MARKFÖRBÄTTRINGSFÖRSÖK PA MAGER SAND

Transkript

1 MARKFÖRBÄTTRINGSFÖRSÖK PA MAGER SAND UNDERSOKNINGAR PÅ MOLNA FORSöKSFALT NARA VAGGERYD I SMÅLAND SOJL,JMPROVING MEASURES TRIED ON A POOR SITE AV CARL OLOF TAMM MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 36 Nr 7 Centratr., Essete, Stockhom

2 Car Oof Tamm Markförbättringsförsök på mager sand Undersökningar på Möna försöksfät nära V aggeryd i Småand Fö"rord I efterföjande arbete har fi. mag. CARL OLOF T AMM framagt resutaten av en sutrevision av det ekoogiska fätförsök, viket sedan våren 1922 har pågått vid Möna nära Vaggeryd i Småand. Försöket, som varit föragt ti en mager sandmo, tikom i syfte att söka utröna, om man icke genom oika markförbättrande åtgärder skue kunna höja den åga boniteten. Försöket har utförts i samarbete med skogsvårdsstyresen i Jönköpings än på mark, tihörande Munksjö AB. Initiativet ti undersökningen togs av änsjägmästare WILHELM LOTHIGIUS, och aa kuturer och markförbättringsåtgärder gjordes genom skogsvårdsstyresen på dess och Munksjö AB:s bekostnad. skogsförsöksanstatens naturvetenskapiga avdening (numera skogsforskningsinstitutets avdening för botanik och markära) har svarat för panäggningen av försöket och revisionerna. Då försöket vid Möna nu är sutfört, vi jag rikta ett varmt tack ti aa dem som ha medverkat vid dess tikomst.och utförande. I första hand vänder jag mig des ti initiativtagaren, änsjägmästare W. LOTHIGIUS, och tackar honom för ett mycket givande och angenämt samarbete, des ti edningen för Munksjö AB, som har uppåtit mark för försöket och bekostat mycket av försöksan ordningarna. Såsom verkstäande vid försökets utäggande medverkade från skogsvårdsstyresen framför at numera avidne biträdande änsjägmästaren RoLF WESTMAN och från skogsförsöksanstaten dåvarande docenten OLOF TAMM. Fera andra ha medverkat vid förberedande undersökningar av fätet och vid senare revisioner. Jag vi särskit nämna fi. dr LARs-GuNNAR RoMELL, professor LARs TIREN, jägmästare ERIC ÖsTLIN, änsskogvaktare CARL STORCK och kronojägare FoLKE MARELD. I. M edde. från Statens skogsjorskningsinstitu.t. Band 36: 7.

3 2 CARL OLOF TAMM sutigen vi_ jag tacksamt nämna, att vid utarbetandet av efterföjande avhanding värdefu hjäp i form av diskussioner, materiabearbetning eer granskning av vissa avsnitt har ämnats av professor HANS BuRSTRÖM, docent Vrus ErcHE, fi dr. L.-G. RoMELL, professor OLOF TAMM och docent OLOF TEDIN, viken senare godhetsfut har granskat den statistiska bearbetningen. Sveriges Meteoroogiska och Hydroogiska Institut har väviigt stät meteoroogiskt materia ti förfogande. De i denna avhanding meddeade kemiska och mekaniska anayserna ha utförts av institutets kemister fru KARIN KNUTSON och fröken MARGARETA }OHANSSON. Experimentafätet den 18 mars CARL MALMSTRÖM.

4 INNEHALLSFÖR TECKNING Sid. Inedning Kap. I. Försöksfätets amänna naturförhåanden Läge och kirna t Geoogi... II MarkprofiL Kap. II. Trädbestånd och markvegetation på Mönafätet före försöksfätets tikomst Kap. III. Kuturerna och deras utvecking Fätets indening; försöksåtgärderna..., Kutiveringen Kuturernas första utvecking Hjäpkuturer Resutat av huvudförsöket. A. Taen B. Granen Björkförsöken Övriga försöksytor Kap. IV. Utveckingen av markvegetation och marktistånd >>Nitratvegetationem Skade- och hungerfäckar Hungerfäckarnas uppkomst Nuvarande markvegetation Nuvarande marktistånd Kap. V. Sammanfattning Ioo Litteratur Summary

5 /

6 Inedning J vissa dear av Jönköpings än växa på sandmarker moss-och avrika något granbandade taskogar med åg avkastning. Ett stråk av sådana sandmarker sträcker sig från Hökensås ti Vaggeryd och Värnamo i övre Lagadaen (se kartan fig. L hos O. TAMM I93J). Länsjägmästare WILHELM LoTHI Grus var missnöjd med den dåiga avkastningen från dessa skogar, och då ett område på c:a 22 hektar, en pan sandmo tihörande gården Mö1na under Munksjö AB, skue kaavverkas år Igi8, fäste skogsvårdsstyresen vid avverkningstiståndet det vikoret, att området skue få användas för föryngringsförsök i markförbättrande syfte. Därefter vände sig LoTHIGIUS ti naturvetenskapiga avdeningen vid statens skogsförsöksanstat för att få ti stånd ett samarbete beträffande detta försöksfät. Föreståndaren för naturvetenskapiga avdeningen, professor H. HESSELMAN, företog sjäv en rekognoscering och ät sedan göra en förberedande undersökning av det bivande försöksfätet, varvid vegetationen undersöktes av fi. ic. L.-G. RoMELL, geoogi och marktistånd av docent O. TAMM. Försöken, som påbörjades år I922 panades och utfördes i intimt samarbete mean skogsvårdsstyresen i Jönköpings än och skogsförsöksanstatens naturvetenskapiga avdening, där docent O. TAMM fick uppdraget att medverka vid den närmare panäggningen samt att utföra revisioner och fortsatta undersökningar på fätet, viket också skedde så änge O. TAMM var knuten ti skogsförsöksanstaten (t. o. m. I938). Som förberedese ti en sutig revision besöktes sedan fätet I94I av föreståndaren för avdeningen för botanik och markära vid skogsforskningsinstitutet, professor C. MALMSTRÖM, fi. doktor L.-G. ROMELL och professorerna O. TAMM och L. TIREN, varefter kronojägare F. MARELD fick i uppdrag att verkstäa en revision av trädmateriaet inom det s. k. huvudförsöket (se sid. 35). Våren I945 fick författaren av professor MALMSTRÖM i uppdrag att utföra de ytterigare fätarbeten, som kunde erfordras för en sutig bearbetning och pubicering av materiaet. Vegetationsundersökningen påbörjades i maj I945, då försöksfätets markväxtighet injetaxerades. Därefter måste jag tyvärr på grund av sjukdom avbryta arbetet. De nödvändigaste återstående fätundersökningarna utfördes i september I945 av professorerna MALMSTRÖM och

7 6 CARL OLOF T AMM TAMM. Därefter har jag bearbetat det vidyftiga materia, som har insamats sedan försöksfätets tikomst, främst av O. TAMM, och varav endast en de har utnyttjats tidigare (se O. TAMM 1936, 1937, 1938). Syftet med Möna försöksfät var som nämnts markförbättring. Man vie se, om ej den åga boniteten kunde höjas genom åtgärder som förbättrade marktiståndet. Just under åren närmast efter 1920 förekom en ivig diskussion i skogsmannakretsar med anedning av uppseendeväckande uppgifter om skogsskötsen på godsei: Bärenthoren i Anhat i Tyskand. I början av år 1920 pubicerade den kände tyske skogsvetenskapsmannen A. MäLLER en artike om den på Bärenthoren tiämpade skogsskötsen, som han kaade >>Dauerwadwirtschafh, och varigenom taskogens avkastning skue ha ferdubbats. Principerna i denna Dauerwadwirtschaft var het enket att hugga ofta och väja träden noga vid stämpingarna. Kahygge användes icke utan avverkning förekom i aa bestånd varje år. Riset ämnades kvar efter avverkningarna. Det visade sig småningom att MöLLERS uppgifter voro mycket överdrivna, men kvar stod, att ägaren ti Bärenthoren, VON KALITSCH, genom sina från dåtidens tyska skogsbruk vitt skida metoder hade yckats få sina skogar i bättre skick än fertaet näriggande och från början ikartade skogsområden. Detta hade VON KALITSCH yckats med utan dyrbara kuturåtgärder, trots att skogen var mycket uthuggen då han övertog godset år En sammanfattning av diskussionen kring Bärenthoren har gjorts av ENEROTH (1931). Det är naturigt att denna diskussion kom att påverka panäggningen av Möna-försöken. Vissa här utförda åtgärder, främst risgödsingen men i viss mån även övträdsinbandningen, äro direkt inspirerade av VON KALITSCHS skogsskötse. Fera andra åtgärder (torvgödsing, markberedning, inpantering av gråa) syfta ti att pröva HESSELMANS uppfattning av kvävetigången som den i första hand begränsande faktorn för produktionen på tahedar och ikartad skogsmark. För den närmare phmäggningen av försöken ska redogöras i Kap. II., men det kan i detta sammanhang påpekas, att det utvada området får anses synnerigen ämpigt för sitt ändamå. Trots detta ha åtskiiga försök ej givit tydiga resutat. Viktiga resutat av het annat 'sag än beräknat ha framkommit i några fa. Förhåandena ha visat sig mycket mera kompicerade än som kunde förutses i början av 1920-taet.- Det bör också påpekas, att Möna-försöken ades upp som principförsök, och att de använda åtgärderna såedes icke ha varit avsedda att i oförändrad form få praktisk tiämpning. Det är ju i första hand nödvändigt att veta, om en viss åtgärd över huvud taget påverkar skogen. Först därefter kan man diskutera dess värde för praktiskt bruk.

8 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 7 Kap. I. Försöksfätets amänna naturförhåanden Läge och kimat Möna försöksfät igger i Byarums socken, Jönköpings än, knappt fem kiometer nordöst om Vaggeryds station vid järnvägen Nässjö-H amstad (fig. I). Mot järnvägen gränsar fätet i sydöst; i söder och väster gränsar det mot en iten bäck, omgiven av myrmark; i norr mot Käringsjön, som genomfytes av Efter Genera Fig. I. Karta visande beägenheten av Möna försöksfät (svart). - stabens karta över Sverige: Kartbad 27. Nässjö. Ordnance map (r:roo ooo) of the region around Möna Fied. ett av Lagans käföden. Utanför fätets nordöstra gräns igger en tamo av adees samma sag som försöksfätet utgjorde före kaavverkningen. Försöksfätet igger ganska ågt, trakten höjer sig I0-30 m å ömse sidor om den mycket facka, ett par kiometer breda dagång, vari Käringsjön igger. Nordöst om Käringsjön, som är upp ti en hav kiometer bred och devis kantad av myrmarker, igga ett par något större sjöar. Större betydese för försöksfätets okakimat än dessa senare har kanske en större mosse, som börjar drygt en kiometer öster om fätet och sträcker sig ytterigare två kiometer österut och fyra i nordsydig riktning. Denna Mörhuts mosse igger

9 8 CARL OLOF T AMM något högre än försöksfätet, omkring 205 m. ö. h. mot omkring 201 för försöksfätet. Kimatdata för en ort, där regebundna observationer icke ha gjorts under tiräckigt ång tid, kunna endast approximativt beräknas ur data för näriggande stationer. Osäkerheten beror främst på att man så itet känner okakimatets växingar. När man vi använda kimatuppgifter för botaniska ändamå, tikommer svårigheten att avgöra, vika kimatfaktorer som verkigen ha betydese för växtigheten. Betydesen av års- och månadsmedetemperaturer måste vara i hög grad indirekt, och temperaturs- och nederbördsextremernas ro är ångt ifrån uppkarad: A v temperaturdata ska här först och främst anföras månads- och årsmedetemperaturer för Möna-fätet, uträknade enigtångström (1938), samt för deri r g km därifrån i riktning nord ti nordväst beägna stationen Fahut. Fiahut har en mycket god observationsserie, och topografin är där iksom vid försöksfätet fack; stationen igger på en dikad större mosse. En skinad är att Möna-fätet igger ågt i förhåande ti omgivningen, medan i trakten av Fiahut Tabergsåns dagång sänker sig betydigt under mosspanet. När temperaturinve~sion råder, så som ofta är faet vid ugnt och kart väder under den kaare deen av året, kan vid Fiahut möjigen den kaa uften söka sig ängre ned, medan den på Möna-fätet bir iggande kvar och eventuet avkyes ytterigare genom utstråning. Siffrorna för vintermånaderna för Mönafätet i tabe r äro därför troigen något för höga. Tab. r. Månads- och årsmedetemperaturer under perioden I90I-I930 för Möna försöksfät (beräknade värden) och för Fiahut (observerade värden) Mean temperatures during the years I90I to I9JO at Möna Fied (cacuated) and at Fahut (observed) Möna 201 m över havsytan above sea eve 57,5 z z at. N. Fiahut 224 m över havsytan above sea eve 57, Joo at. N. Januari.... Februari.... Mars.... Apri..... Maj.... Juni.... Jui.... Augusti.... September.... Oktober.... November.... December.... Året The year o,o - 3o,I - 0,7 + 3,or + 8,6 +12,4 +!40.9 +r3o,3 + go,s + 5,5 + I 0,o -! 0,8-30,23-30,42-0,99 + 2,8~ + 8,33 +rz 0,zr +14,76 +r3,r2 + 9o,6r + 50,27 + 0,75-2,03

10 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 9 För andra komponenter i temperaturkimatet finnas i amänhet inga utarbetade metoder att beräkna värden för en godtyckig ort. En faktor av stor betydese på Möna-fätet är frostfrekvensen under vegetationsperioden. Nästan aa granpantor, som ej skyddas av större taar, visa större eer mindre frostskador, åtminstone så änge de äro små. För att beysa frostfrekvensen siffermässigt har man inga andra siffror att tigå än från Fiahut och andra stationer på småändska högandet. För Fiahut var antaet froster ( = antaet dygn med minimitemperatur under o 0 ) under perioden I9II-I940 föjande: Maj Juni Jui Augusti September I-I5 I6-31 I-I5 I6-30 I-I5 I6-3I I-I5 I6-3I I-I5 I6-3o Anta froster under 30 år.... I I3 2 I 3 II 46 I05 Årigt medeta. 6, I 2,6 I, 5 0,4 0,07 o, og O, I 0,4 I, 5 3,5 För stationerna Lommaryd, Hesseby och Lannaskede, som också igga på småändska högandet, var under perioden I9II-I920 frostfrekvensen av samma storeksordn~ng som för Fahut. Jönköping däremot, som igger nära Fahut, hade en väsentigt ägre frostfrekvens, tydigen tack vare Vätterns infytande. Med tanke på vad som nyss har sagts om skinaden i topografi mean Möna-fätet och Fiahut och vad därav föjer vid ugnt, kart väder, sådant som brukar råda under frostnätter om sommaren, få de nyss angivna siffrorna betraktas som minimivärden för Möna-fätet. Det är anmärkningsvärt, att det kan bi frost när som hest under sommaren; i juni kommer frost nästan varje år. Skador på vegetationen (Chamaenerion angustifoium) efter junifroster ha direkt iakttagits på Möna-fätet. Likavä som vegetationsperiodens ängd och andra kimatfaktorer växar antaet froster starkt från år ti år. Under den nämnda trettioårsperioden (Ign~I940) infö den sista vårfrosten vid Fiahut 1 /s- 16 /s 2 gånger 16fs_s1/s 3 gånger 1j6_15J6 I7 gånger 1s;6_so;6 8 gånger Den första höstfrosten infö under samma period 16 /s- 31 /s 8 gånger.1;9_15/9 I9 gånger 1%_so;9 3 gånger För bedömande av Möna-fätets nederbördsförhåanden har man ti förfogande ånga och goda observationsserier från Fiahut (I9 km från försöksfätet i riktning nord ti nordväst) och Skiingaryd (IZ km i riktning sydväst ti syd) samt kortare och devis uckiga serier från Hok (4,5 km åt öster) och Eckershom (9,5 km åt norr). I tabe 2 återges månads- och årsmedevärden för dessa stationer.

11 O CARL OLOF TAMM Tab. 2. Nederbörden i mm i medeta under oika månader och året för några stationer omkring Mönafåtet JJ;fean precipitation, mm, at four stations around Möna Fied s t a t i o n Fiahut Eckershom Ho k Skiingaryd 224m 219 m 200 m 180m över havsytan över havsytan över havsytan över havsytan above sea eve! above sea eve! above sea eve! above sea eve] Januari... 43, 2 43,5 45,9 51, I Februari... 30,4 33, ,7 Mars... 31, , I 34.3 Apri ,3 41,9 43, Maj... 49, I 37,4 31,4 so, 6 Juni... 69,9 67, ,2 Jui ss, 6 64,0 71,3 Augusti... 99,2 82,5 67,6 98, I September... 61,3 62,6 62,4 61,5 Oktober... 65,8 73,4 59,8 69,4 November... ss,o ,6 70,9 December... 51, I 72, o 72,0 61,6 Året The year.. 673,6 69I ,7 Det vore av intresse att ha data för försöksfätet. För årsnederbörden har jag försökt räkna ut en sådan siffra genom interpoation ur medevärdena för Fiahut resp. Skiingaryd och differenserna för varje år mean dessa stationer inbördes och differenserna gentemot Hok. På så sätt uträknad skue nederbörden på Möna-fätet vara 9 mm större än i Fiahut eer 68 mm mindre än i Skiingaryd, d. v. s. resp. 665 eer 653 mm om året. Differensens medefe är i bägge faen omkring IO mm. Värdena stämma atså ganska vä. Medenederbörden på Mönafätet torde igga omkring 66o mm om året. En sådan ineär interpoation som här har utförts förutsätter att nederbörden ändrar sig ikformigt mean de tre stationerna, viket säkerigen ej är faet (b. a. är ingen hänsyn tagen ti höjdinfytandet). Det kan då vara av intresse att göra en iknande beräkning för stationen Eckershom och jämföra med det observerade värdet. Beräkningen måste inskränkas ti den period 1909-I9I8, då observationer ha utförts vid Eckershom. Det beräknade värdet överstiger det funna med 15 mm, men för en tioårsperiod bir även medefeet i differensberäkningarna av samma storeksordning, och överensstämmesen är såunda ej dåig. I varje fa är det mera oämpigt att direkt jämföra årsmedevärdena i tabe 2, som gäa oika perioder. -Med en annan interpoationsmetod, men efter devis samma primäruppgifter har O. TAMM tidigare (1936 sid. 243) angivit årsnederbörden på Möna-fätet ti omkring 68o mm! en siffra som nog är sannoik för den kortare period, för viken observationer finnas från Eckershom och Hok. Den ovan gjorda beräkningen avser närmast trettioårsperioden 19II-I940. Beträffande nederbördens fördening på oika årstider framgår det av tabe 2, att medenederbörden under sommarmånaderna är ganska hög, även under juni. Däremot äro vårmånaderna torrare, viket dock under år med norma snötigång kompenseras av tigången på smätvatten. Nederbördssiffrornas betydese för vegetationen sammanhänger ju framför

12 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 11 at med temperaturkimatet. Man brukar taa om kimatets humiditet, viken egenskap b. a. är avgörande för vattentiförsen ti marken. Enigt HEssEL MAN (1932) mätes humiditeten i Sverige ämpigen med MARTONNES humidiårsnederbörd. o tetsta, o d 1. För Möna-fätet erhaes värdet 44, för arsme e temperatur + ro Fiahut 43 och för Skiingaryd 48. Samtiga dessa okaer skue såedes igga i HESSELMANS subhumida zon (humiditetsta40-49). Den mot sydväst högre nederbörden och fuktigheten kommer också ti synes i dessa siffror. Men man bör komma ihåg att MARTONNES humiditetsta är ett empiriskt uttryck utan djupare bioogisk betydese. Geoogi Försöksfätet utgör en ovanigt pan sandmo, såsom framgår av nivåkartan (fig. 2). Endast invid fätets gränser utar marken starkare; dessa partier ha ej medtagits i det s. k. huvudförsöket. Det geoogiska underaget är en ganska mäktig sandavagring, viken utfyer den vida dagång, varom ovan taats. På geoogiska kartbadet Nydaa har hea avagringen agts som rustensgrus, men i beskrivningen framhåer M. STOLPE (1892), att övergången mean ru- stensgruset och sanden är het fytande, Särskit kring sjön Fengen (nordöst Dm försöksfätet) finnes rustensgrus och grov sand, medan åt sydost kring Lagan och dess tiföden (b. a. omkring Käringsjön) sanden förhärskar, eveniuet täckande egentigt rustensgrus. Myrmark Low-moor Ekvi :Fig. 2. Nivåkarta över Möna försöksfät, upprättad rgzo av ROLF \VESTMAN. - distans 25 cm (Kurvan mean o, o och o, s m saknas). Contour map of Möna Fied. The contour interva is 25 cm.

13 12 CARL OLOF TAMM Undersökt punkt Samping point : : ' ' : Grusbandad Grövre sand Meansand iraksand (fraktionen z- tiorren < o, s' mm Sand mixed with o,s mm dominerar) dominerar) grave! Coarse sand Medium sand (frac- (fraction mm tion <o. s mm dominating) dominating) Fig. 3 Karta över sandens ungefäriga kornstorek på Möna-fätet. Map showing the approximate distribution of areas with sand of different coarseness in Möna Fied.. Våren rg2o gjordes en amän geoogisk granskning av försöksfätet av O. TAMM. Fyrtiofem profier om I,S-2 m djup togos upp i ett bestämt förband. över hea fätet (se kartan fig. 3). För varje grop antecknades den dominerande kornstoreken i oika ager. Fyra beteckningar användes, en för prov med. stor grushat, en för prov med dominerande grövre grovsand (c:a 2-I mm korndiameter), en för dominerande finare grovsand (c:a I-0,5 mm) samt en för prov med dominerande meansan d. N är oika fraktioner dominerade i oika skikt, kombinerades beteckningarna. Resutatet av undersökningen visas på kartan fig. 3 kompetterat med några senare undersökta profier och med beteckningarna något schematiserade. Vid en senare undersökning, i juni 1932, uppborrades med standardborr ett tjugota profier från oika dear av fätet. På samma sätt borrades tio profier upp Profierna från dessa undersökningar voro ej jämnt fördeade över fätet utan utvada för att beysa vissa speciea probem, som hade bivit aktuea under försökens gång. En stor de av borrproven ha underkastats mekanisk anays; anaysresutaten visas något schematiserade i fig , sid

14 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSÖK PÅ MAGER SAND 13 Resutatet av de oika undersökningarna kan sammanfattas på föjande sätt. Sanden på försöksfätet är en i stort sett ikformig meansand (dominerande kornstorek o,6-o,z mm) med en inbandning av något grus och stundom rustenar. På vissa stäen (7 fa av 36 undersökta) kan sanden betecknas som grovsand (dominerande kornstorek 2-0,6 mm), dock atid med en stark inbandning av meansand. Grushaten är oftast o-io %, men i enstaka fa ha skikt med verkigt rustensgrus (grushat upp ti45 %) påträffats. Haten av finkorniga beståndsdear är i rege obetydig, såsom 2-7 % grovmo, o,r-2 % finmo, o,r-2 %mjäa och o,r-i,7 %er. Lerhaten består antagigen het av genom vittringen bidade, sekundära partikar. De angivna siffrorna för de finare beståndsdearna gäa ej markprofiens övre, av de jordmånsbidande processerna omvandade ager, vika skoa behandas ängre fram. Det kan i detta sammanhang påpekas, att erhaten i samtiga mekaniska anayser från Möna-fätet bestämts genom särskid anays. Beträffande anaysmetoden får jag hänvisa ti O. TAMM 1934 och 1937 sid. 30, noten. Feet i summan av de oika fraktionerna, i rege omkring I % men växande med provens humushat, har i diagrammen fig ritats in i meansandfraktionen (som i rege är den största) eer fördeats på de oika fraktionerna. Endast i två profier har en morik sand påträffats, som kan antas håa vatten bättre än försöksfätets sand i amänhet. I bägge dessa fa började vid omkring en meters djup ett ager med något mer än 20 % grovmo. Den ena profien återges på fig. 26 b, sid. 75 Den andra var mycket ik denna. Tab. 3 Kemiska anayser av sandprov från Möna försöksfät och från Maingsbo Anayses of sand from Möna Fied and from Maingsbo, Daec~ria a: anaysen, b: den humus- och vattenfria sandens sammansättning. a obtained, b corrected for contents of arganie matter and water. Organic matter (0. M.) was determined as oss on ignition. Mö n a M a i n g s b o a b a b % % % % H 20 (rosa C)... o, z6 - o, 63 Gödförust (O.M.) 0,46-0, Si ,59 86,55 76,78 77,72 Ti ,12 o, 12 O, II O, II A ,39 7,46 11,43 II, 55 Fe ,42 1,44 2,12 2,14 MgO... o, z B o, z B o, 76 o, 77 CaO... 0,52 0,53 I, 14, I 5 Nap... 1 I, 28 I, 29 3,34 3,37 K ,31 2,33 3,09 3,12 P ej best. ej best. o, oj o,o7 S:a 99,63 IOO,oo 99,94 roo,oo Basmineraindex - 2, gr - ro, so

15 14 CARL OLOF T AMM Mineraogiskt är sanden på Möna-fätet kvartsrik och mycket fattig på gimmer och mörka minera. Den har ingående undersökts av O. TAMM, som har pubicerat en fuständig anays av ett representativt sandprov från försöksfätet (0. TAMM I937, tab. II, där för jämföresens sku även en anays av sandprov från Maingsbo är medtagen). Resutatet av denna anays återges här som tabe 3 I samma arbete har O. TAMM angivit basmineraindex för prov från Möna-fätet. En de av dessa värden jämte andra basminerabestämningar av O. TAMM återges nedan i diagrammen fig Beträffande basmineraindexmetoden, se O. TAMM I934 b. sutsatserna av dessa ö. TAMMS undersökningar (I937) äro, att Möna-sanden är synnerigen fattig på värdefua minera. I det anayserade provet kan haten av ättvittrade minera - hornbände, augit, biotit, basisk pagiokas m. m.- beräknas ti2,9 % mot I0,5 % i Maingsbo-sanden. Haten av kvarts är mycket högre i Möna-sanden, där den kan beräknas ti66, r % mot 4I, 7 %. Återstoden, 3I,o % i Möna-sanden och 47,8 i Maingsbo-sanden, utgöres av. svårvittrade kai- och natronfätspater (även kakfattig pagiokas). Att den åga haten av värdefua minera genomgående kännetecknar Möna-sanden, iksom sanden från hea det i inedningen nämnda stråket från Hökensås ti Värnamo, framgår av de tarika bestämningarna av basmineraindex, som meddeas i O. TAMMS nämnda arbete. Basmineraindexbestämningen avser ju just haten av mörka minera+ kakrik pagiokas i meansandfraktionen. Det kan f. ö. påpekas, att det av O. TAMM (L c. fig. 8 och 9) påvisade sambandet mean haten av grövre beståndsdear och basmineraindex ganska tydigt kommer ti synes på diagrammen fig , där de grovkorniga proven i amänhet ha högre basmineraindex än de finkornigare. Denna variation är dock för iten för att i nämnvärd grad kunna påverka vegetationen. Möna-fätet är omfutet av vatten i norr och väster, ti stor de också i söder. Eftersom sanden överat är genomsäppig, måste grundvattennivån i huvudsak regeras av de omgivande vattendragens nivå. På nivåkartan (fig. z) ser man, att fätet huvudsakigen igger mean 2,5 och 4 m över Käringsjöns yta. De ägre dearna, suttningarna mot vattendragen, ha ej medtagits vid bearbetningen av försöksresutaten. Höjdkurvan för 2,5 m igger emeertid endast I, 75 m över den ia bäck, som begränsar fätet i söder. Grundvattenytan inom fätets oika dear bör såedes igga mean 4 och omkring I, 75 m under markytan. Naturigtvis kan nivån växa något uppåt eer nedåt, beroende på nederbörd eer avdunstning (transpiration), då vattenröresen i marken är ångsam. Även om man får anta en svag rörese hos grundvattnet ut mot vattendragen särskit åt norr och väster kan det på Möna-fätet ej vara ta om en grundvattenströmning av det sag som påverkar vegetationen genom näringstiförsel

16 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 15 Med dessa antaganden om grundvattnets nivå stämma observationer av O. TAMM des från juni 1920, des från juni Grundvattnet påträffades i en de profier på 1,5-2,5 m djup, medan i fertaet profier vid 2 meters djup intet spår av grundvattnets närhet märktes. De profier, där grundvattnet påträffades, voro just de, som igga förhåandevis ågt på nivåkartan. Beträffande grundvattnets betydese för skogen må nämnas, att vid grävningarna 1920 tarötter iakttogos i närheten av grundvattennivån, där denna åg på 2-2,5 m djup eer högre. På fätets högre dear iakttogos inga sådana sänkrötter; om de funnos, voro de i varje fa ej amänna. O. TAMM (1937, sid. 32) har i Maingsbo funnit tarötter på 3,25 m djup i sandjord. En viss nytta måste ju träden med rötter ti grundvattnets närhet ha av detta; annars skue dessa rötter knappast utveckas. Men det förefaer, som om denna nytta vore rätt begränsad. Man kan ej se någon genomgående skinad i närheten av försöksfätet mean skogen på åg höjd över Käringsjön och den något högre iggande. Däremot förekomma fäckvisa variationer i skogens växtighet adees oberoende av nivåskinaderna, varom mera i det föjande. Vidare äro ju nederbörd och humiditet ganska betydande, varför träden torde kunna täcka sitt vattenbehov ganska vä utan förbindese med grundvattnet. Det är ju här ej frågan om sådana högproduktiva bestånd som de, för vika STÅLFELT (1945) påvisat ett enormt vattenbehov. Att markfuktigheten är betydande framgår även av markvegetationens beskaffenhet (se nedan sid. 95) och av kuturernas första utvecking, som trots den genomsäppiga jordarten i amänhet har varit god. För försöken är det av stor betydese, om fuktigheten är någorunda ika stor över hea fätet. Även om det, såsom framgår av det ovanstående, förekommer vissa skinader (underagets finkornighet och i avståndet ti grundvattennivån, kan man nog säga, att det är svårt att uppeta en ur fuktighetssynpunkt mera ikformig yta av samma storek som Möna-fätet. Inom de dear av försöksfätet, där grundvattennivån igger reativt högt (c:a 1,75 m under markytan), har merendes iakttagits en het svag irnorritanrikning i sanden strax ovan grundvattennivån. Denna anrikningshorisont kan tokas som en geibidning, d. v. s. utfäning av järn ur grundvattnet. Eftersom sanden överat är vä genomuftad, torde järnet i det nedsipprande vattnet ti ara största deen vara överfört i trevärd form (jfr O. TAMM 1931 sid. 259 ff.) och grundvattnet föjaktigen också mycket järnfattigt. Det är då naturigt, om geibidningen är mycket svag. Emeertid kan möjigen imonitutfäningen ha uppstått på het annat sätt. Just inom det område där den förekommer finnas ofta en mängd rötter. När dessa dö bort, kunna humussyror bidas, som åstadkomma en svag järnutösning ur mineraen, åtföjd av utfäning. Även de evande rötterna kunna bidra ti mineraens vittring genom avgivande av syror (C0 2 ).

17 16 CARL OLOF T AMM Markprofi Jordmånstypen på försöksfätet är ett sags järnpodso eer järnhumuspodso samt på fuktiga stäen invid stränderna humuspodso. Dessa senare okaer förbigås här, då försöken ej beröra dem. Undersökningar av jordmånstypen gjordes först i juni I920 i 86 profier i samband med de ovan nämnda jordartsundersökningarna (sid. I2). Jordmånen undersöktes des i samma gropar som minerajorden des i mindre gropar 2-5 m från någon av de större. Antaet siffror för humustäckets och bekjordens mäktighet skue därför vara dubbet så stort som antaet minerajordsprofier (atså go), om icke några gropar i fätets gränser saknades. -I jui I923 undersöktes ånyo profier, denna gång i ett rutnät med 50 m sida över hea fätet. Vidare ha i juni I932 och i augusti I937 ett anta profier undersökts i samband med speciea probem (se Kap. IV, sid. 73). Närmast ska den ursprungiga markprofien på försöksfätet behandas, sådan den framstår med edning av undersökningar från I920 och senare i skogen vid försöksfätets nordöstra gräns. Humusagret är råhumus. Det är vä avgränsat från minerajorden. Mäktigheten bestämdes vid undersökningen år I920, antingen genom en anteckning i varje grop när humusagret var jämntjockt, eer som medeta av tio mätningar från varje grop, ifa det var ojämnt. Då sandens ungefäriga kornstorek samtidigt bestämdes (se fig. 3) kan man dea in uppgifterna på humusagrets mäktighet i två grupper; en där underaget var mer eer mindre ren meansand och en med avsevärd inbandning av grus eer grovsand. Föjande resutat erhös: Hum~sagret, cm På meansand... 5,s6±o,r8 På grusig eer grövre sand , 7 s± o, z r Samtiga observationer.... 5,66±o,r4 Anta observationer 4I 44 ss Spridningen (standardavvikesen) i den enskida bestämningen var I,zs cm och den totaa variationsbredden 2-Io cm. Differensen mean medetaen för humusagrets mäktighet i de bägge grupperna är mindre än sitt medefe, varav framgår, att något kart samband icke föreigger mean humusagrets mäktighet och sandens grovek. Utsaget går f. ö. åt motsatt hå mot vad man efter andra erfarenheter skue vänta. Humusagret på försöksfätet omvandades efter avverkningarna så att ett försök att urskija de av HEssELMAN år I926 beskrivna F- och H-skikten (>>förmutningsskikt>> och >>humusämneskikt») skue ha saknat större värde. I stäet undersökte O. TAMM I933 humusagret i skogen nordöst om försöksfätet (fig. 4, sid. 23), en direkt fortsättning av den skog som före Igi8 täckte detta.

18 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 17 Inom normaa, Vaccinium- och mossrika dear av skogen bestod humusagret av överst 3-6 cm typiskt F-skikt (växtdear med synig växtstruktur under förmutning) och därunder 2-3 cm typiskt H-skikt (tätare, makroskopiskt mer eer mindre strukturös svartbrun massa). Prov från F-skikt och H-skikt insamades på fem oika punkter, bandades vä och underkastades patentiometrisk ph-bestämning och anays på humushat (gödförust), Kjedah-kväve (Ntot och ammoniumkoridösig kak (Ca0 501 ). Anaysmetoderna äro desamma som HESSELMANS (1. c.) och värdena äro omräknade på provets humushat. Föjande värden erhöos: GödpH förust (om- (om- Mäktighet räknat) räknat) % % % cm F-skikt.... 3,9 95,57,4I 0,26 4,7±0,4 H-skikt... 3,4 78,62 1,44 o,ro 3,6±0,4 Ntot Ca O so I en oväxtig, ges och avrik fäck i beståndet hade humusagret en genomsnittig mäktighet av c:a 3 cm och kunde ej uppdeas i F-skikt och H-skikt. Humusagret från sju punkter insamades och anayserades. ph 3,7 Gödförust 68,69 Ca O so 0,23 Mäktighet, cm 3,4 ± 0,4 Haten av ammoniumkoridösig kak är ganska åg i jämförese med HEssELMANs materia (1. c.). Utförda agringsprov för att bestämma förmågan att bida ammoniak och sapeter tyda också på att Möna-fätets humustäcke är och varit av ganska dåig beskaffenhet, även om man numera ej kan timäta agringsprovens utsag så stort bevisvärde (se nedan sid. 78). Fegränserna för mäktighetssiffrorna ovan äro mycket approximativa, då de grunda sig på endast fem resp. sju värden. Under råhumusen träffas en bekjord av i amänhet ganska obetydig mäktighet. Den är rätt utprägad, grå ti färgen och i amänhet men icke atid vä avgränsad från rostjorden. Ti bekjordens kemiska och mineraogiska egenskaper ska jag senare återkomma (sid. 78); närmast ska variationen i bekjordens mäktighet vid undersökningen år 1920 behandas. Mäktigheten undersöktes i 87 profier, varvid tio bestämningar gjordes i varje grop. De erhåna siffrorna kunna grupperas på samma sätt som ovan skedde med värden på humusagrets mäktighet: Bekjord cm På meansand... 3,65 ± o,r5 På grusig eer grövre sand ,95 ±o, z o Samtiga observationer... 3,3r ± o,r3 2. Medde. från Staten.s skogsforskningsinstit.tt. Band 36: 7 Anta observationer

19 18 CARL OLOF TAMM Spridningen (standardavvikesen) i den enskida bestämningen är r, 2 2 cm och den totaa variationsbredden o-rs cm. Skinaden mean bekjordens mäktighet på finare och grövre underag är 0,7o±0,24, en statistiskt ganska tiföritig differens. Bekjordens mäktighet eer podsoeringsgraden är atså i genomsnitt större på den finare sanden. Under f. ö. ikartade förhåanden skue man snarast vänta sig utsag åt motsatta hået (jfr O. TAMM rg2o sid. r2g). En ny undersökning av såvä humustäckets som bekjordens mäktighet gjordes 1923 i 82 profier, varvid siffran 3,27±0,18 cm erhös som mått på bekjordens mäktighet. Spridningen var 1,46 cm. Överensstämmesen med den tidigare undersökningen är ju synnerigen god. På grundva av rgzo års undersökning har jag sökt bestämma, om något samband föreigger mean humustäckets och bekjordens mäktighet i 83 profier (några värden måste kasseras, t. ex. vid gama vindfäen). I nedanstående tabe 4 har variationen i bekjordens mäktighet (uttryckt i form av summan av kvadraterna på avvikeserna från medevärdet, kvadratsumman) uppdeats i en ande, regressionsdeen1, som beror på variationen i humusagrets mäktighet, och i en ande som ej kan förkaras härmed, utan utgör en restvariation. Detta sags anays kaas kovariansanays (FisHER; se BoNNIER & TEDIN 1940). För att pröva tiföritigheten av ifrågavarande samband dividerar man kvadratsumman med tihörande anta frihetsgrader2 Kvoten mean en kvadratsumma och dess anta frihetsgrader kaas medekvadrat och utgör en skattning av variansen3, viken storhet är karakteristisk för en oändigt stor saming av värden (i detta fa mäktighetssiffror) och utgör ett mått på variationen inom denna stora saming eer s. k. popuation. Om oika skattningar av variansen, oika medekvadrater, äro mycket oika stora, är sannoikheten iten för att de värden man arbetar med skoa kunna 1 Den enkaste formen för samband är det ineära, Y = y+ b (x - ;), där Y är det beräknade värdet på den beroende variaben, y dess medevärde, x värdet på den oberoe~de variaben, :; dess medevärde och b en konstant, regressionskoefficienten. Den inje som åskådiggör ovanstående ekvation kaas regressionsinjen. Konstanten b beräknas ur S(x-:;) (y- y) formen b= ( ) och regressionsdeen av kvadratsumman i den beroende S X-X 2 variaben ur formen b S(x- ::;;) (y- y); y är det observerade värdet på den beroende variaben. 2 Antaet frihetsgrader är det anta storheter, som kan givas godtyckiga värden, om hea antaet storheter och deras medevärde betraktas som givna. Tydigen är detta anta n- I, om n är totaantaet. Om man räknar ut gruppmede värden, kunna även dessa betraktas som givna, och det >>går åh frihetsgrader, ti deras beräkning. Likaså om man räknar ut ett ineärt samband. Ti de så avskida frihetsgraderna höra även dear av den totaa avvikesekvadratsumman, vika i amänhet ätt kunna beräknas och subtraheras från denna. I tabe4 är såedes antaet frihetsgrader för totavariationen n- I = = 82; sedan går en frihetsgrad åt ti det ineära sambandet, varför restvariationen har Sr frihetsgrader.. S (x-x) 2 3 Vanansen för en stor saming är im. Variansen för medevärdet av en n--+co n- I saming av viss storek utgör ovanstående gränsvärde dividerat med antaet värden i samingen. -Som synes är skattningen av detta sistnämnda värde ika med kvadraten på samingens medefel Jämför även sid. 37

20 MARKFÖRBÄTTRINGSFöRSÖK PÅ MAGER SAND 19 vara sumpmässigt uttagria ur samma popuation. Det finns tabeer uppgjorda över kvoterna mean två medekvadrater, s.k. varianskvoter (se t. ex. BoNNIER & TEDIN 1940 eer Jordbruksförsöksanstatens Handedning i försöksteknik 1939). Tabeerna ange värden på varianskvoter, som uppnås i 5 % och I % av faen vid ren sumpvariation (hos BoNNIER & TEDIN finnas även tabeer för zo% och o, r % sannoikhet). Kvoternas storek beror i hög grad på antaet frihetsgrader (och därmed på antaet primäruppgifter), varför tabeerna ha oika värden atefter antaet frihetsgrader, som höra ti den större och den mindre medekvadraten. Om man nu beräknar en varianskvot och finner att den överstiger värdet i tabeen för 5 % sannoikhet men understiger värdet för I % sannoikhet är det mean 95 och 99 % sannoikhet för att någon annan orsak än sumpen har varit med i speet. Ett sådant resutat brukar betraktas som ett starkt indicium för positiv effekt, och varianskvoten utmärkes ofta med en asterisk. Om värdet överstiger det i tabeen för I % sannoikhet, kan värdet anses som ganska tiföritigt (utmärkes med två asterisker). Samma beteckning kan användas för att utmärka tiföritigheten hos korreationskoefficienter4 ; för beräkningen och den djupare innebörden av dessa får jag hänvisa ti de citerade statistiska arbetena. Tab. 4 statistisk behanding av sambandet mean humustäckets och bekjordens mäktighet vid undersökningen 1920 Correation between the depths of the humus ayer (A 0) and of the beached ayer (A 1 ) at Möna Fied in rgzo Frihets- Kvadrat- Mede- Variationsorsak grader summa kvadrat Source of Sum of Squares Degrees of Sum of Squares Mean Square Freedom Bekjordens variation. Summasaming Tota variation in the depth of A 1 Regression av bek j ordens mäktighet på humustäckets... I 10,88 ro, 8 8 Linear regression Restvariation... Sr 123,66 I, 527 Deviations from regression V arianskvot --= 10,88 7,I3** Korreationskoefficient r= +o, z8** r,s 27 V ariance ra tio Den statistiska anaysen visar, att ett samband råder, så att med ett mäktigare humusager föjer statistiskt sett en mäktigare bekjord. Så hög varianskvot som 7,13 uppnås vid sumpmässig variation med så många frihetsgrader endast i knappt r % av aa fa, och man har därför rätt att kaa resutatet ganska tiföritigt. Sambandet är emeertid ej strängt, viket framgår av att restvariationen är betydande. Icke heer har anaysen bevisat, att sambandet är ineärt, endast att anta- 4 Formen för beräkning av korreationskoefficienten är r= 5 (x--;.) (y-y) ; V S(x-x) 2 S(y-y) 2 värdet igger atid mean + r och - r, varvid värden nära +r och - r visa ett starkt samband, medan värden omkring o antyda att intet samband föreigger. Om ett visst värde är tiföritigt eer ej beror starkt på antaet frihetsgrader (n- 2, om n är totaantaet).

21 20 CARL OLOF TAMM gandet om ett ineärt samband stämmer bättre med verkigheten än antagandet om intet samband as. Ett här ej medtaget diagram, uppritat på grundva av uppgifterna i tabe 4, visar en betydande, men ti synes sumpmässig variation kring den räta regressionsinjen. För att eventuet erhåa ytterigare bekräftese på det funna sambandet har jag gjort en bearbetning av 1923 års mätningar på humustäcke och bekjord. Det visar sig här, att profier med både humusager och bekjord mäktigare än summan av medevärde och spridningen, resp. mindre mäktiga än skinaden mean medevärdet och spridningen äro vanigare än som kan väntas vid ren sumpvariation. Däremot äro profier med mäktigt humusager och tunn bekjord eer tvärtom säsynta. Avvikeserna äro tiräckigt stora för att ge ett >>signifikativb värde (5 % sannoikhet), något som i hög grad stöder det förut erhåna resutatet års profier äro nämigen endast ti en de upptagna på samma stäen som 1920 års. Sambandet mean humusagrets och bekjordens mäktighet kan 'såunda.. betraktas som säkert på Möna-fätet, dock endast i stort sett, ty de enskida faen kunna förhåa sig mycket oika. Ett samband av samma natur har tidigare påvisats av O. TAMM (rgzo sid. r4g). Det återstår att dryfta sambandet mean de funna korreationerna och orsaken ti att ingen korreation kan ses mean humusager och underag. Bekjordens i och för sig oväntade större mäktighet, i medeta, på meansand måste vä tokas så att humusagret där i genomsnitt har bidat mera sura ämnen som angripa mineraen. Man hade då kunnat vänta att humusagret skue ha varit tjockast på meansand, så mycket mer som det är kar samvariation mean mäktighetssiffrorna för bekjord och humusager. Den egendomiga omständigheten att humusagrets mäktighet ej visar korreation med minerajordens kornstorek kan bero på att humusagret är mera känsigt för yttre infyteser än bekjord, rostjord och underag, och på många hå har förändrats ti mäktighet eer kemiska egenskaper eer bäggedera, sedan bekjorden utbidades. Om sådana förändringar ske endast på en de stäen, kan det vara tiräckigt för att döja det reativt ösa sambandet mean humusagrets mäktighet och underagets kornstorek, men ej för att döja det troigen fastare sambandet mean humusagrets och bekjordens mäktigheter. Sutigen kan man utöver omvanding av humustäcket tänka sig uppfrysning som störande faktor. Rostjorden, anrikningshorisonten, kan på Möna-fätet i rege uppdeas i en övre, mera hurnös och mörkfärgad zon (B 1 ), som vanigen är 3-4 cm mäktig men kan bi 5-10 cm, samt i en underiggande, rostgu sand (B 2) av större mäktighet och nedåt omärkigt övergående i underaget genom att färgen jusnar. Svag imanitfärgning kännetecknar även underaget. För den övre rostjordens (B 1 ) mäktighet har O. TAMM fått värdet 7,3 cm som medeta av 40 bestämningar. De ägsta värdena voro 2-3 cm och de högsta ro-rs cm. I åtskiiga fa kunde de bägge rostjordshorisonterna ej

22 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 21 skarpt avgränsas. Den undre horisontens mäktighet är nästan omöjig att objektivt faststäa, då övergången ti underaget är fukomigt jämn. O. TAMM anger 40 cm som ungefärigt medeta och cm som ungefärig variationsbredd. Rostjorden är såedes ganska mäktig, viket hänger samman med att den är utbidad i genomsäppig jord, där kooiderna komma att fäas ut över ett större område i vertikaed än i t. ex. morän. Med hänsyn ti rost j ordens beståndsdear skue man kaa markprofien järnhumuspodso. Särskit den övre deen av rostjorden har en avsevärd humushat (se tabe 14, sid. 79), väsentigt högre än haten av oorganiska kooider. F. ö. kan nämnas, att denna horisont iband är hopkittad och hård, atså visar svaga tecken ti skenhäa eer ortsten. O. TAMM beskriver 1937 (sid ) en markprofi från Axamo, som är mycket ik den på Möna-fätet, och som han anser vara representativ för hea södra deen av det i inedningen nämnda sandstråket från Hökensås ti övre Lagadaen. På Hökensås däremot är markprofien betydigt avvikande, med mycket mäktig bekjord (15-20 cm i en av O. TAMMS. c. sid beskriven profi) och med anrikningshorisontensoövre de utbidad som ett mörkt rostbrunt, hårt ortstensager (skenhäa). Därunder kommer en mera norma rostjord men med förhårdnade partier. Bägge dessa sag av järnhumuspodsoer, iksom sydsvenska podsoprofier i amänhet, ha enigt O. TAMM (1. c. sid. 19) det gemensamt, att rostjorden är starkt vittrad. Att så är faet på Möna-fätet framgår av O. TAMMS basmineraindexbestämningar, där rostjorden har ägre värden än underaget, något som utmärkt synes på fig , sid Häri skija de sig skarpt från nordsvenska podsoprofier, där rostjorden har ungefär samma basmineraindex som underaget. En annan skinad mot Nordsverige är att en starkare humusinbandning i anrikningsskiktet där atid synes hänga samman med högt grundvattenstånd (0. TAMM 1931 sid. 198); så är tydigen icke faet på Möna-fätet och de andra nämnda okaerna. Markprofien på Möna-fätet kan såedes betecknas såsom en järnhumuspodso, men är såvä ti uppkomst som beskaffenhet skarpt skid från de norrändska järnhumuspodsoerna. Från markprofien på Hökensås skijer den sig endast ti graden. Hökensås-profien är en mycket mera utprägad typ, men den och Möna-profien förefaa att vara ed i samma utvecking. Detta gäer såvä beträffande vittring och urakning av bekjorden som anrikning i rostjorden eer skenhäan. Profier påminnande om dem på Hökensås träffas också på Jyands junghedar, också de utbidade på ett underag av mineraogiskt fattig sand. Den påfaande åga podsoeringsgraden på Möna-fätet skue möjigen också kunna förkaras så att resutatet av den normaa urakningsprocessen

23 22 CARL OLOF TAMM har förstörts genom uppfrysning. Uppfrysningen kan knappast spea någon större ro på en vegetationskädd sandmo, men efter en skogsed kunde den få betydese, och kornstoreken är ej något absout hinder om omständigheterna i övrigt gynna uppfrysning; i Sydsverige med dess regniga vintrar kan t. o. m. rustensgrus någon enstaka gång visa uppfrysningsfenomen. Viktigt för försöken är, om markprofien företer stora skinader mean oika dear av fätet. Att döma av kartor uppritade med edning av 1920 och 1923 års undersökningar (här ej medtagna) äro pus- och minusvarianterna i fråga om humustäckets och bekjordens mäktighet ganska regeöst spridda över fätet, viket får anses som en gynnsam omständighet. Kap. II. Trädbestånd och markvegetation på Mönafätet före försöksfätets tikomst Innan jag övergår ti att skidfa kuturernas utvecking, ska jag försöka ge en bid av fätets utseende före kaavverkningen I9r8-I919. Då skogsförsöksanstaten fick hand om fätet först efter avverkningen, kunde inga undersökningar göras på det ursprungiga beståndet; däremot hade vegetation och marktistånd endast obetydigt hunnit ändra sig vid den första undersökningen år Inti försöksfätets nordöstra gräns finnes som tidigare nämnts ett bestånd, adees ikartat med det som tidigare fanns på försöksfätet. Här vade jägmästare E. ÖsTLIN 1932 ut en representativ provyta om 0,4 hektar, som han undersökte närmare och som torde kunna anses representativ även för försöksfätets tidigare bestånd. Dock finnes möjigheten, att tiväxten har skattats för högt, eftersom provytan åg i kanten mot försöksfätet och en de av träden ha kunnat utnyttja detta för sin vatten- och näringsförsörjning (jfr ANDERssoN 1945). ÖsTLIN fann att skogen var någorunda ikådrig med medeådern 96 år och medehöjden r5,z m. Antaet stammar per har med diameter över ro cm vid brösthöjd var 690, därav 552 ta och 138 gran. Sintenheten var 0,7. Taens kubikmassa på bark var 107 m 3jhektar, granens 17 eer tisammans 124 m 3jhektar. Åriga massativäxten var 2,4 % för bägge trädsagen eer 2,6 m 3jhektar för ta och 0,4 för gran. Vidare framgår av ÖsTLINs mätningar, att diametertiväxten hos oika taar har växat starkt, så att påfaande många taar ädre än genomsnittet ha varit kenare än medediametern och åtskiiga yngre grövre. Enigt de gjorda undersökningarna motsvarar beståndet en svag bonitet V i JONSONs system. Markboniteten torde kunna betecknas såsom medemåttig

24 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 23 Fig. 4 Typisk bid av skogen nordöst om Möna-fätet. Representative view of the forest north-east of Möna Fied. FOTO 0. TAMM rg.v.rg22 (0. TAMM I938, fig. r). ti något svag vid jämförese med de genomsnittiga förhåander..a i Jönköpings än. Särskit framstår marken som svag vid jämförese med många andra grus- och sandmarker i södra och meersta Sverige. Vid Rödjenäs i samma än finnas t. ex. utmärkta sandmarker, och som exempe på goda sandmarker i meersta Sverige kan anföras Maingsbodaen (jfr anaysen tab. 3). Även i försöksfätets närhet förekommer en het annan och bördigare skogstyp på moränmarkerna, som i denna trakt innehåa hyperitmaterial

25 24 CARL OLOF TAMM Att skogen har varit någorunda ikådrig, torde sammanhänga med att den har uppkommit på kovedhygge_n. Kobottnar träffas här och var i skogen, en het nära gränsen ti försöksfätet. Senare har skogen pockhuggits. Markvegetationen i skogen invid försöksfätet undersöktes rgz6 av docent CARL MALMSTRÖM, som gjorde föjande ståp.dortsanteckning ( rgz6):1 Träd Picea abies t Pinus sivestris s-r Ris Gauna vugaris e Empetrum nigrum e V accinium myrtius e ) vitis idaea r (fäckvis y) Mossor Dicranum rugosum (unduatum) r Hyocomium proiferum e-t Peurozium Schreberi (Hyocomium parietinum).... r Lavar Gadania rangiferina e > syvatica e ) sp. (bägaravar)... e Denna artista gäer för den vanigaste typen av skogen, av MALMSTRÖM karakteriserad som en ingonrik grantaskog med bottenskikt huvudsakigen av Dicranum rugosum och Peurozium Schreberi. Inom öppnare partier av beståndet är det mer jung och avar, i sutnare mer båbärsris och mossor. Under mycket täta trädgrupper träda risen och avarna nästan het tibaka, och markvegetationen består av en ren mossmatta. Inom gesare fäckar återigen kunna mossorna het försvinna, och markvegetationen utgörs av jung och ingonris i fätskiktet, renavar och iband något isandsav i bottenskiktet. Gräs och örter äro. påfaande säsynta. Icke ens Deschampsia fexuosa är vanig. Markvegetationen på sjäva försöksfätet undersöktes som nämnts av fil ic. LARs-GuNNAR ROMELL i juni rgzo. Vid detta tifäe hade vegetationen ej hunnit förändra sig så mycket, och genom att döda exempar av t. ex. båbärsris medräknades, får man med edning av RoMELLS uppgifter en rätt god uppfattning av tiståndet före avverkningen. ROMELL sökte icke urskija några skogstyper, men det framgår av hans uppgifter, att den nyss skidrade skogstypen (ingonrik grantaskog med bottenskikt av Peurozium Schreberi och Dicranum rugosum) har varit rådande även över större deen av försöksfätet. RoMELL karakteriserar vegetationen på fätet som mycket enformig. Vegetationsanayserna gjordes enigt RAuNKIAER-LAGERBERGS metod (LAGERBERG 1914) med en o,s m 2, stor ram som ades ut på rg6 punkter i ett 1 Skaan är den vaniga femgradiga (enstaka-tunnsådd-strödd-rikig-ymnig). Nomenkaturen föjer Förteckning över Skandinaviens växter, 1941 (de I) och 1937 (de 2-4) utom i några ortografiska detajer.

26 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 25 förband som ansöt sig ti de 45 av O. TAMM samtidigt undersökta markprofierna (se sid. rz) På varje yta antecknades de arter som förekomma. Om en art täckte en fjärdede eer mera av rutan, antecknades även dess täckningsgrad. Genom att uträkna i hur många rutor i procent av hea antaet en art förekom, erhös artens s. k. frekvensprocent. ROMELL uppgjorde nedanstående artista för försöksfätet; de arter som träffades inom de rg6 provytorna äro försedda med sina frekvensprocentta; arter som sakna sådana förekomma i rege ytterst sparsamt. Ris A rctostaphyos uv a ur si.... Gauna vugaris Empetrum nigrum V accinium myrfius (ika ofta död som evande)... 55,5 Vaccinium uiginosum (mycket enstaka fäckar} vitis idaea Örter M eampyrum pratense Gräs Carex fusca (Goodenoowii)... (mycket enstaka fäckar) Deschampsia fexuosa o, 5 Festuca ovina ,5 Mossor Ceratodon purpureus....,.... Dicranum rugosum (inkusive något D. scoparium) ,5 Hyocomium proiferum ,5 Peurozium Schreberi , 5 Lavar Cetraria isandica C adania coccifera..... cornuta.... deformis.... graciis..... peurota rangiferina syvatica Fetigera aphthosa..... På och utmed gångstigar sågs dessutom Rumex acetosea, en Luzua-art, Carex piuifera, Poa annua och Poa pratensis. RoMELL gjorde även upp kartskisser för de viktigaste växtarterna. Observationspunkterna äro atför få, för att man ska få en fyig bid av skinaderna mean oika dear av fätet. Vissa amänna drag komma dock fram. Empetrum synes föredra fätets kanter mot omgivande vattendrag. Den förekom där ofta med hög täckningsgrad, men var ovanigare inom fätets centraare och östiga dear. Rakt motsatt utbredningstyp mot Empetrum hade renavsarterna, som undveko de ägre och fuktigare randzonerna. Det är dock ej troigt, att grundvattnet ensamt regerar utbredningen av vare sig Empetrum

27 26 CARL OLOF TAMM eer Cadonia-arterna. Sydöstra deen av fätet, där grundvattnet igger på upp ti I,5 m djup, var fattig på Empetrum men rik på Cadonia. Inga större oikheter i frekvens mean oika dear av fätet för sådana arter som nu äro inskränkta ti vissa dear, t. ex. båbär och husmossa (Hyocomium proiferum) synas på kartorna. Ej heer jungen visar några större oregebundenheter i utbredningen. Möjigen var fätets sydöstra hörn mera hedartat, och båbär och husmossa voro att döma av RoMELLS uppgifter ej fut så vaniga där. Kap. III. Kuturerna och deras utvecking Fätets indening/ fijrsiyksåtgärderna Försöksfätets indening framgår av kartan fig. 5. Främst ska här behandas det s. k. huvudförsöket (inramat på kartan). På grund av fätets form återstodo avsevärda partier därav, sedan så stor och ikformig de som möjigt hade avsatts ti huvudförsöket. B. a. kunde partiet närmast skogen i nordöst ej användas ti huvudförsöket, då rotkonkurrens kunde befaras. Här borde också rimigtvis sjävsådden bi tätast, varför ett med skogskanten paraet band ti en början ämnades utan kutur för att man skue kunna studera sjävföryngringen. Närmast järnvägen i sydöst panterades ett tio meter brett björkband för att minska brandrisken. Då god tigång på björkpantor fanns, panterades ett ikadant björkband i nordöst, mean skogen och sjävsåddbandet, för att på ämpigt sätt avgränsa försöksfätet i framtiden. I sydöst återstod så ett område som på grund av sin trianguära form ej ämpigen kunde ingå i huvudförsöket (i den första indeningen fördes det dit som parce I och II) och uppdeades i smärre försöksytor som fingo oika behanding. På iknande sätt uppdeades en remsa med något oregebunden topografi väster om bäte XI i huvudförsöket (se fig. 2, sid. n). En yta (n:r I7) ämnades het utan åtgärd som jämföreseyta; en annan sådan yta är n:r 2 d, som ämnades orörd, när sjävsåddbandet utmed skogen markbereddes och sedermera kutiverades. Försöken på de mindre ytorna utanför huvudförsöket skoa i det föjande endast behandas i den mån de kunna beysa de probem som bivit aktuea i samband med huvudförsöket. I den mån de behanda jämföreser mean oika markberednings- och såddmetoder komma de i framtiden eventuet att bearbetas vid skogsforskningsinstitutets skogsavdening. Huvudförsöket är deat i nio 50 m breda bäten öpande i nordsydig riktning. Vinkerätt mot dem deades försöket i tio band, numrerade från söder ti norr. De festa äro 25 m breda (nr: 2, 3, 4, 5, 6 och 9), ett 37,5 m (n:r 7)

28 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 27 Band RowNo 10 g XI X IX VIII VII VI v w m Bäte Sirip No. C22J III Risavröjt område Risgödsat område Markberett Område där kutive- Brush removed Brush added område ringsgroparna kakats Harrowed I, i med Fig. 5 Karta över Möna försöksfät, visande försöksindeningen. Huvudförsöket är inramat med en kraftig inje. I,ayout of the experiments in Möna Fied. Pats within the area bounded by a heavy ine beong to the main series. och ett 62,5 m (n:r 8). Banden I och IO räckte från början ända ned ti försöksfätets södra resp. norra gräns (bäcken resp. Käringsjön), men vid revisionerna har endast en 25m bred remsa av vardera tagits med; suttningarna mot vattendragen ha såunda skurits bort. Vid aa gränshörn sattes märkta påar, som sedan ha förnyats en gång. Märkningen är sådan, att varje ruta har en påe i varje hörn; sydvästra påen har rutans beteckning inristad, t. ex. VII: 5. Bokstäver (M, K, A eer R) visa var marken är markberedd, kakad, risavröjd eer risgödsad. - De utanför huvudförsöket iggande ytorna äro märkta på iknande sätt med påar i varje hörn och med beteckningar inristade på påarna. För att stänga ute betande djur inhägnades fätet med ett staket. Trots det har där vid enstaka tifäen setts betande kor. Dock ha varken de eer ägar gjort större skador. Banden I, 3, 5 och 7 skue bi jämföreseband och ämnades utan åtgärder före kutiveringen. Banden 2 och 6 markbereddes med fjäderharv, sedan först ris och skrädstickor hade samats i högar. Där råhumusen var tunn, bev

29 28 CARL OLOF TAMM Fig. 6. Risbandet i maj Row g, with brush added. May, I922. Foto O. TAMM (0. TAMM rg38 fig. 3). markberedningen effektiv, men inti stubbar och på smaa remsor mean och under rishögarna harvades icke. Ti sut breddes riset åter ut, medan skrädstickorna fingo igga kvar. At detta gjordes strax före kutiveringen, i bätena VII-XI år I922 och i bätena III-VI år I92J. Band 4 behandades ej före kutiveringen, men vid denna inbandades i varje panterings- eer såddgrop c:a 400 g samkak från Götafors sufatfabrik, tihörig Munksjö AB. Särskit intensiv bev kakningen på fäckar där kak hade egat uppagd. Inom band 8 och IO röjdes riset noggrant bort och säpades ti band 9 Skrädstickorna fingo däremot figga kvar. Röjningen gjordes inom bätena VII-XI i maj I922, inom bätena III-VI i jui I922. På band 9 bev det genom risgödsing ett i genomsnitt en hav meter tjockt ristäcke (fig. 6). Vid kutiveringen måste naturigtvis riset tas bort från sjäva panteringsoch såddgroparna. Kutiveringen De mo bätena kutiverades med oika trädsagsbandningar. Pantor sattes ut i maj och juni I922 i bätena VII-XI ( = bock A) och barrträd såddes och övträd panterades i maj I923 i bätena III-VI (=bockb). Bäte III rutsåddes r923 med ta- och granfrö av småändsk härstamning i bandning 0,7: 0,3. Tafröet var av årets kängning; granfröet var från år rgrg och hade åg grobarhet i motsats ti tafröet. Förbandet var 1,3 m, motsvarande c:a 6 ooo pantor per hektar. Fröet såddes med Haströms såddkanna genom me-

30 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 29 anöppningen, med två knäpp, motsvarande c:a zs frön. Varje såddruta bereddes inom bäite III på föjande sätt (s. k. råhumusgödsing. En grop upphackades och fydes med råhumus, des den redan avskaade, des mera som fäktes av från marken omkring groparna. Ovanpå ades den upphackade jorden och sedan bandades det hea och trampades ti. Ti sist såddes och myades på vanigt sätt. Bäte IV panterades först med tvåårig björk från Ranviks pantskoor i Båstad i 3, 2 m förband. Sedan rutsåddes samma sags ta- och granfrö som i bäte III i I, 3m förband, men inga såddrutor togos upp där det redan fanns björk. Bäte V rutsåddes på samma sätt som bäte III, men utan den s. k. råhumusgödsingen. Bäte VI panterades först med tvåårig gråa från Ranviks pantskoor i 3, 2 m förband och rutsåddes sedan med enbart tafrö (av samma ursprung som det andra); där a kom i vägen, hoppades patser över. Bäte VII spettpanterades med ta och gran i bandning z: I och i I, 3 m förband. I varje panteringsgrop bandades 7-8 iter björkkärrtorv, så att gropen fydes med ungefär häften sand och häften torv. Pantornavoro ettårig ta och tvåårig gran (småändskt frö). Under panteringen I9Z2 visade sig den utkörda torvmängden för iten, varför ett I2 m brett band utmed parceens östra gräns måste ämnas ti föjande år. Torv fanns ej heer då ti hands, och de återstående panteringsgroparna ;>ereddes som såddgroparna i bäte III (s. k. råhumusgödsing). Bäte VIII panterades först med treårig björk från Ranviks pantskoor i 3,2 m förband. Härvid kommo av misstag några få videpantor med i stäet för björk. Därefter spettpanterades med samma sags ta- och granpantor som i bäte VII i bandning z: I och i samma förband. Där björkar redan hade panterats, hoppades patser över. Bäte IX panterades med ta- och granpantor i bandning z: I. I den västiga havan av bätet sattes pantorna i öppen grop med en råhumustorva agd inti pantans rötter. På detta sätt panterades för övrigt aa övträdspantor inom de bäten där sådana funnas. I den östra häften av bäte IX spettpanterades på van.igt sätt. Bäte X panterades först med tvåårig gråa från Ranviks pantskoor i 3,2 m förband, därefter med enbart ta ti I, 3 m förband. Bäte XI panterades med tapantor i I, 3m förband, varvid en 9mbred remsa utmed västra kanten panterades med tvåårig ta; resten av bätet panterades med ettårig ta. Barrträdspantorna voro här iksom på resten av fätet från Skogs vårdsstyresens pantskoor och uppdragna ur småändskt frö. Kuturernas jö'rsta utvecking Våren och försommaren voro någorunda fuktiga både 1922 och 1923, och i stort sett gingo aa pantor och sådder vä ti åtminstone under första året. Men snart började det bi avgång i pantmateriaet. I gråakuturerna fröso pantorna i amänhet ned, och en stor de gingo ut. De kvarvarande äro ej särskit växtiga, även om en de bomma och sätta frukt. Ett försök att få sjävsådd genom markberedning kring större gråaar ~r 1930 sog het fe. Vid revisionen funnos inom bäte VI 45 grå-

31 30 CARL OLOF TAMM aar per hektar kvar, inom bäte X endast I8 per hektar, såedes i bäg~e faen en ringa bråkde av de utsatta (omkring I ooo per hektar). De festa kvarvarande gråaarna voro het små buskar. Endast omkring en femtede voro högre än en meter.- Gråaarna kunna såedes icke nämnvärt inverka på marktiståndet, såsom avsikten från början hade varit, och de skoa ej vidare beröras här. Även björkkuturerna bevo ti största deen missyckade. Då björkens utvecking på några ytor utanför huvudförsöket är av stort intresse, ska jag nedan behanda björken på försöksfätet i ett sammanhang och övergår därför nu ti barrträdskuturerna. Barrträdssådden år 1923 i bätena III-VI var i stort sett yckad i fråga om huvudträdsaget, taen. Gransådden var betydigt sämre, beroende på åg grobarhet hos det använda fröet. Men även i takuturen uppkommo småningom uckor här och var över hea området, varför det besöts, att hjäpkutur skue tigripas. Vid revisionerna, som skedde vart eer vartannat år fram ti 1938, såg man naturigtvis efter, om de utförda åtgärderna hade haft någon verkan på kuturerna. Överat kunde ju jämföreser göras med intiiggande obehandade band. Markberedningen inom banden 2 och 6 visade ingen märkbar effekt på pantor eer såddresutat. Inom det kakade bandet funnos ferstädes mycket kraftiga ta pantor, men någon mera genomgående skinad kunde ej iakttagas mean kakbandet och näriggande normaband. De risröjda banden visade ingen märkbar skinad i pantutvecking eer såddresutat gentemot normabanden. I risbandet hade det bivit stora uckor,. säkerigen genom att tjädern hade håit ti i det ti en början havmeterhöga ristäcket och konsumerat tapantor. I det kvarvarande gesa beståndet voro taarna ofta påfaande frodiga och vargvuxna. De voro ej tiräckigt många. för att man skue kunna påvisa en säker skinad i höjd mean risband och röjda ytor. Ytterigare en åtgärd i markförbättrande syfte hade utförts inom den sådda deen av huvudförsöket, nämigen den s. k. råhumusgödsingen inom bäte III. Något positivt resutat av denna kunde ej märkas; snarare var pantavgången större inom bäte III; det kan bero på ökad benägenhet för uppfrysning där råhumustäcket hade skaats av och dess vattenhåande substans. bandats in i sanden. Även om pantavgången icke berodde på råhumusgödsingen, måste denna här anses som en åtgärd utan markförbättrandeverkan. Ta- och granpanteringarna år 1922 i bätena VII-XI gingo också i stort sett vä ti i början i fråga om båda trädsagen. Småningom uppstodo uckor,.

32 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 31 Fig. 7 Frodvuxen ta i risbandet. T. v. norma ta. Vigourous pine in row 9 (brush added). To the eft, average pine. FOTO 0. TAMM, 22.VI.32. som hjäpkutiverades. De oika markförbättringsåtgärdernas verkan var svår att iakttaga vid de tidigare revisionerna. Möjigen voro pantorna något kraftigare och frodigare än normat inom den torvgödsade deen av bäte VII och inom risbandet, som även här devis var gest efter skogsfågens åverkan. En frodvuxen ta i risbandet synes på fig. 7 Någon effekt av de övriga åtgärderna, markberedning, kakning, risavröjning och råhumusgödsing (det senare inom en remsa av bäte VII), kunde ej iakttagas på ta- och granpantorna. Åtgärdernas inverkan på sjävsådden av björk och på markvegetationen ska nedan diskuteras (sid. 47 och gr). Såsom nyss nämndes, bev det efter några år uckor i förbandet. De hade oika orsaker. På många hå, mest i svackor (så facka att de knappast voro märkbara för ögat), gingo de festa pantor ut efter svampangrepp vid rothasen. Såvä ta som gran och björkvorokänsiga för dessa svampar, men en bergta, som av misstag hade kommit med i kuturen, har hea tiden visat god växt mitt i en av de värsta >>skadesvackorna>>. På andra hå tycktes pantorna ida av hunger; ta- och granpantorna bevo gugröna, kortbarriga och växte ytterst ångsamt eer icke as. Småningom gingo många ut (se

33 32 CARL OLOF TAMM vidare sid. 66), taikavä som gran och björk. Där pantor gingo ut av andra orsaker, bev det inga eer endast mindre uckor, utom i risbandet genom tjäderns åverkan. Hjäpkuturer Försöksfätet hjäpkutiverades vårarna 1926, 1929 (huvudsakigen inom de mindre försöksytorna i sydöst) och Härvid ersattes utgångna pantor, så att det ursprungiga förbandet återstädes. I björkbätena IV och VIII sattes 1926 björk, där denna hade gått ut, annars gran. I övriga bäten ifydes förbandet samma år med gran, med ta och gran eer med enbart ta (det sista i de förut granfria bätena VI, X och XI). Vid den andra hjäpkuturen, 1929 och 1930, panterades mest ta. I bäte VIII, västra häften, panterades björk i tätt förband, varom mera nedan. Vid hjäpkuturerna användes ettåriga eer i en de fa tvååriga ej omskoade tapantor av småändskt frö, två- eer treåriga granpantor, devis härstammande från utändskt frö (Karpaterna), och ettåriga björkpantor av småändskt frö. Vid hjäpkuturen i björkkappan utmed skogskanten användes även sjävsådda björkpantor från de dear av fätet, som enigt försökspanen skue håas björkfria. I tabe 5 visas en sammanstäning av antaet pantor i de bägge hjäpkuturerna. Den ger också en uppfattning om antaet tomma patser i förbandet vid de bägge tifäena, åt vara att på särskit svaga ytor ofta två pantor sattes i varje grop, i synnerhet vid den andra hjäpkuturen. Vidare återges i tabeen antaet kvarevande träd vid sutrevisionen Det var då ofta svårt att avgöra, om ett träd hörde ti den ursprungiga kuturen eer ti någondera hjäpkuturen. Aa tviveaktiga fa ha, i tabe 5 och annars, räknats ti hjäpkuturerna. -Aa siffror i tabeen avse antaet pantor per hektar och äro såedes jämförbara; det ursprungiga antaet panteringseer såddrutor per hektar skue som nämnts vara 6 ooo, men tyvärr gjordes en de ryckningar i förbandet, varför den verkiga siffran är rätt osäker. Som framgår av det faktum, att redan efter 3 år en ny hjäpkutur behövdes, utveckade sig den första hjäpkuturen ej tifredsstäande. Av tabes framgår dessutom, att vid den andra hjäpkuturen fera pantor behövdes än vid den första; skinaden är större än som kan förkaras med att två pantor iband sattes i samma grop år 1930, och den innebär tydigen att pantavgången i den ursprungiga kuturen fortsatte. Inom de festa parceer evde vid sutrevisionen endast en mindre de av de utsatta hjäpkuturpantorna kvar, och i amänhet hade de ej uppnått större höjd. Granens utvecking är emeertid överhuvudtaget ångsam på Möna-fätet på grund av frostskadorna, och många hjäpkuturgranar se trots sin ringa storek friska ut. Även kvarevande hjäpkuturtaar bidra på sina hå ti attskade-och hungerfäckar äkas.

34 'f ii:: Tab. s. Antaet utpanterade hjäpkuturpantor samt antaet evande träd vid sutrevisionen ( ) inom oika bäten ~ Seedings to the hectare paned in I926 and. I9JO to sitppement the pantings of I922-I923, and trees to the hectare found in I94I-I942 -;;- " ""' f "' ~ (1~,. ~ " ~- t ;::. td p. "' ~ :-" B ä t e strip No. Hjäpkuturen I926 Panted in 1926 ' Ta Gran Björk Pin e Spruce Bi re h III... - I 640 f '000' IV 't o v... - I 360{ - VI.... I VII... - I 580 i - VIIP... - I Igo t IX... - I 210 ~- - x... 2 szo t - - XI.... I 530 ~ Västra häften. Western haf ony. Aa siffror äro beräknade per hektar Hjäpkuturen I930 Panted in 1930 Ta Gran Björk Pin e Spruce Birch t I 330 fr ~ oo t, f, f, t ~ f, ~ f,- - - I 670 f,- - - K varevande vid sutrevisionen Found in Ta Gran Pin e Spruce Björk Birch I:a ku- I:a kutur+ ti- Hjäp- tur+ti- Hjäpdig sjäv- kutur dig sjäv- kutur sjävsådd Mest sådd Pantec sådd Panted Most! y Dating from ater j Da ting from ater sef-sown 1919 to 1923 rgrg to 1923 I 750 6zo 449 I 340 I Io z6o go 585 go z I 550 I ! I8o z85 "' ~? f-4 >- ~ 'Tj Q:?: td ::»: >- >-?: H z 0 [f 'Tj Q:?: [f o: 7i "O ::»o ~ >- 0 M?: [f z > u (.;~ w

35 34 CARL OLOF T AMM Utom huvudförsöket hjäpkutiverades även den övriga deen av fätet, där så behövdes. Vid kutiveringen år 1923 ämnades som nämnts ett område obesått för att sjävsådden skue kunna studeras. Det var ett tjugo meter brett bäte mean björkbandet utefter skogskanten och resten av fätet. Det hade devis risavröjts (i förängningen av band 8 och ro) och ti en iten de ristäckts (i förängningen av band g). Det markbereddes med kösharv år 1923.för att underätta sjävsådden; endast den ristäckta deen och den n\)rr därom beägna jämföreseytan 2 d markbereddes ej. Någon föryngring i samband med markberedningen infann sig ej as, varken av björk eer barrträd, och de pantor som tidigare hade sjävsått sig, voro icke på: ångt när tiräckiga för att trygga återväxten. Här panterades våren rg26 ta och gran i samma förband som inom största deen av försöksfätet, I,3 m. Dock ämnades ytan 2 d opanterad. I motsats mot de samtidigt panterade hjäpkuturerna med samma sags pantor inom huvudförsöket utveckade sig denna kutur någorunda tifredsstäande; dock behövdes hjäpkutur 1929 och I samband med hjäpkuturen rg26 hyggesrensades hea fätet, utom jämföreseytorna 2 d och IJ, vika ej rördes. Även i sjökanten i norr sparades en de granar, som vid avverkningen rgr8-rgrg hade varit för kena. En de sjävsådd av ta och gran finnes på försöksfätet. Nedan ska närmare redogöras för den (sid. 55). Den är ej av sådan omfattning och fördening, att den kan inverka nämnvärt på resutaten av huvudförsöket. Resutat av huvudfiirsö'ket A. Taen En första mera ingående revision av huvudförsökets pantmateria gjordes i juni 1932 av jägmästare E. ÖsTLIN. Han gjorde upp diagram över anta,1et % VIT Vi IX X XI Band &w Bäte StPip a. Inom oika band b. Inom oika bäten Fig. 8. Antaet evande pantor av samtiga trädsag år 1932 inom bock A, i procent av antaet panterade. Survivors in hundred trees panted (a species). Bock A, 1932, considered by rows (eft) and by strips (right).

36 so: 7 ).L-\RKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PA :\IAGER S.-\ND % g 10 Band Row D---D Friska träd HeatAy irees. Skadade träd njured irees /', {',. Mindervärdi~a träd Poon ireo.s a. Inom oika band b. Inom oika bäten Fig. 9 Tapantornas tistånd år 1932 inom bock A. Conditian of pines in Bock A, considered by rows (eft) and by strips (right). kvarevande pantor och tapantornas fördening på godhetskasser inom den 1922 panterade deen av huvudförsöket. Även resten av huvudförsöket reviderades, men resutatet är här mycket mindre överskådigt, då denna kutur är sådd. Ur dessa diagram framgår, att risbandet har ägre anta pantor än övriga band, trots att hjäpkuturerna här gingo förhåandevis vä ti, åtminstone i början. Vidare har det devis torvgödsade bätet VII stör:re anta pantor än övriga bäten. Samtidigt ha dessa bägge ytor, risbandet och torvbätet, den högsta procenten goda tapantor. Dock äro utsagen ej av den art att de medge säkra sutsatser (fig. 8 och g). Trädbeståndet inom huvudförsöket sutreviderades av kronojägare FOLKE MARELD i september 1941 och september Härvid höjdmättes samtiga träd inom två remsor om vardera tio meters bredd 11tefter västra gränsen.av varje bäte (utom bäte XI, där remsorna ades utmed östra gränse;n). På träd som mättes 1942 medräknades ej årets toppskott, för att värdena skue kunna jämföras med de övriga. På grundva av MARELDs mätningar ha medeta kunnat uträknas för höjden på roo ytor om i rege 250 m2 inom 1922 års pantering (bäte VII-XI) och 74 ytor inom 1923 års sådd (bätena III-VI). Närmast ska här behandas den ursprungiga takuturen, och dess medehöjd inom oika ytor framgår av fig. ro. På figuren har för tydighetens sku ingen hänsyn tagits ti att siffrorna endast hänföra sig ti en femtede av den yta, vari de skrivits. (Bätena äro 50 m men de reviderade remsorna endast ro m breda.) Pus- och minusvarianter ha tecknats med framåtutande, resp. tunna siffror. Man finner höga medevärden inom 1922 års pantering mest i det torvgödsade bätet VII (den rå-

37 36 CARL OLOF T AMM Mar k behanding Treatment of soi IO I r,r r r r 3 r3 ""' 4,1o14,27 4,42 14,6o 3,97 14,27 4,3014,25 4,35 15,07 3, ,14 1,75. <o,961~e* 4,4114,46 4,4614,19 4,4514,60 4,5914,9 3,7114,58 4,1814,61 *.1614,33 4,26:4.13 3,73:3.71 4,27:4,15 3,96:3,87 4,70:4.5 3,41:3.51 3,sa:3.5e 3,~3.32 ~ 4,a7;4.o5 4,02:4-,01 3,82: ,a4:4.1s 5,.:so:~9o '3,87:3.63 '3,51:3.70 3,61:3.74.3,.9'1:3.91 4,11:4,34 '3,98:4.16 4,07:4.:53 3,55: ,7s:q2t 3,41: :3.12.3,sr,3.86 3,61:'3.67 4,42!4-,52 4, ,4114,24 '3,8314.,38 *,821*.92 3,5713, :3,54 3,5613,88 4,031#,19 3,78: ,26:4.02 3,95:3.78 3,8s:3.s2 4,79:#,78 3,ss:3.3S 3,37:3.22 3,47:3.64 3,72:3.82 3,1113,74 3,5613,62 4,0513,96 4,3&3,83 *,as:4.s4 3.34<3,57 3,61:3.74 3,6013,23 3,3813, :4.42 3,88:3.48 4,02:3.78 3,93:3.33 #,84:4,63 3.3~2.90 3,3~3.36 3,27: : ,2714,46 4,1413,97 4,0913,88 3,8i1J3,79 5,0915,2~ 3,7913,17 3,6913,42 3,751'3,89 3,7613,65 ~~~ Ris bortröjt Brush removed Ris påfört Brush added Ris bortröjt Brush removed Ingen None Harvat Harrowed Ingen None Kakat I,imed Ingen None Harvat Harrowed Ingen None Ta+ Björk (A) Gran Gran Gran (A) Gran Gran Gran Admixed Birch Björk Spruce Björk Spruce (Ader) Spruce Björk Spruce (Ader) Bir ch 8-i:;:,~e Torv Spruce Bir ch Peat Fig. 10. Kartdiagram över taens medehöjd i meter hösten 1941 på småytorna inom huvudförsökets två huvudserier, där taen var panterad 1922 (bock A) eer sådd 1923 (Bock B). Pus- och minusvarianter ha utmärkts med utande eer tunna siffror om taen skija sig från ytseriens (bockets) medevärde (M nedan) med mer än standardavvikesen i serien (a nedan). Mean heights, in metres, of Scotch Pine in the two main series of pats, ate in The pine had been panted in 1922 (Bock A) or sown in 1923 (Bock B). Each immber stands for a pot. Figures differing from the mean (M) of a series (A or B) by more than the stanruird deviation (a) are shown in itaics or in Jean type. M and a have the foowing vanes. Bock A. Bock B. Medehöjd (M)..... standardavvikese (a).... 3,61 m 0,33 m humusgödsade remsan av detta bäte har ej reviderats) och i någon mån på det risgödsade bandet. Minusvarianterna igga mera oregebundet; såsom nedan ska visas, markera de ofta s. k. hungerfäckar (sid. 66). Inom 1923 års kuturförekomma pusvarianterna framför at i risbandet, men några spridda höga värden sakna synbar anknytning ti försöksindeningen. Samma resutat erhåes, om man räknar ut medevärdena för band och bäten. För den pimterade kuturen (bock A) erhåas föjande värden (antaet mätta taar inom parentes): Band r, normaband (6rr) ,29 m )> 2, markberett (507) ,99 )> )) 3, normaband (435)... 4,o4 >> )> 4, kakat (408).... )> 5, normaband (528)....

38 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 37 Band 6, markberett (539)... 4,35 m J, normaband (789)... 4,26 >> 8, risavröjt (r 286)... :... 4,15 >> >> g, risgödsat (5II)... 4,63 >> ro, risavröjt (678)... 4,36 >> Bäte VII, torvgödsat (r 35r)... 4,83 >> VIII, (r 428)... 3,98 >> IX, (931)... 4,14 >> X, (r 2J6)... 4,o2 >> XI, (r 306)... 4,24 >> Bätena VII-XI (6 292)... 4,25 >> Om dessa siffror måste först anmärkas, att de endast avse taarnas höjdtiväxt och att det av dem icke framgår hur frodvuxna taarna bevo t. ex. efter risgödsing (se fig. J). Men denna frodvuxenhet motsvarar ej någon ökning i värdetiväxten. Taarna i risbandet äro ofta vargvuxna. Vidare måste siffrornas statistiska bärkraft undersökas. Detta sker med hjäp av variansanays i tabe 6. Vid variansanays iksom vid kovariansanays (sid. r8) skaffar man sig oika skattningar av en storhet, variansen, som är karakteristisk för en popuation, en oändigt stor saming av värden, i detta fa höjder på taar. Skattningen av variansen kaas medekvadrat och är i enkaste fa = kvadraten på spridningen. Om oika medekvadrater avvika starkt från varandra, är sannoikheten iten för att de skoa kunna vara sumpvis uttagna ur samma popuation; såsom nämnt bidar man kvoter mean medekvadraterna och jämför dem med tabevärden. Principiet viktigt är nu, att man kan grunda de oika skattningarna av variansen på oika dear av den föreiggande variationen. Man kan t. ex. skaffa sig en medekvadrat för variationen inom de underordnade grupperna, i detta fa småytorna, en medekvadrat som hänför sig ti variationen mean småytor inom varje bäte, och en medekvadrat hörande ti variationen mean oika bätesmedevärden. Om något bäte är behandat annorunda än de övriga, såsom faet är här, kan man ytterigare uppdea den sista variationen i en de utgörande variationen mean det oika behandade bätet och de övriga tagna i kump, och en annan de utgörande variationen mean de ika behandade bätena. Varianskvoter räknas i amänhet ut genom att en medekvadrat divideras med den som gäer den närmast underordnade variationen. Den överordnade variationen är nämigen beroende av aa de orsaker som åstadkomma den underordnade, och dessutom eventuet av den variationsorsak man vi studera genom att göra den överordnade jämföresen. Ti varje sådan ande av totavariationen som här har taats om hör ett visst anta frihetsgrader, i amänhet en enhet mindre än antaet jämförda storheter. Vid en jämförese mean två grupper är såedes antaet frihetsgrader ett för den ena medekvadraten (i rege den större) och för den andra antaet värden minskat med två. Förut har omtaats att medekvadraterna erhåas genom division av motsvarande (avvikese-)kvadratsummor med antaet frihetsgrader. Summan av de oika kvadratsummorna är atid ika med kvadratsumman för hea materiaet (summasamingen). Det underättar räknearbetet

39 38 CARL OLOF TA~DI betydigt. För utförigare redogörese för variansanaysen får jag hänvisa ti BONNIER & TEDIN (1940) och FISHER (1944); för tiämpning på skogiga frågor ti TIREK ( , 1944). Tab. 6. Statistisk behanding av variationen i taarnas höjd inom bätena VII-XI Vm iation in the height of the pines on strips VII-XI Frihets- Kvadrat- Medegrader summa kvadrat Degrees of Sum of Freedom Squares Mean Square Summasaming ,7 Tota variation Variation mean bäte VII (torvgödsad) och övriga bäten... I 590,45 590,45 Between strip VII and the other strips Variation mean övriga bäten ,60 r6, 87 Between the other strips Variation mean småytor (inom bäten) ,00 5,08 'Nithin strips between pots Variation inom småytor Within pats I 42], 6 I, 8 5 Varianskvoter 590 ' 45 r6, 87 = 35, r** -- = 3.3~* ~ = 2,74*** r6,87 s,o8 1,8 5 Variance ratios Varianskvoten 35, r i tabe6 med en frihetsgrad för den större medekvadraten och tre för den mindre hänför sig ti jämföresen mean det torvgödsade bätet och övriga bäten. Den visar att taarnas medehöjd inom torvbätet med stor tiföritighet är större än inom de övriga. Ä ven om de oika eden ej ha upprepats enigt moderna försöksstatistiska principer, är det ej troigt, att någon annan orsak än torvgödsingen har kunnat åstadkomma så genomgående höga värden inom bäte VII.Varianskvoten 2,74 i samma tabe visar att småytor inom samma bäte skija sig synnerigen tiföritigt i fråga om taarnas medehöj d. Däremot är det ej säkert, att skinaderna mean de övriga bätena äro av annan natur än småytornas skinader, då vid ren sumpvariation varianskvoten 3,32 uppnås i ett par procent av aa fa. Det åter sig emeertid vä tänkas, att dessa skinader mean bäten icke äro tifäiga utan bero på att närbeägna ytor statistiskt sett äro mera ika än ytor på ängre avstånd. Variationen mean småytorna innefattar des skinader mean ika behandade och inti varandra iggande småytor, des skinader mean oika band. Den senare variationen är troigen av samma natur som variationen mean bäten. HESSELMAN (rgr7 c sid. rz66) omtaar en iknande effekt av gödsing med fem iter torv i varje såddgrop på tahed. Här användes som nämnts sju a åtta iter björkkärrtorv per grop. Riktigheten av HESSELMANS resutat be-

40 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 39 strides emeertid av WRETLIND (1931 sid. 42). En gynnsam verkan av humustiförse har vidare kommit fram vid ett försök på Ruuttirova i Geivare socken (B. HoLMBÄCK & C. MALMSTRÖM 1947). Utsaget för risgödsingen är betydigt mindre, och det stöter på svårigheter att beräkna dess tiföritighet. För det första har man här en tvåsidig indening, då det redan har faststäts, att en betydande de av variationen härrör från torvgödsingen i ett av bätena. Risgödsingen har utförts såvä inom torvgödsade som icke torvgödsade bäten; om något samspe mean ris- och torvgödsing förekommer, kan det göra det svårare att påvisa ev. effekt av åtgärderna. För att med förde kunna behandas variansanaytiskt bör en indening av detta sag vara vad man kaar ortogona, viket b. a. innebär, att varje kombination av de bägge indeningarna ska vara förverkigad ika många gånger i försöket. Det sistnämnda vikoret uppfyes, om man använder medevärdena på småytorna som variater (>>primärvärdem). Då finnas nämigen två värden inom varje kombination av bätesindeningen och bandindeningen. Variationen mean paren av sådana ika behandade småytor kommer att bi det >>fe» eer den sumpvariation, som de övriga variationerna kunna jämföras med. Det bör emeertid först undersökas, om några andra faktorer än försöksåtgärderna kunna inverka på småytornas medevärden. En de av risbandets småytor äro mycket gesa på grund av tjäderns åverkan. Ifa gesheten är korreerad med större medehöjd hos taen, kunde det förkara en större eer mindre de av det funna sambandet (se vidare sid.43). Jag har undersökt sambandet mean antaet taar (ur huvudkuturen) per zso m 2 och deras medehöjd för de 100 småytorna. Något samband har ej kommit fram; korreationskoefficienten är åg (r= +o,rz; regressionskoefficienten b= +o,oo3 m per ta). En annan faktor, som kunde tänkas påverka förhåandena på oika sätt inom oika ytor är björkfrekvensen, som växar starkt inom bätena VIII, X och XI; inom övriga bäten har den sjävsådda björken ti största deen avägsnats. Hur björkarna och taarna inverka på varandra är mycket svårt att avgöra. Å ena sidan måste de konkurrera med varandra om jus, vatten och näring, å andra sidan är björken gynnsam för marktiståndet (jfr sid. 99). Om björkarna ha någon effekt på taarna, positiv eer negativ, borde ett samband finnas mean antaet björkar över 4 m och antaet taar över 4 m på ytenheten vid sutrevisionen. Gränsen fyra meter avskijer i stort sett de växtiga träden från de mindre ovande. Ä ven andra samband, t. ex. mean medehöjderna, skue naturigtvis också finnas, men knappast något fastare. än det nyss nämnda. För att få ett möjigast homogent materia har jag inskränkt mig ti att behanda de 40 småytorna inom bätena X ochxi, vika ju igga adees inti varandra. Korreationskoefficienten för det sökta sam-

41 40 CARL OLOF T AMM bandet är mycket åg (r= o,or.r); härmed är björkfrekvensen ur räkningen som fekäa i den ovanstående anaysen. Om man kan dra några sjävständiga sutsatser av den sista beräkningen är däremot tviveaktigt. Snarast skue undersökningen styrka antagandet om en gynnsam effekt av björkens närvaro, då trots den oomtvistiga konkurrensen ika många växtiga taar synas få rum, om det finns 6oo växtiga björkar per hektar eer inga. Bristen på samband kan emeertid också förkaras genom att anta, att björkarna företrädesvis ha gått ti på de primärt bästa ytorna, där taen växer bra under aa omständigheter (jfr MORK 1942). LAPPI-SEPPÄLÄ (1930) har gjort gäande, att björkbandning ofta ökar en ytas produktion och att björkbeskuggning i ungdomen ej i högre grad skadar tapantorna. Aa ädre fätförsök ida av den svagheten, att upprepningarna av försökseden icke ha fördeats sumpmässigt; när så sker, kan man räknemässigt eiminera en stor de av markoikheterna. Trots att så många )>bindförsöb, nämigen jämföresebanden, ha anagts på Möna-fätet, kan denna invändning göras även här. Beträffande det kraftiga och genomgående utsaget av torvgödsingen, kan man säkerigen anse det bero på åtgärden, icke på markoikheter. I fråga om risgödsingen är saken mindre kar. Det finns emeertid en he de markundersökningar utförda inom detta område, och jag ska i korthet referera dem, innan jag övergår ti anaysen. Kartan fig. 3 över det geoogiska underaget är tyvärr ej tiräckigt detajerad för att användasi denna diskussion. Kartan fig. 20 upptar ingen s. k. hungerfäck inom ris bandet, men det beror troigen på risgödsingen och kan såedes icke säga något om den primära markbeskaffenheten (jfr sid. 72). De viktigaste uppysningarna i detta fa härröra från några av O. TAMM år 1932 och 1937 upptagna markprofier. Närmare bestämt ha sju markprofier upptagits inom denna de av fätet; de finnas återgivna i diagrammen sid (fig. 26, 29, 32 och 33). Endast två igga inom risbandet, bägge i mycket vackra björkgrupper i XI: g. Den ena av dessa profier (fig. 26 b) har verkigen från omkring en meters djup och en meter nedåt ett morikare ager och är såedes en geoogisk pusvariant. Verkningarna av det morika agret synes emeertid sträcka sig in över en de av den avröjda ytan XI: 8, som här är mycket björkrik och växtig. En mycket svag fäck finns 20 m från profien, där även en markprofi togs upp (fig. 26 a). Här är det morika agret sut och underaget har fut norma kornstorek. Men markprofien undersöktes också ungefär mitt på ytan XI: g (fig. 32). Här finnes ej heer något spår av moagret men ändå en utmärkt vacker björkgrupp.- De övriga profierna togs inom två par av goda och dåiga fäckar på ytorna VIII: ro och X: 8 nära risbandet. I aa fyra profierna är haten av finare beståndsdear norma för försöksfätet. De gjorda jämföreserna tyda på att moagret på gränsen mean XI: 8 och XI: g är en enstaka förekomst, att det geoogiska underaget f. ö. är någor-

42 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 41 unda ikvärdigt inom det berörda området och att växingen mean goda och dåiga fäckar icke i högre grad är våad av underaget (se vidare sid. 76). Vad man vet om marken på fätet motsäger såedes icke antagandet, att risgödsingen har gynnat taens höjdtiväxt inom band 9 Andra fekäor, såsom att sjävsådda taar räknats med eer att pantor ur huvudkuturen förväxats med hjäpkuturpantor, ha verkat het sumpvis eer i några fa möjigen ti nackde för risbandet. Man har då rätt att utföra variansanays på medehöjderna av taarna inom 30 småytor inom band 8, 9 och ro. Det har gjorts för bätena VII-XI; se tabe 7 Tab. 7. statistisk behanding av variationen i taarnas medehöjd mean band 8, 9 och 10 inom bätena VII-XI Variation, in the mean heights of the pines in pats of 1'ows 8, 9 and IO and st1 ips VII-XI. On row 9, brush has been sp1'ead that was removed from rows 8 and ro Frihetsgrader Degrees of Freedom 1\Iede- k\ adrat Kvadratsumma Sum of Squares :!.\iean Square Summasaming Tota varia tio n Mean bäten Between strips Mean risband och avröjda band.... Between row g and the other hv,.o rqws Samspe risgödsing-bätesvariation In teraction Mean avröjda band.... 1Between rows 8 and ro Samspe bandvariation-bätesvariation inom avröjda band In teraction Mean ika behandade småytor (aa tre banden).... Within a pairs of pats \ M~~J~ai~:n~J~~~~ a d e ~~åy~o r ~~~~~~t~~~~ Within pairs of pats (rows 8 and ro). o,boso Vananskvoter --- = 3,o7 V3.riance ra tios 0 ' o, = 4, r 8 ( sannoikhetsvärde mean 5 och ro %) ; o,o6 z7 o,boso o,o6 55!2, 3** r s ro 3. 4 z 8 5 I, os ro o, o, 8 o 5o o, 8 o 5o o, 0,7 57 o,z6zz o, o,5o I ,4988 o;3704 o, o zs 0, Man bör här jämföra variationen mean risband och avröjda band med variationen mean de bägge avröjda banden. Varianskvoten 3,o7 är dock mycket otiföritig, då varje medekvadrat endast har en frihetsgrad. Det

43 42 CARL OLOF T AMM fordras vädiga skinader för att få tiföritiga utsag vid så få frihetsgrader. Men man har rätt också ti vissa andra jämföreser. De bägge samspeen1 bandvariation-bätesvariation äro ej tiföritigt skida från variationen inom de ingående småytorna. Varianskvoten 3,44 närmar sig visserigen femprocentsgränsen, men det finnes icke någon rimig anedning att anta med indeningen sammanhängande orsaker bakom detta, då band 8 och ro äro ika behandade och av bätena endast det torvgödsade avviker väsentigt. Om samspeet och variationen inom småytor på grund härav sammansås och användas som >>fe», och medekvadraten mean avröjda band jämföres med detta fe, erhåes varianskvoten 4, I 8 (med I resp. 14 frihetsgrader), viket värde också förekommer i mer än 5 % av faen vid sumpvariation. Däremot ger variationen risband-avröjda band starkt tiföritiga varianskvoter vid jämförese såvä med småytevariationen som med den sammantagna variationen mean avröjda band, mean småytor och de bägge samspeen. Att göra denna. sista, sammansagning får dock anses vara att i någon mån pressa anaysen, eftersom variationen mean avröjda band dock kan vara skid från den underordnade variationen ti sin natur ( varianskvoten 4, I 8 närmar sig femprocentsgränsen. Något fut kart besked ämnar såedes statistiken icke om risgödsingens effekt. Att taarnas höjdtiväxt har gynnats, får dock anses sannoikt. Fätobservationerna ha dessutom visat, att risgödsingen har gynnat taen på annat sätt än genom att öka höjdtiväxten (fig. '7), åtminstone i början. Kumera förefaer det, som om risgödsingens effekt hö på att ebba ut. Såsom framgår av sammanstäningen sid och kartan fig. ro visar ingen av de övriga åtgärderna, markberedning och kakning, något påtagigt spår i medehöjdssiffrorna. Fastän observationsmateriaet är ite( kan även påpekas, att kombinationen kakning-torvgödsing på yta VII: 4 ej har givit bättre resutat än enbart torvgödsing. Inom den 1923 sådda takuturen (bock B) avviker intet av bätena nämnvärt i medehöjd. Av banden utmärker sig även här risbandet för större medehöjd hos taarna (antaet mätta taar inom parentes): Band I, normaband (467) ,62 m 2, markberett (555)... 3,24 >> 3, normaband (465) ,47 >> >> 4, kakat (440)... 3,54 >> 5, normaband (278) , 79 >> >> 6, markberett (437) , 5 I» 7, normaband (6go)... 3,7I» >> 8, risavröjt (r 234) ,55 >> 1 Ett samspe mean åtgärdens effekt och markbeskaffenheten säges föreigga, om samma åtgärd har oika verkan på oika mark.

44 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 43 Band g, risgödsat (n7).... )) ro, risavröjt (277).... Bäte III (786).... )) IV (r 349).... V (r 431).... )) VI (r 394).... Bätena III-VI (4 g6o).... 4,18 m 3, 24 )) 3,76 )) 3,55 )) 3,5 )) 3,48 )) 3,54 )) Vid ett försök att statistiskt anaysera utsaget för risgödsingen på samma sätt som i tabe7 finner man, att indeningen nu icke är ortogona, då kombinationerna III: g och III: ro samt IV: ro saknas på grund av fätets sneda begränsning. Utsaget ska därför endast diskuteras kvaitativt. Några direkta skä att anta markoikheter mean risbandet och de avröjda banden torde icke finnas, och björken kan ej ha inverkat redan därför att det finns så få större björkar inom 1923 års kutun (i fr sid. 47). Där~mot synes ett vackert samband föreigga mean medehöjden och antaet taar på var och en av de 74 småytorna. Medehöjden sjunker om antaet taar stiger. Det skue kunna förkara en stor de av skina:den mean risbandet och de avröjda banden, då risbandet genomgående är mycket gest inom 1923 års kutur. De 74 värdena återfinnas på diagrammet fig. rr. 3, : 3, Taar ~er ar Pin.e...s to ~ cu>e Fig. II. Antaet taar per ar och deras medehöjd på de 74 småytorna inom bock B år Numbers of pines to the are, and mean heights, by pots. Bock B, 194r. Open dots represent brush treated pots. O Risgödsad yta e Icke risgödsad yta

45 44 CARL OLOF TAMM Detta resutat bör dock betraktas med en viss misstänksamhet. NÄsLUND (1944) har redogjort för ett försök, där medehöjden i ett 37-årigt tabestånd hade bivit något ägre vid mycket tätt (0,75 m) förband, jämfört med vad den var vid 1,25 m och gesare förband. De härskande träden hade praktiskt taget samma höjd vid 1,25 m, 1,5 m och 3,o m förband. Det tihör ej min undersöknings uppgifter att närmare utreda, om något sådant samband som nyss dryftades finnes. Endast i den mån det kan verka som fekäa vid bedömandet av försöksresutaten, måste hänsyn tas därti. En korrekt beräkning av en korreation bör grundas på ett möjigast enhetigt materia. Då aa bätena och aa banden utom risbandet ha ganska ika medehöjder, kan en beräkning ämpigen göras på de icke risgödsade 68 rutorna. Det visar sig då, att sambandet mean antaet taar per 250 m 2 och deras medehöj d icke är tiföritigt styrkt (korreationskoefficienten r= -o, r 7; värdet för 5 % sannoikhet skue igga vid ± 0,24 enigt FrsHER 1944 sid. 204). För hea materiaet var sambandet synnerigen tiföritigt (r= -0,58 ± o,os); skinaden mean dessa korr~ationskoefficienter skue möjigen kunna tokas som utsag för risgödsingen (jfr fig. n). Då ett negativt samband mean tätheten och medehöjden ej har kunnat tiföritigt styrkas och NÄSLUNDS nämnda arbete ej heer tyder därpå, åtminstone när det gäer 1,3 m förband som på Möna-fätet, bör det undersökas, om någon annan faktor kan vara korreerad med tätheten och verka nedsättande på höjdtiväxten. Såsom ovan nämnts, är denna de av försöksfätet sådd, i motsats ti den västra häften av huvudförsöket, som-är panterad. Det inträffar ofta, att fera taar växa i samma såddgrop; detta har anmärkts vid revisionen, me.n endast den största i varje kunga har räknats och höjdmätts. Likaså är det vanigt, att en ta och en gran växa i samma såddgrop, fastän det tyvärr ej finnes siffror härför. Konkurrensen inom sådana kungor är naturigtvis. hård, och även den största pantan i kungan kan känna av den. Antaet kungor är naturigt nog korreerat med totaantaet pantor på ytan. En beräkning av korreationskoefficienten för sambandet mean antaet kungor av ta per250m2 och taarnas medehöjd ger ett ganska tiföritigt värde r = -0,30 med 66 fri- hetsgrader). Om man söker renoda kungornas infytande genom att i stäet beräkna sambandet mean procenten kungor (av hea antaet tarutor) och taarnas medehöjd, erhåes ingen säkerhet (r= -o,rg). Dock kan det anses troigt, att sambandet mean procenten kungor och taarnas höjd är verkigt och att det skue kommit fram bättre, om även kungor med en ta och en eer fera granar kunde ha medräknats, eer om materiaet varit större. Procenten kungor är emeertid knappast het oberoende av tätheten. Som sutsats av undersökningen får sägas, att de diskuterade fekäorna visserigen icke kunna förkara risbandets företräde inom 1923 års kutur,

46 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 45 men att de betydigt förringa utsagets värde; de risgödsade ytorna äro ej fut jämföriga med fertaet, såsom b. a. framgår av att de aa sex igga ångt ti vänster i diagrammet fig. II. Då risgödsingen sannoikt har gynnat höjdtiväxten inom den ädre kuturen, får utsaget från I923 års kutur anses som ytterigare stöd för denna åsikt. Några utsag för de övriga åtgärderna, markberedning, kakning och s. k. råhumusgödsing, ha ej heer här kommit fram. B. Granen VIedan de utsatta granpantorna gingo rätt vä ti i början, gick sådden sämre. Den fortsatta utveckingen har gått mycket ångsamt för granen på det öppna försöksfätet. Ett mycket stort anta pantor ha bivit svårt frostskadade och vanskapta. En de ha yckats nå en höjd av en eer annan meter; därefter synes de~ kritiska skedet vara förbi, och tiväxten är god. Troigen komma de granar, som se friska ut men ännu stå och stampa utan att komma någon vart, att skjuta fart när takuturen har bivit agom suten. På många fäckar som ännu äro gesa kommer granen då att göra stor nytta. Granmateriaet tiåter ingen mera omfattande,statistisk bearbetning. I tabe 8 redovisas antaet granar inom oika bäten. Tab. 8. Antaet granar inom oika bäten vid sutrevisionen år Fina counts of spruce (rg4r-rg4z) in the different strips. To strip VII, ow-moor peat was appied in r 9 z z Bäte strip No. III.... IV.... v.... VP..... VII.... VIII..... XI..... X.... XP.... Reviderad' yta stock taken on ha 0,45 o, 55 o,6o o, 6o o, 6o o, 6o o,6o o,6o o,6o Första kuturen (jämte sjävsådd Spruces around twenty years od Totaanta A so r % över % över- Totaz r m m anta Over I m, Over 2 m, A in roo trees in roo trees A gran inom bäte VI, X och XI är sjävsådd. A spruces on strips VI, X and XI are sef-sown O 41 Hjäpkutur Younger spruces z6r % över r m Over r m, in roa trees Av stort intresse är att se hur många granar som nått en höjd av mer än en meter; sådana granar äro i rege växtiga och ovande. Procenten granar över en meter höga är störst inom det torvgödsade bätet VII. Skinaden är ej obetydig. Torvgödsingen torde därför få anses ha gynnat icke endast I

47 46 CARL OLOF TAMM taen utan även och kanske icke minst granen. En iknande undersökning av procenten växtiga granar inom oika band gav intet utsag för risgödsingen, men det kan bero på att materiaet är för itet. Bjö"rkfrJrsö"ken De från början kraftiga, tvååriga björkpantorna i bätena IV och VIII togo sig i amänhet det första året, men fröso i rätt stor utsträckning ned, och även om de sköto nya skott dogo de ofta ut efter några år. Man kan ej säkert skija dem från sjävsådd björk, som ofta har sagit ti i panteringsgroparna och som ofta är växtig i motsats ti det stora fertaet av båstadbjörkarna. Orsaken ti att dessa dogo ut anser O. TAMM (1936 sid. 249) antingen vara feaktig proveniens eer att så gama pantor ej tåde vid det bryska ombytet av jordmån. Ett par rena björkbestånd anades på för:)öksfätet Det var de tio meter breda björkbanden utmed järnvägen och skogskanten. Härvid användes huvudsakigen ettåriga pantor av småändskt frö, som spettpanterades. Dessa kuturer gingo i stort sett vä ti, varom mera nedan. För att ersätta de utgångna björkarna i bätena IV och VIII spettpanterades våren 1926 ettåriga björkpantor av småändskt frö (från skogsvårdsstyresens pantskoor) i aa uckor, där en björk borde stå enigt den ursprungiga panen. Pantåtgången framgår av tabe 5, sid. 33 Då denna hjäpkutur ej gav åsyftat resutat, panterades på samma sätt och med samma sags pantor den västra häften av bäte VIII år 1930 med pantor eer per hektar. Pantorna sattes överat där pats fanns, och avsikten var att åstadkomma ett verkigt björkrikt bestånd. Resutatet av de bägge hjäpkuturerna bev magert, såsom framgår av O. TAMMS uppsats Då björkens utvecking på Möna-fätet är ingående beskriven i denna uppsats, ska jag inskränka mig ti att omtaa de viktigaste uppgifterna därifrån, jämte vad senare har kommit ti av intresse. Vid en omfattande revision år 1933 voro 1926 års björkar antingen utgångna eer förde en tynande tivaro; de voro under en meter höga. De år 1930 utsatta björkarna voro i ett ännu sämre tistånd vid samma tifäe; de som evde voro knappast större än då de panterades. Hjäpkuturerna av björk ha såedes fuständigt missyckats. Detta kan omöjigt skyas på konkurrens från de ännu ganska små taarnas sida. Björkarna visa ej heer någon bättre utvecking där taarna ha gått ut, t. ex. ti föjd av skogsfågens åverkan. Den sjävsådda björken har framför at kommit in i samband med kuturerna 1922 och 1923, och mycket ofta har den sagit ti i panterings- och såddgroparna. Inom 1922 års kutur är det bätena VIII, X och XI, som ha ett nämnvärt björkinsag; i bätena VII och IX, som skue vara björkfria, bort-

48 MARKFöRBÄTTRNGSFöRSöK PÅ :\AGER SAND 47 togos åren rg26---;-1927 sjävsådda björkar, 460 resp. 430 per hektar. På det meaniggande bätet VIII, där c:a r ooo björkpantor per hektar hade satts ut, funnos 1933 kvar endast 360 per hektar, utom hjäpkuturpantor. (Siffran gäer hea bätet och stämmer därför ej med tabe ro.) Bäte XI, där ingen björk hade panterats, har hea tiden haft fera växtiga björkar än bäte VIII (jfr tabe ro). I åtskiiga fa har direkt iakttagits, att kuturbjörkarna från Båstad ha gått ut, medan intistående sjävsådda björkar ha visat god tiväxt. Inom 1923 års kutur utpanterades c:a r ooo bförkpantor per hektar inom bäte IV; år 1933 funnos inom detta bäte c:a 175 björkar per hektar (utom hjäpkutur). I de övriga bätena, III, V och VI, borttogas åren rg26-rg27 resp. 130, 140 och 95 sjävsådda björkar per hektar. Även här dominerar tydigen sjävsådden, även om det i enskida fa iband ej går att avgöra, om kuturbjörkar eva kvar. Det är anmärkningsvärt, att sjävsådden har utfait så oika inom 1922 och 1923 års kuturer. I bägge faen har björken företrädesvis kommit in efter det att marken hade sårats genom kuturarbeten, men resutatet var mycket oika de bägge åren. O. TAMM (rg36 sid. 252) framhåer oikheter i frötigången som sannoik orsak härti. Tigången på björkfrö på försöksfätet kunde befaras vara ringa överhuvudtaget, då endast en fröbjörk fanns inti fätet och avståndet ti björkrika bestånd var fera hundra meter. I vad mån ha nu de utförda åtgärderna gynnat invandringen av björk och björkens vidare utvecking? Redan den omständigheten, att björken nästan endast har kunnat sjävså sig i samband med kuturarbeten tyder på att markberedning borde kunna ocka in björk. Så anses ju också amänt vara faet. För den 1922 kutiverade deen av försöksfätet stämmer detta (se tab. g), såsom har visats av O. TAMM (tab. r hos O. TAMM 1936 grundar sig på devis samma siffror som tab. 9 här). Däremot hade markberedningen år 1923 ingen sådan effekt, varken inom huvudförsöket eer det s. k. sjävsåddbandet utmed skogskanten, där vid noggrann undersökning år 1924 (och senare) endast ett fåta björkpantor iakttogos. Dessa pantor voro dessutom ädre än markberedningen. De övriga åtgärderna inom huvudförsöket ha icke tydigt påverkat björkfrekvensen inom vare sig den ädre eer den yngre kuturen. En åtgärd, som efter a erfarenhet borde ha ockat in björk, var öpbränningen i maj 1922 av sydvästra hörnet av försöksfätet (ytorna ro a och b, II, 12 a och b). Bränningen var mycket yckad så ti vida som råhumustäcket endast sveddes i ytan medan ris, bångar och en de skrädstickor föraskades. Området kutiverades sedan i maj 1923 genom sådd på oika sätt. Björkföryngringen här bev mycket svag, vid revisionen 1933 iakttogos endast 94 björkar per har. Orsaken ti detta kan ej gärna ha varit bristande frötigång

49 48 CARL OLOF T AMM Tab. 9. Antaet björkar av den ursprungiga kuturen och därmed ungefär samtidig ' sjävsådd inom oika band av vissa bäten, räknade år 1933 Birch around ten years od found in I933 (sef-sown on strip XI, party paned in strips IV and VIII) Band Trea tmen t of soi Bäte IV Bäte VIII Bäte XI strip IV Strip VIII strip XI Sjävsådd+kutur Sjävsådd+kutur A björk sjävsådd Antaper % över Antaper % över Antaper % över Trees. to 2 m Trees to 2 m Trees to 2 m fs ha Over z m, Over 2 m, Over 2 m, fs ha fs ha in roo trees in roo trees in roo trees 2. i\iar k berett so Harrm.ved 3 Normat None 4 Kakat II !,i med 5 Normat ] None 6. Markberett HarrO\.ved 7 Normat... ro 6o 71 ] None 8. Risavröjt ]O Brush removec g. Risgödsat ]8 Brush added [ ro. Risavröjt JO 8o 48 ]I Brush removed år 1922, då den intiiggande ytan 13, som kutiverades år 1922, har tarika sjävsådda björkar (336 per har år 1933). O. TA'iiM skriver 1936 (sid. 252, spärrat i originaet): >>Det är tydigt att öpbränningen enbart ej har varit tiräckig för att ocka in björk i större mängd, medan däremot kutur och speciet kutur i förening med markberedning resp. ristäckning förmått detta. Dessa åtgärder voro emeertid mycket mindre verksamma år 1923 än 1922.>> För björkarnas fortsatta utvecking ha troigen de festa nämnda åtgärderna betytt föga. I tabe ro ser man, att visserigen eva björkar i rätt stort anta fortfarande, även av de. genom hjäpkutur eer sen sjävsådd inkomna. Men de växtiga björkarna, vika i stort sett äro de som vid sutrevisionen voro fyra meter höga, äro desamma som år 1933 voro över två meter, viket då ansågs motsvara gränsen för växtiga, ovande björkar. Endast en mindre de har bivit efter; oika ytor skija sig härvidag föga, och totaa antaet björkar är för ågt för att en detajerad anays ska öna sig.

50 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 49 Tab. 10. Björkar per hektar år 1933 och år 1941 eer 1942 i två björkpanterade bäten och ett bäte (IX) med enbart sjävsådd björk Hectare counts of birch in I933 and in I94I or I942 on strips IV, VIII and XI. Birch had been panted on the first two, not on strip XI Anta år I9332 Stock recorded in Anta I94I-I942 2 stock in Bäte Minst I o år gama Yngre än 8 år strip Aged 10 or more years I,ess than 8 years od No. Aa Över 2m Kuturer Sjävsådd Aa Över4m A Over 2 m in height Panted Sef-sown A Over in height 4 m IV... I I2 I VIII I I5I 509 4I6 I20 XI I o Västra häften. Western haf ony. 2 Hektarsiffrorna äro häredda ur räkningar på föjande ytor. The actua counts were made on areas of the foowing sizes and referred to I IV.... VIII.... XI..... I933 I, 2 3 ha o, 66 ha I,3 8 ha I94I o, 55 ha o, 6o ha 1942 o, 6o ha hectare. Någon närmare undersökning av de oika björkarternas förekomst på försöksfätet vid oika tidpunkter har tyvärr ej gjorts. Såvä Betua verrucosa som B. pubescens finnas på fätet, bägge företrädda av såvä växtiga som tynande exempar. Även meanformer äro vaniga. Från början avsågs ju endast at t utröna björkens markförbättrande egenskaper, icke någon studie av björkens ekoogi; vid en framtida undersökning av iknande sag skue emeertid säkerigen viktiga resutat i fråga om björkarternas ekoogiska betingeser kunna vinnas. Torvgödsingens inverkan på björken kan tyvärr ej studeras, då torvbätet VII hörde ti dem som enigt panen skue håas björkfria. Markberedning och kakning visa ingen effekt. Däremot ger risgödsingen ett utsag. Björkarnas medehöjd inom berörda ytor var vid sutrevisionen föjande (antaet mätta björkar inom parentes): IV: 9 Risband kutiverat 1923 (56) ,69 m IV: 8 Avröjt band kutiverat 1923 (54)... 2,42 >> VIII: 9 + X :g + XI: 9 Risband kutiverat 1922 (83).... VIII: 8 + X: 8 + XI :8 Avröjt band kutiverat 1922 (r2r).... VIII: ro+ X: ro+ XI: ro Avröjt band kutiverat rg22 (73) ,o3 >> Dessa siffror kunna behandas på samma sätt som skett i tabe 7 för takuturen. Det visar sig då, att aa medekvadrater bi av samma storeksordning; endast skinaderna mean oika småytor kunna tiföritigt styrkas. Otiföritigheten beror des på att antaet björkar som kan äggas ti grund 4 Medde. från Statens skogsforskningsinstitut. Band 36: 7

51 50 CARL OLOF TAMM för anaysen (277 inom 1922 års pantering) är så mycket mindre än antaet taar i tabe7, des på att björkarna ha en höjdfördening, som starkt avviker från normakurvan. En fördening som åtminstone någorunda föjer denna är nämigen den tysta förutsättningen för att en statistisk anays av detta sag ska ge resutat. Att björkarnas höjder ej ha normafördening i detta fa, beror främst på att så många oväxtiga småbjörkar finnas, ti stor de härstammande från hjäpkuturerna. Då statistiken i detta fa ej kan ge kart besked, förtjäna en de fätobservationer att framhåas. Vid iakttageser i fätet kan man ju direkt iakttaga förhåandena på ömse sidor om gränsinjer och direkt jämföra jämnåriga träd, som ti synes ha ika betingeser. Detta är mycket värdefut på Mönafätet, där markboniteten växar starkt inom het små områden. Genom sådana upprepade iakttageser har O. TAMM (se 1936 sid. 2S4) kommit ti den bestämda uppfattningen, att risgödsingen har gynnat björkens tiväxt, möjigen också ökat frekvensen av björkpantor. Siffrorna för medehöjderna ovan ge ju också ett utsag i samma riktning, ehuru det ej kan objektivt styrkas. I det tio meter breda björkband som anades utmed den gama skogen finnas fäckar av oika växtighet. Den ara bästa fäcken igger just i rissträngen, som sträcker sig ända ti försöksfätets östra gräns. Björkbandet omfattar omkring sju rader björkpantor (1,3 m förband) paraet med skogskanten. Raderna närmast skogen äro i hög grad hämmade i sin utvecking, minst dock de i rissträngen. Procenten utgångna björkpantor var något större än i de inre raderna (vid hjäpkuturen 1926 ifydes c:a en fjärdede av panteringsgroparna inom bägge björkbanden, år 1930 en betydigt mindre de). Vid jämföreser mean björkarna här och på andra hå inom fätet bör man föjaktigen begränsa sig ti de ängst bort från skogskanten beägna raderna. Vid en sådan jämförese framstår björkbandet utmed skogskanten som den ojämförigt bästa av björkkuturerna på försöksfätet och är på det hea taget mycket vackert (se fig. 13). Bandet utmed järnvägen är betydigt sämre, även om man tar hänsyn ti att där sattes ut ett par hundra båstadbjörkar, som sedan ha gått ut. De sannoika orsakerna härti diskuteras av O. TAMM (1936, sid. 262) och skoa vidröras i nästa kapite (sid. 82). Den starka rotkonkurrensen utmed skogskanten observerades snart och 1929 gjordes på två mindre ytor i björkbandet ett försök att häva den. Två diken grävdes ti omkring en meters djup inti det staket som begränsar försöksfätet. Dikena fydes igen nästa år för att de ej skue verka uttorkande på marken, men grävdes upp och hackades ti samma djup varje år tis försöket ades ned (1935). År 1932 ökades areaen av det isoerade området betydigt genom att dikena förängdes. I juni 1932 gjordes den första revisionen av rotkonkurrensförsöken, varvid även en yta med växtig björk iggande mitt emean de isoerade höjdmättes

52 MARKFÖRBÄTTRINGSFÖRSÖK PÅ MAGER SAND 51 för att tjäna som jämföreseyta. Något utsag av den art som väntats, nämigen att björkpantorna i raderna närmast skogen skue ränna upp och kanske inhämta något av försprånget för de övriga raderna, syntes icke as. Men mätsiffrorna från I932, som här återges i form av diagrammet fig. IZ och tab. II iustrera ikafut utomordentigt vackert rotkonkurrensens betydese. dm ~ 30 "'.s, :t: ~25 :c " o 0 Rad I Rotv no. II!I IV v VI VII Fig. 12. Diagram över medehöjden hos björkarna på oika avstånd från skogskanten (Rad I närmast skogen) år Mean heights, 1932, in rows of birch panted near the remaining od forest. Circes represent such parts of the rows as are inside a trench made in rgzg. The rows are 1.3 m apart, and No. I is nearest to the od forest. O Medehöjd för björkar isoerade Medehöjd för ej isoerade björkar Tab. ri. statistisk behanding av variationen i björkarnas höjd inom oika rader (materiaet i fig. 12) V ariatian in the height of the birekes in different rows Frihets- Kvadrat- Medegrader summa kvadrat Degrees of Sum of Freedom Squares Mean Square Summasaming o o o o ,6I Tota varia tio n Regression av höjd på rad... I 8937, ,83 Linear regression Återstående variation mean rader= avvivikes e från regressionen...\ 5 I 196, I 8 239,24 Deviations from regression Variation inom rader (>>fe») Within rows ,83 239,24 Vananskvoter ---- = 37,4** , 4 (nära *) Variance ratios 239,24 III,rg Regressionskoefficient b= 2, , Go III,rig Korreationskoefficient r= 0,45 ±o, os.

53 52 CARL OLOF TAMM Fig. 13. Björkbandet och sterizonen utmed den gama skogen. The strip of birch and the strip with young growth faiing a!ong the edge of the od forest. FOTO C. 0. TAMM 26.VII.47. Om en och annan hjäpkuturbjörk har råkat med, kan det icke vara någon avarigare fekäa, då det framför at är i de bättre raderna sådant kan tänkas ha sänkt medehöjdsiffrorna. Sambandet mean trädhöjd och rad är mycket vackert (varianskvot 37,4**), och den intecknade räta injen beskriver sambandet rätt vä ( varianskvoten 2, If är ej tiföritig). Hea björkbandet höjdmättes i juni I933 Ur bägge årens mätningar fås föjande siffror för ett års tiväxt inom oika rader (rad I närmast skogen): Tiväxt, dm Medehöjd 1932, dm Isoerade Ej isoerade Isoerade Ej isoerade Rad I... 0,6 0,2 3,8 3,8 )} 2... I,5 0,2 5,7 g,8 )} ,8 I, I 7,0 I2,9 )} 4... I,5 I,7 I2,0 Ig,3 )} ,I 0,9 I7,4 I6,3 )} 6... I,5 I,5 2I,8 Ig,I )} 7... I,9 I,6 25,8 I7,2 Differenserna äro föga exakt bestämda, då inga höjder mättes noggrannare än på hea decimeter. Varje siffra är medeta för IO-I6 björkar. Endast

54 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ ;\fager SAND 53 växt , medeväeden för ytoe. Jncr>ernen.t in , averoes'es ~.:Jr>Oif>S dm ) 3 o... 2 (10) _.(12) y,.o (26) (21JL{.-{sJ (15). o o dm Medehöid 1933!'feo.~ h.eight in Fig. 14. Medehöjd år 1933 och medetiväxt under perioden för björkarna i första och andra raden från skogsbrynet på två isoerade och två jämföreseytor. Mean height in 1933 and mean increment in height of birches in the first and the seeond row from the forest within two trenched pots and two contros. O Isoerad yta; södra avdeningen Trenched pot, southern part 8 norra northern '' ::, Jämföreseyta; södra avdeningen Contro, southern part.å norra northern '' Värden som skoa jämföras äro för-enade med streckade injer: Siffrorna inom parentes ange antaet björkar på ytan ifråga. Vaues to be campared are connected with dotted ines. Figures between braekets signify the numbers of birches within the different pots. det södra av de bägge rotkonkurrensförsöken samt jämföreseytan ha tagits med; det norra försöket igger ti största deen inom rissträngen och är därför ej fut jämförbart. Såsom synes, växar medetiväxten rätt oregebundet inom oika rader och är än större, än mindre inom den isoerade ytan. I jui I935 hade ännu ingen tydig reaktion för isoeringen visat sig, men O. TAMMantecknade att björkarna i rad I inom de isoerade ytornavoro ovanigt friska i färgen. Försöket nedades då, men höjderna mättes på de två yttersta raderna inom de isoerade ytorna, inom jämföreseytan och på björkarna närmast utanför de isoerade ytorna. I diagrammet fig. I4 ha värdena sammanstäts med I933 års för samma ytor. Medetiväxten under de två åren och den ursprungiga medehöjden angives för varje ytas bägge rader. Medehöj den vid periodens början var än högre och än ägre inom de isoerade ytorna, och om man summerar det hea, finner man i stort sett samma medehöjd vid periodens början för de isoerade och de icke isoerade björkarna. Men de isoerade visa något större tiväxt. Vidare kommer det fram, att från början högre björkar i genomsnitt växte mera än från början mindre.1 Denna regression, som troigen är ej rätinig, kan förkara en stor de av skinaden mean de bägge raderna i fig. I4, ikaså en stor 1 Det är ett amänt och väkänt samband. Såsom dr. L.-G. RoMELL har påpekat för mig, kan man vänta sig en stark efterverkan av takten i den tidiga utveckingen under en ängre eer kortare period, het enket därför att ett tiväxtföropp brukar föja en S-formig kurva med i början hastigt ökande stigning. Om det är yttre eer inre faktorer som bestämma takten i utveckingen behöver icke göra så stor skinad. Ett vackert exempe på en sådan efterverkan ger ett försök av BURNS (1927), där.förut beskuggade trädpantor bevo efter under många år sedan de hade fått fut jus.

55 54 GARL OLOF T AMM de av skinaden mean de bägge avdeningarna. Någon tiföritig regression kan ej beräknas på ett så itet och spittrat materia som det föreiggande. Men det kan påpekas, att där tiväxten har varit ägre inom isoerade ytor enigt uppgifterna på sid. 52, där har medehöjden inom den isoerade ytan varit väsentigt ägre än inom den icke isoerade jämföreseytan. Det är en obestridig motsägese mean det svaga utsaget på de två isoerade ytorna och den påtagiga verkan konkurrensen från den gama skogen har haft på björkens växt inom det tio meter breda björkbandet ängs skogskanten, en verkan som kanske sträcker sig ängre in på försöksfätet och som kan paraeiseras med vad man kan se på vegetationen och humustäcket (sid. 64 och 97). Möjigen voro ytorna ofuständigt isoerade. Det kan gott ha funnits tarötter som icke bevo avskurna ängs de meterdjupa dikena, och ytorna voro icke heer isoerade med påt såsom RoMELLS i Orsa finnmark, där det har visat sig på granpantorna i isoeringsdikena, att en konkurrenseffekt av avgörande betydese är verksam i dikenas öppna jord utanför påten fastän där icke synas många rötter (RoMELL & MALMSTRÖM 1945 sid. 602 och kompetterande meddeande av dr. RoMELL). I björkbandet ängs skogskanten räknades 1932 i genomsnitt r 140 sjävsådda taar per hektar. De äro ojämnt fördeade, men ofta av vacker typ och ovande utseende även där de stå under goda björkar, och en he de tapantor skjuta också upp inti dåiga björkar i raderna närmast skogen. Vacker kuturta tisammans med björk kan man se på andra hå inom fätet (0. TAMM 1936 sid. 256), och WRETLIND ( 1934 b sid. 280) fann konkurrenszonerna kring fröbjörkar på tahedshyggen oftast mindre än kring taar och särskit granar. Både det ena och andra kan kanske förkaras het enket så att björken är något mer krävande än taen och tidigare bir djupt rotad. Två vackra taar i björkbandet synas på fig. 13. Övriga Jo"rsiiksytor A v kuturerna på de övriga smärre försöksytorna ha särskit de på den brända ytan amänt intresse. Efter öpbränningen i maj 1922 besåddes ytorna med tafrö i maj Ytorna ro a och b bredsåddes (se kartan fig.5, sid.27), varefter ytan ro a kösharvades för att mya ned fröet ti skydd mot fågar. Fröet var samma som i huvudförsöket (småändskt) och fröåtgången beräknades ti3 kg/hektar, då man vie ha ett verkigt tätt bestånd. Yta rr besåddes med Wm:ENs kuturpog och större deen av yta 12 ( = 12 a) rutsåddes i 1,3 m förband med samma tafrö. En I2,5 m bred remsa i norra deen av yta 12 ( = 12 b) avsattes ti ett försök med perenna upiner på kakad mark (en kakhög hade tidigare agts upp här). Man vie se, om kakning jämte bränning hade något infytande på upinerna, och om de sedan skue kunna verka

56 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 55 kvävegödsande. Genom misstag bev emeertid denna yta iksom en annan med upiner öster om huvudförsöket besådd med ta- och granfrö av obekant proveniens (kanske finsk), varför den ej är fut jämförbar med huvuddeen av yta IZ. I varje såddruta sattes ett 30-ta barrträdsfrön och 6-Io upinfrön. Samtiga dessa sådder voro mycket yckade och pantantaet var i amänhet större än inom obrända dear av fätet sådda samtidigt och på samma sätt. Tätast kom sådden inom ytorna IO a och IO b, i synnerhet på den harvade ytan IO a. Pantornas vidare utvecking har ej varit ika god. Hea tiden ha de varit något efter de jämnåriga pantorna inom huvudförsöket. Många ha varit eer äro ännu kortbarriga, gugröna, viket tyder på kvävehunger. Det gäer, eer har åtminstone tidigare gät, även sådana pantor som stå gest utan starkare konkurrens från grannpantor. Sådana symptom iakttogos redan För närvarande utgöra ytorna IO a och b ti största deen översutna bestånd så täta, att man på sina hå har svårt att tränga sig igenom dem. Höjden är ej särskit stor, men i betraktande av det täta beståndet är tiväxten numera ej så dåig. Taarna ha tydigen kommit över en ång period av dåig växt. Ytorna II och IZ, som äro mera normat täta, göra ett gynnsammare intryck. Lupinerna på yta IZ b gingo vä ti och ha t. o. m. sjävspritt sig något. Fortfarande finnas åtskiiga kvar, stora och vackra, mestades i de ursprungiga såddgroparna. De äro knappast tiräckigt många för att kunna ha något avgörande infytande på markens kvävehushåning. Möjigen ha de gynnat granen något. Tyvärr är ytan I2 b ej jämförbar med övriga dear av fätet, des på grund av trädfröets ursprung och des på grund av att den suttar mot väster. Lupinerna ha troigen gynnats av kakningen, att döma av att de trivts sämre på en okakad upinbesådd yta, men de tyckas ha varit ikgitiga för bränningen, som just här har tagit ojämnt (jfr BURGER 1946 sid. 5JI). Sjävsådden av barrträd har också sitt stora intresse. Den sjävsådda taen bidar oftast täta grupper och kunde ätt urskijas vid de tidigare revisionerna. Genom räkning av grenvarven kan man konstatera, att kungorna ha grott omkring år Fröet synes ha kommit från avverkade taar med mogen kott, vikas kronor råkade faa på stäen där marken var mottagig för frö. Den sjävsådda taen har i amänhet utmärkt stamform, bättre än kuturtaarnas. Sjävsåddgrupperna äro tarikast i det sydöstra hörnet, men finnas även här och var på den övriga deen av fätet (fig. 15). En de ädre sjävsådd ta fanns inom det tjugo meter breda bandet nära skogskanten där markberedningen missyckades som föryngringsåtgärd. Då taens åriga höjdtiväxt är ätt att bestämma efter grenvarven, erbjuder sig här en möjighet att jämföra den tidiga sjävsåddens utvecking med kuturens (ytan kutiverades år Igz6). År 1937 mätte O. TAMM 37 sjävsådda taar

57 56 CARL OLOF T AMM Fig. 15. Sjävsådd tagrupp i VI:4, devis omgiven av skadefäckar (t. v. och i förgrunden). Custer of sef-sown pine on pot VI:4 adjoining patches spoit by funga injuries (eft and foreground). FoTO 0. TAMM zg.vi.32. (0. TAMM 1938 sid. 388); de hade då, vid i genomsnitt 18 års åder, en medehöjd av 4,56 m. Lika många kuturtaar vades, var och en i närheten av en sjävsådd men ej så nära att konkurrensen kunde spea in. De voro vid 12 år i medeta 1;24 m höga. De sjävsådda taarna hade vid samma åder i genomsnitt Varit 2,32 m. Skinaden, 1,07±0,10 m, är synnerigen tiföritig. Däremot ha ej några större skinader av detta sag kunnat iakttagas mean sjävsådden och 1922 års tapantering, där materiaet var mycket itet. Ej heer ha skinader kunnat faststäas mean höjden vid ika åder för 1922 års pantering och 1923 års sådd (jfr. fig. 16). Det är dock ej utesutet. att en sådan skinad hade gått att få fram, om infytandet av markoikheter bättre hade kunnat eimineras (t. ex. om försöket hade anagts som en romersk kvadrat med kutiveringsåret som en varierande faktor). Resutatet av dessa jämföreser kan sägas vara, att tapantor som kommit in på hygget genom sjävsådd eer kutur år 1923 eer tidigare ha visat god utvecking medan hjäpkuturpantor eer sjävsådd från år 1926 eer senare utveckats mycket sämre. Ingenting tyder på att de sjävsådda pantorna utveckats sämre i börjanpå grund av bristande hyggesmognad.

58 MARKFöRBÄ TTRINGSFöRSöK P Å MAGER SAND 57 Fig. 16. Gränsen mean huvudförsökets västra bock (A), panterat 1922, och det östra (B), sått The boundary between the two main series of pats, Bock A (eft) and Bock B. The former (western) bock was treated and panted in rg22, the atter one was treated and sown in rg23. FOTO 0. TAMM 3.IX.27. Av övriga trädsag synes åtminstone björken förhåa sig som taen. Det har ovan omtaats, hur dåigt björkhjäpkuturerna gingo ti. Ett försök att tivarataga fätets egen produktion av björkfrö genom markberedning av östra deen av bätena VIII år rg3o sog het sint. Endast få och dåiga björk-. pantor påträffades. En de sent inkommen sjävsådd björk finnes emeertid under växtiga taar, och möjigen kan en och annan av dem ta sig upp. Sjävsådden av gran på försöksfätet har varit rätt obetydig. Antaet sjävsådda granar inom de ej grankutiverade bätena VI, X och XI framgår av tabeerna 5 och 8. Någon yngre sjävsådd av gran av nämnvärd omfattning har ej iakttagits. På de bägge orörda ytorna 2 d och IJ kan sjävsåddens omfattning studeras. Här kom ytterst obetydig sjävsådd in före kutiveringen av fätet eer samtidigt med denna. Vid revisionen I933 räknades åtta björkar på yta 2 d, tov på yta IJ. Småningom ha gesa bestånd bidats av des sjävsådda träd, des kvarämnade marbuskar och mindre träd, mest granar. Stora dear av de bägge ytorna se ännu ut som uckor. Jämte björk finns sjävsådd gran och ta. Strandkanten av yta IJ är björkrik. Hur yta 2 d ser ut framgår av fig. 37, sid. 93

59 58 CARL OLOF T AMM At efter som kuturen växer upp och bir mera ik den omgivande skogen, kommer naturigtvis sjävföryngring ehuru av det trögvuxna och i rege mycket otiräckiga sag som man kan se i skogen i närheten av fätet. Kap. IV. Utveckingen av markvegetation och marktistånd En he de amänna drag i vegetationsutveckingen på hyggen äro av gammat kända. Genom HESSELMANS undersökningar (se särskit HESSELMAN I926) ha de devis satts i sammanhang med ändringar i humusagrets beskaffenhet. Markvegetationen i en skog är mer eer mindre strängt anpassad ti den mijö som där råder. B. a. är justigången där mindre, uftfuktigheten är i rege större och de dagiga temperaturvariationerna äro betydigt utjämnade, at jämfört med förhåandena på kamark. Viken av dessa faktorer som betyder mest, är svårt att säga; förmodigen förhåa sig oika växter oika härvidag. I varje fa betyder en kahuggning en radika förändring av markvegetationens mijö; man kan också iakttaga, att under oppet av ett par år en rad ömtåiga växter dö ut på ett hygge. Båbärsriset fanns vid RoMELLS undersökning i juni I920, om man medräknar även exempar som hade dött efter kahuggningen, på omkring 55 % av de undersökta I96 provytorna. Under de närmast föjande åren dog det nästan fuständigt ut inom det egentiga försöksfätet. På samma sätt reagerade husmossan (Hyocomium proiferum). Dessa bägge växter ha först på senare år börjat återerövra den förorade terrängen (se nedan sid. 95). En de växter i den ursprungiga skogsvegetationen kunde småningom omstäa sig ti de ändrade förhåandena. De gingo under de första åren mer eer mindre starkt tibaka eer stodo stia i sin utvecking, men sågo snart åter ut att trivas, åtminstone över stora dear av fätet. Så har ingonriseförhåit sig, ikaså väggmossan (Peurozium Schreberi eer Hyocomium pariet tinum). Möjigen kan även den vaniga kvastmossan (Dicranum rugosttm eer unduatum) räknas ti denna grupp, ehuru anpassningen här tycks ha varit något sämre. Dessa tre växter utgjorde tisammans den vida övervägande deen av markvegetationen i den gama skogen (sid. 25). - Iakttageser av detta sag, att en pötsig kahuggning kan först missgynna men senare gynna. växter, ha gjorts förut b. a. av WRETLIND på smågranar (I934 b sid. 293). En tredje grupp utgöra växter som direkt ha gynnats av kaäggningen; det är framför at jungen och avarna, samma växter som i den gama skogen föredroga de gesa uckorna. De ha ökat starkt på fätet och tidvis konkur-

60 1IARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 59 rerat med de tre i föregående grupp nämnda arterna om att vara försöksfätets vanigaste markväxter. Särskit gäer det jungen och renavarna (Cadonia rangiferina och syvatica). Bägaravarna ha också brett ut sig starkt, men hade från början en mera begränsad förekomst. Ti växter gynnade av kahuggningen få också rämas kråkbär (Empetrum nigrum) och mjöon (Arctostaphyos uva ursi), vika bägge få anses som jusväxter; vidare kruståte (Deschampsia fexuosa) och mjöke (Chamaenerion angustifoium), vika gynnas både av justigången och av förändringarna i marktiståndet. - Sambandet mean vegetationsutveckingen och förändringarna i marktiståndet på Möna-fätet har ägnats stor uppmärksamhet vid revisionerna på och 1930-taet. J> N itratvegetationen;> Enigt HESSELMAN (1917 a sid. 388) kunna vissa växter, särskit Chamaenerion angt-tstifoium och Rubus idaetts (haon), användas som ett sags edväxter för sapeterbidningen i marken. Han anser, att de kunna växa på nästan a sags mark, bott där bidas nitrat; möjigen kunna de eva kvar en tid sedan nitratbidningen har upphört, men då i svagare eer förkrympta exempar. Jämte mjöke och haon nämner HEssELMAN Rumex acetosea i den mera frodiga, jusgröna formen, Gaeopsis bifida, Arenaria trinervia, Senecia sivaticus och Senecia viscosus. Dessa växter innehåa enigt HEssELMANs anayser (1. c.) i rege nitrat i baden, i motsats ti de festa barrskogsväxter. Tarika markanayser synas vidare visa, att nitrat förekommer eer i varje fa bidas (ympprov på nitrifikationsbakterier) i marken på de stäen, där dessa växter förekomma, men för övrigt är säsynt i råhumusmark. Dessa omständigheter ha ett HESSEL ~IAN ti den ovan angivna uppfattningen. Härmed är dock ej bevisat, att nitrattigången i och för sig verkigen är den enda faktorn av betydese för dessa växters förekomst. Det är ju ett stort kompex av förändringar, som sätter in vid en kahuggning, och som åtföjer sapeterbidningen. Hur denna sistnämnda sker, och viken omfattning den har under naturiga förhåanden, är ju ej heer tiräckigt känt, såsom RoMELL har påpekat (1934, 1935). Något skä som taar direkt emot HESSELMANS åsikter har ej framkommit, utan senare iakttageser gå vä att förena med hans uppfattning. En efterprövning av >mitratväxternas>> fysioogi är dock nödvändig. Ett försök i denna riktning har utförts av CARSTEN 0LSEN (rgzr), som har odat b. a. Chamaenerion i sandkutur :med oika kväve käor. I försöken var nitrat (N an O~ och NH 4N0 3) en godkväve käa,.ammoniak (i form av NH 4 C) en mycket sämre. Förkaringen torde het enket vara den fysioogiskt sura verkan av ammoniumkoriden. Vid pantornas död var nämigen ph så ågt som 3,o. Icke heer ett försök av MARTHALER (1937) går fritt irån denna invändning. Dessa resutat kunna såedes icke tiämpas på naturiga

61 60 CARL OLOF T AMM förhåanden, där ammoniaken nybidas ur icke eer svagt sura organiska föreningar och ingen fri minerasyra bir kvar, när den förbrukas (jfr RoMELL 1934 sid. 19). Band de företeeser som på ett hygge äro korreerade med uppträdandet av nitratkväve må nämnas tigången på övriga näringsämnen (som tisammans med kvävet frigöras vid >>aktivering>> av humustäcket), justigången och rotkonkurrensen, viken sistnämnda nedsätts ti.en bråkde av vad den var före avverkningen. Dessa faktorer, åtminstone haten av kaium, fosfor och kacium samt justigången, äro ättare att kontroera än kvävemobiiseringen, som är mycket svår att bestämma på ett invändningsfritt sätt (Ro MELL 1934, 1935). På Möna-fätet är av at att döma materiaet någorunda homogent med avseende på dessa faktorer (med vissa nedan omtaade undantag), och under sådana förhåanden äro observationer på >>nitratväxterna>~ det enkaste sättet att få en uppfattning om kvävemobiiseringen i marken. I fortsättningen kommer också HESSELMANS beteckning nitratväxt att användas, men med ovan angivna reservationer. Observationer på nitratväxterna på Möna-fätet gjordes redan vid de första revisionerna. Vid RoMELLS undersökning år rgzo hittades icke någon enda av HEssELMANs nitratedväxter. Icke heer våren 1922, när kutiveringen sattes igång, observerades sådana, bortsett från några exempar av Chamaenerion i en grop med bottad minerajord. Försommaren 1923 funnos, ehuru mycket sparsamt, enstaka fäckar bevuxna med Chamaenerion, Rubus idaeusoch Senecia sivaticus. Det anträffades adrig mer än en av dessa växter inom samma fäck. Inti dess var tydigen nitratväxternas förekomst på fätet ti stor de regerad av de sparsamma spridningsmöjigheterna; några fröproducerande koonier funnos ej i närheten. Att nedbrytningen i humusagret med åtföjande nitrifikation skue ha varit i gång på stora dear av försöksfätet sommaren 1923 antydes också av en annan omständighet. Som tidigare nämnts (sid. r6) gjordes 1923 nya markprofiundersökningar. Härvid bestämdes humusagrets mäktighet (inkusive ett oftast obetydigt förnaskikt) ti 4,7r±o,r6 cm (88 mätningsgropar). Mätningar våren rgzo på samma sätt ehuru i devis annat förband gåvo resutatet 5,66±0,I4 cm (sid. r6). Bekjordens mäktighet var som sig bör praktiskt taget densamma bägge gångerna (sid. r7-r8). Minskningen i humusagrets mäktighet under de tre åren var 0,9s±o,zr cm, ett mycket tiföritigt värde. Då en svag omvanding kunde iakttagas även makroskopiskt, berodde minsk- ningen säkert på begynnande nedbrytning och icke enbart på minskad förnatiförse eer het enket hopsjunkning. Troigen skue nitratvegetationen redan 1923 ha kunnat gå ti på åtskiigt fera fäckar än dem, dit den verkigen hade hunnit sprida sig. År 1924 funnos Chamaenerion-fäckar spridda över hea fätet; även fäckar

62 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 61 med Rubus idaeus voro vanigare än förut (sammanagt räknades 26 haonfäckar). För att få en jämförese mean oika dear av fätet räknades antaet fäckar med Chamaenerion inom oika ytor. Härvid togs ingen hänsyn ti fäckarnas varierande storek, varför endast approximativa resutat erhöos. Det var emeertid tydigt, att Chamaenerion var vanigare inom 1922 års kuturfät, åtminstone vad beträffar huvudförsökets bägge häfter. Antaet Chamaenerion-fäckar var här resp. 19 och 7 per hektar. Skinaden var ganska genomgående. A v de oika försöksåtgärderna förefö endast risgödsingen ha haft en påtagig effekt på nitratvegetationen, i det att risbandet hade färre Chamaenerion-fäckar än omkringiggande avröjda och normaa ytor (5 fäckar på o, 6 hektar inom 1922 års kutur, r fäck på 0,4 hektar inom 1923 års kutur). Den brända ytan, som är något mindre än en hektar, hade ej mindre än 33 fäckar med Chamaenerion, men dessavoro ojämnt fördeade med huvudparten inom den nordöstra fjärdedeen av ytan. Ar 1926 iakttogs humusagret vara starkt omvandat över största deen av fätet. Det bestod nu väsentigen av H-skikt enigt HEssELMANs nomenkatur (1926), medan F-skiktet på många hå hade försvunnit. Ett undantag i det sistnämnda avseendet var risbandet. Riset var nu starkt förmutnat och devis införivat med F-skiktet, som tack vare detta fortfarande var rätt mäktigt. Ännu 1945 kunde f. ö. risbandet tydigt skijas från omgivningen genom att rester av grövre grenar där voro amänna på marken. Vid revisionerna åren 1926, 1927, 1929 och 1932 injetaxerades vegetationen utefter ett fast injesystem och med uppmärksamheten riktad speciet på nitratvegetationen. Tack vare dessa revisioner kunna areaprocenter uppgivas för områden där vegetationen prägades av Chamaenerion angustifoium. Ingen av HEssELMANs övriga nitratväxter fick någonsin större utbredning på Möna-fätet, fastän där jämte haon har setts Senecia sivaticus och Rumex acetosea. Det bör påpekas, att areaprocenterna från injetaxeringarna icke gäa Chamaenerion's täckningsgrad utan den area där Chamaenerion var amän. Enstaka exempar taxerades ej. Diagrammet fig. 17 är ritat efter injetaxeringarna, utom för år 1924, då ungefäriga uppgifter grundade på fäckräkningarna använts. Av övre biden framgår, att nitratvegetationen kanske kom senare inom risbandet men i stäet där var så mycket mera dominerande och uthåig. Aren , då den gick tibaka överat annars på fätet, titog den i stäet inom 1923 års risband; däremot torde den ha avtagit år 1933 och senare, även om exakta uppgifter härom ej finnas. Den undre figuren beyser utveckingen på den brända ytan och skinaden mean de bägge bocken, A uch B, i huvudförsöket (det ena kutiverat 1922, det andra 1923). På den brända ytan nådde nitratvegetationen sitt maximum år 1926 eer möjigen 1925, före den första injetaxeringen. Då växten är ferårig, måste dock i så fa maximivärdet ha

63 62 % D D o~--~--~----~--~--~ 10 Fig o 1932 ArYeaP /;/.; ; /; / CARL OLOF TAMrvi Risgödsad yta Area manured with brush Bock A, Avröjd yta "Debrushed" area o---o Risgödsad yta Area manured with brush,bock B, o-----o Avröj d yta "Debrushed" j area Yta bränd 1922, sådd 1923 Pot burnt in 1922, sown in 1923,. _. Bock A, panterat 1922 Bock A, panted in rgzz {) Bock B, sått 1923 Bock B, sown in 1923 o~~1~92~4---~19l26~~,~gz~s--~,9~3o~.~1932 Ar Yea, Vegetation rik på Chamaenerion angustifoium, procent av areaen inom oika ytor under oika år Areas (percentages) having a vegetation 1 ich in Chamaenerion angustifoium. egat nära det för år Efter år 1926 avtog nitratvegetationen snabbare på den brända ytan än på någon annan de av fätet. Det är påfaande, att det adrig bev mer nitratvegetation på den brända ytan; bränning brukar ju anses gynna nitrifikationen. Det är då att märka, att nitrifikationen mycket vä kan ha haft sitt maximum tidigare på den brända ytan, men att denna ej hann kooniseras av Chamaenerion förrän nitrifikationen redan hade börjat avta. Först år 1925 eer möjigen 1924 producerades så mycket frö av Chamaenerion på fätet att varje ämpig fäck kunde väntas bi besådd. Vad beträffar skinaden mean försöksfätets bock A och bock B, är det ju tydigt, att bock B har haft rikigare nitratvegetation, trots att bock A år 1924 hade ett försprång. Kartan fig. 18 visar maximautbredningen av Chamaenerion angustifoium på försöksfätet, något schematiserad efter injetaxeringarna Vidare har den nuvarande, het obetydiga utbredningen inagts. Risbandet framträder tydigt som ett område med mycket stark nitratvegetation. De risavröjda banden ha möjigen haft en nedsatt Chamaenerion-frekvens, även om detta knappast framgår av fig. 18. På en de hå inom de avröjda banden fanns nitratvegetationen främst på skrädstickshögar. Även en de björkpantor föreföo gynnade av skrädstickorna. I varje fa har ingen sådan ogynnsam verkan iakttagits som man kan se på större skrädpatser, där marken iband verkar nästan steri. De övriga åtgärderna, markberedning, kakning och torvgödsing, tyckas ej

64 ~1ARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ }![AGER SAND 63 fäckrik på Cha- Större Large maenerion Mindre Sma patch with. Cha- - == rnaenenon "' --- "' = = = ""~ ~ Enstaka exempar av Chamae- -~~~~;i~m~im~=~c~n:i~~. r~~~%~"~;~;~; =:=--=~~=: ':~,. -~~~"":"'!!!!!~~ii~ vey strips in 194~ Fig. 18. Maxima utbredning av Chamaenerion angustifoium på Möna-fätet enigt injetaxeringar 1926, 1927, 1929 och 1932 jämte utbredningen år 1945 Chamaenerion (Epiobium) angustijoium in Möna Fied as recorded by four ine surveys made in rg26-i932, and Chamaenerion encountered duringa 6 per cent strip survey made in o Enstaka exemp ar eer iten. grupp Individua pant or sma cump. Större fäck med Deschampsia Patch rich in Deschampsia j J !.--L-- o m 11 r r Fig. 19. Utbredningen av Deschampsia fexuosa på Möna-fätet enigt injetaxering 1945 Deschampsia fexuosa in Möna Fied as recorded by Iine survey in 1945.

65 64 CARL OLOF T AMM ha påverkat Chamaenerion's utbredning enigt kartan fig. r8. Möjigen kunde man spåra en verkan av markberedningen vid de första injetaxeringarna, men det är ju het naturigt om en sådan åtgärd har underättat invandringen av Chamaenerion; snarare är det förvånande att utsaget ej har bivit karare. Inom kakbandet tycks Chamaenerion-vegetationen ha varit något uthåigare än inom övriga band utom risbandet. Ingen sutsats om nitrifikationen kan dragas härav, då kakbandet iksom även risbandet har en särstäning näringsekoogiskt. Förvånande nog har torvgödsingen ej haft någon påvisbar verkan på nitratvegetationen. Två taxeringsinjer (sammanagt över 8oo m) gå över torvgödsad mark. Jämför man dem med de två närmast väster därom, finner man såvä 1927 som 1929 ytterst obetydiga skinader och minst ika höga areaprocenter Chamaenerion-rik vegetation på den icke torvgödsade ytan. Utanför huvudförsöket hade björkbandet utmed järnvägen tidigt en stark nitratvegetation. Men iksom på den brända ytan upphörde den snart. Som förkaringsgrund ti denna utvecking framkastar O. TAMM (1936 sid. 244), att mineraiskt stoft från järnvägen troigen har båst in över ytan och verkat iksom askan antas ha verkat på den brända ytan. Det andra björkbandet, utmed skogen, var i stäet praktiskt taget fritt från nitratväxter; endast enstaka steria exempar av Chamaenerion ha iakttagits vid några tifäen. Inom >>sjävsåddbandet» närmast innanför björkbandet förekom däremot Chamaenerion. Förkaringen ti den utebivna nitratvegetationen torde vara, att den gama skogens rötter i förening med den uppväxande kuturens ha kunnat omedebart konsu:rn,era den näring som frigjordes, varför ingenting bev över åt mindre konkurrenskraftiga växter såsom Chamaenerion. I sjäva verket finns utmed skogskanten en >>sterizom (HALDEN 1926) utbidad, som sträcker sig en eer annan meter in i björkbandet. Att de gama trädens rötter nå genom hea eer nästan hea björkbandet framgår även av fig.!2 (sid. sr). Sannoikt ha de gama träden efter kahuggningen i ännu högre grad än förut sökt sin näring från området i sydväst, då rotkonkurrensen där bortfö. Fera exempe på dyik rotinvasion behandas av E. ANDERssoN (1945). - Såsom nedan ska visas har emeertid näringsmobiiseringen möjigen varit mindre inom detta område än på det fria fätet. De bägge orörda ytorna, 2 d och 17, ha ej i nämnvärd omfattning bivit Chamaenerion-bevuxna. Endast enstaka exempar eer små fäckar ha iakttagits. Humustäcket tycks ej heer ha snabbt nedbrutits på dessa ytor (se nedan sid. 97). Nitratvegetationen började över större deen av fätet gå tibaka omkring år 1930, och så har det fortsatt kontinuerigt, ehuru det ej kan beysas med siffror, då efter år 1932 inga injetaxeringar ha gjorts förrän i maj Då räknades aa exempar av Chamaenerion inom ett bäte av en meters bredd utmed varje taxeringsin je; bätena motsvara tisammans ungefär 6% av försöks-

66 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 65 fätets yta. Sammanagt påträffades 65 exempar, aa utom tre inom fäckar, ~evuxna med Chamaenerion vid tidigare taxeringar (fig. 18). Det tycks atså vara frågan om exempar som ha förmått håa sig kvar, där de en gång hade kommit in; någon nyspridning förekommer säkerigen icke. Vegetationen, inom de fäckar som fortfarande ha Chamaenerion, är mycket oika; fertaet av de nedan urskijda typerna förekommer. Chamaenerion saknas i stort sett inom fätets nordvästra de, som på det hea taget är bättre och mera suten än fätet f. ö. Detta beror troigen mest på justigången. Hur änge det kan dröja innan Chamaenerion har gått bort i ika grad på försöksfätet som i den omgivande skogen är omöjigt att förutse. Det är emeertid vanigt med vissna fjoårsstjäkar utan spår av iv vid basen; en de sådana torde ha räknats med vid taxeringen 1945, som gjordes så tidigt som i maj, då man ej atid kunde avgöra om exemparen evde. Enigt Moss (1936) har Chamaenerion förmågan att änge kunna eva kvar i marken som viande knoppar. Övriga nitratväxter började gå tibaka samtidigt med Chamaenerion eer än tidigare. Vid revisionerna åren iakttogos de ofta tisammans med Chamaenerion eer iband ensamma, men nådde adrig någon högre täck- ningsgrad. Att döma av revisionen år 1945 äro de nu praktiskt taget borta från försöksfätet. Några ord må i detta sammanhang nämnas om Deschampsia fexuosa. B. a. på grundva av gödsingsförsök på Kubäcksiden anser HEssELMAN (1937 sid. 652) att denna växt påtagigt gynnas av god tigång på ättigängigt kväve, ehuru den icke är någon mitratväxb>. Denna åsikt stödes av resutaten från de fortsatta försöken på Kubäcksiden och från RoMELLS försök i Orsa finnmar k, där Deschampsia har visat sig som en känsig och ivig indikator på näringsnivån (jfr KoLMODIN & RoMELi 1946 sid ). Deschampsia har ej systematiskt observerats vid de tidigare taxeringarna, men kartan fig. 19 återger dess utbredning enigt 1945 års taxering. Man kan möjigen spåra vissa överensstämmeser med maximautbredningen av Chamaenerion (fig. r8). Förekomsterna i sutna bestånd äro oftast steria; undantag utgör den sydexponerade suttningen mot bäcken. Inom )>skadefäckan> (se sid. 66) förekommer Descharr.psia ofta, däremot är den säsynt inom )>hungerfäckan>. Någon reaktion för de oika åtgärderna kan ej upptäckas.. Stor uppmärksamhet ägnades vid revisionerna förhåandet mean nitratvegetationens fördening och kuturernas utvecking. Takuturerna sågo ti en början ofta frodigare ut och hade en mera mörkgrön färg inom fäckar med nitratväxter än utanför. Denna skinad jämnade emeertid så småningom ut sig och har ej kunnat siffermässigt beäggas; den visade sig f. ö. knappast i höjdtiväxten. De övriga trädsagens utbredning och tiväxt på försöksfätet växar mycket på grund av andra orsaker än marktiståndet, och det S Medde. från statens skog forskningsinstit«t. Band 36: 7

67 66 CARL OLOF TAMM är svårt att avgöra, om det är någon skinad mean nitratväxtfäckar och andra fäckar. Invid järnvägen, där nitratvegetationen var kraftig men snart tog sut, är björken tydigt sämre än i björkbandet utmed skogen (med undantag för de mest konkurrensskadade raderna). Icke heer inom den brända ytan, där nitrifikationen också tycks ha varit snabbt övergående, är björken särskit bra, jämfört med hur den är på den näriggande ytan 13, som har haft en mera uthåig, om också ej särskit rikig nitratvegetation. I bägge faen kan man ta näringsbrist som en gemensam orsak ti att nitratvegetationen försvann och björken bev sämre (jfr 0. TAMM 1936, sid. 262). Tarika ståndoitsanteckningar ha gjorts för att beysa förhåandet mean nitratvegetation och övrig markvegetation. Chamaenerion angustijoium tycks ha trivts vä inom aa försöksfätets vaniga växtsamhäen (se översikten sid. 84). Inom Chamaenerion-rika fäckar ha träffats en rad andra "på fätet mer ovaniga devis tifäiga växter. Sådana äro, jämte de redan nämnda nitratväxterna (Rubus idaeus och Senecia sivaticus): Festuca ovina, Gnaphaium dioecum, ]uncus etfusus, Lotus cornicuatus, Luzua campestris, Potentia erecta, Veronica otficinatis, Agrostis tenuis och Tussiago farfara. De bägge sistnämnda ha setts endast inom kakbandet. Såvitt man kunde döma av kuturens utseende, tycktes humustäcket vara i gott skick, ämpigt för både ta, gran och björk, på sådana stäen där Chamaenerion förekom med ett bottenskikt av mossor, eer av mossor med inbandade avar, eer där avarna förhärskade, men marken här och var åg bar och med ett uckert och söndersprucket humustäcke. I detta fa voro avarna vanigen ti stor de bägaravar. Där däremot en tät matta av renavar utgjorde bottenskiktet och humustäcket var ett tätt sammanfitat H-skikt, där var takuturen ofta svag, oavsett om Chamaenerion fanns eer ej. Björken har ej sjävsått sig på sådana stäen. På de sämsta ytorna var Chamaenerion iksoni övriga nitratväxter mycket sparsam. Här voro tapantorna ofta kortbarriga och guaktiga, viket tyder på näringsbrist, kanske kvävehunger. O. TAMM (1936 sid. 245) har kaat dessa fäckar hungerfäckar. Även inom områden där vegetationen tydde på nitrifikation träffades fäckar med dåigt utveckade pantor. Pantorna voro då i rege starkt angripna av röta vid rothasen, och många pantor gingo ut. Dessa fäckar ha av O. TAMM (1. c.) kaats skadefäckar. Skadc- och hungerfäckar Skadefäckar och hungerfäckar ha agts in på en karta (0. TAMM 1938 fig. 5, här återgiven som fig. zo). Kartan visar tiståndet vid mitten av taet. En skadefäck synes på fig. 15, sid. 56, en typisk hungerfäck på fig.

68 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ JVIAGER SAND Hungerfäck Skadefäck Area with starving pines Area of funga injury Fig. 20. Karta över skade- och hungerfäckar på Möna försöksfät omkring år Areas of funga injuries and of starvation in pines as found around 1935 in Möna Fied. -Hedfäck Area remaining poor Område inagt på fig. 20, men nu med nästan normat växande kutur Area improved since I935 (cf. Fig. zo) Fig. 21. Karta över hedfäckar på Möna-fätet år 1945 Status of degenerated patches in Möna Fied as estimated in The area marked as remaining poor has a vegetation rich in heather and Iichens, with few and poor tree seedings. On the area marked as improved, growth is now neary norma.

69 68 CARL OLOF T AMM Fig. 22. Numera mycket hedartad skadefäck (VI:4). Area formery sufferingbyfunga!injuries, now with heather and ichens (Cadoniae) covering most of the ground. FOTO 0. TAMM zg.ix Vid en jämförese mean kartan fig. 20 och kartan över takuturens höjd (fig. IO) visar det sig, att en deåga medehöjder bero på att en större eer mindre de av ifrågavarande yta tihör en hungerfäck. Sådana ytor äro III: 2, V: 6 (här var dock hungerfäcken svagt utprägad och återfinnes ej på fig. 20), VI: 2, VI: ro, X: 8 och XI: 3 Skadefäckarnas verkan visar sig ej så mycket genom ägre medehöjder hos träden, då träd som ha övervunnit angreppen i rege växa bra, men i stäet äro sådana ytor mycket gesa. Skade- och hungerfäckarna karterades igen i september 1945 av professor O. TAMM. Då samme person har gjort bägge karteringarna äro de så jämförbara som möjigt. Det är viktigt därför att övergången i rege är fuständigt fytande mean dessa fäckar och beståndet i övrigt, så att gränserna måste dras mycket subjektivt. Fäckarna äro fortfarande mycket påtagiga, men det kan nu vara svårt att skija på vad som en gång var hungerfäck och vad som var skadefäck. Därför ha bägge sagen på kartan fig. 21 sammanförts under beteckningen hedfäckar. Skadefäckarna voro i rege ytterst grunda svackor på den ejest tämigen pana mon. Deras vegetation skide sig från början ej märkbart från den på den övriga deen av fätet. Några m. e. m. fuktighetsäskande växter, Carex

70 ::\1ARKFÖRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 69 Fig. 23. Med gran devis botad skadefäck (IX:7).. A patch spoit by fungi has in part tecovered (where the spruces are). FoTO o. TAMM 2g.IX.45. fusca (Goodenowii) och Juncus effusus, ha antecknats från skadefäckar, men de förekomma även utanför dem. Att döma av vegetationskartorna från 1929 och 1932 var avhedsartad vegetation ingenstädes inom skadefäckarna något dominerande insag. Men år 1945 utgjorde avarna 53 % av bottenskiktet inom då kvarstående skadefäckar på det år rg22 kutiverade området, och 72 %inom skadefäckar kutiverade år rg23. Lavfrekvensen är högre än inom normaa dear av fätet. Endast hungerfäckarna ha ännu högre avfrekvens (sid. 71). På åtskiiga skadefäckar dominera nu jung och renavar i markvegetationen (fig. 22). Andra äro avrika men ti stor de bevuxna med bägaravar och ingonris, ofta i ges täckning. Här, där hedbidningen icke har gått så ångt, kan nog marktiståndet vara ganska gott; enstaka Chamaenerion-exempar och på ett stäe haon funnos ännu 1945 kvar inom skadefäckar. Ytterigare andraskadefäckar ha mera mossrik vegetation. Svampskadorna tyckas ha upphört; de träd som ha överevat angreppen äro växtiga. På ett stäe, inom den brända ytan, tycks dock en skadefäck ha nybidats under de sista tio åren.

71 70 CARL OLOF T AMM Fig. 24. Hungerfäck (XI:7). Area with pine starving. FoTO O. TAMM r8. VIII. 37. (0. Tamm I938 fig. 6.) Tack vare att svampangreppen ha upphört, börja åtskiiga skadefäckar numera äkas, des genom överevande pantor ur den ursprungiga kuturen, des genom hjäpkuturpantor (fig. 23). Detta kan beysas med några siffror, erhåna på kartorna fig. 20 och 2I genom taxering av skadefäcksareaen utefter samma injer som användes för vegetationen. De så erhåna siffrorna äro föga exakta, men större noggrannhet är meningsös, när det gäer en företeese som denna. Ur de mätta sträckorna kunna skadefäckarna omkring I932 beräknas ha utgjort 3,3 procent av den I922 kutiverade deen av fätet och 5,6 procent av den I923 kutiverade deen (hörnet i sydöst har ej karterats), men år I945 hade dessa areaer krympt ti resp. 0,9 och 2,9 procent. Såsom synes på kartan fig. 2I ha numera destoraskadefäckarna uppösts i mindre; ti största deen äkas de. De från början mindre skadefäckarna äkas devis fuständigt, men där pantavgången har varit för stor, går utveckingen mot heduckor eer mycket gesa, hedartade bestånd. Hungerfäckarna utgjorde omkring år I932 enigt samma beräkningssätt som användes för skadefäckarna, 2, I areaprocent av den ädre och 3, I areaprocent av den yngre kuturen. År I945 erhöos siffrorna 2,I och I,3

72 MARKFÖRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 71 areaprocent. Inom bock B hade fertaet hungerfäckar krympt betydigt eer het utpånats, inom bock A hade visserigen många hungerfäckar krympt, men samtidigt hade åtskiiga utvidgat sig. Siffrorna äro föga noggranna. Hehetsintrycket är att hungerfäckarna ti stor de håa på att äkas. äkningen deta, iksom på skadefäckarna, även hjäpkuturpantor. Hungerfäckarnas uppkomst Mycken möda har under försökets gång agts ned för att söka få reda på hungerfäckarnas egentiga natur. Vad först deras vegetation beträffar synas hungerfäckarna ha utgjort primärt avrika dear av försöksfätet. Areaprocenten avhedsvegetation var enigt uppskattningar 1929 och 1932 inom hungerfäckarna och inom resten av fätet föjande: Areaprocenten avhedsvegetation inom 1922 års 1923 års kutur kutur hea fätet hungerfäckar år >> )) o JO <:ivriga dear av fätet år )) )) )) )) )) År 1945 injetaxerades vegetationen efter något andra principer (se sid. 83), men ett värde kan erhåas på avarnas ungefäriga täckningsgrad, oavsett {)ffi de förekomma som avhedartade fäckar eer i andra vegetationstyper. Dessa värden äro ej jämförbara med de ovan angivna, men man finner i dem samma amänna gång. Areaprocenten avar inom 1922 års 1923 års kutur kutur hea fätet kvarstående hungerfäckar år o <:ivriga dear a v fätet år ,5 35,9 30,0 Tydigen ha hungerfäckarna hea tiden varit mera avrika än resten av försöksfätet. Ökningen mean åren 1929 och 1932 är devis skenbar, därför att vid dessa injetaxeringar huvudvikten ades vid nitratvegetationen och den avrika vegetationen endast antecknades där nitratvegetation saknades. Nu voro hungerfäckarna reativt fattiga på nitratvegetation, varför siffr0rna i sammanstäningen ovan ej äro atför missvisande. Däremot äro siffrorna för resten av försöksfätet 1929 och 1932 säkert mycket för åga, kanske t. o. m. -endast häften av det riktiga värdet. Tabe 12 visar tydigt, att hungerfäckarna hade utgjort gesa fäckar i det gama beståndet. Antaet stubbar är genomgående ägre inom hungerfäckarna än inom näriggande växtiga jämföreseytor. Samma tabe upptar för huvudträdsaget antaet pantor och pantornas medehöjd på en ar stora

73 72 CARL OLOF TAMM Tab. 12. Anta stubbar samt antaet pantor av huvudträdsaget och dessas medehöjd år 1937 inom provytor om 100 m 2 inom hungerfäckar och näriggande goda ytor Number of stumps, number of pine or birch sapings, and the mean height of the sapings, in I9JJ, in patches with trees starving and on adjacent ground with norma growth of trees Hungerfäckar Goda ytor Provytor omkring Patches with pines starving Ground with norma growth markprofierna i fig. n:r stubbar Ungträd Mede- stubbar Ungträd Mede- Location of pots1 per ar per ar höjd per ar per ar höjd Kind of sapings stumps Sapings Mean height stumps Sapings Mean height to the are to the are m to the are to the are m 27 ta Fine... I 9 I, 3 5 IO 6o 2,64 29 ta Fine I, 24 I2 27 2,5 I 30 björk Birch... 8 I5 0,87 I5 26 4,ro 3 I ta Fine I2 I, So I8 35 3,05 32 björk Birch I I,65 IO 32 2,87 33 ta Fine I, I7 I2 42 2,og 35 ta Fine o , 86 Mede t. för 7 provytor s. 6 A verages I I 1 The counts were made on pats aid out around soi profies, iustrated in the text figures referred to by numbers. provytor. Pantantaet är ofta ägre inom hungerfäckarna, då en de pantor dukat under, men framför at är medehöjden mycket ägre och tiväxten svagare än på jämföreseytorna. Tiväxten har på många hå varit särskit svag omkring år 1930, viket är ätt att konstatera på taarna. Taar som ha överevat denna svåra period ha sedan ofta vuxit något bättre. Numera ha mindre hungerfäckar ofta äkt från kanten och bivit dear av beståndet, åt vara gesa och en smua trögvuxna. Mitt inne i större hungerfäckar är det dock ofta mycket stark hed bidning. A v fäckar som ha brett ut sig under senare år, är särskit en intressant. Den igger på gränsen mean risbandet (9) och ett avröjt band (ro) i bäte VIII. Hungerfäcken framträdde som ett område med dåig växt på kuturen och såg en tid ut att igga het inom ~et röjda bandet. Därför undersöktes den särskit noga. Risbandet var här ganska gest på grund av tjäderns åverkan. Numera har kuturens tiväxt avstannat även på ett område inom risbandet; d. v. s. hungerfäcken har brett ut sig dit. Risgödsingen tycks ti en tid ha kunnat kompensera ett dåigt marktistånd, som dock småningom har tagit ut sin rätt. Man vet ingenting om hur utveckingen hade bivit, ifa det hade yckats att få upp ett sutet bestånd med hjäp av risgödsing eer annan markförbättring. Man borde ha känt markens och beståndets tistånd före försöksfätets tikomst för att kunna bedöma, om risgödsingen möjigen har kunnat kompensera ett primärt dåigt marktistånd också på någon annan fäck, t. ex. där ett par små hungerfäckar gränsa ti risbandet men ej sträcka sig in på 35

74 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PA MAGER SAND 73 det. Lika itet kan man bedöma om torvgödsingen har kunnat motverka. utbidningen av hungerfäckar. Antaet hungerfäckar inom oika bäten är, huvudsakigen efter fig. 20, föjande: Bäte III hungerfäckar >> IV.... I )) )) v o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o )) 9 >> VI )) >> VII (den råhumusgödsade fjärdedeen).... I )) >> VII (de torvgödsade tre fjärdedearna).... o )) >> VIII.... ro )) >> IX )) )) x. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 13 )) >> XI )) Det torvgödsade bätet är det enda som ej har någon hungerfäck; det är ej osannoikt att detta beror på torvgödsingen. Under inga omständigheter kan man vända på sutsatsen och påstå, att den gynnsamma verkan av torvgödsingen är skenbar och beror på att där icke har funnits någon hungerfäck. De torvgödsade ytorna ha ju genomgående höga värden på taarnas medehöjd (fig. ro). För att utröna vad som våar hungerfäckarna har ett omfattande anaysarbete utförts. Man kunde i första hand misstänka skinader i underagets. beskaffenhet. Åtskiiga markprofier ha tagits upp parvis inom en hungerfäck och en växtig yta så nära varandra som möjigt. Prov av sanden ha tagits med s. k. standardborr och ett prov för anays. har uttagits från varje någorunda enhetigt skikt i profien. Större deen av dessa prov ha sedan underkastats mekanisk anays och bestämning av basmineraindex samt eventuet ytterigare anayser. Från samma patser där profierna togos upp insamades prov av humustäcket, och i dessa prov bestämdes ph, humushat (som gödförust), ammoniumkoridösig kak (CaOso) och Kjedah-kväve (Ntot Anaysmetoderna voro de samma som HESSELMANS (1926). :På provytor kring profierna räknades stubbar och ungpantor, se ovan tabe 12. Anaysresutaten återges i diagrammen fig och tabe 13. Vid den mekaniska anaysen räknades den vanigen åga stenhaten i rege bort före siktningen. Övriga fraktioner ha sagits ihop ti fem, som i diagrammen komma i föjande ordning: grovmateria (över z mm); grovsand (z-o,6 mm); meansand (o,6-o,z mm); grovmo (o,z-o,o6 mm); finjord (under o,o6 mm). Viktigast är haten av finjord, d. v. s. finmo, mjäa och er, ty det är den som ger jorden dess vattenhåande förmåga (jfr TAMM & WADMAN 1945, sid. 34): Mäktigare ager med enbart grövre korn äro torra marker, i synnerhet där också meansanden saknas. I sanden på Möna försöksfät är finjordshaten mycket iten, utom i de

75 m, to 2,7 0,5 1,0 1,0 1, 3,3 1,5 s~ sand.s: wi.th. stones 2,0 Fig. 25 a. Hungerfäck (XI:3). Area with starving pine. 50 Fig. 25 b. Yta med medegod ta Contro with average pine. o % Fig. 26 a. Fäck med svag björk och ta (XI:8). Area with poor birch and pine. 2, o o 50 Fig. 28 a. Fig. 28 b. Fig. 29 a. Hungerfäck i björkbandet Jämföreseyta i björkbandet. Hungerfäck (VIII:8). vid skogen. Contra! with good birch. Area with starving pine. Area with starving bir ch n ear the od forest. Fig. 31 a. Hungerfäck (III:2). Area with starving pine. Fig. 31 b. Fig. 32. Vacker tagrupp nära a. Vacker björkgrupp (XI:g). Contro, very good pine. Very good birch stand. Fig Diagram över sandens fördening på oika Diagrams showing the sand fractions at different

76 m 1,90 2,60 1,0 2,93 3,27 2,99 1,5 3,00 2,20 50 Fig. 26 b. Vacker björkgrupp nära a (XI:g). Contro with good birch. m 50 Fig. 27 a. Hungerfäck (III:3). Area with starving pine. 50 Fig. 27 b. God jämföreseyta (III:s). Contro with good birch and pine. m E3 ~ [22] D Fig. 29 b. Fig. 30 a. God jämföreseyta nära a. Svag fäck i björkbandetvid Contro with good pine. järnvägen. Area near the rairoad with poor birc1. TECKENFÖRKLARING LEGEND m Humusager Humus ayer o"""""""'""'~~""""~ Sten och grus > 2 mm Stone and grave! Grovsand Coarse sand o, 6-2 mm Meansand Mediumsand o, z o,6mm Grovmo Fine sand o,o6-0,2iffi Fin j ord Sit and Cay < o,o6 mm 2,88 Basmineraindex Minera base-index Grundvattennivå Height 'of water 2 5 p;-;_=-" j'?d tabe kornstorekskasser i ett anta profier på Möna-fätet. depths in some profie borings at Möna Fied ,0 1,5 2,0 3,02 Fig. 30 b. Jämföreseyta med god björk. Contro with good birch. 2,4-5 % too o 50 Fig. 33 a. Fig. 33 b. Hungerfäck (X:S). Vacker tagrupp nära a. Area with starving pine. Contro with good pine. m 100'%

77 76 CARL OLOF T A\fM ara översta skikten i markprofien, där sekundära vittringsprodukter höja den ti 5-IO %. I vissa fa ha tunna skikt hoppats över vid provtagningen. Då har övergången mean agret ovanför och agret inunder ritats snett i diagrammen. I övriga fa ha övergångarna ritats tvära för att understryka diagrammens schematiska karaktär. För varje undersökt skikt anges i diagrammen basmineraindex med ett siffervärde. Siffran står i meansandfraktionen, som i rege är den största. Grundvattennivån har agts in ifa borren nådde den. Diagrammen redovisa på så sätt de geoogiska förutsättningarna för vegetationen. Av tabe 13 framgår vidare humusagrets och bekjordens mäktighet (i rege medevärden av tio bestämningar) och för humusagret ph, humushat (gödförust), utbytbar (ammoniumkoridösig} kak och totakväve. Tab. 13. Bestämningar av humusagrets mäktighet (A 0), ph, hat av humus (O. M., bestämd som gödförust), kväve (Ntot), ammoniumkoridösig kak (CaOso) samt bekjordens mäktighet (A 1) i utvada markprofier på Möna-fätet. (Ntot och CaOso äro uttryckta i procent av O, M.) Data on soi profies, Möna fied: depth, ph, and arganie content (oss on ignition) of the humus ayer (the A 0 horizon); tota nitrogen and soube ime (sovent NH 4C) found in A 0 and expressed in parts by weight to IOO parts of arganie matter; depth of the beached ayer (the A 1 harizon) Profi, Per 100 O. M. Prov togs se fig. Pantornas A o O. M. A tistånd ph Date of samping Minera soi, cf. Sapings cm % Ntot CaOso cm Fig. No. Juni a Dåigt Poor 4, ,5 1,78 o,go 2,4 ) b Gott Good 4,8 3,9 65,3 2,13 0,44 2,0 )! a Dåigt Poor 3,6 3,5 82,o I, 8 I 0,43 2,6 ) b Gott Good 4> ,2 2,07 0,40 3,1 ) a Dåigt Poor 4,0 3,4 56,o 1,9 8 o,36 3,1 ) b Gott Good 5, ,4 1,99 o,63 5,5 Augusti a Dåigt Poor 3.3 3,49 75, 1-0,35 2,6 ) b Gott Good ,o - o,4r 2,9 ) a Dåigt Poor 3,6 3,70 34,7-0,41 3,2 ) b Gott Good ,9-0, ) a Dåigt Poor 2,3 3,87 36,7-0,46 2,4 ) b Gott Good 2,4 3,8 9 34,8 - o,s8 2,1 ) a Dåigt Poor 3,2 3,55 26,3-0,46 2,1 ) b Gott Good 3.3 3,68 55,7-0,54 2,5 Juni Gott Good 5,4 3,7 50,7 2,62 0,47 3,9 Augusti a Dåigt Poor 3,0 3,67 40,7-0,42 2,0 ) b Gott Good 3,6 3,5 3 67,7-0,38 2,o En granskning av diagrammen visar, att några skinader i kornstorek eer mineraogisk sammansättning (basmineraindex), som kunna förkara skinaden mean goda och dåiga ytor ej finnas. De skinader som föreigga äro små och utan bestämd tendens. I ett fa (fig. z6) har den goda fäcken ett något grovrnarikare underag, i ett annat fa (fig. 30) den dåiga. Icke heer finnes det någon genomgående skinad i ph, utbytbar kak eer totakväve. Undersökningar ha gjorts på ph även i djupare ager, des kaorimetriskt i samtiga profier i fät, des patentiometriskt i profierna fig. zg. Resutaten

78 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PA MAGER SAND 77 stämma tämigen vä överens; föjande värden erhöos vid den patentiometriska bestämningen: ph i god ph i hunger- fäck ro-r2 fäck m från före- Humusagret (A 1 ).... Bekjorden (A 1 )..... Övre, mörkare rostjord (B 1 ) Undre, jusare rostjord (B 2 ). Underaget (C) cm under markytan.... 3,7 3,86 4,7I 4,69 4,84 gående 3,67 3,84 4,28 4,79 4,8o c:a 40~70 cm under markytan.... 4,78 4,5 2 )> 8o-140 )) )) )).... 5,20 5, 0 5 )) I50-r8o )) )) )) o o o o o o o o o o o o 5,6r 5,07 Icke heer grundvattennivån är nämnvärt oika på oika fäckar. Topografien, som betydde mycket för utbidningen av skadefäckarna, är ej heer oika på hungerfäckarna och deras jämföreseytor. För att ytterigare beysa variationen i humustäckets egenskaper på försöksfätet må härinskjutasen sammanstäning av anayser, gjorda samtidigt med dem i tabe 13 återgivna (juni 1932) men från några andra okaer på fätet. D kutiverad jämföreseyta med ph Gödförust % CaOso% ingonrik markvegetation (yta 17) :Skadesvacka (yta VI: 4).... Mycket god björkgrupp på morikt underag (yta XI: 3).... God björkgrupp i bandet utmed skogen.... Växtigt tabestånd på bränd yta 3,5 80,49 42,62 45,82 J0,89 1,85 2,65 2,53 1,82 (yta ro a).... N ormat växtigt tabestånd (yta J,I2 1,79 0,45 VI: 8).... 3,6 1,68 0,34 Dessa värden visa en betydande variation även inom goda ytor, en variation ika stor och ika regeös som den mean goda och dåiga ytor i -diagrammen. När varken skinaderna i det primära geoogiska underaget eer i humustäckets hat av de undersökta näringsämnena kunna förkara den stora skinaden i växtighet mean hungerfäckarna och de normaa dearna av beståndet, vi man gärna söka orsaken i att de jordmånsbidande processerna haverkat oika på oika fäckar. Att skinaderna skue igga i primär brist på

79 78 CARL OLOF TAMM 3G:7 något av de ej anayserade näringsämnena, fosfor, kaium eer något spårämne, får anses ytterigt osannoikt med den kännedom vi ha om hur ikformig sanden är på försöksfätet. I den mån de jordmånsbidande processernas verkan kan bedömas genom mäktigheten hos bekjorden, bör det vara ätt att avgöra, om de ha verkat annorunda på hungerfäckar än på goda fäckar. Värdena i diagrammen fig visa dock inga genomgående sådana skinader. I genomsnitt är podsoeringen starkare inom de goda fäckarna (bekjord 3, r cm) än inom de dåiga (bekjord 2,6 cm). Men nu växar podsoeringsgraden på försöksfätet från fäck ti fäck, såsom WRETLIND (1934 a, sid. 385) har visat att faet är på gamma taskogsmar k, därför att taen, när den vindfäs, väter upp djupare skikt i markprofien än vad granen gör. Den funna skinaden i podsoeringsgrad mean goda och dåiga fäckar torde därför ej berättiga ti sutsatser i någondera riktningen, men möjigen inbjuda ti fortsatt undersökning. - Humustäckets mäktighet visar en ika iten men däremot genomgående skinad mean de dåiga och de goda fäckarna. Härti återkommer jag senare. Tabe 14 visar en jämförese mean goda och dåiga ytor med avseende på haterna av organiska och oorganiska kooider och kooidat bundet vatten i de övre markhorisonterna (anaysmetoder, se O. TAMM 1922 och 1934 a). Bestämningarna äro gjorda på prov ur de år 1937 med standardborr tagna. profierna (jämför diagrammen fig och 33). Man finner ingen nämnvärt oika anrikning av kooider. De skinader som finnas äro små jämförda. med variationsbredden. Några genomgående skinader i bekjordens, rostjordens eer under- agets beskaffenhet mean goda och dåiga ytor ha såedes ej kommit fram vare sig genom mekaniska anayser eer genom bestämningar av basmineraindex, ph, grundvattennivån, humushaten i markprofiens oika skikt eer haten av oorganiska kooider. Av humustäckets egenskaper ha hittis endast kakhaten, totakvävehaten och mäktigheten behandats. Skinader kunna. tydigen föreigga i fråga om andra egenskaper hos humustäcket. Att så ärfaet, framgår redan av att hungerfäckarna från början urskides som dåiga fäckar utan nitratvegetation (sådan infann sig senare fastän sparsamt). Fi:ir att utröna om det fanns skinader i tigången på ättigängigt kväve gjordes. vid fera tifäen, tidigast 1932, agringsprov enigt HEssELMANs metodik (1926). Vid dessa agringsprov framkomma också skinader, mest genomgående i fråga om ammoniakhaten. De goda fäckarna hade i rege starkareammoniakbidning. Några hungerfäckar kommo dock upp ti ganska höga värden. Att nitratanayserna gåvo mindre kart utsag kan bero t. ex. på att nitrifikationen år 1932 och ännu mera år 1937 var på upphäningen. Kvävemobiiseringen i agringsprov är emeertid något het annat än kvävemobiiseringen i naturen, såsom RoMELL (1934, 1935) har visat. Det ammoniak-

80 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 79 Tab. J4. Procenthater av kooider skikt för skikt i 1937 års markprofier, fem tagna på goda och fenrr på dåiga ytor Gaaids in different harizons of soi carrying either norma tree growth (5 profies) or starving sapings (5 profies), ej. Figs. 28-3I, and 33 The contents as given are percentages by weight Markskikt Soi harizon Gruppmedeta Group averages Goda ytor Growth norma Dåiga ytor Sap!ings starving Aa tio profierna A ten profies Medeta A verages Variation Ranges A1 Bekjord.... B 1 Övre rostjord.... B 2 Undre rostjord.... C Rostjordens underag.... 3,04 2,43 0,94 o, 32 3,05 2,24 o, 85 0,27 3,05 2,33 o, 89 0,29 2,04-4,45 1,49-2,98 0,42-1,33 o,rr -o,so A 1 Bekjord.... B 1 Övre rostjord.... B 2 Undre rostjord.... C Underag.... 0, 5 I o, 87 o, 6z o, 32 0,47 0,85 o, 69 o, 35 0,49 0,86 0,65 o, 33 0,30 -o,gz 0,66 -I,oz 0,39-1,02 o,zz -0,46 A 1 Bekjord.... B 1 Övre rostjord.... B 2 Undre rostjord.... C Underag ,03 I, 6o o, 67 3,42 2,85 I, 45 o, 66 3,40 2,94 I, 53 o, 66 2, I,go -3,82 0,99-2,05 0,52-0,86 A 1 Bekjord... o,o1 o,o1 o,o1 o,oo4-0,oz Ö B 1 Övre rostjord... o,o5 o,o3 o,o4 o,oz -o,o7 U3 B 2 Undre rostjord... o,o9 o,o7 o,o8 o,oz -0,13 C Underag... o,o5 o,o5 o,o5 o,o3 -o,o ~ ~ ~ A 1 Bekjord... o,o9 o,o6 o,o8 o,o3-0,22 B 1 Övre rostjord... o,6o 0,48 0,54 0,35-0,73 B 2 Undre rostjord... 0,36 0,23 o,3o 0,12 -o,6o ~ 1._c U_n_d_e_r_a~g~ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ ~ o_,o_9 ~---o~,o_9 ~ o_,o_9 7-o~,_o_5 o~,_1_6 s, A 1 Bekjord... o,o7 o,o6 o,o6 o,o1-0,16 ~ q, B 1 Övre rostjord... 0,47 0,46 0,46. 0,29-0,75.!0 <I :< B 2 Undre rostjord... o,63 0,59 0,61 o,3o -0,83 ~ ~-I -C U_n_d_e_r_a~g~ - _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ - ~---o~,2_ o~,2_7 ~---o~,2_7 +-o~,_1_6.o~,~3-7 "[ '" k s+' 8 s~ ~ A 1 Bekjord.... B 1 Övre rostjord.... B 2 Undre rostjord.... C Underag.... 0,17 I, I 2 I, og 0,41 O, 3 0,97 0,89 o, 39 O, I 5 I, 05 0,99 0,40 0,05-0,39 0,82-1,45 0,44-1,54 0,25-0,58 och nitratkväve som erhåes efter agring måste devis vara frigjort ur vid provtagningen evande växtdear, t. ex. svamphyfer, och agringsproven visa föga om kvävetigång och kvävemobiisering i det osårade humustäcket. En skinad sådan som här kom fram mean goda och dåiga fäckar är ikvä uppysande, ty den visar, att de sämre fäckarna icke hade samma förråd som de bättre av användbart kväve, icke ens av sådant som kan fås i omopp genast genom starka ingrepp. Det stämmer med nitratvegetationens fördening och den karaktär hos de dåiga fäckarna som har tagit sig uttryck i att de ha kaats hungerfäckar.

81 80 CARL OLOF TAMM Orsaken ti att humustäcket har bivit dåigt är ej svår att finna; svårigheten är snarare att bedöma viken av fera bevisigen förefintiga orsaker som varit verksammast. Hungerfäckarna ha enigt tabe IZ varit gesa fäckar i det gama beståndet. Här har förnatiförsen varit mindre än inom det sutna beståndet. Hurnusagrets utbidning och näringsförråd äro starkt beroende av den åriga näringstiförsen med förnan; fät- och bottenskiktsförnan i en mossrik barrskog kan ej på ångt när kompensera bristande tiförse av trädförna. Detta gäer i ännu högre grad uckor bevuxna med jung och renavar, vikas sammanagda förnaproduktion både kvantitativt och kvaitativt torde vara underägsen t. ex. den av båbärsris och vaniga skogsrnossor. En annan föjd av utgesningen är att marken i uckorna utsättes för direkt sojus och får sämre avdunstningsskydd genom den torftigare vegetationen. Åtminstone tifäigt kan här bi svårare torka, som kan tänkas döda örntåigare organismer i hurnustäcket. Å andra sidan är det icke osannoikt, att nedbrytningen av döda växtrester som hehet går raskare i uckorna. En tredje faktor medverkade i den förutvarande skogen på försöksfätet ti att håa nere näringstigång och näringsförråd i uckornas humusager. I det gesare beståndet var det icke någon motsvarande minskning i rotkonkurrensen, ty i den mån de gesa fäckarna icke utnyttjades av de där växande träden, skickade grannträden med a säkerhet in rötter, som sögo ut marken {se WRETLINDS arbeten, ANDERssoN I945 och RoMELL & MALMSTRÖM I945). Vad händer nu vid en avverkning? Både inom gesare och tätare fäckar dö trädens rötter bort. Rötterna äro enigt ovanstående möjigen tarika även inom de gesa fäckarna, men deras mykorrhizor med åtföjande svampar äro säkerigen bättre utveckade på de goda, sutna fäckarna. Många mykorrhizasvarnpar äro enigt ROMELL (I939, sid. 359) sannoikt het beroende av värdträdet och dö bort med detta. Inom de goda ytorna dör vidare en stor de av markvegetationen bort (båbärsris och mossor). Resten ever kvar, men ökar föga (sid. 58). Även ti båbärsriset hör rnykorrhiza, som torde dö bort. På grund av sostekningen dö kanske också en de andra organismer i humusagret. När at detta friska växtmateria dödas, samtidigt som konkurrensen om näringen ti en början minskar ti en obetydighet, bir det en kraftig mobiisering av näringsämnen, framför at av kväve. Den minskade konkurrensen om vatten och näring kan också göra att gama växtrester mutna raskare än förut (HESSELMAN; jfr RoMELL & MALMSTRÖM I945, sid I). Också härigenom frigöres agrad näring. På en dåig yta äro markvegetationen och humustäckets organismer redan anpassade ti en rikig justigång; i stäet för att dö kornrna de att utnyttja den frigjorda näringen för sin egen de och uxuriera. Vidare finns det i genomsnitt mindre näring agrad och vad som finns i gama. växtrester och humus kan icke väntas frigöras så mycket raskare. än förut, då mijön

82 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 81 här ändras mindre radikat. At detta gör att mindre näring än på en förut suten yta kommer att frigöras och stå ti trädpantornas förfogande, ifa marken före avverkningen hade ett gest bestånd och var bevuxen med jung och avar. På båda sagen av ytor kommer det att igga ris efter en avverkning, men i stort sett bi de dåiga ytorna risfattigare än de goda. Det ovan omtaade exempet, där risgödsingen ti en tid synes ha kompenserat ett dåigt humusager (sid. 72), tyder på att skinaden mean bättre och sämre fäckars humusager kan vara ganska avsevärd eftersom markens egna resurser ti sut bevo avgörande, trots risgödsingen. De gesa fäckarna i det bestånd som en gång fanns på försöksfätet ha uppenbart haft en benägenhet att ge upphov ti hungerfäckar. Hur genomgående tendensen är, vet man ingenting om, då inga undersökningar gjordes inom det gama beståndet. En de hungerfäckar synas nu äka ihop tämigen fuständigt. Å andra sidan utvecka sig åtskiiga skadefäckar i riktning mot gesa, hedartade bestånd. Det är möjigt att en de gesa fäckar i den nuvarande trädgenerationen kommer att bi fut normaa i den nästa; å andra sidan kunna en de gesa fäckar säkert bi mycket gama, då särskit de mera utprägade heduckorna enigt det föregående synas fortpanta sig ti föjande trädgenerationer. En möjighet ti utredning av dessa frågor finnes kanske i podsoeringsundersökningar, sådana som de nämnda av WRETLIND (1934 a), ehuru skinaderna i podsoeringsgrad och -typ här äro mycket mindre (jfr även sambandet på sid. 19). Uppkomsten av jung- och avrika fäckar i ett f. ö. massrikt bestånd får betraktas som en heddegeneration av samma sag som särskit WRETLIND {1931, sid. 268 ff., O. TAMM 1937 sid. 47 mom. 8) har beskrivit. Orsakerna ti heddegenerationen i Lappand äro vanigen en atför stark uthuggning, 5om medför atför ringa förnatiförse ti marken, samtidigt som denna utsättes för direkt sojus. Den här utomordentigt starka rotkonkurrensen från kvarvarande ädre träd hindrar återväxten att ta sig upp. En specie ogynnsam omständighet är att den reativt öppna och småkuperade moränmarken yttjäar starkt och åter en stor de av snösmätningsvattnet avrinna ti ingen nytta på våren. Härigenom kan torka uppkomma även på ganska vattenhåande moränunderag. Om de appändska tahedarna trakthuggas och rensas från ungträd, går det enigt WRETLIND i rege att få upp ett vä sutet tabestånd ur befintiga marbuskar. Marbuskarna ha enigt samme författare i rege kommit in i samband med utgesningen av skogen, och att de ha kunnat håa sig kvar ängre tid, sammanhänger säkerigen med moränens goda mineraogiska egenskaper. Vid jämförese med heddegenerationen på Möna-fätet finner man stora Q, Medde. frdn Statens skogsforskningsinstitut. Band 36: 7.

83 82 CARL OLOF T AM.M överensstämmeser, men också skinader. Orsaken, utgesning av beståndet, som härvid bir mindre växtigt, är tydigen densamma på bägge håen. På bägge håen har utgesning av beståndet gjort det mindre växtigt och humusagret sämre. Bäggedera kan devis bero på att det ofta är de växtigaste träden man har huggit. Det måste b. a. ha verkat så att man i förväg har tagit ut en stor de av den gödsingseffekt man annars skue ha kunnat få vid kahuggning. En skinad mean Möna-fätets hedfäckar och de appändska tahedarna är att det mineraogiska underaget i förra faet är mycket svagt, i det senare faet ofta ganska gott. Där underaget är så svagt som på Mönafätet, kan humusagrets förråd bi av avgörande betydese också för mineranäringen. Med en iknande tankegång torde man också kunna förkara den dåiga utveckingen hos taarna på den brända ytan och hos björkarna i bandet utmed järnvägen, där ett näringsförråd tycks ha hastigt frigjorts men sedan tagit sut eer bundits på nytt. Även på andra hå har en stieståndsperiod i tiväxten iakttagits omkring år 1930, atså när näringsförrådet i humustäcket började avta. Att tiväxten sedan tog upp sig igen, torde bero på att pantorna då hade fått ett kraftigt rotsystem och bättre kunde skaffa sig näring b. a. också ur minerajorden. Så snart beståndet har börjat suta sig, bir sedan humusagret bättre tack vare ökad förnatiförse och beskuggning. Men om ett tiräckigt anta pantor ej finnes för att inom rimig tid efter avverkningen åstadkomma ett sutet bestånd, bir föjden en bestående heddegeneration. Det näringsförråd som ursprungigen fanns i humusagret ersättes icke nog snabbt, tigängig näring urakas och kväveförrådet bindes i högförmutnad humus. Risken är större ju mindre näringsförrådet är och ju hastigare näring frigöres och växtresterna övergå ti äkta humusämnen. Aa åtgärder som öka omsättningshastigheten i humustäcket, t. ex. bränning, te sig riskaba på en så näringsfattig mark som mon vid Möna. Icke ens den så att säga normaa hyggesnitrifikationen är odeat gynnsam här; en ångsam nedbrytning av humustäcket utan nitrifikation synes vara ika gynnsam för återväxten. Markfuktigheten förefaer icke att ha någon avgörande betydese för utbidningen av hedfäckarna. På försöksfätet är fuktigheten i markprofien tämigen jämnt fördead från pats ti pats och överat uppenbarigen tiräckig för såvä kuturen som en de fuktighetsäskande växter. Endast i och inti sterizonen i nordöst kan man vänta minskad fuktighet, men de svaga fäckarna (b. a. den där markprofien fig. 28 upptagits) igga där rotkonkurrensen från den gama skogen är minst. Luckorna och de gesa fäckarna i den förutvarande skogen på försöksfätet

84 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 83 torde icke heer ha varit torrare än de mera sutna dearna, åtminstone icke vad beträffar minerajorden (jfr RoMELL-MALMSTRÖM I945 sid. 545). Tvärtom verka träden uttorkande på sitt rotområde, såsom b. a. STÅLFELT (I944) har visat för växtiga granar. Även om mindre uckor utnyttjas av träden runt omkring för deras vattenförsörjning, är nederbörden större i uckorna; träden uppfånga nämigen en avsevärd de i sina kronor. Tifäigtvis kan emeertid humustäcket i uckorna uttorka starkt, viket kan vara skadigt för många markorganismer. Nuvarande markvegetation Markvegetationen på försöksfätet undersöktes i detaj I945 För att kunna beskriva och kartera ett områdes vegetation måste man urskija några sags växtsamhäen. Men med eer utan de strikta växtsocioogiska begreppens hjäp (se Du RIETZ I936) måste värdet av de typer man kan urskija bi växande, då vegetationen befinner sig i utvecking och ti stor de uppbygges av övergångstyper mean oika växtsamhäen. Det är för vissa samhäen svårt att avgöra, om de tihöra oika utveckingstyper eer äro ed i samma succession. En överskådig bid av vegetationen på Mö1na-fätet kunde erhåas genom att kartera enskiktssamhäen (synusier). De fätskiktsbidande arterna äro få, och om man urskijer endast tre typer av bottenskikt, mossrikt, avrikt och naket, får man ett måttigt anta kombinationer. Fätskiktsbidande äro huvudsakigen tre ris, Gauna vugaris, Vaccinium vitis idaea och Empetrum nigrum, och ett gräs, Deschampsia fexuosa. Fäckvis bida Arctostaphyos uva ursi och Vaccinium myrtius en väsentig de av fätskiktet. Dessa arter kunna såunda uppbygg~ sex oika rena typer av fätskikt, närmast motsvarande societeter i växtsocioogisk mening. Därjämte finnas aa bandformer. Efter sådana principer injetaxerade jag försöksfätet under senare häften av maj I945ängs samma injer som O. TAMM förut hade använt, när han taxerade framför at nitratvegetationen. För att de urskijda växtsamhäena skue kunna närmare beskrivas, måste provytor anayseras. Det var ej ämpigt att göra det så tidigt som i maj, och det gjordes i stäet i början av september I945 av professor CARL MALMSTRÖM. De oika rena markvegetationstyperna på Mö1na-fätet återges i nedanstående schema..en de av dessa typer äro bioogiskt motiverade, andra kombinationer förefaa att ha tikommit mera sumpvis. Några iakttageser av intresse i detta sammanhang skoa omtaas ängre fram.

85 84 CARL OLOF TAMM Mossrika typer. Vegetationstyper på Möna försöksfät år I945- I. M ossrik mjöontyp (A rctostaphyos-typ) z. >> jungtyp (Cauna-typ) 3- >> kråkbärstyp (Empetrum-typ) 4- >> båbärstyp (V accinium myrtius-typ) s. >> ingontyp (Vaccinium vitis idaea-typ) 6. >> grästyp (Deschampsia-typ) Lavrika typer. 7 Lavrik mjöontyp (Arctostaphyos-typ) 8. >> jungtyp (Cauna-typ) g. >> kråkbärstyp (Empetrum-typ) IO. >> ingontyp (Vaccinium vitis idaea-typ) II. >> grästyp (Deschampsia-typ) Typer med fätskikt men med svagt utbidat bottenskikt. IZ. Naken mjöontyp (Arctostaphyos-typ) I3. >> jungtyp (Cauna-typ) I4- >> kråkbärstyp (Empetrum-typ) IS. >> ingontyp (Vaccinium vitis idaea-typ) I6. >> grästyp (Deschampsia-typ) Bottenskiktssamhäen, m. el m. rena mosstäcken. IJ. Väggmasstyp (Peurozium Schreberi e. Hyocomium parietinum-typ) I8. Kvastmasstyp (Dicranum rugosum 'e. unduatum-typ) Ig. Enmosstyp (Poytrichum funiperinum-typ) Bottenskiktssamhäen, m. el m. rena avtäcken. zo. Renavtyp (Cadina-typ) ZI. Isandsavtyp (Cetraria-typ) 22. Bägaravtyp (Cenomyce-typ) Fäckar utan nämnvärt fät- eer bottenskikt. 23. (förekommer endast som mycket små fäckar under v1ssa täta tagrupper). En de av ovanstående typer äro mycket säsynta, men för de festa återfinnas i tabe I5 sammandrag av anayser av representativa provytor. Frekvensbeteckningarna i tabeen äro de vaniga HuLT-SERNANDERSKA (femgradig skaa enstaka-tunnsådd-strödd-rikig-ymnig). En rikare differentiering av typerna hade man kunnat få genom att även i samhäen med vä

86 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PA MAGER SAND 85 utbidat fätskikt ta hänsyn ti vika mossor och avar som bida bottenskikten. Men det skue ha gjort det hea mindre överskådigt. Efter injetaxeringens uppgifter om vegetationstyperna har på en arbetskarta med oika färger utmärkts de oika fätskiktsarterna och med byertsstreckningar de oika bottenskikten (de tre huvudtyperna). Både rena samhäen och bandformer ha agts in så detajerat som möjigt. Uppskattningen av de oika arternas andear i vegetationen måste bi subjektiv, iksom vid t. ex. rutanayser. Areaprocenter ha därför i de festa fa ej räknats ut. De kunde ätt verka missvisande vid jämförese med RoMELLS och O. TAMMS på annat sätt uppskattade värden. De oika arternas ro framgår i stäet av kartorna fig. 34, 35, 38, 39 och fig. rg, som aa äro utdrag av arbetskartan. För att håa kartorna överskådiga ha endast enskiktssamhäen eer enstaka arter agts in; dessutom ha kartorna schematiserats något i samband med förminskningen. För avarna kan man räkna ut ungefäriga areaprocenter både efter RoMELLS undersökning år rgzo och efter O. TAMMS åren 1929 och Ur RoMELLS uppgifter om täckningsgrad och frekvensprocenter erhåes siffran 6 % av fätets area. Vid O. TAMMS injetaxeringar antecknades den avrika vegetationen endast där nitratvegetation ej fanns och dessutom gäa hans siffror endast mera hedartad renavsvegetation. Trots detta är hans avprocenter något större än RoMELLS, nämigen omkring 7 % år 1929 och omkring 8 % år I bägge faen är den östra häften av fätet mera avrik än den västra (rgzz års kutur); ara avfattigast är remsan väster om bäte XI. Den nuvarande fördeningen av avrik och massrik vegetation på fätet framgår av kartan fig. 34 Lavprocenten är nu mycket högre än tidigare, c:a 30 % av hea fätets area; siffran är som nämnts ej jämförbar med O. TAMMS värden och möjigen ej heer fut jämförig med RoMELLS värde. Fördeningen av den avrika och massrika vegetationen är densamma som tidigare, avrikast är den östra häften av fätet och avfattigast remsan väster om bäte XI. Även om detajerade siffror ej säga så mycket i detta fa, är det tydigt att avarna ha ökat mycket starkt på hygget. Särskit avrikt är nu området öster om bäte III, där stora dear äro hedartade. Den stora hungerfäcken i huvudförsökets östra gräns (fig. zo och zr) är endast en tiskärpning av ett amänt dåigt humustistånd, som även visar sig i jungfrekvensen (fig. 35). Taarnas höjdtiväxt är också dåig. Det gama beståndet torde här ha varit gest över ett större område. På kartan fig. 34 ha de bottenskiktsfria fäckarna ej tagits med. De äro i rege mycket små och förekomma mest under mycket täta tagrupper, där fätskiktet är gesvuxet ingonris eer saknas. Också under täta ruggar eer mattor av kråkbär, mjöon eer jung är marken ofta naken. Där det finns ett bottenskikt av bägaravar, är det iband så gest, att ett naket, söndersprucket

87 86 CARL OLOF TAMM Typ n:r (se sid. 84)... 2 (cf. text p. II3) Anta provytor... 8 Number of pots Dessas sammanagda yta... j 98 Tota area of pats, m 2 Växtart Species Träd och buskar... (r-)y Trees and shrubs Betua pubescens... o(-e) )) verrucosa... o Picea abies... o-e Pinus sivestris... r-y Popuus tremua... o Saix aurita... o )) caprea o(-e) Ris... y Dwarf shrubs Arctostaphyos u va ursi... o Cauna vugaris... y Empetrum nigrum... o-e Vaccinium myrtius... o )) uiginosum... 1 o(-e) >) vi t is idaea t Gräs och örter.... o-e Grasses and herbs Agrostis tennis... o Carex piuifera... o Chamaenerion angustifoium... o-e Deschampsia fexuosa... o-e Luzua mutifora... o Meampyrum pratense... o(-e) Rumex acetosea o Mossor... y (r-)y y y e e(-s) e e-s Mosses Cephaoziea sp... o o o o o o o o Ceratodon purpurens... o o o o o o-e o o Dicranum montanum... o o o o o o(-e) o o )) rugosum... t-y s-y r-y s-y e o-t e o-t )) scoparium... o o o-(e) o o o(-e) o o(-e)» spurium... o o o(-e) o o o-e o o(-e) 1 Hyocomium proiferum... o-e o(-r) o(-e) o-t o o o o! Peurozium Schreberi... s-y e-r e(-r) t-y e e(-t) e o-t Pohia nutans... o(-e) o o-e o-e o-e (o-)e o o-e Poytrichum commune o(-e) >) juniperinum... 1 o(-e) )) piosum... o )) sp... o Tab. 15. Sammandrag av anayser av vegeta& 5 7 ros z 5 Summiry of vegetation anayses IO F r e- (r-)y t-r t-r r-y r-y s-r o-e o(-e) o-s o o o-e o o(-e) o(-e) o-s o o o-e o o o(-s) o(-e) o-e o-s e(-t) o o.(-e) s-y r-y (r-)y s e-r o-e t-r o o o o o o o o o(-e) o o o o o o o o o o o o y y t-s y r-y y r-y o o o y o-e o o e-t e o-e o r-y o-e o-t r-y o-e o-e o o-e y o o(-e) o(-e) o o o-e o o o o o o o o o (t-)s y t-s e-t e-t t r-y (r-)y (o-e) (o-e) o-e o-s s o o o o o o o o o o o o o o o o o-e o-e o o-e o o o-e o-s (r-)y s o-e o o(-e) o o o o o(-e) o o o o o o o o o o o o o o(-e) o o o o o o o(-e) o o o o-e o-e o o-e o o-e o o o o o o o o o o o o o o

88 MARKFÖRBÄTTRINGSFöRSÖK PÅ MAGER SAND 87 tiansprovytor på Möna-fätet (september 1945) on sampe pots at Möna fied II 2 5 I2 I3 I4 I5 I6 I I,5 2 9,25 7, k v e n s s-y t-r s-y e-y y r-y r I8 I9 20 2I I ,5 2, 25 y s-r e-y r-y 22 4 st. 2I m 2 e-r o o o-s o(-e) o o o o o o o o o o o o o-t o-t (o-) e e o-t s-y t-r t-r o-y y r-y r o o o o o o-e o o o o o o o o o o o o () o o t-s y y y (s-)y s-r e(-t) o-e y o o o o o o o-e y o-e o o-e o-e o-e o o y o o-e o-e o o o o o o o-e o o o o o o o t-s o-e e-t t-s (s-)y s-r e s-r o-t o o-e o-e (r-)y e o o o o o o o-e o o o () o o o-e o o o o(-e) o o o s-r o-t o o-e o-e (r-)y o-e o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o s o-t e-t o-t e(-t) t-s o o o o o o o -o e o o o o(-e) o-e o o o o o o o o e o-e e o-t e(-t) t t-r o o o o o o-e o o o o o o o o o o o o o o 0-S e-s o-e o-e o-e e e-t r-y o-e o-e o o o-e o-e o-e o o o o o o o o-e o-e o o o(-e) e o o o o o o o o o o o o o o o y o-e o o o o(-t) o o o o-e o o-e o y s-r e-y r-y o o o o o o o o o o o o e-t e e(-t) e o o o o (o-je o(-e) o-e o o-e o (o-)e o o-e o o o o o o o e-t e e(-t) e e e o-e o o o-e o o o o o o o-e o o o (o-)e e o-e o o o o o o o o o o o-e o o y y e e-t o o o o o o-t o(-e) o o o o(-e) o y e-s e e o o o(-e) o o o o(-e) o o-e o o o e(-)t e o-e e o o-e o-e e o o o o o-e e-y o-e o o o-y o o o-e o o o o(-s) o(-e) (o-je o-r o o o e o o(-e) o(-e) o o e o(-e) B.p. B.v. P.a. P.s. P.t. S.a S.c. A. u. u C.v. E.n. V.m. V.u. V.v.i. o A.t. o C.p. o Ch. a. o(-e) D.f. o L. m. o M.p. o R. a. e-t o(-e) C.sp. o C. p. o D.m. e-t D.r. o o D.sc. D.sp. o H. p. o-e P.S. e P.n. o P.c. (o-je P.j. o P.p. o P.sp. 1 En noa anger att växten söktes förgäves. De andra tecknen ange täckningsgrader (se noten sid. 24). Noughts mean: not seen. The other symbos indicate degrees of cover (e < t < s < r < y).

89 88 CARL OLOF TAMM (forts.) Typ nr IO Lavar.... e-t e(-t) e(-t) e y y y y I,ichens Cetraria crispa... o 9 o o o o-e o o } isandica... o o(-e) o(-e) o o o o o-e Cadonia, sekt. Cenomyce (bägaravar) (+) (+) o-y } cenotea... o(-e) o (o-e) o-e o-e o-e o )} cornuta... o-e o(-e) o-e o-e e e(-t) o-e + } cornutoradiata... o o o o o o o o )} crispata... o(-e) o o o-e o o-e o (+) } cyanipes... o o o(-e) o o o o o } deformis... o-e o(-e) o-e o-e e e o + } digitata... o o o(-e) o-e o-e o o o } fimbriata... o o o o o o-e o + } Foerkeana... o o o o o o o o } furcata... o o o o o o o o } graciis... o(-e) o o-e o-e o e o + )} )} v. chordais... o o o o o o(-e) o o } macienta... o o o o o o o + )} } ssp. badiaris o o o o o o o o } pyxidata... o o o o o o(-e) o o } } ssp. chorophaea... o o o o o o o o } cfr squamosa... o(-e) o o o o o o o } sekt. Ciadina (renavar) apestris... e-t o (o-)e o e(-t) o + o y o y (+) y! (+) e-y o } } rangiferina... + e } syvatica e Fetigera aphthosa... o(-e) o(-t) o o o o o o } poydactya... J o o(-e) o o o o o o Bottenskiktsfria fäckar. o-s Patches without ground ayer o-r o-s o-t o-t o o o-s humustäcke tittar fram. Poytrichum funiperinum växer ofta tisammans med bägaravarna, men täcker säan större fäckar. Ännu mer än 25 år efter avverkningen kunna skrädstickshögar sakna annan vegetation än strödda bägar- och skorpavar; de festa skrädstickshögarna äro dock nu nedmutnade. Lavfrekvensen beror på Möna-fätet i första hand av justigången. När beståndet nu håer på att suta sig, invandra mossor i avmattan och ta småningom överhand. Även fätskiktet förändras och hjäper ti att skugga ihjä avarna. Men icke ens på en så näringsfattig mark som här är justigången den enda faktorn av betydese. På de bägge orörda ytorna 2 d och I7 märks ingen hedbidning. De äro fortfarande ti stor de masshävdade trots sin geshet. Markvegetationen där har över huvud taget ändrats påfaande itet, åtminstone under de sista tjugo åren, såsom framgår av fig. 36 och 37 Om utveckingen på dessa ytorse vidare sid. 9I. På den brända ytan torde mest

90 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 89 11! ! 22 (r-)y e o o(-e) e-s e-s e-t e-t e-s y y y o o o o o o o o o o-e o o C.c. o-e o o o o o-e o-e o o o y o(-e) C.i. t-s (+) o o e-t e-t + r-y o o o o-e o-e o-e o-e o C.c. + o-e o o e-t e-t o-e (o-)e + + e + C.c. o o o o o o o o o o o (+) C.c. + o o o o o o o-e o + o + C.c. o o o o o o o o o o o o C.c...L o-e o o o(-e) e o-e e + e + C.d. o o o o (o-)e o o-e o(-e) + (+) e o C.d. o o o o o o-e o o o (+) o + C.f. + o o o o o o o o (+) o o C.F. o o o o o o-e o o o o o o C.f. o-e o o o-e o-e o-e o-e + + e + C.g. + o o o o(-e) o o o o o o o C.g.ch., o o o o o o o o o o o o C.m. o o o o o(-e) o o o o o o + C.m.b + o o o o(-e) o o o o o o o C.p. o o o o o o o o o (+) o o C.p.ch. o o o o o o o o(-e) o o o o C.sq. r-y + o (+) e-t o-t y t (e)t o o o o o o o o o (+) o o C.a. + e o o(-e) e e o C.r. + o-e o o(-e) e e o C.s. o o o o o o o o o o o o P.a. o o o o o o o o o o o o P.p. o y y y y (r-)y o o(-t) o-t o(-s) o o aa avar ha varit bortsvedda. De sprida sig nu där beståndet är gest, t. ex. inom den nya hedfäcken (sid. 6g). jungen och renavarna anses ju ha rätt ika ekoogiska krav. Men kartorna fig. 34 och 35 visa att deras utbredning på fätet endast devis stämmer överens. Det hedartade sydöstra hörnet är både jung- och avrikt. I övrigt bidar jungen ofta tuvor med mossrikt bottenskikt (någon gång utan bottenskikt) med en avrik ingontyp mean jungtuvorna. I den finare mosaiken åtföjes såunda jungen ofta av mossor, ingonriset av avar, fastän motsatsen är det normaa, när man jämför större områden. Särskit jungrika dear av fätet äro des en remsa utmed den s. k. exkursionsvägen i södra deen och en iknande väg ängre norrut, ~es den brända ytan. Denna har tidigare varit ännu jungrikare, men under det översutna beståndet har jungen devis gått ut utan att något annat har kommit i stäet. Det är tydigt att bränning här som annorstädes har gynnat jungen. På många hå har jung kommit in i

91 90 CARL OLOF T AMM.. Övervägande avar Övervägande mossor 1\Iosses Lichens Fig. 34- Karta över bottenskiktsvegetationen på Möna-fätet enigt injetaxering 1945 Pants dominating the ground ayer in Möna fied according to the strip survey made in r Övervägande V accinium Gauna Andra arter Fätskikt ytterst gest vitis idaea vugaris Other species Few or none Fig. 35 Karta över fätskiktsvegetationen på Möna-fätet enigt injetaxering 1945 Pants dominating in the fied ayer of the vegetation in Möna Fied according to the strip snrvey made in 1945.

92 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 91 sådd- och panteringsgropar; en tendens ti ökad jungfrekvens märks också inom markberedningsbanden (n:r 2 och 6 inom huvudförsöket och en remsa utmed skogskanten). Även det ej markberedda bandet r inom huvudförsöket är mycket jungrikt. Det är sydexponerat och kanske torrare än resten av fätet. Numera är jungen iksom avarna amänt på tibakagång inom försöksfätet. Det beror säkerigen för bägge växtsagen främst på att jus fattas, men -devis även på rnarktiståndet, såsom också för jungens de syns på de orörda ytorna 2 d och IJ. Föga jung har kornmit in, fastän ytorna äro gesa. På dessa ytor tycks den ursprungiga markvegetationen i ovanigt hög grad ha överevat avverkningen. Rätt itet nitratvegetation har kornmit in här, viket iyder på att nedbrytningen av hurnustäcket ej har varit så häftig (jfr nedan sid. 97). Men både jungen och nitratväxterna kan ha haft svårt att vandra in här, eftersom ingen jord har bottats genom kuturarbeten. Det vä sutna :fätskiktet (mest ingon och kråkbär) har åtit mossorna frodas och därmed hindrat avarnas invandring. Det närmare orsakssammanhanget är svårt att -överbicka, då den ångsamrna omsättningen ika vä kan vara en föjd av att -den ursprungiga vegetationen evat kvar som en betingese för dennas trivse. Lingonriset har ju en utomordentig förrnåga att växa under oika ekoo _giska betingeser i fråga om jus, näring och konkurrens. Det förekornmer -överat på Möna-fätet och är i amänhet det dominerande riset, nu iksom vid RoMELLS undersökning år För framtiden kornmer det dessutom att inta en he de av de ytor som ännu behärskas av jungen, men samtidigt för Jorar det mark där trädbeståndet har bivit atför sutet. Vegetationen över _går här oftast ti rena mosstäcken; under särskit täta tagrupper kan både fätskikt och bottenskikt saknas. Inom de bästa dearna av kuturen, t. ex. :inom stora ytor i nordvästra deen av fätet, förhärska de rena mosstäckena -och den massrika ingontypen. De juskrävande kombinationerna av ingon.ris och avar (renavar eer bägaravar) kornrna förmodigen i amänhet att ersättas av massrika typer, utom på hedfäckar, där de gärna bida mosaik med,jungrika typer. Den avrika ingontypen kan på Möna-fätet icke betraktas.som någon indikator på rnarktiståndet; trädväxten kan vara god eer dåig -där den förekommer. Den avrika jungtypen och bandtyper med starkt in :sag av renav och jung säga mera om rnarktiståndet, men få endast betraktas som indikatorer när övriga faktorer, främst justigången, äro någorunda,ika. De rena mosstäckena äro karakteristiska för ett visst utveckingsstadium.av många skogar och betingas av en stark beskuggning, som utesuter de festa fätskiktsväxter. För närvarande utgöras de rena mosstäckena på Möna :fätet mest av Dicranum rugosum (unduatum) men ofta av Peurozium (Hyo,comium) Schreberi. Hyocomium proiferum har hittis återerövrat endast

93 92 CARL OLOF TAMM Fig. 36. Orörda ytan z d, fotograferad från dess sydöstra hörn. Lingonrik markvegetation.. A contra! pot, not panted (No. z d). The ground cover is mosty Vaccinium vitis idaea. FOTO 0. TAMM 2.IX.27. en ringa de av den mark den förorade genom kahuggningen, men den är stadd i stark spridning. Utbredningen av de rena mosstäckena framgår av en jämförese mean de fätskiktsfria partierna på kartan fig. 35 och de mossrika dearna på kartan fig. 34 På motsvarande sätt kan man finna de rena. avtäckena, som framför at finnas i det hedartade sydö~tra hörnet av fätet. Återstående fätskiktsväxter täcka tisammans endast en ringa de av försöksfätets area. Det är mest kråkbär (Empetrum nigrum) och kruståte (Deschampsia fexuosa), se kartorna fig. 38 och fig. rg. Om Deschampsia (se ovan sid. 65) ska här bott nämnas, att den finns i aa vanigare vegeta- tionstyper på fätet, men i större mängd framför at i de mera jusäskande typerna. Kråkbärets förkärek för fätets kanter mot vattendragen kommer fram på kartan fig. 38 (jfr sid. 25). Inga förändringar märkas i utbredningens amänna. drag, om man jämför med den karta RoMELL gjorde upp rgzo; den kartan medger dock inga detajanayser. Det är troigt att Empetrum har gynnats. av den rikiga justigången på hygget och brett ut sig vegetativt. Att fröspridning är mera säsynt eer åtminstone verkar ångsamt, framgår av att Empetrum ej i större utsträckning har nykooniserat den brända ytan, där

94 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND,(. 93 Fig. 37 Samma yta som på fig. 36, fotograferad aderton år senare från samma hå (granen t. h. om mitten på fig. 36 är utmärkt med en pi). The same pot as shown in Fig. 36, eighteen years ater. An arrow points to the spruce seen near the centre of Fig. g6. FOTO o. TAMM 2g.IX.45 eden tycks ha utrotat den. Endast utmed ytans norra kant, där det har antecknats att bränningen tog ojämnt, antecknades några Empetrum-fäckar år Kråkbärssamhäena äro säan het rena. Oftast ingår ingonris ti någon de. Bottenskiktet utgöres av mossor i de gesare kråkbärsmattorna, saknas i de tätare. Lavar och kråkbär växa rätt säan tisammans. Mjöon (Arctostaphyos uva ursi) har agts in på samma karta som Empetrum (fig. 38). I den mån de fåtaiga kartprickarna kunna uppysa därom, tycks mjöon des undvika fätets randzoner, där kråkbär trivs bäst, des saknas inom det hedartade sydöstra hörnet. Mjöonriset förekommer ofta i rena mattor utan andra fätskiktsväxter; bottenskiktet är vanigen avrikt, om mattan är ges, saknas annars. Band risen återstå båbär och odon. Deras utbredning återges på kartan fig. 39 Båbärsriset kan nu användas som indikator på goda dear av kuturen, fastän det ingaunda har hunnit sprida sig ti aa goda bestånd. Tvärtom kan man av dess nuvarande utbredning ganska vä suta sig ti var spridningshär-

95 94 CARL OLOF TAMM O Arctostaphyos uva ursi Fig. 38. Utbredningen av Arctostaphyos uva ursi och Empetrum nigrum på Möna-fätet enigt injetaxering I945 Kartprickarna representera större eer mindre mattor. Mats of Arctostaphyos uva ursi and of Empetrum nigrum in Möna Fied according to the strip survey made in ( ~r~ ""' ('\ ~ '"""' <""' " /" " ~" t-- "' " f'., f', " 0~ ~ "f'-..._,... ~)h, "f'- " " " ~--\/1"1-''-i o m I J IIIIII e. V accinium myrtius O V accinium uiginosum Fig. 39 Utbredningen av Vaccinium myrtius och Vaccinium uiginosum på Möna-fätet enigt injetaxering I945 Vaccinium myrtius and Vaccinium uiginosum in Möna Fied according to the strip survey made in 1945.

96 7 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 95 dar ha egat, nämigen utmed sjökanten i norr, särskit på den sanka udden i nordväst, kring svackan väster om XI: 8, i risbandet, och i den gama skogen. Spridningen har sannoikt ti stor de varit vegetativ. Den fruktifikativa spridningen, som bör kunna gå ätt även på större avstånd, tycks ej ha kommit igång riktigt. Åtminstone ha groddpantorna ej i större utsträckning hunnit uppnå fertit stadium; när detta sker bir ju antaet spridningshärdar mångdubbat. För fertaet skogsväxter tar det rätt ång tid, ofta många år, innan en groddpanta bommar (se PERTTULA I94I). Båbärsriset förekommer för närvarande på Möna-fätet utesutande tisammans med mossrika bottenskikt, ofta med Hyocomium proiferum, som på samma fäckar som båbärsriset har överevat avverkningen. Odon är en fuktighetsäskande växt som finns här och var på Möna-fätet, även inom dess högre dear. Det är vanigen endast i enstaka exempar. De tarika odonförekomsterna utmed stränderna ha ej agts in på kartan fig. 39 Carex fusca (Goodenowii), som också tycker om fuktighet, har en iknande utbredning på fätet. Vid injetaxeringen träffades den på tov stäen på fätet, om förekomsterna inom randpartierna räknas bort. På fätet växa också Carex piuifera och C. brunnescens, bägge ungefär ika spridda som C. fusca 1. Vid tidigare undersökningar ha på fätet träffats enstaka exempar av Eriophorum poystachyum, J uncus effusus och Leucobryum gaucum. Aa dessa växter vittna om, att markfuktigheten på Möna-fätet, trots den genomsäppiga jordarten, måste vara ganska stor, viket även tidigare har påpekats. Ett kahygge är emeertid i amänhet fuktigare än en skog på samma underag (se b. a. STÅLFELT I944). Ett exempe på temporär försumpning, som går tibaka när beståndet växer upp, har ämnats av BuRGER (I946 sid. 52I-522). Om en de av de fuktäskande växterna gå ut när beståndet bir fusutet, är det svårt att avgöra, om det sker av brist på fuktighet eer av jusbrist (jfr RoMELL & MALMSTRÖM I945 sid. 6o7-6IO). Odon och Carex fusca växa här och var i skogen nordost om fätet. Det tyder på en ganska hög markfuktighet även här. N uvarande marktistånd Humustäcket mutnade ihop när nitratvegetationen bomstrade (sid. 6o). Ett nytt humustäcke byggs nu upp under det nya beståndet medan markvegetationen igen bir ingon- och mossrik. När den häftiga nedbrytningen i humusagret upphörde och nitratvegetationen tog sut (viket den möjigen gjorde något senare), var humustäcket 1 Linjetaxeringen skedde så tidigt som i maj, då Carices äro mycket svårbestämda. Därför ha de festa utefter injerna påträffade exemparen av Carices ämnats ti Riksmuseum i och för bestämning. Bestämningsarbetet har där utförts av fi. dr E. AsPLUND.

97 96 CARL OLOF TAMM Tab. 16. Humustäckets mäktighet i september 1945 på försöksfåtet. Medeta av 10 mätniugar från varje oka Depth of the humus ayer in September I945 at Möna fied i Yta n:r Provtagningspatsens beskaffenhet Pot No. Conditian of sampied area Mäktighet i cm av Depth in cm Hea hu- F-skikt H-skikt mustäc- F-horizon H-horizon k et Tota 17 Ej kutiverad jämföreseyta..... o 14,9±0,3,4,9±0,3 Area not panted Hedfäckar stand none, or poor XI:3 Hungerfäck, rena avfäckar... o 3,5±0,2 3,5±0,2 i XI:3 >) jungfäckar... o 2,5±0,3 2,5±0,3 i VIII:1o )) (risavröjt band)... o,r±o,r 2,3+0,3 2,4±0,2 VIII:g >) ( risgödsat band)... 0,2±o,r 2,0±0,2 2,2±0,2 6 >) jung-avfäck... o 2,9±0,2 2,9±0,2 VI:5 Skadefäck, ingon-mossfäckar... o,z±o,r I,5±0,3 I,7±0,3 VI:5 >) rena avfäckar.... o 2,r±o,r 2,I±O,I i VI:5 >) jungfäckar... o,r±o,r I,9±0,3 2,0±0,3 II >) jungrik, på bränd yta... 0,3±0,1 2,3±0,5 2,6±0,4 ' Medeta för hedfäckar A verages O,IO 2,32 2,42 V:g Ej förhedad ucka i ris bandet, med spridda ris-~ rester i F-skiktet... o,9±o,r 2,3±o,2 3,2±0,2 Tabestånd XI:3 V ackert bestånd nära hungerfäck I, 6±od 2,6±0,3 4,2±0,3 f IO a Översutet tabestånd på bränd mark... 1,8±0,2 3,I±0,4 4.9±0,5 6 Utmärkta sjävsådda grupper... I,5±0,2 2,6±0,4 4 r±o, 5 X:3 Normat växtigt bestånd... I,r±o,z 2,6±0,3 3, 7±0, 2 i X:4-XI:.f >) >) >) VI:3-V:3 >) >) >) 3.3±0,3 4.7±0,4... I,r±o,z 2,5±0,2 3,6±0,3 (kak bandet)... I,4±0,2 Pine areas VI:4 )) >) >) (kak bandet)... I,r±0,3 2,5±0,5 3,6±0,3 VII:6 Vackert sutet granbandat bestånd... I,4±0,3,2,5±0,2 3 9±0, 3 Medeta för tabestånd A verages I,36 2,7I 4,08 Björkbandade bestånd Softwoods mixed with birch VIII:g Växtigt tagran björkbestånd invid hungerfäck (risgödsat band)... I, 6±0, 2 2,3±0,3 3.9±0,2 VIII:w Som föregående (risavröjt band)... I,9±o,z 2,3±0,3 4,2±0,4 VIII: B V ackert tagran b j ör k bestånd... I, 4±0, 2 3,0±0,4 4.4±0,5 XI:g >) tabjörkbestånd inti yta I7... 2,r±0,3 3.3±0,2 5,4±0,4 XI:2 )) )) nära hungerfäck... I,8±0,3 2,7±0,3 4,5±0,3 Medeta för björkbandade bestånd A verages I, 76 12,7 r 4,47 Rena björkbestånd Birch areas I b Växtiga björkgrupper utmed järnvägen. Risavröjd mark... r,r±o,z 2,6±0,3 3,7±0,4 I a Växtiga björkgrupper utmed skogen... I,7±0,2 4,o±0,3 5.7±0,3 I a >) >) >) >)... I, 9±0, 2 4.5±0,5 6,4±0,6 I c >) )) >) >) risgöds r ad mark... 2,7±0,3 3.5±0,4 6,2±0,4 Medeta för björkbestånd A verages I, 84 3,64 5,48 ' Medeta för växtiga bestånd/ I,59 A verages for areas with norma tree growth,2, 93,4,52

98 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PA MAGER SAND 97 mest ett H-skikt enigt HESSELMANS terminoogi. Iband kunde man ej skija F-skikt och H-skikt, men det senare utgjorde i varje fa huvudparten. Mäktigheten beyses av siffrorna i tabe 13. De ge i medeta 3,6 cm för de dåiga ytorna och 4,1 cm för de goda. Variationen är betydande och humustäcket torde redan ha börjat byggas upp på de goda ytorna när dessa mätningar gjordes (rg ). I september 1945 mätte professor O. TAMM humustäckets tjockek på tarika punkter på Möna-fätet. Tabe r6 visar resutatet; aa värden i tabeen äro medeta av tio mätningar på varje fäck. På de okutiverade jämföreseytorna 2 d och 17 bev det adrig någon vegetation som tydde på nitrifikation. Tabe r6 (översta raden) visar att humusagret på yta 17 hör ti de mäktigaste inom försöksfätet, trots att F-skikt saknas här. Denna omständighet stöder starkt det tidigare framförda antagandet om att den häftiga omsättningen här har utebivit. Visserigen känner man icke utgångsäget, men mäktighetssiffran år 1945 skijer sig ej atför mycket från den genomsnittiga mäktig4eten hos humustäcket år rg2o (5, 7 cm). I varje fa tycks det ursprungiga H-skiktet ha bibehåits och möjigen utvidgats på F-skiktets bekostnad. Inom ytterigare ett område förefaer nedbrytningen att ha håit sig huvudsakigen inom F-skiktet (som ju normat nedbrytes reativt hastigt även inom sutna bestånd, ehuru det ständigt förnyas genom förnatiförse). Det är inom björkbandet utmed skogskanten (ängst ned i tabe r6). Humustäcket är här mäktigare än på andra hå inom försöksfätet; skinaden är tydigast för H skiktet. F-skiktet är naturigt nog mäktigast inom den de av björkbandet, som igger i rissträngen. I tabe 17 göres en statistisk jämförese mean mäktigheten hos humustäcket inom björkbandet och inom utvada goda björkbandade bestånd ute på fätet. Varianskvoten IJ,S** för jämföresen mean bandet utmed skogen och övriga bestånd med björk har god tiföritighet. Däremot är variationen mean oika bestånd utmed skogskanten eer ute på fätet sannoikt av samma sag som variationen mean oika provpunkter i ett och samma bestånd (varianskvoten r,65 har ett sannoikhetsvärde något under 20 %). Dessa bägge variationer kunna sås samman. Då får man ett ännu säkrare utsag för övergruppernas skinad (jfr sid. 42), atså för att humustäcket inom björkbandet verkigen är mäktigare. Mätningarna i björkbandet gjordes inom dettas goda dear och i rader där konkurrensen från den gama skogen ej gjorde sig atför mycket gäande (raderna 4-7, se sid. so). Det är naturigtvis teoretiskt möjigt men knappast troigt, att humustäcket primärt hade varit mäktigare här. Det rör sig ju om en ång och sma remsa på ett mycket ikformigt underag. Aa iakttageser tyda på att föga H-skikt ännu har byggts upp på Möna- 7 Medde. från Statens skogsjorskningsinstitut. Band g6:7.

99 98 CARL OLOF TAMM Tab. 17. statistisk behanding av variationen i humustäckets mäktighet inom fem goda ytor med björkbandat ta- eer tagranbestånd samt tre goda ytor inom björkbandet utmed skogen Variation in the depth of the humus Zayer on five areas with good stanris of pine and birch and three areas with good birch stanris bordering on od forest Anta frihetsgrader Degrees of Free1iom Kvadratsumma Sum of Squares Medekvadrat _ Mean Square Summasaming.... Tota variation 79!8!,372 Mean övergrupper = mean bestånd pa öppna fätet och inti skogen...,.... 1\etween areas on the fied and near the od forest 47, Bo o 47,8 Inom övergrupper Mean undergrupper = mean oika bestånd av samma sag... Between different areas Inom bestånd... Within areas , I47 117,425,2, 6g!,63 Varianskvoter 47 ' 8 = 17, B** Variance ratos 2 ' 69 2,6g --= 1,65 1,63 fätet. Särskit bör nämnas föjande. På ytor där det har varit kakuppag kan man ofta se en kakrand mean H -skikt och ett nybidat F -skikt. En dyik kakrand borde småningom sjunka ned i H-skiktet genom att materiaet ovanför omvandas. Man kan såedes knappast göra björkbeståndet ansvarigt för att H-skiktet i björkbandet är mäktigare än under andra björkrika bestånd på fätet. Däremot ha säkert björkarna i bägge faen bidragit ti att göra F-skiktet mäktigare och näringsrikare, såsom den massrika markvegetationen vittnar om. Den närmast ti hands iggande förkaringen ti humustäckets, speciet H skiktets, mäktighet i björkbandet torde man kunna söka med hjäp av Ro MELLS teori för mårbidning (ROMELL I934, I935, I938 a och b, I939) Enigt denna ingår i ett humusager av mårtyp (råhumus) som en viktig deevande svamphyfer, tihörande trädens mykorrhizasvampar. Många och kanske de festa av dessa kräva närvaro av trädrötter för sin trivse, så att de dö när trädrötterna skäras av. Härvid frigöres näring på samma gång som trädrötternas konkurrens om vatten och näring upphör, mårtäcket >>aktiveras>> och dess mäktighet bör rimigtvis minska, såsom har setts på rotskurna ytor (jfr ROMELL & MALMSTRÖM I945 sid. 599 och 6or). Inom björkbandet har en sådan aktivering utebivit, att döma av bristen

100 MARKFÖRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 99 på nitratvegetation. Men här har också hea tiden funnits evande barrträdsrötter, mest a v ta. Enigt re~utaten av rotkonkurrensobservationerna sträcka sig trädrötterna i varje fa igenom största deen av björkbandet, kanske ängre. I detta sammanhang kan även påpekas, att en deevande rötter från icke bortröjda smågranar hea tiden ha funnits på yta 17 som också har ett mäktigt H-skikt. På övriga undersökta punkter av fätet har nedbrytningen, så vitt man kan bedöma, gått ängre. Det F-skikt som finnes är ti ara största deen nyuppbyggt (i rissträngen innehåer det fortfarande rikigt med risämningar). Även H-skiktet måste ha brutits ned en he de att döma av en jämförese med värdena i skogen inti fätet. Det stämmer gott med RoMELLS teori. Särskit tunt är humusagret inom hedfäckarna, vare sig dessa ha uppkommit ur hungerfäckar eer skadefäckar. De senare, som ursprungigen hade ett normat humustäcke, ha såunda varit utsatta för en intensiv nedbrytning; hungerfäckarna hade däremot även förut ett förhåandevis tunt humustäcke. Inom aa växtiga bestånd håer ett nytt humustäcke på att byggas upp. Särskit kraftiga F-skikt finnas, såsom framgår av tabe 16 i de björkbandade bestånden och i björkbandet utmed skogen. Björkbandet utmed järnvägen har däremot ett tunnare F-skikt, samtidigt som träden växa reativt dåigt och markvegetationen är jungrik. Under de växtiga björkarna på fätet förefaer humustäcket i amänhet att vara av gynnsam beskaffenhet (jfr HESSELMAN 1926 sid ). Ännu återstår dock mycket innan humustäcket är ika tjockt som i det gama beståndet (5, 7±0, r cm) eer i skogen i nordost. Ingenstädes på försöksfätet har F-skiktet ännu kommit upp ti den mäktighet det har inom goda dear av skogen (omkring 5 cm; hea humustäcket omkring 8 cm enigt några bestämningar av O. TAMM 1932; se sid. 17). Särskit HEssELMAN (t. ex b sid. 1027) har betonat, att vissa hyggesogräs betingas av att ett humustäcke mutnar, så att b. a. kvävenäring kommer i omopp. På försöksfätet har Chamaenerion på ett mycket övertygande sätt visat ett sådant samband. Viken faktor som är utösande är icke fut kart. Trädpantornas utvecking har ej växat med nitrifikationen (bedömd efter vegetationen) på samma sätt som HEssELMAN på andra hå har funnit. Taarnavoro i början ofta frodigare inom nitrifierande ytor än på andra hå, men denna skinad har sedan jämnat -ut sig, och där nitrifikationen har varit kraftig men kortvarig äro såvä taar som björkar sämre än på många ytor som adrig ha haft nitratvegetation. Resutatet innebär intet överraskande på en mager mark där det för pantornas framtid viktigaste är att ett knappt näringsförråd icke sösas bort utan nyttjas med sträng hushåning. 7* viedde. från Statens skogsforskningsinstit<d. Band 36: 7

101 100 CARL OLOF TAMM Björken har icke samma utomordentiga spridningsmöjigheter som Chamaenerion, men O. TAMM (rg36 sid. 265) har påpekat, att den ändå är en viktig indikatorväxt för det i marken som betyder mest för träden. Hjäpkuturerna av ta och gran växte mycket sämre än huvudkuturerna. Tydigen hade marken under meantiden ändrat sig ti det sämre för pantorna. Men ändringen hade ännu mycket mer att betyda för björken; det har varit praktiskt taget omöjigt att få in björk senare än huvudkuturerna. Det är inte nog med att björken sutade att sjävsprida sig; det kunde bero på att groningsbetingeserna försämrats. 1 Men hjäpkuturpantorna, som voro av riktig proveniens och panterades på ett sätt som hade givit utmärkt resutat några år tidigare i björkbandet utmed skogen, tynade praktiskt taget aa bort. Kap. V. Sammanfattning av resutaten av Mönaförsöken jämte kortfattad diskussion av probemen. I) Av de utförda markförbättringsåtgärderna har torvgödsingen varit den verksammaste; den har tydigt gynnat såvä ta- som granpantor (ej prövad på björk). Medehöjden på zo-åriga torvgödsade taar var 4,8 m, ruedehöjden för jämnåriga icke torvgödsade 4, r m; utsaget har god statistisk tiföritighet. Torvgödsingen har haft karaktären av en ångsamt verkande men i gengäd synnerigen uthåig gödsing, ty dess verkningar ha först vid sutrevisionen år 1941 kunnat faststäas; de ha ej heer visat sig i markvegetationen ()mitr:itvegetationem). z) Kraftig risgödsing synes ikaså ha påverkat trädpantorna, icke minst björkpantorna!se O. TAMM 1938 sid. 386). Verkan visade sig framför at genom att pantorna bevo frodvuxna; troigen har också höjdtiväxten stimuerats. Risgödsingens verkan har ej varit ika uthåig som torvgödsingens. I detta speciea fa åstadkom skogsfågens förkärek för risbandet en he de skadegörese på kuturen. Vidare fördröjde risgödsingen möjigen inträdandet av nitrifikation något, men denna bev i stäet kraftigare och uthåigare här än inom någon annan de av försöksfätet. 3) Den ogynnsamma verkan av risavröjningen, som borde motsvara den gynnsamma verkan av risgödsingen, har varit atför svag för att kunna säkert faststäas. Möjigen har det kommit in mindre nitratvegetation på röjda ytor, jämfört med på jämföresebanden. 1 Björken iksom viden och många andra växter vija hest ha öppen jord eer iknande för att kunna föryngra sig, detta även om tiväxtbetingeserna för en gång rotade pantor äro goda (jfr ROMELL & MALMSTRÖM 1945, sid och 604). Enigt MORK (1944) kan redan groningens temperaturkrav hindra sjävsådd av björk att komma in utom på brandfät och andra öppna patser där markytan bir varm nog.

102 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSÖK PÅ ;\IAGER SAND 101 4) Någon ogynnsam effekt av kvariggande skrädstickshögar har ej kunnat iakttagas, trots att så ofta anses vara faet. I måttiga mängder synas t. o. m. skrädstickorna kunna utöva ett gynnsamt infytande särskit på björken. Inom de risröjda banden visade Chamaenerion en viss förkärek för skrädstickshögarna. 5) Av övriga åtgärder synas de som påskynda omsättningen i humustäcket v::tra skadiga eer åtminstone riskaba på JVIöna-fätet (0. TAMVI 1936 sid. 263), där markens förråd av användbar växtnäring (framför at men troigen icke enbart kväve) är knappt och i än högre grad än vanigt bundet ti ett tunt och ytigt humusager. En sådan i detta fa skadig åtgärd. är öpbränning. Även kutiveringen påskyndar omsättningen; däremot har ingen effekt märkts av markberedning eer inbandning av råhumus eer samkak i kutiveringsgroparna. 6) De omsättningar i marken, som åtföja kahuggningen och påskyndas genom kutivering och i synnerhet bränning, eda ti att humusagrets förråd av användbar näring des frigöres och ätt kan sösas bort genom urakning, des särskit kvävet bindes i högförmutnad humus så att det icke vidare är åtkomigt. Om ej det nya beståndet hinner nog ångt på väg medan det gama näringsförrådet räcker, är det risk för att trädpantorna skoa råka in i ett hungertistånd, som bir ohjäpigt därför att marken får för svagt och dåigt förnatiskott, så att humusagret bir för fattigt. En sådan utvecking har inträtt h. a. på en de ytor där trädkuturen gått ut på grund av svampangrepp. 7) Någon ogynnsam effekt av bristande hyggesmognad har ej kunnat iakttagas. Taar inkomna som sjävsådd strax efter avverkningen ha vuxit minst ika bra som de 2-4 år yngre kuturtaarna. Väsentigt sämre ha de hjäpkuturtaar vuxit, som panterades 4-8 år efter huvudkuturen. Marken har tydigen varit mottagig för tafrö redan den första sommaren efter kahuggningen, men det kan ej bedömas, om så har varit faet överat, ej heer om pantavgången har varit större band dessa sjävsådda taar än band kuturtaarna. Så kan det vara, om hyggesmognadsprobemet ti stor de är av entomoogisk natur (se O. TAMVI 1940 sid. 221). Att hyggesmognaden ej atid har den betydese som man har tiskrivit den har TIREN visat (1941). 8) Oberoende av kuturåtgärderna visade sig oikheter i markens bördighet och ämpighet för kutur. Vissa ytor fingo sämre trädväxt än andra. På de extrema s. k. hungerfäckarna visade pantorna tydiga symptom på näringsbrist oc) gingo ti stor de ut. Dessa fäckar ha noga undersökts; hungerfäckarna våades ej av de geoogiska förutsättningarna utan av humusagrets beskaffenhet.

103 102 CARL OLOF T AMM Humusagret var här fattigt och dåigt därför att det tidigare beståndet var gest och uckigt med jung- och avrik markvegetation. Hungerfäckarna synas vara resutatet av en heddegeneration motsvarande den som förekommer i norra Sverige och där har studerats av WRETLIND och HEssELMAN (se O. TAMM 1936 sid. 264, RoMELL & MALMSTRÖM 1945 sid. 6n och HoLM BÄCK & MALMSTRÖM 1947 sid ). I Danmark har BoRNEDUscH (1939) funnit iknande tendenser på svag sandmark. Medet att undgå denna ogynnsamma utvecking är detsamma i norra och södra Sverige; ett sutet och växtigt bestånd, som förmår hävda marken. Att få upp ett agom tätt bestånd på ett kahygge går ätt även på denna svaga mark så änge humusagret är gott och ifa kutiveringen ej dröjer atför änge efter avverkningen. Att få hungerfäckarna att utvecka sig tibaka mot växtiga och sutna bestånd med masshävdad mark är svårt; i fråga om de mera extrema dåiga fäckarna är det nödvändigt med energiska åtgärder i form av ångsamt verkande gödsing. Fortsatta undersökningar erfordras för 8.tt utröna hur effektiva sådana åtgärder (t. ex. torvgödsing) äro och om det kan vara ekonomiskt försvarigt att använda dem på marker av detta sag. (Se även HoLMBÄCK & MALMSTRÖM 1947 sid. 77.) Utomordentigt skadigt verkar på Möna-fätet iksom i Lappand en panös utgesning av beståndet. Den jung- och avrika vegetation som infinner sig på sådana fäckar är icke någon primär orsak ti det då.iga marktiståndet, men kan troigen bidra ti föryngringssvårigheterna genom att en sådan markvegetation vid kahuggning omedebart kan ägga besag på en de fri: gjord näring, som annars skue ha kommit trädpantorna ti godo. g) Såsom indikatorer på sapeterbidning i marken har HEssELMAN (1917 a) nämnt ett anta s. k. nitratväxter, av vika Chamaenerion angttstifoium en tid var amän på försöksfätet. Att dessa växter äro beroende av betydesefua processer i marken, har undersökningen ti fuo bestyrkt. Däremot ha de ej kunnat användas som indikatorer på trädpantornas framtidsutsikter, som ju bero av näringstigången i marken på ängre sikt och därmed av markens totaa näringskapital ro) Ett sags indikator har i stäet björken varit för de egenskaper hos marken som äro verkigt viktiga för trädpantorna (0. TAMM 1936 sid. 265). Överat där sjävsådd eer kutiverad björk har kommit in och trivs, där växa också tapantorna vä. För näringsbrist orsakad av humusnedbrytning eer av ett primärt dåigt humustäcke eer av rotkonkurrens från den ädre skogen ha björkpantorna varit känsigare än tapantorna. Endast under ett fåta år efter avverkningen var marken mottagig för sjävsådd av björk, viket också är ett anmärkningsvärt resutat (0. TAMM. c.), åt vara att det icke behöver säga någonting om tiväxtvikoren, eftersom det ikavä kan

104 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 103 vara groningen eer den ara första utveckingen hos björkpantorna som hindras.. n) Den gynnsamma verkan trädpantorna börja utöva på marken, när de ha nått en höjd av en eer annan meter, ser ut att vara särskit stark under björkarna, såsom också är att vänta efter tidigare erfarenheter (se HESSEL MAN Igz6 sid. 373, I927 sid. 394). Tiväxten är ofta god även hos ganska starkt björkbeskuggade taar (jfr LAPPI-SEPPÄLÄ I930). Björkens rotkonkurrens tycks atså någorunda uppvägas av dess markförbättrande verkan. Björk anses vara mera djuprotad än ta och naturigtvis gran, och ädre björkar ta möjigen en något större de av sitt näringsbehov ur minerajorden än vad barrträden göra. De mycket unga björkarna äro naturigtvis främst hänvisade ti ytskiktets tigångar. Härvid få de värde som indikatorer i den mån de kräva samma eer något högre näringsnivå än barrträden. IZ) På Möna-fätet uppkommer inom ett normat sutet bestånd en mossrik markvegetation med ingonris och iband båbärsris dominerande i bitskiktet. Inom mycket sutna bestånd kan fätskiktet saknas. Inom mera öppna dear uppkommer en jung- och avrik vegetation. Markvegetationen bidrar genom sin förnaproduktion ti utbidningen av ett gynnsamt eer ogynnsamt humustistånd (HESSELMAN Ig26). Vid kahuggning av ett sutet bestånd bidra dödade markväxter och andra organismer ti att gödsa marken. Såsom RoMELL (I934 sid. 25) har påpekat, bero troigen de oika åsikterna hos svenska och tyska skogsmän om båbärsrisets betydese på att riset i Sverige brukar dö ut på kahyggen men t. ex. i Schwarzwad trivs storartat på hyggena och hjäper ti att bevara råhumusen. Markvegetationens ändringar efter en kaavverkning påskyndas, om det finns ämpiga fäckar för nykoonisation av groddpantor, t. ex. såddgropar, markberedda ytor och i synnerhet brandytor. Särskit jungen gynnas härav. Andra markväxter än de nämnda äro på Möna-fätet i amänhet vä sparsamt utbredda för att medge sutsatser av intresse, särskit som de festa skogsväxters ekoogi ej är tiräckigt känd. I3) Såsom amän sutsats av Möna-försöken kan man med O. TAMM (I936 sid. 265 och I937 sid. 47) säga, att den amänt åga boniteten på Mönafätet och ikartade sandmarker beror på att sanden är så mineraogiskt svag. Lokat bidrar ett genom heddegeneration dåigt och fattigt humusager starkt ti att produktionen är så åg; orsaken härti har varit att beståndet har gesats ut på ett oämpigt sätt, varigenom b. a. gödsingsverkan av huggningar har tagits ut i förskott. Genom att söka håa beståndet vä sutet kan skogsmannen få ut största möjiga produktion och samtidigt räkna med goda förutsättningar för föryngring efter kahuggning. En rikig björkinbandning i uppväxande bestånd är mycket önskvärd :för markhävdens sku och torde

105 104 CARL OLOF T AMM kunna åstadkommas med enka mede, om man spar fröbjörkar och ej väntar för änge med kutiveringen, viket under aa omständigheter är farigt på detta sags mark. 14) Försöken på Möna-fätet ha utförigt beyst de probem som föranedde deras tikomst, men förhåandena ha visat sig mera kompicerade än som kunde förutses i början av rgzo-taet, och resutat av praktiskt och vetenskapigt värde stå ännu att vinna genom nya försök på ång sikt. Genom att utgå från ett i detaj känt utgångsäge kunde man få en säkrare uppfattning om de reativt oföränderiga geoogiska förutsättningarnas ro i förhåande ti den ro humusagrets mera tifäiga beskaffenhet spear för trädbeståndet. Litteratur. ANDERSSON, E. I945 Om barrträdens rotverksamhet.- Sv. skogsv. tidskr. 43: Stockhom. BoNNIER, G. & TEDIN, O Bioogisk variationsanays. - Stockhom. BORNEBUSCH, C. H Hededegeneration og Regeneration af en for Skov tjenig Humustistand på de danske Lyngheder. -Sv. skogsv. tidskr. 3T Stockhom. BURGER, H Bodenverbesserungsversuche. Voräufige Ergebnisse der Versuche im Stadtwad Zofingen. -Mitt. d. Schweiz. Anst. f. d. forst. Versuchswesen XX: Ziirich Bodenverbesserungsversuche im Gemeindewad von Langentha und im bernischen Staatswad Bigenwad. - Ibid. XXIV:5r6-58o. BURNS, G. P Studies in Toerance of New Engand Forest Trees. VII. Leaf Efficiency in Thrifty and Stunted W'hite Pine Seedings.- Vermont Agric. Exp. Station Bu Du RrETZ, G. E Cassification and Nomendature of Vegetation Units Sv. bot. tidskr. 30: Uppsaa. ENEROTH, O Bärenthoren (Ur en reseberättese) - Norrands skogsv. tidskr. I93I:I-44 Stockhom. FrSHER, R. A The Design of Experiments. - 3rd ed. Edinburgh StatisticaMethods for Research \Vorkers. -9th ed. Edinburgh. HALDEN, B. E Studier över skogsbeståndens inverkan på markfuktighetens fördening hos skida jordarter. - Skogsv. tidskr. 24: Stockhom Marktorkan å sand- och grusmarker. Med särskid hänsyn ti regnvindar, jordmånsbidning och jordens mekaniska sammansättning.-skogsv. tidskr. 30: Stockhom. HESSELMAN, H a. Studier över sapeterbidningen i naturiga jordmåner och dess betydese i växtekoogiskt avseende. - Medd. Stat. skogsförsöksanstat 13-14: Stockhom b. Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på sapeterbidningen i marken och dess betydese för barrskogens föryngring. - Ibid. I3-14:923-Io c. Studier över de norrändska tahedarnas föryngringsvikor. II. - Ibid. 3-I4:I22I-I studier över barrskogens humustäcke, dess egenskaper och beroende av skogsvården. - Ibid. 22: Studier över barrträdspantans utvecking i råhumus. I. Betydesen av kvävemobiiseringen i råhumustäcket för ta- och granpantans första utvecking. - Ibid. 23: Om kimatets humiditet i vårt and och dess inverkan på mark, vegetation och skog. - Ibid. z6:5r5-559.

106 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 105 HESSELMAN, H Om humustäckets beroende av beståndets åder och sammansättning i den nordiska granskogen av båbärsrik Vaccinium-typ och dess inverkan på skogens föryngring. : Ibid.-30: HoLMBÄCK, B. & MALMsTRÖM, C Några markförbättringsförsök på nordsvenska tahedar. - Medd. Stat. skogsforskningsinst. 36, nr 6.. ]ORDBRUKSFÖRSÖKSANSTALTEN Handedning i försöksteknik.- Norrtäje. [KoLMODIN, G: & RoMELL, L.-G.] Koratförsöken i våra skogar. Resutaten av en snabbrevidering. - Sv. Skogsv. tidskr. 44: Sto,ckici.m. LAGERBERG, T Markforans anays på objektiv grund. - Medd. Stat. Skogsförförsöksanst. u:129-2oo. LAPPI-SEPPÄLÄ, M Untersuchungen iiber die Entwickung geichatriger Misehbestände aus Kiefer und Birke.- Communicationes ex. Inst. quaest. forest. fin. 15. Hesinki. LUNDS BOTANISKA FÖRENING. Förteckning över Skandinaviens växter. - De I. Kärväxter. Lund De 2-4. Mossor, ager, avar. Lund MARTHALER, H Die Stickstoffernährung der Ruderapfanzen. - Jahrb. f. wiss. Bot. 85: Leipzig. MORK, E Om str0faet i våre skoger. - Medd. Norske skogfors0ksvesen 29: Oso Om bj0rkefrugtens bygning, modning og spiring.-- Ibid. 30:423~474. Moss, E. H The ecoogy of Epiobium augustifoium with particuar reference to rings of periderm in the wood. -Am. Journ. of Bot. 23. MöLLER, A Kieferndauerwadwirtschaft. Untersuchungen aus der Forst des Kammerherrn von Kaitsch in Bärenthoren. - Zeitschrift fiir Forst- und Jagdwesen 52:4-41. NÄsLUND, M Erfarenheter av skogsoding (Diskussionsinägg). -Sv. Skogsv. tidskr. 42:108-u6. Stockhom. OLsEN, C a. studier over Jordbundens Brintionkoncentration og dens Betydning for Vegetationen, s<erig for Pantefordeingen i Naturen. - Medd. Carsbergs. Lab. 15:1 p K0benhavn b. The Concentration of Hydrogen ions in the Soi.-Science. N.S. Vo. L IV Dec p. 539 New York. PERTTULA, U Untersuchungen iiber die generative und vegetative Vermehrung der Biitenpfanzen in der Wad-, Hain-, Wiesen- und Hainfesenvegetation. - Ann. Ac. Sc. Fenn. Ser. A. Tom LVIII N:o 1: Hesinki.. RoMELL, L.-G En bioogisk teori för mårbidning och måraktivering.- Stockhom Ecoogica probems of the humus ayer in the forest. - Corne Univ. Agric. Exp. Stat. Memoir 170:1-28. Ithaca a. Markreaktionen efter garingar och dess orsaker. - Norr!. skogsv. tidskr. 1938:1-8. Stockhom b. A trenching experiment in spruce forest and its hearing on probems of mycotrophy. - Sv. bot. tidskr. 32: Uppsaa Barrskogens marksvampar och deras ro i skogens iv. - Sv. Skogsv. tidskr. 37: Stockhom. RoMELL, L.-G. & MALMsTRÖM, C Henrik Hessemans tahedsförsök åren Medd. Stat. skogsförsöksanst. 34: SNEDECOR, G. W Statistica Methods. -4th ed. Ames, Iowa. SToLPE, M Beskrifning ti geoogiska kartbadet Nydaa. - Sv. Geo. Undersökning. Ser. Ac. Nr 14. Stockhom. STÅLFELT, M. G Granens vattenförbrukning och dess inverkan på vattenomsättningen i marken. -Lantbr. akad. tidskr. 83: TAMM, O Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 17: Stockhom Eine Methode zur Bestimmung der anorganischen Komponente des Gekompexes im Boden. Ibid. 19: studier öv"er jordmånstyper och deras förhåande ti markens hydroogi i nordsvenska skogsterränger. - Ibid. 26: a. Uber die Oxaatmethode in der chemischen Bodenanayse.- Ibid. 27= b. En snabbmetod för mineraogisk jordartsgranskning. - Sv. Skogsv. tidskr. 1934: _ Stockhom.

107 106 CARL OLOF TAMM TAMM, O c. Om mekanisk anays av svenska skogsjord ar. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 27: Stockhom Om ett försök med björkföryngring i markförbättrande syfte på svag sandmark i södra Sverige. - Sv. Skogsv. tidskr. 1936: Stockhom Om de ågproduktiva sandmarkerna å Hökensås och i övre Lagadaen. - Medd. Stat. skogsförsöksanst. 30: Om humustiståndets betydese för skogen å en sydsvensk tamo. - Skogen Arg. 25: och Stockhom Den nordsvenska skogsmarken. - Stockhom. TAMM, O. & WADMAN, E Om skogens naturiga betingeser i Hamra revir. - Biaga t. Sv. Skogsv. tidskr. Sid Norrtäje. TIREN, L Nyare fätförsöksmetodik, beyst genom några skogsodingar på Kubäcksidens försökspar k.- Medd. Stat. skogsförsöksanstat 27: Stockhom Ti frågan om hyggesmognadens betydese vid skogsoding.- Ibid. 32: Försök med sådd och pantering. - Norr. skogsv. tidskr. 1944: Stockhom. WRETLIND, J. E Bidrag ti beysande av de norrändska tahedsprobemen. - Norr. skogsv. tidskr. 1931: Stockhom a. Naturbetingeserna för de nordsvenska järnpodsoerade moränmarkernas tahedar och mossrika skogssamhäen. - Sv. Skogsv. tidskr. 32: Stockhom b. Bidrag ti beysande av föryngringsbetingeserna på övre Norrands tahedsmarker. - Norr. skogsv, tidskr. 1934: Stockhom. ÅNGSTRÖM, A, Lufttemperatur och temperaturanomaier i Sverige Medd. Stat. meteoroogisk-hydrografiska anstat Bd 7:2. Stockhom.

108 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 107 Summar y Soi-Improving Measures tried on a Poor Site The present paper is a fina report on work started in I922 by the Swedish Institute of Forest Research in cooperation with the Forest Protection Board of the district of Jönköping, foowing an initiative taken by W. LoTRIGIDs who was at that time the Board's executive Forest Officer. The aim of the work has been to try some possibiities of raising the poor forest yied frequenty found on sandy sois within the district and esewhere in the province of Småand (see O. TAMM I937 p. 6o). Earier reports have been pubished by O. TAMM who panned the experiments and was responsibe for coecting data on the pots as ong as he remairred with the Institute (up to I938). The pots are at 57 34' atitude N. and 22 r z' ongitude E. from Greenwich. They occupy an area known as the Möna Fied on a sand fat that was formery mosty covered by od forest. In the experimenta.fied, the forest was feed in I9I8 to I9I9. Chapter I. Cimatic, Geoogica and Pedoogica Conditions. at M öna Fied. The Möna Fied is situated near Vaggeryd, about 30 km S. of Jönköping (Fig. r). It is a sandy pain comprising 22 hectares (Fig. z). It is surrounded by water on three sides and rises 2-4 m above the eve of the ake Käringsjön. Centra Småand has a rather severe cimate. Tabe I gives the mean monthy temperatures observed at Fahut, I9 km N. from Möna Fied, and the earresporrding means at Möna Fied, cacuated according to formuas given by ÅNGsTRÖM (I938). In vaeys and fat areas ike Möna Fied there is a high frequency of frosts, even in the summer. The yeary mean precipitation at Möna Fied ma y be cacuated to 66o mm. Tabe z gives the seasona distribution of the precipitation at certain stations near Möna Fied. The precipitation in the summer is fairy high. The spring months, however, are reativey dry, but normay the soi has then enough moisture eft from meted snow. The sand at Möna Fied is of gacio-fuvia origin. The map (Fig. 3) shows the approximate distribution of areas with medium and coarse sand (see aso Figs ). As a rue, the medium sand fraction (o.6-o.z mm) dominates, but coarse sand and grave! go to make up a arge percentage of the soi. Mineraogicay the sand is rich in quartz and poor in pant nutrients (Tabe 3). The minera baseindex (percentage content of partices with a specific gravity above 2.68 in the medium sand fraction; cf. O. TAMM I934 b) is very ow, about three, in the undweathere sand. Such a ow figure shows that the soi is very poor in easiy weathered mineras high in bases ike augite, hornbende, and the. better pagiocases. Sti ower vanes of the minera base-index are found in the uppermost soi horizons (cf. Figs. 25 to 33, p ) showing that these same mineras have been removed by weathering.-

109 108 CARL OLOF TAMM The water tabe is 1. 5 to 4 m beow the surface of the fied. \'-'hen i t is as high as 2 m, the pirres reach the ground water and may profit by it. But there is no cear difference between the pirres reaching the ground water and the other pirres near :Möna Fied. The soi type at Möna Fied is podso. By investigation in J une, 1920, I 7'2 years after the cear feing, the depth of the humus ayer (mor) was 5 7 ± o. I cm (mean of 85 sampes). No significant difference between profies with fine or coarse subsoi was observed. At the same time the depth of the beached ayer (A 1 horizon) was 3 3 r ± o. I 3 cm. The mean of 44 profies with fine subsoi (medium sand) was 3.65 ± o.i5 cm and the mean of 43 profies with medium sand mixed with much coarse sand or grave] was 2.9s±o.zo cm. This difference is significant. Probaby there is a earreation between the depths of the Ao harizon and the A 1 horizon. Tabe 4 eivides the tota variation in the depth of A 1 in two parts, one representing inear regression on the depth of Ao, one representing >>erron> (Anaysis of covariance, FrsHER). The variance ratio (SNEDECOR 1946) makes a true regression very probabe. A heavy humus ayer seeros to produce a deep beached ayer (cf. O. TAMM 1920). The accumuation or B harizon may be divided in an upper B 1 horizon of a dark brown coour, sometimes a pan, and a ower B 2 harizon of a reddish brown coour. The depth of the B 1 horizon varies consideraby; the mean of 40 vanes was 7 cm. The B 2 harizon averages about 40 cm, but the change from this harizon to subsoi is graduay, and there is no definite imit. The coour of the B 1 harizon is mosty due to the humus content; the B 2 harizon is cooured by iron compoundo (see Tabe 14). Chapter II. Standing Trees and Grotmd Vegetation at M öna Fied befor e the Cear Feing and Reforestation. There was no opportunity to examine the forest stanes at Möna Fied before the cear feing (1918-I9I9), because the coaboration between the Institute of Forest Research and the Forest Proteetian Board at Jönköpingstarted in 1920, after the cear feing. In 1932 a representative sampe pot (0.4 hectare) was examined. This pot bordered on the experimenta fied, and both trees and ground vegetation were simiar to the pre-existing orres at the fied. The stand co1;1sisted of pine (552 per hectare) and sprucc (138 per hectare). The mean age was 96 years and the mean height 15.2 m. The voume of wood (incuding bark) was124m3 per hectare (pine 107, spruce 17) and the annua increase in voume was 2.4 per cent for both kinds of trees. A figures refer to trees thicker than ro cm, measured 1. 3m above groundevet According to these vanes the forest on Möna Fied has a rather ow productian of wood, campared either with nearby forests on moraine or with forests on sand in other regions of Southern Sweden. The ground vegetation on sampe pats bordering to Möna Fied was examirred in The pant community was characterized as a pine forest with spruce, Vaccinium vitis idaea, Dicramm~ rugosum ('Vmduatum), and Peurozium Schreberi (Hyocomium parietinum). In cose stands, Vaccinium myrfius and Hyocomium proiferum may be important, whie in thin stanes the vegetation may change inta ichen-pine type, rich in Gauna vugaris.

110 MARKFÖRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 109 The ground vegetation at Möna Fied was examirred in 1920 by the method of RAUNKUER-LAGERBERG (LAGERBERG 1914). At this time nogreater changes in vegetation had occurred after the feing, except that the Vaccinium myrfius and the mosses were decreasing. Observations were made on 196 sma pats (o. 5m 2 ) and the percentage of pats within which any particuar species was observed are given in the Swedish text p. 25. No detaied knowedge is avaiabe of any irreguarities in the distribution over the fied of the di:ff~rent species. The SE. earner seems to have been more heathy than the buk of the fied. Chapter III. Forest Regeneration. The map Fig. s shows the ayout of experimenta pats on Möna Fied. This paper cancerns chiefy the so-caed main experiment (surrounded by a heavy ine). Other pats are intended for studies on root competition (a birch panted strip bordering on the od forest), on natura seeding (a strip bordering on the birch strip), on the infuence of burrring (pats Nos. ro, II, 12) etc. Two sma pats (Nos. 2 d and 17) were not subjected to panting or 'an y other treatment (contros). On the map (Fig. s) there areninestrips from N. to S. within the main experiment. They are numbered III-XI and each is so m wide. Furthermore, the main experiment is divided in ten rows, erossing the strips at right anges. Row No. 7 is 37.5 m wide, row No. 8 is 62.5 m, a other rows are zs m wide. Strips Nos. III and V were sown in 1923 with pine mixed with spruce. In strip No. III the mor cover around each seedspot was aoserred and mixed with the sand; no positive effect of this treatment was ever observed. At the same time strip No. IV was pantedwith birch (about r ooo per hectare, side-hoe panting) and then sown with pine mixed with spruce. Strip No. VI was pantedwith Anus incana instead of birch and sown with pine, Strip No. VII and the foowing strips were panted in 1922, the former with pine r jo and spruce z jo (ra tio z: r), No. VIIIwith birchasno. IV and pineandspruce, No. IX with pine and spruce, No. X with Anus incana as No. VI and pine, and No. XI with pine ony. The conifer seedings were panted by the sit method. The number of seedspots per hectare was intended to be 6 ooo a over the fied, but this figure is rather approximate. A pine and spruce seed used originated from the same province, but the birch and Anus incana seedings originated from Båstad (Skåne). In strip No. VII each panting hoe was manured with peat from a birch carr. Seven or eight itres of peat were mixed with the earth in each hoe before pan ting. The other treatments were done in different rows. The rows Nos. I, 3, s and 7 were contros (no treatment). Within rows Nos. z and 6 the soi was ripped by a kind of harrow. Within row No. 4 about 400 g ime (CaC0 3 from the suphate mi at Götafors) was mixed in each hoe. Within rows Nos. 8 and ro tree-debris from the cear feing were removed and taken to row No. 9 (Fig. 6). Most of the pines, panted or sown, grew we in the first few foowing years. The panted spruces grew we too, but the spruce seed used had a poor capacity of germination. The birches and ader seedings generay did not stand the hard conditions at Möna Fied, especiay the frosty cimate. Within sma areas seedings of a kinds suffered either from fungus injuries or from starvation (cf. p. 113). It was tried to fi banks by repair pantings in 1926 and 1930 (see Tabe s).

111 11 o CARL OLOF TAMM The diagrams Figs. 8 and 9 give resuts from observations in The brush manured row (No. 9) has a sma number of seedings but a high percentage of good pine. Many seedings were spoied by capercaizies that found sheter in the brush cover. The >>peat strip>> (No. VII) shows a sight excess over the others bothin number of seedings and in percentage of good pine. None of these devia-. tions is significant. The fina measurements on.the trees were made in the autumns of 1941 and Height measurements taken in the atter year were reduced by the proper amount (ength of top shoot) and may be campared with the measurements taken in Within each strip a trees were measured on two bets ten metres wide aong the W. boundary of the strip. The rows divide these bets in sma pats (generay 250m 2 ), roo withinbock A (VII-XI) and 74 withinbock B (III-VI). The mean heights of the pirres for these pots are given in Fig. ro. Positive deviations from the over-a mean heights (4. z 5 m for panted pirres twenty years od; 3-54m for sown pirres eighteen years od) are shown by the brush manured row (mean height for panted pirres m, for sown pirres 4 r 8 m) and by the peat manured strip (mean height for panted pirres 4.83 m). The anaysis of variance (Tabe 6, see FisHER 1942 and SNEDECOR 1946) confirms the resut that the peat manuring has improved the height growth of the pines. This is in accordance with the findings of HEssELMAN (1917 c) and HoLM BÄCK & MALMSTRÖM (1947) in north Sweden. The effect of the brush treatment on height growth is uncertain, but many pirres in the brush treated row are very vigorons (Fig. 7). In Tabe 7 the anaysis of variance is made on the mean heights for panted pats (Rows Nos. 8-10), and the tota variation is divided in parts beonging to differences between strips, between brush treated and >>debrushed>> rows, between the h~o»debrushed>> rows and between pairs of pats. Moreover, the sum of squares beonging to interadions between strip variations and row variations are cacuated, but no bioogica connedians are to be suspected, and the interadions may be incuded in the >>erron>. If this is done, the variation between >>debrushed>> rows may be derived from the subordinated variation and is probaby of the same nature as the >>erron>. The mean square for the variation between brush manured and >>debrushed>> rows, however, is significanty different from the subordinated variation (variance ratio 12.3 camparing one and twenty-four degrees of freedom). The main sources of error to be disenssed are variations in soi, canopy and admixture of birch. The two atter factors are not found to have any distind effect on the height growth of pine withinbock A. Profie borings (Figs. 26, 29, 32, 33) showed the soi profie to be rather uniform in this part of the fied. The better tree growth in pot XI: 9 (brush manured) may to same extent be due to the presence, on a part of this pot, of a ayer rich in fine sand (Fig. 26 b). However, this ayer extends over a part of pot XI: 8, and on the other hand no traces of it were found in the midde of pot XI: 9 (Fig. 32), where there was a very good birch stand. The concusion is that moderate variations in the coarseness of the sand have itte importance at Möna Fied as campared with the condition of the mor cover. The brush treatment affects the atter markedy, and probaby aso the tree growth. Probaby the brush heatment has improved the height growth of the pirres within Bock A. A better panning of the experiment (cf. FrsHER 1944) might

112 MARKFöRBÄTTRINGSFöRSöK PÅ MAGER SAND 111 have brought out this resut more ceary. According to fied observations, the effect of the brush treatment now is decreasing. No effect on the growth of the coniferous young growth has been observed from the other treatments (soi ripping and iming). This is aso true of the sown Bock B of the main experiment. The mean heights for Bock B are not suited to an anaysis of variance, because of the acking of pots Nos. III: g, III: ro and IV: ro. Moreover, the pot mean heights seems to be samehow reated to the density of the stand (Fig. n). This reation, very probaby an indirect one, may have something to do with the number of seedspots occupied by more than one seeding (those numbers cannot be stated, since ony the argest pine in each custer has been counted). Athough no reiabe concusions can be drawn from the mean heights of pirres withinbock B, the positive deviation within the brush treated pot is consistent with the resuts from Bock A. The deveopment of the spruce (Picea abies) at Möna Fied has been sow and irreguar, mainy due to frost injuries. Many spruces are now coming up very we, shetered by the pine stand. Tabe 8 shows that the highest percentage of good spruces is found within the peat-manured strip. Within two strips (IV and VIII) about I ooo birch pants per hectare were set out. They were two years od and vigorous, but did not stand the hard conditians (cimatic or others) at Möna Fied. Two repair pantings were made (1926 and 1930) using stock one year od of the correct origin (Småand), yet with no success. The greater part of a the birches panted were dead in 1933 and of those remairring few wi ever become norma trees. In spite of this poor deveopment of the birch pantation there are some strips rich in birches within the Bock A of the main experiment, especiay strips Nos. X and XI. These birches are sef-sown and very often they grow in seedspots from The ripping of the soi has increased the number of birches (see Tabe 9 and O. TAMM 1936); the same is perhaps true with the brush treatment. Many of the sef-sown birches are we-deveoped (see Tabe ro). The brush treatment has given a sight positive deviation in the mean height of the birches within row 9 as campared with birches within >>debrushed>> pots. Unfortunatey, within the peat-manured strip (VII), a sef-sown birch seedings were removed. (This was done aso within strips Nos. III, V, VI and IX.) The consequence is that we cannot study the infuence of peat manuring on birch. The frequency of sef-sown birch within Bock B and other parts of the fied, sown in 1923, is much ower than within Bock A. Perhaps the suppy of birch seed was ess in 1923 than in No effect on the birch frequency was here seen by the ripping of the soi or by other treatments. The faiure of the repair pantings within the main experiment suggests changes in the soi after the first pantings. Competition from eder seedings cannot be the rea cause. The consequences of these changes are bad conditions for tree seedings, especiay for birch seedings. Birch seedings of the correct origin, panted eary, have grown up as we as the sef-sown orres. Two narrow strips, one aong the rairoad, one aong the od forest, were pantedwith birch r jo by the sit method in Especiay the birches aong the od forest have grown up we, except those which suffered much of the root competition from the od forest. Most parts of the birch bandaongthe forest are now exceent stands.

113 112 CARL OLOF TAMM An attempt to remove root competition by trenching gave but sight positive effect (Fig. 14). Per ha ps the separation was not compete. The root competition from the od pines and spruces is very obvious, as is shown in Figs. rz and 13 and in Tabe rr. The mean heights of the birches in the seven different rows of trees are amost proportiona to their distances from the od forest. An observation of great interest is that sef-sown pine seedings in the birch band seem to suffer ess from the root competition than do the birch seedings (Fig. 13). Some pots in the S.W. corner of the fied were broadeast burnt in May, 1922 and sown with pine and spruce in 1923 (Pots Nos. ro, II, rz). Athese pots are now covered with cosed, party overstocked stands. The growth of the seedings has not been so good, especiay during the period Remarkaby itte birch has appeared on burnt areas. More than on such areas, the birch seedings have beeri favoured where the soi has been ripped and where anything has been panted the same year (1922). The contro pots (Nos. z d and 17) carry a few birches, spruces and pines. Some of the spruces wete sma trees in the od stand (such trees eft by the cear feing were removed in 1926 from a other parts of the fied). There is itte new growth from seed in the contro pots. Chapter IV. Pant Growth and Soi Conditions. The origina ground vegetation at Möna Fied is described on p. ro8. After the cear feing, Vaccinium myrtius and Hyocomium proiferum diedin a few years when not shetered by a tree stand, whie Gauna vugaris and the ichens spread. A number of pants do not normay occur in a cosed pine or spruce forest but soon coonize a ceared area. According to HESSELMAN (1917 a) such pants (Chamaenerion angustifoium, Rubus idaeus and others) require a pentifu suppy of nitrogen in the form of nitrates. This view is consistent with ecoogica observations made by HEssELMAN and others and probaby appies to the cear feed area in Möna Fied. The immigration of Chamaenerion and the changes in its frequency run parahe with changes in the humus ayer. The fastest decomposition occurred between 1924 and 1930, judging from observations and measurements of the depth of the humus ayer. At the same time, Chamaenerion was more frequent than before or after (Fig. IJ). No rapid humus decomposition and neary no Chamaenerion have occurred within the contro pots (z d and 17), and the same is beieved to betrue for the zone aong the od forest, subject to its root competition. Chamaenerion covered much more of the brush treated row (Figs. 17 and r8) than of any other area and sti throve there in 1932, contrary to what it did in most other parts of the fied. Rubus idaeus and Senecia sivaticus, which occasionay accompanied Chamaenerion, behaved simiary. On arge parts of the cear feed area in Möna Fied, Chamaenerion never throve, possiby because decomposition did not reease nutrients faster than they were used up by young trees and other vegetation. Fine and birch seedings showed itte difference between areas with and without Chamaenerion. Around 1930, they ooked perhaps better where there was Chamaenerion, but now there is no difference. Observations at Möna Fied before 1945 are very scanty on Deschampsia