REDOGORELSE FOR JAMFORANDE SÅDDFORSOK, UTFöRDA AV STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT UNDER TIDSPERIÖDEN SPRING OR AUTUMN SOWING EDVARD WIBECK

Transkript

1 Medföjer skogsvårdsföreningens Tidskrift 1927, h.. V AR- ELLER HÖSTSÅDD REDOGORELSE FOR JAMFORANDE SÅDDFORSOK, UTFöRDA AV STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT UNDER TIDSPERIÖDEN SPRING OR AUTUMN SOWING AV EDVARD WIBECK MEDDELANDEN FRÅN.STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HAFTE 23 N:r 4 CENTJALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1927

2 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HAFTE MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 23. HEFT REPOR TS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N:o 23 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENTATION FORESTIERE DE LA SUEDE N:o 23 CENTRALTR \'CK ER! ET STOCKHOLM 19 27

3 REDAKTÖR: PROFESSOR DR HENRIK HESSELMAN

4 INNEHÅLL: Anmärkning av redaktören... ENEROTH, O.: studier över risken vid användning av tafrö av för orten främmande proveniens r A study on the risks of using in a particuar district pine-seed from other sources S 9 PETTERSON, HENRiK: Studier Över stamformen Studien iiber die Stammform TRÄGÅRDH, IvAR: Entomoogiska anayser av torkande träd Entomoogica anaysis of dying trees... 2 J 3 WIBECK, EDVARD: Vår= eer höstsådd. Redogörese för jämförande såddförsök, utförda av Statens skogsförsöksanstat under tidsperioden Spring or autumn sowing TIREN, LARs: Om barrytans storek hos tabestånd... 29S (Jber die Grösse der Nadefäche einiger Kiefernbestände HESSELMAN, HENRIK: Studier ÖVer barrträdspantans utvecking i råhumus. I. Betydesen av kvävemobiiseringen i råhumustäcket för ta- och granpantans första utvecking Studien iiber die Entwickung der Nadebaumpfanze in Rohhumus. I. Die Bedeutung der Stickstoffmobiisierung in der Robhumusdeeke fiir die erste Entwickung der Kiefem- und Fichtenpfanze 4 r 2 MELIN, ELIAS: studier över barrträdspantans utvecking i råhumus. II. Mykorrhizans utbidning hos tapantan i oika råhumusformer Studien iiber die Entwickung der Nadebaumpfanze in Rohhumus. II. Die Ansbidung der Mykorrhiza bei der Kiefernpfanze in verschiedenen Robhumusformen JoNsoN, ToR: Stamformsprobemet. Några synpunkter och siffror ti dess beysning... 49S Das Schaftformprobem. Einige Gesichtspunkte und Ziffern zu seiner Beeuchtung s 8 I Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under femårsperioden jämte försag ti arbets~ program. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens während der Periode I ; Account of the Work at the Swedish Institute of Experimenta Forestry in the Period I 92 2,-1926.) I. Gemensamma angeägenheter (Gemeinsame Angeegenheiten: Common Topics) av HENRIK HEssELMAN... s87 II. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON... S90 III. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) av HENRIK HEssELMAN S97 Sid. II

5 II IV. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH... 6o7 V. Avdeningen för föryngringsförs ök i N arrand (Abteiung fir Verjtingungsversuche in N arrand; Division for Afforestation in Norrand) av EDVARD WIBECK... 6r3 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år rg26. (Bericht tiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre ; Report on the Work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry). Amän redogörese av HENRIK HESSELMAN I. Skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Farestry division) av HENRIK PETTERSON II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica divison) av HENRIK HEssELMAN 634 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogka division) av IvAR TRÄGÅRDH IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung ftir die Verjtingungsversuche in Norrand; Division for Afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK Sid. Anmärkning av redaktören: Då i föreiggande häfte av skogsförsöksanstatens Meddeanden förekommer en avhanding av professor HENRIK PETTERsoN, som behandar stamformsprobemet från devis nya synpunkter och som i vissa punkter kritiserar den hos oss mest i praktiken använda metoden för stamformsuppskattningar,. har jag, för att få frågan asidigt beyst, öppnat skogsförsöksanstatens Meddeanden även för en avhanding om stamformsprobemet av professor ToR JoNsON, som hittis mer än någon annan svensk forskare arbetat med denna fråga. HENRIK HESSELMAN.

6 =====E==D=V==A=R==D==W==I=B=E=C==K=====~ V ÅR- ELLER HÖSTSÅ.DD. REDOGÖRELSE FÖR JÄMFÖRANDE SÅDDFÖRSÖK, UTFÖRDA AV STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT UNDER TIDSPERIODEN rgrz-rgzr, Inedning. D et är ätt att finna att även vid skogsodingsmetodernas utformning samma grundåskådning gjort sig gäande, som varit edande för a naturvetenskapig forskning i nyare tid - iakttag och fråga naturen sjäv! Vid den tidpunkt, då i södra deen av vårt and skogsodingar började biva någorunda vaniga, d. v. s. på r830- och 1840-taen, var man ti och med böjd för att i en utsträckning, som senare befunnits både onödigt och, praktiskt sett, oämpigt, föja denna rege ända därhän, att man rent av sökte i möjigaste mån efterhärma den naturiga såningsproceduren. Eftersom ju fröfaet under de för ta- och granföryngringens tikomst mest betydesefua fröåren under kottens växevisa öppnande och sutande atefter torr eer fuktig väderek äger rum under nära nog hea vinterhavåret och.ofta huvudsakigen på snöhöjd mark, ansågs det ti en början vara ämpigt att också utföra skogsodingen i form av bredsådd på snön och under användande av frö- eer kottkvantiteter pr areaenhet, vika nu förefaa oss fantastiskt stora. Även sedan man från de atför frökonsumerande bredsådderna börjat övergå ti gruppsådd på bar mark med pacering av fröet i särskit markberedda fäckar eer ränder, kvarstod i så måtto det gama åskådningssättet, att man fortfarande hö före, att det vore tämigen ikgitigt, om man sådde sent på hösten eer tidigt på våren. Mycket kart kommer denna tankegång ti uttryck i exempevis C. L. 0BBARIUS»Lärobok i Skogs-Vetenskapen», de I, 1845.»I amänhet kan antagas», heter det här,»att den årstid är den bästa ti såning för de oika fröarter, i hviken de affaa från tt:äden, eer den tid då naturen sår Efter denna rege borde såedes barrfröen-- hest sås tidigt på våren, om fara icke är att de uppätas af fogarne, som då ännu äro tisammans i stora fockar. Annars bör man dröja 16. Medde. från Statens Skogsförsiksanstat. Häft. 23.

7 218 EDVARD WIBECK [2) ända ti Maj månad, då fogame hafva parat och skingrat sig - Då man betraktar de tidiga pantornas förmåner för de sednare uppkomna, så är det dock bättre, att så tidigt och åta bevaka såningspatsen. Då fröen kunna beskyddas emot fogar eer råttor, kunna dessa fröen äfven sås om hösten, och det kan ega företräde för vårsådden uti ett nordiskt kimat, der somrarne äro korta; eer i synnerhet på torr jordmån eer då vanigtvis straxt efter fröens bortgång inträffar torka, såsom ofta händer i många trakter.» Både G. SEGERDAHL och H. F. SEGERDAHL giva i sina respektive äroböcker,»lärokurs uti skogshushåningen», I 85 z, och» Skogsbruks Praktika», I 866, uttryck för en uppfattning, som med samma utgångspunkt som hos Obbarius snarast synes ämna företräde åt höstsådden. På sid. 97 i den förres citerade arbete äses såunda föjande:»der höstsådder kunna skyddas mot fyttfågar och skogsmöss, yckas de vanigen bättre än vårsådderna, hvika oftast ida mehn af den kort derpå inträffande sommartorkan; man bör derföre vid vårsådden vara tidigt på året uti verksamhet, så att fröet må hinna att vä gro innan torkan inträffar » I H. F. Segerdahs nyssnämnda» Skogsbruks-Praktika», sid. 84, diskuteras såddtiden i föjande ordaag:»höstsådden har på torr och ös jordmån, ehuru den vanigen i anseende ti dagames korthet och väderekens ombytighet, fordrar mera tid, dock en stor förde deri, att fröet uppkommer tidigare under påföjande vår, samt äfven mera jämnt och att spädpantan uti den under vintern vä tipackade och genomfuktade pantbädden bättre motstår sommartorkan än då sådden skedt under samma vår, hvadan höstsådd bir i detta fa den säkraste. På en fuktig och fast jordmån deremot är behofvet mindre, att genom en företagen höstsådd afvända sommartorkans menighet, och då derjemte fröets nedmyning atid kan både ättast och bäst utföras på våren, ska atid vårsådden bifva under sådane förhåanden att föredraga, hest om den utföres så tidigt, att vintermusten ännu finnes qvar i jorden. Der stora sådder förekomma ti utförande bör man hest börja ett nästföjande års sådd på hösten förut, genom upphackning af såddrutorne, hvarvid jorden bir genom vinterns infytande mera uppuckrad, hvarjemte man dervid har den förde, att om den bestämda besåningsareaen ej medhinnes att genomgå på hösten, så kan det återstående i aa händeser ätt fubordas under påföjande vår. Börjar man deremot årets kuturarbeten först på våren och qå ej hinner att fuborda dem, måste resten atid uppskjutas ti påföjande höst, hvarvid man å denna de förorar jemnt ett års tiväxt.» Med ökad praktisk erfarenhet om skogsoding kom man steg för steg

8 [3] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 219 bort från det gama förestäningssättet, att naturens egna såddmetoder i möjigaste mån måste efteriknas. Skinaden mean natur och kutur i berörda hänseende framhåes vä av exempevis C. HEYER, som i sitt arbete»der Wadbau oder die Forstproduktenzucht», 1854, yttrar ungefär föjande öfver de oika såddtidernas reativa värde:»de på sensommaren, hösten och vintern mognade fröna bevaras bäst ti föjande vår för att först då utsås. I fa af höstsådd ida de mesta frön ända ti groningen på våren stark afgång genom fröätande djur, de större (såsom ekoon) av vinterfroster, de smärre också av bortsponing av smätvattnet. Om man - föjande naturens fingervisning, viken mognar och utsår fertaet frösag på hösten - vi gifva företräde åt höstsådd, förbiser man, att den naturiga fröfäningen vanigen sker under gynnsammare yttre förhåanden än fertaet handsådder, vika göras på öppna, oskyddade kaytor, samt att naturen har bestämt de frön, som den ti stort överföd utsår, icke aenast ti frambringande av återväxt utan också ti vinterföda åt en mängd djur, åt vika gifvetvis skogsodaren icke vi prisgiva sitt dyrbara, enbart för uppdragande af ett nytt bestånd avsedda fröförråd. De på hösten utsådda fröna gro i aa händeser först på våren - -. Även andtmannen, trädgårdsmästaren och bomsterodaren iakttaga ingaunda de naturiga såningstiderna, men erhåa ikvä goda resutat, och detta trots att de ofta ägna ringa omsorg åt förvaringen av fröna.» För mången ädre svensk skogsman - även om han icke äst Heyers arbete - torde förestående utäggning förefaa väbekant, den återfinnes nämigen i nästan ordagrann översättning också i C. G. HOLMERZ',»Vägedning i skogshus håning», I 879. Band såddtiderna gives av Homerz företräde åt våren;»erfarenheten har visat», säger han,»att vårsådden är den fördeaktigaste, des emedan det utsådda fröet då är minst utsatt för att uppätas af djur eer bortspoas af vatten, des emedan det icke uppspirar förr än de värsta senfrosterna äro öfverståndna. - -» Ungefär detsamma sägs i en annan, med Homerz' citerade arbete samtida svensk ärobok, C. A. F. BJÖRKMANs»Handbok i Skogs-skötse» av år 1877.»Ehuru de festa frösagen», heter det här,»mogna om hösten och en stor de af dem redan då affaa, hvarigenom nämnda årstid synes vara den af naturen i amänhet bestämda såningstiden för trädfrön, visar dock erfarenheten, att denna tid för verkstäande aj handsådd ej är den bästa. Det om hösten utsådda fröet bir nämigen ofta före groningen ti betydig de förtärdt af fröätande djur, hvarjämte pantorna, hvika efter höstsådd tidigare uppkomma i föjd deraf äro mer utsatte för frostskada. Genom fröens ändamåseniga förvarande

9 220 EDVARD WIBECK [4] öfver vintern och utsårring först på våren är man deremot i tifäe att, om ej fuständigt, dock i väsentig mån förebygga nämnda oägenheter. Vårsådd är derför att antaga såsom rege, ehuru vissa förhåanden, såsom t. ex. vidsträckta såningsfät, hvika ej kunna medhinnas endast på våren, svårighet att förvara fröen m. m. stundom föraneda ti anstäande af höstsådd Vårsådden börjar på de torrare beägna stäena, medan dessa ännu innehafva vårfuktigheten eer straxt sedan käen upptinat. Egentigen bör sådden i ao vara sutad inom maj månad,~ ehuru den stundom under gynnande, fuktig väderek kan fortgå äfven under första deen af juni. Tiden för höstsådden är sista häften af september och början af oktober » De oika omdömen om vår- eer höstsåddens företräden, varpå här givits prov, fota sig, såsom man finner, huvudsakigast des på en växande värdesättning av vissa praktiska förhåanden, som sammanhänga med kuturarbetets utförande höst eer vår, des av en varierande uppfattning om betydesen av den skadegörese genom fröätande djur, viken är att förvänta under ena eer andra årstiden; på några jämförande, noggrant anagda och granskade försök har man uppenbarigen varken i ena eer andra faet haft att stödja sig. Någon ytterigare fördjupning av frågan on1 såddtidernas verkan och betydese vid skogsoding av ta och gran kan icke heer sägas hava bivit gjord i Sverige under de trettio år, som föjt närmast efter de sist citerade äroböckernas tryckår, även om detta probem åren närmast efter sekeskiftet bivit avhandat i fera uppsatser i våra skogiga tidskrifter ävensom vid skogsmannamöten. Vad som däremot starkt förändrats - d. v. s. ökats! - under samma tid, är skogsodingens omfattning, framför at i Norrand, samt priset både på skogsfröet och den arbetskraft, varom kuturarbetet nu får konkurrera med både jordbruk, industri och vissa andra av skogsbrukets egna arbetsområden, t. ex. fottningen. Aa dessa förhåanden samverka nu ti att åt frågan om såddtiderna - iksom kuturmetoderna i amänhet - giva en vida större betydese än förr samt att göra bristerna i vårt vetande häröver mera kännbara och iögonfaande. Ett verkigt skogsbruk bedrives numera över nästan hea andet, och atså under vida mera oikartade kimatiska förhåanden än på den tid, då skogsodingen nästan utesutande var begränsad ti Göta- och Sveaand. Det igger då nära ti hands att fråga sig, äro verkigen samma metoder, respektive såddtider, ämpiga för andet i dess hehet? Fordran på ekonomisk skärpa och precision i skogsbrukets aa åtgärder har bivit avsevärt större än förr; vid varje utägg är man nu angeägen om,

10 [5] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 221 att därmed åsyftat resutat ska biva icke endast någorunda gott, utan tinärmesevis det bästa, som stått att vinna under förhandenvarande ofrånkomiga omständigheter. Såvä på grund av dyika förhåanden av mera amän natur,. som på grund av att höstsådden av vissa rent praktiska skä, vid denna årstid minskad arbetskonkurrens etc., i Norrand ofta skue gestata sig förmånigare än vårsådden, har också frågan om såddtiden bivjt mera brännande än förr. I försag ti arbetsprogram för Statens skogsförsöksanstat för tiden I912-I9I4, föreagt det möte, som jämikt 5 av instruktionen för nämnda anstat av den 18 december I908 sammanträdde i februari år I 9 I 2, hade därför G. ScHOTTE i egenskap av dåvarande föreståndare för anstatens skogsavdening b. a. upptagit undersökningar i syfte att utreda ämpigaste sådd- och panteringstiden i Norrand. Denna punkt ingick också i det arbetsprogram för nyssnämnda treårsperiod, viket senare av Kung. Domänstyresen 1 faststädes. Redogörese för jämförande försök med vår- och höstsådder i Norrand, utförda av Statens skogsförsöksanstat under tidsperioden rgr2-192i. Redan i sitt programförsag ti nyssnämnda treårsmöte hade ScHOTTE föresagit, att försöken i fråga, för att med säkerhet komma att representera oikartade kimatiska förhäanden och speciet kuturår med växande nederbörd, skue utföras på ett par tre stäen i Norrand och under ett ferta, t. ex. 10, år i föjd. I fu överensstämmese härmed kommo också försöken ti utförande. Tre sviter av försöksparceer anades såunda, nämigen en på Ovansjö kronopark av Gästrikands revir (nu faande inom Grönsinka revirde), en på Oxböe kronopark av Bispgårdens skorevir samt en på Aträsk kronopark av (nuvarande) Seets revir, och på vardera av dessa patser utfördes varje år under tiden I 9 I 2- I 92 I vår- och höstsådd under i övrigt så jämföriga förhåanden som möjigt. På grund av vissa spörsmå, som yppat sig under försökens fortgång, utökades emeertid dessa genom anäggning av ytterigare tvenne försöksytor, en på Storfors' stockfångstskog av Norra Piteå revir, samt en på Kavahedens kronaöveroppsmark av Gäivare revir. På dessa båda fät utfördes emeertid vår- och höstsådd endast under ett år, I92I. Under åren I9I2-I9I7 handhades hithörande arbeten av Skogsför- I Innan särskid styrese genom Kung. Maj:ts nåd. instruktion av den 5 mars 1915 inrättades för Skogshögskoan och Statens Skogsförsöksanstat, sorterade båda under Kung. Domänstyresen.

11 222 EDVARD WIBECK [6) söksanstatens skogsavdening, i vars program, såsom nyss bivit nämnt, denna försöksserie från början ingått; genom besut vid det s. k. treårsmötet vid Statens skogsförsöksanstat på våren I 9 I 8 övertogs emeertid från och med nyssnämnda år sutföraodet och pubiceringen av försöken av anstatens avdening för föryngringsförsök i Norrand. Då a priori kunde förutsättas, att eventuea skinader mean resutaten efter vår- och höstsådderna stodo i samband m.ed och betingades av vissa kimatiska faktorer, var det från början kart, att meteoroogiska stationer voro önskvärda på försökspatserna - eer i brist härpå så nära dessa som möjigt. Som dyik station förut endast förefanns vid Bispgården, gick Skogsförsöksanstaten i författning med Statens meteoroogiska-hydrografiska anstat om anordnaodet från och med hösten I9I2 av vissa meteoroogiska observationer även i närheten av försöksfäten på Ovansjö och Aträsk kronoparker. Att de vädereksiakttageser, som stå ti förfogande vid diskussionen av försöksresutaten, icke desto mindre brista ansenigt såvä i utförighet, kontinuitet och tiföritighet som kanske också i tiämpighet vis a vis sjäva okakimatet å försöksfäten, står icke desto mindre nu efteråt fut kart och ska närmare beröras i samband med redogörese över vädereken vår och höst under kuturåren. A. Försökspatsernas äge och beskaffenhet. Såsom vi redan sett, vades patsen för de tre stora försöksserierna med avsikt att representera ))södra)), ))meersta)) och ))norra Norrand)). Dessa försöksfät, som i skogsförsöksanstatens register över provytor i öpande nummerföjd fått n:r 2I5, 2I6 och 233, äro såunda beägna på ungefår respektive 60 45', 62 58r/z' och 65 47' nordig atitud. Icke på någondera patsen har terrängbeskaffenheten och storeken av förefintiga, ti förfogande för försökskuturerna stående hyggen tiåtit, att parceerna från aa de tio kuturåren kunnat äggas sida vid sida, utan hava de på aa tre försökspatserna måst fördeas i två ti fera varandra närbeägna grupper. Försöksyta n:r 215 omfattar såunda i verkigheten två fät, yta n:r 2 I6 fyra fät och yta n:r 233 ikaedes fyra fät med föjande inbördes fördening av parceerna: 2I5 A: I-XIV (I9I2-I9I8); 215 B: XV-XX (I9I9-I92I). 216 A: I-II (I9I2); 2I6 B: III-VIII (1913-I9I5); zr6 C: IX XVI ( ); 216 D: XVII-XX ( ). 233 A: I-II (19I2); 233 B: III-VIII (I9I3-19I.S); 233 C: IX-XIV (Igi6-I9I8); 233 D: XV-XX (19I9-1921). De båda, redan förut omnämnda, år I92 I anagda kompetterings-

12 7J V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 223 ytorna på Norra Piteå och Gäivare revir hava i skogsförsöksanstatens register fått respektive nummer 570 och 571. Beägenheten av samtiga fät framgår för övrigt av efterföjande speciabeskrivning över försöksytorna samt av kartskisserna (fig. 1-3) över de tre huvudfäten. Försöksyta n:r 215 A-B. Ytan är beägen på Ovansjö kronopark, inom socknen av samma namn, Gäveborgs än. Den igger c:a 6 km v.s.v. om Botjärns kronojägarebostäe, / ti Botjärn /..._..._ -..._1..._..._.f ' Moms fäbodva 100 o eoo m "'~- -..., ;:,.../_ Fig. r. KaTtskiss, visande äget av försöksyta nr. 215 A och B å Ovansjö kronopark, Gästrikand. Sketch-map, showing position of experimenta area no. 215 A and B at Ovansjö state forest, province of Gästrikand. väster om vägen mean denna pats och Moms gama fäbodstäe, fät A omkr. 6oo m norr om fät B. Patsen återfinnes å generastabens kartbad n:r 98 Gäve, n.v. deen. Y t-de 2 I s A: I-XIV. Denna de av försöksytan igger på ett hygge i gamma mossrik bandskog av gran och ta, avverkat vintern I9o7-o8 och beäget ovan marina gränsen, på c:a 2 s o m:s nuvarande höjd över havet i jämn terräng, svagt suttande mot västnordväst. Läget är friskt, d. v. s. med måttig markfuktighet. Marken utgöres av sten- och bockbandad, grusig morän, täckt av godartad, ätt smubar förna. Markprofi: barravfa och skogstorv 3-6 cm, bekjordsskikt 7-Io cm, därunder rostjord utan ortsten. Markbetäckningen hade redan då kuturerna började, d. v. s. på våren I 9 r 2, hunnit att i någon mån antaga karaktär av hyggesvegetation, i det att jämte de atjämt rikigt-ymnigt förhandenvarande väggmossorna (Hyocomia)

13 224 EDVARD WIBECK (8] även Az"ra fexuosa och björnmossor (Poytncha) utbrett sig ti ungefär samma täckningsgrad. Tunnsådda ti rikiga förefunnos därjämte z"ngon- och båbärsn$, Ma.fanthemum, Rumex Acetosea, Luzua pz"osa, Dz'crana och Cadz'nce} enstaka ti strödda Epz"obz"um angustifoz"um, Rubus Idceus, Lycopodz'um annotinum, sy av rönn och b.förk, sjävsådda pantor av ta och gran m. f. Under oppet av hea kuturperioden I9 I 2-I9 I8 utveckade sig markvegetationen på kuturfätet i den för hyggen på godartad skogsmark vaniga riktningen, i det att framför at mossorna i bottentäcket, ävensom i mindre grad bärrisen gingo tibaka, under det att gräs, örter, haonris och övsy titogo. En artista från kuturfätet, upprättad den 2 6 maj I 9 2 o giver såunda föjande bid: Rikiga-ymniga: Aira jexuosa, Ma.fanthemum, Epz'obz"um angustz"foium, strödda-tunnsådda: sjävsådda pantor av ta och gran, sy av rö'nn, gasbjö'rk och masurb.fö'rk, stånd av båbärs-, z'ngon- och haonn's, Agrostz's sp., Phcegopterz's Dryopten's,- enstaka: Luzua pz'osa m. f. gräsarter, Trz'entaz's, Oxaz's, Potentia erecta, Lz'nncea, P(ytncha, m. f. Björkuppsaget började redan nu att verka besvärande på den rutsådda kuturen, men kunde på grund av knappheten hos tigängiga expensansag först bortkippas i oktober I Yt-de 2I5 B: XV-XX. Denna de av försöksytan igger på samma hygge, å viket på sin tid Skogsförsöksanstatens yta n:r I 7 2 anades, viket hygge ti huvudsakig de avverkades redan vintern 19o8-I909. En de då kvarstående överståndare uttogos i tvenne omgångar, vintrarna I9II-I2 och I9I9-2o. Fät Bigger något. högre än Fät A, c:a 2 75 m över havet på jämn och pan mark. Även här är äget friskt och minerajorden bestående av stenbunden morän. Markprofi: barravfa och skogstorv 2-4 cm, bekjordsskikt 6-Io cm, därunder rostjord utan ortsten. Enigt den 2 6 maj I 9 2 o upprättad artista, prägades kuturpatsen atjämt av en artrik, efemär hyggesfora, vittnande om pågående, för skogsföryngring gynnsam ämnesomsättning i marken. Rikiga-ymniga: Az1 a fexuosa, Ma.fanthemum, Epz'obz'um angustijoz'um (fäckvis), hcionn's (fäckvis) samt björnmossa (Poytn"cha),- enstaka-strödda: pantor av ta, gran, sy av masur- och gasb;ö'rk samt rö'nn, ruggar av.fung, stånd av båbärsn's, Can'ces, Luzua pz'osa, Caamagrostz's sp.. Tn"entaz's, Rumex Acetosea, Lathyrus pratensz's, Tn"foium repens, Achemz'a vu/gans, Taraxacum officinae, Lycopodz'um annotz'num, Dicranum scopan'um, Cadonz'ce m. f. Försöksyta n:r 216 A-D. Samtiga avdeningar av denna yta igga på Oxböe kronopark, tihörande Bispgårdens skorevir inom Fors' socken av Jämtands än. Patsen för aa fyra avdeningarna A, B, C och D, faer inom generastabens kartbad n:r 74 In da, nordostigaste deen. De fyra fåten igga tämigen spridda i ostvästig riktning med yta 2 I6 A överst, d. v. s. östigast på kronoparken och därnäst yta 216 B, c:a 6oo m väster om den förra. Ytorna 216 C och D igga på nedre, västigare deen av kronoparken ej ångt från andsvägen mean Fors och Utanede, den förra nedanför vägen mean denna och In-

14 [9] VÅR- ELLER HÖSTSÅDD 225 dasäven, den senare ovanför vägen, c:a 4So m från denna. Mean de båda inbördes mest avägsna avdeningarna z I 6 A och 2 I 6 C är avståndet fågevägen ungefär 3,6 km. Y t-de z I 6 A: I-II. Ytan igger på ett s. k. kuisshygge, avverkat vintern I 9 IO-I I i ädre massrik bandskog av gran och ta. Ytan är beägen ovan marina gränsen på ungefär 3 2 S m:s nuvarande höjd över havet. Läget är friskt på morängrus, täckt av norma skogstorv. Markprofi: barravfa och skogstorv 4-7 cm, bekjordsskikt S-I S cm, därunder rostjord Utan Ortsten. Vid kuturernas utförande år I 9 1 z hade markvegetationen i det förutvarande skogsbeståndet ännu ej hunnit undergå några större förändringar, utan utgjordes fortfarande huvudsakigen av väggmossor (Hyocomium parietinum och Fig. z. Kartskiss, visande äget av försöksyta nr. ZI6 A-D å Oxböe kronopark, Jämtand. Sketch-map, showiig position of experimenta area no. 216 A-D at Oxböe state forest, province of Jämtand. H. proiferum) med strödda-tunnsådda stånd av båbå'rs- och ingonris jämte Aira fexuosa, enstaka revor av Linnaa m. m. Tre år senare, enigt artista upprättad den z 6 maj I 9 I s, voro väggmossorna stadda i uttorkande och även bärrisen hade minskats, under det att Aira fexuosa starkt ökats samt fäckar av bjiirnmossa (Poytn"chum) tikommit. Y t-de z I 6 B: III-VIII. Även denna yta igger på ett kuisshygge av samma åder och markbeskaffenhet som det, varå yta z I 6 A är beägen, och även här hade det förutvarande beståndet haft i huvudsak samma präge, en gamma bandskog av gran och ta. Läget, höjden över havet samt markens porsoprofi å yta B överensstämma också nära med motsvarande förhåanden å ytde A. Artista för yta B föreigger först från d en z 6 maj I 9 I s, då en tämigen typisk, nitrofi hyggesvegetation redan hunnit utbida sig. Ymnigast var då Azra fexuosa, tämigen rikiga Luzua pz"osa och Epiobz"um angustifoium, strödda-tunnsådda väggmossor (Hyocomium), ingon- och haonris, enstaka bjb"rksy, Lycopodium annotinum och L. Seago, bjö"rnmossa (Po6Jtrzchum), Ceratodon purpureus m. f. Yt-de z I 6 C: IX-XVI. Ytan igger på ett större hygge, avverkat i början av år I 9 I 3 i förutvarande ädre bandskog av gran (mest!) och ta. Läget är friskt och mar-

15 226 EDVARD WIBECK. [O] ken suttar svagt mot väster. Patsen befinner sig under marina gränsen på en nuvarande höjd över havet av c:a I 5o m. Marken består av fin, stenfri era (mjuna) som under ett 2-4 cm tjockt ager av mubandad skogstorv visar en c:a 3 cm mäktig podsoereringsrand och därunder antager en mera rödgu färg. Enigt anteckning den 2 2 maj I 9 I 9 förefanns då föjande hyggesvegetation - som synes av utprägad nitrofi beskaffenhet. Rikiga-ymniga: Epiobium angustifoz'um, haonns, Rumex Acetosea, Poytn'chum commune, ströddatunnsådda: sy av gas- (mest!) och masurb;ö'rk, z'ngonrzs, Az'ra jexuosa, väggmossor (Hyocomium pan'etinum och H. proiferum), Ceratodon purpureus; enstaka: ruggar av jung, stånd av Luzua pz"osa, Dzcranum unduatum m. f. Y t-de 2 I 6 D: XVII-XX. Ytan igger på ett hygge i ädre bandskog av gran och ta, avverkat i början av år I 9 I 9 Läget är friskt på pan mark, beägen nära under den forna högsta marina gränsen på ungefär 220 meters nuvarande höjd över havet. Marken utgöres av morängrus med sedvanig podsoeringsprofi. Vid kuturernas utförande åren I92o och I92I, atså endast respektive I och 2 år efter det hygget upptagits, hade markbetäckningen ännu ej hunnit att undergå några större omvandingar, utan utgjordes huvudsakigast av en ymnig matta av väggmossor (Hyocomz'um) med strödda ti tunnsådda stånd av båbärs- och ingonris jämte Az'ra fexuosa. Försöksyta n:r 233 A-D. Ytans aa avdeningar äro beägna på Aträsk kronopark av nuvarande Seets revir, inom Över-Lueå socken av Norrbottens än. Patsen återfinnes å generastabens kartbad n:r 36 Boden, övre meersta deen. Avdeningarna B, C och D igga, såsom av kartskissen framgår, nära vägen mean Brännbergs station och Fagerviks kronojägarebostäe, under det att avdening A igger mera isoerad och avsides, c:a I km norr om nyssnämnda väg och ungefär ika ångt från avdening B. Mean de båda ängst skida avdeningarna A och C är avståndet fågevägen ungefär 2r/2 km. Yt-de 233 A: I-IL Ytan igger på ett itet hygge i c:a I 2 s-årig taskog, viket avverkades vintern I 9 I I -I 9 I 2, atså kortast möjiga tid, innan kuturerna under oppet av år I9I2 kommo ti utförande. Läget anses vara torrt--friskt, marken är jämn, men suttar med medestark utning mot västsydväst. Den ösa jordmånen å ytan består av sandig-grusig morän, beägen under marina gränsen på omkr. 120 meters nuvavande höjd över havet. Under ett 3-5 cm tjockt ager av barravfa och smuig skogstorv visar minerajorden en podsoprofi med ett 5-20 cm mäktigt bekjordsskikt och därunder mörkt rödbrun rostjord utan ortstensbidning. Hyggets vegetation utgjordes år I 9 I 2 ännu av det oförvandade bottentäcket i det förutvarande skogsbeståndet. Ymniga voro såunda väggmossor (Hyocomz'um pan'etzizum och i mindre grad H. proiferum) samt båbärsns; tunnsådda Az'ra fexuosa och zngonns; strödda Ledum och Cadzna sz'vatz'ca, enstaka pantor av ta, gran och gasb;ö'rk, kråknset, Linncea, Lycopodz'um annotz'num m. f.

16 [ ] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 227 Yt-de 233 B: III-VIII. Ytan igger på en större, vintern I9I2-I9I3 avverkad hyggestrakt i förutvarande gamm.a bandskog av ta och gran med insprängda björkar och aspar. Läget är friskt på (inom ytan) jämn mark med medestark utning mot sydväst. Den ösa jordmånen utgöres av en grusig morän, beägen under marina gränsen på en nuvarande höjd över havet av omkring Ioo m. Markprofien är en podso-dito av föjande utseende: skogstorv resp. råhumus, 8-I2 cm; bekjordsskikt med inbandning av humus, Io-2o cm; därunder rostjord resp. ett grågut grus. Den 2 juni 19 r 3, d. v. s. det år, då de första kuturerna utfördes på ytan, hade foran på densamma föjande sammansättning. Rikiga(-ymniga): väggc fi! Brä.nnberg Fig. 3. Kartskiss, visande äget av försöksyta nr. 233 A-D å Aträsk kronopark, Norr botten. Sketch-map, showing position of experimenta area no. 233 A-D at Aträsk state forest, province of Norrbotten. mossor (Hyocomium parietinum och H. poiferum) och ingonris; strödda-tunnsådda: Aira jexuosa, båbärsris, Pyroa secunda, Trientais, Mafanthemum, Linna:a och Dicranum sp.; enstaka: sy av gasb;ö'rk, riinn och asp, stånd av Pyroa ch!oj anta m. f. Ti sista kuturåret, I 9 I s, hade vegetationen redan hunnit att åtskiigt förändra sig i den för hyggen sedvaniga riktningen; övsyet hade nått en kraftig, för kuturen besvärande utvecking, även enstaka gråastånd hade tikommit. Aira jexuosa hade utbrett sig och var nu fäckvis ymnig, strödda exempar av Luzua piosa och Caamagrostis sp., Epiobium angustifoium, Gerantitm sivaticum, Pha:gopteris Dryopterz's, bfö"mmossa (Poytrichum) m. f. hade infunnit sig. Y t-de C: IX-XIV samt yt-de D: XV --XX. Båda dessa avdeningar igga på ikartad ståndort, egentigen samma stora hygge, å viket också ytde B är beägen, men på en de av detta hygge, som i markberedningssyfte övergicks med bränning på våren I 9 I s. Ytde 233 C igger norr, ytde 233 D söder om vägen Brännberg-Fagervik. Läget

17 228 EDVARD WIBECK [12] är friskt - tidvis kanske något fuktigt! - på mycket stenig morän, beägen under marina gränsen på en nuvarande höjd över havet av omkring 8 s m. Markprofien iknar den på ytavdening B. På yta C var marken under första kuturåret, I 9 I 6, ännu nästan het vegetationsös och svart efter bränningen föregående år, endast här och där med begynnande arrfog och små fäckar av b;ö'rnmossa (Po!ytrichum), brännmossa (Ceratodon purpureusf Marchantia poymorpha, enstaka stånd av Carex piuijera m. m. Efter hand infann sig på denna yta iksom också på den senare, åren I9I9--I92I, kutiverade ytdeen D en at rikare vegetation av gräs - mest Aira fexuosa - och havgräs, ni trofia hyggesväxter såsom Epiobium angustijoium m. f., samt övsy av b;(jrk och asp. Försöksyta n:r 570. Ytan bidar ett enhetigt fät, beäget c:a 2 km västsydväst om Storsunds järnvägsstation å stambanan Bräcke-Boden; såsom redan bivit nämnt igger den på Storfors' stockfångstskog av Norra Piteå revir. Patsens atitud är ungefär 6 S 0 34' n. br.; den återfinnes å generastabens kartbad n:r 36 Boden, sydvästigaste deen. Ytan utsattes på ett större fera år tidigare avverkat hygge i förutvarande ädre taskog av hedartad, ehuru bockrik präge. Läget är torrt och tämigen exponerat på en åg, utbredd åsbidning mean sjöarna Badstuträsk och Gåstjärn. Patsen igger ovan marina gränsen på ungefär 2 2 o meters nuvarande höjd över havet. De ösa jordagren utgöras av en grusig, mycket sten- och bockrik morän. Markprofien visar en 2-3 cm tjock, smuig förna, därunder ett smat, c:a 3 cm tjockt bekjordsskikt, varunder rostjord utan ortsten vidtager. Enigt den 1 3 september I 9 2 I upprättad artista hade hygget och kuturfätet då föjande markvegetation: rikiga-ymniga: ingonris, jung, b;ö'nimossa (Po!ytrichum); tunnsådda-strödda: båbärsris, Aira fexuosa, väggmossa (Hyocomium parietznum), Petz"gera aphtosa, Ciadina sivatica, Stereocauon; enstaka: pantor av gran och ta, sy av gas- och masurbjörk samt asp, stånd av kråkris, Ledum, Linncea, Luzua piosa, Epiobium angustifoz"um, Dzi:ranum sp. m. f. Försöksyta n:r 57 I. Också denna ytas avdeningar igga sida vid sida. De äro utagda på avd. -VI av den år I 9 I 2 anagda proveniensytan n:r 2 2 I å Kavahedens kronaöveroppsmark 6 km öster om Gäivare kyrkby, utmed vägen mean nämnda pats och Wittangi. Nyssnämnda parceer, som ursprungigen panterats. med tapantor av småändsk proveniens, voro nämigen år I92I, 9 år efter panteringen, i det ara närmaste tomma, sedan så gott som aa pantor av den ursprungiga kuturen frusit bort. Patsen igger på generastabens kartbad n:r I s Geivare, sydvästra deen, dess atitud är c:a j z' n. bredd. Det hygge, varpå yta n:r 2 2 I och atså även yta n:r s 7 I anagts, avverkades i tvenne omgångar, nämigen des vintern I , varvid den förutvarande gama taskogen med inbandning av gran och björk utgesnades ti fröträds stäning, des omedebart före kuturen r 9 r 2, då överståndarna borttogas och hygget atså gjordes fuständigt kat. Läget är torrt

18 [13] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 229 och något exponerat på höjdpatån av en ägre moränås ovan marina gränsen på c:a 3z5 meters nuvarande höjd över havet. Markprofien visar en tunn, smuig förna om 2-4 cm, ett 2-10 cm mäktigt bekjordsskikt och därunder rostfärgat grus utan ortstensbidning, men med större och mindre stenar. Markvegetationen visar en utprägad hedartad karaktär, med Cadz'na sz'va Hca och Poytrz'cha ymniga; rikigt kråkris; samt strödda--tunnsådda jung, Hngon- och båbärsns, odon, Lycopod1'um companatum, Az'ra fexuosa, Dz'cranum sp., Nephroma arctz'ca m. f. B. Försökskuturernas utförande. 1. Såddbäddens tiredning. Såsom redan av det föregående framgått, innehåer vardera av de tre försöksserierna, n:r 215, 216 och 233, tjugu parceer med avdeningsnumren I-XX, av vika de med udda nummer bivit besådda på våren, de med jämna nummer på hösten, at under oppet av åren De under åren I9I2-I920 utförda sådderna på parceerna n:r I-XVIII gjordes aa i form av rutsådd med markuckring, atså under användande av den kuturmetod, som i fråga om sådd av ta och gran mest kommit ti användning i praktiken och gemenigen också håits för den bästa och säkraste. Rutornas storek har nog ej överat och under aa år bivit fut densamma - hest som höstsådderna, såsom i det föjande närmare omnämnes, ti en de bivit utförda av revirpersonaen -, men stora och omsorgsfut upphackade rutor om 4 dm:s sida i fyrkant hava genomgående varit föreskrivna och eftersträvade. Luckringen har gjorts ti hackbadets, d. v. s. c:a 11/2 dm:s djup, med avägsnande av större, hindrande stenar ur såddbädden. Redan ångt före försöksperiodens sut hava revisionerna visat, att ett mycket enhetigt resutat vore att vänta och dessutom ett, som vore ti avgjord förmån för vårsådden. Då emeertid aa de tre ursprungiga försöksserierna, n:r 215, 216 och 233, onekigen ida aven viss enformighet - samtiga ytorna äro såunda utagda i förutvarande mossrik barrhandskog, och endast en kuturmetod har från början kommit ti användning -, ansåg författaren, att detta förhåande kunde medföra risk för en kanske oberättigad generaisering av bivande försöksresutat, huru försiktigt dessa än beve framstäda. Av denna anedning gjordes under den för försöken bestämda tioårsperiodens ara sista år, I 92 I, en tvåfadig utvidgning av det ursprungiga programmet, nämigen des beträffande försökspatsen, des beträffande kuturmetoden. De gama försöksserierna utökades såunda med de två nya ytorna,

19 230 EDVARD WIBECK [14] n:r 5 70 och 57 I, båda beägna på torrare och mera utprägat hedartad mark, den senare dessutom betydigt ängre mot norr än något av de förutvarande försöksfäten. På såvä de gama som de nya försöksfäten tiämpades både vid vårsådden och vid höstsådden år 1921 jämte den förut använda kuturmetoden, rutsådd med markuckring, tvenne andra metoder, nämigen des rutsådd utan markuckring, des st1'ecksådd. Å ena sidan de vårsådda avdeningarna n:r 2I5 B: XIX, n:r 216 D: XIX, n:r 233 D:' XIX, n:r 570: I och 571: I, å andra sidan de höstsådda avdeningarna n:r 215 B: XX, n:r 2I6 D: XX, n:r 233 D: XX, n:r 570: II och 571: II omfatta atså aesammans tre oika underavdeningar a, b och c, karaktäriserade av föjande skogsodingssätt: Underavdening a. Rutsådd med uckring ti c:a 15 c:ms djup på förut beskrivet sätt; rutornas storek 4 dm X 4 dm. Underavdening b. Rutsådd utan uckring av marken, endast med avfående av den översta markbetäckningen,.rutornas storek 4 dm X 4dm. Underavdening c. Strecksådd med uckring ikasom på avd. a, streckens storek 5 dm X I dm. Förbandet mean rutor (resp. streck) är på ytorna n:r 2I5, 2I6 och 233 I meters och på ytorna n :r 570 och 571 r, 5 meters, at i kvad ra t räknat. Vaet av förband och parcestorek är gjort i syfte att på varje under åren anagd avdening av ytorna n:r 215, 216 och 233 få 300 st. såddrutor, ikaså på varje underavdening (I a, I b, I c, II a, II b och II c) av ytorna n:r 570 och 571. På de under år 1921 kutiverade parceerna av ytorna n:r 2I5 B, 216 D och 233 D - å vardera ytan avd. XIX a, b, c och XX a, b och c - har däremot varje underavdening bott utrymme för 200 st. såddrutor eer såddstreck Att småimpediment på ytan (stenar, stubbar) och bristfäigt iakttagande av föreskrivna avstånd vid kuturarbetets utförande här och där kunnat våa små avvikeser om en eer annan enhet från förenämnda rut- eer streckanta behöver knappast påpekas, iksom också att dyika avvikeser städse beaktats vid uträkningen av de siffermässiga uttrycken för kuturresutaten. 2. Frömängd och utsädets beskaffenhet. Å varje ruta eer streck, hörande ti denna försöksserie, har ett bestämt anta tafrön utsåtts, än 20 än 40 stycken, såsom av det föjande närmare framgår. Fröet har på förhand å skogsförsöksanstaten tiräknats och innesutits i små, tikistrade papperskonvout, vika sedermera vid sådden öppnats och tömts, ett för varje såddfäck

20 [15] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 231 På yta n:r 215 har genomgående bivit sått med 20 frön pr ruta eer streck. Så var också meningen skue ske på yta n:r 2 r 6, varest dock av misstag år 1918 avdeningarna XIII och XIV bevo besådda med 40 frön pr ruta. Aa de andra avdeningarna på denna yta äro däremot programenigt besådda med 20 frön pr ruta eer streck. Ytorna n:r 233, 570 och 57! äro genomgående sådda med 40 frön pr ruta eer streck. Vid sådden har fröet spritts ut över den tiredda såddfäcken samt därefter något itet nedmyats, at på det sätt, som i amänhet brukas vid vanig rutsådd. På yta n:r 2 r6 C, viken, såsom förut bivit nämnt, är beägen på erjord, gjordes på de båda parceer, som anades år 1917, d. v. s. avd. XI och XII, försök att motverka uppfrysning genom att efter sådden beströ rutorna med ett tunnt ager av väggmossa (Hyocomium), som därefter trampades fast i det kibbande underaget. Det förefaer också, som om förfaringssättet i någon mån haft den åsyftade verkan, i det att pantavgången mean r:sta och senare gjorda revisioner varit något mindre på dessa parceer än på ett par bredvidiggande, vika icke beagts med mossa. För att vid efterföjande revisioner underätta återfinnandet av varje såddruta, respektive såddstreck, hava utmed aa dessa rutor och streck små trästavar nedsatts i marken. För försökssådderna har, såsom redan bivit nämnt, utesutande tafrö använts. Då försöken ju pågått under ro års tid och på patser med betydande skinad i anseende ti kimatet, har naturigtvis icke samma sags frö kunnat användas hea tiden och på aa ytorna. Tvärtom, icke färre än r6 stycken ti proveniens och kängår oika fröpartier hava använts, såsom närmare framgår av efterföjande förteckning. Det använda fröets grobarhet har tid efter annan undersökts i s. k. Jacobsensk groningsapparat med en vattentemperatur i bassängen av c:a + 26, viket på sjäva groningspattorna bör svara mot ungefär + 23 a + 25, d. v. s. just de gradta, som tidigare visats vara de för tafrönas groning optimaa. 1 I rege hava fyra paraeprov om vardera roo st. frön undersökts, vika egat i apparaten under 30 dygn. I några fa, då groningsförsöken haft ängre varaktighet eer då de tvärtom måst avbrytas tidigare, har detta särskit angivits. I somiga fa, och detta gäer särskit de första försöksåren, angiver protokoet över groningsförsöken icke endast procenten av grodda frön (g), utan den kvarvarande ogrodda frökvantiteten har jämvä uppdeats i tvenne oika kategorier: hårda frön (h) och döda frön (d). Då emeertid de i gror Se härom G. ScHOTTE, >Om oika metoders betydese vid undersökning av barrträdsfrös grobarhet>, MeddeL fr. Statens Skogsförsöksanstat, h. 8, år 19II.

21 232 EDVARD WIBECK [16] ningsapparaten iggande fröproven nästan undantagsöst bevo besvärade av en ytterst stark mögebidning, som varken genom frönas nedsänkning i svag subimatösning eer genom ombyte av fitrerpapper å groningspattorna ät sig förhindras, ansågs särskijandet av hårda och döda frön vara så pass osäker och vanskig, att en dyik uppdening under senare år icke försökts. Frö använt på yta n:r 2IS. I :o) Ta/frö' från Hz"evik, Gästn"kand, kängt år Grobarhet våren I9r2: 74 :Y. g, 2% h, 24% d. Fröet använt år I 9 u. på yta n:r 2 I s, A: avd. I och II. 2:0) Ta/frö' frå1z södra Daarna, kängt år 1Q2. Grobarhet våren I913: 83 % g, 2 % h, IS % d.»» I9I4: 76 :Y. g, O :Y. h, 24% d. Fröet använt åren I 9 I 3 och r 9 I4 på yta n:r 2 I s A: avd. III-VI. 3:0) Tafrö' från norra Daarna, kängt Jr 1914, Grobarhet våren I9IS: 88 :Y. g, I :Y. h, II :Y. d.»» I 9 I 6 : 9 I :7; g, 9 :Y. h, O % d.»» I9IJ (efter IS dygns groning): 76I/ 2.% g, 23I/ 2 %' h+d. Fröet använt åren I9IS-I9I7 på yta n:r 2IS A: avd. VII-XII. 4:0) Ta/frö' fi"ån sö'dra Daarna, kängt år 198, Grobarhet våren I918 (efter 4S dygns groning): 88r/ 2 :Y. g, I r r/ 2 :Y. h+d.»» I92o (» 6o»» ): 70 '}-b g, 30 % h+d.»» I92I (» 40 ): 83 :Y. /{ 1 I7 :Y. h+d. Fröet använt åren 1918-I921 på yta n:r 2IS A: avd. XIII-XIV samt n:r 2 r S B, avd. XV- XX. Frö använt på yta n:r 216. s:o) Ta/frö' från' Bispgårdms 1'evz'r,.Jämtand, kängt år I9J, Grobarhet våren I9I2: 86 :Y. g, 2 % h, I2 % d.»» I9I3: 77 :Y. g, 3 :Y. h, 20,% d.»» I 9 I 4: 8 3 :Y. g, 3 % h, I 4 %' d. Fröet använt åren I 9 I 2-I g r 4 på yta n: r 2 I 6 A: avd. I och II samt n:r 216 B: avd. III-VI.

22 (17] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 233 6:o) Tafriifrån Bispgårdens revir, Jämtand, kängt år Grobarhet våren 1915: S3% g, o% h, 17% d. 1916: S5 % g, 4I/z ~~ h, roi/z% d.»» 19I7 (efter r s dygns groning): Sr% g, 19% h+d. Fröet använt åren !7 på yta n:r zr6 B, avd. VII-VIII samt n:r 2 r 6 C: avd. IX-XII. 7 :o) Tafrö' från Bispgårdens revir, Jämtand, kängt år Grobarhet hösten 191S (efter 34 dagars groning): S9 1 /z% g, roi/z% h+ d. Fröet använt åren r 9 r S och r 9 r 9 på yta n:r z r 6 C: avd. XIII-XVI. S:o) Tafrö från Dege1jors revir, Västerbotten, kängt år Grobarhet våren 19zo (efter 6o dygns groning): 67 1 /z% g, 3zi/z% h+d. Fröet använt år r 9 2 o på yta n:r z r 6 D: avd. XVII och XVIII. 9:0) Tafrö' från Bispgå7-dens revz r, Jämtand, kängt år Grobarhet våren r9z2: 75% g, z5% h+d. Fröet använt år 192I på yta n:r zi6 D: avd. XIX a-c och XX a-c. Frö använt på yta n:r 233. I o:o) Tafrö från Torneå revz'r, Norrbotten, kängt år Grobarhet våren 1912: 32 % g, 7 I/z% h, 6o 1 /z% d. Fröet använt år I 9 r 2 på yta n:r 233 A: avd. och IL r r:o) Tafrii fiån Bodens revz'r, Norrbotten, kängt år Grobarhet våren I 9 I 3 : 5 I % g, 2 o o-t h, 2 9 % d.» I914: 77% g; z I/z% h, zo 1 /z% d. Fröet använt åren 1913 och I9I3 på yta n:r 233 B: avd. III-VI. Iz:o) Tafrö' fi ån Bodens revir, Norrbotte11, kängt år Grobarhet våren I9r5: So.% g, 5% h, 15% d. 1916: 6z % g, 30 1 /z % h, 7 I/2 % d. I9I7 (efter I5 dygns groning): 66 1 /z% g, 33 1 /z J;; h+d.»» 19rS: 73 1 /z% g, 26 1 /z% h+d; :(efter 6o dygns groning: So 1 /z% g, I9 1 /z% h+d). Fröet använt åren I9I5-I9IS på yta n:r 233 B: avd. VII och VIII samt n:r 233 C: avd. IX-XIV. 7. 1/ft>dde. fr/in Statens Skogsförsöksanstat. Häft. 23.

23 234 EDVARD W!BECK [18] I 3 :o) Taifrij.från Å"vsb revzr, Norrbottm, kängt år Grobarhet våren I92o (efter 6o dygns groning): 59 1 / 2 % g, 40 1 / 2 % h+d. Fröet använt år I9I9 på yta n:r 233 D: avd. XV och XVI. I 4:0) Tafrö.från Bodens n:vz r, 1Vorrbotten, kängt år Grobarhet våren I92o (efter 6o dygns groning): 57 % g, 43 % h+d. Fröet använt år I920 på yta n:r 233 D: avd. XVII och XVIII. I s:o) Taifrö".från Avsby revz"r, Norrbotten, kängt år Grobarhet våren I922: 83 % g, I7 % h+ d. Fröet använt år I92I på yta n:r 2.33 D: avd. XIX a-c och XX a-c. Frö använt på yta n:r 570. Is:o) Samma frö som n:r r s å försöksyta n:r 233! Fröet även använt år I92 I på yta n:r 570, avd. I a-c och II a-c. Frö använt på yta n:r 57 I I 6:o) Taifrö från Råneträsk revz"r, Norrbottens appmark, kängt år Grobarhet våren I922: 6I % g, 39 % h+d. Fröet använt.år I 9 2 I på yta n:r 57 I, avd. I a-c och II a-c. Fröpartiet n:r 1 kan med ganska stor visshet antagas hava tihört den sydsvenska taform en, Pinus sivestris L.* septentriona!t"s (SCHOTT); fröpartierna n:r 2 och 4 äro, vad rasfrågan angår, av mera oviss härkomst, men härstamma sannoikt från bandzonen mean sydsvensk och nordsvensk ta (se N. SYLVEN, :~Den nordsvenska taen», Meddeanden från Statens skogsförsöksanstat rgr6-rgr7, sid. roa); fröpartierna n:r 3 och 5-16 måste aa hava tihört den nordsvenska taformen, Pinus sivestris L.* appom ca (FR.) HN. De oika fröpartiernas användning vid sådderna på ytorna n:r 2 15, 216 och 233 ävensom de groningsprocenter hos respektive fröpartier, som under oika år bivit funna i den Jacobsenska apparaten, åskådiggöres genom tabe I. 1 I Granskar man närmare, p& vad sätt de funna groningsprocenterna växat ar efter ir hos samma fröparti, tvingas man att draga en sutsats, som tyvärr atför ofta framg!r som

24 [19] VÅR- ELLER HÖSTSÅDD 235 Tabe I. Tabå över på ytorna nr. 2 x s, 216 och 233 använt frö samt dettas funna och sannoika grobarhet vid oika tider. Tabe of seed used for experimenta areas nos. 215, 216 and 233 and its fertiity at different times. Såddtid F örsöksyta nr. 2 I 5 Försöksyta nr. 216 Försöksyta nr. 233 Sowing time Experimenta area no. 2r5 Experimenta area no. 216 Experimenta area no >,j.., >,j 0 >,j 0 " '" c ::> ::> " ".., ~..,, ~ b 8 ':!:j ':!:j..,? ':!:j..,? c s~ ::> "'"d.., c a~ s" b:~ c "'>-d ':!:j ::> "" o.. O ':!:j : "'" O.. o ':!:j ::> :....., >,j : -o.., >,j : -<>.., >,j ::> " ~ "'"' -<> o.. o o~ o~ o~ z~' ~ " z o: " " " " z~' ~ :;. m ;:»o "" " " " "d s(jq "o s(jq """".., "' S uq " ".., "" "' : o " o. a - c;? ~ o. a - ::>? ::; o. a ~ "'..,. :;. 0.. _.., ~-g q g o.. c; ~- g o: c;- [/ g, ~Jq g, ~- er' ~;q.., g, ~- Ö'~ _... g, 0.. " en ~"... o er'- ~... " er' ~ ~ ~ ~ ~ - "' 0.. "' - ' o ~ " : o ::> o g_ s- ~: ~ g_~ en ~ (Jq ~ (Jq.., " uo : ~ --.::-: "' 0.. ~ " " ~~ " ~: ~ ~ - Q. e,..., " en Q. ::> " U> Q. ::> " en -~ o '1j "' ~" ~ oo c ~~ S.Q c,..., 5'.., ::> - ~~ " 0.. ~" ~ -~d "''" 5' ~ a H - U> ~ a ::> - -'" ~~ o ~~ ::> o ~:; - U> "' 8 OQ (/Q o "' 5'/J 8 '" tj'u '" (Jq " " 3 (Jq " o s!i : " "' " c:j:, crq <..!:!..., "' "' "' " "''" "' "' a.., ro < -< ~: "''" < " "''" ~ ~= ~ o ro ~ ~ "~"'..,.., ~ ~.., 3 "'..,.., 3 ö ;; (IQ "' 8 '" "' ::> (/Q "' ::> o." " "' o " " 0.. C: 0...e:.e: " -~ -"' -"'.? 1912 V= Spring } { f S6 S6 IO } { SS'/z - 32 H= - 74 Autumn 1913 v f S3 S3 H - S3 ~ - 2 S4 II ~ 1914 v SJ S3 J 5 ~ 77 S4r/z f s x 51-6o H S2'/z v f ss 8S f H 83 S3 f So So ss - S3'/z ~ ~ ~ t 12 ~ J 76'/z 76'/z J Sr Sr - 75 ss ss 62 77'/o 1916 v H '/z v H - 76'/z - 79'/z f 66'/z 7 5'/z 1918 v f S8'/z SS', 1 z - S9'/z 73'/z 73'/z H - S8 S9'/z S9'/z J - 73'/z v - 86'/z - S9'/z S9'/z 59'/z H - S6 - } 13 S9'/z { /z ~ 4 { 1920 v 70 ss } s f 67'/z 67 1 /z H } { - S4'/z 14 \ /z 1921 v S3 S3 } { - 75 } I$ { H J v r Jämför noten!. sid !

25 236 EDVARD WIBECK [20] det första resutatet av dyika undersökningar, även om dessa utförts med iakttagande av okanderig omsorg, nämigen att de funna värdena på grobarheten måste vara ganska osäkra och stundom kanske rent av missvisande. Att så är förhåandet, kan först och främst misstänkas, om i en serie groningsprocenter för samma fröparti ett eer fera meaniggande värden äro ägre än både ett föregående och ett efterföjande, såsom faet varit hos fröpartierna n:r 4, 5 och 12. I dyika fa torde en grafisk utjämning av grobarhetsvärdena mean de båda högsta begynnese- och sutvärdena komma sanningen närmare än de direkt funna och sannoikt atför åga meanvärdena. Såsom av efterföjande resonnemaug torde framgå, har man dock icke ens i detta fa fu visshet om, att yttre orsaker gjort groningsförsöket missvisande; från rent teoretisk synpunkt kan nämigen en sådan förändring av ett fröpartis grobarhet åta sig förkaras även av orsaker, som bero av inre förändringar hos fröet sjäv. Än närmare synes en dyik förkaring igga ti hands, därest, såsom hos fröpartierna n:r 3, 6 och - framför at - n:r II, ett efterföjande groningsförsök givit ett högre värde än ett föregående, eventuet för att återigen sedan föjas av ägre grobarhetsvärden. DyFka resutat äro i synnerhet hos nordsvenskt tafrö atför vaniga och förefaa också stundom atför markerade, för att enbart kunna tiskrivas yttre fe och störningar av groningsföroppet. Det synes mig sannoikt, att groningsserier av det senare saget ofta nog erhåas som föjd av befintigheten av en större eer mindre kontingent hrrda trön i respektive fröpartier, vika frön genom en inre, under förvaringstiden skeende eftermognadsprocess så småningom övergå ti grobara. Sker detta hastigare och i större omfattning, än den från början grobara frökontingenten avtager i grobarhet, bör naturigtvis fröpartiet under en viss tidsperiod visa högre grobarhet än både förut och efteråt. Såsom jag redan nämnt, kan i sjäva verket också groningsserier med ägre medevärden samt högre värden å ömse sidor om detta förkaras medest samma hypotes. De från början grobara fröna kunna nämigen tänkas avtaga i grobarhet och samtidigt de hårda fröna mobiis~ras ti grobara med växande och av varandra oberoende hastigheter, vika möjiggöra sådana kombinationer, att summan av de grobara fröna under ett visst skede är mindre än både förut och efteråt. Överhuvud taget är värdet av sådana växande grobarhetsbestämningar, som erhåas av fröpartier, i vika en större eer mindre kontingent av hårda frön förekommer och kompicerar resutaten, tämigen tviveaktigt, n. b. som mätare på fröets användbarhet vid sådd i skogsmark. Det kan nämigen mycket vä tänkas, att också hårda frön, som adrig hinna att reagera i groningsapparaten, i större eer mindre omfattning - eventuet vid eftergroning om ett eer annat år efter sådden - ti sist komma ti utvecking och giva upphov ti pantor. Jag har med detta resonemang ingaunda veat förneka möjigheten av att rent yttre orsaker kunnat påverka gronir.gsförsöken och förrycka resutaten; tvärtom är det påtagigt, att dyika störningar atid i mer eer mindre grad förekommit och möjigt att de äro den huvudsakiga orsaken ti de oregebundenheter och avvikeser, som konstaterats i grobarhetens normaa avtagande från ett högsta begynnesevärde ti gradvis at ägre värden. De störande yttre infyteser vika här åsyftas, ha, såsom redan bivit nämnt, framför at varit den ymniga mögevegetationen på fröpattorna i groningsapparaten, viken oägenhet ti synes är så gott bom omöjig att undgå, och för viken i a synnerhet de ångsamt groende fröna i mer eer mindre omfattning ti sist duka under, innan de hinna att gro. Av dyik orsak eer på grund av att i somiga fa groningsförsöken av andra skä fått avbrytas, innan groningsprocessen varit avsutad, hava de erhåna grobarhetsvärdena säkerigen i en de fa bivit atför åga och angiva icke fröets verkiga procent av evande utveckingsbara frön vid undersökningstifäet. Att fröets ivsprocent eer, såsom man också kan säga, dess absouta grobarhet, g, icke får anses vara säkert och skarpt bestämd genom groningsförsöken, kan ur rent teoretisk synpunkt synas vara ti stort men för tokningen av såddresutaten. Vad som direkt kan aväsas på försöksytorna, är nämigen den s. k. amänna markgroningsprocenten, a, d. v. s. antaet grodda frön av hundra utsådda. Detta värde är emeertid, såsom ätt inses, beroende a v tvenne samtidigt verkande orsakskompex, varav det ena just är fröets nyss nämnda ivsprocent, g, det andra a den utifrån stammande påverkan --framför at betingad av grobäddens och kimatets beskaffenhet -, som gör, att undantagsöst endast en de av de. utsådda evande fröna gro och giva upphov ti pantor. Den procent av de evande frå" kornen, som gror på fätet, kaas specie markgroningsprocent, s, och är tydigtvis ett

26 [21] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD Såddtiden. På vika data sådderna bivit verkstäda (respektive avsutade) på varje särskid provyta överbickas ättast medes tabe II, men synes också i tabeerna IV-VII. Utan tvive hade det varit önskvärt, des att sådderna såvä vår som höst kunnat utföras just vid den på varje pats och under varje år ämpigaste tidpunkten, des att samtiga arbeten kunnat omedebart övervakas av någon av skogsförsöksanstatens tjänstemän. På grund av nödvändigheten att i möjigaste mån begränsa utgifterna för resor och fätarbeten, har detta dock ej kunnat ske. Under åren verkstädes såunda endast vårsådderna av någon av tjänstemännen (assistent eer skogsbiträde) vid Skogsförsöksanstaten, höstsådderna däremot utfördes av de kronojägare, inom vikas bevakningstrakter respektive ytor ågo. Ti dessa kronojägare, vika i rege redan närvarit \ id vårsådderna, sändes från skogsförsöksanstaten det för höstsådden avsedda, förut i konvout tiräknade fröet jämte noggranna instruktioner för såddens utförande. Åren 1916 och 1917 tiämpades samma system också ifråga om vårsådderna. Sedan försöken med ingången av år 1918 övertagits av skogsförsöksanstatens avdening för föryngringsförsök i Norrand, hava såvä vår- som höstsådder ända ti och med sista såddåret, 1921, utförts av anstatens egna tjänstemän. Höstsådderna måste emeertid under dyika omständigheter göras i samband med revisionsarbetena å de tidigare anagda parceerna, viket bättre uttryck för de yttre faktorernas verkan på såddresutatet än den amänna markgroningsprocenten a, eftersom i denna senare bcide g och s ingå enigt den enka ekvationen a = ~ eer s = 100 a. 100 g Då återigen försökens anordning ju åsyftat, att markförhåandena skue vara i möjigaste mån ikartade på aa parceerna av samma yta och atså kunna borteimineras vid jämföreser av resutaten å oika parceer, äro >de yttre förhåandena> i sjäva verket här iktydiga med kimatets direkta och indirekta påverkan j det är atså i sista hand för studiet härav, d. v. s. för sciddtidens inverkan, som en noggrann kännedom om det på varje parce utsådda fröets ivsprocent hade varit önskvärd. Huru betänkigt för hea försöksseriens tokning det än ur principie synpunkt må synas vara att vi sakna en dyik noggrann kännedom om g, äro dock, såsom vi i det föjande skoa finna, försökens utsag yckigtvis i stort sett atför kraftiga och markerade i viss riktning för att vara beroende av nämnda ovisshet i de ta j er och för att någon som hest tvekan om tokningen av försöksresutaten ska behöva råda. Ehuru såunda vid diskussionen av dessa resutat huvudsakigen kommer att fästas avseende vid den direkt observerade amänna markgroningsprocenten, har jag också uträknat motsvarande värden på s; d. v. s. den speciea markgroningsprocenten, med användande av de värden på g, som antingen bivit direkt funna i Jakobsenska apparaten eer i vissa fa, då något eer några av de funna värdena synts mindre sannoikt, erhåits genom grafisk utjämning mean ett föregående och efterföjande funnet grobarhetsvärde. Revisionsresutaten i tabeerna III-IX och XIII äro såunda uttryckta i såvä a- som s-värden j de senare äro något osäkra, i det att deras riktighet het och hået är beroende utav i vad mån motsvarande g-värden, vika återfinnas i tabe I, komma verkigheten nära.

27 238 EDVARD WIBECK [22]. Tabe II. Data för vår- och höstsådd på ytorna n:r 215, 216, 233, 570 och 571. Data for spring and autumn sowings on experimenta areas nos. 215, 216, 233, 570 and 571. År ! Y_ea_r _ ~- Årstid Season Vår Höst Vår Höst Vår Höst Vår Höst Vår Höst VåriHöst VåriHöst Vår! Höst Vår1Höst Vår Höst Spr. Aut. Spr. Aut. Spr. Aut. Spr. Aut. Spr. Aut. Spr. Aut. Spr. Aut. Spr. Aut. Spr. Aut. Spr. Aut { 5/ro 27/g 9/ro Io/ro 27/9 I4j 9 I/9 7/9 9j6 I9/6 8(6 r8(6 I4/6 2I/6 r8;6 3/ro I/Io IO/Io 8/ro 30/9 12/g 27;8 12/g 2r;6 ~57_1_{~~~-~~~~--~~-~~~~~--~~~~~~~--~~= II/9, r6j6 I3j 9 återigen medförde den oägenheten, att i somiga fa sådden fick utföras tidigare på hösten, än en regerätt höstsådd bör ske, åtminstone enigt gamma, gängse uppfattning. 4 Vädereken och såddförsöken. Från första början stod det kart, att en viss kännedom om den väderek, som under försöksåren rått på försökspatserna, vore önskvärd, då det en gång gäde att diskutera och toka resutaten av sådderna. Meteoroogiska observationer borde såunda göras på aa tre patserna för de stora, under ro år framåt fortsatta försöksserierna n:r 215, 216 och 233. För den meersta av dessa serier, viken var föragd tii Bispgårdens skorevir, ansågs den redan förut befintiga observationsstationen av 3:dje kassen vid revirets skogsskoa vara tifyest. För försöksserien n:r 2 I 5 på Ovansjö kronopark i Gästrikand och n: r 233 på Aträsk kronopark i Norrbotten föranstatades däremot, såsom redan tidigare nämnts, genom väviigt timötesgående från Statens meteoroogiska-hydrografiska anstat särskida observationer atifrån hösten 1912, för den förra försöksserien vid kronojägarebostäet Botjärn c:a r 2 km väster om Järbo järnvägsstation, för den senare försöksserien vid dåvarande kronojägarebostäet Fagervik, c:a 6 km öster om Brännbergs järnvägsstation. Såsom ock uttaas i sjäva försaget ti arbetsprogram för perioden " Datum osäker på någon dag när. Date uncertairi on any day

28 [23] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 239 I9I2-I9I4 vid skogsavdeningen av Statens Skogsförsöksanstat', var det egentigen nederbördsförhåandena, vika från början tänktes biva avgörande för utfaet av försöken. När därti av kostnadsskä en tvingande nödvändighet föreåg att begränsa såvä den meteoroogiska utrustningen som sjäva observationerna ti det minsta möjiga, bev det i sjäva verket tämigen knapphändiga observationer, som kommo ti utförande vid både Botjärn och Fagervik Vid Botjärn utgjordes utrustningen av en nederbördsmätare och en minimitermometer, och observationerna därstädes inskränkte sig ti dagiga mätningar av dygnets nederbörd och minimitemperatur. De därstädes gjorda iakttageserna bära emeertid präge av omsorg och vederhäftighet och fortgå med så gott som inga avbrott och uckor under hea försökstiden. Sämre gestata sig uppgifterna från Fagervik, där hea utrustningen från början inskränkte sig ti en nederbördsmätare och de gjorda iakttageserna atså begränsats ti den dagiga nederbördsmängden. På grund av senare skedda förfyttningar av vederbörande bevakares bostadsort komma dessutom observationerna vid Fagervik endast att fortsättas under åren I 9 I 2- I 9 I 5 samt - efter avbrott under år I9I6 - under året I9I7 Vid Bispgården har under hea försökstiden I 9 I 2-I92 I gjorts observationer över den dagiga nederbörden, des över dygnets minimitemperatur samt över dagtemperaturen k. 8 fm. och k. 2 och 9 em. Även i dessa observationssviter finnas dock här och där större eer mindre uckor, varjämte vissa under vintern uppgivna dagtemperaturer äro så abnormt höga, att de icke kunna tänkas vara uftens normaa skuggtemperatur, utan måste hava orsakats av en het oka uppvärmning av termometerburen genom direkt sobestråning. Redan för att giva en överbick över bott och bart nederbördsförhåandena åren I9I i trakten av försöksfäten.n:r 2IS, 216 och 233 visa sig såunda de förutnämnda observationssviterna otiräckiga, i det att uppgifter saknas från Fagervik under ungefär hava tiden, nämigen från åren 19 r 6 och I 9 I 8-I Denna stora ucka kan icke fyas på annat sätt än genom att taga de feande uppgifterna från meteoroogiska stationen i Piteå. Eftersom denna är beägen nära Bottenhavets kust på 5 mis avstånd, fågevägen räknat, från försöksyta n:r 233 samt på nära Ioo meters ägre nivå än denna, är det tydigt, att fu överensstämmese mean nederbördens storek och dagsfördening på båda patserna icke kan hava föreegat. En jämförese mean nederbördssiffrorna vid Fagervik och Piteå under de år, då observationer gjorts på båda stäena, giver dock vid handen, att skinaden icke torde hava varit större, än att Fagervik kan rempaceras av Piteå för de grova och summariska jämföreser, varti i aa händeser beskaffenheten av vårt meteoroogiska observationsmateria hänvisar oss. Ett närmare övervägande utav, vika meteoroogiska faktorer, som a priori kunna tänkas spea in vid utformandet av en eventue skinad mean våroch. höstsådd eer, rättare sagt, mean ett föregående års höstsådd och ett efterföjande års vårsådd - ty, såsom ätt. inses, är det dessa, som rätteigen böra jämföras - ger emeertid snart vid handen, att vi knappast äro r MeddeL fr. Statens Skogsförsöksanstat, häft. 9, 1912, sid. 30,

29 240 EDVARD WIBECK [24] tiräckigt betjänade med endast nederbördssiffrorna, utan åtminstone för vissa skeden av varje såddår också behöva känna vissa temperaturuppgifter. Detta framgår också tydigt av de undersökningsresutat, som framagts a v K. WIKSTRÖM i en värdefu, i det föjande närmare berörd uppsats»höstsådd eer vårsådd av ta?», Skogsvårdsfören. Tidskrift De skeden, som i främsta rummet måste tänkas vara betydesefua för det höstsådda fröets utveckingsmöjigheter, är des tiden mean hiistsådden och vinterns z'nträde - den senare tz'dpunkten räknad efter det att marken tjäats och dess stadzgvarande snb'täckm'ng begynt -, des tiden mean snb'täckets fö'rsvz'nnande på fo rvånn och samma åts vårsådd. Tankegången vid aetta resonemang har i korthet varit föjande. För utfaet av en sådd är naturigtvis den väderek, som rått atifrån såddagen inti den dag, då de unga pantorna granskas, en av de viktigast utifrån verkande faktorerna. Om vid ett givet revisionstifäe vi ha att för första gången jämföra tvenne parceer, båda besådda med frö ur samma parti samt beägna sida vid sida på samma sags mark, men anagda vid oika tidpunkter, måste vi säga oss, att en skinad, som eventuet kommer ti synes i resutaten av de båda sådderna, huvudsakigen bör sökas i just det tidsinterva, som fait mean de båda såddtifäena. Sker revisionen i fråga på hösten och vid denna revision jämföras en parce, sådd samma års vår, och en par ce, sådd föregående års höst, bör det atså företrädesvis varit tide-n mean,höst- och vårsådden, som på ett eer annat sätt orsakat skinaden mean såddresutaten. (N a turigtvis utesuter detta antagande ingaunda, att också det på båda sådderna verkande kimatet under den de av revisionsåret, som faer efter vårsådden, kan hos dem utösa en oikartad reaktion, men detta måste i så fa tiskrivas en redan skedd tz'ståndsfö'rändring hos det höstsådda utsädet, viken förändring återigen måste hava försiggått just under den tid mean höst- och vårsådd, då ensamt detta frö egat i grobädden och varit utsatt för kimatets påverkan.) Vi man, såsom här är faet, söka efter något agbundet samband mean ett bättre eer sämre utfa av ett anta höstsådder, jämförda med sina respektive (under påjö'q'ande år anagda) vårsådder, synes det atså a priori vara ganska naturigt, att i främsta rummet tidsperioden mean höst- och vårsådd granskas i kimatiskt hänseende. Av denna tidrymd åter kan icke gärna sjäva högvintern, då grobädden utan avbrott är tjäad och täckt av snö, hava samma betydese för fröet som höst- och vårbrytningstiderna, då det höjande o-gradiga snötäcket är borta och fröet gång efter annan vätes av regn eer smätvatten, samtidigt som temperaturen växar mean frost och tö eer tvärtom. För att få en någorunda kar bid av kimatet under dessa skeden, vika, såsom redan förut bivit nämnt, böra omfatta des tiden mean höstsådden och markens stadigvarande tjäning och snötäckning, des tiden mean snötäckets försvinnande och vårsådden, är det tydigtvis nödvändigt, att känna såvä nederbördens mängd och dagiga fördening som ock de samtidiga temperaturväxingarna. Av det sagda framgår omedebart, att tippgifter om tiden för snöbetäckningens början och sut äro erforderiga. Vad temperaturen beträffar, bör det i föreiggande fa vara tiräckigt att känna dygnets maximi- och minimivärden. J ag har redan förut nämnt, vika meteoroogiska uppgifter, som föreigga

30 [25] VÅR- ELLER HÖSTSÅDD 241 från Botjärn, Bispgården och Fagervik, d. v. s. från de stationer, som igga närmast försöksytorna n:r 215, 216 och 233. De kompetteringar, som erfordras ti observationerna vid de båda förstnämnda stationerna, äro först och främst uppgifter över dygnets maximitemperatur. Direkta iakttageser häröver saknas och anses icke heer kunna tagas från någon annan station. (För Bispgårdens vidkommande kunde man möjigen tänka sig, att den högsta observerade temperaturen k. 8 f. m., 2 eer 9 e. m. toges i stäet för den verkiga maximitemperaturen, men på grund av nämnda dagtemperaturers förut omtaade abnormt höga värden, vika tyda på någon störande orsak av tifäig art, anses icke heer detta vara ämpigt.) Då vi emeertid både för Botjärn och Bispgården förfoga över dygnets minimitemperaturer, kunna sannoz'ka närmesez ärden även för maximitemperaturerna erhåas med tihjäp av de siffror över dygntemperaturens medeamphtud under oika månader och i oika dear av Sverige, vika meddeats av H. E. HAMBERG i hans arbete»storeken av temperaturens dagiga variation på den skandinaviska havön~, Bihang t. Meteoroog. iakttageser i Sverige, Vo 54, I9I2.' För kompettering av observationerna vid Fagervik respektive försöksyta n:r 233, hava, ikasom i fråga om nederbörden under vissa år, dygnets vid meteoroogiska stationen i Piteå observerade maximi- och minimitemperaturer måst tigripas. Beträffande snöbetäckningens början och sut föreigga i rege uppgifter härom från Botjärn; för Fagerviks vidkomm_ande hava motsvarande data från Piteå måst användas; för Bispgården sutigen, där i rege inga anteckningar häröver gjorts i de ti Meteoroogiska anstaten ingångna rapporterna, har den sannoika åriga tidpunkten för snötäckningens början och upphörande tinärmesevis fått fixeras med edning av de dagiga uppgifterna om temperatur samt nederbördens art och mängd. Såsom av det föregående ätt inses, är den bid av vädereken under de kritiska skeden, som skija höstsådderna från vårsådderna, viken på detta sätt hopkonstruerats med tihjäp av uppgifter från oika patser - ti en de beägna på fera mis avstånd från försöksfäten - eer med edning av aenast vissa kakyerade medevärden, synnerigen osäker. På sin höjd kan man våga antaga, att en tinärmesevis riktig bid av respektive höst- och vårperioders amänna karaktär (ka, varm, omväxande, torr eer våt) på detta. sätt fås fram. Redan detta kunde dock tänkas vara av ett visst värde och giva håpunkter vid diskussionen av försöksresutaten. Huru vädereken gestatat sig vid Botjärn, respektive vid försöksyta n:r 2 I 5, under förutnämnda höstperioder åren I 9 I 2-r 9 2 o samt under motsvarande vårperioder åren I 9 I 3-I 9 2 I, framstäes grafiskt i figurerna I och 2. Maximi- och minimitemperaturerna - den senare direkt iakttagen, den förra endast beräknad efter månatigt genomsnittsta - framstäas som tvenne brntna injer, under det att ± o-injen bidar en rak horisontainje. Nederbörden angives medest vertikaa stapar, av vika de fyda beteckna regn, de icke fyda snö. Nederbördskvantiteten är direkt proportione med stapens totaa höjd. Den vertikaa skaan i början eer sutet av varje ± o-inje r De erforderiga siffrorna återfinnas i tabe 21, sid. 28 i HAMBERGS arbete. Både för Botjärn och Bispgården hava samma närmesevärden på temperaturampituden ansetts kunna användas. För de 7 månader av året, som i föreiggande fa komma i fråga, har på båda stäena dygntemperaturens medeampitud antagits vara föjande: apri 6 /2, maj 6 /2 1 juni 7, augusti 6 /. 0, september 5'/ 0, oktober 4 och november 2.

31 242 EDVARD W!BECK [26] tjänar samtidigt ti att angiva temperaturen i + - eer - -grader (C) och nederbördsmängden i miimeter. Markens stadigvarande snöbetäckning angives medest en iggande, icke fyd stapel Även för Bispgården (yta n:r 2 I 6) och Fagervik-Piteå (yta n:r 2 23) hava iknande grafiska väderekstabåer bivit uppgjorda, ehuru de ej återgivas här. Sedan grafiska tabåer av det sag, som i figurerna I och 2 återgivas, bivit uppgjorda, är det nämigen ätt att omföra deras väsentiga innehå i 10 APRIL 15 2D TYAJ {J-~ ---~---- ~--- --~~ ~----~-~--j 1914{:~[:= -~ / --:: / /' -;/ ,::;f r;=:: 1915f:~; ~/ :::; ,==;I sHb' ' -::.-J~ ~--~-!r.r :;, ~ -/'0= ~-- "'f:~ f;: 0'~~~ 4'1.; ~- ::: -~: {;. :::: 1!J1ff{:~b.'- ::_-- :::::::. ~ -== '/A~ -~:,:_--,,,j ~~ f~k~-- = ~~r-- -:::-- -:w::::- ---,_/ -----~; {:~t- -~ -:::---~----,.~---fr -j', --;;:.---~--~Y~- - =tji. ' --k- -, /, , J C;_--;;::-./, vtr., _, Teckenfti'rkaring: Regn. Rain. Snö. Snow. Beräknad ungefärig maximitemperatur. Averaged maximumtemperature. Iakttagen minimi-temperatur. Observed minimumternperature. Snötäcke.å marken. Snow cowering on th,e ground. Fig. 4 Grafisk framstäning av vädereken vid Botjärn (nära försöksyta nr. 215) under tidsperioderna mean den I apri och vårsåddernas utförande under åren I 9 I Förkaring över beteckningssättet återfinnes å sid. 24I-242 i uppsatsen. Weather-chart for Botjärn (near experimenta area no. 215) for periods between rst Apri and spring sowings during years I9I3-I92I. Expanations of the chart on p vissa siffermässiga tagrupper. Dessa ta återigen kunna sammanstäas i en tabe, som omfattar kimatet under aa höstar eer vårar under hea försöksperioden, varigenom hea framstäningen i hög grad vinner i koncentration och överskådighet.

32 [27) VÅR- ELLER HÖSTSÅDD 243 Förfaringssättet vid tikomsten av nämnda tabeer är föjande. Låt oss granska figur S, i vad som angår vädereken på yta n:r 2 I s hösten r 9 I 2. Vi finna att höstsådden skett den. s oktober, samt att markens stadigvarande snötäckning börjat den 2 8 i samma månad Om båda dessa dagar medräknas, är det atså vädereken under 24 dygn, som påkaar vår särskida 15 SEPTErYBER f OKTOBER rmveiyiber B- --;;;-.. ~ J 1f t... /--... ~ p -v '-./ ~~~a.-;:_, h-,, ~ ;::::=: i Teckenfö"rkaring: Regn. Rain. Snö. Snow. Beräknad ungefärig maximi-temperatur. Averaged maximumternperature. Iakttagen minimitemperatur. Observed minimumtemperature. Snötäcke å marken. Snow covering on the ground. Fig. 5- Grafisk framstäning av vädereken vid Botjärn (nära försöksyta nr. 215) under tidsperioderna mean höstsåddernas utförande och den I december under åren I9I2-I92I. Förkaring över beteckningssättet återfinnes under figur 4. Weather-chart for Botjärn (near experimerita area no. 2r5) for periods between auturnn sowings and r st December during years rgrz Expanations of the chart on,p uppmärksamhet. Dessa 24 dygn kunna uppdeas i 3 oika kategorier, vad temperaturen angår: I :o) rena tö"dygn, då både maximi- och minimitemperaturen varit över _±_ o 0 ; z:o) växande dygn, då maximitemperaturen varit över, men miniroitemperaturen under_±_ o 0 samt 3:o) rena frostdygn, då både maximi-

33 244 EDVARD WIBECK [28] och miniroitemperatur egat under _.:!=_ o 0 Figuren uppyser oss om, att den 6, 7. 8, 12, 13, rs, r6, q, r8, 19, 20, 21, 23 och 24 oktober, atså 14 dygn, tihört den första. kategorien; den s., 9, ro, rr, 14, 22, 2s, 26, 27 och 28 oktober, atså ro dygn, däremot den andra kategorien; rena frostdygn, d. v. s. sådana av tredje kategorien, förekomma ej under den kritiska perioden denna höst. Räknat bott efter antaet dygn av varje sag, kan atså periodens amänna temperaturförhåanden het enket karakteriseras medest tre ta, 14-Io-o. Om någon skinad mean regn och snö icke göres, hava nederbördsdagarna under samma period, den I s-2 8 oktober varit 6 stycken (den IS, I6, q, I8, 20 och 28 okt.) och sammanagt uppgått ti 68,z mm. Periodens nederbördsförhåanden kunna atså karakteriseras medest exempe vis ett bråk, T' där täjaren ger nederbördsmängden i mm och nämnaren antaet nederbördsdagar. För perioden 22 oktober-30 november 1913, s:ma 40 dygn, kan vädereken på samma sätt betecknas medest taen r6-9-rs, 6o,4. ' --, för penoden 9 oktober-13 november 1914, s:ma 36 dygn, medest r , I 1 -- O. I2 S. V. Såsom jag förut påpekat, är det tydigt att en jämförese mean höst- och vårsådd rättast bör göras mean tverine parceer, sådda före och efter samma vinter. Härav föjer också, att den väderekspåverkan, för viket det höstsådda utsädet bir utsatt des under samma års höstbrytning, des under nästföjande vårbrytning, bör ses i ett sammanhang. Väderekstabeerna äro uppstäda med beaktande av detta förhåande. Omedebart under den rad i tabeen, som angiver vädereken hösten I 9 I 2, föjer atså en rad, angivande vädereken våren I9I3, och efter kammertecken äro summorna av motsvarande ta från både höst och vår sammansagna. A v figur 4 finna vi, att vädereken under vårbrytningsperioden 3 o apri-q maj I 9 r 3 enigt förut angivet system kan betecknas med 9-9-o, ~ och för perioden r 2 apri I 28,4-18 maj I9I4 med o, -- Hopäggas motsvarande tecken des 7 för hösten I 9 I 2 och våren r 9 I 3, des för hösten I 9 I 3 och våren r 9 I 4, 7 I 7 visar det sig atså att den förra summan bir o, -'-, den senare summan rs, -'- För höstbrytningsperioden år I9I9 + vårbryt- 2S ningsperioden I 92 o, för att nu taga ett. extremt exempe, fås på detta sätt 209- s r-40-3, --'- Under den tyvärr något osäkra förutsättningen, att dessa 42 ta tinärmesevis riktigt återgiva de vädereksförhåanden, som verkigen varit rådande på sjäva försöksytan, framgår onekigen av dessa tasviter, att 1912 års höstsådd, medan fröbädden ännu åg obetäckt av snötäcket, hade att genomgå vida färre växingar mean frost och tö och samtidigt vättes av ringare och sparsammare nederbörd än motsvarande sådd från år r 9 r 3. ( 19 d 7I,7 88,8).. d d mot 30 växande ygn; -- mot -- Annu mycket mer växan e vä er 7 2S

34 [29] VÅR- ELLER HÖSTSÅDD 245 och rikigare nederbörd hade r 9 I 9 års höstsådd att utstå ( 40 växande 209 dygn,-) 42 I uppsatsens tabeer XIV --XVI är på detta sätt - och under förut avgivna reservationer - vädereken från höstbrytningsperioderna I 9 I 2-I 9 2 o och från vårbrytningsperioderna I9I3-I92I sammanstäd för aa tre försöksserierna n:r 2I5, 216 och 233. Samtidigt tiåta dessa tabeer en jämförande överbick över såddernas huvudsakigaste resutat, at på sätt, varför ängre fram (sid. 263) kommer att redogöras. Ti sin amänna typ kan vädereken i Norrand under den tid av åren I9I2-I92I, då marken icke egat snöbetäckt, i största korthet karakteriseras på föjande sätt. År I9I2. Temperatur någorunda norma, men nederbörden betydigt rikigare, framför at under augusti, som över hea andet var abnormt regnig. År I9IJ. Temperaturen under större deen av sommarhavåret något högre än norma; nederbörd norma ti rikig på våren och försommaren, på hösten däremot nederbördsbrist. År I9I4. Övervägande normat år med tämigen varm vår och försommar; nederbörden vår och höst norma, brist därpå under jui och augusti. År I915. Temperaturen i stort sett norma, i juni och september något ringare; nederbörden växande med överskott under apri, jui och september, men brist under maj, juni och augusti. År I9I6. Genomgående sva sommar, utom under jui, som var varmare än normat; nederbörden högre än norma på vår och försommar, ägre än norma på eftersommaren och hösten. Å1 I9I7 Sen och ka vår, även jui och september kaa, juni och augusti däremot något varmare än normat. Nederbörd i stort sett norma - rikig höst och vår, men ringare än norma under den egentiga hög- och eftersommaren. År I9I8. Varm vår med nederbördsbrist, sommaren i stort sett norma såvä i anseende ti temperatur som nederbörd, ;östen ka och synnerigen regnrik. År I9I9. Ett i stort sett mycket gott år, med mer än norma värme under nästan hea sommarhavåret. Nederbörden norma ti rikig - förhåandevis mest i juni - något bristande i maj och jui. År I920. Ka apri, men sedan snarast varm sommar med något överskjutande temperatur utom i augusti. Nederbörden norma - rikig under hea våren och sommaren. År I92I. Tidig och varm vår, men sommaren och hösten något kyigare än normat. Nederbörden var i stort sett norma, men fö ti tiden mycket ojämnt fördead.

35 246 EDVARD WIBECK [30] För diskussionen av speciet såddresutaten på försöksytorna n:r 570 och 571 kan det vara ämpigt att redan här angiva även den amänna karaktären av sommaren I922, vad övre Norrand angår. I motsats ti övriga dear av andet, rådde däruppe något mer än norma värme under nästan hea sommarhavåret, varjämte nederbörden var tämigen rikig och kom med god och ämpig fördening. I övrigt kommer vädereken att beröras vid diskussionen av försöksresutaten. C. Revisionen av sådderna och därvid erhåna resutat. Likasom faet varit i fråga om utförandet av sjäva sådderna, hava också revisionerna icke atid kunnat göras vid de tidpunkter, som i och för sig varit ämpigast, utan hava fått ske, när så fait sig ägigt med hänsyn ti sommarens reseprogram i dess hehet. Under de första tre åren, 1913-I9I5, bevo såunda revisionerna utförda på våren eer försommaren, under år 1916 på hög- eer eftersommaren, från och med år 1917 däremot på sensommaren eer hösten, oftast i samband med höstsådderna. Data för 1 :sta, z:dra och 4:de revisionen å varje parce återfinnas i tabeerna IV-VII. Aa parceerna hava reviderats fyra gånger. De båda första revisionerna hava överat verkstäts respektive en och två vegetationsperioder efter det sjäva sådden bivit utförd. Den tredje revisionen har däremot ägt rum vid växande åder hos parceerna, i somiga fa efter deras 3 :d je vegetationsperiod, d. v. s. i omedebar föjd efter I :sta och 2 :dra revisionerna, i andra fa åter efter ängre tids föropp, växande mean 4 och ända ti 9 vegetationsperioder efter sådden. Fjärde revisionen har på samtiga' parceer gjorts på hösten I926, viket i fråga om de tidigast (våren I9I2) anagda avdeningarna betyder r s vegatationsperioder efter sådden, i fråga om de sist (hösten I 9 2 r) anagda däremot endast s vegetationsperioder efter sådden. Vid de tre första revisionerna endast räknades och antecknades antaet evande pantor i varje såddruta eer såddstreck; vid fjärde revisionen gjordes samma räkning, varförutom också den ängsta pantans ängd i cm i varje ruta eer streck antecknades. En granskning av det primära revisionsmateriaet visar, att på ett ferta parceer av ytorna n:r 233, s7o och S7I, d. v. s. samtiga de inom Norrbotten beägna, eftergroningen varit tiräckigt betydande för att mer än uppväga de under första året utgångna pantorna, vadan atså i dyika fa fera pantor bivit funna vid 2:dra än vid r :sta revisionen. Vid 3 :d je revisionen, även i de fa då denna skett i omedebar föjd efter den z :dra revisionen, har pantantaet däremot så gott som undantagsöst åter varit statt i sjunkande. Då så är faet samt då de övriga omständigheter, vika kunna vara av intresse att observera under såddernas tidigaste skede, redan biva tiräckigt beysta genom siffrorna från de båda första samt den fjärde revisionen, har jag, för att ej onödigtvis tynga framstäningen och öka tabeer-

36 [31] VÅR ELLER HÖSTSÅDD 247 nas omfång, endast medtagit resutaten från sistnämnda revisioner, men utesutit dem från den tredje. Med nyss anförd inskränkning är revisionsmateriaet från aa 5 ytorna framagt i tabeerna IV--VII. Först angives för varje parce år och dag för sådden, ävensom be handingssättet. För vardera av de tre revisionerna angives I :o) revisionens år och datum, 2:o) antaet då funna pantor i procent av utsådda frön, 3:o) medeantaet pantor pr ruta eer streck, 4:o) procenten o-rutor och sutigen 5 :o) den speciea markgronings- (respektive pant-) procenten, d. v. s. antaet pantor i procent av utsådda grobara frön. Såsom jag redan förut framhåit, är det senare värdet endast att anse såsom ett närmesevärde, het beroende av, huru pass riktigt det yckats att bestämma utsädets grobarhet vid såningstifäet. Förutom dessa fem uppgifter, vika återfinnas från aa de tre revisioner, varför här redogöres, angives för den sista (4:de) revisionen också 6:o) medeängden för ängsta pantan i varje pantbärande ruta eer streck. För att underätta en överbick av resutaten, vikas utäsande direkt ur tabeerna IV-VII är förenat med åtskiigt besvär, hava dessa uppdeats i två huvudgrupper, nämigen: a) resutat, som hänföra sig ti samtiga rutsådda, markuckrade parceer på försöksytorna n:r 2I5, 2I6 och 233 samt b) resutat, som enbart hänföra sig ti parceer, anagda år I92I, men omfatta dyika parceer från aa ytorna n:r 2I5, 2I6, 233, 570 och 57I. Parceerna ti förra gruppen hava såunda anäggningssättet gemensamt, men hänföra sig i övrigt ti oika år (och årstider); parceerna av senare gruppen hava däremot aa gemensamt anäggningsår, 1921, men fördea sig på tre oika anäggningssätt: rutsådd med markuckring, rutsådd utan markuckring samt strecksådd med uckring. De rutsådda, mark~ckrade parceerna n:r XIX a och XX a av försöksytorna n:r 2 I 5, 2I6 och 233 komma atså att ingå i båda jämföreseserierna. I. Resutat av rutsådder med markuckring från åren ! på försöksytorna n:r 215, 216 och 233 På sätt, som omedebart framgår av överskrifter och texter i respektive tabehuvuden, hava föreiggande resutat av det sag, som rubriken angiver, ytterigare sammanstäts i tabeerna VIII-X, vika återigen - med undantag av de vid 4:de revisionen funna pantängderna -- grafiskt åskådiggjorts med figurerna 6-8. Av de 4 värden, pantanta i procent av utsådda frön, pantanta i medeta pr ruta, procent o:rutor samt pantanta i procent av utsådda, grobara frön, vika såvä i tabeerna IV-VI

37 248 EDVARD WIBECK [32] som VIII -X angivas från tre oika revisioner, äro bott två stycken, det r :sta och det 3:dje, rent empiriskt funna och samtidigt av varandra oberoende. Det 4:de är beräknat ur det I :sta med tihjäp av grobarhets ta, vika visserigen fota sig på gjorda försök ti bestämning av dessa värden, men vika, såsom redan förut framhåits, icke desto mindre måste anses vara ganska osäkra. Det 2:dra värdet sutigen, pantanta i medeta pr ruta, är i sjäva verket het och hået beroende av och direkt proportionet med totaa pantantaet i procent av utsådda frön. (Återgivas båda dessa värden genom kurvinjer av det sag, som finnas å figurerna 6-9 och varför strax ska närmare redogöras i det föjande, kan man genom att väja ett visst förhåande mean respektive höjdskaor få fram adees identiska kurvor.) Att grafiskt framstäa båda de ifrågavarande värdena är därför meningsöst. Genom kurvorna å figurerna 6-8 återgivas därför endast 3 värden: pantantai procent av utsådda frön; pantanta i procent av utsådda, grobara frön samt procent o-rutor. De tre över varandra grupperade injesystemen återgiva atså nyssnämnda trenne värdens beskaffenhet på samma yta och vid samma revisionstifäe; de efter vm'andra, på samma rad grupperade injesystemen återgiva, huru ettdera av dessa värden tett sig vid respektive I :sta, 2:dra och 4:de revisionen. För att uttrycka saken fut riktigt, så äro resutat av visst sag, vika vid revision av viss ordningsföjd funnits på en viss försöksyta, framstäda i form av tvenne serier av punkthöjder över en horisonta o-inje. Då emeertid aa punkter, som hänföra sig ti vårsådder, sinsemean äro sammanbundna med en inje, och på samma sätt de punkter, som angå höstsådderna, förenade genom en annan inje, kunna resutaten sägas vara återgivna i form av tvenne kurvinjer, där knäpunkternas perpendikuära höjd över o-injen angiver resutatet på varje parce efter en vid sidan angiven vertika höjdskaa. Resutaten av samma års våroch höstsådd återfinnas på samma vertikainje. För att emeertid samtidigt göra jämföresen ätt mean ett föregående års höstsådd och ett efterföjande års vårsådd - en jämförese, som jag redan förut betecknat såsom varande i viss mån intressantare och riktigare - hava ifrågavarande punkter på respektive kurvinjer sammanbundits med en punkterad inje. På vardera av försöksytorna n:r 2I5, 2I6 och 233 finnas, såsom ätt inses, 9 par på detta sätt jämförbara sådder, i det att I g I 2 års vårsådd och 192 I års höstsådd äro opariga och få ämnas utanför vid en dyik jämförese. Vid jämföreser av sistnämnda sag är dock att märka, att jämförigheten tyvärr genom sättet för försöksseriens anäggning kommit att inskränkas i tvenne oika avseenden. Såsom redan framgått av redo-

38 [33j V ÅR- ELLER HÖSTSÄDD 249 göresen över ytornas uppdening på fic:!ra eer färre underavdeningar, A, B etc., samt över de fröpartier, som använts vid deras anäggning (se tabe I), har atid samma års vår- och höstparceagts sida vid $ida och besåtts med frö av samma parti, var?v; återigen föjer, att qvergångarna ti nya avdeningsytor (A, B, C, D) och ti nya fröpartier faa mean tvenne år. När dyika övergångar av ena eer andra saget ägt rum, måste naturigtvis jämförigheten mean det föregående årets c so Fig. 6. Grafisk framstäning ay på försöksyta nr. 215 funna resutat av rutsådder med djupuckring från åren I9I2-I92I. A. Pantprocent av utsådda frön. B. Pantprocent av utsådda, grobara frön. C. Procent o-rutor. --=vårsådd,.--=höstsådd. I:sta figuren i varje rad återgiver såddresutaten, sådana de tedde sig en växtperiod efter sådden, z:dra figuren i varje rad sådana de tedde sig två växt perioder efter sådden och 3:dje figuren resutaten av samtiga sådderna, sådana de tedde sig vid 4:de revisionen år 1926 (d. v. s. efter 15-6 växtperioder för vår.sådderna och 14-5 växtperioder för höstsådderna). Om de streckade vertika- oc) snedinjernas betydese, se texten å sid Chart showing resuts from experimenta area no. 215 for sowings in squares with aosening of the earth, 9I2-IQ2I. A. Pants as a percentage of seeds sown. B. Pants as a percentage offertie seeds sown. C. Peicentage of o-squares. --= spring-sowings; --= autumn-sowings. The first :figure in each row exbibits the resuts shown after on~ growth-period, the seeond resuts. after two growth-periods and the third the tota resut at the fourth revision in rq26 (i. e. after rs-6 growthperiods for the spring-sowings and 14~5 growth-periods for the autumn-sowings). As to the. sig-: nificance of the vertica ines see expanation on pag. 290 in the summary. 18. Meddd. fr&~t statens Skogsförsör:smzstat. Häft. 23.

39 2'50 ' EDVARD WIB:ECK [34] hösts~dd och det efteiföjande årets.vårsådd anses minskad, eftersom de båda parceerna antingen ti såddpatsen eer ti utsädet bivit i någon mån skijaktiga. Dessa av pats- eer fröförändring orsakade gränsinjer hava också angivits å figurerna 6-8, de förra medest en kortstreckad vertikainje, _ de senare genom en dyik inje av något ängre streck. De sneda punkterade injer, vika komma att skäras av nyssnämnda ! Azo, Ii ~ B o c o Fig. 7 Grafisk framstäning av på försöksyta nr. 2 r 6 funna resutat av rutsådder med djupuckring från åren Angående de oika figurernas betydese se beskrivningen ti figur 6. Chart of resnits faun d.. from experimenta are no. 216; sowings in squares with eosening of the eax:th, rgr:z-r92r. As to the significance of tq.e different figures see description to :figure 6. vertikaa streckinjer, förbinda såunda sådana par av höst och vårsådder, som av nyssnämnda anedningar äro mindre jämförbara än de par, vikas sammanbindningsinje icke korsas. Av figurerna 6:-8 ser man omedebart, att på yta n:r 2 I 5 finnas 5 mera och 4 mindre jämföriga sådd par, och på vardera av ytorna n:r 216 och 233 endast 3 mera och 6 mindre jämföriga sådana par. Inaes ha vi såunda på aa tre ytorna endast I 1

40 [35] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 251 stycken par av. höst- och vårsådder med högre grad av jämförighet mot 16 stycken mindre jämföriiga. De värden i tabeerna VIII-X och XIV -XVI, vika kunna ingå som ed i jämföreser av förra saget, äro tryckta med fetsti... Vid jämföreser, gjorda med edning av såvä tabeerna som de grafiska framstäningarna, får man också ihågkomma att resutaten från å ena sidan I :sta och z:dra revisionerna, å andra sidan från den 4:de äfo A o B o w 50 C4o o Fig 8. Grafisk fram?täning av på försöksyta nr. 233 funna resutat av rutsådder med djupuckring från åren I912~192I. Angående de oika figurernas betydese se beskrivningen ti figur 6. Chart of resnits found from experimenta area no. 233; sowings in squares with aosening :of the earth, rgrz-ygzi. As to the significance of the different figures see description to figure 6. något oikvärdiga. De förra resutaten äro nämigen såtivida av mera homogen natur, att de för aa parceerna, oberoende av dessas anäggningsår, hänföra sig ti en viss åder, respektive I eer 2 vegetationsperioder efter sådden. Resutaten från 4:de revisionen åter äro heterogena på så sätt, att de för oika parceer återgiva dessas tistånd efter ett växande anta vegetationsperioder, nämigen såsom redan förut bivit

41 252 EDVARD WIBECK [36] nämnt, I 5 år för den ädsta parceen (vårsådden I9I2) och ända ned ti 5 år för den yngsta parceen {höstsådden I92I). Om vi ti en början bortse från aa försök ti förkaringar av orsakssammanhanget och endast håa oss ti de faktiska resutaten, så befinnas dessa, vad de markuckrade rutsåddern~ på ytorna n:r 2I5, 2!6 och 233 angår, vara överraskande samstämmiga, och peka avgjort ti förmån för vårsådderna. Vare sig vi jämföra samma års vår- och höstsådder eer föregående års höstsådder med efterföjande års Yårsådder, biver svaret detsamma, vårsådderna hava gestatat sig ferdubbet bättre än höstsådderna. Med något växande styrka, men atid övervädigande tydigt kommer naturigtvis också vårsåddens företräde ti uttryck, vare sig vi grunda jämföresen på totaa pantuppsaget i procent av utsådda frön, på genomsnittiga pantantaet pr ruta, på procenten av o-rutor eer på totaa pantuppsaget, räknat i procent av utsådda grobara frön. Omisskänneigt är emekrtid, att vårsåddens överägsenhet över höstsådden icke är ika stor på aa tre försöksytorna. Störst är skinaden på den sydigaste ytan, n: r 2 I 5, i Gästrikand, avsevärt mindre på Jämtandsytan, n:r 216, och ara minst på Norrbottensytan, n:r 233. En bick på kurvinjerna å figur 6 säger oss, att på n:r 2 I 5 ingen enda höstsådd överhuvudtaget givit ett så gott resutat som t. o. m. den sämsta vårsådden under samma tioårsperiod, och att denna skinad ännu vid 4:de revisionen var bestående, ehuru den starkare pantavgången i den från början avsevärt tätare vårsådden då närmat vår- och höstsåddskurvorna ti varandra. Ä ven på försöksyta n :r 2 I 6 visa I :sta och 2:dra revisionen iknande resutat, ingen av de 10 höstsådderna når upp ens ti sämsta vårsåddens resutat, och ännu mindre är detta faet, om en höstsådd jämföres med samma eer efterföjande års Yårsådd. Skinaden är dock i stort sett mindre än på yta n:r 215, och den avgång av pantor genom sjävgaring, viken atid efter hand äger rum i gruppsådder - särskit i täta sådana -:- har vid tidpunkten för 4:de revisionen varit tiräckig att bringa några av vårsådderna från Io-årsperiodens första år (nämigen (19I2-I9I5) under tvenne av de senare årens {I9I8 och I920) höstsådder. Jämföres varje höstsådd för sig med närmast jämföriga vårsådder, visar sig emeertid också i fråga om yta n:r 216 en genom~ gående skinad ti vårsåddens förde bestå. Först på den nordigaste ytan, n:r 233, uppträder ett enda uqdantag från den i övrigt också här framträdande regen om vårsåddernas överägsenhet över motsvarande (vare sig samma eer föregående års) höst~ sådder, nämigen ifråga om 1921 års vårsådd. Denna visade nämigen

42 ,[37] VÅR- ELLER HÖSTSÅDD 253 vid I:sta revisionen sämre resutat än såvä I920 som I92I års höstsådder. Vid 2:dra revisionen hade dock det normaa förhåandet återstäts, vårsåddens resutat igga nu över höstsåddernas, i det att vårsåddens pantprocent höjts från 5,o ti g, 7, under det att samtidigt motsvarande ta i I 920 och I 92 I års höstsådder nedgått från respektive 6, r och 6,7 ti 5,r och 5,4. Undantaget kan i detta fa mycket vä förkaras av de temperaturförhåanden, som rådde under 1g2r och I922 års somrar. Höstsådden från I920, som redan ägde rum den 27 augusti, gynnades nämigen av en mycket tidig och tämigen varm vår under år I 92 r. Sommaren och hösten bev o däremot något kyigare än normat, varför samma års vårsådd, som först ägde rum den 18 juni, kom i ett förhåandevis mycket sämre äge. Vid revisionen den I I september samma år hade höstsådden från 1920 därför kunnat gro ut i fu omfattning, viket däremot icke var faet med vårsådden från I 92 I, viken vid revisionsti!fået ännu ej haft fut 3 månader - och därti med kyig väderek - på sig. Höstsådden från I 92 I återigen, som ägde rum den 12 september, fick under år I922 njuta av en något över norma värme under nästan hea sommarhavåret och därti av en tämigen rikig och ämpigt fördead nederbörd, varför också den vid revisionen den I 8 september r 922 var fut utgrodd. Först under denna, 2:dra sommar bev också detta faet med I92I års vårsådd, viken då, såsom jag redant nämnt, nära nog fördubbade sin pantprocent från föregående år. Såsom kunnat förutses, både ti föjd av denna provytas nordigare äge samt på grund av det använda utsädets nordigare proveniens, har överhuvud taget eftergroningen varit ångt mera märk_bar på försöksyta n:r 233 än på de båda sydigare ytorna, där denna företeese, om den, såsom sannoikt är, förekommit mean I :sta och 2:dra revisionerna, dock mer än uppvägts av den samtidiga avgången av pantor. På yta n:r 233 visa däremot c:a häften av aa sådderna en stegrad pantprocent mean I :sta och 2:dra revisionerna, nämigen vårsådderna från r 9 r 2, I9I3, I9I6, I920 och I92I samt höstsådderna från 1912, 1917, 1918 och Såsom man snarast haft att vänta, synes eftergroningen speat en något större ro för vår- än för höstsådderna, detta av samma, om också ej atid ika utprägad anedning, som ifråga om de förut reaterade faen från år Något bestämt samband mean såddresutaten och det använda fröets åder och grobarhetsfas har icke med säkerhet kunnat faststäas.. För att i möjigast koncentrerad form få fram resutaten av såddserierna n:r 2 r 5, 2 I6 och 233, vad de markuckrade rutsådderna angår, hava sutigen tabeerna XI och XII upprättats. Båda avse jämförese

43 254 EDVARD WIBECK 38] mean medetasvärden av vår- och höstsådder från hea undersökningsperioden rgiz-i92i, men skija sig på så sätt, att i tabe XI. jämföresen göres mean samma års vår- och höstsådder, i tabe XII däremot mean en föregående höstsådd.och en efterföjande vårsådd. Resutaten äro, såsom synes, mycket ika, och kunna i korthet sammanfattas på föjande sätt. Vårsådderna hava genomgående gestatat sig mycket bättre än höstsådderna, vika senare, såsom ättast faer i ögonen, om man granskar o-rutsprocenten i de festa fa givit ett så bristfäigt och uckigt pantuppsag, att de ur praktisk synpunkt måste betecknas såsom het missyckade, Både absout och förhåandevis sämst äro höstsådderna på den sydigaste provytan, mindre dåiga på Jämtandsytan och minst dåiga på ytan i Norrbotten. De erhåna resutaten överensstämma på det hea taget vä med de försöksmässigt anagda och reviderade sådder, som på andra hå gjorts för att jämföra vår- och,höstsådd. I en uppsats»höstsådd eer vårsådd av ta?~, Skogsvårdsfören. Tidskrift I 922, redogör såunda K. WIKSTRÖM för ett par dyika parae försök, utförda under åren I9I9-I92I i V:a Korpiomboo revir. Tvenne rutsådder med tafrö från Lyckseetrakten gjordes på ett större hygge å vanig moränmark respektive i oktober I9I9 och senare häften av maj I92o. Vid i oktober I 9 2 I verkstäd revision visade sig höstsådden hava i medeta 2 pantor per ruta och 23.% o-rutor, under det att i vå'sådden motsvarande siffror voro 7,s. pantor per ruta och o % o-rutor. Med tajfrö fri\n reviret (V: a Korpiomboo) des våren I92o och I92 I des hösten I92o gjorda jämföriga sådder visade vid revision, utförd i oktober I 92 I, iknande resutat; höstsådden hade 3 13 pantor i medeta per ruta o c h I 8 Ya o-rutor, under det att hos de båda vårsådderna motsvarande siffror v oro: vårsådden I 9 2 o 6, s och o, vårsådden I92I, 7,z och 8. På Sijansfors försökspark i Daarna hava både under åren I922 och I923 utförts försök med rutsådder vid oika tider under hea sommarhavåret och med användande av såvä ta- som granfrö års såddförsök gjordes i mossrik barrbandskog på moränmark 22 o m över havet, I års försök också, på morän, täckt av mossrik granskog och beägen på 250 m:s höjd över havet. Enigt meddeande från _ vederbörande skogsmästare tedde sig resutaten, härav. vid I:sta revisionen (vars tidpunkt dock gör den icke fut ikvärdig i förhåande ti aa parceerna!) på sätt, som framgår av tabe III. Försöken ifråga sträcka sig, såsom omedebart inses, öv~r ett större probemområde än det som enbart höst- och vårsåddsfrågan innebär och som jag har anedning. att. här betöra, inen giva naturigtvis också synnerigen värdefua bidrag ti förståese f av denna fråga. För att tis vidare endast dröja vid sjäva, resutaten, så visar det sig också här, att den absout fördeaktigaste såddtiden. under båda åren infait vid o v~rgångstz'den mean vår. och sommar. DenJ;J.a'" tidpunkt infö bet)rdigt tidigare år I 9 22 i{n år I 9 23; så t. ex., var på Sijansfors maj, juni och jui månads' medetemperaturer det förrå året respektive + 8,4, + IS,s och + J4,g 0 c; det senare ärets + '5;9, + 9;9 och +.I 618 c. ; Ifråga' om. sådderna år I923 meddear revisionsprotokoet,.att

44 [39J V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD,255 vid så9den den 4 maj marken ännu var käad o<;p. vid sådderna den 18 maj och den 9 juni ännu mycket besvärad av vatte_n: '_ Att de~sa omständigheter varit ti nackde för åtminstone taen, synas såddrestttaten Yiså, jämförda med dem från sådderna den 20 och 30 juni, 'ja t; o. m; ehuru i mindre grad, -från den I och 22 j ul N ederbörden va~ bägge åren 1922.och I 923 -ganska ikartad och tinärmes.evis norma, åtminstone för maj oc:_ jtj.ni må~ m~. - -._ Av E. NYELOM redogöres i en iten uppsats i Skogen I923,»Huru sent kan man utföra skogsfrösådd?», för utfaet av fyra stycken iknande såddserier, utförda vid patserna Segingsberg, Gässjö, Fagersta och Hedensberg i Västmanands än under oppet av sommarhavåret I92 1. Tre av dessa serier oinfattade försök med både ta och gran av hemortens provenie;ns, en med enbart granfrö oc:h detta av tysk härstamning. De första sådderna gjor<;ies \ id. något växande tider på de oika försöksytorna, nämigen respektive den I, I8 och 20 apri samt den I maj, men sedan överat den I:sta i varje månad ti och med den r oktober. De båda sista sådderna, utförda den 1.september och I oktober, äro atså verkiga höstsådder. På varje såddpats och vid varje kuturtid gjordes samtidigt påraeförsök, avsedda att giva be~ sked om markuckringens betydese, i. det att både ta- och, granfrösådderna utförde~ des_ i form av rutsådd med markuckring, des' i form av sådan utan markuckring. Utfaet av sistnämnda jämförese får jag anedning beröra itet ängre fram, i samband med redogöresen för skogsförsöksanstatens egna försök i samma syfte, här ska endast refereras, huru de markuckrade -rutsådderna gestatat sig med hänsyn ti de oika såddtiderna,- De tre tasådderna hava därvidag utfait så, att bästa- resutatet på varje pats hänför sig ti oika data, nämigen ti respektive den I maj, I juni och I jui. Räknade efter antaet o-rutor, hava de egentiga höstsådderna (från den I september och r oktober) på aa tre försökspatserna givit omkring 9 gånger svagare ;resutat ä! toppresutaten från samma års vår eer sommar. Även sådderna med svenskt. granfrö visa de bästa resutaten från våren och sommaren och de ägsta från september- och oktober-kuturerna,.men skinaden är mycket :mindre än ifråga om tasådderna. När atså omkring ett 4ö-ta och u-nder mera än 19 oika år ujförda jämförande såddförsök med.ta givit ett samstämmigt och mycket utprägat utsag ti förmån för vår- respektive sommarsådd~n gent emot höstsådden, torde det vara berättigat att fastså &åsom fut visst,att den förra absout är att föredraga. Detta gäet både om Sydsverige och om hea Norrand, men mest utprägat för dettas sydigare de sa!jt på sådana mer. eer mindre. starkt råhumustäckta grusmarker med övervägande Hyocomium-Myrtius-Vacdniqm-vegetation, som f,ertaet av provytorna representerat..ehuru Skogsfötsöksansta!tep~ _egna sådder ick,e,på åqg.t. när utgöra ett tiräckigt omfattande.mateti.a för att. tjäqa som underag för en någorunda asidig utredning av frågan om de oika yåroch sottimarperiodernas inbördes H;impigh~t för :>mgssådd, må dock i de;tta sammanhang, påpekas, att några :<iv anstatens såddför~qk, i ikhet )Jed

45 256 ',: 'EDVARD W1BECK.![40] ett' ferta av'' andra - både i södra, Sverige och i Norrand -utförda, ~de~s;: best~~t peka hän på:, att ~åddtide~ h~r i andet kan och bör förägg<j.s.,s~~ar~ på våren; än man av åder heit fo'r bäst. Tydigt är, ~tt :tiden när:mast efter tjäossningen, då.»vårmusten» ännu. sitter kvar i marken,' ingahind a har det obetingade företräde framför den mera framskridna för- och högsommaren, som man förr ansett - även i detta iksom.' ~ å många ~ndra: fa med direkt anknytning ti tyska doktriner. Bortsett från att nattfroster,i Sverige ~nder tiden närmast efter den egentiga tjäossningen äro vida vanigare och kraftigare än i Tyskands ågandstrakter, äro nederbördsförhåandena. i de båda änderna ganska oika. Både under mars och apri, vika för det stora nordtyska åg Iandet äro de egentiga skogsodingsmånaderna, uppgår nederbörden så gott som över at ti i.medeta minst mm per månad för att sedan under maj, d. v. s. den tid, då fertaet groddpantor komma upp, inom samma område i rege. nå över 50 mm. I södra Sverige (Götaoch Sveaand) har hea Uppand och stora dear av Södermanand, Östergöthind och Småand, iksom och Gotand och Öand under apri månad i medeta mindre än 30 mm:s nederbörd. Bortsett från Östersjö-öarna når nederbörden visserigen i maj månad i rege över 30 mm inom hea Sydsverige, men överskrider 50 mm:s gränsen endast i en mindre de av dettas västra de. Daarna och södra Norrand hava ungefär 40-50, meersta Norrand har och nordigaste Norrand i rege mindre än 30 mm:s nederbörd under denna månad. I juni månad hojs nederbörden för Norrands vidkommande med c:a 10 mm gent emot maj månads nederbörd inom respektive områden d. v. s. uppgår ti mm i norra, mm i meersta och 5o-6o mm i södra Norrand jämte Daarna. Ä ven södra Sverige har ti större deen 5o-6o mm:s nederbörd, men ej obetydiga dear av detsamma, framför at ängs kusterna: och av de östra andskapen, hava fortfarande mindre än 50 mm. Först jui och augusti månader komma med både högre och mera påitiga regnmängder. Efter at att döma, är det större utsikt att nå ett gott såddresutat, om pantgroningen först sker under dessa förhåandevis regnrika månader,. än att sjäva sådden sker så tidigt på våren, att den första pantutveckingen redan infaer under den torra försommaren. Speciet bör detta gäa om de dear av andet, vika vid denna tid äro förhåandevis regnfattigast, d. v. s. Norrand - med i stort sett sjunkande nederbördssiffror, ju ängre norrut man kommer - samt östra deen av Syds verige. När atså i denna utredning vårsådden stäts emot höstsådden, och resutatet bivit, att obetingat företräde måste givas åt den förra, så får

46 1(41] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD 257 detta icke uppfattas på så sätt, att just våren, n. b. i motsats ti forsommaren eer högsommaren, är den ara bästa såddtiden. Såsom framgår av tabe II har i sjäva verket många av»vårsådderna», särskit på yta n:r 233, där 5 stycken utförts först under.senare deen av juni, gjorts så sent, att de i verkigheten äro att anse snarare som sommarän vårsådder i ordets mera begränsade mening. Å andra sidan böra icke heer aa höstsådder skäras över en kam. De ara senaste av dessa, d. v. s. de, som göras omedebart före vinterns inträde, hava uppenbarigen större utsikter att yckas än de, vika göras på sensommaren, eer början av hösten, t. ex. i senare deen av augusti och början av september månader, viken tidpunkt av aa är den oämpigaste för skogssådd. I aa dear av Sverige kan kimatet under sommarhavåret, både vad temperaturen och nederbörden angår, växa så starkt, att utfaet av en frösådd vid viken årstid som häst atid i viss mån behåer karaktär av ett otteri, ehuru med väsentigt större vinstchanser vid somiga tider än vid andra. Storeken av dessa chanser torde i stort sett växa på så sätt under sommarhavåret, att förhåandet kan uttryckas medest en kurvinje av utseende som ett omvänt iggande S, atså '"'-', d. v. s. mean medevärdena i början och sutet kommer först en kumination med kurvans maximaa värden därefter en depression med dess minimaa. Kuminationen, som ju här intresserar oss mest, är icke bunden vid samma tid på sommaren för aa år och aa dear av andet; för de nederbördsrikare dearna av Sverige infaer den påtagigen tidigare än för de nederbördsfattiga. 2. Resutat av vår- och höstsådder på försöksytorna n:r 215, 216, 233, 570 och 571, utförda år 1921 med användande av oika såddmetoder. Av skä som redan tidigare (sid. 229) omnämnts, gjordes under ara sista året, 1921, av den försöksserie, för viken nyss bivit redogjort, en tvåfadig utvidgning av försöksprogrammet. Förutom de gama försöksfäten n:r 215, 216 och 233 gjordes såunda under sistnämnda år iknande paraekuturer också på tve~ne mera hedartade, norrbottniska okaer, försöksytorna n:r 570 och 571, och på aa fem patserna utfördes icke bott rutsådd med markuckring utan jämvä rutsådd utan dyik uckring samt strecksådd med uckring, at på sätt, som redan beskrivits under avdeningen»b. Försökskuturernas utförande.» Uppgifter angående parceernas anäggnings- och revisionsdata (n. b. i vad angår I :sta, z:dra och 4:de revisionerna) ävensom de mera primära revisionsresutaten återfinnas i tabeerna VI-VII. På ungefår samma sätt,

47 258 EDVARD WIBECK [42] so~ beskrivits i fråga ö,m tikomsten ay figurerna 6-8 samt tabe XI, hava dessa resutat ytterigare. sammanfattats och åskådiggjorts i.figur 9 Saint tabe XIII. ' (J.. Om resutaten från försökens trenne huvudserier, de under.io.årfortsatta rutsådderna med markuckdng, givit ett kart och eptydigt besked, kan detta däremot icke sägas vara faet beträffande 1921 års försök med oika såddmetoder. En bick på exempevis figur g, där dessa förhåaneen ättast faa i ögonen, gör tvärtom ett rent förvirra.nde intryck.., Tagna yta efter yta hava resutaten gestatat sig såunda: 1 : Pta n: r 2~5. Aa vårsådderna hava bivif mycket bättre än hö~tsådderna. Någon nämnvärd skinad mean de oika såddmetoderna har icke framkom~it. Yta n:r 216. Vårsådderna äro ofantigt överägsna höstsådderna, vika senare äro fukomigt missyckade med o-ruteprocenter iggande mean 90 och Ioo.,Av. vårsådderna har från början, d. v. s~ vid 1:sta revisionen, strecksådden varit avsevärt bättre än. de båda tutsådderna, meh förhåandet har efterhand 'ändrats därhän, att vid 'sist- revisionen (6 vegetationsperioder efter såddens utförande) den 'förra tvärtom 'bivit sämre än de båda rutsådderna:, som nu te sig ikvärdiga..,. Ya n:r Vår- och höstsådderna voro vid 1:sta revisionen ungefär ika goda, men genom eftergroning hava vårsådderna ti 2:dra revisionen bivit be~ydigt: bättre, viken skinad som vanigt återigen sed~rmera ti en de Utpånats. Beträffande de oika såddmetoderna, så hava från början rutsådd med markuckring samt strecksådd varit något bättre än rutsådd utan markuckring, ehuru skinaden mean de tre metoderna. ti sista revisione1,1 ten-.derat att utjämnas och nu är föga framträdande..., Yta n:r Både vår- och höstsådder hava givit goda resutat och iksom på yta n:r ti viken avståndet, fågevägen räknat, knappast uppgår ti 5 mi - har under 2:dra vegetationsperioden efter sådden pantantaet ansenigt höjts genom eftergroning. Rangordningen mean de oika såddmetoderna är på denna:"yta både utprägad och såtivida egendomig, att våroch höstsådderna i detta avseende visa en markerad oikhet, som dessutom bibehåit sig ika stor ännu vid sista revisionen. Hos vårsåddern~ är ordnin,gsföjden, då bästa såddmetod sättes först, föjande: I) rutsådd med markitickring, 2) rutsådd utan markuckring och 3) strecksådd (med markuckring). Avi!östsådd,erna äro (iksom på yta n:r 233) de parceer, som anagts förmedest den första och sista a y nyss uppräknade metoder, de bästa, under d~t att rutsådden utan markuckring är betydigt sämre.., Yia n:r 571. Höstsådderna äro genomgående. bättre än. vårsdderna. Beträffande de oika }Ietodernas inbördes företräden, är denna yta i viss mån i:~ka 1 motsatsen ti yta n:r 570. På.yta n:r 57 I har nämigen från början ~ttts.mden utan markuckring - sivii. f vår- som höstsådden _;_; varit den bästa,' under' det att rutsådd m~d. markuckring och. strecksådd varit sämre. Den gradvisa förändring, som parceerna sedermera undergått, har dock ändrat ~1!-ngordningen så, att vid sista revisiop.en rutsådden med markuckriiig var bäst j vårsåddev 'och strecksådden i höstsådden, i båda faen dock m~d rutsadden. utan' markuckring andra rummet och med resutat,: soin fortfarande föga understego de bästa.,

48 [431 V ÅR~ ELLER HÖSTSÅDD 259. Att under några amänna synpunkter inordna här reaterade, syfmerigen oikartade resutat av 1921 års vår- och höstsådder förefaer icke vara möjigt, hest som vissa: förhåanden, för vika redan redogjorts på sid och i samband med övriga sådder på yta n:r 233, sannoikt verkat i viss mån förryckände på 1921 års sådder på aa de tre nordigaste försöksfäten. Den av författaren i en tidigare uppsats (»Om oika skogsodingsmetoders förhåande ti uppfrysningsfaran», MeddeL från Statens Skogs- Fig. 9. Grafisk framstäning av såddresutat på försöksytorna nr. 215, 216, 233, 570 och 571 från parceer anagda år 1921 medest 3 oika såddmetodei': rutsådd med djupuckririg, rutsådd utan djupuckring och strecksådd med uckring. De tre metodernas resutat angives av en kort kurvinje, å viken begynnesepunktens, mittpunktens och sutpunktens äge,,;markerad av respektive vertikainjer av utseendet --, --'--- och --- -, angiver resutatet av varje metod i förutnämnd ordning. Linjernas betydese i övrigt framgår av förkaring ti figur 6 samt texten å sid. 248.,. Chart of resnits from experimenta areas nos. 215, 2I6, 233, 570 ab.d '57I for parces sown iri rg'2r by three different meth9ds: sown in squares with aosening of the earth, sown in squares without aosening of the earth -and sown in strips with aosening of the earth. The resut of each method s. shown. by the.initia, midde, and end points of short (ben t).ines (which points are indicated ~ by vertica ines of the appearance --, --- and ---- respectivey). See aso fig. 6.' försöksanstat, b. I7,, I 920, sid ) framkastade tanken, att futsådd utan. markuckring möjigen skue vara en skogsodingsmetod, som

49 260 EDVARD WIBECK :[44] särskit ämpade sig. för höstsådd, har icke genom föreiggande försök vunnit något starkare stöd. Samspeet av vid oika tidpunkter och på oika okaer växande yttre faktorer, härrörande sig från både kimatets och såddbäddens sida, kan tydigen komma än den ena än den andra av de tre jämförda såddmetoderna att te sig fördeaktigast. Å andra sidan bekräfta också dessa sådder, vad i nyss åberopade uppsats förfäktats, nämigen att rutsådd med markuckring gent emot de båda andra försökta såddmetoderna ingaunda har så beständiga och avsevärda fördear, att dessa kunna anses uppväga denna metods nära nog dubba kuturkostnader. Detta antagande bestyrkes också av utfaet av de jämförande försök med rutsådd med och utan markuckring, vika I 92 I utfördes i Västmanands än samt efter beskrivning av NYELOM redan tidigare bivit omnämnda i denna uppsats. Frånsett de ara tidigast (r maj eer tidigare) utförda sådderna, där uckringen synes gagnat, visa aa senare sådder, höstsådderna atså häri inbegripna, ungefår ika goda resutat, vare sig markuckring förekommit eer icke. Detta gäer såvä ta som gran. På grund av den särstäning, som I 92 I års sådder redan på yta n:r 233 visats intaga gent emot aa tidigare, får tydigen icke heer utfaet av sådderna på yta n: r 570 och 57 I anses bevisa, att höstsådd i amänhet skue gestata sig fördeaktigare eer ens ika fördeaktig som vårsådden på mera torr och hedartad mark i nordigaste deen av andet. Liksom emeertid en otviveaktig tendens kan skönjas ti en reativ förbättring av höstsåddens resutat, i den mån såddpatsen fyttas norrut inom det norrändska skogsandet, torde också en dyik förbättring äga rum, i den mån sådden från fuktig och vattenhåande mark fyttas över på torr och genomsäppi'g sådan. Detta förhåande, som redan både påpekats och förkarats av WIKSTRÖM i hans förut omtaade uppsats, och i det föjande ska ytterigare beröras, motsäges i varje fa icke av 1921 års sådder. Ehuru det stora fertaet av de jämförande vår- och höstsådder, som anagts under fut försöksmässiga och kontroerade förhåanden, taar för, att också i övre Norrand de förra skue vara i stort sett överägsna de senar~ och mera påitiga, tyckes det dock vara ganska tydigt, att skinaden mean vår- och höstsådd här uppe är mindre än ängre söderut i andet. Ti en de skue, såsom av det nyss sagda framgår, detta bero på den större utbredningen av torra, genomsäppiga hedand i N ordsverige, ti en d d åter kanske sammanhänga med det nordsvenska tafröets beskaffenhet, viket senare antagande dock tis vidare får uppfattas såsom hypotetiskt. r 1 Det faktum, att höstsådderna i övre Norrand i gemen icke tett sig s! underägsna vårsådderna, som faet varit ängre söderut, torde vä vara orsaken ti att på fera hå häruppe

50 [45] V ÅR- ELLER HÖSTSÅDD Pantornas reativa utvecking i vår- och höstsådderna. Såvä taen i de båda sista koumnerna i tabeerna VIII-X som 1 de. tre sista koumnerna av tabe XII tiåta en jämföreseav pantornas utvecking i vår- och höstsådderna n. b. vid tidpunkten för sista (4:de) revisionen. I fråga om tabeerna VIII-X måste iakttagas, att jämföresen atid göres mean ett föregående års höstsådd och ett efterföjande års vårsådd, enär dessa båda vid revisionstifäet, hösten 1926, genomöpt ika många växtperioder. (Sker jämföresen mean samma års vår- och höstsådd, får ihågkommas, att den förra sådden igger en he växtperiod före i utveckingen. Samma skinad förefinnes i fråga om de pantängder, som återfinnas de båda sista koumnerna i tabeerna XI och XIII.) Det visar sig att i de festa - men icke aa - fa medetaet av de ängsta pantorna i varje ruta är något större i vårsådderna än i föregående års höstsådder. Detta får otviveaktigt endast uppfattas som en naturig föjd av vårsåddernas i rege ansenigt rikigare pantbestånd, varmed också föjer större betingeser för erhåande av en saming pusvarianter av större medestorek. Någon rimig orsak, varför pantor av vårsådda och höstsådda frön skue visa någon skinad i utvecking, sedan pantbeståndet vä kommit upp och börjat tiväxa, kan man icke gärna tänka sig. D. Om orsakerna ti vår- och höstsåddernas skijaktiga resutat. Såsom redan utveckats under rubriken»vädereken och såddförsöken», måste huvudorsaken ti den påvisade stora skinaden mean vår- och. höstsåddernas resutat a priori sökas i meteoroogiska faktorers verkan på det höstsådda, ännu icke grodda fröet under vissa skeden, faande mean höstsådd och vårsådd. Även om probemet i hea dess vidd den uppfattningen råder band skogsmännen, att höstsådderna skue vara ikvärdiga eer rent av bättre än vårsådderna. Ti svar på en av överjägmästaren i Övre Norrbottens distrikt i sutet av år 1926 utsänd rundfråga, vars resutat godhetsfut översänts ti Skogsförsöks anstaten, meddeas såunda från revirförvatningarna i Ängeså och. Tärendö revir, att höstsådderna där snarast synas givit bättre resutat än vårsådderna; inom Ö:stra och V:stra Korpiomboo revir anses resutaten någorunda ika oberoende av såddtiden; från Wettasjoki revir uppgivas aa sådder, om vika uppgifter kunnat erhåas, hava skett på hösten och. givit goda resutat. Det är dessa, som man finner ganska utbredda, om ock påfaande okat begränsade åsikter om höstsåddens företräde eer ikvärdighet i förhåande ti vårsådden, som även kommit ti synes i ett uttaande av K. E. KALLIN i hans arbpte»föryngringsstudier i Norrands skogar>>, 1926, sid Även om man tis vidare och i avsaknad av fut övertygande jämförande försök - WIKSTRÖMs förut reaterade från V:stra Korpiomboo revir ha ju visat i rakt motsatt riktning! - måste stäa sig något skeptisk mot tanken, att ett visst område av östra Norrbotten i berörda hänseende skue intaga en ren särstäning, är saken dock värd att närmare undersökas.

51 262 EDVARD WIBECK [46} kanske ej får anses vara. definitivt utrett genom desamma, föreigger,dock ett praktiskt bevis för riktigheten av. detta antagande i utfaet av de jäm"förande försök med grobarhetsbestämningar av b. a. genomfuktat och fruset tafrö, vika utförts av WIKSTRÖM och beskrivits i han~ redan förutomtaade avhanding av år 19.22, ur viken föjande må ~ekapitueras. Med norrändskt tafrö av 9 oika provenienser, fördeade mean ett 6o-ta enkeprov, gjordes groningsförsök des med I) det obehandade, d. v. s. varken frusna eer vattendränkta fröet, des med 2) torrt ( ~ icke vattendränkt) frö, som före groningen fått frysa vid - 5 ti ~ I7 C, des med 3) frö, som fått frysa på samma sätt som n:r 2, men dessförinnan fått upptaga vatten ti jit mättnad,x.des sutigen med 4) frö, som också fått frysa ikasom n:r 2 och 3, men förut e~dast upptagit vatten ti ungefär hav mättnad. 1 Behandingsmetoden n:r 3 försöktes på frö av aa 9 provenienserna, n:r 2 försöktes på 7 av dessa, men n:r 4 endast på 2 stycken.. Ti behandingsmetod n:r 3 gjordes dessutom med 3 fröprovenienser det tiägget, att fröproven vid frysningen fingo kvarigga i vatten och atså bevo innesutna i is. Efteråt gjorda groningsförsök (aa av 30 dygns. varaktighet) gåvo det resutatet, att någon minskning av grobarheten ägde rum efter behandingsmetoderna n:r 2 och 4, och en högst ansenig sådan efter behandingsmetod 3 Ännu starkare sänkning av grobarheten ägde rum, därest det vattenmättade fröet dessutom fick infrysa i is. Om grobarheten hos det obehandade fröet uttryckes med taet Ioo, sänktes den såunda för det torrt frusna fröet ti omkring 93 i fem fa och ända ned ti respektive 7 I och 30 i tvenne andra fa. En sänkning ti omkring go föjde också efter frysning av»havfuktat» frö. Hos vattenmättat, fruset frö sjönk däremot den reativa grobarheten för de nio undersökta fröprovenienserna ti värden varierande mean 62 och o, i medeta ti 37 Ännu sämre bev grobarheten, om fröet fick infrysa i is; i tre oika fa, där de vattenmättade frusna fröpartierna ännu bevarade en reativ grobarhet. av respektive 62, 54 och 27, sjönko dessa ta efter nyss anförda behanding ända ned ti respektive 32, 3 och o. I de fa, då frysning av det. vattenmättade fröet kommit dettas grobarhet att het och hået försvinna, hade redan det obehandade fröet en mycket åg grobarhet, högst ro %. Ehuru författaren av den avhanding, varur förestående utdragits, icke- påpekat detsamma, synes det mig värt att framhåa, att de ])åda ovan reaterade fa, då infrysning i is het eer i det närmaste förstört grobarheten, hänföra sig ti fröpartier, vika i obehandat tistånd haft en reativt hög grobarhet (om 70 a 8o %), och där denna egenskap dessutom varit förbunden med stor ättgroddhet (fröproven utgrodda på c:a 17 dygn), atså frö av samma typ, som det sydsvenska tafröet i rege har, eer sådant norrandsfrö, som mognat under en varm sommar. Det fröprov åter, wm ännu efter behanding enigt metod n:r 4 bibehåit 62 % av sin ursprungiga grobarhet (om c:a 70 %) och efter infrysning i is ännu 32 % av densamma; tihör påtagigen den mera ångsamt groende, för Nordsverige vanigare typen. Enigt vad W. funnit ökar normat, förut torrt förvarat tafrö vid fu mättnad med vatten sin vikt med %. Dyik mättnad inträder omkring 6 timmar efter det fröet vattenagts. Det»hav-fuktade» fröet fick bott upptaga s. pass mycket vatten, att viktökningen uppgick ti %.