sänker Riksbanken ränan efersom inflaionsnedgången illmäs sörre vik i den penningpoliiska reakionsfunkionen i modellen. Efersom sörningen är mycke varakig sker sedan anpassningen illbaka ill den långsikiga jämviken (seady-sae) relaiv långsam Varakigheen i TFP-ökningen är sådan a 60 % av ökningen i TFP kvarsår efer 5 år, dvs. roen i den underliggande AR(1)-processen för den illfälliga ökningen i TFP uppgår ill PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/

20 Diagram 2. Genomsnilig ekonomisk uveckling med högre produkivie, med och uan nominella och reala frikioner. Årlig procenuell förändring BNP-illväx (per capia) 3,0 UND1X-inflaion 2,1 2,0 1,9 2,5 1,8 1,7 1,6 2, , Reporäna 4,3 4,2 4,1 4, ,8 2,7 2,6 2,5 2,4 2,3 2,2 2,1 2,0 Reallöneillväx ,5 4,4 4,3 4,2 4,1 Nominallöneillväx ,2 0,1 0,0-0,1-0,2-0,3-0,4-0,5-0,6 Arbeade immar-nivå Grundmodellen Flexibla priser och löner Seady-sae Om man jämför responserna i grundmodellen med dem som man får om de nominella och reala frikionerna as bor ur modellen ser man a effekerna uppsår och klingar av beydlig snabbare i den senare. I den reala konjunkurcykelmodellen siger reallönen så snabb a även nominallönen ökar inledningsvis. Efersom sörningen är illfällig kommer ekonomin a åerföras ill de idigare prognosbanorna för nivån på de reala variablerna (såsom.ex. BNP per capia). Därför blir illväxaken lägre jämför med den långsikiga illväxen (seady-sae) under lång id framöver. En vikig skillnad mellan de vå modellerna ligger i responsen för anale arbeade immar. I modellen uan några nominella eller reala frikioner siger ubude av arbeskraf medan de faller krafig i grundmodellen. A ubude av arbeskraf siger efer en produkiviessörning är i linje med förusägelsen från enkla reala konjunkurcykelmo- 52 PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/2007

21 deller (Goodfriend, 2007; Kydland och Presco, 1982), och beror på a hushållen och föreagen drar nya av a de är mer produkiva under en period. I modellen med de nominella och reala frikionerna finner hushållen ine a de är lön a arbea mer. I RAMSES kan därför en sådan här ökning av produkivieen generera en hög BNP-illväx som samidig är förknippad med en minskning av anale sysselsaa och anale arbeade immar. Dea förefaller a väl spegla uvecklingen i den svenska ekonomin under Av dessa övningar och alernaivscenarier framgår a en modell som RAMSES kan ge mycke värdefull informaion om akuella penningpoliiska problem. Vi har belys konsekvenserna av en snabb produkiviesuveckling, någo som umärk svensk ekonomi under senare år, och konsekvenserna av snabba lönesegringar, e riskscenario som många har i åanke när man blickar framå e par år. 3.3 VARFÖR SÅ LÅG INFLATION ? RAMSES kan också unyjas för a belysa drivkraferna i den idigare ekonomiska uvecklingen genom a man spjälkar upp modellens prognoser i dess underliggande komponener. För a åskådliggöra hur dea görs låer vi modellen filrera u orsakerna ill den låga inflaionen under de senase åren. Diagram 3 visar ufall och modellprognoser över inflaion, BNPillväx och räna under Den blå linjen markerar verkliga ufallsdaa. Den svara linjen visar modellens prognoser för vad inflaionen skulle ha blivi om inga nya produkiviessörningar hade förekommi under prognosperioden. Ekonomin anas allså ine usäas för några eknologiska förbäringar (eller försämringar) uöver den årliga illväxen om 2,2 %. Den grå linjen i sin ur visar hur modellprognoserna (inklusive produkiviesförbäringarna) skulle ha uvecklas om Riksbanken srik hade följ den esimerade räneregeln. Av diagramme framgår a BNP-illväxen föll u högre än modellen hade förespå i avsaknad av produkiviessörningar. Modellen olkar allså skillnaden mellan den blå och den svara linjen som a en rad eknologiska innovaioner förbärade produkivieen under vilke i sin ur resulerade i hög BNP-illväx och höga reallöneökningar. Den högre produkivieen ledde också ill a föreagens marginalkosnader sjönk varför inflaionen föll u lägre än man kunde ha förväna sig uan dessa produkiviesförbäringar. Ränan kunde allså hållas lägre än vad som annars skulle ha blivi falle (skillnaden mellan den blå och den svara linjen). Diagramme visar också a penningpoliiken under samma period har vari ovanlig expansiv. A den grå reporänebanan ligger över ufallsdaa PENNING- OCH VALUTAPOLITIK 2/