:e årgången. Häfte N:r 5

Transkript

1 :e årgången. Häfte N:r 5

2 Flygstridskrafterna ch krigföringen i Östers j ön. Otvivelaktigt hava flygstridskrafterna på ett genmgripande sätt förändrat krigföringens karaktär. Att det militära värdesättandel a v flygvapnet ch dess plats bland krigföringens medel skiftar, är i ch för sig icke ägnat att förvåna, m man betänker att erfarenheter i egentlig mening saknas m mderna flygförbands användning i större skala ch m venkningsmöjligh eterna mt Eka slag av mål. F'lygV'apnets snabba utveckling försvårar ytterligare skapandet av hållpunkter för ett bedömande samt prövning ch utfrmning av mt- ch skyddsmedel. Den kvantitativa insatsen av flygplan trde f. n. kunna ske i ungefär samma grad sm under världskrigets senare skede. Med flygplanens ökade lastförmåga ch aktinstid i luften, förbättrade navigeringsinstrument, även i mln ch mörker, samt utnyttjande av radipejling, m. m., hava anfallsmöjligheterna blivit större mt ett fientligt mrådes hela yta. Det lindandrager sig bedömande huruvida försvarsm edlens utveckling skett i snabbare eller långsammare temp. Pacifisternas skräckm ålningar m beflkningens terrrisering, utplånade av städer ch hela länders ödeläggelse från luften, emanera från förhållandena i Mellaneurpas stater, vilka i sina starkt industrialiserade prvinser förde en utpräglad Tidskrift i Sjöväsendet. 13

3 -256- känsliahet för flyaanfall från grannländernas luftflttr. En ;:,. ;:,.. mdern stat har blivit en allt känsligare rgamsm, sm med förbigående av frnter ch ytstriclskrafter kan direkt anfallas. från luften. Liksm under medelticlen avses nu staclsplanern::t att lämpas efter försvaret, ch städerna utbyggas till luflfiis t ningar. I stället för de frna ringmurarna skall man t. ex. enligt funktinalisten Crbusiers förslag bygga trn~u s med bmbsäkra källare samt 60 m. breda gatr m ed trafiken h u- vudsakligen uneler jrden. På vidsträcktare, glesare bebyggda, m era avskilt liggande länder av annan eknmisk ch kult urell struktur är van an förda förhållanden icke utan vidare tillämpliga. Man jäm före t. ex. Ryssland ch Belgien. Sverige trde i denna skal~- k unna inrangeras n ågnstans mitt em ellan Ryssland ch de vasteurpeiska industristaterna. * * * Gegrafiska betingelser för lll{t1:rigföring i Östersjön Luftstrateaien är i första hand ch ka nske mera utpräglat än s jös tr a t eg i e~ berende av gegrafiska förhålla_nden_ ~-~ _ hii r~ med sammanhängande baseringsmöjligheter. V1cl kngfnng 1 innanhav, sm kan överflygas, ch längs dess kusl'er, m dessa äga gd tillgång på flygbaser, k an luftkriget kmma att u t veckla sig efter samm a linjer sm luftkrige t van land. Dck icke helt, enär överflygning över ett hav, även m. bredclen är ringa, icke m edför samma möjligheter tih rient en~~~ sm flygning över land. Flygstridskrafter h a i innanhav nwj ligheter att direkt påverka lan tkrigföringen n1 de n å över havet till fiendens land. Sjökrigför1ingen kmmer att i hög grad taga intryck av flygstridskrafternas verksamhet.. k 't' t. "ar eller Att taga ch behålla strategis a ps1 wner,. ~x.....,,_ farvattensförttängningar, blir fta ett primärt mall kn.gfnn, en. I innanhav nå flygstridskmfterna fta,, förbi» dessa p -257 ~ sitiner, vilka icke kunna hindra flygverk,samheten. Såsm framskjutna flygbaser bliva de dck alltid av str betydelse för luftkrigföringen s räckvidd ch intensitet. Inneh avet av t. ex. A.land eller Gtland måste därför efter flygets tillkmst sägas hava ökat i värde, men å andra sidan kan fl yget, t. ex. insatt för ömsesidig flygbasbekämpning, tänkas försvåra h ållandet av framskjutna psitiner ch därigenm skapa ett»n mans land». Är det möjligt att effektivt försvara baserna - a tt byaaa ut dem till»luftfästningan, -- eller att göra dem till svåråtkmli ga mål, trde resuhaten av flygb asbekämpningen icke svara mt insatsen, varigenm stridshandlingar i luften bliva mera sannlika. Sjöflygplatser, sm i ch för sig är föga sårbara, medgiva en spridd ch rörlig basering, m edan lantflygfält är tacksamma m ål för y tfällning, sm kan ske från mycket höga h öjder eller under mörker. Flygplan å landfält bli alltså svårare att skydda. Sjö- eller lantkrigför'ingen kan utöka fl yge ~s V'erksamhetsmråde genm att framskjuta flygbaser så långt sm säkerheten mt fientliga flyganfall tillåter. På samma sätt kan sjöeller lan tkrigföringcn genm att gäcka fiendens försök att skaffa sig fr am skjutna flygbaser förhindra eller försvåra hans flygperatin er. I nuvarande stund erbjuda Östersjön ch där r ådande marinplitiska förhållanden strt intresse ur flygperativ synpunkt. Flyganfall är utan mbascring möjliga fivärs över, men i r egel ick e diagnalt över eller längs med Östersjön. F lygt~k n i kens vidare utveckling trde ställa flygperatiner över Östersjön i större berende av framskjutna baser, ch därmed av lant- ch sjökrigföringen. Det blir f. n. för Sverige av betydelse att förhindra en fiende att framskjuta flygbaser mt ss. Fö ~r Sverige har av denna anledning Finland strt strategiskt intresse, under det att Finland s jälv~ ur luftperaliv synpunkt h ar ett mycket ut ~-att läge i förhållande till Ryssland. Samtliga Östersjöns större ar kunna för ss bliva antingen farliga eller önskvärda flyg- ;:,;:,

4 -258- basmråden, Dessa kunna tagas av relativt svaga lantstrids. krafter, sm för sina peratiner ch sitt underhåll d~ ck är helt ch hållet berende av en flua. De svenska flygstndskraf. ter, sm skla deltaga i kampen m dylika mråden m aste vara ägnade att kunna samverka med flttan. Behvet av lantstridskrafter ch till dem hörande flygplan är härvi dlag jämfördsevis litet den mån flygbaser måste upprättas å OstersJns mtsatta kuster bliva kr a ven på lantstridskrafter större. Dä rför.erfrderliga företag bygga emeuertid alltid på herravälde till sjöss inm den bassäng, där överskeppning er~rdras. Särskilt påfallande blir htet från flygstndskrafter, b ~he rade å danskt territrium, mt våra sydliga prvinser. "d' kt f ör Strategiskt behv av flytande, rörliga st Jepun er flygplan föreligger i Östersjön enelast m r~1an för att. n å Yissa tillbakadraana mål i avsaknad av tillräckligt framskjutna haser låter a~fallancle flygplan kmnplettera förråd till sjöss på värren. Dylika expeditiner kunna endast få större strategisk be~ydelse m de givas frmen av vidlyftigare sjökrigsförctag. De är möjliga i mindre skala för att överraskande uppna ett visst ändamål. Av taldiska skäl är basering av lättare flygplan å fl ygplankryssare eller å andra stridsfartyg alltid öns k värd för flttrnas peratiner. Vid s. k. hppande basering tänker man sig ett systen~ - av tillfälliga främre ch m era permanenta bakre baser. De frl ~ m re baserna användas endast för krtare uppehåll (några t m mar) för kmplettering av bränsle ch bmber. Kunna. de främre baserna spridas ch skifta~ inm ett brett bälte ~ n ng peratinsriktningen eller givas starkt luftvärn (t. ex. l :Ulslutnincr till städers försvar e. el.) blir ett längre kvarbli van.~e 0 df" 1 ter da det "aldärstädes möjligt. Systemet me r svang 1e, c. t"> ler att kmma till rätta med en sålunda baserad frende ch l f.. J a -;eratt kunna slå hnm, då han befinner s1g a. c e ramre J,. 'd l ftk f". 'll 111 na eller ens hitta dessa. Tvingas emellertl u ng rm;:, t d d c,lca111111a a\rse, a"r t i intensitrt. ],raft i en dylik frm nc gar "' ch prec1s10n. Det blir en ytterst vidlyftig apparat att sätta en sådan krigföring i system med talrika säkerhets- ch fördröjningsmment Även ett underlägset men gynnsamt baserat flygvapen kan få betydelse i denna kamp. Saknar den ena parten flygstridskrafter erhåller elen andra full frihet att knstant framskjuta sina flygbaser utan hänsyn till ht från luften. * Sverige utgör Östersjömrådets strategiska centrum. De strategiska möjligheterna dmineras av att kunna förfga över ss mgivande vatten. Givet är att detta förhållande främst gör sig gällande i fråga m det sjöstrategi,ska verksamhetsfältet men indirekt även ifråga m luft- ch l1antstrategiens mråden. Sjömilitärt sett kan Sveriges läge sammanfattas sålmlda: Gentemt stmakt intager Sverige en yttre belägenhet, sm tvingar mtståndaren till strategisk ffensiv ch sm ur svensk försvarssynpunkt gynnar taktis-k ffensiv. Vårt läge i förhållande till sydmakt erbjuder en h elt annan bild. Från detta håll kunna sjökrigets medel bringas till verkan mt ss såväl i Östersjön sm i Kattegatt redan utan framflyttning av några baser. Alla slag av svenska sjöförbindelser mellan Östersjön ch Kattegatt kunna förhindras eller avbrytas, m de svenska sjöstnidskrafterna är angriparens mycket underlägsna. Det fördelaktiga läget kan enelast kmpenseras genm överlägsenhet i svenska sjöstridskrafter, av sett m vi tillgripa en samlad ffensiv eller hålla en svensk fltta i såväl Östersjön sm i Västerhavet för försvar av våra intressen i båda dessa hav. Lika gynnsamt sm Sveriges T-läge gentemt shnakt är ur sjömilitär synpunkt, lika gynnsamt kan det bliva ur flygmilitär synpunkt. Med flygbusering i Baltikum kan det bliva möjligt att praktiskt taget nå h ela Sveriges yta ch därigenm bekämpa 1cke bltt bakre flygbaser utan även flygindustrien. Ju närmare ch på ju bredare frnt, d. v. s. mera mfattande, de fientliga flygbaserna framskjutna, dest svårare blir det p. g. a.

5 -260- hl. a. de betydande a v stånden mellan peratinsföremålen i Sverige att gruppera de svenska flygstridskrafterna på ett ii n damålsenligt sätt. För svensk luflkrigföring, även med fra111- skjuten hasering, blir det däremt svårt att finna lämpliga mål. Sydmakt kan sägas intaga sannna T-läge mt ss sm vi mt stmakt, men m ed den betydelsefulla skillnaden att strecket i T är så >> tjckt» (djupt) ch så långt att svensk luftkrigföring i sydlig riktning blir föga givande, medan våra rikaste ch flygindustriellt betyde~sefullaste landsdelar är viil åtkmliga för fientliga flyganfall. Våra möjligheter att draga tillhaka flygindustri ch basering till nrra Sverige är dessutm begränsade. Lllftstridskraftemas verksamhet. Med hänsyn till sina b etydligt mindre resurser måste Sverige vara underlägset strmakterna vid Östersjön till sjöss såväl sm i luften. Underlägsenheten till sjöss spelar dck på grund av sjökrigets stridsmedel ch natur samt i vissa fall dc gegrafiska förhållandena en mindre ru än underlägsenhel i luften. Det farligaste anfallsföretaget över sjön, nämligen invasin. kan förhindras endast av sjöstridskrafter. Flygvapnet kan h ärvid verksamt biträda flttan att förebygga en invasin, Iiksm det även skulle kunna hjälpa fälthären att åter kasta en landstigen fiende i sjön. För ett havmflutet land synes det vara sund strategi att hellre söka förebygga att en fiende kmmer i land, än att först låta hnm kmma i land ch sedan kasta hnm i havet. Är denna tanke riktig, trde väl knappast råda någt tvivel m att man hör inrikta sig på att vidmakthålla slagkraften till sjöss. Det är vidare naturligt att d en n~ 1 kan ökas n1 flygvapnet kan insättas till sjöstridskrafternas stöd Vad Hygvapnet beträffar är det för ss förmånligt, m vår flygindustri kan lamslås men icke fiendens, ch m våra flygstridskrafter kunna nås även i sina bakre baser. Vidare måste beaktas att nötningskriget i luften måste bliva kstsammare för den i luften underlägsne, ju kraftigare fiendens överlägsenhet kan göras gällande ch ju större hans tillgång på jaktflygplan ch luftvärnsartilleri är. * * På vad sätt kmma nu överlägsna, i erfrderlig grad framskjutna flygstridskrafter att insättas mt ss ch med vad r e sultat? Den betvingelsemetd bör naturligtvis väljas, sm snabbast ger resultat ch sm enklast kan genmföras. De inledan de flygperatinerna kmma sannhkt att riktas mt sådana stra i'asta mål sm beflknings- ch industricentra, kmmunikatinsleder, kraftstatiner, flygstatiner, kaserner ch örlgsstatiner. Mer än andra slag av mål medgiva nämligen dessa en detaljerad planläggning för anfallens utförande. Ansättas icke flygnnfallen medelbart mt dessa mål utan först senare, hltiva de av mind1'e värde, enär ifrågavamnde anfallsbjekts betyde~se ch sårbarhet är särskilt framträdande just under mbilisering. Ju snabbare ch mera undandraget fartygs utrustning kan ske vid örlgsstatiner ch varv dest lnindre betydelse få anfall mt dylika anläggningar. Lantflygstatiner är känsliga för flyganfall; i den mån de sakna luftvärnsartilleri ch tihgången på jaktflygplan är begrän sad, kmma de att utgöra ett primärt mål för fiendens flygstridskmfter. Lantstridskrafterna är under mbilisering särskilt känsliga för luftangrepp. Genm mbiliseringens förläggande utm kasernerna kan dck verkan av luftangrepp väsentligt förringas. Kncentrering1stransprterna kunna däremt utsättas

6 -262- för svåra störningar; en fu]llständ:ig mläggning av uppmarschen kan bliva nödvändig (till biltrarrspart ch ftmai'sch). Sedan uppmarschen av:slutats anses de lika truppförband('u mindre känsliga för flyganfall. Lufthtet rikbas nu främst mt armens förbindelser. Uppenbart är även flygsh,idskrafternas fördröjande inverkan på peratinerna till lands. Marscherande trupp tvingas uppsöka skyddande terräng till men för framkmligheten. Giftg,aser kunna med fördel användas mt trupper på marken ch flyget tmde även kmrna att utöva strt inflytande på slaget till lands. * * * Sakna vi flygstridskrafter, ch fientliga flyganfall i större skala ansättas från framskjutna baser trde kriget snabbast avgöras genm anfall mt hemrten direkt. Invasin blir då nödig. Saknas förutsättningar för ett hemrtskrig i större skala trde endast sådana mål i hemrten anfauas, vilka hava särskild betydelse för lant- eller sjökrtigföringen. De allt längre drivna eknmiska förbindelserna staterna emellan, sm för Sveriges del yttrar sig i allt större berende av smnfärdsel med utlandet ch i den för ett krigs finansiering nödvändiga exprten av råvarr, hava ökat faran av handelsblckad mt ss. Det är även sannlikt att ett krig mt hemrten medför stegring av imprtbehvet för att skaffa ersättning för vad sm slås sönder av det fientliga bmbvapnd. Vår naturliga strävan bör därför vara, dels att hålla förbind( l serna med yttervärlden öppna, dels att söka mlägga vår näringsplitik mt ökad självförsörjning. Flyastridskrafterna kunna sättas in mt den eknmiska. verksamheten dels genm alt förstöra prduktins- ch näringscentra ch dels genm att inriktas mt varutransprterna såväl till sjöss sm till lands. De senare utgöra de lämpli g a~te målen för flygstridskrafterna, sm över land på ett effektivt sätt kunna frtsätta sjöstridskrafternas mt näringslivet rik lade, förlamande verksamhet. Är icke flygkriget mt närings Jivet i ch för sig utslagsgivande, så utgör det dck ett kraftigt tillsktt till avspärrningen till sjöss. Särskilt gäller detta inm östersjömrådet Vårt läge är dck med hänsyn till ifråga.. varande anfallsfrmer ganska gynnsamt i stlig men gynnsamt i sydlig riktning. Htet från luften mt hamnar ch förbindelsevägar i land kan mötas endast genm att utnyttja så många införselprtar sm möjligt, varigenm.trafrikvägarna till lands förkrtas, riskerna fördelas ch fienden tvingas till kraftsplittring. * * * Flygstridskrafters inverkan på sjökrigföringen. Ett fientligt inträngande över nrra landgränsen kan tvinga till att tyngdpunkten i flygperatinerna fö rläggas dit. Trycket lättar då för sjöstridskrafterna ch luftkriget kmmer att utspelas i direkt anslutning till landkriget i nrr, detta även under föru1:sättning av svensk återtågsdefensiv. Huruvida en samtidig luftffensiv såväl i nrr sm över Östersjön kan genmföras berr av strleken av den fientliga flygstyrka, sm kan insättas. Tänker man sig tyngdpunkten i flygperatinerna förlagd till Östersjön i samband med förberedelser för en invasin i Sverige, ökas trycket å de svenska sjöstridskmfterna ch då främst av den anledningen, att dessa är det främsta med Iet att förebygga ett överskeppningsföretag. Vi skla nu undersöka flygstridskrafternas inflytande på fartygens peratinsfrihet. Krigsfartyg under gång till sjöss anses varra föga lönande :tnål för bmbanfall. Det är egentligen endast under strid, då fartygen är upptagna av kampen på ytan, ch flygplanen taktiskt gynnas, sm dylika anfall äga herättigande. Om värdet av flygtrpedanfall i sjöstriden, förutsatt att anfallet kan

7 -264- genmföras med kraft från flera hall samtidigt, syna" atminstne alla SJ.Ömilitära auktriteter vara ense. Mt fartyn till ankars blir emellert id bmbens betydelse dest större, särskilt m nautiska förhållanden icke medgiva trpedflyganfall Våra pansarskepps ringa målyta i förhållande till slagkraften samt gda manöverförmåga är viktiga faktrer att taga h iinsyn till vid flyganfall. Rörlighetens inskränkande vid gång i trånga leder eller i isränna är dck Jnständigheter ~m kunna få betydelse vid krigföring i Östersjön. För att avvärja bmbanfallen förse alla mariner sina fartyg med allt kraftigare ch talrikare luftvärn. En allmän 1< ndens kan spåras att göra jämväl flackbanepjäser användbara mt luftmål Luftvärnets förmåga att avvisa ch nedkämpa flygplan är alltjämt under utveckling. Välja flygfarksterna hög höjd blir träffsannlikheten med bmber liten, försöka de sig på låg höjd kmma de in i autmatvapnens mördande eldzn. Tydligt är att för att under krigsmäs siga förhållanden nrh fientlig mtverkan av luftvärnsartilleri ch jaktflygplan k un na säkerställa framförandel av erfrderlig bmbvikt ml far. tyg kräves en betydande insats av hmbflygplan, sm <.: mcllertid kmma att lida avsevärda förluster. Flyghtet har medfört ökade krav på fartygens hrisntalch undervattensskydd, dck knappast utöver vad sm betingas av den frtgående utvecklingen av sjökrigets övriga vapen. I vad mån pansardäckets dimensinering bör bestämmas med hänsyn till den med ökade stridsavstånd allt brantare stupande artillerielden eller med hänsyn till bmbgenn"lslagniag blir berende på de egenskaper sm man kan lyckas giva bmberna. Intill dess klarhet vunnits m vilka bmbtyper, stn kunna ans es effektiva mt lika mål, är varje spekulatin 0111 erfrderligt antal bmbträffar för att allvarligt skada eller försätta ett mdernt fartyg ur sridbart skick, utan värde. Det förhållandet att sjöstyrkr icke längre är undan d ra~na anfall i sina baser, där de förr vr skyddade, innebär ( lt alldeles nytt mment i sjökrigföringen, sm förtjänar d<'l1 största uppmärksamhet. I Yiss mån kan faran för flyganfall.l:) t kustflttan anses förminskad genm våra vidsträckta skärgårdsmråden, sm tjäna fartygen icke sm baser utan sm hela basmråden. Möjligheterna att snabbt skifta ba mråden eller krigsankarplatser inm dessa trde avsevärt försvåra ett kntinuerligt följande av kustflttans rörelser samt bmbanfalls genmförande. Om baserna kunna förstöras eller göras hållbara påver kas hela sjökrigföringen avsevärt. Antingen måste baserna förläggas utanför de fientliga flygstridskrafternas räckvidd med därav följande lägenheter för peratinerna eller ckså kan flttan tvingas att lämna baserna ch gå till sjöss. Våra säregna gegrafiska förhållanden möjliggöra en spridd ch rörlig basering längs kusten, varigenm htet från luften förminskas. I händelse av flyganfall, t. ex. såsm ett medel för att tvinga ut flhan tih stl"id, behöver flttan icke gå till sjöss utan kan röra sig å de öppna fjärdarna inm våra skärgårdsmråden. Det särskilt vid krigsutbrtt påtagliga htet mt örlgsstatiner av nuvarande beskaffenhet ch mt de därstädes under rustning ch reparatin liggande fartygen, kan kmma att kräva en mläggning av systemet för de fasta anstalternas anrdnande ch försvar liksm även beträffande fartygens beredskapsbestämmelser. Det synes bl. a. nödvändigt att nedbringa fartygens rustningstider. Den naturligaste ch riktigaste lösning på detta prblem är att flttan i dess helhet är rustad redan i fred. För vårt vidkmmande gäller att örlgsstat inernas ch varvens försvar sammanhänger med försvaret av viktiga platser vid kusterna. Hamnmrådena vid dessa platser är av sådan utsträckning att ytfällning mt dit förlagda fartyg icke kan tillgripas. Fördelaktigt är även att de fasta anstalterna är vitt spridda längs våra kuster, varigenm tillbakadragna replipunkter inm skilda bassänger finnas att tillgå vid lika krigsfall, liksm även att tillgång finnes Nll ett flertal civila varv. Det kan i detta sammanhang vara av intresse erfara i Vad mån fartygens bascwhängiglwt el. v. s. behv av översyn

8 -266- ch fö-rrådskmplettering, kan tänkas hava förändrats gcn teknikens utveckling eller genm perati.va inflytanden. En jämförelse mellan aktinsradierna vid krrespnderande farter hs våra mderna fartyg (Sverige, Gtland ch Ehrenskjöld) ch mtsvarande äldre typer (Äran, Fylgia ch Hugin) visar, att de mderna fartygen kunna hålla sjön 2-3 gånger så lång tid. Tydligt är emellertid att kraven på högre gångberedskap, basväxlingar samt ständigt pågående peratiner av allt större mfattning medför str rörlighet, särskilt fö r de lätta fartygen, vilkas spaningstjänst dck väsentligt minskats genm flygplanens i detta avseende avlas tande förmåga. Man synes vidare efter flygvapnets tillkmst mera k rafteknmiskt kunna utgångsgruppera sig för, nggrannare förbereda samt mera precist utföra franrstötar till sjöss, vilket innebär att man kan bättre ransnera de stön-e fartygens insats i direkt anslutning till det strategiska målet. Härigenm förminskas dskerna för reduktin av de alltid relativt fåtaliga ch mera svårersättliga enheterna i nötningskriget. Under dager blir sjökrigsskådeplatsens övervakande i Östersjön särskilt effektivt genm flygplan, ch strategisk överraskning h ii r igenm svår att åstadkmma. För att beslöja stötarna böra de förberedas ch fta även utföras nattetid, då taktisk överr askning är dest vanligare. [nlöpandc i bas bör ske under mörker för att undvika flyganfall, då fartygen är bundna i inseglingsrännr, samt även fö.r att nl'inska riskerna för ubåtsanfall Under den mörka årstiden kan livligare verksamhet till sjöss förväntas, men då är ckså bmbanfallsmöjligheterna mt baserna mera begränsade genm de krtare dagarna. Det får förutsättas att fartygen endast behöva anlöpa ör lgsstatinerna för översyn under det att bränslekmplettering m. m. verkställes nattetid å tillfälliga baser. Oversynsperiderna förläggas lämpligen till vintern, då isen möjliggör sjökrigföring i östra Östersjön. De tillfällen då vår flttas rustade ch försvarsberedda stridsfartyg kunna allvarligt gripas frftn luften bliva alltså få under ett pågående krig. * * * I kampen mt kuster ch tel'l'itrier ha flygstridskrafterna sin givna betydelse. Flygvapnets >> långa arm >> räcker jämväl in över kusterna ch trde ersätta eller kmplettera bmbardering från sjön, sm trlig,cn bltt knuner till utförande i samband med en bestämd strategisk avsikt samt överraskande, t. ex. i dagning eller i disigt väder. Det är emellertid icke enbart fiendens flygstridskrafter uran den allmänna respekten för fiendens kust sm verka återhållande på överrumplingsföretag. Karaktären av överrumpling förlras lätt genm fienden.<; flygspaning, m en de krta avst:'mden i Östersjön möjliggöra alltfrt dylika företag, m dessa icke s träcka sig över längre Lid än den mörka delen av dygnet. Dc kunna dessutm genm flygstridskrafternai's medverkan nga förberedas. Med flygplanens ökade transprtkapacitet kunna överrumplingsföretag luftledes tänkas få en viss betydelse. Flygplans förmåga att täcka srra mråden av en så låncr kust sm den svenska blir särskilt värdefull, när man icke vet mt vilken punkt på kusten anfallet kmn'lcr att riktas, t. ex. vid landstigningsförelag. När det gäller ständigt försvar av begränsade mråden utgör emellertid flygstridskrafternas brist på permanens ch defensiv kraft ett hinder för att låta dem ersätla kustartillerifrmatiner. Dessa i sin tur kräva emellertid ett ganska starkt luftvärn... Flygvapnets tillkmst har icke förändrat förulsällningarna fr trupptransprter över Östersjön. Sådana kunna icke anses förekmma med mindre än att de fi entliga sjöstridskrafterna effektivt avstängts fdm transprtmrådet eller genm ett regelrätt sjökrig avsevärt reducerats. Det blir y tterst stvrkcfö~ hålland e t till sjöss, sm avgör m en överskeppning: sm eljest skulle anses möjlig, kan kmma till stånd. I avsevärd grad har emellertid flygvapnet ökat möjligheterna såväl att avvärja sm att genmföra denna alltid m ycket svåra ch vidlyftiga peratin, vilken ytterligare kmplicera ts av dc mderna anneernas tunga utrustnin ' \.J h' Flyganfall mt ilastningsrterna trde kunna ra men knappast förhindra igångsätt:mdet av ett större överskepp- t>

9 ningsföretag. Det får förutsättas, att den överskeppandl tir särskilt stark i luften över sådana mråden liksm succ e~~iv t över transprtvägen, ch att han genm flygspaning i största. utsträckning söker skydda sig mt överraskningar under transprten. Huruvida urskeppningsmmentet är det sårbaraste från luften berr på den m skeppandes dispsitiner med hitn syn tillluftvärn ch flygstridskrafter, men de't synes uneler alla förhållanden rik tigas t att söka avvärja företaget redan till sjöss genm samtidiga anfall av sjö- ch flygstridskrafter. * För att bliva effektivt måste ett SYenskt respekt- ch sjiih- ständighetsförsvar innefatta ett tidsenligt flygvapen av mera ffensiv karaktär än vårt nuvarande. Utan ett förstärkt svenskt flygvapen kräves vida mindre anstalter ch insatser för effektiva anfall från luft n mt vart land än med ett förstärkt svenskt flyvapen. De svenska stridskrafterna till sjöss ch lands få större möjligheter att kunna lösa dem tillkmmande uppgifter m ed ett förstärkt flygvapen än utan; landets samlade försvarskraft ökas därför i hög grad genm tilllwmsten av ett förstärkt flygvapen. Oavsett m den verksamhet sm kan kmma att falla på flygstridskrafternas ltt blir av utpräglat fristående eller med marinen samverkande natur, kmmer den att sätta sin prägel på sjökrigföringen. Sambandet m ellån våra sjö- ch fl ygstridskrafter kmmer att göra sig mera gällande i den m nn peratinerna frtlöpa närmare våra Öl'lgs- ch flygbaser än fiendens, varigenm våra flygstridskrafter, särskilt kustbaserade sådana, få hältre insatsmöjligheter än f,iendens. Man får emellertid icke av denna anledning tr att flttrna minskat i värde ch att de marina rustningarna efter flygvapnets tillkmnst kunna eller böra inskränkas. Prblemställningen är icke:»flyg eller fltta» utan»fltta ch flyg >>, tillsammans bildande vår yttre försvarslinje En jämförelse mellan utvecklingen av marinens ch flygvapnets prcentuella andelar i lika länders ttala försvarsbudgeter visar att förhållandet mellan dc. båda vapenslagens kurv r i strt sett är knstant: detta förhållande är genmgående, evad det rör sig m små eller stra länder, ch trts att flygstridskrafterna i mtsats till flttrna är bundna av varje slag av rustningsbegränsning. Vad sm i detta sammanhang särskilt bör bserveras är den livliga fartygsbyggnad sm f. n. pågår runt m i Östersjön. Man behöver bltt peka på Tyskland, sm bygger serier av slagfartyg ch kryssare utan att låta sig avskräckas av flyghtet på Finlands nyligen genmförda flttprgram, innefattande långsamgående pansarskepp, på Rysslands kryssarbeställningar samt på att Plens nybyggnadsanslag för budgetåret fördubblats i jämförelse med l Säkerligen har härtill bidragit insikten m att varje knflikt i Östersjömrådet för sin lösning ytterst blir berende av sjömaktens inflytande; en fltta kan minst av allt imprviseras vid krigstillfälle, den måste vara utbyggd redan i fred. Det får vidare förutsättas att utmbaltiskt ingripande i Östersjön hellre sker med flyg- än med sjöstridskrafter, enär de förra är bundna av strategiska förträngningar, lättare kunna baseras ch snabbare insättas. Härav följer att vi särskilt i fråga m sjösitridskrafter måste lita bill ss själva. H. Hammcrrgren.

10 Synpunkter på beräkningar angående erfrderlig bmbinsats mt fartyg. Alla militära facktnän trde till full inse flygstridskrafternas stra betydelse i mdern krigföring ch är därför fullt eniga m nödvändigheten av vårt eftersatta flyg~apens ~li trkande. Kaptenen vid Generalstaben G. Sergel har I en nylt_g_en utkn1men brschyr: Flygvapnet ch Sveriges försvar kraf llgt påyrkat tillgdseendet häpav genm anskaffning av b~mb pl an för ffensiva uppgifter. Nämnde författare, sm enhgt l'gcn utsag förklarligt ng sökt att förlägga framställningens tyngdpunkt till de lantmilitära knsekvenserna av den mdern_a l~t- ~tkrigföringen. har emellertid i den rubricera de, hela_ nk si rsvaret intimt berörande frågan, tydligen icke ansett stg kunna 1.mdaå att knnna in även på en del med sjökrigföringen <,,:mman~1änaande spörsmål. Sättet för behandlingen av dessa senare frå~r skall här icke beröras annat än i ett bänse"encle, nämli<>cn författarens siffermässiga beräkningar angacnde b~mb[aran för våra pansarskepp, vartill författarens cgcl ' ttrande,»att bärvidlag mycket skulle Yara att tillägga ang ~ L.' ~e ar«ument ch mtargument, sm från sjö- ch flygmtlt l ' 1 rt h å~l kunna framföras >, i saklighetens intresse direkt inbj u ~le r. Det mderna flyget är icke prövat i krig. Vid beräknll lf( ar ang<~ende träffmöjligheterna vid bmbfällning måste m_:.hl därför by "'a på dels utförda bmbförsök ch dels sannhkhelsk::dk~-1~~- Det är uppenba rt, att härav erhållna siffrr mas te behandl;s såväl med sakkunskap sm mdöme för all '.,-~ 1 en så riklig bild av nrldighetcn sm möjligt. Beräkn i n~ s ;grunder ch utgångspunkter kunna väljas helt gdtyckligt. Det kan ifrågasättas m tillräckligt underlag för dylika beräk.ninga r överhuvud taget existerar. I varje fall trde det vara.riktigt att med hjälp av några exempel spika fast nrmer. Sannlikhetsberäkningar kunna aldrig ge någt annat än hållpunkter för bedömande ch berättiga icke att säga att det ch det inträffar. Allr-a minst kan man räkna n1.ed sannlikhetslagarnas tillämpning när det gäller ett engångsföretag av den art sm en mmentan insats av 350 flygp lan mt kustflttan represen ter ar. De erfrderliga bmbförsöken hava såväl i Sverige sm utlandet utförts sm rent fredsmässiga övningar mt äldre, -mderna stridsfartyg under för flyget i allmänhet gynnsamma förhållanden - vartill även räknas frånvarn av den starka psykiska press, sm föreligger under verklig strid - samt utan att stridsmässig mtverkan från fartygens sida kunnat äga rum. Därest kapten Sergel framdeducerat &ina siffrr enligt de beräkningsgrunder, sm tillämpas i 1932 års»fälttjänsthandbk», bör det bserveras, att denna handbks uppgifter angående erfrderlåg bmbinsats mt små yt-r (byggnader,.brar, fartyg) angiva uppnådd verkan endast i 63 % fall. Detta brde hava påpekats, ty eljest måste läsaren bibringas den uppfattningen att sifferuppgifterna avse 100 % sannlikhet. Redan en höjning av träffsannlikheten från 63 till 82 % medför en fördubbling av bmbinsatsen. Vid bmbfä1jning under krig billkmma ett flertal försvårande mment såsm nwtverkan från luftvärnsartilleri ch jaktflygplan, vilket jämte andra krigsförhållanden trde utöva störande inflytelse framföraht på stra flygförband. Härtill kmnla även de mlåtgärder av teknisk eller taktisk art, sm av fartygen kunna vidtagas såväl till ankars sm till sjöss. Olika uppfattning kan råda m strleken av dc krrektiner sm betingas av krigsmässiga faktrer. Att dessa fd ktrer kräva en väsentligt ökad bmbinsats ä r emellerlid uppenbart ett förhållande sm icke svnes ha va ägnats vederbör] i g hänsyn kapten Sergels beräkningar. Tidskrift i Sjöväsendet. 19

11 -272- I förbigående må nämnas att m beräkningsgrunderna fiit Fälttjänsthandbken tillämpats skulle icke bmbmängden u!a1l spridningen hava ökats med 50 %, vm för uppgiften härn111 å sid. 15 i kapten Sergels brschyr måste betraktas sm n felaktig. Oberende härav synes den av hnm angivna krrektinen av 50 % för s. k. fältmässiga inflytelser med hänsyn till vannämnda krigsmässiga förhållanden sålunda väsentligt böra ökas. En krrektin av % trde - enligt utländsk uppfattning - anses vara skälig. \'id en jämförelse mellan flygbmben ch den svåra artilleriprjl k tilen i detta avseende framgår, att man för fast uppställt artilleri under fältmässiga förhållanden räknar n'led % av dpn tabellmässiga träffsannlikheten. Det trde icke vara bek:mt, att luftvärnsartilleriets avvisande verkan beräknas större än dess nedkämpande. l hnken»antingen - eller» angives prprtinen mellan avvisade ch nedkämpade flygplan vara 3 : l. I,, Luftförsvarsulrednignens betänkande'' (sid. 49) säges,, att resultaten vid svl n ska skjutningar, sm verkställts under de senaste åren, synes bestyrka, att numera mkring 10 % av sktten kunna bedknas ligga inm verksamt mråde från målet. I krig m a~te man dck räkna med lägre träffprcent än vid fredsskjutniug ar». Enligt senar e uppgifter, vilka bl. a. lära hava legat ti ll grund för vad sm i Fälttjänstbandbken säges m påräknel ig verkan mt luftmål, räknas med 50 sktt för nedkämpning ch 20 sktt för avvisning av ett flygplan, d. v. s. en prprtin av 5 : 2 mellan avvisning ch nedkän"1pning. I Fälttjänsthandbken sid. 151 angives för nedskjutll1 11 g skl t ch för avvisning sktt, vilka siffrr "ämförda med de närmast föregående - innebära en krn k- J t tin för fältmässiga förhållanden av 100 % resp u Huruvida i kapten Sergels brschyr luftvärnsartilleriels effekt bringats i bättre överensstämmelse med krigsmässiga förhållanden än vad sm varit fallet beträffande bmbinsabt'll framgår icke direkt. A sid. 17 anförd uppgift att kustfl l \;t n n edskjuter 12 % av 350 anfallande bmbflygplan pekar enlcl lertid i denna riktning. I anslutning till vad van sagts m förhållandet mellan avvisning ch nedkämpning är det emellertid tydligt, att icke 88 % av de anfallande 350 flygplanen nå fällningsläge (sid. 17 ) utan endast %. Detta innebär att ett hundratal bmbflygplan icke kmma fram ch att av dessa cirka 40 flygplan nedskjutas. När författaren nedt;ill på sid. 17 säger att '' härför kräves inga massanfall av bmbflygplan'' bör man erinra m att ett hundratal flygplan dck trde kmma att avvisas av luftvärnsartilleriet. Av dert hittills anförda framgår att föd. i fråga m erfr ~erlig bmbii~sat's icke tagit erfrderlig hänsyn till krigsmässiga mflytelser, v1lket han däremt synes hava gjrt beträffande luftvärnsarhlleriets verkan. Att della verkar till att giva bmbfaran för pansarskeppen sken av att vara större än den verklig'a är påtagligt. 7\led hänsyn till bmbernas träfl"sannhkhet förrdas en lägre flyghöjd än 4,000 m. Man får emellertid då icke glömma brt, att luftvärnsartilleriets träffsannlikhet därvid ökas - ch detta i högre grad än träffsannlikheten vid bmbfällning - vilket sistnämnda förhållande just framtvingar dc~ stra flyghöjderna. Huruvida mln överhuvucltacret underlätta eller försvåra bmbanfall mt små mål disku~ras bland fackmän. :\len det synes sannlikt att slutna förband på 100- tals flygplan kunna framföras van m~nen för att efter aemensam frmeringsdykning genm mlnen insättas i avse:lcl bmbfällningsfrmering under mlnen. Sannlikt tvingas massförband att gå fram under mlntäcket. Vad störtbmbfällningen beträffar, befinner den sig ännu experimentst1adiet, men så mycket är emellertid klart, att samtidiga störtanfall mt ett mål icke kunna ske i större mfath1ing, samt att avvärjningsmöjligheterna icke böra underskattas. Härvidlag är av särskild betydelse att eldgivningen med autmatvapnens icke temperade ammunitin underlättas av att flygplanen så att säga '' rutscha ned efter kulbanan )). Med luftvärnskannerna kunna flygplanen dessutm beskjulas llnder Liden för anlpp till ch in lagande av störtnings läge.

12 Vidare få bmberna vid denna anfallsfrm lägre anslagshastighet än m de falla fritt från höga höjder, ett förhållanue, sm får särskild betydelse vid direkta träffar, ch då pan;,arbrytning avses. Bmnbernas strlek måste även begränsas med hänsyn till att flygegenskaperna ch hållfastheten hs störtbmbflygplan måste tillgdses på lastförmågans bekstnad. Intill dess klarhet råder, m vilka bmhtyper sm kunna anses effektiva m.t lika slag av mål är varje spekulatin m erfrderligt antal bmbträffar för att sänka, allvarligt skada eller försätta ett mdernt fartyg ur stridhart skick ganska värdelös. Enlig vad sm kan förn1.das trde avsaknaden av pansarbrytande bmber få tillskrivas den mnständigheten, att med en för pansarbrytning tillräckligt stark bmbknstruktin sprängladdningens strlek ch därmed.dennas v:r~ a ll i så hög grad minskas, att den betyde1sefulla mrmverkan 1 sadant fall utebliver. Kan man på sätt sm. författaren angivit, neutralisera minbmbernas verkan utanför fartygsffi.dan, bliva möjligheterna att allvarligt skada pansarskepp reducera~.e.till verkan van däck. Av utländska försök framgå klart trafiarnas begränsade lkala verlmn under dessa mständigheter Författaren fastslår utan vidare å sid. 16 att en fem tedel av den bmbmängd sm erfrdras för att sänka ett pansarskepp vre tillräcklig för att sätta pansarskeppet ur stridbart skepp - - en i hög grad diskutabel slutsats... Om en 300 kg. bmb hm skada ebt fartyg är det därfr ej säkert att den gör det. Det är tänkbmt att n å verkan, m~n bmbbehvet kan ej minskas m ed hänsyn härtill, m m an \lll göra det allvarliga påståendet att fartygen bliva försatta nr stridbart skick. Riskerna för fartygen kunna vara större från trp eder, minr ch svårt artilleri, än från bmber; de senare stå på intet sätt i särklass sm förstörelsemedel. Icke i någt land har det fallit mvndi h eterna in att upphöra m ed byggandet J t> l av artillerifarty därför a tt dessa kunna skadas av sjöstrh -;-.t>.. krafternas vapen, sm dck kunna göra sig gällande m ed strre precisin ch fram för allt större kntinuitet än fl~r g st ri d skr <l f ternas vid dessas mera mmentana insats. Detta bör ihåg kmmas vid bedömandet av flyghtets inverkan även på våra artillel'if,artygs värde. Från Skagemckslaget har man exempel på au fartyg trts 13 svåra träffar icke vr stridsdugliga. Man får härav en klar bild av den nmtståndskraft sm mderna stridsfartyg verkligen representera. Man kan med tillfredsställelse knstatera att tillkmsten av ett fjärde pansarskepp, med tanke på det föreslagna skeppets starka luftvärnsbestyckning, skulle innebära en välsent Hg neutralisering av bmbhtet fö,r flttan. Redan nu utgör flttan det dyrköptaste mål i vårt land sm fienrl:ligt bmbflyg kan uppleta. Ingå 4 pansarskepp sm ryggrad mt luften ökas den avvisande effekten från 100 tm 150 flygplan. I takt med hela pansarskeppsdivisinens ersättning m ed fartyg av samma styrka sm det nu föreslrgna skeppet ökas denna avvisande effekt därhän, att tanken på bmbflyganfall mt dylika mål sannlikt måste övergivas. Den här verkställda granskningen av kapten Sergels beräkningar angående erfrderlig bmhinsats mt våra pansarskepp har - m icke annat -- så åtminstne givit belägg för att siffrr, berende av på hur fast>a grunder de vila, måste brukas med bjektivitet för att giva en riktig uppfattning m ett så invecklat spörsmål, sm det här föreliggande. O. Barlind.

13 Nelsns taktik i slaget vid Trafalgar. Mången elev i sjökrigshögsklan har säkerligen blivit förbryllad över den mtsägelse, sm ligger i, att läraren i taktik å ena sidan framhållit intagandet av T-läget, eller det läge, då man med egna bredsidr kan beskjuta fiendens frmering långskepps, såsm en eftersträvansvärd taktisk framgång, m edan sanune lärare å andra sidan framhållit Nelsns taktik vid Trafalgar såsm enas tående genialisk, ehuru Nelsn enligt hittills gängse skildringar av slaget därvid ft~ivilligt skänkte f ienden ett regelrätt T -läge. Under 1900-talets första decennium förekm i England mycken diskussin m, vilken taktik, sm eg,entligen tillämpats i Trafalgarslaget. Denna diskussin föranledde anl!iralitetet att år 1912 för frågans utredande tillsätta en särskild kmmitte, den s. k. Trafalgarkmmitten. Enligt såväl samtida ögnvittnen sm histrieskrivare såsm Mahan ch Crbett m. fl. följde Nelsn icke sitt berömda memrandum, utan ändrade i sista ögnblicket sin plan, vilket hade till följd, att denne sjötaktikens stöi'ste mästare, såsm en histriker säger, vid Trafalgar km att gå till anfall i en srgligt läniplig stridsfrmering, nämligen med två eskadrar i kölvattensfrmering vinkelrätt mt mitten av den fientliga klnnen. Såsm exempel på arten av den kritik, sm riktats mt Nelsns taktriska förfarande vid Trafalgar, m å anföras en artikel i Times i samband med 100-årsdagen av slaget, vari bl. a. säges:»- - - långt ifrån att utkämpa slaget på det sätt han efter mget övervägande planerat ch n ~a förklarat för sina fartygschefer, utkämpade Nelsn detsamma helt annrlunda ch på ett sätt, beträffande vilket man med amiral Clmb utan överdt'ift kan,säga, att det var det sämsta möjliga». Dylika påståenden bestridas emellertid av andra frskare ch författare, vilka på det bestämdaste påstå, att slaget vid Trafalgar utkämpades i nggrann överensstämmelse m ed Nel.sns uppgjrda pbn. Före mnämnandet av dc ski~da meningar, vilka gjrt ch göra sig gällande beträffande taktiken vid Trafalgar, skall re dgörelse lämnas för innehållet i Nelsns memrandum samt slagets förlpp i huvuddrag. Den sjöstrategiska situatinen i september 1805, krt före.slaget vid Trafalgar, var följande: Den franske överamiralen Villeneuve befann sig i Cadiz m ed den förenade fransk-spanska flttan, tillsammans 33 linjeskepp stark. Denna fltta blckerades utanför Cadiz av en brittisk fltta på 26 linjeskepp unde r CUingwd. Villeneuve hade av Naplen erhål1it rder att snarast möjhlgt avsegla från Cadiz, ingå i Medelhavet samt förstöra de brittiska sjöstridskrafterna därstädes ch avskära förbindelserna med Malta, allt i ändamål att landsätta trupper i södra Italien ch trygga de naplenska armeernas peratiner i detta land. Samtidigt med dessa rder hade emellertid Naplen ckså avsänt den franske amiralen R.sily för att i Cadriz övertaga Villenenves befäl, vilket denne ansågs ha skött så illa, att han icke längre skulle få behålla detsamma. Den 15 september, efter en ledighet av endast 26 dagar, sedan han i en följd under 2 år ch 3 månader tjänstgjrt till s jöss såsm högste befälhavare i Medelhavet, lämnade Nelsn för sista gången England för att utanför Cadiz övertaga högsta befälet över den b~ittiska flttan. NelsllJS färd till Cadiz skedde mbrd på hans flaggskepp Viclry, åtföljt av två andra linjeskepp. Genm ankmsten av Vietry ch andra förstärkningar Uppbringades den brittiska flttan till 33 linjeskepp, a v vilka

14 -278- emellertid en divisin av 6 skepp alltid var frånvarande för att i Gibraltar kmplettera vattenförrådet. I Trafalgarslaget deltg därför endast 27 brittiska linjeskepp. På aftnen den 28 september anlände Nelsn till flttan utanför Cadiz, kvällen före sin 4 7 -åriga födelsedag. Nyheten m Vict01 ys ankmst spred sig inm flttan med största hastighet ch mttgs med allmänt jubel. Varje fficer, sm kunde finna en antaglig förevändning, km mbrd på det snart till trängsel överfyllda flaggskeppet för att hylla Nelsn. I kajutan samlades fartygschefer ch högre befälhavare, för vilka Nelsn framlade ch förklarade sin taktiska plan för anfallet på den fiende, sm man hppades snart skulle kmma ut ch slåss. Grundtanken i hans taktik var att övermanna ch slå den fientiiga kön, innan täten hann vända ch kmma kön till hjälp. Då Nelsn förklamt det sätt, på vilket han ämnade förverkliga denna plan ch vilket han själv kallade för >dhe Nelsn Tuch». bröt en bifallsstrm lös bland h ans fficerare, sm försäkrade, att detta var någnting så "nytt, så»ensfåtnde» ch så "enkelt,, att det "måste lyckas,, I..Nelsns memrandum. Nelsn nedskrev sedermera ifrågavarande plan i sitt den 9 ktber 1805 daterade memrandum, vilket i översättning lydde sm följer: >> Victry, utanför Cadiz, den 9 ktber t sr;,, >>Enär jag anser det nästan möjligt att få en fltta på 40 skpi P att intaga stridsfrmering" (varmed på den tiden alltid menades. kölvattensfrmering) "under växlande vindar, disigt väder ch andra inträffande mständigheter utan en sådan tidsförlust, att tillfället: att tvinga fienden till avgörande drabbning sannlikt går förlrat, har jag beslutat att hälla flttan så frmerad (med undantag av högste befälhavarens,ch 2. amiralens flaggskepp), att seglingsfrmeringen på samma gäng kan bliva strids,frmering. Härvid skall fltt an f.rmeras i två eskadrar m 16 skepp vardera, tillika med <n framskjuten eskader (»advan,ced squadrn») av 8 de mest snabbseg]a,, de tvädäckarna, vilka senare alltid vid behv kunna förstärka den av de båda huvudeskadrarna, sm högste befälhavaren bestämmer,. till 24 skepp,, , Andre amiralen skall, seelan mina avsikter l1ava nwddelats hnm, självständigt leda sin eskader för att utföra anfallet på fienden_ ch frtsätta detsamma, tills de är tagna eller förswrc\a,.»om fiendens fltta upptäckes i lvart i stridsfrmering ch möjlighet finnes att ligga upp till dem, kmmer deras klnn trligen att vara så uttänjd, att deras tät. icke kan kmma kön till undsättning».»jag kmmer därför antagligen att i elylikt fall signalera till 2. amiralen att bryta igenm ungefär vid deras tlvte fartyg akterifrån (elln den punkt, dit han kan ligga upp, m det icke går att kmma så långt fram). Min eskader avses att bryta igenm vid mitten eh elen framskjutna eskadern två, tre ell er fy ra fartyg framför mitten, så att den försäkrar sig m att n å der as högste befälhavare, på vilkens tillfångatagande varje strävan skall inriktas».»den brittiska flttans hela tyngd måste sättas in på att övermanna frän två eller tre skepp framför deras högste befälhavare, sm förmdas befinna sig i mitten, till kön av deras fltta. Jag beräknar, att tjug fientliga skepp på detta sätt bli lämn,ade i fred, men det måste åtgå någn tid, innan de hinna utföra en sådan manöver, att de i samlad styrka kunna anfalla någn del av elen i strid varande brittiska flttan eller undsätta sina egna skepp, vilket i. själva verket vre möjligt utan att blanda sig i n i striden».»fiendens fltta antages bestå av 46 linjeskepp, den brittiska flttan av 40. Om någndera är mindre, skall endast ett antal fientliga skepp i förhållande härtill avskäras, så att de brittiska sk e pp~n är med 'i överlägsna de avskurna fientliga,.»någt måste Himn1as åt slumpen: särskilt i en sjödrabbning kan ingenting med säkerhet förutberäknas. Master eh rår bliva. brtskjutna för såväl vän sm fiende. Men jag räknar med tillförsikt på seger, innan fiendens tät binner undsätta deras kö, ch sedan på, att de flesta brittiska skepp skla vara beredda att mttaga deras tjug rörda skepp eller att förfölja dem, ifall de skulle försöka kmma undan».»om fiendens tät vänder genm v.incl, måste erövrade fartyg läggas i lä.m den brittiska flttan, m fienden vänder unelan vind, måste de brittiska fartygen lägga sig mellan fienden ch erövrade fientliga jämte redla egna skepp. Och skulle fienden kmma på nära häll, hyser jag ingen r för utgången». "Andre amiralen skall i allting, sm är möjligt, leda sin eskaders rörelser samt söka hälla den så myeket tillsammans, sm mstän- digheterna medgiva. Fartygschefer skla betrakta den eskader de tillhöra, såsm sin samlingsplats, men i händelse signaler ieke k~nna Urskilj as eller fullständigt avläsas, kan ingen fartygschef göra mycket. rätt, m han lägger sitt skepp längs sidan av ett fientligt».

15 Beträffande det planerade anfallet från lvart lämnades det diagram, sm inramat å tergives å PI. l ch i vilket den längsta l'injen föreställer fi enden i stridsfrmering, beredd att mttaga Nelsns anfall.»den brittiska flttans eskadrar skla bringas nästan inm ka. nnsktthåll f rån den fientliga centern. Signal kmmer se.dan trligen att givas till lä-eskacler.n1 att falla av samtidigt ch sätta alla -segel, även ledsegel, i ändamål att snabbast möjligt nå fienden ch bryta igenm, börjande från det tlv te skeppet akterifrån... r" l!: ra fartyg kanske icke kmma igenm på rätt plats, men de skla alltid vara tillhands för att hjälpa sina väruner. Och m de kringränna elen fientliga kön, skla de i grund besegla de tlv fientliga skeppens öde».»skulle fienden på en gång vända unelan vind eller falla a\ ch segla fö r öppen vind, skla frtfarande samma t l v fartyg, sm i le t första läget utgjrde den fientliga kön, vara lä-eskaderns anfall -;fö. Temål, så framt icke högste befälhavaren annrlunda befaller, vilket knappast är att vänta, enär hela ledningen av lä-eskadern, SP,\an högste befälhavarens avsikter hava tillkännagivits, avses att i'i m nas åt den amiral, sm för befälet över sistnämnda eskader>>. >> Återstden av den fientliga flttan, 34 skepp, skall lämnas åt l1ögste befälhavarens handhavande, ch han skall försöka sörja för, att 2. amiralens åtgöranden så litet sm möjligt bliva störda >>. >> Nelsn and Brnte» En närmare granskning av den taktiska plan, sm inne -slutes i Nelsns me1nrandum, visar (m m.an brtser från alternativet anfall från lä, sm ju aldrig km till utförande), 1.tt denna plan bestd av följande huvuddrag: l. I stället för den gamla traditinella ch hanterliga.stridsfrmeringen, sm bestd av en enda lång kölvattcnsfrnl:ering ch med vilken det tg mycken tid att manövrera, införde Nelsn t r e lika, lätt frmerade ch mera l ätt h a n t e r l i g a e s k a d r a r, två större ch en mindre, varigenm han hppades ernå en sådan t i d s v i n s t, att en avgörande drabbning skulle hinna utkämpas under lppet av en ch sam:ma dag. >> Ingen da g>>, sade Nelsn före slaget, >> kan vara 119 \l

16 -282- lång ng för att i enlighet n'}ed det gamla systemet rdn a två flttr ch med dem utkämpa en avgörande drabbnin g'' 2. Den ena av de båda större eskadrarna, lä-eskadern skulle, sedan Nelsn själv tm en början lett anfallet i ~l rt ' med 16 skepp insättas mt 12 skepp av fiendens kö sam t un : der eskaclen:;hefens, amiral Cllingwds, självständiga ledning avskära ch krssa dessa. 3. Den andra eskadern, lvartseskadern, skulle under tiden under Nelsns eget befäl binda den tillsvidare rörda fientliga täten samt förhindra densamma att knuna kön till undsättning. Enbart htet från en sådan styrka, hållan de sig färdig till anfall i lvart, just utm sktthåll, brde vara tillräckligt för att förhindra några mera mfattande manön-er från de ännu icke anfallna fientliga skeppen. Ett försök av dessa att vända skulle innebära, att de utsattes för en mördande långskeppseld. Vidare skulle lvartseskadern m m öjligt taga elen fientlige högste befälhavaren ch krsisa fien dens center. 4. Den tredje ch n1indre eskadern skulle såsm r eserv hållas beredd att på högste befälhavarens rder snarast insä ttas på den punkt, där den bäsrt behövdes. 5. Åt vilket håll den fientligla f1ttan än seglade. så skulle alltid samma tlv fartyg, sm ursprungligen utgjrde kön, bliva lä-eskaderns anfallsföremål Om fienden vände, skulle dessa fartyg alltså icke längre befinna sig i kön utan i täten. Denna föreskrift har ansetts vara den enda svaga punkten i Nelsns plan, enär genm densamma den m öjligheten införd("s, att kncentrer~ngen mt kön kunde frångås ch en kncentrering mt täten i stället ind'öras. Men en kncentrering mt täten var mindre farilig för fi enden än en kncentrering mt kön, enär ju täten lätt:are kunde få hjälp av kön än tvärtm. Den ifrågavarande föreskdften blev icke heher tillämpad i verkligheten. 6. Härtill trde sluthgen bö ra läggas en visserligen icke i planen intagen, men av Nelsn krt före s laget muntligen mnämnd tanke, sm han mycket mhuldade ch sm för klarar mycket av hans taktik vid Trafalgar, nämligen att verkställa det indirekta anfallet på sådant sätt, artt fienden ända till sista ögnblicket skulle hållas i visshet m, åt vilket håll Nelsn ämnade göra sin utveckling till stridsfnnering, ch alltså, vilken d e l av den fientliga flttan, sm hrtades. I verkligheten utvidgade Nelsn vid Trafalgar denna grundsats ända därhän, att han med sin egen eskader icke alls gjrde någn utveckling till stridsfrmering. >> Ingenling ", säger Crbelt, >> är mera märkligt i detta dödliga memrandum än det sätt. på vilket detsamma tg fasta på ch samrdnade varje taktisk grundsats, sm dittills visat sig vara verksam >>. Grundtanken i Nelsns m emrandum var sålunda att verkställa en överväldigande kncentrering mt den fientliga kön, varigenm de brittiska besättningarnas bättpe sjömanskap ch stridsvana skulle få tillfålle alt göra s~g gällande, allt under det alt fiendens tät dels beräknades genm sin egen tröghet till en början kmma alt avlägsna sig från kön, dels i det längst skulle hållas i kunnighel m den brittiska lvartseskaderns avsikter ch dels, m den försökte kmma kön till undsättning, skulle m ed våld hindras härifrån. Därigenm skulle lä-eskadern vinna tid att fullbrda den fientliga kön.;; öde, för att efter fullgjrt värv }, unna bistå lvartseskadern 11led att krssa resten av den fientliga flttan. Pl. l visar Nelsns eget diagram (inramat) över anfallsplanen, under förutsättning, a lt fjllrna befinna sig för babrds halsar, jämte den sannlika vägen för eskadrarnas framledande till sina mtsvarande anfallsläge'n för styrbrds halsar.

17 ~ 284- li. Slagets förlo]jp i hmuddr ag. Amiral Rsilys ankmst blev b ekant i Cadiz någn tid innan han verkligen anlände. Villeneuve fick r eda därpå ch, för att rättfärdiga sig mt Naplens beskyllningar för feg. het beslöt han sig för a tt så snart ske kunde gå till sjöss ch möta fienden. Den 20 ktber var h ela den förenade flttan, bestående av 33 linjeskepp, 5 fregatter ch 2 briggar, till sjöss, kryssan. de för SV vind nrdvästvart för att sedan kunna sträcka ned mt Gibraltar sund. 1\elsn, sm av sina spaningsfregalter hölls underrättad m fiendens rörelser, seglade från närlwten av Kap Spartel nrdvart för att möta fienden. Under dagen drg sig vinden till västlig, vilket gjrde att Villeneuve vände ch styrde sydvart. l daggryningen (kl. 0540) den 21 ktber befann sig den allier ade flttan sjömil nrdväst m Kap Trafalgar, ch lika långt y tterligare västvart hän syntes den brittiska flttan. Strax efter daggryningen lät Villen euve sin fltta intaga str idsfrmering. klnn för styrbrds halsar på sydlig kurs. ;\l ed anledning av den svaga vinden ville Nelsn icke lörlra någn tid genm nödiga evlutiner. Han anbefa 1 lde kl avhållning mt fienden samt frmerade sån fltta, ~m efter en nattsegling m ed släckta lantärnr befann sig! ganska rdnat skick, i två eskadrar, vilka i smal frmering framg ing till anfall p å en sjömils avst ånd från var andra p å,}arallella kurser, styrande någt N m O. Vinden var in på babrds låring, men så svag, att farten icke blev högre än n å~ r a få knp. Lvartseskadern, bestående av 12 sk epp, leddes av Nelsn mbrd på Victry, ett sk epp på 100 kanner. Rny(l/ Svereign, av samma strlek, förde CUin gwds flagga ch gick i täten för lä-eskaderns 15 sk epp. Den i planen mnämnda framskjutna eskadern var pil grund av brist på fartyg minskad till 3 skepp, vilka såsm rör stärkning tilldelats lä-eskadern. Den allierade flttan befann sig i en 5 sjömil lång k lnn på grund av den svaga vinden, det stra antalet fartyg ch brist ande sjömanskap var frmeringen illa hållen, i det att ]uckr fwms, mväxlande med att fartyg låg tvärs för varandra, mask erande varandras eld. Frmeringen bildade icke heller en rät linje, utan en str båge, knvex mrt öster. Omkring kl anbefallde Villeneuve, för att rädda sin kö undan fiendens htande kncentrering mt densamma, samtidig undanvindsvändning, vilken manöver i den svaga vinden tg m ycken tid (först kl var vändningen genmförd) ch resulterade i, att den allierade flttan km i m v ä n d k l n n f ö r b a b r d s h a l s a r m ed kurs nrdvart mt Cadiz. Villeneuve själv befann sig på det tlvte fartyget från täten, B ucentaure. Sm n :r 18 i rdningen km den spanske amiralen.al.avas flaggskepp, Santa Anna. Dessa båda flaggskepp utmärkte den allierade centerns ändpunkter, ch därför satte de båda brithska ledarna kurs på var sitt av dessa skepp, Nelsn på Bucentaure ch Cllingwd på Santa Amw (se PI. V). Cllingwd anbefallde under n ärmandet till fienden sin eska der att intaga styrbrds flankfrmering i avsikt att därigenm i enlighet m ed Nelsns plan bringa sin frmering parallell med fiendens före elen slutliga genmbry tningen. Sn1. emellertid Nelsn, vilken h ela tiden bibehölllw lnnfrmeringen, ledde sin eskader till strid under en press av segel, ville Cllingwd icke vara sämre. Han frtsatte därför utan någn segelminskning, aktat fartminskning ju hade varit nödvändjg för att möjliggöra för efterföljande skepp att intaga den anbefallda flankfrmeringen. Följelen härav blev, att lä-eskadern aldrig km att intaga den avsedda breda flankfrmeringen, utan endast en mycket smal sådan, sm icke mycket avvek från en klnn. Detta förklarar, att aha skildringar av slaget mnämna anfallet såsm utfört i två klnner. Cllingwds flaggskepp, Ryal Svereign, fick tack vare sin nya k pparförhydning ett växande försprång framför sina kamrater i frmeringen ch bröt kl. 12 middagen, 1,400 llleter framför sitt närmaste fartyg, ensamt in i den fientliga flttan, varvid Cllingwd, icke nöjande sig med att avskära

18 de anbefallda 12 fi entliga skeppen, tg för sig icke mindt e än 15 dyl1ka. Dc övriga skeppen i lä-eskadern genm bröt på skilda ställen den fi entlip. kön samt tg eller förstörde sammanlagt 12 fi entliga skepp. Icke förrän kl. 13 km Nelsn m ed Vietry fram till Bu. centaure ch grep in i striden. De övriga skeppen i N el~ns klnn genmbröt i närheten av sanuna plats ch tg där det franska flaggsk eppet ch dess två närmaste drabanter, varigenm icke bltt en str rem11,a uppstd i fiendens frmering på denna punkt, utan ckså högste befälhavaren, Villencuve. blev tillfångatagen. Sålunda var redan två tinun ar efter drabbningens början elen allierade flttan skuren i två delar, dess kö kringränd ch på väg att i detalj förstöras. I täten befunn sig, under befäl av amiral Dumanir, ti skepp, sm ännu icke va n l i elden. Till dessa signalerade Villenea ve kl att v ~in cla unelan vind ch gripa in i slaget. Denna rder utfördes på ett så mdömeslöst ch verksamt sätt, att några skepp med Dumanir själv ging upp på lvartsiclan av slaget, n agra seglade n ed i lä ch andra åter lämnade stridsplatsen helt ch h å ll et. Flera av dessa skepp bl cv därvid tagna. Hade Dumanir en timme tidigare kmmil sin högs te befälhavare till undsättning, hade denn e möjligen kunnat räddas. Nu var det för sent. Seclan Dumanir utväxlat några breelsidr på långt håll med brittiska fartyg, försvann han i sydvästlig riktning. Omkring kl lämnade befälhavaren för kön, an iral Gravina, med sitt flaggskepp striden för att söka skydd i (:adiz ch tg med sig vtterligare ti skepp. Adertn av den fransk-spanska flttans skepp hade då strukit flagg. III. Olika meningar m hur slaget utkämpades. I sammanfattning skall nu redgöras för de lika ilh' ningar, sm av såväl ögnvittnen sm senare tiders frs], tre framförts beträ ffande elen a\" N el sn i Trafa,Jgarslaget tilht t n pade taktiken III a) Samtida vittnesbörd m taktilen vid Trafalgar. l ) Fartygschefen på Orin (i Nelsns eskader), Captain Cdringtn, skrev en vecka efter slaget i ett brev: >> Vi skyn -dade alla i strid så frt vi kunde». 2) Fartygsch efen på R evenge (i Cningwds eskader), Captain Mrsm, skrev:»en regelrätt plan uppgjrdes av Lrd Nelsn före slaget, men efterföljdes icke» »Amiral C1lingwd rusade rakt på dem, undel'stödd av de skepp, sm kunde hinna med, ch bröt genast igenm deras frmering. Lrd Nelsn gjrde likadant, ch de övriga följde efter så fr t de kunde». 3) En på Clssus (i Cllingwds eskader) tjänstgömncle löjtnant, sedermem amiral Senhuse, skrev 1820,»att det h a de varit bättre m m a n h ade fasth ållit vid den uppgjrda planen».»denne nästan felbare amiral», säger han,»gjrde ett anfall, alldeles hka det, sm. han anbefallt i sina instruktiner, i det att han frmerade sin eskader i klnn i stället för linje», ch Scnhuse betnar, att härigenm såväl sam tidigheten sm kncentratinen i anfallet blev uppffrade. 4) Fartygschefen på T ememire, skeppet närmast Victry, Captain H arve y, skrev: "Vi höll ned på fienden i två klnner». 5) Amiwien S ir Charles Ekins skrev år 1824 i sin bk Naval Batiles:»Det är bekant för alla flttans fartygschefer, att anfallet från lvart, i enlighet med vad sm före slaget blivit planlagt, skulle hava varit av en helt annan ch mera fruktansvärd beskaffenhet» (han menar alltså, att det planerade anfallet i bred fnnering skulle varit mera fruktansvärt för fienden än det verkliga anfallet i smal frmering). Sanlme författare gör gällande, att Nelsn i sin plan hade avsett att gå fram nwd hela flttan i e n e n d a l i n j e f r m c r i n g, 111en a t t N els n ändrade a v sikt. 6) En icke namngiven fticl!r Jl(L CnquCI r (i Nelsns eskader) säger, alt, m den verkliga anfallsplanen hade fullfölj'ts. sf1 skulle elen brittiska flttan ha fallit av på en «ån t) " Tidskrift i S,iövciscnclet. 20

19 -258- ch i en e n da linjefrmering närmat sig den fi entliga klnnen. 7) Amiral Grauinas stabschef, Escai'i, skr ev sex veckr efter slaget till sin regering följande:»ingenting är mera ~j ö. mansmässigt ch taktiskt fulländat, än att med en fltta, sm är väl till lvart m en annan, hålla ned på denna senare i två skilda klnner ch verkställa utveckling till linjefnnering på kannhåll från fienden. Men amiral Nelsn_ utvecklade icke sina klnner på kannhåll från vår frmermg, ulan gick in på pistlhåll ch bröt igenm densamma». III b) Senare utialanden m taktil.: en vi el T mfalgar. 8) Mallems kritik.,, The lnflttence at Seapwer upn the French Revlutin ancl Empire,,, 1892, ch, TJrc Li)"c al Nelsn,, Niahan har utförligt behandlat Trafalgarslaget i dessa!ya av sina sjökrigshistriska verk. Han säger, att Nelsn vid anfallets igångsättande frmerade sina eskadrar vardera i rättvänd klnn, såsm den enl' laste ch smidigaste anfallsfrmeringen, sm dessutm var Ll ll att hålla. Han skildrar anfallets igångsättande på följande siitl: ll}{} gav N els n i snabb följd signalerna,zntag sq; lingsfnnering, (d. v. s. enligt planen detsamma sm stridsfrmering) samt, Gör k l m t fi5r drabbning,. Ti minutc'r ~c nare följde rdern "Fall CI'V >>, varvid Vietry m edelbart ;.>a V exemplet genm att ändra kurs mt fienden. Cllingwd g:.n r: de likadant, ch de båda eskadrarnas övriga fartyg föll~ sina ledares kölvatten så gtt de kunde i elen svaga br,jsen "Sålunda ändrade Nelsn", säger Mahan,, j anfallsögnblicket detaljerna i sin plan ch införde ett smnticligt an_fall i två klnner i stället för det planerade anfallet av Clllngwd med överläcrsen styrka ch i linjefrmering mt ficn ::t elens kö, allt under det att Nelsns egen eskader sku e Jll <' hans tät ch center samt därefter ingripa på sätt, sm - J sn ansåg bäst mtsvara striclslägeb "I den svaga brisen kunde de brittiska fartygen», frtsätter Mahan,, icke frmera sig i regelbundna klnner utan elyrbar tidsförlust. De ging därför snarar e fram i två utdragna grupper,. Nelsns avsikt var enligt Mabans mening att vid anfall från lvart låta sina eskadrar i klnnfrmering leelas fram till det med fi endens klnn parallella läge mitt för hans kö, varifrån lä-klnnen skulle på en gång falla av ch anfalla den fientliga kön, under det att lvartsklnnen skulle hindra den återstående delen av fi endens fltta att kmma kön till hjälp. Men Mahan anser, att Nelsns plan i denna punkt är, n ågt klar,,. Mahan påpekar, att man mycket klandrat Nelsns användande av k lnnfrmering vid anfallet, men alt försvaret för denna taktik främst ligger i den svaga brisen, vilken skulle ha fördröjt evlutiner i så hög grad, att tillfället till anfall kunde hava gått förlrat. I\Iahan gör sig vidare till förespråkare för en dylik taktik ch anför att, även m ledarna där vid bliva uppffrade, så bli de upprepade anfallsstötarna på samma ställe av den fientliga frmeringen likvärdiga med en kncentrering, vilkens utgång icke kan vara tvivelaktig, m den bltt får verka tillräckligt länge. Genmbrytning, splittring ch kring6inning av de avskilda delarna av fiendens fltta måste bliva följden, ch så gick det ckså vid Trafalgar. i\fahan anser det icke nedsättande för Nelsns plan utan i hög grad till dess beröm, att den var tillgänglig för väsentliga jämkningar i utförandet, med bibehållande av sin utm.ärkande ide. Mahan sammanfattar sin kritik på följande säll: >. Anfallet, sådant det var planerat, skilde sig från det i verkligheten utförda dels därigenm, att lä-eskadern planenligt icke skulle gå fram i klnn utan i linje, därigenm spridande fiendens eld ch undvikande elen fruktansvärda eldsamling, sm krssade ledarna vid Trafalgar, ch dels därigenm,

20 -290- :att lvartseskadern icke skulle anfalla samtidigt m ed lä-eskadern utan e f t e r den sistnämndas anfall. >> I b å d a d e s s a avseenden >>, säger Maban, >>var planen bättre ä n u t f ö r a n d e t, m e n j ä m k n i n g e n i p l a n e n b l e v p a t v i n g a d N e l s n a v m. s t ä n d i g h e t e r, ö v e r v i l k a l1an i cke v ar herr e>>. Pl. Il visar en av Niahan uppgjrd skiss över de planenliga anfallslägen a. Pl. Il! visar Mabans skiss över det planenliga a11fallds utförande, sådant han tänkte sig detsamma. Pl. IV visar Mahans skiss över anfallets utförande i verkligheten. 9) Ne wbalts kritik. >> The year l Tm}'Ctlun>, Denne histriker säger där, att ett anfall i linje var planerat, men att anfall i klnn i stället anbefalldes ch att :\elsn sålunda tillämpade en annan taktik än den, sm han planerat. 10) Amiml Clmb har gjrt gällande, att Nelsns plan gick ut på att anfallet i två linjefringar, den en a bakm den andra, smnt att anfallet ckså utfördes just på detta sätt. ( U nit ed Service Maga:ine, sept ) 11) Crbetts kritik. >> The Campaign f T m}'ulgn>, Cm bett anser, att det verkliga anfallet i viktiga delar avvek från den uppgjrda planen. Ett tvetydigt bevis härför anser h an vara, att i den nya signalbk, sm utgavs 1816 ch var baserad på erfarenh eterna från Trafalgarslaget, återfinnes en signal med betydelsen:» Genrmbrytning a v fiendens f r mering i seglingsfrmering med två klnner >> samt en sldss, framställande ett nästan vertikalt anfall i två klnner nlu 11 förecrående b utveckling till stridsfrmerin b' alltså i likhet tnecl vad sm skedde vid Trafalgar. t z./ ' ~ : j (.) ( t - t./ * ~ ~ ~, ' D l ~ 6 ~ D