STUDIER ÖVER GRAN BARKBORRE N s: l MASSFÖRÖKNING. I DE AV DECEMBER~ STORMEN 1931 HÄRJADE SKOGARNA I NORRA UPPLAND

Transkript

1 Medföjer Svenska skogsvårdsföreningens Tidskrift, Håje 2. STUDIER ÖVER GRAN BARKBORRE N s: MASSFÖRÖKNING. I DE AV DECEMBER~ STORMEN 1931 HÄRJADE SKOGARNA I NORRA UPPLAND STUDIEN OBER DIE MASSENVERMEHRUNG VON Ips typagraphus IN DEN VOM DEZEMBERSTURM 1931 HEIMGESUCHTEN WALDERN VON NORD-UPPLAND AV VIKTOR BUTOVITSCH KULTURFÖRSÖK MED TYSK GRAN AV FÖRSTA OCH ANDRA GENERATIONEN KULTURVERSUCHE MIT DEUTSCHER FICHTE. UND 2. GENERATIONEN AV OLOF LANGLET Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1939 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1940 Innehåsförteckning ti häfte 32 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HAFTE 32 N:r 8-9 (SL UT) Centratr., Essete, Sthm

2 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 32.HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N;o 32 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENT A TION FORESTIERE DE SUEDE N;o 32 CENTRALTRYCKERIET, ESSELTE, STOCKHOLM 1941

3 REDAKTÖR: PROFESSOR HENRIK PETTERSON

4 INNEHÅLL: LANGLET, OLOF: Om utveckingen av granar ur frö efter sjävbefruktning och efter fri vindpoinering I Uber die Entwickung von teis nach kunsticher Sebstbestäubung, teis nach freier Windbestäubung entstandenen Fichten..., I BJöRKMAN, ERIK: Om mykorrhizans utbidning hös ta- Och granpantor, odade i näringsrika jordar vid oika kvävetiförse och justigång Mycorrhiza in Pine and Spruce Seedings gtown under varied Radiation Intensities in rich Sois with or without Nitrate added NÄsLUND, MANFRED: En ny metod för bätesbreddens uttagande vid injetaxering A New Method for Determining of the Strip-breadth in Line Surveying NÄsLUND, MANFRED: Funktioner och tabeer för kubering av stående träd. Ta, gran och björk i norra Sverige Funktionen und Tabeen zur Kubierung stehender Bäume. Kiefer, Fichte und Bir k e in N ordschweden I 3 2 RoMELL, LARs-GuNNAR: Kvistningsstudier å ta och gran... I43 studies on Pruning in Pine and Spruce I 89 TIREN, LARs: Ti frågan om hyggesmognadens betydese vid skogsoding I 95 Contributian to the Discussion on the Importance of the Ripening of the Humus in cear-cut Areas prior to Reafforestation BjöRKMAN, ERIK: Mykorrhizans utbidning och frekvens hos skogsträd på askgödsade och ogödsade dear av dikad myr Die Ansbidung und Frequenz der Mykorrhiza in mit Asche gediingten und ungediingten Teien von entwässertem Moor BuTOVITSCH, VIKTOR: studier_ över granbarkborrens massförökning - i de av decemberstormen 1931 härjade skogarna i norra Uppand Studien iiber die Massenvermehrung von Ips ~ypographus in den vom Dezembersturm 1931 heimgesuchten Wädern von Nord-Uppand 347 LANGLET, OLOF: Kuturförsök med tysk gran av första och andra generationen I Kuturversuche mit deutscher Fichte 1. und 2. Generation Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1939 (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre 1 939; Report on the W ork o f the Swedish Institute of Experimenta Forestry in I 939) Amän redogörese av HENRIK PETTERSON... 38I I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry Division) av HENRIK PETTERSON Sid.

5 IV II, Naturvetenskapiga avdeningen (Natnrwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica Division) av CARL MALMSTRÖM 385 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogka Division) av IvAR TRÄGÅRDH Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht tiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 194o; Report on the Work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry in 940) Amän redogörese av HENRIK PETTERSON I. skogsavdeningen (Forstiche Abteinng; Forestry Division) av HENRIK PETTERSON II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica Division) av CARL MALMSTRÖM 393 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; EntomoogicaJ Division) av IvAR TRÄGÅRDH

6 VIKTOR B U T O V I T S C H( STUDIER ÖVER GRANBARKBOR RENs MASSFÖRÖKNING I DE A V DECEMBERSTORMEN 1931 HÄRJADE SKOGARNA I NORRA UPPLAND. D en föreiggande redogöresen för granbarkborrens massförökning under åren I inom de stormhärjade områdena i norra Uppand anknyter sig direkt ti den av TRÄGÅRDH och BUTOVITSCH år 1934 pubicerade >>Redogörese för barkborrekampanjen efter stormhärjningarna >>, Medd. fr. Stat. skogsförsöksanstat H. 28, nr I. Denna senare avhanding innehåer nämigen b. a. en översikt över barkborrarnas massförökning å stormhyggen och i stormhärjad skog i norra Uppand under åren 1932-I933. En de då undersökta okaer, som denna översikt upptager, utvades ti fortsatta undersökningar, varigenom en viss kontinuitet i undersökningarnas gång kunnat uppnås. Då emeertid de tidigare stabia massförökningshärdarna år I934 kommit i rörese och spritt sig åt oika hå, var det i de festa fa omöjigt att fuföja de förut å oika okaer utförda k van t i ta t i va popuationsundersökningarna. Endast inom isoerade stormhärjningsområden, där spridningsföroppet ättare kunde föjas och där det ej stördes genom invasioner av främmande, d. v. s. ej inom området i fråga astrade barkborrar, kunde dyika kvantitativa undersökningar genomföras. Uppgiften att utföra fätarbetena och bearbeta det insamade undersökningsmateriaet har tideats mig av min chef, professor I. TRÄGÅRDH, viken ej endast i detaj föjt arbetenas gång och med mig diskuterat därmed sammanhängande frågor, utan även tagit aktiv de i fätarbetena. Liksom vid barkborreundersökningarna under åren I var det nödvändigt att utöka den entomoogiska avdeningens persona med extra arbetskraft, detta möjiggjordes genom extra ansag, som Kung. Maj:t bevijade under åren I934 och I935 Under år 1934 detog i arbetet civijägmästare G. WmsLANDER, viken redan året dessförinnan varit anstäd vid avdeningen för iknande undersökningar. Hans insats i detta arbete var 23. Medde. Fr!n Statens Skogsförsöksanstat. Häft. 32.

7 298 VIKTOR BUT'OVITSCH för avdeningen av mycket stort värde. Under en kortare tid sommaren 1935 har Forstassessor K.-A. SCHWECHTEN detagit i fätundersökningarna. Arbetet har i väsentig grad underättats tack vare väviig hjäp och intresserat timötesgående av fera personer, ti vika jag ber att få framföra min stora tacksamhet. Dessa äro: änsjägmästare E. HEDEMANN-GADE, Stockhom, änsjägmästare R. LUBECK, Uppsaa, skogsförvatare E. RAM BERG, Gimo, skogsförvatare A. HANssoN, Österbybruk, friherre C. BECK FRIIs och skogsförvatare G. GRANTINGER, Harg, samt änsskogvaktare K. G. KARLssoN, Östhammar. Kartskisserna ha ti största deen upprättats av jägmästare G. WIEs LANDER och renritats av fröken R. MELLSTRÖM och fru I.-L. TESCH, ti vika jag ber att få betyga min tacksamhet. Experimentafätet i maj VIKTOR BUTOVITSCH.

8 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 299 Inedning. År 1934 pubicerades i Meddeanden från statens skogsförsöksanstat en redogörese för barkborrekampanjen efter stormhärjningarna I denna skidrades b. a. barkborrarnas, framförat granbarkborrens, massförökning inom de stormhärjade skogsområdena i Uppand, Gästrikand och östra Småand och dess föropp under de två närmast efter stormarna jui 1931, december 1931 och februari 1932 föjande åren. De utförda undersökningarna ha givit vid handen, att stormarnas föjder ur skogsentomoogisk synpunkt varit väsentigt oika inom resp. stormars härjningsområden. Inom de av juistormen härjade områdena ha nämigen i rege inga massförökningar av skogsinsekter (gradationer) av större omfattning kommit ti stånd, om man undantager ett granskogskompex i östra Småand (Ströniserum), där granbarkborren åstadkom mera omfattande skador. Även inom stormhärjningsområdena av februari 1932 uppstodo i amänhet inga större förökningshärdar; endast i vissa trakter, som t. ex. S. K. F. Hofors Bruks skogar samt Tarsåkers gruvamännings skog Gruvskogen förekomma kraftiga, stundom mycket kraftiga angrepp av samma barkborre på stående skog (jfr TRAGÅRDH & BUTOVITSCH, Medd. 1934). En het annan bid företedde de av decemberstormen hemsökta skogstrakterna i norra Uppand, där mot sutet av vegetationsperioden 1933 ferstädes omfattande förökningshärdar hade bidats. situationen å dessa trakter var vid nämnda tidpunkt så avarig, att kraftiga angrepp på stående skog under försommaren 1934 på många stäen kunde befaras. Dessa farhågor besannades också, viket framgår av den nedan ämnade redogöresen. Skinaderna med avseende på barkborreförökningen inom de oika stormhärjningsområdena bero framförat på den grad av grundighet och hastighet varmed röjningsarbetena kunnat genomföras under tiden närmast efter stormen samt på den tidpunkt, då stormen inträffade. Givetvis spear härvidag även insektsfaunans ursprungiga art- och individrikedom inom resp. härjningsområden en mycket betydande ro. Med hänsyn ti dessa moment var situationen i de av juistormen 1931 härjade skogstrakterna gynnsammast. Stormen inträffade nämigen efter svärmningen av de mest fariga skadegörarna (märgborrar, granbarkborren), men samtidigt så tidigt, att man hade god tid för upparbetningen. Även faunans sammansättning var gynnsam, emedan granbarkborren saknas i stora dear av härjningsområdet (Skåne).

9 300 VIKTOR BUT'OVITSCH Inom de av februaristormen I932 hemsökta skogarna hade man däremot mycket kort tid på sig för att tivarataga det stormfäda virket. Men tack vare det förhåandet, att stormen gick fram på en mycket bred front och orsakade visserigen mycket avsevärda, men ej koncentrerade skador av större omfattning, yckades man i stort sett att i tid sanera stormhyggena. Föjderna av decemberstormen I93I, framförat inom huvudhärjningsområdet i norra Uppand, voro av betydigt svårare natur. Huvudmängden stormfät virke åg här inom ett reativt itet område och skadegöresen var även absout sett så omfattande, att en upparbetning av de härjade areaerna under återstående deen av drivningssäsongen ej var möjig, ehuru mycket omfattande arbetskraft kunde mobiiseras. Under föjande år fortsattes arbetena med största skyndsamhet, så att röjningarna mångenstädes kunde avsutas under huggningsåret I På vissa hå bevo emeertid arbetena fördröjda, des ti föjd av arbetskonfikter, des som resutat av transportsvårigheter. Här yckades man först ti våren I934 sutföra upphuggningen och röjningen av det stormfäda eer stormskadade virket. Det behöver knappast särskit framhåas, att genom detta nödtvungna dröjsmå vid röjningsarbetena skapades gynnsamma förutsättningar för massförökning av en he rad skadeinsekter. Föroppet och omfattningen av denna massförökning under de två första åren efter stormen, atså ti och med hösten I933, har ingående skidrats i den förut omnämnda >>Redogörese för barkborrekampanjen etc... >> (TRÄGÅRDH och BUTOVITSCH, Medd. I934). Situationen inoin den stormhärjade deen av norra Uppand företedde hösten I933 ur skogsentomoogisk synpunkt föjande bid. På de okaer, där stormhyggena upparbetats och röjts i tid, d. v. s. före sommaren I932, hade ingen förökning av barkborrar kommit ti stånd. På de I932 de vis upparbetade stormhyggena hade däremot barkborrestammen ökats i högre eer ägre grad. I de trakter, där fångstträd utagts våren I933 eer där resten av det stormfäda virket tivaratagits under förra häften av sommaren I933, kunde barkborrenumerären håas tibaka, så att inga eer endast obetydiga angrepp å stående skog ägde rum. Där virket däremot suthuggits våren I933 och inga fångstträd utagts, uppstodo rätt avsevärda skador på stående skog. Farigast var situationen på de orörda stormhyggena, där upparbetningen ej hunnit sutföras innan I933 års barkborregeneration käckts. Här försiggick under de två närmast föjande åren en successiv massförökning, som vid sutet av år I933 hade antagit så stora dimensioner - granbarkborrens popuation hade stigit ti en numerär, som var I20 gånger större än den ursprungiga- att mycket avariga skador voro att vänta under det kommande året (jfr TRi\.GÅRDH och BUTOVITSCH, Le., sid. 72 ff.). De areaer, inom vika tarika dyika härdar funnos, uppgingo ti omkring 2 ooo har.

10 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 301 Syftet med föreiggande uppsats är att ämna en redogörese för föroppet av den år 1932 påbörjade barkborregradationen inom de stormhärjade områdena under dess sutperiod åren Utveckingen av gradationen under den första perioden ( ) är ingående behandad i den omtaade avhandingen. Det har ej varit möjigt att göra en detajerad utredning av denna gradations föropp inom samtiga stormhärjningsområden. Anedningen härti var de ifrågavarande skogsareaernas vädiga omfattning samt den i förhåande ti de mycket tidsödande undersökningsmetoderna mycket begränsade arbetskraft som stod ti förfogande. Av denna anedning måste observationerna och undersökningarna inskränka sig ti ett anta okaer, där antingen barkborrarna härjat svårast eer där förökningsföroppet kunde anses vara karakteristiskt för området ifråga. Vid dessa undersökningar bortsåg man het från de stormhärjade skogarna inom jui- och februarizonerna, emedan dessa områden redan hösten 1933 med få undantag kunde anses vara het fria från insektshärdar. Undersökningarna förades därför framförat ti sådana trakter, där massförökningen varit i fu gång under sommaren 1933 och där på grund av tidigare iakttageser en fortsatt skadegörese kunde väntas. Dessa trakter voro beägna i norra Uppand huvudsakigen inom ett reativt smat område, som öper från norr ti söder och begränsas i öster av en inje Forsmark-Vaö Gimo-Ekeby och i väster av en inje Karigafjärden-~orrskedicka Uppskedicka-:3jörsta-Gissan. Kraftigast infekterade voro de svårt åtkomiga skogarna i södra deen av detta område (se karta, fig. r). Förutom inom detta område förekommo barkborrehärdar hösten 1933 även i andra skogstrakter i norra Uppand. Emeertid voro de i rege av mindre omfattning och dessutom gest spridda inom större, upparbetade och vid denna tid i stort sett barkborrefria områden. Den undersökningsmetodik, som tiämpades vid den ovan omnämnda barkborrekampanjen (injetaxeringar m. m.) kunde ej med samma framgång användas vid de nedan beskrivna undersökningarna. Detta berodde framförat på de förändringar, som inträffade inom undersökningsområdena efter års barkborrekampanjs avsutande. De första två årens insektsförökning kännetecknades nämigen i stort sett av okabundenhet, i det att gradationen under ifrågavarande tid i rege var okaiserad ti en och samma oka (stormhygge). Denna fas i gradationsutveckingen kan ämpigen benämnas som grada tio n ens statiska fas iksom de motsvarande härdarna kunna betecknas som fasta härdar. Under de påföjande åren ( ) inträffade emeertid, där massförökningen atjämt pågick, en genomgående förändring: insekterna började emigrera, varigenom härdarna kommo i rörese. I anaogi med, vad som

11 302 VIKTOR BUTOVITSCH förut sagts om den första gradationsperioden, kunna vi här taa om gradationens dynamiska fas samt om röriga härdar. Det bör emeertid framhåas, att tidsgränsen mean dessa två utveckingsfaser är svår att närmare fixera. Ar 1933 kan t. ex. i viss mån betecknas såsom övergångsåret ti den dynamiska fasen, så tivida att barkborreemigrationer under detta år ferstädes kommo i gång, ehuru de, åtminstone i Uppand, på ångt när ej nådde samma omfattning som under år Denna förändring i gradationsföroppet nödvändiggjorde en omäggning av undersökningsmetodiken. Den för fasta härdar ämpiga injetaxeringsmetoden, i den form den användes vid uppskattningen av insektsfaunans numerär och kvaitativa sammansättning å stormhyggena, kunde under de nya förhåandena ej gärna komma ti användning, framförat därför att de nya härdarna utgjordes av stående skog och omfattade infekterade bestånd eer beståndsdear av ofta mycket heterogen beskaffenhet. För att kunna föja gradationens fortsatta utvecking och samtidigt få en uppfattning om barkborrestammens kvantitativa förändringar vades en annan undersökningsmetod. Inom ett infekterat, stormhärjat område urskides några okaer, som med hänsyn ti beståndets beskaffenhet och sammansättning, upparbetningsart och -tid, topografiska förhåanden o. dy. voro av växande natur. Över dessa okaer gjordes noggranna kartskisser med urskijande av förekommande stormhyggen, beståndstyper, ej skogbärande mark och impediment samt med uppgifter om terrängutformningen. A kartskisserna inritades sedan de av barkborrar angripna beståndsdearna eer trädgrupperna. Härdarnas gränser angåvos så noggrant som möjigt, så att de erhåna figurerna representerade praktiskt taget 100 %-igt angripna beståndsdear. Denna markering upprepades varje år tis gradationen tog sut. Den egentiga entomoogiska undersökningen utfördes på föjande sätt. Samtiga angripna träd kavades vid brösthöjd, varefter ett anta provträd fädes och anayserades med avseende på förekommande insektsarter, deras fördening på stammen samt deras produktion. I de fa, då det endast gäde faststäarrdet av barkborrarnas spridning, utfördes inga produktionsundersökningar. stamanayser utfördes i stort sett enigt den i barkborrekampanjen (se TRÄGÅRDH och BuTöVITSCH 1934, sid. 102 ff.) beskrivna metoden. Vid produktionsberäkningen togos vanigen 12 prov per träd. Det bör påpekas, att metodiken varierade rätt väsentigt at efter de oika undersökningarnas speciea ändamå (orienterande undersökning, spridningsför oppet, kvantitativa förändringar av barkborrepopuationen). I övrigt hänvisas ti de oika nedan framagda undersökningarna av större Qmråden 1 där u:qcersöknin~smetocen ;>eskriv~s i varje särskit fa,,

12 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 303 De nedan beskrivna undersökningarna utfördes utesutande i granskog eer i barrbandskog med förhärskande gran, emedan tainsekternas massförökning upphört redan under andra året efter stormen. Band insekter på gran, som under gradationens andra period dokumenterat sig som avariga skadegörare, böra framförat nämnas den åttatandade barkborren eer granbarkborren (Ips typographus), den sextandade barkborren (Pityogenes chacographus) samt den dubbeögade bastborren (Poygraphus sp.). Av dessa är granbarkborren den ojämförigt skadigaste arten. Den sextandade barkborren är dess trogna föjesagare och uppträder ensam i rege endast på unga, smaa granar med tunn bark. Den dubbeögade bastborren brukar föja i dessa barkborrearters spår och förekommer ofta i deras säskap. Vid massförökning synes den emeertid föredraga oangripna, stående granar av oika dimensioner, även de grövsta, i periferien av granbarkborrens härdar. På detta sätt bidrager denna art ti härdarnas utvidgning. Aa uppgifter rörande angripna granar i den nedan föjande redogöresen hänföra sig ti granbarkborren, om ej annat uttryckigen framhåes. Amän beskrivning av barkborreförökningens föropp i de stormhärjade skogarna i norra Uppand åren Av den ovan ämnade skidringen av situationen mom de stormhärjåde trakterna hösten 1933 framgår, att barkborrehärdarnas utvecking vid denna tid var oika på oika patser beroende på intensiteten, varmed upphuggnings- och röjningsarbetena bedrivits. Med hänsyn härti kunde vissa förökningstyper urskijas inom de stormhärjade områdena. Denna typindening kan i stort sett bibehåas även vid anayserandet av insektsgradationsföroppet under påföjande år. Det har nämigen visat sig, att sättet och omfattningen av röjningsarbetena under de två första åren efter stormen varit av avgörande betydese för uppkomsten av barkborrehärdar även så sent som 3 eer 4 år efter stormfäningen. Med tanke på barkborrehärdarnas senare utvecking kan man såunda urskija föjande tre stora stormhyggesgrupper: a) stormhyggen, där upparbetningen sutförts våren 1932, b) stormhyggen, där upparbetningen avsutats våren 1933 samt c) stormhyggen, där upparbetningen avsutats våren Inom dessa hyggesgrupper, i synnerhet de två senare, var variationen med avseende på den astrade barkborrestammens numerär och de uppkomna härdarnas omfattning ofta mycket betydande, beroende på de virkes-

13 304 VIKTOR BUT'OVITSCH mängder, som på en viss pats hunnit upparbetas före granbarkborrarnas käckningstid. Väsentiga skinader i fråga om barkborreförökningen å stormhyggen tihörande samma upparbetningstyp hade även uppstått beroende på, om fångstträd utagts eer icke. På de stormhyggen, där upparbetningen och röjningen hunnit sutföras före sommaren 1932, hade i rege inga angrepp ägt rum på stående träd, varken under åren (jfr TRÄGÅRDH och BUTOVITSCH Le., sid. 92) eer På vissa okaer hade dock dyika angrepp inträffat. I sådana fa var det emeertid atid fråga om överfygningar från angränsande skogar, där ti föjd av fördröjda röjningsåtgärder stora mängder granbarkborrar kunnat utveckas (jfr barkborreförökningen vid Örsta sid. 312). Å de stormhyggen, där upphuggningsarbetena ej hunnit sutföras på våren 1933, kunde angreppen på ståndskog iakttagas redan under sommaren Antaet angripna träd varierade från några enstaka ti c:a 50 träd per har. Skinaderna berodde des på barkborrenumerären, som utveckats på hyggena under föregående år, des på mängden ämpigt yngemateria (nytikomna vidnfäen m. m.), som fanns å eer i närheten av hyggena. Det har visat sig, att en fuständig röjning av stormhyggen, där en avsevärd förökning av granbarkborren redan under första sommaren efter stormen kunnat ske, är ur skogshygienisk synpunkt ej tirådig. Ty den starkt ökade stammen tvingas genom denna åtgärd att angripa vid nästa svärmning stående träd. I dyika fa ha fångstträden dokumenterat sig som det bästa förebyggande medet. Födoppet av barkborreförökningen på stormhyggen av senare kategori under åren var av rätt växande natur. I de trakter, där mera omfattande skador å ståndskog ägt rum, gick skadegöresen sommaren 1934 kraftigt tibaka. Antaet år 1934 angripna träd utgjorde nämigen i amänhet endast 5-20% av det för år Under sommaren 1935 förekomma där inga eer bott mycket obetydiga angrepp. Å de stormhyggen däremot, där sommaren 1933 tack vare förefintigt yngemateria endast ett fåta stående träd angripits, voro skadorna år 1934 i amänhet ungefär av samma omfattning men stundom (jfr nedan Simundö, sid. 342) betydigt större tog förökningen även å dessa okaer sut. På stormhyggen av samma kategori sutigen, där 1933 ett tiräckigt anta fångstträd utagts, iakttogos inga angripna stående träd under hea perioden De stormhyggen, som hunnit upparbetas först under huggningssäsongen gåvo på fera hå upphov ti mycket omfattande angrepp på stående skog. Dessa angrepp voro särskit intensiva under sommaren 1934, försvagades emeertid kraftigt under påföjande sommar och upphörda praktiskt taget het och hået sonunaren 1936.

14 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 305 Härjningen föröpte dock ej överat på detta sätt. På några okaer, t. ex. vid Gunnarn, söder om byn Risinge, där granbarkborrens produktion hösten 1933 enigt utförd injetaxering uppgick ti 2,3 mijoner per ha, uppstodo sommaren 1934 inga nämnvärda härdar i närheten av hyggena. Orsaken härti igger av at att döma däri, att ifrågavarande hyggen ågo inom starkt stormhärjade trakter, där tigången på för yngegnag ämpiga bestånd (medeåders eer ädre granskog) var synnerigen iten. Den skogsvegetation kring dyika patser, som fick kvarstå efter stormen, utgjordes företrädesvis av ta, björk och asp samt ung gran men även ädre gran av senvuxen typ med ång krona, en sammansättning atså, som ej as ämpar sig för granbarkborren. Det igger då närmast ti hands att antaga, att barkborrarna ämnat dessa okaer för att på ängre hå söka reda på gynnsammare yngepatser. Detta antagande förefaer bekräftas genom iakttageser, som gjordes år 1934 på vissa patser, där grantorkan var så omfattande, att den ej rimigen kunnat åstadkommas av de på patsen eer i dess omedebara närhet astrade barkborrarna. Denna korta amänna översikt över barkborrehärjningens föropp i norra Uppand grundar sig på observationer, som under åren gjordes på många patser (se kartan, fig. r) inom området samt på undersökningar av vissa andra ur skogsentomoogisk synpunkt särskit ämpiga okaer. Större deen av dessa observationer, kompetterade med en de uppgifter från skogsförvatningarna i Gimo och Harg samt från skogsvårdsstyreserna i Stockhoms och Uppsaa än, behandas i föjande kapite. För att kunna föja barkborregradationens föropp och beysa dess beroende av de vidtagna åtgärderna, har materiaet uppdeats des i sammanhängande, des i mer eer mindre isoerade områden, där massförökningen ej eer ej i nämnvärd grad påverkats genom infygningar av främmande barkborrar. Dessutom ämnas en kortfattad redogörese för stormskadornas och barkborrehärjningarnas omfattning inom de mest hemsökta skogsförvatningarna, nämigen Gimo skogsförvatning (Gimo-Österby bruks AB, numera Korsnäs sågverks AB) och Hargs skogsförvatning (Hargs bruk). Specie beskrivning av barkborreförökningens föropp i vissa dear av de stormhärjade skogarna i norra Uppand åren Gimo förvatnings skogar. Med avseende på stormskadornas omfattning, röjningsarbetenas gång samt granbarkborrens förökning företedde Gimo förvatnings skogar hösten 1933 en synnerigen växande bid, Det fa,nns där såvä,j reda.n under 1932

15 Fig. r. Karta, utvisande de orter inom nordöstra Uppands stormhärjade områden, där undersökningar eer iakttageser över granbarkborrens massförökning under åren utförts. Tei des sturmverheerten Gebiets im nordöstichen Uppand mit Angabe der Orte (schwarze Kreise), wo Untersuchungen oder Beobachtungen iiber die :Mas>;e!jvert!jejrung von Ips typographus jn de!j Jahren 1934-~~ au>;gefiijrt wqrde!j,

16 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 307 fut upparbetade stormhyggen som devis upparbetade sådana, iksom även het orörda områden, där de kubåsta träden fått igga två somrar i föjd. Närmare uppgifter om upphuggningsarbetenas fortskridande i förvatningens I3 bevakningar under perioden I samt under år I934 uppkomna skador genom granbarkborrens angrepp på stående träd ämnas i tab. I. Siffermateriaet i denna tabe är baserat på uppgifter, som godhetsfut stäts ti vårt förfogande av skogsförvataren E. RAMBERG. För enhetighetens sku ha uppgifter för upphugget timmer, som ämnats i anta timmer, omräknats i kubikmeter, varvid en timmerbit beräknats i genomsnitt motsvara o, z kbm. Detta omräkningsta erhös genom tarika stamanayser av stående träd och fångstträd, utförda under sommaren och hösten I934 inom Gimo förvatnings skogar. Redan vid första påseendet framgår det av tabeen, att vädiga mängder stormfät virke ej hunnit upparbetas under första året efter stormen (I932), särskit gäer detta sufitveden. Vid närmare granskning ägger man märke ti, att upphuggningens framskridande under år I932 var mycket oika i oika bevakningar. Bevakningar, som reativt indrigt hemsökts av stormen, hunno i stort sett ängre i upparbetningen än andra, där stormskadorna voro mycket svåra. Det förhö sig emeertid ej genomgående på detta sätt. Såunda hann man t. ex. i Svasbo, där mängden stormfät virke var mycket betydande, under första året ängre än i Björkö, där skadorna ifråga om kubikmassa voro ägst av aa bevakningar. Utsagsgivande för upparbetningstakten var ej endast mängden kubåst virke, utan även tigången på arbetskraft samt stormhyggenas äge med hänsyn ti transportmöjigheterna. skogsentomoogiskt av intresse är det samband, som kan skönjas, när man jämför antaet av granbarkborren angripna träd med procenten under år I932 upphugget stormvirke. Det visar sig nämigen, att angrepp av denna barkborreart i amänhet äro större, ju mindre procenten upparbetat stormfät virke var. Sambandet bir ännu tydigare, om man sammanför bevakningarna i grupper representerande oika grader av upparbetning under första året efter stormen (se tab. 2 samt fig. 2). De i tab. 2 angivna värdena för av granbarkborren angripna träd äro uträknade såsom förhåandet mean mängden rotstående angripna träd resp. fångstträd och mängden efter I932 års upparbetning kvarämnat stormfät virke, räknat i anta timmer. Detta beräkningssätt ger emeertid ej den rätta proportionen mean å ena sidan yngepatsernas omfattning (=oröjd stormfäd skog) sommaren I933 och c\ a,n<;],ra, sidan ~anbark;>orr~ns förökni~ under påföjande å,r

17 308 VIKTOR BUTOVITSCH Tab. I. Under åren å Gimo förvatning avverkad stormhärjad skog samt under året 1934 av granbarkborren angripna rotstående träd jämte fångstträd bis 1934 innerhab des Gimo Reviers aufgearbeitetes Windfahoz sowie 1934 von I ps typagraphus befaene stehende Bäume und Fangbäume. Avverkat under åren Aufgearbeitet in den Jahren Bevakning Försterei Sortiment 19) rfi-3r/xii rfi-31/xii rfi-rfvi S:a kbm % kbm % kbm % kbm År 1934 av granbarkborren angripna träd (i timmer) I934 von Ips typagraphus befaene Bäume (Anzah Kötze) rotstående Fångstträd stehende 1 Fangbäume S:a timmer Kotzhoz 2S 999.]S,o , ,4 SvasboL... sufit Sufithoz s 507 6?, 7 3 S26 30,5 229 I, S:a 37 so6 75,4 II , I 732 1, timmer 42, ,7 I I 625 r 6oS Borggårde.. sufit S, , , S:a 2S 39S 40,7 3S 67S 55, , timmer ss, 2 4 S9SI S Sor 34,4 r SSo 7,4 I S I 51S Vattmyra.. sufit 5 2S9 45, ,4 S33 7, 2 II 642 S:a 20 IS7 54, S, , timmer 32 ss71 75, I ro ,2 0, s Knaby... sufit 9 S72 56, , o 246 1, S:a ,8 17 SI2 29,3 ss o o, 9 6o S2r timmer II ,8 25,3 4,9 Kiby S S9! sufit 6 9So 6?,0 2 76! 26,5 6S3 6, 5 ro 424 S:a rs 906 6S, ,7 I 517 5, S RamhäL... timmer ,7 rs, I , 6 2S 6S51-34S 34S sufit ,6 3 S7S 32, , 9 II 941 S:a 29 S6s 73, ,8 I 510 3, Risinge... timmer r4 6os 36, I 24 S2SI 6!,3 2,6 I oro IOO sufit ro ,6 r6 045 ss, , S:a ,5 40 S73 6o, I I 639 2,4 6S 031 timmer rs , ,5!, I3SI I 135 I Väsäter.... suf1t 9 69S 53, 0 S 2Sr 45,2 333 I, 8 rs 312 S:a 2S 3rr 56, I 21 2S4 42,2 ss s 1,7 so 450 Åkershom.. timmer 71,6 26,5 1, I S I?II 151 rs r69 sufit 2 S3I 50, , , S:a 7 96S 62, , ,4 12 Sr6 Björkö... timmer 6?,0 31,5 1, r 9SI sufit , ,4 I 59 5, S:a 6 7I7 69, , , Vänora... timmer 76, I 0S31 rs, ' sufit 4 4S7 S5,4 ss9 II, , S:a s SS3 So,8 I , ,0 ro 99S timmer So, I?, 3 2,5 30SI S Knutby... sufit 3 454?S, 8 S69 19,8 62 1,4. 4 3S5 S:a ,8 2 97S rs,o 370 2, 2 r6 ssr timmer 55, 0 42,4 2, Tunsvreten S rso 273 sufit 4 Ss4 so, , , S:a 17 45S 53, , , Summa resp.! timmer 6!,4 2,9 s ros u , OS21 r s 24S medeta.. sufit Ss S6o 53, , , 2 r6r 521 S:a resp. Mitte S:a 2S5 4ro 5s,6 rs S, ,0 4S6 603

18 STUDIER ÖVER GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 309 Tab. 2. Av granbarkborren år 1934 angripna rotstående träd samt fångstträd i förhåande ti stormfät virke, som ej hunnit upparbetas under första året efter decemberstormen 1931 inom oika bevakningsgrupper tihörande Gimo förvatning. Von Ips typagraphus I934 befaenes stehendes Hoz sowie Fangbäume im Verhätnis zu Windfahoz, das erst im z. bezw. 3 Jahre nach dem Dezembersturm I93I in verschiedenen Förstereigruppen des Gimo Reviers aufgearbeitet wurde. I z Efter r. I. I934 av granbarkborren angripna träd Under I932 avverkat I933 uppar- (timmer) i % av mängden stormfät virke i % av den totaa betat storm- virke i ko. 4 mängden stormfät virke C ) fät virke I934 von Ips typagraphus befaene Bäume Bevakningar 1 timmer Nach r. r. I9331 (Kotzhoz) in % der Sturmhozmenge in Förstereien r932 aufgearbeitetes Sturmhoz aufgearbeitetes Spate 4 in % der Gesamtmenge Sturmhoz (Kotzhoz) Anta Rotstående Fångstträd Inaes från-ti medeta stammar träd Fangbäume Insgesamt von-bis Mitte Zah der Kötze Stehendes Hoz Borggårde... Vattmyra... Risinge... 36, I-58,2 47, I, 6 I, 3 2,9 Väsä ter.... Tunsvreten... 1 Knaby... i Ki by... 67,D-75, I 72,9 IOO 677 I,o 0,7 1,7 Åkershom... Björkö... 1 Svasbo... Ramhä... 76,5-50,2 78, I gr 683 o, 2 o, 9 I, I Vänora... Knutby... (r934), ty uppgifterna i tab. z, ko. 4 avse, som nämnt, det efter JI. rz. I932 i skogen kvarämnade virket. Utsagsgivande i detta sammanhang är emeertid den mängd stormfät virke, som kvarämnats våren I933 efter vinterdrivningens avsutande. Uppgifter härom stå ej ti buds, varför det exakta förhåandet mean yngemöjigheternas (år I933) och skadornas (år I934) omfattning ej kan ämnas. Granbarkborregradationens föropp under åren r inom Gimo förvatnings skogar karakteriseras i amänhet av kraftiga angrepp på ståndskog under det första året och mycket hastigt avtagande av angreppen under det senare å.ret. Härjningen skue säkerigen nått ännu större omfattning om man år I934 underåtit att ägga ut fångstträd i de mest hotade områdena. Att man ej yckades att med denna åtgärd nedbringa angreppen ti ett minimum, berodde på den otiräckiga mängden utagda fångstträd. Den i tab. r angivna totaa mängden utagt fångstmateria uppgår ti 7 ro8 timmer. Då emeertid en ej obetydig de av fångstträden utgjordes av granar av svagare dimensioner, var antaet utagda fångstträd

19 310 VIKTOR BUTOVITSCH avsevärt större. Enigt en uppskattning, som med hänsyn härti gjordes å Risinge bevaknings stormhyggen, motsvarade i genomsnitt z fångstträd en timmerbit. Det totaa antaet utagda fångstträd torde därför kunna uppskattas ti c:a 14 ooo träd. Med detta anta skue man givetvis ha nått vida bättre resutat och möjigen ti och med kunnat het förebygga an- % 3,ci 2,5 2,0 1,5 '\ " " " " " " " " " " " n '-. r>otjtående tr>äd Jamt fån~jttr>äd "-'-. sfehende Bäume und fongbäume... '<> 1,0 0,5 r>otftående tr>äd sfehende Bäume ol-~3"6",'r-~5~8~,~ ~~~.o~-l,7?.5~, r ~7n6~,5~-~80~,~2~x'o ~ Fig. z. Av granbarkborren 1934 angripna rotstående träd och fångstträd i % av stormfät virke (timmer), som fick kvarigga efter L L 1933 inom oika bevakningsgrupper tihörande Gimo förvatning. Siffrorna å abskissen avse % under år 1932 upparbetat stormfät virke, dyika å ordirraten 1934 angripet virke i förhåande ti efter L L 1933 kvarämnat virke. Von I ps typagraphus 1934 befaene stehende Bäume und Fangbäume in %des nach r. r nicht geräumten Windfahozes (Kotzhoz) in verschiedenen Förstetegruppen des Revers Gimo. Die Zahen an der Abszisse hedenten % des 1932 aufgearbeiteten Windfahozes (Kotzhoz), die an der Ordinate Verhätnis zwischen 1934 befaenem und nach r. r nicht aufgeräumtem Kotzhoz. greppet på stående träd, om ti fångstträd vats de grövsta disponiba granarna. Antaet år 1934 på rot angripna träd inom Gimo förvatning är svårt att uppskatta (siffran i tab. r anger endast utbytet i timmer); med edning a v våra undersökningar, som gjordes på oika stäen inom förvatningen samt de uppysningar, som ämnades av skogspersonaen, torde detta anta för träd Över IO cm vid brösthöjd uppgå ti 60 a JO 000 st.

20 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 311 Hargs bruks skogar. Även dessa skogar drabbades hårt av stormen. Man yckades dock het upparbeta stora areaer före sommaren 1932, eer randbarka det kvarämnade virket för att på detta sätt minska granbarkborrens produktion (jfr TRÄGÅRDH och BurovnscH Le., sid. 71). Rätt omfattande svårtigängiga stormhärjningstrakter fingo emeertid igga i orört eer nästan orört skick ti vintern A dessa trakter utades senvintern 1934 fångstträd, men detta kom att ske i så iten utsträckning, att de ej förmådde nämnvärt minska de angrepp på stående träd, som ägde rum sommaren Omfattningen av granbarkborrens angrepp under år 1934 på stående träd och fångstträd inom röjda och oröjda stormhärjningsområden i Hargs bruks skogar framgår av nedanstående tabe (tab. 3). Tab. J. Omfattningen av granbarkborrens angrepp år 1934 på ståndskog och fångstträd å vid oika tider upphuggna stormhärjningsområden inom Hargs bruks skogar. Der Umfang des Befas von Ips typagraphus im Jahre I934 an stehendem Hoz sowie Fangbäumen in zu verschiedener Zeit aufgearbeiteten Windfagebieten in Hargs Bruk. Rotstående träd Stehendes Hoz A v barkborrar angripna granar Von Borkenkäfern befaene Fichten Fångstträd Fangbäume Upphugg- Area Timmer Massaved (st) Timmer Massaved (st) ningstid ha (anta) Papierhoz (Stiickzah) (anta) Papierhoz (Stiickzah) Aufarbeitungszeit Kotzhoz Kotzhoz (Stiickzah) L= 2,r m Vinter I932. I Winter 1932 L= 3,2 m L= 2,I m (Stiickzah) L= 3,2 m in- prioo in- prioo in- pr IOO in- prioo in- prioo inaes ha aes ha aes ha aes ha aes ha aes insjerooha g:::~t jerooha g:::~t je roaha g::~t je rooha je rooha ins- insgesamt gesamt gesamt 200 I, I I 200 6, s/ 300 I, 61 - Vinter I oo 725 I20, ,71 I IOO I Winter , Tabeen visar med a önskvärd tydighet betydesen av upphuggningstiden för granbarkborrens förökning och skadegörese vid övergången från den statiska ti den dynamiska fasen av gradationen. Såunda var 1934 års skadors omfattning å de stormhyggen, som fingo igga orörda ti vintern , ofantigt mycket större än å de i tid röjda stormhyggena, nämigen (fångstträd medräknade) för timmer II4 gånger, för ängre massaved (3,2 m) 143 gånger samt för kortare massaved (2,I m) 125 gånger. Vidare ger tabeen en värdefu uppysning beträffande antaet fångstträd, som skue behövts för att håa granbarkborren i schack. Om man IOO prioo ha jerooha - I6,71

21 312 VIKTOR BUTOVITSCH utgår från samma angreppstäthet på stående träd som på fångstträd, skue nämigen ett 25 a 30 gånger så stort anta fångstträd behövt utäggas (jfr andra radens siffror för på rot angripen skog och fångstträd i tabeen). Bondeskogar vid Örsta. Bondeskogarna vid Örsta, en iten by nän Gimo, höra ti de stormhärjade områden, som varit föremå för noggrannare undersökning och där en kvantitativ uppskattning av barkborrestammen under de oika kaamitetsåren företagits. De ifrågavarande stormhärjade dearna av Örsta-skogen (se karta, fig. 3) tihörde tvenne hemmansägare, som i det föjande betecknas som A och B. Skogen tihörande hemmansägare B hade härjats av stormen i betydigt större utsträckning än den skog, som fanns inom grannens A ägor. Förusterna i fråga om area stormhärjad skog, som för övrigt framgår av bifogade karta (fig. 3), voro föjande: Hemmansägare A: fera mindre stormhyggen eer uckor uppgående ti sammanagt något över z,s har; hemmansägare B: ett större stormhygge samt några små stormuckor på sammanagt 5 har. Behandingen av den stormfäda skogen utfördes av de båda hemmansägarna på ett mycket avvikande sätt. B ät upphugga och bortforsa timmer och massaved vintern , atså omedebart efter stormen. Toppar och ump fingo dock kvarigga i skogen ti försommaren 1933, då de upphöggas ti brännved. Såsom en särskid försiktighetsåtgärd ät B dessutom randbarka stubbarna sommaren A däremot upphögg under vintern endast timret. Upphuggningen av massaved uppsköt han ti vintern och ät de kapade massavedbitarna, uppagda i kistor i närheten av stormhyggena, igga i obarkat skick ti hösten 1933, då de först barkades. Det övriga virket upphöggs des vintern , des senare. Föroppet av granbarkborrens massförökning. Första orienterande undersökning i Örsta gjordes sommaren Härvid konstaterades, r) att granbarkborren angripit större sammanhängande stamgrupper, företrädesvis å B:s skifte, vika utgjorde en betydande de av dennes efter stormen kvarstående granbestånd, z) att en stor förökning ägde rum sommaren 1933, nämigen å de dittis ej röjda stormuckorna tihörande A samt i de av honom i skogen uppstäda massaveduppagen samt

22 STVDIER ÖVER GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 313 3) att granbarkborrarnas numerär ökades även sommaren 1932, detta ti största deen å A:s ej upparbetade stormuckor samt även, ehuru i mindre grad, i umpar och toppar å B:s skifte, vika höggos ti brännved först vintern och våren ~om N \ -~ ~ D D mm... Fig. 3 Granbestånd. Fichtenbestände. Ta- och granbestånd. Föryngringshygge. Kiefernfichtenbestand. Verjiingungsschag. Devis upparbetade stormhyggen. Upparbetat stormhygge. Åker. Acker. Massaveduppag. Barkborrehärdar 1934 Stående träd. Stehende Vindfäen. Windwiirfe. Papierhozstape. Teiweise aufgearbeitete Sturmschäge. Aufgearbeiteter Sturmschag. Borkenkäferherde I934 Bäume.} Barkborrehärdar 1935 Borkenkäferherde Barkborrehärdar Borkenkäferherde Gärdesgård. Zaun Karta, utvisande storm- och barkborrhärjningsområdet vid Örsta. Windfagebiet und Vermehrungsherde von!ps typagraphus bei örsta. 24. Meddd..fr&n Sta~ens Sko!{s.försöksanstat. Häft. 32.

23 314 VIKTOR BUTOVITSCH Detaerad undersökning. Hea härjningsområdet kartades och samtiga stormhyggen samt insektshärdar inritades å kartan. Aa angripna träd, men även sådana som stodo inuti härdar och ej bivit angripna, kavades i brösthöjd. Därefter fädes ett anta angripna, representativa granar, vika undersöktes med avseende på granbarkborrens samt sextandade barkborrens angrepp, dess fördening på stammen, den av varje art utnyttjade manteytan, granbarkborrens produktion och anta parningskammare och modergångar per ytenhet samt antaet parasiter och fiender. Dessa beräkningar utfördes å särskida barkprov av ro x 30 cm:s storek. Antaet dyika prov per träd var 12. Proven togos på såvä syd- som norrsidan (resp. so- och skuggsidan) av stammen. Sammanagt undersöktes 12 st. provträd. Av dessa ansågos emeertid bott g, där praktiskt taget hea avkomman nått imagostadium, som ämpiga för produktionsberäkning. På de övriga 3 provträden var utveckingen ti största deen på ångt när ej avsutart Vid va av provträd togs hänsyn ti oika ekoogiska förhåanden, såsom exponering, kronans ängd m. m. För att erhåa absouta mått på granbarkborrens produktion samt förädragenerationens storek beräknades de motsvarande provträdens medevärden, vika sedan tiämpades för samtiga angripna träd. Resutaten av provträdsundersökningen visar tab. 4 För att undvika eventuea missförstånd ämnas nedan definitioner för de i tabeen upptagna termerna. Disponibe manteyta: provens totaa manteyta. Utnyttiad manteyta: av den ifrågavarande artens gångsystem betäckt yta. Täckningsprocent: utnyttjad manteyta i förhåande ti den totaa. Poygamitetskoefficient: anta modergångar pr gångsystem. Produktion: anta avkomma. Förökningskoefficient: anta avkomma dividerat med det dubba antaet modergångar.i Av tabeen framgår b. a., att granbarkborrens gradation i Örsta vid undersökningstiden (sommaren 1934) redan var i avtagande, emedan förökningskoefficienten sjunkit under r-värdet. Den av dess gångar upptagna manteytan utgjorde % av den disponiba manteytan (se ko. 4). Den ämpiga manteytan för de angripna träden kan ätt beräknas med hjäp av den barkmantekurva, som tidigare upprättats för fångstträd (se TRÄGÅRDH och BurovnscH Le., sid. 120) och som återger förhåandet me- 1 Den:na koefficient motsvarar i det närmaste den av SEITNER (1923) föresagna mtbredningsfaktorm (Ausbreitungsfaktor), viken emeertid i motsats ti här införda förökningskoefficienter avser även avkomma efter upprepad äggäggning (andra ku, Geschwisterbrut).

24 STUDIER ÖVER GRA:N"BARKBÖRRENS MASSFÖRÖKNING 315 Tab. 4 Anayser av 9 provträd vid Örsta. Samtiga uppgifter avse granbarkborren. Anaysen von 9 Probestämmen bei Örsta. Sämtiche Angaben beziehen sich auf Ips typographus. I Anta barkprov Zah der Rinden proben O II Dispo Utnytt- Anta Anta Po y- ni be jad man- Yta per Täck- par- Anta moder- gami- Promante- teyta nings- nings- moder- gångar tets- gång- Pro- dukyta cm2 procent kam- gångar pr m Jweffici- system dukcm cm2 tio n Ausge- Beset- mar e Zah der Zah der en t tio n pr m Gesamt- nntzte zu n~- Zah der Mutter- Mutter- Poygami- Fäche je pr mante Mante- prozent Ramme- gäng e gäng e tätskoef- Frassfigur m fäche fäche kammer je m2 fizient cm2 cm2 cm ' 12 Förö:kningskoefficien t Vermehrnngskoeffizient I2 I2 I I2 I2 M~deta Mitte 3 6oo ,2 96 I I,75 24, ,62 3 6oo 3 I05 86,2 I I,76 24,6 360 I I59 0,8I 3 6oo ,5 I I,79 25, ,56 3 6oo ,8 I I,7o 23,6 426 I 503 1,04 3 6oo I ,2 69 III 667 I, 6I 24, I I4I 847 0,63 3 6oo 2 88o 8o,o I02 I I, 65 28,2 3I2 I 083 0,93 3 6oo ,o I,84 25,2 I89 8o8 0,53 3 6oo 3 o6o 85,o 96 I8o 588 I, 88 3I,9 3I2 I 020 0,87 3 6oo ,5 I02 I98 7IO I,94 27, , , I,77 26,2 - I oo6 0,74 an brösthöjdsdiametern och den för granbarkborren ämpiga manteytan. Mutipiceras sedan den på så sätt beräknade ämpiga manteytan av de angripna granarna med den genomsnittiga täckningsprocenten, erhåes den totaa, av granbarkborren utnyttjade manteytan, viken mutipicerad med medeproduktionen per m 2 ger granbarkborrens totaproduktion vid Örsta sensommaren I934 Den ämpiga manteytan av de angripna träden erhåes av föjande sammanstäning (ta b. S). Tab. 5 Av granbarkborren sommaren 1934 vid Örsta angripna stotende granar. Von Ips typagraphus im Sommer I934 bei Örsta befaene stehende Fichten. Brösthöjdsdiameter i cm Brusthöhendurchmesser in cm 6-Io II-r5 I6-2oi2I-25I26-3oi3I-35I36-4o41-45 S:a Anta träd I 7I 62 2I Zah der Bänme Lämpig manteyta m 2 2,o1 63,8 27I,2 447,3 585,9 269,2 I I9, o 44> 0 I 802,4 Brnttaugiche Mante- fäche m2 i 1 Uppskattade värden. Geschätzte Werte.

25 316 VIKTOR BUTOVITSCH Den utnyttjade manteytan är då: och produktionen: I 802,4X75,3 =I 357,2 m 2 I 357,2 X I 006 =I Granbarkborrestammens storek inom det undersökta området vid Örsta beöpte sig atså sensommaren (hösten) 1934 ti r 1/ 3 mijon individer. För att erhåa stammens storek våren 1934 d. v. s. förädragenerationens numerär, mutipiceras det fördubbade antaet modergångar per m 2 (antaet honor och hanar är hos!ps typagraphus ika stort) med den utnyttjade manteytan: 2x682xr 357,2 =r 85r ooo I syfte att erhåa motsvarande popuationssiffror för granbarkborren å Örsta härjningsområde för år 1933, undersöktes aa härdar eer yngepatser, där barkborrarna käckts detta år. Det har visat sig, att förökningen skedde des på de ej uppröjda stormhyggena och uckorna tihörande hemmansägare A med den sammanagda areaen av c:a 2,5 har samt i de massaveduppag, som fingo igga kvar över sommaren 1933 å samme ägares skifte. Dessa uppag innehöo c:a 3 m:s ånga granbitar med en medediameter av r6,3 cm. En undersökning av dessa massabitar gav vid handen, att omkring 70% voro angripna av granbarkborren, varvid dess gångar utgjorde c:a 75% av den disponiba barkytan. Produktionen (anta fyghå per m2) uppgick ti i runt ta 4 Soo per m2 Med edning av dessa siffror erhåer man granbarkborrens produktion i nämnda massabitar enigt föjande br. räkning. Barkyta per massavedbit r6,3xnx3 =I,54m2 Den disponiba manteytan på de angripna bitarna är då I,54X8ooxo,7o = 862,4 m 2 och den av granbarkborren utnyttjade manteytan är 862,4X0,75 = 646,8 m 2 Granbarkborrens produktion å massaved är då 646,8X4 8oo = 3105 ooo För att erhåa granbarkborrens produktion på de ovan nämnda devis upparbetade hyggena utfördes sommaren 1934 en entomoogisk taxering av en 20X40 m stor provyta, utgörande en de av ett hygge, som fått igga i orört skick sedan massaveden upphuggits (vintern ). Enigt denna taxering astrades å provytan hösten individer, detta motsvarar

26 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 317 r 170 ooo per ha. Tiämpar man denna produktionssiffra på samtiga stormuckor inom hemmansägare A:s skifte (2,5 ha) erhåes: I IJOOOOX2,5 = 2 92S 000 individer. Då stående av granbarkborren angripna träd ej förekomma 1933 i det undersökta området samtidigt som andra yngemöjigheter än ovan omnämnda ej funnos, måste den totaa produktionen i det ifrågavarande området hösten 1933 ha beöpt sig ti 3 ros ooo+2 92S 000 = ooo 1 Beräkningen av förädragenerationens storek våren 1933 kunde ej utföras direkt, emedan de sommaren 1934 förefintiga stambitarna voro så sönderätna under barken, att modergångarna ej syntes. För detta ändamå tiämpades därför sommaren 1933 i närheten av Örsta utförda produktionsprov. Dessa prov, sammanagt 6 stycken, giva föjande medevärden: produktion per m2-4 S30, förökningskoefficient- 9,8o, yta per gångsystem 86,4 samt anta modergångar per gångsystem 2,o. Om man antager, att förökningen i Örsta 1933 skedde med samma intensitet som i dess omgivningar, erhåes för förädragenerationen i Örsta våren 1933 en numerär uppgående ti ooo : 9,so = 6rs ooo För att kunna uppskatta denna stams numerär hösten 1932 (vid käckningstiden) måste man veta dödighetens omfattning under tiden från käckningen sensommaren-hösten 1932 ti yngegnagets igångsättande försommaren Då uppgifter härom fattas, måste dödighetsprocenten uppskattas. Dödighetsprocenten för tiden sensommaren 1933-försommaren 1934 var c:a 70% (s. o.); den motsvarande siffran för tiden sensommaren 1932-försommaren 1933 torde med tanke på anta parasiter och rovdjur, vika under första gradationsåret ej hunnit föröka sig ika hastigt som barkborrens avkomma, vara betydigt mindre och kunde uppskattas ti omkring so%. Tiämpas detta reduktionsta, utgör granbarkborrepopuationen sensommarenhösten rs ooo : o,5 =r 230 ooo. Utgångspopuationen våren-försommaren 1932 kan sedan ätt beräknas med hjäp av de hösten 1932 inom stormhärjningsområdet i ifrågavarande de av Uppand utförda entomoogiska produktionsundersökningarna. En- 1 Jämföra vi denna siffra med granbarkborrens numerär våren 1934 d. v. s. med det anta barkborrar, vika kvarevde ti våren 1934 och yckades ynga, framgår det att förusterna av barkborrestammen under sensommaren och hösten 1933 samt under vintern och våren 1934 uppgingo ti 69, 3 %.

27 318 VIKTOR BUTOVITSCH igt dessa beöpte sig förökningskoefficienten i detta område ti i genomsnitt I7,6. Utgångspopuationen i Örsta våren I932 skue då ha varit I : I7,6 = Enigt ovan anförda beräkningar och uppskattningar var gradationsföroppet å Örsta skogsmarker under tiden våren I932-hösten I934 kvantitativt sett föjande: våren I ooo, hösten I932 I 230 ooo, våren I933 6I5 ooo, hösten I ooo, våren I934 I 85I ooo samt hösten I934 I År I935 medförde en ytterigare nedsättning av granbarkborrepopua tionen. Antaet på rot angripna granar utgjorde nämigen 6o mot 28I år I934 Dessa träds grovek samt den för granbarkborren ämpiga ytan uppgivas i tab 6. Tab. 6. Av granbarkborren 1935 vid Örsta angripna granar. Von Ips typagraphus I935 bei Örsta befaene stehende Fichten. ~ 13rösthöjdsdiameter i cm Brusthöhendurchmesser in cm 6-Io I I-I5I I6-zoj 2I-z5jz6-3oi3I-35I36-4oi4I-45 S:a Anta träd... 9 I5 I6 IZ I 6o Zah der Bäume Lämpig manteyta m 2 13,2 z z, 8 6I, r 75,6 3],8 38,5-122,o z6i,o Bruttaugiche Man tefäche m' 1 Uppskattade värden. Geschätzte Werte. Dessutom funnos å det undersökta området IO av granbarkborren angripna vindfäen med en för denna art ämpig manteyta av 74,9 m2. Fyra angripna granar anayserades med avseende på produktionen. Härvid erhöos föjande värden: täckningsprocent go,o, produktion per m samt anta modergångar per m Den av granbarkborren I935 utnyttjade manteytan var såunda: 90 (26I,o+74,9) = 302,3 m 2 Denna yta mutipicerad med produktionen per m 2 ger popuationens numerär å det undersökta området sensommaren I935: 302,3 x 735 =

28 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 319 För att erhåa förädrastammens storek på försommaren samma år måste modergångarnas anta per m2 fördubbas (i enighet med könskvoten) och sedan mutipiceras med den utnyttjade manteytan: 724 x 2 x 302,3 = Jämför man den sistnämnda siffran med granbarkborrarnas numerär hösten 1934, framgår det att mortaiteten under meantiden var betydande, nämigen: I övrigt visa de för 1935 erhåna produktionssiffrorna en ytterigare kraftig reduktion av barkborrestammen. År 1936 var den 1932 å skogsmarker vid Örsta påbörjade massförökningen avsutad. Antaet detta år angripna stående granar inom hea det ifrågavarande området utgjorde enigt uppgift av änsskogvaktare Karsson 9 Några mätningar eer produktionsundersökningar å dessa granar kunde ej företagas, då de redan före besiktningen upphuggits och forsats bort ur skogen. Några andra yngepatser för granbarkborren ha detta år ej observerats i Örsta, så att de barkborrar, som angripit de nämnda granarna, torde ha varit at som återstod av den tidigare så mäktiga stammen. Då prov på angreppstäthet försommaren 1936 ej kunnat utföras, kan granbarkborrepopuationen vid denna tidpunkt endast approximativt uppskattas. Härvid kan man antingen tiämpa samma dödighetsprocent som under tiden hösten 1934-försommaren 1935, d. v. s. c:a 68 %, varigenom en numerär på 222 ooo (1oo-68) = 71 ooo erhåes, eer också utgå från samma angreppstäthet som försommaren 1935 under antagandet av de 1936 angripna granarna tihöra samma grovekskasser som de 1935 angripna. Popuationen bir då i det senare faet: 430 ooox 9 6 = JO Av dessa siffror förefaer den sistnämnda vara mera sannoik, emedan dödigheten vid sutet av en granbarkborregradation brukar vara störst; därför torde 1935 års mortaitetsprocent (68 %), som tagits i förra beräkningen, vara för åg för år Om man nu med hjäp av de ovan anförda beräkningarna och uppskattningarna sammanför de för oika år och årstider erhåna produktionssiffrorna, får man föjande översikt:

29 320 VIKTOR BUTOVITSCH Tab. 7 Kvantitativa förändringar av granbarkborrens popuation vid Örsta under massförökningsperioden försommaren 1932-försommaren Quantitative Veränderungen der Popuation von Ips typagraphus bei Örsta während der Gradationszeit Vorsommer 1932-Vorsommer Ar Zeit Arstid Jahreszeit 1932 Försommar.... Vorsommer Höst.... Herb;t 1933 Försommar.... Vorsommer Höst.... Herbst 1934 Försommar.... Vorsommer Höst.... Herbst 1935 Försommar.... Vor'sommer Höst.... Herbst 1936 Försommar.... Vorsommer Uppskattade värden. Geschätzte Werte. Produktion 1 JO ooo 1615 ooo I 851 ooo I Förökningskoefficient Vermehrungskoeffizient Efter käckning Nach dem Schiipfen 17,6 g,b 0,74 0, 5 I Efter övervintring Nach der Uberwinterung 8,8 3,0 0,24 O,I3 Mera åskådigt framstäes gradationsföroppet i efterföjande figur (fig. 4). Denna framstäning ger vid handen, att den reativt kraftigaste förökningen inträffade redan hösten I932, d. v. s. under första gradationsåret (förökningskoefficienten IJ,6 resp. 8,8), då tigången på yngemateria i förhåande ti barkborrarnas numerär var störst. Den omedebara orsaken härti var emeertid ej mängden stormfät virke, utan sättet på viket detta behandats. Som förut nämnts, var det endast en av de båda skogsägarna (B), som hade upparbetat sitt stormvirke i tid - ehuru även han ät umpen igga kvar - under det att den andre (A) under första sommaren ej hade vidtagit några andra åtgärder än att tivarataga det värdefuaste timret. På det viset uppstod å hans marker en kraftig barkborrehärd, som sedermera har givit upphov ti stora skador i hans egen men framförat i grannens skog.

30 STUDIER ÖVER GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 321 Sommaren 1933 medförde en ytterigare förökning av barkborrestammen och hösten samma år uppnåddes maximum med över 6 mijoner nykäckta barkborrar. Dessa djur astrades des å de ej upparbetade stormuckorna tihörande A, des i inom skogen uppagrad och ej barkad massaved, viken fick igga över sommaren i obarkat skick. Våren 1934 var tigången på ämpigt yngemateria sut och barkborrarna kastade sig över den stående skogen. Härvid angrepos framförat rest- Produ/dian i tusenfa Produkfion in 'fooo /000 / Y.f Vår Hiisf Vår Hö:Sf Vår Hösf Friihjahr Herbsf Friizjahr Herbst Fruyjahr> Herbsf /936 Vår Hä.sf Friiy"ahr Herbsf Fig. 4 Föroppet av gtanbarkborrens massförökning vid Örsta under tiden försommaren 1932-försommaren Der Verauf der Massenvermehmng von- Ips: typagraphus bei Örsta während:der Zeit Vorsommer 1932-Vorsommer tgg6. bestånd från decemberstormen 1931 å B:s ägodear, emedan dessa härjats starkare än skogen tihörande A och därför erbjödo mera ämpiga angreppspunkter än de senare. På grund av de omnämnda omständigheterna bevo förusterna störst hos den skogsägare, viken rensat sina stormhärjade bestånd enigt den av skogsvårdsstyresen givna instruktionen (med undantag av umparnas behanding), under det att den för massförökningen ansvarige grannen fick vidkännas endast indriga skador. Under sommaren 1934 gick granbarkborrens förökningskoefficient som föjd av angreppets okaa begränsning, större angreppstäthet samt ökning av rovdjur och parasiter kraftigt ned (0,74 resp. 0,24). Försommaren 1935

31 322 VIKTOR BUTOVITSCH fanns det ej fut en fjärdede av den popuation, som funnits i Örsta vid samma tid året förut. Angreppet 1935 var avsevärt svagare och betydigt mera spritt på mindre trädgrupper. Även mortaiteten titog kraftigt och hösten 1935 fanns det endast något över 200 ooo barkborrar; denna stam decimerades efter övervintringen ytterigare och förmådde nästa år endast. döda 8 träd var granbarkborrens massförökning i Örsta definitivt avsutad. I den ovan givna redogöresen av barkborrestammens massförökning vid Örsta har hänsyn framförat tagits ti barkborrestammens kvantitativa förändringar och de orsaker, som betingat desamma. De gjorda iakttageserna ge oss emeertid en möjighet att beysa härjningens föropp även med avseende på spridningen. Under de första två somrarna efter stormen ( ) var förökningen, som tidigare omnämnts, okaiserad huvudsakigen ti de ej, resp. devis upparbetade stormhyggena och några angrepp på stående träd under denna tid ha ti föjd av rikig tigång på ämpigt yngemateria ej ägt rum. Spridningen från dessa fasta barkborrehärdar ti stående skog började först sommaren 1934 och sutade sommaren Angreppet sommaren 1934 var fördeat på ett fåta (5) okaer och utgjordes av sammanhängande beståndsdear omfattande 19 ti 143 träd. Vad beträffar dessa röriga härdars äge i förhåande ti stormhyggenas, gränsade de tre största av dem omedebart ti de senare, medan de två övriga mindre härdarna befunno sig på ett avstånd av resp. 50 och 130m från det närmaste stormhygget (se kartan, fig. 3). Ett påfaande drag hos dessa härdar var, att de intogo beståndspartier i upphöjt äge (framförat soexponerade suttningar), en företeese som observerats även inom andra stormhärjade områden i Uppand (jfr sid. 332). Vidare ägger man märke ti, att de största härdarna voro okaiserade ti restbestånd eer mer eer mindre breda, ti stor de av stormuckor eer hyggen omgivna kappor. Härdarnas äge var föjaktigen mycket utsatt såvä i förhåande ti stormhyggena som i fråga om topografien. Att barkborrarna för sina angrepp vade bestånd i höjdägen och mest å mot soen utande suttningar torde sammanhänga med de synnerigen varma och torra somrarna 1932 och 1933, vika nedsatte trädens motståndskraft i amänhet, men speciet å dyika för uttorkning mest utsatta stäen. Beträffande inverkan av beståndens trädsagssammansättning ämnar Örsta härjningsområde ej några tydiga uppysningar, emedan de ifrågavarande bestånden ti övervägande de utgöras av ren gran. Endast ett mindre bestånd inom området är sammansatt av både gran (30 %) och ta (70 %). Detta bestånd har trots sitt mycket utsatta äge (mean två stormhyggen och i direkt ansutning ti den största barkborrehärden av

32 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 323 år 1934, se fig. 3) het förskonats från barkborreangrepp. Detta är i och för sig ej något bevis för bandbestånds resistens mot granbarkborren, enär vissa rena granbestånd inom undersökningsområdet i ika ogynnsamt äge ej heer bivit angripna. Emeertid visa de vid Nås i Daarna gjorda iakttageserna (jfr BurovnscH, Norr. Skogsvårdsf. Tidskr. 1938), att granbarkborren undviker barrbandbestånd med förhärskande ta. Med stöd av dessa iakttageser torde det förut omnämnda barrbandbeståndet vid % angpipna tpäd % befoenef' Böume O o'-;-,,:,_:;;;,5;; c,6..-:-s2öro;------,2,-,,c':-_2,;5=:-----,2"62-c.o3r;0--""""3"'' _::,3,.5, d> 35 BPö/höjdfdiameter.> i cm Br>u/fhtJhendur>chme//e' in cm Fig. 5 Procentuea antaet av granbarkborren norr om Gimo damm angripna stående granar fördeade på oika diameterkasser. Von Ips typographus nördich von Gimo Damm befaene stehende Fichten (Prozentzahen), verteit auf verschiedene Durchmesserkassen. Örsta ha varit mindre ämpigt för eer mera resistent mot granbarkborrens angrepp. Sutenhetens inverkan på granbarkborrens spridning, som tydigt dokumenterats vid de ovan omtaade undersökningarna vid N ås i Daarna, har ej kunnat påvisas vid Örsta. Detta beror emeertid därpå att i Örstaskogen fattades mycket tätt sutna eer översutna bestånd, atså just sådana bestånd, som i Daarna visat sig oämpiga som yngehärdar för granbarkborren. Örstabestånden voro så gott som genomgående stormskadade och sutenheten nådde ingenstans högre än o, s. Angreppen av år 1934 kunde i Örsta konstateras i bestånd med en sutenhet varierande mean 0,4 och 0,9. Med avseende på de angripna stammarnas dimensioner visar det vid Örsta insamade materiaet samma tendens som de vid Nås erhåna resutaten, nämigen att granbarkborren föredrager grövre träd. Såunda utgör medediametern vid brösthöjd av de vid Örsta 1934 angripna granarna 22,5 cm, under det att den motsvarande siffran för de kring resp. inom härdar stående oangripna granarna bott uppgår ti 18,9 cm.

33 324 VIKTOR BUTOVITSCH Fördeningen av de 1934 angripna granarna efter oika diameterkasser åskådiggöres i fig. J. I syfte att något närmare beysa frågan om granbarkborrens uppträdande på granar av oika diameterkasser utfördes sommaren 1934 en speciaundersökning i ett stormhärjat och sedermera av granbarkborren hårt angripet rent granbestånd norr om Gimo damm (se karta, fig. r). En fyrkantig 1,3 har stor yta utstakades och samtiga inom denna befintiga granar med över ro cm i brösthöjden kavades. Av sammanagt 458 granar voro 333 oangripna, de övriga 125 angripna av granbarkborren. Medebrösthöjds- Arr/afräd Z ah/ der Bi:Jume Somtiga qronop Sämtiche fichfen stoende gponop 5fehende fichfen /O 5 o-so so-100 Fig. 6. Avståndet av de år 1935 angripna stående granarna och vindfäena från närmaste förökningshärd av år I934 Abstand der I935 befaenen stehenden Fichten und Windwiirfe vom nächstgeegenen V er mehrungsherd vom Jahre I934 diametern hos de oangripna träden beöpte sig ti 20,8 cm, hos de angripna ti 27,4 cm. Skinaden måste anses vara mycket avsevärd. Om man fördear träden på oika diameterkasser (se fig. 5) visar det sig att granbarkborrens frekvens ökar med titagande diameter. Särskit påfaande är detta samband hos smaa ti medegrova granar års angrepp skijer sig från det av föregående år i många avseenden. Ti att börja med var. det förra ej koncentrerat ti större trädgrupper eer bestånd utan spittrat i smärre grupper av 3 ti 15 granar eer enstaka träd. Dessa gruppers äge var topografiskt sett ej bundet ti bestämda okaer som härdarna av år Såunda förekommo de både i upphöjt äge och på pan mark. Ifråga om exponeringen voro de festa av de angripna träden eer trädgrupperna okaiserade ti beståndskanter och utsatta för middags- resp. eftermiddagssoen, eer också voro de het fristående. Endast en iten de av dem befann sig inuti skogen, men även dessa träd voro soexponerade (mest mot söder). Även i förhåande ti äget av föregående års förökningspatser skija sig härdarna 1935 mycket avsevärt från dyika av år De senare grän-

34 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 325 sade, som tidigare framhåits, direkt ti stormhyggena, de förra däremot ågo mestades på avstånd från 1934 års härdar. Angreppets utbredning åskådiggöres å kartskissen fig. 3 Därav framgår att spridningen ifrån härdarna 1934 skedde i aa nktningar. Anmärkningsvärt är att, ehuru ämpiga träd funnits rikigt adees inti 1934 års härdar, dessa träd bivit angripna endast i ringa utsträckning ( = 5 % av de 1935 angripna träden). Denna företeese har iakttagits även på andra okaer, b. a. vid Övernuttö (jfr s. 334). Avståndet från de år 1935 angripna stående granarna och vindfäena ti närmaste förökningshärd av år 1934 framägges å fig. 6. Därav % / O / / / / / o-- / ---"'. _..--'>...;,,,.., :_ ' ' ' "\ ' \ " ' " ' \ b..._- ---o... 'O 6 -JO Fig IS i ) 35 Brö:Stitj;dsdiameter i cm Brusfhiihendurchmesser /n cm Brösthöjdsdiametern hos av granbarkborren och den sextandade barkborren åren vid Örsta angripna stående granar i % av samtiga angripna granar. Brusthöhendurchmesser der von!ps typagraphus und Pityogenes chacographus r934-i935 bei Örsta befaenen stehenden Fichten in % der Gesamtzah befaenet Bäume. framgår att antaet dyika träd avtager med stigande avstånd. Fertaet angripna träd stod inom 100 m:s avstånd men enstaka befunno sig på ett avstånd av över 200m. Ifråga om dimensioner voro 1935 års barkborregranar i genomsnitt något smaare (medediametern vid brösthöjd 18,3 cm) än sådana av år 1934 (medediametern vid brösthöjd 22,5 cm). Fördeningen på oika diameterkasser för båda åren var i stort sett anaog (jfr fig. 7); smaare dimensioner voro dock starkare representerade år Detta beror på sextandade barkborrens förekomst, viken art uppträdde rikigare år 1935 och angrep ett större anta smaare träd, des ensam, des i säskap med granbarkborren. På det hea taget var angreppet 1935 ej bott betydigt mindre i omfattning än 1934 års, utan förefö även att ha förorat en stor de av sin ursprungiga intensitet. Såunda spittrades det i små trädgrupper eer en-

35 326 VIKTOR BiTöVITSCH ~ o 3oom Fig. 8. Karta, utvisande stormhärjningsområdet vid Sandby-Hanunda med barkborreförökningshärdar Windfagebiet bei Sandby Hanunda mit Vermehrungsherden von ps typagraphus I934-I935

36 STUDIER ÖVER GRANBARKBÖRRENS MASSFÖRÖKNING 327 staka efter stormen fristäda träd, vika på grund av sitt äge torde kunna anses som mindre motståndskraftiga. År 1936 var granbarkborrens massförökning vid Örsta definitivt avsutad. Antaet på rot angripna träd uppgick detta år enigt meddeande av änsskogvaktaren i Östhammar K. G. Karsson ti endast 8 granar, fördeade på oika patser (se kartskissen, fig. 3). Några uppgifter om dessa träds dimensioner och beskaffenhet kunna ej ämnas, då de vid den hösten 1936 företagna besiktningen ej funnos kvar i skogen. skogstrakten vid Hanunda-Sandby. För studier över granbarkborrens spridning vades vidare ett skogsområde norr om Hökhuvud kyrka. Detta område begränsas i öster och norr av vägen Roddarne-Hanunda-Ytternuttö, mot väster av ån Oandsån samt mot söder av vägen Roddarne-Sandby. Att just detta område bivit föremå för närmare undersökning berodde des på påfaande rikig förekomst av grantorka, des därpå att det från aa hå var vä isoerat från andra skogsmarker genom åkrar, ängar och andra icke skogbärande marker. Det senare förhåandet var av stort värde, emedan risken för invandring av främmande barkborrar resp. utvandring av hemortsbarkborrar härigenom var väsentigt mindre. Området ifråga, som omfattade en area av 463 har, utgjordes av 126 har åkrar, ängar o. dy. samt 337 har skogsmark. Decemberstormen 1931 förorsakade svåra skador inom denna trakt, och inte mindre än go har skog, framförat granskog, båste omku. I denna siffra ingå endast stormhyggen och större stormuckor men ej mindre uckor eer små fäckar, som stormen efterämnat ferstädes inom den härjade skogen. Granbestånd. Fichtenbestände. D Stormskadade granbestånd. Sturmbeschädigte Fichtenbestände. ~ Bandbestånd {ta, öv, gran). Mischbestände (Kiefer, I,aubhoz, Fichte). ~ Stormskadade bandbestånd. Sturmbeschädigte Mischbestände. r::::::::j Stormhyggen. Sturmschäge. D Åkrar och ängar. Åcker und Wiesen. ~ Barkborreherdar I934 Borkenhäferherde I934 'e!935 I935 Kraftedning. -"--L. Gärdesgård. Starkstromeitung. Zaun.

37 328 V!K.'I'O:R BtJTOVITSCB Skogen utgjor es ti övervägande de av rena granbestånd, här och var med insprängd ta och öv. Endast på ett fåta stäen var taen rikigare representerad eer dominerande. Ifråga om åder tihörde den största deen av skogen medeåders- och ädre kasserna och endast en mycket ringa de utgjordes av ungskog. Med avseende på granbarkborren indeas skogen här i två kategorier, nämigen ämpig skog, utgörande medeåders och ädre rena eer något med ta och öv bandad~ 5ranbestånd samt oämpig skog, som sammansättes av ung granskog, tabestånd samt bandade bestånd med förhärskande ta. De förra intaga en area av 186 har, de senare av 61 har. Fördeningen av dessa beståndskategorier inom det undersökta området framgår av kartan fig. 8. Större deen av området (282 har) tihör Gimo-Österby A. B., resten hemmansägare i Hanunda och Sandby. Areafördeningen mean boagsoch bondeskog framgår av den bifogade kartan. Behandingen av det stormfäda virket å de oika ägodearna var ej enhetig. I områdets norra de, som tihör hemmansägare i Hanunda (>>A>> å kartan), upphöggs under första vintern efter stormen en tredjede av stormviket. Vintern tivaratogs större deen av de återstående vindfäena och resten höggs först hösten Områdets största ägare, Gimo-Österby A. B. (>>B>> å kartan), började upphuggningen vintern , atså andra vintern efter stormen, och avsutade den i jui Hemmansägare i Sandby (Sandby I) i områdets sydöstra de (>>C>> å kartan) ät upphugga timmer och massaved samt en de av avfaet redan under första vintern; huggningen av de kvarvarande umpar och toppar pågick under sommaren 1932 och avsutades hösten samma år. Ågaren av andra hemmanet (Sand by II), omedebart väster om Sandby-skiftet (>>D>> å kartan) började upparbetningen av stormvirket, iksom Gimo-Österby, först vintern Han högg timmer och massaved under denna vinter, kastved däremot senare. Av denna framstäning över stormvirkets behanding i områdets oika dear framgår, att förutsättningarna för granbarkborrens massförökning funnos i mer eer mindre stor utsträckning överat inom trakten. Minsta förökningsmöjigheterna hade barkborrarna å Sandbyskiftet, där endast en de av röjningsavfaet och endast under en sommar var ämpig såsom yngepatser för granbarkborren. Området besöktes första gången i augusti 1934; vid denna tidpunkt uppvisade skogen på många stäen mer eer mindre stora sammanhängande grupper av torkande granar, som bivit angripna under försommaren situationen påminde i många avseende om förhåandena vid Örsta under samma tid, möjigen med den skinaden, att angreppet på senare ort var

38 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 329 mera koncentrerat. Angreppets föropp i Hanunda-Sandbyområdet före sommaren I934 kan rekonstrueras bott i mycket grova drag, des med stöd av undersökning av gammat röjningsavfa, som på några få stäen ännu funnits kvar, des på grund av meddeanden från vederbörande skogsägare resp. skogstjänstemän. Enigt dessa uppgifter var angreppet under första sommaren i stort sett indrigt, möjigen med undantag av Hanunda-deen, där ti föjd av den påbörjade upparbetningen större mängder ämpigare yngematerie funnits disponiba. Nästa sommar (I933) titog angreppet mycket kraftigt och omfattade at iggande virke, som ej hunnit upparbetas. Angripna stående träd ha emeertid under denna sommar, iksom under den föregående ej iakttagits. Förökningen inom Gimo-Österby tihörande marker var så stark att man för nästa år besöt att utägga ett större anta fångstträd. Ti år I934 var förökningen strängt okaiserad ti stormhyggena eer stormhärjade skogsdear. Från och med sommaren I934 trädde gradationen in i det dynamiska stadiet: härdarna kommo i rörese. Under denna sommar ägde ett kraftigt angrepp rum på stående träd. Liksom även vid Örsta omfattade detta års angrepp i rege trädgrupper inti stormhyggena eer i närheten av dem. Läget och omfattningen av dessa härdar åskådiggöres å kartan, fig. 8. Vid granskning av denna karta bör beaktas, att I934 års härdar återgivas fuständigt endast för bondskiftena, atså för Hanundaoch Sandby--dearna. För Girno-Österbys markers vidkommande kunde härdarnas äge med undantag av 3 stäen ej närmare faststäas, enär de angripna träden upphöggas och forsades ur skogen innan den noggranna undersökningen och kartäggningen av området sattes i gång. Med stöd av de uppgifter, som ämnats av skogvaktaren B'iiow i Borggårde uppgick utbytet av de I934 angripna träden ti 474 st. timmer och m:s massabitar, viket med edning av de utförda stamanayserna samt dimensionerna hos de kvarstående angripna granarna å Girno-deen skue motsvara c:a I 400 träd. Av dessa träd kunde endast I22 granar, fördeade på 3 grupper, uppmätas och inritas på kartan. Sammanagt angrepos under sommaren I934 inom hea området, förutom de nyssnämnda endast ti ringa de registrerade I 400 granarna, 750 träd; dessutom utades å Girno-Österby-deen 300 fångstträd, vika bevo genomgående kraftigt angripna. Antaet angripna träd å oika skiften vid Hanunda-Sandby i förhåande ti den stormhärjade ytan återgives i efterföjande tabe. Tabeen visar, att skinaderna ifråga om antaet angripna träd per hektar stormhärjad area ( = stormhyggen) voro rätt betydande. För att kunna direkt jämföra angreppets omfattning i oika dear av området äro emeertid antaen angripna träd ej ämpiga, emedan mededimensionerna i resp. 25. Medde. frjn Statens Skogsförsöksanstat. Häft. 32

39 330 VIKTOR BUTOVITSCH Tab. 8. Anta av granbarkborren år 1934 angripna rotstående granar samt fårtgstträd å oika skiften inom Hanunda-Sandby skogsområde. Zah der von Ips typagraphus I934 befaenen stehenden Fichten und Fangbäume in verschiedenen Teien des Wadgebiets Hanunda-Sandby. Anta angripna träd Area storm- Zah der befaenen Bäume Pr har Ä g a r e härjad skog stormhygge B esitzer Sturmschaden rotstående fångstträd je ha Wind fäche ha fafäche stehende Fangbäume Gimo-Österby... 68, I I ,0 Hanunda... I5, , I Sandby I.... I, 3 so - 38,5 Sandby II... s, o I 56-3I,2 S:a resp. medeta... i 90,o Sa. bzw. Mitte 2 oz8 dear avvika väsentigt. Såunda äro granbestånden i områdets norra de (Hanunda-deen) av svagare växt och sämre beskaffenhet än dyika i Gimodeen. En bättre översikt och jämföresegrund ämnar nedanstående tab. g, där de angivna värdena avse ej trädanta, utan för granbarkborren ämpig manteyta på de angripna träden. Dessa värden beräknades med edning av medediametrar samt ett tidigare pubicerat diagram rörande sambandet mean fångstträdens brösthöjdsdiameter och den för granbarkborren resp. större märgborren ämpiga manteytan (se TRÄGÅRDH och BUTOVITSCH 1935, sid. 12o). Tab. 9 För granbarkborren ämpig manteyta å de år 1934 angripna träden inom oika skiften av Hanunda-Sandby skogsområde. Fiir I ps typagraphus bruttaugiche Mantefäche an I934 befaenen Bäumen in verschiedenen Teien des Wadgebiets Hanunda-Sandby ,9 Ägare B esitzer För granbarkborren ämpig mante~ Medediameyta i m Beteckter vid bröst- Fiir Ips typagraphus bruttaugiche Mantening å fäche in m2 karta höjden i cm. Brusthöhen Bezeichnt:ng durchmesser in i genomsnitt pr har auf der Karte cm pr träd stormhygge Tota im Durch- je ha Windschnitt je Baum fafäche Gimo-Österby.. B c:a 24 6,90 I72,5 II 730 Hanunda... A 20,4 4,95 I34, I 2 o89 Sandby I... c 22,2 5,85 225,2 293 Sandby II... D 2I,4 5,45 I70,o 85o S:a resp. medeta Sa. resp. Mitte 23,2 6,43 I66,2 I4 962 För bedömande av de å oika skiften tiämpade upparbetnings- och röjningsmetoderna skue de i tabeen meddeade siffrorna vara av stort värde,

40 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 331 om ifrågavarande skiften voro vä isoerade från varandra. Detta var emeertid faet endast i fråga om Gimo- och Hanunda-dearna, vika i stort sett voro tämigen vä skida från varandra genom ett mer eer mindre brett bäte av åkermark. Skiftena Sandby I och II ågo däremot ti stor de omgivna av Gimo-Österby skogar med stora, adees inti bondskiften beägna stormhyggen. Detta förhåande förkarar varför skiftet Sandby I, oaktat röjningen gjordes i snabbaste takt och att yngemöjigheterna reducerades ti ett minimum, uppvisar ett så kraftigt angrepp på stående träd. Betraktar man nämigen detta skiftes äge å kartan (fig. 8), ser man att skiftet i norr stöter ti ett stort stormhygge tihörande Gimo-Österby, som är nästan ika stort som hea Sandby I-skogsskiftet och som på grund av fördröjd upparbetning säkerigen astrat större mängder granbarkborrar. För en iknande invasion av >>främmande>> barkborrar ifrån grannskogen har även skiftet Sandby II varit utsatt, ehuru en he de barkborrar utveckats inom sjäva skiftet, tack vare de försenade röjningsarbetena. På grund av det ovan sagda äro siffrorna i ko. 3 och 4 (tab. 9) som avse småskiftena Sandby I och II ej jämförbara med dyika för de två stora skiftena Gimo-Österby och Hanunda. Dessa senare torde däremot kunna betraktas såsom ett resutat av de vidtagna röjningsåtgärderna. Som tabeen visar, var sommaren 1934 den angripna manteytan och föjaktigen även antaet barkborrar per hektar stormhygge å Girno-deen större än å Hanunda-deen. Därav framgår att de å Gimo vidtagna röjningsåtgärderna böra under omnämnda speciea förhåanden ur skogsentomoogisk synpunkt bedömas som i mindre grad fördeaktiga. Upparbetningen av stormfäd skog påbörjades å Hanunda-deen, som förut sagts, under första sommaren efter stormen (1932), under det att å Girno-deen at stormfät virke ämnades orört. Enigt tidigare gjorda iakttageser (jfr TRÄGÅRDH och BUTOVITSCH 1935) skue detta ha medfört en större förökning av granbarkborreh å Hanunda marker. Att barkborrestammens reativa numerär inom Girnoskiftet sommaren 1934 ikvä bev större än i Hanunda beror uppenbarigen därpå att barkborrarna å Girno-deen under sommaren 1933 hade betydigt bättre förutsättningar för fortsatt förökning (större utrymme per gångsystem) än på Hanunda-hyggena, som redan våren 1933 voro ti större de röjda. Liksom faet vid Örsta, visar även barkborrehärjningen vid Hanu~da Sandby, att ändamåseniga skogshygieniska åtgärder, som genomföras bott av ena parten (Sand by I), ej bi ti någon nytta, om ej även grannen tiämpar samma metoder (jfr även TRÄGÅRDH och BUTOVITSCH 1935, sid. 83 samt BUTOVITSCH 1938, sid. 98). Beträffande 1934 års angreppshärdars äge, omfattning o. s. v. föreigga endast uppgifter för bondskiften; å Girno-deen voro de angripna stående

41 332 VIKTOR BUTOVITSCH träden vid undersökningstiden ti största deen upphuggna och bortforsade. De nedanstående uppgifterna avse därför bott skiftena Hanunda och Sandby I och II. A dessa skiften konstaterades angreppet på zr oika stäen omfattande sammanhängande trädgrupper å 6-90, i genomsnitt 30 granar. Dessa barkborrehärdar voro i de festa fa (76 %) beägna i stormhyggenas och stormuckornas kanter, de övriga i närheten av de senare, dock ej ängre än högst room från närmaste stormhyggeskant. Liksom vid Örsta visade barkborrarna även här benägenheten att angripa bestånd på kuar, suttningar % '\ \ \ \ \ \ O s 'o U >'TO Bräsfhgdsdiamefer i cm. Brusthöhendurchmesser in cm Fig. 9 Brösthöjdsdiameter hos av granbarkborren och den sextandade barkborren åren inom Hanunda-Sandby området angripna stående granar i % av samtiga angripna träd. Brusthöhendurchmesset der von Ips typagraphus und Pityogenes chacographus I934-I935 im Gebiet von Hanunda-Sandby befaenen stehenden Fichten in % der Gesamtzah befaetter Bäume. eer överhuvudtaget bestånd i upphöjt äge. Såunda befunno sig I3 av de zr omnämnda trädgrupperna (efter stamantaet 73 %) på dyika stäen. I fråga om de angripna trädgruppernas exponering mot ett visst väderstreck har någon påtagig regebundenhet ej iakttagits: 9 grupper (3I % av stamantaet) voro utsatta för middags- och eftermiddagssoen, 7 (4r % av stamantaet) stod fria mot N och O och de övriga 5 grupperna (z8% av stamantaet) befunno sig inuti bestånd och hade inga fut fria kanter. Att angreppen ej koncentrerats i sobeysta beståndskanter, vika granbarkborren ejest brukar föredraga, beror uppenbarigen på okaa förhåanden. Under granbarkborrehärjningen vid Nås åren (se BUTOVITSCH,. c. 1938) har det nämigen kunnat konstateras att >>Utsagsgivande vid granbarkborrens angrepp på stående träd är framförat yngeträdens ämp-

42 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 333 ighet och först i andra hand ämpig expositiom. Denna faktor - yngeträdens ämpighet - torde ha varit bestämmande även vid angreppets fördening inom Hanunda-Sandbyområdet. Några undersökningar med avseende härå ha dock icke utförts. Beträffande granbarkborrens uppträdande i oika bestånd gjordes föjande iakttageser: angreppen förekomma utesutande i rena granbestånd, framförat i 6o-rzo-åriga men ej i ungskog; växtiga bestånd föredrogas framför senvuxna; bestånd på försumpad eer böt mark bevo fria från angrepp. Groveken av de angripna granarna framgår av fig. g. Under sommaren 1935 angrepos sammanagt 53 stående granar, ro vindfäen samt 8o fångstträd, vika senare utades inom Hanunda- samt Sandbyskiftena. Närmare uppgifter härom återgivas i nedanstående tabe. Tab.. ro. Anta av granbarkborren år 1935 angripna rotstående granar, vindfäen och fångstträd å Gimo-Österby samt bondskiften inom Hanunda-Sandby skogsområde. Zah der von I ps typagraphus befaenen stehenden Fichten, Windfäe und Fangbäume innerha b der Gimo-Österby AB und Keingrundbesitzern gehörenden Teie des Hanunda Sandby Wadgebiets. Area Anta angripna träd Storm- storm- Zah der befaenen Bäume Ägare hygge harjad Besitzer skog har rot- vind- fångst- pr har Windfa- stående fäen träd S:a je ha Windfäche ha stehende Windwiirfe fafäche Fangbäume Gimo-Österby... 68, I ,5 Bondskiften... 21, So 106 4,8 Keingrundbesitzer S:a resp. medeta. go,o 53 ro Sa. bzw. Mitte So 143!,6 Av tabeen framgår, att angreppet å bondskiften 1935 var mångdubbet större än å Gimo-:-Österbydeen. Då emeertid de angripna trädens mededimensioner å resp. skiften voro oika, äro värdena i denna tabe ej fut jämförbara. I den föjande sammanstäningen anföras därför i stäet för trädanta de motsvarande för granbarkborren ämpiga manteytorna. Siffrorna i tab. II som avse den angripna manteytan per har äro i fera avseenden av intresse.. Om man jämför dem med motsvarande för år 1934 (se tab. g), ser man att angreppets omfattning år 1935 har sjunkit i genomsnitt ti omkring 7,5 % av den för föregående året. Särskit markant är denna minskning för Gimo-Österby, där angreppet 1934 utgjorde bott 3,o% av

43 334 VIKTOR BUTOVITSCH Tab. II. För granbarkborren ämpig manteyta av de år 1935 inom Hanunda Sandby skogsområde angripna träden (rotstående, vindfäen samt fångstträd, jmf. tab. ro). Fiir Ips typagraphus bruttaugiche Mantefäche der 1935 im Wadgebiet Hanunda Sandby befaenen Bäume (stehende, Windwiirfe sowie Fangbäume, vg. Tab. ro). För granbarkborren ämpig mante- Medediame- yta i m 2 ter vid bröst- Fiir Ips typagraphus bruttaugiche Mantefäche Ägare in qm höjd i cm Besitzer Brusthöhen- i genomsnitt pr har durchmesser pr träd stormhygge in cm Tota im Durchschnitt je ha Windfaje Baum f!äche Gimo-Österby... 27,8 9,40 5, I Bondskiften... 24,6 7,25 35, I 768,5 Keingrundbesitzer S:a resp. medeta... 25,4 7, Bo 12,4 I II6, 3 Sa. bzw. Mitte 1935 års. Å bondskiften däremot var minskningen på ångt när ej så påfaande: angreppets omfattning 1935 i jämföresen med sådan 1934 beöpte sig där ti 23,8 %- Orsaken ti denna stora differens i angreppsomfattningen å boags- och bondeskogar igger uppenbarigen i de hygieniska åtgärder, som året 1934 vidtogas å respektive skiften. Medan Girno-Österbys förvatning ät i tid fäa och barka de angripna granarna samt dessutom utägga ett större anta fångstträd, ämnades barkborreträd i bondeskogarn! över sommaren och hösten på rot, varigenom barkborrarna fingo genomgå sin utvecking ostörda. Tack vare de fångstträd, som 1935 utagts inom bondskiftena, har antaet rotstående angripna träd kunnat begränsas mycket avsevärt. Som ovan omnämnts, angrepos sommaren granar. Dessa träd voro fördeade på 19 oika patser (se kartan, fig. 8) och utgjordes av enstaka isoerade granar eer smärre grupper a 2-3 ti högst 9 granar. Avståndet mean dessa grupper och den närmast iggande härden av år 1934 varierade från 20 ti över 400 m; angripna träd i kanten av eer inti 1934 års härdar förekomma ej. Däremot syntes barkborrarna föredraga granar i kanter eer i närheten av 1933 års härdar, d. v. s. av stormhyggen och -uckor, där massförökningen tagit sin början. Såunda stodo 74% av de angripna granarna i stormhyggeskanterna eer på högst 20 m:s avstånd från dessa. Någon förkärek för upphöjda patser, som året förut, kunde däremot ej spåras: c:a % av granarna angrepos på pan mark och resten på åsar eer suttningar. Med undantag av tvenne trädgrupper voro aa övriga grupper exponerade mot det ena eer andra väderstrecket eer även het fristående. Exponeringen i sydig eer västig riktning var mera amän (67 % av trädantaet) än en sådan mot norr eer söder. I fråga om

44 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 335 dimensioner utmärkte sig I935 års granbarkborreträd genom större brösthöjdsdiameter (25,2 cm) än träden av år I934 (23,2 cm). Beträffande fördeningen av de angripna granarna på oika diameterkasser hänvisas ti fig. g. I936 var granbarkborrens förökning vid Hanunda-Sandby het avsutad. Några angripna granar inom området ifråga ha enigt uppgift från änsskogvaktare K. G. Karsson i Östhammar under denna sommar ej observerats. Vid en jämförese mean barkborrehärjningarna vid Örsta och Hanunda Sandby framträder ikheten i massförökningens föropp med a tydighet. På båda patserna skedde en kraftig ökning av barkborrestammen inom ej eer devis upparbetade stormhyggen, viken pågick två år (I932~33). Aret därefter (I934) angrepo barkborrarna stående skog, framförat inti stormhyggena. Detta angrepp okaiserades ti större sammanhängande trädgrupper inom rena medeåders eer ädre granskog och i rege i exponerat och upphöjt äge. Föjande år inträdde en kraftig minskning av barkborrestammen och angreppet fördeade sig på smärre trädgrupper eer enstaka träd i rege på avstånd från föregående års härdar men ofta i kanten av stormhyggen. Även dessa nya härdar utmärkte sig vanigen genom exponerat äge, däremot ej med avseende på speciea topografiska förhåanden. Massförökningen avsutades definitivt på båda patserna under femte året (I936), då endast ett fåta isoerade granar angrepos. Övriga okaer. Förutom de ovan reaterade, mera utföriga undersökningarna över granbarkborrens massförökning vid Örsta och inom Hanunda-Sandby skogsområde, utfördes även ett ferta andra, mindre noggranna undersökningar, vika emeertid ej varit avsedda att återge förökningens föropp under hea gradationstiden, utan endast att fixera en viss fas i härdarnas utvecking å spridda okaer inom stormhärjningsområdet. I några fa var det frågan om undersökning av en enda faktor, som kunde tänkas ha inverkan på härdarnas utbredning, t. ex. trädsagsbandning, diameterkassfördening o. dy. Ett urva av dyika smärre undersökningar, som ansetts vara ägnade att ytterigare karakterisera Norra Uppands härjningsområde eer som voro ämpade att beysa vissa detajfrågor under förökningens gång, an~ föras nedan. I. Granskogen vid Högerör. Denna skog är beägen norr om Måsjön c:a I mi sydost om Gimo. Den för undersökningen utvada okaen omfattar en c:a 24 har stor yta, bevuxen

45 336 VIKTOR BUTOVITSCH med företrädesvis ädre granbestånd. Lokaen i fråga iksom även hea det angränsande skogskompexet hemsöktes synnerigen starkt av stormen i december 193I. Det stormfäda virket fick igga kvar i skogen ti sommaren 1933, då upphuggningen av timmer och massaved igångsattes; dessa arbeten pågingo under hea vegetationsperioden. Det upphuggna timret sågades på patsen i en transportabe såg, som under sommarens opp fyttades från det ena stäet ti det andra. Bakarna och annat avfa ämnades kvar å de resp. sågpatserna, hopagda i stora högar. Dessa avfashögar utgjorde fariga förökningshärdar: en på stickprov baserad undersökning, som företogs hösten 1933, visade nämigen, att granbarkborrens utvecking i dyika bakar efter mycket tarika fyghå att döma försiggick störningsfritt. Endast högar från sågningen, som gjorts under juni, visade inga eer endast fåtaiga fyghål Undersökningsokaen, som åskådiggöres å kartskissen ( fig. r o). innesuter ett 3,3 har stort stormhygge samt en ädre ucka, viken under högsommaren 1933 utnyttjades som sågningspats; bakarna och avfaet efter sågningen uppades i uckans östra kant. Spridningen av barkborrar under sommaren 1934 måste såedes ha skett i huvudsak från stormhygget, där huggningsavfaet fick igga kvar över sommaren, samt från avfashögen på sågningspatsen. En tisvärmning från närmare beägna stormhyggen skue även kunna tänkas, men en sådan tisvärmning skue knappast ägt rum i större utsträckning, emedan granskog av för granbarkborren ämpig beskaffenhet fanns i rikiga mängder överat inom Högerör skogstrakter. Bestånden inom undersökningsområdet utgöras företrädesvis av ädre årig växtig gran med insprängd ta, björk och asp. sutenhetsgraden inom dessa av stormen förskonade bestånd växa i stort sett mean o,6 och o,s. Sydost om stormhygget befinner sig en försumpad, mycket tät granskog och inom hyggets norra de en sma askuggsremsa av övkärrtyp. Öster om hygget och gärdesgården, som här avgränsar Girno Österbys (väster) och Hargs bruks (öster) ägodear, sträcker sig ett område, som är företrädesvis bevuxet med ges gamma ta samt grupper eer 5må bestånd av ung gran, här och var med inbandad björk och asp. Några kvantitativa beräkningar av granbarkborrens popuation eer dess förändringar under massförökningens opp har icke företagits, emedan en dyik beräkning endast skue ämna uppysning om barkborrarnas numerär vid Högerör under oika år, men ej om de förändringar, som utgångspopuationen (d. v. s. hemortsstammen före stormen) genomgått under gradationens föropp. Granbarkborrens popuation vid Högerör utgjordes nämigen bott i första början av hemortsdjur. Sommaren 1933, då den fyttbara sågen börjat arbeta, hopsäpades ti sågpatsen grantimmer från oika hå, ofta ångt ifrån ~ndersökningspatsen. På det viset infördes ti trakten

46 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 337 Ädre granbestånd. Ätere Fichtenbestände. Bandbestånd (ta, öv, ung gran). Mischbestände (Kiefer, I,aubhoz, Jungfichte). Försumpad :skogsmark, (a, gran). Versimpfterf Wadboden (Ere, Eichte). Stormhyggen. Sturmschäge. Bäckdrag. Bach. Dike. Graben. Sågningsavfa. Sägeabfa Härdar 1934 Herde Härdar 1935 Herde Fig. IO. Karta, utvisande barkborrehärdarnas äge och spridning inom stormhärjningsområdet vid Högerör. Die I,age und Ausbreitung der Borkenkäferherde innerhab des Windfagebiets bei Högerör. vid Högerör mycket stora mängder främmande granbarkborrar, som sedermera - visserigen tisammans med ortsstammen - givit upphov ti en rätt omfattande grantorka. Att trakten vid Högerör trots denna oägenhet vades ti observationspats, berodde på den stora omfattningen av granbarkborrens angrepp å ståndskog sommaren I934 Trakten var vid denna tid överbefokad med

47 338 VIKTOR BUTOVITSCH granbarkborrar och förefö därför ämpig såsom ett område för undersökning av artens spridningsförhåanden. Ar 1933 igångsattes, som redan förut påpekats, upparbetningen av stormhyggena, vika dittis egat het orörda. Då denna upparbetning pågick under hea sommaren, varjämte toppar och ump ämnats kvar oupphuggna, kunde en ytterigare förökning av barkborr~stammen, som redan under. första sotn;maren (1932) kraftigt titagit, ej hindras. Några nämnvärda angrepp på stående träd ha under sommaren 1933 ej ägt rum, tack vare den rikiga tigången på annat yngemateria, som fanns inom hea undersökningsområdet. Det totaa antaet på rot angripna granar uppgick under sommaren 1933 ti bott 4 träd. Sommaren 1934 förändrade sig situationen het och hået. Något ämpigt yngemateria på marken stod ej mera ti buds - avfaet från förra årets huggning var redan för torrt för granbarkborren - och den enormt ökade barkborrestammen kastade sig över ståndskogen och angrep större sammanhängande grupper från ett so-ta ti fera hundra träd. Sammanagt torkade under sommaren 1934 omkring r 8oo stående granar med över ro cm i brösthöjd. En noggrann räkning av de angripna träden var ej möjig, emedan en de granar upphuggits, innan undersökningen sattes igång. Angreppet på ståndskog kom visserigen ej som en överraskning. Man hade räknat med det och därför under våren 1934 utagt ett 8o-ta fångstträd motsvarande i genomsnitt 25 st. per hektar stormfäd skog. Detta reativt sett ej så ringa anta fångstträd skue möjigen räcka ti för att täcka yngebehovet av granbarkborrar, som utveckats inom området ifråga. För att kunna uppfånga även främmande barkborrar, som införts ti området genom hopsäpning av sågtimmer från kringiggande trakter, var detta anta givetvis för itet. Omfattningen och äget av de 1934 uppkomna barkborrehärdarna framgår av kartskissen (fig. ro). Om man betraktar dessa härdars äge i förhåande ti stormhyggenas, framträder i stort sett samma bid, som iakttagits vid Örsta, nämigen angreppens koncentrering ti beståndskanter, som bivit fristäda efter stormen. Att barkborrarna föredragit bestånd, exponerade mot visst väderstreck, har ej förmärkts. Anmärkningsvärd var frånvaron av dyika angrepp i kanterna runtom uckan, där sågavfaet varit uppagrat, ehuru antaet inom denna härd astrade granbarkborrar var mångdubbet så stort som å det stora stormhygget. Orsaken härti torde med stöd av tidigare gjorda erfarenheter sökas i större motståndskraft hos kantträd, som under ängre tid stått exponerade (ucka), än hos pötsigt fristäda kantträd (hygge). Med andra ord kanterna av uckan voro mindre ämpiga för granbarkborrens angrepp än stormhyggeskanterna. Liksom vid Örsta, ha barkborrarna även inom Högerör-trakten visat stor benägenhet att angripa beståndsdear på upphöjda stäen. I Högerör var det

48 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 339 västsuttningarna, som utsattes för de kraftigaste angreppen. Med avseende på beståndstyper utgjordes största deen av det undersökta området av företrädesvis rena växtiga granbestånd av för granbarkborren ämpig åder och beskaffenhet (s. o. samt jfr BUTOVITSCH,. c. r938). Det var också utesutande dessa bestånd som utsattes för granbarkborrens massangrepp. De övriga beståndstyperna, såsom unggranskog, ädre ta med inbandad ung gran och öv samt försumpad skog av a och gran, ämnades däremot het orörda (jfr fig. IO). Under sommaren r934 pågick i trakterna vid Högerör en energisk och systematiskt bedriven bekämpningsaktion mot granbarkborren. ståndskogen reviderades noggrant och aa angripna träd fädes och barkades i tid. Tack vare dessa åtgärder har barkborrestammen kunnat nedsättas ti en mycket obetydig numerär. En undersökning av området, som företogs i jui r935, visade nämigen att antaet på rot angripna träd inom hea området endast uppgick ti II granar fördeade på sex oika stäen (svarta cirkar å kartskissen). Dessa utgjordes i fyra fa av enstaka träd, i ett fa av en grupp av 2 träd (närmast diket, se fig. ro), i ett fa av en grupp av 5 träd (på en kue norr om sågningspatsen, se fig. ro). 7 av dessa träd stodo på avstånd av minst 40 m från förra årets härdar, de övriga 4 däremot inti dessa. Dessutom angrepos sommaren r935 fem granvindfäen (svarta kovar å kartskissen). r936 var massförökningen vid Högerör avsutad. Några angripna rotstående träd ha där under detta år ej iakttagits. Vid bedömandet av gradationsföroppet i Högerör bör, som redan förut påpekats, beaktas, att de anförda siffrorna rörande antaet under oika år angripna träd ingaunda återspega en barkborregradations naturiga utvecking. Massförökningen vid Högerör bev i väsentig grad påverkad, des genom införandet (med sågtimmer) av främmande djur år r933, des genom r934 företagna bekämpningsåtgärder. 2. Bondeskogar vid Håkansbo och Simundö. I de ovan reaterade exempen på massförökningens föropp efter stormen var det väsentigen fråga om en viss gradationstyp, som i stort sett kan karakteriseras genom en reativt ångvarig (mest 2-årig) statisk fas åtföjd av en synnerigen kraftig numerisk ökning av granbarkborren och en efterföjande 2-3-årig dynamisk fas. På en he de patser inom Norra Uppands stormhärjade skogar har emeertid massförökningens statiska fas endast tagit ett år i anspråk, varigenom även gradationens totaa tid förkortats med ett år. I många fa voro angreppen även vid dyika massförökningar kraftigast under det första året efter det härdarna kommit i rörese. stundom

49 340 VIKTOR BUTOVITSCH förekom det dock, att maximum i fråga om anta angripna stående träd nåddes först under andra året. Såsom exempe för dessa gradationsföropp anföras nedan uppgifter om barkborrehärjningar i bondeskogar vid Håkansbo och Simundö. Bondeskogen vid Håkansbo. Denna inti andsvägen Österby bruk-lövsta beägna barrbandskog med förhärskande gran stormhärjades i rätt stor utsträckning. Stormen efterämnade i det undersökta området (se kartskissen, fig. II) ett c:a 2 har stort stormhygge samt ett par stormuckor. A hygget var skadegöresen ej så stor: c:a 50% av det ursprungiga stamantaet, framförat ta, hade kunnat motstå stormens påfrestningar och fingo kvarstå som ett gest restbestånd. A uckan omedebart norr om hygget funnos endast c:a ro% träd kvar och uckan nordost om hygget var adees ka. Timret upphöggs vid Håkansbo het under första vintern efter stormen, massaved och kastved däremot endast devis; upphuggningen av dessa sortiment pågick även sommaren och hösten Kastveden hopkördes och uppades å nordöstra hyggeskanten i två 2 m höga och c:a 40 m ånga vätor. Dessa vätor ha huvudsakigen bidragit ti en kraftig massförökning av barkborrar (framförat granbarkborren och sextandade barkborren), som ägt rum hösten 1932 och som sommaren 1933 resuterade i omfattande angrepp på stående träd, företrädesvis i omedebar närhet av veduppagen (se fig. II). Större deen av de angripna träden dödades av den dubbeögade barkborren och den sextandade barkborren, viket framgår av nedanstående sammanstäning. Tab. I2. Sommaren 1933 av oika barkborrearter vid Håkansbo angripna stående granar. Von verschiedenen Borkenkäferarten im Sommer 1933 bei Håkansbo befaene stehende Fichten. Barkborreart Borkenkäferart Granbar k- Dubbeögade sextandade borren bastborren borren Inaes!ps typographus Poygraphus P. chaco- Im ganzen graphus Anta angripna granar Z a h der befaenen F ich ten Medebrösthöjdsdiameter i cm 18,3 Mittebrusthöhendurchmesser in cm 54 13,5 6o J,9 162 I2,9 Vid granskningen av denna tabe bör beaktas, att uppgifterna rörande antaet angripna träd hänföra sig ti den å ifrågavarande träd dominerande

50 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 341 ii CJJIIJ D - = Grand bestånd. Fichtenbestände. starkt härjat område. Stark windbeschädigtes Gebiet. Stormuckor. Sturmiicken. Härdar I933 Herde I933 Härdar I934 Herde I934 Brännvedsuppag. Brennhozager. Fig. II. Karta, utvisande barkborrehärdarnas äge och spridning vid Håkansbo. Die I.age und Ausbreitung der Borkenkäferherde I933-I934 bei Håkansbo.

51 342 VIKTOR BUTOVITSCH arten. Undersökningen av de angripna träden har nämigen visat, att träden i de festa fa voro angripna av två, men ofta även av samtiga ovan anförda arter. I detta avseende avviker angreppet I933 vid Håkansbo från förhåandena vid Sandby-Hanunda och Högerör, där grantorkan förorsakades så gott som utesutande av granbarkborren med sextandade barkborren som föjesagare. Tab. IZ visar, att granbarkborren föredrog de grövsta träden, sextandade barkborren däremot de svagaste och dubbeögade bastborren träd av meanstarka dimensioner. Angreppet koncentrerades i huvudsak ti fyra stäen invid eer nära kanter av stormuckor och omfattande trädgrupper från I3 ti g8 granar. Även ett fåta enstaka granar å stormhygget sydväst om kastveduppagen bevo angripna. Sommaren I934 sjönk antaet angripna träd från I62 (I933) ti I8 granar - samtiga angripna av granbarkborren - med en medebrösthöjdsdiameter av Ig,5 cm. I motsats ti förhåandena å de ovan beskrivna härjningstrakterna skedde vid Håkansbo ingen spittring av härdarna under gradationens andra >>dynamiska>> år, utan angreppet koncentrerades ti ett enda stäe i västra deen av stormhyggets norra kant. Huruvida detta berodde på särskit ämpiga yngebetingeser på patsen ifråga eer på någon annan orsak, kan ej avgöras. Sommaren I935 ha granbarkborrens angrepp vid Håkansbo het upphört. Bondeskogen vid Simundö. Simundö bondeskog är beägen vid Karigafjärden c:a Yz mi sydost om Forsmark. Trakten hemsöktes synnerigen kraftigt av decemberstormen, som efterämnade ett ferta mer eer mindre omfattande stormhyggen samt ganska hårt medtagna bestånd. En de av området omfattande 4 stormhyggen samt den omgivande granskogen (se kartskissen, fig. IZ) undersöktes åren I Stormhyggena behandades på oika sätt. De två större (c och d å kartskissen) upphöggas och röjdes i tid, d. v. s. omedebart efter stormen; å de övriga två mindre stormhyggena (a och b å kartskissen) har röjningsarbetet fördröjts och avsutats först under vintern I93Z-33 Detta har medfört en förökning av barkborrestammen, som under försommaren I933 angripit stående träd, företrädesvis söder och sydväst om hygget a samt i mindre utsträckning i kanten av hygget b. Antaet torkade stående träd utgjorde 5I granar, varav 33 st. med en medebrösthöjdsdiameter av J,o cm angrepos av sextandade barkborren och. de övriga I8 st. med en medebrösthöjdsdiameter av I8,6 cm av granbarkborren i förening med den förra arten. Dessa granar bidade små grupper med undantag av träden å hygget b, som stodo på avstånd från varandra. Att grantorkan icke bivit av större omfattning, torde bero på

52 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 343 x b 00 o.. o..... : :--!... ~:! I; [J~... \ J d o ' toom o x Gran bestånd. Fichtenbestände. I ps typographus.! Härdar 1934 P. czacographus. Herde I934 D Swrmhyggen. Sturmschäge. Härdar 1933 } I ps typagr aphus. Herde I933 Fig. 12. Karta, utvisande barkborrehärdarnas äge och spridning vid Simund ö. Die~Lage und Ausbreitung der Borkenkäferherde I933-I934 bei Simundö.

53 344 VIKTOR BUTOVITSCH ett större anta färska vindfäen, som båsts omku våren I933 och som tjänstgjort som ypperiga yngepatser. Denna nytikomna tigång på färskt yngemateri:=t var också av at att döma anedningen ti att angreppets omfattning på stående träd under den påföjande sommaren bev större än under det första >>dynamiska» året, viket förhåande står i motsats ti de förut skidrade gradationsföroppen. Sommare I934 angrepos nämigen av granbarkborren 63 granar (medebrösthöjdsdiameter Ig,z cm), fördeade på 4 trädgrupper, eer 3 Y2 gånger så mycket som året förut. Nåra enbart av sextandade barkborren angripna granar förekomma ej under denna sommar. I detta avseende stämma gradationsföroppen vid Håkansbo och Simundö vä överens. Huruvida granbarkborrens numerär ökat från år I933 ti I934, kan ej avgöras, emedan närmare uppskattning av popuationen ej utförts. Det är troigt men ingaunda säkert, att en ökning verkigen ägt rum, ty I933 års angrepp omfattade, som redan nämnts, ej endast stående träd, utan även vindfäen, vikas anta emeertid ej räknats. Huru det än förhåer sig med denna fråga, kvarstår det faktum, att angreppets intensitet ej minskat sommaren I934, utan snarare titagit, viket framgår av både angreppets omfattning och okaisering ti sammanhängande trädgrupper (jfr kartskissen, fig. IZ). Författaren har ej varit i tifäe att besöka Simundöskogen under sommaren I935 Enigt muntigt meddeande av änsskogvaktaren i Östhammar observerades vid Simundö denna sommar endast ett fåta enstaka angripna granar. Granbarkborrens förökning i Simundöskogen har såunda haft ett i jämförese med de andra beskrivna härjningarna något avvikande föropp, nämigen en ettårig statisk och en treårig dynamisk fas med kumen troigen under det andra >>dynamiska>> året. Ett förhåande, som i samband med granbarkborrens förökning vid Simundö bör framhåas, är härdarnas - i synnerhet av år I934 - äge. Större deen av de I934 angripna granarna befinna sig i östra kanten av hygget c inom en sma skogsremsa mean detta hygge och hygget d. Dessa stormhyggen behandades emeertid, som ovan nämnts, efter den givna instruktionen, d. v. s. röjdes omedebart efter stormen, och ha såunda ej kunnat hysa några nämnvärda mängder granbarkborrar. Att grantorka detta oaktat uppkommit här, beror utan tvive på överfygning från hygget a. Man möter här samma missförhåande, som omnämnts vid beskrivningen av massförökningen vid Örsta, nämigen att rationea skogshygieniska åtgärder kunna bi värdeösa om de ej vidtagas av sam t iga skogsägare inom ett visst område.

54 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 345 Kort sammanfattning. Granbarkborrens massförökning i norra Uppand efter decemberstormen 1931 kan på det hea taget betecknas som indrig. A vissa trakter ha emeertid härjningar av avarigare karaktär ägt rum, så t. ex. inom Gimo förvatningsområde, där år 1934 tiotusenta granar torkat. De på ett ferta okaer inom norra Uppands stormhärjningsområde gjorda iakttageserna och utförda undersökningarna visa, att varje förökning av granbarkborren inom de stormhärjade skogarna står i mycket nära samband med de huggnings- och röjningsåtgärder, som vidtagits under de två första åren efter stormen. A de stormhyggen, där at virke upparbetats under vintern , ha i rege inga angrepp på stående träd förekommit. I vissa fa hade dock dyika angrepp inträffat; härvid var det emeertid atid fråga om överfygningar från angränsande starkt infekterade skogar (jmf. t. ex. skogen vid Örsta, sid. 321). A de stormhyggen, där upphuggningsarbetena ej hunnit sutföras förrän på våren 1933, ha mer eer mindre omfattande angrepp på ståndskog under somrarna 1933, 1934 och 1935 kommit ti stånd. Omfattningen av dessa angrepp och föroppet av härjningen berodde des på barkborrenumerären, som utveckats på hyggena under sommaren 1932, des på mängden ämpigt yngemateria (t. ex. ej upphuggna vindfäen från vintern eer nytikomna vindfäen från våren 1933), som försommaren 1933 fanns å eer i närheten av hyggena. Med avseende på tigången på ämpigt yngemateria försommaren 1933 kunde man urskija två huvudtyper, nämigen hyggen, där dyikt fanns i stor utsträckning, samt hyggen, där detta materia var mycket begränsat eer saknades het. Hyggen tihörande den första typen ha givit upphov ti omfattande härjningar (jmf. Örsta sid. 312 samt Hanunda-Sandby sid. 327); angrepp på ståndskog insattes först sommaren 1934 och avsutades sommaren 1935 eer A hyggen av den andra typen började angreppen på stående träd redan sommaren 1933 och pågingo ti sommaren Maximum i fråga om anta angripna träd nåddes i de festa fa 1933 (jmf. Håkansbo sid. 340), men iband först 1934 (se Simundö sid. 342). A stormhyggen, där at virke ämnats orört och upparbetats först under sommaren 1933, ha angreppen på ståndskog börjat sommaren 1934 (maximum) och pågått ti sommaren Varje massförökning av granbarkborren inom en stormhärjningstrakt kan indeas i två faser, des den statiska fasen, som kännetecknar den okabundna utveckingen å stormhyggen (fasta härdar), des den påföjande dynamiska fasen, som karakteriseras genom massvandringar från ursprungiga utveckingspatser ti nya (röriga härdar). I norra Uppands stormhärjningsområde varade den statiska fasen 1-2 år och den dynamiska i rege 3 år. Massförökningens tid beöpte sig såunda ti 4 a 5 år. Det sista massförökningsåret var emeertid av ingen praktisk betydese, emedan bott enstaka träd angrepos under detta år. 26. feddd..fn''t Stattns Skogsförsöksaustat. Häft. 32.

55 346 VIKTOR BUT'OVITSCH Gradationsföroppets tid kunde i vissa fa förkortas, om särskida åtgärder, såsom utäggande av fångstträd samt fäning och barkning av angripna träd, vidtagits. Beträffande barkborrestammens kvantitativa förändringar ämnar det föreiggande materiaet endast i ett fa (Örsta sid. 314 ff.) närmare uppysningar. Enigt denna undersökning, som omfattar en gradationsperiod på 5 år, uppnåddes maximum redan under det andra (statiska) förökningsåret, varefter popuationens storek successivt avtagit för att nå den ägsta nivån den s:e våren efter härjningens början (jmf. tab. 7). Under den dynamiska fasens första år i norra Uppand bidades i kantar av stormhyggena eer i deras omedebara närhet större sammanhängande barkborrehärdar, bestående av trädgrupper eer beståndsdear. Under det andra året skedde en spittring av de gama härdarna i ett ferta nya mindre härdar, som i rege voro beägna på visst avstånd från de gama. Under det tredje >>dynamiska>> året uppkomma endast ett fåta nya härdar, bestående i huvudsak av enstaka träd eer smärre trädgrupper (jmf. fig. 3, 8 och 10). Vid sina angrepp på ståndskog föredroga barkborrarna, i synne:~:het under det första året, fristäda beståndskanter samt bestånd i upphöjt äge (kuar, suttningar o. dy.). I fråga om beståndstypen visade sig rena växtiga granbestånd vara mest utsatta för angrepp. Även beträffande trädtypen ådagaade granbarkborren förkärek för grövre stammar med reativt kort krona.

56 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 34 7 ZUSAMMENF ASSUNG. Studien i.iber die Massenvermehrung von Ips typagraphus in den vom Dezembersturm 1931 heimgesuchten Wädern von Nord-Uppand. Die voriegende Abhandung steht in direkter Verbindung mit dem I934 in Meddeanden från.statens skogsförsöksanstat veröffentichten >>Bericht u ber die Bekämpfungsaktion gegen Borkenkäfer nach den Sturmverheerungen I93I I932>>. In diesem Bericht wurde u. a. die Massenvermehrung der Borkenkäfer, namentich des Buchdruckers (!ps typographus), in Windfagebieten von Uppand, Gästrikand und Ost-Småand und deren Verauf in den Jahren I932 und I933, unmittebar nach den Sturmkatastrophen von Jui rg3r, Dezember I93I und Febrnar I932, geschidert. Die gernachten Untersuchungen haben ergeben, dass die Fagen der Sturme in den verschiedenen Kaamitätsgebieten in forstentomoogischer Hinsicht wesentich voneinander abwichen. Innerhab der vom Juisturm heimgesuchten Gebiet entstanden. im grossen ganzen keine Borkenkäfergradationen von grösserem Umfang; auch in der Februarsturmzone waren Insektenschäden unbedeutend, nur in: einigen Orten kam es zu stärkenen Borkenkäferverheerungen. Ganz anders war die Situation in den vom Dezembersturm heimgesuchten Wadgebieten von Nord-Uppand, wo sich im Herbst I933 vieerorts umfangreiche Vermehrungsherde gebidet haben. Das betroffene Gebiet in Nord Uppand stete zu dieser Zeit fagendes Bid dar. In den Wädern, wo die Sturmschäge rechtzeitig, d. h. vor dem Sommer I932, aufgearbeitet wurden, fand in der Rege keine Borkenkäfermassenvermehrung statt. Auf den rg32 teiweise aufgearbeiteten Sturmschägen nahm dagegen der Borkenkäferbestand mehr oder weniger stark zu. Im Sommer I933 griffen die Borkenkäfer stehendes Hoz an, namentich dort, wo keine Fangbäume geworfen wurden oder wo kein bruttaugiches iegendes Materia vorhanden war. Am gefährichsten war die Situation auf Sturmschägen, wo die Räumung I933 begonnen und erst im Herbst I933 abgeschossen wurde. Hier nahm die Barkenkäterpopuation so gewatig zu, dass man mit umfangreichen Schäden am stehenden Hoz im nächsten Jahre rechnen musste (vg. TRÄGÅRDHund BuTOVITSCH. c., S. 72 ff.). Die Gesamtfäche socher Herde in Nord-Uppand betrug im Herbst I932 etwa 2 ooo ha. Die von Borkenkäfern bedrohten Gebiete in Nord-Uppand agen innerhab eines reativ schmaen Landstreifens, im Osten begrentzt durch die Linie: Forsmark-Vaö-Gimo-Ekeby, und im Westen durch die Linie: Karigafjärden Norrskedicka-Uppskedicka-Björsta-Gissan. Am' stärksten befaen waren die schwer zugängichen Wäder im sudichen Tei dieses Gebiets (s. Karte, Fig. r). Ansser diesem Gebiet, kamen Borkenkäferherde auch in anderen Wadgegenden Nord-Uppands vor. Sie waren jedoch in der Rege von geringerem Umfang und voneinander weit entfernt.

57 348 VIKTOR BUTOVITSCH Die von TRÄGÅRDH und BuTOVITSCH (L c.) vorgeschagenen Untersuchungsmethoden (Linientaxierung u. a.) konnten bei den nachstehend besebriebenen Untersuchungen nicht mit geichem Erfog benutzt werden. Dies erkärt sich hauptsächich durch die Veränderungen, die nach dem Abschuss der Borkenkäferaktion innerhab des Uritersuchungsgebiets stattgefunden haben. Die ersten zwei Jahre der Borkenkäfervermehrung zeichneten sich nämich durch eine Gebundenheit an den Entwickungsort (Sturmschäge) aus. Diese Phase in der Gradationsentwickung wird im fogehenden as die statische Phase der Grada tio n und die entsprechenden Herde as u n b ey;egiche oder stehen de H e r d e bezeichnet. In den nachfogenden Jahren ( ) trat jedoch eine wesentiche Veränderung ein: die Borkenkäfer begannen auszuwandern, wodurch die Herde sich in Bewegung setzten. In Anehnung an das Vorhergesagte kann man hierbei von einer dynamisehen Ph ase der Gradation sowie von bewegichen H e r d e n sprechen. Die Zeitgrenze zwischen diesen beiden Phasen ist nicht eicht zu fixieren. So ist das Jahr 1933 in Nord-Uppand in dieser Hinsicht as ein Ubergangsjahr zu bezeichnen, indem nämich die Auswanderungen der Borkenkäfer in diesem Jahre mancherorts bereits begonnen, wenn auch bei weitem nicht denseben Umfang erreicht haben, wie im Jahre Um den weiteren Verauf der Gradation verfogen und, wenn erforderich, auch die quantitative Veränderungen des Borkenkäferstammes annähernd berechnen zu können, wurde fogende Untersuchungsmethode angewandt. Innerhab des Befagebiets wurden einige Bestandeskompexe ausgewäht, die mit Riicksicht auf Bestandesbeschaffenheit und -zusammensetzung, Räumungsart und -zeit, Geändeverhätnisse u. dg. von wechsender Natur waren. Von den zu untersuchenden Gebieten wurden genaue Kartenskizzen angefertigt mit Angaben iiber Bestandestypen, Nichthozboden, Geändeausformung usf. Später warden die von Borkenkäfern befaenen Bestandsteie oder Baumgruppen eingezeichnet. Diese Markierung wurde jedes Jahr bis zum Abschuss der Gradation wiederhot. Bei der eigentichen entomoogischen Untersuchung wurden sämtiche angegriffenen Bäume gekuppt, wonach eine Anzah Probestämme gefät und auf das Vorkommen verschiedener Schädingsarten, ihre Verteiung am Stamm sowie ihre Produktion untersucht wurden. Hierbei ist hervorzuheben, dass die Untersuchungsmethodik, je nach dem spezieen Zweck der Untersuchung (orientierende Untersuchung, Ausbreitungsverauf, quantitative Veränderungen der Borkenkäferpopuation) naturgemäss stark variierte. Ae Angaben iiber die befaenen Fichten im nachstehenden Bericht beziehen sich, sofern nicht anders ausdriickich hervorgehoben ist, auf den Buchdrucker (I ps typagraphus). Agemeine vermehrung Beschreibung dess Veraufs der Borkenkiiferm!i~senin den Windfagebieten von Nord-Uppand in den Jahren Aus der oben gegebenen Schiderung der Situation innerhab der Windfagebiete im Herbst 1933 geht hervor, dass die Entwickung der Borkenkäferherde, je nach dem Fortschritt der Räumungsarbeiten, verschieden in verschiedenen

58 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFÖRÖKNING 349 Orten war. Mit Riicksicht auf die spätere Entwickung (aso nach 1933) der Borkenkäferherde verdienen fogende Sturmschagtypen besondere Beachtung: a) Sturmschäge, wo die Aufarbeitung im Friihjahr 1932 abgeschossen wurde, b) Sturmschäge, wo die Aufarbeitung im Friihjahr 1933 abgeschossen wurde,.so wie c) Sturmschäge, wo die Aufarbeitung im Friihjahr 1934 abgeschossen wurde. Auf den Sturmschägen der ersten Kategorie fanden in der Rege, wie oben.bereits erwähnt, keine Borkenkäferangriffe an stehendes Hoz statt. Nur vereinzeit konnten soche Angriffe beobachtet werden. In sochen Fäen handete es sich stets um angefogene Borkenkäfer aus angrenzenden Wädern, wo infoge der Verzögerung der Räumungsarbeiten grosse Mengen von Schädingen sich entwikken konnten (vg. z. B. die Gradation bei Örsta). Auf den Sturmschägen, wo die Aufarbeitung erst im Friihjahr 1933 abgeschossen werden konnte, hatte man bereits im Sommer 1933 den Befa am stehenden Hoz wahrnehmen können. Die Zah der befaenen Bäume wechsete von einigen wenigen bis etwa 50 Stämmen je ha. Diese Unterschiede riihrten teis von der Grösse des Borkenkäferbestandes, der sich am fragichen Ort im vorhergehenden Jahre entwicket hatte, teis von der Menge bruttaugichen Materias (frische Windwiirfe u. dg.), die auf den Sturmschägen oder. in \feren Nähe vorhanden war. Es hat sich u. a. gezeigt, dass eine vöige Räumung der Sturmschäge, wo eine beträchtiche Vermehrung des Buchdruckers bereits während des ersten Sommers nach dem Sturme stattfinden konnte, wadhygienisch nicht ratsam ist. Denn der stark angeschwoene Schädingsbestand wird hierdurch gezwungen, beim nächsten Schwärmen den gesunden Wad anzugreifen. In sochen Fäen hatteman mit Fangbäumen sehr gute Erfoge erzieen können. Der Verauf der Borkenkäfervermehrung auf Sturmschägen der etzterwähnten Kategorie war in den Jahren von wechsender Natur. Dort, wo 1933 bedeutendere Frasschäden am stehenden Hoz zu verzeichnen waren, fiaute der Frass im nächsten Jahre stark ab. Die Zah der 1934 angegriffenen stehenden Bäume betrug nämich hier nur 5-20 % von der entsprechenden Zah fiir das Jahr Im Sommer 1935 waren keine oder nur unbedeutende Schäden wahrzunehmen. Auf den Sturmschägen dagegen, wo iegendes bruttaugiches Materia vorhanden war und daher nur eine reativ geringe Menge stehender Bäume angegriffen wurde, waren die Schäden im Jahre 1934 im agemeinen von etwa geichem Umfang, roitunter aber (vg. unten unter Simundö) bedeutend grösser erosch die Massenvermehrung auch in diesen Orten. Auf Sturmschägen der geichen Kategorie schiessich, wo 1933 eine ausreichende Menge Fangbäume geworfe! worden war, wurden während der ganzen Periode keine stehenden befaenen Bäume beobachtet. Die Sturmschäge, deren Aufarbeitung erst während der Hauungssaison abgeschossen werden konnte, verursachten vieerorts sehr umfangreiche Frassschäden am stehenden Hoz. Der Borkenkäferbefa war besonders intensiv im Sommer 1934, wurde aber bedeutend schwächer im nachfogenden Sommer und hörte gänzich auf im Sommer Diese kurze agemeine Ubersicht iiber den Verauf der Borkenkäfergradation in Nord-Uppand stiitzt sich auf zahreiche, innerhab des Windfagebiets ausgefiihrte Beobachtungen (s. Karte, Fig. r) sowie auf Untersuchungen verschiedener forstentomoogisch beachtenswerter Orte. Ein grosser Tei d,ieses Beobachtungs- und Untersuchungsmaterias wird im nachstehenden geschidert.

59 350 VIKTOR BUTOVITSCH Speziee Beschreibung des Veraufs der Borkenkäfervermehrung in gewissen Teien der sturmbeschädigten Wäder von Nord-Uppand in den Jahren Die Wäder des Reviers Gimo. Mit Riicksicht auf den Umfang der Sturmschäden, den Fortschritt der Räumungsarbeiten sowie auf die Vermehrung der Borkenkäfer steten die iiber weite Gebiete ausgedehnte Wäder dieses Privatreviers im Herbst 1933 ein sehr wechsendes Bid dar. Es gab hier sowoh ganz aufgearbeitete as teiweise aufgearbeitete Sturmschäge sowie auch ganz unberiihrte Gebiete, wo man die Windwiirfe zwei Sommer hintereinander unaufgearbeitet iegen iess. Nähere Angaben iiber den Verauf der Räumungsarbeiten in den 13 Förstereien des Reviers Gimo während der Zeit I932-I934 sowie iiber die im Jahre 1934 entstandenen Schäden durch Borkenkäferbefa an stehenden Bäumen werden in Tab. I mitgeteit. Schon beim fiichtigen Durchsehen der Tabee ersieht man, dass grosse Mengen Windfahoz während des ersten Jahres nach dem Sturm nicht aufgearbeitet werden konnten; dies git besonders fiir das Fichtenpapierhoz. Beim näheren Studium der Tabee ergibt sich, dass der Arbeitsfortschritt bei der Räumung der Sturmschäge in verschiedenen Förstereien sehr verschieden war. Forstentomoogisch von Interesse ist der Zusammenhang zwischen der Zah der vcim Buchdrucker befaenen stehenden Bäume und dem Prozent 1932 geräumten Sturmhozes. Es zeigt sich nämich, dass der Befa dieser Borkenkäferart im agemeinen umso grösser war, je weniger das Räumungsprozent betrug. Dieser Zusammenhang wird noch deuticher, wenn man die verschiedenen Förstereien in Gruppen zusaminenfiihrt, die verschiedene Grade der Aufarbeitung im ersten Jahre nach dem Sturme repräsentieren (s. Tab. 2 und Fig. z). Die in Tab. 2 angegebenen Werte fiir Borkenkäferbefa drucken das Verhätnis aus zwischen der Menge stehender befaener Bäume bzw. Fangbäume und der Menge nach den Räumungsarbeiten 1932 iegengeassenen Sturmhozes (gerechnet in Zah der Kötze). Diese Berechnungsart gibt jedoch nicht die richtige Proportion zwischen dem Umfang der Brutstätten ( = unaufgearbeitetes Windfahoz) im Sommer 1933 und der Vermehrung 'des Buchdruckers im nachfogenden Jahre (1934), denn die Angaben in Tab. 2 (Spate 4) beziehen sich auf das nach dem im Wade iegengeassene Hoz. Ausschaggebend in diesem Zusammenhang ist indessen die Hozmenge, die nach Abschuss der Hauungssaison im Wade iibrig bieb. Die Angaben hieriiber stehen nichtzur Verfiigung, weshab das genaue Verhätnis zwischen dem Umfang der Brutstätten 1933 und dem Umfang der Schäden 1934 nicht mitgeteit werden kann. Der Verauf der Buchdruckergradation im Gimo Revier in den Jahren I935 zeichnet sich im agemeinen durch kräftige Angriffe auf stehendes Hoz im ersten Jahre und eine starke Abnahme des Befas im etzteren Jahre. Der Borkenkäferfrass hätte sicherieb noch grösseren Umfang gehabt, wenn man unterassen hätte, Fangbäume in den meist bedrobten Gebieten zu werfen. Dass man mit Fangbäumen keinen durchgreifenden Erfog erzieen konnte, beruht edigieb darauf, dass diese Massnahme in sehr geringem Umfang zur Anwendung kam. Die in Tab. I angegebene Gesamtmenge Pangmateria beäuft sich auf 7 Io8 Kötze. Diese Zah entspricht nach den gernachten Schätzungen etwa 14 ooo

60 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 351 Fangbäumen. Mit dieser Anzah hätte man naturgemäss weit besseren Erfog erzieen können, fas zu Fangbäumen die stärksten verfiigbaren Fichten gewäht wiirden. Die Zah der I934 innerhab des Gimo Reviers von Borkenkäfern befaenen stehenden Fichten kann nicht genau angegeben werden (die in Tab. I mitgeteiten Werte geben nur Ausbeute in Sägekötzen an). An Hand der gernachten Schätzungen und Angaben der zuständigen Forstheamten diirfte die Zah der vom Buchdrucker getöteten Fichten (iiber IO cm in Brusthöhe) zwischen 6o ooo und 70 ooo betragen. Die Wäder von Hargs Bruk. Auch dieser Privatwadbesitz wurde vom Sturm stark beschädigt. Es geang jedoch hier, den grössten Tei der Windfafächen rechtzeitig aufzuarbeiten bzw. das Hoz streifenweise zu schäen, um auf diese Weise die Produktion des Buchdruckers zu dezimieren (vg. TRÄGÅRDH und BuTOVITSCH. c., S. JI). Recht umfangreiche, schwer zugängiche Windfagebiete iess man jedoch bis zum Winter I ganz oder fast ganz unaufgearbeitet iegen. In diesen Gebieten wurden im Spätwinter I934 Fangbäume geworfen, doch in so geringen Mengen, dass eine nennenswerte Minderung des Borkenkäferbefas am stehenden Hoz im Sommer I934 nicht erziet werden konnte. Der Umfang des Buchdruckerbefas I934 an stehenden Bäumen und Fangbäumen innerhab der geräumten und ungeräumten Windfagebieten geht aus Tab. 3 hervor. Die Tabee gibt ein kares Bid iiber die Bedeutung der Aufarbeitung der Sturmschäge fur die Entwickung und den Umfang der bewegichen Borkenkäferherde. So war der Umfang der Borkenkäfertrocknis I934 auf den bis Winter I unberiihrten Sturmschägen bei weitem grösser as auf rechtzeitig geräumten oder besonders behandeten (Streifenschäen) Sturmschägen, nämich, nach der Anzah Kötze, ängerer bzw. kiirzerer Papierhozstiicke gerechnet (Fangbäume einbegriffen), IJ4, I43 bzw. I25 Ma grösser. Ferner gibt die Tabee Aufschuss iiber die Zah der Fangbäume, die erforderieb wären, um den Angriff an stehendes Hoz zu vermeiden. Wenn man geiche Befadichte an stehenden Bäumen und Fangbäumen voraussetzt, hätte man in Harg 25 bis 30 Ma so vie Fangbäume werfen miissen, as dies der Fa war. Die Bauernwäder bei Örsta. In den sturmverheerten Bauernwädern bei Örsta (in der Nähe vom Dorf Gimo) konnte eine mehr eingehende entomoogische Untersuchung der Herde sowie auch eine quantitative Abschätzung des Borkenkäferbestandes in den verschiedenen Frassjahren ausgefiihrt werden. Die untersuchten Teie des Örsta-Wades gehören zwei Keingrundbesitzern, die im fogenden as A und B bezeichnet werden. Der Wadbesitz von B wurde in grösserem Umfang vom Sturm heimgesucht as jener von A (s. Karte, Fig. 3). Die Behandung der windbeschädigten Bestände der beiden Wadbesitzer geschah in sehr abweichender Weise. B iess aes Nutzhoz (Kotzhoz, Papierhoz) im Winter I93I-32 aufarbeiten und aus dem Wade abfahren. Den Abfa (Zöpfe und schadhafte Stammstiicke) iesser jedoch im Wade iegen und erst im Vorsommer I933 zu Brennhoz aufarbeiten. A dagegen arbeitete im Winter I93I-32 nur das Kotzhoz auf; das Papierhoz ängte er erst im Winter I ab und iess die abgeschnittenen Papierhozstiicke, stapeweise

61 352 VIKTOR BUTOVITSCH aufgeschichtet, berindet bis zum Herbst 1933 in Wade im der Nähe der Sturmschäge iegen. Das iibrige Hoz wurde teis im Winter , teis später aufgearbeitet. Der Verauf der Buchdruckergradation bei Örsta. Die erste orientierende Untersuchung der beschädigten Bestände wurde im Sommer 1934 ausgefiihrt. Hierbei konnte festgesteit werden, I) dass der Buchdrucker grosse zusammenhängende Stammgruppen oder Horste befie, und zwar vornehmich innerhab des Grundbesitzes von B, wodurch der grösste Tei der vom Sturm iibriggebiebenen Bestände fiir B veroren gingen; z) dass eine starke Vermehrung der Borkenkäfer auf den A gehörigen unaufgearbeiteten Windfafächen und in den von ihm aufgerichteten Papierhozstapen im Sommer 1933 stattgefunden hatte sowie 3) dass die Zunahme des Borkenkäferbestandes auch im Sommer 1932 vor sich ging, dies zum grässten Tei auf unaufgearbeiteten Sturmiiieken von A sowie auch, obwoh in geringerem Masse, im Schagabraum von B. Eine mehr eingehende Untersuchung des befaenen Gebiets wurde in den Sommern 1934 und 1935 ausgefiihrt. Das ganze Frassgebiet wurde kartiert und die Borkenkäferherde auf der Karte eingezeichnet. Ae befaenen und gesunden Bäume innerhab der Herde wurden in Brusthöhe gekuppt. Sodann wurde eine Anzah befaener repräsentativer Bäume gefät und auf Borkenkäferbefa (I ps typagraphus und Pityogenes chacographus), seine Verteiung am Stamm, ausgenutzte Mantefäche, Produktion (nur vom Buchdrucker) sowie Zah der Rammekammer und Muttergänge untersucht. Diese Untersuchung wurde auf besonderen Rindenprobefächen von 10 x 30 cm Grösse ausgefiihrt. Die Zah soeer Probefächen je Stamm betrug 12, wobei die Nord- und Siidseite der Stämme in geichem Masse beriicksichtigt wurde. Im ganzen wurden 12 Probestämme untersucht, von derren 9 as fiir Produktionsberechnung geeignet angesehen wurden (in den 3 iibrigen war die Entwickung der Brut noch nicht ganz abgeschossen.) Um die Grösse der Jungkäfer- und Eternpopuation 1934 zu ermitten, wurden entsprechende Mittewerte der Probestämme berechnet und die erhatenen Mittewerte auf sämtiche befaenen Bäume bezogen. Die Ergebnisse der Probestammuntersuchung zeigt Tab. 4 Um etwaige Fehdeutungen zu vermeiden, werden die in der Tabee vorkommenden Bezeichnungen nachstehend definiert. A u s gen u t z te Man tefäche: von den Frassbidern der fragichen Art iiberdeckte Mantefäche. Besetzungsprozent: ausgenutzte Mantefäche im Verhätnis zur Gesamtmantefäche. Poygamitätskoeffizient: Zah der Muttergänge je Frassbid. Produktion: Zah der Jungkäfer je Fächeneinheit. Vermehrungskoeffizient: Jungkäferzah dividiert durch die doppete Anzah Muttergänge. Dieser Koeffizient entspricht im wesentichen dem von SEITNER (1923) vorgeschagenen >>Ausbreitungsfakton>, mit dem Unterschied jedoch, dass im etzteren Ausdruck auch die Nachkommen nach der wiederhoten Eiabage (Geschwisterbrut) sowie der Anfugverust beriicksichtigt werden. Die bruttaugiche Mantefäche der befaenen Bäume ässt sich mit Hife des von TRÄGÅRDHund BuTOVITSCH (I. c., S. 120) veröffentichten Diagramms, dem Fangbaummateria ans Nord-Uppand zugrundeiegt, und ans dem die bruttaug-

62 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING.353 1iche Mantefäche fur verschiedene Brusthöhendurchmesser direkt abgeesen werden kann, ermitten. Aus Ta b. 5 ersieht man, dass die Gesamtmantefäche der bei Örsta I934 befaenen Fichten I 802,4 qm betrug. Diese Zah mutipiziert mit dem mittieren Besetzungsprozent und der mittieren Produktion je qm (s. Tab. 4) ergibt die Grösse der Buchdruckerpopuation im Nachsommer (Herbst). I934: I 8o2,4 X 75,3 X I oo6 = I 365 ooo U m nun die Grösse der Eternpopuation im Fruhjahr I934 zu erhaten, mutipiziert man die doppete Anzah Muttergänge je qm mit der ausgenutzten Mantefäche; die fragiche Grösse ist dann: 2 X 682 X I 802,4 X 75,3 =I 85I 000 Um die entsprechenden Popuationszahen innerhab des Örsta-Frassgebiets fur das Jahr I933 ermitten zu können, wurden ae Vermehrungsherde oder Brutstätten dieses Jahres untersucht. Hierbei konute festgesteit werden, dass in den vom Wadbesitzer B in berindetem Zustand iegengeassenen Papierhozstapen etwa 3 I05 ooo Buchdrucker zur Entwickung kamen, sowie dass auf unaufgearbeiteten Sturmschägen desseben Wadbesitzers nach der vorgenommenen entomoogischen Abschätzung etwa ooo Buchdrucker schupften. Da weitere Entwickungsstätten (stehendes Hoz) in diesem Jahre in dem untersuchten Gebiet nicht benutzt wurden, muss die Buchdruckerpopuation im Herbst I933 3 I = betragen haben. Die Grösse der Eterngeneration im Fruhjahr I933 konute nicht direkt berechnet werden, da die Muttergänge an I933 befaenen Stämmen und Abfa im Jahre I934 nicht mehr mit Sicherheit zu erkennen waren. Man war daher gezwungen, die Ergebnisse einiger in der Nähe von Örsta I933 gernachten Produktionsproben zu Hife zu nehmen. Nach diesen Proben beief sich der Vermehrungskoeffizient auf 9,8. Wenn man nun annimmt, dass die Buchdruckervermehrung in Örsta diesebe Intensität hatte wie in den benachbarten Wädern, erhät man die Grösse der Eternpopuation I933 aus der Geichung: : 9,8o = 6I5 ooo Eine weitere Rekonstruktion der Popuationsveränderungen bei Örsta stösst auf bedeutende Schwierigkeiten. Der Umfang des Borkenkäferbefas im Jahre I932 iess sich nicht an Hand des verfugbaren Materias mit Sicherheit bestimmen. Es war daher nur eine grobe Schätzung mit Hife des Mortaitätsprozentes Herbst I933-Vorsommer I934, das.etwa 70 betrug, mögich. Fur die Zeitspanne Herbst I932-Vorsommer I933 durfte die Mortaität mit Rucksicht auf geringere Anzah Parasiten und Raubinsekten bedeuten:d geringer gewesen sein und köinte auf etwa 50 % geschätzt werden. Die Popuationsgrösse im Herbst I932 wäre dann: 6I5 000:0,5 =I Ausgehend von dieser Grösse, ässt sich die Grösse der Eternpopuation im Fruhjair I932 mit Hife des Vermehrungskoeffizienten, der fur den fragichen Tei von Uppand nach den fruher gernachten Untersuchungen I.7,6 betrug, eicht ermitten: I : I7,6 =

63 354 VIKTOR BUT'OVITSCH Das Jahr 1935 im Vergeich mit dem vorhergehenden Jahre brachte eine weitere" Reduktion des Buchdruckerbestandes mit sich. Die Zah der befaenen stehenden Bäume beief sich nämich auf 6o gegen 281 im Jahre 1934 Die fiir den Buchdrucker geeignete Mantefäche dieser Stämme betrug 26r,o qm. Ausserdem wurden ro Windwiirfe mit einer bruttaugichen Mantefäche von 74,9 qm befaen. Vier von den befaenen Fichten wurden anaysiert und hierbei fogende Werte erhaten: Besetzungsprozent go, o, Produktion je qm 735 sowie Anzah Muttergånge je qm 724. Die vom Buchdrucker in diesem Jahre ausgenutzte Mantefäche war aso: go (26r,o + 74,9) = 302,3 qm Diese Fäche mutipiziert mit der Produktion je qm gibt die Grösse der Popuation im untersuchten Gebiet im Nachsommer 1935: 302,3 x 735 = Die Grösse der Eterngeneration erhät man aus der Geichung 724 x 2 x 302,3 = Im Jahre 1936 wurden im Gebiet nur 9 stehende Fichten befaen; andere Brutstätten des Buchdruckers waren nicht vorhanden. Da zur Zeit der Besichtigung diese Stämme bereits abgefahren waren, konnten keine Popuationsanaysen gemacht werden. Die Grösse der Popuation kann jedoch, aerdings sehr approximativ, geschätzt werden. Geht man von dem Mortaitätsprozent fiir die Zeit Herbst 1934-Vorsommer 1935, das etwa 68 betrug, aus, erhät man eine Popuationsgrösse von 222 ooo (roo-68) = 71 ooo. Setzt man aber die geiche Befadichte und die geiche Mittestamm-Mantefäche wie im Jahre 1935 voraus, so erhät man: ( x 9) : 70 = Da die Sterbichkeit der Borkenkäferbrut im etzten Jahre der Gradation am grässten zu sein pfegt, scheint die etztere Zah mehr den wirkichen Verhätnissen zu entsprechen. Eine Zusammensteung der Veränderungen der Buchdruckerpopuation bei Örsta während der ganzen Vermehrungsperiode gibt Tab. 7 (s. auch Fig. 4). Inbezug auf die räumiche Ausbreitung des Buchdruckerfrasses bei Örsta wurden fogende Beobachtungen gemacht. In den ersten zwei Jahren der Massenvermehrung ( ) beschränkte sich der Frass in der Hauptsache auf die teiweise aufgearbeiteten Sturmschäge sowie Papierhozstape. Der erste Angriff an stehendes Hoz erfogte im Jahre 1934: Der Befa 1934 war verteit auf einige wenige (5) Steen und stete zusammenhängende Bestandsteie von 19 bis 143 Bäumen an den Rändern der Sturm Iiieken oder in deren Nähe dar (s. Karte, Fig. 3). Charakteristisch fiir die Sterbeiicken war, dass sie durchweg auf höhergeegenen Pätzen (Hiige, sonnenexponierte Hänge) stockten. Bestände in höheren Lagen erwiesen sich auch andererorts in Uppand im agemeinen as am wenigsten widerstandsfähig, was offenbar mit der fiir die Bäume weniger gunstigen Wasserversorgung an sochen Steen in Verbindung steht.

64 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 355 Die Einwirkung der Hozartenmischung und des Schussgrades auf den Borkenkäferbefa konute bei Örsta wegen reativ grosser Einförmigkeit der Bestände in dieser Hinsicht nicht näher studiert werden. Hinsichtich der Dimensionen der befaenen Stämme zeigt der Frass 1934, dass der Buchdrucker gröbere Stämme bevorzugte (vg. BUTOVITSCH, Norrands skogsvårdsförbunds Tidskrift I938); der Brusthöhendurchmesser der angegriffenen Fichten betrug nämich 22,5 cm, während jener der gesunden Fichten innerhab der Herde oder um diese herum sich auf I8,9 cm beief. Die Verteiung der I934 befaenen Fichten auf verschiedene Durchmesserkassen ist aus Tab. 7 zu entnehmen. Ein geichdeutiges Ergebnis wurde I934 bei der Untersuchung eines stark vom Buchdrucker verseuchten Bestandes bei Gimo Damm (s. Karte, Fig. I) erziet. Innerhab einer I,3 ha grossen Probefäche wurden sämtiche Fichten in Brusthöhe gekuppt; es erwies sich, dass der Mittedurchmesser der gesunden Fichten (333 St.) 20,8, der befaenen Fichten (I25 St.) dagegen 27,4 cm betrug (vg. auch Fig. 5). Der Befa vom Jahre I935 unterscheidet sich von dem des vorhergehenden Jahres in vieer Hinsicht. Zunächst trat er nicht wie im Jahre vorher in Horsten oder grossen Gruppen auf, sondern war verteit auf keinere Gruppen zu 3 bis I5 Bäumen oder Einzestämme. Diese Gruppen waren in der Rege der Nachmittagssanne ausgesetzt oder gan~ freistehend und stockten sowoh auf Hiigeriicken und Hängen, as au ch auf ebenem Geände. Bemerkenswert war die Lage der Herde I935 im Verhätnis zu jenen vom Jahre I934, indem nämich erstere in gewisser Entfernung von etzteren auftraten, obwoh geeignete Brutbäume in der Nähe der etzteren reichich vorhanden waren (s. Fig. 3). Der Abstand der Herde I935 von dem nächstgeegenen Herd I934 ist aus Fig. 6 zu entnehmen. Der mittere Durchmesser der Borkenkäferstämme I935 war etwas geringer {I8,3 cm) as im Jahre vorher (22,5 cm). Die Verteiung der befaenen Stämme auf verschiedene Durchmesserkassen ersieht man aus Fig. 7 Im Jahre I936 wurden bei Örsta im ganzen nur 8 Fichten, verteit auf einige Pätze (s. Karte, Fig. 3), befaen. Das Wadgebiet bei Hanunda-Sandby. Dieses Gebiet, das im Osten von der Landstrasse Roddarne-Hanunda-Ytternuttö, im Westen vom Bach Oandsån und im Siiden von der Landstrasse Roddarne-Sandby begrenzt wird (s. Fig. I), war fiir die Untersuchung der Ansbreitung des Borkenkäferbefas sehr gut geeignet, da es durch Äcker und Wiesen von anderen Wädern woh isoiert und daher gegen etwaige Uberfiige der Borkenkäfer mehr oder weniger gesichert war. Das Gebiet umfasst 337 ha Wadboden und I26 ha Äcker, Wiesen u. dg. Der Wad besteht vorwiegend aus reinen Fichtenbeständen, hier und dort mit Beimischung von Kiefer und Laubhözern. Nur an wenigen steen ist die Kiefer reichicher vertreten oder gar dominierend. Der grösste Tei des Gebiets (282 ha) gehört der Aktiengeseschaft Gimo-Österby, der Rest Bauernwadbesitzern in den Dörfern Harrunda und Sandby (vg. Karte, Fig. 8). Die Schäden nach dem Sturm im Dezember I93I waren in diesem Gebiet sehr bedeutend: nicht weniger as 90 ha Wadfäche wurden vöig vernichtet. Das Windfahoz wurde von den verschiedenen Wadbesitzern in recht abweichender Weise behandet. Im närdichen Tei des Gebiets, der den Bauern in Harrunda

65 356 VIKTOR BUTOVITSCH gehört (A auf der Karte}, wurde im Winter I93I-32 nur ein Dritte des Sturmhozes aufgearbeitet, die Hauptmasse aber im Winter I und der Rest erst im Herbst I933 Der grösste Besitzer, Gimo-Österby (B auf der Karte), begann mit der Räumung im Winter I und schoss sie im Jui I933 ab. Der eine Wadbesitzer in Sandby (Sandby I, C auf der Karte) iess aes Nutzhoz (Schneidekötze und Papierhoz) bereits im Winter I93I-32, den Schagabraum ~ber erst im Sommer-Herbst I932 aufarbeiten. Der andere (Sandby II, D auf der Karte) arbeitete das Nutzhoz erst im Winter I auf und den Schagabraum noch später. Aus diesen Angaben iiber die Behandung des Windfahozes geht hervor, dass die Voraussetzungen fiir eine Borkenkäfermassenvermehrung im Gebiet iibera vorhanden waren, doch am geringsten im Tei Sandby I. Der Borkenkäferbefa im ersten Sommer nach dem Sturm war im Verhätnis zu den grossen Mengen iegenden Hozes reativ schwach. Im Sommer I933 nahm der Befa stark zu und umfasste aes iegende Hoz; stehende Bäume wurden aber nicht angegriffen. Der Angriff an stehendes Hoz fand erst im Sommer I934 statt, wobei, wie auch bei Örsta, zusammenhängende Baumgruppen an Liickenrändern oder in deren Nähe befaen wurden. Lage und Umfang dieser Sterbeiikken ist aus der Karte, Fig. 8, ersichtich. Beim Durchsehen dieser Karte ist zu beachten, dass die Borkenkäferherde I934 nur fiir die Bauernwäder vozähig angegeben werden, nicht aber fiir die Wädet der Geseschaft Gimo-Österby, wo das befaene Hoz bereits vor der Besichtigung zum grössten Tei abgehozt und aus dem Wade entfernt wurde. Nach den Angaben der zuständigen Forstbeamten beief sich die Zah der befaenen Bäume in dem dieser Geseschaft gehörenden Tei des Gebiets auf I 4oo; von diesen konnten nur I22 Fichten, ver~ teit auf drei Gruppen, registriert und auf der Karte eingezeichnet werden. Ausser den erwähnten I 400 Bäumen, wurden im Gebiet I stehende Bäume und 300 Fangbäume, die von der Geseschaft Gimo-Österby geworfen worden waren, befaen. Nähere Angaben iiber die Zah der befaenen Bäume und den;n brauttagiche Mantefäche im Verhätnis zur Windfafäche in verschiedenen Teien des Ge biets Hanunda-Sand by enthaten die Tabeen 8 und g._ Die Tabeen zeigen, dass die Unterschiede im Umfang des Befas je ha Windfafäche in verschiedenen Teien des Gebiets recht bedeutend waren. Eine Beurteiung der von verschiedenen Besitzern getroffenen Räumungsmassnahmen auf Grund der in den Tabeen angefiihrten Zahen ist jedoch nur fiir Hanunda- und Gimo Österby-Teie mögich, da diese voneinander woh isoiert waren. Die Wadparzeen Sandby I und II waren dagegen von den Beständen der Geseschaft Gimo Österby zum grössten Tei umgeben und daher auch den Augriffen >>ort~fremden Borkenkäfer ausgesetzt. Hierin ist die Er kärung dafiir zu suchen, dass die Parzee Sand by I, trotz schneerer Aufarbeitung des Windfahozes, den reativ stärksten Befa aufweist. Betrachtet man die Lage dieser Wadparzee auf der Karte (Fig. 8), so sieht man, dass sie im Norden an einen grossen, der A.-G. Gimo-Österby gehörenden Sturmschag grenzt, der wegen verspäteter Aufarbeitung sich zu einem bedeutenden Vermehrungsherd entwicket hatte. - Wie es bei der Schiderung der Gradation bei Örsta betont wurde, zeigt auch das Beispie Sandby I, dass zweckmässige wadhygienische Massnahmen wertos sind, wenn sie nur von einem Wadbesitzer durchgefiihrt werden. Vergeicht man die Zahen fiir bruttaugiche Mantefäche der befaenen Bäume in Tab. 9 (diese Tabee gibt bessere Vergeichswerte as Tab. 8) fiir Harrunda und Gimo-Österby, so ersieht man, dass der Befa in Gimo-Österby-Teien stärker

66 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 357 war (geiche Befadichte in Harrunda und Gimo-Österby wird vorausgesetzt). Dies bedeutet, dass die von Gimo-Österby durchgefiihrten Räumungsroassnahmen im Vergeich mit jenen von Harrunda (s. oben) forstentomoogisch as weniger.gunstig zu bezeichnen sind. Der Befa 1934 im Gebiet Hanunda-Sandby (Giroo-Österby nicht einbe.griffen) war verteit auf 21 Baumgruppen zu 6 bis 90 (im Durchschnitt 30) Bäumen. Diese Borkenkäferherde befanden sich in den meisten Fäen (76 %) an den Rän dern der Sturmiiieken oder in deren Nähe (24 %), jedoch höchstens in Ioo m :Entfernung vom nächstgeegenen Liickenrand. Wie bei Örsta, zeigte auch bier der Buchdrucker eine Voriebe fiir höher geegene Steen (73 % der befaenen :Stärnroe). Inbezug auf Exposition gegen eine bestimmte Hiroroesrichtung konute keine Regeroässigkeit nachgewiesen werden. Die Sterbeiicken kamen ausschiessich in reinen, vor aero in 6o-IZojährigen, nicht aber in jungen Fichtenbeständen vor. Schnewiichsige Bestände wurden den angsamwiichsigen vorgezogen; Bestände auf versumpften Böden wurden,ganz verschont. Die Stärke der befaenen Bäuroe ist aus Fig. 9 zu ersehen. Während des Saroroers 1935 wurden 53 stehende Bäume, 10 Windwiirfe sow1e.'so von Bauernwadbesitzern (Hanunda, Sandby) geworfene Fangbäuroe befaen. Nähere Angaben iiber die Zah der befaenen Bäume sowie deren bruttaugiche Mantefäche sind in Tab. 10 und II enthaten. Die Zahen in Tab. II, die die befaene Mantefäche je ha Windfafäche wiedergeben, sind forstentomoogisch von Interesse. Vergeicht man sie mit den entsprechenden Zahen fiir das Jahr 1934 (Tab. 9), ersieht man, dass der Umfang des Befas 1935 auf etwa 7, s % jenes fiir das vorhergehende Jahr gesunken ist. Besonders auffaend ist diese Abnahme fiir Gimo-Österby, wo der Befa 1934 nur 3 % von dem des Jahres 1934 ausmachte. In den Bauernwädern war dagegen die Abnahme des Befas bei weitem nicht so stark: die entsprechende Prozentzah betrug dort 23,8 %- Die Ursache dieser grossen Differenz im Umfang des Befas in Bauern- und Geseschaftswädern ist zweifesohne das Ergebnis der von den beteiigten Wadbesitzern im Jahre 1934 getroffenen Massnahmen wadhygienischer Art. Die Geseschaft Gimo-Österby iess nämich sämtiche befaenen Bäuroe rechtzeitig iäen und schäen sowie ansserdem eine beträchtiche Menge Fangbäume werfen. Die Bauernwadbesitzer iessen dagegen die Borkenkäfertrocknis 1934 einfach -stehen und die Fangbäume erst 1935 werfen, wodurch aerdings der Befa 1935 bedeutend reduziert werden konnte. Die 1935 befaenen 53 Stämme verteiten sich auf 19 verschiedene Pätze (s. Karte, Fig. 8). Die Herde dieses Jahres waren aso sehr keinund bestandenans ' bis 9 Fichten; diese Herde befanden sich sämtich in einer Entfernung von 20 bis 400 m vom nächstgeegenen Herd 1934, dagegen aber sehr oft an den Rändern der Sturmschäge oder in deren Nähe. Eine Bevorzugung von höher geegenen Steen konute in diesem Jahre nicht beobachtet werden. Die meisten Herde 1935 waren gegen diese oder jene Himmesrichtung exponiert (doch meist gegen W oder S) oder ganz freistehend. Beziigich der stamrostärke zeichneten sich die Buchdruckerbäume 1935 durch grösseren Brusthöhendurchmesser (25,2 cm) aus as soche des Jahres 1934 (23,2 cm). Die Verteiung der befaenen Bäume auf verschiceene Durchmesserkassen ist aus Fig. 9 zu ersehen. 1936'wurden im Gebiet Hanunda-Sandby keine befaenen stehenden Bäuroe beobachtet.

67 358 VIKTOR BUTOVITSCH Der Fichtenwad bei Högerör. Das untersuchte Gebiet iegt etwa ro km siidöstich von Gimo (s. Fig. r) und umfasst eine Fäche von rund 24 ha, vorwiegend bestockt mit äteren Fichtenbeständen, die vom Dezembersturm 1931 stark heimgesucht wurden. Die Aufarbeitung des Windfahozes begann erst im Sommer 1933 und wurde während der ganzen Vegetationsperiade fortgesetzt. Die abgeängten Sägekötze wurden an Ort und Stee in einer transportabien Sägemiihe geschnitten, wobei man Abfa und Schwarten, in grossen Haufen aufgeschichtet, iegen iess. Diese Abfahq,ufen erwiesen sich, wie die gemachte Untersuchung der Schwarten zeigte, as sehr gefähriche Vermehrungsherde des Buchdruckers. Die Entwickung der Borkenkäferbrut in den Schwarten geschah, namentich in sochen vom Ende des Sommers, fast ohne Störungen. Das Untersuchungsgebiet schiesst einen 3, 3 ha grossen Sturmschag sowie eine ätere Liicke ein, die im Sommer 1933 as Sägepatz benutzt wurde (s. Karte, Fig. ro). Der Schag und die Liicke bideten die hedentendsten Vermehrungsherde des Buchdruckers im Gebiet, von wechen die Ausbreitung der Borkenkäfer im Jahre 1934 ausging. Das untersuchte Ge biet ist vorzugsweise bewachsen mit äterer, So-IZojähriger, wiichsiger Fichte, hier und dort mit eingesprengter Kiefer, Birke und Aspe. Der Schussgrad innerhab der vom Sturm verschouten Bestände wechset zwischen o,6 und o,8. Siidöstich vom Sturmschag befindet sich ein versumpfter, sehr dichter Fichtenwad und im närdichen Tei des Schages ein schmaer Erenbruchstreifen. Östieb vom Schage streckt sich eine Wadpartie aus, die mit ichtstehender Atkiefer und Jungfichtenhorsten mit Beimischung von Birke und Aspe bestockt ist. Fiir eine quantitative Untersuchung der Veränderungen der Borkenkäferpopuation eignete sich das Gebiet bei Högerör nicht, da grosse und nicht kontroierbare Mengen von >>fremden>> Borkenkäfern, die mit, oft von weit her, zum Sägepatz herangeriickten Sägekötzen fogten, in das Gebiet eingefiihrt wurden. As ein Objekt zum Studium der Ausbreitung des Befas war dagegen der Wad bei Högerör wegen Konzentration der Vermehrung auf zwei Hauptherde sehr gut geeignet. Die Entwickung der Buchdruckerbrut im Jahre 1933 geschah fast ausschiessich im iegenden Hoz; nur 4 stehende Bäume wurden in diesem Jahre befaen veränderte sich die Situation voständig: In Ermangeung von Brutmateria am Boden, drang der Buchdrucker in die gesunden Bestände ein und brachte grössere Baumgruppen oder Bestandsteie zum Absterben. Im ganzen gingen im Gebiet I Soo Stämme mit iiber ro cm in Brusthöhe ein. Die geworfenen Fangbäume- 25 je ha Windfafäche- waren bei weitem nicht ausreichend. Bei der Abschätzung der erforderichen Fangbaumzah hat man nur mit den an Ort und Stee entstandenen, nicht aber mit den eingefiihrten (in Sägekötzen) Borkenkäfern gerechnet. Umfang und Lage der Borkenkäferherde 1934 bei Högerör ersieht man aus Fig. ro. Das Ausbreitungsbid erinnert sehr an die Verhätnisse bei Örsta: die Herde iegen nämich im grossen ganzen rund um den Sturmschag. Bemerkenswert ist das Fehen von Sterbeiicken in unmittebarer Nähe des Sägepatz~, wo der Sägeabfa geegen hat, obwoh die Zah der hier entstandenen Borkenkä~ weitem grässer war as auf dem Sturmschag. Die Ursache hierfiir diirfte nach den, friiher gernachten Erfahrungen in dem Umstand zu suchen sein, dass die Wide:rstands-

68 STUDIER över GRANBARKBORRENs MASSFöRöKNING 359 kraft der Randbäume, die ängere Zeit exponiert gestanden haben (Liicke mit Abfahaufen), grässer ist as jener, die pötzich freigesteit wurden (Sturmschag). Auch in den Beständen bei Högerör zeigten die Borkenkäfer eine Voriebe fur höher geegene Steen. Der Frass beschränkte sich ausschiessich auf reine, ätere Fichtenbestände; die iibrigen Wadtypen, wie Fichtenjungbestände, Atkiefer mit Beimischung von Jungfichte und Laubhoz sowie versumpfte Fichtenbestände, bieben ganz verschont (vg. Fig. ro). Während des Sommers 1934 wurde bei Höiierör eine systematische Borkenkäferbekämpfung durchgefiihrt: der Wad wurde fortaufend revidiert und ae befaenen Fichtenstämme wurden unverziigich gefät und geschät. Dank dieser Massnahme konnte der Buchdruckerbestand sehr stark reduziert werden. Die Untersuchung im Jahre 1935 zeigte nämich, dass die Zah der Borkenkäferbäume in diesem Sommer nur rr betrug; diese Bäume waren verteit auf 6 verschiedene steen (s. Fig. IO, schwarze Kreise). Ausserdem wurden 5 Windwiirfe (schwarze Koben) befaeri wurden bei Högerör keine stehenden Borkenkäferbäume beobachtet. Die Bauernwäder bei Håkansbo und Simundö. Bei den vorstehend angefiihrten Beispieen des Verauf der Borkenkäfermassenvermehrungen in Nord-Uppand handete es sich im wesentichen um einen Gradationstyp mit einer reativ angen (zjährigen) statischen Phase. In verschiedenen Orten des norduppändischen Windfagebiets nahm jedoch diese Phase nur ein J ahr in Anspruch; danach erfogte der Augriff an steendes Hoz, der in den meisten Fäen im ersten Jahre, setener im zweiten, am stärksten war. As Beispiee fur diesen Gradationsverauf werden die Borkenkäfervermehrungen bei Håkansbo und Simundö angefiihrt. Der B a uer n wad be i Håkansbo. Dieser zum grossen Tei aus Nadehozmischbeständen mit vorhenschender Fichte zusammengesetzte Wad befindet sich an der Landstrasse zwischen Öster by Bruk und Lövsta. Der zur Untersuchung gewähte Tei des Wades (s. Fig. II) enthät eine etwa z ha grosse Windfafäche (mit 50 % Restbestand) sowie einige Sturmiiieken (mit ro % Restbestand). Das Schneidehoz wurde bei Håkansbo im ersten Winter nach dem Sturm aufgearbeitet, Papier- und Brennhoz dagegen zum grässten Tei später. Letztere Arbeit wurde erst im Herbst 193Z abgeschossen. Das Brennhoz wurde am nordöstichen Rand der Windfafäche in z m hoen und 40 m angen stapen aufgeschichtet. In diesen Stapen entwicketen sich grosse Mengen von Borkenkäfern (vor aem!ps typagraphus und Pityagenes chacagraphus), die im Sommer 1933 das stehende Hoz, vornehmich in unmittebarer Nähe der Brennhozstape, augriffen (s. Fig. II). Die Untersuchung der Borkenkäferbäume ergab, dass am Befa drei Arten, nämich J. typagraphus, P. chacagraphus und Paygraphus sp., beteiigt waren, was aus Tab. rz hervorgeht. Die Tabee zeigt, dass I. typagraphus die stärksten, P. chacagraphus die schwächsten Bäume und Paygraphus Bäume von mittieren Dimensionen bevorzugte. Der Frass verteite sich im wesentichen auf 4 Baumgruppen von 13 bis 98 Fic,hten an den Rändern der Sturmiiieken oder in deren Nähe. Auch einige Einzestämme auf der Windfafäche wurden befaen sank die Zah der befaenen Stämme von 16z (1933) auf 18 (Mittedurchmesser 19, 5 cm), die vorwiegen d von Buchdrucker befaen waren. Im Gegensatz