Om försök med sadd av tall- och granfrö i N arrland

Transkript

1 Om försök med sadd av ta- och granfrö i N arrand On experiments in sowing pine and spruce seed 111 Northern Sweden av LARS TIREN MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 41 NR 7

2

3 Förord I den härmed framagda uppsatsen komma företrädesvis endast de viktigaste och mest grundäggande av de amänna riktinjerna för sådd av taoch granfrö i Norrand att behandas. Efter en beskrivning av försöksmetodikens huvuddrag (Kap. I) och en amän översikt och diskussion av vissa såddresutat (Kap. II) komma vi över ti de viktiga frågorna rörande pantprocent och pantavgång (Kap. III), pantfördening och nofäckskvot (Kap. IV) samt beräkningar rörande utsädets ändamåseniga avvägning (Kap. V). Härti fogas vissa exempe och anvisningar (Kap. VI). En ingående behanding av de oika såddmetodernas förtjänster och brister i bioogiskt och ekonomiskt avseende samt av pantornas utveckingstendenser måste skjutas över ti en senare pubikation. Såddförsöken påbörjades i iten skaa våren 1942, då två försöksytor anades på Kubäcksidens försökspark Sådderna ha därefter fortsatts varje år, ehuru i en efter omständigheterna något växande omfattning. Under åren 1943 och 1944 städes av dåvarande skogschefen HÅKAN SwAN i Kramfors AB de två skogvaktarna H. BERGSTRÖM och I. LINDBERG ti undertecknads disposition som arbetsförmän. Härigenom tikom under dessa två år ett betydande anta försöksytor. För det timötesgående, som såunda visats statens skogsforskningsinstitut, framför undertecknad härmed å institutets och sina egna vägnar ett varmt tack. Sedan institutet sedermera (1947) erhåit betydande ansag ur diversemedesfonden för prisutjämningsavgifter kunde försöksverksamheten fortgå i ökad omfattning. Mer än häften av fätarbetet och praktiskt taget hea bearbetningen har bekostats av det för >>bioogiska föryngringsstudien> avsedda forskningsansaget. Vid fätarbetet ha skogsmästaren EsKIL FALL samt jägmästarna EINAR Russ och ÅKE WIKSTEN, aa vid institutets skogsavdening, fungerat som arbetsedare. Dessa mina medhjäpare betygar jag härmed min stora tacksamhet. Vid den omfattande bearbetningen ha fru KAISA FoRssTRÖM och fröken ANNE-MARIE ÅKERLIND detagit som edare för räknekontoret. Ti dem och räknekontoret uttaar jag mitt tack för ett vä utfört arbete. Experimentafätet den 30 mars LARS TIREN.

4

5 Inedning Under tiden efter första värdskriget har frågan om de norrändska skogsmarkernas föryngring tidragit sig ett atmer ökat intresse både från det amännas och från skogsmännens och skogsforskarnas sida. Den fackiga utveckingen har föjt två huvudvägar. Inom det norrändska skogsbruket har vägen över naturig föryngring speat den ojämförigt viktigaste roen. Denna föryngringsmetods möjigheter att eda ti godkännbara resutat ha ur många synpunkter beysts i ett stort anta arbeten av oika forskare. Den nuvarande ståndpunkten torde vara, att mycket stora dear av Norrands höjdägen ej för närvarande kunna tifredsstäande föryngras på naturig väg utan effektiva hjäpåtgärder såsom exempevis bränning eer markberedning. På ägre höjd över havet yckas den naturiga föryngringen däremot i amänhet vä. Det sutiga resutatet beror här mycket på hur föryngringshuggningen utföres och på omsorgen vid den efterföjande hygges- och återväxtvården. Den andra vägen går över skogskutur. Med förbigående av skogskuturfrågans tidigare historia erinra vi i största korthet om några huvudpunkter i dess utvecking efter första värdskriget. Fram ti denna tidpunkt och Igzo-taets första år visar den årigen skogsodade areaen i riket iksom även i Norrand en stigande tendens. Därefter förbytes stegringen i en oavbrutet fortgående nedgång. För Norrands de skymtar bott en het svag ökning av den skogsodade areaen under femårsperioden I (PLYM-FORSHELL, I948). Orsakerna ti denna utvecking äro sannoikt fera. En av de viktigaste torde emeertid vara de dåiga resutat, som skogsoding i Norrand under denna tid atför ofta edde ti. >>Genom dyika erfarenheter bevo skogsmännen i Norrand betänksamma och en avog stämning mot skogsoding uppstod het naturigt ganska snart. Taet om, att det ej går att skogsoda i Norrand, bev en tid rätt så amänt» (ScHOTTE, I923). Enigt ScHOTTES (I9I5, I923) mening berodde de nedsående resutaten på oämpiga metoder, men framför at dock därpå, att för orten oämpigt tafrö kommit ti användning. Andra orsaker ha varit oämpiga huggningsmetoder och bristande skickighet i skogsoding hos både arbetsedare och manskap. Bakom ännu otiräckigt utforskade probem rörande markens näringstigång och pantornas förmåga att tigodogöra sig densamma döja sig sannoikt ytterigare orsaker ti missyckade kuturer. På senaste tid har vidare kottens och fröets

6 6 LARS TIREN ändamåseniga behanding visat sig vara en fråga av oväntat stor betydese för möjigheten att uppnå yckade skogsodingar (Huss, 1950). De festa av dessa probem uppmärksammades tidigt. Större deen av dem stodo på dåvarande statens skogsförsöksanstats arbetsprogram och togos i viss mån upp ti behanding av dess forskare. Genom det av statsmakterna och det enskida skogsbruket redan år 1913 uttaade kravet på hastigare reaiserande av den gama, föga utveckingsbara skogen i Norrand sköts den norrändska föryngringsfrågan emeertid atmera i förgrunden. Det framstod härigenom som synnerigen önskvärt att på jämföresevis kort tid vinna så stor karhet som möjigt över, hur dessa N arrands ädre skogar bäst borde avverkas och föryngras. För att tifredsstäa dessa önskemå inrättades år 1916 statens skogsförsöksanstats avdening för föryngringsförsök i Norrand, vanigen benämnd norrandsavdeningen. Under edning av jägmästaren EDVARD WIBECK har norrandsavdeningen utövat en verksamhet, som i fera avseenden varit av grundäggande betydese för vår syn på de norrändska skogsföryngringspro;>emen. Vad särskit skogsodingsfrågan angår bragtes den genom norrandsavdeningens omfattande fätförsök i ett väsentigt gynnsammare äge än den tidigare haft. Trots de obestridiga framstegen visade emeertid en sutrevision åren av norrandsavdeningens försök med sådd och pantering ett på det hea taget ganska nedsående resutat (TIREN, 1944). Även om man vid denna tid var orienterad om, i viken riktning åtskiiga av orsakerna ti de norrändska skogskuturernas missyckanden vore att söka, så framgick det såedes å andra sidan mycket tydigt, att hea frågan ännu var atför otiräckigt utforskad. Man kunde icke säga sig behärska skogsodingsprobemen vare sig ur vetenskapig eer praktisk synpunkt. Den andra rikstaxeringen genomfördes i norrandsänen åren Härigenom fick man kännedom om det utomordentigt stora behovet av en skogig återuppbyggnad i Norrand. Samtidigt pågick vid statens skogsforskningsinstitut en större undersökning över den naturiga föryngringen på norrändska granskogshyggen. A v undersökningen framgick, att den naturiga återväxten i höjdägena ti mycket stor de måste stödjas av hjäpåtgärder eer ersättas av skogsoding (TIREN, 1945). Fera samverkande orsaker bidroga föjaktigen ti att skänka ny aktuaitet åt skogsodingsfrågorna, denna gång med en underton av djupare avar än förut. Den nu skisserade utveckingen edde ti, att institutets skogsavdening år 1942 påbörjade en serie nya undersökningar över skogsoding. Ti en början ägnades intresset huvudsakigen åt s å d d. Inom kort utvidgades dock försöksserierna, vika nu även omfatta pantering och pantskoeundersökningar, fröfrågor, tids- och ackordsstudier, maskindriftsundersökningar m. m. I denna uppsats skoa emeertid endast såddförsöken beröras.

7 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 7 Det förhåandevis ringa intresse, som enskida forskare ägnat de norrändska skogsodingsprobemen, torde devis förkaras av den i amänhet rådande pessimistiska synen på hea frågan. Devis bidrog vä även den kända omständigheten, att norrandsavdeningen ägnade hea sin kraft åt densamma. Likvä hade mycken erfarenhet småningom samats på oika hå. Band dem som i tryck framagt sina rön synas FERDINAND LINDBERG, AN DERs HOLMGREN och OLOF ENEROTH i främsta rummet böra nämnas. Många andra ha därjämte i ta och skrift mer eer mindre ingående berört hithörande frågor. A v vad som anförts om skogsodingsfrågans äge år 1942 torde ha framgått, att probemet krävde förnyat övervägande ur aa oika synpunkter. En begränsning måste ikvä ti en början ske. De frågor, som framför andra syntes böra beaktas vid de nya undersökningarna, voro föjande: r. Under vika förhåanden ger skogsoding ett bioogiskt tifredsstäande resutat? 2. Vika skogsodingsmetoder ge på oika marktyper det bästa resutatet ur bioogisk såvä som ekonomisk synpunkt? J. Vika möjigheter finnas att förbättra eer förenka de metoder, som tidra sig det största intresset? För att besvara den första frågan måste under en föjd av år systematiska försök med åtminstone några oika metoder utföras på oika marker och i oika ägen. Dessa undersökningar syfta ti att vinna så säker kännedom som möjigt om fakta beträffande skogsodingsförhåandena, så som dessa för närvarande gestata sig. Först sedan fakta äro tiräckigt kända kan det bi ta om att söka förkaringar ti dem. I samma mån som kännedomen om förhåandena vidgas, ökar emeertid behovet av grundäggande forskning på skogsodingens område. Redan nu gör sig detta behov starkt gäande. Den andra frågan kan i begränsad omfattning beysas i samband med den första. Genom att samtidigt tiämpa fera oika skogsodingsmetoder och värdera de uppnådda, omedebara resutaten i förhåande ti den arbetsinsats, som fordrats för deras frambringande, kunna oika metoder jämföras och ur skida synpunkter sinsemean graderas. Metodvaet kan i de enskida faen påverkas av våra förestäningar om vissa orsakssammanhang. Vad som kunnat vinnas genom överväganden av denna art bör dock betraktas som ett tiskott ti undersökningsresutaten. Systematiska försök i avsikt att utreda orsakskedjan ha nämigen endast i ringa utsträckning kunnat förenas med undersökningens måsättning i övrigt. Den tredje frågan rörande möjigheterna att förbättra eer förenka skogsodingsmetodiken undersökes i nära ansutning ti ovan behandade frågor,

8 8 LARS TIREN men i fristående försöksserier. Dessa omfatta hittis tidsstudier av oika detajmoment och utformningar av några viktigare såddmetoder, och ha därifrån ett över ti ackordsstudier och maskindriftsundersökningar. Dessa arbeten komma i en senare pubikation att beröras ur vissa speciea synpunkter. Vi övergå nu ti att närmare avhanda de utförda såddförsöken. Kap. I. Huvuddragen av försöksmetodiken Provytornas anordning Såddförsöken ha utförts genom anäggning av provytor på ur marksynpunkt så jämna hyggesområden som möjigt. Ytorna finnas förtecknade i tab. r. Provytorna ha anordnats som enka bockförsök med upprepningar. Därigenom vinnas föjande i största korthet angivna fördear. Den även inom jämna provytor ofta starkt framträdande oikheten i >>markbördigheh kan i at väsentigt eimineras, så att den icke skadigt inverkar på jämföreser mean oika inom ytan tiämpade metoder. Samtidigt bir det möjigt att utnyttja sådana matematisk-statistiska fördeningsfunktioner, som tiåta oss att rätt bedöma resutaten mot bakgrunden av den tifäiga variationen, även om materiaet endast består av ett fåta observationer. För närmare detajer om fätförsöksmetodikens teori och praktik samt om övriga matematisk-statistiska rutinmetoder hänvisas ti arbeten framförat av FisHER (1932, 1947), KENDALL ( ), MATHER (1943), WEATHERBURN (1947), BONNIER och TEDIN (1940), SNEDECOR (1946), CRAMER (1927, 1949) m. f. Provytorna ha anagts med 5 bock med beteckningarna A-E och inom bocken sumpvis fördeade försöksed. Förbandet har oföränderigt varit 1,5 m:s kvadratförband. Varje såddmetod representeras av 150 såddfäckar. På varje bock kommer såedes 30 fäckar och bockens ängd bir föjaktigen : : B.A BI.B BI.C BI.D B. E t Fig. I. Schematisk skiss över bockförsök med 5 bock. Diagram of a fied experiment. with 5 bocks. B. A B. B B. C B. D B. E t t INVNIYNIIRNIYINIYNINNVIRI Fig. z. Detaj av bockförsök Detais of a bock experiment.

9 SADD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 9 45 m. Deras bredd bestämmes av antaet försöksed, som på oika ytor växar från några få upp ti över tio. Fig. I ger ett schematiskt exempe på panen för ett bockförsök Varje metod, som bir föremå för undersökning, har erhåit en nummerbeteckning (metodnummer) med vaniga, arabiska siffror. Denna beteckning bibehåer metoden at framgent. Beteckningarna framgå av beskrivningen över såddmetoderna på sid. I o. Varje metod eer annat försök, t. ex. med oika sags frö, som förekommer på en viss provyta, utgör ett försöksed. Såsom sådant har den erhåit ett nummer med romerska siffror (försöksedsnummer). Två identiskt ika såddmetoder, som tiämpas på samma provyta, ha föjaktigen samma metodnummer men var sitt försöksedsnummer. En försökspan över en provyta med fem försöksed får föjande utseende. Rad B. A Exempe på försökspan B. B B. C B. D B. E I I v IV I III 2 IV III II v v 3 v II v III II 4 III I I II IV 5 II IV III IV I Inom varje bock förekomma de fem försökseden en gång och representeras därvid av en såddrad med trettio fäckar. Försöksedens utpacering på raderna har skett medest ett av FrsHER angivet förfarande, som garanterar, att paceringen het bir bestämd av sumpen. Att så sker är av största betydese för möjigheten att toka försöksresutaten. Den ovanstående försökspanen kommer att på marken te sig såsom framgår av fig. z. Provytorna ha besåtts antingen med huvudsakigen tafrö eer med huvudsakigen granfrö. I förra faet kaas taen för huvudträdsaget på ytan, i senare faet har granen denna beteckning. För korthetens sku kunna vi använda beteckningarna tayta resp. granyta för de båda sagen av provytor. På varje yta (med några få undantag) har det trädsag, som ej är huvudträdsag, använts i ett eer fera försöksed. På taytor förekommer såedes åtminstone ett försöksed med gran och på granytor åtminstone ett försöksed med ta. såddmetoderna Benämning, metodnummer och beskrivning på de vid såddförsöken hittis använda metoderna anges i föjande sammanstäning.

10 ro LARS TIREN Beskrivning av vid såddförsöken hittis använda metoder I. Rutsådd. (Redskap: pikhacka eer modohacka1, kratta.) Humustäcket avägsnas med hjäp av hackan på en ungefär fyrkantig ruta med 30 a 50 cm sida. Minerajorden bottas och renskrapas från humus samt tipanas och utjämnas så att en sät yta uppstår. Om minerajorden är hård och fast, uckras den i ytan ti omkring 1j 2 a I cm djup med tihjäp av krattan. På marker med humustjockrek över ca ro cm avägsnas markvegetationen och så mycket av humustäcket, att ett svart, vä förmutnat bottenager erhåes i rutan. Denna göres ungefär fyrkantig med 40 a 50 cm sida. Bottnen tipanas och utjämnas. Om bottnen är hård och fast, uckras (uppraspas) den i ytan ti omkring r cm djup. Fröet utsås jämnt över rutan och nedmyas mycket ätt genom att med krattan ombanda fröet och det ytiga jordagret i rutan. Titrampning eer tipattning med handen får icke ske. 2. Strecksådd. (Redskap: modohacka med bad, kratta.) Metodiken är densamma som vid rutsådd, med den skinaden att såddfäcken göres ångs träck: 15 x 6o cm upp ti 25 x roo cm. 3: I Ruttäckssådd. (Redskap: pikhacka eer modohacka med bad.) Sedan humusagret eer en de därav avägsnats såsom vid rutsådd, utsås fröet jämnt fördeat över såddfäcken, varpå såddfäckens yta hårt titrampas. Därpå smuas täckmateria med fingrarna över såddfäcken, så att fröet bir täckt av etthögst r,o cm djupt ager av täckmateriaet. De oika täckmateriaen betecknas med bokstäver omedebart efter resp. nummer. Såunda betecknar: 3: r a ruttäcksådd med myrstack. 3: I b )) )) torvströ. 3: I C )) )) sågspån. 3: I d )) )) dytorv. 3: r e )) )) humus från hygget. 3: I f )) )) mossa och gräs. 3: I g )) )) pinnar o. d. 3: I h )) >) båbärsris. 3: I i )) )) granris. 3: I k )) )) minera jord. Täckmateriaet uppägges före utbärningen atid mitt för och inti ytans ena ångsida. 1 Förkortning av Mo och Domsjö-hacka.

11 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND II J: 2. Strecktäcksådd. (Redskap: modohacka med bad.) Metodiken är densamma som vid ruttäckssådd, med den skinaden att såddfäcken göres ångsträckt: 15 x 6o cm upp ti 25 x roo cm. De oika täckmateriaen betecknas med bokstäver omedebart efter resp. nummer såsom ovan angivits. 4: I. Rutkantsådd. (Redskap: pikhacka eer modohacka med bad, kratta). Såddfäcken upptages såsom vid rutsådd. c Fröet utsås i fäcken ängs med dess kanter inom ett 5 cm brett bäte från kanten räknat. Därefter nedmyas fröet mycket ätt såsom förut beskrivits. 4: 2. Streckkantsådd. (Redskap: modohacka med bad, kratta.) Såddfäcken upptages såsom vid strecksådd. Fröet utsås och myas i ikhet med metod 4: r. 5. Ytsådd. (Redskap: såghacka.) Markvegetationen och humusagrets översta skikt avfås på ungefär fyrkantiga rutor med 30 a 40 cm sida at efter humusagrets tjockek och markvegetationens yvighet. Man bör eftersträva att erhåa ett mörkfärgat, vä förmutnat bottenager i såddfäcken. Fröet utsås jämnt fördeat över detta, varpå såddfäcken titrampas och ett täckjordsager av högst r,o cm tjockek påföres. På marker med mycket tunn humus bottas ofta minerajorden vid denna metod, som då nära iknar ruttäcksådd. 6. Knivsådd. (Redskap: såghacka och kniv.) Såddfäcken upptages såsom vid ytsådd. Dess yta titrampas och på ämpig pats upptages med kniv en eer två skåror, vika genom vrickning med kniven vidgas ti högst r cm bredd. Skårans största djup får ej överstiga 2 cm. I skårorna utsås fröet. Skårorna ämnas öppna. 7 Rispsådd. (Redskap: pikhacka.) Med badet uppsites ett streck av storeken ro a I5 x so a 6o cm. Det är ofta fördeaktigt att först uppsita två paraea ritsar med piken och därefter anita badet. På mark med humustjockek under ca ro cm bör minerajorden framträda i bottnen. Fröet utsås och nedmyas het ätt med handen eer med en pinne. 8. Sådd i omvänd torva. (Redskap: modohacka med bad, kratta.) En torva öshugges och upptages utan söndertrasning ur gropen. Storeken bör vara cm i fyrkant. Torvan skäres om möjigt så djupt ned, att något minerajord medföjer på dess undersida. Går ej detta, ska torvan i varje fa skäras ti sådant djup, att undersidan består av svart, vä förmutnad humus. Torvan vändes och ägges tibaka i gropen med vegetations-

12 IZ LARS TIREN sidan nedåt. Den titrampas eer titryckes så att den vä passar in i gropen utan att bucka sig. Därpå utsås fröet och nedmyas het ätt med krattan. Vid sutat arbete ska såddrutans yta befinna sig i den omgivande markens pan. g. Randsådd. (Redskap: modohacka med bad, pinne.) En torva upphackas med modohacka såsom vid rutsådd, och göres fyrkantig med cm sida. Minerajorden renskrapas och tijämnas. Inti de två mest beskuggade kanterna (den södra och västra) eer, om någon av dessa är oämpig, inti de två bäst ämpade kanterna, ritas med pinnen en 0,5 a I, o cm djup fåra, vari fröet utsås. Fåran myas igen het ätt efter sådden. IO: I Rutsådd med dfupuckring. (Redskap: pikhacka, kratta.) Såddfäcken upptages såsom vid rutsådd men renskrapas icke. Med piken eer badet upphackas minerajorden ti hackbadets djup och ombandas, varefter fäckens yta hårt titrampas, så att den bir sät och jämn. Därpå utsås fröet och nedmyas mycket ätt med krattan. IO: 2. Strecksådd med djupuckring. (Redskap: modohacka med bad, kratta.) Metodiken är densamma som vid rutsådd med djupuckring, med den skinaden att såddfäcken göres ångsträckt: 15 x 6o cm upp ti 25 X roo cm. II: I. Ruttäcksådd med djupuckring. (Redskap: pikhacka eer modohacka med bad.) Såddfäcken upptages såsom vid rutsådd men renskrapas icke. Med piken eer badet upphackas minerajorden ti hackbadets djup, ombandas och tijämnas. Därefter utsås fröet, varefter fäckens yta hårt titrampas och täckmateriaet påföres ti högst I,o cm tjockek. De oika täckmateriaen betecknas med bokstäver omedebart efter resp. nummer såsom förut angivits. II: 2. strecktäcksådd med djupuckring. (Redskap: modohacka med bad.) Metodiken är densamma som vid ruttäcksådd med djupuckring, med den. skinaden att såddfäcken göres ångsträckt: 15 X 6o cm upp ti 25 X 100 cm De oika täckmateriaen betecknas med bokstäver omedebart efter resp. nummer såsom förut angivits. I2: I. Noggrann rutsådd. (Redskap: pikhacka eer modohacka med bad, kratta.) Metodiken är densamma som vid vanig rutsådd, men arbetet göres så noggrant som över huvud taget är möjigt. I2: 2. Noggrann strecksådd. (Redskap: modohacka med bad, kratta.) Metodiken är densamma som vid vanig strecksådd, men arbetet göres så noggrant som över huvud taget är möjigt.

13 SADD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 13 IJ: I. Rutsådd med nedmyning och stark titrampning. (Redskap: pikhacka eer modohacka med bad, kratta.) Metodiken är densamma som vid vanig rutsådd med den skinaden att fäcken titrampas ordentigt efter fröets nedmyning. I]: 2. Strecksådd med nedmyning och stark titrampning. (Redskap: modohacka med bad, kratta.) Metodiken är densamma som vid vanig strecksådd med den skinaden att fäcken titrampas ordentigt efter fröets nedmyning. I4. Kroksådd. (Redskap: såghacka, såddkrok.) Markvegetationen och humusagrets översta skikt avfås med såghackan såsom vid ytsådd. Minerajorden får därvid icke bottas. Om markvegetationen är obetydig och humusagret tunt, behöver såghackning icke utföras. Med såddkroken ristas ett par I-2 cm djupa fåror i fäcken, fårorna tijämnas med krokens ryggsida, fröet utsås och fasttryckes het ätt i bottnen. Minerajorden ska framträda i fårornas botten. IS: I. Rutsådd utan myning. (Redskap: pikhacka eer modohacka med bad.) Metodiken är densamma som vid vanig rutsådd, men fröet nedmyas icke. IS: 2. strecksådd utan myning! (Redskap: modohacka med bad.) Metodiken är densamma som vid vanig strecksådd, men fröet nedmyas icke. I6: I. Mindre noggrann rutsådd. (Redskap: pikhacka eer modohacka, kratta.) Utföres som vanig rutsådd ehuru med ringa omsorg, speciet vid hackning- och myningsarbetet. Antaet utsådda frön bör dock med omsorg håas ika som för övriga metoder. I6: 2. Mindre noggrann strecksådd. (Redskap: modohacka, kratta.) Metodiken är densamma som vid mindre noggrann rutsådd, med den skinaden, att såddfäcken göres ångsträckt såsom vid vanig strecksådd. Om fröet Fröet har inköpts från skogsvårdsstyreser, revir, känganstater och boag. Det utgör såedes vanig bruksvara. I några undantagsfa ha vissa försöksed besåtts med frö från pusbestånd, viket erhåits genom Föreningen för växtföräding av skogsträd och i några fa med särskit separerade fraktioner av vanigt beståndsfrö. Varje använt fröparti har före sådden undersökts på grobarhet, tomfröprocent och tusenkornvikt m. m. De av Russ (1950) upptäckta avvingningsskadorna voro okända vid tiden för försökens anäggning. Fröet har emeertid sannoikt i större eer mindre

14 LARS TIREN omfattning varit behäftat med dyika skador, viket med visshet förkarar en he de av de i ytmateriaet uppträdande ojämnheterna. För närmare detajer om avvingningsskadornas betydese hänvisas ti ovan citerade avhanding. Fröet har i så iten utsträckning som möjigt förfyttats norrut eer söderut, uppåt eer nedåt i förhåande ti kottinsamingspatsen. Vissa förfyttningar ha ikvä icke kunnat undvikas. Deras storek i riktningen norr-söder resp. uppåt eer nedåt från kottinsamingspatsen räknat redovisas i tab. 2. Siffrorna i tabeen ange det anta ytor, för vika huvudträdsagets förfyttning håit sig inom i tabeen angivna gränser. För sammanagt I8 ytor är fröförfyttningen något större än som rekommenderas av LANGLET (1945). Dessa ytor förtecknas nedan. Riktningsuppgifterna avse riktningen från kottinsamingspatsen ti skogsodingspatsen: s. 2, gran: 35 mi norrut, I50 m uppåt s. I2, ta: II )) 6o )) )) s. I5, )) o )) IJO >) s. 24, )) 3,5 >) söderut, I40 )) s. 25, 2 )) 2I5 >) )) S. 26, 9 >) norrut, 2IO >) )) s. 2J, )) 9 >) )) I6o >) >) s. 29, >) 3,5 )) söderut, IJO )) s. 35, )) 4,5 >) norrut, I40 )) s. 36, 4,5 )) )) I40 )) S. 44, gran: 8 >) 260 )) )) S. 48, ta: 4,5 )) )) IJ5 )) )) s. 49, 30 )) söderut, 45 )) >) s, 57, o >) )) I 50 )) s. 6o, )) I )) norrut, I20 )) )) s. 6I, )) 3,5 >) )) I20 )) )) s. 62, II )) 3IO >) s. JI, )) 4,5 >) )) I20 >) Sammanstäningen visar, att en viss överskjutande förfyttning ti högre höjd över havet icke kunnat undvikas. På endast två ytor har förfyttningen i nord-sydig riktning överskridit ämpighetsgränsen. Vid såddförsöken är det givetvis av vikt, att varje såddfäck på en viss yta bir besådd med åtminstone i huvudsak ika många frön. För att utan oskäig tidsutdräkt tigodose denna fordran har utsädet ti varje enskid såddfäck i

15 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND fät utmätts med ett frömått av konstant storek. Antaet frön per mått har i förväg på rummet bestämts för varje använt fröparti. Den frömängd, som såunda utsås per fäck av en viss frösort, är icke exakt konstant, utan varierar kring ett medevärde. För rg oika fröpartier med ro mått ur varje parti bestämdes spridningen, räknad från de oika partiernas individuea medeta, ti i medeta3,z frön per mått. För medetaet per fäck utsådda frön inom ett bock med 30 fäckar uppgår medefeet såedes endast ti 3,zj(30 = o,ss frön per fäck, ett fe av storeken omkring r %. r s Tidtagning Arbetet på provytorna har utförts av fem man (i rege oika arbetare på oika ytor), vika tideats var sitt bock.»arbetare)> och )>bocb ha såedes koppats och deras effekter kunna icke skijas från varandra. Detta har skett av rent praktiska skä. Arbetarna ha aa i ett givet ögonbick startat med en viss såddmetod. De som först hunnit utföra sina 30 fäckar ha omedebart gått över ti dem, som icke ha sina färdiga och där fortsatt arbetet. Detta har atså fortgått oavbrutet från starten ti dess att en metod är färdig på ytan. Tiden härför har observerats. Denna innehåer såedes endast vad man kan kaa effektiv arbetstid. Arbetet har i amänhet uppdeats på oika moment, så ångt detta varit möjigt och ämpigt. Såunda har t. ex. hackningsarbetet först utförts i ett moment och särskid tid antecknats för detta. Därefter har sådden utförts såsom ett andra moment med särskid tidtagning. I vissa fa har övertäckning av såddfäckarna med täckmateria utgjort ett tredje moment. Som föjd av denna anordning kan arbetsaget ha övergått en yta två eer tre gånger. Eftersom en arbetare i praktiken ofta kan sköta både hackningen och sådden, är det nödvändigt att äga kännedom om gångtiden för att i s<'.dana fa kunna avägsna den överskjutande gångtiden från den sammanagda tiden för hackning och sådd enigt observationerna. Särskida iakttageser över gångtiden ha därför utförts på ett stort anta ytor på oika marktyper. I några fa har arbetet dessutom på en he yta organiserats såsom enmansarbete, d. v. s. så att arbetaren i ett sammanhang utfört både hackning och sådd. Vid dessa försök har omsorgen om metodernas ändamåseniga utförande givetvis tidragit sig huvudintresset. Vissa försökstekniska synpunkter ha också måst tigodoses. Härigenom bir tidsåtgången för en viss arbetspresta.tion i amänhet ängre än faet skue vara vid arbete i praktisk drift. Dessa förhåanden torde ikvä inverka mindre än det faktum, att arbetsfoket praktiskt taget atid varit ovant vid skogsoding och ofta adrig tidigare detagit i sådant arbete. Detta har naturigtvis menigt inverkat både på arbets-

16 r6 LARS TIREN resutatets kvantitet och kvaitet. De uppmätta tiderna böra därför uppfattas som maximatider, vika under mera normaa förhåanden avsevärt kunna underskridas. Uppskattning av arbetssvårigheten Uppskattning av arbetssvårigheten har för varje provyta skett genom en regebunden cirkeytetaxering. Av taxeringen framgå föjande uppgifter. r. Anta grenar av minst r cm grovek och so cm ängd. Cirkeytans radie 0,5 m. 2. Anta toppar, vrak, ump, vindfäen m. m. med en största diameter av 7,5 cm eer mera, som ti någon de faa inom en cirkeyta med radien 0,5 m. 3 Förekomst av särskit besvärande markvegetation. Cirkeytans radie 0,5 m. 4 Förekomst av sy- och ungskog, vars diameter p. b. ro cm från marken är r,o-2,9 cm. Cirkeytans radie r,o m. s. Anta träd och stubbar, som på ett avstånd av ro cm från marken håa minst 3 cm i diameter p. b. Rotstående träd och hårda stubbar ha bokförts var för sig i dimensionskasserna 3,o-9,9 och ro, o-cm. Murkna stubbar ha ei räknats. Cirkeytans radie 4,o m. 6. Förekomst av sten, med en största diameter av minst ro cm. I centrum av varje provyta undersöktes stenförekomsten med ett smat ståspett. Påträffade stenar uppgrävdes och mättes då så erfordrades. 7 Humustj ockek. Inti centrum av varje provyta mättes humusagrets tjockek. Lös förna och evande markvegetation medräknades icke. I tab. 2 avgivna genomsnittssiffror ha föjande betydese: Ko. r s. Ko. r6-r7. Ko. r8-2r. Ko. 22-2S. Ko. 26. Ko. 27. Ko. 28. Grenar= anta grenar per cirkeyta med 0,5 m radie. Sy = anta rotstående sy resp. färska stubbar per cirkeyta med r,o m radie. Träd och stubbar= anta per cirkeyta med 4,o m radie. stenar= procent av totaa antaet cirkeytor, på vika sten påträffats. Därjämte anges stenens minimi- och maximidiameter samt medeta. Humus= humusens medetjockek i cm. Toppar, m. m. =Antaet av cirkeytan berörda toppar, vrak, ump, vindfäen m. m. i medeta per cirkeyta med radien 0,5m. Besvärande vegetation = procent cirkeytor, där sådan vegetation angivits förekomma jämte de huvudsakiga växtarterna. Taxeringen av arbetssvårigheten på här angivet sätt ider av

17 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 17 en de svagheter, som först småningom uppmärksammats. För att bevara enhetigheten har förfarandet ikvä bibehåits oförändrat. Revisioner Provytorna reviderades hösten samma år de anades. Detta revisionstifäe benämnes i fortsättningen första hösten. Därefter reviderades ytorna andra hösten, tre d j e hösten och femte hösten. Om några av de tidigaste ytorna undantagas räknades vid revisionen första hösten antaet evande och döda pantor i varje såddfäck Detta skedde även vid aa senare revisioner, då emeertid dessutom ängden av den ängsta evande pantan i varje såddfäck uppmättes. Vid varje revision avägsnades de döda pantorna ur såddfäckarna och bokfördes därvid i föjande grupper: r. Pantor dödade genom uppfrysning. 2. >> >> på rot. a) av svampangrepp. b) >> insektsangrepp. c) på okänt sätt. Ur såddfäckarna avägsnades även aa pantor tihörande annat trädsag än det inom visst försöksed använda. stubbskott och sjävsådd ha även vid behov avägsnats på området mean såddfäckarna. Tikomna pantor i såddfäckarna ha observerats och bokförts särskit med fördening på ettåriga och ädre. Vegetationstypindening Vegetationstyperna ha bedömts enigt föjande för skogsavdeningens föryngringsundersökningar upprättade schema (jfr även ARNBORG, 194S och MALMSTRÖM, 1948). L Risserien I. Skarp avtyp. 2. Lavtyp. 3 Moss-avtyp. 4 Torr ristyp., s. Frisk ristyp. 6. Fuktig ristyp. 7 Våt ristyp. II. Lågört-risserien 4 Torr ågört-ristyp. s. Frisk ågört-ristyp. 6. Fuktig ågört-ristyp. 7 Våt ågört-ristyp. 2 M edde. Från Statens skogsforskningsinstitut. Band 4I: 7.

18 18 LARS TIREN III. Högört-ristyp 4 Torr högört-ristyp 5. Frisk högört-ristyp 6. Fuktig högört-ristyp 7 Våt högört-ristyp. IV. Lågörtserien 5 Frisk ågörttyp 6. Fuktig ågörttyp 7 Våt ågörttyp. V. Högörtserien 5. Frisk högört-typ 6. Fuktig högörttyp 7 Våt högörttyp. I tab. 2, ko. 6 och ejest betecknas vegetationstyperna med siffror enigt ovanstående uppstäning, såedes exempevis: Frisk ristyp = I: 5, fuktig ågört-ristyp = II: 6. Geoogiskt underag Föjande beskrivningsschema har använts. I. starkt sorterade minera j ordarter I. Bockjord, kornstorek > 200 mm 2. Stenjord, >> mm 3 Grus, )) 20-2 )) 4 Sand, )) 2-0,2 )) s. Mo, )) o,z-o,oz )) 6. Mjäa, )) o,oz-o,ooz 7 Lera, )) < o,ooz mm II. Svagt sorterade minera j ordarter 2. Ytstenig morän 3 Ytgrusig >> mm III. Osorterade minera j ordarter (moräner) 3 Grusig morän 4 Sandig >> 5. Moig >> 6. Mjäig >> 7 Lerig >> 8. Moränera I tab. 2, ko. 5 och ejest användas sifferbeteckningar enigt ovanstående uppstäning, såedes t. ex. moig morän= III: 5

19 SADD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND r g Jordmånstyp För beskrivning av jordmånstypen (markprofitypen) har föjande schema använts. I. J ordmåner med urakningsskikt (bek j ord) ]. Järnpodso ]H. Järn humuspodso H. Humuspodso PB. Podsoerad brunjord. Undertyper ti ovanstående. a= med nedåt tydigt avgränsad bekjord b =med nedåt otydigt avgränsad bekjord c =med knappt märkbar bekjord d= med mubandad bekjord e =med destruerad bekjord. II. J ordmån er som sakna bek j ordsskikt B. Brunjord BL. Brunjordsiknande jordmån L. Lerjordmån S. Sumpjordmån. Järnhumuspodsoens a- och b-typer motsvara närmast O. TAMMS järnhumuspodso av panmarkstyp resp. suttningstyp. Humuspodsoens a- och b typer motsvara närmast samme författares humuspodso med stark resp. svag anrikning. I tab. 2, ko. 13 angives profityper med i ovanstående sammanstäning angivna bokstavsförkortningar. Proportionaitet mean anta utsådda grobara frön och anta pantor första hösten Som förut nämnts har ett frömått med konstant storek använts vid sådden. Varje såddfäck, som besås med r frömått, bir såedes besådd med ett anta frön, som varierar i omvänd proportion ti utsädets tusenkornvoym. Det skue vara ti stor ättnad vid vissa dear av bearbetningen, om den såunda varierande utsädesmängden kunde återföras ti någon för aa oika utsäden och provytor gemensam grundstorek Om detta ska vara faet, måste tydigen först och främst fordras, att direkt proportionaitet råder mean antaet per fäck utsådda, grobara frön och antaet härav första hösten uppkomna pantor.

20 20 LARS TIREN För att skaffa materia ti ett avgörande av denna fråga har på ett anta oika ytor varierande frömängder per fäck prövats vid sidan av varandra inom en och samma såddmetod. Utsädesmängden varierades mean gränserna 1 / 2 och 4 mått per såddfäck Med kännedom om antaet frön per mått och grobarhetsprocenten kan antaet per fäck utsådda, grobara frön bestämmas och jämföras med antaet uppkomna pantor. Anta pantor per fäck Numbe!"' of' seedings pe!"' seed patch % o 140 o o o ~ ~ o w ~ oo oo a m ~ B B ~ Grobara frön, % Germinat;e seeds,% Fig. ::;. Sambandet mean anta pantor per fäck vid första revisionen och anta utsådda grobara frön. earreation between number of Seedings per seed-patch in the first antumn and number of germinative grains seeded. Efter omräkning ti medeta i en gemensam skaa erhåes den i fig. 3 återgivna biden, där den hedragna injen anger det samband som skue uppstå, om proportionaiteten vore exakt. Som naturigt är förekomma avvikeser från det teoretiska sambandet. Materiaets punkter utjämnas emeertid mycket tifredsstäande av proportionaitetsinjen, som därför kan anses återge genomsnittstendensen utan betydesefua systematiska fe. Man kan atså påstå, att ett visst år och på en viss ståndort

21 41: 7 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 2I antaet pantor första hösten är direkt pro portioneit mot antaet utsådda grobara frön. På grundva av det ovan anförda har därför undersökningsmateriaet för aa revisioner omräknats så, att pantantaen motsvara ett utsäde av so grobara frön per såddfäck Omräkningen kan icke omfatta även nofäckspro centerna, emedan dessa icke äro proportionea mot pantantaet. De kunna emeertid, om så skue erfordras, på annat sätt återföras ti ett utsäde av so grobara frön. Det torde vidare observeras, att pan t an taets a v tagande med tiden ej ämpigen kan studeras med utgångspunkt från de ti ett utsäde av so grobara frön reducerade pantantaen, emedan den reativa avgången av pantor kan tänkas i någon mån bero på det absouta pantantaet (jfr kap. III).. Kap. II. Amän översikt och diskussion av v1ssa såddresutat Det synes fördeaktigt att som en inedning ti de föjande kapiten ämna en mycket kortfattad översikt över en de av de uppnådda försöksresutaten. För ändamået använda vi endast enka gruppmedeta, i rege utan hänsyn ti gruppernas oikartade sammansättning av t. ex. årgångar och åder m. m. Först i senare kapite komma vi in på de ganska omfattande probem, som uppstå vid försöken att renoda materiaet. Översikten vinner i intresse, om vi dea upp provytorna i en grupp, som givit bättre resutat och en annan som givit sämre. Vi ta därvid endast de ytor i betraktande, för vika det finns minst två revisioner, men medräkna icke första höstens revision, och vidare begränsa vi oss ti endast rutsådd, som finns på aa provytor. Vi utgå från nedan angivna anta pantor per fäck och per so grobara frön, som minst böra finnas för att sådden ska räknas ti den bättre gruppen. Obränd mark Bränd >> Ta 6 s Gran s 4 Siffrorna motsvara ej någon bestämd anspråksnivå av den art, som kommer att beröras i kap. IV, utan äro godtyckigt vada, ehuru dock med någon edning av de bedömda spridningarna. Noggranna beräkningar komma att göras i ett senare kapite. Ett närmare studium av tab. 3, där uppdeningen i de två grupperna företagits, eder ti föjande i korthet sammanfattade sutsatser. Läsaren göres uppmärksam på, att sutsatserna dras av ett

22 22 LARS TIREN inhomog.ent materia, sammansatt av oika årgångar och ytor av oika åder m. m. I. Vi finna, att rutsådderna på frisk ristyp ti övervägande de höra ti den bättre gruppen inom aa företrädda höjdägen och både på bränd och obränd mark. Inom den bättre gruppen finnes i amänhet ett rätt betydande medeanta pantor per fäck. Även inom >>Övriga marktypen>, som mest omfatta fuktiga och örtrika marker, är pantantaet icke säan ganska stort. 2. I fråga om höjdägets infytande på såddresutatet får man av tabeen det intrycket, att vissa svårigheter börja göra sig gäande på obränd mark ovan soo-metersnivån. På brända hyggen framträder denna tendens svagare eer, som för ta, icke as. 3 En viss skinad mean ta och gran på obränd mark framträder mycket tydigt. Taen visar såunda i amänhet större pantanta per fäck än granen. På bränd mark är skinaden däremot obetydig. Det sagda gäer sådder, som övervintrat minst en gång. I kap. III kommer att visas, att någon skinad mean ta och gran första hösten knappast med säkerhet kan faststäas. Detta innebär atså att pan ta v gången hos ta och gran är oika stark (jfr kap. III). Vidare finner man, att 23 % av granytorna på frisk ristyp fait i den sämre kassen, men endast II % av taytorna. Det anses att taen är mera tacksam att arbeta med vid sådd än granen, viken uppfattning såedes bestyrkes av detta materia. 4 Skinaden mean obränd och bränd mark yttrar sig icke på väntat sätt i antaet pantor per fäck. Tvärtom är pantantaet hågot högre på obrända än på brända hyggen av frisk ristyp. För ta i den bättre kassen få vi på obränd mark i medeta 15,5 och på bränd mark 12,3 pantor per fäck. För gran äro motsvarande siffror II, r resp. 10,3. Siffrorna ifråga böra emeertid tas med viss försiktighet, emedan både för ta och gran den brända marken representeras av genomsnittigt ädre ytor än de obrända. - Däremot utfaer fördeningen på den bättre och den sämre kassen het i väntad riktning. Av taytorna på obränd frisk ristyp ha såunda 14% fait i den sämre kassen, medan på bränd mark av samma sag endast 4 % fait i denna kass. I fråga. om gransådderna äro motsvarande siffror 29 %resp. 8 % Hyggesbränningens fördeaktiga inverkan på såddresutatet framträder såedes tydigt. Det är intressant att observera reationerna mean dessa jämte de förut nämnda procentsiffrorna. Vi hade för ta II men för gran 23 % sämre ytor, d. v. s. ungefär dubbet så många. Samma proportion mean ta och gran återkommer för vardera obränd och bränd mark, där procenttaen äro 14 och 29 %, resp. 4 och 8 %- Förhåandet mean procenttaen dåiga ytor på obränd och på bränd mark är vidare för taen 3,5 och för granen 3,6, d. v. s. praktiskt taget ika. Denna överensstämmese kan uppfattas som ett visst

23 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 23 stöd för misstanken att en signifikativ skinad förefinnes mean de båda trädsagen och de båda markbehandingsmetoderna. s. Materiaet inom >>övriga marktypen är mycket sparsamt. Vad taen beträffar synes emeertid även fuktiga ris- och ågörttyper både med och utan bränning ha givit gott såddresutat. De enda två dåiga ytorna i höjdäget m äro beägna på starkt kakpåverkade, gräsrika örttyper. Ä ven de tre dåiga granytorna i samma höjdäge äro beägna på samma eer iknande marktyper. Den dåiga granytan i höjdäget m igger på en mycket svag, fuktig ristyp. På den obrända marken ha för gran 4 av de 9 ytorna eer 4S % hänförts ti den sämre kassen. För ta är motsvarande procentta 22. Siffrorna äro högre än för den friska ristypen, där de voro 29 resp. I4 %, men de förhåa sig i båda faen ungefär som 2 ti r. 6. Av det nu diskuterade sammandraget kunna av skä, som tidigare antytts, varken detajerade eer definitiva sutsatser dras. Det förefaer emeertid som om resutaten skue motivera en viss optimism ifråga om möjigheterna för skogsfrösådd i Norrand såtivida åtminstone, att i medeta ett tiräckigt pantanta i amänhet kan åvägabringas utan atför stora svårigheter. Det återstår emeertid att mera i detaj specificera de uppnådda resutaten och att ange de mått och steg, som erfordras för att under vissa angivna förhåanden uppnå ett visst på förhand bestämt resutat. Vi övergå nu ti att närmare betrakta såddresutatet första hösten i oika höjdägen och under oika anäggningsår. Avsikten är därvid tis vidare endast att undersöka, om höjdäge och anäggningsår spea någon märkbar ro för pantresutatet och om något samspe mean höjdäge och årsmån kan spåras. Det är nu ti nackde, att materiaet icke är ens närmesevis ortogonat. De praktiska svårigheterna att varje år anägga ika många provytor i vardera av tre eer fyra höjdägen ha emeertid varit atför stora för att kunna bemästras. De uppstäda frågorna kunna därför endast ofuständigt beysas. Redan av tab. 3 syntes framgå, att höjdäget inverkat förvånansvärt itet på pantantaet åtminstone i ägen under soo m. Om höjdägets infytande på första höstens pantanta (beräknat på so grobara frön) undersökes inom enskida anäggningsår, framträder icke heer någon kar, signifikativ effekt. Materiaet eder därför preiminärt ti sutsatsen, att pantantaet första hösten mindre än väntat påverkas av höjdäget. Genom hänsynstagande även ti strecksådd skoa vi emeertid i nästa kapite finna rätt goda skä för uppfattningen, att pantantaet första hösten på obränd mark i amänhet ikvä är ägre ovanför 400 m än nedanför såvä för ta som för gran. Gränsen är dock naturigtvis icke skarpt markerad. Variansanayser inom de skida höjdägena 2-300, och 400- m visa för ta endast i ett fa en signifikativ effekt av anäggningsår, och för gran ikaedes i ett fa. Båda faen inträffa för obränd mark i höjdäget 400

24 24 LARS TIREN m och däröver. Fera varianskvoter (F-värden) ge emeertid rätt åga sannoikheter (P) och man får därför intrycket, att årsmånen i sjäva verket spear en mycket viktig ro för pantresutatet. Detta intrycks riktighet kan bekräftas genom sammansättning av de enskida sannoikheterna ti ett x2 -värde (FisHER, I932). Detta bir för ta och gran samt bränd och obränd mark tisammans = 32,35* med antaet frihetsgrader v = I8. P igger i närheten av o,o2 och vi kunna häri med rätt stor säkerhet se ett tecken på årsmånens betydese för första höstens pantresutat. Av materiaets detajsiffror framgår, att årseffekten främst yttrat sig i ett nästan genomgående svagt resutat år I948 och devis I949 samt ett ofta mycket gott resutat år I946. Båda effekterna framträda bäst i höjdäget ovan 400 m. Häri torde man kunna se ett tecken på, att ett visst samspe faktiskt förefinnes mean höjdäge och årsmån. Det förefaer ju också naturigt, att årsmånen ska spea den största roen i de kimatiskt minst gynnade ägena. Som exempe på årseffektens storek i höjdäget över 400 m kunna föjande siffror för rutsådd ta och gran (50 grobara frön) på obränd mark vid första höstens revision vara av intresse. Tab. A. Resutatet av rutsådd på obränd mark i höjdägen ovan 400 m The resut of patch-sowing on unburned areas 400 m or more above sea eve År Anta ytor 'Pantor per fäck' Anta ytor 'Pantor per fäck Y ear Nr. of pots Pants per patch Nr. of pots Pants per patch Ta Gran Pin e Spruce I943 I I6,97 2 I5,o8 I944 I 7,22 I 6.zr I ,95 2 6,8o I I,47 7 I9,3o I947 I 9,6r - - I ,24 2 6,10 I ,40 2 S,r 8 Siffrorna i tabeen visa, att ta och gran i stort sett reagerat i samma riktning för oika årsmån. Konkordanskoefficienten är i sjäva verket så hög som W = 0,95. Det är visserigen sant att ta och gran devis förekomma på samma provytor, men detta torde ej kunna förkara den goda överensstämmesen. Om så vore skue det betyda, att vissa år aa ytor agts på ättföryngrad mark, andra år på svårföryngrad. Resutatet kan ej heer förkaras endast genom oika frekvens av skador på fröet vid avvingningen. Ehuru både ytvaet och framför at avvingningsskadorna säkert spea en stor ro för pantresutatet, torde vi i sjäva verket vara rätt vä berättigade att toka den ikartade variationen hos ta och gran i tab. A såsom i huvudsak förorsakad av årsmånens växingar.

25 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND z s Trots den i amänhet goda överensstämmesen mean ta och gran framgår ikvä av tab. A att vissa skinader i reaktionssätt mean trädsagen ändå möjigen kunna finnas. Såunda visar sig t. ex. granen ha givit fer pantor än taen de båda åren 1948 och 1949, medan motsatsen är faet aa övriga år. Orsaken ti detta förhåande har icke med säkerhet kunnat utforskas. Hos en de oika såddmetoder framträda iknande egendomigheter. BL a. bruka täcksåddmetoderna vanigen ge avsevärt bättre resutat än rut- och strecksådd, medan >>mindre noggrann sådd>> brukar ge sämre. Åtminstone år 1948 var emeertid förhåandet het omvänt. Det är såunda mycket sannoikt, att en de samspeseffekter finnas, ej endast mean höjdäge och årsmån, utan även mean trädsag och årsmån samt såddmetod och årsmån. En ingående redovisning av dessa samspeseffekter kan emeertid som förut nämnts icke åstadkommas. De äro ikvä obetydiga i jämförese med de uppträdande enkeeffekterna speciet av höjdäge och årsmån. Ti dessa kommer i fortsättningen vederbörig hänsyn att tagas på sådant sätt, att vi icke riskera en överskattning av såddresutatet på grund av att vissa svaga samspe försummas. Bearbetning av gängse meteoroogiskt materia i avsikt att utröna vika faktorer, som äro av särskid betydese för skogsodingsresutatet, har i detta sammanhang ansetts föra för ångt och synes f. ö. på grund av de ofta rätt svaga sambanden ej ha stor utsikt att eda ti framgång. Ett fördjupat studium av kimatfaktorerna med hjäp av modern instrumentutrustning torde däremot avsevärt kunna bidraga att karägga eer beysa många teoretiskt och praktiskt viktiga skogsodingsfrågor. Sannoikt kunna b. a. de ovan anmärkta egendomiga årsmånsverkningarna och samspeseffekterna endast på detta sätt vinna en tifredsstäande förkaring. Denna de av översikten eder ti en uppfattning, som i korthet kan uttryckas på föjande sätt. r. Höjdäget har endast obetydigt påverkat pantantaet första hösten, med undantag för ägen ovanför ungefär 400 m. ö. h., där pantantaet på obränd mark visar en viss tendens att minska. z. Anäggningsåret, d. v. s. årsmånen, spear en betydande ro för pantantaet och särskit är detta faet i höjdägen ovan 400 m. ö. h. 3 Ta och gran reagera i stort sett ika för oika årsmån. Man har dock anedning misstänka, att vissa dåiga år taen missgynnas mera än granen. 4 Årsmånen har inverkat på aa såddmetoder, men synes åtminstone på vissa okaer ha inverkat mer på en de metoder än på andra.

26 26 LARS TIREN 4I: 7 Kap. III. Pantprocenten och pantavgången En de termer, som ha avseende på barrträdsfröets groning, användas någon gång i ta och skrift på sådant sätt, att deras exakta innebörd icke framträder fut kart. Det torde därför vara ämpigt att precisera, vad som i denna uppsats avses med vissa av de ifrågavarande uttrycken. Groningsprocenten ( = grobarheten) är antaet efter viss bestämd tid (i detta fa 30 dygn) grodda frön av roo st. ti groning agda, rensade frön. Groningsprocenten undersökes i Jacobsens apparat enigt principer, som närmare anges av Russ (rg5r). Ti groningsprocenten anknyter sig ett synnerigen stort vetenskapigt och praktiskt intresse. För att den på rätt sätt ska fya sin uppgift, är det av största vikt, att den atid bestämmes under så vitt möjigt enahanda betingeser. Livsprocenten är antaet evande frön av roo st. frön. Termen har använts av WIBECK (rgz6-27). Den motsvarar summan av vid en groningsanays funna grodda frön, friska men ej grodda frön samt abnorma groddar. Livsprocenten bir därvid i viss mån osäkert bestämd, emedan man i rege ej kan säkert veta, om aa efter en viss tid ruttna eer skenbart tomma frön voro döda vid anaysens påbörjande. Amänna markgroningsprocenten är antaet i fät grodda frön av roo st. utsådda frön. Termen är WIBECKS (rgz6-27). Den amänna markgroningsprocenten påverkas som ätt inses band annat av groningsprocenten och fät betingeserna. Speciea markgroningsprocenten är antaet i fät grodda frön av roo st. utsådda, evande frön. Även denna term är WIBECKS. Den speciea markgroningsprocenten påverkas, iksom den amänna, både av fröets konstitution och av fätbetingeserna. Pantprocenten betyder i denna uppsats antaet i fät uppkomna normaa groddpantor av roo st. utsådda, enigt bestämning i Jacobsens apparat grobara, frön. Groningstiden i apparaten har därvid varit 30 dygn. Pantprocenten har de fördearna framför den speciea markgroningsprocenten, att den osäkra bestämningen av antaet evande frön undvikes och att den i praktiken är ättare att faststäa. För våra ändamå bör därför pantprocenten föredragas. Det kan i vissa fa inträffa, att pantprocenten bir större än groningsprocenten. Detta beror på den av WIBECK (rgr6-r7) närmare undersökta eftergroningen. Förhåandet minskar emeertid icke pantprocentens användbarhet för sitt här avsedda ändamå.- Om vi bortse från eftergroningen, som dock för vissa provenienser är en mycket påtagig reaitet, beror pantprocenten endast av fätbetingeserna. En hundrade av pantprocenten kaas i det föjande pantkvoten och betecknas med p, så att vi föjaktigen ha pantprocenten = roo pantkvoten = roo p.

27 SADD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 27 För att bedöma en sådds sannoika utvecking och egenskaper fram ti den tid, då den kan anses säkerstäd, erfordras först och främst kännedom om pantprocenten under oika förhåanden samt om antaet efter viss tid kvarevande pantor. Vidare måste man känna pantfördeningen och dess förändringar med tiden samt sutigen pantornas tiväxtförmåga. Behandingen av sistnämnda fråga framskjutes ti en senare pubikation. I de föjande kapiten skoa vi däremot närmare undersöka de övriga faktorerna, och börja därvid med pantprocenten. Pantprocenten Den närmast föjande utredningen har begränsats ti de båda metoderna tutsådd och strecksådd, vika finnas på nästan aa provytor. Vidare undersökes ti en början endast frisk skogsmark. Vi stäa som vår uppgift att finna ett närmevärde på den pantprocent, d. v. s. det anta normaa groddpantor per roo grobara frön, som vi kunna vänta oss erhåa vid rutsådd och strecksådd under en föjd av år i vissa bestämda norrändska höjdägen, des på obränd, frisk mark, des på bränd, frisk mark och vid sådd, des av tafrö, des av granfrö. Materiaet sammanfördes vid bearbetningen i två grupper, vika hade avseende den ena på tafrösådd, den andra på granfrösådd. Vardera gruppen uppdeades därefter på de båda marksagen obränd mark och bränd mark. Båda dessa undergrupper omfattade som nämnts endast frisk mark, d. v. s. vegetationstyperna I: 5 och II: 5 enigt schemat på sid. 17. Några få observationer från de torrare typerna I: 4 och II:4 förekomma dock. De ansågos ej behöva frånskijas, då resutatet på dessa ytor var ungefär detsamma som på de övriga. De i materiaet sparsamt förekommande fuktiga marktyperna utesötos. Därefter uppdeades vardera av nyssnämnda undergrupper av första ordningen på höjdägena , och 400- m ö. h., varigenom atså undergrupper av andra ordningen bidades. Inom var och en av dessa andra ordningens undergrupper fördeades materiaet på anäggningsår, varigenom såedes undergrupper av tredje ordningen uppstodo. Det har förut anmärkts, att icke ika många provytor kunnat anäggas varje år. Inom de oika anäggningsåren kommer det därför att faa ett rätt varierande anta observerade pantprocenter. Vi ha såunda t. ex. för gruppen >>gran, obränt, 400- m ö. h.>> föjande anta observationer för rutsådd: Anäggningsår S:a Anta observationer r 2 7 o 2 2 r6 I ett vanigt medeta av aa r6 observationerna väger föjaktigen året 1946 avsevärt tyngre än vart och ett av de övriga. Om nu 1946 vore ett ovan-

28 28 LARS TIREN igt gynnsamt eer ovanigt dåigt skogsodingsår, skue medetaet därigenom komma att påverkas på ett sätt, som icke överensstämmer med våra önskningar. Ett bättre medevärde för perioden kan emeertid erhåas genom att först beräkna medeta för varje enskit år (utom 1947, som saknar observationer) och därefter ta medetaet av de 6 oika årens medevärden. Härigenom komma de oika årsmedetaen att timätas samma vikt, trots att de grunda sig på oika anta observationer. Den osäkerhet i det sutiga medetaet, som förorsakas härav, kan emeertid icke avägsnas genom något vägningsförfarande. Endast ett fuständigare materia hade kunnat ämna ett tiföritigare sutresutat. Detta är naturigtvis faet även då ett år under perioden saknar observationer. För att beysa beräkningssättets inverkan kan nämnas, att medetaet av de 16 observationerna för >>Gran, obränt, 400- m ö. h.>> är 26,7 pantor per 100 grobara frön, medan medetaet av de 6 årens medevärden är 20,6 pantor. Skinaden uppgår ti nära 30 % av det sistnämnda medevärdet och den förorsakas därav, att 1946 var ett mycket gynnsamt skogsodingsår i större deen av Norrand. Genom att på sätt ovan angivits beräkna årsmedeta och ur dem framstäa periodmedeta (period med uckor i vissa fa) har tab. 4 beräknats. Tabeen ger en sammanfattning av undersökningarna över pantprocenten. Vi skoa nu närmare granska de uppträdande siffrorna. Metoderna Vi finna av tab. 4, att rutsådd och strecksådd icke nämnvärt skija sig från varandra i fråga om pantprocenten. De förekommande differenserna gå än i positiv, än i negativ riktning och kunna icke utnyttjas som bevis för den ena metodens överägsenhet över den andra. Ej ens den stora skinaden i gruppen»gran, bränd mark, m ö. h.>> får anses tyda på överägsenhet för rutsådd, des emedan materiaet (5 observationer) är mycket itet, des emedan siffran för rutsådd grundar sig på andra årgångar än siffran för strecksådd. Det torde därför vara ämpigt att överat sammanså pantprocenterna för de båda metoderna ti ett gemensamt medeta. Vi komma att närmare undersöka eventuea skijaktigheter mean rutsådd och strecksådd i en senare pubikation. Höjdägena Av tab 4 synes vidare framgå, att de i tabeen rubricerade höjdägena givit ungefär samma pantprocent för ta på bränd mark iksom även för gran på bränd mark. I koumnen >>Medeta» har därför pantprocenten i de två

29 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 29 undre höjdägena först sammansagits ti ett gemensamt medeta (för ta t. ex. = 31,6). Skinaden mean pantprocenterna i höjdägena och 400- m är även den tämigen obetydig och i varje fa fuständigt insignifikativ. Ti sist har såedes pantprocenterna för samtiga höjdägen hopsagits ti ett gemensamt medeta för ta på bränd mark och ett för gran på bränd mark. Även dessa båda medevärden äro mycket ika och intet torde därför hindra oss att för a bränd mark oavsett trädsaget räkna med pantprocenten 34, z eer avrundat 34 Vad beträffar den o brända marken äro pantprocenterna mera ojämna. Ti en början betrakta vi de båda undre höjdägena. Här framträder det mycket egendomiga förhåandet, att pantprocenten är högre både för ta och för gran i höjdäget m än i höjdäget m. Någon förkaring härti kan för närvarande icke ges. skinaden är emeertid signifikativ. signifikansen kan undersökas på föjande sätt, som visserigen endast är approximativt riktigt, men ikvä torde ge en tiräckigt god uppfattning om äget. Differenser mean höjdägena beräknas på föjande sätt. Man subtraherar t. ex. pantprocenten för rutsådd ta år 1943 i höjdäget m från pantprocenten för rutsådd ta år 1943 i höjdäget m. Man beräknar aa sådana differenser för rutsådd och strecksådd ta. Enigt kända reger (FisHER, 1932) kan nu värdet t beräknas. Det bir t = 3,53* för v = 6, som ger P= o,oz-o,or och därmed atså tämigen hög signifikans. Det finnes säkerigen många möjigheter ti förkaring av detta a priori rätt märkvärdiga resutat, men eftersom ingenting för tifäet kan bevisas, måste vi tis vidare nöja oss endast med det faktiska resutatet. Detta är föjande: På obränd mark är pantprocenten i avrundade ta för ta i höjdäget m R::! 30, i höjdäget m R::! 45 Beträffande granen är differensen mean höjdägena i fråga insignifikativ. Vi annotera emeertid att samma tendens som hos taen uppträder hos strecksådd gran men ej hos rutsådd gran. Sistnämnda förhåande tyder på,. att den i vissa fa högre pantprocenten i höjdäget m beror på omständigheter, som ej ha med höjdäget att göra. För ikformighetens sku bibehåa vi ikvä tis vidare i tabeen skida värden för de båda höjdägenas pantprocenter och finna föjaktigen i höjdäget m. pantprocenten R::! 25 och i höjdäget m R::! 30. Det bör tiäggas, att dessa siffror på grund av materiaets förhåandevis ringa storek äro behäftade med mycket stora medefel Skinaden mean pantprocenterna på obränd mark i höjdägena och 400- m, som framträder mycket tydigt i tab. 4, är trots detta icke ordentigt signifikativ. Enigt tidigare erfarenhet har man dock grundad anedning tro, att pantprocenten i de högsta höjdägena bör sjunka. Om vi granska materiaet finna vi, att aa differe1;1ser äro positiva utom de, som härröra från år Orsaken härti är, att eftergroning sistnämnda år före-

30 30 LARS TIREN kom i betydande omfattning på en de provytor. Genom att för dessa provytor ersätta första höstens pantanta med det större pantantaet andra hösten, minskas de negativa differensernas numeriska värden. Minskningen är dock icke så stor som den borde vara, emedan naturigtvis en de pantor bortgått under meaniggande vinter. Resutatet förbättras emeertid avsevärt i det vi nu få t= 2,o5 för Y= ro. Värdet på t för P= o,o5 är 2,z3. Skinaden är såedes ikvä icke fut signifikativ. Då vi emeertid ha andra skä, som taa för, att pantprocenten ovanför 400 m bör vara ägre än nedanför och beräkningarna icke avgjort motsäga denna uppfattning, synas de i tab. 4 anförda pantprocenterna för obränd mark ovanför 400 m kunna godtagas. I dessa siffror ingå givetvis endast första höstens pantor. Det bör observeras, att pantprocenterna för ta och gran äro mycket jämna och ika samt att materiaet i det ifrågavarande höjdäget är stort, viket bidrar att stärka den mening, ti viken vi kommit, nämigen att pantprocenten på obränd mark ovan 400 m ö. h. är omkring 20 för både ta och gran och såunda ägre än i de underiggande höjdägena. Trädsagen Vad trädsagen beträffar synes det vara kart, att dessas pantprocenter på bränd mark icke äro väsentigt oika vare sig ovanför eer nedanför 400 m ö. h. På obränd mark framträder däremot en ganska tydig skinad, dock endast i höjdägen under 400 m. En differensberäkning för rut- och strecksådd i höjdäget m gav ti resutat t = 2,57* för Y = rr, som ger P = o,o5-o,oz. Skinaden mean ta och gran är föjaktigen signifikativ i detta höjdäge ti skinad från höjdäget ovan 400 m ö. h. Det förefaer emeertid egendomigt, om förhåandet mean taens och granens pantprocenter verkigen skue ändra sig väsentigt med höjdäget. En närmare granskning av materiaet visar också, att av de 12 differenserna i höjdäget m endast r härrör från år 1948, medan av 9 differenser i höjdäget 400- m 4 härröra från 1948 och Som förut anmärkts (sid. 25) skija sig åren 1948 och 1949 från de övriga därigenom, att granen dessa år givit fer pantor än taen, medan motsatsen är faet aa övriga år. Föjaktigen visar det ovan anförda signifikativa resutatet endast att taen vissa år ger högre pantprocent än granen. Ti samma resutat ha vi kommit i kap. II. En motsvarande undersökning av höjdäget m, med utesutning nu av åren 1948 och 1949, ger t= 8,38** för Y= 4, P= o,oro,oor. Ovannämnda sutsats bestyrkes atså härigenom. Huruvida taen under en ängre föjd av år i medeta kommer att visa sig granen överägsen i fråga om pantprocent, kan icke avgöras på grundva av nu tigängigt materia. Vad som med någon säkerhet synes framgå av undersökningen rörande trädsagen torde därför kunna sammanfattas såunda.

31 .p: 7 SADD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 3I Under vissa år av en avgränsad tidsperiod ger taen på obränd mark i aa höjdägen avgjort högre medepantprocent än granen. Däremot kan man icke med säkerhet säga, att granen de övriga åren ger regebundet högre medepantprocent än taen. Detta är visserigen faet på de festa okaer, men undantag finnas dock, vika omöjiggöra ett definitivt uttaande. Om medepantprocenten i det ånga oppet bir högre för taen än för granen kan icke för närvarande avgöras, men det förefaer dock troigt att så är faet. - På bränd mark äro trädsagens pantprocenter ika. Obränd och bränd mark Det återstår nu att granska siffrorna för obränd och bränd mark. Tab. 4 visar, att både ta och gran ha större pantprocenter på bränd mark än på obränd i höjdäget 400- m, medan i höjdäget m taen har ägre, men granen högre pantprocent på den brända än på den obrända marken. En undersökning av differenserna inom de oika metoderna och årgångarna visar, att de i intet fa ge signifikativa beägg för förekomsten av någon väsentig skinad mean bränd och obränd mark i fråga om pantprocenten. Differenserna bi än positiva, än negativa och äro dessutom i några fa mycket stora. Den i tab. 4 framträdande, avsevärda skinaden mean bränd och obränd mark ovanför 400 m beror, både i fråga om ta och gran, på två stycken från år 1948 härrörande provytor, vika på bränd mark givit mycket högt pantanta, medan på obränd mark däremot övriga provytor detta år givit mycket ågt pantantal Visserigen förekomma år 1948 fera osedvanigt svårarbetade provytor på obränd mark, på vika man därför kunde vänta sig åg pantprocent. Om hea år 1948 försöksvis utesutes, få vi för ta ovanför 400 m på obränd och bränd mark så gott som precis samma pantprocent (~ 27) och ikaså för gran nästan samma (~ 22). Med hänsyn även ti resutatet i det undre höjdäget m torde det såedes åtminstone vara mycket osäkert om vi ha anedning att på grundva av det föreiggande materiaet tiskriva hyggesbränningen och för sig någon betydesefu inverkan på pantprocenten. Den sist anförda sutsatsen torde säkerigen förefaa de festa praktiskt verksamma skogsodare oväntad. Det är nämigen en amän erfarenhet, att sådderna vanigen gå bättre ti på de brända hyggena än på de obrända. Så är också i rege faet och orsakerna härti äro företrädesvis två. Des är det i praktiken avsevärt ättare att framstäa goda såddfäckar på brända marker än på obrända, varigenom på de förra proportionsvis fer frön beredas goda groningsbetingeser än på de senare. På provytorna är denna skinad däremot icke så stor. Des har man fått ovannämnda erfarenhet genom att huvudsakigen observera vida mer än r år gama sådder. Då nu, som i nästa

32 32 LARS TIREN avsnitt av detta kapite ska visas, avgången under årens opp är större på de obrända markerna än på de brända, bir föjden att sådder på de sistnämnda efter en tid i rege ta sig avgjort bättre ut än sådder på obränd mark. Härti bidrar också den väsentigt större spridning i både pantanta och höjd, som kännetecknar sådder på obrända hyggen framför sådder på brända. I det rådande äget uppstår emeertid en viss svårighet att avgöra viken pantprocent vi ämpigen böra räkna med på bränd mark ovanför 400 m. Eftersom vi godtagit skinaden mean pantprocenterna på obränd mark ovanför och nedanför 400 m och i övrigt inga differenser äro fut påitiga, har det synts ämpigt att ersätta de varierande pantprocenterna på obränd mark under 400 m samt på bränd mark i aa höjdägen med ett gemensamt medeta. Härigenom erhåa vi tab. B (resp. tab. 5). Vid beräkningen av dessa tabeer ha ta- och granprocenterna i tab. 4 sammanvägts på så sätt, att taen givits vikten 2 och granen vikten r. Höjdägena däremot ingå med ika vikt, d. v. s. medetaen gäa för ika stora besådda areaer i varje höjdzon. Procenttaen äro avrundade ti hetasvärden. På fuktiga och våta marker ha endast ett fåta ytor anagts, aa på obränd mark och endast under åren 1943 och Medevärdet av pantprocenterna bev för ta och gran i aa höjdägen = 26, 7. Pan t pro c en ten är en av de faktorer, som har grundäggande betydese för varje försök att bida sig en uppfattning om hur skogsfrösådd bör bedrivas. Den som genomäst den nu sutförda granskningen av de i tab. 4 framagda siffrorna får säkerigen det intrycket, att dessa äro ganska osäkert bestämda, viket måste synas som en avarig brist, då det gäer en så viktig sak som det här är fråga om. Det är därför angeäget att med några ord beröra huvudskäen ti pantprocenternas osäkerhet och frånvaron av faststäbara samband, där man väntat sig, att samband skue finnas. Som förut anmärkts beror pantprocenten utesutande på de fätbetingeser, under vika fröet får tifäe att gro. Vi bortse från eftergroningen, som icke spear någon ro i detta sammanhang. Pantprocentens växingar ett visst år, inom ett visst höjdäge och på en viss vegetationstyp avspegar såedes växingar i de dithörande provytornas markbeskaffenhet, arbetssvårighet, okakimat m. m. Ä ven inom de snävaste grupper, vi för närvarande kunna uppstäa men anspråk på praktisk användbarhet, äro mijövariationerna ofantigt stora. Föjden härav är, att de enskida provytorna inom en grupp uppvisa avsevärt oika pantprocenter. Spridningen är med andra ord stor, viket menigt inverkar på våra möjigheter att faststäa eventuet förefintiga samband. - Vegetationstypen är säkerigen inte någon adees ideaisk indeningsgrund ur skogsodingssynpunkt. Pantprocenten påverkas nämigen i praktiken icke endast av markvegetationen som sådan, av näringstigång och fuktighetsförhåanden, utan även i hög grad av de tekniska möjigheterna

33 SADD A V T ALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 33 att för rimig kostnad åstadkornrna fugoda såddfäckar. (Undersökningar pågå i avsikt att utröna, om vegetationstypen kan kompetteras med en kassificering efter arbetssvårighet.) Arbetssvårigheten spear så stor ro framför at därför, att det atid i medvetandet finnes ett stopp-pris för skogsodingskostnaden. Om såddfäckarna icke kunna göras fugoda för detta pris, kornrna de att göras mindre goda, varigenom givetvis pantprocenten sjunker. Avägsnas varje kostnadsbegränsning, har man vägrundad anedning tro, att pantprocenten även på mycket svåra marker kan bringas upp i närheten av pantskoenivån. Vidare erinra v"~ om, att vi veat finna ett närmevärde på pantprocenten för en föj d a v år (sid. 27). Då provytorna anagts åren finns endast 8 årsmedeta ti förfogande. Ingen av undergrupperna i tab. 4 omfattar emeertid samtiga dessa år. Därigenom bi band annat medetaen i nämnda tabe mer eer mindre heterogena. Vid de jämföreser som gjorts mean oika grupper, t. ex. höjdägen, trädsag m. m., ha dock givetvis endast de årgångar utnyttjats, som varit gemensamrna för båda de järnförda grupperna. I intet fa har därvid antaet årgångar kunnat bi fer än 5 Det är därför ganska naturigt, att materiaet icke tiåter atför vittgående sutsatser. Många av de sökta sambanden kunna föjaktigen mycket vä existera, fastän materiaet ej räcker ti att faststäa dem. Ti den starka variationen i pantprocent bidrar med fu visshet även a v vingningsskador, vika i några fa bevisigen förorsakat extremt åga pantpro center. Metodiken vid de ovannämnda jämföreserna har varit den enkaste möjiga. Mer utarbetade metoder hade måhända kunnat medge en viss skärpning av sutsatserna. De svåra uckorna i materiaet ha emeertid icke inbjudit ti försök att tiämpa de skarpare metoder, som ejest skue ha fait sig naturiga. Sanrrnrranfattnnng Med pantprocenten (100 p) avses antaet normaa groddpantor, som uppkornrna av 100 i apparat på 30 dygn grobara frön. I medeta för en här och var avbruten föjd av år har rutsådd och strecksådd givit samrna pantprocent inom gränserna för den tifäiga variationen. Pantprocenten på obränd mark och på bränd mark har icke kunnat visas vara oika, varför hyggesbränningen i och för sig ej kan tiskrivas någon mycket betydesefu inverkan på pantprocenten. Vid mindre noggrant arbete i praktiken kan det däremot vara möjigt, att en viss skinad visar sig ti den brända markens förde. Pantprocenterna för ta och gran äro ika på bränd mark. På obränd mark visar taen vissa år signifikativt högre pantprocent än granen, medan 3 M edde. från Statens skogsjorskn'inr;sinstitut. Band 4r: 7.

34 34 LARS TIREN däremot de övriga åren granens pantprocent ej med säkerhet kan antas vara större än taens. En viss skinad mean trädsagens pantprocenter för en ängre tid torde sannoikt finnas, men man kan ej säga hur stor den är. Det är mest troigt att i det ånga oppet taens pantprocent är något högre än granens. I fortsättningen räkna vi dock med ika pantprocent för ta och gran. Rörande höjdägenas pantprocenter kan man med en viss grad av sannoikhet (ej fut 0,95) utgå ifrån, att pantprocenten ovanför omkring 400 m ö. h. är ägre än nedanför denna nivå. Taens, men icke granens, pantprocent har visat sig vara större i höjdäget m än i det ägre höjdäget zoo- 299 m ö. h. Skinaden är signifikativ (P= o,o2-o,or), men betraktas tis vidare med en viss reservation, emedan resutatet är a ptiiori svårförkarigt. Band annat visar granen samma tendens för strecksådd men ej för rutsådd, viket tyder på, att förhåandet har att göra med andra omständigheter än höjdäget. Undersökningsresutaten framäggas i tab. 4 De i denna tabe anförda gruppmedetaen äro behäftade med betydande medefe. och de sökta sambanden ha i rege varit svaga eer obefintiga. Med hänsyn härti torde det vara berättigat att i avvaktan på fortsatta undersökningar sammanså en de av grupperna i tab. 4 Detta har skett i tab. B (och tab. 5), viken tabe ämpigen bör användas för praktiska ändamå i stäet för tab. 4 Beträffande tab. B anmärkes, att materiaets ojämnhet hindrar oss från att göra övergången från höjdäget m ti höjdäget 400- m på obränd mark mjukare och mindre oförmedad än den framträder i tabeen. Vidare observeras att skinaden mean pantprocenterna på obränd och bränd mark ovan 400 m ö. h. ej kan betraktas som fut säkert faststäd. Tab. B. Medepantprocenter, frisk mark A verage pant per cents, heathy ground Höjdäge m Height above sea eve, m. Ta och gran, obränt o o o o o o o o o o o o o o o o o 31 Pine and spruce, unburnt Ta och gran, bränt Pine and spruce, burnt Ti jämförese med siffrorna i tab. B ennras om medepantprocenten på obrända fuktiga marktyper, som var 26,7 för aa höjdägen, d. v. s. rätt nära ika med medetaet (2 3r+zo) f 3 = 27,3 i tab. B. Vidare kan anmärkas, att

35 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLA~D 35 vid sådd i pantskoa utan vattning en medepantprocent av får betraktas som ett gott resutat, d. v. s. skogsmarkssådden ger i medeta ungefär häften så stor pantprocent som pantskoesådden. Pantavgången och överevesekvoten Pantorna i såddfäckarna drabbas under fera år efter sådden av en he mängd oyckshändeser, varigenom deras anta småningom avtar. Groddpantorna äro vanigen ganska svagt utveckade, varför dessa i särskit hög grad äro känsiga för ogynnsamma mijöförhåanden. Svag pantutvecking första året drar på många ståndorter med sig svag utvecking även andra året. Icke ens efter femte året ha pantorna atid uppnått så god tiväxt, att deras existens för den närmaste framtiden ter sig fut säkrad. Det har visat sig svårt att i detaj redovisa aa de verksamma orsakerna ti pantornas successiva avgång. Vid revisionerna av provytorna på hösten är det nämigen ofta omöjigt att avgöra, av viken orsak en viss panta avidit. Man får emeertid intrycket, att svag tiväxtenergi i amänhet disponerar för stark avgång. Särskit är detta faet, vi det synas, i fråga om uppfrysning och andra skador genom frost. En kraftig pantutvecking under de första åren av pantans iv borde därför avsevärt kunna minska avgången och såedes medge besparing av frö. Snabb panttiväxt torde också kunna bidra ti att midra den ogynnsamma, hämmande inverkan av den på vissa okaer förekommande höga och yviga markvegetationen. Vissa försök ha gjorts att med hjäp av oika konstgödsemede stimuera pantornas tiväxt. Resutaten förefaa ej särskit ovande, i det att tiväxtökningen är ringa eer obefintig för sådana gödsegivor, som kunde tänkas vara ekonomiskt möjiga på medegoda och bättre marker. Det synes därför som om detta probem borde angripas från het andra utgångspunkter, viket också skett (jfr FRANSSON, rgsr). Vi återkomma i en senare pubikation i korthet ti de ovannämnda försöken. - Avgång genom insektsangrepp har förekommit under första sommaren, men i amänhet ej i större utsträckning. Snöskytte finnes på fera av de några år gama tasådderna, men har ännu endast i mycket ringa omfattning förorsakat pantavgång. Knäckesjukan har under senare år härjat svårt på många provytor, varigenom taens höjdutvecking fäckvis starkt nedsatts och även åtskiiga pantor försvunnit. Den sammanagda effekten av ovannämnda och andra kända eer okända orsaker ti pantavgång visar sig däri, att det ursprungiga medepantantaet per fäck år efter år sjunker och detta icke säan i ganska hög grad. Samtidigt som pantantaet sjunker ökar noyteprocenten. För att vid skogssådd i praktiken kunna avpassa utsädesmängden så, att sådden efter ett visst anta år så nära som möjigt kommer att uppfya vissa på förhand uppstäda

36 LARS TIREN vikor, måste föjaktigen någonting vara känt om pantantaets normaa avtagande med tiden. Kännedom om pantprocenten är som förut nämnts första steget mot en riktig bedömning av såddens framtida utvecking, medan kännedom om det reativa antaet efter så och så många år sannoikt överevande pantor är det andra steget. I detta avsnitt skoa vi närmare studera det _andra steget och därvid undersöka den agbundenhet, som under oika förhåanden kan påvisas i sättet för medepantantaets avtagande med tiden. Vi ha i det föregående huvudsakigen nämnt pantavgången. Vid den föjande utredningen är det dock bekvämare att arbeta med det reativa antaet kvarevande pantor än med antaet avgångna. Det anta pantor, som efter vissa års föropp kvareva av roo evande ettårspantor första hösten, benämnes i fortsättningen övereveseprocenten. Hundradeen av övereveseprocenten betecknas med k och kaas överevesekvoten. Vi ha naturigtvis ofta anedning att uttryckigen ange ti viken höst, från sådden räknat, som överevesekvoten hänför sig. Detta sker då ämpigen genom att ti k foga en indexsiffra angivande höstens ordningsnummer. Såunda avser t. ex. k 5 det reativa antaet den femte hösten kvarevande pantor. Amänt uttryckt betecknar k 1 det reativa antaet kvarevande pantor efter föroppet av t vegetationsperioder.. Vid ett utsäde av n grobara frön under förhåanden, som medföra en pantprocent av roo p, kvarstå såedes enigt föregående beteckningssätt efter t vegetationsperioder npk 1 pantor. Vår uppgift bir nu närmast att finna de erforderiga värdena på k 1 Överevesefimktionen Överevesekvoten som funktion av tiden från sådden räknat benämnes i fortsättningen överevesefunktionen och framstäes i formen k 1 = d f(t), där.d är en konstant. Överevesefunktionens typ undersöktes närmare på föjande sätt. Fyra av de enkaste och mest förekommande såddmetoderna utvades, nämigen rutsådd, strecksådd, rutkantsådd och rispsådd. För ta och gran på obränd och bränd mark beräknades inom varje höjdäge de fyra metodernas verkiga medepantanta vid oika revisioner. Här användes såedes icke det ti 50 grobara frön reducerade pantantaet. Endast de provytor utnyttjades, som omfattade 5 revisioner. Grafisk uppritning av resutaten visade, att funktionen tifredsstäande borde återges av en hyperbeiknande funktion - ( b c) k 1 = d a + t + f2... (r)

37 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 37 Då här k 1 ska vara= r för t= r, få vi omedebart konstanten d= r/ (a+ b+ c). Funktionen syntes vara användbar för aa metoder, för ta och för gran på både obränd och bränd mark samt i aa höjdägen. Härom kunde man övertyga sig genom att för varje enskid provyta undersöka konstanb. tema a och b i den enkare funktionen k 1 = a + -, som ger tiräckig edning. t för frågans bedömande. För beräkning av konstanterna i överevesefunktionen (r) uträknades överevesekvoterna för fertaet ytor och revisioner såunda, att de observerade pantantaen mutipicerades med rfx 11 där x 1 = pantantaet vid första revisionen. För denna revision bir föjaktigen överevesekvoten = I,ooo. Därefter utjämnades de observerade värdena på k 1 med hjäp av funktionen b c k1 =a+ + - t t2 Vid denna beräkning utesötas för ta på obränd mark några provytor, där en mycket betydande eftergroning förekommit, varigenom pantantaet vid andra revisionen avsevärt kom att överstiga pantantaet vid första revisionen. En ringa eftergroning - mindre än ro % - förekommer tämigen amänt. Vissa år eftergro dock en de provenienser i stor omfattning, t. o. m. så stor, att pantantaet året efter sådden kan öka ti omkring det dubba. Under vika omständigheter stark eftergroning kan väntas uppträda, är i huvudsak obekant. Möjigen kan man misstänka, att nordigt tafrö visar särskit stark benägenhet för eftergroning. På grund av vår ringa kunskap om detta probem har det emeertid synts ämpigt, att som skett utesuta vissa provytor. Därigenom komma de nedan anförda överevesefunktionerna att avse ytor med ingen eer endast ringa eftergroning. Det kan anmärkas, att gränsen mean ringa och stark eftergroning ansetts gå vid den punkt, där pantantaet andra hösten är större än pantantaet första hösten. Räkningarna visade, att konstanten d i (r) bev mycket nära = r. För de fyra grupperna ta, obränt och bränt, samt gran, obränt och bränt bev nämigen d= r,oor3, r,oooo, r,ooo6 och r,ooo8. Sedan d inmutipicerats i (r) framgingo sutigen föjande funktioner för överevesekvoten k 1 (tab. C). Observerade och beräknade värden på k 1 för t= r, z, 3 och 5 anföras i tab. 6. Av denna framgår att funktionerna vä anpassa sig ti materiaet, i det att differenserna mean observerade och beräknade värden äro små. I intet fa överstiga de 3 % av det beräknade värdet. I tab. 7 sammanföras de beräknade värdena på k 1 för t= r-5 samt t== ro. Det sistnämnda värdet har erhåits genom extrapoering utanför materiaet, som upphör vid t= 5 Innan vi närmare undersöka de framstäda funktionerna bör nämnas, att det i fäckarna befintiga, absouta antaet pantor ej synes utöva något större infytande på överevesekvoten. För att visa detta har för ta på

38 LARS TIREN Tab. C. Överevesekvoten kt som funktion av tiden efter sådden. Frisk mark. The surviva-quotient k 1 as a function of the time after sowing. Heathy ground. Ta, obränd mark... kt = o o. o (z) Pine, unburnt ground t t Ta, bränd mark... kt = o. 213 (3) Pine, burnt ground o o t t Gran, obränd mark... 1 kt = I. I o (4) t t Spruce, unburnt ground Gran, bränd mark..., kt = r. o o o o o o (s) t t Spruce, burnt ground obränd mark medevärdet av överevesekvoten beräknats, des för aa metoder, som första hösten hade ett pantanta per fäck mindre än rs, des för aa, som hade ett pantanta över so. Medevärdena bevo o,65r resp. 0,673, som ger t= o,ozzjo,o6s=0,34, viket för V=24 är adees insignifikativt. Emeertid påverkas denna jämförese i hög grad av materiaets fördening på såddår och säger därför endast, att pantantaets inverkan på överevesekvoten är atför ringa för att kunna göra sig gäande i jämförese med försöksfeen. I sjäva verket är det sannoikt, att ett mycket högt pantanta medför en något sänkt överevesekvot. På vissa ytor utsåddes nämigen oika anta mått av frö. Därigenom kunna vi beräkna överevesekvoten vid oika pantanta på samma yta och under samma tidsperiod. Vi finna föjande värden på k 5 r mått 2 mått 2 mått 4 mått ks= ,53 o,so o,6z o,6o Anta ytor.... II 2 Överevesekvoten visar sig såedes vara något högre vid ges sådd än vid tät. Skinaden är dock icke så stor, att den ansetts böra beaktas vid framstäningen av överevesefunktionerna i tab. C. Den at överskuggande betydesen av ytbeskaffenhet och väderek framgår tydigt, om vi jämföra siffrorna o,so och o,6z, båda för ett utsäde av 2 mått, men härstammande från oika provytor. Överevesefunktionerna i tab. C närma sig med växande t en med t-axen parae asymptot. För funktionerna (2), (3), (4) och (5) går denna på ett avstånd från t-axen av resp. a=o,sog, 0,555, 0,275 och 0,405 (jfr tab. C). Överevesekvoten kan såedes ti höger om punkten t=i icke anta ägre värden än dessa. Medefeet på a kan ätt beräknas, och vi kunna därför bedöma

39 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 39 i vad mån de observerade skinaderna i asymptotäge äro uttryck för verkiga oikheter mean ta och gran samt obränd och bränd mark. Föjande sammanstäning uppyser härom. r. Ta, obränt - Gran, obränt: 0,234±0,055, t= 4,26*** 2. Ta, bränt -Gran, bränt: O,I50±0,083, t= I,8o 3 Ta, bränt -Ta, obränt: o,o46±o,o73, t= 0,63 4 Gran, bränt - Gran, obränt: O,I30±0,o69, t=!,89 Den första av ovanstående jämföreser visar, att ta och gran på obränd mark avgjort skija sig från varandra på så sätt, att taen med tiden närmar sig en högre beägen asymptot än granen, d. v. s. av roo tapantor första hösten finns det efter en ängre tids föropp fera kvar (50,9 %), än det finns av roo granpantor (27,5 %). Den reserverade instäning man i amänhet har i Norrand mot granfrösådd på obrända råhumusmarker framstår härigenom som icke het ogrundad. Man frågar sig då, om det är i marken eer i granen, som skinaden har sitt ursprung. Svaret bir att både bränningen och trädsaget inverkat på asymptotäget. Bränningen höjer detta både för ta och för gran, men som av jämföresen 2 framgår kvarstår mean ta och gran på bränd mark ikvä en ganska avsevärd skinad. Den är med t = I,8o icke fut signifikativ, men sannoikheten att den skue vara sumpbetingad är dock ej mer än omkring o,o7. Detta ger åtminstone ett gott stöd åt misstanken, att granen även på bränd mark går mot en ägre asymptot än taen. Skinaden mean asymptotägena på bränd och obränd mark är för taen rätt iten och är insignifikativ, som framgår av jämföresen 3 För granen däremot är skinaden större och närmar sig med t= 1,89, P = o,o6 signifikansgränsen o,o5. Granen har såedes ur övereveseförmågans synpunkt dragit reativt större förde av bränningen än den mera oömma taen. Vi komma härigenom ti den icke oväntade sutsatsen, att hyggesbränning som förberedese ti sådd reativt sett är viktigare, då sådden avser gran, än då den avser ta. Redan här kan påpekas, att den grundäggande tab. 7 givetvis kan utnyttjas för att beräkna den sannoika överevesekvoten framåt i tiden även i de fa, då den första panträkningen i en sådd skett t. ex. den andra hösten. Man har då att dividera samtiga siffror med k 2, varefter överevesekvoten anger det reativa antaet av de den andra hösten befintiga pantorna, som kvareva den tredje, fjärde o. s. v. hösten. Sammanfattning Det anta pantor, som efter vissa års föropp kvareva av roo evande ettårspantor första hösten, benämnas övereveseprocenten. Hundradeen därav

40 LARS TIREN 4!: 7 kaas överevesekvoten och betecknas med k' där index t anger ordningsnumret på den höst, ti viken överevesekvoten hänför sig. Materiaets verkiga pantanta användes vid beräkningen av de observerade överevesekvoterna för metoderna rutsådd, strecksådd, rutkantsådd och rispsådd på provytor med minst 5 revisioner. Värdena utjämnades med funktionen (r), kaad överevesefunktionen. Resutatet har sammanfattats i tab. C. De här anförda funktionerna gäa samtiga fyra såddmetoder och aa höjdägen. På grundva av överevesefunktionerna i tab. C ha de sannoika värdena på k 1 beräknats för t= r-5 samt t= ro och uppförts i tab. 7 En närmare undersökning av konstanten a i (r), viken anger äget av den asymptot, ti viken överevesekvoten med växande t närmar sig, visade föjande.. Ta och gran på obränd mark skija sig avgjort från varandra. Taen går mot en väsentigt högre beägen asymptot än granen, d. v. s. granen har en i jämförese med taen betydigt sämre övereveseförmåga. Samma tendens framträder även på bränd mark, men är här ej så utprägad och uppnår icke fut signifikansgränsen P = o,os. Skinaden i asymptotäge på bränd och obränd mark är för taen obetydig och insignifikativ, medan den för granen är rätt stor och (med P = o,o6) närmar sig signifikansgränsen o,os. Granen har såedes ur övereveseförmågans synpunkt dragit större förde av bränningen än den mera oömma taen. Man synes härav kunna dra den sutsatsen, att hyggesbränning som förberedese ti sådd reativt sett är viktigare, då sådden avser gran, än då den avser ta. Kap. IV. Pantfördeningen och nofäckskvoten Kännedom om pantantaets frekvensfördening är ur fera synpunkter av betydese vid bedömningen av såddresutatet. Frekvensfördeningen ger uppysning om proportionen av fäckar med o, r, 2.. n st. pantor. Nofäckskvoten, d. v. s. reativa antaet nofäckar, vi man vid sådd i praktiken naturigtvis håa så åg som möjigt. Å andra sidan vi man också håa ner antaet fäckar med mycket höga pantanta, emedan rikig förekomst av sådana förutsätter åtgång av mycket frö. Vad som under oika förhåanden kan reaiseras av dessa önskemå studeras bäst på frekvensfördeningarna. Genom O. ENEROTHs (1945) undersökningar är det bekant, att den negativa binomiafördeningen utmärkt väämpar sig för att återge pantantaets frekvensfördening såvä i naturiga föryngringar som i sådde~. ENEROTHs funktion, som vi ämpigen kunna kaa den nämnda frekvensfördeningen i de skogiga tiämpningarna, har med gott resutat prövats på naturiga föryng-

41 41: 7 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 4I ringar av TIREN (rgso). Dess användbarhet speciet för beräkning av noyteprocenter i sådder av oika åder undersökes närmare nedan. ENEROTHs funktion har två parametrar, nämigen pantantaets mede- Q2- r s2 värde m och störningskvadraten r- Då r =--,varest Q2 =_och s 2 = pantantaets varians, kan man i stäet för ri använda Q 2 som parameter, viket vid beräkningarna av pantfrekvenserna är bekvämare. Man erhåer frekvensen av o, r, 2.. x pantor per fäck ur formerna: m m... (6) Störningen e är ett mått på fördeningens avvikese från den rent sumpmässiga frekvensfördening, som skue uppstå vid frånvaro av aa störande infyteser. Den ämpar sig därför utmärkt som mede att undersöka dessas förekomst och styrka. För närmare kännedom om underagen ti ENEROTHs funktion hänvisas ti ENEROTH (I945) och TIREN (I950) samt matematiskstatistiska handböcker. För att få någon förestäning om betydesen och verkningssättet hos e 2 betrakta vi uttrycket för P 0 i (6). Det kan omformas ti P 0 =I/ (m (! 2 +I)?. Om vi nu anta att m= r och räkna ut P 0 och t.ex. Ps för störningskvadraterna e 2 = o, r och z, finna vi föjande serie uppgifter: (! 2 =o; P 0 = 0,368; Ps= o,oo3 e 2 = r; P 0 = o,soo; Ps= o,or6 e 2 =z; P 0 = o,sn; Ps= o,o4r Härav framgår att nofäckskvoten ökar med ökande störning.. Samtidigt ökar emeertid även frekvensen fäckar.med 5 pantor. Detta antyder, att hea frekvensfördeningen så att säga tänjts ut på ängden, ehuru ikvä så att medetaet m förbir oförändrat. Detta åvägabringas på så sätt, att frekvenserna i närheten av m minska och fördeas ut på fygarna. Ju mindre störningen är, desto mera ansama sig atså fäckarna kring medetaet, ehuru dock endast inti en viss gräns. Ju större den är, desto tarikare äro fäckar

42 42 LARS TIREN med åga pantanta och fäckar med mycket höga pantantal Sådder med stark störning äro föjaktigen ojämnare än sådana med åg störning. Markens och de enskida fäckarnas varierande egenskaper, avgångens oikformighet o. s. v. verkar därhän, att såddernas störning atid är positiv. Vi skoa i föjande avsnitt närmare undersöka dess storek. Störningskvadraten enigt materiaet På grundva av observationsmateriaets verkiga pantanta i såddfäckarna beräknades observerade värden på (2 2 för rut- och strecksådd vid aa revisioner. Inspektion av uppgifterna antydde, att ta och gran, obränd och bränd mark ävensom fuktiga, obrända marker aa visade större eer mindre skinader i störningskvadrat. Därutöver kunde omedebart iakttagas, att störningskvadraten avtog med stigande medepantantal För att nyttiggöra dessa iakttageser utjämnades störningskvadraterna enigt minsta-kvadratmetoden med en funktion av formen a n (7) "- b+m varest som förut m betyder medepantantaet per såddfäck Utjämningen resuterade i föjande ekvationer för beräkning av e2, då man känner m. Tab. D. Funktioner för beräkning av e2 Functions for cacuating e 2 Ta, obränd frisk mark... e2 = Pine, unburnt heathy ground Ta, bränd frisk mark... 2 Pine, burnt hoathy ground 8,I 25 1,653 +m 5,788 e = 4,694 +m o o o o o o o 2 3,863 Gran, obränd frisk mark... o o e = (ro) Spruce, unburnt heathy ground 0,498 +m Gran, bränd frisk mark... Q o o o. o o o. (II) e =!,672 +m Spruce, burnt heathy ground (8) (9) Gran, obränd fuktig mark... e2 = Spruce, unburnt rnaist ground 4,75 5-0,472 +m o o (r z) Medan funktionerna (8)-(rr) kunna användas även för värden på m mean o och r, är detta icke faet med (rz) på grund av minustecknet framför konstanten b. I intervaet o-0,99 bör här störningskvadratens medevärde g,r663 användas.

43 4r: 7 SADD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 43 Bider av funktionernas gång genom materiaets observerade värden visas i fig I tab. 8 ha vidare störningskvadraterna beräknats med hjäp av ovanstående funktioner för m = I ti 30. Av största betydese för tiämpningarna är det faktum, att funktionerna i tab. D kunna användas för sådder i aa ådrar åtminstone fr. o. m. I t. o. m. 5 år. Bäst torde detta visas genom att för oika m-grupper beräkna varje särskid revisions störningskvadrater. A v fig. 9 och IO, vika meddeas som exempe, kan man se, att störningskvadraterna för oika revisioner banda sig regeöst om varandra. Sammanfattning Den negativa binomiafördeningen har av ENEROTH (I945) befunnits vä återge pantantaets frekvensfördening i naturiga föryngringar och sådder. Formerna (6) möjiggöra beräkning av frekvensen såddfäckar med o, I, z, 3 o. s. v. pantor. Därvid fordras kännedom om medetaet m och störnings- k va dra ten f. ~ o.a 0.6 Q4 0.2 U o o m Fig. 4 Sambandet mean störningskvadraten e och pantantaet per fäck. Ta, obränd frisk mark. Correation between the square of perturbation Q2 and the average number of pants per seed patch. Pine, unburnt heathy ground

44 44 g2 1.2 to LARS TIREN o 0.2 o o o.o o o 2B O. o o o o Fig. 5 Text jfr fig. 4 Ta, bränd frisk mark. I,~gend of fig. 4 Pine, burnt heathy ground. o o ~m 30 om Fig. 6. Text jfr fig. 4 Gran, obränd frisk mark. I,egend of fig. 4 Spruce, unburnt zeathy ground DB o 1 o o o \ o o o o o o o 50 =m Fig. 7 Text jfr fig. 4 Gran, bränd frisk mark. I,egend of fig. 4 spruce, burnt heathy ground.

45 SADD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 45 B o Fig. 8. Text jfr fig. 4 Gran, obränd, fuktig mark. Legend of fig. 4 Spruce, unburnt moist ground =1:a hösten, auumn 0.9 x=2:a 0.8 g o=3:e o 0.7. "' ::.=S:e. 0.6 I 0.5 "' o 0.4 "' Q3! o )j x o o x 0.2 x o "!" x x 0.1 o o o s =m Fig. g. e uppdeat på oika revisioner. Ta, obränd mark. e 2 at different inspections. Pine, unburnt ground. ~ För beräkning av störningskvadraten ha funktionerna i tab. D framstäts. De grunda sig på det förefintiga materiaet av rut- och strecksådder. Funktionerna ha uträknats för oika m-värden och uppförts i tab. 8. En jämförese mean siffrorna i tab. 8 torde ge anedning ti föjande amänna sutsatser. Störningskvadraten för ta på obränd, frisk mark är större än för gran på samma mark inom hea området m = r ti m = 30. På bränd, frisk mark är störningskvadraten större för ta än för gran inom området m = 5 ti m = 30.

46 46 LARS TIREN 4 r: =La hösten, r.udumn x =2:a 0=3:e C.=5:t i o x O. i O.o o 2.5 o o x c x o 17.5 Fig. ro. Text jfr fig. g. G1'an, obränd mark. Legend of fig. g. Spruce, unburnt ground. ~ 22.5 ' "m Under m = 5 är r däremot större för gran än för ta. I amänhet torde man såunda böra räkna med att störningen framträder starkare hos ta än hos gran.

47 SADD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 47 Störningskvadraten på obränd, frisk mark är större än på bränd, frisk mark både för ta och för gran och inom hea området m = r ti m = 30. Hyggesbränning minskar såedes de störande infyteserna hos båda trädsagen och bidrar ti ett jämnare såddresutat. På de fuktiga, obrända marktyperna är för gran störningskvadraten ovanigt hög inom området m= r ti m= 3, och är även inom den övriga deen av området inti m = 30 större än för gran på obränd, frisk mark. Hög markfuktighet bidrar såunda ti ojämna såddresutat. Nofäckskvoten Med hjäp av ENEROTHs funktion (6) kan i amänhet en enskid sådds nofäckskvot rätt vä beräknas, då man känner medeantaet pantor per fäck och variansen. Särskit är detta faet första hösten innan pantavgången ännu hunnit göra sig nämnvärt märkbar. Graden av överensstämmese mean observerade och beräknade nofäcksprocenter framgår av fig. rr. En svag tendens ti underskattning av nofäcksprocenten framträder här, särskit inom området omkring ro-6o %- Den uppgår ti knappt 2 procentenheter och torde icke spea någon större ro för de här avsedda tiämpningarna. Avvikesen, vars förekomst i några år gama sådder observerats även av ENEROTH, är emeertid av ett visst intresse ur en annan synpunkt än den ovan avhandade. Eftersom avvikesen är mindre märkbar eer saknas vid första revisionen, är det mycket sannoikt att den tikommer på grund av pantavgången under de föjande åren. Denna kan naturigtvis tänkas försiggå på ett sådant sätt, att avvikeser från ENEROTHs funktion uppkomma. Vi skoa ägna ett ögonbicks uppmärksamhet åt denna fråga, dock utan att gå in på tidskrävande utredningar. I detta sammanhang ha vi särskit stort intresse av att utröna, på vad vis nofäckarna tikomma. Man kan tänka sig att den processen utspeas på många oika sätt. Vi skoa undersöka konsekvenserna av två renodade fa För det första faet uppstäa vi föjande hypotes. Sannoikheten för att under viss tid en panta försvinner ur en fäck viken som hest är konstant och ika med p. Denna sannoikhet kan uppskattas och är ika med förhåandet mean antaet på en viss tid avgångna pantor och hea antaet vid första revisionen befintiga pantor. Ur tab. 7 finna vi t. ex. för ta på obränd mark p= 0,319 och för gran på obränd mark p= o,sos. I båda faen avses perioden I-5 hösten. Om nu varje pantas försvinnande är en av aa andra pantor het oberoende händese, så kan en nofäck uppkomma av en fäck, som vid r revisionen hade t. ex. 2 pantor, endast genom det samtidiga inträffandet av två av varandra oberoende händeser, vardera med sannoikheten p. Sannoikheten härför är p2 Sannoikheten att en fäck, som vid r. revisionen hade ro

48 LARS TIREN pantor, under oppet av de fyra åren från r ti 5 revisionen förvandas ti en nofäck är enigt samma mutipikationssats p10. Detta värde bir för ta på obränd mark R:1 o,oooor och för gran på obränd mark R:1 o,oor. Båda dessa sannoikheter äro så åga, att man knappast kan räkna med att band 150 fäckar finna en enda tio-pantsfäck, som vid 5 revisionen bivit en nofäck. I sjäva verket inträffar emeertid detta mycket ofta. Vi kunna undersöka O-fäckar, be,..äknad~ 0-pafches, cacuoed /o o o o " o o o o o, 1 rev\.sion e 2 o 3 "' o ':/o Fig. II. Observerade och beräknade nofiäckar. Obsetved and cacuated zero-patches. hur många pantor som första hösten funnos i de fäckar, som femte hösten voro nofäckar. Därvid undantas de fäckar, som redan första hösten voro tomma. Vi finna nu, att både hos ta och gran fäckar med mycket mer än ro pantor första hösten bivit nofäckar under oppet av fyra år. T. o. m. fäckar med mer än 30 pantor ha ödeagts. Detta stämmer ej med den uppstäda hypotesen, som fordrar, att dyika händeser skoa vara ytterst säsynta och att nofäckarna så gott som enbart skoa uppkomma av fäckar, vika första hösten endast innehöo ett itet anta pantor. Vi få såunda anedning att undersöka det andra faet. Därvid uppstäa vi

49 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 49 föjande hypotes. Sannoikheten att en såddfäck, som första hösten innehåer en eer fera pantor, mean I och 5 hösten förvandas ti en nofäck är konstant och ika med p. Femte höstens nofäckar (bortsett från dem som voro tomma redan första hösten) böra nu vara ett representativt stickprov av första höstens pantförande fäckar och böra första hösten ha samma medeta som dessa. Undersökningen av en de av ytmateriaet visar, att denna hypotes passar avsevärt bättre än den föregående. Medan enigt Medefa 1 hösten av 5 höstens nofackar Meon In!sf. auumn of 5/h ouumn's zero poches o 10 8 o o o o / / 6 4 o o 2 / / / o o o Medefa 1 hösen /1eon Is! ou!umn Fig. 12. Sambandet mean pantantaet per fäck r hösten och pantantaet samma höst i de fäckar, som 5 hösten voro tomma. Correation between number of seedings per patch in the first autumn and number of seedtings (in the same autumn) in patches which were empty at fifth autumn. den första hypotesen avgången måste koncentreras ti fäckar med så åga pantanta, att deras medeta knappast kan uppnå 3, visar materiaet, som framgår av fig. IZ, att detta medeta i verkigheten kan vara ganska högt. Närmare bestämt är det enigt den streckade injen i fig. IZ ika med ungefär 53 % av första revisionens medepantanta, oberäknat nofäckarna. Den andra hypotesen återger såedes inte heer verkigheten adees riktigt, ty i så fa borde nyssnämnda siffra ha varit IOO %- Snarast synes det vara fråga om en bandning av båda hypoteserna, i detatt totaavgång kan drabba praktiskt taget viken fäck som hest, men dock med en viss förkärek in- 4 Medde. frdn Statens swgsjorskni11gsinstuut. Band 41: 7

50 so LARS TIREN träffar för fäckar med ett pantanta mean r och fördeningens mtdeta, nofäckarna oberäknade. Man torde av den föregående framstäningen kunna dra en sutsats av ett visst praktiskt intresse. Det synes i amänhet förhåa sig så, att vissa såddfäckar äro mer eer mindre förutbestämda att efter en viss tid fördärvas och övergå ti nofäckar. Sannoikt är det därvid i främsta rummet fråga om fäckar, som bivit ia gjorda, vare sig detta beror på sarv eer okunnighet eer på en ia vad pacering av fäckarna. En i amänhet svårarbetad mark bidrar därutöver ti hög avgång även band från början pantrika fäckar. Det står med andra ord en he de att vinna på omtanke vid fäckarnas pacering och omsorg vid deras upphackning. n.n.an \'i ämna denna fråga vija vi framhåa, att pantavgångens koncentration ti i huvudsak området under pantfördeningens medeta första hösten förkarar den i fig. II uppmärksammade avvikesen mean observerade och beräknade nofäckskvoter. Därigenom uppstår nämigen en ökning av nofäckskvoten, som ej kan kompenseras av det samtidigt minskade medetaet och den ökade störningen. Några enka räkneexempe ge ätt besked härom. Vi förbigå emeertid dessa och fortsätta med en teoretisk beräkning av de i sådder av oika beskaffenhet och åder uppkommande nofäckskvoterna. Med utgångspunkt från formen för nofäckskvoten i ENEROTHs pantfördening, nämigen I P 0 =(me2 +r)-i?'... (r3) samt de fyra ekvationerna i tab. D (8-rr) för störningskvadraten kunna vi beräkna nofäckskvoten i sådder, vars medepantanta per fäck är m= r, z, 3 o. s. v. vid första revisionen, d. v. s. första hösten efter sådden. Ur ekvationerna i tab. C (z-s) kan vidare för vart och ett av dessa pantanta första hösten beräknas hur stort medepantantaet sannoikt är efter vissa års föropp, t. ex. femte hösten och tionde hösten, det sistnämnda dock uttryckigen endast under förutsättning att vi godtaga den betydande extrapoeringen av överevesefunktionen från s ti ro år. På de såunda beräknade antaen kvarvarande pantor kunna ånyo ekvationerna i tab. D tiämpas, varigenom störningskvadraterna bi kända. Sutigen erhåes genom tiämpning av (13) även nofäcksprocenterna. På detta sätt har tab. g beräknats. Vi finna här, med ingång för första höstens medepantanta m = r, z, 3, o. s. v., nofäcksprocenten första hösten, femte hösten och tionde hösten för vardera ta och gran på obränd och bränd frisk mark. Siffrorna avse rutsådd och strecksådd. Som tidigare anmärkts äro femte och tionde höstens nofäcksprocenter något underskattade (jfr

51 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND fig. rr). Man bör vidare vara medveten om, att nofäcksprocenterna i tab. ro ha avseende på sådder med den enigt funktionerna i tab. D beräknade medestörningen. Då variationen kring denna i sjäva verket är rätt stor, finns det för ett och samma m-värde sådder med både större och mindre nofäcksprocent än de i tabeen angivna medetaen. Störningskvadratens variation kring den utjämnande kurvan medför även, speciet för åga nofäcksprocenter, en mindre underskattning. Tab. 9 ger såedes av oika skä något ägre nofäcksprocenter än man torde komma att finna som medeta för ett större anta sådder med givet medeanta pantor per fäck. Feet överstiger knappast någonstädes 2 procentenheter och är ofta mindre. Tab. 9 kan för översagsberäkningar användas även i de fa, då man endast känner medeantaet pantor t. ex. andra hösten. Genom att dividera detta anta med k 2 i tab. 7 omföres andra höstens pantanta ti det genomsnittigt sett motsvarande pantantaet första hösten, varefter tab. 9 kan användas. Sammanfattning Nofäckskvoten i en sådd kan i amänhet med god approximation beräknas ur (6) eer (r3), då man känner medetaet m och variansen s2 (jfr fig. rr). En svag tendens ti underskattning av nofäckskvoten synes dock förekomma särskit vid andra och senare revisioner. Frågan om denna avvikeses uppkomst diskuteras och påvisas sammanhänga med sättet för pantornas avgång, viken är koncentrerad huvudsakigen ti området under pantfördeningens medeta. Med hjäp av (r3) samt funktionerna i tab. C och D ha nofäcksprocenterna beräknats för första, femte och tionde hösten efter sådden och uppförts i tab. 9 Tabeen är uppstäd med ingång för första höstens medeanta pantor per fäck. För översagsberäkningar kan tabeen användas även i de fa, då man endast känner pantantaet per fäck t. ex. andra hösten. Detta anta omföres då ti det genomsnittigt motsvarande pantantaet första hösten genom division med k2 i tab. 8. Av tab. 9 kunna föjande amänna sutsatser dragas rörande den sannoika nofäcksprocenten efter ro vegetationsperioder. Ta visar för samma medepantanta första hösten ägre nofäcksprocent än gran både på obränd och bränd frisk mark inom hea området m = t. o. m. m= 20. Nofäcksprocenten på obränd mark är vid samma m-värde större än på bränd mark både för ta och gran och inom hea området m = r t. o. m. m= 20. Av tabeen framgår vidare att ordningsföjden mean trädsagen och markbehandingarna devis är en annan första hösten än tionde hösten. Såunda har t. ex. ta på obränd mark första hösten större nofäcksprocenter än gran 5I

52 52 LARS TIREN inom hea området m = r ti m = 20 i motsats ti vad faet är den tionde hösten. Samma förhåande råder även på bränd mark fr. o. m. m= 5 och uppåt. Om no!fäckskvoten vid oika förband I framstäningen hitintis ha vi med ett undantag behandat sådana på provytorna faktiskt observerade förhåanden, som äro oberoende av förbandet. Detta gäer t. ex. pantprocenten, överevesekyoten och störningen. Nofäcksprocenten är naturigtvis även den oberoende av förbandet i den meningen, att en viss beräknad nofäcksprocent är ika tiämpig på det ena som på det andra förbandet. Vare sig vi ha r ooo eer 5 ooo fäckar per ha betyder ro% nofäckar att ro% av fäckarna äro tomma och att pantor saknas på ro% av de små områden, som representeras av varje enskid fäck. Men om en enstaka fäck är tom betyder detta, att ro m 2 igga outnyttjade, då fäckantaet är r ooo per ha, mot endast 2 m 2, då fäckantaet är 5 ooo per ha. Detta gör ur skogig synpunkt en avsevärd skinad. I det senare faet måste 5 inti varandra beägna fäckar vara tomma för att en kayta av ro m 2 ska bidas. Dyika sammanträffanden av många nofäckar äro emeertid mer eer mindre säsynta. Det är därför tydigt att man i täta förband kan toerera en större nofäcksprocent än i gesa förband. Varje uppfattning om den tiåtiga nofäcksprocenten, som man kan ha bidat sig på provytorna, gäer endast för det på dem använda förbandet, nämigen r,s m. I praktiken varierar emeertid förbandet at efter omständigheterna inom vida gränser. För att kunna diskutera sådder av oika täthet tvingas vi föjaktigen att söka bida oss enmening om hur förbandet eer fäckantaet per ha bör påverka vår uppfattning om den tiåtiga nofäcksprocenten. Detta probem är ytterst en fråga om de oika beståndens framtida värdeproduktion. Från den sidan kan probemet emeertid icke nu angripas. I stäet skoa vi söka få någon vägedning för frågans bedömande från sättet för nofäckarnas uppträdande. Vi utgå därvid från den vä rätt rimiga utgångspunkten, att nofäckarna göra minsta skadan, när de äro spridda en och en och mesta skadan, då de förekomma i större sammanhängande grupper. Låt oss anta att en sådd i 3, r6 m:s förband (r ooo fäckar per ha) är tiräckigt ges för att åta P 0 = o,os framstå som högsta tiåtna nofäckskvot även om nofäckarna förekomma spridda. Varje nofäck representerar då ett kat område av ro m 2 Om fäckantaet är 2 ooo representerar varje fäck 5m2 Sannoikheten att en sammanhängande yta av ro m2 kommer att innehåa 2 tomfäckar är nu= P 0 2, om tomfäckarna förekomma sumpvis fördeade över areaen. Nu inträffar emeertid icke detta, ty det råder en viss korreation mean förekomsten av en nofäck på en viss punkt och förekomsten av nofäckar

53 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 53 i den närmaste omgivningen. På några ytor har korreationskoefficienten beräknats och givit medevärdet r= o,z6, viket har avseende på ett avstånd mean fäckarna av r,s m. Samma värde kan med god approximation användas även för något ängre avstånd. Värdet r = o,z6 är emeertid i och för sig osäkert bestämt. Förf. stannar i stor tacksamhetsskud U fi. ic. BERTIL MATERN för föjande tre former, vika göra det möjigt att approximativt beräkna nofäcksprocenten med hänsyntagande ti den funna korreationskoefficienten. Vi antaga här, att sannoikheten för ett sammanträffande av 2, 3 resp. 4 Nofäckskvof Quoien of' zer>o-paches ,;; bo / / /r! / / / / /' o. o o ,----.., o Fig. 13. Tiåtig nofiäckskvot. Admissibe reative number of zero-patches åddföcker per ha..$eed-poches per hecor>r& nofäckar bör vara konstant = o,os och ha då att ösa P 0 ur de tre ekvationerna. = 0,05... (r4) = o,os (r s) Po4 [r+ 6 (r ----;P o). r+ 3(r p 2Po)2. r2] =o, os... (r6) o. o Lösningen av ekvationerna ger de värden på nofäckskvoten, som i fig. r3 sammanbundits med en bruten inje. De motsvara den konstanta sannoik-

54 54 LARS TIREN 4': 7 heten o, os att z, 3 resp. 4 inti varandra gränsande såddfäckar aa äro nofäckar. Dyika sammanträffanden äro emeertid, trots den befintiga korreationen, reativt säsynta, viket yttrar sig så, att ganska höga nofäcksprocenter borde kunna toereras, särskit då fäckantaet per ha är någorunda stort. Man torde härav föranedas att överväga, om icke ett anta nofäckar kunna anses bida en skadig ucka i förbandet, även om de icke omedebart sammanträffa. Så är säkerigen faet, men det förbir en omdömessak att avgöra vika konfigurationer av nofäckar, som böra räknas som skadiga, och vika som kunna uteämnas. Frågan är ätt avgjord för kombinationer av z och 3 nofäckar, emedan då aa tänkbara sammanstäningar säkerigen böra medräknas under det vikoret, att nofäckarna skoa bida sidor eer diagonaer i det kvadratiska förbandet eer en sida och en diagona. För 4 och 5 nofäckar kan samma vikor upprätthåas, ehuru man nu får ta fera inti varandra iggande paraea eer sammanstötande sidor, men fortfarande endast en diagona, i betraktande. Förf. har på grund av dyika beräkningar funnit föjande anta möjiga sammanträffanden av oika nofäckar, vika fya de nämnda vikoren. Anta nofäckar Anta fa I I z I 5 ca 176 De nofäckskvoter, som med den konstanta sannoikheten o,os ge upphov ti de ifrågavarande konfigurationerna, beräknas ätt ur formerna: P a= o,os, 4P 2 =o, os, 14P" = o, os o. s. v. De så funna värdena bida den i fig. 13 dragna o o krokinjiga kurvan och återfinnas såsom >>tiåtiga nofäcksprocenten även i tab. ro. Vi anmärka här, att den nedpressande inverkan på P 0, som i förra faet åstadkoms genom hänsynstagande ti korreationen, i detta fa uppstår genom att nofäckarna tiåtas förekomma i aehanda oika konfigurationer. Det för tab. ro grundäggande sannoikhetstaet o,os för N = r ooo har vats därför, att nofäckskurvan därigenom synes komma att igga på en godtagbar nivå. Denna måste accepteras genom överenskommese. Vi kunna t. ex. väja att ena oss om en tiåtig nofäcksprocent av omkring 15 vid ett fäckanta av 3 ooo per ha eer ungefär r,s m:s förband, viket motsvarar nivån i tab. ro. Sedan så skett måste vi emeertid godkänna även de övriga värdena i tabeen. Det är å andra sidan kart, att den i tab. ro angivna nofäcksnivån endast är en band många andra, som kunde väjas med ika goda skä. För att

55 SADD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 55 möjiggöra ett annat va av nivå meddeas här de för ändamået erforderiga formerna. Vi beteckna den grundäggande sannoikheten för en nofäck vid r ooo fäckar per ha med V. Vid beräkningen av tab. II var V = o,o5. Man har nu föjande ekvationer för beräkning av P 0 N= I 000 = = = 4000 = P 0 =V 4 Po2= V I4 poa= V 51 P 0 4 = V 176 P 0 5 = V Som exempe på inverkan av en ändring av V meddeas föjande värden: N v = 0,025 v = 0,050 v = 0,075 IOOO P 0 = o,oz5 P o = 0,050 P o = 0, = 0,079 = O,IIZ = O,I = 0,149 = 0,178 = o,r96 Vid den fortsatta diskussionen i denna uppsats räkna vi emeertid med den i tab. ro angivna nofäcksnivån och vi komma i amänhet att utgå från förutsättningen, att den ej får överskridas den tionde hösten. Sammanfattning För att kunna utnyttja de i tab. g angivna nofäcksprocenterna även för andra förband än 1,5 m, viket använts på provytorna, erfordras bestämda uppgifter om vika nofäcksprocenter, som vid oika förband kunna anses tihöra en och samma anspråksnivå. I praktiken är det företrädesvis den högsta tiåt iga nofäcksnivån som tidrar sig intresse. Genom en teoretisk utredning rörande sannoikheten för ett sammanträffande i oika konfigurationer av fera nofäckar, tisammans representerande en area av ro m 2, ha samband funnits mean nofäckskvoten och förbandet vid samma anspråksnivå, definierad genom det grundäggande sannoikhetstaet V. Av dessa samband har ett utvats, viket anger vad som i denna uppsats benämnes högsta ti å t iga nofäcksprocent. Denna nivå kännetecknas därigenom, att den vid r ooo fäckar per ha medger en nofäckskvot av V = o,o5 (tab. ro). Anvisningar ämnas vidare rörande sättet att beräkna andra nivåer än den här vada och exempe visas på dyika beräkningars resutat i ett par särskida fa.

56 LARS TIREN Kap. V. Om frökorrektionen De förut i text och tabeer meddeade uppgifterna om pantprocent, störning, nofäcksprocent, överevesekvot m. m. äro medevärden, kring vika de i fät gjorda observationerna fördea sig med än positiva, än negativa avvikeser. Den såunda förekommande spridningen har devis karaktären av en oundvikig tifäig variation. Devis förorsakas spridningen emeertid även av ojämn mark och ojämn frökvaitet m. m. samt icke minst av den varierande årsvädereken. Denna har ti föjd, att negativa avvikeser hopa sig på vissa år och positiva på andra. I tab. A ha vi tidigare sett ett exempe på detta årsmånens systematiska infytande. Dessutom ha vi anedning misstänka, att en de samspe förekomma, t. ex. mean årsmån och höjdäge, varigenom avvikeserna kunna bi oikformigt fördeade även på höjdägena. Om medetasberäkningar och kurvutjämningar kunnat ske utan systematiska fe, borde positiva och negativa differenser vara ika vaniga. Detta betyder ur praktisk synpunkt med andra ord föjande. Låt oss anta att vi ämna utföra en sådd i något visst förband och önska besked om viken utsädesmängd, som erfordras för att sådden efter ro år ska kunna godkännas. Tab. ro uppyser om den högsta nofäcksprocent, som vid detta tifäe får finnas. I tab. g, koumnen för tionde hösten, kunna vi nu uppsöka denna högsta nofäcksprocent och därifrån gå horisontat ut ti m-koumnen, som ger oss det erforderiga pantantaet första hösten. Med kännedom om pantprocenten, tab. s, beräknas nu ätt det nödvändiga utsädet av grobara frön per fäck. Denna utsädesmängd ger i medeta det önskade resutatet. Men som vi nyss påpekat måste man räkna med att ungefär häften av aa sådder, som utföras enigt dessa reger, i det ånga oppet ej kommer att uppnå den stadgade nivån, medan den andra häften kommer att överskrida densamma. Detta är emeertid knappast en tifredsstäande ordning. Det förefaer åtminstone vid första påseendet kart, att det på ovannämnda sätt beräknade utsädet måste ökas, så att procenttaet underkända sådder nedgår ti avsevärt mindre beopp än so. Den erforderiga ökningen skoa vi i detta kapite söka framstäa såsom en korrektionsfaktor, med viken det på ovan skisserade sätt erhåna medeutsädet bör mutipiceras, för att ge det utsäde, som i praktiken bör användas. Den åsyftade korrektionsfaktorn kaa vi frökorrektionen och beteckna den med F. Genom denna åvägabringas såedes den ökning av utsädet, som erfordras för att motverka infytandet av växande årsmån, ojämn frökvaitet och ojämn mark, obeaktade samspe samt även rent tifäig variation. Härigenom minskas naturigtvis det reativa antaet missyckade sådder. Å andra sidan komma fertaet sådder i stäet att

57 4I: 7 SADD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 57 biva onödigt pantrika. Detta är emeertid en konsekvens av den för sådderna typiska ENEROTHs-fördeningen. Den kan endast ofuständigt undvikas genom användning av speciea såddmetoder, vika uppvisa ägre störning än den vaniga rut- och strecksådden. Beräkning av frökorrektionen Vid den föjande utredningen har endast metoden rutsådd utnyttjats. Därigenom undvikas en de kompikationer, som möjigen kunde bi föjden av oikformighet i fråga om såddmetodiken och dess representation under oika år och i oika höjdägen m. m. o o o o -4 Fig.!4 Avvikeser mean observerade och beräknade pantanta vid grundutsäde. Deviations between obsetved and cacuated number of pants for the basic seed quantity. De erforderiga beräkningarna utföras på föjande i korthet angivna sätt. För rutsådd ta och gran på obränd och bränd mark, atså 4 oika grupper, samas aa uppgifter om medeanta pantor per fäck första hösten av 50 grobara frön. Dessa uppgifter uppföras under sina resp. anäggningsår och fördeas ytterigare på två höjdägen, nämigen m ö. h. och 400- m ö. h. Därefter skoa vi beräkna det utsäde, som erfordras för att i medeta uppnå tifredsstäande resutat. Vi väja för detta ändamå först bestämda såddförband, nämigen I,7 m för marken under 400 m ö. h. och I,9 m för marker ovan 400 m med avseende på ta och I,9 m resp. 2,r m med avseende på gran, at i huvudsakig överensstämmese med skogsstyresens försag ti anvisningar rörande tiämpningen av skogsvårdsagen (I949). I tab. IO finna vi nu den högsta tiåtna nofäcksprocenten vid IO år för dessa förband och trädsag. I tab. 9 uppsökes nofäcksprocenten i koumnen för IO:de hösten och det erforderiga pantantaet första hösten aväses i m-koumnen ängst ti vänster. Det pantanta vi här finna betecknas med mb. Detta divideras nu med en hundrade av pantprocenten i tab. 5, och sutresutatet är då det erforderiga utsädet av grobara frön per såddfäck Vi kaa detta fröanta för grundutsädet och beteckna det för tifäet med n. För t. ex. ta på obränd mark under 400 m erhös n = 3I. Om vi nu mutipicera det anta pantor, som på ytorna erhåits av 50 frön, med nj5o d. v. s.

58 LARS TIREN i detta exempe med 31/so = o,6z, så få vi det anta pantor, som skue ha observerats, om utsädet verkigen varit 31 grobara frön. Detta pantanta växar naturigtvis från yta ti yta och vi beteckna det med mx. Om nu aa beräkningar och kurvutjämningar i de föregående kapiten håit streck, borde differenserna m x -m b ungefär ika ofta bi positiva som negativa. Uträkningen visade att av hea materiaets 107 differenser 14 voro o, 44 voro negativa och 49 positiva. Avvikeserna fördea sig kring normakurvan på sätt som framgår av fig. 14. Figuren kargör att avvikeserna åtminstone närmesevis äro normat fördeade. En antydan ti positiv skevhet och positiv excess kan visserigen iakttagas. Vi bortse emeertid tis vidare från dessa anomaier. Genom fig. 14 ha vi atså fått en utmärkt kontro på de föregående räkningarna. Dessutom ger oss den approximativt normaa fördeningen av avvikeserna ett mede att beräkna frökorrektionen. Vi känna nämigen medetaet mb och spridningen s i var och en av materiaets grupper och kunna anta, att observationerna äro normat fördeade. Man får föjaktigen, som ovan visats, medepantantaet mb av grundutsädet n, viket innebär att nöjaktighetskraven underskridas i so fa på roo. Genom att öka utsädet med beoppet t sj p, där p är pantkvoten och t är en konstant, ökas pantantaet med beoppet t s. Aa punkter i fig. 14 fyttas nu med beoppet t s (uttryckt i normakoordinater) åt höger och av den nya normakurva, som kan anpassas ti dessa punkter, kommer en de att avskäras av noinjen i den ursprungiga kurvan. storeken av denna de beror på konstanten t. Man förstår också, att efter ökningen av utsädet endast de observationer, som faa ti vänster om noinjen i fig. 14, biva negativa och s~edes representera icke nöjaktiga sådder. Med hjäp av en tabe över den normaa fördeningsfunktionen finna vi nu föjande samhörande värden på konstanten t och procenttaet icke nöjaktiga sådder enigt ovan angivna fordringar. t= o,oo; underkända sådder= so% t= o,zs; )) )) =40% t= o,sz )) )) =30% t= 0,84; )) >) =20% t= r,zs; )) =ro% Den frökorrektion F, som svarar mot ovanstående procenter underkända sådder beräknas ätt ur formen F= (mb + t s)fmb. Den bir i sjäva verket mycket ika i aa grupper. Varken trädsag, bränning eer höjdäge påverkar den nämnvärt och det torde därför vara berättigat att endast anföra medevärdena för hea rutsåddsmateriaet. Dessa återfinnas i tab. rr och meddeas därjämte på vidstående sida och i fig. r6.

59 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND Underkända sådder U nsa tisfactory seedings so% 40% 30% 20% ro% Frökorrektion Seed -correction r,oo r, r6 1,34 1,54 r,83 59 De ovan anförda frökorrektionerna kunna ätt prövas på materiaet. Om detta vore precis normafördeat skue man t. ex. finna 30 % missyckade sådder, då grundutsädet höjts med 34 %, o. s. v. I sjäva verket finna v1 föjande procenter underkända sådder (40-procentsnivån ej uträknad). Underkända sådder, procent Unsatisfactory seedings, per cent Teoretiskt Theoretka so ro Enigt materiaet According to the materia Enigt materiaet ha atså fer sådder missyckats än vad den teoretiska utredningen anger. Detta förkaras därav, att frekvenskurvorna för de oika materiagrupperna ta och gran, obränt och bränt aa uppvisa en positiv skevhet, som även framträder i den sammansagna frekvenskurvan i fig. 14. Skevheten åter torde ti största deen förorsakas av det extremt dåiga året 1948, som är starkt överrepresenterat i materiaet (46 % fer observationer än medeantaet observationer per år). På grund härav synes det knappast vara skä att fästa atför stort avseende vid de påvisade skinaderna. Man torde tvärtom kunna anse, att observationerna i huvudsak ansuta sig så vä ti normakurvan, att denna gott kan användas för beräkning av frökorrektionerna. Sammanfattning För beräkning av det vid sådd erforderiga utsädet gå vi tiväga på föjande sätt. Tab. ro uppyser om den högsta nofäcksprocent, som bör få finnas den tionde hösten. I tab. g, koumnen för tionde hösten uppsökes denna nofäcksprocent. Man går därifrån horisontet ut ti m-koumnen, som ger oss det erforderiga pantantaet första hösten. Med kännedom om pant-

60 6o LARS TIREN procenterna i tab. S beräknas nu ätt det nödvändiga utsädet av grobara frön. Denna utsädesmängd ger i medeta det önskade resutatet. Om observationernas fördening kring medetaet är någorunda symmetrisk innebär emeertid detta, att ungefär häften av aa sådder, som utföras enigt dessa reger, i det ånga oppet ej kommer att uppnå den stadgade nivån, medan den andra häften kommer att överskrida densamma. En höjning av utsädet i avsikt att minska procenten underkända sådder synes föjaktigen motiverad. Den åstadkommes genom att mutipicera det enigt ovan skisserade reger erhåna grundutsädet med en korrektionsfaktor, viken vi benämna frökorrektionen och beteckna med F. Frökorrektionens storek har beräknats för oika procentta underkända sådder på föjande i korthet antydda sätt. Efter va av vissa ämpiga såddförband har medeantaet pantor per fäck första hösten beräknats över tab. ro och 9 Det häremot svarande grundutsädet av grobara frön beräknades därefter ur uppgifterna i tab. s. Samtiga provyteresutat för rutsådd omräknades ti detta utsäde. Differenserna mean de så erhåna pantantaen per fäck och det enigt tab. ro och 9 beräknade medetaet mb fördeade sig på sätt framgår av fig. 14. Fördeningen är approximativt norma och visar, att grundutsädet ger ungefär so % positiva och so % negativa avvikeser. Under antagande av norma fördening kan man nu beräkna med huru stor de t av spridningen s, som medetaet mb behöver ökas, för att vissa bestämda procentta av observationerna skoa underskrida mb. Frökorrektionen fås då ur formen F= (mb +t s) fmb. Den bir i sjäva verket mycket ika i materiaets oika grupper. Varken trädsag, bränning eer höjdäge påverkar den nämnvärt. Dess medevärden anföras i tab. rr. Om sättet för beräkning av bästa möjiga frökorrektion I föregående avsnitt har det karagts, att om sådder utföras under en ängre föjd av år och om därvid hea tiden grundutsädet användes, så kommer i medeta ungefär häften av sådderna att underskrida den anspråksnivå, som har antagits vid beräkningen av grundutsädets storek. Därmed bir frågan om hjäpkutur ovikorigen aktue. Man kan håa utsädet vid grundnivån och spar därigenom frökostnad, men måste i stäet underkasta sig arbets- och frökostnad vid omfattande hjäpsådder (eer hjäppanteringar, jfr nedan sid. 68). Å andra sidan kan man väja aternativet att anbringa en frökorrektion, varigenom frökostnaden vid den första sådden stiger, medan arbets- och frökostnad vid hjäpsådderna minskas. Det förefaer icke osannoikt, att någon av de tänkbara frökorrektionerna från r,o och uppåt ska visa sig vara bättre ur ekonomisk synpunkt än andra.

61 SADD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 6r För att undersöka hur härmed förhåer sig måste vi göra vissa antaganden om priser och arbetsprestationer. Dessa växa emeertid avsevärt och äro i hög grad beroende på okaa förhåanden. Vad nedan anföres i denna fråga bör därför huvudsakigen betraktas som ett exempe på hur den avsedda kakyen kan utföras. Det första probem, som uppstår i detta sammanhang, gäer den reativa insats av arbete, som erfordras vid hjäpsådd, då so, 40, 30, 20 eer ro % av totaareaen är i behov av åtgärder. Vi måste rimigtvis kunna betrakta som givet, att då o % av sådderna underkänts, ingen hjäpkutur erfordras, d. v. s. vi räkna ej med hjäpsådd av enstaka tomma fäckar i nöjaktiga sådder. Om endast ro % missyckats är det mycket sannoikt, att dessa sådder igga närmare inti gränsen för godkänt än vad de underkända sådderna i medeta göra, t. ex. då so eer roo % missyckats. Det materia som kan användas för att beysa denna fråga är obetydigt och kan endast tjäna ti en första orientering. Genom att beräkna hur många provyteresutat (av rutsådd), som vid grundutsäde underskrida det erforderiga medepantantaet mb, få vi i några oika grupper kännedom om procenten underkända sådder. Medepantantaet i dessa kan därefter beräknas. Om vi nu gå in i tab. 9 för m ika med sistnämnda pantanta, finner man, att de underkända sådderna vid ro år kunna väntas framvisa vissa nofäcksprocenter, vika kunna aväsas i tabeen. Så stor procent av de underkända såddernas fäckanta bör hjäpsås eer hjäppanteras. Man kan naturigtvis icke, då hjäpkuturen sker, känna igen just de fäckar, som ännu ej äro, men komma att bi nofäckar under tiden fram ti och med tionde hösten. I praktiken torde man komma att beså en de fäckar i onödan och kanske att för säkerhets sku beså fer, än som strängt taget är behövigt. Vi böra emeertid i kakyen kunna bortse från dessa detajer. Fig. rs visar hur de observerade punkterna igga. Medevärdet av procenten underkända sådder är 41,5 % och dessas beräknade nofäcksprocent vid ro år är 30,3 %. Med hänsyn ti den betydande osäkerheten i dessa beräkningar. har injen i fig. rs dragits från o genom punkten 40 på x-axen och 30 på y axen. Linjens ekvation är föjaktigen åtminstone fram ti x= o,so: y=0,75x : (r7) Det kan mycket vä hända, att den i verkigheten böjer av ungefär så, som antytts i figuren. För närvarande saknas möjighet att säkert avgöra detta. Vi faststäa nu föjande förutsättningar att gäa vid den fortsatta kakyen. Hjäpkutur utföres första eer andra våren efter sådden i form av sådd utan hackning i de tomma eer atför pantfattiga fäckarna. Dagsverksåtgången för enbart en omsorgsfut utförd sådd med nedmyning av fröet är vanigen omkring r dagsverke per r ooo fäckar, men torde vid hjäpsådd utgöra när-

62 62 LARS TIREN mare 2 dagsverken, med viken siffra vi här räkna. Dagsverkspriset antages vara r8 kr. Den ursprungiga sådden beräknas innehåa 2 soo fäckar per ha. Kostnaden för hjäpsådd, fröet ännu oberäknat, är föjaktigen 2,s-2 r8 = go kr per 2 soo fäckar. Kostnaden för fröet beror des på fröåtgången, des på fröpriset. Vi räkna här med oika aternativ så beskaffade, att frökostnaden vid den ursprungiga %fäckar, som böra hjäpsås % pafches fo he s uppemened af af'fer-sowing BO o o o o o o ::::::----- / / /? / / / ~ ,----, , ,---, o %underkända sådder % unsafisf'acfory sowings Fig. 15. Procentta fäckar, som böra bättras i sådder vid oika procentta underkända sådder. The percentage of patches which must be improved in sowings for various percentages of unsuccessfu sowings. sådden uppgår ti värden mean ro och roo kronor per ha, såunda t. ex. 0,2 kg a SO kr eer I,o kg a IOO kr jämte andra meaniggande värden. Avsikten är att med hjäp av dessa siffror beräkna frökostnaden vid den ursprungiga sådden pus frö- och arbetskostnaden för den erforderiga hjäpsådden, och detta des för ett icke frökorrigerat utsäde vid första sådden, des för utsäden, som höjts med oika frökorrektioner. Det okorrigerade utsädet medför emeertid som fi'irut visats so% underkända sådder. Om dessa

63 4r: 7 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRö I NORRLAND hjäpsås med okorrigerat utsäde, äro påföjande år fortfarande 25 % av den area, som motsvarar de hjäpsådda fäckarna underhatig. Eftersom en andra hjäpsådd knappast kan ske och i varje fa synes vara en opraktisk utväg, bestämma vi, att hjäpsådden efter sådd med okorrigerat utsäde ska ske med en frökorrektion av I,S4, som ämnar en kvarstående underhatig area av o,s-0,2 = o,r eer ro%- Då vi önska jämföra de oika aternativen under förutsättning av samma sutresutat, måste en iknande diskussion föras även beträffande de andra aternativen. Vid 40% underkända sådder måste såunda hjäpsådden utföras med en frökorrektion, som ämnar endast 25 % av areaen underkänd, ty 0,4 0,2S =o, ro, d. v. s. ro%- Denna frökorrektion är I,44, viket man finner genom grafisk interpoering i tab. II. På samma sätt erhåes för 30 % missyckade sådder den frökorrektion vid hjäpsådden av I,29, vid zo% åter I,oo. Vid ro % missyckade sådder erfordras naturigtvis ingen hjäpsådd för att uppnå sutresutatet ro % underkända sådder. Summan av frökostnaden vid den första sådden och arbets- jämte frökostnaden vid den erforderiga hjäpsådden har nu under de nämnda förutsättningarna och med beaktande av (r7) beräknats för oika procenter underkända första sådder samt oika grundutsädeskostnader per ha vid dessa sådder. Värdena ha antecknats i tab. E. Tab. E. Frökostnad för sådden + arbets- och frökostnad för hjäpsådden i medeta per ha %underkända Grundutsädets kostnad i krjha vid första sådden sådder Frökorrektioner % unsatis- Seed corrections Basic seed cost at first sowing factory seedings IO so!00 so I,oo o.!,54 29,77 42,66 ss,54 68,43 8I,sr J4S,76 40 I,I 6 )) 1,44 24,08 37,36 so,63 63,9I 77,r9 143, ,34 >) I, ,35 34,62 48,89 63,r6 77,43!48, ,54 >) I,oo r8,4o 34,IO 49,80 6s,ro 8!,20 IS9,70 IO I, 8 3 r8,3o 36,6o S4,90 73,20 91,50 - Den nyssnämnda kostnaden kan för korthetens sku kaas endast >>kostnaden». Det framgår av tabeen, att en ägsta kostnad finnes och att den igger vid oika procentta underkända sådder beroende på grundutsädets kostnad per ha. En närmare undersökning av tabeens siffror visar först (fig. r6) sambandet mean frökorrektionen vid första sådden och procenten underkända sådder. Fig. IJ visar för oika grundutsädeskostnader minimikostnadens frökorrektioner vid första sådd och vid hjäpsådd. För bekvämighetens sku ha aväsningar gjorts på denna figur och de erhåna approximativa värdena uppförts i tab. IZ. I denna anges bästa frökorrektioner vid

64 LARS TIREN första sådd (rad r) samt de procentta underkända sådder, som kunna väntas bi föjden, om dessa frökorrektioner användas (rad z). Procenterna i fråga. aväsas på fig. r6. De underkända sådderna fordra hjäpsådd inom vissa dear, vars reativa storek fås ur (rj). Den såunda hjäpsådda areaen uttryckt i Frökorrekion Seed-correcion t s '----, ,----,----, o % Underkända.sådder tnsoisfocory sow;ngs Fig. 16. Frökorrektion för oika procenter underkända sådder. Seed-corrections for various percentages of unsatisfactory sowings. procent av totaareaen anges i tabeen (rad 3) iksom de vid hjäpsådden nödvändiga frökorrektionerna (rad 4), vika icke biva desamma, som vid den första sådden. Av tab. rz kunna nu en de sutsatser dras, nämigen i huvudsak föjande. Under de antagna förutsättningarna beträffande dagsverkspris och arbetsåtgång är det ekonomiskt fördeaktigt att väsentigt öka utsädet utöver grundutsädet, särskit i de fa, då dettas kostnad per ha är ringa. Om såedes t. ex. grundutsädet kostar ro kr/ha, bör man vid sådden använda ett utsäde av r,83 X

65 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND grundutsädet. Av tabeens rad 2 framgår, att man i detta fa riskerar ett missyckande på ro % av areaen. Vi anta emeertid het schematiskt (med anknytning ti fig. rs), att dessa ro% i sjäva verket igga nära gränsen för godkänt och att det icke önar sig att särskit söka reda på dem för att verkstäa hjäpsådd. I praktiken kan det naturigtvis inträffa, att av ro utförda sådder 9 biva nästan godkända och r adees missyckad. Att ta vederbörig Frökorrektion F Seed- correction,f i Vid hjäpsådd A f arter-sowing Vid första sådd At 1"/rs-sowing 1.o o so Kronor (!rundutsädeskostnad per ha Vid första sådden Bos/c seed cos f!er hed ore ot t'rs sowing, Sw: crowns Fig. 17. Frökorrektion vid första sådd och hjäpsådd. Seed-corrections at first sowing and at after-sowing. hänsyn ti ett sådant fa hör emeertid mera ti den okaa tiämpningen än ti de amänna riktinjer vi här närmast avhanda. Ju dyrare grundutsädet är, d. v. s. ju mer frö det går åt per ha eer ju dyrbarare fröet är per kg, desto viktigare bir det att hushåa med utsädet, viket framgår av de sjunkande frökorrektionerna i tabeens rad r. Samtidigt ökar naturigtvis procenten underkända sådder, viket medför, att hjäpkutur måste utföras på en växande de av areaen. Om grundutsädet t. ex. kostar 70 krfha, bör utsädet vara 1,19 X grundutsädet. Därvid får man beräkna, att 38 %av såddareaen bir underhatig och att av hea årets såddarea ro, s % måste hjäpsås och detta med ett utsäde av 1,41 x grundutsädet. sutresutatet bör då bi som förut omkring ro % ej fut godkänd såddarea och den totaa kostnaden per ha för frö och hjäpsådd bir därjämte den ägsta möjiga. Kostnadskurvan är mycket fack inom ett stort område på ömse sidor om minimipunkten. Detta framgår ganska tydigt av siffrorna i tab. E. På grund härav är det en ganska ömtåig sak att beräkna minimipunktens exakta äge. De anaytiska metoder, som skue erfordras för detta ändamå, ha icke kunnat användas, utan ha måst ersättas av grafiska metoder. Beräkningar på grundva av uppgifterna i tab. 12 visa ti föjd härav i vissa fa en de smärre 5 M edde. från statens skogsforskningsinstitut. Band 4I! 7

66 66 LARS TIREN oregebundenheter, varti även bidrar, att frökorrektionerna äro medevärden för ta och gran och för aa höjdägen samt för obränd och bränd mark. Icke desto mindre torde tab. 12 kunna användas som underag för föjande ur praktisk tiämpningssynpunkt viktiga beräkningar, vika utgöra ett fuföjande av de kakyer, som edde ti tab. E. Vi uträkna först kostnaden vid t. ex. ett pris av so krjha för grundutsädet. Därvid erhåes (se tab. 12) r,zs-so = 62: so för fröet vid första sådd. Vidare r,36 so o,o9r = 6: rg för fröet vid hjäpsådden på g, r %av totaareaen, samt sutigen o,o9r go = 8: rg för arbetskostnaden vid hjäpsådden. Hea kostnaden bir 76: 88 kr. (arbetskostnaden vid första sådden uteämnas som förut). Det kan nu vara av intresse att se, hur stor kostnaden bir om vi i stäet för de i detta fa bästa frökorrektionerna (r,zs och 1,36) använda de övriga i tab. 12 angivna kombinationerna, såedes t. ex. 1,83 och o,oo för ro kronors grundutsäde, r,ss och 0,98 för 20 kronors grundutsäde o. s. v. Resutatet framgår av nedanstående tab. F. Man bör observera, att kostnaden för grundutsädet är so krjha i hea tabeen, det är endast frökorrektionerna och hjäpsåddsareaen, som ändras från koumn ti koumn. Tab. F ro so 6o 70 IOO 91,50 8!,39 77>0 I 76,88 76,g8 De bästa frökorrektionerna, d. v. s. de som gäa för so kronors grundutsäde, ha tydigen givit den ägsta kostnaden. Å andra sidan torde man kunna säga, att skinaderna mean minimikostnaden och de övriga kostnadsvärdena, åtminstone från koumnen 30 och ända upp ti koumnen roo, äro obetydiga och knappast kunna ha något avgörande infytande på det ekonomiska resutatet. Förhåandet är iknande även om vi väja andra utgångspunkter än just so kronors grundutsädeskostnad. Ti vänster om utgångspunkten, atså i riktning mot minskande hjäpsåddsareaer, stiger kostnaden reativt snabbt. Åt höger i riktning mot ökande hjäpsåddsareaen stiger kostnaden ångsammare, i de festa fa t. o. m. mycket ångsamt. Detta framgår bäst av fig. r8, som visar den reativa kostnaden (kostnaden vid minimum= r,oo), vid 20, 40, 6o och roo kronors kostnad för grundutsädet per ha. Siffrorna på x-axen betyda frökorrektioner vid första sådd (överst) och vid hjäpsådd (underst). Minimipunkten uppnås föjaktigen för t. ex. kurvan 20 kr. vid punkten r s s, som enigt ta b. 12 motsvarar ett grundutsädespris av 20 kr. Resutatet innebär tydigen i korthet sagt föjande. För varje grundut-

67 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND sädespris finns en ekonomiskt sett bästa utsädesmängd. Om man använder avsevärt större utsäde än det optimaa, riskerar man ekonomisk förust i det ånga oppet. Detsamma är faet om man använder mindre utsäde än det optimaa, men den därvid uppkommande förusten är mindre än i förra faet och är i amänhet iten ti sitt absouta beopp. Kostnaden är emeertid icke ensamt avgörande för vaet av utsädesmängd. I tider som de nuvarande, då det råder knapphet b. a. på frö, kan sannoikt Reativ kostnad Reafiv cosf kr kr 40kr kr to.. 20 kr 40kr BOk r 100kr Frökorrektioner Seed- correcfions Fig. r8. Reativ kostnad för sådd och hjäpsådd. Reative east of sowing and after-sowing. åtgången av frö i kg per ha i viss mån tänkas påverka stäningstagandet ti utsädesfrågan. Med hjäp av tab. 12 kunna vi ätt beräkna den reativa fröåtgången per ha inkusive fröet för den erforderiga hjäpsådden. Siffrorna återges i tab. G des med fröåtgången för 30 kronors grundutsädeskostnad = I,oo, des med grundutsädesmängden SOm enhet (jfr även tab. 12, rad 5). Tab. G. Tota fröåtgång Enhet ro so 6o 70 IDO 1,4 7 X grundutsädet ,24 I,o7 I,oo 0,95 0,93 o, g z o, gr o,go r,oo X grundutsädet... 1,83 1,5 8 1,47 1,40 1,37 1,35 1,34 1,32 Tabeen visar att, i motsats ti kostnaden, fröåtgången vid konstant fäckanta per ha icke har något minimum inom tabeens område. Den totaa fröåtgången sjunker samtidigt som med stigande grundutsädespris frökorrektionen vid första sådden (rad I i tab. 12) minskar. Skinaderna i fröåtgång kan dock knappast anses vara synnerigen stora. I amänhet torde grund-

68 68 -LARS TIREN 41: 7 utsädets pris per ha igga mean 20 och so kronor, varför ± 7 % anger i det närmaste hea sperummet. Om fröpriset är 70 kronor per kg, motsvarar detta ungefär ± 5 kronor och ± o,os kg per ha. Utredningen eder såedes ti den uppfattningen, att man i amänhet bör vidhåa de i tab. I2 angivna, optimaa frökorrektionerna och att, i i varje fa en minskning av dessa endast medför en oväsentig besparing av frö, men en ökning av hjäpkuturbehovet (jfr tab. rz) och därför ej bör ifrågakomma. Däremot finnas trots at vissa skä, som taa för en ökning av frökorrektionerna utöver de i tab. I2 angivna, optimaa värdena. Om nämigen frö står ti förfogande, så att inga oägenheter på grund av fröbrist yppa sig, innebär en sådan ökning, att hjäpkuturareaen minskas. Ringa behov av hjäpkutur är en förde, som kan värderas ganska högt, i vissa fa säkerigen mycket högt, band annat på grund av minskat behov av kvaificerat inspektionsarbete och andra amänna kostnader, ti vika ovan ingen hänsyn tagits. Beräkningar, som mera i detaj komma att utföras i nästa kapite, visa, att grundutsädet vanigen bir dyrare på de obrända markerna och i höjdägen ovanför 400 m ö. h., d. v. s. just på de patser, där svårigheterna i amänhet äro störst och såddresutatet sämst. Tab. I2 visar emeertid att just här frökorrektionerna böra vara mindre än på mera gynnsamma patser, där grundutsädet i rege bir biigare. Det är en omdömessak att avgöra, hur mycket man vi öka de optimaa frökorrektionerna för att därigenom vinna större säkerhetskänsa och befriese från en de av besväret med hjäpkutur. Emeertid torde man med stöd av tab. I2 kunna hävda, att frökorrektionen vid första sådden ingenstädes bör överstiga r,83. Om sådden utföres riktigt och fröet är oskadat, bör ett utsäde av ca r,s X grundutsädet medföra praktiskt taget fuständig befriese från hjäpkutur, naturigtvis bortsett från tifäiga avvikeser och katastrofer. Vad i det föregående anförts om frökorrektionerna vid första sådden har approximativt sin gitighet, även om hjäpkuturen utföres i form av hjäppantering. Sammanfattning Vid beräkningen av bästa möjiga frökorrektion har först undersökts hur stor reativ arbetsinsats, som kommer att påfordras, då ett visst år större eer mindre procentuea dear av den totaa såddareaen enigt i föregående avsnitt angivna reger bivit underkända. Det tigängiga materiaet är itet, men måste i brist på bättre användas. Det redovisas i fig. I5 och formen (IJ). Den sistnämnda anger, att då x% av såddareaen bivit underkänd, erfordras hjäpkutur på o, 7 s x eer 75 % av den underkända areaen eer, e>m såddförbandet växar, i 75 % av de underkända såddernas fäckar.

69 41: 7 SADD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 6g Sedan vissa förutsättningar faststäts för de efterföjande kakyerna, har kostnaden beräknats för r) fröet vid den ursprungiga sådden, z) fröet och arbetskostnaden vid den erforderiga hjäpsådden, och detta des för ett icke frökorrigerat utsäde vid första sådden, des för utsäden, som höjts med oika frökorrektioner. Frökorrektionerna vid hjäpsådden ha bestämts så, att sutresutatet i samtiga fa bir ro % underkända sådden. Beräkningarnas resutat återfinnas i tab. E. Tabeen visar att en ägsta kostnad finnes och att den igger vid oika procentta underkända sådder beroende på grundutsädets kostnad per ha. Med hjäp av fig. r6 och 17 ha minimikostnadens frökorrektioner, de >>bästa>> eer»optimaa>> frökorrektionerna, jämte en de andra uppgifter beräknats och uppförts i tab. rz. Av tab. rz kunna föjande sutsatser omedebart dragas. Under de antagna förutsättningarna beträffande dagsverkspris och arbetsåtgång är det ekonomiskt fördeaktigt att väsentigt öka utsädet utöver grundutsädet, särskit i de fa, då dettas kostnad per ha är åg. Ju dyrare grundutsädet är, d. v. s. ju mer frö det går åt per ha eer ju dyrare fröet är per kg, desto viktigare bir det att hushåa med utsädet, viket framgår av de sjunkande frökorrektionerna i tabeens rad r. Samtidigt ökar naturigtvis procenten underkända sådder, viket medför, att hjäpkutur måste utföras på ett växande de av areaen. avsikt att visa vika kostnadsskinader, som uppstå, om man använder andra frökorrektioner än de optimaa, ha en de beräkningar utförts, vikas resutat redovisas i (tab. F och) fig. r8. Här anges den reativa kostnaden vid zo, 40, 6o och roo kronors kostnad för grundutsädet per ha. Enheten är minimikostnaden. Siffrorna på x-axen betyda frökorrektioner vid första sådd (överst) och vid hjäpsådd (underst). Minimipunkten uppnås föjaktigen för t. ex. kurvan zo kr vid punkten 1,55, som enigt tab. rz motsvarar ett grundutsädespris av zo kr. Resutatet innebär föjande. För varje grundutsädespris finns en ekonomiskt sett bästa utsädesmängd. Om man använder avsevärt större utsäde än det optimaa, riskerar man ekonomisk förust i det ånga oppet. Detsamma är faet om man använder mindre utsäde än det optimaa, men den därvid uppkommande förusten är mindre än i förra faet och är i amänhet iten ti sitt absouta beopp. Den ekonomiska förusten vid avvikese från de optimaa frökorrektionerna är såedes av större betydese endast då dessa utbytas mot mycket höga frökorrektioner. En undersökning av den totaa fröåtgången vid de oika i tab. rz angivna, optimaa frökorrektionerna visar (tab. G), att den är högst vid höga och ägst vid å,ga frökorrektioner vid första sådden. Om man bortser från fröåtgången

70 JO LARS TIREN vid den högsta frökorrektionen, äro skinaderna i övrigt knappast av avgörande betydese. Utredningen eder såedes ti den uppfattningen, att man i amänhet bör vidhåa de i tab. 12 angivna, optimaa frökorrektionerna och att i varje fa en minskning av dessa endast medför en oväsentig besparing av frö, men en ökning av hjäpkuturbehovet (jfr tab. 12) och därför ej bör ifrågakomma. Däremot finnas vissa skä, som taa för en ökning av frökorrektionerna utöver de i tab. 12 angivna, optimaa värdena. Om nämigen frö står ti förfogande, så att inga oägenheter på grund av fröbrist yppa sig, innebär en sådan ökning att hjäpkuturareaen minskas. Ringa behov av hjäpkutur är en förde, som kan värderas ganska högt, i vissa fa säkerigen mycket högt, band annat på grund av minskat behov av kvaificerat inspektionsarbete och andra amänna kostnader, ti vika ovan inga hänsyn tagits. Med stöd av tab. 12 torde man emeertid kunna hävda, att frökorrektionen vid första sådden ingenstädes bör överstiga r,83. Vi komma i nästa kapite att aternativt räkna med det avrundade värdet r,s som maxima frökorrektion. Kap. VI. Exempe och anvtsnmgar ti Kap. III-V Då vi i detta kapite taa om att en viss sådd kan eer icke kan godkännas menas därmed endast, att den kan godkännas 'eer måste underkännas enigt de i denna uppsats angivna regerna och under de antagna förutsättningarna. De växande förhåandena i praktisk drift kunna givetvis förorsaka, att omständigheter, som här ej beaktas, komma att spea en stor, kanske ti och med avgörande, ro. För att i fortsättningen undvika upprepningar anmärkes här, att vi i de föjande exempen, då intet annat säges, avse rut- eer strecksådd på frisk ristyp eer frisk ris-ågörttyp. Vidare erinras om att såddförsöken utförts med frö, som varit behäftat med avvingningsskador i den utsträckning, som kan antagas ha varit kännetecknande för Norrand under senaste decennierna. Hur mycket dessa skador ha betytt kan för närvarande knappast ens gissningsvis anges. A vvingningsskadorna yttra sig emeertid b. a. i sänkta pantprocenter och man kan därför anta, att uppgifterna i tab. 5 äro något ägre, än vad man har anedning hoppas, att de ängre fram skoa bi. Exempe I. Tasådd utförd våren rgso på obränd mark. Taxerad hösten r g so (första hösten), varvid man fann 3 ooo fäckar per ha och ro pantor per fäck i medeta. Kan sådden bedömas som tifredsstäande? Vi förutsätta att de erforderiga anspråken på fäckanta per ha är uppfyt. I annat fa måste sådden bedömas som otifredsstäande redan av

71 41: 7 SADD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND den anedningen. I fortsättningen bedöma vi sådden med utgångspunkt från det observerade fäckantaet. Av tab. 10 finna vi, att högsta tiåtiga nofäcksprocent vid 3 ooo fäckar per ha är 15, 4. T ab. 9 visar, att man vid 10 pantor bör vänta sig en nofäcksprocent av 15,3 efter 10 somrars föropp. Sådden bör föjaktigen bedömas som just tifredsstäande. Exempe 2. Tasådd på obränd mark våren Sådden taxerades hösten 1950 och befanns få innehåa z 500 fäckar per ha och 6,z pantor per fäck. Nofäcksprocenten uppskattades ej. Hur bör sådden bedömas? Uppskattningen skedde tredje hösten och enigt tab. 8 (k 3 = 0,775) bör sådden första hösten approximativt ha uppvisat 6,zj0,775 = 8,o pantor per fäck. Enigt tab. 10 är högsta tiåtiga nofäcksprocent 13,5. Tab. 9 visar emeertid att man med 8 pantor riskerar Z1,3 % nofäckar efter 10 år. Föjaktigen måste sådden bedömas som otifredsstäande.- I ett fa som detta kan man ämpigen tänka sig att pantera in 3/0 ta i större deen av de tomma fäckarna. Det är emeertid biigare att försöka ordna så, att sådden taxeras senast andra hösten, i viket fa man i rege kan så om de tomma och pantfattiga fäckarna. Exempe J. Samma data som i föregående exempe z, med den skinaden, att sådden utförts på bränd mark. Vi finna pantantaet 8,3 första hösten (6,zj0,75I) och enigt tab. 9 en nofäcksprocent obetydigt under 10. Då 13,5 % kunde tiåtas, är sådden såedes bra. Exempe 4 Samma data som i ovanstående exempe z. Vi anta emeertid att man vid såddens taxering även observerat nofäcksprocenten och funnit den vara 10 % Pantantaet första hösten funno vi vara 8,o, viket skue medföra 21,3 % nofäckar den tionde hösten. Enigt tab. 9 borde sådden normat ha 14,5 % nofäckar den tredje hösten, viket man finner efter grafisk interpoering mean uppgifterna i tab. g, raden m= 8. I verkigheten funno vi emeertid endast 10 % nofäckar. Vi göra här ett kort avbrott för att kargöra det fortsatta tivägagångssättet. Låt oss förutsätta att vi observera sådden första hösten och att den då, i st. för 8, s % nofäckar (se ta b. 9 för m = 8), visar sig innehåa t. ex. 15, z % För att beräkna hur många nofäckar denna sådd kommer att ha den tionde hösten måste rätt omständiga kakyer göras, vika gå över störningen och ekvationerna (z-5). Trots detta komma vi endast ti ett approximativt riktigt resutat. En enkare approximation kan åstadkommas, genom antagandet att sådden med m~~ 8 och P 0 = 15,z utveckas reativt taget på samma sätt som en sådd med m= 6 och P 0 = 15,z. Detta skue atså medföra, att sådden visade z g, 7 % nofäckar den tionde hösten. Den mest exakta beräkning, som kan göras, ger värdet P 0 = 30,o %

72 72 LARS TIREN Tabe H. Strecksådd Ta, obränd mark Pine, unburnt ground Värmands, Kopparbergs, Strip sowing in Höjdäge Height Förband above sea Spacing ev e m m Grundutsäde Basic sowing Utsäde Sowing kg/ha kr/ha Frökorr. Seed frön per correction kg/ha streck kg/ha er/ha kg/ha seeds per strip Do maximat Maximum ditto kg/ha kg/ha frön per streck seeds per strip I, I, :Z, o 400-2, I o-zoo I, I, :z, o 400- :Z, I 0, ,40 o, 6o 45 0,40 :z8 I, 42 0, ,38 27 I, 43 o, 54 so o, I, 30 o, Ta, bränd mark Pine, burnt ground 0,27 I9 I, 56 0,42 3I o, z s I8 I, 59 0, ,24 I7 I, 6 I 0,39 35 o, 23 I6 I, 63 0, ,77 o, o 0,68 63 I, O I I O :Z 0, , , ,41 4I Ta, obränd mark Pine, unburnt ground Tabe K. strecksådd i Västerstrip sowing in Höjdäge Height Förband above sea Spacing eve! m m I, :z, o , I 400-2,2 o-:zoo I, , ,I 400-2, 2 Grundutsäde Basic sowing Utsäde Sowing kg/ha krjha Frökorr. Seed frön per correction kg/ha streck kgjha er j ha kg/ha seeds per strip 0,40 :z8 I, 42 0,57 o, I,43 0,54 47 so 0,36 25 I,46 o, o, I, 32 O, 7I 78 Ta, bränd mark Pine, burnt ground 0,25 I8 I, 59 0, ,24 I7 I, 6 I o, ,23 I6 I, 63 0,37 37 o, 22 I5 I, 66 o, 37 4I Do maximat Maximum ditto kg/ha kg/ha frön per streck seeds per strip o, 72 6o o, ,65 66 o, 97 Io6 0, , ,41 4I 0,40 44 Om vi tiämpa denna approximation på vårt exempe, ti viket vi nu återgå, finna vi (genom interpoation), att en sådd med m = ro ger ungefär ro % nofäckar den tredje hösten. Sådden kan såedes beräknas uppvisa omkring 15,3 % nofäckar den tionde hösten. Den tiåtiga procenten var

73 SADD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 73 Gäveborgs, Jämtands och Västernorrands än southern Norrand Gran, obränd mark Spruce, unburnt ground Grundutsäde Utsäde Höjdäge Height Förband Basic sowing Sowing Frökorr. above sea Spacing eve! Seed frön per kgjha kr/ha correction kg/ha streck m m kg/ha er/ha kg/ha seeds per strip Do maximat Maximum ditto kg/ha kg/ha frön per streck seeds per strip , ,I , , , , I , ,3 0,43 22 I, 5 I 0,65 ss 0,40 20 I, 55 o, o, 38 I9 I, 56 0,59 65 o, I, 42 o, Bo g6 Gran, bränd mark spruce, burnt ground o, 30 I5 I, 66 o, so 45 o, z B I4 I, 6g o, o, 27 I4 I, 6g o, 46 so 0,25 I3 I, 72 0,43 53 o, o, o, I, O I I22 o, o, so 5I 0, ,45 55 bottens och Norrbottens än northern Norrand. Höjdäge Height Förband above sea Spacing eve! m m Grundutsäde Basic sowing Gran, obränd mark Spruce, unb~wnt ground Utsäde Sowing kgjha krjha Frökorr. Seed frön per correction kg/ha streck kgjha crjha kg; ha seeds per strip Do maximat Maximum ditto kg/ha kg/ha frön per streck seeds per strip ,I , , , I , ,4 0,40 20 I, 55 o, o, 38 r g I, 56 o, ,36 r8 I, 59 0,57 6g o, I,43 0,76 IOO Gran, bränd mark spruce, burnt ground o,zb I4 I, 6g 0,47 48 o, 27 I4 I, 6g 0,46 so 0,25 I3 1,72 0,43 53 o, 24 I2 I, 7 5 0,42 56 o, , , ,95 I26 o, so sr 0, , ,43 57 I3,5 Med hänsyn ti beräkningarnas osäkerhet kan en så iten skinad som I, 8 procentenheter på intet vis motivera ett underkännande. Sådden bör såedes godkännas. Exempe 5. Man har besutat sig för att utföra en strecksådd på en höjd

74 74 LARS TIREN p: 7 över havet av 300m och i 2,2 m:s förband. Vi anta att man avser att någorunda håa förbandet, så att antaet streck per ha bir 2 ooo. Marken är obränd och trädsaget är ta. Frågan är hur många frön man behöver utså per streck. Av tab. IO finner man högsta tiåtiga nofäcksprocent för 2 ooo streck per ha= II,z. Tab. 9 visar att man med I2 pantor per streck första hösten kan beräkna II,o% nofäckar tionde hösten. Föjaktigen måste man ha nästan precis I2 pantor per streck första hösten. Av tab. 5 framgår, att pantprocenten i detta fa är i medeta 3I. Såedes fordras x= I2jo,3r = 39 grobara frön per streck. Detta är såedes grund utsädet. Om I ooo-kornvikten är 4,4 gr få vi grundutsädet i kg per ha= o,ooo oo4 4X39X2 ooo = 0,34. På priset på tafrö per kg kan antagas vara 70 kr, bir grundutsädets pris per ha atså= 70 0,34 = 23: 8o eer avrundat 24 kronor. Enigt tab. I2 eer fig. I7 medför detta pris en frökorrektion vid första sådden av I,48 och föjaktigen är det ekonomiskt bästa utsädet, räknat i grobara frön= I,48 X0,34 = o,so kgjha eer I,48X39=58 frön per streck. Om man för att minska risken för hjäpkutur besutar sig för att offra något mera frö vid första sådden, bör utsädet beräknas ti I,8oX0,34 = o,6r kgjha eer I,8o X 39 = 70 frön per streck. Exempe 6. Samma data som i föregående exempe med den skinaden, att den panerade sådden avser rutsådd med rutor per ha. På samma sätt som i föregående exempe finna vi genom tab. IO, 9 och 5 ett grundutsäde av 3I frön per ruta och 0,47 kgjha. Kostnaden för grundutsädet är atså 33 kronor, viket enigt fig. I7 ger en frökorrektion av I,36. Utsädet bör föjaktigen beräknas ti I,36X0,47 = 0,64 kgjha och 42 frön per ruta. Höjning av frökorrektionen ti I,8o ger ett utsäde av o,ss kgjha och 56 frön per ruta. Det är vid jämförese med exempe 5 tydigt, att täta förband medföra större fröåtgång än gesa, trots att högre nofäcksprocent tiåtes vid de tätare förbanden. Exempe J. För att underätta översikten beräknas här nedan för första sådd det ekonomiskt bästa utsädet av grobara frön för oika höjdägen och änsgrupper i Norrand. Vi förutsätta strecksådd i förband, som kunna antas ämna nöjaktigt resutat. Förbanden finnas angivna i tab. H och K. De motsvara pantantaen i tab. 3 och 4 å sid. 63 i skogsstyresens försag ti anvisningar rörande tiämpningen av skogsvårdsagen (I949), med de ändringar, som av institutet föresagits i skrivese den 24 apri I95I. Beräkningen utföres på sätt närmare framgår av exempe 5 Tusenkornvikten antas vara 4,4 gr, viket är medevärdet för ett stort anta rensade fröprover från Västerbottens äns oika höjdägen. Fröpriset beräknas ti 70 kr/ kg för ta och so kr/kg för gran. Resutaten framgå av tab. H och K.

75 SADD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND I tab. H ha Gäveborgs, Kopparbergs och Värmands än medtagits, viket emeertid innebär en extrapoering av resutaten i de nordigare änen. Inga provytor finnas nämigen i de tre förstnämnda änen. Under rubriken >>Utsäde>> anges i kgfha och frön per streck det utsäde vid första sådden, som med hänsyn tagen ti fröpris och behovet av hjäpsådd stäer sig mest fördeaktigt ur ekonomisk synpunkt. Därjämte har under rubriken >>D:o maximat» beräknats det utsäde, varigenom man i medeta kan beräkna, att just nätt och jämnt undsippa hjäpkutur. Detta utsäde erhåes genom att överat tiämpa frökorrektionen r. 8o. Man bör ämpigen efter omständigheterna väja utsädet mean de båda såunda angivna gränserna. Vid studium av tabeerna bör observeras, att den starka ökningen av utsädet på obränd mark ovan 400 m ö. h. beror på den avsevärda nedgången i pantprocent från 31 ti 20% (tab. 5). Vidare må för undvikande av missförstånd anmärkas att envar ämpigen kan avrunda de anförda utsädessiffrorna efter eget omdöme. Exempe 8. Lönar det sig ur kostnadssynpunkt att bränna före sådd? Frågan kan ofta besvaras med kännedom endast om arbetsåtgången vid sådd på obrända och på brända hyggen (jfr Praktisk Skogshandbok, 5 upp., rgso). I vissa fa bir emeertid den mindre fröåtgången på brända hyggen av en viss betydese. Vi anta att det gäer tasådd ovanför 400 m ö. h., 2 soo streck per ha, dagsverkspris r8 kr och fröpris JO kr per kg. I tab. ro finna vi nofäcksprocenten 13,5 såsom den högsta tiåtiga. Interpoation i ta b. g ger m = ro, 8 för obränt och 6,7 för bränt, varur beräknas (tab. 5) 54,o resp. 33,5 grobara frön per streck. Om r ooo-kornvikten är 4,4 gr motsvarar detta ett grundutsäde av 0,59 resp. 0,37 kg per ha. Kostnaden härför efter JO kr/kg bir 41 resp. 26 kronor. Frökorrektionerna bi enigt fig. IJ för obränt= I,3o och för bränt= 1,45. Utsädet bör atså vara I,3o 0,59 = 0,77 kgfha på obränd mark och 1,45"0,37 = 0,54 kg/ha på bränd mark. Då arbetsåtgången vid strecksådd kan beräknas ti 3,76 resp. 2,78 dagsverken a J timmars effektiv arbetstid I 000 streck (Praktisk Skogshandbok) finna vi föjande kostnader för de båda aternativen. Obränt Bränt Arbetskostnad... r so: 40 kr III: 20 kr Frökostnad : go >> 3T 8o >> Summa 204: 30 kr 149: - kr Skinaden utgör 55: 30 kr. Den ägre arbetskostnaden på bränd mark bidrar här med 39: 20 kr. och den ägre frökostnaden med r6: ro kr. Hea prisskinaden motsvarar 3,o7 dagsverken per ha,. J5

76 LARS TIREN Någorunda stora hyggen torde i med~ta kunna brännas med en arbetsinsats av 3 a 4 dagsverken per ha. Bränning i höjdägena torde därför i amänhet vara ekonomiskt försvarig enbart ur anäggningskostnadens synpunkt. I sjäva verket medför bränningen större fördear ur kostnadssynpunkt än vad ovan beräknats, emedan man i rege kan använda rispsådd på brända hyggen. I detta fa bir arbetskostnaden endast 76: - kronor och kostnadsskinaden go: 50 kronor per ha, motsvarande icke mindre än 5,o dagsverken per ha. Exempe g. Man har för avsikt att genom taxering med cirkeytor (1,4 m:s radie) undersöka en sådds tistånd och vi veta hur många cirkeytor taxeringen måste omfatta, för att feet på medepantantaet per fäck ej ska överstiga ro %- Uppgiften kan endast ösas approximativt, emedan enigt tab. 8 störningen beror på pantantaet. Vi söka på förhand bestämma två pantanta, mean vika någorunda goda sådder i amänhet böra igga och väja därvid t. ex. 6 resp. 12 pantor per fäck. I fortsättningen anta vi att det är fråga om en tasådd på obränd mark. Vi finna då av,tab. 8, att störningen har medevärdena r,o6z för m= 6 och 0,595 för m= 12. Nu är r = (Q 2 -r)/m och s 2 = m2 e 2+m. Variansen s2 kan såedes beräknas. Den bir för m=6, s2 = 36 r,o6z+6=44,23 och för m= 12, s 2 =I44,0"595+I2 = 97,69. Medetaets varians är Var (m) = s 2 /N, där N= antaet såddfäckar. Om medetaet spridningfår varahögst ro%, måste Var (m) vara högst o,or m2 och vi få föjaktigen N= s 2 /o,or m 2 För m = 6 finna vi såunda N = 123 och för m = 12 bir N = 68 såddfäckar. Då en cirkeyta med 1,4 m:s radie innehåer 6,r6 m 2, är medeantaet såddfäckar per yta = r,o7, om antaet fäckar per ha är r 736 (2,4 m:s förband), viket torde vara det ägsta anta, som vi ha anedning räkna med. Det erfordras atså I23/I,o7 resp. 68jr,o7 cirkeytor för ernående av ro % medefe, d. v. s. II5 resp. 64 st. På detta sätt ha nedanstående approximativa gränser för antaet cirkeytor beräknats. Obränt 64-II5 Ta Bränt Obränt Gran Bränt Vi böra här observera att det större antaet cirkeytor erfordras, då pantantaet per fäck är ågt, medan det ägre antaet räcker, då pantantaet är högt. Vidare kan anmärkas, att antaet cirkeytor måste fyrdubbas, om man ökar fordran på precision ti det dubba, d. v. s. om man begär 5 % medefe i stäet för ro %

77 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 77 Exempe ro. I avsikt att ge anvisning om sättet för en uppskattning av resutatet vid vissa former av markberedning med efterföjande handsådd ha nedanstående hjäptabeer L och M upprättats. De kunna tiämpas vid sådana former av markberedning, då inom en och samma markberedningsfäck frö då och då utsåtts på mer än en begränsad, ruteer streckiknande fäck. Man kan då efter några år ej avgöra, om nofäckar förekomma inom de större markberedningsfäckarna, emedan eventuet tidigare befintiga pantor vanigen ej efterämna några iakttagbara spår. I. Efter att ha bestämt anspråksnivån vid sådd, eventuet med edning av skogsstyresens förut nämnda tiämpningsföreskrifter, undersöker man i första hand hur många pantförande fäckar eer >>pantgruppen> per ha, som man vid taxering en viss höst normat bör finna. Detta anta erhåes genom att mutipicera anspråksnivåns totaa fäckanta per ha (N i tab. L) med r- nofäckskvoten för taxeringshösten. Nofäcksprocenten fås för ta ur nedanstående tabe L, beräknad för andra, tredje, fjärde och tionde hösten. z. Den fortsatta undersökningen bör nu ämpigen avse den fäckantasnivå, som faktiskt observerats vid taxeringen. För att finna den mutipicerar man (r-~) för taxeringshösten enigt tab. L med totaantaet 100 fäckar N i samma tabe. När efter försök med oika rader produkter N (r - ~) bir ika med det observerade antaet pantförande fäckar 100 ' har man atså funnit anspråksnivån N, uttryckt i totaanta fäckar per ha. Det praktiska arbetet underättas därigenom, att man des uppstäer en tabe på samma sätt som tab. L, ehuru med värdena N (r - ~) 100 införda i koumnerna för de oika taxeringshöstarna i stäet för värdena P 0, des använder miimeterpapper vid de erforderiga interpoeringarna. Anta fäckar per ha Number of patches per hectare N Tab. L. Beräknade nofäcksprocenter. Ta. Cacuated percentages of zero-patches. Fine. Obränt IAnta pan- Anta pantorper fäck to r per fäck Unburnt Number of ro. Number of 2. pants per pants per patch patch hösten m autumn m II,g 4,8 6,4 7,6 II, 2 7,5 6,4 ro, s 6,2 8,r 9,5 13,5 6,7 8,r IO,o 7,5 9,5 I I, I!5,4 6,r 9,5 9,4 8,5!0,6 12,3 r6,8 5,7 ro,8 9,I 9,3 II,5 13,3 17,8 5.4 II, 7 Bränt Burnt 3 4 ro. hösten autumn 7,8 8,9 II,z 9,7!0,9 13,5!1,4 12,6 15,4 12,8 14,0 r6,8 14,o 15,2 17,8

78 LARS TIREN Tab. M. Anta pantor per pantförande såddfäck. Ta. Number of pants per seed patch with pants. Fine. Obränt Bränt Pantor per fäck ink. Unburnt Burnt o-fäckar Number of pants per patch, zero-patches incuded hösten hösten m autumn autumn 5 4, ,I 3,9 6 5,5 5,I ,3 5,8 5,5 5,3 5,o 8 7,o 6,5 6, ,5 9 8, ,5 7,2 6,6 7,8 7,I 6,7 6,5 6, I ,6 8,I 7,8 7,I II I O, I 9,3 8,7 8,3 7,5 I2 IO,g IO,o 9.3 8,9 8,I Värdet m, d. v. s. antaet pantor per totaanta ursprungigen besådda fäckar N, aväses i tab. L och man går därmed in i tab. M. I denna tabe aväses nu sutigen det vid taxering oika höstar i medeta~ erforderiga pantantaet per pantförande fäck, d. v. s. per pantgrupp. Viktigare itteratur BoNNIER, G. och TEDIN, 0., Bioogisk variationsanays. BoRENIUS, E., I914 Ska granen sås eer panteras?- Finska Forstfören. medd., 31. EmE, E., I Om saaforsok med nordnorsk furufr0. - Medd. fra det norske skogforsoksvesen. ENEROTH, 0., Om försommartorkan och våra såddmetoder (I). - Skogen. -- I94I. Om försommartorkan och våra skogsodingsmetoder (II).- Norr. skogsv.- förb. tidskr. E. W., I882. Om skogskuturer. - Skogsvännen. ERNST, I902. Vårsådd eer höstsådd? - Skogsvännen. F1SHER, R. A., Statistica Methods for Research Workers. -- I947 The Design of Experiment. GYLLENHAMMAR, G., I914 Ti frågan huru bör sådd av barrträdsfrö verkstäas. - Skogen. HEIKINHEIMO, 0., I932. Streck-rutsådd, en skogskuturmetod, som kan förordas.- Skog. medd., I. HELMERT, F. R., I924. Die Ausgeichungsrechnung nach der Methode der keinsten Quadra te. HoLMGREN, A., I9II. Sådd eer pantering i norrandsskogarna. - Sv. skogsv.fören. tidskr II. Skogssådd med tafrö i Norrand. - Årsskr. för fören. för skogsvård i Norrand. -- och TöRNGREN, E., Studier i den norrändska föryngringsfrågan. - Norr. skogsv.förb. tidskr. Huss, E., I950-5I. Om avvingningsskador på skogsfrö. - Medd. fr. Stat. skogsforskningsinst., 39. KANGAs, E., I942. Ergebnisse der Wadkuturen auf den Heiden etc. (Ref.) - Acta forestaia fennica, 49. KENDALL, M. G., 1945, The advanced theory of statistics. I och II.

79 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 79 LINDBERG, F., r9r5. Om barrträdskuturer i Norrand. - Sv. skogsv.fören. tidskr., Supp. -- r9r6. Såddfiäckarnas bearbetning vid skogssådd. - Skogen. MAASS, ALEX., r9o7. Frömängden vid rutsådd af ta- och granfrö.- Medd. fr. Stat. skogsförsöksanst. 4 MELDERS, K., r929. Neue Wadsaatmethode. - Comment. forestaes, 3 MoRK, ELrAs, r93r. Skogforyngesesprobemet i Tr0ndeagen. - Tidskr. for skogbruk. -- r949. Fors0k med markberedning og såing i Lj0rdaen statsskog. - Medd. fra det norske skogfors0ksvesen, 36. NYBLOM. E., r923. Huru sent kan man utföra skogsfrösådd?- ~kogen. SAMZELIUS, HuGo, r9or. Några ord i fråga om skogskuturer i Öfre Norrand.- Skogsvännen. SNEDECOR, G. W., r946. Statistica Methods. S. T. T., r89o. Skogsedar och sådd af skogsfrö. - Skogsvännen. THELAUS, V. M., r873. Om anstäande af vetenskapiga undersökningar inom skogshushåningen. - Tidskr. för skogshushån. TIREN, L., r940-4r. Ti frågan om hyggesmognadens betydese vid skogsoding. Medd. fr. Stat. skogsförsöksanst., 32. r944. Försök med sådd och pantering. - Norr. skogsv.förb. tidskr. r946. Om skogsoding i Norrand. - Medd. fr. Stat. skogsforskningsinst., Ser. upps. nr 4 (Även Norr. skogsv.förb. tidskr.). r948. Några synpunkter på Norrands skogsodingsprobem. - Medd. fr. Stat. skogsforskningsinst., Ser. upps. nr ro. (Även Sv. skogsv.fören. tidskr.). WEATHERBURN, C. E., r947. Mathematica Statistics (A first course in.). WIBECK, EDV., r907. Frömängden vid rutsådd af ta- och granfrö. - Sv. skogsv. fören. tidskr. 19ro. Om sambandet mean fröets beskaffenhet och återväxtens mängd och fördening vid gruppsådd. - Sv. skogsv.fören. tidskr. r9r3. Om sjävsådd och skogsoding i övre Norrand. - Medd. fr. Stat. skogsförsöksanst., ro. r9r7. skogsföryngringsfrågan i Norrand. - Skogar och skogsbruk. r920. Om oika skogsodingsmetoders förhåande ti uppfrysningsfaran Norrand. - Medd. fr. Stat. skogsförsöksanst., r7. r Vår- eer höstsådd. - Medd. fr. Stat. skogsförsöksanst., 23. r927. Kan den nuvarande barrskogsgränsen förskjutas uppåt? - Skogen. r929. Erwägungen bei Wah von Kuturmethoden in der schwedischen Nadewadwirtschaft. - Acta forestaha fennica. r937. Några intressanta skogsodingsförsök i fjägranskog. - Norr. skogsv.förb. tidskr. WrKSTEN, Å., r948. Om några faktorer av betydese för såddresutatet osv.- Medd. fr. Stat. skogsforskningsinst., 37 vvrkström, K., r922. Höst- eer vårsådd av ta. - Sv. skogsv.fören. tidskr. I ntroduction Summary On experiments in sowing pine and spruce seed in Northern Sweden The author first presents a brief sketch of deveopments in reforestation questions in Northern Sweden since the first Word War. Thereafter he states those issues which, in his opinion, shoud most be considered in reation to the experiments here treated. These are the foowing: r) Under what conditions does forest cuture yied a bioogicay satisfactory resut?

80 8o LARS TIREN z) Which forest cutura methods give the best resuts on various site-types, both from a bioogica and from an economic viewpoint? 3) What are the possibiities of im proving or simpifying the methods that attract most interest? In order to answer the first question it is necessary that systematic experiments, with at east some of the various methods, shoud be carried out, on different site-types and in various situations over a sequence of years. These experiments are intended to obtain the surest possibe knowedge as to the facts concerning artificia reforesta tio n, a s t h e s e a p p e ar a t p r e s e n t. It is ony when these facts are known that there can be an y question of expaining them. As knowedge of the conditions expands, however, there is aso more need of basic research in forest cuture. This need has aready made itsef strongy fet. The seeond question can to some imited extent be studied in the ight of the first. By simutaneausy appying a number of different forest cutura methods, and fixing the vaue of each method's immediate resuts in reation to the expenditure of time and effort that has gone in to it, the various methods can be campared and graded from different points of view. The choice of methods ma y in individua instances be affected by our nations of cause and effect. But any advantages that may be gained in this way shoud be regarded as extra to the experimenta resuts. Systematic experiments, airned at discovering a chain of cause and effect, can ony in a very imited degree be combined with the main aims of the experiments. The third question, touching the possibiities of improving or simpifying methods in reforestation, has been studied in cose connectionwith the above issues, but in separate series of experiments. These have so far incuded time studies of various detaied factors, and the form to be taken by some of the more important sowing methods; from this they have passed on to studies of contract work and of mechanica reforestation. This work wi appear in a ater pubication and be treated from severa specia points of view. The author then goes on to dea in greater detai with the sowing experiment s that have been carried out. Chapter I. Main characteristics of the methods used in the experiments Arrangement of the sampe pots The sowing experiments have been made by estabishing sampe p ots. These have been ehosen in cearing areas as uniform in respect to soi as possibe. A ist of these sampe pots is to be found in Tabe r. They have been arranged as simpe bock experiments with repications. Thus the foowing advantages have been gained. The very marked inequaity in the soi's "fertiity", found even in uniform sampe pots, can in a important respects be eiminated, so that it no onger has any unfavourabe infuence on camparisans between the different methods appied in the pot. At the same time it becomes possibe to use such mathematicastatistica distribution functions as aow us to judge the resuts fairy against

81 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 8I the background of the residua variation, even where the materia ony consists of a few observations. For detais of the theory and practice of fied experiments, tagether with other routine mathematica-statistica methods, we refer readers to works by FISHER ( ), RENDALL ( ), MATHER (1943), WEATH ERBURN (1947), BONNIER & TEDIN (1940), SNEDECOR (1946), CRAMER (1927, 1949) and others. The sampe pots have been provided with 5 bocks ettered A-E, the different divisions of the experiment ("treatments") being distributed at random within the bocks. Spacing has invariaby been 1.5 metre square spaces. Each sowing method is represented by 150 sowing spots, and the ength of the bock wi therefore be 45 m. The width is determined by the number of "treatments"; this can vary in different pots from a few tomorethan ten. Figs r and 2 give a schematic exampe of the way a bock experiment is panned. Each method that has been studied has been given a number (method number) with ordinary arabic figures. The method retains this abe throughout. The numbers given to the different methods appear in the ist of sowing methods beow. Each method or other experiment, for exampe with different sorts of seed, appied in any given sampe pot, constitutes a "treatment". As such, it has been given a number in Roman figures (experiment number). Two identica sowing methods, appied on the same sampe pot, wi thus have the same method number but each its own experiment number. An experimenta scheme for a sampe pot with five "treatments" wi have the foowing appearance: Ro w B. A Exampe of an experimenta schema B. B B. C B. D B. E I I v IV I III 2 IV III II v v 3 v II v III II 4 III I I II IV 5 II IV III IV I The five "treatments" occur once within each bock and are represented there by a row of thirty seed spots. The "treatments" have been assigned to different rows according to a method worked out by FisHER. This guarantees that the pacing is entirey determined by chance. It is of the utmost importance that it shoud be so, otherwise we sha not be abe correcty to interpret the resuts of the experiment. How the foregoing experimenta scheme wi appear on the ground can be seen from Fig. 2. Sowing methods The nomencature, method number, and description of methods hitherto used in sowing experiments are presented in the foowing summary: Description of methods used hitherto in sowing experiments. r) Square(patch)sowing. (Equipment: pickaxe or Mo and Domsjö pick, abbreviated Modo pick, rake. 6 M edde. /1 ån Statens skogsforskningsinstitut. Band 41: 7.

82 8z LARS TIREN 41: 7 The humus cover is removed with the aid of the pickaxe from a more or ess square quadrange measuring 30 to 40 cm on its sides. The minera soi is aid bare and is scraped cean of any humus, and at the same time fattened and evened outsothat a smooth surface is created. If the minera soi is hard and soid, it is perforated on the surface to a depth of approximatey Yz to I cm with the aid of the rake. On soi that has humus more than 10 cm thick, the ground vegetation is removed and as much of the humus cover that a back, we-mouded bottom ayer is obtained in the patch. This is cut in a quadrange with sides measuring between 40 to 50 cm. The bottom is fattened and evened out. If the bottom is hard and soid, it is perforated (scratched up) to a depth of about r cm from the surface. The seedis sown eveny over the patch, and bedded down very ighty by mixing the seed and the surface ayer of soi in the patch, with the aid of the rake. It must not be beaten or stamped or pressed fat with the hand. 2. Strip sowing. (Equipment: Modo pick with bade, rake.) The method is the same as in square sowing, with the difference that the sowing spot is drawn out engthwise: 15 X 6o cm up to 25 X roo cm. 3: I Square strew sowing. (Equipment: pickaxe or Modo pick with bade.) When the humus ayer or a part of it has been removed, as in square sowing, the seed is sown eveny over the sowing spot, whereafter the sowing spot's surface is stamped down hard. Then cover materia is crumbed with the fingers over the sowing spot, so that the seedis covered by a ayer of cover materia at most r.o cm deep. The various cover materias are described by etters immediatey after their respective numbers. 3: ra Square strew sowing with ant heap 3: Ib d uff 3: IC sawdust 3: Id )) peaty mud 3: re cearing humus 3: rf moss and grass 3: rg twigs, sticks etc. 3: rh biberry bush. 3: ri )) )) green spruce twigs 3: rk )) )) )) minera soi 3:2 Strip strew sowing. (Equipment: Modo pick with bade.) The method is the same as in square strew sowing, with the difference that the sowing spot is drawn out engthwise: 15 x 6o cm up to 25 x roo cm. 4: I. Square border sowing. (Equipment: pickaxe or Modo pick with bade, rake.) The sowing spots are made in the same way as in square sowing. The seed is sown aong the borders of the spot, inside a 5 cm wide be t, measured from the edge of the patch. Theseedis then very ighty bedded down as described previousy. 4: 2. Strip border sowing. (Equipment: Modo pick with bade, rake.) The sowing spots are made in the same way as when strip sowing. The seed is sown and bedded down in the same manner as in method 4: I. 5 Surface sowing. (Equipment: saw pick.)

83 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRö I NORRLAND The ground vegetation and the top portion of the humus ayer are skimmed of from approximatey square patches with sides measuhng 30 to 40 cm, according to the thickness of the humus ayer and the density of the ground vegetation. A dark-cooured, we-mouded bottom ayer in the sowing spots shoud be airned at. The seed is sown, distributed eveny over this, then the seed spots are stamped down and a ayer of cover soi, of maximum thickness I.O cm, is aid over them. On sites with very thin humus the minera soi is often aid bare by this method, which thus becomes simiar to square strew sowing. 6. Knife sowing. (Equipment: saw pick and knife.) The sowing spots are made in the same way as when surface sowing. The surface is stamped down and one or two sices are cut with a knife at some suitabe point; by twisting the knife these are widened to a maximum width of r cm. The depth of the sice may not exceed a maximum of 2 cm. The seed is sown in the sices. The sices are eft open. J. Scratch sowing. (Equipment: pickaxe.) Aine measuring ro to I5 X 50 to 6o cm is cut with the bade. I t is often advantageous first to cut two parahe scratches with the pick and then use the bade. On sites ha ving a thickness of humus of ess than ro cm, the minera soi is usuay aid bare on the bottom. The seed is sown and bedded down quite easiy and ighty with the hand or with a stick. 8. Inverted turf sowing. (Equipment: Modo pick with bade, rake.) A piece of turf is cut oose and taken up ceany from the pit. The size shoud be 40 to so cm square. If possibe the turf is cut so deepy downwards, that a itte minera soi sticks to its underside. If this is not practicabe, then the turf must in any case be cut to such a depth that the bottom side consists of back, wemouded humus. The turf is inverted and aid back in the pit with the vegetated side downwards. It is then stamped or pressed down in some other way, so that it fits exacty in the pit without bucking. The seed is then sown and quite ighty bedded in with the aid of the rake. When the work is finished the surface of the sowing patch shoud be eve with the surrounding site. g. Guy sowing: (Equipment: Modo pick with bade and stick.) A piece of turf is cut up with the Modo pick, as in square sowing, and with four sides of between 30 and 40 cm aside. The minera soi is scraped cean and evened out. A furrow approximatey o,s-r,o cm deep isthen drawn with the stick, cose to the two sides that get most shade (the south and the west) or, if either of these is inappropriate, then cose to whichever side is most suitabe. Theseedis sown in the furrow. The furrow is then ighty covered with soi. ro: I. Deeptied square sowing. (Equipment: pickaxe, rake.) The sowing spots are made in the same way as in square sowing, but are not scraped cean. The minera soi is hacked up to the depth of the pick-bade, either with the pick or the bade, and mixed up; the surface of the sowing spots is then stamped down hard, sothat it becomes fat and even. The seedis then sown and ighty bedded down with the rake. ro: 2. Deep-tied strip sowing. (Equipment: Modo pick with bade, rake.) The method is the same as in deep-tied square sowing, with the difference that the sowing spots are drawn out engthwise: r s X 6o cm up to 25 X roo cm.

84 LARS TIREN +" 7 n: I. Deeptied square strew sowing. (Equipment: pickaxe or Modo pick with bade.) The sowing spots are made in the same way as when square sowing but are not scraped cean. With the pick or the bade the minera soi is hacked up to the depth of the pick bade, mixed together and evened out. The seed is then sown, after which the surface of the sowing spots is stamped down hard and cover materia is aid on to a maximum thickness of 1.0 cm. n: 2. Deep-tied strip strew sowing. (Equipment: Modo pick with bade.) The method is the same as in deep-tied square strew sowing, but with the difference that the sowing spots are drawn out engthwise: 15 x 6o cm up to 25 x roo cm. 12: I. Precision square sowing: (Equipment: pickaxe or Modo pick with bade, rake.) The method is the same as in ordinary square sowing, but the work is carried out with a possibe precision. 12: 2. Precision strip sowing. (Equipment: Modo pick with bade, rake.) The method is the same as in ordinary strip sowing. but the work is carried out with a possibe precision. 13: I. Square sowing with mod, stamped down. (Equipment: Modo pick or pickaxe with bade, rake.) The method is the same as in ordinary square sowing, but with the difference that the sowing spots are stamped down thoroughy after the seed has been bedded in. 13: 2. Strip sowing with mod, stamped down. (Equipment: Modo pick with bade, rake.) The method is the same as in ordinary strip sowing, but with the difference that the sowing spots are stamped down thoroughy after the seed has been bedded in. 14. Hook sowing. (Equipment: saw pick, sowing hook.) The ground vegetation and the topmost ayer of the humus are removed with the sa w pick, as in surface sowing. The minera soi must not be aid bare. If the ground vegetation is thin and the humus ayer aso thin, the work with the saw pick need not be carried out. With the sowing hooka coupe of furrows, I to 2 cm deep, are scratched in the earth, the furrows are evened out with the back of the hook, the seed is sown, and pressed down ighty in the bottom of the furrows. The minera earth must appear in the bottom of the furrows. rs: I. Square sowing, not covered with mod (Equipment: pickaxe or Modo pick with bade.) The method is the same as in ordinary square sowing, but theseedis not bedded in. rs: 2. Strip sowing, not covered with mod. (Equipment: Modo pick with bade.) r6: I. Less precise square sowing. (Equipment: pickaxe or Modo pick, rake.) This is carried out in the same way as ordinary square sowing, athough with itte care for accuracy, especi;;ty when carrying out the hacking and bedding work. The number o± seeds sown shoud, however, be carefuy kept the same as in the other methods. r6: 2. Less precise strip sowing. (Equipment: Modo pick, rake.) The method is the same as in ess precise square sowing, with the difference that the sowing spots are drawn out engthwise as in ordinary strip sowing.

85 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND In Chapter I foow certain items of information concerning the seed used, on time-taking, estimating the difficuty of the work, and revisions. Information is aso given on the descriptive pans for different sorts of vegetation, geoogica basis, type of soi, etc. Finay it is stated that, according to the experiments, it has been estabished that there is a eonstant ratio between the number of seeds sown and the number of pants found during the first autumn after sowing (Fig. 3). This makesit possibe to cacuate a the figures for pantssothat they earrespond to a sowing of so germinabe seeds. This greaty simpifies part of the investigation. Chapter II. Genera rev1ew and discussion of certain sowing resuts As an introduction to the foowing chapters it woud seem advisabe to give a very brief review of same of the resuts achieved by the experiments. For this purpose we ony use simpe average figures, usuay without any respect to the varying composition in the groups of, e. g., years and ages etc. It is not unti a ater chapter that we come to the comprehensive probems which arise when an attempt is made to purify the materia. This survey gains in interest if the sampe pats are divided into one group which gave good resuts and one which gave poorer resuts. Ony those pats for which thereareat east two revisions are considered, the first autumn's revision not incuded. Further, we sha restrict ourseves to square sowings ony, such as are to be found on a sampe pats. We take as our basis the foowing number of pants per sowing spat and per so germinabe seeds, which provide a minimum if the sowings are to be regarded as part of the better group. Unburned and.... Burned and.... Fine 6 s Spruce s 4 The figures do not earrespond to an y such demands as wi be made in Chapter IV. Accurate cacuations wi be made in a ater chapter. A doser study of Tabe 3, in which the division inta two groups is made, eads us to the foowing concusions, briefy summarized as foows:- The reader shoud nate that the se con e usions have been drawn from heterogeneons materia, camposed of different years and pats of different ages, etc. I. We find that square sowings on heathy berry-bush type beong predominanty to the better group at a heights above sea eve that have been studied, and both on burned and unburned ground. In the better group there is usuay a very considerabe average number of pants per sowing spat. Even in "other sorts of ground", this comprehending for the most part rnaist sites and sites that are rich in herbs and grasses, the number of pants is not sedom rather arge. z. Concerning the infuence of the height upon the sowing resuts, the tabe gives the impression that certain difficuties begin to make themseves fet on unburned and above the soo m eve. On burned cearings this tendency is ess strong, or does not exist at a, (as for pine). 3 A certain difference appears very ceary between pine and spruce on un-

86 86 LARS TIREN burned and. The pirres in genera show a greater number of pants per sowing spot than the spruce. This difference, on the other hand, is insignificant on burned ground. This appies to sowings that have survivedat east orre winter. In Chapter III it wi be shown that it is amost impossibe to show any difference, with certainty, between pine and spruce the first autumn. This therefore impies that the pan t oss is of different strength as between pine and spruce (cf. Chapter III). Further it is found that 23 % of the spruce pots on heathy berry-bush type fa into the unsatisfactory group, but ony II % of the pine pots. It is considered that the pirres are more satisfactory to work with when sowing than spruce; and this view is supported by the present materia. 4 The difference between unburned and burned and does not appear in the number of pants per sowing spot, in the way that it was expected to. On the contrary, the number of pants is rather higher on unburned than on burned cearings of heathy berry-bush type. For pine in the better cass we obtain an average of I5 5 on unburned and, and on burned and I2.3 pants per sowing spot. The corresponding figures for spruce are II.I and I0.3 respectivey. These figures shoud however be taken with some reserve, since both for pine and spruce burned and is represented by pats which on an average are oderthen the unburned. - On the other hand, the division between the better and the worse group is exacty what was expected. Of the pine pots on unburned heathy berry-bush type 14% have faen into the worse cass, whie on burned and of the same sort ony 4 % fa into this cass. The corresponding figures for spruce sowings are 29 % and 8 %. Thus, the favourabe infuence of burrring-over on sowing-resuts appears with great carity. It is interesting to note the reations between these and the above-mentioned percentage figures. For pine we had II but for spruce 23 % poor pots, i. e., about twice as many. The same proportion between pine and spruce is seen again both for unburned and burned and where the percentage figures are I4 and 29 % and 4 and 8 %, respectivey. The reation between percentages of bad pots on unburned ground and on burned ground is 3 5 for pine and 3.6 fors pruce, i.e. virtuay the same. This simiarity can be regarded as to a certain extent supporting our suspicion that there is a significant difference between the two sorts of trees and the two methods of treating the ground. 5 The materia for "other sorts of site" is very scarce. For pine, however, even moist berry-bush and berry-bush with an actmixture of ow-growing herbs, both burned and unburned, woud seem to give good sowing resuts. The ony two bad pats in the m eve are situated on cacareous, weedy herb types. The three bad spruce pots in the same height eve are situated on the same or simiar sorts of site. The bad spruce pot in the height-eve ies on a very weak damp berry-bush site. For spru,ce, 4 of the 9 pats, or 45 %, on unburned ground, beong to the worse group. The corresponding percentage for pine is 22. The figures are higher than for heathy berry-bush sites, where they were 29 and I4% respectivey, but in both cases they are in a proportion of approx. 2 to I. 6. For reasons that have aready been given, neither detaied nor definitive concusions can be drawn from the present summary. It woud seem, however, that the resuts justify some optimism as to the possibiities of forest seeding in Northern Sweden, at east to the extent that a sufficient average number of pants can be produced without too much difficuty.

87 SADD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND It remains however to give a more detaied account of the resuts attained, and to give measures to be taken in order to achieve any previousy determined resut under given conditions. We sha now proceed to a doser stud y of the sowing resuts the first a u tum n at different height eves and in various formation years. Here our intention is, for the moment, ony to discover whether the height and the formation year pay any important part in determining pant resuts, and whether any interaction can be discovered between the height eve and the year. These enquiries have ed us to see the matter in the foowing ight: r. The height eve has very minima infuence on the number of pants the first autumn, with the exception of eves above approx. 400 m above sea eve, where the number of pants on unburned ground shows a certain tendency to diminish. z. The formation year, i. e., the nature of the year, pays an important part in determining the number of pants, and this is particuary the case above 400 m above sea eve (cf., Tabe A.). 3 Pine and spruce react to a great extent in the same way to various sorts of year. But there is reason to suspect that in some bad years the pirres have suffered more than the spruce. 4 The nature of the year has infuenced a sowing methods; but in certain districts, at east, it woud seem to have infuenced some more than others. Chapter III. Pant percentage and pant osses Pant percentage By pant percentage (IOo p) is meant the number of norma seedings that are obtained from roo germinabe seeds in the apparatus after 30 days. On an average, and for a series of years that has been intermittenty interrupted, square sowing and strip sowing have given the same pant percentage within the imits of chance variations. The pant percentages on unburned ground and on burned ground are not demonstraby different; and this means that burrring-over in itsef cannot be ascribed any very significant infuence on the pant percentage. In the ess accurate work, on the other hand, i t is possibe that in practise a certain difference is noticeabe, redounding to the advantage of burned ground. The pant percentages for pine and spruce are the same on burned ground. On unburned ground the pirres show a significanty higher percentage than the spruces for certain years, but on the other hand it is not possibe to assume with certainty that for the other years the pant percentage for pirres is greater than for spruce. It is probabe that a certain difference coud be found between the percentages of the two sorts of tree over a on g period of time, but it is not possibe to say how arge this woud be. It is most ikey that in the ong run the pant percentage for pirres woud be somewhat higherthan for spruce. But from now on we sha reckon with an identica pant percentage for pine and spruce. Concerning the pant percentages of the height eves, it is possibe with a certain degree of prohabiity (not quite 0.95) to assume that the pant percentage

88 88 LARS TIREN above approximatey 400 m above sea eve is smaer than it is beow this eve. The pant percentage for pine, but not for spruce, has proved to be greater in the height eve m than in the ower eve m above sea eve. The difference is significant, (P= 0.02-o.or), but is for the time being to be taken with some reservation, since this resut is a priori difficut to expain. Among other things, spruce shows the same tendency in strip sowing, but not in square sowing, and this indicates that other circumstances than the height eve are responsibe. The resuts of the experiment are shown in Tabe 4 The group a verages shown in this tabe are subject to rather arge standard deviations, and the reationships that have been sought have as a rue been either very weak or non-existent. In view of this fact, and unti we have the resuts of ater experiments to work with, we woud seem to be justified in merging some of thegroupsin Tabe 4 This has been done in Tabe B (and Tabe 5), and this tabe shoud therefore be used for practica purposes instead of Tabe 4 Concerning Tabe B, it is to be noted that the unevenness of the materia prevents us from softening the transition from height-eve m to heighteve 400- m on burned ground and making it ess artificia than it appears in the tabes. For the sake of comparison with the figures in Tabe B, we may point to the average pant percentages on unburned moist types of ground, which was 26.7 for a height-eves, i. e., very neady the same as the average figures (2 31+2o)j3 = 27.3 in Tabe B. It may further be noted that, when sowing in a pant nursery and without watering, an average pant percentage of can be regarded as a good resut, i. e., forest site sowing woud seem to give on an average about haf as arge a percentage as nursery sowing. Pant osses and surviva quotient The number of pants which survive after a certain number of years, out of roo One-year pants aive the first autum, is caed the surviva percentage. A hundredth of this is caed the survivat quotient and is indicated thus k 1, the index t referring to the seria number of the autumn to which the surviva quotient reates. The rea number of pants in the materia is used when cacuating the observed surviva quotients for square sowing, strip sowing, square border sowing, and scratch sowing on sampe pots with a east 5 revisions. The vaues are smoothed out with the aid of function (r), caed the surviva function. The resuts have been summarized in Tabe C. The functions referred to here appy to a four sowing methods and a height-eves. On the basis of the surviva functions in Tabe C the probabe vaues of k t have been cacuated for t= 1-5 and t= Io, and these arepresentedin Tabe 7 A doser study of the eonstant a in (r), which gives the position of the asymptote to which the surviva quotient with increasing t approaches, indicates the foowing. Fine and spruce on unburned ground are distincty different from one another. The pirres approach a consideraby higher paced asymptote than the spruces do, i. e., the spruces have a smaer capacity for surviva than the pirres have. The same tendency is to be observed on burned ground, but here it is not so marked, and does not quite reach the significance imit P = o.o5.

89 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 8g The difference between the position of the asymptote for burned and unburned ground is inconsiderabe and without significance for pine, but rather arge for >pruce, and (with P = o.o6), approaches the significance imit o.os. From the point of view of surviva, therefore, spruce has had more advantage from burrring than the sturdier pirres have had. From this it woud seem possibe to draw the concusion that burning-over, as a preparation for sowing, has reativey greater importance where spruce, than where pines, are to be sown. Chapter IV. Pant distribution and the quotient of zero patches ENEROTH (I94S) has found that the negative binomia distribution gives the frequency distribution of the number of pants in natura reforestations and sowings. The formuae (6) make it possibe to cacuate the frequency of the sowing spots with o, I, z, 3 etc. pants. To do this, we must know the average vaue m and the Q2-I s2 square of perturbation r = ~-- where Q2 = -. m m The functions in Tabe D have been produced in order that we can cacuate the square of perturbation. They are based on the avaiabe materia from square and strip sowings. The functions have been cacuated for various vaues of m, and are presented in Tabe 8. A comparison between the figures in Tabe 8 shoud ead us to the foowing genera concusions. The square of perturbation is greater for pine on unburned heathy ground than for spruce on the same ground within the whoe area m = I to m = 30. On burned heathy ground the square of perturbation is greaterfor pine than for spruce, within the area m = s to m = 30. Beneath m = s, r is, however, greater for spruce than for pine. In genera therefore it shoud be possibe to reckon with a more prominent perturbation for pine than for spruce. The square of perturbation on unburned heathy ground is greaterthan on burned heathy ground, both for pine and for spruce and within the whoe area m = I to m = 30. Burrring-over therefore diminishes the perturbing infuences for both sorts of tree and conduces to a more even sowing resut. On moist unburned types of ground the square of perturbation for spruce is unusuay high within the area m = I to m = 3, and is greater than for spruce on unburned heathy ground within the rest of the area, even up to m = 30, aso. Much moisture in the ground thus conduces to uneven sowing resuts. Quotient of zero patches The quotient of zero patches in a sowing can as a rue be cacuated with fair approximation from (6) or (I3), where the average vaue m is known, and aso the variance s 2 (cf. Fig. rr). A faint tendency to underestimate the quotient of zero patches woud, however, seem to occur particuary at the seeond and ater revisions. The question of how these deviations occur is disenssed and shown to be connected with the way in which pant osses occur, these being concentrated chiefy in the area beneath the average for the pant distribution. With the aid of (I3) and the functions in Tabes C and D the zero patch percen-

90 go LARS TIREN tages have been cacuated for the first, fifth, and tenth autumn after the sowing, and these have been presented in Tabe g. The tabe is arranged on the basis of the first autumn's average number of pants per sowing spat. For making rough estimates the tabe may be used even in cases where ony the number of pants per sowing spot is known, e. g., at the seeond autumn. This number is then converted to the average corresponding number of pants for the first autumn by dividing by k 2 in Tabe 8.. The foowing genera concusions can be drawn from Tabe g, touching the probabe zero patch percentage after ro vegetation periods. For the same number of pants the first autumn, pine shows a ower zero patch percentage than spruce both on burned and unburned heathy ground within the whoe area m = r to m = 20, incusive. The zero patch percentage on unburned and is greater than on burned and, both for pine and spruce, and within the whoe area m = r to m = 20 incusive, where the vaue m is the same. It further appears from the tabe that the sequence between tree-types and ground heatments is party different the first autumn from what it is at the tenth autumn. Thus, for exampe, pine on unburned ground has higher zero patch percentages than spruce within the whoe area m = r to m = 20 at the first autumn, the opposite being the case the tenth autumn. The same situation occ:urs aso on burned and from m = 5 inc., and upwards. On the quotient of zero patches for different spacings of seed spots In order to expoit the zero patch percentages given in Tabe g for other arrangements of the seed spots than 1.5 m, which has been used on the sampe pats, we need definite information as to which zero patch percentages may be regarded as meeting identica requirements in different arrangements. In practise i t is preferaby the highest permissibe zero patch eve that attracts interest. Theoretica study of the prohabiity of different configurations of severa zero patches together, representing an area of ro m 2, coinciding, a reationship has been estabished between the quotient of zero patches and the spacing that meets the same eve of requirements. From these reationships one has been ehosen that yieds what, in this essay, is caed the maximum permissibe zero patch percentage. This eve is characterized by the fact that, for r ooo spats per hectare, it gives a quotient of zero patches of o.o5 (Tabe ro). Instructions are aso given how. to cacuate other eves than those ehosen here, and exaropes are given of the resuts of such cacuations in two specia instances. Chapter V. Seed correction In order to cacuate the quantity of seed for a sowing, we proceed in the foowing manner: - Tabe ro gives the highest zero patch percentage that shoud be found the tenth autumn. This percentage is then aoked up in the coumn for the tenth autumn in Tabe g. Thence one proceeds horizontay to the m-coumn, which gives us the necessary number of pants at the first autumn. The pant percentages in Tabe 5 being known, i t is now easy to cacuate the necessary sowing of germin-

91 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND abe seed. This seed quantity wi, on an average, yied the resuts that are desired. If the observations are distributed rather symmetricay around the average, however, this means that about haf the tota number of sowings that have been made according to these rues wi not reach the requisite evein the ang run, whie the other haf wi exceed it. We woud seem therefore to be justified in increasing the quantity of the seed, in order to reduce the number of unsatisfactory sowings. This is done by mutipying the basic sowing arrived at by the foregoing rues, by a correction factor which we ca the seed correction and which is designated by F. The size of the seed correction has been warked out for different percentages of unsatisfactory sowings in the manner now briefy to be described. After choosing certain suitabe spacings, the average number of pants per sowing spat the first autumn has been cacuated from Tabes 10 and g. The basic sowing of germinabe seed that earresponds to it has been cacuated from the information in Tabe s. A sampe pot resuts for square sowing have been recacuated to this sowing. The differences between the numbers of pants obtained in this way per sowing spat, and the average mb, cacuated according to Tabes I o and g, were distributed in the manner seen in Fig. q. The distribution is approximatey norma and shows that the basic sowing yieds about so % positive and so % negative deviations. Assuming the distribution to be norma, it is now possibe to cacuate by how great a part t of the standard deviation s the average mb needs to be increased, in order that certain definite percentages of the observations sha be ess than mb. The seed correction isthen obtained from the farmua F= (mb+t s)fmb. In reaity it is very much the same in the different groups of materia. Neither the type of tree, burning nor height-eve has any notabe infuence on it. Its average vaue is to be found in Tabe I I. On the manner of cacuating the best possibe seed correction When cacuating the optimum seed correction, we have first found out how arge the reative abour contribution must be when, for any given year, arger or smaer percentages of the tota sowing area have been found unsatisfactory according to the toregoing rues. The avaiabe materia is not very extensive but must be used for ack of any better. It is presentedin Fig. IS and farmua (17). The atter states that, where x per cent of the sowing area has been found unsatisfactory, it wi be necessary to fiin gaps on o.7s x or 7S % of the unsatisfactory area or ese, if the spacings are varied, in 7S % of the sowing spats on the unsatisfactory sowings. When certain conditions have been estabished for the foowing cacuations, the cost has been reckoned for 1) the seed at the origina sowing z) the east of seed and abour at the requisite extra sowing. The atter has been cacuated party for a first sowing without seed correction, party for sowings that have been augmented by various seed corrections. The seed corrections for extra sowings have been determined in such away that the fina resuts in a cases wi be 10 % unsatisfactory sowings. The resuts of these cacuations can be found in Tabe E. The tabe shows that there exists a minimum cost, and that this ies at various

92 g z LARS TIREN percentages of unsatisfactory sowings, depending on the east of the basic amoun t of se ed per hectare. With the aid of Figs r6 and 17, the seed corrections for minimum costs, the "best" or "optimum" seed corrections, tagether with a number of other items of information, have been cacuated and presented in Tabe 12. The foowing concusions may immediatey be drawn from Tabe 12. Assuming norma conditions in regard to abour expenses, it is economicay profitabe to increase the sowing consideraby beyond the basic sowing. This is particuary true in cases where the east per hectare is ow. The more expensive the basic sowing, i. e., the more seed that is needed per hectare or the dearer the seed per kg, the more important it becomes to economize in seed, as can be seen from the faing seed corrections in ine r of the Tabe. At the same time, of course, the percentage of unsatisfactory sowings increases, and this means that gaps must be fied in on an increasing portion of the area. In order to show which differences in east arise if other seed corrections than the optima are used, a number of cacuations have been made, the resuts of which are shown in (Tabe F and) Fig. rs. Here can be seen the reative east at 20, 40, 6o and roo Swedish Crowns costs for basic sowing per hectare. The unit is the minimum east. The figures on the x-axis mean seed corrections at the first sowing (above) and at the extra sowing (beneath). The minimum point is therefore reached for, e. g., the 20 cr.-curve at the point 1.55, which, according to Tabe 12, earresponds to a basic sowing price of 20 Swedish crowns. These resuts have the foowing impications. For each basic sowing price there is an optimum economic sowing quantity. If very much arger quautities than the optima are used, one runs the risk of economic osses in the ang run. The same is true if smaer quautities than the optima are sown, bu t here the osses are smaer than in the former case, and are usuay quite sma. The economic osses due to deviating from the optima seed corrections are thus of great importance ony when these are exchanged for very high seed corrections. A stud y of the tota consumptian of seedin the various optima seed correction:; shown in Tabe 12, indicates (Tabe G) that it is highest for high and owest for ow seed corrections at the first sowing. Leaving out of account the seed consumptian for the highest seed correction, the other differences hardy have any decisive importance. The studies therefore ead to the view that, in genera, the optima seed corrections given in Tabe 12 shoud be adhered to, and that a red u c tio n in these ony produces a very insignificant saving in seed, whist it at the same time increases the need for fiingin gaps (cf. Tabe 12) and so shoud not be admitted. On the other hand there are factors which conduce to an i nerease in the seed corrections, over and above the optima vaues given in Tabe 12. For, if there is a pentifu suppy of seed and there is no danger of a seed shortage, such an increase wi impy that the areas to be fied in wi be reduced. Sma need of fiingin is an advantage that can be rated high, in same instances very high, i. a. as a resut of ess need of competent inspection work and other genera costs etc. From Tabe 12, however, it shoud be possibe to state that the seed correction at the first sowing shoud nowhere exceed In the next chapter we sha dea with the aternative of rounding off the maxima seed correction vaue to r.s.

93 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND 93 Chapter VI. Exampe and iustrations to C ha p ters III-V When in the foowing chapter we speak of a certain sowing as "satisfactory" or "unsatisfactory", we mean ony that it can be approved or rejected according to the rues given in this study and for the assumed conditions. The varying conditions which occur in practise may certainy impy that circumstances ignored here may pay a great or even decisive part. To avoid further repetitions it is to be noted here that, where nothing is said to the contrary, the foowing exampes refer to square- or strip-sowing on heathy, berry-bush type, or heathy berry-bush type with an admixture of ow-growing herbs. The reader is further reminded that the sowing experiments have been made with seed suffering from de-winging darnages to an extent that may be regarded as characteristic of Northern Sweden during the ast few decennia. What the infuence of these darnages can have it is not possibe even to guess at the moment. De-winging darnages express themseves, however, in such effects as owered pant percentages, and so it is reasonabe to suppose that the figures in Tabe 5 are rather ower than what it is hoped they wi be ater on. Exampe I. Fine sowing carried out in the spring of r950 on unburned ground. Checked the first autumn r950 (first autumn), at which date were found 3 ooo sowing spats per hectare and ro pants per sowing spot, average. Can this sowing be regarded as satisfactory? Assuming the number of patches per hectare to be satisfactory we have, then, to judge the sowing from the number of patches observed. From Tabe ro we find that the maximum permissibe zero patch percentage for 3,ooo sowing spats per hectare is r5-4- Tabe 9 shows that, for ro pants per sowing spot a zero patch percentage of r5.3 may be expected after ro summers. This sowing shoud therefore be regarded as satisfactory. Exampe 2. Fine sowing on unburned ground, spring r948. The sowing was checked the autumn r950 and was then found to contain sowing spats per hectare and 6.2 pants per sowing spot. The zero patch percentage has not been reckoned. How shoud the sowing be judged? The estimation was made the third autumn and, according to Tabe 8 (k 3 = 0.775), the sowing at the first autumn woud have shown approximatey 6.2;0.775 = 8.o pants per sowing spot. According to Tabe ro the maximum permissibe zero patch percentage is r3.5. But Tabe 9 shows that with 8 pants there is the risk of 2I.3 % zero patches after ro years. Consequenty the sowing must be regarded as unsatisfactory.- In such a case as this it is appropriate to consider panting 3/0 pirres in the greater portion of the empty spats. It is however cheaper to arrange things in such a way that the sowing is checked the seeond autumn, at the atest; in this case it is usuay possibe to re-sow the empty and poor sowing spats. Exampe J. The same data as in Exampe 2, above, but with the difference that the sowing is made on burned ground. We find a pant number 8.3 the first autumn (6.2j0.75r) and according to Tabe 9a zero patch percentage that is ess than ro. Since r3.5% is permissibe, the sowing is good.

94 94 LARS TIREN 4I; 7 Exampe 4 Same data as in Exampe z. Let us suppose, however, that when checking the sowing the zero patch percentage was aso observed and found to be ro %. The number of pants the first autumn was found to be S.o, which woud impy ZI.3 % zero patches the tenth autumn. According to Tabe g, the sowing shoud norma y show I4 S % zero patches the third autumn, which is found by graphic interpoation between the figures in Tabe 9, ine m = S. In reaity, however, ony ro% zero patches were found. Here we must pause briefy to expain how we have to proceed. Let us suppose that we observe the sowing the first autumn, and that, instead of S.S % zero patches (see Tabe 9 for m= S), it is found to contain e. g. rs.z o/o. To cacuate how many zero patches this sowing wi show the tenth autumn, rather detaied cacuations must be made, reative to the perturbation and the equations (z-s). Despite this, we ony reach an approximatey correct resut. A simper approximation can be reached by assuming that the sowing with m= Sand P 0 = rs.z deveops reativey in the same way as a sowing with m= 6 and P 0 = rs.z. This woud thus impy that the sowing showed zg.7% zero patches the tenth autumn. If this approximation is appied to our exampe we find that (by interpoation) a sowing with m = ro yieds approximatey ro% zero patches the third autumn. The sowing may thus be cacuated to show something in the region of rs.3 % zero patches the tenth autumn. The permissibe percentage was I3 S In view of the uncertainty of the cacuations, so sma a difference as I.S percentage units cannot possiby justify a rejection. The sowing shoud thus be approved. Exampe 5 It has been decided to make a strip sowing at a height of 300 m above seaeveand in a z.z metre arrangement. We assume that the intention is to make the arrangement in such a way that the number of strips per hectare is actuay z,ooo. The ground is unburned and the type of tree is pine. The question is: how many seeds wi be required per strip? In Tabe ro the highest permissibe zero patch percentage for z,ooo strips per hectare is found to be r I. z. Tabe 9 shows that with r z pants per strip the first autumn one can reckon with II.O% zero patches the tenth autumn. Consequenty one must have amost exacty rz pants per strip the first autumn. From Tabe s it appears that the pant percentage, in this case is on an average 31. Thus x = rz(o.3i = 39 germinabe seeds wi be needed per strip. This, then, is the basic sowing. If the rooo-grain weight is 4-4 gr, we find that the basic sowing in kg per hectare = o.ooooo44 X 39 x z,ooo = Since the price of pine seed per kg can be assumed to be 70 Swedish crowns, the price of the basic sowing per hectare wi thus be = 70 X 0.34 = z3: So, or, in round figures, z4 crowns. According to Tabe rz or Figure 17, this price requires a seed correction at the first sowing of 1.4S, and thus the economicay best sowing, cacuated in germinabe seed = 1.4S X 0.34 = o.so kgfha or 1.4S X 39 = ss seeds per strip. If, in order to reduce the risk for suppementary pan ting, it is decided to sacrifice rather more seed at the first sowing, the sowing shoud be reckoned as I.So x 0.34 = o.6r kgfha or I.So x 39 = 70 seeds per strip. Exampe 6. Same data as in the bregoing exampe, with the difference that the panned sowing is a square sowing with 3,soo squares per hectare. In the same way as in the foregoing exampe we find in Tabes ro, 9 and s a basic sowing of 31 seeds per square and o.47 kg(ha. The cost of the basic sowing

95 SADD A V T ALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 95 is thus 33 crowns, with according to Fig. 17 gives a seed correction of The sowing shoud thus be cacuated to 1.36 x 0.47 = o.64 kg/ha and 42 seeds per square. By raising the seed correction to I.8o we get a sowing of o.85 kgjha and 56 seeds per square. It is cear from a comparison with Exampe 5 that cose arrangements resut in greater expenditure of seed than open arrangements do, despite the fact that a higher zero patch percentage is permitted in the coser arrangements. Exampe 7 To faciitate the survey we have cacuated beow the economicay best first sowing of germinabe seed for various height eves and counties in Northern Sweden. We take as our conditions strip sowing in arrangements that can be assumed to give respectabe resuts. The arrangements are to be found in Tabes H and K. They earrespond to the pant numbers in Tabes 3 and 4 on page 63 in the Farestry Board's proposas for a directive concerning the appication of the forest protection aw (1949), but with certain aterations ater proposed by the Institute. The cacuation is made in a manner that appears more ceary in exampe 5. The 1ooo-grain weight is assumed to be 4 4 gr, this being the mean vaue for a great number of ceaned seed sampes from different heights in Västerbotten county. The seed price is cacuated at 70 crjkg for pine and 50 crjkg for spruce. The resut is to be found in Tabes H and K. Under the heading "Sowing" is given the amount of seed used at the first sowing in kgjha and seeds per strip which, reative to the price of the seed, and the requirements for extra sowing, is most advantageous from an economic point of view. Further, under the heading "Maximum ditto" has been cacuated the sowing which on an average wimake it just possibe to do without extra sowing. This is obtained by everywhere appying the seed correction I.8o. According to circumstances, a sowing shoud be seected that ies between these two imits. When studying the tabes it shoud be noted that the strong increase in the sowing on unburned and above 400 metres above sea eve is due to the considerabe fa in the pant percentage from 31 to 20% (Tabe 5). In order to avoid misunderstanding it may be added that everyone mayround off the sowing figures as he judges best. Exampe 8. Is it economicay profitabe to burn before sowing? This question can often be answered with a knowedge ony of the expenditure of abour on burned and unburned cearings. In certain cases, however, the smaer seed expenditure on burned cearings may be of some. significance. Let us suppose that it is a question of pine sowing above 400 m above sea eve, 2,500 strips per hectare, the price of daiy abour 18 Swedish crowns, and the seed price 70 crowns per kg. In Tabe 10 we find a maximum permissibe zero patch percentage Interpoation in Tabe 9 gives m = 10.8 for unburned and 6.7 for burned, from which can be cacuated (Tabe 5) 54.0 and 33 5 germinabe seed per strip respectivey. If the 1ooo-grain weight is 4-4 gr, this wi earrespond to a basic sowing of 0.59 and 0.37 kg per hectare respectivey. The cost of this, at 70 crjkg, wi be 41 and 26 crowns respectivey. According to Fig. 17, the seed corrections wi be, for unburned = 1.30 and for burned = The sowing

96 g6 LARS TIREN shoud thus be 1.3o o.sg = 0.77 kgjha on unburned ground and 1.45"0.37 = 0.54 kgjha.on burned ground. Since the abour outay when strip sowing may be cacuated at 3.76 and 2.78 workdays respectivey (at 7 hrs effective working time) per rooo strips, we arrive at the foowing costs for the two methods: U n burned Labour costs r so: 40 er. Seed costs : go >> Burned III: 20 er. 87: 8o >> Tota 204: 30 er. The difference is ss: 30 er. The ower abour costs on burned ground contributes to this 39: 20 er. and the ower seed costs r6: ro er. The whoe difference in costs earresponds to 3.07 workdays per hectare. Large cearing areas shoud take an average abour outay of 3 to 4 workdays per hectare to burn over. Burrring over on the higher cearings woud therefore in genera seem to be economicay justifiabe even from the point of view of expenses for faunding the stand ony. In reaity, burrring over offers greater advantages from the point of view of cost than those which have been cacuated above, since one can usuay use scratch sowing on burned cearings. In this case the abour costs wi be ony 76 er. and the difference in cost go: so er. per hectare, corresponding to not ess than s.o work days per hectare. Exampe g. It is proposed to estimate the condition of a sowing by circuar sampe pats (1.4 m radius), and we wish to know how many circuar sampe pots wi be required, if the error in the average pant number per sowing spotisnot to exceed ro%. This probem can ony be soved approximativey, since according to Tabe 8 perturbation is dependant upon the pant number. We try therefore to determine in advance two pant numbers, between which most of the fairy good sowings woud generay be found. We seect 6 and 12 pants per spot respectivey. Now et us suppose that it is a question of a pine sowing on unburned ground. We findin Tabe 8 that the perturbation has the average vane of for m = 6 and for m = 12. Now r = (Q 2 --r)jm and s 2 = m 2e2 +m. It isthus possibe to cacuate the variance s 2 For m = 6 it wi be s2 = = and for m = 12, s 2 = 144' = The variance of the mean is Var (m) = s2 jn where N= the number of sowing spats. If the standard deviation of the mean may be maximum ro%, Var(m) mus-e be at most o.or m 2 and thus we get N= s 2jo.or m 2 Thus for m= 6 we find N= 123, and for m= 12 we have N= 68 sowing spats. Since a circuar sampe pot of 1.4 metre radius contains 6.r6 m 2, the average number of sowing spats per sampe pot wi = 1.07, if the number of spats per hectare is 1,736 (2.4 m arrangement), and this woud seem to be about the owest number we have to reckon with. Thus 123/1.o7 and 68jr.o7 circuar sampe pats are required to attain ro % mean error, i.e. IIS, and 64 respectivey. In this way the foowing approximate imits for the number of circuar sampe pats have been cacuated.

97 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND U n burned 64-II5 Pine Burned U n burned Spruce Burned It shoud be noted here that the higher number of circuar sampe pats is required where the number of pants per sowing spat is ow, whist the ower figure wi suffice where the number of pants is high. It may further be noted that, if the demand for precision is doubed, the number of circuar sampe pats wi be quadruped, i.e., if a mean error of 5 % is demanded instead of 10 %. Exampe IO. Contains specia directions for estimating the resut of soi scratching with subsequent hand sowing. 7 Medde. från Staens skogsforskningsinstittt. Band 4r: 7.

98

99 TABELLER

100 ' Såddi yta nr ro o Revir eer ägare Skog, trakt I 2 3 s. I Kubäcksidens försöksp. T r. 8o s. 2 Kubäcksidens försöksp. Tr. 14 s. 3 Kubäcksidens försöksp. T r. 8o s. 4 Kubäcksidens försöksp. T r. 8o S. 5 Kubäcksidens försöksp. T r. 27 s. 6 Sandviks AB s. 7 Degerfors revir Krp. Rörmyrberget s. 8 Bjurhoms revir Hästidens krp. s. 9 Bjurhoms revir Hästidens krp. S. IO Fredrika revir Krp. Burseberget S. II Mo- o. Domsjö AB Homsee K I Kramfors AB Svartberget KII Kramfors AB Svartberget KIII Kramfors AB Ö fra K IV Kramfors AB Ö fra K v Kramfors AB Ö fra K VI Kramfors AB Ö fra K 51 Strömnäs AB Norrby K 52 Strömnäs AB Siksee Höjd Geoogiskt Veg.- Hygget över underag typ avverkat havet m år 300 III: 5 I:5 I III: 5 I:5 I III: 5 I:5 I III: 5 I:5 I III: 3-4 I: 6 I III: 5-4 II: 5 I92I III: 5-6 II: 6 I nr:5 I:5 I94I III: 5-6 I:6 I III: 5-4!:5 I93I III: 6-5!:5 I I: 5!: r: 5-6 I: III: 5 I: III: 5 I:5 I III: 5 I:5 I III: 5 I: III: 5 I: III: 5 I: Tabe r. Beskrivning Description of Ytan Bränt an- ades Hygget rensat år år år 8 9 IO I937 - I942 I930 I929 I942 I937 - I943 I937 I937 I943 I929 - I943 I932 - I943 I939 - I943 I943 - I943 I939 - I943 I932 I932 I943 I929 - I943 I942 I I943 I943 - I943 I943 - I943 I I943 I I ' K 53 Kramfors AB K 54 Kramfors AB i K 55 Kramfors AB Sved je Hafsnäs Hafsnäs 330 III: 5 I: !:5 I V: 5 I93I I I I s. 12 Pärävens revir Krp. Görjeå KVII Strömnäs AB Svartberget K VIII Kramfors AB A va träsk KIX Kramfors AB A va träsk K x Kramfors AB Avaträsk K 57 Uvviks AB Laiksjö s. I3 Svanö AB storsjö s. I4 Svan ö AB storsjö ' s. I5 Svan ö AB storsjö Grans j ö- iden S. I6 Kramfors AB Fjäsjö Brattforsmon förv. Litt A I 1 s. I7 Fredrika revir Krp. Burseberget S. I8 N. Arvidsjaur revir Bränniden III S. I9 N. Arvidsjaur revir Bränniden s. 20 N. Arvidsjaur revir Bränniden s. 21 Anders Lindkvist Näveriden Arvidsjaur s. 22 N. Arvidsjams revir Krp. Bränniden II s. 23 Munksunds AB Timmerheden U tsk. s. 24 N. Arvidsjaur revir Karsborg krp. Bränniden II s. 25 Munksunds AB Arv.-jaur Nuortejaur A a1 avd. zo s. 26 S. Arvidsjaur revir Krp. Brännid. II s. 27 Gustaf Norman Moräng Näveriden 4IO III: 5 I: I5 I: 6-5 I: ' III: 5 II: III: 5 II: 7 I III: 5 III: ZI III: 5-7 I: 5 I III: 5-4 st. I:5 I III: 5-4 st. I:5 I III: 5-4 I: III: 5-4 I:5 I III: 5 I:5 I93I III: 5 I: 5 I III: 5 I: 5 I940-4I 43 III: 4 I:5 I940-4I 44 III: 5 I:5 192o--z6 450 III: 5 I: nr: s I: 5 I nr:5 I:5 I III: 4 I: ? 44 III:5!:5 390 nr:5 I: I944 I I927 - I944 I927 - I944 I I938 I I945 - I939 I I I945 I944 - I946 I944 - I i I946 - I946 I I I946 I I940 - I946

101 ~ - av såddytorna the seed pots IOI Lutnings Profi riktni ng grad II!2 I3 - p J: a N sv J: a - pi J: a N sv J: a No sv JH:b v st. J: a sv SV H: b so sv J: a NV SV JH:b ss v sv J: a p - J: a - p J: a NV sv J: a v m s J: a so sv J: a s sv J: a s sv J: a ss v m s J: a - p H: b - p J: a ö sv - - pi - NNv m s J: a - p J: a sv sv J: a sv sv H: b sv - H: b (mu) N sv J: a sv sv J: a NV SV J: a, b, NV sv J: a Fuk- Sy tig- hets- G re- hårda stubb. diam cm nar på ä'"k,. o' grad rot stubb< roi> ro <ro > ro % cm cm cm cm st 1 min. j max., M I4 I5 fr II, si fr 3.9 fr 7. 3 fr 2, 7 f u s. s fr 5,8 sy-fu 13,9 fr (fu) 7.5 f u 6, 2 fr o, 8 fr o, 9 fr g,8 fu-fr 5,8 fr 6,4 fr-fu 9. 3 fr-fu Ir",2 fu-sa 9.3 f u 13,0 fr 6,4 fr - fr 2,4 fr 0,5 Arbetssvårigheten Träd och stubbar stenar Hu- Top- Besvärande vege par mus m.m. tation och annat (::>;75 %) st st st st st st cm i r6 I7 r8 rg 20 2! o, si ,31 II IIOI 331 4, o, 2 I, ,3 II 50 r g ,I I !, ,0 13 IIO 42 3,2 - O, I 2, 9-0, ,7 ro 8o 29!0,6-57% gräs +po. 0,3 1, , ,3! % enbuskar - O, I - o, o I, ,0 ro! ,3 o, 3 63 % gräs + po. i o,o o, o - - 0, ,7 II , I 0,8 I7 o/o båtar i - 0,3 - O, I I, 5 7 I 36, ,8 0,7 40 % bå- o. kråkbär - o, r, o 4 I 26,7 ro I, I 0,4 fr-fu s. o - 0,6!,6!,8 8,9 4 3 o o, 5 torrt I, I,5 7,0 o I,8 - fr ro, s - 0, , I o ,5 fr 6,o - 0, , ro I s. o o, 3 fr 6, 3-0,6 o, - I, 2 s. o 33.3 II I ,4 o, 2 fr I, 7-0, ,o 33.3 II I, 8 o, 2 fr!,4 - o, s. r 5.9 so, o II 8o 23 I,7 0,2 fr-fu 6,6 - o, ,3 6,2 so, o ro ,2-3% emptr. f u 7.7 o, s o, ,2 7,0 23,3 II ,5-30 % emp. + Sph. m. m , 5 7,0 36,7 II go 41 I, 5 0,2 - o, - - 0,2 2, r 53.3 ro! o, 2 7% myrth. - o, I, , ,9 o, 2 27% geranium aconitum o, o, I, ,7 r g! ,6-57% båbär - o, ,o s. o ,3 0,4 3% björnmossa - 2, ,3 r8 I ,9 o, 2 - I, 6 - -!2,9 6, 5 46,7!2! ,5 0,4 - I, , r 5,6 6, r8 2, 6 o, 3 30% mjöke+ haon , 3 6,o 6, ss 3.4 0, o, 5,5 43,3 15 r go 6o!,4 o, 6 13 o/o Air a ,6 2, ! ,4 30% båbär+aira ,7 30,0 O!20 32 I, o, 9 1 r ' NV sv J: a ss v sv J: a - p J: a - pi J: a sv sv J: a - p J: a ö sv J: a fr 3.9 fr I, 3 fr 5,8 fr 6, 6 fr I, 2 fr 3.5 fr 2, ,4 2,7 23,3 IO! , r o, 6 7% båbär + aira - 0,8 - - O, I ,0 IO 36 I7 1,3 o, , ,0!2 34 2! % gräs O, r I,o 3,r 43.3 II % gräs o, r ,8 s. o 43.3!2! , I I, 2 2, II ,0 O, I I, 2 2, 7 70,0 II ,4 - ro % gräs+ båbär - p J: a fr o, II o, 3 23 % gräs + po. s sv J: a fr I, 6 0, , ,0 II! ,0 0,7 33% gräs +ris - p J: a N SV J: a - pi J: a fr-fu 2, 9 fr 6, 6 fr 5.5 o, r o, 3 2,2 13,3 II 38 r g 4 2 0,2 13% gräs+ po. O, I o, 3 2,9 6o,o II ,2 23% gräs+ ris o, r I, 2 3, r 6, % gräs+ ris

102 Såddyta 102 Tabe I Höjd Ytan Geoogiskt Veg.- Hygget Hygget Revir eer ägare Skog, trakt över Bränt an- underag typ avverkat rensat havet ades nr m år år år år I IO s. 31 Kubäcksidens försöksp. Trakt 8o JIO III: 5 I: s. 32 Råneträsk revir Krp. Menrisvare 390 III: S-4 I: 1936 (1938) Råneträsk revir Storandet B. III: 5 I: s s VIII s. 34 Råneträsk revir Krp. storandet 275 III: s I: B. XII s. 28 Lars Faxäv Faxävens hem- 330 III: (3) II: mansskog s. 29 Svanö AB Åsee storsjö 520 III: 5 I: s. 35 Råneträsk revir Krp. storandet 325 III: 6 I: s s. 36 Råneträsk revir Krp. storandet 335 III: s-6 I: s. 37 Råneå revir Båköen Driv 350 III: 4 II: omr. III s. 38 Gäivare sockenam. Bock II!70 I:4 I: z?? s. 39 Munksunds AB Fakaberg 215 III :5 I: 5?? s. 40 storbackens revir Murjek Krp. Vuodnaberg 275 III: 5 I: s s. sr AB Iggesunds Bruk Stormörtsjön 425 III: 5 stb I: s s. 52 AB Iggesunds Bruk Stormörtsjön 425 III: 5 stb I: s. 53 Sundsvas boagen Grundsjö 485 III: 5 (stb) I: s Svartvik s. 54 Sundsvasboagen Byn, Fors s:n 240 III: s I: s rgz8 (1947) Sunds AB s. 55 Sundsvasboagen Byn, Fors s:n 26o? III: 4 I: s Sunds AB s. 30 Kramfors (Uvviks AB) Laiksjö (Usjö- 325 III: 4-3stb I: s berg) s. 41 Kubäcksidens försöksp. Trakt 8o 300 III: 5 I: s s. 42 V. stensee Krp. Kyrkberget 395 III: 5-3 I: s. 43 v. stensee revir Krp. Kyrkberget 405 III: 3 I: s s. 44 Y. Persson Baiken Stenunda sr o III: 3 I: s s. 45 ö. stensee revir Krp. Gunnarn 400 III: 5-4 I: s. 46 ö. stensee revir Krp. Gunnarn 405 III: 4 I: (48) s. 56 Sundsvasboagen Svedjeandet 410 III: 5 I: s. ss Sundsvasboagen Sund Middagsberget 410 III: 5 II: Käarne s. 59 Forss AB Rocksjön 270 III: 4 I: S. 6o Forss AB Rocksjön 270 III: 4 I: S. 6r Arrundsjö revir Krp. V. 470 III: 6 I: (48) Arrundsjö S. 62 Anuhdsjö revir Krp. V. 460 III: 5 I: s An undsjö s. 63 Arrundsjö revir Krp.V. Arrundsjö 460 III: 5 I: s. 47 Ludvig Eriksson Norsjö Brännberg 425 III: 5-6 I: s s. 48 Ludvig Eriksson Norsjö Brännberg 425 III: s-6 I: s. 49 SundsvasboL (Skönviks Överammer 275 III: 5 I: AB) s. so KuNicksidens försöksp. Trakt 96 I: s de v. obränt s. 64 Skönviks AB Österström 225 III: 5 I: S. 71 Kramfors AB Ny berget, 470 III: 4-5 II: Avaträsk Ko. r. Seed pot No. 2. Forest district or owner. 3 Forest, compartment. 4 Height above sea eve!. 5 Geoabished, year. II-!2. Sope, direction (n), degree (r2). 13. Soi profie. 14. Degree of moisture. rs-28. Assand stumps. r8-rg. Standing Hard stumps Stones. Diameter min. (23), max. (24), mean (25) i

103 (forts.) 103 Arbetssvårigheten Lutnings- Fuk- Sy Träd och stubbar stenar ---- tig- Profi G re- Top-~ Besvärande vegehets- på rot härda stubb. diam cm Hurikt- nar på färsk par tation och annat grad grad rot stubb < IOI > IO <ro>ro % mus ning cm cm cm cm (~ 75 %) min. j max.j M cm m. m. st st st st st st st II IS r6 I7 rs N sv J: a fr NV sv JH:b fr (fu) 5,3 - o, , I 2,9 13,3 O 15 13?,o - 3% gräs NNO sv JH:b fr (fu) 6,o - 0, I - - 2,7 3, rs % gräs sv sv J: a fr ,2 2, so 4.5 0,6 I?% gräs NO m s J: a fr 0, ,2 6,5 so, o O ,0 O, I - p J: a fr o, o, ,0 II I, 8 o, 5 13% Air a v sv J: a fr 4 6-0, I - - I, ,7 rs , 6 o, 3 27% Aira +po. v sv J: a fr 2, I, I 3.7 zo,o II ros 42 2,0-3% air a sv SV J: a fr 6, 8 - I, s. 5 2,I zo,o II ,4 26% Aira, kråkbär - p J: a t 0,4 - O, I ,2 o o, 8 0, I ö SV J: a fr , 2 5,2 26,7 II , 8 0,4 37% aira, båbär v SV J: a fr ro, 6-0, ,3 II ,6 O, I 23% båbär m. m. sv sv J: a fr I, 8 0,4 O, I - - 2,2?, II r so Sr 2,7 o, 5 17% gräs s sv J: a fr I,7-0, I - - I, 5 6, 8 40,0 II gs 38 I, 8 0,4 O% gräs - p J: a fr 4 2 0, I 2,I s, 8 26,7 II ,9 0,4 53% gräs m. m. v sv J: a fr s. 8 O, I o, ,8 s. 8 26,7 II gs 2S 4 6 0,3 53% gräs, båbär - p J: a fr o, s. 6 30,o II ss 25 2, 5 0,4 57% gräs m. m. - p J: a fr I, o, 8 6, II r6o 42 I, I O, I - p J: a fr s sv J: a fr 2, 5-0, ,7 1, I,7 o, 2 3% kråkbär NO sv J: a fr 5.7-0, I - - I, ,7 II II ,7 20% Myrt. ss v SV J: a fr O, I - - 0,4 2, II ,4 23% Aira + Emp. NV SV J: a fr 1, I, 6 36,7 s 240 6r 4 0 o, 2 33% Aira + Emp. NV SV J: a fr I - - I, I 2, 2?O, o s ,6 o, 2 23% Aira + myrt. NV sv J: a fr ,7 5,7 30,0 ro IIO % gräs+ ris - p J: a fr 2, 9 0, I o, I, 6 6, s 2,7 o, 3 6o% gräs +ris NV SV J: a t-fr o, 7-0, I - - 1, ,7 II S,I o, 3 - p J: a t-fr o, ;6 4 9 so, o ro 120 4S 1,9 0,2 - p J: a fr 2, o, 9 2, 3 26,7 II so 29 s, I O, I 57% gräs+ ris - p J: a fr 0, S,o 23.3 O 6S 2S 3. 5 o, 2 - p J: a fr o, 5 - o, , I s. 6 6,7 II IIO 61 - o, 5 3% gräs ö SV J: a fr 2, , , ,I 0,4 r6, 7 % poytr. m. m. ö sv J: a fr 3.3 0, I - o, 2-1, , ,2 0,4 23, 3 % båbär m.m. v sv J: a fr 5, , ,7 II o, 2 6,7% air a Speciayta - p J: a fr o, 5 0, I o, s. 8120,0 12.roo o, 5 v m st J: a fr 3,8 - o, o 43.3 ro I, 8 0,4 36,7% båbär m. m. ogica substratum. 6. Vegetation type. 7 Cear cutting, year. S. Ceared, year. g. Burnt, year. ro. Pot estessment of working difficuty. rs. Branches. r6-r7. Coppice. standing (r6), fresh stumps (r7). rs-21. Trees 26. Thickness of humus ayer. 27. Tops of feed trees, etc. 2S. Heavy ground vegetation, percentage of assessed area.

104 !04 LARS TIREN Tabe 2. Fröförfyttning Transfer of seed Ta Fine Mi.... o- Sw. mies s- IO- IS 20- Norrut Northwards Söderut... Southwards I6 Meter... o- Me tre Uppåt... I9 Upwards 4 I so- 9-2 IOO- 7 ISO I Nedåt... 9 Downwards I Mi.... o- Sw. Mies s- Gran Spruce IO- IS- 20- Norrut Northwards 4 I - I Söderut... Southwards O Meter... o- Metre Uppåt... Upwards II sos IOO- 3 ISO I Nedåt... 6 Downwards

105 SÅDD A V T ALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND ros Tabe 3. Mederesutat av rutsådd Average resuts of square patch sowing Ta Pine Gran Spruce Höjd över Pantor per Pantor per Pantor per Pantor per havet fäck Anta fäck Anta fäck Anta fäck Anta Height above Pants per ytor Pants per ytor Pants per ytor Pants per ytor sea eve! patch No. of patch No. of patch No. of patch No. of m ~ 6 < 6 pots ~ 5 < 5 pots ~ 5 z pots ~ 4 < 4 pots Frisk ristyp Heathy groands Obränt Unbarnt Bränt Burnt Obränt U n barn t Bränt Barn t so o- I2,0 I5,2 6,o s,o ~o 2,o IO I3 I I2 4 I I 8,0 I3,6 II,2 2,0 2 I I2 s 3 I2,8 s,o 2,5 2,7 2, ~ I2, I 2 Övriga marktyper Other groands Obränt Unbarnt Bränt Barn t Obränt Unbarnt Bränt Burnt =' 0,5 2 4 I 2 I3,0 8,0 = I I I I 4 3 6,o = I

106 ro6 LARS TIREN Tabe 4 Anta pantor första hösten av 100 grobara frön = pantprocent = 100 p. Number of pants from 100 gerroinative seeds, first autumn = pants per cent = 100 p. Ta, obränd frisk mark Pine, 'tnburnt, heathy ground Höjd över havet, Height above sea eve! m Rutsådd strecksådd Medeta Square sowing strip sowing Mean Anta obs. Number of obs ,0 28,9 48,3 41,9 20,4 r8, 2 29,5 45, I 19,3 r6} Ta, bränd frisk mark Pine, burnt, heatoy ground ,3 30,9 31,9} ,8 31,6}33, } Gran, obränd frisk mark spruce, unburnt, heathy ground 25,7 22,5 25, I 36,9 20,6 19,2 24, I 31,0 19,9 ro} I Gran, bränd frisk mark Spruce, burnt heathy ground ,9 25,4} ,o ,0} ~} Tabe 5. Medepantprocenter A verage pant percentages Höjdäge, m Height above sea eve, m Ta och gran, obränt Pine and spruce, unburnt Ta och gran, bränt Pine and spruce, burnt

107 SADD AV TALL- OCH GRANFRö I NORRLAND 107 Tabe 6. Observerade och beräknade värden på överevesekvoten k 1 Observed and cacuated vaues of the surviva-quotient k 1 k k2 k a k s Ta, obränd mark Observerade... r, ooo o, 85 3 o, 798 Fine, unburnt ground Observed Beräknade... I, ooo o, 869 0,775 Cacuated Differens... ± o, 000 -o,or6 + 0,023 Do i %... / o, o I, 8 3,0 Ta, bränd mark Observerade... I, ooo o, 828 o, 755 Fine, burnt ground Obsetved Beräknade... I, ooo o, 830 O, 7 5 I Cacuated Differens... ± o, 000-0, ,004 Do i % O, o o, 2 o, 5 Gran, obränd mark Observerade... I, ooo o, 743 o, 628 Spruce, unburnt ground Observed Beräknade... I,ooo o, 750 o, 6I 6 Cacuated Differens... ± O,ooo -0,007 + O,OI2 Do i % o, o 0,9 I, 9 Gran, bränd mark Observerade... I, ooo o, Bo z O, 7I6 Spruce, burnt ground O b served Beräknade... r,ooo I 2 O, JOO Cacuated Differens... ± o, 000 -o, oro + o,oi6 Do i % o, o I, 2 2,3 o, 667 o, 681-0,014 2, I o, 676 o, 678-0,002 o, 3 0,486 0,492 -O,oo6 I, 2 o, s 86 0,594 -o,oo8 1,3 Tabe 7 Överevesekvoten k 1 för t= r- 5 samt t= ro The surviva-quotient k 1 for t = r - 5 and t = ro Ta, obränd mark.. I, ooo o,869 Fine, unburnt ground o, 775 O, JI 8 0, 68 I Ta, bränd mark... I, ooo 0,830 O, 75 I o, 706 o, 678 Fine, burnt ground Gran, obränd mark. r, ooo o, 750 O, 6I 6 o, 540 0,492 Spruce, unburnt ground Gran, bränd mark.. I, ooo 0, 8 I 2 O, JOO o, 636 o, 594 Spruce, burnt ground o, 599 o,6rg 0,388 o, 504

108 ros LARS TIREN Tabe 8. Tabe över e Tabe of e F r i s k mark Heathy ground 41: 7 Fuktig mark Moist ground Medeta Me an Ta Pin e Gran Spruce m Obränt Unburnt Bränt Burnt Obränt Unburnt I 3, o , I, , , I,o6I7 7 o, o IO 6972 II 6421 IZ 5951 I I I I I I I g ! zfi z r,or65 2,5788 o, 8647 I, I,I o, I o I I ? Bränt Burnt Obränt.Jnburnt I 7I I, g, I,0735 3, I I I 9 o, , I, I, os or 5138 o, 86oz IO r8rg r6ro

109 SÅDD AV TALL- OCH GRANFRÖ I NORRLAND r og Tabe g. Beräknade nofäcksprocenter vid rutsådd och strecksådd Cacuated percentages of empty patches for square-sowing and strip-sowing Ta på frisk mark Gran på frisk mark Mede- Pine, heathy ground Spruce, heathy ground ta första Obränt Bränt Obränt Bränt hösten Unburnt Burnt Unburnt Burnt Me an first I 5 IO I 5 IO I 5 IO I 5 au:run hösten hösten hösten hösten autumn autumn autumn autumn I 63,3 70,5 72,7 so, 2 6o, I 62,3 6I,o 76,o 79,7 54, I 66,5 2 46,7 56,4 59,4 3I,3 4I,9 44,4 40,2 6I,4 67, I 34,4 49,5 3 35, I 46, I 49,5 20,8 30,9 33,3 26,6 so, o 56,9 22,4 37,8 4 26,5 37,9 4I, 6!4,2 23,3 25,7 17,7 40,7 48,4!4,8 29,2 5 20, I 3I, 3 35,I 9, 9 I7, I II, 7 33, 2 4I,2 9,8 22,7 6 I5,2 25,9 29,7 6, 9 13,9 I5,8 7, 8 27,2 35, I 6,5 17,7 7 II,6 2!,4 25, I 4' 9 IO, 8 I2, 6 s, 2 22,2 29,9 4,3 13,8 8 8, 8 I7, 7 2!,3 3,4 8, 5 I O, o 3,4 r8, I 25,5 2,9 10,8 9 6,7 14,7 I8,o 2,4 6, 7 8, I 2,3 14,8 2!,8!,9 8,5 IO s, I 12,2 15,3 I,7 5,3 6, 5 I, 5 12, I I8, 5 I, 3 6,6 II 3,9 IO, I 13,0!,2 4,2 s, I, o 9,9 I5,8 0,8 s;!2 3,0 8,4 II,o 0,9 3,3 4,2 0,7 8, I 13,5 0,6 4' I I3 2,3 7,0 g, 3 o, 6 2, 6 3,4 0,4 6,6 II, 5 0,4 3,2 I4 1,7 5,8 7,9 0,5 2,I 2,7 0,3 5,4 9,8 o, 3 2,5 I5 I,3 4,8 6,7 o, 3!,6 2,2 0,2 4,4 8,4 o, 2 2,0!6 I, o 4,0 5, O, I 3,6 7, r - - I7 0,8 3,3 4, O, I 3,0 6, I - - r8 o, 6 2,8 4' I O, I 2,4 5, ,4 2,3 3, o, o 2,o 4, o, 3 I, 9 3, o, o I, 6 3,8 - - IO 69,9 53,9 42,7 34, I 27,5 22,2 r8,o 14,6 II,S 9,6 7,8 6,3 5,2 4,2 3, Tabe ro. Tiåtig nofäcksprocent tionde hösten vid oika fäckanta per ha och oika förband Permissibe percentage of zero-patches in the tenth autumn for different number of seedpatches per hectare and different spacings Tiåtig nofäcks- Tiåtig nofäcksprocent Förband procent Anta fäckar per ha Number of patches per Permissibe percentage Spacing Permissibe per c en tag e hectare of zero-patches of zero-patches N P o m P o I 000 s, o 2, 5 8,9 I 500 8,4 2,3 ro, II, 2 2, 2 I I, 5 2 soo 13,5 2,I!2, ,4 2,0 13,5 3 soo I6, 8 I, 9 I4, I7, 8 I, 8 I5,6 4 soo I8, 7 I, 7 I6, I9, 5 I,6 I7,6 5 soo 20,2 I,5 I8,6

110 IIO LARS TIREN Tabe r r. Tabe över frökorrektioner F, som erfordras för nedbringande av procenttaet underkända sådder ti angiven nivå Tabe of seed-corrections F required for reducing the percentage of unsatisfactory seedings to the indicated eve Procent underkända sådder Percentage of unsatisfactory seedings Frökorrektion Seed-correction % F so I, o o 40 I, I, I, 54 ro I. 83 Tabe 12. Tabe över bästa möjiga frökorrektioner Tabe of best possibe seed-corrections Rad Ro w -- I s Grundutsädets kostnad per ha vid första sådden Cost per hectare of the basic seed at first sowing Kronor Sw. Crowns ro so 6o 70!00 Frökorrektion vid första sådd.. I, 83 I, 55 1,40 I, 30 I, 2 5 I, 2 I I, I 9 I, I 4 Seed-correction at first sowing Procent underkända sådder... ro, o r g, 5 27,0 32,0 3S,o 37, 0 38,o 41,o Percentage of unsatisfactory seedings Area att hjäpså i procent av totaa areaen... o, o 2,8 s, 5 7,7 g, I ro, 3 I O, g 12,6 After-sowing area as percentage of tota area Frökorrektion vid hjäpsådden o, o o,g8 I, 2 I I, 32 I, 36 1,40 1,41 I, 45 Seed-correction at after-sowing Tota fröåtgång i grundutsädet som enhet o. o o o I, 83 I, 58 I, 47 1,40 I, 37 I, 35 I, 34 I, 32 Tota seed consumptian expressed with the basic se ed as a uni t