FORTSATTA STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRÖSPRIDNING SAMT KALHYGGETs BESANING

Transkript

1 Medföjer Svenska skogsvårdsföreningens Tidskrift. Häfte FORTSATTA STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRÖSPRIDNING SAMT KALHYGGETs BESANING WEITERE STUDIEN OBER DIE BEZIEHUNG ZWISCHEN DER SAMENPRODUKTION VON KIEFER UND FICHTE UND DER BESAMUNG DER KAHLHIEBE AV HENRIK HESSELMAN MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HAFTE 31 N:r Centratryckeriet, Essete ab. Stockhom 1938

2 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE 3 I. I MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 3. HEFT REPOR TS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N:o 31 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENT A TIO N FORESTIERE DE SUEDE N:o 31 CENTRALTRYCKERIET, ESSELTE, STOCKHOLM 1939

3 REDAKTÖR: PROFESSOR DR HENRIK HESSELVIAN

4 INNEHÅLL: HESSELMAN, HENRIK: Fortsatta studier över taens och granens fröspridning samt kahyggets besåning.... W eitere Studien ii ber die Beziehung zwischen der Samenproduktion der Kiefer und Fichte und der Besamung der Kahhiebe PETRINI, SvEN: Boniteringstabeer för bok Bonitierungstifen fir schwedische Buchenbestände FoRssLUND, KARL-HERMAN: Bidrag ti kännedomen om djurivets i marken inverkan på markomvandingen. I. Om några hornkvasters (Oribatiders) nåring Beiträge zur Kenntnis der Einwirkung der bodenbewohnenden Tiere auf die Zersetzung des Bodens I. Uber die Nahrung einiger Hornmibe (Oribatei) Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under tiden '/w 1937 jämte försag ti arbetsuppgifter under den kommande femårsperioden. (Bericht Liber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens während der Periode I nebst Vorschag zum Arbeitspan fir die komroende Finfjahrperiode; Account of the work at the Swedish Institute of Experimenta Farestry in the Period I 932-3' j 10 I 93 7, with a Program for the work during the next five-year period) I. Gemensamma angeägenheter (Gemeinsame Angeegenheiten; Common topics) av HENRIK HESSELMAN... Io9 II. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Farestry division) av HENRIK PETTERSON I O III. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) av HENRIK HEssEL- MAN I 2 o, 16 2 IV. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; EntomoogicaJ division) av IvAR TRÄGÅRDH... IJ3 V. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fir Verjingungsversuche in Norrand; Division for Afforestation in Norrand) av EDVARD WIBECK... I 54 Utkast ti program för studiet av skogsträdens raser vid Statens skogsförsöksanstat (Entwurf eines Arbeitspans ftir das Studium der Wadbaumrassen an der Forstichen Versnchsanstat Schwedens) av HENRIK HESSELMAN...,... I 58 HESSELMAN, HENRIK: Den naturvetenskapiga avdeningens verk= samhet under åren och avdeningens framtida uppgifter. (Die Tätigkeit der Naturwissenschaftichen Abteiung während der Jahre und deren zuktinftige Aufgaben) 163 MAL\ISTRöM, CARL: Haands skogar under de senaste 300 åren. En översikt över deras utbredning och sammansättning enigt officiea dokuments vittnesbörd r Die Wäder Haands während der etzten 3oo J ah re. Eine Ubersicht tiber deren Verbreitung und Zusammensetzung nach amtichen Angaben... : Sid.

5 IV N ÄSLUND, MANFRED: Om medefeets häredning vid inje= och provytetaxering o I On computing the standard error in ine and sampe pot surveying Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht ii ber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 1937; Report on the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry in I 93 7) Amän redogörese av HENRIK HESSELMAN L skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON I. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) a v HENRIK HEssELMAN 3 5o III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische. Abteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÄRDH Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht tiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre I938; Report on the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry in I 938) Amän redogörese av HENRIK HESSELMAN... ; skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON II. Naturvetenskapig-a avden1ngen (Naturwis<enschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) av HENRIK HEssELMAN 359 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH A.VLEEN-MALMSTRÖM. HELLEN: Bibiografisk förteckning över statens skogsförsöksanstats pubikationer / (Bibiographisches Verzeichnis der von der Forstichen Versuchsanstat Schwedens I I939 herausgegebenen Pubikationen) Sid.

6 =H=E=N=R=I=:K=H=E=S=S=E=L=M=A=N=CI FORTSATTA STUDIER ÖVER TAL LENS OCH GRANENS FRÖSPRIDNING SAMT KALHYGGETs BESÅNING. Företa. Under det rika granfröåret anordnades en de försök för att studera granfröbesåningen å kuisshyggena i gamma granskog på krpk Hästiden inom Örå revir. Preiminära undersökningar över taens fröspridning utfördes vintern å Kubäcksidens försökspark Som huvudresutat av de gjorda observationerna (HESSELMAN 1934) framgick, att besåningsintensiteten avtar mycket snabbt och märkigt regebundet från beståndskanten. Det igger i sakens natur att dessa undersökningar voro av mera förberedande art. Det var också första gången detta probem över huvudtaget upptogs ti ett mera direkt studium. Det gäde i första hand att se om frågan kunde göras ti föremå för mera systematiska studier och om man hade utsikt att kunna spåra vissa agbundenheter. I detta hänseende voro dessa första studier särdees uppmuntrande. De hade emeertid företagits i tämigen iten skaa. En mera brett agd undersökning var därför önskvärd, i synnerhet som fröspridningsfrågan har en stor praktisk betydese. Vintern var granfrötigången på Kubäcksiden ganska god. Efter 1934 års varma och gynnsamma sommar bommade taen rikigt våren Då somrarna 1935 och 1936 voro varma och vackra, kunde man förutse en rikigare tigång på tafrö våren Under vintern anordnades därför en serie observationer över granens, vintern över taens fröspridning. Båda undersökningarna utfördes i en avsevärt större omfattning än förut. I synnerhet var detta faet vintern Vid dessa undersökningar har skogsmästaren OscAR HENRIKssoN ämnat mig en mycket värdefu och högt skattad hjäp, såvä när det gät försökens anordnande, frönas insamande samt anstäande av observationer, som kunde vara av betydese för att beysa vikoren för fröspridningen. Av förste statsmeteoroogen ANDERs ÅNGSTRÖM har jag erhåit många uppysningar av meteoroogiskt art och genom honom har jag kunnat begagna mig av de I. M edde. från Statens Skogs/örsöksanstat. Häft. 31.

7 2 HENRIK HESSELMAN vädereksobservationer vid Hänäs station och skogsskoa, som insändas ti statens meteoroogisk-hydrografiska anstat. Fröken RUTH MELLSTRÖM har med sedvanig noggrannhet och skickighet utfört de teckningar, som åtföja avhandingen. Med jägmästare TIREN, som hösten I934 var mig behjäpig vid fröinsamingsådornas utstäande, och andra koegor å försöksanstaten har jag kunnat diskutera en de med fröspridningen sammanhängande frågor, d:r OLOF LANGLET har tagit fera av de bider, som åtföja avhandingen, fröken E. HoGNER har renskrivit manuskriptet, kronojägare F. MARELD har biträtt mig vid materiaets bearbetande. Ti dessa mina medhjäpare framför jag här ett hjärtigt tack. Experimentafätet i mars I938. HENRIK HESSELMAN.

8 INNEHÅLL. Sid. Kap. L Metod för undersökningen Kap. IL Iakttageser över taens fröspridning kotteåret I I. Tiden för taens fröfäning Observationspatser för taens fröspridning kotteåret Kahygge vid Lund; tabestånd vid Vindens fokhögskoa; Degerö stormyr; fröträdsstäningar å Fakatjäen och Stormyrtjäen, Kubäcksidens försökspark. 3 Besåningsintensitetens avtagande från kanten av ett fröproducerande tabestånd och kahyggets besåning A) Luftröresen under tiden för fröspridningen B) Besåningens avtagande från beståndskanten C) Besåningen i bestånd och på kahygge vid Lund Besåningen i fröträdsstäningar på Kubäcksiden Återbick över de gjorda iakttageserna Kap. III. Studier över granens fröspridning kotteåret I. Fröspridning på hyggen Granfröproduktionen i ogarat och i extra starkt åggarat bestånd 38 Kap. VI. Amän översikt av de vunna resutaten Kap. V. De stora brandfäten och fröbesåningen 45 Kap. IV. Fröspridningens beroende av vind och uftens turbuens 47 I. Fröfördening på hyggen och kamark Frönas spridning från bestånden Kap. VII. Sutord Zusammenfassung

9 4 HENRIK HESSELMAN KAP. I. METOD FÖR UNDERSÖKNINGEN. Liksom under vintrarna I93I-32 och I användes särskida ådor för fröts uppfångande. Lådorna voro I dm höga, ocket utgjordes av ett ståtrådsnät, som ät fröt faa igenom men hindrade fågarna att komma åt detsamma. Bottnen i ådorna utgjordes av ett fint ståtrådsnät eer av spåntade bräder. Den senare konstruktionen visade sig ha den oägenheten, att en de frön vid torr väderek ätt föo ned i springorna mean bräderna i bottnen och senare vid fuktigare väderek kämdes sönder. För ett fuständigt hopsamande av fröt i ådorna måste dessa därför vittjas eer granskas vid torr väderek. Hopsamandet av fröna i ådorna tog därför ganska ång tid, men ådor med ämpigt rutnät i bottnen städe sig förhåandevis dyra, viket för undersökningens genomförande speade en ganska avsevärd ro, då under vintern I ej mindre än 448 ådor kommo ti användning. Då träbottnarna voro täta, förekomma ej några fröföruster; oägenheten bestod förutom i ökat arbete däri att en de frön bevo sönderkämda. För studiet av besåningsintensiteten har dock detta ingen betydese. Fertaet av de använda ådornahade en storek av o, z 5m2, omkring so st. avc:a 0,5m2 1 Lådorna av den mindre storeken hade fördeen av att vara ättare att transportera, viket med hänsyn ti det stora anta, som utsattes i devis oändig skogsmark, var av stor betydese. Det torde också för ett noggrannare studium av fröfördeningen över ett kafät vara fördeaktigare att använda ett jämföresevis stort anta små än ett mindre anta stora ådor. Variationen i besåningsinter.siteten bör ättare komma fram genom det förstnämnda förfaringssättet. Den använda metoden torde vara vä ägnad att ge en tiföritig bid av fröbesåningen och växingarna i dess intensitet. Lådorna voro, som nämnt, I dm höga. Ute i vår skogsmark är en höjddifferens av I dm en obetydighet; stubbar, smärre ojämnheter i moräntäcket, bärris, jungpantor, stenar, kvariggande ågor etc. föräna en även ti synes mycket jämn skogsmark en i smått starkt växande topografi. Lådor om I dm:s höjd och 0,5 eer 0,25 m2 smäta vä ihop med terrängen och böra knappast kunna förändra de fröförande vindarnas riktning och styrka. Någon risk torde ej heer föreigga för att ådorna genom sina kanter framkaa virvar hos den framstrykande fröförande vinden, som skue kunna hindra frönas nerfaande i desamma eer med andra ord att man hos fröådorna skue ha att räkna med en fekäa, anaog med den, som kan finnas hos en oskyddad regnmätare. Som bekant omges regnmätaren, pacerad så 1 De använda ådorna om o, s m 2 voro något vidare än o, s m 2, men hänsyn har i det föjande ej tagits härti, då det ej var möjigt att få exakt ika stora ådor.

10 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 5 att den med sin övre kant når en höjd av 1,5 m över marken, av en påtskärm, vars ändamå är att motverka uppkomsten av sådana virvar hos vinden, som kunna medföra en minskning i den uppfångade regnmängden. Det finnes emeertid en annan metod att undvika denna fekäa, nämigen att gräva ned mätaren i marken. Den paceras då så att kanten kommer så mycket över marken, att vatten vid sagregn ej kan stänka in. I Engand är det föreskrivet (Meteoroogica office, 1934), att den nedgrävda nederbördsmätarens kant ska stå en fot över markytan, som bör vara betäckt med kort gräs. På mycket vindutsatta fät omges en dyik regnmätare av en torvva, vars övre kant når samma nivå som regnmätaren. Med hänsyn ti paceringen ikna därför fröådorna de engeska regnmätarna; övre kanten är emeertid ännu ägre. Vegetationen på marken torde ock ha samma effekt som den torvva, som på vissa mycket båsiga stäen rekommenderas. Då dessutom ståtrådsnätet i sin mån torde motverka virvebidningen, har man a anedning att antaga, att den i fröådorna insamade frömängden riktigt återger den av vinden regerade fröspridningen. Under vintern täckas fröådorna av snön. Vid snösmätningen sama sig de i snötäcket över ådorna inbäddade fröna i dessa. Då snötäcket är så ågt, att ådornas kanter stå över snön, kunna de frön, som vid dessa tider föras fram gidande på snöytan, endast genom virvar föras ner i ådorna. Under sådana förhåanden skue ådorna registrera en svagare fröbesåning än som i verkigheten ägt rum. Viken betydese detta kan ha haft för de vunna resutaten kommer ängre fram att diskuteras. Fekäans betydese sammanhänger med tiden för fröspridningen, viken är oika för ta och gran. KAP. II. IAKTTA GELSER ÖVER T ALLENS FRÖ SPRIDNING KOTTEÅRET r. Tiden för taens fröfäning. För diskussionen om de meteoroogiska betingeserna för taens fröspridning är kännedomen om tiden för dess fröfäning av betydese. Direkta undersökningar häröver ha verkstäts av skogsmästare O. HENRIKSSON. Som observationspats ha tjänat fröträdsstäningar på Fakatjäen, Kubäcksidens försökspark Observationerna ha tigått så, att fröinsamingsådor utstäts på hösten. Under vintern ha iakttageser gjorts över den eventuea förekomsten av nerfana frön. Så fort sådana börjat visa sig, ha ådorna vittjats en gång i veckan och de insamade fröna räknats. De av skogsmästare HENRIKssoN utförda observationerna gjordes vintrarna och , resutaten framgå av nedanstående tabe (tab. r). För försöken användes fem ådor om 0,5 m 2 I tabeen anges det anta frön, som insamats i samtiga fem ådor.

11 6 HENRIK HESSELMAN Tab. I. Tiden för taens fröf"åning å Kubäcksiden. Die Abfugzeiten der Kiefer in Kubäcksiden. I I Tid Anta Tid Procent Anta Zeit Zah Zeit Zah Procent 6/ /4 I3 5,6 I3/5 6 7,I 7/5 28 I2,I 20/5 - - r4/5 41 I7, 7 27/5 I2 I4,3 2r/s s B 25,0 3/ , I 28( ,7 I0/ ,6 4/ ,2 r7j6 6 7,I II/6 9 3,8 27/6 r r, 2 r8/6 5 2,2 r/ /6 4 r,7 7/7 4 4,8 2/ r/7 4 4,8 9/7 r/8 - - II/ st. roo% 232 st. IOO% Av tabeen framgår att fröfaet år 1933 började i första häften av maj, år 1937 i sutet av apri. Den huvudsakiga fröfäningen ägde år 1933 rum i sutet av maj och första häften av juni (27/5-17/6), då 82,I % av fröna föo. År 1937 inträffade den egentiga fröfäningen tidigare, den omfattade då första veckan av maj ti och med första dagarna i juni. Under denna tid föo 86,7% av totaa fröantaet. Hur stäer sig denna fröspridningstid ti snötäckets varaktighet? År 1933 började snösmätningen omkring 10 apri, i sutet av månaden hade den fortskridit så ångt, att mer än häften av skogsmarken var snöfri och den 14 maj var skogsmarken het snöfri. År 1937 började snösmätningen omkring den 8.apri, i sutet av månaden var mer än häften av skogsmarken fri från snö och den 6 maj var marken i skogen het snöfri. Vårarna 1933 och 1937 började atså taens fröfäning först sedan snösmätningen fortskridit så ångt att mer än häften av marken i skog var snöfri och den egentiga fröspridningstiden inträdde först sedan snötäcket i skogsmarken het försvunnit. Någon fröspridning av betydese har därför icke kunnat äga rum genom frönas gidande på en hård skare. Fröspridningen måste, åtminstone i at väsentigt, ha försiggått genom vindens direkta, omedebara inverkan. Detta resutat torde knappast stå i överensstämmese med den rådande uppfattningen, då man ofta hör den meningen framföras, att tafröna kunna spridas på skaren; även i itteraturen taas om tafrönas gidning på snön som en betydesefu spridningsfaktor. Observationerna på Kubäcksiden bestyrka ej dessa förmodanden, men stå däremot i bästa överens..: stämmese med de systematiskt anordnade observationer över fröproduktion och tid för fröspridning, som pubicerats av HEIKINHEIMO (1932, 1937),

12 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRÖSPRIDNING 7 chefen för Finands forstvetenskapiga forskningsanstat. Enigt dennes ingående undersökningar har taen i Finand sin egentiga fröspridningstid i maj och juni sedan snön smät bort. Endast i finska Lappmarken och där endast undantagsvis börjar fröspridningen, medan snön ännu igger kvar (meddeande i brev från professor HEIKINHEIMO). Den spridning av tafrö, som ägde rum på Kubäcksiden och omgivande trakter vårarna och somrarna Ig33 och Ig37, måste betraktas som en ren vindspridning. De ingående finska undersökningarna jämte observationerna å Kubäcksiden tyda på att det är rege i Fennoskandia, att taens fröfäningstid inträffar sedan snön gått bort. På Fakatjäen å Kubäcksiden, där tiden för taens fröfäning observerades, finnes en mindre, meteoroogisk station, där temperatur, uftfuktighet och nederbörd observeras. På grundva av dessa observationer, som ännu ej bivit i detaj bearbetade, kan vädereken under fröfäningstiden karakteriseras. Under perioden zo/5-i0/6 Ig33, då 75 % av de uppfångade fröna föo, varierade den högsta temperaturen om dagarna från 7 den zo/5 ti Z3 den 8/6, minimitemperaturen för dygnet från -Z 0 ti + I0. Under perioden sjönk nattemperaturen ofta ti 0 eer något därunder. Den reativa uftfuktigheten varierade starkt från c:a 6o a 8o % om nätterna ti zo a 30 % om dagarna. Under perioden I/5-4/6 Ig37, då 86,7 % av fröna föo, varierade den högsta temperaturen på dagarna från c:a 8 (4/6) ti Z0 (zz/5), minimitemperaturen för dygnet från -I ti +go. Den reativa fuktigheten 0 varierade på nätterna från 6o % ti go %, på dagarna från c:a zo % ti 50 o/o. Nederbörden under maj-juni uppgick år Ig33 ti I5,z mm, år Ig37 ti 74,3 mm. Under fröfäningstiderna Ig33 och Ig37 växade såunda såvä temperatur som uftfuktighet starkt, temperaturen från en eer annan ködgrad ti +zoo och +Z3, uftfuktigheten från zo% a 30% ti go o/o. Denna växing i temperatur och fuktighet bör ha gynnat kottarnas kängning. De på Fakatjäen observerade fröfäningstiderna torde i huvudsak ha motsvarat de inom trakten rådande. z. Observationspatser för taens fröspridning kotteåret Samtiga observationspatser äro beägna inom Degerfors sn i Västerbottens än, de festa inom Kubäcksidens försökspark (se kartan, fig. I). På samtiga observationspatserna utsattes fröådorna senhösten (november) Ig36. I. I maj månad år Ig3I upptogs med väviigt ämnat tistånd av Sandviks

13 Fig. I. Karta över trakten kring Vindens station och Kubäcksidens försökspark i Västerbottens än, angivande patserna för iakttageser över fröspridning och meteoroogiska observationer. I. Degerö storm yr. 2. Fröträdsstäningar å Fakatjäen. 3 Kuisshygge å Kubäcksidens nordostsuttning. 4 Kahygge å Storiden. 5 Tabestånd vid Vindens jv.station. 6. Hygge vid Lund. 7 Meteoroogiska stationen vid Hänäs jv.station. 8. D:o vid Hänäs skogsskoa. Karteder Umgebung von Vinden und Versuchsrevier Kubäcksiden in der Provinz Västerbotten mit den Pätzen fiir Beobachtungen iiber Samenausbreitung nnd meteoroogische Verhätnisse. x. Das Moor Degerö stormyr. 2. Besamungsschäge auf Fakatjäen. 3 Kuissenschag auf dem Nordostabhang von Kubäcksiden. 4 Kahschag auf Storiden. s. Kiefernbestand in der Nähe des Bahnhofs Vinden. 6. Schagfäche bei Lund. 7 Meteoroogische station in der Nähe des Bahnhofs HäUnäs. 8. Meteoroogische station an der Forstschute Häniio.

14 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 9 Ur Statens skogsförsöksanst. sam!. Foto O.. LANGLET Fig. z. Beståndskant från hygget vid Lnnd. Bestandsrand der Schagfäche bei J,und.

15 Ur statens skogsförsöksanst. sam!. Fig. 3 Beståndskant från hygget vid Lund. Bestandesrand der Schagfäche bei I,und. Foto O. I..,ANGLET. Foto A.-B. Fygtrafik. Fig. 4 Fygbid över Vindens samhäe. I förgrunden ti vänster det undersökta tabeståndet, punkterna på åkern ti höger om beståndet ange patserna för de utstäda fröådorna. Fugbid von Vinden. Im Vordergrund!inks der untersuchte Kiefernbestand; di~ Punkte auf der Ackerfäche rechts vom Bestand zeigen die Pätze fiir Samenkästen.

16 Fig. 5 Lådornas anordning för studiet av fröspridningen över Degerö stormyr. A-B ådrad inom avverkat parti. B-C och E-C ådrader från fastmark ut på myren. F-C och D-C ådrader från ges taskog å myr ut på den kaa myren. Skogen inom den streckade injen ti större deen avverkad utom vid B. (Karta efter MALMSTRÖM 1923.) Die Anordnung der Kastenreihen zum studium von Samenausbreitung auf Degerö stormyr. A-B Kastenreihe innerhab der abgehozten Partie. B-C und E-C Kastenreihen, ausgehend vom Moorrand. F-C und D-C Kastenreihen, ausgehend von ichtem Kiefernwad. Sämtiche Reihen fiihren in das kahe Moor hinein. IIIIi[[[][]DY~ I. Skogkädd torr moränmar k. Moränenboden mit Nadewad. z. Sumpskog. Sumpfwad. 3 Trädbevuxen myr. Baumbewachsenes Mocr. 4 Myr med rissträngar. Moor mit spährich baumbewachsenen Strängen Ka myr. Kahes Moor. 6. Lådrad. Reihe von Samenkästen. 7. Öppet vatten. Offenes Wasser.

17 !' 12 1 HENRIK HESSELMAN Ur statens skogsförsöksanst. samt. Foto o. I.ANGLET. Fig. 6. Utsikt över patsen å Degerö stormyr, där fröinsamingsådorna voro utstäda. I bakgrunden ti höger oin spången beståndet E i fig. 5, ti vänster bestånd Bi fig. 5 Tei von Degerö stormyr, wo die Samenkästen ausgestet waren. Im Hintergrund!inks von der Stegbriicke Kiefernbestand B auf der Karte, Fig. 5, rechts Bestand E, Fig. 5 ångsågs aktieboag ett hygge1 om 200 x roo m i taskog å sand invid gården Lund i Degerfors sn (se kartan fig. r). Marken är i det närmaste pan, markvegetationen utgöres åv åg jung samt avar, såsom Gadania rangiferina och stereoeauon paschae. Skogens åder är omkring go år, beståndet är genomhugget och har nu en grundyta av I2,55 m 2 De högsta träden nå en höjd av I8 m, kronornas ängd är omkring 8 m (se fig. 2 och 3). Inom beståndet ti ett avstånd av 37m från beståndskanten och över hygget pacerades 262 ådor om 0,25 m 2 På hygget var förbandet I5 m, i beståndskanten tätare men ängst in i beståndet var avståndet mean ådorna i riktningarna paraet med hyggeskanterna omkring30m (se Vidare fig. I5). 2. Mean fokhögskoans tomt vid Vindens station och Vindeäven finnes å jämn sandmark ett tämigen väsutet, oikådrigt tabestånd, ådern varierar från c:a go ti c:a 6o år. Markvegetationen utgöres av ingon, båbär, husmossor, såsom Hyocomium parietinum och proiferum, samt här och där avar. Söder och norr om beståndet finnas åkerfät (jämför fig. 4). Träden invid beståndskanterna äro ofta vidgreniga (se fig. 4). I norra och södra bestånds- 1 Hygget är avsett att användas för kuturer i och för proveniensundersökningar.

18 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 13 Ur Statens skogsförsöksanst. sam!. Foto o.,anglet. Fig. 7 Det genomhuggna tabeståndet vid Degerö stormyrs norra sida. Punkt B å fig. 5 Der Kiefernbestand am närdichen Rande von Degerö stormyr. Punkt B auf der Karte Fig. s. kanterna ti ett avstånd av c:a 35 m från sjäva beståndskanterna pacerades ådor om 0,5 m 2 Från dessa beståndskanter utades mot norr och söder rader med ådor om 0,5 m 2 med I5 m:s inbördes avstånd mean ådorna. Försöket omfattade inaes 49 ådor. 3 Degerö stormyr. Anordningarna vid detta försök framgår av kartan i fig. 5 Degerö stormyr, som inom Kubäcksidens försökspark intar en avsevärd de av patåandet mean nedre deen av Kubäcken och Umeäven och som igger på en höjd av c: a 270 m ö. h., begränsas i nordost av åga moränåsar, bekädda med gamma, c:a 235-årig taskog med insprängd gamma gran. Skogen är devis orörd, devis genomhuggen med kvarämnande av fröträdsstäningar på suttningarna närmast myren. Försöket anordnades för att studera fröspridningens vidd och intensitet över den ti stor de kaa och mycket jämna Degerö stormyr (se fig. 6). För uppskattningen av fröproduktionen på de skogkädda åsarna utades fröinsamingsådor des i det nästan orörda beståndet å moränhomen i försöksområdets nordöstra de {I2 ådor), des å moränåsen i norr {I5 ådor), se fig. 7 och fig. 8. Från dessa observationspunkter utades rader med ådor över Degerö stormyr, vika sträckte sig mot några smärre homar av åg taskog på tämigen djup torv.

19 14 HENRIK HESSELMAN Ur statens skogsförsöksanst. sam!. Foto o.,anglet. Fig. 8. Tabeståndet vid Degerö stormyrs nordöstra sida. Punkt E å kartan fig. 5 Der Kiefernbestand am nordöstichen Rande von Degerö stormyr. Pnnkt F, Karte Fig. s. Mean moränåsarna och den kaa myren finnas bäten av tabevuxen rismyr (se fig. 5). Från fröträdsbeståndet å moränåsen i nordost utades en rad ådor över idsuttningen. Skogen är här i huvudsak kaavverkad. Försöket omfattar inaes I03 ådor. Avståndet mean ådorna å kahygget och å myren är 25 m. 4 Fakatjäens höjdås. Fakatjäen är en moränkädd bergås inom Kubäcksidens försökspark, vars högsta punkt igger c:a 275m ö. h. Omkring I9I7 avverkades skogen, som bestod av ta med insprängd gran, med kvarämnande av fröträd av ta. Dessa äro nu vä utveckade, ha stora, ganska mäktiga kronor (se fig. 9) och ha en åder av omkring 235 år. Skogen övergicks av ed sista gången r694. Fröinsamingsådor ti ett anta av I4 st. utades med ett inbördes avstånd av 20m i en rad ängs hyggets höjdås. Inom hygget finnas 23 a 24 fröträd per hektar. 5 Fak a tjäens nor dvästsuttning. Det i försök 4 omnämnda hygget sträcker sig i sin nordöstra de även nedför Fakatjäens suttning mot NV. Skogen var här ursprungigen rikare på gran än på höjdåsen. Här utades ro ådor i en rad med ett inbördes avstånd av 20m. Fröträdens anta är omkring 25 per hektar.

20 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRÖSPRIDNING 15 Ur Statens skogsförsöksanst. sam!. Foto O. I..,ANGLET. Fig. g. Fröträdsstäning av ta. Fakatjäen. Kubäcksidens försökspark Kiefernsamenschag. Fakatjäen. Versuchsrevier Kubäcksiden.

21 16 HENRIK HESSELMAN 6. stormyrtjäen är en åg moränås mean en gren av Fakatjäsmyren i norr och Degerö stormyr i söder. Skogen, som bestod av gamma ta med rikigt insprängd gammaavbekädd gran, avverkades I9I7 under stäande av fröträd av ta. Över åsen ades från norr ti söder en rad av ro ådor med ett inbördes avstånd av ro m. För närvarande finnas inom det undersökta området r6 fröträd per hektar. Takronorna äro nu kraftiga, vä utveckade. Träden ha för närvarande en åder av c:a 235 år. De försök över taens fröspridning, som anordnades under vintern I och våren I937, avsågo såunda såvä studier över fröspridningens avtagande intensitet från beståndskanter som kahyggets besåning (kahygget vid Lund). För att erhåa en uppskattning av fröträdens betydese ur besåningssynpunkt ha trenne fröträdsstäningar undersökts. Fröträdens anta har växat från r6-25 per har, deras åder är omkring 235 ~ 3 Besåningsintensitetens avtagande från kanten av ett fröproducerande tabestånd och kahyggets besåning. A. Luftröresen under tiden Iör fröspridningen. Som nyss framhåits måste den observerade tafröspridningen anses vara ett direkt resutat av uftens rörese, d. v. s. vindens styrka och riktning samt turbuensen. Det frö, som en gång fait ner på marken, förbiver iregepåsin pats. En spridning eer ett ruande på en frusen gatt snöyta har ej kunnat äga rum, då fröspridningen i huvudsak försiggått först sedan snön smät bort; vid fröspridningens början funnos endast snöfäckar kvar i skogsmarken. Å Kubäcksiden eer i Vinden observeras ej vindens styrka och riktning, men vä på den vid Hänäs järnvägsstation_ beägna meteoroogiska stationen. Denna igger I4 km NNV om Fakatjäen på Kubäcksiden och 4,5 km N om hygget vid Lund (se kartan, fig. r). Observationerna vid Hänäs kunna sannoikt användas för karakterisering av fröspridningsbetingeserna våren I937, Tab. 2. Anta vindar i procent i oika riktning och deras medestyrka i m per s. Zah der Winde verschiedener Richtung in Prozent und ihre mittere Stärke in m/s. N INNEINEIENEI E IEsEisEissEI s ssvsvvsv v IVNviNviNNVILugnt Procent 8,8 0,7 1,4-4,I 2,o 8,8 0,7 21, ,2-17,o - 22,4 Medestyrka mfs. 3,7 g, o s,o - 3,o 3,3 4,5 g,o 4 3-6,7-7,7 - s,o - -

22 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 17 i synnerhet torde detta gäa hygget vid Lund. Under den egentiga fröspridningstiden 24/4-II/6 var vindfördeningen vid Hänäs sådan, som framgår av tab. 2. Sydiga vindar ha varit vanigast, därnäst nordvästiga; nordiga och västiga ha haft samma frekvens. De sydiga vindarna ha haft en _genomsnittig hastighet av 4,3 m i s, de västiga av 7,7. Medevindriktningen har varit VSV och uftmassans mederörese per dygn 8,3 km under tiden 24/4- II/6. Å observationspatsen anges vindstyrkan i Beaufort-grader. Dessa ha omförts i m per s enigt föjande schema. Tab. 3. Beaufort - Meter per sek. Utjämnat Ausgegichen o.... I g IO.. ~~::::::::::::::::::::: o,o- o,s 0,6-1,7 I,8-3,_3 3,4-5,2 5,3-7,4 7,5-9,8 g,g-12,4 12,5-15,2 15,3-18,2 18,3-21,5 2I,6-25,I 25,2-29 > zg 0,3 I,o 3,0 4,0 6,o g, o II,o 14,0 17,0 20,0 23,0 27,0 > 29 B. Besåningens avtagande från beståndskanten. Av fig. ro och 13 framgår antaet uppfångade frön iådorna eer grupper av ådor (medeta) i försöken vid fokhögskoan vid Vinden samt på Degerö stormyr, av kurvorna i fig. II och 14 iustreras skinaderna i besåningsintensitet i bestånd och på omgivande kamark. För att göra de oika försöken ättare jämförbara med varandra har vid kurvornas uppdragande besåningen inom beståndet betecknats med IOO, varvid besåningen utanför beståndet satts i reation härti. Av biderna framgår nogsamt hur snabbt besåningen avtar vid titagande avstånd från beståndet. Det synes mig ej vara behövigt att ingå på en detajredogörese för de i ådorna uppfångade frönas anta. Det igger i sakens natur att en viss växing måste förekomma, isynnerhet när man använder så små ådor som sådana om 0,25 m2. På figurerna har det iakttagna fröantaet angivits per åda eer medeta för grupper av ådor. I det föjande räknas för bättre översikts sku med ett per I m2 beräknat fröanta, viket värde erhåits genom att mutipicera antaet med 2 eer 4, at efter som ådorna varit 0,5 eer 0,25 m2 stora. 2. M edde. från Statens Skogsförsöksanstat. Häft. 3r.

23 18 HENRIK HESSELMAN 0 32 I "5 "5 "4 5 o 50 Fig. 10. Kartskiss över fröådornas pacering och antaet frön per åda (o, s m 2 ) i försöket vid Vinden. Die I,age der Sameukästen und die Zah der Samen je Kasten ( o,s m 2) beim Versuch bei Vinden. Sutet bestånd av ta. Dichter Kiefernbestand. Gest bestånd av ta och gran. I,ichter Kiefern-Fichtenbestand. Försöket vid Vinden. De i södra beståndskanten av taskogen pacerade ådorna visa en rätt stor växing i avseende på antaet uppfångade frön, närmast beroende på deras stäning invid eer i närheten av starkt kottebärande träd. I genomsnitt uppsamades i de utstäda I5 ådorna I37 frön per åda eer c:a 274 per m 2, fig. IO. Högsta antaet uppfångades av ådorna i sjäva beståndskanten eer c:a 325 per m 2 Trettio meter söder om denna, av vidgreniga taar utmärkta beståndskant (jfr fig. n), har antaet sjunkit ti zz, c:a 50 m därifrån ti IO och c:a IOO m därifrån ti c:a z frön per m 2. Ett iknande snabbt avtagande observerades vid beståndets nordkant. I medeta uppfångades

24 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING OD m Fig. II. Fröbesåning i bestånd och på åker vid södra beståndskanten i försöket vid Vinden. Jämför fig. 4 och fig. ro. Besamung im Bestand nnd auf dem Acker am Siidrand des Bestandes. Versuch bei Vinden. Vg. Fig. 4 nnd Io. i denna de av beståndet (I4 ådor) 65 frön per åda eer c:a I30 per m 2, i sjäva kanten go per m 2, fig. Io. Trettio meter härifrån har antaet sjunkit ti 4, det växar sedermera mean 2 och 6, men höjer sig i den yttersta å- Tab. 4 Beskaffenheten av frö, insamat i fröådorna vid Vinden. Beschaffenheit der Samen in Sameukästen bei Vinden. Södra beståndskanten.... Siid!icher Bestandesrand Transporterat minst 30 m från södra beståndskanten W enigstens 30 m vom sudichen Bestandesrande vom Winde gefiihrt Norra beståndskanten.... Nördicher Bestandesrand Transporterat minst 30 m från norra beståndskanten.. Wenigstens 30 m vom nörd.ichen Bestandesrande vom Winde gefiihrt 1 Avvingat, men orensat frö. Frövikt Gewicht mg 3.5 Tomfrö Hohkorn % 19 so rs

25 20 'X 100 HENRIK HESSELMAN o o Fig oom Fröbesåning i bestånd och på åker vid norra beståndskanten i försöket vid Vinden. Jmfr fig. 4 och Jo. Besamung im Bestand und anf dem Acker am Nordrand des Bestandes. Versuch bei Vinden. Vg. Fig. 4 und xo. dan: ti ro frön per m2, fig. r2. I närheten av denna åda finnes emeertid ett gest bestånd av ta och gran. Besåningsintensiteten över åkrarna avtar såunda mycket snabbt från beståndskanterna på såvä södra som norra sidan. Betydesen härav framträder ännu mera, om man tar hänsyn ti frövikt och tomfröprocent. Frövikten är ägre och tomfröprocenten större hos det frö, som med vinden transporterats minst 30 m bort från beståndskanten, tab. 4 Degerö stormyr. Observationerna å Degerö stormyr gå i samma riktning som nyss refererade iakttageser. I bestånden på myrens nordsida föo c:a r22 a r35 frön per m2, omkring 25 m från beståndskanten hade antaet gått ned ti 56 per m 2, ådan åg emeertid i ges taskog på torv, fig. r3. Ute på myren saknades oftast frö i ådorna. Avtagandet från beståndskanten är något oregebundet (se fig. r4), viket torde sammanhänga med att myren rätt ångt ut från beståndskanten är överdragen med gest tabevuxna rissträngar. Dessa taar buro ganska rikigt med kott hösten rg36. I en saming av sex stycken ådor ute på kamyren, något över 300 m från beståndskanten fanns ej ett enda frö. I de gesa, dåiga tabestånden ute på myren uppgick frömängden ti ro a r6 frön per m 2 Det av vinden ut på myren transporterade fröt har iksom det å åkrarna vid Vinden ägre vikt och större tomfröprocent än fröt i bestånden, tab. 5 Från beståndet å moränhomen i nordväst finnes en ådrad som går ned för

26 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 21 B A :: 33, 'o '1 '1 o o.,. o c o o - ','.o 2.o,1,1 2,1 1 1 F 1 1 o '1 1., 3 o '3... E.. ~ om Fig. 13. Schematisk teckning visande ådornas anordning (o, 2 5 m 2) och i dem uppfångat frö i försöket å Degerö stormyr. Jmfr fig. 5 och 14. Anordnung der Samenkösten (o,25 m0) und die Zah der darin aufgefangenen Samen, schematisch dargestet. Versuch in Degerö stormyr. Vg. Fig. 5 und 14.

27 22 HENRIK HESSELMAN suttningen över ett kahygge av växande beskaffenhet. I närheten av ådraden finnas en de fröträd, men på rätt stort avstånd. Besåningen är här bättre än på myren, både med hänsyn ti fröanta och fröts beskaffenhet. Fröanta pr m 2 Frövikt Tomfröprocent 10,8 J,3 mg1 r8,6 o "' Från beståndskanterna avtar såunda besåningsintensiteten ytterst snabbt. Medan man i beståndet eer dess yttre partier kan räkna med roo ti JOO frön per m 2, finner man c: a JO m från kanten tio a tov och ängre ut inga eer enstaka frön. Samtidigt med att besåningsintensiteten mycket snabbt avtager, ökas tomfröprocenten ti det dubba eer tredubba. Hur stäer sig då besåningsintensiteten på ett kahygge, som runt om omgives av skog? ou ~8~:i-:!i~~~:;--;!."' C. Besåningen i bestånd och på kahygge vid Lund. Ett beysande exempe härpå ämnar det närmare undersökta hygget i taskog vid Lund. Hygget är som nämnts roo x 200 m. Resutatet av undersökningen återges i figurerna I5-IJ. En granskning av de siffror, som ange antaet frön i ådorna (fig. I5), visar att en ganska stor växing kan förekomma även inom sjäva bestån-. det eer i beståndskanten mean 'nära inti varandra stående ådor. En 1 Avvingat, men orensat frö.

28 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 23 Tab. s. Beskaffenheten av frö i bestånd och på myr å Degerö stormyr. Beschaffenheit der Samen in Sameukästen im Bestande und auf dem Moor Degerö storm yr. Frövikt Gewicht mg Tomfrö Hohkorn % Bestånd å fastmark (E å karta, fig. s).... Bestand aut Mineraboden Bestånd å fastmark (B å karta, fig. s).... 3, 6 IS Bestand auf Mineraboden Bestånd å myr (F å karta, fig. s).... 2,8 I6 Bestand auf Moor Å myren utbåst frö.... 2,4 3g Vom Winde auf das Moor gefiihrte Samen 1 Avvingat, men orensat frö. I8 undersökning i fätet gav vid handen, att detta vanigen sammanhänger med växingar i trädens kotteproduktion; ådor under eer i närheten av starkt kotteproducerande träd hade ett stort anta frön, ådor under eer i närheten av träd med gesa och magra kronor i rege ett ringa fröantal Vinden inom beståndet har såunda ej förmått utjämna det infytande på växingarna i besåningsintensiteten, som sammanhänger med trädens växande kotteproduktion. Grupperas ådorna med hänsyn ti deras pats i beståndet Tab. 6. Besåning i bestånd och på kahygge vid Lund. Besamung im Bestande und auf dem Kahhieb bei Lund. Grupp n:r s 6 Besåningsintensitet: Besamung absout, anta per m reativ % Ioo Frövikt mg (avvingat, men orensat frö) Gewicht Tomfröprocent... 1 Hohkorn Frövingens Des Samenföges 3, s g, 3 ängd... 12,9 Länge bredd ,2 Breite 1 8g zg Ss,I 6g,s so,o 27,9 3,6 3,6 3,4 3,4 7, I II, 9 g, 3 12,7 12,9 13, I 12,8 I7 16,8 2,9 I8,7 13,0

29 24 HENRIK HESSELMAN 3,3 ( ) ' ' Fig. 15. Schematisk teckning visande ådornas anordning (o,z 5 m 2) och i dem uppfångat frö i försöket i bestånd och å hygge vid Lund. Rak inje = hyggeskant, buktad inje =.beståndskant. I övre vänstra hörnet två ådor utan närmare angivet fröanta, utmärkta med ( ). (N ummerförväxing.) Anordnung der Sameukästen ( o,25 m 2) im Bestand und auf dem Schage und die Zah der darin aufgefangenen Samen, schematisch dargestet. Versuch bei!,und. Gerade I,inie = Schagrand, gewundene I,inie = Bestandesrand. Zwei Kästen in der oberen!inken Ecke, bezeichnet ( ), ohne Augabe der Samenzah. och på hygget, framträder emeertid en utprägad agbundenhet. Med hänsyn ti patsen ha ådorna ordnats i föjande grupper. I. Lådor 37 m innanför hyggeskanten, 20 ådor. 2. )} 22 m )} )} 53 )}

30 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 25 Fig. 16. Schematisk framstäning av fröbesåningens intensitet i beståndet och kahygget vid Lund. Rak inje= hyggeskan t, buktig inje= beståndskant. Schematische Darsteung der Besamungsintensität im Bestand und au! dem Kahschage bei I,und. Gerade 1 inie = Schagrand, gewundene Linie = Bestandesrand. i!i a ~ 26,5 frönperåda. Samen. I3 frön per åda. Samen. :22,2 frön per åda. 7,2 frön per åda. Samen. Samen. I8 frön per åda. Samen. E3 I,åda (o,25 m 2) =Kasten. 4,2 frön per åda. Samen. 3 Lådor inti hyggeskanten, beägna omkring den av trädens stäning betingade verkiga beståndskanten, 88 ådor. 4 >> 7,5 m utanför hyggeskanten, 38 ådor. 5 1> c:a ZI >> 1> >>minst 37 m 1> 30 >

31 26 HENRIK HESSELMAN % : ''<ffi~i :)et n o 'O o w ~ ~ ~ ~ ~- ~ ~ ~m Fig. 17. Fröbesåning i bestånd och på hygge i försöket- vid Lund. Jmfr fig. 15 och fig. 16. Besamung im Bestand und auf dem Schage. Versuch bei!,und. Vg. Fig. rs und Fig. r6. Besåningsintensitet, absout och reativ, genomsnittigfrövikt och tomfröprocent gestata sig i dessa grupper på sätt, som visas i tab. 6. Den absouta besåningsintensiteten anges genom anta frön per m 2, den reativa genom att beteckna besåningsintensiteten ängst in i beståndet med roo, de övriga grupperna i reation härti, fig. I6. Maximum av besåningsintensitet finner man såunda inuti beståndet, 37 m från hyggeskant. Härifrån avtar regebundet besåningsintensiteten, uppgår i sjäva beståndskanten ti17o % av intensiteten i beståndet, sjunker så hastigt ute på hygget, 7,5 m från hyggeskanten är besåningsintensiteten so %, 37 m från hyggeskanten c:a I7 % av beståndets. På samma sätt avtar regebundet den genomsnittiga frövikten, från 3,8 mg per frö i beståndet ti 2,9 mg å hyggets mitt. En mera schematiserad framstäning av besåningsintensitet i bestånd och på hygge ämnas i fig. I6; kurvorna i fig. I7 åskådiggöra den stora agbundenhet, som framträder vid bearbetning av ett större materia, varvid tifäigheterna träda tibaka. Medan frövikten (avvingat, men orensat frö) avtar regebundet från beståndet ut på hygget, är frövingens genomsnittiga ängd och bredd i det närmaste densamma. Detta tyder på att det är frövikten, som bestämmer spridningsvidden; ju ättare frö, ju ängre spridning. I överensstämmesehärmed är tomfröprocenten hos det av vinden transporterade fröt i rege större än hos det, som fait i bestånd (jfr resutaten från Vinden och Degerö stormyr).

32 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 27 Avståndet mean ådorna, vinkerätt mot hyggets ängdriktning, är c:a rs m med undantag för dem i beståndskanter. Antaga vi att frömängden i ådorna representerar den genomsnittiga besåningsintensiteten på ett rs m brett bäte, 7,5 m på vardera sidan om ådan, viket i det närmaste torde motsvara verkigheten, kunna vi beräkna föjande frökvantiteter per ha, tab. 7 Tab. 7 Frömängder beräknade per hektar i bestånd och på kahygge vid Lund. Besamung pro Hektar im Bestande und auf dem Kahhieb bei!,und. Frön per hektar Samen pro Hektar Beståndet 37 m från hyggeskanten }) )) )) o Beståndskanten.... Hygget o-15 m från hyggeskanten )) )) ::::::::::::::::::::::::: Bestånd = Bestand, hyggeskanten = Hiebsrand. I Sgo ooo Mittpartierna av ett roo x zoo m stort hygge, räknat med ett avstånd av minst 30 m och högst so m från hyggeskanten och upptagande en yta av 40 x 140m eer s 6oom2 erhåer såunda en besåningskvantitet, motsvarande 170 ooo frön per hektar, varav r8,7 % tomfrö, i vikt utgörande något mindre än o, s kg. Samtidigt uppgår besåningen i beståndet37m från hyggeskanten ti r oso ooo frö eer nära 4 kg per hektar. Innan dessa frömängder diskuteras, kan det vara av intresse att redogöra för besåningsintensiteten i de undersökta fröträdsstäningarna. s. Besåningen i fröträdsstäningar på Kubäcksiden. I fröträdsstäningarna å Fakatjäen och stormyrtjäen ha fröträden en åder av omkring Z3S år (fig. g). De härstamma i huvudsak från föryngringar uppkomna efter en omfattande skogsbrand r6g4. I omgivande orörda bestånd ha de taar, som tihöra denna ådersgeneration, gesa, magra, ofta tvinande kronor. Fröträden å hyggena utmärkas däremot av vackra, mörkgröna kronor med tät barrskrud. Även om man ej utan vidare har rätt att jämföra fröträdstaarna å hygget med de ika gama taarna i beståndet, då kanske de bästa träden städes som fröträd, är det dock uppenbart, att taarna efter fröstäning fått bättre, tätare och barrikare kronor än förut. Å hyggena anordnades ådorna i rader med regebundna avstånd. Å Fakatjäen utades ådraden ängs åsens krön med ett avstånd av so m mean varje åda, å Fakatjäens nordostsuttning i suttningens riktning med 3S m mean

33 28 HENRIK HESSELMAN varje åda, å stormyrtjäen övertvärade ådraden åskrönet, ådavståndet var 20m. Inaes hade 34 ådor utpacerats i fröträdsstäningarna. Nedanstående översikt, tab. 8, innehåer en redogörese för besåningsintensitet, genomsnittig frövikt, tomfröprocent, fröträd per hektar samt uppfångad frökvantitet per fröträd. Det senare värdet har erhåits genom att dividera den erhåna totaa frömängden per hektar med anta fröträd per hektar. Härvid göres det i och för sig rätt sannoika antagandet att ika mycket frö båst in i fröträdsstäningen från omgivningarna som det förts ut av vinden. Tab. 8. Besåning i fröträdsstäningar. Besamung unter Samenbäumen. Anta frö- Anta frö per per hektar snitt. frö- träd per ha Hohkorn fröträd vikt mg Zah der Samen pro % Samenbäume Samen pro Hektar Gewicht pro Hektar Samenbaum Frömängd Genom-~ Tomfrö Fakatjäen: åskrönet... SOS JOO 3,3 r6,s 23 2I 640 nordostsuttningen ,3 2J,o 2S I2 426 stormyrtjäen , 2 r g, z r6 26 IS3 Ovanstående värden måste betraktas såsom approximativa, frömängden per åda visar stor variation, beroende b. a. på ådans äge i förhåande ti fröträd, dessas beskaffenhet m. m. Lådor omgivna av en föryngring av ta, gran eer björk synas vara fattigare på frön än mera fritt beägna. De erhåna värdena visa emeertid, att besåningsintensiteten i fröträdsstäningarna är avsevärt mycket starkare än på mittpartierna av det nyss beskrivna, roo X 200 m stora hygget å Lund. A hyggets mittpartier föo c:a 170 ooo frön per hektar, i fröträdsstäningarna 308 ooo-506 ooo frön per hektar. Besåningsintensiteten i fröträdsstäningarna närmar sig den, som iakttagits i hyggeskanterna vid Lund, m från beståndskanten. Tomfröprocenten är ungefär densamma som å hyggets centraa partier, men den genomsnittiga frövikten större, viket tyder på ett bättre och kraftigare frö. Uppgifter om enskida träds totaa fröproduktion äro i itteraturen sparsamma. SoBOLEFF och FAMINTZIN (rgo8) funno vid sina undersökningar över granens fröproduktion ett maximivärde av 132,3 kg grobara frön per hektar, viket med en r ooo-kornsvikt av 5,35 g bir nära 25 mijoner grobara frön per hektar eer, då trädantaet var 625 st. per har, c: a 40 ooo per träd. HEIKIN HEIMO (1932) anger scim maximivärden för ta 7 goo-r6 700 frön och g per träd. För gran äro motsvarande siffror II oo st. och g. HEIKINHEIMO anmärker emeertid att de undersökta träden, som stå i skärmstäning, endast en kortare tid varit fristäda. I betraktande av dessa, på insaming av kott från enskida träd och kottekängning grundade noggranna uppgifter synas de funna värdena å Fakatjäen-Stormyrtjäen 12 ooo-

34 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING ooo frön per fröträd ganska rimiga, i synnerhet som fröträden stått fristäda i c:a 20 år1 Den med fristäningstiden titagande fröproduktionsförmågan har för övrigt hos taen experimentet påvisats av HEIKINHEIMO (I937, sid. 58). Beräknar man på grundva av trädanta och i ådorna uppfångat frö fröproduktionen i tabeståndet vid Lund, finner man I 570 frö per träd, om samtiga träd medräknas, såunda en avsevärt ägre fröproduktion. 6. Återbick på de gjorda iakttageserna. De i beståndet vid Lund funna frömängderna per hektar uppgingo som nämnts ti I 050 ooo frön per hektar, i bestånden invid Degerö stormyr ti I a I frön per har. De i Finand under åren I925-I936 funna maximaskördarna hava varit ooo och ooo frön per har och detta i södra deen av andet. Fröproduktionen i de undersökta tabestånden uppgår såunda ti ungefär häften av i Finand under senare år iakttagna maximiskördar. Dessa översagsberäkningar ge såunda vid handen att kotteåret I måste betraktas som ett ganska gott tafröår. På TIRENs karta (I936) över tigången på 2-årig takott hösten I936 anges också kottigången såsom god inom Degerfors revir. Besåningen i beståndskanter och fröträdsstäningar har varit god för att icke taa om besåningen i bestånden, men man behöver icke gå ångt från hyggeskanten för att finna besåningsintensiteter, som äro så svaga, att de vä knappast kunna ge förhoppning om en tiräckigt t!it återväxt. Lundahyggets mittpartier (minst 30 m från hyggeskant) besåddes med c:a IJO ooo frön per hektar, därav I8,7% tomfrö. Kommer man ett hundrata meter från beståndskanten, är besåningen så gott som ingen. Det är så mycket större skä att beakta dessa åga besåningsintensiteter som I var ett gott kotteår och av en beskaffenhet, som icke så snart kommer igen. Såvä på kahygget vid Lund som på åkrarna vid Vinden och på den öppna deen av Degerö stormyr är det i ådorna uppfångade fröt ättare än det som uppfångats i bestånd och beståndskanter, tomfröprocenten är större, ofta mycket större. Det är såunda det ättare och därmed också i genomsnitt sämre fröt, som transporterats av vinden. På grund av materiaets otiräckighet kunde fröt ej rensas innan groningsförmågan undersöktes; för groningsundersökningen användes såunda orensat frö. Först vid granskningen av fröna vid groningsförsökets sut faststädes tomfröprocenten. Redan på grund av den högre tomfröprocenten är groningsförmågan ägre hos det av vinden 1 Några yngre träd å hygget, som ej betraktats som fröträd, voro vintern kottebärande, men detta torde föga ha inverkat på den per fröträd beräknade frömängden.

35 30 HENRIK HESSELMAN transporterade fröt än hos det, som uppfångats i bestånd och beståndskanter. Av intresse är emeertid att undersöka hur groningsförmågan gestatar sig, när tomfröt frånräknas, såunda hos det matade fröt. Detta framgår av nedanstående översikt. Gruppindeningen av fröna från Lundaförsöket är densamma som i tab. 6 sid. 23 och sid T ab. 9 Groningsförmågan hos de i ådor insamade fröna, när tomfröna frånräknats. Keimfähigkeit der Vasamen in den Kästen. Försöket vid Lund. Grupp n:r r z Groningsprocent ,8% 79,I % 7I,9% 66,9% 59,0% 57,7% Försöket å Degerö stormyr. Frö, uppsamat i bestånd å fastmark (E, fig. 5).... >> >> >> >> >> >> (B, fig. 5).... >> >> >> >> >> myr (F, fig. 5).... )) )) )) )) å hygge å fastmark....» Degerö stormyr.... Försöket vid Vinden (fokhögskoan). Frö uppsamat i bestånd och beståndskanter.... >> >> på åker.... Fröträdsstäningarna.. Fakatjäens höjdås....» nordostsuttning.... stormyrtjäen ,8 % 74, 0 % 57,7 % 65,7 % 6z,s % 79,r % 8o,o % 73,7 % 73,8 % 6r,r % Tafrö från kottar, som pockats vintern 1937 å Kubäcksiden och sedermera kängts, visade efter rensning en groningsförmåga av 84 %- Tar man hänsyn ti att detta frö sannoikt rensats ej bott från det rena tomfröt utan också från en de mindre vä matat frö, medan från fröt i ådorna endast frånräknats det rena tomfröt, måste en groningsprocent av %, som vanigen utmärker det i bestånd och beståndskanter uppfångade fröt, anses ganska hög. Groningsförmågan hos det matade fröt synes såunda ej ha väsentigt försämrats i ådorna. Fröt, som transporterats med vinden, har även när tomfröt frånräknats, en ägre groningsförmåga än fröt i bestånden. Härifrån utgör försöket i Vinden, där endast ett fåta matade frön uppfångades utanför beståndskanterna, ett undantag, medan vid Lund groningsförmågan avtar med avståndet från beståndskanten. Sannoikt beror detta därpå att även det matade, av vinden transporterade fröt är av sämre beskaffenhet än det som fait i bestånd och bestånds-.

36 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 31 kanter. Mean det fut matade fröt med vä utveckat embryo och det rena tomtröt finnas hos den nordiska taen enigt undersökningar av HAGEM (I9IJ), KuJALA (1927), 0LDERTZ (1921) och WIBECK (1928) aehanda övergångsbidningar, utmärkta av svagare utbidat embryo, mindre vä utveckad frövita etc. Sannoikt äro dessa förändringar i fröts beskaffenhet åtföjda av en minskning i dess vikt. Ett sådant frö bör därför kunna transporteras ängre av vinden än det fut matade, då det av försöket vid Lund framgår att det är frövikten och ej frövingens storek, som avgör spridningsvidden. Man skue ju även kunna tänka sig att fröna försämrats mera i ådorna på de öppna patserna än i ådor i bestånd och i beståndskanter, t. ex. genom starkare växing i fuktighet.. bestråning etc, Häremot taar dock den med avståndet från beståndskanten avtagande groningsförmågan hos det ut på hygget vindtransporterade fröt i försöket vid Lund. Den mest naturiga och sannoika förkaringen synes mig därför vara, att vinden sorterat även de matade fröna at efter vikten. För att bedöma värdet av den iakttagna besåningen å kahyggen och kaa marker utanför beståndskanter kan man jämföra de utspridda frömängderna med dem, som anses erforderiga vid bredsådd. Oika uppgifter härom föreigga i itteraturen. WAHLGREN (1922, sid. 139) uppger enigt tyska käor I5 kg granfrö och 8 kg tafrö per ha, AF ZELLEN beräknar enigt WAHLGREN en fröåtgång av 7-16 kg granfrö och 6-8 kg tafrö, F. LINDBERG nöjer sig med I kg vid sådd av ta och granfrö med 8o% grobarhet å väberedd skogsmark. Jämför man härmed det knappt hava kg orensat frö, som fö per hektar inom Lundahyggets centraa partier med ett avstånd av minst 30, högst 50 m från beståndskant, måste en sådan besåningsintensitet anses skäigen ken. Visserigen erhåes denna besåning utan några direkta kostnader, men de indirekta förusterna måste bi betydande. Goda kotteår äro ingaunda vaniga, varför man å ett sådant hygge måste räkna med en abnormt ång föryngringstid. Gentemot denna svaga besåningsintensitet framstår starkt fröträdsstäningarnas betydese. De utspridda frömängderna voro där I,I6-r,66 kg per har. Även om tomfröprocenten kan vara hög, r6,o-2j,o %, vittnar dock tusenkornsvikten, 3,2-3,3 g, att fröt är av bättre beskaffenhet än å hygget. Besåningen är i genomsnitt ungefär dubbet ti mer än tre gånger så stor. Men fröträdsstäningens betydese är större än vad som enbart framgår av denna jämförese. Fröproduktionen från fristäda fröträd är mera jämn än från bestånd. HEIKINHEIMO (1937, sid ) har genom en ängre serie iakttageser kunnat påvisa, att taens fröproduktion i skärmstäning icke bott titar med skärmstäningens åder i jämförese med träden i bestånd, utan också att deras reativt höga fröproduktion mest framträder under för övrigt svaga fröår. Den svaga besåningen å hygget vid Lund har inträffat under ett rikt fröår och därför är detta resutat så mycket mer anmärknings-

37 32 HENRIK HESSELMAN värt, som ett rikt fröår är en reativt säsynt företeese. En mer eer mindre ivig besåning från fröträden är däremot en ganska regebunden, nästan årigen återkommande företeese. Härigenom ökas i hög grad fröträdens betydese. KAP. III. STUDIER ÖVER GRANENS FRÖSPRIDNING KOTTEÅRET 1934/35 Hösten. I934 var grankottigången inom Umeå revir enigt TIREN (I934) medemåttig-rikig hos fristående träd och medemåttig i bestånd. Då det syntes mig av vikt att begagna aa fröår för studiet av fröspridningsfrågan, utades hösten I934 ådor om 0,5 och 0,25 m 2 på tvenne hyggen och i omgivande eer bredvidiggande bestånd inom Kubäcksidens försökspark. Dessutom utades en de ådor i garade och ogarade bestånd. I. Fröspridning på hyggen. I. Hygge, upptaget I9I9-20, å Kubäcksidens nordsuttning. Hygget är mean I50 och I6o m brett och c:a I km ångt och igger i utning NNO. Den omgivande skogen utgöres av gamma, c:a 230-årig avbehängd granskog med insprängd ta. Markbetäckningen tihör V accinium- eer Dryopteris-typen. A hygget är granen borthuggen, med undantag av smärre, ej fröbärande träd; frötaar ha kvarämnats. Fröådor om 0,25 m 2 och ti ett anta av I56 st. utades i fyra, 25 m från varandra gående rader tvärs över hygget och 25 m in i omgivande bestånd. Närmast hyggeskanten utsattes ådorna med ett avstånd av 3-5m från varandra, på hygget och i beståndet för övrigt med ett avstånd av IO m. Översta ådraden åg IOO m från beståndskanten (se fig. I8). 2. Hygge, upptaget I93I-32, i suttning mot norr ovanför tabandat gammat granbestånd å Storiden, Kubäcksiden (se fig. Ig). Observationerna omfatta två oika försök. a. Lådor om 0,5 m 2 och ti ett anta av 29 st. utades i beståndet inti tjugufem meter från hyggeskanten med ett inbördes avstånd av :to m, kring hyggeskanten med ett avstånd av 5 m, på hygget med ett avstånd av IO m inti IOO m från hyggeskanten och med ett avstånd av 20m inti ytterigare 200 m från beståndskant (se fig. 22). Längst ut på hygget ågo ådorna i grupper om 3 st. b. Tvenne ådrader med I8ådor om 0,25 m 2 utades med ett avstånd av 20m mean ådorna i beståndet, av IO m närmast beståndskanten på hygget och av m ute på hygget (se fig. 23). Avståndet mean ådraderna var 30m.

38 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRÖSPRIDNING 33 Fig. 18. Kuisshygget å Kubäcksidens nordostsuttning. De grova injerna utmärka ådradernas pacering. Kuissenschag auf dem Nordostabhang von Kubäcksiden. Die groben I,inien zeigen die I,age der Kastenreihen. I -Granbestånd med ta Fichtenbestand mit Kiefer Trädbevuxen myr Bewadetes Moar [] Myr Moor D Kahygge Kahschag Lådrad - Kastenfeihe I detta försök igger, såsom framgår av beskrivning och karta, hygget högre än beståndet. Lådraden stiger i höjden med avståndet från beståndskanten (se fig. 19). Granens fröspridning å Kubäcksiden äger rum under vintern. Mera detajerade undersökningar angående fröspridningstiden saknas dock ännu, men den viktigaste tiden anses vara februari-apri. Man har därför att räkna med att det fana fröt även kan transporteras genom gidning på en frusen snöyta. Så änge fröådorna äro täckta av snö, bör även en sådan spridning registreras av fröantaet i ådorna; det frö som fastnat i snön över ådorna sjunker vid 3 M dde. fr/j.,, Stams Skogsförsöksansa, Häft. 31.

39 34 HENRIK HESSELMAN o 100 2oom Fig. rg. Kartskiss visande fröådornas anordning i granbestånd och på kahygge å Storiden, Kubäcksidens försökspark Anordnung der Samenkästen im Fichtenbestand und auf der Schagfäche auf Storiden im Versuchsrevier Kubäcksiden. Granskog med ta Fichtenwad mit Kiefer Hygge med restskog Schagfäche mit Restbestand Myr Mo or 7n Taungskog L..LJ Kiefernjungwad D Kahygge Kahschag I,ådrad - Kastenreihe snösmätningen så smanmgom ned i ådorna. Stå ådkanterna däremot över snön, torde ett på snöytan framgidande frö ej kunna uppfångas av ådorna. Fröantaet i ådorna skue då bi beastat med ett negativt fe. För att bedöma om och i vad mån en dyik fekäa kunnat spea en ro för fröspridningsresutatet äro uppgifter om snöns djup på Kubäcksiden vintern I av intresse. Observationer häröver ha gjorts des av skogsmästare HENRIKSSON, des av antbrukare NILssoN å gården Kubäcksiden. Snön kom vintern r i början av november, hade i mitten av månaden en mäktighet av c:a rz cm, ett töväder i december minskade snötäcket några cm, men i och med januari månads ingång ökades snötäcket kraftigt ti30 a so cm och hade

40 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING ftt11~=6t11t1t~=i11fffi1~:5tftf11t;:i111tt! / o o Fig. 20. Schematisk teckning visande fröådornas (o, 25 m 2) anordning och i dem uppfångat frö i kuisshygget å Kubäcksidens nordostsuttning. Jmfr fig. 18 och fig. 21. Anordnung der Sameukästen (o,25 m 2) und die Zah der darin aufgefangenen Samen auf dem Kuissenschage des Nordostabhangs von Kubäcksiden, schematisch dargestet. V g. Fig. I 8 und 2 I. ij ~~~~:~g~~r~~~. " under tiden februari-sutet av apri en mäktighet av cm. Först i sutet av apri och början av maj försvann snötäcket. Enigt observationer av skogsmästare HENRIKsSON voro ådorna under vintern het snötäckta, endast under den senare deen av snösmätningstiden smäte snön ovan och kring ådorna hastigare än snötäcket i övrigt, varvid kring dessa ti en början bidades

41 36 HENRIK HESSELMAN o Fig. ZI. Fröbesåning i granskog och på kuisshygge i försöket å Kubäcksidens nordostsuttning. Jmfr fig. r8 och fig. zo. Besamung in Fichtenwad und auf Kuissenhieb. Versuch auf dem Nordostabhang von Kubäcksiden. Vg. Fig. I8 und 20. gropar i snön. Det bir såunda endast under en kortare tid under snösmätningen och då endast när skare bidas och medan ådkanten är högre än omgivande snötäcke, som man kan frukta för att de frön, som spridas, ej skoa kunna uppfångas i ådorna. Då granfröspridningen huvudsakigen torde äga rum i mars och början av apri, finns ringa anedning att befara att ådorna ej kunnat uppfånga det utspridda fröt. Det frö, som fö vintern I934-35, motsvarade varken ti kvantitet eer kvaitet de förväntningar, som man gjort sig på grund av kottetigången. Kottarna voro i hög grad skadade av insekter, fröfaet bev därför ganska svagt. Emeertid bevo ådorna vittjade och innehået tivarataget. På grund av den ringa frömängd, som uppfångatsi ådorna, ansåg jag det då ej önt att bearbeta det insamade materiaet utan väntade därmed ti hösten I937, då resutatet av tafröspridningen undersöktes. Då fröna egat ett par år i papperspåsar i ett av anstatens varma rum och sannoikt förorat i vikt och grobarhet, har bearbetningen begränsats ti räknandet av fröna i de oika ådorna samt bestämning av tomfröprocenten. Resutatet av undersökningarna å kuisshygget å Kubäcksidens nordsuttning är, vad fröantaet beträffar, framagt i fig. 20 och i kurvorna fig. 2I. Kurvorna i fig. 2I påminna i huvudsak om dem från hygget vid Lund. Inom beståndet växar fröantaet i ådorna ganska mycket, sannoikt beroende på ojämnhet i beståndet, mot beståndskanten sjunker fröantaet och ännu mer ute på hygget. Där förekommer en viss ojämnhet, visande sig i något högre fröanta i vissa ådor. Märkigt nog finner man dessa reativt höga fröanta i ådor, som stå nära fröträdstaar; Möjigt är att dessa påverkat vinden eer

42 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 37 snötäcket i sådan riktning, att fröna samats under träden. Resutatet kan summeras på föjande sätt, varvid de utsatta ådorna indeats i föjande grupper. I) ådor i beståndet, väster om hygget inti I m från beståndskanten. 2) ådor i beståndet, väster om hygget i hyggeskanten och inom I m från denna. 3) ådor å hygget inom ett avstånd av högst 20m från västra hyggeskanten. 4) ådor > m från västra beståndskan ten, såunda från hyggets mittpartier. 5) ådor å hygget inom ett avstånd högst20m från östra beståndskanten. 6) ådor inom beståndet, öster om hygget i hyggeskanten och inom I m från denna. 7) ådor i beståndet, öster om hygget inom ett avstånd inti I m från beståndskan ten. Grupp n:r Tab. IO. Fröspridning å kuisshygge i granskog. Besamung des Kuissenhiebs im Fichtenwad. I Anta frön per m Tomfrö % Från beståndskanten är såunda faet i besåningsintensitet mycket starkt. Mittpartierna av hygget (> 20 m från beståndskan t) besås me<i. i genomsnitt 5 frön per m 2 med en tomfröprocent av 67 %, såunda en besåning så svag, att den vä knappast har någon betydese. Ännu starkare fa i besåningsintensitet visa ådraderna å försöket på Storiden. Här igger hygget ovanför beståndet. I ådorna på hygget ha endast ett fåta frön infångats, fig Tomfröprocenten titar ännu starkare än i förra försöket. Tab. II. Tomfröprocenter hos frö i bestånd och på hygge å Storiden. Hohkornprozent im Bestand und auf dem Kahschag bei Storiden. Bestånd o-20m från hyggeskant 20m från hyggeskant Linje A-B.... >> C-D....» E-F... I Från beståndskanten å storiden har såunda knappast någon spridning ägt rum av dugigt frö över det ovanför iggande hygget. Resutatet påminner om vad som iakttogs å Råiden inom krpk Hästiden vintern I93I-32 (HESSEL- MAN I934, sid. I57-I59), 1 Siffrorna avrundade ti närmaste hea ta. 42,

43 38 HENRIK HESSELMAN B JJ:~IIIIIIIIIIIIIIIIItt D 3 F 12 Ui.,ii.,ii O o to 20 30m Fig. 22. Schematisk teckning, visande fröådornas (o,5 m 2) anordning och i dem uppfångat granfrö i försöket å kahygget å storiden, Kubäcksidens försökspark. Jmfr fig. 19 och fig. 24. Anordnung der Sameukästen (o,s m 2) und die Zah der darin aufgefangenen Fichtensamen, schematisch dargestet. Versuch auf dem Kahschag auf Storiden, Versuchsrevier Kubäcksiden. Vg. Fig. rg und 24. c E OI020'3Dm Fig. 23. Schematisk teckning visande fröådornas (0,25 m 2) anordning och i dem uppfångat frö i bestånd och å hygge å Storiden, Kubäcksidens försökspark Jmfr fig. 19 och fig. 25. Anordnung von Sameukästen ( 0,25 m 2 ) und die Zah der darin aufgefangenen Samen im Bestand uudauf demscbage auf Storiden, schematisch dargestet. Versuchsrevier Kubäcksiden. Vg!. Fig. rg und zs." 2. Granfröproduktionen i ogarat och i extra starkt åggarat bestånd. A Nymyrtjäen inom Svartberget, tihörande Kubäcksiden-Svartbergets försökspark, har försöksanstaten en serie garingsytor i en c:a I6o-årig granskog med insprängd ta och björk. Markbetäckningen utgöres av en mosaik av Vaccinium- och Dryopteris-typerna. Försöksytorna ha b. a. använts

44 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 39 /. 100 go Fig. 24. Fröbesåning i granbestånd och på ovanför iggande hygge å storiden utefter injen A-B. Jmfr fig. 19 och fig. 22. Besamung im Fichtenbestand und auf dem oberhab von diesem geegenen Schage auf storiden ängs der I,inie A-B. Vg. Fig. I9 und Fig. 22. Tab. I2. Ogarat och extra starkt åggarat bestånd. Svartbergets försökspark, Vinden. Undurchforsteter und extra stark durchforsteter Bestand. Versuchsforst Svartberget, Vinden. Före garingen Vor der Durchforstung Efter garingen Nach der Durchforstung stam- b rundyta Grundyte- stam- erundyta anta m medestam- anta m Yta Grundyta st. Grund- mens st. Grund- Fäche medest. Za!i d. fäche Grundfäche- Zah d. f ä ch e diam. Stämme m2 mittestarum Stämme m Grunddi~m. D1am. Höhe fäche höjd per har per har pro Hektar pro Hektar cm. m V. S. 8: I Gran... 8, I Fichte 22,42 8,3 7, Ta , ,7I 22,9-87 3,57 Kiefer Löv... 15,4 68o 12,64 16, I II, 52 Birke I Summa 9, ,77 I I O, o ,79 Summe V. S. 8: III Gran... 8, I ,31 13,8 13, I 677 IO, 19 Fichte Ta... 24, I 193 8, 78 24,5-6o 2, 8 3 Kiefer Löv... 15, I 457 8, 2I Birke 18, ,44 Summa 9,9 41,30 I 15,6-86o Summe 1: ,46

45 40 HENRIK HESSELMAN % JOO JO o o JOO J20 J40 16om Fig. 25. Fröbesåning i granbestånd och på ovanför iggande hygge efter injerna C-D och E-F. Jmfr fig. 19 och fig. 23. Besamung im Fichtenbestand und auf dem oberhab von diesem geegenett Schage ängs der Linien C-D und E-F. Vg. Fig. rg und 23. för studiet av garingens infytande på marktemperaturen (se ÅNGSTRÖM, I936). Garingen utfördes i oktober I930. Fröinsamingsådorna om 0,5 m2 utsattes i oktober I934, atså fyra år efter garingen, såvä i det orörda som i det extra starkt åggarade beståndet ti ett anta av 9 st. i varje försöksyta. Beståndets sammansättning före och efter garingen framgår av tabe IZ (ÅNGSTRÖM I936, sid. Ig6). Resutatet beyses av nedanstående tabe I3. Det genom garing starkt utgesade beståndet har producerat både mera och bättre frö än det orörda. De fristäda kronorna äro nämigen något Tab. IJ. Fröproduktion i ogarat och extra starkt åggarat bestånd. Samenproduktion im undurchforsteten und extrastark niederdurchforsteten Bestand. - Extra starkt Tafrö Granfrö Tafrö Ogarad parce Undurchforstet åggarad parce Extrastark niederdurchforstet Granfrö Fichte Kiefer Fichte Kiefer Anta frön per m " 88 Zah der Samen pro m2 6 Tomfrö % Hohkorn%

46 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 41 bättre utveckade än i det orörda beståndet. Detta synes ha varit tiräckigt för att producera mer frön per träd och det i sådan grad att produktionen per ytenhet mer än vä uppväger det infytande, som det genom garing reducerade trädantaet kan utöva. Granfröproduktionen är c:a 94 % större i den garade än i den ogarade parceen. De oika försöksparceerna voro före garingen mycket ika varandra med hänsyn ti sammansättning och sutenhet (se tab. 12), varför det är troigt, att fröproduktionen då varit densamma och att den nu funna skinaden förorsakats av garingsingreppet. HEIKINHEIMO (1937, sid ) fann i skärmstäningar av gran, träd och m 3 per hektar, samma eer större fröproduktion per ytenhet än i jämförbara sutna bestånd med en kubikmassa av m 3 I dessa skärmstäningar iakttogs dock icke någon stegring i fröproduktionen med titagande åder hos skärmstäningen, såsom faet var med ta och björk. Observationsåren voro emeertid ogynnsamma för granens fröproduktion. Sannoikt är emeertid att granen förhåer sig på samma sätt.som ta och björk, ehuru kanske ej så utprägat. KAP. IV. ALLMÄN ÖVERSIKT AV DE VUNNA RESULTATEN. Av den hittis ämnade redogöresen torde nogsamt framgå, hurusom fröbesåningen från beståndskanten hastigt avtar och att detta gäer såvä taen som granen. Överensstämmesen mean de båda trädsagen är i det faet mycket god. En jämförese mean de oika trädsagen och de oika försöken har gjorts på det sättet att besåningen i beståndskanten betecknats med hundra och besåningen utanför beståndskant satts i reation härti. På detta sätt kunna kurvorna bringas i en form, som gör dem fut jämföriga med varandra adees oavsett de iakttagna frökvantiteternas storek. Dessa måste naturigtvis växa med beståndens beskaffenhet och fröårets större eer mindre rikedom på frö. För en sådan framstäning ämpa sig förutom försöket å Hästiden (hygge 47) fröspridningsstudierna å hygget vid Lund och å åkrarna kring beståndet vid Vindens station. Undersökningarna vid Degerö stormyr ämpa sig däremot ej så vä, då beståndskanten mot myren ej är skarp och distinkt, i det övergången förmedas av ganska rikigt kottebärande myrtaar, som mot den kaa myren bi sämre. I granskogen kring kuisshygget å storiden var tyvärr fröproduktionen vintern synnerigen dåig inom beståndet och mycket ojämn, varför man ej kan vänta några större regebundenheter. En sammanstäning av fröfördeningskurvorna från Hästiden, Lund och Vinden finnes i fig. 26. Denna torde taa för sig sjäv. Överensstämmesen i de väsentiga dragen mean de oika kurvorna är på-

47 42 HENRIK HESSELMAN faande. En dyik överensstämmese kan icke vara en tifäighet, utan måste.vara resutatet av ikartade spridningsbetingeser. Störst är överensstämmesen mean taens fröfördeningskurvor. Fröfördeningskurvan för granen å krpk Hästiden vintern z har i huvudsak samma gång som taens. Den anger en starkare frötransport från beståndskanten än hos taen i Vinden och dess omgivningar. En sådan skinad är säkerigen ej en tifäighet. A krpk Hästiden, som igger c:a 400 m ö. h., är sannoikt den genomsnittiga vindhastigheten större än på en höjd av zoo m i Vindens dagång. Det undersökta hygget å Hästiden var också, rent okat sett, mycket mera vindexponerat än något av de senare undersökta hyggena. Granfröfördeningskurvorna från beståndskanten ut på kuisshygget å Kubäcksidens nordostsuttning äro något oregebundna. Granfröproduktionen var också ytterst svag och fröt underhatigt, i synnerhet i beståndet i SO om kuissen. Under sådana betingeser kan man knappast vänta sig någon större agbundenhet. Fröfördeningskurvan i kuissens norra häft har det utseende som visas i fig. z7. Såsom kantbesåning ha tagits värdena i ådorna närmast sjäva beståndet, z m från beståndskanten. Lådorna i sjäva beståndskanten ha något mindre anta frö. Huruvida detta beror på att en eer fera ådor kommit under sjäva grankronorna eer på någon annan omständighet, kan jag ej nu yttra mig om. Granfröfördeningskurvan företer från kanten ti 40 m från densamma en stor ikhet med taens, vid so m inträder en pötsig höjning. Denna höjning inträffar i de ådor, som kommit att stå under fröträd av ta. Sannoikt inverka dessa fröträd på vinden inom hygget. Samtiga hittis utförda undersökningar visa såunda en god överensstämmese med varandra. Från beståndskanten avtar fröbesåningen så hastigt att besåningen redan på ett avstånd av 40 a so m är så svag att fera goda fröår erfordras för en tifredsstäande föryngring. Ju svagare och ju säsyntare fröåren äro, desto ängre tid måste föryngringen ta. På ett avstånd av 100 a zoo m torde man knappast inom rimig tid kunna vänta en tifredsstäande föryngring. Dessa resutat stå ingaunda i strid med de observationer över ångväga fröspridning, som man då och då finner omnämnda i itteraturen. Åtskiiga sådana äro omtaade i min avhanding av 1934, några senare tikomna kunna här omnämnas. Norrmannen IVAR TaLLAN (1937) anför i sitt arbete om skogsgränserna på Nordmöre HANSSENs (1928, 193S) iakttageser över spridning av ärk på ett avstånd av km i Hardanger och omtaar ryssen ZINSERLINGs (1934, sid. 86) uppgifter om en spridning av ärk tvärs över Vita havet eer på ett avstånd c:a 6o km. Sjäv har han fera uppgifter om ärkfröspridning på 6-7 km. Men aa dessa uppgifter gäa enstaka träd. Det igger i hea vindfröspridningens natur att samtidigt med att besåningsintensiteten hastigt avtager från beståndskanten eer moderträdet enstaka frön skoa kunna transporteras ånga sträckor. En fröspridning på dyika

48 /. 100 BO :X\ \~~ \"~\ \~-~~ \ \'~0\ : \\\. \. \.'\ \ \\. \ \\\ \ \ \\ ~' : \ \ ~-.. \ \ \ "".. \.\...%~ "' <:-" ( \t,.- ~ : \ "-.. \ -...:.. 't: :::::::::=--.:::=::: ---o Gom I Fig Fröfördeningskurvor mean beståndskant och 6o m från beståndskant. Graphische Darsteung der Samenverteiung vom Bestandesrand bis zu 6o m Entfernurig von diesem. I. Granfröbesåning Hästiden Fichtenbesamung. Hästiden Hygget vid Lund. Genomsnitt från samtiga beståndskanter. Schag bei Lund. Durchschnitt fiir sämtiche Bestandesränder. 3 Nordöstra beståndskanten å Lundahygget, medeta av Io ådrader. Nordösticher Bestandesrand des Lunda-Schages, Mitte von ro Kastenreihen. 4 Sydvästra beståndskanten å Lundahygget, medeta av Io ådrader. Siidwesticher Bestandesrand des Lunda-Schages, Mitte von r o Kastenreihe. 5 Norra beståndskanten, taskogen vid Vinden. Nördicher Bestandesrand, Kiefernbestand bei Vinden. 6. Södra beståndskanten, taskogen vid Vinden. Siidicher Bestandesrand. Kiefernbestand bei Vinden.

49 44 HENRIK HESSELMAN % 100 Fig. 27. Fröfördeningskurva i norra beståndskanten i granskogskuissen i Kubäcksidens nordostsuttning. Samenverteiungskurve fiir den närdichen Bestandesrand der Fichtenkuisse auf dem Nordwestabhang von Kubäcksiden. distanser har sin stora betydese i det ånga oppet och är i växtgeografiskt hänseende av största intresse. Genom denna skapas nya spridningshärdar, om trädet eer växten på den nya patsen förmår bida grobara frön. Men när. det gäer grundandet av bestånd med god sutenhet och aa de fördear, som därmed föja, har ångdistansspridningen iten betydese; besåningen bir för ges. Det frö, som transporteras ångt, är också i genomsnitt ett sämre frö än det som faer nära moderträdet. Vinden sorterar fröna efter deras vikt och därmed i stort sett efter deras godhet. Det tyngsta fröt faer först ti marken, såedes inom beståndet eer i beståndskanten. Frövingens ängd synes ha en underordnad betydese. På Lundahygget hade de oskadade frövingarna, som fait i beståndet, samma ängd och bredd som ute på hygget insamade vingar. I detta försök visade den genomsnittiga frövikten en avtagande kurva från maximum, 3,8 g i ådorna 37 m innanför beståndskanten, ti minimum,

50 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 45 2,9 g i hyggets mittpartier. I samtiga försök har det frö, som fait i beståndet, högre frövikt och ägre tomfröprocent än det, som av vinden föres ängre bort från beståndskanten, m. Jämför man besåningen å hygget vid Lund med besåningen å åkrarna vid Vinden och å Degerö stormyr, visar det sig att Lundahygget är bättre besått inom ika stora avstånd från beståndskant. Detta är också het naturigt. Hygget vid Lund är runt om omgivet av skog, aa vindar, viken riktning de än ha, ha passerat över skogen innan de komma in på hygget, medan vid Vinden och Degerö stormyr endast vissa vindar kunna biva fröförande. En undersökning av besåningen i kuisser, på kafät och i fröträdsstäning visar starkt de sistnämndas företräde. De ämna tätare besåningar och, vad som är ika viktigt, oftare återkommande besåningar. Härigenom biva icke bott aa växingar i marken utan också de oika årens mer eer mindre gynnsamma beskaffenhet bättre utnyttjade. Hur kunna dessa resutat angående den från beståndskanten snabbt avtagande fröbesåningen förenas med erfarenheterna från de gama brandfätens besåning? KAP. V. DE STORA BRANDFÄLTEN OCH FRÖBESÅNINGEN. Observationerna över granens eer taens fröspridning på Hästidens krpk i Örå revir I93I-32 samt åren I932-33, r och rg36-37 inom Kubäcksidens försökspark och på andra patser inom Degerfors sn i Västerbottens än visa samfät, hur ringa utsikter stora kafät ha att erhåa en tät besåning av barrträdsfrö. Gent emot dessa resutat kunde man ha benägenhet att anföra erfarenheterna från de ädre, efter skogsed uppkomna, ofta ikådriga och väsutna skogarna, som många gånger kommit upp snart efter brand. Men såsom jag redan framhö i min förra avhanding om granens fröspridning och som även TIREN (r937) senare starkt betonat, fanns det på de gama brandfäten såvä på torr som fuktig mark grupper av oskadade träd, från vika en rik besåning kunde äga rum. Men ännu en annan omständighet har säkerigen varit av betydese. Erandär och fröår ha i den av människan oberörda naturskogen en tendens att sammanfaa, perioder med varma somrar gynna en rik frösättning, och under varma somrar ha även skogsedarna vanigen stor frekvens. Under rikiga fröår bir skogsmarken i de mer eer mindre sutna bestånden översåad med frön och här faa just de tyngsta och bästa fröna. Under ett gott fröår kan besåningen i taskog uppgå ti 2 mijoner frön per hektar eer mer, i granskog ti 5 a ro mijoner. Granfröt faer under vårvintern eer våren, tafröt under våren eer den tidigare försommaren. Skogs-

51 46 HENRIK HESSELMAN edarna ha ofta sin högsta frekvens i sutet av juni och början av jui. Går skogseden fram genom ett bestånd omedebart efter ett gott fröår, är marken redan rikigt besådd med grobara frön. Dödas aa dessa av branden? Det beror nog mycket på hur eden tar. Har branden gått fram som en topped, kan marken vara märkigt itet berörd. Ett exempe må anföras. Försommaren 1933 var som bekant torr och varm i Norrand, skogsedarnavoro vaniga under tiden 3-12/ (HöG BOM 1934) och framkaades i stor utsträckning av åska. Den ro jui gick en av bixtnedsag framkaad skogsbrand fram över Aggbergets krpk, ej ångt från Kubäcksidens försökspark En bid av sjäva branden finnes hos TIREN (1937, sid. nr). Branden var kraftig och den av eden utveckade hettan kändes mycket svår (muntigt meddeande av TIREN). Av vinden fördes branden ned för suttningen, där marken efter de föregående veckornas nederbördsbrist och värme var starkt uttorkad. Den 26 augusti samma år gjorde jag en undersökning över marken inom ett parti av skogen, som utgjorts av ta, gran, björk och asp. Samtiga stammar voro dödade, en de nakna vita stenar stucko fram ur den svartbrända marken men av markbetäckningen voro endast risen och de evande mossorna avbrända. Ett fint ager små kospittror och aska var utstrött över humustäcket, vars F- och H-skikt voro het oberörda av branden. Band de avbrända massresterna träffades tarika små groddpantor av vårfrye (Luzua piosa). Vid basen av de festa satt ännu fröskaet kvar. Vårfryets frukter mogna i juni, fröna spridasav myror, såsomsernander (rgo6) visat, men deras spridningsvidd är ringa. Det sätt, varpå pantorna uppträdde, tarikt ångt bort från sjäva brandfätets kant och på stort avstånd från myrstackar och myrstigar, visade att fröna på patsen överevt. branden. Kunna fröna av vårfryet i marken övereva en skogsbrand, bör vä detta även kunna hända ta- och granfrö. Någon anedning att antaga att fröna av vårfryet skue vara mer motståndskraftiga mot uppvärmning än ta~ och granfrö synes mig ej föreigga. Temperaturen i sjäva marken vid risbränning eer skogsed torde växa starkt och många observationer taa för att upphettningen av sjäva marktäcket kan vara obetydig. Med den rikiga besåning, som marken i bestånd erhåer under rika fröår, bir det tiräckigt med frö kvar för en tät föryngring, även om en väsentig de av fröna skue dödas. Häften av de 2 mijoner tafrön eer fyra femtedear av de 5 mijoner granfrö, som fait ned på marken i bestånd, kunna dödas av eden utan väsentig skada för besåningen och för föryngringen. Ett dyikt brandfät är vida bättre besått än ett kafät. Har ej naturskogen många gånger föryngrats på detta sätt? Hösten 1937 gjordes förberedeser för att å hyggen, som skoa risbrännas våren 1938, söka pröva de i marken iggande frönas möjighet att övereva den med risbränning förenade uppvärmningen av marken. Samtidigt komma observationer att göras över marktemperaturen under risbränningen.

52 STUDIER över T ALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 4 7 KAP. VI. FRÖSPRIDNINGENs BEROENDE AV VIND OCH LUFTENS TURBULENS. I. Fröfördeningen på hyggen och kamark. Fröspridningstidens ängd är en viktig faktor för fröfördeningen i bestånd och på invidiggande hyggen eer annan kamark (åkrar, kaa myrar). Ju ängre den varar, desto mer bir spridningsresutatet ett uttryck för på orten rådande vindförhåanden. Det bir icke en eer annan enstaka båsig dag som bir utsagsgivande, utan de under fröspridningstiden rådande vindförhåandena, främst då naturigtvis sådana som härskat medan de fröbärande kottarna varit öppna. Enigt de gjorda observationerna kan tiden för taens fröspridning våren 1937 beräknas ha varat fr. o. m. sista veckan av aprit. o. m. de två första veckorna av juni, såunda en tidrymd av c:a 7 veckor. Under denna tid 24/4- n/6 förhärskade sydiga och västiga vindar, medevindriktningen var VSV och uftmass~ns mederörese 8,3 km per dygn. Man skue därför kunnat vänta sig större fröanhopning å de östiga och nordiga än på de västra och södra dearna av hygget vid Lund. Någon sådan fördening kan emeertid ej påvisas. Däremot är den reativa besåningen i hyggeskanterna (fröanta per åda i hyggeskant i pråcent av fröanta per åda i innanför iggande de av beståndet) större i de södra (SSV) än i de norra (NNV) beståndskanterna, sydsydvästkanten av hygget har en reativt rikigare besåning än nordnordostkanten, viket förkaras av rådande. vindriktningar i förening med den reativt korta spridningsvidden. Däremot visar nordnordostkanten en mindre snabbt avtagande fröfördeningskurva än sydsydvästkanten (se fig. 26). Samma skinad med hänsyn ti den reativa besåningen kan spåras vid en jämförese mean sydost- och nordvästsidan av tabeståndet vid Degerö storm yr. I avseende på den verkiga besåningsintensiteten utmärker sig emeertid hygget vid Lund trots växing i smått för en påfaande regebundenhet, från beståndskanterna avtager besåningsintensiteten mycket jämnt. Å hygget saknas fäckvis uppträdande, mera sammanhängande partier, utmärkta av svagare eer rikigare besåning. Detta synes mig taa för att vindfördeningen å hygget varit jämn. Den i förhåande ti hyggets bredd och ängd korta skogen synes ej hå påverkat vindarna inom hygget så att dessa änk~ds in i särskida banor, viket skue ha kunnat ge anedning ti en mera oregebunden besåning. Den 12 och den 13 januari 1938 mätte på min anmodan skogsmästare OscAR HENRIKssoN snötäckets mäktighet på hygget och i omgivande bestånd. Mätningarna utfördes på var s:te meter inom tio injer övertvärande hygget och sträckande sig på vardera sidan 100 m in i omgivande bestånd samt efter

53 48 HENRIK HESSELMAN två injer i hyggets ängdriktning, ikaedes sträckande sig roo m in i beståndet på båda sidorna. Det uppmätta snötäcket hade uppstått under 4r nederbördsdagar (r2 i november och 26 i december r937 samt 3 i januari r938) under övervägande nordiga vindar. Snötäcket hade runt hygget och inom hygget föjande mäktigheter. Siffror inom parentes ange antaet mätningar. Tab. q. Snötäckets djup januari 1938 å hygget och i bestånd vid Lund. Tiefe der Schneedecke auf dem Kahschag und im Bestande bei Lun<LI2-I3/I 1938 Beståndet NNO om hygget... 46,8 cm (roo) ( 20) (roo) )} ONO )} )}... 46,8 )} )} ss v )} )} 4J,2 )} 5nödjup cm / Bestånd ttygge Bestånd Fig. 28. Snötäckets djup i bestånd och på hygge vid Lund jan Tvärsnitt över hygget, tio taxeringsinjer, medeta. Die Tiefe der Schneedecke im Bestand und auf dem Schage bei I,und. I2.-Ig. I. I938. Querschnitt duich die Schagfäche. Mitte aus Io Taxieiungsinien. Beståndet VSV om hygget... 4S,8 cm ( 20) )} runt )} )}... 46,9 )} (240) Hygget (ej närmare än ro m från hyggeskanten)... S3,9 )} (224) Hygget, S m från hyggeskanten i SSV... SS,x )} ( ro) )} S m )} )} NNV... S2,8 )} ( ro) Hyggeskanten... so,s )} ( 40) )} i NNO... 49,7 j} i ssv... sr, x Inuti beståndet växade mäktigheten i smått beroende på den inverkan, som trädkronorna utöva, men var såsom mätningarna visa i stort ganska ikformigt runt hygget. På hygget var mäktigheten i medeta 53,9 cm, såunda 7 cm mer än i beståndet. Snötäcket var på faande jämnt, på hygget funnas inga sammanhängande områden utmärkta av tunnare eer mäktigare täcke (se fig. 28 och 29 ). Fem meter från hyggeskanten i NNO har snötäcket en mäktighet av 52,8 cm, i SSV av SS,x cm, i sjäva hyggeskanten i NNO är mäktigheten 49,7 cm, i SSV sr,r cm. Snötäcket visar såunda en på-

54 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 49 faande jämnhet, framförat inom hygget. SSO-sidan, som egat i ovart för de snöförande vindarna, har något men obetydigt tjockare snötäcke än NNO-sidan, som egat i ä. Tar man hänsyn ti de oikheter, som måste betingas därav att tafröna med vinden förts från det bestånd som omger hygget, medan snön kommit från monen, måste man erkänna att fröfördening och snötäcke utmärka sig för en regebundenhet, som utesuter tanken på speciea vindförhåandena inom hygget. Skogens inverkan på vindens röreser i uckor och på hyggen av oika form och storek är en företeese, som knappast ännu studerats i den omfattning att Snödiup cm 100 BO i ---=~~~-~ ~~--==~= ~~--~----~~ Besfånd ttygge : ' Bestånd 60 BO m Fig. 29. Snötäckets djup i bestånd och på hygge vid Lund jan Längdsnitt. Två taxeringsinjer. Die Tie! e der Schneedecke im Bestand und auf dem Schage bei I,und. rr.-13. Jan Längsschnitt. Zwei Taxierungsinien. ' ' några amängitiga reger kunna uppstäas. Åtskiiga observationer ha emeertid utförts på fera stäen i Meaneuropa, såsom av C. v. WREDE (1925), GEGER (1934) och WoELFLE (1936). En viss inbick i dessa naturföreteeserhar man erhåit genom nämnda undersökningar. I stäet för att ingå på beskrivningar i ord, vika måste bi mer eer mindre omständiga och svåröverskådiga, vi jag hänvisa ti fig , som avse att åskådiggöra några mer utprägade fa. De visa hur den över beståndet framstrykande vinden framkaar virveröreser hos uften i en ucka (fig. 30), men hur i en skärmstäningvinden inne band träden rör sig i samma riktning, men med reducerad hastighet, som vinden över kronorna (fig. 30). Genomöpes beståndet av en skogsväg eer smaare hyggesgata, änkas vinden in i gatans ängdriktning, varvid, om vinden ovan trädkronorna går vinkerätt mot gatans ängdriktning, vinden föjer gatan, men omväxande i oika riktningar (fig. 31). Växer gatan ut ti ett brett kahygge, sjunker beståndets inverkan på vinden och kan då sutigen gestata sig som fig. 32 visar. Närmast beståndskanten finns ett visst vindskydd då vinden båser såvä mot som från beståndskanten; 50 m från beståndskanten har vindskyddet mycket starkt minskats men kan ännu spåras. WoELFLE (1936), som utfört i fig. 32 åskådiggjorda undersökningar, anser sig ha kommit ti den uppfattningen, att ju ikformigare krontaket är hos ett bestånd, desto mindre vindskydd erhåer ett bredvidiggande, öppet 4 Medde. från Statens Skogsförsöksanstat. Häft. 31.

55 50 HENRIK HESSELMAN fät. Vindförhåandena på hygget vid Lund torde mest ha motsvarat de i fig. 32 återgivna; rådande vindriktningar och vindstyrka ha endast i viss mån modifierats av beståndet. Den iakttagna fröfördeningen och snötäckets regebundna mäktighet står i bästa överensstämmese med en sådan vindfördening på hygget. Ä ven på de andra patserna för de utförda fröspridningsstudierna har snötäcket mätts, såsom på Degerö storm yr, i kuisshygget i granskog på storidens nordostsuttning, på kahygget på storiden samt i fröträdsstäningarna. Inom kuisshygget var snötäcket jämnt (8o cm) och något mäktigare än i omgivande granskog (c:a 75 cm), på kahygget var det c:a 8o cm men ojämnt, möjigen sammanhängande med ojämnheter i den starkt suttande terrängen; även i fröträdsstäningarna var snötäcket ojärimt. På Degerö stormyrs trädösa Fig. 30. Vindens inverkan på uftröresen i ucka och skärmstäning (GEIGER 1927). Windbewegungen in Gruppe und Schirm. område var snötäcket mindre mäktigt (50-60 cm) än i omgivande skog (c:a 70 cm), möjigen beroende på att snön fait på fuktig, ofrusen myrmark (smätning underifrån?). Då fröspridningsstudierna på dessa patser utförts i mindre omfattning än å hygget vid Lund, anser jag det för närvarande obehövigt att ingå på en mera detajerad diskussion. De oregebundenheter i fröfördeningen, som observerats i ådorna utanför bestånden vid Vinden, på Degerö stormyr eer, vad granen beträffar, på kuisshygget å storiden äro ganska små, de torde också bero av rena tifäigheter. Observationsserierna omfatta i dessa fa endast ett mindre antaådrader. Den något oregebundna gra!jfröfördeningskurvan i kuissen på Storidens nordostsuttning torde sammanhänga med tafröträdens inverkan på vinden, då avvikeserna från den amänna gången hos kurvan påträffas just i närheten av dessa. 2. Frönas spridning från bestånden. Förfrönas spridning från beståndet spearvindensgång ovan och inom beståndet en avgörande ro. Denna sida av probemet angående skogens förhåande ti vinden har, huvudsakigen vad granen beträffar, här i andet studerats av TIREN

56 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 51 Fig. 31. Vindens inverkan på uftröresen i smaa, upphuggna gator i skog. De grova piarna ange vindens riktning ovanför beståndet, de fina piarna vindens riktning inom hyggesgatorna, prickar ange stiastående uft. Ju tätare injer, desto starkare vind (GEIGER 1934). Windbewegung auf einer Wadschneise. Starker Pfei = Oberwind, schwacher Pfei = Schneisenwind, je dichter die I,inien, desto windstärker, punktiert = Totuft. (1924, rgz8) samt i Tyskand i tabestånd av GEGER (1925, rgz6). Då GEGERs undersökningar äro mera omfattande och ha utförts i betydigt större skaa än TIRENs - de förra ha åtnjutit understöd av statsmede, medan TIREN måst arbeta i mera bygsam skaa med ett ansag i form av ett studieunderstöd från skogshögskoan - stöder jag mig i det föjande huvudsakigen på GEGERs undersökningar. Hans resutat skija sig ej väsentigt från TIRENs, viken var band de första, som studerade frågan. Det är en amän erfarenhet att vinden mer eer mindre bromsas upp av skogen. Mean trädstammarna är det ä eer är vinden försvagad, medan en kraftig vind båser fram över trädkronorna. Av GEGERs undersökningar framgår graden av och agbundenheten i denna uppbromsning, som närmare beyses i nedanstående tabe. Tab. IS- Observationer över vindens styrka ovanför och inuti ett tabestånd (GEIGER). Windgeschwindigkeit uber und in einem Wadbestande. Vindmätarens höjd över marken m P a t s beståndet Medevindstyrka m/s 1 r6,85 13,70 ro, 55 7,40 4,25 J, I O Ovanför trädkronorna Övre gränsen för trädkronorna I nivå med trädkronorna N edanför trädkronornas bas Mitt emean marken och trädkronornas bas Ovanför marken I,6I o, go o,6g o,67 o,6g o,6o

57 52 HENRIK HESSELMAN Den huvudsakiga uppbromsningen av vinden, som båser fram över beståndet, äger såunda rum redan i övre deen av kron taket. Under bidning av tusentas turbuenta röreser, vikas uppkomst understödes av trädtopparnas svängningar och röreser, förminskas vindens styrka, som seqan bir i det närmaste konstant från krontakets undre de ti strax ovan marken, där hastigheten ytterigare minskas. Förhäandet iustreras i fig. 33, som visar vindstyrkefördeningen inom beståndet vid några oika vindstyrkor. starka turbuenta röreser hos uften över krontaket framkaas emeertid icke bott av ;vinden, utan också av instråningen. Detta framgår b. a. av mj.sek.. vindsfyrko ~ r-----~~------~ r ~ Fig. 32. Skogens inverkan på vindhastigheten å öppet fät. Vindmätarens höjd 130 cm över marken. Försöksfät I vid Anzing. (WoELFLE 1936). Die Einwirkung des Wades auf den Wind. I. Vind från beståndet ti 45 avvikese från den vinkeräta riktningen mot beståndskanten. Wind von Bestande her; bis 45 Abweichung von der Senkrechten zum Bestandesrand. II. Wind mot beståndet ti 45 o avvikese från den vinkeräta riktningen mot beståndskanten. Wind zum Bestand hin; bis 45 Abweichung von der Senkrechten zum Bestandesrand. III. Vind snett mot beståndet ti parae med beståndskanten. Wind schräg zum Bestand bis geichaufend mit dem Bestandesrand. IV. Vind snett från beståndet ti parae med beståndskanten. Wind schräg vom Bestande bis geichaufend mit dem Bestandesrand. V. Obestämd eer växande vindriktning. Windrichtung nicht bestimmt oder wechsend. fig. 34, som återger resutatet av snabbt på varandra föjande temperaturmätningar inom oika nivåer i ett bergtasbestånd (KANITSCHEIDER 1937). Under middagstimmarna, då instråningen är starkast, är övre krontaket i beståndet sätet för en ivig temperaturväxing, resuterande i kraftiga turbuenta röreser. Bergtasbeståndet är ej mer än 2,5 m högt, mennågraprincipiea hinder finnas ej för att överföra resutaten även på väsentigt högre bestånds kronskikt. På grundva av dessa undersökningar skoa vi söka skaffa oss en förestäning om hur fröspridningen från beståndet äger rum. Vår uppfattning måste därvidag stödja sig på en de antaganden, som visserigen ännu så änge äro hypotetiska, men som å andra sidan kunna visa oss vägen ti en mera exakt och ingående kunskap om hithörande företeeser. För diskussionen utgå vi från förhåandena å hygget vid Lund, som är bäst undersökt. Från bestånds-

58 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 53 eer hyggeskanten stiger besåningsintensiteten för att i den ängst in i beståndet beägna ådraden ernå ett värde av mean 26 och 27 frön per åda. Hur ska nu denna titagande besåningsintensitet förkaras? Granskar man träden i beståndet närmast hygget (se fig. 2 och J), taar trädens utseende ej för att m,/j J;!,'' III..' _,ij!!!n ~ 6 2 o 3 4m~ Fig. 33 Vindens styrka ovanför och inom oika nivåer i ett tabestånd och vid oika vindhastighet. (GEIGER 1927). Vertikae Verteiung der Windstärke im Wade bei verschiedener Windgeschwindigkeit. de producerat större anta frön än träden ängre in i beståndet, möjigen att de producerat mindre. Hyggeskanten är tämigen ny, den upptogs i maj 1931 och var såunda fyra år gamma, då taen bommade våren Det mest betryggande antagandet är att kotte- och fröproduktionen håit sig jämn ända m över marken Fig. 34 Temperaturväxingen angiven i tiondesgrader inom och ovanför ett 2,5 m högt bergtasbestånd under dygnets oika timmar. (KANIT SCHEIDER 1937.) Isopethen der Temperaturunruhe in einem Bestande von I,egföhre. ut mot hyggeskanten, åtminstone taa de gjorda observationerna härför. Under sådana förhåanden utgör skinaden mean besåningsintensiteten, inom det bäte, som begränsas av hyggeskanten och den innersta ådraden, och den besåningsintensitet, som utmärker den innersta ådraden, den frö-

59 54 HENRIK HESSELMAN mängd som transporterats bort från denna de av beståndet. Förhåandet framstäes schematiskt i fig. 35, som avser att åskådiggöra det resonemang, som här föres och som grundar sig på den genomsnittiga besåningen i beståndet och kahyggets oika zoner (jmfr. fig. I5-IJ). Ytan A, uppåt begränsad av:injen a-b-c-d-e-f-g, betecknat den iakttagna fröbesåningen och dess fördening på hygget och inom den undersökta deen av beståndet. B är då den frömängd, som enigt nyss gjorda antagande transporterats bort från denna de av beståndet. Denna frökvantitet motsvarar emeertid ej ens häften av Anta frön per åda m Fig. 35 Schematisk framstäning av fröbesåning och transporterade frömängder i bestånd och på hygge vid Lund. Schematische Darsteung der Besamung und der in der I,uft transportierten Samenmengen im Bestand und auf dem Schage bei I,und. A ~ den iakttagna fröbesåningen och dess fördening i bestånd och på hygge. Die beobachtete Besamung und deren Verteiung im Bestand und auf dem Schage. B ~ Den från den undersökta deen av beståndet ut på hygget transporterade frömängden. Die von dem untersuchten Bestandesten aus auf den Schag transportierte Samenmenge. C ~ Den från beståndet ytterigare ut på hygget transporterade beräknade frömängden. Weitere, vom Bestand aus auf den Schag transportierte berechnete Samenmenge. D ~Den beräknade fröbesåningen i beståndet innanför 37'metersgränsen. (Se vidare texten.) Die berechnete Besamung im Bestande innerhat der 37 m-grenze (Näheres im Text). den på hygget iakttagna frömängden. Då hyggets besåning måste härstamma från omgivande bestånd, har såunda en större de än det direkt undersökta bätet av beståndet (hyggeskanten - 37 m från beståndskanten) detagit i hyggets besåning. Drar man ut injen b-a i dess egen riktning finner man att punkten x, som igger 48 m från hyggeskan ten, anger den innersta gränsen för frötransporten från beståndet ut på hygget vid en jämnt fördead genomsnittsproduktion av 32 frön per åda. Med en dyik produktion i beståndet har hyggets besåning kunnat äga rum, om frötransporten skett i den ordning, som anges av injen a-b-c. Ytorna B och C på båda sidor om hygget representera då en frömängd ika stor som den, som fait på sjäva hygget.

60 STUDIER ÖVER TALLENS OCH GRANENS FRÖSPRIDNING 55 Skue den genomsnittiga fröproduktionen inom beståndet ha motsvarat 30 frön per åda, växer det bäte, varifrån hyggesbesåningen under för övrigt ika omständigheter kan antagas komma ti. c: a 8o m, har den varit högre än 32 frön, kan bätet bi smaare än 48 m. Dessa här anförda värden vittna om att betydande dear av beståndet och ej endast kantträden ombesörja hyggets besåning. Man kan göra sig en förestäning om den ro kantträden ensamt skue spea om man t. ex. såsom kantträd betraktade träden inom ett bäte IO m runt hygget. Man erhöe då 426 träd. Då hygget är besått med i det närmaste 700 ooo frön, skue från varje träd ut på hyggget ha transporteras ut I 640 frön. Då träden 37 m från hyggeskanten producera I 570 frön under antagande att intet frö transporterats från (och ti) denna de av beståndet, inses det orimiga i att antaga kantträden vara de enda fröeverantörerna. Hea detta resonemang1 om hur frötransporten ägt rum från en betydande de av det Lundahygget omgivande beståndet, är en naturig konsekvens av iakttageserna, som taa för att fröproduktionen hos kantträden ej är större än hos övriga träd2, förr något mindre. Det är nu en annan fråga hur denna frötransport från beståndet ut på hygget ägt rum. Härvidag kunna tvenne vägar vara möjiga, nämigen en spridning av fröna genom beståndet mean stammarna ut på hygget eer genom fröförande vindar, strykande fram över beståndet, varvid turbuensen över trädtopparna spear en stor ro. I min avhanding av I934 gjorde jag en beräkning av fröspridningen över ett kuisshygge på Hästiden under den sistnämnda förutsättningen och fann mean det beräknade och det funna en anmärkningsvärt god överensstämmese under antagande av en vindhastighet av 6 mjs och en turbuensgrad av 20. Denna överensstämmese är naturigtvis intet bevis för att fröspridningen ägt rum på detta sätt, men var å andra sidan av stort intresse såsom tydande på att ett dyikt betraktesesätt har sitt berättigande. Viket av de två spridningssätten, som haft den största och avgörande betydesen vid Lundahyggets besåning, åter sig ej avgöras utan omfattande och tidsödande beräkningar; båda ha förövrigt sannoikt speat en viktig ro. J ag vi här endast framhåa hur turbuensen, som över beståndets krontak är särdees ivig, och den större vindhastighet, som där råder, kan hjäpa oss att förstå hur en frötransport kan äga rum från ångt inne i beståndet och ut på näriggande hygge. Med hänsyn ti spridningsmöjigheterna äro de frön, som befinna sig ovan krontaket, i ett vida gynnsammare äge än 1 Resonemanget har så tivida förenkats, som ingen hänsyn tagits ti den frötransport, som kan äga rum från beståndskanten in emot beståndet. Det råder en mycket stor skinad mean kantträden kring hygget vid Lund och kantträden i t. ex. södra beståndskanten i taskogen vid Vinden. De vidgreniga träden i kanten av detta bestånd ha vuxit upp i beståndskanten, medan vid Lund kantträden, när de bommade våren 1935, endast fyra somrar stått som sådana.

61 56 HENRIK HESSELMAN de, som inom beståndet förts ned mean kronorna eer nedanför kron skiktets nivå. Band de övriga med hänsyn ti fröspridning studerade patserna har endast på kuisshygget å storiden några mer omfattande undersökningar utförts. Emeertid var fröproduktionen i detta gama, avbehängda bestånd mycket ojämn, och kottarnavoro i hög grad skadade av insekter, varför detta försök mindre väämpar sig för ingående undersökningar. De i fig. 20 och 2I meddeade primärobservationerna torde emeertid vid ett annat tifäe kunna komma ti användning. KAP. VII. SLUTORD. De hittis utförda undersökningarna över fröspridningen från bestånd och beståndskanter bära oförtydbart vittne om det agbundna i företeesen. Fröfördeningskurvorna från beståndskanten och utåt förete sinsemean en mycket påtagig överensstämmese. Besåningsintensitetens snabba avtagande är just vad man kunnat vänta av en av vinden regerad fröspridning. För taen med dess sena fröspridning är den rena vindspridningen av avgörande betydese, för granen kan nog frönas gidande på en gatt snö- eer isyta stundom spea en ro. Ett dyikt spridningssätt har i växtgeografiskt hänseende och i naturens stora hushåning med dess ånga tidrymder en stor betydese, men i det ordnade skogsbruket måste man räkna med de mera regebundet inträffade företeeserna, d. v. s. i detta faet ta i betraktande att även granfrönas spridning i rege direkt regeras av vinden. Den som strävar efter att erhåa en tät och någorunda snabbt inträdande föryngring måste därför vid föryngringsåtgärderna taga hänsyn ti den från besåningskäan snabbt avtagande besåningsintensiteten. Med titagande avstånd minskas ej bott frönas anta per ytenhet utan också deras kvaitet. På grundva av fröspridnings- och fröfördeningskurvor från beståndskanten och utåt, varvid de som meddeats i fig. II-I2, I4, I7, 2I, böra kunna tjäna ti en god edning, och med kännedom om beståndets fröproduktion och fröts beskaffenhet bör man redan från början kunna anpassa hyggesstoreken så att besåningen från föryngringssynpunkt bir betryggande, när förhåandena äro sådana, att man ej kan kvarämna fröträd. De hittis utförda undersökningarna, så samstämmiga som deras resutat än äro, ämna dock ännu en de frågor rörande fröspridningen obesvarade. Tänka vi nu särskit på hygget vid Lund, hade det naturigtvis varit av ett stort intresse om observationerna över beståndets fröproduktion sträckt sig ängre in från hyggeskan ten, t. ex. roometer eer mera. Mftn hade då med säkerhet kunnat faststäa formen på den kurva, som visar frömängdens avtagande från beståndet ut mot hyggeskanten. Vidare hade det varit av värde

62 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 57 om man ägt en på direkta mätningar av kotteproduktionen hos enskida träd fotad kännedom om fröproduktionens ti- eer avtagande mot beståndskanten. Dyika brister kunna naturigtvis avhjäpas vid kommande undersökningar. Uppenbart är emeertid att en tisynes så nyckfu företeese som fröspridningen kan utan större kostnader bi föremå för en strängt vetenskapig behanding. Den praktiska betydesen av dyika undersökningar torde med hänsyn ti redan vunna resutat ej behöva diskuteras. LITTERATUR. GEIGER, RuDOLF, Das Kirna der bodennahen Luftschicht. - Braunschweig. -- I934 Die Windbewegung auf Wadschneisen. - Biokimatische Beibätter. Bd. r. Bra unschweig. HAGEM, OscAR, Furuens og granens fros<etning i Norge.- Medd. fra Vest. forst. f0rs0ksst. N:o 2, Bd. r, H. 2. Bergen. HANSSEN, 0LAF, Lerketrei pa Sandvik i Norm0re. -Naturen. Bd. 52. Bergen. -- I935 Eit erketre. - Naturen. Bd. 59 Bergen. HEIKINHEIMO, 0LLI, Uber die Besamungsfähigkeit der Wadbäume, I. - Comm. instit. forest. Fenn. 17: 3 Hesinki Uber die Besamungsfähigkeit der Wadbäume, II. - Comm. instit. forest. Fenn. 24: 4 Hesinki. HESSELMAN, HENRIK, 1934 Några studier över fröspridningen hos gran och ta och kahyggets besåning. Einige Beobachtungen ii ber die Beziehung zwischen der Samenproduktion von Fichte und Kiefer und der Besamung der Kahhiebe. - Medd. från Stat. skogsförsöksanst., H. 27. ( ), Stockhom. HöGBOM, A. G., 1934 Om skogsedar förr och nu och deras betydese i skogarnas utveckingshistoria. - Norr. handbib. XIII. Uppsaa och Stockhom. KANITSCHEIDER, RUDOLF, Temperaturmessungen in einem Bestande von Legföhren (Pinus montana). Ein Beitrag zur spezieen Pfanzenkimatoogie.- Biokimatische Beibätter. Bd. 4 Braunschweig. KuJALA, VILJA, Untersuchungen iiber den Bau und die Keimfähigkeit von Kiefernund Fichtensamen in Finand. - Comm. e. instit. quest. forest. Finandiae. 12. Hesinki. MALMSTRÖM, CARL, Degerö stormyr. En botanisk, hydroogisk och utveckingshistorisk undersökning över ett nordsvenskt myrkompex. Eine botanische, hydroogische und entwickungsgeschichtiche Untersuchung eines nordschwedischen Moorkompexes. - Medd. från Stat. skogsförsöksanst. H Stockhom. Meteoroogica office, 1934 The meteoroogica observers Handbook. London. 0LDERTZ, CARL, rg2r. Om orsaker ti eftergroning hos norrandstaens frö.- Sv." skogsvårdsf. tidskr. Bd. rg. Stockhom. SERNANDER, R., rgo6. Entwurf einer Monographie der europäischen Myrmekochoren. - K. Sv. Vet.-Akad. Hand. Bd. 41 n:r 7 Uppsaa och Stockhom. SoBOLEFF, A. N. und FoMITZEFF, Der Samenertrag der Bestände. - Beiage zu Bd XVIII der Mitt. d. kaiser!. Forstinst. z. St. Petersburg. St. Petersburg. TIREN, LARS, Om en undersökning av vindhastigheten i skogsbestånd. - Sv. Skogsvårdsf. tidskr. Bd 22. Stockhom Einige Untersuchungen iiber die Schaftform. - Medd. från Stat. skogsförsöksanst. H. 24. Stockhom: Skogsträdens fruktsättning Stat. skogsförsöksanst. Fygb. n:r 45 Stockhom.

63 58 HENRIK HESSELMAN TIREN LARS, skogsträdens fruktsättning Stat. skogsförsöksanst. Fygb. n:r 47 Stockhom skogshistoriska studier i trakten av Degerfors i Västerbottens än. Farestry historica studies in the Degerfors district of the Province of Västerbotten. - Medd. från Stat. Skogsförsöksanst. H. 30. Stockhom. TOLLAN, IVAR, 1937 Skoggnenser på Nordmore. - Medd. fra Vest. forst!. forsöksst. N:r 20 (Bd 6. G. 2.). Bergen. WAHLGREN, ANDERS, Skogsskötse. 2 upp. Stockhom. WIBECK, E., Det norrändska tafröets grobarhet och anatomiska beskaffenhet. - Norr. skogsvårdsf. tidskr. Stockhom. WoELFLE, MAx, Wad und Windschutz. - Forstwiss. Centrab. Bd 57 und 58. Berin. WREDE C. von Die Bestandeskimatoogie und ihr Einfuss auf die Bioogie der Verjungung unter Schirm und in der Gruppe. - Forstw. Centrab. Bd. 47 ZINSERLING, G., 1934 Uber die Nordwestgrenze der sibirischen Lärche (Larix sibirica Ledb). -Acta instituti botanid academiae scientiarum unionis rerum pubicarum soveticarum socaisticarum. Ser. III, 1933 Geobotanica, Fasc. I. Leningrad 1934 ÅNGsTRÖM ANDERs, 1956, J ordtemperaturen i bestånd av oika täthet. Soi temperature in stands of different densities. - Medd. från Stat. skogsförsöksanstat. H. 29. ( ), Stockhom. ZUSAMMENFASSUNG. Weitere Studien iiber die Beziehung zwischen der Samenproduktion der Kiefer und Fichte und der Besamung der Kahhiebe. In den Mitteiungen der Schwedischen forstichen Versuchsanstat, Heft 27, , veröffentichte ich eine Untersuchung iiber die Samenproduktion der Fichte und Kiefer und ihre Beziehung zur Besamung der Kahhiebe. Die Untersuchungen besehäftigten sich in erster Linie mit der Fichte und wurden im Winter im Staatsforst Hästiden, Lappand, ausgefiihrt. Ergänzende Beobachtungen iiber die Kiefer wurden im Winter 1932/33 im Versuchsforst Kubäcksiden, Västerbotten, Nordschweden vorgenommen. Es zeigte sich, dass die Besamung sehr rasch und ganz regemässig vom Bestandsrande her abnimmt. Die Abnahme ist so rasch, dass sogar ein Kuissenhieb von roo m Breite hinsichtich der Besamungsmögichkeiten zu breit ist. Die Mitte eines sochen Hiebes wird nur schwach besamt. Diese Untersuchungen waren mehr vorbereitender Natur, da die Resutate aber von grösstem Interesse waren, schien es wiinschenswert, die Untersuchungen in grösserem Massstab fortzufiihren. Während des Winters 1934/35 wurde daher die Samenverbreitung der Fich.te, im Winter 1936/37 die der Kiefer näher untersucht. Die Untersuchungen wurden diesma nach Versuchsforst Kubäcksiden und dessen Umgebung veregt (s. Karte, Fig. r). Im Winter 1936/37 trug die Kiefer ziemich reichich Zapfen, und da die beiden Sommer 1935 und 1936 warm waren, konute man ein gutes und reiches Samenjahr erwarten. Die Untersuchungen wurden daher im ziemich grossem Massstab vorgenommen.

64 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRöSPRIDNING 59 Untersuchungsmethode. Um die Samen in Beständen und auf den Kahfächen aufzusammen, wurden Sameukästen aufgestet. Die Kästen waren aus Hoz verfertigt, r m X 0,5 m X o, r moder 0,5 x 0,5 ;x: o, r m, der Decke au s Drahtnetz. Soche Kästen schmezen sehr gut mit den keinen Unebenheiten des Wadbodens zusammen und durften kaum einen Einfuss auf die samenftihrenden Winde ausuben können. Während des Winters werden die Kästen vom Schnee bedeckt, die im Schnee uber die Kästen eingebetteten Samen sammen sich bei der Schneeschmeze in den Kästen. Nur wenn der Rand der Kästen u ber die Schneedecke sich erhebt, kann es dazu kommen, dass die Samen, weche auf einer Schneedecke geitend fortgeftihrt werden, nicht in die Kästen hineingeangen. Die Bedeutung dieser Feherquee hängt mit der Zeit der Samenverbreitung zusammen. Besondere Untersuchungen uber die Abfugzeit der Kiefernsamen sind von skogsmästare OscAR HENRIKSSON in Vinden ausgefuhrt worden. Die Abfiugzeit der Kiefernsamen, Versuchsforst Kubäcksiden. Diese Untersuchungen wurden so ausgeftihrt, dass Sameukästen unter den Samenbäumen auf Fakatjäen, Kubäcksiden, aufgestet wurden. Einma der Woche wurden die Kästen untersucht und die aufgefangenen Samen eingesammet und gezäht. Die Ergebnisse sindin Tab. r, S. 6 zusammengestet. Es zeigte sich, dass im Fruhing 1933 die Abfugzeit im ersten Tei des Mai begann, im Fruhing 1937 Ende Apri. Im Jahre 1933 dauerte die eigentiche Abfugzeit der Samen Ende Mai - erste Häfte Juni und im Jahre 1937 Ende Apri- erste Tage Juni. Im Jahre 1933 begann das Schneeschmezen um den ro. Apri, Ende Apri war der Wadboden ungefähr zur Häfte, am 14 Mai ganz schneefrei. Im Jahre 1937 kam der Fruhing fruher, am 6. Mai war der Schnee im Wade verschwunden. Der Samenabfug der Kiefer begann aso erst, wenn ein bedeutender Tei des Wadbodens schneefrei war, und die eigentiche Zeit der Samenverbreitung trat erst ein, wenn der Schnee ganz verschwunden war. Diese Beobachtungen stimmen sehr gut mit denen von HEIKINIJ:EIMO (1932, 1937) in Finnand uberein, weche zeigen, dass die eigentiche Zeit der Samenverbreitung erst nach dem voen Abschmezen des Schnees eintritt. Die Samenverbreitung der Kiefer muss aso einereine Windverbreitung sein. Geiten der Samen auf einer gefrorenen Schneedecke kann daher keine oder nur eine unbedeutene Roe fur die Kiefer spieen. Versuchspätze fir die Untersuchungen iber die Samenverbreitung der Kiefer im Frihing 1937 r. Kahschagfäche 100 x 200m in einer Kiefernheide im Ta des Vindefusses, unweit des keinen Hofes Lund (s. Karte, Fig. r, Nr. 6). Ater der Kiefer go Jahre, Grundfäche des Bestandes 12,55 m 2, Höhe der Bäume rs m (s. Fig. 2 und 3). Im Bestande und auf der kahen Schagfäche wurden insgesamt 262 Kästen (o,25 m 2) aufgestet (s. Fig. 2, 3 und 15). 2. Kiefernbestand nahe der Eisenbahnstation Vinden. Kiefer etwa 6o-go Jahre at. Im närdichen und sudichen Tei des Bestandes und auf den Federn wurden Sameukästen reihenweise aufgestet, siehe Fig. 4 und 10. Der Versuch umfasst insgesamt 49 Samenkästen.

65 60 HENRIK HESSELMAN 3. Das Moor Degerö stormyr nimmt einen bedeutenden Tei des Pateauandes zwischen dem Bach Kubäcken und dem Fusse Umeäv ein. Der zentrae Tei dess Moors ist baumos. In Beständen auf Moränenboden wurden Samenkästen geichwie in Reihen auf dem Moore aufgestet. Uber die Anordnung des Versuches siehe die Figuren 5-8. Der Versuch umfasst insgesamt 103 Samenkästen Kahschag mit za. 230 Jahre aten Samenbäumen. Der Schag ist etwa 20 Jahre at. In drei verschiedenen Teien des Samenschages wurden Samenkästen, insgesamt 40, aufgestet. Die Zah der Samenbäume wechsete von pro Hektar. Die Abnahme der Besamung vom Rande eines samenproduzierenden Bestandes aus und die Besamung der Kahfiäche. Während der Zeit der Samenverbreitung herrschten siidiche und westiche Windevor (siehe Tab. 2, S. 16). Aus den Figuren und den Kurven Fig geht deutich hervor, wie rasch die Besamung mit steigendem Abstand vom Bestandesrande abnimmt. Während im Bestande oder. am Bestandesrande Samen pro m 2 faen, sinkt die Zah so rasch, dass in einem Abstande von m nur sehr wenige Samen pro m 2 faen. Die Bedeutung dieser schneuen Abnahme wird dadurch grösser, dass das Hohkornprozent bei den Samen, die vom Winde transpartiert sind, weit grösser ist as bei den Samen, die im Bestandeoder am Rande gefaen sind (siehe Tab. 5 und 6). Im zentraen Tei des Moors Degerö stormyr, etwas mehr as 300 m von den Beständen auf Moränenböden, wurden so gut wie keine Samen aufgefimgen. Die Ergebnisse der Untersuchungen auf Kahschag und im Bestande bei Lund sindin den Figuren und in den Tabeen 6 und 7 eingetragen. Eine Durchsicht der in Fig. 15 angegebenen Samenzahen zeigt, dass eine 'ziemich grosse Variation in dieser Hinsicht zwischen einander naheiegenden Kästen im Bestande vorkommt. Der Wind hat aso nicht den Einfuss des wechsenden Zapfenreichtums verschiedener Bäume ausgeichen können. Ordnet man aber die Sameukästen in Gruppen je nach ihrer Lage, so tritt eine grosse Regemässigkeit in bezug auf die Zah der aufgefangenen Samen ein. Die Sameukästen sind in fagenden Gruppen zusammengestet. I Kästen, )) )) )) )) )) 37 m innerhab des Hiebsrands, 20 Kästen. 22 )) )) )) 53 )) am Hiebsrand an den beiden Seiten des durch die Steung der Bäume bedingten, wirkichen Bestandesrandes, 88 Kästen. 7,5 m ausserhab des Hiebsrandes, 38 Kästen. 22 )) )) )) )) 30 )) wenigstens 37 m ausserhab des Hiebsrandes, 30 Kästen. Aus der Ta b. 6 S. 23 ist ersichtich, wie regemässig die Zah und das Gewicht der Samen vom inneren Teie des Bestandes her bis zur Mitte der Schagfäche hin abnimmt. Dassebe wird auch durch die schematische Zeichnung in Fig. 16 und die Kurve in Fig. 17 iustriert. Bemerkenswert ist, dass die Länge und die Breite der Samenfiige in den verschiedenen Gruppen diesebe ist. Es ist aso das Gewicht der Samen, das fiir den Transport mit dem Winde ausschaggebend ist. Es werden aso in erster Linie die eichteren und daher auch die schechteren Samen mit dem Winde fortgefiihrt.

66 STUDIER över TALLENS OCH GRANENS FRÖSPRIDNING 61 Die regemässige Abnahme der Besamung kann auch durch die auf ein Hektar berechnete Samenmenge charakterisiert werden, wie in Tab. 7 Während im Bestande, 37m innerhab des Schagrandes, I o so ooo Samen pro Hektar kommen, fieen in dermitteder Schagfäche, wenigstens 30, höchstens som vom Schagrande, I70 ooo Samen pro Hektar, oderim Bestande 4 kg Samen, in dermitteder Schagfäche kaum 0,5 kg. Besamung unter den Samenbäumen im Versuchsforst Kubäcksiden. Die Ergebnisse dieser Untersuchungen sindin der Tabee 8, S. 28 eingetragen. Die Besamung variiert von 308 ooo bis 506 ooo Samen pro Hektar, die Samenmenge pro Baum von I2 400 bis 26 I 5o. Die etzteren Zahen sind dadurch berechnet, dass die Samenmenge pro Hektar mit der Zah der Samenbäume dividiert wird. Hierbei wird angenommen, dass mit dem Winde geichgrosse Samenmengen in den Samenschag hinein wie von demseben hinweg gefiihrt werden, was mir mit Riicksicht auf die Grösse des Schags wahrscheinich erscheint. Ubersicht iiber die gernachten Beobachtungen. In dem Bestande bei Lund wurden I o so ooo Kiefernsamen pro Hektar gefunden, in den Beständen bei dem Moore Degerö stormyr I 228 ooo bis I 320 ooo. Die in Finnand beobachteten maximaen Samenmengen sind ooo ooo Samen pro Hektar. Das Jahr I937 muss aso as ein ziemich reiches Samenjahr angesehen werden. Die schwache Besamung in der Mitte der Schagfäche bei Lund und ausserhab der Bestandesränder ist daher sehr bemerkenswert. Sie kann nicht auf zufäigem Samenmange beruhen, sondern hängt von den Verbreitungsbedingungen ab, und ist daher eine mehragemeine Erscheinung. Die von dem Winde transportierten Samen sind, wie oben erwähnt, eichter as die im Bestande gefaenen, das Hohkornprozent ist grösser. Die Keimfähigkeit der Vosamen ist geringer (siehe Tab. g, S. 30). Die Besamung der Kahfächen zeichnet sich nicht nur durch eine geringere Zah der Samen pro Fächeneinheit, sondern auch durch schechtere Samen aus. Der Samenschag mit zerstreuten Samenbäumen erhät im Vergeich mit den Kahfächen m vom Bestandesrande her eine weit reichere und bessere Besamung und, was von grosser Bedeutung ist, eine öfter vorkommeride Besamung. Die Samenbäume tragen nämich mehr regemässig Zapfen as die Bäume im Bestande. Beobachtungen iiber die Samenverbreitung der Fichte während des Winters I Im Herbst I934 trug die Fichte im Versuchsforst Kubäcksiden ziemich reichich Zapfen. Anordnungen, um die Samenverbreitung zu studier~n, wurden daher im Herbste I934 vorgenommen. Die Zapfen waren jedoch von Insekten sehr stark geschädigt, die Samenausbeute war gering, das Hoh}rornprozent gross. Die Samenproduktion in den Beständen war daher schwach und ausserdem sehr unregemässig. Ein Kuissenhieb in einematen Fichtenwad undeinegrosse Kahfäche, geegen auf einem Abhang oberhab eines Fichtenbestandes, wurden in-

67 62 HENRIK HESSELMAN bezug auf Besamung näher untersucht. Die Anordnungen der Sameukästen gehen aus den Kartenskizzen in Fig. 18 und 19 hervor, geichwie aus den Zeichnungen in Fig. 20, Die Sameukästen waren während des Winters bis Ende Apri vom Schnee bedeckt. Die Ergebnisse gehen aus schematischen Skizzen und aus den Kurven hervor, Fig Die mittieren Partien des Kuissenhiebs erhieten eine sehr schwache und schechte Besamung, auf der Kahfäche wurden in den Sameukästen nur sehr wenige Samen aufgefangen, das Hohkornprozent war bei den vom Winde transportierten Samen weit grösser as bei den im Bestande gefaenen (Tab. 10 und II). In einem im Jahre 1930 stark durchforsteten Bestand aus Fichten und Kiefern (siehe Tab. 12) war die Samenproduktion reicher as in einem nahe iegenden undurchforsteten (siehe Tab. 13). Agemeine Ubersicht tiber die gewonnenen Ergebnisse. Inbezug auf die rasche Abnahme der Besamung mit dem Abstande vom Bestandesrande her haben die Untersuchungen in den Jahren 1931/32, 1934/35 und 1936/37 sehr iibereinstimmende Resutate geiefert. Um diese miteinander eichter vergeichen zu können, sind in Fig. 26 einige Samenverteiungskurven vom Bestandesrande bis 6o m davon weidergegeben. Die Kurven sind so konstruiert, dass die Besamung am Bestandesrande mit 100 bezeichnet wird und die iibrigen in Prozenten da von. Aus der Figur geht die giosse Ubereinstimmung zwischen den Kurven hervor. Die Kurve der Fichtensamenverbreitung auf Hästiden, Lappand, im Winter 1931/32 zeigt eine weniger rasche Abnahme der Samenzah vom Bestandesrande aus as diejenige der Kiefernsamen im Tae des Vindefusses. Dies diirfte kaum ein Zufa sein. Hästiden iegt in einer Höhe von m ii. M., das Ta des Vindefusses in einer sochen von200m ii. M. Auf Hästiden sind daher wahrscheinich die Winde weit stärker as im Tae des Vindefusses; dazu kommt, dass der untersuchte Patz in Hästiden stark windexponiert ist. In Fig. 27 ist die Verteiungskurve der Fichtensamen im Kuissenhieb auf Kubäcksiden wiedergegeben. Diese zeigt bei 50 m vom Bestandesrande eine Erhöhung. Diese Abweichung von dem regemässigen Verauf diirfte durch einige Kiefernsamenbäume verursacht werden, denn gerade wo diese stehen, tritt die Abweichung ein. Sämtiche Beobachtungen zeigen aso, wie geringe Aussicht grosse Kahfächen haben, von Bestandesrändern her gut besamt zu werden. As Beweis dagegen hat man zuweien die oft sehr dichten Verjiingungen derkahen, sehr grossen Brandfächen anfiihren woen. Die Besamung der grossen Brandfächen. Die in der Natur entstandenen Brandfächen sind nicht ohne weiteres mit unseren Kahfächen zu vergeichen. Auf einer Brandfäche findet man immer, besonders wo der Boden feucht ist, grössere und keinere Gruppen von noch e benden Bäumen, die ziemich bad reichich fruktifizieren. Von diesen Gruppen her kann dann die Brandfäche besät werden. Aber auch in anderer Weise diirften sich zuweien die Brandfächen ziemich rasch verjiingt haben. Warme Sommer verursachen reiche Samenjahre, in warmen Sommern sind aber die Wadbrände gewöhnicher as sonst. Während Perioden mit warmen Sommern haben in den vom Menschen unbe-