Undersökningar av soltillgångens betydelse för lufthygien, inomhusklimat och trivsel

Transkript

1 BYGGFORSKNINGEN Rapport 100 BOSTAD OCH SOL Undersökningar av sotigångens betydese för ufthygien, inomhuskimat och trivse av Lennart Hom, Gunnar Peije och Hans Ronge

2 LITTERATUR FRÅN BYGGFORsKNINGEN P u bications issued by Statens räd för byggnadsforskning - The Nationa Swedish Counci for Buiding Research Linnegatan 64, Stockhom Ö, Sweden, Te. 08/ Skrifterna bestäes frän/the pubications can be ordered from Begär en kompett itteraturförteckning/ask for a compete ist of pubicatons Seektivt abonnemang med 20 % rabatt kan tecknas genomfseective subscription with a 20 % discount can be made through AB SVENSK BYGGTJÄNST Kungsgatan 32, Stockhom C, Sweden -Te. 08/ Postgiro/Posta Cheque Account No HANDBÖCKER HANDBOOKS Brandt, O. Akustisk panering s. 18 kr. HANDLINGAR TRANSACTIONS 2 Friberger, E. Mekaniserad bostadsproduktion. Summary s. 2 kr. 3 Nyander, H. Vridning och vridningsinspänning vid betongkonstruktioner. Summary s. 5 kr. 8 Wästund, G. & Bergman, S. Bucking of Webs in Deep Stee I Girders. Summaries s. 6 kr. 9 Brue, P. Akustiska mätmetoder. Summary s. 3 kr. 10 Schutz, F. Isoeringsförmåga hos asfat mot fukt, vattentryck och vattenånga. Summary s. 5 kr. 11 Daniesson, H. & Jacobsson, M. Byggnadssätt och byggnadskostnader i Stockhom s. 5 kr. 12 Reinius, E. The Stabiity of the Upstream Sope of Earth Dams s. 6 kr. 13 Jacobsson, M. Arbetsvirke ti bostadshus av sten. Summary s. 5 kr. 15 Rydberg, J. & Arne/, Å. Ventiationens storek i bostäder. Summary s. 5 kr. 16 Andersson, B. & NyUn, P. Färger för måning av trä utomhus. Summary s. 5 kr. 17 Jacobsson, M. Arbetsteknik vid egentiga byggnadsarbeten för bostadshus. Summary s. 7 kr. 18 Kreuger, H. Byggnadsteknisk jusekonomi. Summary s. 5 kr. 19 Bergström, S. G. Brobågars stabiitet i vertikapanet. Summary s. 9 kr. 20 T engvik, N. Byggnadsmateria från jord- och stenindustrien. Summary s. 4 kr. 21 Larsson, G. & Wästund, G. Pywood som konstruktionsmaterial Summary s. 7 kr. 22 Johnson, A. Strength, Safety, and Economica Dimensions of Structures s. O kr. 25 Peije, G. The Gomputatian of Natura Radiation in Architecture and Town Panning s. 7 kr. 26 Näsund, B. Vinterbygge. Summary s. O kr. 27 Brown, G. Värmeövergång vid byggnaders ytterytor. Summary s. 8 kr. 28 Bergfet, A. Korrosionsrisker i era. Summary s. 4 kr. 29 Saretok, V. Puts och putsning s. 10 kr. 30 ngberk, K., Schutz, F. & Vretbad E. Markstabiisering genom injektering. Summary s. 8 kr. 31 Saare, E. & Wenner, C.-G. Värmeedningsta hos oika jordarter. Summary s. 8 kr. 32 Eric~son, H. Hus utan käare. Grundäggningsmetoder. Summary s. 9 kr. 33 Friberger, E. Eementbyggda enfamijshus i Göteborg s. 5 kr. 34 Eneborg,. Stora eer små värmecentraer. Summary s. 8 kr. 35 Sahin, S. Structura Interaction of Was and Foor Sabs s. 10 kr. 36 Brown, G. Ytterväggars värmeisoeringsförmåga. Summary s. O kr. 37 Noren, B. Takstoar av trä. Summary s. 8 kr. 38 Ronge, H. Bostadskimatet i murverkshus och betonghus. Summary s. 6 kr. 39 Kihman, T. Fanktransmissionens inverkan på rumsisoering mot uftjud. Summary s. 14 kr. 40 Pusch, R. Cay Partices s. 15 kr. 41 Högund, I. Högisoerande ytterväggars värmemotstånd. Summary. 175 s. 20 kr. 42 Carsson, S. & Eneborg, I. Värmeföruster från kuvertedningar. Summary s. 15 kr. 43 Högund, I. Värmeföruster i småhus - resutat från två försökshus. Summary s. 16 kr. RAPPORTER REPORTS 12 Inge/stam, E. & Waderyd, K.-E. Studier rörande ä verkan s. 3 kr. 14 Odenstad, S. Beastningsförsök på era s. 3 kr. 18 Forbat, F. Utveckingsprognos för en medestor stad. Summary s. 6 kr. 19 Jacobsson, M. & Bjursten, G. Arbetstider vid vavformar av trä. Summary s. 3 kr. 31 Höghus - åghus s. 7 kr. 33 Lindqvist, N. & Anderberg, B. Hissar i bostadshus s. 4 kr. 36 Reijner, E. & Adamson, B. Prov med fördeningsmätare för värme och varmvatten s. 4 kr. 38 Dahström, E. Barnfamijer i höghus och trevånings åghus i Väingby s. 6 kr. 39 Eriksson, F. Vinterbygge - merkostnader i Norrand s. 7 kr. 40 Ni/va, T. & Hom, P. Förbrukningen av rör och rördear i bostadshus s. 4 kr. 41 Hagman, F. Icke traditionea ytterväggar i hyreshus s. 7 kr. 42 Andersson, B. & NyUn, P. Utomhusfärger för trä. Summary s. 8 kr. 43 Vinberg, H. Vinterbygge - några arbetsmetoder och hjäpanordningar s. 6 kr. 46 Hinderson, G. Kak- och kakcementbruk. Invändig puts på betong s. 8 kr. 47 Lorentsen, M. Injekteringens inverkan på en förspänd baks statiska verkningsätt s. 8 kr. 48 Landström, L. Höghus och åghus i småstadsmijö s. 8 kr. 49 Ferfamijshusens biutrymmen s. 5 kr. 50 Rahm, H. & Thunbad, G. Arbetskraftåtgång vid traditionea byggen och monteringsbyggen s. 7 kr. 51 Löfstedt, B. & Ronge, H. Rumsuppvärmning med små varmuftsmängder s. 6 kr. 52 Kontopan för fastighetsförvatningar s. 4 kr.. 53 HAL TH. Ändamåseniga handingar för byggnadskonstruktioner. Sep. ritningsbil s.+23 ritn. 15 resp. 6 kr. 54 Nyquist,. Måttnoggrannhet och toeranser vid monteringsbyggeri. Summary s. 5 kr. 55 Bostadens mått s. 5 kr. 56 skobyggnadens pantyp och kostnad. Mean- och högstadieskoa s. 5 kr. 57 Backse, G. & Hammar/und, r. Dimensionering av traditionea vavformar s. 5 kr. 58 Skopavijonger s. 3 kr. 59 Kassrummets dagerbeysning s. 5 kr. 60 Bergström, S. & H o/st, H. Korrosionsrisken vid användning av kaciumkorid i betong s. 5 kr. 61 Pantyper i friiggande enfamijshus 1950, 1954, Summary s. 8 kr. 62 Hanson, R. Takterrasser. Tätskikt och skyddsbeäggning s. 15 kr. 63 Lokaa motstånd i korsrörsförbindningar. Uppvärmningssystem med enrörs huvudedning. - Översättn. av två rapporter från USSR s. 8 kr. 64 Fredze, B. Skopanering i Örebro än. Summary s. 15 kr. 65 Hom, P. Distributionsvägar och distributionskostnader för byggnadsmateria s. 8 kr. 66 Värdeminskning hos ferfamijshus s. 8 kr. 67 Löfstedt, B. & Ronge, H. Kimatfysioogiska aboratoriet i Uppsaa s. 8 kr. 68 A-gruppen. Ändamåseniga arkitekthandingar: Snickeriredovisning s. 10 kr. 69 Pusch, R. Markförstärkning genom eektra-osmos och eektrokemisk behanding s. 5 kr. 70 Värmecentraer för bostadsområden s. 13 kr. 71 Skobyggnadens pantyp och kostnad 2. Låg- och meanstadieskoa s. 8 kr. 72 Muer, H. Röresehindrades stadsbygdsmijö. Summary (} s. 7 kr. 73 Arbetsgruppen för enhetiga redovis-

3 BOSTAD OCH SOL U n dersökningar av sotigångens betydese för ufthygien, inomhuskimat och trivse DWELLING AND SUN Investigations on the irifuence rif the access to sunshine on the hygiene rif the air> the eimate indoors and the we-being at home Docent Lennart Hom, Statens institut för byggnadsforskning Docent Gunnar Peije Professor Hans Ronge, Lunds universitet Utgivare: Statens råd för byggnadsforskning Rapport 100

4 Erpo Tryckeri Aktieboag Stockhom 1964

5 o INNEHALL UTREDNINGsUPPDRAGET 5 UTREDNINGsUPPGIFTEN 7 SOLBELYSNINGENS HYGIENISKA EFFEKT: 8 SOLBELYSNINGENS EFFEKT PÅ RUMSLUFTENS EGENSKAPER 14 a) Amänna synpunkter 14 b) Mamöstudien: oka och instrumentering 15 c) Mamöstudien: hypoteser 19 d) Mamöstudien: sambandet mean instråningen och byggnadens fasadkimat 22 e) Mamöstudien: sambandet mean instråningen och rumsuftens temperatur 27 f) Mamöstudien: sambandet mean instråning och temperaturoch fuktförhåanden 27 SOLBELYSNINGENS EFFEKT PÅ DE BOENDES BETEENDEN OCH VÄRDERINGAR 34 a) Kimatregering genom vädring 34 b) Vädringsundersökning i Mamö: hypoteser 35 c) Vädringsundersökning i Mamö: hur mycket vädrar man? 40 d) Vädringsundersökning i Mamö: viken betydese har utekimatet för vädringen? 46 e) Soighet och bostadstrivse: Örebroundersökningen 50 f) Soighet och bostadstrivse: Mamöundersökningen 56 SOLTILLGANGENS BETYDELSE FÖR BOSTADEN. SOLIGHETS- NORMERS INVERKAN PÅ PLANLöSNING OCH EKONOMI 61 SUMMARY 68 GLOSSARY 75 LITTERATUR 77

6

7 UTREDNINGSiPPDRAGET skrivese ti Stockhoms stads drätsenämnd den 13 november 1956 hemstäde fastighetsnämnden i Stockhom om medgivande att få ta i anspråk särskida mede för att med biträde av utomstående expertis göra en asidig utredning om de medicinska, hygieniska, tekniska och ekonomiska probem som sammanhänger med den enkesiriga ägenheten. Fastighetsnämnden åberopade därvid ett av fastighetskontoret den 25 oktober 1956 avgivet tjänstememoria, i viket hade anförts i huvudsak föjande:»enigt gäande byggnadsstadga ska vid uppgörande av stadspan tises 'att möjighet beredes ti god panösning av de enskida byggnaderna med so och jus, särskit i bostadsutrymmen'. Byggnadsstadgan föreskriver vidare i fråga om byggnads inre anordnande b. a. att 'vid panäggande av bostadsägenhet bör tises, att den får så soigt äge som möjigt och, där så ämpigen kan ske, göres genomuftbar', d.v.s. att ägenheten har fönster åt två väderstreck. Detta innebär att stor restriktivitet bör iakttagas, när det gäer s. k. enkesiciga ägenheter. Stockhoms stadsfumäktige har även beträffande dyika ägenheter vid behandingen den 15 juni 1953 av försaget ti ändrade bestämmeser rörande bredden å s. k. smahus (utåt. nr 213 år 1953) b. a. biträtt ett av fastighetsnämndens och drätsenämndens gemensamma deegation för byggnadsfrågor gjort uttaande, 'att den enkesiciga ägenheten icke bör avses som famijebostad och därför bör begränsas ti ett rum och kök'.» Den angivna normen att bostadsägenheter som omfattar mer än ett rum och kök och som normat avses för famijer ska ha fönster åt minst två väderstreck har sedan fera decennier upprätthåits vid nybebyggese i Stockhom. Även vid det fåta om- och tibyggnader som under senare år förekommit i innerstadsområdet har ifrågavarande krav i stort sett kunnat tigodoses. De probem som sammanhänger med den enkesiciga ägenheten är, om man undantar dess inverkan på intiiggande ägenheter, i första hand so- och ventiationsprobem. Beträffande soförhåandena i en bostadsägenhet har Kung. bostadsstyresen och Kung. byggnadsstyresen i det den 29 oktober 1954 framagda gemensamma betänkandet om förnyesen av stadssamhäenas bebyggese, det s. k. saneringsbetänkandet (SOU 1954: 31), uttaat b. a. att sobestråningens värde från trevnadssynpunkt varierar med årstiden. De festa människor torde såunda anse att rikig sobestråning i bostadsägenheten är en stor tigång höst, vinter och vår, under det att atför rikig bestråning under högsommaren snarare anses vara en oägenhet än en förde. Eventuea normer i fråga om sobestråning föresås i saneringsbetänkandet bi anknutna ti antaet sotimmar under vår- och höstdagjämning. Saneringsbetänkandet rekommenderar att som norma stadspaneteknisk standard för bostadsbebyggese räkna sådana sobeysningsförhåanden som innebär att fasaden utanför den från sobeysningssynpunkt sämst beägna ägenheten får fem timmars sobeysning per dag under vår- och höstdagjämning vid monfri himme. När det gäer ventiationen finns inte något i gäande författningar eer deras tiämpningsföreskrifter som skij er på en enkesidig eer en genomuftbar ägenhet. Ganska amänt torde man dock anse att ett vä panerat och fungerande mekaniskt ventiationssystem är tifyest för att man i en enkesidig ägenhet ska få tifredsstäande uftväxing. Frågan i viken utsträckning enkesiciga ägenheter kan och bör accepteras är utomordentigt viktig. Den är inte heer begränsad ti enbart det medicinska och häsovårdande området, utan har även ett betydande,f 1 * 5

8 byggnadstekniskt och ekonomiskt intresse. Med undantag för vissa ekonomiska kakyer m. m. har några särskida utredningar som beyser de speciea probem som är förknippade, med den enkesiciga ägenheten hittis inte gjorts. Sedan drätsenämnden den 26 februari 1957 besutat medgiva fastighetsnämnden att ta särskida mede i anspråk för att utföra den ifrågavarande utredningen framades, efter samråd mean fastighetskontoret och dåvarande paneringsutskottet inom statens nämnd för byggnadsforskning, försag des ti personsammansättning av en studiegrupp som skue eda studier i berörda frågor, des ti utredningar som kunde bringa karhet i de frågor som enigt fastighetskontorets tjänstememoria vore de väsentiga för bedömningen av enkesiciga ägenheters ämpighet som bostad. En arbetsgrupp bidades och fick föjande sammansättning: Chefsarkitekt Nis Sterner (ordf.), byråchef Axe Grape, docent Lennart Hom, direktören, civiingenjör Sture Nyström, andre stadsäkare Kuno Quarnå, professor Hans Ronge, chefsarkitekt Torsten Westman och sekreterare Åke Lundei (sekr.). Civiingenjör Berti Wahing biträdde gruppen vid några sammanträden. Utredningarna utfördes av docent Lennart Hom, framidne docent Gunnar Peije och professor Hans Ronge. 6

9 UTREDNINGSUPPGIFTEN De frågor som tagits upp i nämnda motiveringar för en utredning är av sammansatt natur och åter sig inte direkt studeras. För den tikaade arbetsgruppen har det därför i första hand gät att stäa upp ett anta hypoteser åv sådan typ som åter sig studeras med tigängiga tekniska, medicinska och sociaa forskningsmetoder. Även om huvudfrågan gäer ämpigheten av oika orienteringar av ägenheter - enkesiciga eer genomuftbara - så har utredningen vat att studera effekten på det enskida rummet av tigången på sobeysning. Därvid har särskit rum med minima sotigång (nörrum) jämförts med rum med maxima sotigång (söderrum). Jämföresen avser tre huvudaspekter, nämigen: Den bakterioogisk-epidemioogiska _aspekten - frågan oin sotigångens betydese för ~reduktionen av rumsuftens och rumsytornas bakteriehater samt av smittospridningen - som har studerats i itteraturen och genom kompetterande bakterioogiska försök. Den kimatoogiska aspekten - frågan om sobeysningens betydese för rumsuftens temperatur- och fuktighetsförändringar - som har studerats genom instrumentmätningar i särskit arrangerade norr- och söder'im'- samt av mikrokimatets vid husfasaderna beroende av soinstråningen. Den socioogiska aspekten - frågan om hur människors beteenden och värderingar i fråga om ett rum betingas av dess sotigång - som har beysts genom intervjuundersökningar och fätstudier av»vädringsvanor». För de studier som gjorts har det gät att finna försöksrum med så stor ikhet med ordinära bostadsrum som möjigt. Sådana rum har stäts ti arbetsgruppens förfogande i Lorensborgs bostadsområde i Mamö av Mamö kommunaa bostadsaktieboag. De uppysningar som studierna av det enskida rummets beroende av sotigången ger kan åter föras in i resonemang som avser att ge svar på de i uppdraget städa frågorna. De kan därvid äggai!'ti grund för rekommendationer för bostäders orientering, panering och dimensionering. Schemåtiskt kan utredningens arbetssätt redovisas i ett födesdiagram. BAKTER!OLOG!SK - EPIDEMIOLOG!SKA STUDIER itteraturgenomgång ' kompijterande. W r sök UTREDNINGsUPPDRAGET 1 UPPGIFTEN AN.ALYSE!IAS: EFFEKTEN PÅ DET ENSK!LDA RUMMET AV TLLGANG PÅ SOLBELYSNING KLIMA TOLOG!SKA STUrER instråning - fasadkiroat instrning - rumstemperatur instjning - rumstemperatur - rumsfukughet SAMMANFATTNING AV SOLTILL GÅNGENS BETYDELSE FÖR DET ENSKILDAI RUMMET EGENSKAPSKONSEKVENSER FÖR OLIKA LÄGENHETsTYPER EKONOM!SKA KONSERVENSER AV RESTRIKTIONER BETR. SOLFATTIGA LÄGENHETSTYPER ( BEHÖVs NORMERADE RESTRIKTIONER? ) TEKN!SKA ÅTGÄRDER FÖR ATT MOTVERKA OLÄGENHETER AV skillnader I SOLBELYSNING HOSrUM t SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER TILL UPPDRAGsGIVAREN SOC!OLOG!SKA STUDIER provunjrsöknng instråning - vädringsbeteenden instråning - trivse 7

10 SOLBELYSNINGENS HYGIENISKA EFFEKT Den aktiniska och fotokemiska effekten av sojus-. instråningen kan diskuteras från två synpunkter, des den otviveaktigt eftersträvansvärda hudbestråningen med sojusets utravioetta vågängder som b. a. bidrar ti bidningen av D-vitamin, des den bakteriedödande effekt som finns särskit uttaad i samma utravioetta vågängdsområde. Beträffande D-vitamin kan man dock konstatera att vanigt fönstergas effektivt eiminerar de verksamma vågängderna, varför det direkta sojusinfaet i boningsrum från denna synpunkt saknar praktisk betydese. Däremot kvarstår otviveaktigt en icke obetydig bakteriedödande effekt. Detta senare må iustreras av föjande aboratoriemässigt utförda försök (Buchbinder, 19421): Av vaniga varbakterier (hämoytiska streptokocker) som fått sedimentera från uften ned på ett fitrerpapper dödas 50 % inom oppet av 5 II1i11uter om papj>!!ret,tsätts_ för direkt genom ett fönster infaande sojus. Det diffusa bå himmesjuset åstadkommer samma reduktion på 45 minuter, medan däremot vanigt gödjus behöver 132 timmar. Per ux beysningsstyrka - dvs. mätt mot styrkan av det syniga juset - är himmesjus mera bakteriedödande än sojus och artificiet jus, viket kan förkaras av den reativa haten av ( fönstergasgenomträngande) utravioett och kortvågig bå stråning i respektive jus. Från temperatureffekter kan bortses. I överensstämmese med Buchbinder's fynd är Garrod's påvisande ( 1944) av att bakteriehaten per gram hushåsdamm är ägre i rum med god so- och dags justigång än i mörkare rum. I b. a. tidigare svenska undersökningar över den utravioetta stråningens bakteriedödande verkan (Laure & Ronge, 1955) har dock framkommit att denna bakteriedödande effekt är avsevärt större på 1 Aitteratur som refereras ti i detta avsnitt är sammanförd i en särskid förteckning i direkt ansutning ti kapitet. i uften nyigen utsprayade bakterier än på den normaa bakteriehaten i rumsuft och damm. Även med högeffektiva och vida starkare stråningsintensiteter än vad som förekommer hos dagsjuset erhös en tämigen måttig bakteriedödande effekt och denna är i stort sett begränsad ti de i uften fritt kringsvävande bakterierna. Mot de»hakteriereservoarer» som atid i rikig mängd förekommer i govdamm, textiier, mattor, gardiner etc. är stråningsdesinfektion tämigen ineffektiv. Av vida större betydese är städning och renhåning i rummet med dammsugning och tvättmede som bidrar ti att eiminera smittareservoarerna i rummet. Från praktisk hygienisk synpunkt måste man beakta att kärnpunkten i probemet gäer smittospridning i ägenheten; fertaet infektioner (t. ex.»förkyningssjukdomar»). sprids ti dominerande delgenom direkt och indirekt kontakt famijemedemmarna emean. De enstaka i uften kringsvävande bakterierna spear därvid som infektionsrisk 'en mycket underordnad ro. Man kan dock inte bortse från att direkt sojusinstråning i ett rum i någon mån bidrar ti att reducera både haten av och överevnadstiden för smittämnena i rummets smittareservoarer; i förhåande ti en storstädning torde dock effekten vara av underordnad betydese. Med små utravioett-ampor, ämpigt monterade i rummet, skue den bakteriedödande effekten bi mångfadigt större än av infaande sojus. Erfarenheten av sådana ampinstaationer, i t. ex. sjukrum men även i större skaa inom ett samhäe (aa samingsokaer, skoor, bussar etc.), har emeertid i stort sett givit föga uppmuntrande resutat. Även om en reduktion av bakterieförekomsten har kunnat påvisas har denna inte föjts av en motsvarande reduktion av smittospridningen (se t. ex. We's, 1955, Wiiams et a., 1960). 8

11 Som ett ed i studiegruppens undersökningar har en speciaundersökning gjorts (Ronge & Kamme, 1961) över huruvida bakterier kan utvecka en resistens mot utravioett stråning. Den gav som huvudresutat att sådan resistensutvecking inte synes ske. Ytterigare en rad argument från senare års pubicerade forskningar rörande den utravioetta stråningens barriärverkan mot smittospridning kan anföras (se översikter pubicerade av b. a. Wiiams et a., 1960, och Riey & O'Grady, 1961). Samtiga utvisar dock att denna faktor är av het underordnad betydese i förhåande ti sådana åtgärder som direkt syftar ti att begränsa smittospridning genom direkt eer indirekt kontakt. Konkusionen i denna fråga är såedes att den direkta smittoreningseffekten av sojusinstråning i bostadsägenheter är förhåandevis ringa och under aa förhåanden kan kompenseras och sannoikt vida överträffas av amän snygghet och renighet. I detta senare hknseende kan dock rikig dagsjusoch sojustigång positivt bidra på indirekt väg: i ett just och soigt rum framträder damm och smuts så tydigt att juset på detta sätt åtminstone hos fertaet famijer väsentigt bidrar ti en amänt bättre städning och renhåning. Det är en väkänd amänhygienisk erfarenhet att renighetsstandarden i ett rum stiger avsevärt med ökad beysning. Den bedömning som givits ovan beträffande de fysioogiska och bakterioogiska verkningarna av sotigång i bostadsrum är baserad på en kritisk anays Beträffande oika supponerade rubbningar i det fysiska tiståndet är det svårt att finna invändningsfria undersökningar. S. k. bod]:>rist hos befokningen i jusfattiga bostäder kan såedes inte hänföras enbart ti jusbristen; den kvantitaav internationet pubicerade vetenskapiga arbeten inom området; i itteraturförteckningen nedan har särskit angivits de arbeten som ger referenser ti det stora antaet specia- och detajundersökningar som finns utförda. Man tvingas dock konstatera att vår nuvarande kunskap i dessa frågor fortfarande prägas av en viss osäkerhet. Orsakerna härti är des att man vid»fätmässiga» undersökningar av denna art atid möter svårigheter att rätt bedöma en enda faktors betydese - i detta fa sobeysningens - i det kompex av fysiska, bioogiska, sociaa och även psykiska faktorer som påverkar den enskida människans häsotistånd; des i någon mån bristen på tiräckig kvantitativ verifikation i många av de aboratoriemässigt kontroerade försöken över den bakterioogiska ufthygienens betydese för häsotiståndet. Därti bidrar dessutom de utomordentigt kompicerade förhåanden - så vitt de nu är kända - som råder beträffande smittors ursprung och spridning, epidemiers uppträdande och försvinnande, de växande immunitets- och resistensförhåandena hos befokningen samt den reativa betydesen av oika smittvägar. Den epidemioogiska biden i dagens samhäe är också väsentigt annorunda än för några decennier sedan; såedes har»nya» smittsjukdomar, framför at sådana orsakade av oika virus, fått en avsevärt större betydese än tidigare. Om dessa sjukdomars spridningsvägar är osäkerheten stor. Som avsutning refereras vad som i hithörande frågor under senare år utsagts i några svenska, statiga och offentiga utredningar. Om bostadens infytande på de boendes häsa Biaga 6 ti SOU 1935:2, Betänkande med försag rörande ån och åriga bidrag av statsmede för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedade barnrika famijer, avgivet 17 jan av Bostadssociaa utredningen; Nordisk Hygienisk Tidskrift, 1935, Band XVI, Häfte 3-4. Bergman och Myrda framhåer i denna skrift om bostadens infytande på de boendes häsa att beysningens stora inverkan på växterna och de ägre djurorganismerna är fastsaget. Vad de högre djuren och människan beträffar är man ej fut på det kara med jusets omedebara infytande på ivsfunktionerna, men man anser dock att det har en bestämd, förmånig inverkan på organismen, på de psykiska funktio nerna, på sinnesstämningen och arbetsgädjen. I synnerhet har man ansett barnen starkt påverkbara. tiva och kvaitativa undernäringen, infektionssjukdomar, stra patser m. f av fattigdom och umbäranden betingade omständigheter osv. inverkar. Detsamma gäer kinisk rachitis. Här har jusbristens be tydese ejest kart ådagaagts genom djurexperiment, och utravioettbestråningens utomordentigt stora terapeutiska och profyaktiska effekt för människans vidkommande hat också tydigt påvisats av Hudsekinsky m. f. - Man måste dock göra reservationen att just detta spektraområde, som ät bioogiskt mest verksamt, väsentigen reduceras vid passagen genom vanigt fönstergas. Det utravioetta stråningsområdet har ända sedan Widmarks och Finsens grundäggande undersökningar timätts bioogiska verkningar och få:tt en stor och mångsidig medicinsk användning (Finsen, Bernard, Roier, Haussmann, ]essionek, Hudsekinsky m. f.); vissa områden har varit före må för speciaundersökningar, såsom den experimentea djurtuberkuosen (Karczag o. a.). Den nämnda reservationen beträffande passage genom fönstergas måste dock göras även här. 9

12 Dagsjuset, speciet det direkta sojuset, har tiskrivits desinficerande verkan. Även här gäer att det kortvågiga juset är synnerigen verksamt (dock endast ytverkan), men att sådan bestråning knappast kommer ti stånd i boningsrummen, in t~' ens vid söderäge. Om försök att statistiskt visa jusets betydese vid infektionssjukdomar gäer vad ovan sagts, att.man måste ta stor hänsyn även ti andra faktorer. J! etta har man. stupgom förbisett. En god beysning är en nödvändig förutsättning för renhåningen och en åå.ig b~ysning undergräver sinnet för renighet och ordning. Man måste kunna se smutsen för att kunna håa bostaden snygg. Friedbergers undersökiiirigai' av hostadsförhåandena i Greifswad 1925 visar att en för övrigt hygieniskt df!igt utrustad bostad kan håas snygg om beysningen är god.... :hr,. =~'!eys!!.f":gsförhåanden på arbetspatsen SOU 1945 :59, Betänkande med försag ti agstiftning om ängre semester för vissa arbetstagare, avgivet av 1942 års semesterkommitte, s Beysningsförhåandena på en arbetspats äro av särskit stor betydese för väbefinnandet och häsotiståndet hos den persona, som arbetar där, och då de dessutom äro av specie Betydese för ungdomens häsotistånd skoa de här behandas.. ;IJ:ågot närmare.1 Verkan a;v beysningen varierar med jusets ~ika vågängdsområ~en och, då det för en bedömning av skida beysningsformer är nödvändigt att känna ti dessa \r~riatiorier, ska här i korthet ämnas en redogörese för dem. De vågängdsområden, som äro av intresse, äro des de kortvågiga och ångvågiga utravioetta stråningsområdena, des q~n syniga stråningen. De p~aktiskt mest betydesefua bioogiska effekterna äro bundna ti den kortvågiga utravioetta stråningen, motsvarande den s. k. Domostråningen i sojuset. Eftersom den vanigaste defekten i stråningsmijön är avsaknaden av just denna stråning, skoa de kända medicinska verkningarna härav behandas något utförigare. Domostråningens viktigaste verkan torde vara dess förmåga att omvanda ett i huden förekommande ämne ti verksamt D-vitamin. Detta är av.:,särskid betydese i vårt and där den.genomsnittiga kosten i.de ara festa fa icke kan täcka ett växande barns behov av detta vitamin ; för vuxna vet man ännu icke med säkerhet hur stort det dagiga behovet är. Vid brist på D-vitamin uppstår hos barnen en ämnesomsättni.ngssjukdom, engeska sjukan eer rakitis, som i vårt and ä'i' mycket vanig. Den erforderiga stråningsdosen, som förmår hindra respektive bota denna sjukdom hos. barn, är förvånansvä:r;t iten. Under de jusa sommardagarna räcker såedes redan 5-10 minuters vistese i sosken för att den dagiga skyddsdosen av D-vitamin ska bidas, om än bara ansiktet håes bottat. Under den mörka årstiden äro däremot betingeserna väsentigt ogynnsammare, och det kan ifrågasättas, om en antirakitisk verkan överhuvudtaget kan uppnås med det naturiga dagsjuset, åtminstone inom den nordigare häften av vårt and. Den ämnesomsättningsrubbning, som brist på D-vitamin medför, träffar huvudsakigen kroppens normaa fosfor- och 1 Avsnittet om beysningens fysioogiska betydese är skrivet i samråd med amanuensen, med. kand. Hans Ronge, Uppsaa. kakomsättning, varför sjukdomen huvudsakigen framträder hos växande barn, där. skeettiväxten kräver en ständig tiförse av kak och fosfot; Hos vuxna kan D-vitaminbrist icke markera sig på ett sådant påtagigt sätt, men sjäva ämnesomsättningsrubbningen fi:hrtes givetvis även där, band annat ti men för den under he:;1a ivet pågående ombyggnaden av bensystemet. Den rakitiska omsättningsrubbningen medför även rubbningar av.andra funktioner i kroppen såsom jodomsättningen och organismens syra-basjämvikt med därav föjande benägenhet för onormaa reaktioner på vissa yttre retningar. At detta medför en nedsättning av amäntiståndet och den naturiga motståndskraften mot yttre påfrestningar, inkusive infektioner. Hos vuxna äro dessa reaktioner ej så uttaade som hqs barn, men de ton;e dock stå på grän-. sen mean det fysioogiska och det patoogiska. Den rakitiskatendensen i ämnesomsättningen under de mörka vintermånaderna medför även en förångsamning av ängdtiväxten hos växande organismer, som såedes kan hävas genom ämpiga utravioettbestråningar. När våren: kommer med en rikigare bestråning med kortvågigt utravioett jus, ökas oc;kså tiväxthastigheten påtagigt. Bodfärgämnet i de röda bodkropparna uppvisar ett tydigt maximum under sommarmånaderna och m<).n. har däri veat se ett samband med Dornostråningen. Man vet även, att vissa former av bodbrist kunna bota:s snabbt genom utravioettbehandingar, Den i förhåande ti södra Sverige ägre bodfärgämneshaten hos Norrbottens invånare torde med största säkerhet bero på den mindre.jjustigången där.2 Då kroppen utsättes för en stark bestråning med kortvågigt utravioett jus, uppträder förutom en ofta betydigt stegrad fysisk prestationsförmåga även vissa skadeverkningar, bestående i stark hudrodnad, bindhinneinfammation m. m., och en stråningsmijö som medför dessa verkningar kan därför ej anses ämpig. De i det föregående. omnämnda verknigarna av utravioettbest~å1ningen kunna :hänföras ti.veikan av ä~en som bidas i huden och sedan:med bod och vävnadsvätska spridas i kroppen. Det är därvid naturigt, att det tar en viss tid innan verkan uppträder. Vissa stråningseffekter uppträda emeertid redan under sjäva bestråningen. Hit höra band annat en stegring av ämnesomsättningen, refexretbarheten och en ökning av genombödningen av vissa inre organ. Dessa effekter kunna ur fysioogisk synpunkt anses gynnsamma och medverka sannoikt ti en känsa av aktivitetsust och väbefinnande. Verkan av den ångvågiga utravioetta stråningen är mindre vä känd än den kortvågiga. Därmed är inte sagt att den saknar betydese för organismen. Vissa iakttageser taa snarare för.att.den har en sådan betydese, men några praktiskt viktiga verkningar äro ej kända iksom ej heer bristsymtom. Vi ha i det föregående syss~satt oss med de komponenter i dagsjuset, som icke äro sy!f.iga för ögat. Att emeertid även det syniga juset är av stor bioogisk betydese såsom förutsättning för seendet är sjävkart; dess stora värde som psykisk ener.gikäa tord~ dock vara underskattad. Beysningens styrka spear en dominerande ro för utförandet av arbete. Ett arbete, som utferes under dåiga beysningsförhåanden, verkar psykiskt trött<;nde genom att aa de hjärncentra, som 2 Denna tidigare amänt accepterade uppfattning har vederagts av sen;;tre. undc-:nökningar ( itteraturreferenser i b. a. Ronge, 1.948, Einger, 195 7), se referensförteckningen i sutet av detta kapite. Bodbristen beror främst på insufficient nutrition niedan bekheten beror på brist" på so- och dagsjus. 10

13 direkt eer indirekt få sina impuser från synsinnet, tvingas att arbeta med för svaga och osäkra retningar. I ängden medför detta psykisk uttröttning, irritation och minskad uthåighet. Även ögonen tröttas ti föjd av att muskuära kompensationsmekanismer refektoriskt sättas i arbete. Dåig beysning bidrager därför ti uppkomsten av synrubbningar. Hos människor, som arbeta under extremt dåiga beysningsförhåanden, t. ex. vissa gruvarbetare, kunna även ögonsymtom i form av s. k. nystagmus uppkomma, viket går att undvika genom att förbättra beysningen. Dåig beysning bidrager vidare väsentigt ti att öka oycksfasriskerna. En nyigen i USA företagen undersökning visade såunda, att minst 25 % av aa oycksfa i arbetet bero på otiräckig beysning, viket bör ses mot bakgrunden av att industribeysningen i USA torde stå högst i värden. Betydesen av en tiräckig arbetsbeysning för människans väbefinnande visas även tydigt av den ökning av prestationsförmågan, som ofta inträder vid förbättring av beysningsförhåandena. Denna prestationsökning beror på en stegring av den individuea aktiviteten och en minskning av den subjektiva tröttheten, viket även måste medföra en viss känsa av väbefinnande. En annan vanig defekt i beysningen, framför at den artificiea, är bändning. Det har visats, att en bändande juskäa i synfätet nedsätter ögats prestationsförmåga på samma sätt som en minskning av beysningsstyrkan skue göra. Dessutom uppkommer irriterande ögonbesvär, huvudvärk och amän psykisk överretbarhet med minskad arbetsuthåighet och ökad risk för oycksfa. Bändande juskäor äro såedes ej enbart oekonomiska ur beysningskostnadssynpunkt utan även direkt medicinskt skadiga. Någon bestämd minimifordran på beysningsstyrkan i arbetsokaer kan naturigtvis ej uppstäas, då detta är het beroende på arbetets art. Det har dock visats, att beysningsförhåandena på många arbetspatser här i andet i fera avseenden ämna mycket övrigt att önska ur fysioogisk synpunkt, särskit med hänsyn ti beysningsstyrkan. Detta gäer både dagsjusbeysta och artificiet beysta arbetspatser, de förra främst i avseende på bristande kompementär artificie beysning under de tider, som dagsjuset ej räcker ti. Såsom fysioogisk norm för beysningen skue man kunna stipuera, att beysningsstyrkan ska vara så stor, att en ytterigare höjning av denna icke ängre medför någon nämnvärd ökning av den individuea prestationsförmågan på ång sikt. Det syniga jusets bioogiska effekt är emeertid icke inskränkt ti enbart seendet. Nervimpuser från näthinnan edas nämigen enigt nyare undersökningar även i någon omfattning ti överordnade centra i meanhjärnan, varifrån impuserna fortedes vidare ti hypofysen. På detta sätt få jusretningar på ögat möjighet att inverka på en mängd inre kroppsiga reaktioner. Sådana indirekta fysioogiska jusreaktioner äro ännu enbart studerade på försöksdjur, och entydiga resutat ha ej heer atid uppnåtts. Av bevisade sådana effekter må emeertid den stimuerande inverkan av jus på könsfunktionen framhåas. Sambandet mean det syniga juset och ämnesomsättningen har varit en uppmärksammad fråga i den bioogiska forskningen. Om man t. ex. åter försöksdjur såsom fågar eer råttor uppväxa i ständigt mörker, finner man utprägade förändringar i sködkörten, iknande dem som förekomma vid Basedows sjukdom, dvs. ett tistånd med sjukigt förhöjd ämnesomsättning. Huruvida detta har någon motsvarighet hos människan, vet man inte, men det är möj.igt, att den psykiska spänning och oro, som uppkommer under ång tids vistese i mörker, såsom under poarexpeditioner, ti ei:t de skue kunna föridaras av en sådan förändring i sködkörten. Några bestämda sutsatser om det syniga jusets betydese för människans ämnesomsättning kunna såedes inte dragas av tigängiga experimentea data. En norma funktion av sködkörten synes dock i någon utsträckning vara beroende av en både kvantitativt och kvaitativt tifredsstäande stråning. Det syniga jusets verkningar igga dock framför at på det rent psykiska området. För att bedöma häsoriskerna vid oika beysningar skoa vi nu i korthet anaysera några av de praktiskt förekorinnande beysningsformerna, det naturiga dagsjuset, dagsjuset innanför fönstergas och den artificiea beysningen. Det naturiga dagsjuset sammansättes av två het skida jussag, nämigen det direkta sojuset och det diffusa him:! mesjuset, och bandningen dem emean iksom även s!yrkari av vardera är het beroende på monighet, årstid, tid på dagen, breddgrad, geografiska förhåanden etc. Intensiteten av sojusets utravioetta stråning är på grund av atmosfärens absorptionsegenskaper i ännu högre grad än det syniga juset beroende på sohöjden och därmed breddgrad, årstid och tid på dagen. Däremot inverkar monighet mindre på utravioettintensiteten än på intensiteten av det syniga juset. En uppfattning om de mycket starka årstidsvariationerna får man av det förhåandet, att årsmedevärdet av utravioettintensiteten överskrides endast under middagstimmarna under maj-september. Under hea återstående deen av året är intensiteten mindre än medevärdet. Det är uppenbart, att de stora variationerna i dagsjusets intensitet och sammansättning ej gör detta jus ti en ideaisk arbetsbeysning. Om sommaren är sojuset för varmt och om vin tern är juset under stor de av dagen otiräckigt. I den mån det kan utnyttjas för visuea uppgifter är det dock i amänhet ur fysioogisk synpunkt av sådan spektra sammansättning, att några bristsymtom ej uppkomma. Den beysningsform, som har den största betydesen vid praktiskt förekommande arbeten, är otviveaktigt dagsjus innanför fönstergas. De oägenheter beträffande intensitetsoch sammansättningsvariationer, som framhåits ovan för utomhusdagsjuset, gäa naturigtvis i ännu högre grad inomhusjuset. Fönstren äro i amänhet så pacerade att endast en iten de av himmesjuset eer so1jus~t kan komma in genom dem. Huvuddeen av det infaande juset utgöres såedes av refekterat jus från omgivande byggnader, andskap och annat. Härvid minskas intensiteten och även sammansättningen av juset undergår stora förändringar. I amänhet år även atmosfären närmast omkring sådana okaer starkt förorenade av damm, rök och vattenånga, som ytterigare försämrar beysningsbetingeserna inomhus. Det är även svårt att kunna pacera fönstren så, att en jämn och god beysning erhåes på aa arbetspatser. Direkt infaande sojus medför i amänhet en fysioogiskt störande skugg1>idning med atför starka kontraster i arbetsfätet. Det naturiga dagsjuset undergår en väsentig spektra förändring vid passagen genom vanigt fönstergas. Medan det syniga juset passerar gaset utan annat än obetydiga refexionsföruster, absorberas däremot en stor de av den ångvågiga utravioetta stråningen och at av Domostråningen i gaset. Man har därför taat om ett»bioogiskt mörker» innanför fönstren, viket ytterigare förstärkes av det förhåandet, att de vaniga tak- och väggmåningsfärgerna endast reuektera det syniga juset men absorbera praktiskt 11

14 taget a kortvågig utravioett stråning. Försök att avhjäpa denna brist medest utravioett genomsäppigt fönstergas ha försökts men utan nämnvärd praktisk framgång, beroende på fönstrens oämpiga pacering och den av måarfärgerna betingade dåiga verkningsgraden. På våra breddgrader får man dessutom räkna med den åga utomhusintensiteten av utravioett stråning under den mörka årstiden. Sammanfattningsvis kan såedes för dagsjuset innanför fönstergas sägas, att den endast under en begränsad de av året är tifyest som enda juskäa och därför ofta måste kompetteras med artificiet jus. Inkanstansen i styrka och sammansättning och den ojämna jusfördeningen äro nästan ofrånkomiga nackdear. I spektrat hänseende saknar detta jus het den bioogiskt värdefua Domostråningen och även de övriga komponenterna av den utravioetta stråningen äro dåigt representerade. När det gäer vuxna människor torde detta ej spea någon större ro, medan däremot för växande organismer denna brist kan medföra mer eer mindre uttaade bristsymtom. Smittriskerna på daghem av professor Gunnar Löfström och docent Hans Ronge, biaga 7 ti SOU 1951:15, Betänkande om barnstugor och barntisyn avgivet av 1946 års kommitte för den havöppna barnavården. Under åren utfördes vid Fysioogiska Institutionen i Uppsaa (Ronge) en serie försök i skoor med en ny form av artificie beysning, som på samma gång ger jus och en viss de utravioett stråning. Dessa försök ades ti grund för en provinstaation av ett iknande beysningssystem i försöksdaghemmet i Fredhä, och ytterigare en instaation har nyigen på privat initiativ gjorts i ett daghem i Midsommarkransen i Stockhom (Föreningen Brännkyrka Daghem). Vid den praktiska bedömningen av resutaten från dessa försök bör man skija mean å ena sidan den direkta bestråningen- av-barnen, å-andra sidan-den ba-kteriedödande verkanpå uften och inredningen i rummet. För båda faen måste de tekniska förutsättningarna och de ekonomiska konsekvenserna vägas mot de praktiska resutat som kan uppnås. Det här prövade beysningssystemet utformades från början främst med tanke på att få ett fysikaiskt ämpigt jus för den direkta bestråningen av barnen. En viss bakteriedödande effekt, som framförat är bunden ti mycket korta utravioetta vågängder, tikom dock. Den tekniska utformningen har haft övervägande provisorisk karaktär, eftersom huvudsyftet med undersökningarna varit av rent medicinsk natur. En väsentig nackde är den höga effektförbrukning som beysningen kräver. Dessutom är utravioett-ampornas ivsängd inte särskit stor ; de betingar även ett ganska högt pris. Sedan några år finns en het annan typ av utravioettampor tigängig,»steriampor>>, som har betydigt högre bakteriedödande effekt och åg effektförbrukning. På grund av stråningens natur är de däremot inte ämpade för direkt bestråning av människor. Dessa uraddningsrör för bakteriedödande stråning måste därför instaeras på sådant sätt att nästan ingen stråning når ned ti rummens nedre dear. Den bakteriereducerande effekten i rumsuften bir därmed i hög grad beroende av dess cirkuation. Det kan ännu inte anses tiräckigt utrett i vad mån den direkta utravioettbestråningen av barn medför väsentiga verkningar utöver vad som enkare och biigare kan ernås med en adekvat tiförse av något D-vitaminpreparat under vintern. Oika skä taar dock för att bestråningen medför en bidning av betydigt fer bioogiskt verksamma substanser i huden än endast vitamin D. Bestråning har såedes en star kare inverkan på bodets kakhat än vad som kan förkaras endast genom D-vitaminbidningen. Därti kommer de okaa effekterna på den bestråade huden, såsom en viss brunpigmentering, hudförtjockning, stimuerad hårväxt osv. Det medicinska värde som bör tiskrivas sådana verkningar ter sig dock okart. I sin nuvarande, tämigen kostsamma utformning bör den na utravioettbeysning därför icke rekommenderas ti amänt bruk. De ara senaste årens utvecking inom beysningstekniken har emeertid medfört nya möjigheter att tekniskt anordna en utravioetthatig inomhusbeysning i det att ysrör med samtidigt fuorescens av jus och utravioettstråning kunnat framstäas. Som käa för amänbestråning med utravioett jus är sådana ampor betydigt ämpigare än kvicksiverkvartsampor. Effektförbrukningen är endast en bråkde av kvicksiverampornas, ivsängden är stor och de är vä ägnade att kombineras med ysrör för amänbeysning. Även i avseende på stråningens fysikaiska natur har de något företräde. De kan ges en viss bakteriedödande verkan som efter önskan kan kompetteras med de speciea»steriamporna», vika f. ö. tekniskt sett tihör samma amptyp. De nya amporna är ännu inte tigängiga på svensk marknad, men man hoppas att möjigheter för försök med dem i daghem och iknande okaer ska kunna beredas inom en nära framtid. Med avseende på utravioettbestråningens bakteriedödande verkan är den väsentiga bedömningsgrunden givetvis i vad mån man med sådan bestråning kan ernå en minskning av smittospridningen, främst av förkyningssjukdomama. Omfattande försök häröver har gjorts och pågår ännu, särskit i Engand och USA. Därvid har endast de nämnda bakteriedödande uraddningsrören,»steriamporna», kommit ti användning. De första årens optimistiska förväntningar har i det stora hea inte infriats. En kritisk bedömning av hittis pubicerade undersokninga-r med såvä positiva som negativa resutat ger vid handen, att en reduktion av sjukfrekvensen endast kan uppnås om föjande två förutsättningar är uppfyda:. En avsevärd ande av smittospridningen måste ske som indirekt, uftburen smitta och ej som kontaktsmitta. Utravioettstråningens ytdesinfekterande verkan är nämigen mycket ringa. 2. Instaationen av amporna måste utföras mycket noga, såvä i fråga om ampornas styrka och avskärmning som deras pacering. Då»steriampoma» endast kan användas för bestråning av uften ovan huvudhöjd, måste uftcirkuationen kontroeras och eventuet ökas med hjäp av fäktar. Försök i amerikanska miitärkasemer har t. ex. visat att en instaation enigt ampfabrikanternas schematiska rekommendationer inte gav några säkra resutat med avseende på sjukigheten, medan man erhö en statistiskt säkerstäd reduktion på ca 25 % av förkyningsfrekvensen i kasernerna sedan instaationen setts över och stråningsmängden i rummet ökats ti drygt det dubba. Inom daghemmen torde den uftburna smittan inte spea någon framträdande ro vid sidan av smitta genom direkt och indirekt kontakt mean barnen. Redan av den anedningen har man inte skä att vänta sig några sående resutat 12

15 av enbart uftdesinfektion. Inom kaserner och även i skoor torde förhåandena vara annorunda, med uftburen smitta som en viktigare smittoväg. Som ett kompement ti övriga " prdf.yaktiska metoder inom daghemsverksamheten torde dock uftdesinfekiionen 'kunna få visst värde. Vid bedömningen av försöken på Fredhäs-daghemmet måste man ta hänsyn ti att instaationen inte varit nämn- Buchbinder, L, 1942, The bactericida effects of dayight and sunight on chained gram-positive cocci in simuated room environment : theoretica and practica considerations. Aerobioogy, American Association for the Advancement of Science, Pubication nr 17, s Washington. Einger, F, 1957, Medica radiation bioogy, part III-IV, s Chares C Thomas, Springfied. (Översikt med tarika referenser av det utravioetta och syniga jusets fysioogiska verkningar.) Garrod, L, 1944, British Medica Journa, nr, s Laure, G & Ronge, H, 1955, Utravioet air disinfection in a chidren's hospita. A technica and bacterioogica study (18 s.). Acta Paediatrica, 44. Riey, R & O'Grady, F, 1961, Airborne infection. Transmission and contro (180 s.). Macmian, New York. Ronge, H, 1948, Utravioet irradiation with artificia iuvärt effektiv, viket visat sig i den obetydiga effekt som erhåits på bakteriehaten i uften. Detta sistnämnda förhåande omöjiggör därför tyvärr en bedömning av det even.tuea värde som uftdesinfektion kan innebära med avseende på sjukigheten i daghemmen. Här kan endast fortsatta försök, grundade på egna erfarenheter och på utändska, ge besked. (Med. Res. Counci, 1948.) Litteraturreferenser ti avsnittet: sobeysningens hygieniska effekter. mination. A technica, physioogica and hygienic study. Acta Physio. Scand., Supp., 49 (190 s.). (Utförig itteraturgenomgång och tarika referenser fram ti 1947.) 1949, Sammandrag Svensk Husbyggnadsteknisk Litteratur. Byggforskningen, Meddeande nr 14, s Ronge, H, 1951, Luftdesinfektion med utravioettstråning (8 s.), Hyg. Revy, 40, nr 4. Ronge, H & Kamme, C-G, 1961, Undersökning av en stafyococcus aureusstams känsighet för utravioett jus med särskid hänsyn ti eventue resistensökning mot bestråningen. Lunds universitet, inst. för hygien, Intern rapport. Wes, W, 1955, Airborne contagion and air hygiene. Harvard University Press, Cambridge. (Tarika referenser.) Wiiams, R, Bowers, R, Garrod, L, & Shooter, R, 1960, Hospita infection ( 307 s.), Loyd-Luke, London. Med. Res. Counci, 1948, Studies in Air Hygiene, Sp. Pep. Ser. No. 262, London. 13

16 SOLBELYSNINGENS EFFEKT PÅ RUMSLUFTENS EGENSKAPER ',.u a) Amänna. synpunkter När stråningen :f~ån so och himme träffar uterummets ytor, mark och fasa_der, refekteras en de. av stråningen, en annan de transmitteras genom fönstren in i rummen och en tredje de absorberas-av ytorna. Eftersom det här rör sig om ett rum, uppstår genom.. upprepad r~fexion en indirekt, stråning, 'som k~m beräknas som summan av. o~ndiga serier. Den sutiga bestråningen bir sedan summan av den direkta och den indirekta. Den absorberade stråningen värmer upp ytorna, marken och fasaderna, och dessa stråar nu i sin tur ut den absorberade värmen i form av ångvågig stråning, samma sort som vi får från ett värmeeement. Denna stråning träffar även fönstret ti rummet och ytterväggen och en de av värmen tar sig in i rummet. En de av den absorberade stråningen åtgår även ti avdunstning av vatten från ytorna (marken och fasaderna). Den från marken och fasaderna refekterade stråningen transmitteras tämigen obehindrat av fönstergaset och adderar sig ti den från so och himme kommande direkta stråningen och den bidrar såvä ti rummets beysning som ti dess uppvärmning. Det som vi i första hand kaar för kimat sammansätts av ufttemperatur, uftfuktighet, uftrörese och värmestråning. Vi vet tämigen vä hur ett ämpigt kimat ska vara beskaffat. Såunda finns övre och undre temperaturgränser, övre och undre gränser för uftens fuktighet, acceptabeuftrörese och acceptabe värmestråning. Aa dessa faktorer sammanhänger intimt med varandra och de kan i viss mån ersätta varandra. Låg ufttemperatur kan kompenseras av {)kad värmestråning, ökad uftfuktighet kan kompenseras av ökad uftrörese etc. Det ämpiga inomhuskimatet erhås (vid kat utekimat) genom värme- tiförse. I amänhet åter man sedan de övriga faktorerna regera sig sjäva. Om sotigången skue kunna ha något infytande på rumskimatet borde en beräkning av värmeinstråningen genom fönster och yttervägg kunna ge ett underag för bedömning av denna fråga. Rum mot norr mottar betydigt mindre kvantiteter stråning från soen (detta gäer även jusstråning) än rum mot söder, om förhåandena i övrigt är ika. Genom fönstret intränger en betydande de av den stråning som faer på utsidan. Hur mycket som passerar väggen har inte varit föremå för utredning. Fasadens uppvärmning förorsakar uftröreser i uterummet. Utanför den sobeysta fasaden erhås en uppåtstigande varm uftström och utefter den obeysta fasaden en nedåtgående ka uftström. Dessa påverkar sannoikt kimatet i rummet via ventiationsuften, som oftast tas utifrån direkt genom ytterväggen. Vattenavdunstningen från ytterväggen påverkas sannoikt även av dessa uftströmmar. En teoretisk beräkning av fönstrens värmebaans har utförts (Peije, 1959), dock endast beträffande stråningen från so och himme och värmeförusten på grund av temperaturskinad mean inneruften och ytteruften. Den behandar endast ett fritt iggande fönster utan sogardin. Med undantag för jui månad har ett obeyst fönster i Stockhoms kimat en värmeförust på grund av transmission under hea året om man utgår från en innertemperatur av 17 C. I jui är uteuftens temperatur i medeta 17,1 C, därför är det ingen värmeförust under denna månad. Se tabe. Ett rum utan stråning utifrån skue såunda behöva ett värmetiskott under 11 månader på året i stäet för de åtta månader man nu brukar räkna som edningssäsong. Betraktar vi nämigen ett rum mot söder så mottar detta genom fönstret så stora värmemängder att fönst- 14

17 rets värmebaans är positiv under åtta månader på året, detta under förutsättning att inga byggnader skymmer soen. Även ytterväggen mottar en stark stråning, men dennas tiskott ti rummets värmebaans vet man inte mycket om. Det är endast under de kaaste månaderna, januari och februari, som värmeförusten kommer upp ti samma värde som instråningen. En de av värmeöverskottet åtgår för värmeförustema genom väggpartierna, men rum mot söder torde ha ett stort värmeöverskott under våren och hösten. Även mot ett norrfönster finns emeertid en rätt stark instråning från so och himme. Denna är starkast under sommaren då den bäst behövs. Är fönstret fritt beäget bir dess värmebaans positiv under fyra månader (ma j-augusti). Den värmeförust som äger rum genom väggpartiema kan åtminstone under en de av denna tid kompenseras genom instråningen genom fönstret. Maj månad skue dock få negativ värmebaans. Rum mot norr skue därför ida av ett värmeunderskott i maj och september. I tätbebyggese skymmer byggnadema varandra mer eer mindre och man kan därför inte påräkna ovanstående instråning där, utan kanske endast en bråkde. I så fa kommer rummet att ida av starkt värmeunderskott under sommarhavåret med de konsekvenser detta kan ha för rummets hygieniska standard. De stora skinader som råder mean norrum och söderrum med avseende på värmetiskottet genom instråning från so och himme torde ge rummen oika kimat. Hur stor denna skinad är kan endast utrönas genom praktiska och teoretiska studier. b) Mamöstudien: oka och instrumentering För att öka mätunderaget för de sutsatser som bör dras beträffande rumskimatets beroende av sobeysningen utfördes under drygt ett års tid mätningar av soinstråning och kimateffekt i en fastighet i Mamö. För studiema städe Mamö kommunaa bostadsaktieboag två enkerum och en trerumsägenhet ti förfogande i nybyggnaden i kvarteret Vendesfrid, hus nr 9, med adress Stadiongatan 61 B på Lorensborgsområdet i Mamö. (Fig..) Huset är cirka 70 meter ångt och 30 meter högt. Lägenhetema var beägna i 6 :e våningen, ungefär mitt på husets ångfasader. Tabe. Fönstrets värmebaans. Värmevinst, värmeförust och värmebaans hos 2-gasfönster utan skydd. Stockhoms atitud och kimat. Medevärden för varje månad, summor för året och edningssäsongen. The heat-baance of the window. The gain of heat, the oss of heat and the heat-baance of doube windows without binds. The atitude and the eimate of Stockhom. The mean vaues for each month, the tota for the year and the house-heilting season. Mån I I III IV v VI VII VIII IX x XI XII Aret Edn.s. Värmetiförse, kca/m2dygn Mca1m2 N ,0 42,9 NO.NV ,9 59,4 o.v ,5 95,1 so.sv ,1 153,0 s ,9 174,6 NOSV ,2 101,9 Värmeförust, kca/m2dygn (vid 17 o innetemp.) Mca/m ,4 200,2 Värmebaans, kca/m2dygn Mca/m2 N ,4-157,3 NO.NV ,5-140,8 o.v ,1-105,1 so.sv ,7-47,2 s ,5-25,6 NOSV ,2-98,3 NOSV = medeta för de fyra orienteringarna norr, öster, söder och väster. 15

18 Fig. 4. Husfasaden mot söder med termografbur och soarimeter. The house fa~ade facing south with the thermograph box and soarimeter. Dessa fasader hade orienteringarna N 25 0 (här kaad norrfasaden) och S 25 V (här kaad söderfasaden). Näriggande bebyggese åg norr och öster om huset. Den skärmade av sostråningen obetydigt under morgontimmarna sommartid. Söder och väster om huset var horisonten praktiskt taget fri. Sobestråningstiderna framgår av sokartan (fig. 2). Lägenheternas disposition framgår av fig. 3. Enkerummet mot söder (här kaat S1) hade en govyta om 18 m2 och en fönstergasyta om 2,6 m2 ( 14,4 %). Ena havan av fönstret var en fönsterdörr med räcke utanför. Enkerummet mot norr (här kaat N1) hade en govyta om 15 m2 och en fönstergasyta om 2,2 m2 ( 14,6 %). I detta rum var en mindre fönsterdörr igensatt. I trerumsägenheten användes vardagsrummet som åg mot söder och det största rummet mot norr. Rummet mot söder (här kaat S2) hade en govyta om 19 m2 och en fönstergasyta om 2,2 m2 (11,6 %). Rummet mot norr (här kaat N2) hade en govyta om 14m2 och en fönstergasyta om 1,3 m2 (9,3%). För att registrera stråningen mot fasaderna uppsattes utanpå fönstren i enkerummens kök resp. kokvrå två soarimetrar av Kipp & Zonens fabrikat. Från dessa drogs edningar ti en Sicmens-skrivare som pacerades i köket. Under de båda soarimetrarna sattes utanför fasaderna två termografer av Lambrechts fabrikat, en på norrfasaden (här kaad TN1) och en på söderfasaden (här kaad TS1). De pacerades på konsoer 30 cm utanför fasadivet och skyddades mot direkt bestråning av dubba auminiumkåpor. Uppåtstigande och faande uft inti fasaderna kunde dock fritt omspoa termograferna. (Fig. 4 och 5.) I rummen städes termografer och termohygrografer för att registrera temperatur och fuktighet hos uften. Samtiga termografer och termohygrografer var av Lambrechts fabrikat. De städes på speciet konstruerade trästäningar och var vä skyddade mot direkt bestråning av auminiumskärmar, fig. 6. I vardera av S1 och N1 uppstädes en termograf 0,20 m över govet (här kaade TS2 resp. TN2), en termohygrograf på höjden 1,20 m över gov (här kaade TS3 resp. TN3) och ytterigare en termograf på höjden 2,20 m över gov (här kaade TS4 resp. TN4). I rummen S2 och N2 uppsattes en termograf på höjden 1,20 m över gov (här kaade TS5 resp. TN5). Bredvid termograferna TS3, TN3, TS5 och TN5 pacerades precisionstermometrar för kontro. Dessa termografer kontroerades varje onsdag. Registreringen av uftfuktigheten (TS3 resp. TN3) kontroerades varje fredag med psykrometer. Resutaten har justerats efter dessa kontroer. Instrumenten monterades den 16 mars De hade då inte hunnit kaibreras för denna registrering. 18

19 T. h.: Fig. 5. Termografbur och saarimeter sedda inifrån. Right: The thermograph box and the soarimeter viewed from inside. N edan t. h. : Fig. 6. Stäning med termografer och termohygrograf. Beow, right: The stand with thermographs and the thermohygrograph. Den 7-21 apri kaibrerades termograferna och termohygrograferna på Lunds Universitet och soarimetrarna på SMHI i Stockhom. Under tiden 16 mars-7 apri var värmen och ventiationen avstängd i S1 och N1 men påkoppad i S2 och N2. Efter den 21 apri ändrades detta, så att S1 och N hade fu värme och ventiation medan den stängdes av i S2 och N2. I sutet av september, atså efter ett havårs registreringar, utrymdes S2 och N2 så att ägenheten bev fri för uthyrning. Registreringarna i S1 och N1 upphörde i sutet av maj de hade då pågått i drygt ett år. c) Mamöstudien: hypoteser Vaet av oka och instrumentering betingades av de hypoteser utredningen stät beträffande sambanden mean instråning och kimateffekt. Dessa hypoteser kan överskådigt redovisas i en matris över väntade samband - positiva, negativa eer indifferenta. I denna matris ingår också sambanden med amänna kimatförhåanden, som noterades vid Butofta. Hypotesmatrisen har föjande utseende. 19

20 Butofta: temp. (utekima- re. fukt. 2 tet) monighet 3 + nederbörd 4 o + + vindstyrka 5 o o o vindriktning 6 o o o Husets soinstråning 11 + södra fasadtemp. (TS) 12 + de: fasadtemp. (TS) 13 + rumstemp. (TS3) Husets soinstråning 21 + norra fasadtemp. (TN) 22 + de: rums temp. (TN3) 23 + rumsfukt o o 4 o T Översatt i ord innebär matrisens övre de att vi förväntar sambanden 1/2 temperaturen stigerfre. uftfuktighet sjunker 1/3 temperaturen stiger/monighet sjunker 1/4 temperaturen stiger/oberoende av nederbörd 1/5,6 temperaturen stiger/oberoende av vind 2/3 re. fuktighet ökar/monighet ökar 2/4 re. fuktighet ökar/nederbörd ökar 2/5,6 re. fuktighet ökar/oberoende av vind 3/4 monighet ökar/nederbörd ökar 3/5,6 monighet ökar/oberoende av vind 4/5,6 nederbörd ökar/oberoende av vind Matrisens nedre vänstra de visar att samband (positiva) väntas mean soinstråning, fasadtemperatur oeir-rumstemperat:ur -å--ena- sida-n och-ute temperatur- å andra sidan (1/11, 12, 13; 21, 22, 23). Därav föjer också en rad samband som kan återföras på sambandet mean sostråning och utetemperatur en. föregående hypotesavsnitt - de redovisas inte här. Denna de visar också förväntat samband mean re. uftfuktigheten inomhus: eftersom bearbetningen kommer att byggas på årsserier kan vi förvänta sjunkande rumsfuktighet med sjunkande utetemperatur ( 1/14, 24), reativt oberoende (eer möjigen, med hänsyn ti årstidsvariationerna, omvänt samband) mean uftfuktighet inne och ute ( 2/14, 24). Matrisens båda högra dear redovisar de förväntade sambanden 11/12, 21/22 soinstråning ökar/fasadtemperatur ökar 11/13, 21/23 soinstråning ökar/rumstemperatur ökar 11/14, 21/24 soinstråning ökarfre. uftfuktighet i rummet ökar (vinter-sommareffekt) 12/13, 22/23 fasadtemperatur ökar/rumstemperatur ökar 12/14, 22/24 fasadtemperatur ökarfre. uftfuktighet ökar cifr ovan) 13/14, 23/24 rumstemperatur ökar/oberoende av re. fuktighet En första prövning av dessa hypoteser har gjorts på föjande sätt. Genom ottning har en av de fem veckodagarna måndag-fredag i var och en av 50 studieveckor tagits ut. För dessa dagar har noterats: Butofta: ufttemp. re. fukt. monighet nederbörd vindstyrka k. 07 k. 13 k. 19»»»»»» vindriktning»»» Lorens borg, medevärde medevärde medevärde söder- och soinstråning k k k norrfasad: fasadtemp.»»» rums temp.»»» rumsfuktighet»»» 20