Några exempel på produktionen i planterad granskog i södra Sverige

Transkript

1 Några exempe på produktionen i panterad granskog i södra Sverige Yied studies in panted spruce stands in southem Sweden av CHARLES CARBONNIER MEDDELANDEN FRÅN ST ATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 44 NR 5

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. I. Inedning II. Beskrivning av försöksytorna I. ståndorten Beståndet III. Värdeberäkningen IV. Försöksytornas jämförbarhet r 3 r. Bonitet I4 2. Utgångsäge I6 V. Garingsform och garingsstyrka I7 VI. Produktionens voym I I. Grundytans tiväxt Kubikmassans tiväxt VII. Produktionens fördening på diameterkasser VIII. Produktionens värde r. Avkastningens nettovärde I 2. Kapitavärdet Betydesen av de amänna omkostnadernas fördening Omoppstidens ängd IX. Sammanfattning X. Undersökningens resutat i beysning av den nyare svenska produktionsforskningen Anförd itteratur Summary I I

3 3 I. Inedning skogsforskningsinstitutets fasta försöksytor voro från början avsedda att bida underag för produktionstabeer. Bearbetningsmetodiken har emeertid utveckats, och sedan regressionsanays numera bivit ett viktigt hjäpmede i produktionsforskningens tjänst, motsvara observationerna från de fasta försöksytorna i vissa avseenden icke ängre de krav som måste stäas på ett materia, avsett för statistisk bearbetning. Bristerna bestå band annat des i materiaets otiräckighet och des däri att tiväxten, som bestämmes som differensen mean två på varandra föjande uppskattningar, är behäftad med reativt stor osäkerhet. Grundmateriaet för produktionsstudier enigt de nya riktinjerna insamas därför med större förde genom engångsuppskattning av ett mycket stort anta tifäiga provytor. Med tihjäp av borrning och detajerade observationer på representativa, fäda provträd kan band annat tiväxten för korta perioder därvid bestämmas med stor noggrannhet. Professor HENRIK PETTERSON, som introducerat regressionsanaysen i den skogiga produktionsforskningen, har underkastat institutets fasta försöksytor i barrskog en omfattande regressionsanaytisk bearbetning (PET TERsON I95I b och I954). Trots att viktiga produktionsfrågor på grund av materiaets begränsning måst förbigås, ha därvid sutsatser av stor principie betydese ikvä kunnat dragas rörande barrträdens produktionsförmåga i oika boniteter samt produktionens beroende av skogiga åtgärder av skida sag. De fasta försöksytorna fya emeertid atjämt viktiga funktioner. De enskida försöksytorna utgöra även värdefua exempe på produktionens föropp under de givna förutsättningarna med avseende på ståndort, trädsag, beståndets uppkomstsätt och behanding. I föreiggande uppsats framäggas resutaten från fem särskit intressanta försöksserier i panterad granskog på Tönnersjöhedens försökspark i Haand, nämigen T I, T 4, T I6, T I9 och T 32. Den ädsta av dessa försöksserier, T I, anades redan år Igo6 av professor GuNNAR ScHOTTE, och för samtiga gäer att observationstidens ängd uppgår ti minst 25 år. skogsmästare GösTA MELLSTRÖM har sedan I9I7 svarat för garingen och uppskattningen av dessa försöksytor. I ansutning ti ytornas beskrivning har han även ämnat mig fera värdefua uppysningar, för vika jag tackar honom. Räknearbetet i samband med observationsmateriaets bearbetning har utförts av skogsavdeningens räknekontor under edning av fröken INGRID ÖsTBERG och fröken MAUD ENSTRÖM. Figurerna ha ritats av fröken INGEGÄRD VINBLAD v. WALTER. Ti dessa medhjäpare framför jag mitt varma tack. I* M eda. från Statens skogsforskningsinstif111. Band 44: 5.

4 4 CHARLES CARBONNIER II. Beskrivning av försöksytorna I. ståndorten Beägenhet. De här behandade försöksserierna äro aa beägna inom Skäåsområdet i försöksparkens nordöstra de, I, 53 km SV Simångsdaens station. Försöksytornas beägenhet framgår närmare av kartan, fig. I. Läge och topografi. Höjden över havet utgör för T I och T 4 goioo m, för T I6 I30 m, för TIg IIOI20 m och för T 32 go m. Samtiga ytor igga ovan marina gränsen, som enigt TAMM i denna de av Haand går på 68 m höjd Över havet (MALMSTRÖM I93J). T I och T 4 äro beägna på nordvästsuttningen av höjdsträckningen Skäåshut. Markens utningsgrad kan här betecknas som medestark (II 0 20 ). T I6 igger på sjäva höjdpatån, som inom försöksserien utar svagt mot Ö. Denna försöksserie omfattar fem avdeningar, varav de två västigaste (avd. III och V) starkt skadats genom stormfäning och av den anedningen utesutits vid bearbetningen. Det må här anmärkas att någon stormfäning av betydese icke förekommit inom de övriga försöksserierna. Inom T I g, som är beägen på Skäåshuts sydostsuttning, är markutningen svagmedestark Terrängen inom T 32 är svagt kuperad. Avd. I genomöpes av en iten ås, från viken marken utar svagt des mot N, des mot SO. Inom avd. IIIII utar marken svagt mot NV och V respektive. Kimatet på Tönnersjöhedens försökspark beyses genom observationerna vid den meteoroogiska station som hösten I927 inrättades på försöksparken. I tab. I återges des av MALMSTRÖM (I937) pubicerade månads och årsmedia av temperatur och nederbörd, avseende perioden rg2836, des motsvarande uppgifter för perioderna I9375I och Ig285I. Uppgifterna för perioden Period Tab. I. Medetemperatur och nederbörd vid Abaeken (75 m.ö.h.) inom Tönnersjöhedens försökspark. Sveriges meteoroogiska och hydroogiska instituts station >>Simångsdaen». Mean temperature and precipitation at Åbacken (atitude 75 metres) in Tönnersjöheden research forest. Medetemperatur, C Jan. Febr.! Mars Apri Maj Juni Jui Aug. Sept. Okt. Nov. Dec. Året I92836 I,o 2,2 + 0,3 + 4,7 + I0,6 + I3,7 + I6,o + IS,o + I,5 + 7,I + 3,7 + I,o I9375I 3,3 2,3 + O,I + 5,5 + II, I + I4,6 + I6,6 + I5,9 + I2,3 + 7,0 + 3,2 + o,o I9285I 2,4 2,3 + 0,2 + s.z + I0,9 + I4,2 + I6,4 + I5,6 + I2,o + 7, ,4 N eder börd, miimeter + 6,7 + 6,7 + 6,7 I ,61 63,81 38, , I 8!,31 I4S,o I25,81 90,61 132,91 8r, I 66, III I9375I 98,4 79,3 6I,o 62,5 52, II7,9 I2I, 5 I09,8 76,6 97, I 89,7 I 040,9 I9285I 95,5 73,5 52,6 60,7 56, I28,o I23, I I02, I,I 8o,g I 038,9

5 ...!". '1::1?:! o v c q >< o z tij z H '1::1 ' > z 1j tij?:! > v C?:! > z UJ ::>"1 o C Fig. I. Karta utvisande försöksytornas beägenhet. Efter generastabens karta över Sverige: kartbaden 13. Hamstad och 14. Ljungby. Skaa 1:roo ooo. :Th'Iap showing the situation of the experimenta pats. According to the ordnance map of Sweden: map~sheet 13. Hamstad and 14. Ljungby. Scae r:roo ooo. (.)

6 Provets mekaniska sammansättning (I anayserna ingår ej stenhaten) Basmine Insamingspats Provyta nr 6 CHARLES CARBONNIER Tab. 2. Mekanisk sammansättning och basmineraindex å jordartsprov från försöksytorna närbeägna okaer. Efter MALMSTRÖM (1937). Mechanica composition and basic minera index of soi sampes from ocaities near the sampe pots. According to MALMSTRÖM (1937). Djupet under markytan Provets å viket provet insamats art Grov Mean Grov. Grov Fin rain.~ex :~~~~ ;;~~ ;an0~ 6 o,s:~~, 2 o~~!~~eo :~:a o~~~r:_ <~~~ 02 ~(~;r:~d o,o6 o,oo6 o,oo2 mm ) mm mm mm mm mm mm mm mm o64 sandig 10,6 ro,o 14,9 33,4 13,6 7,3 3,7 2,7 3, 8 morän 7073 sandig 5,5 7,9 15,5 35, o 19, 5 10, o 3,5 2,7 0,4 morän 5053 sandig 5, 8 7, 8 13, 5 29, 6 20, 5 II, 5 2,8 3,2 morän 8,78 9, ha väviigt stäts ti mitt förfogande av Sveriges meteoroogiska och hydroogiska institut. Markvegetation. Bottenskiktet inom försöksytorna består av ett rent mosstäcke, sammansatt av b. a. Hyocomium oreum, H. proiferum, H. parietinum, Ctenium crista castrensis, Dicranum majus, D. scoparium, Pagiothesium unduatum och M nium hornum. Mossornas frekvens växar med beståndets sutenhet. Det finns aa övergångar från tunnsådd förekomst t. ex. på sjävgaringsytan T 4: III ti en sammanhängande, sväande mossmatta t. ex. på de starkt garade ytorna T r: III. Bortsett från enstaka svaga exempar av Deschampsia fexuosa, Luzua pias a, Oxais acetosea och V accinium myrtius saknas fätskikt på samtiga ytor med undantag av T r6: II och T r6: IV. Dessa ytor, som motta ett visst justiskott från den närbeägna beståndskanten mot yngre bokskog i sydost, uppvisa ett fätskikt sammansatt av b. a. föjande arter: Vaccinium myrtius (e), Deschampsia fexuosa (et), Luzua piosa (e), Dryopteris Linnaeana (e), Oxais acetosea (t), och Rubus idaeus (e). Jordmån. Markens beskaffenhet har undersökts med edning av grunda profigropar, som tagits upp ti ett anta av 920 inom varje försöksserie. J ordmånsbidningen beyses genom föjande medevärden på råhumusagrets och bekjordens mäktighet. Försöksserie Råhumus cm Bekjord cm T r, T 4 9II 73.8 T r6, T 19 sa6 4a5 T

7 PRODUKTIONEN I PLANTERAD' GRANSKOG 1 Nordvästsuttningen av Skäåshut, representerad av T I och T 4, karakteriseras såunda. av ett reativt mäktigt råhumustäcke och stark podsoering. Bekjorden är vanigen skarpt avgränsad från det rostfärgade anrikningsskiktet. En rätt avvikande jordmånstyp påträffas på höjdpatån och sydostsuttningen (T r6 och T rg). Råhumusagret är här tunnare och podsoeringen svagare. Bekjorden övergår vanigen utan skarp gräns i det ofta kakaobrum' anrikningsskiktet, och i vissa fa kan man taa om en brunjordsiknande jordmån. T 32, beägen inom ett småkuperat terrängområde, intar en meanstäning med hänsyn ti jordmånen. Några profier uppvisa en typisk podsoering, andra närma sig brunjordarnas kass. J or dart. Med stöd a v iakttageserna i de upptagna profigroparna har j ord: arten inom samtiga försöksserier betecknats som sandigmoig morän. Som exempe på moränens mekaniska sammansättning återges i tab. 2 tre av MALMSTRÖM (1937) anförda anayser ''från försöksytorna närbeägna okaer. 2. Beståndet uppkomstsätt. Av MALMSTRÖMs skogshistoriska studier på försöksparken (MALMSTRÖM 1937) framgår att hea det område inom viket försöksytorna äro beägna, vid r8ootaets mitt var bekätt med bokskog. De granbestånd som vi i detta sammanhang intressera oss för ha aa uppkommit genom pantering av i rege omskoade, 4åriga pantor efter avverkning av den befintiga bok~ skogen. Föjande panteringsår kunna anges: Försöksserie.... Panteringsår.... T r 1878 T r6 r8gr T rg r88g T 32 r88z Vid försökens anäggning förekom utom gran en de sjävsådd björk och bok på ytorna samt i några fa även enstaka taar. Proveniens. MALMSTRÖM har i sitt ovan refererade arbete även berört frågan om det vid kuturerna använda granmateriaets ursprung. Enigt gama handingar skue såunda det frö, som under åren r86875 användes vid kuturerna, i huvudsak vara inköpt utifrån. Under senare deen av r88otaet och i början av r8gotaet torde däremot frö insamat inom Breareds socken och i sydvästra Småand i betydande utsträckning ha kommit ti användning. Band de karaktärer, som anses vara vägedande vid bestämning av granens proveniens må nämnas kottarnas ängd. MALMSTRÖM uppger att fut utveckade kottar hos gran från södra Haand och sydvästra Småand ha en genomsnittig ängd av II cm, medan motsvarande siffra för gran av tyskt ursprung är I5 cm. På ro vä fördeade fäckar inom varje försöksserie insamades och mättes z* M edd. från Statens skogsforskningsinstitut. Band 44: 5

8 8 CHARLES CARBONNIER Ur SFI:s sam. Fig. z. Försöksytan T4:I. Stark krongaring. Experimenta pot T4:I. Heavy crown thinning. Foto förf. I418 I9SZ de ro närmast fäckens centrum funna kottarna. Resutaten av dessa mätningar återges nedan. Medeängd av Försöksserie roo kottar, cm T r!2,5 ± 1,9 T4!2,9 ±!,6 T r6!0,9 ± 1,4 T rg!0,5 ± 1,3 T32 12,7 ± 2,4 De visa att den genomsnittiga kottängden synes vara större för de tre försöksserierna T r, T 4 och T 32 än för T r6 och T rg. På grund av mede

9 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG 9 Ur SFI:s sam. Fig. 3. Försöksytan T4:II. Stark åggaring. Experimentapot T4:II. Heavy thinning from beow. Foto förf. I4/8 I952 feens storek äro skinaderna visserigen icke statistiskt säkerstäda. De erhåna värdena måste det oaktat betraktas som ett stöd för uppfattningen att vi ha att göra med granbestånd av i ena faet tysk (T I, T 4, T 32) och i andra faet inhemsk (T r6, T rg) proveniens. Tidigare behanding, skador. Vid försöksytornas anäggning voro bestånden ogarade. Det enda undantaget utgöres av ytan T rg: VI, som utades i en tidigare garad de av beståndet. Denna yta har utesutits ur redogöresen. I samband med revisionerna har förekomst av rotröta observerats på det utgarade virket. Resutaten av dessa observationer, avseende medeta för 4 revisioner under tiden rgzgrg46, redovisas här nedan.

10 IO CHARLES CARBONNIER Försöksyta J;J.r oc:h, avd. (;a}ringsform Anta rötskadade stammar i procent av antaet utgarade stammar,, fördeade med hänsyn ti rötans utbredning i stubbskäret fast röta fast röta fast röta 2574% ;;;:; 75%. < 25% ös röta ös röta.... < 25% ;;;:; 25% Summa T r: I, stark 1åggii.ring T r: II )} krongaring! T 4: I )} )} T4: II )} ågg~ring T4:IV )} krqj;j.ga,ring T r6: II )} ågg~uring 9 2 II T r6; IV >} ki:"ongaring 14 II 4 29 T I9: I )} )} 6 I I 8 T 19: II, extra. st~i;k krongaring 9 2 II T I9: III stark åggaring 3 I 4 T I9: IV extra st:e,rk åggaring T 32: I.)}.)), >} I 3 4 T 32: II stark åggaring Man ägger märke ti att rotrötans frekvens vanigen är större på de krongarade ytorna än på de åggarade. Detta synes bero på att garingsuttaget i bestånd som under en ängre period krongarats kommer att omfatta ett reati;vt stort anta döda eer tynande småträd (jfr. s. zo), vika i stor utsträckning i!v'isat sig angripna av rotröta. Det bör understrykas att observationerna av rotrötan haft rent översagsmässig karaktär och icke kunna användas för bestämning av t. ex. voymen rötskadat virke. U ppskattningsmetodik. Under försökstiden ha metoderna för beståndets uppskattning undergått vissa förändringar, vika ingående behandats av NÄsLUND (I936). Här ska därför endast några viktigare drag i uppskattningsmetodikens utvecking beröras. Vid aa revisioner har grundytan bestämts genom korskavning av samtiga träd på försöksytorna. Före I9I2 uppskattades höjd och kubikmassa för såvä det kvarvarande beståndet som för det utgarade virket med edning av 2030 enmeterssektionerade stammar, utvada subjektivt band garingsvirket. Från och med nämnda år utökades antaet provträd, och det utgarade virket uppmättes i största möjiga utsträckning genom sektionering. År I927 vidtogos mera genomgripande förändringar i uppskattningsmetodiken, innebärande i huvudsak att representativa provträd för observation av höjd och krongräns objektivt utvades i det kvarvarande beståndet. Med tihjäp av NÄsLUNDs större kuberingsfunktioner för gran och björk i södra Sverige (NÄsLUND I947) bev det sedan möjigt att bestämma det kvarvarande beståndets kubikmassa med betydigt större noggrannhet.

11 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG II Ur SFI:s sarn. Fig. 4 Försöksytan T4:III. Sjävgaring. Experimenta pot T4:III. Sefthinning. Foto förf. 23/7 I953 Övre höjden för det kvarvarande beståndet representeras av höjden enigt höjdkurvan för den grövsta diameterkassens mittdiameter. Beståndens sammansättning vid varje revision redovisas i tab. I. III. Värdeberäkningen Många av de frågor, som diskussionen av beståndens utvecking kommer att ge anedning ti, kunna endast besvaras, om produktionens värde är känt. Som underag för en värdeberäkning erfordras kännedom om sortimentsutfaet för träd av oika dimensioner, sortimentens bruttovärden, kostnader för huggning och körning' och amänna omkostnader.

12 !2 CHARLES CARBONNIER Sortimentsutfaet har beräknats genom teoretisk aptering,av träd med föjande dimensioner: Brösthöjdsdiameter på bark Höjd i meter cm g 8, 10, 12, I4, r6 ro 8, 10,!2, I4, r6 II ro, 12, I4, r6, r8!2 IO, I2, I4, 16, r8 I3 ro,!2, I4, r6, r8 I4 ro,!2, I4, r6, r8, 20 r6!2, I4, r6, r8, 20, 22, 24 osv. Träden äro så vada att de täcka aa inom materiaet förekommande kombinationer av diameter och höjd. Apteringen har utförts med stöd av vid institutet upprättade tabeer för bestämning av avsmaning och formkvot under bark (EDGREN och NJXLINDER rg5o). Därvid har timmer uttagits ti ägst 6 tum och sufitved ti(\gst 3 tum i topp. Sortimentens bruttovärden be~täintu.as av des prisnivån, des prisreationerna mean oika dimensioner. Kakyen bygger på den prisnivå, som år rg53 tiämpats av domänverket vid värdering av skog och skogsmark vid inköp och försäjning. Som uttryck för prisreationerna har använts normapriserna enigt priskontronämndens meddeande nr 512 den 12 oktober 1g44, prisområde 20. De på så. sätt framräknade bruttopriserna bevo för sågtimmer: Öre per kubikfot toppmått vid nedan angivna toppdiametrar i tum 66% 151 8:8% 160 gg% 16g 10IO% 17g II och däröver r88 och för hebarkad sufitved 28: kr. per m 3 travat mått. Kostnaderna för huggning och körning ha hämtats ur koektivavtaet mean Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Svenska Skogs och Fottningsarbetareförbundet för år rg5r52. Priserna enigt detta avta, som proongerades att gäa även för år rg5253, överensstämma vä med den vada prisnivån. Huggning Obarkat sågtimmer toppdiameter i eng. tum öre per kubikfot toppmått inti 7 18,7 7 inti ro 13,o ro och över!0,7

13 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG Hebarkad massaved toppdiameter i eng. tum öre per styck Körning 3 inti 6 z6,4 6 inti 9 34,5 Obarkat sågtimmer ,5 öre per kubikfot toppmått Hebarkad massaved, rå... 3: 27 kr. per m 3 travat mått 9 och över 51,2 Amänna omkostnader. I avvaktan på att frågan om de amänna omkostnadernas fördening göres ti föremå för närmare utredning, har jag vat att föja den av PETTERSON (1950) använda enka fördeningsprincipen. Med stöd av domänverkets statistik för år 1946 beräknade PETTERSON i produktionstabeerna för panterad gran i södra Sverige de amänna omkostnaderna ti So% av kostnaden för huggning och körning. Denna siffra har accepterats och tiämpats för aa dimensioner. Det bör framhåas att föryngringskostnader och skatter icke ingå i gruppen amänna omkostnader. Konsekvenserna av en annan fördeningsgrund komma att beysas i kap. VIII. Med utgångspunkt från ovan angivna förutsättningar har nettovärden per m 3 med bark för träd med oika dimensioner beräknats. Dessa värden igga ti grund för beståndens nettovärden, som framräknats diameterkassvis och införts i tab. I. Vid värdeberäkningen har hänsyn endast tagits ti timmer och massaved. Marknaden för brännved är okat betonad och prisutveckingen svår att överbicka. Vissa kvantiteter garingsvirke av så kena dimensioner att de ej ämnat minst massaved i utbyte ha emeertid uttagits. Den kakymässiga behandingen av dessa virkeskvantiteter bygger på antagandet att de kunnat avsättas ti priser som nätt och jämnt täckt omkostnaderna. De beräknade nettovärdena per m 3 för gran ha även använts vid värdering av björk och övriga trädsag. 13 IV. Försöksytornas jämförbarhet Vår uppgift är att studera garingens infytande på produktionen. Ti förfogande stå fem försöksserier, vardera omfattande på oika sätt garade avdeningar. Den metodik som i detta faet närmast kan komma i fråga är direkt jämförese av produktionen på de oika försöksytorna. Metoden förutsätter att försöksytorna i varje fa avdeningarna inom samma försöksserie vid försökets anäggning voro i aa avseenden ika. Vår första uppgift bir då att undersöka, huruvida detta krav kan anses vara uppfyt. De faktorer som utom garingen bestämma produktionens storek kunna

14 .I4 CHARLES CARBONNIER uppdeas i två grupper. Ti den ena hör ståndortens primära egenskaper, såunda det geoogiska underaget, vattenfaktorn och kimatet. Boniteten är ett uttryck för den samade effekten av dessa faktorer. Den andra gruppen omfattar infytanden betingade av t. ex. den skogshistoriska utveckingen, beståndets uppkomstsätt, proveniens och sammansättning vid försökets anäggning. Dessa faktorer kunna sammanfattas under benämningen utgångsäget. I. Bonitet I kap. III återfinnes en beskrivning av ståndortens viktigaste egenskaper. Observationer av detta sag kuima göras skarpare och mera fuständiga, men vi sakna ikvä ännu möjighet att bestämma boniteten med edning av sådana observationer. Det bästa underaget för bonitering utgöres av direkt mätbara beståndskaraktärer. I denna undersökning har jag vat att använda beståndets övre höjd som uttryck för boniteten. Genom att betrakta övre höjden vid samma åder kan boniteten på de oika ytorna direkt jämföras. Nedan återges för varje yta det kvarvarande beståndets övre höjd i meter vid 63 år, viket är den yngsta försöksseriens T r6 åder vid sista revisionen. Avdening Försöksserie T r T4 T r6 T 19 T 32 I ,2 23,7 28, ,6 II... 24,0 23, I 28,3 26,3 26,4 III... 26,g 22,8. 24,5 27,0 IV... 22,5 29,5 24,4 v... 24, I Enigt NÄsLUND (1936) kan övre höjdenanses vara bestämd med ettmedefe av omkring r,8 % Härav föjer att medefeet på differensen mean två bestämningar av övre höjden utgör Vr,8 2 + r,82 = 2,5 % En differens bör atså, för att vara fut signifikativ, uppgå ti minst 3 2,5 = 7,5 % eer 1,9 m om övre höjden är 25m. Vi jämföra först försöksserierna med varandra och konstatera att T r, T rg och T 32 måste anses rätt ikvärdiga ur bonitetssynpunkt. T 4 har däremot ägre och T r6 högre bonitet än de förstnämnda. Beträffande denna jämförese måste en reservation göras, gäande proveniensens infytande på höjdutveckingen. Inom de skida försöksserierna äro bonitetsavvikeserna vanigen små. Endast.i tre fa. markerade genom kursivering föreigga signifikativa skinader.

15 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG Övre höjd 32m T1 T4 I Övre höjd 32m T19 T32 ;Y ~~ IV Åder Åder Fig. s. Övre höjden vid oika ådrar. Reation of age of stand to height of dominant tree. Den utförda boniteringens stabiitet kan prövas genom att föja höjdutveckingen genom ådrarna. Fig. 5 visar övre höjden för ådrar omkring 6o år och däröver. Man finner att höjdutveckingen för T I: III haft ett från seriens övriga avdeningar avvikande föropp. Vid ådern 78 år igga de tre höjdvärdena vä samade. Diagrammet för T Ig, som do~k är svagt underbyggt, visar en markerad gång i boniteten från avdening ti avdening. Beträffande T 32 synes boniteten vara något högre på avd. III än på de båda övriga. Vid jämförande garingsförsök av det sag det här är fråga om torde bonitetsskinader mean de oika ytorna adrig het kunna undvikas. sådanaskinader ha i det föregående påvisats med de metoder som stå ti buds. Vid tokningen av resutaten böra de påvisade bonitetsskinaderna håas i minnet. 3* M edd. från Statens skogs forskningsinstitut. Band 44: 5,

16 r6 CHARLES CARBONNIER 2. Utgångsäget Samtiga försöksytor äro, som förut nämnts, anagda i granbestånd som uppkommit genom pantering efter avverkning av bokskog. Beståndens proveniens kan däremot icke med säkerhet faststäas. Uppgifter i gama handingar och vissa trädkaraktärer, t. ex. kottarnas ängd, tyda dock på att det använda skogsodingsmateriaet i fera fa skue varit av meaneuropeiskt ursprung. Detta gäer försöksserierna T r, T 4 och T 32. Vi förutsätta emeertid att proveniensen är enhetig inom varje försöksserie, viket är av stor betydese, eftersom våra jämföreser främst komma att avse de på oika sätt behandade avdeningarna inom varje serie för sig. Denna enhetighet gäer vanigen även panteringsförbandet, viket i viss mån beyses av stamantaet före första garingen (jfr tab. I). På T r6: IV var dock stamantaet vid nämnda tifäe så avsevärt mycket större än på T r6: III att man måste tänka sig att het oika förband använts vid panteringen. Det är också känt att en de av detta bestånd panterats i 3 fots kvadratförband, medan den övriga deen panterats i 5 fots kvadratförband. I detta sammanhang är det av särskit intresse att jämföra T r med T 4 Bestånden garades första gången vid 32 och 31 års åder respektive. Antaet granar per ha före garingen och däremot svarande förband var därvid: Försöksyta.... Stamanta..... Kvadratförband, m.. T r: I ,26 T r: II ,28 T 4: I O 725 0,97 T 4: II II 410 0,94 T 4: III O 630 0,97 Ä ven om en de döda träd redan vid denna tidpunkt voro nedfana och därför ej ingå i redovisningen torde siffrorna dock ge en god uppfattning om det effektiva panteringsförbandet. Motsvarande siffror för T r: III och T 4: IV kunna icke framäggas. Dessa ytor anades nämigen senare. Tidpunkten för första garingen växar från försöksserie ti försöksserie, men endast i det redan påtaade faet, T 4: IV, förekommer avvikese inom samma serie. T r: III representerar sjävgaring. Därför har den senare arräggningstidpunkten i detta faet mindre betydese. På samtiga försöksytor fanns från början ett mer eer mindre starkt insag av sjävsådd övskog, huvudsakigen björk (jfr tab. I), som emeertid redan vid första garingen h~t eer ti större deen avverkades. Lövinbandningen uppgick därefter i rege bott ti några få procent av stamantaet. Endast i ett fa T r9: IV, revision 2 översteg den ro procent. På sjävgaringsytorna har dock ett betydande övinsag funnits under hea försökstiden. Vi ha funnit att de skida försöksserierna äro anagda i från början mycket homogena bestånd. Det enda påvisbara undantaget utgöres av T r6, inom viken serie oika panteringsförband använts. Å andra sidan är det sjävfaet

17 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG att beståndsutveckingen fram ti försökens anäggning kan ha haft något oika föropp, viket återspegas i beståndets sammansättning före första garingen. Vi gå icke närmare in på denna fråga utan hänvisa ti tab. I. IJ V. Garingsform och garingsstyrka Beståndsbehandingen kan varieras på två oika sätt: des genom garingens orientering inom stamfördeningen, garings/ormen, des genom garingens styrka. Båda dessa sag av variation äro representerade inom försöksserierna. De reger efter vika institutets fasta försöksytor behandats utarbetades av ScHOTTE (rgrz). Jag går icke närmare in på dessa mycket detajerade föreskrifter, vika som bekant bygga på en fördening av träden des efter deras pats i beståndet, kronskikt, des efter kronornas och stammarnas beskaffenhet, trädkasser, utan hänvisar ti ScHOTTEs avhanding. Däremot är det av stort intresse att undersöka hur den garing är beskaffad som i varje särskit fa tiämpats på försöksytorna. Garingsformen kan på ett enket sätt karakteriseras genom förhåandet, d 15; mean garingsvirkets medediameter och kvarvarande beståndets medediameter. Krongaring, som ska vara orienterad huvudsakigen ti de högre d kronskikten, bör ge högre värden på D än åggaring. Sjävgaring, som ju kan betraktas som den svagaste formen av åggaring, kan förväntas ge åga d värden på ]j Vid sjävgaring utgör d de vid varje revision nytikomna torra trädens medediameter. På fig. 6 har ~' uttryckt i procent, vid varje revision agts upp grafiskt d över ådern. D håer sig vid sjävgaring vanigen mean 40 och 6o, och visar en med ådern svagt stigande tendens. Ett mycket ikartat föropp ha kurvorna, avseende åggaring. De stiga från 50 a 6o vid första garingen, ti 8o a go vid de sista garingarna. Denna utveckingsgång är en föjd av åggaringens princip. Den upprepade garingen underifrån motverkar nämigen beståndets naturiga skiktning. Även trädens diameterspridning bir härigenom at mindre, och garingsvirkets diameter kommer därför att närma sig det kvarvarande beståndets. En rakt motsatt tendens gör sig gäande vid krongaring. Förhåandet d D pendar vanigen mean 8o och roo vid de första garingarna för att sedan successivt sjunka ti7o eer därunder. I detta sammanhang bör observeras

18 _g_% D o " T1,, '\ ' ' ' so T4 "\..._,, / "'.,.~7"...}A T 16 T 19 \ \' r, ~ ;. '>'"': v......,,...,... ~~."' /. ~rot.'...,..; ' T 32 stark å{>(> arin(> extra stark å~~arin~;> stark kron9arin~.. extra stark kron~arin9... sjäv~arin~ Åder Fig. 6. Garingsvirkets medediameter (d) i procent av kvarvarande beståndets mede diameter (D) vid oika ådrar. Reation of age of stand to mean diameter of thinning (d) in per cent of mean diameter of main crop (D).

19 Grundyta per Ha m2. 60 T o, o T4 T ~~ ~ o T 19 T stark å((arin( ettra stark å(~arin( 20 stark kron (afrin( e)(tra si ark kron (arin e sjäv(>arin( '.. f. ~ '=.::.:,..,...::::.. _, o Rider Fig. 7 Grundyta efter garing. Basa area after thinning.

20 20 CHARLES CARBONNIER att de två första garingarna på T I: II hade formen av svag åggaring, medan de därpå föjande utförts som stark krongaring. Kurvornas föropp tyder kart på att garingens tyngdpunkt under observationstiden kraftigt förskjutits i riktning mot de ägre kronskikten. Krongaringens effekt bör b. a. bestå i ett ökat utbud av jus och näring för träden inom de ägre kronskikten. Det vi emeertid synas som om de träd som en gång förorat sin pats i de övre kronskikten ej ängre skue ha förmåga att reagera för de bättre ivsbetingeser som garingen tiförsäkrat dem. De förefaa att vara definitivt på retur och sakna möjighet att inhämta det förorade försprånget. Denna iakttagese är ätt att göra på krongarade granytor. Som en föjd av den ovan antydda utveckingen ha garingarna under observationstidens senare de devis fått karaktären av en sanering av de ägre kronskikten, varigenom garingsvirkets medediameter förskjutits nedåt i förhåande ti kvarvmande beståndets (jfr s 26). Garingsstyrkan intresserar oss ur två synpunkter. Om effekten av oika garingsformer ska j äroföras är det tydigen viktigt att garingsstyrkan håits konstant. Gäer jämföresen däremot garingsstyrkans infytande på produktionen bör man förvissa sig om att den önskade differentieringen verkigen genomförts. Förhåandet mean garingsvirkets kubikmassa och den totaa produktionen kan betraktas som ett samat uttryck för garingsstyrkan under hea observationstiden. Dessa ta återfinnas i tab. J. Man ägger märke ti att procenttaen för åggaring genomgående äro något högre än för krongaring inom samma försöksserie. Differenserna utgöra vanigen 2 a 3 %, men äro något större inom serien T Ig. Med hänsyn ti den faktiska garingsstyrkan är extra stark krongaring mest jämförbar med stark åggaring inon. sistnämnda serie. Bortsett från sjävgaring har garingsstyrkan avsiktigt varierats bott inom serierna T Ig och T 32. Styrkegraden extra stark skijer sig kart från stark, även om skinaden är iten, 4 %, beträffande de krongarade avdeningarna inom TIg. Garingsstyrkan vid varje huggningstifäe framgår direkt av tab. I, där garingsprocenter, avseende såvä stamanta som grundyta och voym, äro angivna. Vi fästa oss ti en början endast vid första garingen och kunna konstatera att uttagen därvid ofta varit mycket stora; garingsprocenter på 40 % av voymen och däröver äro ej ovaniga. Särskit gäer detta serierna TIg, T 32 och, ehuru i mindre grad, T I6. Gemensamt för dessa serier är att första garingen inagts vid jämföresevis hög beståndsåder. För att kunna studera garingsstyrkan under hea observationstiden väja vi ett mera överskådigt framstäningssätt, nämigen beståndets grundyta efter garing, grafiskt uppagd över ådern (fig. 7). Gapet mean kurvorna för å ena sidan de ogarade ytorna och å andra sidan de aktivt garade ytorna iustrerar rätt vä första garingens styrka. Inom samtiga serier med undantag

21 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG 21 Tab. J. Garingsvirket i % av totaa' kubikmasseproduktionen. Voume of thinnings in per cent of tota production. Garingsvirket i % Försöksyta Garingsform Åder av totaa kubik nr avd. masseproduktionen T r I stark åggaring 78 55, I II )) krongaring 78 52,5 III Sjävgaring 78 r6,7 T4 I stark krongaring 7I 52,7 II >) åggaring 7I III Sjävgaring 7I 22,2 IV Stark krongaring 7I 51,4 T r6 I Sjävgaring 63 12,2 II stark åggaring 63 48,9 IV >) krongaring 63 46,7 T rg I )) )) 66 46,7 II Extra stark krongaring 66 50,7 III stark åggaring 66 50,3 IV Extra stark åggaring 66 57,7 v Sjävgaring 66 15,9 T 32 I Extra stark åggaring 74 56,3 II stark åggaring 74 51,o III Sjävgaring 74 17, I av T r6 faer grundytan ti en början för att därefter sakta stiga. Detta innebär att garingen i amänhet varit starkare under de tidigare skedena av försöken än under de senare. Kurvornas samstämmiga föropp är ett tecken på att reationen mean garingsstyrkan på seriernas oika avdeningar inom rimiga gränser varit oförändrad under försökstiden. VI. Produktionens voym Försöksseriernas uppäggning syftar ti att möjiggöra jämförese av produktionens föropp vid oika beståndsbehanding. Värdet av en sådan jämförese för t. ex. skogsskötsen är beroende av om resutaten kunna generaiseras. Det står genast kart att vi befinna oss på ös grund, så änge jämföresen är begränsad ti två på oika sätt behandade försöksytor. Det är nämigen då nästan atid svårt att avgöra om en observerad skinad i produktion beror på behandingen eer på de primära förutsättningarna för produktionen boniteten och beståndets sammansättning vid försökets anäggning. På grund av uppskattningsmetodikens ofukomighet måste vi även räkna med att resutaten äro behäftade med vissa fe. Först om samma tendens återkommer på fera av varandra oberoende ytpar kan den timätas någon större grad av amängitighet. Enigt denna tankegång böra resutaten från

22 22 CHARLES CARBONNIER de på oika sätt garade avdeningarna inom varje försöksserie stäas i förhåande ti varandra. Genom att därefter kombinera de oika försöksserierna erhåas serier av jämföreseta, på vika våra sutsatser skoa bygga. Basen för en sådan jämförese bör vara en garingsform som är representerad inom samtiga försöksserier. Man har därvid att väja mean sjävgaring och stark åggaring. På grund av normat större stabiitet frånvaron av aktiv garing borde sjävgaring i första hand komma i fråga. Den ofta betydande björkinbandningen på dessa ytor måste emeertid beaktas i detta sammanhang. För att något beysa björkinbandningens infytande på produktionen utades 26 cirkeytor med 5 m radie inom sjävgaringsytorna. Av cirkeytorna pacerades 13 i ren gran öch 13 i björkbandade dear av bestånden. Grundytan på de sistnämnda cirkeytorna utgjorde endast 88 % av grundytan på de förstnämnda. Med hänsyn ti björkarnas mindre höjd och deras genom piskning retarderande infytande på närstående granars höjdtiväxt torde skinaden i kubikmassa vara än större. Denna undersökning tyder atså på att björkinbandningen medför en viss minskning av produktionen på sjävgaringsytorna. Eftersom björkens frekvens dessutom växar inom rätt vida gränser synas dessa ytor mindre ämpiga som bas för jämföresen. Vi utgå därför i fortsättningen från de ytor som representera stark åggaring. Vid produktionsundersökningar måste kimatväxingarnas infytande på tiväxten uppmärksammas. Det inses ätt att den här vada metodiken är fördeaktig ur denna synpunkt. Våra jämföreser gäa nämigen i första hand tiväxtbeopp som avsatts under samma tidsperioder. Härigenom eimineras kimatinfytande t. r. Grundytans tiväxt Beståndets struktur bestäms väsentigen av antaet stammar per ha och deras fördening på diameterkasser, stamfördeningen. Garingen påverkar beståndets sammansättning i båda dessa avseenden. I kap. V ha de aktuea garingsformerna karakteriserats, framför at med hänsyn ti deras tiämpning på försöksytorna. Uttaget omfattar vid krongaring vanigen grövre men färre stammar än vid åggaring, om garingsstyrkan är konstant. Det är därför kart att garingsformen kommer att starkt präga det kvarvarande beståndet. Det krongarade beståndet med sitt stora stamanta, sin vida stamfördening och reativt kena medediameter står i skarp kontrast ti det åggarade. At detta är påtagiga reaiteter, varom man ätt kaj:;t övertyga sig genom att studera tab. I. Däremot kunna vi icke förutse viket infytande huggningen kommer att utöva på den samade produktionen. Vi betrakta först grundytans tiväxt, som ju är en funktion av trädens individuea diametertiväxt och staman taet. Grundytetiväxten har bestämts

23 44: 5 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG 23 Grundyte t i I växt T 16 T 19 T4 T.32. T1 % 11 o 100 D o o o D D D Z Observationstid O stark k"onqarin(> O extra stark å~~arin( ~Zxtra stark kron~arin(? e Sjävt?arin~ Fig. 8. Årig öpande tiväxt i grundyta under angivna perioder. Stark åggaring= roa. Annua basa area increment in the stated periods. Heavy thinning from beow = 100. som differensen mean grundytan före garing vid en revision och grundytan efter garing vid närmast föregående revision. För tabestånd beräknade NÄsLUND (1936) att grundytetiväxten för en enskid garingsperiod var uppskattad med ett medefe av omkring 9 % För tiväxten under tre garingsperioder utgjorde medefeet endast omkring 3 % Tiväxtuppgifter avseende fera garingsperioder kunna atså anses vara bestämda med en betydande säkerhet. Inom varje försöksserie ha de oika avdeningarnas grundytetiväxt uttryckts i procent av tiväxten för den avdening som representerar stark åggaring. Principiet eftersträvades därvid att utnyttja hea försökstiden. Inom vardera av serierna T r och T 4 tikom emeertid en avdening senare än huvudförsöket, varför de första garingsperioderna ej medtagits. De erhåna reationstaen iksom observationstidens ängd äro införda på fig. 8. En bestämd skinad i grundytetiväxt framträder mean å ena sidan de aktiva garingsformerna och å andra sidan sjävgaring. Vid sjävgaring utgör grundytetiväxten i fyra fa 75 a 8o % och i ett fa go % av tiväxten vid stark åggaring. +* Medd. från Statens skogsforskningsinstitut. Band 44: 5

24 24 CHARLES CARBONNIER Även stark krongaring uppvisar på ett undantag när mindre grundytetiväxt än stark åggaring. Reationstaen igga i fertaet fa omkring 95 %. Beträffande garingsgraden >>extra stark» föreigger endast ett fåta observationer. Vi notera dem men uppskjuta kommentarerna. 2. Kubikmassans tiväxt Den åriga öpande massativäxten i ett bestånd har ett typiskt utveckingsföropp. Den stiger ti en början och uppnår vid en viss åder sitt maximum för att därefter avtaga. För att iustrera tiväxtens gång väja vi försöksserierna T r och T 4, för vika de ängsta utveckingsföroppen stå ti förfogande. Fig. 9 återger den åriga öpande massativäxten för varje garingsperiod. Enigt diagrammet visar tiväxten en oavbrutet stigande tendens. Kuminationspunkten förefaer atjämt att icke vara uppnådd eer i varje fa icke överskriden. Tiväxtens här konstaterade uthåighet, som gäer samtiga garingsformer, står i viss motsättning ti kända produktionstabeer för gran (t. ex. M0LLER 1933, WIEDEMANN 1936, EmE och LANGSJETER 1941 Äri(> öp. t i I växt m/ha,2 o T T4.: stark å~earin~ stark kron~arin~ 10 SJävQaron~ 1 o Fig. 9. Årig öpande tiväxt i kubikmassa vid oika ådrar. Reation of age of stand to annua voume growth. Rider

25 44: s. PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG Kubikmasse T 16 T 19 T4 T32 T t tiväxt % 11 o o 100 D 90 o o 80 D D D Observationstid 0 stark kron~arin( 0 extra stark å~~arin( extra stark kron~arin(' esjäht(artn( Fig. ro. Årig öpande tiväxt i kubikmassa under angivna perioder. Stark åggaring = 100, Annua voume growth in stated periods. Heavy thinning from beow = roo. och BRANDTsEG 1951). Enigt dessa tabeer uppnår den öpande massativäxten sitt högsta värde redan i ådern omkring 40 år. WIEDEMANN framhåer dock att stora växingar förekomma mean områden med oika kimat. I fuktigare och kyigare ägen kuminerar såunda tiväxten först omkring 20 år senare. Kubikmassetiväxten för en enskid garingsperiod är behäftad med ett betydande medefe, som emeertid kan nedbringas genom att sammanföra fera perioder. För tre perioder anger NÄsLUND medefeet ti omkring 5 a 9 % Den högre siffran gäer revisioner före På fig. ro återges tiväxten i kubikmassa, uttryckt i reativa ta. Figuren är i princip konstruerad på samma sätt som fig. 8, och avser samma tidsperioder inaes 5 a 6 garingsperioder. Med hänsyn ti observationstidens ängd måste de redovisade tiväxtbeoppen anses vara bestämda med en betydande säkerhet. Vi betrakta först garingsformens infytande på tiväxten, varvid närmast en jämförese mean stark krongaring och stark åggaring kan komma i fråga. Dessa garingsformer äro båda representerade inom fyra av försöksserierna, och man finner att krongaringen givit ägre tiväxt än åggaringen. skinaden utgör visserigen endast omkring 5% i genomsnitt, men med hänsyn ti spridningsbiden torde den ikvä vara i rätt hög grad signifikativ.

26 26 CHARLES CARBONNIER För att förstå vad som sker i det krongarade beståndet taga vi trädens fördening i trädkasser ti hjäp, och väja för detta ändamå två avdeningar inom serien T 4, nämigen avd. I och avd. III. Avd. I representerar stark krongaring och avd. III sjävgaring. I tab. 4 redovisas stamantaet, fördeat på trädkasser, des vid 1917 års revision och des vid 1946 års revision. Tabeens övre de omfattar de stammar som funnos kvar före garingen På den nedersta raden äro samtiga stammar före garingen 1917 införda. Man ägger märke ti att förskjutningen mean trädkasserna huvudsakigen går i en riktning från högre ti ägre. De härskande träden (trädkass r) 1946 voro på få undantag när kassificerade som härskande redan Endast ett itet anta av de 1917 medhärskande träden (trädkass z) ha under de föjande 30 åren ryckt upp i den härskande kassen. De medhärskande träden 1946 voro 1917 hänförda ti trädkasserna r och 2. För trädkasserna 3 och gäer motsvarande. Var och en av dem är sammansatt av träd som 1917 tihörde samma eer högre kasser. Vi observera att den ovan påvisade utveckingen föröpt ikartat på båda ytorna. Av det ursprungigen före garingen 1917 stora antaet träd i kasserna 3 och 4 återstod 1946 bott ett fåta, nämigen 31 på avd. I och 22 på avd. III. Anteckningarna från de oika revisionerna visa att avgången kan betecknas som ett resutat av sjävgaring även på avd. I. Sådana träd ha nämigen bortgarats först sedan de varit starkt försvagade eer redan döda (jfr s. 20). De ovannämnda trädens medediameter var ,9. cm på båda ytorna och ,6 cm på avd. I och J,6 cm på avd. III. Krongaringens effekt på träd tihörande de två ägsta kronskikten skue såunda vara aväsbar i form av något större diametertiväxt. I förhåande ti den ånga produktionstiden måste den registrerade tiväxten dock anses vara obetydig. Detta faktum tisammans med den stora avgången berättigar oss att fastså att de två ägsta kronskiktens bidrag ti beståndets produktion är ringa. Utveckingsbetingeserna för träden inom dessa kronskikt synas ej ens genom stark krongaring kunna väsentigt förbättras. Vi återgå nu ti fig. ro och finna att sjävgaringsytornas tiväxt i kubikmassa utgör i medeta för de fem försöksserierna omkring 98 % av tiväxten på de starkt åggarade ytorna. Spridningen kring medetaet är emeertid avsevärd, viket framgår av fig. ro. Från kap. IV erinra vi oss att vissa bonitetsskinader kunde faststäas. Detta gäer särskit T 19 och T 32. I förhåande ti stark åggaring representerar sjävgaring en något ägre bonitet på T 19 och en något högre på T 32. Vi har atså att räkna med både positiva och negativa bonitetsavvikeser. Björkinbandningens infytande på tiväxten torde däremot ha en mera systematisk karaktär. Enigt den tidigare omnämnda stickprovsundersökningen var produktionen ägre i de dear av

27 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG 27 Tab. 4. stamantaet före garing 1946, fördeat på trädkasser vid 1917 och 1946 års revisioner samt stamantaet före garing 1917, fördeat på trädkasser. Number of stems before thinning in rg46, distributed over tree casses at the revisions of rgr7 and 1946 and number of stems before thinning in 1917, distributed over tree casses. Trädkass vid rgr7 års revision Trädkass vid r 946 års revision I I I41 I4 T 4: I T 4: III I r og 7 rr6 253 II I IOO 46 q6 3 4 rs r go ss I] 56 I5 3 gr I4 134 ss 3I r g 3 6gr stamanta före garing I9I] 6og r6rr I z z6g bestånden som innehöo björk. En jämkning uppåt av taet g8 skue därigenom vara motiverad. Materiaets knapphet tiåter icke några ängre gående sutsatser, och vi få nöja oss med konstaterandet att sj ävgaring och stark åggaring givit ungefär samma tiväxt i kubikmassa. Detta resutat står i skenbar motsättning ti att grundytetiväxten visat sig vara betydigt ägre vid sjävgaring än vid stark åggaring. På denna punkt torde det därför vara karäggande att anknyta ti det kända sambandet mean tiväxtens eement. Föjande definitioner införas G= grundyta vid periodens början H = medehöj d >> >> >> F = formta >> >> >> L1 G = tiväxt i grundyta under perioden L1H = >> >> medehöjd >> >> LF = formtaets förändring >> >> Då är öpande massativäxten under perioden Lv = (G+L1G) (H +L1H) (F +L1F) G H F Efter mutipikation och kastning av aa termer som innehåa produkter av två Lvärden erhåes närmeformen Lv = G H L1F +G F L1H +H F LG Det framgår av formen att tiväxten i kubikmassa är beroende ej bott av förändringarna i grundyta, höjd och formta utan även av nämnda faktorers ingångsvärden. Därför är det rimigt om ett högt G kombinerat med ett

28 z8 CHARLES CARBONNIER Tataprodukion T 16 i kubikmassa 110% T 19 o o. T4 o o T.32 o T1 o O stark kron(arin~ extra stark kron~arin~ Rider oextra stark å~qarinq esjävqarin~? Fig. II. Totaproduktion i kubikmassa. stark åggaring Tota yied. Heavy thinning from beow = roo. roo. ågt LIG (sjävgaring) ger samma resutat som ett ågt G kombinerat med ett högt LIG (stark åggaring). Emeertid är det uppenbart att det finns en gräns för LIG:s ökning vid en fortgående stegring av garingsstyrkan, d. v. s. vid faande G. Men om ett avtagande G ej ängre föjes av ett titagande LIG så faer enigt formen även Liv. Övriga storheter i formen torde nämigen påverkas i mindre grad än G ochlig. I sjäva verket synes den kritiska punkten ha överskridits vid garingsstyrkan >>extra stark>>. I materiaet ingå två avdeningar med extra stark åggaring. Enigt fig. 8 är grundytetiväxten på dessa avdeningar jämförd med stark åggaring i ena faet högre och i andra faet något ägre. Kubikmassetiväxten är däremot enigt fig. ro i båda faen avsevärt ägre än tiväxten för motsvarande åggaringsytor. Beträffande såvä grundyte som kubikmassetiväxt återkomma motsvarande tendenser när extra stark krongaring jämföres med stark krongaring. Den förstnämnda garingsstyrkan är dock endast representerad på en yta. Innan vi ämna detta avsnitt av redogöresen ska totaproduktionen i kubikmassa kortfattat beröras. Samtiga i försöket ingående ytor ha observerats atifrån första garingen, varför hea produktionen ingår i redovisningen. Den är sammansatt av des garingsvirket och des beståndets kubikmassa efter garing vid sista.revisionen. Kubikmassan efter garing torde enigt NÄsLUND (1936) vara uppskattad med ett medefe av omkring r,s procent och garingsvirket med än större noggrannhet. Totaproduktionen, uttryckt i reativa ta, återges på fig. II. Denna figur påminner starkt om fig. ro, som ju åskådiggör den öpande tiväxten. Man

29 PRODUKTIONEN I PLANTERAD GRANSKOG 29 måste emeertid komma ihåg att totaproduktionen devis är styrd av beståndets utvecking före försöksytornas anäggning, och därför icke i ika hög grad som den öpande tiväxten kan förväntas redovisa garingens effekt. Bonitetsskinader och primära oikheter i beståndets sammansättning torde såunda göra sig starkare gäande. VII. Produktionens fördening på diameterkasser Virkets användbarhet och därmed bruttopriset ökar, medan däremot kostnaderna för avverkning och transport avta med titagande grovek. Utom massaproduktionens storek är föjaktigen även produktionens fördening på diameterkasser av stor betydese för virkesavkastningens värde. Vi gå nu icke närmare in på produktionens värde, som kommer att behandas i föjande % T1. Äder73år % T4.R der 71 år o 10 f.%1 n s+ark å~qarinq kron(arinq sjäv\jarin{ Oiamrzfrkass cm Fig. rz. Totaproduktion..i kubikmassa, procentuet fördead på diameterkasser. Tota yied. percerituay distributed Over diameter dasses.

30 30 CHARLES CARBONNIER kapite, utan begränsa oss här ti ett speciet fa, nämigen panteringsförbandets infytande på dimensionsfördeningen. För att exempifiera frågestäningen väja vi försöksserierna T r och T 4 Stamantaet före första garingen motsvarade ett förband av drygt I,zs I,25 m på T r och knappt r r m på T 4 (jfr s. r8). På fig. 12 åskådiggöres totaproduktionen i kubikmassa, procentuet fördead på diameterkasser om ro cm vidd. Totaproduktionen hänför sig ti beståndsådern 73 år för T r och 71 år för T 4 Fig. 12 ger oss fera viktiga uppysningar. Man finner såunda att dimensionsfördeningen är betydigt gynnsammare på T r större panteringsförband än på T 4 mindre panteringsförband. Av särskit intresse är det därvid att studera virkesutfaet i kassen o. På grund av kända förhåanden höga avverkningskostnader och stora förädingsföruster är det nämigen och torde vä även förbi svårt att finna en önande industrie användning för virke av så kena dimensioner, <ro cm. Ur denna synpunkt bör därför en driftsform med ringa utfa av kent virke äga företräde framför en driftsform med stort utfa av sådant virke. Enigt fig. 12 redovisas inom T I endast 8 a 9% av totaproduktionen i kassen o mot omkring rs% inom T 4 Man torde ha rätt att sätta detta resutat i samband med panteringsförbandets infytande och att med stöd därav formuera föjande sutsats. Med ti tagande panteringsförband föj er avtagande utfa av virke <ro cm. I förhåande ti de aktiva garingsformerna ger sjävgaring enigt fig. 12 större voym virke i kasserna ro och 20 sammanagt men mindre i kassen 30 och däröver. Någon entydig skinad härvidag mean åggaring och krongaring framträder däremot icke. Man skue måhända vänta sig ett större utbyte av virke i kassen o vid sjävgaring än vid aktiv garing. I sjäva verket synes garingen icke nämnvärt påverka utbytet i denna kass, och med reservation för materiaets begränsning kunna vi atså fastså att k van titeten virke <ro cm bir ungefär densamma oberoende av garingsform och garingsstyrka. Detta utgör en ytterigare bekräftese på att garingen, som förut konstaterats, endast utövar ringa infytande på utveckingen av de ägre kronskikten, vika omfatta beståndets kenare stammar. VIII. Produktionens värde I kap. III ha förutsättningarna för värdeberäkningen behandats. Enigt vad som framgår därav har värdet knutits enbart ti trädets dimension, medan dess kvaitet i övrigt ämnats obeaktad. I sjäva verket är ett mera nyanserat hänsynstagande ti kvaiteten ej heer möjig, eftersom observa