, ~ MEDDELANDEN FDÅN HÄFTE 13-14

Transkript

1 , ~ MEDDELANDEN FDÅN STATENS SKOGSfÖRSÖKSANSTALT HÄFTE "" " BAND I. MITTELUNGEN AUS DER FORST LICHEN VERSUCHSANSTALT SCHWEDENS RAPPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENTAL FORESTRY 13.:-14. HEfT N;o RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCHES DES FORETS DE LA SUEDE N:o I DISTRIBUTION: AKTIEBOLAGET NORDISKA BOKHANDELN. STOCKHOLM Pris för 2 dear 18 kr.

2 MEDDELANDEN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HAFTET i MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANSTALT SCHWEDENS HEFT RAPPOR TS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY No RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCHES DES FORETS DE LA SUEDE No CENTRAT.TRYCKER!ET, STOCK!IOT.M 19 J 7

3 REDAKTÖR: PROFESSOR GUNNAR ~CHOTTE

4 INNEHÅLL. skogsförsöksanstatens tikomst och uppgift. (Die Entstehung und Aufgabe der Kg. Forstichen Versuchsanstat Schwederis) av GuNNAR ScHOTTE...:... XI skogsförsöksanstatens tomt och byggnader: (Der Baupatz und die Gebäude der Kg. Forstichen Versuchsanstat Schwedens). Försöksträdgården (Der Versuchsgarten) av GuNNAR ScHOTTE xv Nybyggnaden (Der Neubau) av C. LINDHOLM... XX skogsförsöksanstatens avdeningar: (Die Abteiungen der Kg. Forstichen Versuchsanstat Schwedens.) skogsavdeningen (Forstiche Abteiung) av GuNNAR SCHOTTE XXXV N a turvetenskapiga avdeningen (N aturwissenschaftiche Abteiung) av HENRIK HEssELMAN XLI Entomo~g~ska aboratoriet (ForstentomoogischeAbteiung) av!var TRAGARDH XLIX Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fiir die Verjiingungsversuche in Norrand) av EDVARD WIBECK... LIV Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1915: (Bericht iiber die Tätigkeit der Kg. Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ah re 1915.) L Skogsa vdeningen (F orstiche A btei!ung) a v GuNNAR ScHOTTE II. N a turvetenskapiga avdeningen (N aturwissenschaftiche Abteiung) av HENRIK HEssELMAN :.. 6 III. Entomoogiska aboratoriet (Forstentomoogische Abteiung) av IvAR TRÄGÅRDH... 8 NILS SYL VEN: Den n~rdsvenska taen Die nordschwedische Kiefer I GUNNAR SCHOTTE: Om snöskadorna i södra och meersta Sveriges skogar åren xgxs-xgx6... Uber die Schneeschaden in den Wädern Siid- und Mitteschwedens in den Jahren ,... XIII GÖSTA MELLSTRÖM: skogsträdens frösättning år xgx Der Samenertrag der Wadbäume in Schweden im Jahre XXI Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år xgx6: (Bericht ii ber die Tätigkeit (j.er ~g!. Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 1916.) L Skogsa vdeningen (F orstiche Abteiung) a v GuNNAR ScHOTTE 189 II Naturvetenskap iga a v deningen (N aturwissenschaftiche Abteiung) av HENRIK HESSEUIAN III. skogsentomoogiska aboratoriet (Forstentomoogische Abteiung) av IvAR TRÄGÅRDH IV. Avdeningen för föryngringsförsök inorrand(abteiungfiir die Verjiingungsversuche in Norrand) av EDVARD WIBECK 197 Sid.

5 EDVARD WIBECK: Om eftergroning hos tafrö Verspätung der Keimung nordschwedischen ~iefernsamens bei Freiandssaat OLOF TAMM: Om skogsjordsanayser...,..... Uber Wadbodenanaysen...,.... L. MATTSSON: Formkasstudier i fusutna tabestånd..... Eine Studie i\ ber die Formkassen der dichtgeschossen Kiefernbeständen... HENRIK HESSELMAN: studier över sapeterbidningen i naturiga jordmåner och dess betydese i växtekoogiskt avseende 2 97 Studien i\ber die Nitratbidung in narorichen Böden und ihre Bedeutung in pfanzenekoogischer Hinsich t XXXIII Sid. 201 XXIII 235 XXV 261 XXIX GUNNAR SCHOTTE: Lärken och dess betydese för svensk skogshushåning...: The Larch and its Importance in Swedish Forest Economy... LIX L. MATTSSON: Form och formvariationer hos ärken. Stu= die r över trädens stambyggnad The Form and Form-Variations of the Larch... LXXXV ] ENRIK HESSELMAN: Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på sapeterbidningen i marken och dess bety= de se för barrskogens föryngring.... On the Effect of our Regeneration Measures on the Formation of Satpetre in the Ground and its Importance in the Regeneration of coniferous Forests NILS SYL VEN: Om taens knäckesjuka... XCI I077 Uber den Kieferndreher CXXVII IVAR TRÄGÅRDH: Undersökningar över gran= och ta= kottarnas skadeinsekter... I 141 Investigations in to the insects injurious to the spruce and pin e cones... CXXXVII GUNNAR SCHOTTE: Om aspens produktionsförmåga I205 Communication preaabe de sept paces d'essai CXLVI HENRIK HESSELMAN: studier över de norrändska ta= hedarnas föryngringsvikor II Studien i\ber die Verji\ngungsbedingungen der norrändischen Kiefernheiden II SVEN ODEN: Om kakningens inverkan på sur huntusjord... Uber die Einwirkung des Kakes auf saure Humusböden... ~ ' "} I 22 I CXLIX I287 C LXIX

6 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT Om eftergroning hos tafrö. Av EDVARD WIBECK. I syfte att studera fröproveniensens betydese samt tiika utröna, hur stor procent av norrändskt tafrö av oika härkomst som gror vid sådd å skogsmark i norra och meersta Sverige, anade skogsförsöksanstaten våren I912 4 stycken försöksfät, två vid Bispgården och två vid Gäivare. Varje försöksfät besåddes med tafrö av IO oika provenienser, huvudsakigen nordsvenska. En jämförese mean revisionerna av försöksfätens pantbestånd våren I 9 I 3 och I 9 I 4 ät genast förmoda, att eftergroning i ganska stor utsträckning förekommit, och att försöksytorna såunda, jämte sitt huvudsakiga syfte även medgåvo vissa rön häröver. Även iakttageser från andra försöksfät visade sig samtidigt kunna utnyttjas i samma riktning. Tack vare den omständigheten att varken försöksfäten eer revisionerna från början panagts med syftemå att skarpt inrikta frågestäningen på eftergroningen, bev emeertid materiaet i detta hänseende ganska bristfäigt, och yttre störande infyteser ha ej kunnat håas så fuständigt borta, som önskigt varit. I fut medvetande om undersökningens angripighet i dessa hänseenden har jag också ti en början varit benägen, att åta det redan föreiggande undersökningsmateriaet via, för att under tiden sama nya och mera invändningsfria fakta. Vad som närmast föranett, att de gjorda rönen över taens eftergroning redan nu framäggas inför offentigheten, är, att detta ämne under tiden också bragts på ta på andra sidan Köen. Detta har skett genom OscAR HAGEM i hans avhanding»furuens fr0scetning under ugunstige ivsvikaap, Kristiania I 914 HA GEM ämnar här b. a. först några meddeanden om groningsföroppet hos ett anta prov av tafrö, härstammande des från fjäskog, des från skog, växande på ägre beägna, men högnordiska växtokaer inom Nordands och Tromsö amt. I fu överensstämmese med vad som ofta iakttagits hos nordsvenskt tarrö, befanns detta frö hava en förhåandevis mycket åg grobarhet. Inagda i groningsapparaten, visade sig därjämte de oika frökornen i samma fröprov gro mycket oiktidigt, varigenom gronings-

7 zo2 ~!;\',.:. r,\ fedva:rd WIBECK. föroppet för provet i dess hehet bev synnerigen ångvarigt. Under det såunda tafrö av sydigare norsk proveniens visade största antaet groddar redan under de I o -I 5 första dygnen och prakti;.kt sett kunde anses utgrott efter föroppet av 30 dygn, visade ett fröprov från en pats, beägen på 8oo meters höjd över havet i trakten av sjön Fcemund, I4,z procent grodda frön efter 30 dygn, men 28,5 procent eft~r 73 dygn; tvenne fröpartier från Tromsö amt hade respektive Io, 2 och I 2 procent grodda frön efter 30 dygn, men 18 och 1 6 procent vid 8o:de och 85:te dygnet. Hos ett fjärde fröprov sutigen, också det från Fcemundstrakten och vuxet på 670 meters höjd över havet, var groningen ännu ej avsutad, då fröet befunnit sig IOO dygn i groningsapparaten. Varken över de närmare anatomiska eer fysioogiska orsakerna ti denna sena groning eer över dess praktiska betydese vågar dock HAGEM uttaa sig, i saknad av de speciea försök, vika han anser erforderiga för kargörandet av dessa frågor. Den försenade groningen kan tyda på, menar han, att dessa frön äro av särskid beskaffenhet och kräva särskida betingeser för att gro, eer också att de, beträffande sina fysioogiska egenskaper, endast äro inrättade för att»igga änge» före groningen. Dock hyser han icke mycken tro ti, att i någotdera faet groningsprocenten kan drivas i höjden. Lika skeptisk stäer sig HAGEM gentemot den ävenedes ti diskussion upptagna frågan rörande det högnordiska tafröets behov av en kortare eer ängre tids eftermognad i kotten. Den, efter vad han uppgiver, i norska skogsitteraturen uttaade förmodan, att dyikt frö först skue mogna på 3:dje året, finner han vara obestyrkt och betvivar, att överhuvudtaget eftermognad sker i 2 årigt tafrö, som insamats så sent som i januari-mars månad. Han ovar emeertid att framdees ha sin uppmärksamhet riktad på dessa förhåanden, b. a. genom att undersöka pantprocenten r och 2 år efter sådden. Ehuru, såsom redan bivit nämnt, icke heer av svenska skogsförsöksanstaten de speciea försök ännu bivit gjorda, vika riktigt nog också vi håa för erforderiga för ett grundigare inträngande i probemen om»eftermognad» och försenad groning, sitter dock, efter vad det vi synas, försöksanstaten inne med ett betydigt rikigare erfarenhetsmateria än HAGEMS, åtminstone för bedömande av frågan om pantbeståndets ändringar åren närmast efter sådden. Då detta materia därjämte övervägande pekar i motsatt riktning mot de av HAGEM uttaade förmodandena och ger stöd för antaganden, vika, om de besannas, kunna vara av en viss betydese för åtminstone nordsvensk skogsodingspraktik, torde det vara berättigat att trots materiaets förut anmärkta brister redan nu framägga detsamma.

8 \(143) OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. "2D3 Historiken över de föreiggande spörsmåens tidigare behanding i ädre svenskspråkig skogsitteratur kan affärdas mycket kort; de tyckas där överhuvudtaget knappast as ha bivit dryftade. Skue det nordsvenska tafröet verkigen ti den omfattning och så pass ofta, som skogsförsöksanstatens såddförsök tyckas giva vid handen,»igga över» en eer fera vegetationsperioder i skogsmarken, innan groningen är fut avsutad, är det onekigen i viss mån förvånande, att as intet härom finnes antytt i de grundiga arbeten över den nordiska taen, som föreigga, t. ex. i A. G. BLOMQVISTS»Finands trädsag i forstigt hänseende beskrivna. I Taen.» Finska forstfören. meddeanden Bd 3, Häsingfors r88r eer i TH. ÖRTENBLADs»Om den högnordiska taen», Bihang ti Kung. svenska Vet.-Akademiens handingar, Bd 13, Avd. III N:o I r. Stockhom Att inga som hest iakttageser i denna riktning då ännu bivit gjorda beträffande det högnordiska tafröet, visar så gott som något, hur sparsamma de dittiiisvarande kuturerna med dyikt frö i sjäva verket varit. En kort diskussion över ämnet:»kan frö av ta, gran och ärkträd igga ett år i jorden och sedan gro och uppkomma som pantor?» förekom däremot vid ett årsmöte med Västra S~eriges skogsmannaförbund i Uddevaa den 26 jui I 896, varöver protoko återfinnes i tidskriften Skogvaktaren för samma år, sid Trenne taare: kronojägare O.J. LINDBERG, grosshandare J. E. PALMER samt jägmästare H. D. BRUHN, anförde skä, som bragt dem tiii den uppfattningen, att den framstäda frågan borde besvaras jakande. PALMER meddeade såsom bevis för eftermognad, att samma fröparti, som vid en anays visat 60 procents grobarhet, vid en andra anays en månad senare visat 8o procent; BRUHN hade efter en sådd på sandjord i Haand funnit det uppkomna pantbeståndets åder växa mean I-4 år. Det är emeertid först i A. MAASS' uppsats» Frömängden vid rutsådd av ta- och granfrö». MeddeL från Statens Skogsförsöksanstat, Häft. 4, I 907, som spörsmået om tafröets eftergroning kan sägas ha bivit omnämnt på grundva av verkiga försök, om också här mera i förbigående och på sidan om de övriga rönen. Man återfinner MAASS' diskussion över detta ämne å sid. 8 (73)-10 (7 s) i hans nämnda uppsats. Han ansåg de gjorda observationerna bevisa, att en de av det på våren utsådda tafröet övervintrat, innan det grott. I tabe 6 av hans uppsats angives t. o. m., hur stor procent av pantbeståndet som på hösten året efter sådden utgjordes av dyika sengrodda pantor, des i medeta för fröet från var och en av de 5 undersökta taprovenienserna, des i medeta för vart. och ett av de 6 besådda försöksfät en. Den eftergroningsprocent, varti MAASS kommit, är ej hög; tör tafrö från Ångermanand anger han

9 204 EDVARD WIBECK. den ti 9, 4, för tafrö från Häsingand, Daarna, Uppand och Småand har han kommit ti ansenigt ägre värden, växande från 1,7 ti 3, 9 procent. Ehuru MAASS sjäv ej knutit några refexioner ti detta förhåande, må redan här uppmärksamheten fåstas därpå, att just fröet av den nordigaste härstamningen i dessa försök visat en så mycket högre eftergroning än de övriga. Ti fuständigande av ämnets historik må ti sist näqmas, att på de senaste åren åtskiiga skogsmän i övre Norrand, synnerigast genom iakttageser i sina pantskoor, förts ti den uppfattningen, att övervintring och eftergroning av tafrö i stor utsträckning kan förekomma. Jag har t. o. m. hört mycket ångt gående antaganden uttaade över eftergroningens betydese och över den tid, varöver densamma förmodades kunna sträcka sig. skogsförsöksanstatens egna tasådder ha så gott som undantagsöst utförts med ett känt anta frön pr ruta,. och ha sedermera efterföjts av åriga revisioner av pantbeståndet. De äro därför aa i viss mån ägnade att ge uppysning om, huruvida eftergroning förekommit eer icke. De brister, som hindra oss ;tt noggrannare bestämma storeken av densamma, skoa ängre fram mera i detaj beröras. Undersökningsmateriaet är hämtat från tre oika grupper av tasädder. Den första av dessa är densamma, som egat ti grund för MAASS' förutnämnda rön över eftergroningen, ehuru i och för föreiggande uppsats revisionsprotokoen från åren 1905 och 1906 bivit något annorunda utnyttjade1 och protokoet från år 1907 tikommit. Kuturerna, vikas huvudsyfte var att giva svar på frågan om ämpigaste frömängden, utfördes våren 1905 i form av rutsådder på 6 oika 2 patser: I. Hässe by kronopark nära Marianneund, Småand Östra Grimstens häradsamänning nära V retstorp, Närke... 3 Sundsskogen nära Ramsjö, Häsingand... 4 Västbyns bostäe, Frösön, Jämtand... försöksyta n:r 29. )) )) 30. ))» 32. )) )J 33 1 MAASs' synes ha sökt att skija mean pantor, som säkert uppkommit av eftergrodda frön, och s.dana, som möjigen uppkommit av sjävsådd. I de tabeer, som åtf<ija fdreiggande uppsats, ha däremot aa nytikomna pantor fått gäa för att ha uppkommit ur eftergrodda frön. Härigenom fås absout högre värden på eftergroningen än MAASS uppgivit, viket dock ej hindrar, att rangordningen mean frö av oika proveniens, vad denna egenskap angår, i huvudsak fårbir densamma. 2 Ursprungigen anades 7 stycken försöksfåt, nämigen jämte de ovannämnda också ett på Tensmyra bostäe nära Ävk~eö i Uppand. På grund av senare inträffad störande sjävsådd bev denna försöksyta emeertid ej medtagen i redogöresen får försöksresutaten.

10 (t 4S) OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. 205 s. Oxböe kronopark nära Bisp gården, Jämtand försöksyta n:r Svartbergets kronopark nära Vinden, Västerbotten»» 3S Patsen för såvä dessa som i det efterföjande omnämnda försöksfåt iksom ock insamingsorterna för de oika tafrösorter, som använts vid försöken, åskådiggöras å fig. I. Röraride försöksyfornas markbeskaffenhet, markbetäckning etc., hänvisas ti MAASS' förutnämnda uppsats; summariskt angivet, var. skogsmarken medemåttigt eer mer än medemåttigt god på ytorna n:r 29 och 32-34, något svagare (med benägenhet för jungbindning) å yta n:r 30 samt än sämre (sandig och torr) å yta n:r 3S Å samtiga försöksfäten utsåddes i hackade rutor des ta-, des granfrö, det förra av s, det senare av 4 oika inhemska provenienser. Tafröet hade föjande härstamning: 1. Småand, högandet; insamat vintern 1903-I904, 2. Uppand, trakten kring Stavby; insamat vintern I903-I904, 3 Daarna, Kotens kronopark; insamat vintern S, 4 Häsingand (eer möjigen Medepad); insamat vintern r 904- r 9os, S Ångermanand, Björna eer Trehörningsjö; insamat vintern I Efter 30 dygn i groningsapparat hade prov av fröet våren 1905 visat föjande groningsbid: Fröets hemort Procent frö n /-----c , grodda hårda1 döda Småand...! Uppand Koten Häsingand Ångermanand Pantuppsaget å samtiga försöksfäten bev undersökt hösten och 1907, d. v. s. sedan respektive r, 2 och 3 vegetationsperioder förfutit efter sådden. Resutatet av dessa revisioner är framagt i tab. I, vari redogöres för föjande oika värden, räknat uppifrån och ned inom avdeningen för varje särskid försöksyta: 1 Anmärkas bör, att förhåandet mean hårda och döda frön får anses vara ganska osäkert uttryckt genom siffrorna härovan, då i groningsapparaten ofta utveckar sig en myckenhet möge, varigenom en de ogrodda, ehuru från början evande frön efterhand päga duka under. Antaet döda frön bir såunda i rege för högt på bekostnad av de grodda och hårda frönas anta. IS. Medde..friJt State1ss Skogiförsöksanstat.

11 206 EDVARD WIBECK. I. Storeken av det vid revisionerna funna totaa pantbeståndet, uttryckt genom antaet pantor. 2. storeken av det funna pantbeståndet, uttryckt i procent av utsådda frön. 3 Förändringarna hos pa~tbeståndet i positiv uttryckt i procent av föregåe~e års pantbestånd. med fetsti. eer negativ riktning, Dessa ta äro tryckta 4 storeken av den eftergroning, som konstaterades hava skett efter tiden för föregående revision. Taet i fråga uttryckt genom antaet eftergrodda pantor. 1 s. Eftergroningens storek, uttryckt i procent av det vid revisionen funna totaa pantbeståndet. Man finner, att på dessa försöksfat ett efterföjande års pantbestånd städse visat minskning gent emot det föregående årets, ehuru granskningen av de särskida såddrutorna visat, att icke desto mindre en de nya pantor uppkommit. En närmare granskning av försöksresutaten ska övrigt företagas först i samband.med dem från de övriga försöksfaten. Det huvudsakigaste materiaet för vår undersökning, och speciet för bedömandet av eftergroningens storek hos just nord-svenskt tafrö, har, såsom redan bivit nämnt, erhåits från 4 stycken försöksytor, n:r 2 I 7-220, vika anades våren I9I2. Läget, markbeskaffenheten och behandingen av dessa ytor var i kotthet föjande: Försöksyta n:r 217. Beägenhet: Oxböe kronopark, Bispgårdens skorevir, Jämtand. Markbetäckning och markbeskaffenhet: Hygge i bandskog av gran med marktäcke av bärris och mossa på grusig, stenbunden morän. Humusagret omkr. 4 cm. tjockt. Läget friskt. Försöksyta n:r 218. Beägenhet: Dakarsmon, Bispgårdens skorevir, Jämtand. 1 Markbetäckning och markbeskaffenhet: Hygge i taskog av hedartad och ta typ med marktäcke av avar, väggmossa och (övervägande) jung på utsvämmad, sandig morän. Humusagret omkr. 2 cm. tjockt. Läget torrt. (=örsöksyta n:r 219. Beägenhet: Kuortesrova, Gäivare revir, Norrbottens appmark. Markbetäckning och markbeskaffenhet: Ädre hygge å mager tahed med marktäcke av avar och jung på sand. Humusagret 1-2 cm. tjockt. Läget torrt. 1 I vad mi.n den konstaterade eftergroningen kan anses utgöra en bid av den verkiga, diskuteras närmare i. sid I 7.

12 Taprovenienser: I = Sarsee revir. II = Torneå III= Bodens IV= Piteå V= Hänäs VI = Bjurhoms >> VII= Hamra VIII = Ångermanand. JX = Bispgårdens revir. X = Häsingand. XI = Södra Daarna. XU = Kotens revir. XIII = Bjurfors ' XIV = Hievik, Gästrikand. XV = Uppand. XVI = Bottnaryd, Småand. XVII = Små!. högandet.,-, (VI) o,-,...., zo!vttf +.IX... \~i?. 5. ~- ; >tj..,.~.ii,..,=~ge-s. Försöksytor: r= fårsöksyta n:r z r g Kuortesreva. 2 =» 2:20 Kavahed en. 3 = >> 233 Aträsk. 4= 35 Vinden. 5 = 33 Frösön. 6 = >> 218 Dakarsmon 7= >> 217 Oxböe. 8=» zr6 D:o 1.: :.~ 9= 34 D:o ro= 32 Ramsjö. II= >> 215 Ovansjö. r z= 30 Vretstorp. 13 = 29 Hässeby. Teckenförkaring : Insamingsort för tafrö, omnämnd i denna uppsats. Försöksyta, omnämnd i denna uppsats. Sydgräns för nordsvensk ta (Pinus sivestris L. * apponica (Fr.) Hn.), enigt N. Syven.,. N ordgräns får bandzonen mean sydsvensk ta (Pinus sivestris L.) och nord'-:svensk ta (Pinus sivestris L. * apponica (Fr.) Hn.), enigt N. Syven.. Isotermer för årig medetemperatur + 2 och + 4 C. av - :r, o., Fig. I. Karta, angivande äget för de i uppsatsen omtaade försöksytorna och ta provenienserna. Karte, zeigend die Lage der in dies;er Abhandung besprochenen Versuchsfächen und Kiefernprovenienzen.

13 208 EDVARD WIBECK. Försöksyta n:r 220. Beägenhet: Kavaheden, Gäivare revir, Norrbottens appmark. Markbetäckning och markbeskaffenhet: Hygge i taskog av godartad hedtyp med marktäcke av björnmossa, avar och fäckvis omväxande bärris, jung och kråkbärsris på grusig, stenbunden morän. Humusagret 2-4 cm. tjockt. Läget friskt-torrt. Aa försöksfäten behandades ika; de uppdeades i vardera ro stycken avdeningar, vika rutsåddes med tafrö av föjande proveniens och kängningsår: I. Torneå revir. I Piteå revir Sorsee revir. I 9 I I. 4 Hänäs skorevir. r 9 II. 5. B j urhoms revir. I 9 1 I. 6. Ångermanand. I 9 r I. 7. Bispgårdens skorevir. I 9 I Hamra revir g. Bjurf(i)rs skorevir ro. Bottnaryd, Småand Vid prövning i groningsapparaten samma vår, som sådden skedde, hade fröet visat föjande egenskaper: Fröets hemort Procent fr ö n grodda hårda' döda ~:,~:;" 1 Sarsee revir ! 32 7,s 6o,s 36,s 3.s 6o Hänäs revir Bjurhoms revir Ångermanand ss I,s I3,s Bispgårdens skorevir Hamra revir Bjurfors skorevir I,s 16,s Bottnaryd, Småand.... 7I 2 27 Av Torneå-, Piteå- och Sarseefröet såddes 20 frön pr ruta, av de aterstående provenienserna O frön pr ruta. De båda Jämtandsytorna, n:r 2 I 7 och 2 r8, reviderades våren r 9 r 3, 1914 och 1915, Norrbottensytorna, n:r 219 och 220, samma år och därjämte våren 19 I 6. Resutatet av revisionerna framgår av tabe 2 a och b, i viken motsvarande faktorer bivit urskida och sammanstäda som förut i tabe I. För att göra förändringarna i pantbeståndet under de oika revrswnsåren än åskådigare, har häröver upprättats en grafisk tabå, som återfinnes å sidorna 2I0-2II. 1 Se anmärkningen å sid. 205.

14 (~"49).. OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. z og: En bick på denna är nog för, att röja,. att pantuppsaget på dessa ytor. föi:håit sig annorunda',än. på de. f~rut skidrade. Under det att på ::de sistnämnda pant~t}tiet; genomgående sjunkit från första vegetatiohsperioden t! den andf;a,. är' detta pott :faet p,å I 6 avdeninga~ av ytorna' n:r 2r-j-22o, å aa de återstående ;4 avdeningarna har pantantaet stigit under samma tidsperiod. På tre avdeningar av yta n:r 220 och en av yta n: r 219 har pantuppsaget t. o. m. kuminerat först under tre d j e vegetationsperioden, på några andra avdeningar-av samma ytor visar det konstanta eer högst obetydigt sjunkande värden från andra ti tredje året. I fu överensstämmese härm'ed står det betydande anta eftergrodda pantor, som konstaterats på fertaet avdeningar å dessa ytor. Den~ tredje gruppen såddtorsök, som använts för denna undersö~ning, budas. av försöksytorna n:r' 215, 216 och.233 Dessa aro närmast avsedda :att tjäna som matefia för jämförese mea~: vår- och höstsådd. Vardera. av dessa ytor består av ett anta parceer, varav tvenne nya tikomma för varje år, då nämigen den ena rutsås på våren och den bredvidiggande på hösten, båda med tafrö av samma sag och med samma anta frökorn pr ruta. Början med dessa sådder gjordes år 19 12, och meningen är att fortsä~ta med dem ännu några år framåt! för att det bivande materiaet jämvä ska tiåta jämförese mean år av växande vadedekstyp. För här (öreiggande undersökning äro emeertid än så ärige bott de 5 första avdeningarna användbara, vår- och höstsådderna från och.1913 samt vårsådden från 19 i 4 Läget, markbeskaffenheten och behandingen av de tre ytorna är i korthet föjande: Försöksyta n:r 215. Beägenhet: Ovansjö kronopark, Gästrikand, Markbetäckning och markbeskaffenhet: Hygge i bandskog av ta och gran med marktäcke av mest väggmossa och gräs (Aira fexuosa), varav. det senare atmera tager överhanden. Sten- och bockbemängd grusmorän. Humusagret z,s-6 cm tjockt. Läget friskt. :Ytan besås med 20 frön per såddruta. Å avdeningarna I-II har. använts tafrö från Hievik, straxt norr om Gäve i Gästrikand, viket frö var insandat på vintern 1909 oc:j. vid grobarhetsförsök våren 1912 gay föjande tesutat: grodda frön %, hårda» », döda»... 24». ~--- 1 Se anmärkningen å sid. 205.

15 210 EDVARD WIBECK. (150} FörsökSYta nr.2.17 OXböe /Töproveniens; III!J1Jrn.ei III III.PiJ;eå, SOT'sie III III Jrrihiäs JJ.ftu'ho:rn, F'"örsBksyta nr:218 akarsmon III rröprovetiens: Torne/L III 1h 801'see III.fjD'hom Försöksyta nr Fri/proveniens: TO"I'ei St71'see 1111 Försöksyta nr.219 FNiproveniens: TiT'TiefL Sarsie 1111 Fig. 2. Grafisk framstäning över pantbest[ndets storek!1. avd. I-Y av försöksytorna n:r vid revisionerna.ren 191]-1915, respektive Graphische Darsteung iiber die Grösse des Pfanzenbestandes in den Abteiungen I-V der Versuchsfächen 21:7-220 bei in den Jahren xgzg-1915 resp. 'I9I vorgenommenen Revisionen.

16 Försöksyta nr.217 Oxböe III III Ha7177"a- J!jurfurs Bottnm;yt Försöksyta nr.218 Däkars:mon. FNiproveniens:.ÅnrfeJ'Tiii. I Friiprovenjens:.Ånge:rman..Bisp gården- Bispgm d.e:nförsöksyta nr.220 Kavaheden Fröproveniens:..Å:ngerman..Bi.sp,qå7't:oz- III 1111.Hi:unra: Bjurirrs Försöksyta nr.219 it Fråproveniens:.ÅngeJ71UIIi.Bispgården, III :Bömra.-.Ifju:rf'urs.Bott:n.aryt-.Ha7177"a- Fig. 3 Grafisk framstäning över pantbeståndets storek å avd. VI-X av försöksytorna n:r vid revisionerna åren , respektive Graphische Darsteung ii ber die Grösse des Pfanzenbestandes in den Abteiungen VI-X der Versuchsfächen 2Ijf-220 bei in den Jahren 19r3-I9I5 resp. I9I3-rgz6 vorgenommenen Revisionen.

17 212 EDVARD WIBECK. Å avdeningarna III och IV användes' tafrö från södra Daarne, viket frö var insamat vintern I g I r och vid anays våren I 9 I 3 gav föjande resutat: grodda hårda döda frön )) ))... ~ :... ~... ~ %,...,:... ~. ~... ~ -:... :... o o 2'» ' I 5 > Avdening V, sutigen, besåddes med samma sags frö som avd. III och IV. Ti våren I914 hade detta frö emeertid hunnit att något förändras, så att groningsbiden nu bev föjande: Försöksyta n:r 216. grodda frön '16 %, hårda )) o' >>, döda >> ». Beägenhet: Oxböe kronopark, Bispgårdens skorevir, Jämtand. Markbetäckning och markbeskaffenhet: Hygge i bandskog w ta och gran med marktäcke av mest väggmossa, som efterhand torkat och efterträtts av bärris och gräs. Sten- och bockrik grusmorän. Humusagret 4-7 cm. tjockt. Läget friskt. Även denna försöksyta besås med 20 frön pr såddruta. Å avdeningarna I och II har använts tafrö från Bispgårdens revir, viket frö kängts år I 9 I I. Vid undersökning våren I 9 I 2 erhös föjande resutat: grodda frön %, hårda >> >>, döda» I 2 >> Samma frö användes p~. avdeningarna III och IV, men visade våren I9 I 3 föjande groningsbid: grodda frön %, hårda >> >>, döda >> >> Ä ven avdening V besåddes med frö ur samma parti, viket våren 19I4 i groningsapparaten gav föjande resutat: grodda frön hårda >> döda >> 1 Se anmärkningen å sid %, 3' )) ' I 4 2 En jämförese mean groningsresutaten 1912, 1913 och 1914 visar, att antaet evande frön år 1913 i verkigheten måste ha varit något högre, än man funnit. fåroför härmed anmärkningen å sid. 205.

18 Försöksyta n:r 233. OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. 213 Reägenhet: Aträsk kronopark, Bodens revir, Norrbotten. Markbetäckning och n,1arkbeskaffenhet: Avd. I-II. Hygge taskog med marktäcke av mest väggmossa och bän;is 'jämte något avar på grusig morän. Humusagret torr förna, 3-5 cm. tjockt, : Läget friskt. Avd. III-V. Hygge i bandskog av ta och gran med marktäcke a:v mera rik och växande typ, väggmossa, ris, gräs och något. örter på stenig morän. Ytan gräsbindes atmera. Humusagret 8-I 2 'cm. tjock skogstorv. Läget friskt. Å försöksyta n:r 233 be.sås varje såddruta med 40 frön. På avdeningarna I och II har använts tafrö från Torneå revir av samma parti, som användes å försöksfäten n:r 2 I Fröets kängningsår och groningsegenskaper våren I 9 I 2 ha redan omnämnts å sid Avdeningarna III och IV besåddes med tafrö från Bodens revir, insamat på förvåren I 9 I I. Vid undersökning i groningsapparat våren I 9 I 3 gav det föjande resutat: grodda hårda döda frön )) )) 29.». Avdening V besåddes med frö qr sa171ma parti som avdeningarna III och IV. Detta frö gav våren I9I4 föjande, i jämförese med resutatet från I 9 I 3 synnerigen märkiga groningsbid: grodda frön hårda» döda» %, 2,sr» ' 2o,5». Äv!=!n försöksytorna n:r 2I5, 2I6 och 233 ha bivit reviderade varje vår under tiden I9I3-I9I5. Tyvärr bev däremot under år I9I6 endast försöksytan n:r 233 reviderad på våren, men ytorna n:r 2 I 5 och 2 I 6 först i augusti månad. Härigenom ha på dessa båda försöksfät 2 vegetationsperioder kommit att skija I9I5 och I9I6 års revisioner, under det att annars bott I period skijer revisionerna från varandra. Det är tydigt, att på grund härav de i tabekoumnerna för år I 9 I 6 upptagna taen från ytorna n:r 2 I 5 och 2 I 6 ej äro fut jämföriga nhed motsvarande siffror i tabeerna i övrigt. På samma sätt, som förut skett beträffande försöksytorna n:r 2 I 7~220, framäggas i tab. 3 samt i den grafiska tabån å föjande sida samtiga revisionsresutaten från försöksytorna n:r 215, 2 I 6 och Se anmärkningen. sid. 205.

19 Vårså.drL 1912, HöstsådiL 191Z T'Ursådd 7913 ffiiststiul 1913 Försöksyta nr.215 Ofvansjö Revisionsår: / I /9/ N~o/9f {916 Försöksyta nr. 216 OX.böe Revisionsår: I / / /915 /916 / försöksyta nr.233 Revisionsår: I 1815/816 / Fig. 4. Grafisk framstäning över pantbeståndets storek å avd. I-V av försöksytorna n:r 215, 216 och 233 vid revisioner företagna fera eer färre gånger under tiden Graphische Darsteung iber die Grösse des Pfanzenbestandes in den Abteiungen I-V der Versuchsfächen 215, 216 u. 233 bei in den Jahren I vorgenommenen Revisionen.

20 ( 1 55) OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. 215 Undersökningsmateriaet föreigger nu samat samt i den koncentrerade och - åtminstone devis ~ jämföriga siffermässiga form, att det bekvämt kan tagas under diskussion. Vad först det totaa pantbeståndet efter sådderna angår, så ha vi redan sett, att detta antingen visat minskning eer ökning från I :sta vegetationsperioden ti den 2:dra. Minskning visar såunda samtiga avdeningar av försöksytorna n:r 29, 30, , 2I5 och 2I6, under det att av försöksytorna n:r 2I7-22o och 233 somiga avdeningar visa minskning, andra ökning. Från 2:dra ti 3:dje vegetationsperioden visa bott ett fåta avdeningar av försöksytorna n:r 2 IS-22o och 233 en fortvarande ökning eer ett pantbestånd a v bibehåen storek, under det att aa de övriga avdeningarna här visa minskning. I de fa, där en fortsatt revision tiåtit en jämförese mean 3:dje och 4:de vegetationsperiodens pantbestånd, har det senare i samtiga fa visat minskning gent emot det förra. Redan en hastig bick på tabeerna eer de grafiska tabåerna visar, att ökning av pantbeståndet efter I :sta vegetationsperiodens sut är en företeese, som endast förekommit å de nordigare beägna försöksfäten. tabe 4 ha med edning av årsisotermernas föropp, d. v. s. injer sammanbindande orter med ika medetemperatur under året, såvä försöksfäten som fröprovenienserna ordnats så, att de kaaste orterna komma främst och överst i tabeen, de varmaste underst och efterst. Siffrorna inom tabefacken äro desamma som i rad 3 i varje fack av tabeerna i-3 och utmärka atså pantbeståndets procentuea ökning eer niiriskning. Det översta taet i varje tabefack angiver pantbeståndets förändring mean I :sta och 2:dra revisionen, taet därnäst förändringen mean 2:dra och 3:dje revisionen o. s. v., för så vitt som hittisvarande revisioner tiåta ett angivande av nämnda ta. Det visar sig nu, att en omisskänneig agbundenhet råder mean fördeningen av +: och - : värdena, de förra focka sig utesutande främst och överst i tabeen, de senare bakom och nedanför. Åt pus-sidan stegras värdena märkbart, möjigtvis i stort sett också åt minussidan. Detta vi med andra ord säga, eftergroningen är endast hos nordsvenskt frö och i a synnerhet när detta utsås på nordsvenska okaer omfattande nog för att oftast öka I:sta årets och i vissa fa t. o. m. 2:dra årets pantbestånd. Försåvitt man redan av föreiggande materia törs fixera denna gräns, vi det synas, som om bott tafrö från orter med en årig medetemperatur ägre än+ 2 (se fig. I!) hade förmåga att på detta sätt höja sitt pantbestånd efter 1 :sta vegetationsperiodens sut. Eftergroningen får i stort sett desto större omfattning, ju hårdare kimatet är å den ort, varifrån fröet stam-

21 216 EDVARD WIBECK. mar. Den starkaste procentuea ökningen visa såunda Sorsee-pantorna, där: i vissa fa 2 :dra årets pantbestånd överskridit det I :sta årets med ända ti 6o a 75 procent. Motsvarande ta är för Torneå-pantorna högst 46; procent, för Piteå-pantorna högst 40 procent o. s. v. Pantbestånd, uppdragna av frön från mean- och sydsvenska orter (med högre årig medetemperatur än+ 2!) ha nästan genomgående visat minskning i pantantaet efter 1:sta vegetationsperiodens sut. Frånsett de ara nordigaste såddpatserna, där också sydsvenskt frö synes ha benägenhet att ti en de >>igga över», förekommer bott något enstaka, svagt antytt undantag från denna rege, och detta får möjigtvis skrivas på sjävsåddens konto. Det är adees kart, att,det bivande pantuppsagets sätt att förhåa sig. påverkas icke aenast av fröets härkomst, utan också av dess åder samt vidare av mångahanda yttre faktorer, jordmån, kimat m. m., på såddpatsen. Ehuru det genast må påpekas, att de föreiggande fätförsöken icke erbjuda den möjighet ti skarpa och vä isärhåna jämföreser av oika sag, som skue erfordrats för säkra sutsatser över aa dessa faktorers inverkan, gives dock här och där en antydan om, i vad mån och i viken riktning något annat än fröproveniensen påverkat växingarna i pantbeståndets storek. Jag ska behanda ett par dyika fa i samband med en.närmare granskning av eftergroningen. V ad vi hittis syssesatt oss med, har nämigen varit växingarna i det totaa pantbeståndet, sådant detta direkt bivit funnet vid revisionstif~ena genom hopsummering av resutaten från aa de undersökta såddrutorna. En granskning av dessa var för sig visar emeertid, att i samm< pantbestånd i rege somiga såddrutor bära ett oförändrat, andra ett ökat, och åter andra ett minskat pantanta från ett år ti ett annat. I det unga 1-2-åriga pantbeståndet pågår atså två varandra motsatta processer, ett avdöende och ett tikommande av pantor. Huruvida pantbeståndet ökas eer minskas, beror på den reativa storeken av dessa båda kategorier, men man kan icke därav suta sig ti frånvaron av den kategori, som ej kommer ti synes, eer ens veta, om denna absout sett är iten. Det vi med andra ord säga, man kan vä suta ti förekomsten av eftergroning på de försöksfåt, som visa stegring av pantbeståndet, men man kan icke suta ti frånvaron av eftergroning på de försöksfät, som visa ett avtagande pantbestånd, enär här en eventuet befintig eftergroning, t. o. m. en rätt betydig sådan, kan fukomigt maskeras av en ännu större avgång band pantorna. Vi skoa nu söka komma eftergroningen något närmare inpå ivet även i de fa, där den på detta sätt bivit dod. Detta vore, såsom ätt inses, mycket enket, om man vid revisionerna kunnat skija på 1- och 2-åriga pantor. Man behöver emeertid bott

22 '( 1 57-) OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. '217 ennra sig det ofta mångåriga, men stagnerande pantbeståndets utseende på en tahed, för att inse, hur omöjigt ett säkert dyikt särskijande ute i naturen är, frånsett att man för de omfattande pantrevisionerna i rege nödgats anita biträde av mindre kvaificerade hantangare. V ad man därför vanigen måst nöja sig med, är att faststäa pantantaet pr ruta. Även med denna inskränkning kan man emeertid kornrna eftergroningsprobemet ett steg närmare än förut genom att ur revisionsprotokoet sammanföra den ökning, som eventuet några av rutorna uppvisa. Vad man egentigen får reda på genom denna operation, inses genom en anays av de oika förändringar, som kunna ske i en såddruta från ett år ti ett annat. Kaa första årets pantbestånd i rutan för b 1 andra årets för b 2, pantökningen för ö och minskningen för m. Då givas föjande 6 möjigheter: I :o Ingen som hest ändring försiggår b 1 = b 2 ; 2:0 Somiga pantor utgå... b 1 - m= b 2 +; 3:0 Pantor nytikomna... b 1 + ö = b 2 _; 4:0 Lika stor pantminskning och pantökning uppväga varandra... b 1 -m + ö= b 2 ; s:o En större pantminskning står mot en mindre pantökning... b 1 - m + ö= b 2 +; 6:o En mindre pantminskning står mot en större pantökning b 1 -m + ö = b 2 + ; Den ökning, som kan konstateras med, tihjäp av revisionsprotokoen, är den, som kornmer ti synes i faet 3:0 och 6:o, varemot den såvä i faen 4:0 som s:o järnvä befintiga ökningen het undgår oss. Under den at fortfarande gjorda förutsättningen att främmande yttre företeeser icke förrycka försöksresutaten, bir atså den funna ökningen bott en det av eer ett miniinivärde på den verkiga, som ju i detta fa förutsättes vara identisk med eftergroningen. Då även dessa efter ikartade principer uttagna minimivärden på eftergroningen böra ha ett visst intresse som jämföreseta, ha emeertid i tabeerna I -3 införts des det funna antaet eftergrodda pantor, des den procent, ti viken detta anta uppgår av revisionsårets totaa pantbestånd. Denna undersökningsmetod visar, att eftergroning förekornmit på samtiga de undersökta avdeningarna mean I:sta och 2:dra revisionerna och, där fortsatta revisioner kunnat avsöja detta faktum, i rege också mean 2:dra och 3:dje och mean 3:dje och 4:de revisionerna. I jämförese med första årets pantökning ha emeertid de senare skedda ökningarna i rege varit ganska små och för det sydsvenska tafröets vidkommande stundom het utebivit. Procentuet räknad, stäer sig också

23 218 EDVARD WIBECK. det 1 :sta årets eftergroning i stort sett vida ägre hos sydsvenskt än hos nordsvenskt frö. Denna omisskä;nneiga agbundenhet, anser jag, inom pa ' iantes sagt, vara ett bevis för, att sjävsådd, feräkning av pantor m. f. störande infyteser ej varit av den betydenhet, att försöksresutaten för.den sku mist hea sitt värde i o. f. denna undersökning. Som jäfiiföresevärden på den"- totaa eftergroningens storek ha uträknats, hur stor procent de funna eftergrodda pantorna utgöra av samtiga uppkomna. En efter samma principer som tabe 4 gjord sammanstäning häröver återgives i tabe 5 Såtivida peka dessa siffror i samma riktning som de förut demonstrerade, att också dessa visa, att det nordsvenska taftfröet har större eftergroning än det sydsvenska. Den agbundenhet, yarmed eftergroningens storek växer med faande årsmedetemperatur å fröets insamingsort, framträder nästan ännu mera sående här. Vi se emeertid av dessa ta, att också tafrö af sydsvensk proveniens kan ha en avsevärd eftergroningsprocent, ehuru denna maskeras av ett förhåandevis ännu betydigare avdöende av pantor. Avdöendet av pantor torde nog även det i viss mån påverkas av inneboende egenskaper hos fröet, knutna vid de oika provenienserna och atså karaktäriserande desamma iksom förmågan av eftergroning. Pantdödigheten bir emeertid givetvis i ännu högre grad än eftergroningen utsatt för påverkan och störningar av yttre faktorer. Det är i sjäva verket ätt att ur det föreiggande undersökningsmateriaet göra en adees motsvarande sammanstäning av minimivärden på pantdödigheten som på eftergroningen. Så har skett, och procenten gäer de t. o. m. 3:dje vegetationsperioden utgångna pantorna. Även dessa ta ha införts. i tabe 5, nederst i varje tabefack 1 Vi se härav, att pantdödighet och eftergroning visserigen ej stå i nödvändigt motsatsförhåande ti varandra, men att de nordsvenska tasåddernas egendomiga särstäning i förhåande ti de sydsvenska dock ti en de är att tiskriva de förras i stort sett ringare pantdödighet under såddens tidigaste år. På grund av de brister, som i föreiggande fa vidåda bestämningen av eftergroningens storek, är, rent teoretiskt sett, den invändningen möjig, att vad som här uppfattats som eftergroning bott och bart kan vara. en skenföreteese, i det att de reaterade förändringarna i pantbeståndet ika vä kunnat orsakas av en över samtiga parceer inträffad rikig sjävsådd i förening med en starkare avgång av pantor av sydig än av nordig proveniens. Jag vi därför närmare utvecka de skä, på grund 1 För avd. II-IV av yta n:r 2 I 5 samt avd. IV-V av ytorna n:r 2 r6 och 233 har dödighetsprocenten bott kunnat beräknas t. o. m, 2:dra vegetationsperioden.

24 OM EFTERGRONING; HOS TALLFRÖ. 219 varav jag anser utesutet, att en dyik förväxing av de vid förändringarna i pantbeståndet verksamma orsakerna skett. Först bör då framhåas, att de funna värdena ingaunda anses vara fria från smärre fe och oregebundenheter, orsakade av störande infyteser av fera oika sag. Dessa kunna i stort sett hänföras ti 3 oika kategorier: x:o) Feräkning av pantor, i rege överhoppande av desamma vid pantrevisionen, kan ha skett. Denna fekäa torde med en och annan enhet ha minskat pantbeståndens angivna storek synnerigast å de mycket pantrika avdeningarna av försöksytorna n:ris 32, 215, 216 och :o) Utifrån påkommen skadegörese av oika sag har här och där våat en abnorm minskning av pantbeståndet. Som skadegöreser av detta sag kan anföras, att vid miitärövningar en eer annan ruta bivit nedtrampad på försöksyta n:r 33, att beteskreatur våat iknande skador å yta n: r 2 x 8, att fäckvis uppbrytande jäsera och överströmmande vatten skadat en de såddrutor på yta n:r 34, att ris och toppar av ett par utanför yta n:r 2 I 6 stående träd, vika senare avverkats, fait över och något skadat pantbeståndet i en de rutor å nämnda yta, att skogsfåge här och där, särskit å yta n:r 233, uppkravsat en de såddrutor o. s. v. 3:o) Sjävsådd har otviveaktigt här och där tikommit och i någon mån höjt de resutat, som här tiskrivits eftergroningen av de utsådda fröna. Vad jag här vi visa, är atså bott det, att sistnämnda tiskott ej över ag kunnat vara av tinärmesevis den storek, att den i vissa fa funna pantökningen i såddernas 2:dra och 3:dje vegetationsperiod het eer ens huvudsakigast kunnat bero härav. För det första är att märka, att samtiga försöksytorna igga på kaa hyggespatser, vika i de festa fa äro av mångdubbet större area än sjäva försöksytan. Runt omkring denna senare eer åtminstone ängs större deen av dess periferi skijes den därför av kaa bäten från skogsbryn eer trädgrupper, varifrån sjävsådd kunnat komma. Den sjävsådd, som under sådana förhåanden verkigen kunnat uppkomma i försöksytans såddrutor, borde ju, trots markberedningen, ej kunnat te sig nämnvärt rikigare, utan snarare sparsammare än den, viken samtidigt härmed borde ha infunnit sig å de dear av hyggespatsen, vika egat ångt gynnsammare ti för fröspridningen. Ingenstädes tycks emeertid den naturiga besåningen under de närmaste åren efter försökskuturernas anäggning varit av den styrka, att avsevärda störningar i såddresutaten därigenom kunnat orsakas. Under den förut framkastade förutsättningen, att hea eer större deen av den föregivna eftergroningen vore en av sjävsådd orsakad skenföre-

25 220 EDVARD WIBECK, teese, måste tydigtvis sjävsådden på respektive försöksytor uppgått ti den maximaa siffra, ti viken eftergroningen på någon av parceerna uppgives ha nått, d. v. s. den skue, om man bortser från de mindre jämföriga ytorna n:r 2I5, 216 och 2J3, uppgått ti minst IO, ochhögst 47,5 procent af hea pantbeståndet, såsom närmare framgår av tabe 5 Beträffartde den ädsta gruppen av försöksytor, n:r 29, JO, J 2-J5, viken redan av MAAS reviderats åren 1905-I9ö6, håer M., såsom framgår av uttaanden å sid. 8 (73) i hans förutnämnda uppsats, före, att sjävsådden här i verkigheten ej uppgått ti mera än I a 2 % av pantbeståndet. Också jag, som des hösten I905, des våren 1910 besökte samtiga dessa försöksfät, anser att denna siffra,. av ytornas och deras närmaste omgivningars amänna utseende att döma, ej kunnat biva avsevärt överskriden, möjigen med undantag av försöksyta n:r JO, viken jag i detta hänseende håer för mera osäker än de övriga. De från denna yta angivna värdena på eftergroningens storek torde såunda få anses behäftade med något större fe än motsvarande ta från de andra ytorna av denna grupp. I aa fa återstår ju en bred margina, innan man är uppe vid de procent pantor, vika på dessa försöksfät aises uppkomna genom eftergroning. Försöksfäten n:r 2I7-22o anser jag vara de förhåandevis säkraste, yta n:r 2I8 dock möjigen något mera behäftad med sjävsådd än de ovnga. I synnerhet yta n:r 219 på Kuortesrova norr om Gäivare, viken igger på gammat svårföryngrat hedand, som avverkats redan för änge sedan, före och under tiden för järnvägsbygget i dessa trakter, torde få anses som tämigen fri från sjävsådd. De procent av pantorna, som på dessa fyra försöksytor, däriband yta n:r 219 med 43,8 procent, tiskrivits eftergroningen, kunna omöjigen ti mera än en mycket ringa de vara orsakade av sjävsådd. De ädsta parceerna å yta n:r 2 I 6 och 23 J, i mindre grad däremot n:r 215, torde ha mottagit något sjävsådd ta, på yta n:r 233 dock i varje fa ej tinärmesevis ti den omfattning, att de höga eftergroningsprocenter, som här funnits, skue kunna förkaras därigenom. En omständighet, som jämte de mera subjektiva amänna iakttageserna över sjävsåddens storek å försöksytorna antyder, att de senkomna pantorna ej ti betydigare de kunnat vara sjävsådda sådana, är den stora skinad i rikighet, varmed nykomingarna uppträda under respektive I :sta, 2 :dra och - i vissa fa - J:dje året efter sådden, och detta adees oberoende av tigången på tafrö i omgivningarna. Redan av tabeerna I-J framgår, att de nytikomna pantorna infunnit sig mycket tarikare året närmast efter sådden än under de efterföjande. Än tydigare framträder emeertid detta förhäande i tabe

26 ,(161) OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ : a-c, varest de nytikomna pantornas procentuea fördening under oika år åskådiggöres. Frånsett ytorna n:r 2I5, 216 och 233, där egendomigt nog just de höstsådda avdeningarna ännu under 3:dje vegetationsperioden efter sådden visat en eftergroningsprocent, som visserigen ej når, men dock närmar sig den 2:dra vegetationsperiodens, ha i rege de nytikomna pantorna uppträtt 4-6 gånger rikigare under 2:dra året än under det 3:dje och under detta senare återigen förhåandevis ika mycket tarikare än under det 4:de - av de fa nämigen att döma, då observationerna sträckt sig så ångt. I motsats ti denna betydiga skinad i antaet nytikomna pantor på samma yta under de oika vegetationsperioderna, är den bid, som de oika försöksfäten ge av eftergroningens fördening under oika år i stort sett mycket ikartad. Se vi nu på tigången av 2-årig takott hösten I 905 och I 906, så visar det sig, att den t. ex. i trakten av Vinden, Frösön och Ramsjö båda de nämnda åren varit ika obetydig (beteckningsgraden»ringa») ehuru antaet nytikomna pantor åren I906 och 1907 förhåer sig som respektive 76: 24, 92: 8 och 9I: g! Även förekomsten av tafrö vid Hässeby har under båda de kritiska åren varit ungefår den samma (»mindre god»), ehuru det nya pantuppsaget sedermera gestatat sig som 74: 26. Beträffande försöksfäten å Kuortesrova och Kavaheden, så var tigången på tafrö hösten I 9 I 2 bott svag, under det att den var medemåttig-rikig såvä hösten I 9 I 3 som I 914 Pantuppsagets procentuea fördening åren 1913-I915 förhö sig däremot i medeta som 79: I7: 4 Kring de samtidigt anagda försöksytorna vid Dakarsmon och Oxböe var frötigången tämigen god både hösten I 9 I 2 och I 9 I 3, då däremot det pantuppsag, som eventuet skue uppkommit härav, gestatade sig som 87: I3. Vi man sutigen närmare studera, hur pantavgången gestatat sig under de oika åren närmast efter sådden, något som är ätt att göra med edning av de i tabeerna I-3 meddeade siffrorna, så ska man finna, att också den i sjäva verket i rege varit större mean I:sta och 2:dra än mean 2:dra och 3:dje vegetationsperioden. Detta visar, att det ej varit en stegrad pantdödighet, som neutraiserat ett efterföjande års sjävsådd gent emot ett föregåendes. På grund av vad i det föregående anförts, anser jag mig berättigad att antaga, att någon grundväsentig, av tikommen sjävsådd härfytande misstokning i försöksresutaten ej föreigger, utan att den eftergroningsprocess, som jag trott mig konstatera, verkigen försiggått i den ungefåriga omfattning, som här bivit antytt. r 6. Med de. fn~n Statms Skogiförsöksmzstat.

27 222 EDVARD WIBECK. (162). Det har förut bivit nämnt, a:tt eftergroningen - och v1 kunna också tiägga pantdödigheten - givetvis även påverkas av andra faktorer än fröproveniensen, och att det föreiggande undersökningsmateriaet i någon mån tiåter sutsatser häröver. Det är å ena sidan vid de strängt jämföriga ytorna n:r och å andra sidan vid vissa avdeningar av yta n:r 2JJ, som jag i detta syfte ska dröja något itet. Orsaken, varför två ytor (n:r 217 och 218) anades bredvid varandra vid Bispgården och två (n:r 219 och 220) vid Gäivare, var den, att man önskade iakttaga, om, under i övrigt ika förhåanden, markgroningsprocenten påverkades av jordmånen. Såsom redan framgått av beskrivningarna å ytorna ifråga, anades därför ytorna n:r 2 I 7 och 220 på mark, som efter respektive orters förhåanden kunde betecknas såsom god, under det att n:r 2 I 8 och 2 I 9 ades på sämre, rent h<:dartade patser. Det visar sig nu, att eftergroningen varit avsevärt större på de hedartade ytorna än på de andra. Om den genomsnittiga eftergroningsprocenten på yta n:r 2I7 betecknas med 1J, 3 bir den på yta nr ,7, och på ytorna 220 och 2 I 9 stäa sig motsvarande ta som I s,z och De hedartade ytorna visa emeertid efter en kort kumination av pantbeståndet också en starkare pantdödighet än de mera humusrika, varigenom sutresutatet redan efter några år stäer sig sämre på de förra än på de senare. Av synnerigt intresse äro på försöksyta n:r 2JJ avdeningarna III-V, vika bivit besådda med frö av samma sag från Bodens revir respektive våren I 9 I J, hösten I 9 I J och våren I 914 Om den märkiga groningsbi d, som detta frö gav vid fut jämföriga undersökningar våren I9IJ och I9J4:, är förut nämnt å sid. 15J Nu visar det sig, att efter första sådden gav detta frö, ikasom i amänhet faet varit med Norroch Västerbottensfröet, ett pantuppsag, som ti nästa år visade ytterigare stegring. Eftergroningsprocenten på avd. III bev 24,x. Samma års höstsådd gav upphov ti ett pantbestånd, som icke ängre visar nå-. gon ökning, men också bott en obetydig minskning mean 1 :sta och 2:dra revisionerna. Eftergroningsprocenten hade nu sjunkit ti 14,x. Efter sådden på våren r 9 I 4, då fröet vid försök i groningsapparaten visat 77 Yo grodda frön mot 51,-; året förut, men i stäet bott 2, 5 %hård a frön mot 20 Ya hårda år I9 1 J, erhös ett pantbestånd, som sedan visade bott 3, 4 procents eftergroningsförmåga och en ej obetydigt ökad pantdödighet. Huruvida detta, både genom groningsapparatens och såddens på marken utsag bestyrkta fa av»eftermognad» representerar ett ofta återkommande eer möjigen rent av typiskt förhåande hos det högnordiska 1 För avd. II-IV av yta och n:r 215 samt avd. IV-V av ytorna n:r 216 och 233 har dödighetsprocenten bott kunnat beräknas t. o. m. 2:dra vegetationsperioden.

28 OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. 223 tafröet, måste naturigtvis tis vidare ämnas därhän, men vore i hög grad värt att undersöka genom under fera år fortsatta anayser och sådder med fröprov ur samma skörd. En sak, som visserigen a priori ej förefaer sannoik, men som i samband därmed borde undersökas, är, huruvida de sengroende fröna genom någon anatomisk detaj, t. ex. fröskaets tjockek, ti äventyrs redan ti det yttre åta särskija sig från de snabbgroende. Det föreiggande undersökningsmateriaets bristfäighet för det ändamå, varti det här bivit använt, har, såsom man finner, ämnat oss i sticket på åtskiiga punkter, där fu visshet och bindande bevisning varit önskvärd. Det åter oss emeertid, om ock i något obe-;tämda konturer, skönja en de av de speciea anordningar, varigenom den högnordiska taen söker sörja för, att ett så stort anta individ som möjigt åtminstone kommer fram ti groddpantans och den tidigaste pantåderns stadium. För att vinna detta må strävar trädet des efter att så vitt möjigt atid håa frö i beredskap för att utnyttja de kimatiska optima, när dessa inträffa, des efter att göra det en gång grodda fröet så ifskraftigt som möjigt. Förstnämnda må tjänar den ofta återkommande kottsättningen, viken - att döma av den tid, varunder systematiska iakttageser häröver ägt rum - för nordsvensk ta visserigen säan når upp ti högsta rikighetsgraden efter gängse sätt att räkna, men å andra sidan säan sjunker ned ti den absouta frånvaron av kott, som under många år inträffar. över stora områden i Sydsverige. I samma syfte verkar också ångvarigheten av den tidsrymd, varunder kotten förbir kvarsittande på trädet, samt den ångsamhet, varmed den öppnar sig och säpper sina frön. Som ett tredje moment, och kanske det viktigaste av aa, tikommer så den under två ti fera år bibehåna eftergroningsförmågan hos en de frön, sedan de fait ti marken. Såsom ett uttryck för den sega ivsenergi, som utmärker den högnordiska taen, är först att framhåa fröets i förhåande ti syds\ enskt tafrö ovanigt höga speciea markgroningsprocent, 1 varti direkt ansuter sig den i det föregående anmärkta åga dödigheten hos de het unga pantorna. Tisammans bidraga aa de nämnda egenskaperna ti att i skogigt hänseende nog så skarpt från sydsvensk ta särskija åtminstone den nordigare formkretsen av norrandstaen, viken ju också nyigen av en annan författare 2 betecknats såsom botaniskt vä skid från den förra. 1 Se härom EDVARD WIBECK» Frömängden vid ruts.dd av ta och granfrö», Skogsv.rdsfören. tidskr. 1907, h SYLVEN, N., Den nordsvenska taen. Meddeanden fr.n Statens skogsförsöksanstat , Skogsv.rdsf. tidskr. 1916, h. 12.

29 Tabe I, Pantbeståndets storek och förändringar under de 3 första åren efter sådden å försöksytorna nr 29, ao, Grösse und Veränderungen des Pfanzenbestandes in den drei ersten Jahren nach der Saat in den Versuchsfächen N:r 29, 30, Fröproveniens Samenprovenienz Ångermanand Revisionsår Jahr d. Pfanzenrevisionen I Häsingand I Koten I Uppand Småand _ " Anta räknade pantor Anzah gefundener Pfanzen! Totaa I procent av utsådda frön..., J pant-!51 ':: I Pro hundert gesäter Samen Försöks- beståndet yta Ökning eer minsk~ing i pro- Totaer cent [>V föreg. års pantbe- Versuchs- Pfanzen- stånd... - :-19,7 8, ,2-6,2 - fäche -14,41-3, ,11-4, ) bestand -7,7 Zunahme resp. Abnahme in - i n:r 29 Prozenten d.vorjährigen Pfan! zenbestande;; 1 Häss1eby Eftergrodda Anta räknade pantor o JO 7-19 si - JSI 4 pantor A nzah gefundener Pfanzen Spä t- I proc. av hea pantbeståndet - 14,o o - 3,9 4,0-3,4 2,5-8,5 2,3! - S,o,4 gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- Pfanzen zen bestandes Ii Anta räknade pantor... ~ ~ : Anzah gefundener Pfanzen Totaa I procent av utsådda frön :1 41 JO I I..... b:s~~~~et ~ro hundert gesäter Samen Fo soks- Okning e!er minskning i pro- yta Totaer cent av föreg. års pantbe- Versuchs- ~fanze~- stånd ,2-1-10, ,6-19, ,o 1-32, ,6-17, ,8-23,0 1 fäche estan Zunahme resp. Abnahme in i n:r 30 Prozenten d. vorjährigen Pfan-. zen best an des 1 Vretstorp Eftergrodda Anta räknade g Iantor JO \ pantor Anzah gefundener Pfanzen ' Spät- I proc. av hea pantbeståndet 18, ,5-7,4 10,411 16,8i 4,51 6,8 3,41 5, ,21 1 gekeimte In Piozenten d. diesjähr. Pfan 1 Pfianzen z en bestandes Anta räknade pantor Anzah gefundener Pfanzen ::115:: Totaa I procent av utsådda frön ! b p~n~ _Pro hundert gesäter Samen ' ' Försöks estarr et Ökning eer minskning i pro- yta Totaer cent av föreg. års pantbe- Versuchs- Pbfanze~r stånd ,o -4,8 - -9,6-5,0-1-10,3-5, ,5-4, ,o -8,2 fäche estan Zunahme resp. Abnahme in Prozenten d.vorj~hrigen P fia n n:r 32 i zenbestandes ' R.amsjö ' Eftergrodda Anta räknade pantor... so[ i si pantor Anzah gefundener Pfanzen ' Spä t- I proc. av hea pantbeståndet 14,51 1,8 - '! 4,7-7,51 o, 4~' - 6,1[ O,o 0,511 0,811 =i 4,9 gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- -_ Pfanzen zenbestandes ' N "' -!>- M t) ~ M (") ~ H 0\ -!>-

30 Anta räknade pantor... 1 Revisionerna gjordes på hösten efter vegetationstidens sut. Die Pfanzenrevisionen wurden im Herbste nach dem Ende der Vegetationszeit vorgenommen. "" ~j t d Anzah gefundener Pfanzen 5371 Totaa I procent av utsådda frön pant Pro hundert gesäter Samen beståndet Försöks- Öknmg eer minskning i proyta Totaer 51 cent av föreg. års pant be Pfanzenstånd ,8 : Versuchs- bestand -18, ,4-17,s - -22) -36, ,7-29,2 - fäche Zunahme resp. Abnahme in Prozenten d.vorjährigen Pfiann:r 33 zenbestandes ' Frösön Eftergrodda Anta räknade pantor... - i pantor Anzah gefundener Pf.anzen Spä t I proc. av hea pantbeståndet ,1 1,:, - 8,6 O,s - 6,9-0,4 - gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- ',7ii 3,41 Pfanzen zenbestandes 1 i I Anta räknade pantor Anzah getuncener Pfanzen ' Totaa I procent av utsådda trön i b~~~~~et ::.ro hundert gesäter Samen Försöks- Okning eer minskning i proyta Totaer cent av föreg. års pantbe Versuchs- ~fanze~- stånd ,3-3, ,1-6, ,5-9,2 - fäche estan Zunahme resp. Abnahme in -36,91-6,9 - Prozenten d.vorjährigen Pfani n:r 34 zenbestandes Oxbö1e Eftergrodda Anta räknade pantor pantor Anzah gefundener Pfanzen Spät- I proc. av hea pantbeståndet - 19,6 9,9-4,5 1,1-4,9!,o - gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan-~ 9,21 0,:1 - Pfanzen 1 zenbestandes ' i I Anta räknade pantor... f ' 1262 tod t ! Anzah gefundener Pfanzen Totaa I procent a v utsådda frön pant 32 Pro. hundert gesäter Samen sj ! 17 44! beståndet Försöks- Ökning eer minskning i proyta Totaer cent av fåreg. års pantbe- ' Pfanzenstånd o -6,3 - Versuchs- bestand - 26,5~ -13,o ,s - -37,4-23,4 - fäche Zunahme resp. Abnahme in ' Prozenten d. vorjährigen Pfan- i n:r 35. z en bestandes i Vinden Eftergrodda Anta räknade pantor = ' pantor Anzah gefundener Pfanzen Spät- 1 proc. av hea pantbeståndet 22,4 5,5-3,o - gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- 0,81 1,91 1,4-3,4-2,41! Pfanzen 1 zenbestandes I ,o -29, ,9 0, ,2 + 0, ,3 1, ,3-23, ,4 0,4... 0\ U o ~ t;! ::1 t;! ~ i<' o z c; ;t: o tj ~ t" t" ;a ~' "' N U

31 226 EDVARD WIBECK. Tabe 2 a. Pantbeståndets storek och förindringar under de 3 respek Grösse und Veränderungen des Pfanzenbestandes in den drei resp. vier ersten Fröproveniens ~amenprovenienz Torne!. I Pite!. I------R-e-v-is-io_n_s_å_r J_a_h_r d_._p_f_a_n_z_e-nr_e_v-is-i-on_e_n 19_1_3_,1 1_9_1_4'1,-1_9_1_5_1,-1_9_ _1_3,1_1_9_1_4_,~ Försöksya Versuchsfäche nr. 217 Totat pantbestånd Totaer PfanzenbestanJ Anta räknade pantor.... Anzah gefundener Pfanzen I procent av utsådda frön.... Pro hundert gesäter Samen Ökning eer minskning i procent av föreg. års pantbestånd Zunahme resp. Abnahme in Prozenten d. vorjährigen Pfanzen bestandes Oxböe Eftergrodda Anta räknade pantor pantor Anzah gefundener Pfanzen Spät- I proc. av hea pantbeståndet gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- Pfanzen zenbestandes Anta räknade pantor... Anzah gefundener Pf.anzen Totat I procent av utsådda frön... Försöks- pant- Pro hundert gesäter Samen yta bestånd Ökning eer minskning i pro- Versuchs- Totaer cent av föreg. års pantbefäche Pfanzen- stånd bestand Zu nahme resp Abnahme in nr. 218 Prozenten d. vorjährigin Dakars- Pfanzenbesta n des mon Eftergrodda Anta räknade pantor... pantor Anzah gefnodener Pfanzen Spät- I proc. av hea pantbeståndet gekeimte In Prozen1en d. diesjähr. P.fan- Pfanzen zenbestandes Anta räknade pantor... Anzah gefnodener Pfanzen Totat I procent av ntsådda frön... pant Pro hundert gesäter Samen Försöksyta Ökning eer minskning i pro- bestånd Totaer cent av föreg. års pantbestånd... fäche bestand Zunahme resp. Abnahme in Versuchs Pfanzen nr. 220 Prozenten d. vorjährigen Pfanzenbestande~ Kavaheden Eftergrodda Anta räknade pantor... Anzah gefnodener Pftanzen pantor Spät- I proc. av hea pantbeståndet gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- Pfan~:en zenbestandes Anta räknade pantor IAnzah gnfundener Pfanzen Totat I procent av utsådda frön... pant- Pro hundert gesäter Samen Försöksyta bestånd Ökning eer minskning i pro- Totaer cent av föreg. års pantbe- Versuchsfäche Pfanzen- stånd... bestand Zunahme resp. Abnahmd in nr. 219 Prozenten d. vorjährigen Kuortes= Pfanzenbestandes rova Eftergrodda Anta räknade pantor... pantor Anzah gefnodener Pf!anzen J Spät- I proc. av hea pantbesandet gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Ffian-J Pfanzen zenbestandes 136 6,8 98 4, , , ,1 5,8 8,7 9, tt,o --4,1 +S,o --9, ,9 6,9 20,6 1, , , , ,1 7,8 +26,5-13, ,o --3,o ,5 1,9 25,4 4, ,9 7,2 7,5 7,8 7,8 +21,7 +o,s --0,7 +3,9 +0, ,11 7,ö 1,8 6, ,s 11, , , ,1 11,8 +46,2 --1,s --16,7 + 39,5-2,o ,01 0,5 33,2

32 (I 67) OM EFTERGRONING HQS TALLFRÖ. tive 4 första åren efter sådden å avd. 1-V på försöksytorna nr Jahren nach der Saat in den Abteiungen i-v der Versuchsfächen r~..,~ Sorsee Hänäs Bjurhom L I I , 7 10,1 10,1-10,1 9,4 8,8-17,8 19,9 19, ) Försöksyta ,0-0,5 - -6, tt,s -3,51 - Versuchs- fäche 461 o ,11 oj _J J ,2 7, , I I nr. 2I7 Oxböe -1, ,8 o -4,7 - +6,4 + 1,5-7,5 - o -3,2 Versuchs Dakars= mon - I _ 48, ,81 22,21 8,81 25,91 2,21 I , ,4 12,6 12,6 12,011 12,2 12,9 13,1 12,111 23,3 24,4 24,4 23,6 H, - 5, 7 IO,o 9,1-11,6 11,6 12,2-21,4 24,3 22,9 - I Försöks yta +74, , ,8 +6,o ,5-5,7 - Versuchsfäche nr. 218 Försöksyta fäche nr. 220 Kava ! JO 3 heden _ - 17,51 7,01 11,31 6,71 " 1 10,~1 4,o 1,21 1,9 O,s ' ! ,111 11,5 18,6 19,o 16,511 15,o 17,2 16,7 12,71 27,5 33,8 32,1 27,o - Försöks-! yta 1-31,8 +61,3 +2,4,-13, ,o -3,4-23, ,9-5,2 + 15,9 V~rsuchsi nr. 219 fäche Kuortes o -! rova o - 39,81 7,21 1 1,2 - _ 22,71 4,71 22,61 o, 7 4,01

33 228 EDVARD WBECK. Tabe 2 b. Pantbeståndets storek och förändringar under de 3 respek= Grösse und V eränderungen des Pfanzenbestandes in den drei resp. vi er ersten Fröproveniens Samenprovenienz Ångermanand Bispgården Revi3ionsår Jahr d. Pfanzenrevisionen Totat Anta räknade pantor Anzah1 gefunde.ner Pfanzen I procent av utsådda frön 35,4 32,3 29,5 Pro hundert gesäter Samen Ökning eer minskning i pro- cent av foreg. års pantbe- pant bestånd Försöksyta Totaer Pfanzen- Versuchsbestand ftäche n:r 217 j Prozt>nten d. vorjährigen Oxböe ---- Zu 5 ~!h~~ ;~ ~~.- _;{j,'~~i,;;;~ ;~~ Pfanzenbestandes -S,s - i -8,7 - i Eftergrodda Anta räknade pantor pantor Anzah gefundener Pfanzen Spä t- I proc av hea pantbeståndet - 4,9 0,3 - gekeirrtte In Prozenten d.diesjähr. Pfan-~ Pf.anzen zenbestandes AoM ri'- " ''""'"' Anzah gefundener Pfan~ Totat procent av utsådda frön. 34,6 24,2 24,4 - pant- Pro hundert gesäter Samen Försöks- bestånd yta Ökn1ng eer minskning i pro- Totaer cent av fåreg. års pantbe- Versuchs- Pftanzen- stånd ,o +:0,8 - fäche bestand Zunahme resp. Abnahme in n:r 218 Prozenten d. vorj ährigen Pftanzenbestandes Dakarsmon Eftergrodda Anta räknade pantor pantor Anzah _gefundener Pfanzen -- Spä t- proc. av hea pantbeständet -- 6,6 6,o - gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- Pftanzen zen bestandes i ,6 38,2 33,91' ,1 -ö, o -8, O i 5,o O " 22, i 21,2\ 1-14,3-5, ',o 2,s! i i! Anta raknade pantor [ Anzah gefundener Pftanzen Totat procent av utsådda frön... 32,3 32,5 30,6 27,4 31,9 32,3 pant- 30,71 Pro hundert gesäter Samen Försöks- bestånd yta Ökning eer minskning i pro- Totaer cent av föreg. års pantbe- Versuchs- Pftanzen- stånd... ~ 0,61-5,7-10,s + 1,2 fäche bestand -4,91 Zunahme r~!i>p. Abnahme in n:r 220 Prozenteh d. vorjährigen P:fanzenbestandes Kava i heden Eftergrodda Anta räknade pantor pantor Arizah gefttndener Pfanzen Spä t- I proc. av hea pantbeståndet 9,31!,s o,: 7,3..:1 gekeirnte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- Pftanzen zenbestaodes I j Anta räknade pantor Anzah gefundener 2841 Pftan~ Totat [ procent av utsådda frön... 31,3 32,2 27,8 16,3 30,9 pant- Pro hundert gesäter Samen Försöks- bestånd yta Ökning eer minskning i pro- Totaer cent av föreg. års pantbe- Versuchs- Pfanzenstånd ,8-13,4-41,5 fäche bestand Zunahme resp. Abnahme in n:r 2I9 Prozenten d. vorjährigen Pfan7enbestandes Kuortesrova Eftergrodda Anta räknade pantor pant0r Anzah gefnodener Pftanzen Spä t- I pro~. av hea pantbeståndet S,o 2,4 1,2 gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan Pfanzen zenbestandes 1 283! , ,2-13, O,o ~ 3,o

34 OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. 229 tive 4 första åren efter sådden å avd. VI-X på försöksytorna nr :zo. Jahren nach der Saat in den Abteiungen VI-X der Versuchsfächen Nr ~ Hamra I jurfors Bottnaryd ,2 20,6 19,1-25,8 26,1 23,21-17,8 16,4 15,2 - -tt) Försöksyta ~ - fäche n:r o o o - Oxböe - - 6,8 o ,8 o , 1 o - - I ,1 12,9 12,5-32,o 23,11 2,o - 23,7 15,8 13, ,8-6, , ,4-7,5 - Versuchs Försöks : yta ,6-3,oi - - -,---27,61-9, ,5-14,1 - Versuchsfäche n:r :u8. Dakars mon ,7 10, ,01 4, ,7 0,7 -- I ,7 14,9 16,2 16,1 14,0 26,8 26,8 25,5 19,o 16,2 13,4 12,0 10,1 Försöks- yta -16,8 - +8,6-0,6-12,8 - -0,4-4,4-25, ,o -10,9-15,6 Versuchs i I fäche n:r 220 Kava o o heden 0,4-14,5 3,o 2,1-10,3 1,6 2,o - 10,2 O, o o',o ,8 17,1 17,8 16,1 13,5 19,3 20,3 15,9 8,7 16,6 11,9 8,4 4,9, -38,41 Försöks- yta - +4,6-9,9-15,9 - +5,1-21,7-45, ,4-28,9-41,9 Versuchsfäche n:r 2r9 Kuortes rova o 14 o 2,o - 20,8 4,81 1,4-26,1 3,11 O,o - 11,6 O,o 2,o

35 Tabe J. Pantbeståndets storek och f<srndrfngar under åren närmast efter sådden på f<srs<sksytorna nr. :us, :.n6 och 233 Grösse und Veränderungen des Pfanzenbestandas in den ersten Jahren nach der Saat in den Versuchsfächen Nr. 215, 216 und 233. Försöks~ yta Versuchsfäche nr. 2'5 Ovans j Ii Försöksyta Versuchsfäche nr. :n6 Oxböe Försöksyta Versuchsfäche nr. 233 A.träsk Såddtid för de oika avdeningarna Saatzeit der verschied. Abteiungen Revisionsår, Jahr d. Pfanzenrevisionen Vårsådd 1912 I Höstsådd 1912 Friihjahrssaat 1912 Herbstsaat 1912 Vårsådd 1913 ' Höstsådd 1913 I Vårsådd 1914 Friihjahrssaat 1913 Herbstsaat 1913 Friihjahrssaat ~ Anta räknade pantor... Io64J I Anzah g'efundener Pfanzen Totat procent av utsådda frön... 17,8 16,41 16,2 4,1 3,2 pantbestånd Pro hundert gesäter Samen Ökning eer minskning i procent av föreg. års pantbe- Totaer Pfanzenbestand Zunahme resp. Abnahme in stånd ,s- 1,4-21,91 - '-. Prozeoten d. V"Jjährigen Pfanzenbestandes Eftergrodda Anta räknade pantor...' I 4 pantor Anzah gefundener Pfanzen Spät- I proc. av hea pantbeståndet - 3,11 1,1 2,1 gekeimte In Prozenten d. diesjähr. Pfan- -1- Ptanzen zenbestandes Totat pantbestånd Totaer Pfanzenbestand Anta räknade pantor Anzah gefnodener Pfanzen I procent av utsådda frön... 31,1 Pro hundert gesäter Sarneo Ökning eer minskning i procent av töreg. års pantbestånd... - Zunahme resp. Abnahme in Prozenten d. vo.rjährigen Pfanzenbestandes Eftergrodda Anta räknade pantor... - pantor Anzah gefundener Pfanzen Spät- proc. av hea p~;,tbeståndct - gekeimte In Prozenten d. diesjäbr. Pfan- Pfanzen zenbestandes Totat pantbestånd Totaer Pfanzen bestand Anta räknade pantor Anzah gefundener Pfanzen I procent av utsådda frön... 8,6 Pro hundert gesäter Samen Ökning eer minskning i procent av föreg. års pantbestånd Zunahme resp. Abnahme in / ~~~~~z~t;best!de:orjährigen Eftergrodda Anta räknade pantor... ~ pantor Anzah gefundener Pfanzen ! ,91 21,8 15,411-12,4-20,o-12,s-29,5i ,5 30 2,s 121'-!,si- 1136! ,11 9,6 9,2"-!,s + 6,41 + 5,21-3,9" IO,o 7,9"- -19,s-21,s ,9 4,o 3, ,"- 3,9"- +66,o+31,4" t ,6 24,o -6,5 55 4, ,5 20,41 12,9" ,9-4,6-37,o', ,11 3,5" ,o 17,4i ,51-8,7" <- Sp~t- I p.roc. av hea ~ ';'.~beståndet -~ 20,i,o 4,s- - 47,61 30,s- - 23,41 3, 5 1'- geketmte In Prozenten d. dtesjahr. Pian Pfanzen zenbestandes 1 J !O,s IO,o 182 1,5 323"- 5,4"- -49,5"- 44i - 13,6" , , , m:.- 1,4"- -3,8" ,1" ,6 III O 18, !5,s ,2-29,2 62 1, ,7-32, , ,61 i -11,6!! 621 3,9,

36 -5,2 Tabet 4. Pantbeståndets procentuea ökning eer minskning under åren närmast efter sådden å samtiga undersökta försöksfät och fröprovenienser. Prozentuee Vermehrung oder Abnahme des Pfanzenbestandes in den ersten Jahren nach der Saat in sämtichen untersuchten Versuchsfedern und Samenprovenienzen. Frö- Försöksytans beägenhet, n:r och avdeningar. Lage, Nummern u. Abteiungen der Versuchsfächen proveniens "' ~ "' öi< "' c w< :0"'1 c. 1:5:r~ "'> "'> "'> "'> "'> "''n "' ::;o "' "' "' o ~~ "'o NO o "'o "-'0 t::: o NO 0'1 w:: w- w- w- w "-'0. Q ~=r... Samen- o. "-'-< --< --< ~=-: -~ ~~.. ~CD "' "'~ ~" ~~ ~:.. "... "'"' "'"' w ::t """"o: ~... ~--: ~~-< ~e "'~ "'".. s.1:......, ~ ~o,... ~~. T~ "'"' provenienz.. s-.. "' ~~ 1,. ~= = "'"' = "'"' ""'.. ==.... =.. = ~ -"'= -"':,., ~~ t=.. ~~ ~2: ::::~ -o=.. o: ~~... ~... ~"' ~~ ~"' -<"' -<<~> -<(;' -<;-,..._ -<~ ~o ~ w ~=I ;o;" -;o;- ;o;" ;o;" -<= -<=.. ~ ~ tf ~" " " -<" ~Ö: o: -o: -o: <~: o: -<-d Sarsee +61,s +2,4 +14,81..:': ,41 +16,01-9,3-0,5-13,1-4,7 :~ "'"',-46,21 +21,7,+6,41 +66, ,5,-,o Torneå -16,7 -,s -0,7 +4,s -3,9 +5,2 +31,4 1-13,7-4,1 Boden ~~:~1-3,91 -:11,61 Piteå 1 ~H ~t: ~~:~r ~g:~r ,o + 6, o, 8 1-6, Hä~äs ~t: ~!:: 1 i +~::: +~::: 1 : ] Bjurhom ~d ~~,2~ - 5'7' - 3'51 i 1 Hamra ~H ~H! =1 :~~ =~::t i +2,81 +0,61 Ångerm. =!i;: ~6;~ r-16,o-14, ,s -18,8 +O;s 01-8:7 81 r-27,s -3,6-4,s -6,o r-10,61-14,2-8,8 19,7.. r-10,21 + 1,21 r-14,31-6.o,-20,o,-19,31-4,61-45,4 1-32,611 'i B1spgarden -13,4-4,9 I -8,5-12,3-2J,s1-37,o1 1-38,4-16,3-29,51 Häsing. ] j ] j j -26,5~-19,41 j j j j j ] ] -30,1] -9,6] j j j j -13,9-17,s -6,6-5,o -19,8-32,6] -18,21-6,2 i S. Daarne] - r - -~ - -~- -~ ~- 6 ' ' ' 21 1 Koten -33,sr-22,o -44,5~-10,s ~-32,o -14,4 Bjmfo" =J; i_cj::i!. i ~-" ~-'" ' -:'J ; _+,f;: ;,, : ~- n,o -' ' Hievik 1 Uppand j 1-28 r-17 Bottnaryd -28:9-10:9-41,9-15,6 0 1 ~~å. hög!.] ! =i:!]-21' ,. -23,41-29,2-33,7 1-36,91-10,'1-22,61 16,11-6,9-4,2-17,4-4 5 r-35, ,1-7,4. -23,7-28,41-29,7 31,01-43,21-13,01-28,81 18, ,2 [ -23,o -7,7_ 1 På grund av att dessa värden accumuerats under 2 stycken vegetationsperioder, äro de säkerigen mer eer mindre for stora gent emot de övriga. ~:.. Ja: ~"' :e. ~g. -<<-<

37 Tabe s. Eftergroningens (överst) och den samtidiga pantdidighetens (underst) totaa storek å aa de undersökta firsöksfäten, uttryckt i form av procent av samtiga uppkomna pantor.. Umfang der Spätkeimungserscheinung (oben) und des geichzeitigen Pfanzenabsterbens (unten) in sämtichen untersuchten Versuchsfedern. Die genannten Erscheinungen sind zahen mässig in Prozenten aer gekeimten Pfanzen ausgedriickt. ~=;=~~~~~~~~e F r ö p r o v e n i e n s Samenprovenienz ~ Knortesrova I::~ 4~;:J 3 ~;!J ~~:~ ~ ::1 ii;~~ ~~;~~1~;:J ~~;!J ~~;~~ J3~s~ Kavaheden I::~ ~~;:J 2 +;~J ~g;~j 1 8;:J 1 ~:~1 1 ~;!I ~~;~J fi~6~ U;~ J {3~8~ Aräsk 2 ~ 3 ~~;:J D o ~ ~~:~ ~D:o 2 /r~ ~6;!1 D:o 2 /~ ~i:~ ~---~--~ D:o 2 ~ i ~~~:: ' ' '0 1 3 ; 1 3, 9 Vinden I XV 36,1 38, ,7 47, ' ' '11 4 ' 9 Proson I-XV 41,5 37, ;2 55,2 0 Dakarsmon I-X ,6131,91 17,o 25,7 124,6123,9124,t26,o8,t 19,6 20,o 18,8 29,8 35,2 110,41 27,a 111,41 41,8 19,o 49,6 Oxböe I-X ,a16,o 13,8 28,4 119,o15,8120,51 20,1 25,o ,s 6,21 20, 4,61 17,8 4,51 110,91 18,8 J 110,61 21,8 D:o 2 i 6 13g::. --~ 2. ~~ ~ 3~:=1 D:o ~i~ -~ ~ 4~:!1 -D:o,_D:o ---- J 21~ T-T-T--\ ~~-~--f 4i:!J J D:o 2~ ~-~~~-~-~-~-~-~-~-~- -- D:o J~iv J!i;~ ~ 3~:~1 sf;~~ ~ 4~;~J ~ 4~;~ ~amsjö I~iv ~~f;! i;!j ~ 2~;~1 ~ 1~:~1 ~~;~ Ovansjö 2i 5. ~ 1 ~;!J D:o 2 ~f 1 2k~ ~--~-~ D:o ~i~. ~- ~:! --~ -~ D:o 2fJ ~ 5~;~~ D:o 2 t 5 3ö;: Vretstorp I!~v ~~::J ~4~:!1 P:~ U;~J Is~;~ Hässebjr I~iv J J ~~:~ ~2~:! J3::~\ \ \ 2~:~\ J2ä::

38 OM EFTERGRONING HOS TALLFRÖ. 233 Tabe 6 a. De nykomna eftergrodda pantornas procentuea fördening under 2:dra och 3:dje vegetationsperioden efter sådden på försöksytorna nr. 29, 30 och Prozentuee Verteiung der spätgekeimten Pfanzen im zweiten und dritten Jahre nach der Saat in den Versuchsfächen Nr. 29, 30 u De eftergrodda pantornas procentuea fördening under oika år efter sådden Prozentuee Verteiung der spätgekeimten Pfanzen in den verschiedenen Jahren nach der Aussaat Läge för försöksytan - Lage der V ersuchsfäche Fröproveniens. Samenprovenienz Ångerman- Häsing- Koten Uppand s.1 d [[ Medeta and and ma an Mitte Vinden o Frösön Oxböe ss Ramsjö II Vretstorp Hesseby o I Medeta I Tabe 6 c. De nykomna eftergrodda pantornas procentuea fördening un= der åren närmast efter sådden på försöksytorna nr och 233. Prozentuee Verteiung der spätgekeimten PBanzen wähend drei resp. zwei Jahren nach der Saat in den Versuchsfächen Nr. 215, 216 u Läge för försöksytan Lage der Versuchsfäche De eftergrodda pantornas procentuea fördening under oika år efter sådden Prozentuee Verteiung der spätgekeimten Pfanzen in den verschiedenen J ah ren nach der Aussaat Vårsådd I 912 Höstsådd Vårsådd 1913 Medeta Friihingssaat J:9I2 Herbstsaat rgr2 Friihingssaat IQI3 Mitte 1913 J Aträsk I Oxböe...." II ~~~.~~t-~~. 6o Ovansjö II 1 ' I ' -- -! I - -

39 ----~ 234 EDVARD WIBECK. Tabe 6 b. De nykomna eftergrodda pantornas procentuea fördening un= der 2:dra-4:de vegetationsperioden efter sådden på försöksytorna nr Prozentuee Verteiung der spätgekeimten Pfanzen im zweiten bis vierte.n Jahre nach der Saat in den VersuchsAächen Nr Friiproveniens År Läge för försöksytorna. Lage der Versuchsfächen. Samen proveni- Jahr Medeta Oxböe Medeta en z Mitte Mitte- Kuortesrova Kavaheden I Dakarsmon I <1) g ] o '.I o" g 70 8o g6 6g 83 <1) ;i o: 0::: ~ I7 <1) o ~ 'O -< f-< 'O 1015 I s of) ~ - "O... " 84 6g 86 <!) go o" <!) "" r ii: o" " ~ 1915 o II ,::: "'....c " o ~ o 6o E '"' <!) "O ~ 'O o: " ~ ;:! ~ b.o E " s "" a 97 o < "O"..c: o 'O ;:! ~ i.8 i:ci ~~~--..::1 " ~! < ;; "' E "'... p, o: s "' 7 28 o <!) 14 C.) " ~ o s h ~ p.. --" "' bjj " "'= ~ :~ s S"O h o o.... o: 00 6 <!) "' 1914 O I JO ~ ~ bi~ o: " "' "O 'P..b!J o<t:i " <!) 'O"' :::: " " 'O So 'O.':i h o ~ oro h " bi o bi> p.. 9 h <!).-" i:q "' s "" <J <!) <!) n h ss 79 ICO go i= " N o..8 h ~ ;:! I I IO 21 o 10 i:ci 1915 o II 'O >, g6 100 g8 E "' 1914 o o o 4 o 2 o ~ o ] < 'O " :@ <!) 13 ~

40 r :.... -~ MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHSANSTALT SCHWEDENS. r.,, r.,,' v c::,~ ',...,.. ' i.! ' 'U ber Verspåtung der K~imung 'n~rd~cbwedis~heri.. Kief~~~~ ;. ' ' ' -,'.... ' '.. '' '.. h ~ r..sa-mens bei Freiandssaat.. ""'/! } :: r... VoN Env:A~D Wis~c.~. 'I \". Zu. dem. hauptsächichen Zwecke, der Proveniensfrage und :verschiedenexi anderen :Fragen zu dierien, weche bier nicht riäher beriihrt zu werden brauthen; >Wur:deri durcih: die Versuchsanstat Schwedens teis im Friihirig IiJos; teis ini Friihing 1.9 x :z, und in den späteren Friihingen und, Herbsten.. mehrere: Ver.,suchsfeder ange.egt, weche ane mit Kieferrisamen versthiedener einheimisch'ei P.rovenienz ;pattenweise besät wurden. In jede. Patte. wurde. eine bestin!jmte Anzah Samenkörner. geegt. Die Lage dieser Versuchsfeder ebensö wie die annähernd bestimmten Einsammungsote des ansgesäten Samens werden dti~ch die Kartens,tizze und die. Erkärungen auf S. 1 :r ;veranschauicht. Die Ve-1-.:>uchsfeder sind dun;h keinere ausgeftiten Quadra te und arabische Ziffetw, die Einsammungsorte der. Samen durch gestrii::hete Kreise. und tömische: Z if fern bezeichnet..die. Nummernfoge ist in jeder Serie derart gewäht; dass die.n ummetn ;v.on X'V an. aufwärts Orte mit.im mer ki.iherer mitterer J ahi"ei. temperatur bezeichnen. Die Nummern, unter wechen die Versuchsfächen im Register.der. Versuchsanstat eingetragen sind, sind auch in dem -Verzeic.nis rechts von der Kartenskizze aufgefiihrt. In den. 9-rei bis vi er J ahren geich nach der Saat sin d jähriche PHanzen~ revisionen vorgenommen worden, bei wechen die Pfanzenanzah in jeder Patte gerechnet1 und protokoiert wurde.. Die Resutate dieser Revisionen sind.aus den Tabeen 1-3 ersichtich. Fi.ir. einer.1 Tei der Versuchsfächen ist die Grösse des Pfanzenbestandes während der ersten Jahre nach der Saat auch graphisch in den Figuren 2-4 dargestet.. Es geht aus a diesem hervor, dass in vieen Fäen die Pfanzenanzah gestiegen ist, nachdem ein oder - seten er ~ sogar zwei Winter nach. der Saat v~rfossen sin d: Da, Sebztsaat, wie aus mehreren Gränden anzunehmen ist, keine erhebiche Roe fiir die Pfanzenvermehrung in der zweiten resp~ dritten Vegetationsperiade nach der Saat gespiet haben kann, so muss diese Vermehrung in dem betreffenden Fae dadurch hervorgerufen sein, dass ein Tei des ansgesäten Samens während eines oder zwei Winter in der Erde gebieben ist, ehe er gekeimt ist. J. In der Tabee 4 sin d die während. eines, zwei oder in einigen Fäen sogar drei Jahren stattgefundenen negativenoderpositiven Veränderurigen: des Pfanzenc pestandes in sämtichen Abteiungen der Versuchsfächen dargestet. Die verschiedenen Versuchsfächen und Samenprovenienzen sind in der Tabee so; geordnet,. dass ki.ihere Orte inks und oben, die wärmeren rechts und unten kommen. Die Vermehrung bezw. Abnahme des :Pfanzenbestandes ist' in'' Prozenten des Bestandes des vorigen J ahres ausgedriickt. Es zeigt sich kar, dass die durch die Spätkeimung hervorgerufene Pfanzenvermehrung am,'.f

41 XXIV EDVARD WIBECK, grässten in denjenigen Versuchsfedern gewesen ist, die in den kätesten Gegenden iegen. Innerhab ein und derseben Versuchsftäche aber zeigt der Samen kätester Provenienz den maximaen W ert der Spätkeimung. Es scheint, as könute die Spätkeimung iiberhaft nur an Saatorten in demjenigen Habtei Såwedens, der oberhab der Isotherme fiir + 2 C. mittere J ahrestemperatur iegt, reichich genug ansfaen um das geichzeitige Absterben der Pftanzen aufzuwiegen. Die Lage dieser u. a. Isathermen geht aus Fig. 1 hervor. Wir haben uns voräufig nur mit dem totaen Pftanzenbestande und den Veränderungen desseben beschäftigt. Eine Untersuchung der einzenen Saatpatten zeigt indessen, dass immer einige von die,en eine vermehrte Pftanzenanzah aufweist. Eine Spätkeimung, wenn auch zuweien kein, hat fogich in sämtichen Parzeen aer Versuchsfächen stattgefunden, obwoh sie auf den siidschwedischen und zum Tei auch auf den mitteschwedischen Versuchsftächen durch ein grösseres Pftanzenahsterben verdeckt wird. In der Tabee 51 die im iibrigen nach denseben Grunden wie die Tabee Nr. 4 aufgestet ist, bezeichnet die obere Zah in jedem Tabeenfach die Grösse der totaen, d. h. während der zweiten, dritten und ausnahmsweise sogar vierten Vegetationsperiade nach der Saat beobachteten Spätkeimung, die untere Zah bezeichnet die Grösse des geichzeitigen Pftanzenabsterbens. Beide betreffenden W erte sin d as Prozente der Gesamtanzah gekeimter Samen ausgedriickt. In den beobachteten Fäen schwankt der nachgewiesene Spätkeimungsprozentsatz zwischen etwa 1 1 / 2 und 6o. In Siidschweden scheint er in der Rege recht niedrig und praktisch fast hedentungsos zu sein, in Nordschweden dagegen kann er die Häfte oder sogar noch mehr von der Gesamtzah gekeimter Samen betragen. Der Umfang der Spätkeimung nordschwedischen Kiefernsamens kann natiirich eine anfangs anseheinend kiimmeriche Saat im nächstfogenden Jahre ganz umgestaten; zuma da das geichzeitige Absterben der jungen Pfanzen rueistens auffaend gering ist. Die Tabee Nr. 6 endieb zeigt, wie die spätgekeimten Pfanzen sich auf die zweite, dritte und - in den Fäen, wo die Beobachtungen so weit gedauert haben - vierte Vegetationsperiade prozentue verteien. Geichgiitig ob sie grässer oder keiner ist, so scheint die Spätkeimung in der Rege fast dassebe Bid zu geben, die verspäteten Neukömminge sind in der zweiten Vegetationsperiade vie!, rueistens vier- bis sechsma, zahreicher as in der dritten, und in dieser verhätnismässig zahreicher as in der vierten, wenn hier iiberhaupt eine Nachkeimung wahrzunehmen ist. Die fakutativ verspätete und ii ber mehrere J ahre auogedehnte Keimung des nordschwedischen Kiefernsamens ist zweifeos as eine wertvoe bioogische An passung der betreffenden Mutterbäume, Pinus sivestis L.* apponica (Fr.) Hn, anzusehen. In dem Tei des Verbreitungsgebietes der Kiefer; wo die mittere Jahrestemperatur bis auf + 2 C. oder noch niedriger sinkt, ist vieeicht die Gefahr eines Missingens der Keimurigsprozesses infoge des harten Kimas grässer as in wärmeren Gegenden. Es ist da se hr vorteihaft, dass der Kiefernsamen jener Kätezone in grösserem Umfang, as was betreffs der mitteeuropäischen Kiefer der Fa ist, das Vermögen besitzt, fiir diese Prozesse die spärichen Kirnaoptima abzuwarten.