TIDSKRIFT I SJÖVÅ.SENDET 1771 MED FÖRSTÅND OCH STYRKA UTGES AV KU~GL ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPET

Transkript

1 TIDSKRIFT I SJÖVÅ.SENDET 1771 MED FÖRSTÅND OCH STYRKA UTGES AV KU~GL ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPET N:r

2 TIDSKRIFT I SJÖV ÅSENDET FÖRSTA UTGIVNINGSÅR 1836 KUNGL ÖRLOGSMANNASÄLLSKAPET KARLSKRONA POSTGIRO BANKGIRO Redaktör och ansvarig utgivare: Kommendör B. GRANA TU, Womar Yxkusgatan 40, Stockhom, teefon 08/ Tidskrift i Sjöväsendes och Kung. Örogsmannasäskapets postadress: Box Stockhom. Annonser: ÅKE T:SON LOVEN, Djurgårdssätten 92, Stockhom, teefon 08/ Tidskrift i Sjöväsendet utkommer i rege med häften per år. Prenumerationspris 25 kronor per år, i utandet 30 kronor. Prenumeration sker enkast genom att avgiften insätts på postgirokonto Inbetaningskort utsänds med första häftet årigen. Införda artikar, recensioner. o dy honoreras med c:a 50 kronor per sida. För införd artike, som av KÖS anses särskit förtjänt, kan författaren beönas med säskapets medaj och/eier penningpris. Bestämmeser för Kung. Örogsmannasäskapets tävingsskrifter aterfinns i häftena nr och 4. TIDSKRIFT SJÖVÄSENDET 147 årgången 3 häftet INNEHÅLL Meddeanden.... Ta vid sjösättning av kustkorvetten Stockhom.... Av OLA BACKMAN Kungiga Sjökrigsskoan idag - Marinens krigshögskoa i morgon Av GUSTAF TAUBE Sveriges totaförsvar - organisation och persona.... Av JAN SONDEN Utbidning av kustjägarförband..... Av PER LUNDBECK Debatt (Apropå Havets giganter)..... Litteratur.... ISSN Särtryck av införda artikar kan bestäas hos huvudredaktören inom en månad efter utgivningsdagen. Axe Abrahamsons Tryckeri AB, Karskrona Meddeande från Kung Örogsmannasäskapet Nr 4/1984. Ordinarie sammanträde i Linköping den 12 mars 1984 (Utdrag ur protoko). Sammanträdet hös i Saabs okaer i samband med ett studiebesök vid Saab Missie AB, som demonstre rade sjörobotsystem 15. I sammanträdet detog 45 edamöter samt 3 värdar. 2. Vades edamoten Gustaf von Hofsten ti föredragande i vetenskapsgrenen " Underhåstjänst och förvatning. Häso- och sjukvård med navamedicin" för år Ledamoten Gunnar Bengtsson hö sitt inträdesanförande "Luftvärnsrobot för svensk ytattack". En kort frågestund föjde. 129

3 4. Vid efterföjande buffet överämnades som tack ett exempar av Sä skapets minneskrift vid 200-årsjubieet. Stockhom den 24 maj 1984 Per nsuander sekreterare Kung Örogsmannasäskapets fiiabibiotek Sedan meddeandet i TiS nr 4/1982 att ett fiiabibiotek skue upprättas i Kasteet har en successiv uppbyggnad av bibioteket skett. Det finn s nu ca 400 voymer registrerade och kataogiserade. Dessutom har Säskapet genom termina via teeverkets datasystem TELEP A K abonnemang på det amerikanska informationssökningssystemet DIALOG. Därmed kan Säskapet erbjuda nyttjande av många intressanta databaser, som innehåer uppysni nga r om itteratur och forskningsrapporter. Fr o m den 5 november och tis vidare kommer bibioteket att håas öppet måndagar, tisdagar och torsdagar mean k 1000 och Besök kan även ske på andra tider efter överenskommese med bibiotekarien, edamoten Granath. För förfrågningar i DIALOG, måste atid kontakt tas i förväg med bibiotekarien, eftersom visst förarbete i rege erfordras. Teefonnumret ti bibioteket är 08/ och ti bibiotekariens bostad 08/ Uppysningar om öppettider m m ämnas på omsagets tredje sida i va rje nummer av TiS fr o m nr 4/ sekund. En sjömåsrobot har upptäckts. Ljudsigna och visuet arm va rnar besättningen. En sava IR ~ fackor har redan aktiverats nära fartyget En remssava och ytterigare en Asava skjuts ut automatiskt. -[ii;'!wi~[ii;'!wi~,.,~~s:~ftfff för att göra en 5 sekunder. Fartyget har påbörjat en undanmanöver. Den andra savan fa skärmsburna!r-fackor fyttar måets tyngdpunkt bort från fartyget. Re msmonet börjar växa upp. För en sekund sedan upptäcktes en sjömåsrobot. Utan motmede återstår 19 sekunder ti träff. Färska erfarenheter har entydigt visat att varje marin enhet behöver ett snabbt motmedessystem som skydd mot sjömåsrobotar. amänhet har man ca 20 sekunder (5-6 km) ti sitt förfogande. Onekigen en kort tid. MATHILDA/PHILAX-systemet svarar gott och vä upp mot det kravet. Det upptäcker automatiskt en pååst radarstyrd robot, ägger ut rems- och IR-skenmå som hakar av roboten inom några sekunder. Indikatorn hos rorgängaren ger besked om viken kurs han ska styra optima undanmanöver. En syntetisk röst varnar även via fartygets,, högtaaranäggning. Budskapet kan programmeras. MATHILDA/PHLAX är ett väbeprövat system i aktiv tjänst hos ett ferta mariner. 20 sekunder. Undanmanövern är kar Remsmonet har vuxit ti 1000 m 1. Den andra savan JR-fackor brinner fortfarande. 130 Phiips Eektronikindustrier AB FöRSVARSELEKTRONI K PHILIPS JÄRFÄLLA. Te Teex: PHILJAS

4 Ledamoten OLA BACKMAN C Marinmateria, konteramira Oa Backmans ta vid sjösättning av kustkorvetten stockho/m den 22 augusti 1984 Vid ett sådant här tifäe bickar man naturigtvis tibaka i historien men jag vi också passa på att skåda in i framtiden. Marinen har tidigare haft sex örogsfartyg i tjänst med namnet Stockhom. Det första byggdes i Stockhom 1622 och var ett 28 kanoners s~epp. Karskrona har tidigare tre örogsfartyg med namnet Stockhom sjösatts. Ar kanoners skeppet Stockhom och ca 150 år senare ånginjeskeppet Stockhom. Den senaste föregångaren - stadsjagaren Stockhom, sjösattes 1936 och gjorde tisammans med si na systerfartyg stora insatser för att värna om Sveriges neutraitet under VK 2. I dag - ca 130 år senare - är turen så kommen ti kustkorvetten Stockhom. Kustkorvetten Stockhom är det första fartyget i en het ny kass av en panerad serie om 6 fartyg, som emeertid har deats upp. Ytterigare en kustkorvett är under färdigstäande och ytterigare fyra igger i panerna enigt gä ande försvarsbesut. FMV har hos regeringen begärt att få påbörja projekteringen av dessa här vid Karskronavarvet och projekteringen har bestäts under förutsättning av regeringens medgivande viket vi nu väntar på. Med den här sjösättningsakten av örogsfartyg i Karskrona med namnet Stockhom borde ju rimigtvis sjösättning av nästa Stockhom ske om 25 år! - Viket förefaer passa bra in. Stockhom började egentigen ta form 1978 då CM och FMV började diskutera och ansätta de tekniska, taktiska och ekonomiska kraven på Rbb 90 som då var arbetsnamnet på den nya 6-båtsserien. I panerna åg då bestäningstidpunkten 1986/ forcerades framtagningen av underaget för kravspecifikationen med anedning av den beäggningskris som hotade Karskronavarvet. Två fartyg tidigareades av den ursprungiga 6-båtsserien och bestädes vid Karskronavarvet 1982 varvid varvsstödsmede utnyttjades som de av kostnaden. När bestäningen ades kaades projektet för Rbb typ Stockhom. Paraet pågick studier och förprojekteringar av Rbb 90. Efter Hårsfjärdsincidenten hösten 1982 byttes benämningen Rbb mot kustkorvett och vi har idag kustkorvett typ Stockhom och kustkorvett 90. Benämningen kustkorvett föresogs av ubåtsskyddskommitten och innebar också att fartygen fick tiäggsuppgifter utöver de ursprungigen panerade. Såedes förändrades projektet och försågs med kvaificerad ubjaktutrustning såsom säphydrofon med ededning, antiubåtstorpeder och antiubåtsgranater. Den tidigare hårt forcerade projekteringen av Stockhom fick nu dessutom arbeta med anpassningsförändringar i projektering och konstruktion - i vissa fa genomgripande sådana. Härti kom också särskida svårigheter som att håa tidskravet p g a sena everanser av ny materie. 132 Stockhom är något större än Norrköping och är försedd med den teknik som står oss ti buds idag. Norrköpings modifiering ti Rbb med rb 15 har tivaratagits 1 mycket stor utsträckning. Inom parentes sagt vi jag framhåa att den snart färdigmodifi erade serien om 12 rbb typ Norrköping kan betraktas som ett av värdens mest kvaificerade stridsfartyg i sitt sag- kanske det mest kvaificerade' Stockhom har härutöver fått ubåtsjaktkapacitet med den anpassning ti det ursprungiga projektet som var möjigt när besutet togs. Fartyget som är obetydigt större än Norrköping är därför synnerigen kompakt byggt. Just detta förh åande att mycket kvaific,erad materie, många desystem, har byggts in i en iten voym stäer särskida krav pa anpassning. At detta stäer också höga och specifika krav på aa i~ba,ndade parter FMV KkrV och everantörer av materie och system. I gott samforstand och samarbete har vi öst många probem tisammans - ty probemfritt har det minsann inte varit. Vi är inte färdiga än- trots att vi idag kan sjösätta och döpa fartyget. Det återstår omfattande kontroer, prov och intrimningsverksamhet innan fartyget är het kart. Vi är dock beredda på att gemensamt ösa de probem som säkerigen uppkommer. Stockhom har vi presterat ett kvaificerat system för en mångfad oika uppgifter i fred, under neutraitet och i krig med den teknik som igger inom gränsen för vad som är möjigt.. Teknikutveckingen är ju rasande snabb och probemet idag är större än någonsin att "frysa" ett projekt. Med dagens teknik innebär en frysning av projektet att en senare anpassning ti hotet - som också ändras i takt med utveckingen- eder ti reativt omfattande moderniseringsarbeten och kostsamma sådana. Det innebär att vår ekonomi knappast tiåter mer än en sådan omfattande modifiering under fartygets evnad. Det är övervägande vapensystemen som svarar för snabba förändnngar som främst beror på teeteknikens mycket snabba utveckmg. Paraet med färdigstäandet av kustkorvett Stockhom pågår som sagt studier och projektering av kustkorvett 90. Här ser vi tekniska ösningar på den teetekniska anpassningen som ger oss snart sagt obegränsade möjigheter att snabbt:- och mmdre kostsamt - anpassa kustkorvett 90:s vapensystem ti förändnngar 1 hotbiden. Den tidigare nämnda frysningen av projektet får inte ängre ika avariga konsekvenser vad gäer anpassningen ti hotet - men kanske stäer denna u:vecking an större krav på vä genomtänkta krav och måsättningar. Kustkorvett 90 far dessutom andra egenskaper - skeppstekniskt sett - som förbättrar dess ubåtsjaktförmåga i en framtida ubåtshotmijö. Vi har inom andet en mycket kvaificerad industri som igger på förkant och FMV har ett- vi jag påstå- mycket gott och nära samarbete med den, också när det gäer att bicka framåt. Probemet är ju att upprätthåa en inom andet nödvändig kompetens - d v s att jämnt beägga utveckings-, konstruktions- och p;oduktionsresurserna. Probemet är emeertid inte utesutande industnns utan ocksa 1 hog grad FMV:s. FMV och industrin är beroende av varandra när det gäer att upprätthåa kompetensen. Emeertid är export nödvändig - försvaret kan. inte ensam svara för nödvändig beäggning. Karskronavarvet bygger utomordentigt goda fartyg efter marinens önskemå. Låt oss hoppas att kustkorvetten bir ett attraktivt exportobjekt. 133

5 Kustkorvetten - ett "aaktivitetsfartyg med svensk profi" För att ersätta de ädsta torpedbåtarna - SPICABÅ TA RNA - i invasionsförsvaret och för att skaffa erforderig ubåtsjaktförmåga byggs de två kustkorvetterna av typ Stockhom vid Karskronavarvet. Onsdagen den 22 augusti 1984 sjösattes och namngavs den första, HMS Stockhom. Namngivare var försvarsminister Anders Thunborg. Fartygstypen började projekteras i maj 1981 och i juni 1982 tecknades byggnadskontrakt. Kustkorvetten HMS Stockhom ska nu sutrustas. Leveransprovturerna ska påbörjas i sutet av november. Överämnandet ti marinen beräknas ske under våren. Fartyget bedöms vara i operativt skick under Fartygschef är kommendörkapten Sten Hecker, Stockhom. O Huvuduppgift Kustkorvettens huvuduppgift är i första hand invasionsförsvar i samverkan främst med övriga marin- och fygstridskrafter. I andra hand ska kustkorvetten skydda det egna sjöterritoriet under fred och neutraitet. Vad är då en kustkorvett? Benämningen har tidigare inte funnits. En kustkorvett är ett itet fartyg - ca 1/10 av en ordinär jagare med O hög fart (ca 30 knop O stor sagkraft (sjörobotar och fjärrstyrda torpeder) O god ubåtsjaktförmåga (säphydrofon, måsökande torpeder och antiubåtsgranater) O hyggig minutäggningskapacitet O gott egenskydd (att möta teehotet och ufthotet-fyg och robotar). Kustkorvettens asidighet enigt ovan i kombination med dess ringa storek gör den ti ett "aaktivitetsfartyg med svensk profi". Som bärare av sjömåsrobot - svensktiverkade roboten Rbs 15 - utgör kustkorvetterna tisammans med robotbåtarna några av de viktigaste och sagkraftigaste komponenterna i invasionsförsvaret. Genom att fartygen kan utnyttja såvä externa som egna spaningsmede, kvaificerad stridsedning, stor rörighet samt robotens goda prestanda, är sannoikheten för god verkan stor även i svår och störd mijö. O Ubåtsjakt Sedan jagarna nu het försvunnit förfogar vårt försvar inte ängre över några uthåiga ubåtsjaktfartyg. I den ständigt pågående spaningen efter främmande ubåtar på svenskt sjöterritorium kommer kustkorvetten därför att fya en änge efterängtad ucka både som spanings- och vapenpattform

6 O Kustkorvett 90 Det är marinchefens strävan att dessa två enheter ska föjas av ytterigare fyra fartyg - KUSTKORVEIT 90 - detta för att säkerstäa O den direkta invasionsförmågan O en trovärdig ubåtsjaktförmåga O en nödvändig minutäggningskapacitet. Några amänna data Längd ö a Bredd Djupgående ca Depacement Maskineri: Gasturbin Diesar Max fart Fart 2 diesar 50.0 m 7.5 m 2.0 m 310 ton x kw 2 x 540 kw > 30 knop ca 20 knop Vapensystem: Aternativbestyckningar möjiga, d v s fartyget utrustas med hänsyn ti uppgifter. Amåspjäs x 57 mm Sjörobot Torped Antiubåtstorped Minor Besättning: 136 x 40 mm 8 robot 15 6 x 53 cm 4 x 40 cm 31 varav 18 befä och 13 vp Saab-Scania krymper värden. Saab-Scania utveckar, tiverkar och marknadsför högteknoogiska produkter inom transport- och kommunikationsområdet. Produkter som vänder sig ti marknadens mest expansiva segment: astbiar för tunga transporter, personbi ar med höga prestanda och civia fygpan för regionatrafik. Med detta produktprogram är vi unika. Ytterst få företag i värden, om ens något annat, har den bredden. Vi hjäper ti att krympa värden - både på vägarna, i uften och i rymden. Leaders in speciaised transport technoogy.

7 Ledamoten GUSTAF TAUBE Kungiga Sjökrigsskoan idag - Marinens Krigshögskoa i morgon Fyttning! Utbidningen vid Kung Sjökrigsskoan ska fyttas ti Berga sommaren Näsbyanäggningen ämnas då het av marinen efter 44 års utnyttjande. Fortifikationsförvatningen har regeringens uppdrag att utreda framtida utnyttjande av anäggningen. Motivet för fyttningen är de ekonomiska besparingar som uppnås. Marinens Krigshögskoa (MKHS) fyttar in i de byggnader där vapenofficersskoan och Marinens Kompaniofficersskoa varit inrymda. Byggnaderna behöver förändras något och en tibyggnad med pats för föreäsningssa och rum för 20 av skoans drygt 30 miitära befattningshavare behöver tikomma. Föräggningsmässigt är det så att fertaet eever vid MKHS är yrkesofficerare som uppbär traktamente om de kommer från andra patser i andet. De ska såunda i rege sjäva ordna sin föräggning. Aa värnpiktiga eever (under utbidning ti reservofficer) och de av de eever som är yrkesofficerare kommer att kunn~ få föräggning vid BÖS. Investeringsbehovet vid BÖS är reativt itet även om man satsar pengar på att bygga en änge efterängtad simha. Besparingarna uppkommer genom att a civi persona vid KSS avveckas utan 138 Gustaf Taube är kommendör vid fouan och chef för Kung. Sjökrigsskoan. Han var också i samband med CM:s besparingsutredningar ansvarig för utformning av fauans nya utbidningssystem. att BÖS behöver öka sin civia personastyrka samt genom minskade kostnader för fastighetsunderhå m m. Det finns även annat som taar för en fyttning ti Berga. Fertaet av fottans yngre officerare i stockhomsområdet är bosatta närmare Berga än Näsby. För kustartieriets de bor fertaet norr om Stockhom, men en viss iten förskjutning kan tänkas bi föjden av att spärrbatajon Mesten numera är igång större deen av året. För fottans eever kan en bättre utbidningsgång erhåas genom att en strikt uppdening i en befäs- och en yrkeskursde (idag vid KSS resp BÖS) ej behöver håas. Med hänsyn ti förestående ändringar finns det anedning att beskriva den utbidning som idag bedrivs vid Kung sjökrigsskoan och som ti sin huvudde kommer att fyttas ti Marinens Krigshögskoa vid Berga. Dagens utbidning skijer sig avsevärt från den som bedrevs vid KSS fram ti Dagens utbidning A utbidning i ädre befäsordning har upphört. Den verksamhet som nu bedrivs vid sjökrigsskoan kommer inte att genomgå några större förändringar under den tid sjökrigsskoan är kvar på Näs by. Utbidningen vid Sjökrigsskoan kan indeas i föjande tre bock: - vidareutbidning av marinens (fottan och kustartieriet) officerare från fänrik ti kapten via öjtnant samt vidareutbidning från fänrik ti öjtnant för dem som ej sökt eer ej antagits ti "kaptensutbi dning" - utbidning ti reservofficer i marinen - utbidning ti värnpiktig officer/fänrik i marinen. Härti kommer viss befordringsutbidning för värnpiktiga officerare, utbidning av officerare med teknisk högskoeexamen ("MingH") och en kurs för putonsbefäsvärnpiktiga i fottan. Utbidningen bedrivs ej enbart vid sjökrigsskoan. I de ara festa fa utgör utbidningen vid Sjökrigsskoan endast en de av utbidningen. Eeverna ur kustartieriet som genomgår krigshögskoans amänna kurs genomgår hea utbidningen vid sjökrigsskoan. För vidareutbidning av fottans officerare gäer att Chefen för S jökrigsskoan (CSS) har samordningsansvar för hea utbidningen. Det innebär att CSS har kurschefer som föjer upp utbidningen av eeverna när de är under utbidning på annan pats. Fera av de bivande KHS AK-eeverna genomför kompetteringsstudier vid KomVux före kursstart. CSS föjer upp dessa studier för fottans eever. Vidareutbidning av fottans officerare Den nya befäsordningen innebär att den bivande officeren först genomför 15 månaders grundutbidning som värnpiktig, därefter genomgår han eer hon officerskurs vid Officershögskoan (OHS). Marinen har fr o m sommaren 1984 en gemensam marin officershögskoa Karskrona. Eeverna befinner sig i officershögskoans okaer i Karskrona under drygt 25 % av studietiden. Övrig tid är de vid de oika kustartieriregementena, vid Berga öroggskoor, vid kustfottan eer på ångresa. Efter officershögskoan kan den utexaminerade fänriken ansöka om utbidning mot kaptensnivå. Antaet eevpatser styrs av marinens behov av kaptener i krigsorganisationen. Ansökan behandas i en intagningsnämnd. De som antas påbörjar utbidningen ti kapten mean ett ti fem år efter officersexamen. Utbidningen ineds med Krigshögskoans amänna kurs (KHS AK) som är sex månader för kustartieriet och nio för fottan. Efter godkänd KHS AK sker utnämningen ti öjtnant. För kustartieriets eever genomförs utbidningen het och hået vid S jökrigsskoan och för fottans eever ti stor de vid sjökrigsskoan och resterande de vid Berga Örogsskoor. Utbidningen ti kapten fuföjs efter godkänd amän kurs med Krigshögskoans Högre Kurs (KHS HK) som är tov månader för kustartieriet och nio för fottan. Den högre kursen genomgås efter cirka två års praktisk tjänst på förband. Krigshögskoans högre kurs för kustartieriets eever genomförs huvudsakigen av KA skjutskoa (KAS) ute på de oika regementena. E everna kommer dock att vara vid sjökrigsskoan (Marinens krigshögskoa) under januari och februari månad. Fottans eever är under högre kursen ti viss de vid Sjökrigsskoan och därefter ti en större de vid Berga örogsskoor. Högre kursen avsutas med en gemensam utbidning för marinens officerare 139

8 under augusti månad. Efter godkänd amän och högre kurs sker utnämning ti kapten. De som ej önskar erhåa utbidning ti kapten eer som ej bir antagna ti sådan utbidning ska mean fem och nio år efter fänriksutnämningen genomgå en obigatorisk utbidning som heter Krigshögskoans Speciaistkurs ( KHS SK). Efter godkänd kurs sker utnämning ti öjtnant. Huvuddeen av dessa öjtnanter kommer att tjänstgöra som öjtnanter ti dess att de går i pension. Möjigheten finns för en de av dem att genomföra utbidning mot kaptensnivån. Kaptenen kan efter minst fyra års tjänst efter krigshögskoans högre kurs efter ansökan bi antagen ti utbidning vid Miitärhögskoans Amänna Kurs (MHS AK). Godkänd sådan utbidning resuterar i utnämning ti örogskapten resp major. Därefter kan majoren och örogskaptenen söka vidare ti Högre Kurs vid Miitärhögskoan (Marininjens stabskurs och tekniska kurs m f). Ådersäget för eeverna vid krigshögskoans amänna kurs kommer att variera mean 23 och 27 år och för högre kursen mean 25 och 30 år. De första fänrikarna i den nya befäsordningen utexaminerades hösten 983 och kommer att kunna påbörja krigshögskoans amänna kurs hösten Redan nu har Sjökrigsskoan emeertid eever på krigshögskoans amänna och högre turser. Det är eever som från början är utbidade ti putonsofficerare respektive kompaniofficerare och som efter civi kompetteringsutbidning nu är på väg in i det nya utbidningssystemet. De f d putonsofficerare som nu äser KHS AK fortsätter efter två års praktisk tjänst med KHS HK. Därefter kan de efter ansökan och urva i en antagnings- nämnd fortsätta studierna mot majors/örogskaptensnivån vid Miitärhögskoan. Ådersäget för den nuvarande amänna kursen är ungefär densamma som den kommer att vara i framtiden. Vid den högre kursen är medeådern något högre än vad som kommer att vara faet i framtiden. Denna övergångsutbidning fungerar mycket bra. Krigshögskoans Amänna Kurs KHS AK är den kurs varunder eever (fänrikar) från fottan och kustartieriet reativt ång tid samtidigt befinner sig vid sjökrigsskoan. sjökrigsskoan har föresagit ytterigare samordning viket skue ge både bättre förmåga att fungera tisammans i marinen och ett mer rationet utnyttjande av ärare och andra utbidningsresurser. Armens och fygvapnets KHS AK är föragda ti KS Karberg respektive Fygvapnets krigshögskoa, F 20 i Uppsaa. En de gemensam utbidning förekommer mean KSS, KS och F 20 på KHS AK-nivå. Det är främst "Operation Samverkan" i maj, där även KA-officerare som redan sutat KHS AK detar. Härutöver sker ett omfattande utbyte av ärare samt visst idrottsutbyte mean skoorna Utbyte mean de nordiska änderna vintertid (studiebesök m m) genomförs med eever vid KHS AK. Det är fr o m nästa år fänrikar som något eer några år tidigare som faggkadetter kunnat deta i nordiskt kadettmöte. De nordiska kadettmötena i augusti genomförs med 2. årskursen vid MOHS (faggkadetter). Kadettmötena genomförs med detagande av fartyg ur kustfottan. Fottans faggkadetter befinner sig då på sjökurs vid kustfottan medan faggkadetter från KA tifäigt kommenderas ti kustfottan. Som framgått ovan kommer de första "OHS-fänrikarna" ti KHS AK hösten Nu genomförs utbytet med KHS AKÖ-eever som först utbidats ti putonsofficerare i det ädre befäsutbidningssystemet. (De är nu fänrikar och öjtnanter.) Krigshögskoans amänna kurs kan sägas vara något av ryggraden vid KSS/MKHS. Eeverna är vid skoan under en ång sammanhängande period. Det positiva i gama traditioner tas tivara i utbidningen. det sammanhanget kan nämnas att mässdräkten uppever en renässans. Många eever på nuvarande KHS AK (atså f d putonsofficerare) har detagit i baer både vid KSS och i de nordiska grannänderna. Utbidning ti reservofficer Utbidning ti reservofficer ineds efter grundutbidning som värnpiktig. Mot sutet av grundutbidningen söker de värnpiktiga ti reservofficersutbidning och bir antagna ti sådan efter försag från antagningsnämnd. Reservofficersutbidningen i såvä fottan som kustartieriet ineds i september vid sjökrigsskoan med en tre månader ång kurs som förberedese för fortsatt utbidning ti reservofficer. E everna är under denna tiden värnpiktiga sergeanter och uppnår efter godkänd kurs graden värnpiktig fänrik. Utbidningen fortsätter därefter under ca ett havår med Reservofficerskurs (RO K) varunder fottans eever finns vid sjökrigsskoan under första kvartaet medan kustartieriets eever finns vid sjökrigsskoan under mars månad och hava apri. Vid fottan finns en särskid utbidning för civit sjöbefä ti reservofficer. Under tredje och fjärde kvartaen är denna utbidning föragd ti sjökrigsskoan. Därefter fortsätter den vid Berga örogsskoor samt ombord på isbrytare, på minfartyg i kustfottan och på sjömätare. Antagningsnämnd för sökande ti fottans två utbidningsvägar ti reservofficer organiseras av ess. ess är sammanhåande för utbidningen ti reservofficer i fottan. Fottans reservofficersexamen genomförs vid Sjökrigsskoan. Utbidning ti värnpiktig officer som framgår ovan sker utbidning först ti värnpiktig fänrik vid sjökrigsskoan för dem som sedan går vidare mot reservofficer. r kustartieriets kurs för utbidning ti värnpiktig fänrik (KKV) ingår des de som går vidare i sin utbidning mot reservofficer, des de som avsutar sin utbidning i och med utnämning ti värnpiktig fänrik. Fottans utbidning ti värnpiktig fänrik är skid från reservofficersutbidningen. Den kaas för kompanibefäskurs (KBK) och äger rum två gånger per år (sommar och höst). Utbidningen är uppagd som en fem ti sex veckor ång period vid Sjökrigsskoan föjd av en sex ti åtta veckor ång period vid annan skoa och vid kustfottan. ess är sammanhåande för utbidningen ti värnpiktig officer/fänrik i fottan. Examen genomförs vid Sjökrigsskoan. Vad händer nu? Utbidningen fortsätter i fu omfattning ända fram ti våren Förberedeser vidtas för fyttningen såsom:

9 t Major Örogskapten MHS Am Kurs K pm KHS Högre Kurs t Löjtn. KHS Am Kurs Löjtnant KHS Speciaistkurs BE FATT NINGAR I FREDS OCH KRIGS ORGA NISA TIONEN - Viss byggnation på Berga startar. - Konst- och traditionsföremå förtecknas och försag uppgörs betr. framtida pacering. Som exempe kan nämnas att chefen för marinen redan fått överta kryssaren Fygias gunrumsporsin. - Panetariets framtid diskuteras. En ide som väckts är att ett itet fyttbart panetarium anskaffas ti MKHS och att KSS panetarium övertas av t ex Statens Sjöhistoriska museum. - sjökrigsskoans bibiotek rustas upp i syfte att ti MKHS kunna fytta _ett bra fackbibiotek för MKHS, BOS, Örogsbasen, Kustfottan, Spärrbatajonen och Heikopterdivisionen. Ti sist Jag tror att utbidningen vid Marinens Krigshögskoa har aa förutsättningar att bi bra. Det är naturigtvis tråkigt att behöva ämna en så vacker och ändamåsenig pats som Näsby är. Vi måste emeertid ta med oss de kunskaper och traditioner som finns vid Sjökrigsskoan ti Marinens Krigshögskoa. Det är atid svårt att uppeva stora förändringar. Det tyckte även de som uppevde fyttningen från Skeppshomen ti Näsby sott i januari VIDAREUT BILDNING OFFICERS HÖGSKOLA E~p""'""d' / utbidning UTBILDNING TILL RESOFF ca 12 mån OCH VPL OFF 3 mån ' Ansökan ti yrkes- och GRUNDUTBILDNING----+ reservofficersutbidning efter ca 10 månader 15 mån i VÄRNPLIKTIGA OCH KVINNOR

10 skeppsgosseminnen berättade av Gösta Waander Ledamoten JAN SONDEN Jan Sonden är kommendörkapten och har b a tjänstgjort vid marinstabens paneringsavdening och vid försvarsdepartementet. F n förenar han tjänst som kansichef vid Nedre Norrands civiområde. Född 1913 på Hornsgatan i Stockhom, vid 15 års åder skeppsgosse i Karskrona, efter karskrivningen ubåtsmatros och ubåtsmaskinist, under andra värdskriget tjänstgöring ombord ubåten Draken. Boken, ca 300 sidor, handar om ivet som skeppsgosse ombord och iand och är iustrerad med teckningar och foton b a från Bidevind, 20- och 30-taen (ur tryckeriets arkiv). Utkommer i oktober 1984! Pris 100 kr (ink!. moms). Kan rekvireras direkt från föraget Axe Abrahamsons Tryckeriaktieboag, Box 6017, Karskrona, te!. 0455/ SVER/GES TOTALFÖRSVARorganisation och persona Årsberättese i vetenskapsgrenen " Organisation, persona och utbidning" " Sagord och verkighet rörande grunderna för riksförsvarets ordnande.'' Den citerade underrubriken hör ti en iten skrift från 1925 om svenska försvarsprinciper. Författare var dåvarande kaptenen' sedermera generaen och armechefen C A Ehrensvärd. Han går i skriften b a ti attack mot sådana sagord och fraser som enigt honom saknar täckning i verkigheten och enbart bidrar ti att förvanska sanningen och försvåra sakiga överväganden rörande "riksförsvarets ordnande". Kan detta ha någon anknytning ti dagens svenska totaförsvar eer ti den här årsberättesen? Ja förvisso. Rent amänt kan nog sägas att även dagens säkerhets- och försvarspoitiska debatt innehåer mycket av sagord och fraser. Inte atid är vä heer dagens fraser särskit vä definierade eer reaterade ti den faktiska verkighet som vi ever i. Och även i dag ankagar motståndare varandra för att driva propaganda med sagord utan täckning, förmeda ohederig kunskap med hjäp av värdeaddade fraser etc etc. På det området tycks itet ha ändrat sig sedan 1925 ; det har kanske atid varit så. Men det är inte för den sakens sku som underrubriken har satts. Det är för att den vä uttrycker vad den här årsberättesen ska försöka förmeda. Ett försök att konkretisera den organisatoriska och personea innebörden av oika viktiga måsättningar, inriktningar och uttaanden som statsmakterna m f har gjort om totaförsvaret. Vad menar vi egentigen med totaförsvar och vika är dess egentiga grunder. Vika sutsatser ska man dra av gäande inriktningar och hur påverkar de panäggningen i fred; hur påverkar fredssamhäet förutsättningarna för utformning och panäggning av totaförsvaret. I viken utsträckning sår (bör så eer borde kunna så) amänna inriktningsprinciper och dagens verkighet igenom i den fredstida beredskapspanäggningen. Viken hänsyn måste tas i den "operativa" panäggningen ti den befintiga samhässtrukturen - inte minst ti den geografiska okaiseringen av betydesefua resurser. Årsberättesen behandar i tur och ordning * vad menar vi med totaförsvaret? * en totaförsvarsanpassad samhäsmode * vissa grundäggande krav på totaförsvaret Mot den bakgrunden diskuteras sedan viktigare sammanhang, beroenden och hänsynstaganden som måste eer bör 145

11 beaktas vid utformningen av totaförsvaret. Frågorna utveckas under föjande rubriker: samhäet i produktionstermer samhäets krigsorganiserande krav på krigsorganiserande panäggning och förberedeser i fred * befokning och arbetskraft Det hea avsutas med ett avsnitt om edning som b a innehåer några refexioner kring samordning och samverkan. Det är givet att ett sådant här ämne måste avgränsas. De avgränsningar som gjorts innebär huvudsakigen två saker. För det första att intresset ägnas åt de sammanhang som påverkar totaförsvaret som ett het fungerande system. För det andra att utgångspunkt för aa resonemang är dagens verkighet. Det betyder att årsberättesen inte tar upp diskussioner om huruvida enskida dear eer funktioner är ämpigt dimensionerade och utformade. Inte heer diskuteras hur det skue kunnat vara om vi hade en annan samhäsutvecking eer hur det eventuet kan bi i en framtid. Utgångspunkten är som anförts dagens samhäe, dagens krav och måsättningar, dagens resurser- dagens verkighet! Utöver dessa principiea avgränsningar tas inte heer upp det som vanigen kaas för vår administrativa beredskap. Denna omfattar de agar, förordningar och föreskrifter, som måste finnas för att regera samhäets omstäning från fred ti kris- och krigsförhåanden och hur samhäet ska fungera efter omstäningen. Den administrativa beredskapen omfaqar hea samhäet och är i jämförese med många andra änder förhåandevis fuständig. Det finns naturigtvis brister och uckor som b a beror på att agar och förordningar inte hunnit 146 anpassas ti samhäsutveckingen. Sådana ofuständigheter åtgärdas genom det fortöpande agstiftningsarbetet. För den här avhandingen räcker det dock med att konstatera att Sverige idag har de för en rättsstat nödvändiga egaa grunderna för samhäets krigsorganiserande. Vad menar vi med totaförsvaret? På frågan om vad totaförsvaret egentigen är, bir svaret vanigen en uppräkning av ett anta dear som tisammans skue bida totaförsvaret. Tyvärr är det nog ganska osäkert om man därigenom skapar någon karhet kring begreppet totaförsvar. Des därför att det finns många oika sags indeningar, des därför att dearna i sig ofta inte är särskit vä definierade. Många indeningar har inte heer primärt skapats för att förkara totaförsvarsbegreppet utan för att t ex beskriva oika myndigheters ansvar eer underätta budget-, panerings- och studieprocesser. Såunda taar vi om totaförsvarsgrenar och avser då miitärt försvar, ekonomiskt försvar, civiförsvar, psykoogiskt försvar och övrigt totaförsvar; övrigt totaförsvar är då vad som bivit över från de andra totaförsvarsgrenarna. Iband räknas psykoogiskt försvar in i övrigt totaförsvar, iband inte. Vid andra tifäen taas om totaförsvarsfunktioner, program, branscher etc. Då avses oftast sådan förh åandevis vä avgränsad verksamhet som producerar varor och tjänster som är "oundgängiga för vårt försvar". Exempe på sådana funktioner, program och branscher är häso- och sjukvård, transporter, teekommunikationer, ivsmedestiverkning, eförsörjning, arbetskraft. Inte atid görs det kart om det är freds-, kris- eer krigsförhåanden som avses. Det finns också behov av att finna pedagogiska begrepp som ska göra det ättare att förstå vad oika myndigheters verksamheter har för syfte. Därför sägs t ex att verksamheten inom ekonomiska försvaret syftar ti att säkra vår försörjning och håa en hög försörjningsberedskap. På motsvarande sätt kan civiförsvar beskrivas som räddningstjänst i krig och psykoogiskt försvar som b a informations- och uppysningsarbete. Det är viktigt att taa om totaförsvaret och om dess komponenter i för "gemene man" begripiga termer. I termer som är rent språkigt begripiga och som går att pacera in i den referensram som är den enskides faktiska, fysiska verkighet. Oförmåga härvidag har inneburit att för "gemene man"- vika är de festa som inte yrkesmässigt arbetar med beredskapsfrågor i fred - består vårt totaförsvar av två dear; en civi och en miitär de. De som arbetar med civia försvarsfrågor syssar med " civiförsvar", de som arbetar inom försvarsmakten hör ti "det miitära". Det är inte ätt att med sådana utgångspunkter och med ett många gånger odefinierat fackspråk förkara innebörden av totaförsvarsbegreppet. Det är givet att vi många gånger behöver ett fackspråk. Men det är också högst önskvärt att vi inte konstruerar facktermer i onödan. onödan är när en s k fackterm inte har en entydig innebörd utan kan betyda itet av varje beroende på i viket sammanhang den används. Typiskt i detta sammanhang är hur oika termer inom försvarets panerings- och ekonomisystem används inom totaförsvarets civia dear. Ett fackspråk måste växa fram som en konsekvens av brister i vårt vardagsspråk, inte som en konsekvens av en strävan att markera den egna särarten. Det nuvarande språkbruket eder ti krav på ytterigare förtydiganden. Sådana kan ta sig ganska egenartade uttryck som gärna sår rot trots att "förtydigandena" egentigen är rena nonsensuttryck. Som exempe kan nämnas att det eer det "bör betecknas som en verksamhet och inte en organisation". En gamma god språkrege säger att om ett påstående eer uttryck ska ha någon innebörd och substans så ska också dess omvändning ha det. I det här exempet stäs organisation och verksamhet i motsatsförhåande ti varandra när det i sjäva verket föreigger ett sags absout beroendeförhåande dem emean. A verksamhet förutsätter någon form av organisation. Inte heer finns det organisation utan verksamhet - funnes det borde förvisso den organisationen omedebart avveckas. Vem skue komma på iden att formuera "detta är en organisation och inte en verksamhet". Det här med hur totaförsvaret beskrivs eer definieras är inte bara eer ens huvudsakigen en akademisk fråga. Farorna med " fikonspråket" är - utöver att det bara kan förstås av fackmännen om ens av dem - att det verkar avskräckande på icke insatta, att ating framstår som svårt, konstigt och kompicerat. Sjävfaet bidrar inte sådant ti att skapa och vidmakthåa något brett intresse för beredskapsfrågorna. "Totaförsvaret är en hea svenska fokets angeägenhet och ska bygga på medborgarnas personiga insatser... " (inedning på totaförsvarets måsättning). Om detta ska ha någon verkig mening måste givetvis totaförsvaret beskrivas på ett för de festa begripigt sätt. 147

12 Ett sätt vore att des ange en sags övergripande amän definition, des konsekvent utnyttja det fredstida samhäets nomenkatur även för vad vi vi uträtta under kriser och krig. Beträffande det första, den generea definitionen, kan ett nutida och ett ädre uttaande tas som utgångspunkt. Det nya är från 1982 års försvarsbesut där det b a sägs att "framtida krig och kriser kommer att på oika sätt beröra hea samhäet och hea befokningen. Vi använder begreppet totaförsvar som en sammanfattning av aa de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda andets försvar mot yttre hot och stäa om samhäet ti kris- och krigsförhåanden. I sådana situationer omfattar totaförsvaret strängt taget hea det omstäda samhäet. " Det ädre uttaandet är ur regeringens direktiv ti 1960 års försvarsedningsutredning. Där står b a att "I ett nutida krig måste man räkna med att krigshandingar riktas icke bott mot de väpnade styrkorna utan även mot den angripnes övriga mänskiga och materiea resurser, mot edning, försörjnings- och produktionsapparat och mot den andiga motståndskraften. Genom denna av den moderna tekniken möjiggjorda krigföring kommer aa dear av samhäet i stridsinjen; kriget är totat. Det totaa kriget måste mötas av ett totat försvar, som omspänner nationens aa personea, materiea, ekonomiska och psykiska resurser". Ur det här kan vi få en hetäckande definition som då skue kunna åta: Totaförsvaret utgörs i krig av hea det för kris- och krigsförhåanden omstäda samhäet. Det omspänner nationens aa personea, materiea, ekonomiska och psykiska resurser. Totaförsvaret under fredsförh å- anden utgörs i konsekvens härmed av aa dem som medverkar i det för krisoch krigsförhåanden nödvändiga panäggnings- och förberedesearbetet och aa de resurser som genom det arbetet säkras för andets försvar. Häri igger också de åtgärder so m syftar ti att vidmakthåa en hög handingsberedskap för att möta hot och kriser under fred och neutraitet samt säkerstäa omstäning från freds- ti krigsorganisation. De som detar i detta arbete är statiga och kommunaa myndigheter, offentigt och privat näringsiv, organisationer och föreningar. En särstäning intar de myndigheter som har försvarsberedskapen som huvuduppgift. De har en övergripande och samordnande ro för beredskapsarbetet inom myndighetens sektor. Sådana statiga myndigheter är - överbefähavaren (miitära försvaret) - överstyresen för ekonomiskt försvar - civiförsvarsstyresen - beredskapsnämnden för psykoogiskt försvar - civibefähavarna Ti den här gruppen hör också änsstyreserna, som trots eer kanske tack vare att de har två uttaade huvuduppgifter - en fredsadministrativ och en beredskapsmässig - så är deras verksamhet av avgörande betydese för vår försvarsberedskap. Utöver de särskida beredskapsmyndigheterna samt de friviiga försvarsorganisationerna bedriver praktiskt taget aa övriga medverkande i försvarsberedskapen verksamheter som har sin grund i fredsamhäets krav och önskemå. Åtgärder för försvarsberedskapen är en andrahandsuppgift som av några handäggs med stor omsorg medan andra ägnar beredskapsfrågorna mindre intresse. Avsikten med den här framstäiningen är b a att beskriva och diskutera samhäets omstäning från freds- ti krigsorganisation. En sådan diskussion förutsätter att det fredstida samhäet kan beskrivas i någon sags hanterbar mode. Hur ska en sådan samhäsmode utformas? En samhäsmode Det finns många utanför Sveriges gränser som anser att Sverige är ett oerhört genomorganiserat and. Det är svårt att veta hur riktig en sådan uppfattning är i en internatione jämförese. Dessutom kan man mena devis oika saker med genomorganiserat. En de menar vårt omfattande regesystem med agar, förordningar och föreskrifter. Andra vi i organisation se strikta, formea organisationsmodeer. Detta synsätt är mycket vanigt. vi har en tendens att atid försöka beskriva oika verksamhetsgrenar i samhäet i form av organisationsrutor, födesschemata, förvatningsnivåer etc. Ju mer kompexa förhåanden som man försöker beskriva på det viset, desto ytigare bir beskrivningen. Det innebär att det knappast går att besk riva de kompicerade sammanhang och verksamheter som konstituerar det svenska samhäet i några konventionea organisationsskisser. Däremot är det fut möjigt att i just födesschema beskriva hur t ex myndighetsutövningen är organiserad. Men en kompicerad samhässtruktur går det som sagt inte att beskriva på det viset. I varje fa inte om man eftersträvar en förhåandevis entydig och fuständig bid. Inte ens de enskida dearna i vår samhässtruktur åter sig beskrivas het entydigt. En sådan de har tisammans med aa andra dear bidragit ti att bygga upp den befintiga samhässtrukturen. Varje sådan de utgör också en integrerad och sammanhåande de av strukturen. Vi kan ändra på enskida dear och vi får konsekvensändringar i strukturen och i fera av dess andra byggdear. Vi kan ändra på samhässtrukturen i stort och vi får sjävkart konsekvensändringar i byggdearna. Det är närmast ogörigt att försöka beskriva aa de beroendeförhåanden som påverkar konsekvenserna av oika sags ingrepp i vårt samhäsiv. Det finn s många exempe, inte minst från de poitiska församingarna, på hur svårt det är att förutse ett besuts aa konsekvenser. Men det faktum att det är svårt att förutse aa föjdverkningar av ett besut får inte innebära att man avstår från att karägga sådana konsekvenser som faktiskt går att k arägga. Det är t ex inte sant att det som inte åter sig beskrivas enket och entydigt i ordentiga organisationsskisser, det skue inte heer existera. Det är heer inte sant att det skue vara omöjigt att i t ex beredskapspanäggningen beakta även ångsökta eer oväntade konsekvenser av oika ingrepp och förändringar i den fredstida samhässtrukturen. Det är tvärtom nödvändigt att så görs. Men det förutsätter kunskap och insikt om hur samhäet fungerar och ever eer åtminstone att det fungerar och ever. Vi måste inse att vår samhässtruktur - oavsett om vi från oika ideoogiska utgångspunkter anser den bra eer dåig - är den enda vi har. Det är inom den vi existerar och verkar i fred och måste så också göra under kris- och krigsförhåanden. Vi måste inse att även om det finns stor " töjmån" i strukturen och dess oika byggdear så får vi inte göra sådana ingrepp som hotar sjäva strukturen, tunga samhäeiga funktioner eer små avgörande defunktioner. Som exempe

13 på det sistnämnda kan tas sådan småföretagarverksamhet, som utför egoarbeten eer producerar komponenter utan vika huvudindustrin skue stanna. "Töjmånen" är ändå stor. Det finns mycket som saköst kan undvaras, det finns möjigheter att öka kapaciteten på ett stäe och avvecka den på ett annat, det finns mycket att hämta genom bättre samordning av resursutnyttjandet m m, m m. Men de ingrepp i den fredstida samhäsbiden, som samhäets omstäning ti kris- och krigsförhåanden ändå innebär, måste pareras i den utsträckning som krävs för att de avgörande samhäsfunktionerna tisammans ska kunna åstadkomma största möjiga försvarsförmåga. Det igger nära ti hands att använda den evande människokroppen som mode för det evande samhäet. Likheterna är sående. De inre kroppsfunktionerna, vikas häsa är avgörande för den fysiska och inteektuea prestationsförmågan. Att denna prestationsförmåga devis måste användas för att producera den näring människan behöver för att eva och kunna uträtta något arbete!! De kompicerade och i mycket okända beroendeförhåandena mean oika kroppsfunktioner. De överraskande biverkningarna som kan uppstå vid ingrepp eer medicinering. Man ska naturigtvis inte hårddra paraeerna. Men jämföresen med den evande människan kan ändå vara av intresse för en beskrivning av vårt samhäe och vårt totaförsvar. Trots att det är mycket vi inte känner ti eer begriper av människokroppens sammansättning och funktion så vet vi när människan är evande och frisk. Vi godtar utan att veta at och förstå at. På samma sätt borde vi kunna acceptera att det samhäe, som är det svenska, faktiskt ever och fungerar som en evande organism. Vi borde kunna acceptera att det finns många funktioner och verksamheter som är oundgängiga för samhäsivet. Vi borde kunna inse att de oundgängiga samhäsfunktionerna ever för och av varandra i en inveckad och svåröverskådig struktur. Vi kan ju dagigen se att den här strukturen faktiskt fungerar; ständigt produceras, distribueras, sorteras, konsumeras och återanvänds mängder av varor och tjänster. När vi nu är deaktiga i at detta borde vi också kunna godta samhäsivet som en sammanhåen evande organism, vikens känsigaste funktioner man inte ostraffat går in och manipuerar eer amputerar. Totaförsvarets styrka och uthåighet bestäms av samhäets produktionsförmåga och hur produktionen utnyttjas. Det betyder att man ur samhäsivet kan särskija två huvudgrupper. Den ena omfattar at - eer åtminstone det mesta av intresse - som produceras i andet av fysiska varor och tjänster. (Med fysiska tjänster avses t ex transporttjänster, teetjänster, poistjänster, reparationstjänster etc). Det spear i det här sammanhanget ingen ro vem som producerar; privat näringsiv, offentiga myndigheter och verk eer enskida personer. Det viktiga är sjäva produkten och för vem den produceras. Den här huvudgruppen benämns fortsättningsvis "Produktionen". Den andra huvudgruppen omfattar dem som ska ange de samhäets ramar, inom vika medborgarna, näringsiv, organisationer o s v har att håa sig. Dessa ramar omfattar då at från statsmakternas övergripande inriktning ti små detajnormer för den enskides hand-!ande. Här finns vår agstiftning, anvisningar och normer i övrigt, reger som överenskommits i avta m m. De tas fram, bereds, besutas och bevakas av riksdag och regering, stats- och kommunmyndigheter samt berörda avtassutande parter. Uttryckt på annat sätt är uppgiften att inrikta samhäsverksamheten och tise att inriktningen så ångt möjigt genomförs. Huvudgruppen benämns fortsättningsvis " Ledningen". Människorna som arbetar inom " produktionen" och " edningen" utgör huvuddeen av befokningen. Många av "produktionens" tjänster är avsedda för vård, omsorg och utbidning. De som tar i anspråk dessa tjänster är barn och gama, studerande, sjuka m f. Läggs dessa ti dem som ingår i "produktionen" och "edningen" har hea befokningen täckts in. Det finns emeertid många med fera engagemang i samhäsivet. De är förutsättningen för aa de fokröreser, organisationer och föreningar som utgör en viktig eer omistig de av vårt sociaa iv. Den här avhandingen kommer inte att speciet diskutera föreningsivets betydese för totaförsvaret. Det bör dock noteras att fokröreserna genom sin organisation och medemmarnas kunskaper och kontakter är en ree samhäeig resurs. Detta beaktas under stundom också av myndigheterna i deras beredskapsarbete. Så här ångt finns en amän definition av totaförsvaret och en enke totaförsvarsanpassad samhäsbeskrivning. Nästa steg bir att ur måsättningar och inriktningar sortera ut de krav som stäs på totaförsvaret. Inte aa krav men sådana som är styrande eer borde vara styrande för hur totaförsvaret utformas och organiseras. Vissa grundäggande krav på totaförsvaret - Totaförsvaret är en hea fokets an geägenhet- - Det ska ge uttryck för vår vija att bevara andets frihet - Totaförsvaret ska vara så förberett för kriget att det verkar fredsbevarande - Totaförsvaret ska snabbt kunna höja beredskapen och utvecka fu styrka - Totaförsvaret ska vara så utformat att det kan motstå skida angreppsformer och verka i oika miitärpoitiska ägen - Totaförsvarets oika dear ska samverka och understödja varandra i syfte att nå största möjiga försvarseffekt." Dessa citat är ur den nu gäande måsättningen för totaförsvaret; faststäd senast i 1982 års försvarsbesjul Det är av visst intresse att konstatera att de citerade meningarna återfinns med identisk ordaydese sedan 1972 års försvarsbesut och ti sin andemening och i stort ti ordaydese redan i den amänna måsättningen som 1963 års riksdag faststäde. Men även ångt före 1963 fanns dessa synpunkter formuerade. Det framgår av b a utredningsdirektiv, betänkanden och propositioner. Måsättningen är en utmärkt beskrivning i amänna termer över vad vi anser att totaförsvaret ska kara av. Kraven har under ång tid varit desamma. Från tid ti annan ges emeertid en de krav ägre prioritet i det fredstida förberedesearbetet. Iband har det t ex berott på noggrann! övervägda, möjiga konfiktutveckingar (!), iband på mer eer mindre sumpmässiga stäningstaganden, som sedan utveckats ti s k modeeer innefrågor. När i dessa dagar det med rätta ges stort utrymme åt kraven

14 på hög beredskap, på förmåga att verka under fred och under omstäningen från fred ti krig, på att vi mycket snabbt ska kunna organisera oss för krigsförhåanden - ja, då bör vi vara medvetna om att kraven inte as är nya. Dagens intresse för de här nämnda kraven torde mer än något annat vara uttryck för tidigare underåteser. Om överraskning Det kan finnas anedning att något uppehåa sig vid överraskningsrisken. Det kan visserigen sägas att "de miitärtekniska förutsättningarna för ett överraskande angrepp ökar" (FK 78) respektive att "den miitära styrkeutveckingen i omvärden innebär att angrepp kan sättas in med kortare varse än vad som tidigare bedömts möjigt" (FK 78). Å andra sidan har synpunkter som dessa framförts sedan i varje fa 30 år tibaka i tiden. I ett ängre perspektiv har överraskning varit nycken ti aa spektakuära- om än inte atid avgörande miitära framgångar. Överraskning är, har atid varit och kommer rimigen att så förbi det bästa sättet att maximera vinsten och minimera kostnaderna. Det kan därför vara oyckigt eer farigt att tro att det går att eiminera risken för överraskning genom organisatoriska, materiea eer andra åtgärder. Genom att det är angriparen som har initiativet, kan han överraska på oika pan och på oika sätt; i va av aggressionssag, ti tid, i rum, med strategi/taktik, med materie. De senaste årens ubåtsincidenter har kart beyst detta. Vi har bivit överraskade av var kränkningarna skett, av den taktik ubåtarna tiämpat, av den materie som utnyttjats. Vi har inte heer kunnat beivra kränkningarna effektivt; vi har het enket inte haft de perso- 152 nea, taktiska och materiea förutsättningarna. Det håer nu på att repareras men tar tid och kostar pengar. Det kräver också omsorg och eftertanke så att inte andra funktioner försummas under tiden. Så att vi inte genom att täppa ti en ucka i försvarsmuren öppnar en annan. Detta är inte bara en fråga för försvarsmakten utan för hea totaförsvaret. En av angriparen utnyttjad ucka i känsiga funktioner kan få förödande konsekvenser. Ä ven detta har bivit bjärt beyst genom eavbrottet vid årsskiftet 1983/84. Ett eavbrott som mörkade stora dear av Sverige. Överraskningsmomentet är även här mycket påtagigt. De ara festa av oss utgår från att eektriciteten är något som ständigt finns, ingår som någon sags sjävkar de i våra mänskiga rättigheter. Få av oss torde ha funderat över t ex vad som skue behövas i ett hem för att vid eavbrott kunna kara mat och värme. Ännu färre torde ha gjort något åt det. Även eproducenterna bev överraskade. Kanske inte så mycket över vad som ursprungigen orsakade haveriet men desto mer över hea raden av föjdkonsekvenser. Och inte minst över den tid det tog att återstäa haverierna! Vi kan adrig bortse från att vi kan komma att bi överraskade av en angripares åtgärder. Åtgärder som sår mot enskida utsatta dear av samhäet men får vittgående konsekvenser för hea totaförsvaret, inte minst för dess miitära de. Men även om vi inte kan eiminera risken för att bi överraskade av angriparens insatser och uppträdande kan vi ändå högst avsevärt höja hans " överraskningskostnader". Det vi kan och måste göra är av både materiet och inteektuet sag. Vi måste vara yhörda, totaförsvaret måste kunna verka med några resurser under fred och under omstäning från fred ti kris- eer krigsförhåanden. Vi måste ha en panäggning som säkerstäer att det inte under viss tid eer inom visst område uppstår vacuum i vår försvarsförmåga. Vi måste kunna krigsorganisera snabbt. Sutigen måste vi i utbidning och övning träna oss att möta oväntade situationer så att vi inte bir städa och handingsföramade om vi ändå pötsigt skue stå inför det het oförutsedda. E er som någon sagt; vi måste vara beredda och förberedda på att eda kaos. Om beroendeförhåanden Tidigare har påpekats att viktigare funktioner i den fredstida samhässtrukturen är inbördes beroende av varandra. Det kan finnas anedning att något närmare beröra beroendeförhåandena mean försvarsmakten och samhäet i övrigt. Försvarsmakten har för många funktioner atid varit beroende av ett fungerande samhäe. Beroendet var änge av det omedvetna saget - för såvä den miitära som den civia deen av befokningen. Den miitära organisationen försökte dock vara så oberoende som möjigt. Den innehö också änge många resurser som jämvä fanns tigängiga i övriga samhäet. I sutet av 60-taet började eme ertid de miitära myndigheterna - inedningsvis chefen för armen - mera konsekvent driva tesen att sådana för försvarsmakten nödvändiga resurser som ika bra eer bättre kunde tihandahåas av övriga samhäet, sådana resurser skue inte organisatoriskt ingå i försvarsmakten. I stäet skue resurserna upphandas av försvarsmakten på sedvanigt "civit" sätt. Det het dominerande skäet för att mera systematiskt vija ta i anspråk de civi a resurserna var naturigtvis ekonomiskt. Man var tvungen att spara och här fanns rimigen en outnyttjad sparpotential Den här injen har sedan vidareutveckats och omfattar nu hea totaförsvaret. I 1982 års försvarsbesut uttaas att " när totaförsvaret byggs upp bör inte skapas särskida resurser för sådana behov, som kan tigodoses genom fredssamhäet. Omvänt bör de särskida resurser som finns inom totaförsvaret i möjigt utsträckning användas för att bistå fredssamhäet. Genom dessa åtgärder kan en bättre effekt erhåas ti oförändrade eer ägre kostnader för samhäet". Det återstår att se om sammanhanget mean bättre effekt och ägre kostnader är så enket. Om man så enket kan få både ägre kostnader och högre effekt. Men en sjävkar konsekvens av den här principen är ökad konkurrens under beredskap och krig om fera känsiga och begränsade resurser. Fredsamhäet dimensionerar sin varu- och tjänsteproduktion i stort efter vad som är företagsekonomiskt eer "fredsamhäeigt" motiverat. Den "överkapacitet' som finns att dea på kan häredas ur viss överetabering inom någon bransch, minskat resursbehov inom den civia sektorn under beredskap och krig, ökat kapacitetsutnyttjande genom t ex större arbetstidsuttag, ändrade kvaitetskrav m m. Trots det kommer det atid i en given sitation att finnas brist på viktiga resurser. Då måste bristerna kunna hanteras och fördeas så att det övergripande mået- största möjiga försvarseffekt - innehås med så stor säkerhet som möjigt. Detta stäer krav på edningens befogenheter, kunskap och insikt om sammanhang och beroenden inom totaförsvaret och att dessa förhåanden kan 153

15 variera med äget. Kraven härvidag skärps ju större beroendena bir mean oika funktioner och med mer kompicerat samverkansmönster. Bristande kunskaper om detta och varsamhet vid fördeningen av resurser eer brister kan då ätt innebära att man rycker undan grunden för den egna verksamheten. Vad speciet gäer försvarsmakten behöver den i at större utsträckning aktivt medverka ti att väsentiga samhäsfunktioner kan håas igång. Det är något som måste påverka såvä den dagiga detajpanäggningen som den övergripande operativa panäggningen. Mera om detta tas upp ängre fram under ett avsnitt om samordning och samverkan. En iten sammanfattning Totaförsvaret omfattar eer berör hea samhäet och därmed också hea befokningen. Samhäet och då även totaförsvaret existerar och fungerar i en kompex påverkans- och beroendestruktur. Totaförsvaret måste kunna * krigsorganisera sig snabbt * verka under omstäning från fred ti kris eer krig verka med berörda dear under fred * anpassa sig ti oika sag av hot * inom sig samverka för att säkerstäa en samordnad verksamhet med största möjiga försvarseffekt. Avsikten är nu, att mot bakgrund av resonemangen kring samhäet och totaförsvaret, beskriva förutsättningar och möjigheter att innehåa viktigare krav på tot.aförsvaret. Samhäet i produktionstermer Den fredstida produktionen kan sorteras efter fera oika principer. Det kan vara 154 efter vem som producerar, för vem det produceras (t ex import/export), hur det produceras osv. För resonemangen här är det sjäva produkterna som är av störst intresse. Det är för totaförsvaret av betydese vika produkter som skapas i fred, i viken omfattning de skapas och varför de skapas. Däremot är det i detta sammanhang av mindre intresse hur sjäva produktionen i sina enskidheter är organiserad så änge produktionen sker effektivt och kompetent. Det ska också med en gång sägas att just effektiviteten och kompetensen i det fredstida produktionsarbetet inte kommer att ifrågasättas. En utgångspunkt är nämigen att det finns inga som kan kara av en viss specie produktion bättre än just de som ansvarar för den i fred. Om man vi reatera produktionen ti totaförsvaret bör den sorteras; des i hanterbara grupper, des efter umbärighet eer oumbärighet. Det är en sjävkarhet att a produktion inte är av samma betydese för totaförsvaret. A produktion är inte heer av samma betydese för det fredstida samhäet. Vad som är umbärigt eer inte kan man säkert ha fera meningar om. Det är heer inte nödvändigt att het reda ut detta i någon sags strävan efter fuständighet. Vad som är viktigt att kara ut är emeertid vika produkter - varor och tjänster - som är het umbäriga för både samhäets funktion och den enskides överevnad. Det handar om att försöka definiera vika krav som måste stäas på produktionen. Vika produkter som måste finnas tigängiga i fred för att kunna finnas i krig. Hur de påverkas av de krav som det krigsorganiserade samhäet stäer. De här frågorna har behandats av många, senast av 1978 års försvarskommitte. Exempe på sådana oumbäriga produkter är mat och värme, eektrisk ström, transporter, omsorg mm. En konsekvens av det speciaiserade och integrerade samhäet är att det är svårt och i vissa fa ogörigt att prioritera avgörande funktioner och branscher sins emean. Som tidigare har framhåits är beroendeförhåandena inom samhässtrukturen sådana att många aktiviteter ever av och genom varandra. Därför har det inte varit möjigt att med utgångspunkt i totaförsvarets behov sortera produktionen i definitiva prioritetsgrupper. I stäet har vats en indening i Samhäsfunktionea grupper som också går att tiämpa för beredskapsoch krigsförhåanden. Den första gruppen omfattar den tj änsteproduktion m m som är ti för att vi ska kunna dra försorg om dem som inte kan kara sig sjäva och för att skapa de mänskiga förutsättningarna för samhäets fortevnad och utvecking. I den här gruppen återfinns vården om barn, gama och sjuka, skoan, övrig socia verksamhet m m. Uttryckt på annat sätt hör ti det här området barnomsorg, häso- och sjukvård, häsoskydd, sociavård, utbidningsväsende etc. De som i fred tar i anspråk dessa tjänster rör sig om ca 3,5 mijoner medborgare. Av dessa utgörs knappt 1 /2 mijon av studerande utanför den egentiga grundskoan. Den här tjänsteproduktionen är oundgängig i fred och den är det också i krig. Gruppen sammanfattas under namnet "Sociaa gruppen". Den andra gruppen sätts samman av den basproduktion som utgör förutsättning för a annan verksamhet. En de av produktionen är sådan som adrig(!) kan tiåtas upphöra. Exempe härpå är transporter, eförsörjning och teekommunikation. En annan de av produktionen är av mera fast karaktär. Dit hör tigången på vägar, hamnar och fygfät. En tredje de utgörs av mera tjänsteinriktat handande. Här återfinns t ex ordning och säkerhet, räddningstjänster och information. Gruppen benämns "Bas och infrastruktur". Den tredje gruppen utgörs av den tiverkande produktionen. Hit hör ivsmedes-, bekädnads-, verkstads-, eektronik-, byggnads- m f industrier och tiverkande förtag i övrigt. Hit har även förts hea reparations- och underhåssektorn i den utsträckning dessa funktioner inte är direkt integrerade i branscher och verksamheter som återfinns i andra grupper. Även i denna grupp- som benämns "Tiverkande" - finns fera branscher vikas produkter mycket påtagigt påverkar vår överevnadsförmåga. Den fjärde gruppen innefattar vad vi i vid bemärkese skue kunna kaa råvaruförsörjningen. Denna kan säkras på i princip två sätt. Det första innebär produktion inom andet som t ex sker genom jord- och skogsbruk, gruvdrift, annan minerautvinning, fiske m m. I den mån som råvarorna inte kan produceras inom andet måste de importeras. Hit räknas också sådana insatsvaror utan vika den inhemska råvaruproduktionen avsevärt försvåras med ägre effektivitet som resutat. standardexempet i dessa sammanhang är konstgödning för jordbruket. Gruppen benämns "Råvaror". Hur den nu beskrivna och sorterade produktionen i fred ter sig i enke bid visas på nästa sida. Det är att observera att fera "branscher" inte redovisas under sina vaniga benämningar utan med en funktionsbenämning. Det är sådana "branscher", som även om de ska fya 155

16 r K En samhäsmode i produktionstermer Bam 0-7 år studeranden i grundskoan Personer över 70 år Sjuka, handikappade etc ) ) ) ) c:a 3,0 mij invånare Gymnasie-, universitets- och högskoestuderande c : a i mij t c:n :o --- ~ ~ o "'..., - ~ -c.s::.><: C "' o -c u o "' +>u >, o-c "' C....><: s V ~.><:... UIQJ V t oro L Hande ""' o O> -c "' "' CIIIO V V.><: r:: "' r:: > :: "" ::... o :tt ~!/ :~U..., L r::.><: :x: :x: Eförsörj-.V ~ ~ =>"' ni ng Jord- och "" Sociaa Te ek011111un i ka- skogsbruk ~ tioner a Gruvdrift Transporter R j/ å Produktion i fred Fiske v n f Yttre säkerhet a (ca 4,8 mijoner r Energi (utom e) r invånare) a Ordning och inre o s säkerhet r t m m r In forma t i on u k t Räddning [71 '/ / T i 11 verkande ~ Post och beta - ninq "'~ägar, järnvägar, hamnar, / ~ygfät /.><: r:: r:: ~ o (ij o ~ -c r:: ~..., o..., -c :;:; "' ~ ~...- C t V..., ~ "' r:: E "' ~ ~.><:.><:..., c:n V C.- ~ QJ x c:n > "' a. -c...- QJ...- QJ ~ QJ ;:; r::"" > J 0:: =>.s::! viktiga uppgifter i fred, ändå har sin absouta huvuduppgift under krigsförhåanden. Såunda sorteras det miitära försvaret in under funktion "yttre säkerhet", civiförsvaret under funktionen räddningstjänst o s v. Det torde vara uppenbart för de festa att med aa de direkta och indirekta beroendeförhåanden som finns inom produktionen så kan den inte fortgå ens i fred het störningsfritt. Trots det är säkerheten i produktionen i fred mycket hög. Det beror på fera fö rhåanden. De grundäggande basresurserna tihandahås på ett sätt som gör dem ti en sjävkar, icke ifrågasatt tigång. Eströmmen och teefonsystemet t ex finns atid tigängiga. Avbrott hör ti säsyntheterna och anses i stor utsträckning inte behöva beaktas. Så är de också få som har garderat sig på ett eer annat sätt mot avbrott i t ex eförsörjningen. Ett annat förhåande som bidrar ti driftsäkerheten i produktionen är att oika branscher har en mycket stor inbyggd förmåga att möta oika sag av branschspecifika störningar. Det finns en faktisk krismedvetenhet - som dock som rege inte sträcker sig ända ti garderingar för basresursbortfal Inom vissa branscher är krismedvetenheten mycket utbredd och förmågan att konstruktivt möta oväntade situationer mycket stor. Det kan sås fast att hea den sammansatta och sammanvägda produktionen i fred i stort fungerar vä. Den branschvisa speciaiseringen har skapat ett mycket stort kunnande och kompetens inom respektive bransch. En kompetens som inte kan nås annat än genom utbidning och erfarenhet. Sådant tar tid och därför måste den befintiga speciakompetensen behåas inom sådana branscher som oundgängigen måste fungera om samhäet as ska kunna krigsorganiseras. Men även om produktionen i stort fungerar vä så innebär naturigtvis speciaisering, integration och beroenden att strukturen är känsig för de störningar som trots at inträffar; i fred förhåandevis säan, i krig något man måste kakyera med. Avsikten är inte att gå djupare i de frågor som berör samhäets sårbarhet. Dessa har behandats och övervägts och görs så kontinuerigt i fera oika sammanhang och på ett betydigt mera omfattande sätt än vad som är möjigt här. Det finns emeertid anedning att något beröra på vika sätt vi i ett visst givet äge kan reducera konsekvenserna av störningar i försörjningen av basresurserna. Om vi t ex ser på eförsörjningen förefaer det nästan otroigt att en enskid företagare inte skue vara medveten om hur hans verksamhet är beroende av en vä eer ständigt fungerande eförsörjning. Trots det är intresset svat för att sjäv ordna med t ex egen reservkraft eer ens möjigheter att koppa in sådan. Sannoikt beror det på den stora everanssäkerheten i fred i kombination med kostnaderna för oika sag av reserver. Det är huvudsakigen på det offentiga området som reservmöjigheter har säkerstäts: på sjukhus, hos kommunikationsverken, inom försvarsmakten, inom kommunerna etc. Känsigheten för eavbrott kan också reduceras på annat sätt än genom egen reservekraft. Det gäer kanske framför at i hushåen där aternativa icke eberoende uppvärmningssystem, matagningsanordningar etc skue göra att i varje fa de ivsuppehåande funktionerna hjäpigt kunde tigodoses. Men även om det mera konsekvent skue satsas på att med oika metoder minska 156 Bid 157

17 konsekvenserna av ebortfa, kommer ändå många funktioner att vara het beroende av eförsörjning via det ordinarie enätet. Samtidigt kan avbrott inte utesutas i fred och riskerna för avbrott ökar naturigtvis drastiskt under krigsförhåanden. Då finns endast en möjighet att förbättra säkerheten i det ordinarie enätet och det är genom en hög reparationsberedskap. Ju större riskerna är för både många och stora skador, desto viktigare bir det att kunna disponera kvaificerade repa rationsresurser med hög insatsberedskap. Detta gäer generet för de festa av de basresurser som totaförsvaret är het beroende av; e, teekommunikationer, järnvägstrafiken m m m m. Detta är synpunkter, som måste beaktas vid samhäets övergång från freds- ti krigsorganisation. Vad händer egentigen i samhässtrukturen och de enskida funktionerna vid omstäningen från fred ti krig. Krigsorganiseraodet Vid besut om försvarmaktens mobiisering och samhäets krigsorganiserande är det primära som händer att * värnpiktiga inkaas ti försvarsmakten (yttre säkerheten) * civiförsvarspiktiga inkaas ti civiförsvaret (räddningstjänsten) speciea piktagar där så behövs friviigpersonaen tas i anspråk * persona tas i anspråk med stöd av * panagda fordon, fastigheter och förnödenheter tas i anspråk * ransoneringar och regering införs där så krävs för god hushåning * produktionen bir i huvudsak hänvisad ti inhemska " råvaror". Sjävfaet innebär dessa åtgärder stora ingrepp i den fredstida produktionen. Samtidigt erfordras mycket av denna 158 fredsproduktion av varor och tjänster för att vi ska kunna stäa om från fred ti krig, övereva i krigssamhäet och utvecka någon försvarseffekt. Viken produktion det handar om torde framgå enkast av den ursprungiga produktionsbiden (Bid 1), fast nu i något annan skepnad. Först kan konstateras att det är framför at tre funktioner på vika det i krig stäs het nya kvaitativa och/eer kvantitativa krav. Det är den " yttre säkerhetsfunktionen", som byggs ut kraftigt och ges en ny organisation - det miitära försvaret mobiiserar. Samma gäer " räddningsfunktionen" - civiförsvaret krigsorganiseras. Den tredje funktionen är häso- och sjukvården, som i stort ska fungera efter fredstida mönster men med avsevärt utökad vårdkapacitet och med större satsning på akutvården. Den här utbyggnaden ska ske utan att andra väsentiga samhäsfunktioner stannar. Utbyggnaden förutsätter också, för att as kunna genomföras inom rimig tid, att andra väsentiga samhäsfunktioner fungerar och fungerar vä. Vika är de "andra väsentiga samhäsfunktionerna"? I ett fortvarighetstistånd är aa i bid 2 förtecknade funktioner väsentiga för att samhässtrukturen ska kunna håa ihop. Det finns dessutom fera sådana funktioner som dock inte tagits med här; biden är en principbid och gör inte anspråk på att vara kompett. Emeertid är inte aa väsentiga funktioner ika betydesefua för sjäva övergå ngen från freds- ti krigsorganisation. Krigsorganiserandet innebär att resurser - mänskiga och materieia - omfördeas mean oika funktioner och regioner. För att få igång och genomföra den processen krävs r Funktionsförändringar vid krigsorganisering Barn 0-7 år studeranden i grundskoan Personer över 70 år Sjuka, handikappade etc c:a 3,0 mij invånare - Gymnasie"=", uni.;;rsitets--och hci"9sk~ertuderandec:a mij Jord- och "" /, TeekOinunika- skogsbruk ""- 1 /'J tioner ' )),- _ 2 Transporter ~; ~~~~~----1 ~~ Gruvdrift Fiske Energi (utom e) 2) m m 1/ ) Byggs U vid krigsorganisering 2) Oundgängiga för omstäning fred-krig '-' ( 1), Yttre säkerhet... "C "' "'.J<(. - CIJ > \ - ~ '" _, --.j ' - o.j<(. c: c: :; o - ~ /- "'... :;:; c:.j<(. 01 CIJ )( 01 ;;::; CIJ Bid 2 1- ~ ) ""' 2) a; "C CIJ - E "' >...J Ordning och inre säkerhet Infonna t i on Räddning Post och beta- i ning, ~)Vägar, järn-, "'-vägar, hamnar. c: ~ygfät ; i~~~: -g:;;; ~ ::;:.~ 159

18 ) att de berörda bir varse att omorganisering ska ske och att den kan "edas", 2) att det finns fungerande fysiska resurser för att genomföra omokaiseringen. Härur kan häredas de funktioner som inte bara är väsentiga samhäsfunktioner i amänhet utan utgör de oundgängiga förutsättningarna för sjäva krigsorganiserandet. Dessa het oundgängiga funktioner har markerats i bid 2. Utöver de markerade funktionerna hör ti det oundgängiga också vägar och järnvägar, hamnar och fygfät samt dear av häsooch sjukvården etc. sutigen det viktigaste av at - varje enskid människa måste ha tigång ti mat och värme. Krav på krigsorganiseraodet Men det räcker inte med att vi faktiskt kan krigsorganisera. Det finns också krav- inte minst från statsmakterna- på hur krigsorganiserandet ska gå ti och vika krav totaförsvaret för övrigt ska kunna svara upp mot. Biden 3 ska försöka ge en visue bid över de ara tyngsta kraven. Det går naturigtvis att både ange fera krav och specificera de som nu står i biden. Men för de principiea resonemangen räcker den här biden som grund. statsmakterna har inte bara formuerat krav. Man har också anvisat vägar för hur kraven ska kunna tigodoses. Frågor rörande fexibiitet, samordning och samverkan behandas under avsnittet om edning. Det är emeertid uppenbart mot bakgrund av den sammanvävda samhässtrukturen att effekten av våra oika åtgärder bir het beroende av hur vi yckas få sammanhang och konsekvens i dem. De andra kraven- snabb och sä- ker mobiisering etc och verkansförmåga under omstäningen - hänger ihop. Det bästa sättet att möta kraven på vore om vi inte behövde omorganisera något as. Det är nu inte möjigt. Men statsmakterna har som sagt anvisat vägar. Det kan därför finnas anedning citera några viktigare uttaanden. "För andets förmåga ti försvar är det nödvändigt att näringsiv och samhäe kan tihandahåa de förnödenheter och tjänster som fordras och för att des skydda befokningen och tigodose dess försörjning och andra väsentiga behov, des stödja det miitära försvaret. Ett av syftena med våra beredskapsåtgärder - vid sidan av uppbyggandet och vidmakthåandet av ett miitärt försvar och ett befokningsskydd - är att skapa förutsättningar för att nödvändiga samhäsfunktioner ska kunna upprätthåas under kriser och krig" (FK 78, FB 82). "Det bir nödvändigt att i större utsträckning än hittis ita ti näringsivets och oika samhäsorgans förmåga ti omstäning och anpassning ti de krav en kris stäer. En mera aktiv medverkan från näringsivets sida i studier och panering inför krissituationer skue öka beredskapen för omstäningar." (FK 78, FB 82) " den svåra situation då samhäet ska stäas om för kris eer krig måste ändringar i edningsförhåanden, organisation och arbetssätt undvikas så ångt som möjigt. Grundäggande för försvarspaneringen bör därför vara att ett ansvar i fred för någon samhäsfunktion, som ska upprätthåas under kriser och krig, ska behåas i sådana situationer och vara förenat med ett ansvar för att erforderiga beredskapsåtgärder vidtas. " (FK 78, FB 82) (Den s k ansvarsprincipen) O K M R S I T S Ä F L ö L R N H I A N L G L S A S N K D E E D E Hot/Angripa re Produktion för STöRSTA MöJLIGA FöRSVARsEFFEKT Produktion för överevnad / Krav på verkansförf måga under omstäning från fred ti krig Fredssamhäet Krav på snabb och säker mobiisering och krigsorganisering Hot/ A ng ripa re Bid

19 Det kan knappst finnas någon tvekan om vad statsmakterna avser med sina uttaanden och inriktningar. Låt de som sköter verksamheter, branscher och funktioner i fred också sköta dem i krig. Det finns inga som kan sköta det bättre; i många fa finns det inga andra som kan sköta det as. Låt skomakaren bi vid sin äst. På så vis kan vi minimera fredssamhäets behov av omorganisation. Det i sin tur ger de bästa förutsättningarna för ett säkert och snabbt krigsorganiserande. Det ger också kontinueri g drift på de funktioner som behås oförändrade. Som visats i biderna och 2 innebär omstäningen från fred ti krig inte någon egentig dramatisk strukturförändring i samhäet. Vad som händer är att några funktioner expanderar, en de mycket kraftigt, många behås effektmässigt oförändrade medan andra får äggas ned eer gå på sparåga. Hur har då detta sagit igenom hos de panäggande. Panäggning och förberedeser i fred Det ska från början sägas att den nu befintiga panäggningen är synnerigen omfattande, detajrik, i dear inaktue och ofta med svagt sammanhang mean totaförsvarets oika dear. Av en " pan" måste krävas två saker; att den är aktue och att den uppfyer de grundäggande syftena med panäggningen. Dessa grundäggande syften är ) att säkerstäa nödvändig produktion i krig så att för totaförsvaret, samhähet oumbäriga varor och tjänster kan tihandahåas när och var de behövs, 2) att säkerstäa en edning som i krig ska garantera att de befintiga resur- 162 serna utnyttjas och sätts in på effektivast möjiga sätt. Svagheterna i den befintiga panäggningen har sin grund i krav eer strävan efter fuständighet, panäggningsmetoder som inte är tiräckigt anpassade ti samhäsutveckingen samt ti bristande hänsynstagande ti de omfattande beroendeförhåandena mean samhäsfunktionerna. Kompexiteten i samhässtrukturen har medfört att nuvarande panäggning har en omfattning som gör det svårt, i många fa omöjigt, att revidera panerna i den takt som vore nödvändigt för att håa dem aktuea. Det är uppenbart att något måste göras - inaktuea paner torde med säkerhet var sämre än inga as. Vad kan eer bör göras? Ja, för aet första får inte panäggningen vara mera omfattande än att panerna kan håas aktuea. Begränsningar kan ske på många sätt. Ä ven här har statsmakterna givit inriktningen. Lita i större utsträckning på näringsivet, undvik ändringar i edningsförhåanden, tag fasta på ansvarsprincipen. Vidare, fast utanför statsmakternas direkta inriktning, undvik att panägga för ianspråktagande (krigseverans) av sådana resurser som finns att köpa på vanigt sätt ( det gäer at från karameer ti bidäck och motorsågar). Koncentrera panäggningen på inedningsskedet; säkerstä så ångt möjigt krigsorganiserandet. Arbeta med översiktighet och i tiämpade branschtermer; åt verkigheten styra! Satsa på att säkerstäa resursernas tigängighet. A vs tå från att försöka fördea resurser mot mer eer mindre rimiga behovsberäkningar. Fördea resurserna i stäet genom att ange företrädesrätt ; något som ger ett mycket enkare och mera fexibet fördeningssystem. Detta var några exempe på åtgärder som faktiskt kan vidtas utan större svårigheter. Rent praktiskt skue det kunna innebära att antaet krigseveransbesked reducerades avsevärt och att antaet s k krigsviktiga företag också reducerades; att t ex byggnads- och reparationsbranschen behåer sin fredstida struktur och hanteras som viken krigsviktig bransch som hest - inte som nu, ges en annan status och en ny edningsorganisation; att uppdeningen av våra bensionstationer i s k a- respektive d-stationer upphör då den inte fyer någon rimigt vettig funktion. Tvärtom, des får båda macksagen sitt drivmede från samma stäe, des innebär det minskande antaet mackar att man i gesbygd kan tvingas köra ånga sträckor bara för att tanka. Viket är ett stort resurssöseri ti ingen nytta. Fördea resurserna med företrädesrätt - det är effektivare och säkrare! att ansvaret för panäggningen renodas för respektive sektor. Så kan t ex änsstyresens ansvar för hea den fysiska panäggningen av den krigsviktiga deen av näringsivet medan den centraa myndigheten (i det här faet ÖEF) anger de restriktion i resursernas utnyttjande som riksintressena motiverar. Konsekvenserna av de här och iknande åtgärder bir att större omsorg kan ägnas åt att säkerstäa tigängigheten för de tidigare angivna, oundgängiga samhäsfunktionerna. Därmed ökar förutsättningarna för en snabb och säker mobiisering. Men det erfordras också att man i panäggningen i större usträckning beaktar beroendeförhåandena mean samhäsfunktionerna. Detta är väsentigen en samordnings- och samverkansfråga som kommer att beröras något under avsnittet om " edningen". Det finns emeertid anedning att peka på att bristande samordning i det praktiska panäggningsarbetet b a kan eda ti att fera myndigheter tigodoräknar sig samma resurs. Bristande samordning kan också innebära att någon myndighet i sin nit att tigodose den egna organisationen rycker undan grunden för annan oundgängig produktion inom andra samhäsfunktioner. Man sågar så att säga av grenen man sitter på. Exempe på detta är försvarsmaktens och civiförsvarets uttagning av fordon. En onödigt stor och okänsig fordonsuttagning kan inom vissa regioner het rasera möjigheterna att under det känsiga inedningsskedet upprätthåa ett rimigt fungerande vägtransportsystem. Samtidigt är transportfunktionen avgörande för hur mobiisering kan genomföras. Ä ven i den operativa panäggningen måste man beakta beroendeförhåandena me an samhäsfunktionerna. Det är en sjävkarhet att om andet utsätts för miitärt angrepp så ska försvarsmakten ges a t tänkbart understöd. A verksamhet måste inriktas på att bidra ti och underätta försvarets genomförande. I särskida regeringsanvisningar sägs b a att de civia totaförsvarsgrenarnas verksamhet ska anpassas ti hur det miitära försvaret är avsett att verka i krig. Men, anpassningen kan inte bi vikorsös. Försvarsmakten är för sitt understöd och sin uthåighet beroende av fungerande samhäe och produktion. Denna produktion är ti sin absouta huvudde stationär. Samhäe är där människor ever och arbetar. Den geografiska okaiseringen av samhäe, människor och produktion är förhåanden som måste 163

20 påverka den miitära operativa panäggningen- i varje fa så änge de nuvarande beroendeförhåandena består. Inom Nedre Norrands miitär- och civiområde sker mer än 75 % av a produktion inom 5 mi från kusten. Disponeras inte den produktionen måste dess oundgängiga dear tas från annat hå. Det är uppenbart att försvarsmakten måste beakta sådana förhåanden i sin operativa panäggning om den på ett rimigt sätt ska kunna anses vara verkighetsförankrad. D en tid är sedan änge förbi när myndigheternas panäggning kunde ske oberoende av varndra. Det är i dag het nödvändigt att en panäggande myndighet noga överväger konsekvenserna för andra funktionr av sina åtgärder och hur det i sin tur kan komma att påverka den egna verksamheten. Detta het oavsett om myndigheten i fråga har någon forme företrädesrätt ti en viss resurs eer inte. Särskit påtagigt bir detta när man studerar den mest fundamentaa resursen av aa- den mänskiga. Befokning och arbetskraft Sverige har en befokning på ca 8,3 mijoner invånare. Av dessa omfattas ca 5,5 mijoner av någon tjänstepiktsagstiftning (16-70 år). Om man drar ifrån studerande vid gymnasieskoan, högskoor och universitet samt sjuka och handikappade, återstår ca 4,8 mijoner invånare. Det är dessa, reducerade med pensionerade yngre än 70 år, som i at väsentigt svara för produktionen i fred. Arbetskraftens fördening på oika samhässektqrer är naturigtvis en konsekvens av samhässtrukturen. Ändrar man i strukturen eder det ti andra krav på fördening av arbetskraften. I det föregående har visats på vika samhäsfunktioner 164 som är oundgängiga för mobi i sering och krigsorganisering. När samhäet krigsorganiserar fut ut kommer ca mijon människor att ämna sina fredstida arbetsuppgifter för att ingå i försvarsmaktens och räddningstjänstens krigsorganisation. Nästan häften kommer att behöva byta bostadsort. De tomrum denna mijon ämnar efter sig i den nödvändiga produktionen måste fyas på något sätt. Tjänstepiktiga har vi ca 5,5 mij invånare; försvarsmakt, räddningstjänst m m tar ca,2 mijoner. Kvar finns då, om vi också räknar bort sjuka och handikappade m f, ca 4,1 mijoner. Detta är något mindre än dagens egentiga arbetskraft. E n ökning av arbetstiden med timme per dag från 40 ti 45 timmar per vecka, motsvarar ett arbetskraftstiskott om ca 0,5 mij männskor. Lägger man sedan ti den arbetskraft som frigörs genom att umbärig eer onödig produktion avveckas, så torde det stå het kart, att de arbetskraftsprobem som uppstår inte primärt är en kvantitetsfråga. Trots det uppever vi besvärande personabrister i känsiga funktioner. Det finns en mycket påtagig konkurrens om den yrkesutbidade, kvaificerade arbetskraften. Att det är så beror på att försvarsmakten, räddningstjänsten och samhäet i övrigt efterfrågar just den personaen. Konkurrensen finns överat men kan uppvisa stora regionaa oikheter. Det kan här vara av intresse att peka på två Sverigebider; den ytproportionea och den befokningsproportionea. Konkurrensen om de kvaificerade befattningshavarna bir särskit stor i de gesbefokade områdena. Den skärps sedan också av att försvarsmakten på operativa grunder måste fördea sina för- BD BD AC AC - z y z y AB A. Den ytproportionea biden band över andet i andra proportioner än de som motsvaras av den befokningsproportionea biden. D et innebär des större krav på att disponera den okaa befokningen, des större tryck på samhäet i övrigt genom ett totat sett inte oväsentigt befokningstiskott. Försvarsmaktens och räddningstjänstens krav på persona tisammans med s - - x u T c o p jr E F T D A 8 NI-- H ~ G r M L K B. Den befokningsproportionea biden Bid 4 (Ur Samhäspanering i Sverige) närings- och samhäsivets speciaisering, integrering och koncentrering medför adees särskida och svåra avvägningsprobem på personaområdet. Stort intresse har också ägnats åt hur andets samade personatigångar ska utnyttjas på bästa sätt. Ett omfattande underag har tagits fram års försvarskommitte har föresagit reger för prioritering av arbetskraftens utnyttjande. Det mesta i kommittens försag i detta avseende har också bivit statsmakternas besut (1982 års försvarsbesut). Arbetet med arbetskraftsfrågorna drivs kontinuerigt; i försvarsdepartementet bereds t ex för närvarande ytterigare underag för prioritering och fördening av personatigångarna inom totaförsvaret. Vad är det då egentigen som utgör 165