KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET

Transkript

1 KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET N:r

2 437 Synpunkter på utbidningen ti och som sjöofficer. Förord. Författarna ti de i dea nr av tidskriften pubicerade artikarna vija gemensamt framhåa att de framagda synpunkterna måste hetraktas som diskussionsinägg och icke såsom preciserade och»futräffsäkra» försag. att detajerade undersökningar av kurspaner m m icke kunnat utföras samt att de framagda försagen - i den mån de kunna vinna beaktande - givetvis måste genomföras successivt. Det igger ju i sakens natur att en högre utbidningsanstat ej kan erhåa sin sutgitiga utformning förrän d e ägre omagts. Man får därför använda ämpiga övergångsformer under ett anta år tis det nya utbidningssystemet vunnit erforderig stadga. Författarna skue också anse sig rikt beönade, om de genom att framkaa motförsag, kritik och diskussionsinägg kunnat bidraga ti att väcka intresse för officersutbidningen, som ju har en mycket stor betydese för vapnets fortsatta utvecking. Stockhom i september N. E. ödma~. Å. LINDEMALM. J. LAGERCRANTZ. S. CARLESO~. R. ENGDAHL. ''ids!.ti/t i S.iö1 iisejt r/r>/. 31

3 438 Sjöofficersutbidningen 1 stöpseven. Inedning. Av kaptenen R.. EngdahJ. Bakgrunden ti att sjöofficersutbidningen nu på avar konunit i stöpseven torde kunna sägas vara des at nytt i tekniskt avseende som under de senaste åren tiförts och atjämt tiföres fottan, viket medfört atmer sväande kurspaner förutom att speciakurser och särskida kurser av oika sag ökat i omfattning, des det redan skönjbara infytandet på tjänsten i sin hehet och därmed även på utbidningsfrågorna av övergången ti en ätt fotta med utomordentigt höga krav på samverkan mean vapnen i förening med ökad tonvik t på fartyg och materie för ubåtsjakt contra en - reativ! sett --:- minskad ubåtskomposant i sjöförsvaret, des sutigen behovet av att undersöka viket infytande på utbidningsfrågorna tikomsten av nya vap~n kan väntas medföra. Dc senaste årens utvecking ifråga om sjöofficersutbidningen kan knappast betecknas såsom tifredsstäande. Detta sammanhänger i viss utsträckning med nödvändigheten av att så snabbt som möjigt fya befintiga uckor i utbidningen ifråga om verkan och utnyttjande R\ nytikomna vapen och tekniska hjäpmede. Den vi1- sentiga kritiken riktar sig emeertid mo den heterogeiitct, som är utmärkande för den ntwaranck vapcnuhidningcn, varigenom vissa vapentjänster bivit mer»gynnade» än andra i det att uforumingen av kur:; panerna väsentigen bivit heroende av om eeverna sjö- eer andkommenderats och kunnat frigöras från annan tjänst. Det synes även oformigt at samidig pa- 439 gåen de officerskurser studera samma ämnesavsnitt på skida hå. En centraisering i här berörda avseenden skue säkert bjuda betydande fördear. En yttericrare oäg:nhct utgöres av dc ur kommenderingssynpunkt s~årm anovrerade speciakurserna, som för mt111ga beägga störr~. deen av ~ide~ mean vapenutbidningen och sjökrigsho gs~oan. Sutgcn efteryses en karare måsältning fö de oh ka kurserna och en mera påtagig föjsamhet i utbidningsgångcn inom den obigatoriska officcrsubidningen. ~n annan synpunkt, som i detta sannmmhang förtjänar framhåas, är önskemået att officeren i större utsträckning än hittis efter genomgångna kurser kommenderas i sådan.a befattningar och under så ång tid i föjd att han verkhgcn får tifäe att i praktiken omsäta och vidare uvedda under den skomässiga utbidninaen förvärvade grundäggande kunskaper och färdighc~r. Om här anförda synpunkter torde fertaet sjöofficerare i huvudsak vara eniga. Frågan är endast: I-IUH ska ovan aktuaiserade utbidningsprobem ösas för at det eftersträvade mået ska nås? I marinstahen utarbetades i våras en promemoria rör a~he sjöoffice~ suthidningens anordnande mean sj ö kngsskoan (KSS) och sjökrigshögskohm (KSHS). 1\'Iot bakgrunden av b a denna P. M. sammanträffade ett 15- ta kam ra ter i oika å d mr ]J å sjöofficersmässen i Stockhom ~~ en 14 juni i år för au diskutera officersutbidningen och darmed sammanhängande probem. Efter en ivig och mycket givande diskussion enade.; de närvarande om, att probemet måste vidgas ti au o~nfatta en granskning av frågan om utbidningen både tz och som officer i h e a dess vidd och at föj ande amänna riktinjer borde äggas ti grund för sjöofficersutbidningen, nämigen att utbidningen vid KSS Lör r~icka för pt akisk tjäm;t utan ytterigare pttbyggnad under dc första tyå åren snm

4 440 officer och att man i ansutning härti borde utreda i vad 1nån nuvarande utbidning vid KSS är i b ehov av omäggning, att de första två a tre tjänsteåren efter KSS böra vara kursfria för att bereda den unge officeren möjighe att mogna under aktiv yrkesutövning, att en påbyggnad av officerens kunskaper och färdigheter erfordras 3:c a 4:e tjänsteå ret för att få fram tjänstcgrenschefer och iknande, att denna utbidning i huvudsak bör mosvara nuvarande vapenkurscr, särskida kurser och i viss utsträckning även speciakurser, a denna utbidning hör omfata des en mera amänt betonad sjömiitär de, ika fö1 aa, inbegripande dc avsnitt av tjänsten, smn m t1ste b e härskas eer vara kända" av varje sjöofficer oberoende av vapen- eer speciatj änst, des någon form av vapen- och/eer speciautbidning ti vi.ken differentiering bör ske i stort sett efter nuvavarande principer, att denna utbidning hör bedrivas vid :;ärskic sko/u (stridsskoa) och ej på stridsbemannade fartyg m ed samtidigt förrättande av annan tjänst samt att det hör utredas hur denna utbidning i princip nu i detaj hör äggas upp. Vidare enades man om att KSHS amänna och högre kurser böra modifieras des för at tifredsstäande ansutning ti den ovan behandade utbidningen som officer ska erhåas, des för att medgiva en avkortning och modc;rnisering av dc högre kurserna som ur fera synpunkter måste anses ön<;kvärd samt sutigen att frågan om obigatoriska kurser för regementsofficerare borde utredas. 441 Några amänna synpunkter på bidningen i och som oficer. Karakteristiskt för sjöofficerens utbidning är een dubba måsättningen: 1) förmågan att föra fram fartyg, 2) förmågan att rätt utnyja av fartygen burna vapen och tekniska hjäpmede. Jämsides härmed - eer om man s~1 Yi s:'\ som trcdj e m en därför icke mindre viktig punk - måste man stäa förmågan att kunna eda och utbida fottans persona av oika k a Legoricr. Huvudansvaret för fartygens framförande i så viii krig som fred samt för edningen av fatans operationer under krig viar på sjöofficerskåren och denna måste därför genom sin utbidning systematiskt fostras för dessa uppgifter. Detta innebär såvä karaktärsdaning och bibringande av omfattande sjömiitära kunskaper, som samande av in- och utändska erfarenheter på sjökrigskonstens område. Hessa förhåanden n'edföra att officerens utbidning egentigen adrig sutar, då det för tjänsteutövningen fordras att hans yrkeskunskaper och färdigheter ständigt aktuaiseras och förnyas - ett drag i officcrsutbidningen, som i viss mån skijer denna från annan utbidning. För att denna ständigt pågående vidareutbidning ej ska komma att via på ösan sand erfordras en grundig stomme på bred has, på viken sedan dc erforderiga tibyggnaderna kunna göras och mot bakgrunden av viken en fortgående mognad i praktisk tjänst kan ske. Denna princip har man sedan gammat tagit sikte på vid utbidningen ti officer, viken såunda varken kan eer bör avse framstäning av en fä dig produkt, som genast är skickad att ösa aa de uppgifter, som kunna tikomma en subaternofficer. \Iognad vinnes först under praktisk yrkesutövning och med hänsyn härti synes

5 442 de endast vara Li förde för officerens utbidning och Ycrksamhet på ång sikt at han så tidigt som~ möjigt kommer ut i an~varig stäning. överhuvud taget hör utbidningen både ti och som officer karakteriseras :1.v en vä ;vvägd växeverkan mean skoutbidning och praktisk j änstgöring för at det ska bi InöjUgt att uppnå den yrkesskickighet, som erfordras på oika chefsposter. Det svnes såunda oriktigt at stäa fordringarna pi1 de yngsta officerarna atför högt, särskit i fråga om detajkunskaper på oika områden, utan i st~et aeceptct:a den begränsning i sekundära ting, som bhr en natm hg föjd av koncentrationen ti de primära U_PP?ificn:a -~ en synpunkt, som torde förtjäna beaktande 1 d1skusswncn om fänrikens utbidning och stäning. Då det visat sig vid diskussionen rörande officcrsutbidningcn, att oika betydeser inagts i uttrycken vapenutbidning respektive speciautbidning synes det ämpigt ah dröja något vid definitionen av dessa utryck. Enigt nu gäande officersubidningsrcgement~ (O!R/ 19"16) avses med»vapenutbidning» den för vaqe officer föreskrivna obigatoriska utbidningen ti någon av vapentjänsterna artieri -~ min-, torped- eer ubåtst.i_äns:. Denna utbidning omfattar des vapenämnen. (arhen, min- etc) jämte praktis(a övningar för vapenjänsten ifråga, des vissa»amänna» ämnen såso_m r~dar och stridsednina, förbindesetjänst och förvatmngsara m m. \Ied»speciautbidning» avses utbidning för speciatjio~nst, ti viken kompaniofficerare kunna konnneederas, utovcr och i huvudsak oberoende av erh~en (avsedd) vapenutbidnip_a. Dessa speciatjänster äro emeertid av vitt skida s~~. i det att en de avse särskida mobiiseringskommenderingar t ex fygtjänst och torpedbåtstjänst eer äro begränsade ti vissa drabbningsbefattningar ombord, såsom c forbinddseofficcr. ubåtsjaktofficer m f, medan 443 andra avse tjänster av mer eer mindre fredsmässig k a raktär såsom gymnastiktjänst och segefartygstjänst Med hänsyn ti de oika aternativ, som kunna Länkas i fråga om uppäggning och samordnande av oika vapenoch speciakurser, synas föjande definitioner av begreppen vara ändamåseniga.. Med vapenutbidning förstås sådan obigatorisk teoretisk och praktisk utbidning, som direkt ansuter sig ti en viss vapentjänst, för exempevis artieritjänsten ämnena artierimaterie, baistik och ededning, artieriövningar och artieriskjutningar. 2. Med amän sjömiitär utbidning avses sådan utbidning - också obigatorisk - som varje yngre sjöofficer bör erhåa oberoende av vapentjänst och som omfattar de ämnen, vika ej äro specifika för någon vapentjänst. (Kan eventuet innesuta dc dear av vapcnämnena, som äro gemensamma för aa vapenkurser). 3. Med speciautbidning avses speciaisering utöver vapenutbidningen och den amänna sjömiitära utbidningen, i princip efter nuvarande grunder i OUR. Betydesen av växeverkan mean utbidningen vid skoor och den praktiska tjänsten har tidigare antytts. Siwutbidningen avser ju främst att meddea ökade kunskaper och färdigheter men även att vidga bicken och skoa omdömet, så att officeren på bästa sätt ska kunna tigodogöra sig den praktiska tjänstens erfatenheter. Huruvida sådan utbidning bör vara föragd ombord eer i and bör huvudsakigen bero på vad utbidningen eer dear av densamma avser, men som. amän princip torde böra uppstäas att at som kan också bör studeras i and, emedan den ugnare andföräggningen i hög grad underättar eevernas sjävverksamhet förutom~ att den ger ärarna ökat oberoende vid undervisningens panäggning och genomförande. Den omedebara itbidningen för en viss befattning sker dock som rege häst genom praktisk tjänstgöring

6 4-±-! ombord i närmast ägre befattning eer såsom biträde a t befattningshavaren ifråga. Jämsides hänned erfordras het naturigt sjävstudier under fartygschefens direkta eer indirck a edning. G j orda iakttageser yda emeertid på, att denna mycket viktiga sida av utbidning'-' ombord numera ej medhinnes emedan dc yngre officcrar na i atför stor utsträckning insättas på oika uppdrag i den rutinmässiga fartygstjänsten, som borde kunna skiitas av t ex underofficerare, at ti förfång för nöcyö.ndjga förberedeser och sjävstudier inom. det för officeren vik tigas te verksamhetsområdet: stridstjänsten. Om enighet skue råda beträffande fertaet av ovan framförda synpunkter, äro meningarna med säkerhet drade om när vapenutbidningen och den»amänna sj iimiitära utbidningen» bör äggas. Många anse,. att den amänna utbidningen bör genomgås :a eer 2 :a fänriksåret, medan andra (däriband förf.) anse, att de första två åren som officer böra vara kursfria. Motivet härför är inte endast, som tidigare framhåits, att officeren ska få tifäe att mogna och därigenom bättre kunna tigodogörn sig den fortsatta utbidningen, utan även de psykoogiska skä som taa emot, att den unge officeren omedebart eer kort efter utnämningen åter sättes på skobänken, då detta knappast kan verka inspirerande och i varje fa icke motsvarar det iv han tänkt sig såsom sj ö officer. Då vidare vapenutbidningen under aa förhåanden bör föregås av åtminstone ett års praktisk tjänstgöring ombord och det med hänsyn ti studieresutatet torde vara fördeaktigast att åta den amänna sjömiitära utbidningen och vapenutbidningen föja direkt pn varandra, synas ytterigare skä taa för att dessa kurser påbörjas först 3:e eer 4:e tjänsteåret. En jämförese med armens truppsagsofficersskoa (genomgås 4 :e tjänsteåret) kan härvid bjuda på mycket av intresse, Ifråga om speciatjänsterna synas dessa böra hegr~1 n sas i största möjiga utsträckning, viket devis kan ske 445 genom att vidga den amänna utbidningen och i större utsträckning bygga på»sjävspeciaisering». I varje fa böra speciakurser före genomgången av KSHS i görigaste mån undvikas och i stäet sparas ti efter dcj;samma och då i första hand reserveras för de officerare. som icke kvaificerat sig för högre kurs.. Om man utgår ifrån att KSHS amänna kurs, såsom f n är faet, förägges ti 7:e tjänsteåret, att I\SHS högre kurser omfatta i genomsnitt 1h år samt att en reaementsofficerskurs genomgås mean 20:e och 25:e tjä~stcårct, skue den principiea uppäggningen av sjöofficersutbidningen komma att gestaa sig som framgår av nedanstå ende tabå. För a t emeertid få frågorna om utbidningen som officer mera asidigt beysta erfordras paraet med d c ovan mera amänt skisserade önskemåen en granskning av vissa speciea probem som på oika sätt kunna få stor infytande på sjöofficersutbidningens uppäggning i detaj. Dessa synas vara föj ande.. Viket mobiiseringsbehov av samofficerare förcigger inom oika vap ~ n- och speciatjänster? Frågan aktuaiseras främst av det infytande pö. fördeningen ti oika vapentjänster som tikomsten av dc panerade ubåtsjaktfartygen och de stora torpedbåarna kan väntas medföra. Men även bortsett från dessa st~i.cl" sig mången kritisk mot att f n omkring 25 % av samofficerarna utbidas för mintjänst, då ju minsvepningstjänsten närmast är att betrakta såsom ett arbete (sjömansarbete) och såunda bör igga vä ti för våra reservofficerare, och den rena mintjänsten enrast fordrar besätande av ett reativt begränsat anta nyckeposter. Het annorunda gestata sig förhåandena inom de övriga vapentjänsterna, där kravet på högt uppdriven stridsteknik medför fordringar på dagsaktuea sjömiitära kunskaper och färdigheter av sina utövare.

7 jänse å. r ~o H 12 f i Normo.~ för sjöofficer.sufbi[dningen. Sjö{iand-) ~ommenderinq a.nd(sjö-) ~ommenderinq Amän ~ti_ömiitär turs 1 L_ Vopentut:_s_ v J Sj ökommenderinq Zf [KSH S amänna rurs.sjöromm Sjö-eer Lan d ~omm- KSHS j höqre 1:-urs Speciocurser Sjöt 3 Jj ommenderin9 s:o ör Lcmdtomm(>nderinq s:o G år f IIReq. of( ~urs j Y'Vid stridssba. ~/ s.törsto möjiqa ubiräd:ninq tatidiGH medeha i nuv. rushdä9e. 2. \'iket är frersbehoyet av speciautbidade instruktionsofficerare? Fredshehovet av insruktörer är en av de fadorer som bidragit ti det nuvarande stora antaet speciaknresr och»särskida» kurser för yngre officerare. Ovan antydd centraisering av utbidning i gemensamma ämnen medför omedebart en besparing av antaet ärare. Dessutom synes m a n böra sporra dc yngre officerarna ti ökad sjävspeciaisering, ämpigen genom. att införa ärararyode även för hetidsanstäda instruktörer vid officerskursel -viket icke är faet f n vid t ex vapenkurserna. 3. Vad måste officeren kunna i oika grader och befattningar? De senaste årens utvecking inom officersutbidningen har onekigen karakteriserats av ökat inträngande i matericdetajer. Vika orsakerna ti denna utvecking än må vara, är det uppenbart att denna fråga intimt samrnanhänger med avvägningen av officerens och underofficerens tjänste- och ansvarsområden. Det bir därför nödvändigt att b a mot bakgrunden av det nya sjötjänstregementet karägga, i viken utsträckning sjöofficeren måste behärska deen (detajen) och ej endast kunna svara för deens inpassande i det hea. 4. Vika möjigheter finnas f n och inom överskådig framtid att tigodose ovan framförda krav och synpunkter på sjöofficersutbidningen? Denna fråga är först och sist beroende av tigängiga»uthidningspattformar» ombor d och iand å ena sidan och möjigheterna att frigöra ärare och eever från annan tjänst å den andra. F n föreigga inga större probem i dessa avseenden för KSS och KSHS m en så myc(et memera för däremean iggande dear av officersutbidningen. Genom de övningsanäggningar, som äro panerade och under byggnad vid Berga, komma emeertid het nya möjigheter att ed1åas ti andföråggning av många tidskrävande, förberedande övningar av grundäg- 447

8 448 e_:ande natur, vika tidigare måst bedrivas ombord. Om antaet rustade fartyg icke behöver minskas under de i nuvarande, reduceras probemet i huvudsak ti en r en personafråga. På grund av det stora antaet vakanser i öjtnantsbestäningarna (19c19 c :a 50) har denna hittis dock varit den Jnest brännande frågan. Emeertid räknar man med att inom några år ha fyt en stor de av vakanserna. Oika samverkande omständigheter tyda såunda p å att inom eh a två år reativt gynnsamma yttre förutsättningar komma att finnas för en ratione omäggning av sjöofficerarnas utbidning under perioden mean KSS och KSHS. Det synes då både ämpigt och möjigt att centraisera åtminstone huvuddeen av denna utbidning ti en»stridsskoa» i CM:s regi-- försagsvis på Berga - -med samma organisatoriska stäning som KSS och KSHS ocb med erforderig tigån g på såvä röriga som fasta utbidningspa ttformar. Synpunkter på utbidningen ti stamofficer vid fottan. A v kaptenen j. Lagercrantz. Genom mo 221/±4 faststäda»föreskrifter för utbidningen vid sjökrigsskoan» anges mået för denna utbidning vara att het eer devis bibringa marinens offic:crsaspiranter och kadetter de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att hestrida sådana befattningar, som tikomma ägsta officersgraden, ävensom de grundäggjude kunskaper, som erfordras för vidareutbidning som offieer. I ansutning ti detta utbidningsmå ska utbidningen vid sjökrigsskoan, säger marinordern,»inriktas 449 på att hos eeverna främja utveckingen av de egenskaper, som äro nödvändiga för ett rät fugörande av det bivande kaet, såsom ansvarskänsa, pikttrohet och initiativkraft, uthåighet och discipinär uppfatt11ing, sinnesnärvaro och omdöjnesförmåga». Vika kunskaper och färdigheter erfordras då för att bestrida sådana befattningar som tikmnma ägsta officcrsgraden, vad ska den nyexaminerade fänriken kunna prestera, vad kan rnan fordra av wnmn? Det första kravet måste vara att um fyer dc amänna ordringar man stäer på en meden' i sjöofficersk åren. Internationet sett innehar sjöofficersyrket en aktad stäning. På sjöofficeren stäer man därför av t'adiiion stora krav på amänkunskap, heevenhet och vidsyn, han ska vara»genteman», han ska ha»bidning>>. Ofa i fred men än oftare under krigsförhåanden stäes sjöofficeren dessutom inför probem, som b a fordra internatione umgängeskonst. Den svenske sjöofficeren hör fya dessa amänna fordringar. Ti detta kommer den svenska sjöofficerskårens naturiga önskan att dess I'H'Uemmar inneha sådana amänna kvaifikationer, som föräna dn en såvä en aktad stäning i samhäet som en på naturiga grunder byggd edarstäning band fotb-ms övriga personakategorier. En annan fordran är att fänriken ska kunna navigera och manövrera örogsfartyg. Man bör inte fordra att han ska behärska konsten att navigera under myckc svåra förhåanden, men han ska kunna grunderna för deta och ha förmåga att tiämpa metadenja för terrester och astronomisk navigering samt aa formerna för navigering med eektrotekniska hjäpmede. Man kan heer inte kräva att han ska b ehärska konsten att manövr era stora faryg under svåra förhåanden men även här mftste man fordra att han kan grunderna.

9 450 Fänriken ska kunna eda och fostra fottans sjömän. Därför måste han sjäv vara sjöman med at vad dcb innebär av sjömanskap, behärskande av Jåtjänst och örogsmässighet, farygskännedom, rcgemcnskunskapcr samt kunskaper och färdigheter i förbindesetjänst m 111. Fänriken ska kunna strida med sit fartyg. De ater mycket och måsc het naturigt nyanseras beroende av vad sag,; fartyg fänriken tjänstgör på. Den fordran måste man dock håa på att han ska vara så orienterad om sjökriges taktik, vapen och teh:niska hjäpmede sam t dessas utnyjande, att han- efter atid erforderig intrimning - kan föra ett mindre fartyg i strid och på större fartyg bekäda vissa betydesefua stridsbcfatningar. H:m måste kunna skjuta med artieri av upp t o m medesvåra kaibrar. Han ska därför kunna tjänstgöra som ededare och divisionsbefähavare vid medesvårt artieri och uftvärnsartieri. Man kan däremot inte kräva att han utan särskid utbidning ska kunna utnyttja torpedvapnet från något av dess bärare eer tjänstgöra som chef på fartyg för min- eer minsvepningsuppdrag. ian ska f_ andra sidan ha sådan grundäggande utbidning om stridstjänsten på e örogsfartyg att han efter intrimning kan sätas i hefatningar - förutom vid artieriet - shsom förbindeseofficer och fingeringsofficer och på mindre fartyg dessutom som stridsedningsofficer (motsvarande), och skyddsofficer. I fartygstjänsten ska man av fänriken kunna fordra kunskap och färdighet som vakthavande officer beträffandc den inre tjänsten, som divisionsofficer för manskapet samt såsom instruktionsofficer i - huvudsakigen - sjömansuthidning. Fordringarna härvidag sammanfaa i huvudsak med dem som äro erforderiga för fänriken - sjomannen. Här nu1 endast understrykas kravet på fänrikens färdighet i befiisutövning. Han ska ha auktoriet Dcta fordrar - förutom nö<vi_i_ndiga kunskaper för befattningen i fråga - kiinnedom om uneerydande per- sona och dess tjänstgörings- och utbidningsförhåandcn, samt förmåga att föra bej'ä. - Ledaregenskaper äro ofta medfödda. I utbidningen ti sjöofficer kunna sådana dock icke timätj.s utsagsgivande betydese för kadettens ämpighet att bi officer. Mot en sådan uppfattning står nämjigen aa andra krav som en sjöofficer måste fya och som endast i yckiga fa kompetteras med den medfödda intuitiva förmågan att eda andra. Kadetten måste därför utbidas i att föra befä. Fordran på fänriken måste sedan bi att han kan det. Författaren har bitis huvudsakigen berört fordrino-- arna på fänriken vid hans tjänstgöring ombord. Ehuruvä fänrikens arbete iand stundom kan kräva speciea kunskaper och färdigheter som instruktionsofficer m m torde det dock icke vara befogat att hos den andkommenderade fänriken fordra större kvaifikationer än den sjökommenderade innehar. Nu är frågan: Fya våra dagars fänrikar aa dessa fordringar? På detta kunna de chcfc1 svara som haft dem under sitt befä ombord och iand. Författaren har av protoko m m från sammanträden band kamrater inom sjöofficerskåren bibra :~ ts den uppfattningen, att den instäningen som rege är rådande, att fänriken av idag i stort sett motsvarar ovan skisserade krav på hans a~ männa kvaifikationer och att såunda utbidningen på KSS är ändamåsenig. Nu finnes å andra sidan dc som inte tycka så. En chef på ett modern fartyg med radar och aseic vi kanske hos fänriken återfinna getignm e kunskaper om dessa saker; en chef för en utbidningsanstat iand måhända tycker sig av fänriken kunna fordr a mognare befäsföring; en i KSS utbidningsförhåanden mindre initicrad ifrågasäter kanske ämpigheten av att kadetterna få äsa annat i sjökrigskonst än andra värd >kriget eer i navigation mindre moderna naviucringsn 1 e- ::. ~ toder än sådana med eektrotekniska hjäpmede, och mången sjöofficer kanske är förvånad över att så mycken 451 t>

10 4..i2 tid under kadetternas utbidning på KSS avses för t ex handvapentjänst. At detta är myck~t naturigt. Y~ r och en ser på probemet från sin synvmke och har sm ambition. En avvägning ntean intressena måste därför ske. Detta gör CM genom av honom. på marinorder faststäda»föreskrifter för utbidningen vid sjökrigsskoan» (FUS), gäande för oika utbidningskategorier. Innan dessa faststäas få de oika intressenterna (t ex fottans vapeninspektörer) ytra sig.»fus» modernis~~ as v_i~ behov; sista uppagan är från Med dessa foresknfter som grundva utfärdar sedan chefen för sjökrigsskoan sina»anvisningar» för u tbidningen. Detta system möjiggör ständig modernisering av kurspaner och Udervisningsmetoder. I an~utnina härti finner författaren ämpigt att citera utdrag u; en artike av dåvarande che.~en_ för:. sj~ krigsskoan i TiS 4/46:» Det ar JU tamhgen kart att man, när ny materie tikomn;er oc!1 nya metoder för krigföring därigenom skapas, maste ga ganska hårt fram med Geddesyxan band ämnen och kurspaner, om man ska inhämta det för den biv~n.de off.~ceren viktigaste på samma tid som förr. Samhdrgt stravar man naturigtvis att med moderna undervisningsmetoder och materie undedätta studiearbetet. När man förr kunde kosta på sig att i vapenämnena tränga tämiaen djupt in i de rent teoretiska grunderna, tvingas man ~u att koncentrera sig på sådant, som. är oundgängigen nödvändigt för den unge officerens sjömiitära amänbidning eer för hans första tjänstgöring eer som. s_ka bida en orundva för hans vidareutbidning som officer. Deta har~ för sjökadetten fört med sig att man i torpedära och minära endast äser det, som kan anses höra ti amänbidningen, i fut medvetande om att många uckor uppstå som kunna täppas ti först då vederhörande genomgår speciautbidning i dessa ä~nnen. Man har däremo icke minskat tiden för artien och den prak- 453 tisk a artieritjänsten därför, att varje officer kan bi satt att eda artieriskj utning utan att först genomgå speciau tbidning, men man har grundigt omstuvat kurspanerna ti förmån för det, som har direkt praktisk användning. I sjökrigskonst skmmnar man endast ädre tiders sjökrigshistoria men söker tränga djupare in i sista krigens sjökrigshändeser, dessas inverkan på kriget i sin hehet och på sjökrigskonstens utvecking. I navigation hava aa de moderna hjäpmeden nödvändiggjort en omäggning av undervisningen, en omäggning, som även betingas av minskning av timantaet för att tigodose andra ämnen. Att betydesen av ämnet navigation och dess praktiska tiämpning ej därför underskattas i sjökrigssiwan kan försäkras. Genom utmärkt undervisningsmaterie och rationeare kurspaner har man faktiskt kunnat håa den teoretiska standarden uppe trots den nämnda minskningen i undervisningstid. Svårare torde emeertid, åtminstone för SJO- och intendenturofficerare, vara att inse behovet av 8 tim. handvapentjänst pr vecka (numera 7 tim. - förf. anm.). Det är vä ej meningen, säger man sig, att dessa kadetter skoa utbidas ti infanterister. Jag kan ej neka ti, att jag före tirädet av chefsskapet för skoan hyste en iknande åsikt. Men jag har ändrat den numera, sedan jag sett hur handvapentjänsten gjort de inför trupp mången gång byga och tafatta yngingarna ti befä, som uppträtt ugnt och säkert och som gjort det därför, att de visste vad det var frågan om. Det väsentigaste med utbidningen i handvapentjänst anser jag atså vara, att den fostrar karar, som kunna föra befä, som ej tappa humöret, när truppen börjar knorra inför trötthet och missmod utan driva sin vija igenom med fasthet och ugn, och som sjäva ej rygga tibaka för ansträngningar och små trapatser. Men jag anser att handvapentjänsten har

11 45-! betydese även i så måtto att den utbidar eeverna a kunna utföra sådana uppdrag som i det moderna kriget kunna anförtros åt sjöfok. Jag tror, att aa de officerare, som på senare år i högre eer ägre befattningar ett utbidningen i handvapentjänst vid sjökrigsskoan ee 1 ' som föjt några ängre övningar i denna utbidningsgrcn, hava samma uppfattning som jag i denna fråga. Min fö r hoppning är också att dc eever, som ämna skoan m ed en annan åsikt om handvapentjänsten, vid mognare ader skoa komma ti bättre insikt, åtminstone om dess betydese i stort, även om_ åsikerna kunna vara deade' med avseende å vissa detajer. r\ågra nya ämnen har på senare år iuförts. Band. dessa intager»amän befäsutbidning» utan tvekan dci främsta rummet och förekommer på aa skoans utbidningsinjer. På staminjerna innehåer ägre kursens program en repetition och utvidgning av äroverkens kurs i samhäsära såsom en förberedese för den undervisning, som unga officerare avses meddea dc värnpiktiga, samt amänna synpunkter på befäsuövning, befähavarens uppgifter, utbidningens panäggning, organisation och genomförande samt amänna grunder för instruktionstjänst I högre kursen går man in på psykoogiska och pedagogiska principer för befäsföring, discipinär fostran, utbidningsmetodik, personavård, rekrytering oc!j personautväjning samt principer för ratione arbetsedning. Under en de av höstterminen och hea vårterminen få eeverna håa provektioner och föredrag med diskussion i för den bivande officeren akuea ämnen. Härvid föjer man gängse reger för mötesteknik för a vänja eeverna vid dyie För reservkurserna gäer i stort sett samma program med i vissa dear mindre omfattning betingad av det mindre timantaet.»amän befäsutbidning» har visat sig kunna i hög grad fånga eevernas intresse. Provektionerna men framför at för c- dragen vinga ti eftertanke och nyttig åsik.tsbryning och 455 giva rikiga tifäen för befäet att bida sig eu uppfattning om eevernas mognad och sjävsä1(iga omdöme». I ämne eektroteknik ingår undervisning om b a r adar- och hydrofonmateriel Radars unytjandc behandas i artieri, navigation och sjökrigskonst, användning av hydrofon i ämnet torpedära och ubåtsjakt. I uftkrigskonst få eeverna en inbick i fygvapnets materiefrågor samt denna försvarsgrens uppgifter och verksamhet sedda mot hakgrund av det moderna kriget. På motsvarande sät föjer man i samtiga ämnen nwdcrna in j er. Är då at bra som det är? Den frågan kan b esvaras jakande om man tar hänsyn ti utbidningstidens utnytjandc och den fartygsmaterie som hittis har tideats sj ökrigsskoeavdeningen. Möjigheterna att åstadkomma än hätre resutat skue vä närmast bestå i förängning av utbidningstiden på KSS och i att förse SjA med fartyg m ed m.oderna vapen och tekniska hjäpmede. Den sistnämnda möjigheten har på senare år beaktats, sedan kustfottan och de speciea siwiförbanden fått sit, och man får hoppas at så ska biva faet även i fortsättningen. En utökning av tiden mean student- och officersexamen skue emeertid säkert inverka mycket m enigt på rekryteringen ti KSS. Man måste emeertid göra kart för sig, att fänriken icke i aa avseenden är färdigutbidad. Fänriksiden höt i första hand utnyttjas för praktisk tjänstgöring ombord och iand för att giva den unge officeren rntin. Den erforderiga kompetterande utbidningen hör ämpigen komma under de första öjnantsårcn.

12 456 Synpunkter på utbidningen mean Sjökrigs= skoan och Sjökrigshögskoan. Av kaptenen Å. Lindemam. Under den i en tidigare artike i d eta nr av tidskriften reaterade diskussionen gjorde sig förf. ti tok för den åsikten att de nuvarande vapentjänsterna i princip borde sammanså s. D-et kan synas som om en sådan instäning vore feaktig i vår tid, då den högt utveckade tekniken k anske som n aturig föjd borde medföra en ökad speciaisering även inom fottans officerskår. Många motiv kunna emeertid anföras för en mera asidig sjömiihir utbidning på et tidigt stadium i officerens iv. De viktigaste äro: a), Den svenska fottan tenderar att bi en ätt fotta. För att en sådan ska kunna bi taktiskt ofj'ensiudugiq, viket är en nödvändig förutsättning även för d en strategiska defensiven, fo rdras en intim saniverkan m ean vapenbärarna på, över och under y tan. Detta i sin tur kräver av aa officemre grund iga kunskaper i de oika samverkande förbandens takik och operaiva unytt.fande. b) Den snabba tekniska utveckingen och den högt utveckade tekniken gör att fottans reservofficerare icke - på grund av för kor u tbidningsid -»hinna med» i utveckingen. Aa n yckeposter måste diir{ör vid krigsutbrott besätas med stamofficerare, vika under fred äro de enda, ~;om kunna ges en tiråddigt g'ndig sjömiihi amänbidning. (Ett kommande krig måste också föras m ed j' u km/t redan från bör}a11. Det är då t veksa111, om vi ha rå d at beröva handesfottan stora dea r a Y dess befäspersonal Sannoikt få vi därför inriida oss 457 på att fya en växande de av vårt reservofficersbehov m ed officerare från sjövärnskåren eer rekryterade via»inj e B», d v s reservofficerare med studentexamen). c) D en mest kritiska perioden torde för vår de komma att in träffa omedebart före och under perioden närmast efter et krigsutbrott, under mobiiseringsskedel Det är då b etydesefut, att man har»rått man på rätt pats», och det är större möjigheter att nå detta må, om k ommenderingsbasen är bred d v s om så många stamofj'icerare som möfigt redan på ett tidigt stadiwn i karriären äro asidigt användbara. d) Sutigen bir det n1.cd största sannoikhet omöjigt att utbida aa officerare ti speciaister på aa områden. Den at mer inveckade materieen ägger hinder i vägen härför. Det torde därför vara bättre att under dc första åren eftersträva en mera amänt agd sjömiitär utbidning och å ta speciaiseringen i oika vapentjän~ter ske mera successivt än som nu är faet. Med vårt nuvarande system för utbidning i vapentjänst uppdeas officerarna redan på ett tidigt stadium (efter 3-5 års tjänst) i ett anta från varandra ganska isoerade tjänstegrenar med en trång kommenderingsbas som föjd. Tispetsat uttryckt skue förf :s å sik er kunna uttryckas så att man ti en bör j an bör»skruva på ocken p å apparaterna» för att först så smö. nh1gom ätta på dem. Det torde av det hittis sagda ha framgått, att d en inedningsvis framförda åsikten om sammansagning av vapentjänsterna icke får fattas at för bokstavigt. D:et måste atjämt komma att finnas»speciaister», som ju äro nödvändiga för vapnens vidare tekniska utvecking. Den eftersträvade vidgade amänna (taktiska och operativa) utbidningen skue då också medverka ti att»speciaisterna» icke tappa bort bakgrunden, stridens krav på m aterieen, hur trång d eras speciea sektor än m å bi.

13 458 Hur ska nu deamå - a idig göra officeren a ~idigt användba1 - kunna nås? Ett sätt vore att öka utbidningen vid KSS. Den metoden är dock knappast användbar, såvida ic"e de övriga försvarsgrenarna så in på en iknande väg, En så radik e~ omäggning av utbidningen inom KSS, att det efterst rövade m ået nås, utan att öka utbidningstiden torde ä ven vara omöjig. D en enda återstående utvägen synes då vara at inägga denna utbidning under de första officersåren d v s före KSHS, som. knappast kan genom.gås tidigare än vad nu sker. Officeren måse nämigen före KSHS des h a få t en stor portion p,raktisk erfarenhet och des ieke ha bivit at för gammal I en våren 19,19 inom MS upprättad PM har ti diskussion upptagits en amän utbidningsgång, som schematiskt sett skue omfatta: Under andra fänriksåret en amän utbidning försagsvis benämnd»y O-kurs» i förbindesetj~inst, radaroch stridsedningstjänst, hydrofon- och ubåtsjaktjänst m m. Utbidningen, som preiminärt föresagits omfata en id av 6 månader, skue genomgås av samtiga officerare som en förberedese ti den under tredje tjänsteåret infaande vapentjänstutbidningen (artieri-, torped-, ubåts- och minkurserna) sam t den ti J'jiirde tjänsteåret föragda eventuea utbidningen i oika speciatjänster (tb, dyknredare, isbrytare o s v). Två år borde därefer vara kursfria före KSHS, som skue påbörjas under sjunde tjänsteåret. Därjämte förordades en sammansagning av torped- och minofficersuhidningen. Utbidningsgungen framgår av nedanstående abå. f!o 1/ J 1/ 12 : KSS 'V ]. fiinriksåret. 2. få.nriksåret. "VO-kurs" Fig. 1/a 1/ 4 f:-, ' ' IS 459 "' A =============== tjänsteåret. Vapenkurs 1 ) ==================sena..-..._._ tjänsteåret. en 5. tjå.nsteåret. 6. tjå.nsteåret. Speciakurser~) ==== andkommendering. Teckenförkaring: 61Ji!.SIIIIi IIJI!IIIII'IIIIM sjökommendering. Anm. ) av varierande ängd för oika vapentjänster. 2) på ämpiga tider under året. 'V KSiiS Onekigen skue en dyik ösning innebära vissa framsteg i den önskade r iktningen, men fortfarande kvarstå vissa bestämda oägenheter. De föjande äro de vik tigas te: a) A v de viktiga fänriksåren, då den grundäggande fostran ska mogna, bortgår 1/2 år. b) Speciautbidningen kvarstår fortfarande på ett tidigt stadium.

14 460 c) Utbidningen är spittrad över tre tjänsteår ti men för den praktiska tjänsten. (Ä ven om den i fortsättningen föresagna utbidningen icke kan minskas ti tiden i förhåande ti det ovan reaterade försaget så bör i varje fa eftersträvas att koncentrera utbidningen före KSHS så att större kontinuitet i kommenderingarna bir möjig.) För att reducera de påtaade oägenheterna böra därför fänriksåren vara kursfria och en»kurs vid stridsskoa» (KS), inäggas under tre d j e tjänsteåret och under erforderig de av fjärde tjänsteåret. Utbidningen vid stridsskoan ska i första hand vara gem~ ensam,»amän sj ö miitär kurs», för att avsutas med en viss»speciaisering» under stridsskoans senare skede motsvarande våra n u varande vapenkurser, vika atså ingå i KS. Utbidningens gång kan schematiskt åskådiggöras med nedanstående diagram. Fig 2. Stridsskoa. 1 /1o 1/11 1/12 1/ i 2 / / 3 f ~ Jo ]Is 1 /7 J. tjänsteåret. 4. tjiinsteåret.., AOK 1 ) TOK MOK U bok ') se nedan. Teckenförkaring: --- gemensam utbidning vapenkurs. f, s 1/9 1/10 AOK TOK MOK U bok Det kan ev bi nödvändigt att inägga vapenkurserna på annan tid under stridsskoan. Faktorer, son1 påverka vapenkurserna, då eeverna måste ha tigång ti utbidningspattformar, äro ju b a rustningsäget och utbidningen av de förband, i vika dessa pattfonnar ingå. Man kan därför ev tänka sig att stridsskoan erhåer föjande utformning. 3. tjänsteåret. / 2 Fig 3. Stridsskoa.... : tjänsteåret. AOK 1) ~-- -~~bok ) 1 ) se nedan /4 5 1/6 1/7 /, s 1/ 9 AOK TOK MOK U bok / o Mycket stor vikt bör äggas vid utbidningen i taktik. I detta ämne böra eeverna bibringas god kunskap on1 de oika fartygssagens taktik samt en orientering om principerna för f:jöstridskrafternas operativa utnyttjande. övrig het gemensam utbidning bör vara förbindesetjänst, radar- och stridsedningstj än st, hydrofon- och ubåt sj a k t tjänst, sprängära, regementen, förvatningsära m m, Granskar man sedan det i ovannämnda PM redovisatie timantaet för de rena vapenämnena i de nuvarande förberedande vapenkurserna (FAOK, FTOK etc), så framgår detta av nedanstående tabe,

15 462 Tabe 1. ~ e FAOK FTOK FMOK FUbOK Baistik m. m Art. övn:r... ]JO Art. mat Art. 32 Art. 25 Art. 30 Fartkännedom m. m Torpedära Svepära i - O 30 - Minära Summa timmar Det faer omedebart i ögonen, hur (skenbart) strängt speciaiscn:.d den nuvarande artieristen bir redan på detta ticiga stadium. Om vi tisvidare beträffande utbidningen i torpedära, Wf-pära och minära förutsätta att KSS ger de grundäggande kunskaperna om. n1.aerieens konstruktion, vård och handhavande, så torde man vara berättigad att påstå att den teoretiska utbidningen i dessa ämnen vid sridsskoan i stora dear kan göras gemensam för aa. Utbidningen bör huvudsakigen inriktas på materieens möjigheter och begränsningar, dess handhavande och kargöring m m samt därav föranedda krav på personaen ombord.»muter-bricka-sprinb>-undcrvisning bör ej förekomma. Det är kart, att vissa dear av ämnena böra reserveras för de i stridsskoan ingående vapenkurserna. Materieens taktiska utnyttjande kan ev. ingå i ämnet taktik. Granskar man sedan artieriämnena, så uppvisa dessa het förkarigt mycket stora skinader. Komma våra ubåtar at i en framtid sakna artieri så borde ogiskt sett artieriet även kunna utgå för ubåtsofficerare. Det måste emeertid vara feaktigt att icke utbida aa officerare, så at de kunna tjänstgöra i åtminstone enkare articribcfatningar. Ä ven här bör en reativt bygsam påbyggnad på KSS kunskaper vara tirä:~ig för a ntt det eftersträvade måe. Liksom i dc hcbgare namnda ämnena bör de därför vara möjigt a t göra deia r av ämuet artieri gemensamma för aa med studier av speciea artierisiska förhåanden reserycradc för va pen kurserna. Det bir dock sannoikt nödvändigt att för dem, som senare avse huvudsakigen ägna sig åt artieriet, ge en ganska god ubidning i artieries grundäggande äj~_men, baistik m m. Troigen måste därför AOK utstrackas ängre än TOK och 1\'IOK. (Cbåtstjänsen, som även i en framtid kommer att stäa speciea krav på personaen, kan på samma sätt medföra att UbOK också måste bi ängre än TOK och MOK). Jfr anm. 1) vid f.ig 2 och 3. Ämnet j'arygskännedom, som nu studeras 1 re av vapcnkurserna förtjänar sin särskida behanding. Erfarenheterna från andra värdskriget taa ett mycket tydigt språk om skyddstjänstens stora betydese. Manskap-es stora massa, de vp, kanuuer med vår korta utbidningstid icke att kunna bibringas en tifredsstäm~~e utbidning i skyddstjänst. Så mycket viktigare är det darför, att officer are och underofficerare erhåa en mycket god utbidning däri. Det bir på dessa kategoriers omdöme, kunskaper och Hirdigheter, som det i.i stor de konnncr at bero, om ett svårt skadat fartyg i krig kan räddas eer ej. En förutsättning för goda kunskaper och hi.rdighcter i skyddstjänst är en god fartygskännedom. Den amänna gången av utbidningen i detta ämne bör vara, att KSS ska ge den grundäggande teorien jämte a1männa kunskaper om de oika fartygstypernas konstruktion. I övrigt måse vi fordra av aa officerare (och underofficerare) att de känna ti det fartyg, där dc tjänstgöra. Det bir icke möjigt att nå deta må genom»korv-

16 stoppningsmetoden» utan vi m å ste tigripa sjävstudier m ed utbidningskontro. Förf. vi därför föreså, att varje officer (och underofficer) oberoende av tjänstegrad inom en viss tidrymd efter titrädande av kommendering ombord ska undergå prov i ämnet fartyg5kännecom. Det erforderiga kunskapsmåttet kan faststäas av C\I. Genom en sådan omäggning av detta ämne skue m an kunna ytierigare reducera korvstoppningen inom vapenkurserna ti förde för en samordning av undervisningen vid KS och ti förde för skyddstjänsten. I detta sammanhang bör framhåas behovet av u t bidning i skyedstjänst såvä vid KSS som vid stridsskoan. Befäsutbidning med hjäp av skyedstjänst vid KSS bör kunna bi vä så effektiv som»avancerad» infanteriexercis. Detta ytterst summariska resonemang synes tyda på, att möjigheter förefinnas att åstadkomma en stridsskoa. där utbidningen ti mycket stora dear kan ordnas gemensamt. De i stridsskoan ingående vapenkurserna kunna i föusta hand bi praktiska kurser. Ticen för stridsskoan bör kunna håas inom a % år, varunder eeverna icke förrätta annan tjänst. Den föresagna stridsskoans må torde enkast framgå av de kompetensfordringar för oika befattningar på fartyg, som förf. sökt bedöma i tabe 2. A v tabeen framgår att kommenderingsbasen gjorts mycket bred samt att - viket icke är oviktigt i fredstid - möjigheter skapats föcr officerare tihörande oika vapentjänster att erhåa befä redan vid unga år. I tabeen har icke upptagits den s. k.»vapenedaren». Ska en sådan befattning tikomma på våra ätta kryssare bör man vä av honom fordra KSHS (S) med artieri som vapentjänst. En ösning kanske kan vara att, som här föresagits, höja kompetenskravet på ManO ti KSHS. Det är tydigt att ett införande av stridsskoan kommer att påverka utbidningen vid KSHS och då särskit..0 ;:J ~~ ;2 (/)(/) (/) I B;~ I IB;~ ~ I (/) ~~ ~~~ ~ (/) :r:: ~~ VJ VJ V; VJ ~~~~ u r- ;:> ;n ~ ~ ~ UJ <I '" Q) o C) ~...,._.. 'd o Q)?- UJ ~~,... ~ -"' ;:> ~ '.::> 'd --;;:; Q) -"' p....,..., r- ~ o UJ

17 -!66 utbidningen i dess amänna kurs. Undervisningen i förbindcscä ra och dc egentiga vapen~imnena, artieri, toi ped- och minära, kan sannoikt inskränkas ti genomgång av nyheer, som. tikommi efter genomgången KS. De egentiga vapenämnena höra devis studeras gemensamt av aa eever och devis separat av officerare tihörande samma vapentjänst. Härvid kan man öka speciaiseringen och hämta in något, som ev. måste strykas ur de nuvarande vapenkurserna om KS införes i den ungefäriga form, som här skisseras. Den mest fördeaktiga återverkan, som KS får p n KSHS amänna kurs, bir emeerid att undervisningen i taktik kan äggas på ett högre pan, ti stor förde såvä för de officerare, som icke komma att vidareutbidas i KSHS högre kurser, som för dem, som vidareutbidas i dc högre tekniska kurserna, enigt de för sag som framföra :-; i annan nrti..:c i deta nummer. Synpunkter på vapenutbidningen. Av kaptenen R.. Engdah. Xuvarandc OUH föreskriver att varje kompaniofficer ska, såvida chefen för marinen ej annorunda bestämmer, förde.as ti och före inträde i sjökrigshögskoan erhåa utbidning i endera av vapentjänsterna artieri-, min-, torped- eer ubåstjänst. Denna utbidning sker i princip des vid en huvudsakigen teoretisk kurs t ex»förberedande officerskurs för artieriskoa» (FAOK), d es Yid en praktisk kurs t ex»officerskurs vid orpedskoa;) (TOK). I de utbidningssystem, som skisseras i tidigare artikar i deta nr av tichkriften, ha de amanna dearna -!67 brutits oss ur vapenkurserna och överförts ti >>den amänna sjömiitära utbidningen», varigenom ti vapenkurserna restera endast dc teoretiska och praktiska avsnitt, som direkt ansuta sig ti vapentjänsten ifråga. (Jfr på sid skisserade definitioner). I artiken»sjöofficersutbidningen i stöpseven» har fö rf. framfört som sin mening, att en närmare granskning av det faktiska mobiiseringsbehovet av stanwfficerare inom respektive vapentjänst ur mer än en synpund vore påkaad. I samband med en sådan utredning synes det vara ägigt att även kritiskt granska dc nuvarande vapentjänsternas anta och karaktär, id:e minst med hänsyn ti önskemået att skapa en bredare kommenderingsbas, viket skue kunna ske b a genom sammansagning av två eer fera av de nuvarande vapentjänsterna. Vid en yig granskning av probemet har förf. kanunit ti föjande sutsatser. Ubåtstjänsten är i hög grad specie och fordrar såvä omfattande utbidning som n1.ångårig och systematiskt uppagd praktisk tjänstgöring på ubåt. En sammansagning med annan vapentjänst synes därför varken himpig eer möjig. A andra sidan synes»speciaiseringen» inom denna vapentjänst ha drivits vä ångt ti förfång för ubåtsofficerarnas verksamhet inom andra områden av tjänsten. Ifråga om mintjänsten har den åsikten framföds i diskussionen att det reativt begränsade verksamhetsområdet för denna tjänstegren icke motiverar dess stäning såsom särskid vapentjänst. I stäet föresås att min- od1 torpedtjänsterna sammansås ti en gemensam vapentjänst. Motivet härför har angivits vara des överensstämmesen mean kurspanerna i OUR för de förberedande min- och torpedkurscrna, des ikheerna ifråga om fartygsjänst, manöver m m på jagare och minsvepare. :Mot detta torde man kunna invända des a ikbetema ifråga om kurspanerna äro mera skenbara än verk-

18 468 iga och huvudsakigen betingade av att dessa paner utarbetats med hänsyn ti att eeverna i båda dessa kurser avsågos föräggas ti samma sag av fartyg (jagare) _ en förutsättning som icke ängre gäer - des d-:;n pttagiga väsenskinaden mean den defensiva, arbetsbetonade tjänsten på minsvepare å ena sidan och den offensivt betonade artieri- och torpedtjänsten på jagare å den andra. De antydda ikheterna mean min- och torpedtjänsterna synas såunda vara av atför fredsmässig karaktä r för att kunna äggas ti grund för en samman&agning av dessa vapentjänster. Med hänsyn ti mintjänstens ovan antydda scirart och för att man ska erhåa officerare, som i fredstid kunna föra minväsendet framåt samt sutigen och icle minst för at kunna täcka fredsbehovet av instruktionsofficerare för minutbidningen, synes det vara nödvändigt att bibehåa mintjänsten som en särskid vapentjänst även för stamofficerare. Däremot torde det reativa antaet ti minjänst fördeade stamofficerare kunna minskas. Då 'såedes både ubåts- och mintjänsterna i princip synas böra kvarstå oförändrade band vapentjänsterna, återstår att granska möjigheterna för en sammansao nino ~. b ~ av artieri- och torpedtjänsterna. F n är»speciaiseringen» inom de egna vapentjänsternas områden mest påtagig beträffande utbidningen för artierijänst, möjigen med undantag för ubåtsutbidningen. I F AOK :s kurspaner ingår såunda ingen utbidning i ubåts- eer minjänst och ifråga om torpedtjänst endast någon torpedtaktie Detta sammanhänger med att de bivande artieristerna icke utbidas för tjänst på något visst fartyg eer typ.av fartyg utan meddeas en sådan a-round-utbidning inom artieritjänsten att dc snabbt skob kunna säta sig in i viken artieribefattning som hest. Denna breda bas i utbidningen medo-iver icke L Q tid för studier av andra vapentjänster föruton1. att d en stäer mycket stora krav på såvä ärare som eever. Med 469 hänsyn ti d en utomordentigt kraftiga tekniska utvecking som artieriet undergåt de senaste åren föreigger emeertid risk för att en utbidning efter dessa principer bir vä»journaistisk.». Det torde därför kunna diskuteras, om det icke vore ämpigare att begränsa utbidningen ti 3.U huvudsakigen omfatta t ex en andskapsj agares hea artieri och ededning. Utbidningen skue då kunna bi så mycket grundigare och säkerigen räcka såsom stonune för sjävutbidning i artieribefattningar på större faryg, där vägedning atid kan ermas av ädre artieriofficerare. En annan sida av artieristernas utbidning är att een, ti skinad från de andra vapenkurserna, icke syftar ti förande av fartyg. Ti föjd härav ha sjöofficerare med»a» i ruan (utom det fåta som erhåa tb-tjänst) myck et begränsade utsikter att få befä som fartygs- eer förbandschefer - möjigen bortsett från kortare kommenderingar som FC på j agar e och minsvepare, vika dock mera giva intryck av»avuftning» än av förberedese för striden. Den nuvar:mde utbidningen för torpedtjänst siktar ti tjänsten på jagare med huvudvikten agd vid torpedmaterie och -taktik förutom navigering och fartygets manöver. Med hänsyn ti att det moderna jagararieriet, b a genom radars infytande på taktiken, erhåit rent offensiva uppgifter, synes den nuvarande utbidningen vid torpedkurserna i artierivapnets tekniska och taktiska utnytjande vara vä styvmoderigt behandad. Det synes även anmärkningsvärt att jagarcheferna kunna ha vä så ång tjänstgöring bakom sig såsom torpedofficerare, förbindeseofficerare m m på jagare men icke ha varit kommenderade som tjänstegrenschefer för den både materiet och personet sett största tjänstegrenen ombord (på däck). Är icke detta en kvareva från den tid, då j agarartieriet var rent defensivt och torpedtaktiken (under mörker) gick ut på au oupptäckt smyga sig in på fienden? Tids,Tift i Sjöriiscndet. 33

19 470 Aa kunna naturigtvis icke ära sig at, men d et förefaer onekigen ur många synpunkter titaand e at kunna giva så många officerare som möjigt en gemensam utbidning för handhavande av de fartyg och vapen, m ean vika ett perfekt samarbete fordras under strid. En sådan gemensam vapentjänst (Ö) för fertaet av dc officcrare som avses för tjänst på offensiva övervattensfartyg skue kunna skapas genom sammansagning av a r tieri- och torpedtjänsterna. (Beträffande tb-utbidningens inpacering hänvisas ti en föjande artike av kapl'n S. Cadcson). E n sådan sammansagning kommer naturigtvis att draga med sig en ur andra synpunkter ej önskvärd förängning av utbidningstiden. Om den»amänna sjömiitära utbidningen>> uppägges såsom kapten Å. Lindcmam skisserat i en föregå ende artike i e etta nr av tidskriften, bedömes den rena vapenutbidningen för resp artieri och torped wmma att draga en tid av c:a tre månader vardera. En sammansagning skue såunda medföra en förängning på tre månader, då någon sänkning av utbidningsstandarden uneer inga förhåanden kan ti å tas. Huruvida de ovan anförda försaget är praktiskl genomförbart bir en senare fråga, men det synes obestridigt att föj a nde fördear kunna vinnas:. ökade kunskaper om artierivapnets tekniska och tadiska utnyttjande hos de officerare, som skoa tjänstgöra på jagare, och som föjd härav ökad fönn ~1 ga h Js cheferna att rätt bedöma artieriets användbarhet och b e gränsning i oika fa, samt. större möjigheter att vid b e hov kunna finna ersättare för artieriofficeren. 2. Bredare kommenderingsbas. Ti vapenkursern, ~19 var fördeningen föjande : ubås jäns nö.got m er än 23 j!,, övriga något mindre än 2;1 <;'!t vardera. Av årc<" fänrikar ha 30 % vat torpcdi:jänst, 27 '/j aricri-, 27 '; ubåts- och 16 7r mintjänst. Om man för framtiden sku k kunna r~ikna med normafördeningen 15 r;;. för minjän-.;i 25 j; för ubötsjänst skue icke mindre än GO 'X av sj ö- 471 officerama erhåa den gemensamma utbidningen för tjänst på övervattensstridsfartyg. Härigenom skue man i större utsträckning än som nu är möjigt kunna åta n bidningsresuaet och den individuea äggningen bi bestämmande för efterföjande kommenderingar. 3. Större möjighe ter att erhåa chefsskap efter ämpighet och mindre beroende av erhåen utbidning. Man kan kanske fråga sig om icke det ovan skisserade systemet även har några nackdear. Många anse såunda att övervaensstridsfartygsofficerarna komma att utvecka sig ti någon sags»kusfoteofficerstyp» och bida»överkassen», medan uh å ts- och framför at minofficer arna komma att utgöra parias. Förf. är emeertid av den åsikten a t denna risk snarare minskas än ökas i förhåande ti nuäget, då chefsskapet på jagare är förbehået en ännu trängre krets. Det har f ö adrig varit ta om att minska min- och ubåtsofficerarnas nuvarande möjigheter ti befä eer annan tjänst på övervatensstridsfartygen, snarare tvärt om. Förf. har endast sökt en väg at des erhåa breddad kommenderingsbas, des - och framför at - att genom omäggning av vapetutbidningen hätre knnna tigodose de höjda kraven på samverkan merm artieri- och torpedvapnen och därigenom öka v~n fioas möjigheter ti framgång i sj'id. Synpunkter på speciautbidningens inrym::: mande i utbidningsprogrammet. Av kaptenen S. Careson. Utbidning för speciatjänst är avsedd för att behovet av b efaningshavare med specie utbidning skai kunna tigodoses ombord och ia nd. OCR H ~W upptar förcskrifter för icke mindre än 12 oika speciatj~inster. Utbidningens omfång och art är mycket varierand e och i fera fa icke närmare preciserad. Speciatjtinsterna åm enigt OCH: J)ykcri!jäns, f im- och foogr afi j~ins, fygtj änst, förbindcsetjänst, gasskyddsjänst, gymnasiktjänst.

20 472 handvapentjänst, hydrofontjänst, isbrytartjänst, scgefartygstj änst, sj öm ä tningstj än st och torpedbå tstjänst. Utöver de nu uppräknade speciatjänsterna ha under de senaste åren förekommit särskida kurser för u t bidning i radar- och och stridsedningstjänst Utbidningen i hydrofontjänst har dessutom utökats att omfatta hvdrofon- och ubåtsjakttjänst Yic"d hänsyn ti de oika speciatjänsternas ändamå kan man indea dem i strids1nässiga och fredsmässiga speciatj änster. Med stridsmässiga spcciatj änster a vs c c-; då sådana, som direkt sikta ti, att vederbörande ska kunna bestrida viss stridstjänsbefatning, medan med fredsmässiga avses sådana, som äro avsedda för att tigodose kraven på speciautbidade instruktörer för u tbidningsändamå eer för tryggande av kontinuiteten inom vissa fottan närstående tjänsteområden. Vissa tjänster äro rent»speciea». Dc rent stridsbetonade speciatjänsterna äro fygtjänst, förbindcsetjänst, hydrofon- och ubåtsjakttjänst, radar- och stridsedningstjänst samt torpedbåts t j än st. A v dessa avses samtiga utom fygtjänst och torpedbåtstjänst att inemmas i den amänt miitära utbidningen vid stridsskoa under det tredje officersåret Dessa tjänster komma p :' så sätt att biva amän egendom och förora därigenom karaktären av speciatjänst, åtminstone under åren fram ti KSHS. Den vidare utveckingen av dessa t j änstegrcnar, viken nu devis via r på de yngre, bör i fortsättningen handhavas des av dem, som erhåa högre utbidning vid KSHS, des av dem, som efter den grundhiggande utjidningcn fmuer [tt någon gren intresserar dem specie. Utbidning för torpedbåtstjänst har 1ittis vari förbehåen huvudsakigen torped- och ubåtsutbidade officer are samt dessutom»härti ämpga ti artieritjänst uttagna officerare». Utbidningen har omf:rttat des en förberedande, huvudsakigen teoreisk knrs, des en praktisk kurs, vanmder eeven som rege samtidigt tjänstgjor.som fartygschef p~1 torpedbål Den förberedande kursen h ar omfattat, förutom den erforderiga amänt sjömiiära utbidningen i förbindesetjänst och andra därmed j~imföriga ämnen, ti övervägande de tekniska studier i torpedbåtsmaterieen smnt de föreskrifter, som äro speciea för torpedbåstjiinstcn. Den praktiska har omfattat såvä teoretisk som praktisk utbidning i dc tjänstegrenar, som beröras av ren praktiska torpedbåtstjänsten. Under förutsättning att den i andra artikar i detta nr av tidskriften föresagna siridsskoan kommer ti stånd, komma särskid kurser för torpedbåsjänst icke att biva erforderiga i framtiden. Eeverna erhåa vi< stridsskoan den amänt sjömiitära utbidning, som erfordras för befä på små enheter av torpedbåtars storec De avsnitt av torpedbåtsutbidningen, som icke beröras av den föresagna stridsskojan, äro övervägande sådana, som varje officer ska tiägna sig vid titräde n v en kommendering, på viket fartyg det vara må. Eventuet kan genom särskid p rövning viss tid efter titrädandet av kommenderingen kontroeras at vederbörande inhämtat de kunskaper, som erfordras. Den taktiska skoning, som är specie för torpedbåtar, bör bibringas fartygschefen-eeven av förbandschefen, i vars intresse det igger au snarast samtrimma sit förbann. Måhända vore det en ämpig stimuans för eeverna vid stridsskoan, om kommendering ti torpedbåt förbehäes dem, som nått de bästa resutaten vid stridsskoan, framförat i den praktiska utbidningen. Utbidningen ti fygtjänst omfattar f. n. två års skoor och praktisk tjänstgöring samt, efter någon tids tjänstgöring i egen vapentjänst, ett havt års repetitionsövning. Detta utbidningssystem har som rege medfört, at den fygutbidade erhåit sin vapentjänstutbidning efter sina jämnåriga eer, om han redan erhåit sin vapentjänstutbidning, han icke f8r tiämpa denna i den utsträckning det är önskvärt. 473

21 474 Det ~1r såunda fut kart att den nuvarande formen för utbidning ti fygtj~i.nst avsevärt försvårar probemen för såvä individen som den kommenderande myndigheten. \Icn eftersom fotan behöver persona vid fygvapnet, som har vana och erfarenhet vid marina förhåanden och kraven på utbidning därför svårigen kunna minskas, måste denna nackde tagas. Det hör dock undersökas huruvida icke utbidningen ti fygtjänst skue kunna infogas hätre i fottans utbidningssystem. Av de fredsmässiga speciatjänsterna avs~ gymnastik-, gasskydds-, handvapens- och segefartygstjänstema i första hand at tigodose behoyet av insmkörer för utbidn ingsändamft. Behovet av persona med speciautbidning för gasskyddsi]iins synes icke vara särskit stort. Såunda finnes i fottans rua ingen kompaniofficer på stat, som iir speciautbidad för gasskyddstjänst Denna tjänst hör också ogiskt hemrna inom skyddstjänsten, varför utbidning och utvecking bör åvia den tekniska persona, som i första' hand ombesörjer skyddstjänsten ombord och iand. Utbidning i sege/'arygstjämi genomgås som reg2 vid sidan av annan tjänstgöring och eeven hthöver icke avses speciet för utbidningen. Denna speciatjänst påverkar kkc heer nämnvärt tjänsten i övrigt, varför den utan hinder för utbidningsmået kan kvm stå. Utbidningen i gymnastiktjäns och handvapentjänst är som rege ångvarig och krävc r, a eeven icke fugör annan tjäns vid sidan av utuidningcn. Dea medför, a t eeven under ängre tid undandrages den aktiva tjänsten. Gymnastiktjänstens krav på spedautbidad persona torde dock kunna tigodoses antingen genom anitande av civit utbidade gymnastikdirektörer eer genom speciautbidning av underofficerare, vika i så fa skue avses utesutande för fysisk fostran. Handvapentjänstens krav på insr uktörer med speciautbidning skue kunna tijgodost s på iknunde sätt. 475 Ett sådant system fråntager dock officerskåren i stort sett at infytande inom dessa tjänsteområden, vike icke i:i r!vekigt. Yissa officerare med specie håg och faenhet för fysisk fostran böra därför även i fortsättningen u tbidas för gymnastiktjäns. Utbidningen bör dock i så fa föräggas så tidigt som möjigt, hest före stridsskoan. Officerskårens kunskap i handvapentjänst tigodoses genom den gedigna handvapenutbidningen vid sjök rigsskoan. Utbidning för isbryiar- respektive sjömätningstjänst böt även i fortsättningen bedrivas på samma sätt som tidigare. Dock bör officer icke uttagas ti utbidning för sådan tjänst före genomgången amän kurs vid KSHS. De»speciea» speciatjänsterna äro dykeritjänst samt fim- och fotografitjänst Dykerit.fänsten igger f. n. på det tekniska panet och bör som sådan huvudsakigen bes tridas av teknisk persona. Utveckingen kanuner dock sannoikt att medföra krav på miitära»speciadybnc>> varför även i fortsättningen dykeritjänst kommer att erfordras som speciatjänst Denna tjänstegren är ti sin art närbesäktad med ubåtstjänsten och det hör undersökas om icke utbidning för dyeartjänst kan inemmas i ubå sbidningen. Fim- och j'otogra/'ifjänst fordrar specie håg och faenhet av den, som ska ägna sig däråt. Denna tjänst synes därför ämpigen böra förbehåas sådana officerare, som hvsa speciet intresse därför. Principen fö.r speciautbidningens inäggande i den amänna utbidningspanen hör vara, att ingen speciautbidning bör bibringas innan vederbörande genomgått J\SHS amänna kurs. Ett undantag därifrån utgör gymnastikutbidningen, viket undantag beingas av k,ravet på»ungdomig spänst» för att eeven rätt ska kunna föja utbidningen. Hågen för gymnastik och andra kroppsövninaar är också större J u vn~re eeven är, varför bättre 5. ~ 'esutat torde kunna pårii.knas.

22 47G Ett annat uneanag från regen är segefartygsutbidningen. Som tidigare nämnts inverkar denna ic.;.c på vederbörandes ordinarie tjänst, varför den utan men fö' utbidningsinået kan genomgås vid viken tidpunkt som hest. Genom att såunda huvuddeen av speciautbidningen föragts ti ticen efter KSHS amänna kurs kunna d c, som icke kvaificera sig för högre kurs vid KSHS, erhåa möjighet a t genom speciautbidning kvaificera sig fö t befattningar, där de kunna»bryta sig en bana» och göra värdefu insats ti tjänstens fromma. Ctöver den speciautbidning, som meddeas vid kurser, böra officerare uppmuntras at genom egna studier förkovra sig i de dear av tjänsten, som mest iniressen dem. Ett visst mått av speciakunnande borde medföra särskit önetiägg, varigenom intresset för sjäverksamhet skue stimueras. Kompeensen bör faststäas genom prövning. Uttagningen ti speciatjänst bör V!ra friviig. Därigenom vinnes att endast dc, som äro verkigt intresserade, ägna sig åt speciatjänsterna varigenom bättre utbyte erhåes såvä av fottan som av individen. Synpunkter på utbidningen vid Sjökrigshög" skoan. Nuvarande utbidning. Av kaptenen Å. Lindemam. Den nuvarande utbidningen vid KSHS besår av en amän kurs, som normat genomgås av samtiga samofficerare. Denna kurs utgör sutfasen i de festa officerares obigatoriska utbidning. Den efterföjes för dem, som uppnått ett visst s k vägt medebetyg, av högre kurser omfattande en ettårig stabskurs, med praktisk tjänstgöring under sommarhavåret och en högre teknisk kurs som - utom för artierister - omfattar ett vinterhav~1r. Artierikursen är ettårig. Utbidningen framgår av n e danstående schema. / o 2 7. tjän steåret. 8. tji'insteåret. 9. tjå"nsteåret. Nuvamnde utbidning vid KSJJS. ' /t [. 8 Fig. TK (Torp. Min. Förb. o Naut) ~ TK (Art) O. tjänsteåret. Ä,,,,.., ± / ' 7 ] W t&-msm! WMtr41 Teckenförkaring: AK am. kurs. SK stabsmrs. TK teknisk kurs. ö 477 Anm.: ') Praktiska övningar, samövningar med övriga miitära h ögskoor, växetjimstgöring m m. Denna organisation har hösten H-19 säpp u sammanagt 3 kuar officerare. Vid omorganisationen av undervisningen vid KSHS avsågs att erhåa officerare u bidade för såvä egentig högre stabstjänst som i högre förvatningstjänst och tjänst i tekniska befattningar, varigenom kommenderingsunderaget ti mer a kvaificerade befattningar skue breddas. Onekigen ger organisationen en mycket god och grundig utbidning, men des undandrages officeren den praktiska tjänsten unrer ång tid, 25 resp 30 månader (inräknas sommarhavåret m ean AK och SK då ett fåta officerare tifäigt äro disponiba för en kortare sjötjänstgöring ökas tiden ti praktiskt taget 2 1/z-3 år, des är det ur eevernas synpunkt mycket tröttande med så ång sammanhängande studietid. Det kan också ifrågasättas, om. man genom den nuvarande utbidningen verkigen vinner det eftertraktade mået. För at inte aför mycket minska effekten vid staber och förvatningsorgan torde det även i fortsätningen bi nödv~indigt med en viss kontinuitet i kommende- O

23 478 ringarna tii dessa. Detta medför sannoikt, att d-2n unge kaptenen (. ädre öjtnanten)»spårar in» för en änare '"" tid (-!-5 år) på endera egentig stabstjänst eer på fö r- vatningstjänst. Skcr seran en >.)växing» så risker:u m an att hans kunskaper på de nya området antingen gömts bod eer bivit omoderna. Försag ti ändrad utbidning. Det är därför icke omotiverat att föreså en granskning av möjigheterna att ändra den nuvarande organisationen med syfte att nedpressa utbidningstiden och med en viss differentiering av dc bögre utbidade officerarna i egentiga stabsofficerare och tekniska speciaister. Emeertid kräves av en»stabsofficer» att han är orienterad om den moderna tekniken och av en»tekniker», att han har tiräckiga insikter i de operativa probemen. En viss teknisk utbidning av de förra och operativ utbidning av d e senare är därför önskvärd, varför en återgång ti det tidigare s.ystemct med renodade stabs- och tekniska kurser icke kan förordas. Man måste söka en användbar kompromiss mean det ädre och det nuvarande systemet. I princip bör ett sådant kompromissförsag utgå från föj ande förutsättningar: 1) Amänna kursen bibehåes i stort sett oförändrad, dock sker en viss on1äggning av vapenämncna, artieri, torped-, min- och förbinrescära, varjämte matematiken utgår. 2) Mean amänna kursen och högre kursen bör förfyta en viss - ej at för kort - tid för att intrycken från amänna kursen skoa mogna. 3) stabskursen kompetteras med en orienteranek teknisk kurs. 4) De tekniska kurserna kompetteras med en extra kurs i n"atematik för att kompensera bortfaet av matcmatiken i am. kursen och i den nuvarande stabskursen. 5) De tekniska kurserna kompetteras med orienteringar om operativa probem (se nedan). 478 Innan ett försök göres a :;ki:;sera möjiga aternativ för utbidningens gång, böra vissa amänna synpunke1 anföras på u tbidningen vid KSHS. Amänna kursen m[jste vara av mycket hög kass. Den utgör den sista obigatoriska utbidningen för större deen av de aktiva sjöofficerarna. Huvudvikten bör därför äggas på de för krigsjänscn viktigaste ämnena, taktik, strategi, KA-taktik, ant- och uftkrigskonst o s v. Införes i utbidningen den i en tidigare artike i detta nr (»Synpunkter på utbidningen mean etc») föresagga»stridsskoan», tdt kan också utbidningen på den amänna kursen äggas på ett högre pan. Om matematiken utgår, viket bör ske, då huvuddeen av stamofficerann, som ej erhåa högre kurs, säan få någon praktisk nytta därav, vinnes också tid för en förbättrad och utvidgad utbidning i de viktigaste ämnena. Beträffande utbidningen i vapenämnena och i förbindeseära hänvisas även ti ovannämnd artike. Man skue kunna tänka sig att AK avsutas med en kortare praktisk kurs, vars ~indamå skue vara des at praktiskt tiämpa den erhåna utbidningen huvudsakigen i taktik, des att erhåa en repetition av (påbyggnad på) de vid stridsskoan erhå ina ärdomarna. Kursen borde därför även, åtminstone viss tid, föräggas ti nämnda stridsskoa. Stabskur:;en, < v s den egcntig'a stabskurscn, bör omäggas, så att undervisningen bedrives i huvudsak appikatoriskt. Genom studier -av probem, som granskas ur strategisk, taktisk, KA--taktisk, fyg- och antmiitär, marinorganisatorisk, förbindeseteknisk och stabs L j äm:.tsynpunkt e!c skue förberedas sjö-, fyg- och antkrigsspe, vika sedan utspeas såsom strategiska och taktiska sjökrigsspe samt motsvarande spe beträffande fyg- och antkrigsoperationer, samverkan med KA-försvar, civiförsvar o s v. Härigenom skue eeverna få ett säkrare grepp om den numera at viktigare samverkan mean dc

24 480 oika dearna av riksförsvaret. Under förutsättning a t 1 a 2 operaiva uppgifter stäes för varje oss omgivande operaionsområde skue antaet sörre uppgifer bi 5 a (i. Antager man ah varje uppgift fordrar -1 a 5»spedagar», skue sammanagda spetiden omfatta c :a 1 månad. (Tekniska kurserna skue, för att erhåa den tidigare nämnda»operativa orienteringen», föja speen under spedagarna och närvara vid genomgångarna efter speen. Se nedan). I förbigående hör framhåas at det nu skisserade systemet sannoikt konuner att stäa s törre krav på ä1 arna än det nuvarande. Antaet ärare (biträdande ärare och repetitörer) måste troigen ökas. Förf. har emeeri1 icke på denna punkt kunnat göra någon beräkning av den erforderiga förstärkningen av ärarna. Såsom tidigare niimnts böra eeverna i stabskursen erhåa en viss teknisk orientering. Kursen, försagsvis benämnd»teknisk Orienterande Kurs» (TOrK) bör föregå stabskursen. Syftet med kursen bör vara att bibringa eeverna en reaistisk uppfattning om temikens möjigheter så'vä på krigskonstens område som inom samhäsivet i övrigt. Kursen komm.er sannoikt att kräva högt kvaificerade föreäsare samt bör kompetteras med omfattande studiebesök. De högre tekniska kurserna, som skoa producera fottans tekniska speciaister, skoa des utökas med en operativ orientering, som erhåes genom att eeverna föja speen i SK, des kompetteras med den i detta försag från AK och SK utbrutna undervisningen i matematik. Förf. har icke närmare kunnat granska den på grund härav erforderiga förängningen av de tekniska kurserna. Viktigt är emeertid att fottans högre tekniska kurser vad beräfar produkternas kvaiet kllnna jiimsiias med övriga försvarsgrenar. Någon dekassering av fottans tekniker kan atså icke godtagas. Tänkbara system för utbidning kunna med hänsyn ti det ovan anförda uformas på föjande sä: 1 /1o För officerare, som vidareatbidus j'ör stabsjiim. ' t t J / 7. tjänsteåret. E 8. tjå"nsteåret TOrK 1 ) 9. tjänsteåret. i 12 Fig 2. (At I. Summa: 1fz år + asptj.) ' AK J / i i IIIE""NiMi Asptj. v. F! 3,.( SK 1 1 b 1 1 if),, Å\ KSHS sut. Anm.: 1 ) Genom inäggning av TOrK måste sannoikt den värdefua praktiska tjänstgöringen under sommarhavåret ayko'tas. Detta kan emeertid kompenseras därigenom att eeverna bi tigängiga för kommendering redan 1/10 och då ganom asp.-tjänstgöring kunna under t ex 6 månauer förrätta praktisk tjänst inom oika staber vid fottan. ") Växetjänstgöring vid kustartieriet, armen och fygvapnet b a i form ay samövningar med övriga mi. högskoor. ") Semester. Det är tänkbart, att den i anm. 1 ) ovan påtaade oägenheten skue kunna undvikas genom att förägga TOrK ti tiden 1/ 8-1/10. I så fa skue man även kunna efter AK inägga de tidigare nämnda tiämpningsövningarna och repetitionsku sen vid SIC Utbidningsgången skue i så fa bi föj ande.

25 -!82 J/Jo '/u 1 / J / Fig 3. (At I. Summa: 2 i\ r.) 2 4 fn j G j/ f 12 ' / 7 8, 9.J 7, tji"nsteåret. 8. tjå'nsteåre. AK --AK 1 ) TOrK - 3) SK SK 2 ) SK 2 ) An m.: ') praktiska tiämpningsövningar och repetitionskurs vid strids skoa. ") praktiska övningar, växetjänstgöring m m. ") semester. För off'icerare, som viccrellbz'cc.'' i zz L / 7. tjiinsteåret. 8. tjå'nsteåref. 12 (speciaister). Fig 4. (At I. Summa: 2 a 2 % ftr.) 'IM# 4 I!!BIIRIIIIII FTK 1 ) TK 9. tjiinsfeåret. n mr TK 3 ) M*SMfiM&Mwwgw Gf-, z P mzs c t}änst I J, G 1/, ' ' / s ' 9 I Anm.: ' ) FTK = förberedande teknisk kurs hu;-udsakigen avsede art ~ompensera bortfaet av matematiken i AK och SK. Läng nen av en eyik kurs har icke exakt beräknats, men kan uppskattas ti 4 a f manader. I I o 483 'J TK har ökats med 2 månader för att kompensera des detagandet vid SK spe (c:a månad) O(;h des ytterigarb kompensation för matematik. ") TK för artierister måste sannoikt ökas med ytterigar e c: a 6 månader. Jfr. vad tidigare sagts beträffande kompetens. ") Semester. ") Obs. att detta at bör sammankoppas med at I för SK (jfr fig 2). 1 / 1o 1 /12 ' Fig 5. (At II. Summa: %, a 2 14 år.) / 2 3 1/ 4, [ / L tja"nsteåret. 8. tjå'nsteåret. 9. tjå'nsteåret. - ' 1 6 ji 1/8 1 /u JO AK AK 1 ) FTK 2 ) - TKÖ) TK 2 ) - Q i An m.: 1 J jfr fig 3, anm.. ") )) )) 1, )) ") )) )) 3. ) semester. och 2. *) -TK 3) ') obs. att detta at. kan sammankoppas med at II för SK (jfr fig ;.). Rent amän vi förf. framhåa a han - devis på grund av bristande insikter - - är medveen om sin begränsning, då de gäer att framägga försag ti ordnande av fottans högsta tekniska utbidning.

26 48-! \ om m endering ti högre kurs. F n LesUinunes urvaet ti högre kurserna het av de i AK erhåna betygen, varvid endast betyg i skrivningar och föredrag påverka det s k vägda medebetyget. Onekigen favoriserar detta system de»skrivkunnig:1», och fastän nwn av en officer, avsedd att så småningom_ Lcså tta höga poster, måste kräva ogisk skärpa och förmåga att tydigt uttrycka sina tankar i ord och skrift, så k an genom det nu tiämpade systemet - särskit vid tider av hård konkurrens - en amänt pradiskt agd och dugig officer med medemåttig»skrivkunnighet» undandras högre utbidning ti förfång för sig sjäv och ti men för fottan. Man hör därför undersöka om icke sys.temet bör ändras, så att den praktiska tjänstgöringen före KSHS får ett visst infytande på urvaet ti de högre kurserna. Ett tänkbart system vore att CSHS efter AK avgåvc förord för vissa enigt hans (och ett ärarkoegimns) uppfattning ämpiga eever, varefter CM uttoge dem, som borde ;::ommenderas. Ett annat tänkbart aternativ vore att CM j'öre A K början tistäde CSHS ett på tidigare erhåna vitsor d grundat siffermässigt tjänstgöringsbetyg, som vid beräkning av det vägda medebetyget skue ingå med ämpig (hög) koefficient. Andra aternativ kunna givetvis tänkas i nuäget. Införes stridsskoan kunna jämvä betygen från denna tiåtas påverka uttagningen ti högre kurs. Det är också kart, att en stridsskoa möjiggör, att man mera exakt än som nu är faet kan ta hänsyn ti vid vapentjänstutbidningen uppnådda resutat, vika tack vare stridsskoan kunna göras direkt jämförbara för de oika vapentjänsterna. Synpunkter på kurser för ädre officerare. 485 Av kommendörkaptenen N. E. Ödman I»Regemente för utbidning av officerare tihörande fohans stam, 19-!6, (OUH)» finnes upptagen»kurs för ädre sjöofficerare», vars ändamå angives vara»att bibringa ädre sjöofficerare kännedom om_ utveckingen inom sjökrigsväsendet och därti gränsande områden samt ntt bida uneerag och väcka intresse för fortsatta sjävstudier». Någon sådan kurs har veterigen icke varit anordnad under de senaste åren utom betr äffande speciea nyheter såsom radar och stridsedning samt ubåtsjakt. Det är givet, att behovet av kurser för ädre sjöofficerare framträder starkast efter ett krig, som ju atid medför förskjutningar i det poitiskt-strategiska äget samt en språngartad teknisk utvecking med därav betingad modernisering av det operativa och taktiska handandet. Men utveckingen får ej stoppa vid senaste krig, man måste förbereda sig för nästa. Om detta kom1ne1, är det den, som utveckat sin krigskonst ti något nytt, som_ har de största utsikterna ti framgång. Förvisso söker den intresserade officeren så gott sig göra åter föja med i utveckingen, men mången saknar p å grund av bristande tid eer otiräckig tigång ti studiemateria möjigheter att bena ut vad som skett ur det som synes h ava skett och att skaffa sig kännedom om våra vidare u veckingsm.öj'igheter. Utandets erfarenheter måste vidare anpassas för våra förhåanden och resurser, varvid oika åsikter göra sig gäande. Det är emeertid nödvändigt, att man enas om sintsatserna för att det strategiskt-taktiska tänkandet och handandet i ''ids.tij't i S,iöcä.sendct. 34

27 486 krig ska gå efte' en enhetig inje. Deta ~kue vara huvudändamået med en kurs för ädre sjöofficerare. Frågan om viss högre för försvarsgrenarna gcm~nsa!; utbidning för ädre officerare har änge varit aduet, men hittis har intet besut fattats. öb har emeerid dc senaste två åren åtit anordna en s k strategisk kurs, varunder behandats poitiskt-strategiska och strategisktoperativa probem, utveckingen av vapen och annan teknisk materie, nya krigföringsmetoder och stridsmede, ekonomiska probem m. m. Denna kurs är främst avsedd för officerare, vika avses tjänstgör a på för krigföringen i stort betydesefua poster. En kms för ädre sjöofficerare, av vika en de kunna beräknas komma at genomgå öb strategiska 1'-urs (eer annan mosvara~1d e kurs, som ev. kanuner att ersätta denna), hör aga s1de på den marina krigskonsten, givetvis anknut~n ti f?rsvarsgrenarnas gemensamma probem. Den 1 OUR f n upptagna kurspanen kan då skäras ned ti att.omfatta ämnena strategi, taktik, förbindeseära, KA-takhk, uftkrigskonst, antkrigskonst (de tre sistnämnda speciet avseende samverkan), internatione rätt sam t oika vapenämnen i vad avser möjigheter och begränsningar hos den i bruk varande materieen. Kursen bör i största utsträckning bedrivas i form av spe, appikatoriska exempe och eevuppgifte r. Ti kursen böra i princip kommenderas de regemen:; ojficerare, vika des avses som förbands- och fartygschefer i krig, des i fred under närmaste tiden cfte1 kur~cn skoa sjökommenderas som förbands- och fartygschefer. Med hänsyn ti den höga tjänsteådern hos många eever måste chefen för sjöofficerskåren, atså CM, vara edare för kursen. Som ärare kommenderas 'å rens iiom respektive områden skickigaste officerare oberoende av tj~insteåder. Kursens ängd torde kunna begränsas ti - u ;) veckor om eeverna icke samtidigt förrätta annan tjänst. Cnder nämnda tidrymd, som knappast är öngrc än en 487 sem ester, kan vederbörandes ordinarie jänst otviveaktigt upprätthåas av stäföreträdare. Mången anser måhända, att den här skisserade kursen skue bi ett onödigt tiskott ti den redan rikt bomstr ande utbidningsforan och att ifrågavarande officerare böra kunna utbida sig sjäva. Ett sådant resonem ang kan ej vara riktigt. Kursen skue bi ett betydescfut mede att inrikta chefer och bivande chefer på den enhetighet i tanke och handing varföruan en fuödig samverkan - nycken ti framgång - icke är möjig. Den brittiska fottan utgör i detta avseende ett gott föredöme.

28