STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT

Transkript

1 MEDDELANDEN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTET MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 15. HEF'T REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENTAL FORESTRY No 15 RAPPORTS DE LA STATION DE RECHERCHES DES FORETS DE LA SUEDE No15 CENTRA.TRYCKERIET STOCKHOLM 1918

2 i; REDAKTÖR: PROFESSOR GUNNAR SCHOTTE

3 INNEHALL Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1917: (Bericht ii ber die Tätigkeit der Kg. Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 1917.). skogsavdeningen (Forstiche Abteiung) av GuNNAR ScHOTTE II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung) av HENRIK HEssELMAN III. Entomoogiska aboratoriet (Forstentomoogische Abteiung) av IvAR TRÄGÅRDH... 9 IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fiir die Verjiingungsversuche in Norrand) av EDVARD WIBECK EDVARD WIBECK: Widens kuturpog. Erfarenheter gjorda vid Statens Skogsförsö'ksanstats avdening för foryngringsförsök i Norrand...,... :. 17 Der Widen'sche Kuturpfug I GÖSTA MELLSTRÖM: skogsträdens frösättning år Samenertrag der Wadbäume in Schweden im Jahre IV IV AR TRA.9ÅRDH: skogsinsekternas skadegörese under år Oversikt enigt jägmästarnas och änsjägmästarnas rapporter : Das Auftreten der schädichen Forstinsekten in Schweden im Jahre VII Redogörese för skogsförsöksanstatens verksamhet under tre= årsperioden jämte försag ti arbetsprogram: (Bericht iiber die Tätigkeit der Versuchsanstat während der Dreijahrsperiode 19I5-I9I7 nebst Vorschag einesprogramms). I. Gemensamma angeägenheter (Gemeinsame Angeegenheiten) av GuNNAR ScHOTTE I I 7 II. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung) av GuNNAR ScHOTTE I z 5 III. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung) av HENRIK HEssELMAN IV. Entomoogiska aboratoriet (Forstentomoogische Abteiung) av IVAR TRXGÅRDH I 54 V. Avdeningens för föryngringsförsök i Norrand verksamhet åren 916 och 1917 jämte arbetsförsag för 3-årsperioden Z0 (Die Tätigkeit der Abteiung ftir die Verji.ingungsversuche in Norrand in den Jahren nebst Vorsag eines Pragramms während der Dreijahrsperiode 1918-I9Z0) Sid. I z

4 VI. Sammanfattning r 88 Zusammenfassung des Arbeitsprogramms der Forstichen Versuchsanstat Schwedens fir die Jahre rgr8-rg2o..... XI Summary of the program me of the Swedish State Institute of Experimenta Farestry for the triennia period rgrs XV NILS SYLVEN: 1917 års knäckesjuka i norra Västergötand Der Kieferndrehen im nördichen Västergötand im Jahre L. MATTSSON: Stormhärjningen i norra Daarna hösten 1917 XIX 205 Die Sturmverheerung im nördichen Daekarien im Her b s te des J ah res 19 I 7... IV AR TRÄGÅRD H: Tabocken (Monochamus sutor L.). En viktig teknisk skadegörare band ånghorningarna Der Schusterbock... XXVI SVEN PETRINI: Formpunktsmetoden och dess användning för formkasrbestämning och kubering. En prövning på granmateria J rån Norrbotten The method of obtaining the form.cass and voume of singe trees by the use of form point. An investigation based on a spruce materia from Norrbotten, Sweden XXIX Innehåsförteckning över pubikationer från Statens Skogsför= söksanstat (Meddeanden h. I --I 5) åren

5 REDOGÖRELSE FÖR SKOGSFÖRSÖKSANSTAL= TENS VERKSAMHET UNDER TREÅRSPERIO= DEN JÄMTE FÖRSLAG TILL ARBETs- PROGRAM.. I. GEMENSAMMA ANGELÄGENHETER. Personaen.. Den 4 febr. I9I6 förnyade Kung. Maj:t förordnande för professor G. SCHOTTE att vara chef för skogsförsöksanstaten för en tid av 3 år t. o. m. utgången av år I 9 I 8. Skogsavdeningen. Som föreståndare har professor SCHOTTE hea tiden under treårsperioden tjänstgjort. Den 9 sept. I 9 I 5 förordnade chefen för Kung. jordbruksdepartementet prof. ScHOTTE att inom Kung. jordbruksdepartementet biträda med verkstäande av närmare utredning samt avgivande av försag rörande grunderna för fördeningen av ti Kung. statskontoret redovisade skogsvårdsavgifter; uppdraget fugjort den 27 november I9I5. Som assistent å skogsavdeningen tjänstgjorde under år I 9 I 5 e. jägmästare EDV. WIBECK. Seran WIBECK den 3I dec. I9I5 av Kung. Maj:t utnämnts ti jägmästare i Storbackens revir, förordnade styresen i dec. 19I5 e. jägmästare L. MATTSSON att tisvidare uppehåa assistentbefattningen tis den bivit i vederbörig ordning återbesatt. Den 8 apri I9I6 förordnade sedan styresen MATTSSON att under tre år från I apri I 9 I 6 vara assistent vid a,vdeningen. Sedan MATTSSQN antagits ti sekreterare hos skogsstatistiska kommitt<~n, har styresen den 20 nov. I9I7 bevijat MATTSSON tjän.stedighet från 9 nov. ti årets sut samt den 29 dec. I9I7 tisvidare under år I9I8. Som vikarie har samtidigt förordnats e. jägmästare SVEN PETRINI. Den I 5 december I 9 I 5 förordnade styresen förutvarande skogsbiträdet GösTA MELLSTRÖM att vara skogsbiträde vid skogsavdeningen för tr,e år från I jan. I9I6 t. o. m. år 19I8. Den 7 dec. I 9 I 4 förordnade styresen förutvarande skogsbiträdet OscAR HENRIKSSON att vara skogsbiträde vid avdeningen under år I9I5. Den I 5 dec. I9 r 5 förängdes detta förordnande på tre år inti utgången av år I 9 I 8. Den 2Q november bevijade styresen HENRIKSSON tjänstegighet 9. Medd i. fr&n Statens Skogsförsöksat.stat. H. rs.

6 118 SKOGSFÖRSÖKSANST ALTEN från ~,amma dag ti den I 5 okt. 19 r 8 för genomgående av Kotens fortsiitt ningsskoa och antog som vikarie utex. skogsäringen från Bispgårdens skog~sko~ HENN-ING 'ANDREN.., Som ritbiträde å avdeningen har varit anstäd fröken HEDVIG GEETE; från I jan å ordinarie stat enigt förordnade av 3 / Under år r gr 7 ha som räknebiträden jämikt styresens förordnande rs/rz 1916 tjänstgjort fröknarna RUTH MELLSTRÖM och GULLI DAHLHJELM. Naturvetenskapiga avdeningen. Som föreståndare har under hea treårsperioden professor HESSELMAN tjänstgjort. I maj r 9 r 5 anmodade styresen prof. HESSELMAN att vara sakkunnig vid tisättandet av professuren i skogsbotanik vid skogshögskoan. Den 2 okt. uppdrog chefen för Kung. jordbruksdepartementet åt HESSELMAN att inom departementet såsom ordförande för sakkunniga biträda vid utarbetandet av en pan angående avverkningsstatistikens ordnande (skogsstatistiska kommitten) samt att i detaj panägga en riksskogstaxering och utföra noggranna kostnadsberäkningar för densamma. - Sedan styresen från och med den I5 oktober I9I5 förordnat assistenten, dr. TORSTEN LAGERBERG att uppehåa professorsbefattningen i skogsbotanik vid skogshögskoan tis den bivit med ordinarie tjänsteinnehavare besatt, har doktor NILS SYLVEN inti I 9 r 7 års utgång uppehäit assistentbefattningen i botanik vid avdeningen. Från den I jui I9I5 har jämikt styresens förordnande av 10 /61915 fi. icentiat OLOF T AMM tjänstgjort som assistent i markära med geoogi. Som kemistbiträde (från 1- jan. I9I7 å ordinarie stat) har fi. kand. GURLI LAU RENTZ tjänstgjort hea treårsperioden. Som extra kemistbiträde har från I febr.-22 mani 1916 samt från 1 sept.--6 okt. rgr6 sammaårtjänstgjort fröken KARIN BUSCH. Som tifäigt skriv- och ritbiträde har tjänstgjort fröken LILI HAHN från 22 sept juni 1917 samt fruarna GRETA Böös och SELMA ED STRÖM under hösten r 9 r 7. Som aborator å det entomoogiska aboratoriet harsedan r sept. I9I5 i enighet med styresens besut i aug varit förordnad dr. IVAR TRÄGÅRDH för en tid av 3 år. Avdeningen å extra stat för föryngringsförsök i Norrand. Sedan 19I6 års riksdag bedjat ansag för vissa speciaundersökningar rörande de norrändska skogarnas föryngring, upprättades en extra a v dening härför enigt av styresen utfärdad instruktion av den 2 maj 19 I 6. Som försöksedare för denna avdening förordnade styresen samma dag jägmästare EDW. WIBECK för tiden r maj 19I6 ti samma tid I 9 I 7, viket förordnande den 28 mars r 9 r 7 förängts under ytterigare ett år. Som skogsbiträde å denna avdening antogs den 25 maj I9I6 e. kronojägare FOLKE GUSTAVSSON för tiden I juni-i nov. 19I6. Detta förordnade har den 2 okt förängts inti u}i7 års utgång.

7 I. GEYENSAMMA ANGELÄGENHETER 119 Som vaktmästare vid anstaten från r jui I9I5 utnämndes den 3 maj Igi6 förutvarande vaktmästaren vid Stockhoms högskoa A. V. KARLSSON. Budgeten. Under år 1914 utgjorde ansaget ti personaen enigt stat 27,489 kr. och ti biträden 6,JOO. För år 1gr6 voro motsvarande ta 30,463 kr. och 6,500 kr. Under år 1917 utgick ansaget ti personaen en. stat ti 37,209 kr., varti komma 400 kr. i ett åderstiägg, I,200 ti extra räknebiträde samt 6,085 kr. ti dyrtidstiägg. Ansaget ti expenser utgjorde åren' 19I5 och Igi6 25,000 kr. samt år 1917 JI,Soo, varti komma extra ansag för täckande av kostnaderna för bränse 2,300 kr. år Igi6och I,992 kr. år I917. Härjämte har ti föryngringsförsök i Norrand varit för åren I916 och +9I7 anvisade tisammans 38,goo kr. Genom försäjning av försöksanstatens pubikationer har sutigen infutit år I9I5 I6, 5o kr., år I916 IJ,So kr. samt år I9I7 2072,91 kr. Ti inventarier, fyttningskostnader m. m. ha anvisats 40, roo kr. samt ti försöksträdgården I,ooo kr. Utgifterna ha under berätteseåren fördeat sig på föjande sätt (frånsett inventarier å extra stat.) år 1915 JI 19I4: 00 Avöningar ti personaen en. stat.... Gemensamma utgifter. Lokakostnader (hyra, städning, edning, yse, teefon etc.).... Bibiotek.... Skrivmateriaier.... Pubikationer.... Försöksträdgård och diverse.... Skogsavdeningen. Resor.... Hantangning och frakter.... Övriga undersökningskostnader.... Naturvetenskapiga avdeningen. Resor.... Hantangning och frakter.... Övriga undersökningskostnader.... Entomoogiska aboratoriet. Resor.... Hantangning och frakter,.... Övriga undersökningskostnader I,507: :58 330: 53 3,II4: 89 I87: sr 5,763: 77 2,54I: 44 2,025: I : : : :42 3,172:05 124:30 6,8Is: 97 I,895: 2 3 I 17I9: 28 3,768: :56 3,I78: 94 I,227: 72 r66: 54 98:o6 506: 53 8,038: 28 41:90 6,u7: II 3,244: 29 3,020: go 4,282: I: 65 2,589: : : ro 226: I 3

8 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN Avd. för föryngringsförsök z" Norrand (i extra stat.) Avöningar ,433: 33 Resor... 3,441: 96 Hantangning, stängse och frakter... 4,183: 29 Övriga undersökningskostnader... I,ooo: 94 Inventarier ,441: 58 8,538: 88 2,462: 27 8,752: 48 2,034: 49 1,286:13 skogsförsöksanstatens okaer. I september 1915 fyttades anstatens inventarier från den förhyrda ägenheten vid Nybrogatan 28 B i Stockhom. ti den nya institutionsbyggnaden vid Experimentafåtet, där mera ordnat institutionsarbete kunde påbörjas omkring 1 december I samband med skogshögskoan bev institutionsbyggnaden högtidigen ~nvigd den 3 maj Samarbete med utändska skogsförsöksanstater. Den beramade sjätte kongressen för»internationaer Verband forsticher Versuchsanstaten» i Ungern bev på grund av kriget instäd, och med de krigförande staternas skogsförsökanstater har sedan ej annat samarbete kunnat ske än pubikationsbyten. Med Danmark och Norge har däremot upptagits ett mer intimt samarbete på skogsförsöksväsendets område. I samband med invigningen av skogsförsöksanstatens nybyggnad besökt~s. nämigen försöksanstaten av edaren för det danska försöksväsendet, professor A. 0PPERMANN och stipendiat ERLING ARCHER, som sedan bivit utnämnd ti edare för den norska skogsförsöksanstaten vid Aas, Dessa båda företogo också tisammans med skogsavdeningens föreståndare resor ti ett ferta av försöksanstatens provytor, och särskit forstkandidat ARCHER studera~e ingående under en ängre tid det svenska skogs-.försöksväsendet. Sed~rmera har professor ScHOTTE med statsunderstöd. under en vecka i juni I 917 i säskap med professor 0PPERMANN och forstkandidat AReHER studerat det danska skogsförsöksväsendet. Vid detta sammanträffande uppgjordes föjande program för skandinaviskt samarbete å skogsförsöksområdet rörande de rent skogiga undersökningarna. Y/kast titt pan för interskandz"naviskt samarbete tnemt skogsfö1'söksanstate1'na i de tre nordiska änderna. :&De tre försöksanstaterna organisera ett samarbete, viket ti en bör ;jan hör omfatta föjande områden: x.' Vissa försöksarbeten utföras enhetigt i aa de tre änderna, antingen med en gemensam försöksedare, som tihör ett av änderna, på, så sätt, att de andra bott underätta utförandet av försöket, eer ock, så :att varje anstat sjäv utför sin de av arbetet. a),arbeten på humusforskningens och jordbioogiens områden.

9 I. GEMENSAMMA ANGELÄGENHETER 121 b) Proveniensförsök med bok, de båda ekarterna, vanig ta och nordsvensk ta, gran, ärkarterna samt björk- och a-arterna, b. a. med frö från de under mom. c. omnämnda okaerna. c) Försöksytor i goda bestånd å oika okaer i de ifrågavarande änderna ti beysande av artens kimatiska fordringar. Materiaet hopbringas genom bytesförbindese mean anstaterna, som fördea bearbetningen och offentiggörandet på föjande sätt: Sverige: vanig ta och nordsvensk ta, ärkarter, sivergran och björk. Norge: gran och a-arterna. Danmark: bok, ek och ask. d) Insaming och offentiggörande av fenaogiska iakttageser, omfat- tande övsprickning, bomning, frömognad, övfåning och fröspridning för de under b) nämnda trädartern a. Iakttageserna böra begynna nyåret 1918 på cirka 10 okaer i Sverige, cirka 10 i Norge och cirka 5 i Danmark. e) Insaming och uppysningar om skogsträdens sjukdomar. Vid det ovannämnda sammanträdet mean försöksedarna i de skandinaviska änderna besöts även ett utbyte av aa försag och framstä" ningar, banketter samt uppskattningsresutat från försöksytorna (statistikkorten). Det föresagna samarbetet och det gemensamma undersokningsprogrammet har vid sammanträde mean skogsförsöksanstatens tjänstemän ingående behandats, varvid samtiga uttaat sin ivigaste ansutning ti det ifrågasatta samarbetet. Rörande vissa frågor ansågs ikvä det bästa utbytet av samarbetet nås genom tjänstemännens ömsesidiga besök i de oika änderna och studier av där utförda undersökningar. Hemstäan skue därför göras, att Skogsförsöksansatens reseansag även må få användas för beseende av pågående undersökningar i Danmark och Norge, och borde framstäning göras ti dessa båda änder om ett iknande besut hos dem beträffande de andra skandinaviska änderna. Sannoikt komme det att stäa sig. mest praktiskt att de under m om. I a och I c föresagna undersökningarna utfördes sjävständigt i de oika änderna och pubicerades där, sedan vederbörande försöksedare ikvä inhämtat metoderna för iknande undersökningar i de andra änderna. Om på så sätt skida pubiceranden av de i mom. I c omtaade försöksytorna skedde i de oika änderna, borde ikvä en sammanfattning för Skandinavien ut.arbetas efter den föresagna uppdeningen, vad de oika trädarterna beträffar. Samarbetet under de i mom.. 1 b föresagna försöken ansågs bäst utföras efter gemensam skogsodingspan och ömsesidigt utbyte av fröpartier.

10 122 SKOGSFÖRSÖKSANST ALTEN De under mom, I d föresagna undersökningarna borde omedebart igångsättas, varvid det ansågs nödvändigt att för Sveriges vidkommande utföra iakttageser å cirka 20 patser, Den föresagna ordboken borde också oförtövat utarbetas, iksom det skogsbiografiska exikonet. Den svenska uppagan av den panerade internationea skogsbibiografien har även under den gångna 3-årsperioden syssesatt förste bibiotekarien dr. K. S, L LINDER, som vid periodens utgång avsutat arbetet. Detta omfattar nu omkring Io,ooo appar och beräknas i tryck kräva över I,ooo sidor. Så snart papperspriset bir normat, kommer från skogsförsöksanstaten att begäras ansag för tryckning av denna enastående värdefua förteckning över svensk skogsitteratur, skogsförsöksanstatens pubikationer. Av Meddeanden från Statens skogsförsöksanstat har under 3-årsperioden utkommit häfte I 2 för år I 9 I.'i samt häfte I 3-14 för åren I 9 I 6-I 7, Det senare utgavs des i särskid numrerad bibiofiuppaga ti skogsförsöksanstatens invigning och har sedan tryckts med resumeer å främmande språk i den sedvaniga utstyrsen som bytespubikation, Genom sådant byte erhåer numera anstaten omkring 200 st. periodiska skrifter förutom enskida arbeten från skogiga författare i in- och utandet. De nämnda meddeandena omfatta sammanagt I 756 sidor med 45 kartskisser, 409 andra iustrationer i texten samt 14 panscher. Dessutom har under berättesetiden utgivits 5 stycken fygbad om tisamromans 48 sidor. Besök av främmande skogsmän m. f. Även under den gåmgna 3-årsperioden har skogsförsöksanstaten haft att gädja sig åt at tarikare besök av många skogsmän och vetenskapsmän från skida änder. Dessa personer ha des avagt ängre e.er kortare besök å institutionen för att taga de av däri använda arbetsmetoder, des ock besökt anstatens försöksytor i oika dear av andet. Genom bemeding av försöksanstatens persona ha också fera studieresor bivit panagda för stipendiater m. f. intresserade. Under hösten I 9 I 5 besöktes såunda försöksanstaten av japanske skogsmannen IADAICHI IMAGA w A från Ch osen. U n der år I 9 I 6 besöktes skogsförsöksanstaten av danska forstkandidaten C. D. FUNDER, av skoginspektören i det sunnanfjedske Norge THV. KLER och professorn vid Landboh0jskoen i Köpenhamn, professor F. K0LPIN RAVN, Den sistnämnde har också under år I9I7 tagit de av skogsavdeningens försöksytor å Ombergs kronopark. Band besökande under år r 9 I 6 märkas vidare professorerna vid Landboh0jskoen i Köpenhamn FR. WEIS och J. E. V. BoAs. Danska forstkandidaten, äraren i tropisk skogsskötse i Köpenhamn ALLAN HEILMANN bedrev

11 . GEMENSAMMA ANGELÄGENHETER 123 under sommaren I 9 I 6 studier vid den naturvetenskapiga avdeningen och besökte såvä denna avdenings som skogsavdeningens försöksfät i övre N arrand samma år. Vid samma tid besöktes anstaten av förre professorn, forstmeister, dr, CARL METZGER från Wiesbaden och dr. G. A. KIENITZ från Eberswade. På hösten samma år voro här assistenten vid skogsförsöksväsendet i Danmark, forstkandidat C. A. }ENSEN,_ norske skogsentomoogen T. H. SCHÖYEN och professorn vid universitetet i Kristiania N. WILLE. Under I9I7 besågs institutionen av ingenjören HENRI R. WieHENDEN från Canada. Vid institutionens invigning den 3 maj I 917 n ärvoro fera utändska representanter. För Landboh0jskoen i Köpenhamn professor E. ELLINGER, för danska skogsförsöksväsendet professor A. 0:PPERMANN och för Dansk Skovforening greve EHR. AHLEFELDT LAURVIGEN-LEHN. Från Norge hade infunnit sig skogdirektören HENRIK }ELSTRUP, professor A. MYHRWOLD som representant för Norges Landtbrukshögskoa och det Norske Skogsseskab, forstkandidat ERLING ARCHER som stipendiat vid det bivande norska skogsförsöksväsendet samt amtskogmester J. GUTTORM SEN som representant för Norsk Forstmandsforening. Professor OPPERMANN besökte efter invigningen Visingsö kronopark samt skogsförsöksanstatens proveniensförsök i Oestads kronopark. Stipendiaten ARCHER besökte förutom dessa skogar även försöksanstatens ytor å Västbyns kronopark och Du veds komministersbostäe i Jämtand, å Om bergs kronopark, å Jönåkers och Oppund a häradsamänningar, å egendomarna Åberga och Äs i Södermanand, å Sörby, Tönnersjöhedens och Ängehoms kronoparker samt Höka kronofygsandsfät. Även deintressanta försöksserierna ang. garing vid Voxna studerades av honom. Danske forstinspektören, jregermester L. A. HAUCH besökte även försöksanstatens bekanta ytor å Jönåkers häradsamäning och vid Voxna. Försöksytorna å Oroberg besöktes av de norska skogsmännen KARSTEN HAVGEN och BRYNJULF KLUTE samt professor R. K0LPIN-RAVN från Köpenhamn. De hoändska forstkandidaterna P. J. BROMVER, U. NILBROCK, A. LUYTJES och M. A. F. DIJKMANS ha tagit de av skogsförsöksanstaten arbetsmetoder; de två sistnämnda genom en ängre vistese vid anstaten under hösten r 9 I 7. Samtidigt besöktes även anstaten av forstrat S. P. HAM, docent i skogsbruk vid antbruksinstitutet i Wagerringen (Hoand.) Sutigen har forstkandidat JOHANNEs WoLONTES från Häsingfors vid besök å anstaten hösten I 917 tagit de av dess arbeten. Arbetsprogrammet för åren diskuterades vid det sammanträde, SOm jämikt stadgandet i I 5 av nådiga instruktionen för Statens skogsförsöksanstat hös i Handesbankens oka i Stockhom den "

12 124 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN I 2 och I 3 apri I 9 I 5 Vid detta sammanträde n ärvoro styresens samtiga medemmar, konteramira ARVID LINDMAN, generadirektör KARL FREDENBERG, professor GUNNAR ANDERSSON, överjägmästaren C. G. BARTHELSON och jägmästare NILS G. RINGSTRAND. Som särskida sakkunniga och representanter för den praktiska skogsvården hade av styresen tikaats disponenten, f. d. kaptenen B. A. DE VERDIER, jägmästaren AND. HOLMGREN och disponenten G. KUYLENSTIERNA. Vidare voro närvarande de båda avdeningsföreståndarna vid Statens skogsförsöksanstat och professorerna vid Skogshögskoan A. WAHLGREN och TOR JONSON samt t. f. professorerna därstädes GusTAF LUNDBERG och NILS SYLVEN. Det på grund av de upprättade försagen och den förda diskussionen av styresen den 4 juni I 9 I 5 faststäda arbetsprogrammet återfinnes Meddeanden från Statens skogsförsöksanstat h. I 2 sid., 58-6o. Experimentafätet den 5 januari r 9 I 8. GuNNAR ScHOTTE.

13 II. SKOGSA VDELNINGEN. 125 I. SKOGSAVDELNINGEN. Det för den gångna treårsperioden av styresen för Skogshögskoan och Statens skogsförsöksanstat faststäda arbetsprogrammet finnes infört Meddeanden från Statens skogsförsöksanstat, H. I 2, sid. s8-6o. I föjande redogörese föjes i huvudsak samma uppstäning som i detta arbetsprogram. Försagen ti program för de kommande åren siktar på ängre tid än 3 år, därest styresen skue finna ämpigt att, i enighet med en framstäning från skogsförsöksanstaten, vidtaga åtgärder för en förängning av tidsintervaet mean de s. k. treårsmötena. r. Föryngringsfrågan. Fröundersökningar. Vid skogsvårdsstyresernas möte I 9 I I begärdes: en utredning angående tidens for kottinsamingen infytande på fröets grobarhet och dugighet. Som i förra treårsredogöresen framhös, kunde en sådan undersökning ej utföras förr än skogsförsöksanstaten erhöe en egen institutionsbyggnad med kängstuga och pantskoor i :arbetsokaernas omedebara närhet. Först i programmet för åren I 9I5- I9I7 bev därför denna fråga upptagen. Undersökningen ansågs dock böra kompetteras med försök för utrönande av möjigheten att under ängre tid förvara frö i tisutna kär under oika temperatur. Härför tarvas dock en särskid kykammare i försöksanstatens käare, varom jag också upprepade gånger gjort framstäning. Som mede ti en sådan kykammare ännu ej bevijats, ha dessa undersökningar ej kunnat påbörjas. - För undersökningen behövas dessutom större anordningar för fröundersökningarnas utförande än sqm hittis inretts i det skäigen mörka fröanaysrummet, där den nu befintiga bassängen för groningsapparaten het disponeras av norrandsavdeningen. Därest styresen kan hos statsmakterna utverka mede ti kykammarens anordning och inredning samt för ytterigare någon groningsapparat under betryggande beysningsförhåanden, vi jag föreså, att denna viktiga de av skogsfröfrågan fortfarande står på programmet, icke minst därför att den begärts av ett enhäigt skogsvårdsstyresemöte. Då emeertid ansag för de omnämnda anordningarna tidigast kunna erhåas år r 920, skue undersökningarna kunna påbörjas år 1921, därest fröår då inträffar. Jag finner det emeertid ytterst bekagigt, att det synnerigen viktiga spörsmået om fröets förvaring; d. v. s. huru änge fröet kan bibehåa sin grobarhet under oika förhåanden, ska behöva uppskjutas så änge.

14 126 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN För att utröna det norrändska skogsfröets markgroni11g:sprocent och fröets eventuea eftergroning i marken anades år I 9 I 2 4 försöksserier med IO avdeningar i vardera. Resutatet av dessa undersökn1ngar ha sedan bearbetats och pubicerats av avdeningens förutvarande assistent, jägmästare E. WIBECK. Frågan torde emeertid ytterigare behöva beysas och överföres ämpigen ti norrandsavdeningen. De befintiga 4 försöksserierna böra emeertid då och då revideras från provenienssynpunkt och införivas med skogsavdeningens övriga materia härom. Proveniensfrågan har, särskit för taen, stor betydese för vårt ands skogsbruk, och de preiminära resutaten från avdeningens försök i övre Norrand måste anses vara epokgörande. Ytorna böra därför med några års meanrum at fortfarande revideras, och resutaten efter hand pubiceras. Avdeningens proveniensytor för ta ha f. n. föjande omfattning: 1) 7 serier (n:r 29, 30, 31 - devis nedagd - 32, 33, 34 och 35) om I04 avd. med ta, anagda av jägmästare MAASS I905 genom sådd av tafrö från oika trakter av andet närmast för utredande av behövigt anta frö i varje såddruta. Ytorna reviderades sista gången I 9 I 5 av dåvarande assistenten E. WIBECK, som övertagit pubicerandet av resutaten. Som proveniensytor böra de at fortfarande föjas. 2) Ytan 49 (35 avdeningar om tisammans 0,53 har) Oestads kronopark, panterad I go6 med pantor av det frö, som ingick i ScHOTTES fröundersökningar av I 903- I 904 års skörd. Ytan I 8 (9 avd.) å Tönnersjöhedens kronopark, besådd I 904 med samma sags frö. Ytan 33 (8 avd.) å Frösön, besådd I905 med samma sags frö. 3) Ytan I I 3 å Bispgårdsandet och I I 2 å Hässe by kronopark, pan terade med tapantor av utändsk proveniens i överensstämmese med instruktion från skogsförsöksanstaternas internationea förbund. 4) 13 serier (I72, 173, I74, I75, 176, I78, I79, I8o, I8I, 182,183, 22I och 232) med 223 oika avdeningar om sammanagt 15,78 hektar, panterade I g I I eer I912 i Norrand med pantor, uppdragna av frö från oika trakter. 5) 4 serier (n:r 2I7, 218, 219 och 220) med tisammans 40 avdeningar med en area av o,so hektar, besådda 19I2 (se ovan under»det norrändska skogsfröets markgroningsprocent» ). Längst utveckad band dessa serier är den under mom. 2 omnämnda ytan 49 å Oestad, som reviderades sista gången hösten I 9 r 7, varvid de 1 4-åriga pantornas virkesmassa även kunde uppskattas genom provstammar. Den påtagiga skinad, som tidigare förefanns å denna yta mean norrändska och sydsvenska taar, synes numera vara mindre framträdande, åtminstone efter vad en bott okuär uppskattning ger vid handen. Sjäva mätningsresutaten äro nämigen ännu ej uträknade.

15 II. SKOGSA VDELNINGEN 127 Dessa iakttageser tarva emeertid bekräftese genom några fera försök i södra Sverige med norrändskt tafrö. Någon större praktisk betydese kan kanske ett dyikt försök knappast få (fröåren synas dock variera på så sätt, att det vissa år finnes större tigång på norrändskt än sydsvenskt frö), men så mycket större teoretisk. Vid pantering av hyggen å de av mig i annat sammanhang föresagna försöksparkerna kan utan nämnvärd kostnad och besvär några parceer föryngras med norrändsk ta. Band fröundersökningarna föresås sutigen, att en ny fråga upptages ti behanding, nämigen trädens produktion av frö. Härvid skue utrönas den kvantitet frö, som kan påräknas av fröträd i oika ådrar. Man bör härigenom få en statistik över det anta fröträd, som äro behöviga på viss area för att beså densamma. A v särskid betydese är denna fråga med hänsyn ti den stiisering, som den väntade ungskogsagen torde få. Det bir nämigen nödvändigt för anstaten att fastså de ådersgränser m. m. vid vika - praktiskt taget - fröträd kunna ämnas och ti viket anta, at för oika dear av andet. Några undersökningar rörande skogsträdens produktionsförmåga av frö äro ej heer utförda i andra änder, med undantag av en mindre undersökning för gran i Ryssand, varför de föresagna undersökningarna skue komma att erbjuda mycket a v intresse. Då de emeertid komma att kräva betydande tid, föresås att de ti en början endast omfatta taen. Särskida åtgärder för åstadkommande av naturig föryngring. Den i förra berättesen omtaade stora försöksytan å Akvettern (Lanforsbeståndet) har under hösten 1917 reviderats, varvid föryngringsbätena betydigt utvidgats. Revisionsres~tatet var av stort intresse, då synnerigen rikig återväxt uppkommit i kantbädningsbätena. Efter en andra revision om ett par tre år torde ett mera detajerat, föreöpande meddeande kunna pubiceras från detta intressanta bestånd. Rekognoscering för uppsökande av fera ämpiga försöksfät för kantbäciningen har verkstäts, men med ganska kent resutat. Det vore av betydese att en av de föresagna försöksparkerna kunde föräggas ti en grantrakt, där bädningsförsök kunde komma att utföras i stor skaa. De år 1906 anagda hyggena, (försöksytorna 7 och 8) å Säters kronopark i Medepad ha under i.r 1917 besiktigats och visat högst intressanta resutat beträffande humustäckets omvanding å oika stora hyggen och i föjd härav rörande pantornas uppkomst. Sedan den befintiga mängden småpantor växt upp, så att de om ett par år kunna kartäggas, förberedes en föreöpande uppsats om dessa resutat. De i programmet upptagna undersökningarna om oika beståndskanters

16 128 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN fröproducerande förmåg-a och om föryng-ring-ms uppkomst i ohka väderstreck av hyg-g-estrakterna ha under 3-årsperioden ej m~dhunnits. Beträffande Norrand föresås av norrandsavdeningen en utredning, som mycket nära berör eer sammanfaer med denna, nämigen undersökningar över skogskanternas' förmåga att oika ångt beså hyggena. Skogsodingsåtgärder. Undersökningar för utrönande av' ämpigaste såddtid, höst- eer vårsådd, i Norrand verkstädes första gången våren I 9 I 2. De tre försöksserierna, å Aträsks, Oxböe och Ovansjö kronoparker ha sedan besåtts vår och höst, så att de f. n. bestå av I 2 avdeningar var med en sammanagd area av 1,z z har. Dessa undersökningar. höra givetvis närmast ti norrandsavdeningens program, men då denna avdening varit strängt upptagen av sina nya försöksytor, ha de tis vidare fuföjts av skogsavdeningen. Nu föresås, att de överfyttas ti norrandsavdeningen; Panteringsförsök med ta och gra1t i oika förband ha tidigare bivit utförda des genom samarbete med revirpersonaen och des av avdeningens persona. Några nya ytor för detta ändamå ha under den gångna treårsperioden ej bivit anagda. Av de' befintiga serierna är bott en beägen i Norrand och de övriga i södra Sverige. Vad Norrand beträffar har denna fråga övertagits av norrandsavdeningen. För södra Sverige är visserigen materiaet atför ringa, men vi jag nu ej föreså anäggande av nya ytor i annan mån, än att då panteringar verkstäas å de föresagna försöksparkerna, dessa ämpigen kunna ske i oika förband, så att det ädre materiaet härigenom utfyes. Under 3-års perioden har endast den stora serien förbandsodingar å Granviks kronopark reviderats. Under de kommande åren torde övriga dyika odingar nå den höjd, att de kunna underkastas en första undersökning. Som en sista fråga under detta kapite upptager programmet U11dersökning- av tiväxtföroppet hos trädpanoma för att härigenom beysa den ämpigaste panteringstiden. Denna undersökning skue utföras antingen av skogsavdeningen eer naturvetenskapiga avdeningen, och har sistnämnda avdening upptagit den ti förberedande behanding. 2. skogsbeståndens utvecking. a. Skogarnas och skogsbeståndens produktion. Skogsaydeningens många försöksytor i oika skogsbestånd ha främst tikommit för att studera de svenska skogarnas produktion under oika förhåanden. Härför behöva först skogsbestånden kunna uppskattas tämigen exakt. Söin i föregående berätteser framhåits, giva hittis använda metoder

17 I. SKOGSA V DELNINGEN 129 ej, fut nöjaktiga resutat, då vaet av provstammar är så vanskigt. Försök ha visserigen gjorts med användande av stående provstammar, men dessa kunna - efter vad man hittis vet - endast nöjaktigt uppskattas genom att vissa mått tagas å stammen med hjäp av medförda stegar, viket åter stäer sig synnerigen dyrbart. Redan tidigare borde därför ingående studier över trädens form ha företagits, men har avdeningen härför saknat kompetent persona. Under de två senaste åren har däremot avdeningens assistent upptagit detta spörsmå ti ingående prövning och pubicerat tvenne avhandingar i ämnet. Dessa undersökningar böra atmera forceras. för att om möjigt finna någon praktisk metod att uppskatta stående träd. Kontroundersökningar över den av professor TOR JONSON framagda taxeringsmetoden ha nämigen visat, att denna metod åtminstone ej är användbar för de noggranna uppskattningar, som äro nödvändiga för försöksytorna. Men å andra sidan kräva dessa undersökningar högst betydande räknearbeten. Detta förhåande får emeertid ej avskräcka från undersökningarnas bedrivande, men i stäet bir härigenom givetvis uträkningsarbetet å försöksytorna eftersatt, viket å sin sida snart kommer att ofrånkomigt visa behovet av ökad räknehjäp vid avdeningen. Den baans, som förefinnes rörande uträknandet av försöksytor, har, trots att två nya räknebiträden anstäts, ej i nämnvärd grad kunnat avverkas på den grund, att assistenten och skogsbiträdena använts för andra utredningar och även under de närmaste åren behöva använda sin mesta tid för sådana mera krävande beräkningar. De sista årens erfarenheter ha också visat, varti skogsförsöksanstatens rika materia kan utnyttjas ur mera rent skogsmatematisk riktning, viket taar kraftigt för assistentbefattningens ombidning, så att skogsmatematiken bir direkt företrädd vid skogsförsöksanstaten av en person, som på grund av bättre avöningsförhåanden kan tänkas stanna ängre vid anstaten än nu bir faet. Sjäva produktionens utrönande måste grunda sig på utförda undersökningar å särskida behandade försöksytor. Av resutaten från mera orörda ytor kan endast erhåas en, vad jag kaat, beståndsöversikt\ som ger en ungefärig överbick över det virkesbeopp, beståndet i amänhet astrat här i andet, samt de dimensioner, som härvid utveckats. För ärken har en sådan beståndsöversikt nyigen pubicerats, och ti skogssakkunniga för södra Sverige har skogsförsöksanstaten ämnat materia, varigenom en beståndsöversikt kunnat utarbetas för södra och meersta Sveriges amänna skogar. 2 Den av MAASS upp- 1 GUNNAR ScHoTTE: Lärken och dess betydese för svensk skogshushåning, sid I betänkande och försag ang..de amänna skogarna i södra och me.ersta. dearna av Sverige, Stockhom 1915, sid. 408.

18 130 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN rättade erfarenhetstabeen för taen 1 är också närmast endast en beståndsöversikt, även om siffror ämnas på utbyte genom garingar. Dessa hade nämigen då ej fuföjts någon ängre tid, och tiväxten efter dem kan därför ej anses representativ. I den mån tiräckigt anta uppskattningar förefinnas från de oika trädsagen, kunna givetvis dyika beståndsöversikter reativt ätt samarbetas. Vida viktigare är dock upprättandet av verkiga produktionstabeer, eer vad man tidigare kaat erfarenhetstabeer. Sådana måste uppgöras för oika garingsformer, och representativa värden kunna endast erhåas, sedan bestånden en ängre tid, åtminstone zo~zs år, skötts efter den metod, man bestämt sig för. Särskit är detta nödvändigt för att erhåa ta å de upprepade garingarnas mängd och de större medediametrar, som erhåas vid kraftiga beståndsvårdsåtgärder. Dessa produktionstabeer äro nödvändiga för beräknande av den omoppstid, som är att föredraga, och som man har att räkna med under angiven beståndsskötsel Produktionstabeerna måste emeertid upprättas på enhetigt materia och därför böra de grunda sig på jämna försöksytor. De ge också därigenom i viss mån endast en teoretisk bid av skogsskötsen, och det gäer att sedan jämföra dem med siffror från hea bestånden. I sådant syfte har man exempevis i Tyskand föresagit anäggande av större ytor än förut, och ScHWAPPACH har gjort sig ti taesman för särskit stora ytor, som studerades mera summariskt med smärre ytor därinom, som undersökas fut i detaj. Sådana ytkompex bi emeertid synnerigen dyrbara och tidskrävande med avdeningens nuvarande organisation. Dyika undersökningar böra dessutom ej inskränkas ti vissa bestånd utan verkigen omfatta hea smärre skogar, på vika en ordnad beståndsstatistik införes. Detta åter har fört tanken på nödvändigheten av en viss utvidgning utav avdeningens arbetsområden genom att åt skogsförsöksanstaten uppätes 3-4 särskida försöksparker. Dessa borde stäas ti skogsavdeningens disposition så att aa skogiga åtgärder därstädes utfördes med biträde av en å varje park boende särskit kvaificerad person, som genomgått Kotens fortsättningsskoa eer också ängre tid tjänstgjort vid skogsförsöksaustaten. Huru även sjäva förvatningen direkt ska handhavas genom skogsförsöksanstaten får ämpigen närmare utredas efter ett par års erfarenhet om fö"rsöksparkerna. Som försöksparker skue utväjas några smärre skogar, representerande skogsförhåandena i andets oika dear och med växande träd- ' ALEX. MAASS: Erfarenhetstabeer för taen. Medd. fr. Statens Skogsförsöksanst. h. 8. (Skogsv. tidskrift 19II, sid. 375*).

19 II. SKOGSA VDELNINGEN 131 sagsbandningar och beståndsformer. Areaen får ej vara för stor, sannoikt bott hektar söderut och upp emot I,ooo hektar i Norrand En försökspark borde representera bok- och junghedstrakterna, en annan ta- och bandskogsområden å småändska högandet eer i Bergsagen, en tredje ett granskogsområde i västra Sverige och sutigen borde en typisk trakt uppsökas för övre Norrands skogsförhåanden. Eventuet vore också ett fjäskogsområde av intresse. Aa undersökningar skue å dessa parker, där nästan varje bestånd beve en försöksyta, kunna utföras på ett het annat sätt än nu är förhåandet med avdeningens arbeten. På dessa undersökningar skue också ättare kunna göras ekonomiska beräkningar, och anstaten komme i ständig kontakt med det praktiska och ekonomiska skogsbruket, varigenom också erhöes en käa ti nya uppsag, nya ideer och nya undersökningar. De metoder och de rön, som vid anstatens oika avdeningar utexperimenterats, skue genom försöksparkerna kunna omedebart föras över i det praktiska skogsbruket. Garantier erhöes såedes för att dyika, kanske rätt epokgörande rön, verkigen beve snarast prövade under sakkunnig edning och under sådana former, att de praktiska försöken beve bekantgjorda och så småningom en var mans egendom. Ska man däremot vänta på att dyika prövningar enbart ske efter. var och en förvatares initiativ ute å skogarna, uppstå onödiga dröjsmå härmed, de praktiska försöken kunna teoretiskt sett göras mindre yckigt, och resutaten kanske ej atid bi bekantgjorda eer spridda i tiräckig grad. Ti försöksparkerna skue också kunna koncentreras en mängd oika försök, viket å sin sida borde medföra betydiga besparingar i tid och i omkostnader för resor, arbetsöner m. m. för skogsförsöksanstatens persona. En med precisionsarbeten van arbetarstam skue erhåas, varigenom at fera undersökningar kunde utföras på den tid, som förut kanske gått åt för vida mindre omfattande arbeten. Efter dessa mera amänna refexioner vi jag mera i detaj påvisa en de fördear, som skue kunna nås därigenom att å försöksparkerna erhåas fasta försöksstationerna, där vid anstaten anstäd och tränad persona beve boende. Å försöksparkerna borde såedes kunna utföras många undersökningar, som nu ej äro möjiga för anstaten att verkstäa. Så kunna t. ex. oika försök kombineras med de praktiska åtgärderna, såsom en mängd avverknings- och föryngringsförsök, då årigen ändå skoa utföras avverkningar och skogsodingar. Så bör skogens naturiga föryngring studeras och föjas i detaj under oika förhåanden såsom å kahyggen med eer utan markberedningar. Sådd- och panteringsförsök kunna utan några större kost-

20 132 SKOGSFÖRSÖKSANSTAL' ren nader utöver de vaniga verkstäas genom användande av oika markbearbetningar, oika panteringsmetoder, skida förband, med pantor av oika proveniens, av oika åder, storek m. m. - En massa pantskoeundersökningar utföras under det vaniga pantskaearbetet såsom pantskoornas föräggning och markbeskaffenhet, deras uppbrytning, uckring och gödsing. Oika såddmetoder prövas och oika täckning; undersökningar utföras över pantornas garing, omskoning, vattning, upptagning, beskärning, förpackning m. m. Oika redskap och instrument användas. Mycket härom vet man, mycket återstår att utreda. Många givna råd ha ej bivit prövade, å andra sidan ha många mindre kända praktiska förfaranden ej bivit pubicerade. Garingar, jushuggningar och bädningar föjas ej endast inom vissa enhetiga ytor utan även inom hea. bestånden med de skida utbytessiffror, dessa giva. Vad sjäva ytorna. beträffar vinnes å försöks parkerna, des att skogen behandas fut ik. formigt utanför de annars brukiga smärre kapporna och att även en de arbeten å ytorna bi utförda med större precision än nu,. därigenom att anstaten direkt får organ att utföra dem, även sedan försöksanstatens tjänsteman ämnat patsen. Nu kim det t. ex. ofta inträffa, att utbäckade träd bi stående atför änge, eer att avverkat virke får kvarigga för -änge å ytorna, viket kan medföra insektsskador, som förrycka försöken. Exempe härpå ha förekommit fera gånger. Beträffande uppskattningen av försöksytorna bör också med styrka framhävas, att endast å försöksparkerna kan för rimiga kostnader verkstäas den exakta uppskattningen genom stående provstammar. Den stora fördeen av dessa är nyss framhåen och består huvudsakigen d~ri, att vid revisionerna ständigt samma stammar uppmätas, och att på så sätt de direkta förändringarna i bestånden kunna aväsas. Visserigen kan det ju tänkas, att uppskattningen av en viss yta ej genom stående provstammar verkstäes med större noggrannhet än f. n., men atid vinnes den fördeen, att det eventuea uppskattningsfeet ej döjer föråndringarna. Först härigenom kunna nämigen nås säkra resutat om en av huvudfrågorna vid garingarna, nämigen om garingens infytande på trädens form och tiväxt. I detta sammanhang kan nämigen framhåas, att de senaste revisionerna av skogsförsöksanstatens garingsytor synes peka på en mycket intressant formförändring hos träden efter garingen så tivida, att vissa starka garingar synas. kunna förbättra trädens form i stäet för mot ~Satsen, som man tidigare befarat. Genom stående provstammar är det dock också sannoikt, att även säkrare uppskattningsresutat ska kunna nås än genom att härför använda det bättre garingsvirket, särskit som vid. upp~epade revisioner at färre stammar utfaa. Den härigenom uppkomna bristen på provstammar har t. o. m. redan hittis på en de

21 I. SKOGSA VDELNIN~EN 133 ytor bivit så stor, att en viss pressning på garingsmetoden iband måst göras för att över huvud taget en uppskattning av ytan skue kunna ske. Att taga provstammar utanför ytan åter sig säan göra, då under tidernas opp ytans beskaffenhet ofta bir atmer avvikande från den omgivande obehandade eer annorunda behandade skogen. Endast på försöksparkerna skue man å andra sidan kunna få garanti för att under något ängre tid ha provstammar att tigå utanför ytorna i på ika sätt behandade områden som ytan. A v två viktiga skä är det såedes ämpigt att ha åtminstone en de av skogsförsöksanstatens garingsytor koncentrerade ti några få patser - ti försöksparkerna. Mot denna önskan kan å andra sidan invändas, att den nuvarande starka fördeningen av ytorna över hea andet närmast står i samband med svårigheterna att på ett någorunda begränsat område kunna finna annat än enstaka bestånd, som enigt tidigare uppstäda fordringar ämpat sig för försöksytor. Man har nämigen strävat nästan utesutande efter att faststäa beståndsutveckingen i från början adees fusutna -»normaa» bestånd. En verkig fast teoretisk grund för beståndens utvecking får man också bäst härigenom, men någon amän kunskap om beståndsutveckingen under växande förhåan~en erhåes ej. Därför måste såsom nyss framhåits - så snart en förändring i åsikterna om ämpigaste beståndssutenhet eer dyikt uppstår - het nya tabeer upprättas, stödda på nytt materia. För att undgå detta borde undersökningarna så småningom utsträckas att omfatta mindre sutna beståndsformer, viket med minsta kostnader och besvär kunde ske å försöksparkerna, där med sådana syften nästan varje bestånd kunde ämpa sig såsom försöksyta. Även andra undersökningar rörande beståndens tiväxt, vika hittis måst försummas, såsom tiväxtens samband med vädereken och aehanda fenaogiska iakttageser kunna utan större kostnader med ätthet utföras å försöksparkerna. Vidare kunna å försöksparkerna utföras en mångfad undersökningar av skogsteknoogisk art, eventuet under edning av föreståndaren för en framtida fysikaisk-teknisk avdening vid anstaten. Såunda kunna vid avverkningarna göras jämförande undersökningar av fast och öst mått: mera systematiska undersökningar härom äro knappast utförda i vårt and. Hit höra också mångahanda undersökningar, som sammanhänga med virkets aptering och umpning. Rötornas förekomst och spridning kunn\). t. ex. här föjas. Vidare undersökningar rörande avverkningstiden från såvä entomoogisk synpunkt som med avseende på virkets förmåga att torka och i föjd härav att kunna fottas: undersökning t. ex. om övträdsfottning och fottning av garingsvirke. O. Medde. j'r!in statens Skogsförsöksansta!t, H. I5

22 i34 SKOGSFORSÖKSANSTALTEN Eventuet skue också en de undersökningar rörande enkare föräding av skogsprodukterna, såsom deras apterande ti vissa ändamå såsom söjdvirke m. m. kunna studeras, kådtäkt och dess inverkan på trädens tiväxt och beskaffenhet etc. Sutigen må erinras om många undersökningar rörande skador å skogen, snötryck, sjävgaringens omfattning, vindfäen, insekter, svampar, m. m. och åtgärder att förekomma dessa - at som utan oägenhet och särskid kostnad kan ske å försöksparkerna, men som annars endast undantagsvis bir utfört. En invändning kan möjigen göras mot detta försag. Man kunde nämigen i någon mån befara, att tjänstemännens tid bir spittrad och att de rent vetenskapiga undersökningarna komma att biva idande härpå. Jag tror dock, att dessa oägenheter komma att motvägas av aa de nämnda fördearna. Förresten är det av största vikt att insamingen av materia, d. v. s. påbörjandet av a statistik rörande försöksparkerna kommer ti stånd ju förr desto bättre. Sjäva bearbetningen av materiaet kan först ske kanske 1 o år ängre fram i tiden, och då bör mycket av de teoretiska undersökningarna, som nu upptaga avdeningens tid, vara undanstökat. Dessa försöksparker skue sutigen också biva ideaiska demonstrationsparker vid exkursioner eer för stipendiater: Man bör nämigen p~ dem stäa den fordan, att de biva små typskogar, från vika erfarenhetssiffrorna skuie kunna spea stor ro för skötsen av intensivt skogsbruk. Ej bott genom försöksanstatens persona utan även genom råd från den mångsidigt sammansatta styresen för försöksanstater kan man ha rätt förvänta, att försöksparkerna bi behandade både på ett från teoretisk synpunkt riktigt och ett från praktisk sida ämpigt sätt. Huru organisationen närmare ska i detaj ordnas, vi jag nu ej närmare ingå på, då jag har för avsikt att ängre fram på året understäa styresen en pan häröver med försag ti ämpiga skogar. b. Beståndsvårdsåtgärder. Tyngdpunkten i skogsavdeningens undersökningar är agd på garzngsförsök. Härför finnes nu ett mycket stort anta ytor, anagda i bestånd av oika trädsag såsom närmare framgår av tabe r. U n der den gångna treårsperioden ha tikommit omkring 60 ytor härför. I tabe 3 redogöres för huru ytorna fördea sig på oika garingsgrader, varav fram går, att i försöksanstatens ytor verkstäts at starkare garingar. De hittis utförda undersökningarna peka också hän mot det berättigade i en beståndsvard med starka garingar. För att emeertid framdees kunna erhåa produktionstabeer för aa

23 II. SKOGSA VDELNINGEN 135 Tabe r. Sammandrag över skogsavdeningens försöksytor vid 1917 års sut. Ändamå (t r ä d s ag).! I. Uppskattningsytor. Ytor, tikomna Ytor vid 19I4 under treårs- Summa. års sut. perioden A~~~~~ Area_!_ Aa~-a Area_!_ Anta[ Area av- ~ den.[ har [ ar den. har [ ar den. [ har [ ar, A. Taskogar.... I o 24 I5 5 sr B. Granskogar I5 5 so so c. Barrbandskogar.. _ _.. 2 o o 52 D. Björkskogar...,... _... I o 36 I o 32 2 o 68 E. Aspskogar I o 2I 2 o 34 3 o 55 F. Ekskogar G. Bokskogar : I so so II. Garingsförsök A. Taskogar ' i I s os I B. Granskogar... 6o I c. Barrbandskogar... i I 6o I D. Björkskogar II ss I4 54 E. Aspskogar o I 55 3 I 55 F. Ekskogar... _.,... I o 49 2 o ss 3 I 07 G. Bokskogar I o 6o I o 6o H. Askogar _ 31 I I 55 I. Askskogar o 33 III. Försök med främmande träd sag. a o 33 A. Uppskattni_ngsy:_or i ärkbestån d. I. Europe1sk!ark... I o I5 I I Sibirisk»... 2 o 42 7 o 45 9 o 87 3 Japansk» I o os o os B. Garingsförsök i ärkbestånd. r. Europeisk ärk s I5 s so 24 9 IS 2. Sibirisk )) 5: I 73 3 o Japansk» o! 38 2 o 38 c. Garingsförsök i sifvergransbestånd... _... _... _... 2 o 9~ o 93 D. skogsodingsförsök med di v. - trädsag IV. skogsodingar å jungmarker (ej förut nämnda under III C). 62 I I I9 55!: 38o Transport 43 6I 101! 33 : 00 48I' I76 6I

24 136 SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN Ändamå (trädsag) Ytor, tikomna Ytor vid 1g14 i under treårs- Summa års sut perioden A:~~ i -~!:_~IA::~~ Area~-- cen. har ar i cen. har ar 1 Anta Area c:t~.i!i~--;;;- 3so v. Transport Proveniensytor. A. Ta... s so s so B. Gran I og 3 I og VI. Försök för naturig föryng ring 341 2S ss ss vu. skogsodingar i oika för i band g g2 i I I 20 VIII. Sådder vid oika årstider IS -! 6o IX. skogsodingar å avdikade! 6o mossar... 2S :- 2S 4 20 i x. skogsodingsmetoder och gödsingsförsök... 12] 2 IS IS g! 1,1831 Summa 1,061( S5 45 de viktigaste trädsagen behöver materiaet at fortfarande utökas. Det måste anäggas fera ytor i ta- och granskogar av åg bonitet, granytor i aa boniteter i Norrand, björkytor i Norrand samt ytor i ekbestånd och i barrbandskogar. För den närmaste tiden föresås, att materiaet särskit utökas.med ta- och björkytor i Norrand samt med ekytor. Det stora intresse, som i skogsägarekretsar uppstått för övskogen på grund av de enorma priser, som under de sista åren erhåits för densamma, rnanar särskit ti att skogsförsöksanstaten skaffar sig materia för att beysa övskogens produktion. Så har t. ex. aspen upptagits ti undersökning, och ett föreöpande meddeande härom har pubicerats. Min avsikt är vidare att anägga några ytor i ekbestånd och göra en studie över Visingsö ekpantering. Innan man emeertid ytterigare utökar avdeningens materia, måste man göra kart för sig, om avdeningens arbetskrafter medgiva anäggande av nya ytor. I särskid iggare över försöksytorna antecknas numera atid vid revisionen,. när nästa garing kan beräknas behöva ske. Sedan ytorna genomgåtts med 2-3 garingar och beståndens åder stigit, bi nämigen intervaen mean varje revision ängre. Av nu föreiggande statistik skue föjande ytor behöva revideras under de närmaste åtta åren, nämigen

25 II. SKOGSA VDELNINGEN 137 Tabe z. Sammandrag över tagna provstammar för skogsavdeningens försöksytor. Åren Åren Åren 1912 Åren 1915 Summa Summa samt. Trädsag 1908 i 19II ~~j ro~ ro~ ~~~ '"'C C '"d (fj fäda ro~ '"d r.n '"O (fj ~~ fäda prov- ~ ~ ~ 5 ~ ;> ::::::: > ~ g: -""'"' > provs t. i provs t. od octt O :~ O o~ 2 -o J-o :Q J-c ci)p..>z<p.. ~aj stammar ci5a~a ci)p.. Ta... 2, og 1,08311,01313,128 1,622 7,3S4 8,976 Gran... ss S 1,6sz 4 3,oo ,001 6,270 B j ör k ISI I,4S2 I,S73 A Asp r6s - rs9 rs9 Ek S so Bok S S Annbok Ask - 2 _ Am ~ Lärk, europeisk S4S ,217 -» sibirisk S44 japansk - ~J ' - _, ss 34 ss Sivergran... ~ :..4:..; : :_4:... Summa 3,8S4 1,202 J 1 98o~~~1,746J~~~2,726116,79SI 19,521 4,S86 9,879 Härjämte ha sektionerats föjande anta garingsstammar (genom 2 meterssektioner). Aren = 9,4S7 st. 191S-1917 = 11,836 > st st st st st st st. 192S 36 st. Härav framgår att - d: ett So ta ytor numera hinner revideras under sommaren - tid finnes över ti anäggande av nya ytor des I 91 8 och des i synnerhet år I92o, medan under år I919 hea sommaren åtgår ti enbart revisioner. Därest vid I919 års riksdag bevijas mede ti anstäande av persona å försöksparker, skue under sommaren I 920 ocks: finnas god tid mottaga den första av dem för att där utföra nödiga beskrivnings- och Skogsindeningsarbeten. År I 922 finne's tid tiräckig för Övertagande av den andra försöksparken.

26 138 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN Tabe 3. Antaet ytor av oika garingsstyrkor., Orörda Rens- Extra Svag Stark Ljus- Kron- Fri ningsåggar. stark! jämföre- gar. åg- hugg- ga- gai seytor (jämförese Gämförese- ågni ng ring ring ga r. ytor) ytor) gar. Ta., O ! Gran Barrbandskog..,.,.,,, Björk ' ' '. ' r Ek... 3 Bok..... A Asp... ~ Ask...,.... Europ. ärk Sibirisk 3 Japansk :1...' ' "'*.' '..'! Sivergran...,..,, Sjukdomar och skador på skogsträden. På våren I 9 I 5 och under vintern I 9 I s-i 9 I 6 hemsöktes ungskogsbestånden i norra Götaand och Sveaand av betydande snöskador. Även många av försöksanstatens ytor bevo starkt skadade. En ingående skidring av dessa skador från cirka 25 försöksytor ha utförts, och har föreståndaren pubicerat resutaten härav. Det visade sig, att bästa skyddet mot snöskador i de yngre och medeåders skogarna äro tidiga och starka garingar under förutsättning att skadiga snöfa ej inträffa under de ara närmaste åren efter garingarnas verkstäande. Verkningarna av den cykon, som i augusti I 9 I 7 gick över vissa trakter i norra Daarna och även hemsökte en av avdeningens garingsytor å Ävdaens kronopark, har studerats utav avdeningens assistent. En )<:or.tar,e redogörese härför föreigger färdig för pubicering. 4 skogsträdens raser och främmande skogsträds användbarhet i andet. Tyskt granfrö har försöksvis använts å 3:ne försöksytor å Ridö kronopark, Ovansjö kronopark och Oxböe kronopark. Å de två sistnämnda patserna har större deen av pantorna bortfrusit. Ti amänna skogar i Västra och Södra distrikten ha vidare utämnats pantmateria,

27 . IL SKOGSA VDELNINGEN 139 uppdraget genom skogsförsöksanstatens försorg av tyskt granfrö. I samband med andra resor komma de härav skapade panteringarna att inregistreras. V ad främmande trädsags an vändbarhet i andet beträffar har om ärken utförts en större monografi, grundad på skogsförsöksanstatens försöksytor i ärkbestånd. Av dessa äro 20 stycken av endast tifäig natur, medan 43 anagts såsom fasta. I de sistnämnda ha garingsförsök utförts, och böra dessa at fortfarande föjas, så att om år kan upprättas en produktionstabe för ärken i vårt and. För att behandas på tknande sätt som ärken får jag nu föreså upptagandet på arbetsprogrammet av sivergranen (Abies pectinata). Avdeningen har redan 2:e försöksytor i detta trädsag på Omberg. Cirka Io-rs representativa ytor i bestånd av detta trädsag torde kunna erhåas i andet, varefter - om några år - kan givas en kortfattad bid över detta trädsags utmärkta tiväxt i vissa dear av vårt and. 5 Undersökningar rörande skogsmarken. De under detta kapite upptagna undersökningarna i arbetsprogrammet röra i huvudsak den naturvetenskapiga avdeningen. Endast studierna över junghedarna ha utförts i stor omfattning av skogsavdeningen. En karta över junghedarnas utbredning med ingående beskrivning samt en studie över junghedarnas produktionsmöjigheter som skogsmark var avsedd att pubiceras under året. Som emeertid det begärda tryckningsansaget ti försöksanstaten bivit av statsmakterna minskat, finnes ingen möjighet att under år I 918 trycka resutaten från dessa undersökningar. Inarbetet härmed har därför under den gångna vintern ej särskit forcerats. Under I 9 r 8 års höst är dessutom meningen att revidera en he de panteringsförsök å junghedarna. 6. Fotografisamingen. Under den gångna treårsperioden har skogsavdeningens fotografisaming ökats med 495 nummer. Den omfattar f. n. z o68 negativ och 38 särskit registrerade positiva bider. Negativen äro fördeade på föjande. format: 8 x 8 cm st. 9 x I 2 cm " gxi6 (stereoskopbider) ,, 2 X I 6I / 2 cm >> I 3 X I 8 cm I I 4 7 >> I8X24 cm ' 28»

28 140 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN x 30 cm... 3 st. 15 x 40 cm )) Som särskit ansag bevijats för kopiering av negativsamingen, hava aa fut dugiga negativ kopierats och uppkistrats samt försetts med påskriven text. Dessa kopior äro ordnade tisammans med naturvetenskap iga avdeningens och uppstäda i särskida prydiga kartonger i bibioteket. Ett stort anta bider ur avdeningens fotografisaming ha utämnats för reproducering i tidskrifter och äroböcker. 7. Andra arbeten av avdeningens tjänstemän. I någon mindre grad har föreståndaren varit upptagen av kommitteutredningar (se sid. I). Om den i stadgarna för skogsförsöksanstatens föreståndare åiggande föreäsningsskydigheten vid skogshögskoan har styresen ej fattat närmare besut, varför några föreäsningar ännu ej håits, men torde så biva faet under de kommande åren. Under utarbetande är en fuständig iggare över aa försöksytor, där jämvä aa resutat och anteckningar rörande försöksytorna skoa införas. Nya uträkningsbanketter hava också uppgjorts samt fuständig instruktion för försöksytornas anäggning, b,earbetning och uträkning. Denna är ännu ej pubicerad, men är avsedd att offentiggöras under året. De sedvaniga rapporterna över skogsträdens frösättning ha fortfarande bearbetats och pubicerats, de sista åren av skogsbiträdet G. MELLSTRÖM. 8. Utgivna skrifter. Uti»Meddeanden från Statens Skogsförsöksanstat» hava under 3-årsperioden från avdeningen pubicerats föjande uppsatser och avhandingar: GuNNAR ScHOTTE: Redogörese för verksamheten vid statens skogsförsöksanstat under år I 9 I4. I. Skogsavdeningen. Redogörese för skogsförsöksanstatens verksamhet under treårsperioden I 9 r 2- I 9 I 4. I. Gemensamma angeägenheter. IL Berättese över skogsavdeningens verksamhet åren I9 I 2-I9I4 jämte försag ti program för treårsperioden I 9 I 5-19 I 7. IV. Försag ti program for entomoogiska undersökningar under treårsperioden I 9 I 5-I 9 I 7. VI. Försag ti speciaprogram för vissa frågor rörande de norrändska skogarnas föryngring. skogsförsöksanstatens tikomst och uppgift. skogsförsöksanstatens tomt och byggnader. Försöksträdgården. skogsförsöksanstatens a v deningar. Skogsa v deningen. Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år I9I5. I. Skogsavdeningen.

29 I. SKOGSA V DELNINGEN 141 GuNNAR ScHOTTE: Om snöskadorna i södra och meersta Sveriges skogar åren I9IS-I9I6. Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år I 9 I 6. I. Skogsavdeningen. Lärken och dess betydese för svensk skogshushåning. Om aspens produktionsförmåga. EDVARD WIBECK: Skogsträdens frösättning hösten I 9 I S. - Om eftergroning hos tafrö. L. MATTssoN: Formkasstudier i fusutna tabestånd. - Form och formvariationer hos ärken. Studier över trädens stambyggnad. GösTA MELLSTRÖM: skogsträdens frösättning år I 9 I 6. Härjämte har från avdeningen utgått föjande fygbad: N:r 6. Trädens fruktsättning år I9IS av EDVARD WIBECK. N:r 7.» >> I 9 I 6» GösTA MELLSTRÖM. N:r g. >> >> I9I7» >> Dessutom ha avdeningens tjänstemän under treårsperioden pubicerat föjande större eer mindre arbeten - notiser och itteraturreferat ej medräknade - som röra skogshushåningen eer därmed närstående frågor. GuNNAR SCHOTTE: Ama von Porat. Nekroog. Skogsv. tidskr I9 I s. skogshushåningen på Batiska utstäningen i Mamö I 9 I 4 Skogsv. tids kr. I 9 I s., Skog och skogsvård i Officie berättese över Batiska utstäningen i Mamö I 9 I 4. Andra deen, band 1. Mamö I 9 I s. Nyare principer för avverkningens utförande. Skogsv. tidskr. I9IS. Misten. Skogen I 9 I S. Tvenne sammanvuxna indar. Skogen I 9 I s. Dahbergseken vid Skenäs. Skogen I 9 I s. Statens skogsförsöksanstat i >>Sverige» av J. Guinchard. II De. sid Stockhom I9IS. In memoriam. E. J. Ljungberg, F. I. Andersen, Kar Staaff och E. von Seth. Skogsv. tids kr. I 9 I 6. Från skogsvårdsföreningens tionde exkursion sommaren I 9 I 4 - Skogsv. tidskr. I 9 I 6. Försök ti utvinning av harts och terpentin ur skogarna i Tyskand. Skogsv. tidskr. I 9 I 6. Om skogsproduktionens höjande genom beståndsvårdsåtgärder. I,,skogar och skogsbruk», tiägnade Frans Kempe på hans 7 o-årsdag. Stockhom I917 - Om skogar och skogsoding i»skoträdgårdem av Gustaf Lind. Stockhom I9I7 Ti Bo o, Om berg och Visingsö. skogsvårdsföreningens exkursion I 9 I s. Skogsv. tidskr. I 9 I7. Artikar i Nordisk famijebok, band XXV, såsom skog, skogsbestånd, skogsbruk, skogsfrö, skogsoding, skogspantering, skogssådd, skogstyper m. f. Om &kogsfrö och dess insaming. skogsvårdsföreningens fokskrifter n:r 8. Andra upp. I 9 I 7. (I 8-z 4 tusendet). EDVARD WIBECK: Om granens s. k. skottfäning och orsaken härti. Skogen I9 r S

30 142 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN EDVARD WrBECK: Den siste i sitt sag. Svarta storken. Skogen I9I5. - Om några fröätande djurarter och deras förhåande ti skogsträdens frukt sättning. Skogen I 9 r 5. L. MATTssoN: Några intryck från Angehoms fygsandsfät. Skogen 19I6. - Hjäpreda vid aptering av ståndskog. Skogsv. tidskr GösTA MELLSTRÖM: Omskoning av pantor. Skogen Bergtaen som ved. Skogen I9I6. Måbär, Ribes apinum, som epifyt. Skogen I 9 I 7. skogsarbetarnas evnads- och arbetsförhåanden o Skogen I 9 I 7 o Den ägre skogsundervisningens omorganisation, Skogen I 9 I 7. Experimentafätet den z o februari I 9 r 8. GuNNAR ScHoTTE.

31 III. NATURVETENsKAPLIGA AVDELNINGEN 143 III. NATURVETENsKAPLIGA AVDELNINGEN. I den treårsberättese, som avämnades ti styresen den 2 mars 19I5, betonades att en de viktiga frågor, som sedan en ängre tid stått på skogsförsöksanstatens program, kommit ti en sådan punkt, att det vore tid på att utarbeta skriftiga redogöreser för desamma. Den nu förfutna treårsperioden har också i mycket väsentig grad ägnats åt dyikt arbete, men den för författande disponiba tiden har ganska mycket inskränkts genom att den nya institutionsbyggnad, som försöksanstaten under tiden fyttat in i, krävt åtskiigt med tid och arbete för sitt iordningsstäande. Likaså ha såvä föreståndaren som assistenten i markära haft att upprätthåa en ganska betydande undervisningsskydighet vid skogshögskoan. Des på grund härav, des ock genom omfattningen av de ämnen, som nu närma sig sin avsutning, befinna sig ännu fera stora undersökningar i ett sådant stadium, att de i väsentig mån äro färdiga för pubikation, men att tid ännu saknats för den skriftiga redogöresens. sutiga utarbetande. Detta gäer i främsta rummet de sedan gammat bedrivna undersökningarna över moränidernas försumpning samt studierna över våra junghedar. studierna över skogarnas försumpning omfatta ett betydande anta undersökningar av ganska oika natur, varför den skriftiga redogöresen kommer att ta en avsevärd tid i anspråk. Aven assistentert i markära har här utfört speciastudier, varför även hans tid under de närmast kommande åren bir ganska strängt upptagen med att författa vissa kapite i den sutiga redogöresen. Aven ett annat större arbete inom markärans område har han snart färdigt för pubikation. Se vi vidare på övriga önskemå med hänsyn ti arbetena vid anstaten, så ärnar föreståndaren söka sammanfatta och vidare utarbeta sina föreäsningar i markära ti en ärobok i samma ämne, samt hoppas även kunna sammanbringa sin och andras erfarenhet angående skogsförhåandena i Norrand ti ett mera samat het. De närmaste åren biva därför ganska vä upptagna med arbetsuppgifter, utan att, åtminstone vad föreståndaren beträffar, några nya, större frågor behöva upptagas på avdeningens program. Den nedan anförda redogöresen för avdeningens arbeten under den gångna treårsperioden föjer närmast det av styresen faststäda programmet. De nya frågor, som föresås ti behanding, ansuta sig ti de spörsmå, som redan studerats på avdeningen, och ti de nyss angivna önskemåen angående de arbeten, som närmast böra sutföras. Då fera av de frågor, som under den sistförfutna treårsperioden stått på avdeningens program, antingen redan i omfattande avhandingar bivit

32 144 SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN behandade eer håa på att iordningsstäas för pubikation, har jag ansett aa skä föreigga för att göra treårsberättesen mera kortfattad än förut vanigen varit faet. r. Föryngringsfrågan. I denna fråga ha under den gångna treårsperioden tvenne avhandingar pubicerats av avdeningens föreståndare. Något närmare ingående på de vunna resutaten torde här vara onödigt. Den ena avhandingen rör sig, som bekant torde vara, närmast om de förändringar i marken, framförat i humustäcket och kvävets omsättning, som våra skogsföryngringsåtgärder förorsaka och dessas infytande på föryngringen. Den andra avhandingen behandar tahedarnas föryngringsprobem. Även sedan dessa avhandingar utkommo i tryck, har jag syssat med iknande undersökningar för att i vissa avseenden kompettera och utvidga tidigare gjorda iakttageser. En de observationer i meersta Ångermanand, huvudsakigen utförda i Mo och Anundsjö socknar, som gjordes under senare deen av förra sommaren, ämnade såunda ytterigare bevis för den ro, som humuskvävets nitrifikation äger för barrträdspantornas-snabba och kraftiga utvecking. Ä ven några iakttageser å försöksfäten vid Fagerheden och å kronoparken Ö. J örnsmarken ha ämnat resutat i samma riktning. Det föreiggande probemet är emeertid så rikt på frågor och har en så omfattande amän betydese, att det nu ej bör utan vidare äggas å sido, utan bör även tis vidare vara föremå för undersökningar från avdeningens sida. I denna sak vi jag ock närmare hänvisa ti vad som ängre fram säges om undersökningar över humusformerna i våra skogar. En annan sida av föryngringsprobemet har studerats av t. f. assistenten d:r NILS SVLVEN, som undersökt hyggesvegetationens injytande på föryngringen och i vissa fa sökt utarbeta metoder för att motverka en för föryngringen hinderig markvegetation. Försöken ha framförat inriktats på att söka utrota den på våra hyggen ofta besväriga ormbunken Pteris aquiina, varvid det visat sig att man genom att på försommaren avhugga de unga baden med kvarämnande av ånga badskaft kan förhindra ormbunkens utvecking ängre fram på sommaren. En berättese över dessa studier torde vara att emotse från d:r SVLVENS egen hand. Probemet angående skogsträdens gro12ingsbioogi iar under den gångna treårsperioden ej hunnit behandas, då arbetet med andra frågor så strängt tagit tiden i anspråk. Åtgärder äro emeertid vidtagna för att i vår omedebart ta upp dyika undersökningar. Frågan om tiden för pantrötteruas utvecking och tzväxt har så ti vida påbörjats, att pantor av ta och gran panterats i härför ämpiga

33 III. NATURVETENsKAPLIGA AVDELNINGEN 1.45 kuturkär, som utsatts i anstatens försöksträdgård. En observationsserie över pantrötternas tiväxt ska i vår påbörjas. Med hänsyn ti föryngringsfrågan har jag inga andra försag att göra än att ovan nämnda, devis redan igångsatta undersökningar fortsättas samt att at fortfarande materia må ins;;~.mas angående s~ogsföryngringsåtgärder.nas inverkan på markens humustäcke. 2. skogsbeståndens utvecking. a. Produktz"onsformågan. I detta avseende tiåter jag mig först hänvisa ti det försag angående samarbete mean de tre skandinaviska ändernas försöksanstater, som omtaas i den av prof. SCHOTTE författade berättesen ang. anstatens gemensamma angeägenheter. Som en viktig och i många avseenden synnerigen beysande undersökning vi jag föreså en studie över tiväxtperiodens ängd hos våra viktigaste skogsträd inom Skandinavien. På den svenska försöksanstatens ott skue ämpigen kunna faa undersökningen av ta, gran och björk. Som undersökningsmateria skue användas årsskott och borrspån, insamade på bestämda tider inom oika, kimatiskt vä karaktäriserade områden. Proven skue insamas och bevaras på sådant sätt, att de kunde anatomiskt och mikroskopiskt undersökas. Biva dessa studier förenade med noggrannå meteoroogiska observationer, kunna de utan tvive ämna viktiga bidrag ti käpnedomen om kimatets infytande på skogsträdens tiväxt' och såunda fördjupa vår kännedom om deras produktionsbetingeser. Även en de av de övriga fenaogiska iakttageserna torde ämpigen kunna övertagas av försöksanstatens naturvetenskapiga avdening. b. Beståndsvårdsåtgä1 der. Några undersökningar på detta område ha under den gångna treårsperioden ej utförts av avdeningen. Endast några ytor ha utsetts som ämpiga för vidare undersökningar enigt den LAGERBERG-RAUNKIAERSKA metoden, vika under de kommande åren böra undersökas... ' 3 Sjukdomar och skador på skogsträden. Under sommaren 1915 studerade den då tjänstgörande assistenten vid avdeningen dr LAGERBERG de skador, som förorsakats i No~rands,granskogar under de senaste snöbrottsvintrarna. Ett rikt materia insamades för en närmare under.sökning av rötans utbredning i de av brott skadade grantopparna. Materiaet har av d:r LAGERBERG ganska ingående bearbetats under vintern 1916-rgi7, men någon skriftig redogörese har

34 146 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN ännu ej hunnit utarbetas, då d:r LAGERBERG varit upptagen av sin undervisning vid högskoan och av det skogsbotaniska museets ordnande. Som ett resutat av dessa undersökningar förtjänar emeertid omtaas, att rötan mycket snabbt sprider sig i de av brott skadade grantopparna. Sommaren 1916 iakttogd:r SYLVEN ett ärorikt fa av taens kn äckesjuka, -som uppenbarat sig å ettkuturfät vid arrendegården Ö. Ekenäs inom Sundsmarkens kronopark i Västergötand. Ett närmare studium av detta kuturfat beyste på ett intresseväckande sätt knäckesjukans spridningsmöjigheter från den ena värdväxten, aspen, ti den andra, taen. En redogörese för dessa. undersökningar återfinnes i en avhanding om taens knäckesjuka, pubicerad i anstatens meddeanden för år 1917 av d:r SYLVEN. Även under den sistförfutna sommaren hade d:r SYLVEN tifäe att studera knäckesjukans uppträdande vid Ö. Ekenäs. Den torra, mycket nederbördsfattiga försommaren hade då redan hindrat dess vidare utbredning. En avhanding härom har författats av d:r SYLVEN och kommer att pubiceras i anstatens meddeanden. Under vintrarna 19I5~1916 och I9I förorsakade snöskyttet (Phacidium infestans) svåra skador å takuturerna i Norrand och Daarna. Rapporter om vidsträckta härjningar ingingo från oika hå ti anstaten under första deen av sommaren I anedning häraf företog d:r SYLVEN i sept en resa ti Daarna och Häsingand för att närmare studera denna sjukdoms uppträdande. Dessa studier ha sedermera fortsatts under våren 1917, varjämte under sistidne höst en de experiment anordnats för att undersöka snötäckets infytande på sjukdomens uppträdande. En redogörese för dessa undersökningar kanväntas företigga under innevarande år. Som ett resutat förtjänar antecknas, att snöskyttesvampen (Phacidium infestans) visat sig vara en svår fiende ti våra norrändska takuturer och. sjävsådder samt att den under för svampen gynnsamma utveckingsbetingeser kan förorsaka stora föruster. Under vintern 19 r 5-I 6 iakttogos också rena förfrysningsfenomen å taskotten i ikhet med vad som inträffade vintern , varom en redogörese finnes pubicerad i skogsförsöksanstatens meddeanden för år En annan sjukdom, som varit föremå för studier från anstatens sida, är en egendomig, kräftsårsiknande åkomma å björk, som förorsakas av svampen Diaporthe aristata. Den har en nordig utbredning och har hittis iakttagits i Norrbotten och Jämtand. En närmare redogörese för denna sjukdom finner man i en. av d:r Lagerberg författad uppsats»kräftskador å björk, förorsakad av Diaporthe aristata (Fr) KARST» pubicerad i skogshögskoans festskrift, utgiven med anedning av invigningen av dess nya okaer. Våren -I9I7 kunde man iakttaga, att årsskotten å ett stort anta av i våra

35 III. NATURVETENsKAPLIGA AVDELNINGEN 147 parker och trädgårdar panterade främmande barrträd voro bruna ti färgen och företedde ett utseende, som om skotten under vintern hade dödats. Det har emeertid visat sig att hos många arter dyika ti utseendet döda skott hade förrnåga ti vidare utvecking. Företeesen har närmare studerats av d:r SYLVEN, som des i Stockhorn och Uppsaa studerat panteringar med främmande barrträd, des ock genom förfrågningar inhämtat uppysningar från oika hå. En uppsats i ämnet är redan utarbetad. Under nuvarande omständigheter anser jag att det kan ifrågasättas, om man under den kommande fernårsperioden bör upptaga ett mera omfattande studium av skogsträdens sjukdomar. Skue emeertid d:r LAGERBERG, som hittis mera ingående ägnat sig åt studier över skogsträdens patoogi, ej få tifäe ti mer omfattande och tidsödande undersökningar, anser jag att dyika böra höra ti avdeningens arbetsuppgifter. Den utsträckning, i viken dyika skoa utföras, torde dock i någon mån få bero på besättandet av assistentbefattningen i botanik Som en viktig och praktiskt betydesefu arbetsuppgift anser jag atjämt vara ett studium av våra rötsvarnpar. 4 skogsträdens raser. Somrnaren rgog gjorde d:r SVLVEN en de förberedande studier för att faststäa gränsområdet for våra tvenne taformers utbredning inom andet nämigen Pinus sivestris L * septentrionais (Schott) och Pinus sivestris L * apponz'ca (Fr) Hn. Under år I914 införskaffade försöksanstaten prov av taar, bestående av grynar, kottar, etc. från samtiga.. revir inom Ovre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skeefteå, Umeå, Härnösands, Meersta Norrands, Gäve-Daa och Bergsagens överjägmästaredistrikt. Vintern I 9 I 5-I gr6 undersöktes detta materia, i vissa nödiga dear kompetterat, av d:r SYLVEN, som på grundag härav pubicerade en mera ingående redogörese för den nordsvenska taens botaniska och skogiga karaktärer i anstatens meddeanden för åren I 9 I 6-I gr 7. På grund av sina undersökningar uppfattar d:r SYLVEN den nordsvenska taen som en från den sydsvenska vä skid underart. Gränsområdet mean de båda formerna utgöres av ett bäte, som sträcker sig genom norra Värmand, Daarna, inre Häsingand och östra Medepad upp ti trakten av Sundsva. Inom detta fera mi breda bäte träffas övergångsformer mean de båda taformerna. Då granen vintern rgis-rgi6 var ganska rikigt kottebärande, insam ades i januari r 9 I 6 av d:r SYLVEN kottar av de oika granformer, som han utskit vid sina första undersökningar, somrarna rgo7-1909, i Sundsmarkens kronopark i norra Västergötand. Kottarna utkängdes under

36 148 SKOGS.FÖRSÖKSANSTALTEN våren och utsåddes i försöksanstatens pantskoa, där pantorna vår skoa omskoas. Sommaren 1909 gjordes av d:r SYLVEN en de poineringsförsök med taar och granar, gående ut på att vid bommornas befruktning utestänga främmande poen från andra träd, så att eneast poen från hanbommor på samma grenar som honbommorna kunde befrukta dessa. De härur framgångna kottarna jämte en de andra från noga utvada träd insamades och kängdes. De ur fröna uppdragna pantorna ha utveckats i försöksanstatens pantskoa, och våren r g r 6 utpanterats på ämpig pats i Österåkers kronopark inom Stockhoms revir. Hittis ha pantorna i amänhet utveckat sig mycket vackert. Dock visa sig de pantor, som härstamma från genom sjävpoination uppkomna frön, avgjort underägsna de övriga. Det bör tydigen biva en uppgift under den kommande sexårsperioden att fortfarande ha dessa pantor under uppsikt och föja deras utvecking. Våren 19I5 besåddes en de svårföryngrade och särskit frostänta patser på Hökensås häradsamänning i norra Västergötand med tafrö från Norrand. Det är ännu för tidigt att yttra sig om de härur uppkomna pantorna kunna utvecka sig bättre än sådana, som härstamma från ortens frö. Med hänsyn ti skogsträdens raser har jag intet annat försag att göra än att de kuturer, som redan grundagts och som komma att uppdragas av de av d:r SYLVEN insamade granfröna noggrant föjas och övervakas. s. Undersökningar rörande skogsmarken. a. 7ordmånstyper. Inom detta arbetsområde ha under den gångna treårsperioden tvenne avhandingar pubicerats från avdeningen. Den ena av dessa, författad av assistenten i markära, icentiat OLOF T AMM, behandar oika metoder för jordanayser och redogör för betydesen av de resutat, som på oika vägar stå att vinna. Den andra avhandingen, författad av avdeningens föreståndare, redogör för sapeterbidningen i naturiga jordmåner och dess betydese i växtbioogiskt avseende. Den behandar såunda ett probem av större intresse och synes mig kunna bida utgångspunkten för fortsatta undersökningar. Sedan änge har man haft kart för sig att humustäckets beskaffenhet spear en stor ro för skogens växtighet och markens produktionsförmåga. Humustäcket har i detta hänseende icke bott en direkt betydese, i det att ur detta ösiggöras näringsämnen, som kunna upptagas av växterna, utan också en indirekt. Det infuerar nämigen i hög gnid på _de vittringsprocei;iser, som försiggå i marken och

37 III. NATURVETENSKAPLIC~A AVDELNINGEN 149 en förändring i humustäckets beskaffenhet kan änka in dessa processer på nya banor. Det torde i det faet vara tiräckigt att erinra om P. E. MULLERs grundäggande,. kassiska studier över de naturiga humusformerna. Undersökningar över humustäcket och humusämnena höra ingaunda ti de ätta, men även om man bortser från ingående och ytterst besväriga undersökningar över humusämnenas kemi synes man mig med ättare, devis bioogiska metoder kunna komma ganska ångt. Ett mera noggrannt studium av de i våra skogar förekommande humusformerna, deras beroende av marken och av beståndets sammansättning och behanding, deras egenskaper i bioogiskt hänseende skue i hög grad vara ägnat att beysa många skogsvårdsprobem. Jag vi bott i det faet erinra om, att i avhandingen om skogsföryngringsåtgärdernas inverkan på sapeterbidningen i marken betydesen av humustäckets växande beskaffenhet starkt framträder. En naturig och fut konsekvent fortsättning på redan pubicerade undersökningar utgör därför ett närmare studium av t. ex. våra barrskogars humusformer och jag anser detta vara en av de frågor, som närmast böra upptagas på avdeningens arbetsprogram. Det är naturigt för tidigt att redan nu yttra sig om de metoder, som böra komma ti användning, men jag har tänkt mig en.kombination av bioogiska och kemiska i ikhet med vad som var faet i undersökningarna om sapeterbidningen. Såvä med hänsyn ti det föreiggande probemets omfattning som i betraktande av de andra stora frågorna på avdeningens arbetsprogram måste en sådan undersökning beräknas taga en ganska ång tid i anspråk. Det torde vä knappast behöva påpekas att en sådan undersökning kan få betydese såvä för skogsvården direkt som för den tiämnade äroboken i markära. Undersökningen fordrar utförandet av ett rätt stort anta kemiska anayser förutom de, som hittis vanigen kommit ti utförande. Riksdagen har emeertid redan härför bevijat erforderiga ansag. Sedan ett par år har assistenten i markära, ic. OLOF T AMM, utfört ganska omfattande studier över jordmånsbidningen i Norrands skogsområde. Dessa studier gå huvudsakigen ut på att närmare utreda sjäva podsoeringsprocessen, d. v. s. den av de sura humusämnena förorsakade vittringen av de översta markskikten. studierna äro inriktade på att utreda, hur denna process beror av markens geoogiska och mineraogiska beskaffenhet och av topografen samt hur vegetationstäcket infuerar på dess föropp och hastighet. Ä ven så äro undersökningarna inriktade på att utreda förekomsten och bidningssättet för ortsten samt ortstenens infytande på skogsvegetationen. En föreöpande redogörese för sina undersökningar har ic. T AMM pubicerat i Buetin of the geoogica institution of Upsaa, redan innan II. Meddd. frn Statms Skogsförsöksanstat. H. I5

38 150 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN han kom ti anstaten. En mera omfattande och ingående redogörese torde man kunna motse under oppet av det närmaste året. När denna undersökning bivit offentiggjord, torde man ha erhåit en ganska tifredsstäande kännedom om den normaa podsoeringsprocessen i vårt and. Nästa steg vid utforskandet av våra jordmånstyper bör därför biva ett närmare studium av våra mujordar, som huvudsakigen äro representerade i södra deen av andet. Liksom faet är med den utprägade podsotypen bör mujordstypen undersökas med hänsyn ti dess beroende av vegetationen och markens geoogiska och mineraogiska beskaffenhet. I betraktande av att man måste undersöka en he de typer på rätt växande geoogiskt underag föreigger här en ganska stor och tidskrävande arbetsuppgift. Först när genom dessa tvenne undersökningar huvuddragen av jordmånsbidningen bivit närmare karagd, kan man skrida ti ösandet av vissa mera speciea frågor. b. Ljunghedar. Under den gångna treårsperioden ha ej några undersökningar utförts å våra jungheqar, då tiden varit så vä upptagen med ösandet av andra frågor. Sedan de i nästa kapite omnämnda studierna över skogsmarkens försumpning bivit pubicerade, böra de redan vunna resutaten bearbetas och i nödiga dear kompetteras i och för pubikation. Angående arten av de studier, som hittis av avdeningen bedrivits på våra junghedar, vi jag hänvisa ti föregående treårsberättese. c. SkogarJZas försumpning. Inom denna de av avdeningens arbetsomrade har föreståndaren pubicerat en mindre avhanding behandande det kraftigt växande skogsbeståndets förmåga att motverka markens försumpning genom att sänka grundvattensståndet. Avhandingen utgör i huvudsak en redogörese för observationerna å försöksfätet vid Lesjöfors i Värmand. studierna över skogsmarkens försumpning ha under den gångna treårsperioden i huvudsak varit koncentrerade ti försöksfäten å kronoparken Kubäcksiden i Västerbotten och å Piteå kronopark nära Rokiden i Norrbotten. Å båda försöksfäten ha under den gångna tre-årsperioden dikningar verkstäts enigt uppgjort försag, samtidigt med att grundvattenståndet atjämt undersökts. De vunna resutaten håa för nätvarande på att bearbetas. Noggranna kartor ha upprättats för att iustrera sphagnum-tuvornas utbredningshastighet inom övergångsområdet mean torr och försumpad mark. Härvid har det visat sig att dessa visserigen under de åtta år,

39 III. NATURVETENsKAPLIGA AVDELNINGEN 151 observationerna pågått, förändrat sig med hänsyn ti formen, men ej ti areaen. Kand. CARL MALMSTRÖM, som tidvis tjänstgjort som t. f. assistent vid anstaten, har utfört en noggrann undersökning över Degerö stormyrs utveckingshistoria, viken myr igger i ornedebar närhet inti försöksfätet å Kubäcksiden. Å Rakiden ha utförts noggranna speciakartor för att visa de oika försumpningstypernas beroende av topografien. Assistenten i markära, icentiaten O. T AMM, har utfört synnerigen ingående undersökningar över de förändringar, som markprofien undergår vid markens försumpning. I huvudsak karaktäriseras dessa förändringar därav att rostjordsskiktet, som i den normaa torra skogsmarken är vä utprägat, så srnåningo~ försvinner vid försumpningens inträdande på samma gång som uppåtstigande grundvatten förorsakar en järnutfäning i vissa kanaer i marken. Dessa studier äro av intresse såvä med hänsyn ti den inbick, de ge i försumpningsprocessens mekanik, som genom den beysning de ämna över försumpningens infytande på markens näringskapita. Liksom under föregående treårsperiod ha en de observationer verkstäts över vitmossetuvornas transpiration. De över skogarnas försumpning under treårsperioden utförda undersökningarna ha huvudsakigen gått ut på att kompettera och fördjupa den kännedom, som avdeningen förut förvärvat över denna process. För att kargöra vissa ännu osäkra frågor har avdeningen vidtagit åtgärder för att under instundande sommar studera eektroythatens växingar i oika försumpningstyper. Vissa redan färdiga undersökningar håa nu på att bearbetas för pubikation och det är att förmoda, att när studierna i sin hehet föreigga färdiga, dessa i många avseenden skoa kunna. karägga försumpningsprocessens mekanik och ämna en de edande direktiv vid dess bekämpande. Under hösten 19 r 7 besökte föreståndaren den stora Ko mosse på gränsen mean Jönköpings och Skaraborgs än. Härvid gjordes en de undersökningar över högmossarnas ro för skogsmarkens försumpning. Liksom i avseende på moränidernas försumpning tycks även här processen ha kommit ti ett visst stiestånd.. Vad studierna över skogarnas försumpning beträffar har jag intet annat försag att göra än att det arbete, som redan påbörjats för deras pubikation, fortsättes. d. Mossmarkers omvanding ti skogsmark. Denna fråga har under den gångna treårsperioden endast i mindre omfattning varit föremå för studier från anstatens sida. En band orsakerna härti är att denna fråga under samma tid mycket ingående behandats av docenten E. MELIN i Uppsaa, viken pubicerat en

40 152 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN omfattande avhanding i detta ämne. Genom hans undersökningar ha en de nya frågor uppkastats ti diskussion, vika det nog vore så Intressant att behanda. Devis torde jag komma in på" dessa i pubikationerna över skogsmarkens försumpning. Under augusti månad 1917 besöktes Robertsfors bruks skogar, varest synnerigen intressanta och ärorika torräggningsförsök kunde studeras. Särskit med hänsyn ti kvävets omsättning gjordes en he de viktiga iakttageser, vika kunna ge uppsag ti fortsatta studier och undersökningar. I den mån detta är möjigt, böra sådana utföras under den närmast kommande tiden. 6. Fotografisamingen. Under den gångna treårsperioden har avdeningens negativsaming ökats från r,625 ti närmare 2,ooo negativ, samtiga vederbörigen etiketterade och registrerade. Liksom under föregående år har samingen kommit ti fitig användning för iustration av såvä anstatens egna meddeanden som andra skrifter, behandande våra skogar och deras iv. Samtiga negativ är kopierade, kopiorna håa nu på att uppfästas å kartong och etiketteras för att anordnas i anstatens gemensamma stora fotografisaming. Fotografering av jordprofier i färger, som vid försök under år 1913 ämnade ganska vackra och ovande resutat, har under den gånga treårsperioden ej kunnat fortsättas, då man ti föjd av kriget ej kunnat erhåa användbara autokrompåtar från utandet. 7. Övriga arbeten av avdeningens tjänstemän. Såsom edamot i Värmandskommissionen, vars sista betänkande avämnades den 21 mars 1916, och såsom ordförande i den skogsstatistiska kommitten sedan den 2 okt har föreståndaren varit rätt mycket upptagen av arbeten utanför avdeningens egentiga arbetsområde. Föreståndaren och assistenten i markära ha sedan okt. r 9 r 5 haft att bestrida undervisningen i markära och geoogi vid skogshögskoan, viket tagit rätt mycken tid i anspråk, i a synnerhet som det gät att för första gången utarbeta de föreäsningar, som skue håas. Härti ha kommit arbetena med ordnandet av museet för markära och geoogi. Under den gångna treårsperioden har assistenten i botanik övervakat och ett de av antbruksakademien igångsatta undersökningarna över pockningsmaskinernas inverkan på bärrisets utvecking och fruktsättning. Dessa undersökningar, som utförts på fyra oika försöksytor och som pågått atsedan sommaren 1914, ha under den gångna sommaren avsutats. D:r SYLVEN har författat en berättese över försöksresutaten, viken berättese inämnats ti akademien.

41 III. NATURVETENsKAPLIGA AVDELNINGEN Utgivna skrifter. I Meddeanden från Statens skogsförsöksanstat ha avdeningens tjänstemän pubicerat: HENRIK HESSELMAN: Redogörese för skogsförsöksanstatens verksamhet. III Berättese över verksamheten vid den naturvetenskapiga avdeningen under treårsperioden I 9 I 2-I 9 I 4 jämte försag ti program. Redogörese för verksamheten vid statens skogsförsökanstat under år I 9 I 4 II Naturvetenskapiga avdeningen. Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år I 9 I s. Redogörese för verksamheten vid statens skogsförsöksanstat under år I 9 I c. studier över sapeterbidningen i naturiga jordmåner och dess betydese i växtekoogiskt avseende. Om våra skogsföryngringsåtgärders inverkan på sapeterbidningen i marken och dess betydese för barrskogens föryngring. Studier över de norrändska tahedarnas föryngringssvårigheter I. ToRsTEN LAGERBERG: Taskytte och snöskytte. Fygbad s, I 9 I S. NILs SvLvEN: Om kubikmassa och form hos granar av oika förgreningstyp. - Den nordsvenska taen. - Taens knäckesjuka. OLov TAMM: Om skogsjordsanayser. Dessutom ha avdeningens tjänstemän, förutom notiser, itteraturanmäningar och dyikt, pubicerat föjande skrifter, berörande skogsbioogiska ämnen eer därmed sammanhängande frågor. HENRIK HEssELMAN: Taxeringen av Värmands äns skogar jämte försaget ti en upptaxering av andets samtiga skogar. Föredrag. Skogsv. Tidskr. I 9 I S. Om förekomsten av rutmark på Gottand. Geo. För, Förh. I 9 r s. Om medefesberäkningen i Värmandstaxeringen. Skogsv. Tidskr. I 9 I 6. skogstiståndet år I 9 I I i Värmands än på mark i boags ägo i jämförese med skogstiståndet på annan mark. Betänkande etc. Stockhom I9I6. L'evauation des reserves farestieres de a provinee de Värmand. Institut intern. d'agricuture. Buet. de ' Institut econ. vo. LXVIII. Die Schätzung des Hozvorrates des Läns Värmand. Intern. Landwirtsch. Inst. Intern. Agrarök. Rundschau. Okt. I 9 I S. Bixtens förhåande ti oika trädsag. Skogen I 9 I S Om det infytande, som våra skogsvårdsåtgärder kunna utöva på skogs markens astringsförmåg a. Skogen I 9 I 7. Om skogsbeståndens ro vid moränidernas försumpning. Skogar och skogsbruk. Studier tiägnade Frans Kempe på hans sjuttioårsdag. Stockhom I 9 I 7 skogshögskoan och statens skogs försöksanstat. Skogen I 9 q. NILs SvLvEN: En segivad ek.»skogen'' I9I6. De svenska skogsträden. I. Barrträden. C. E. Fritzes Bokförag I 9 I 6. Pyramidaspen. Popuus tremua L. var. erecta nov. var. Svensk bot. tidskr. I 9 I 7. Några skånska jätte bokar.,skogen» I 9 q. Frans Kempes skrifter.»skogar och skogsbruk>>. Studier tiägnade Frans Kempe på hans sjuttioårsdag. Stockhom I 9 q. OLOF T AMM: Bidrag ti kännedomen om kakens urakning ur den jämtändska. skogsmarken. skogshögskoans Festskrift. Stockhom I 9 I 7. Experimentafätet 20 febr. I9I8. HENRIK HESSELMAN.

42 154 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN IV. ENTOMOLOGisKA LABORATORIET. I enighet med I 8 mo m. 8 i Kung. Maj :ts den 5 mars utfärdade nådiga instruktion för Statens Skogsförsöksanstat får jag härmed avgiva föjande berättese över verksamheten vid det skogsentomoogiska aboratoriet. Då aboratorsbefattningen ej tisattes förrän den I sept. I9 I 5, omfattar verksamheten ej tre år, utan två år och fyra månader, varav fyra månader utesutande togos i anspråk för aboratoriets inredning. Den föjande framstäningen föjer i huvudsak det av anstatens chef i apri I 9 I 5 framagda programmet. 1. Undersökningar över märgborrarna. Under sommaren I gr6 rekognoscerades, devis i säskap med assistenten vid skogsavdeningen, jägmästare L. MATTSSON, ett anta kronoparker, där märgborreangrepp konstaterats under föregående år, nämigen Tönnersjöhedens, Kia och Töö kronoparker i Haand samt Baddeho kronopark i Närke; vidare besöktes Gammekroppa i Värmand, Spannarboda i Västmanand samt Hansjö såg vid Orsa. Med edning av de iakttageser, som då gjordes, anordnades under r g I 7 serier av försök vid Koeberga skogsskoa, vid Gammekroppa samt vid Orsa. De frågor som särskit studerades voro: a) Betydesen av de fäda trädens dimensioner och barkens tjockek. Dessa utfördes i, Tönnersjöhedens, Kia och Töö kronoparker. I samtiga dessa hade år gama tabestånd genomgåtts med garingar, varvid de fäda stammarna antingen fått kvarigga eer endast utsäpats ti närmaste väg. Detta hade haft ti föjd, des att märgborre yngat i de fäda träden, des att de i dem utveckade skabaggarna vid sitt näringsgnag angripit de kvarstående trädens kronor. En preiminär undersökning visade omedebart, att den enda märgborrart, som här förekom, var den större märgborren. Detta var i viss mån överraskande, då man kunde ha väntat sig, att i dessa mindre dimensioner företrädesvis den mindre märgborren skue förekomma. Att så ej var faet, beror säkerigen på att de fäda stammarna trots sina små dimensioner ~ 8 cm nedre diameter var den största, som uppmättes - hade för tjock bark nedti för att titaa den mindre märg borren, och att träden uppti voro för smaa, för att den skue kunna ynga i dem.

43 IV. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET 155 Vid stamundersökningen uppmättes den nedre diametern samt barkens tjockek, varjämte antaet modergångar och fyghå räknades. Det är nämigen ej tiräckigt att räkna antaet modergångar och sedan göra en ungefärig beräkning av det antagiga antaet skabaggar, som ututveckats ur varje gångsystem, emedan ett ferta arver ej kom.ma ti utvecking, och man därigenom skue få för höga siffror. Den enda metoden att verkigen utröna de oika di-. 1 '" '"' / mensionernas inverkan på märgborrarnas utveckingsmöjigheter är därför att s v - -- / - räkna, huru många märgborrar, som o..,./"' faktiskt utveckats ur varje modergång. <:);.Hm. :),";\--..'\'"""'- f.s-"1=-. >,..., Kurvan i fig. 1 framstäer sambandet Fig. mean den nedre diametern samt antaet fyghå pr modergång. A v densamma framgår, att, när den nedre diametern understiger 3, 3 cm 1. Kurva, utvisande förhåandet me an den nedre diametern av utgarade tastammar och antaet fyghå pr modergång av den större märgborren, Töö kronopark 26 maj så påträffar man inga fyghå, men att med ökade dimensioner antaet fyghå pr modergång snabbt stiger, så att det vid 7 cm är uppe i omkring 15 st. Frånvaron av fyghå vid dimensioner understigande 3,3 cm kan tänkas bero antingen på att inga modergångar anäggas där, eer att modergångar visserigen anäggas, men inga skabaggar komma ti utvecking. Uppysning härom ämnar kurvan å fig. 2, som utvisar det absouta antaet modergångar och fyghå pr stam vid oika dimensioner. ~ E.~ ~ \Q _...!-" v / Fig. 2. v... /,,... ~ f, /,,,,... /,......, =n s, Grafisk framstäning av sambandet mean den nedre diametern av utgarade tastammar och antaet modergångar och fyghå av den större märgborren. Töö kronopark. 26 maj Modergång Fyghå

44 156 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN Vi se av densamma, att vid högre dimensioner än 3, 3 antaet både av modergångar och fyghå stiger samt att vid ägre dimensioner modergångar kunna förekomma enstaka, men att inga skabaggar utveckas ur dem. V ad beträffar anedningen ti att den större märgborren ej angriper smaare. dimensioner, så är det svårt att med bestämdhet yttra sig därom. Som bekant föredrager märgborren vid anäggandet av modergångarna den grövre sprickbarken, där den finner goda skrymsen att tränga in i vid inborrningen. Men på de smaare dimensionerna är barken för tunn för att titaa den. I fig. 3 är grafiskt framstät sambandet mean barkens tjockek och antaet modergångar av den större märgborren, "' s o '. ~ / r- r-- / s 6 " Fig. 3. Kurva, utvisande sambandet mean barkens tjockek vid basen av utgarade tastammar och antaet modergångar av den större märg borren. Töö kronopark. 26 maj varav vi se, att densamma ej angiper fäda stammar av dessa dimensioner med en barktjockek understigande 3 mm. Anmärkningsvärt är det även i för märgborren gynnsammaste fa åga antaet fyghå pr modergång. Även vid en nedre diameter av 7 cm överstiger det ej 15, under det att på grövre stammar man kan finna ett vida större anta fyghål Detta kan tänkas bero antingen därpå, att märgborren, när den yngar i smärre dimensioner, ägger ett mindre anta ägg än annars, eer på att den visserigen ägger ett normat anta ägg, men att av dessa endast ett mindre anta kommer ti fu utvecking. En undersökning av detta förhåande visade, att antaet ägg i amänhet ej varit mindre än vanigt - 8o ti 1 30 st. - men att det ofta förekommer, att modergångarna igga så nära varandra, att de mean dem befintiga arvgångarna ej kunna utvecka sig, samt att modergångarna iband ti föjd av bristande utrymme bi missformade och övergivas, utan att några ägg agts i dem. Den väsentigaste anedningen ti, att så få fyghå finnas, är emeertid den, att bott ett fåta av arverna fuborda sin utvecking utan dö som havvuxna. För stammar under 3., 5 cm n. d.

45 IV. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET 157 visar det sig, att endast omkring 4 % av arverna utveckas ti fubidade insekter, motsvarande ett anta av 3-4 pr modergång. Utrymmesfrågan spear nog en stor ro härvidag, och det kan antagas, att många arver döda varandra, när gångarna ti föjd av trängsen korsa varandra. Men därjämte spea nog även parasiter en viss ro, varjämte uttorkningen i de smaare stammarna möjigen sker så hastigt, att många arver därigenom dödas. Som sammanfattning av undersökningarna kan sägas, att vid garing i skogen kvarämnade träd ej medföra någon fara för att märgborrarna skoa titaga, om trädens nedre diameter understiger 3, 5-4 cm. Grövre dimensioner däremot, från 5 ti 7, 5 cm och däröver, utgöra en avarig fara, ciå i varje fa I so st. märgborrar pr stam kunna utveckas i dem. För ännu grövre dimensioner bir faran naturigtvis mycket större; detta får b. a. genom A. SYL VENS undersökningar anses fastsaget, varför inga ytterigare undersökningar däröver behöva göras. b) Märgborrarnas spridningsformåga från yngepatserna, Vid undersökningarna i Töö kronopark fö det genast i ögonen, viken betydese utsåpandet av det utgarade virket hade. I ett omkring 23 år gammat kuturbestånd hade garats ti enkestäning, varvid de utgarade stammarna fått kvarigga på den pats, där de fåts. I detta bestånd voro praktiskt taget aa de kvarstående stammarna skadade genom märgborrens näringsgnag i kronorna. I ett annat bestånd, som behandats på samma sätt, hade garingsvirket säpats ut och agts i högar vid vägen. I detta fa voro endast de närmast vägen stående taarnas kronor angripna. Denna iakttagese bev sedermera upprepade gånger bekräftad, och det torde få anses fastsaget, att märgborrarna vid sitt näringsgnag uppsöka de närmast yngepatserna växande taarnas kronor. Detta kan synas i viss mån överraskande, då man vet, med viken osvikig säkerhet djuren i skogen uppsöka sjuka och skadade träd, varvid de naturigtvis ofta få tiryggaägga avsevärda sträckor. Anedningen ti att märgborrarna vid sitt näringsgnag uppsöka de närmaste träden igger däri, att de då förhåa sig som fut primära skadegörare, jämföriga med viken barrätare som hest, varemot de vid sitt yngegnag äro sekundära, d. v. s. uppsöka särskit ämpiga, på ett eer annat sätt skadade träd. Det är under sådana förhåanden ej förvånande, att de i det förra faet ej fyga ängre än ti närmaste taar. Detta hindrar naturigtvis icke, att rnärgborrarna, om det är nödvändigt, även för sitt näringsgnag kunna fyga ängre sträckor. Ett par dyika fa omtaas i de svar, som jag mottog på den cirkuärskrivese i saken,

46 158 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN som hösten 19 r 6 utsändes ti intresserade personer. Jägmästare C. B. CHRISTOFFERSSON, Ryssby, som tokat ett uttaande i min skrivese så att märgborrens spridningsförmåga i och för näringsgnaget ö. h. t. betvivades, meddear ett tifäe, då märgborrarna, som utveckats i ett timmeruppag, angrepo taar, som växte soo-6oo meter därifrån; men det är att märka, att dessa taar vorode närmast yngepatsen befintiga. Mycket kart framträdde detta okaa uppträdande av märgborrens näringsgnag eer kronangrepp vid undersökningen av området omkring Hansjö såg vid Orsa. Där hade i omkring 20 år obarkat timmer agrats, vadan föjaktigen årigen stora svärmar märgborrar säppts ut. De närmast sågen växande träden buro också mycket. tydiga spår av dessa årigen återkommande angrepp, men man behövde ej gå ängre än omkring 200 m in i den angränsande skogen för att förgäves söka efter spår av några angrepp i trädkronorna. Den okaa naturen av märgborrarnas näringsgnag, om möj, ighet att föröva detsamma i närheten av yngepatsen finnes, kan härigenom anses ådagaagd. I praktiken kan denna märgborrarnas vana utnyttjas på så sätt, att om garingen i unga bestånd ej kan företagas på den därför ämpigaste tiden och ingen möjighet finnes att het bortföra de utgarade träden ur skogen, skadegöresen kan väsentigt nedbringas, genom att man säpar ut träden ti kanten av bestånden och ägger upp dem där. c) GariJZgstidens im1erkan. I Kia kronopark gjordes ett par iakttageser, som taa för, att det är garingstiden, som avgör, huruvida garingsvirket ska bi tjänigt för märgborrarna att ynga uti. I ett omkring 35 år gammat bestånd åg det i mars-apri utgarade virket kvar i beståndet, ganska tätt beskuggat. Vid. undersökning av detsamma visade det sig, att det endast i ganska ringa grad var angripet av märgborrar, varemot dep beka bastborren förekom mycket tarik. Då som bekant den senare arten är utprägat sekundär ti sin natur, har man anedning antaga, att virket vid den tidpunkt, då märgborrarna svärmade, varit för torrt för att vara ämpigt som yngeträd. Detta förutsätter, att märgborrarna det år, då garingen v~rkstädes, redan svärmat, ty även nyfäda träd ynga de bevisigen uti, samt att träden föjande vår hunnnit torka ut ti den grad, att de ej ängre attraherade märgborrarna. I samma bestånd, där denna iakttagese gjordes, funnas rätt många under vintern snöbrutna taar och de<>sa voro i mycket stor utsträckning angripna av märgborrarna och fua med arver.

47 VI. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET 159 För att ytterigare pröva garingstidens inverkan ordnades vid.orsa genom disponenten W. EKMANs bemeding av skogsförvatare P. PETTERs SON en serie huggningar i samband med där skeende avverkningar, så att under 19 I 6 kipp av ta i kovedsdimensioner kvarämnades i maj, juni jui och augusti. Dessa undersöktes i början av jui I 9 I 7. Kurvan fig. 4 återger, huru många procent av de undersökta stammarna, som JS m[; SG 't.i J. ~ på våren I 9 I 7 angripits av märgborrar och av den beka bastborren. 1 'U 1 ~~~ 5' " ~() Av densamma framgår, att i de under tiden 15 maj - sutet av juni :'- 10 GO I 9 I 6 få da träden inga märgborrar yngat på våren I 9 I 7, men att de / '>o ~ ängre fram på sommaren I 9 I 6 '\Q fäda stammarna i at högre grad föjande vår tagits i anspråk av ~ märgborrarna. Den beka bastborren, viken ö. h. t. på denna oka '!.<: '\._ var säsyntare än märgborren, förhåer sig däremot het annorunda. ~ ~ / '\ \ Dess kurva sjunker från början av./ "" / } juni ti sutet av juni eer m. a. o. den föredrager de stammar, som Fig. 4. Grafisk framstäning av procenten vid oika tidpunkt fäda tastammar, som hunnit att torka ut mest. angripits av märgborrarna (I) och Dessa iakttageser bekräftades ti den beka bastborren (z). fuo genom undersökningen av en serie, som fottningschefen A. LöF i Orsa för annat ändamå under år I 9 I 5 anordnat. I omstående tabe åskådiggöres detta. Vi se av. densamma, att det virke, som fäts under tiden I juni-q jui, icke angripits av märgborrarna, men att dessa förekomma i tidigare på året fäda stammar samt at tarikare i det virke, som fäts senare. Denna serie överensstämmer med den föregående däri, att virket visat sig kunna fäas under en tid av omkring två månader av sommaren och ämnas obarkat, utan att märgborrarna föjande år ynga i detsamma. Denna period infaer tidigare i det förra än i det senare faet, och det är antagigt, att denna oikhet beror på, att de kimatiska faktorerna under år I 9 I 5 och I9I6 varit oika, något som ej för närvarande kan avgöras, då dessa uppgifter för I 9 I 6 ännu ej äro tigängiga. Av försöken framgår emeertid, att det finnes en period av omkring två månader av sommaren, då garingar kunna företagas, utan att barkning av virket behöver förekomma. Detta

48 160 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN Tabe, utvisande märgborrarnas förekomst i vid oika tidpunkt fäda tastammar. Orsa ro-i I jui I9I7. Märg-,[ 2 / 8 borre Finnes Saknas I I I 2 13 x '--1_, 1-'------' '-!,_ ' 1 1, 1 _, -'------'----1 beror å ena sidan därpå, att märgborrarna ynga under oppet av en ganska begränsad tidrymd i början av sommaren samt endast ha en generation, viket gör, att de träd gå fria, som fäas under sommaren, efter det att svärmningen upphört; å den andra sidan därpå, att de träd, som fäas under förra deen av sommaren, hinna torka ti påföjande vår, så att de ej vidare draga märgborrarna ti sig. Denna period infaer naturigtvis oika i skida dear av andet samt är i de södra dearna av andet sannoikt ängre än i de nordiga och påverkas dessutom av de kimatiska faktorerna. Dessa frågor böra genom ytterigare undersökningar utredas, varvid även hänsyn bör tagas ti avverkningstidens inverkan på andra tainsekter t. ex. tavivarna. d) FöJderna av näringsgnaget för trädens tiväxt. Dessa undersökningar utfördes under våren och sommaren rg16 med tihjäp av assistenten vid skogsavdeningen, jägmästare L. MATTSSON, som benäget ämnat föjande preiminära redogörese för desamma. Under år 1917 var jägm. MATTSSON förhindrad att närmare bearbeta dem. Undersökningen hade från början panagts på föjande sätt. I de härjade bestånden uttagas ett ämpigt anta provstan'mar, vika borras. För varje borrad stam uppgöres en kartskiss, å viken utmärkas de kvarstående samt efter stubbarna de utgarade stammarna. Med tihjäp av denna kartskiss var det sedan meningen att söka förskaffa sig ett värde för, i viken grad stammen bivit fristäd. Genom räkning av de av märgborren avkippta skotten å ett anta typträd skue därefter möjigheter beredas för en okuär uppskattning av den grad, ti viken trädet skadats, hest uttryckt i procent avätna skott i förhåande ti hea ursprungiga skottmassan. Genom undersökning å stammar, som under ängre tid stått het obe- 1 Saknas praktiskt taget. 2 Börjar förekomma. 3 Ökar. Rikigt.

49 IV. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET 161 rörda av huggning, skue så ti en början de åriga amänna växingarna i stammarnas tiväxt bestämmas. Genom iknande bestämningar å stammar ur bestånd,.som undergått garingar, utan att dessa garingar medfört märgborreangrepp, skue infytandet av oika fristäningsgrader utrönas. Ur dessa siffror skue därefter för de undersökta märgborrskadade stammarna de väntade tiväxtreaktionerna kunna 'k> \00 e.o ',, ~~ '.. \, # ~ ',~ ' ' ~ \1 \ ' ', '... ~ -~ Fig. 5. Diametertiväxtens g.ng de senaste iren hos träd, som i oika stark grad angripits av märgborrar. Starkt angripna träd Lindrigt ])-~ Orörda bedömas, varefter en jämförese med den verkigen påvisbara reaktionen skue ge märgborrarnas återhåande infytande. Tankegången var från början såedes att utföra sammanstäningar för enskida stammar. Därigenom ansågs, att större materia med mindre arbete skue kunna erhåas, och dessutom fristäningsgraden på ett säkrare sätt kunna faststäas än genom mätning å hea bestånd. Vid arbetet å marken visade det sig emeertid, att denna pan i någon mån måste modifieras, då just faststäandet av fristäningsgraden för det enskida trädet var så gott som outförbart. Undersökningarna måste därför överföras att gäa beståndsmedevärden. Strävan bev såedes, att under fätarbetena erhåa representativa serier för det orörda och det garade, av märgborren oskadade beståndet, för att sedan jämföra dessa serier med ur märgborrskadade bestånd hämtade sådana. Därvid är att märka, att det ej är absouta tiväxtvärden, som komma att framdeduceras, utan endast reativa sådana, angivande förhåandet mean tiväxten under oika år.

50 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN I enighet med ovan skidrade pan insamades ett anta borrningsserier från de ovan nämnda patserna. På grund av det under sist förfutna året starkt forcerade arbetet vid skogsförsöksanstaten har emeertid det insamade materiaet ej äi:mu kunnat göras tii föremå för noggrannare bearbetning. Emeertid torde en de antydningar angående det sutiga resutatet kunna sägas ha framgått ur de samtidigt med fätarbetena verkstäda tifäiga sammanstäningarna. Ett gott exempe på de därav erhåna resutaten ämnar bifogade grafiska teckning, fig. 5, viken åskådiggör tiväxtens växingar hos tre oika gruppstammar, nämigen oskadade, sådana med upp ti I 5% och sådana med upp ti 25-30% skadad krona. Serierna äro hämtade från Tönnersjöhedens kronopark. Angreppsgraderna äro okuärbestämda med edning av noggranna anayser av ett anta kronor. Sista uppgiften hänför sig ti sommaren I 9 15, den näst sista såedes ti I 9 I 4. Våren I 9I4 inades i detta bestånd en garing i form av enkestäning av det genom sådd uppkomna c:a 20-åriga beståndet. Det å ytan kvarämnade virket ämnade yngepatser å märgborrarna och föjden bev, att då ytan tidigt på våren I 917 besöktes endast ett fåta stammar voro orörda. Jämföras nu de tre serierna, visar det sig, att sommaren I g 14 kan uppvisa en synnerigen stark stegring i tiväxten, tydigen beroende på den verkstäda garingen. Sommaren I 9 I 6 åter visar en svag tibakagång. Detta skue ju kunna tydas som en föjd av märgborrarnas verksamhet vid deras näringsgnag i kronorna. Det troiga är emeertid, att sänkningen står i närmaste samband med något mindre ämpiga förutsättningar för tiväxten under detta år. För detta antagande taar den fuständiga överensstämmesen mean de tre serierna. Någon större minskning av tiväxten för angreppsgrad 3 än för det orörda beståndet kan ej påvisas. Ovanstående exempe är, som jag tror, rätt typiskt. Det förefaer såedes, som om ett angrepp av märgborrarna även av det rätt kraftiga sag, som kunde konstateras vid Tönnersjöheden, knappast ämnade några tydigt påvisbara märken efter sig. Detta gäer naturigtvis endast de ettåriga angreppen, vika emeerid äro synnerigen vaniga och, medan de pågå, giva bestånden sken av att vara havt spoierade. Annorunda stäer sig naturigtvis saken vid upprepade angrepp,. sådana som ske vid sågar och astagepatser. I det faet äro erfarenheterna från Hansjö såg vid Orsa mycket beysande. Några siffror från denna pats angående diametertiväxten kunna tyvärr ej ämnas. Däremot kan anföras en beräkning, enigt viken den c:a 70-åriga skogen

51 IV. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET 163 närmast sågen förorat inemot 30 ;;{ i höjd vid jämförese med den ängre bort beägna. I sådana fa kan angreppet naturigtvis gå så ångt, att det medför stammarnas dödande. I fråga om de ettåriga angreppen däremot förefaer det, som om stammarna, möjigen genom tigripande av befintiga reserver, skue kunna övervinna angreppet, utan svårare störningar i tiväxtens gång. Dessa undersökningar böra emeertid fortsättas des i bestånd av oika typer des i oika dear av andet, då det, som i redogöresen över skogsinsekternas skadegörese under år 19 r 6 framhåes, av jägmästarnas rapporter synes framgå, att i de nordiga dearna av andet träden ida mera av märgborrarnas kronangrepp. Sammanfattning av märgborrundersökningarnas resutat. Genom de hittis gjorda undersökningarna har först och främst dimensionernas inverkan på de fäda trädens ämpighet som yngeträd bivit kargjord. Det gäde vid dessa givetvis endast att faststäa minimidimensionerna av de träd, som angripas vid äggäggningen då det ej är troigt, att någon gräns uppåt finnes. Rörande avverkningstidens inverkan har det konstaterats, att träden under en period ay omkring två månader i början av sommaren kunna ämnas obarkade utan risk, att de föjande vår bi yngeträd. Ytterigare undersökningar äro emeertid nödvändiga för att närmare kargöra denna periods ängd i oika dear av andet samt dennas beroende av de kimatiska faktorerna. Märgborrens ringa spridningsförmåga från yngepatsen torde genom de hittis gjorda undersökningarna bivit kargjord, varför inga ytterigare särskida undersökningar däröver torde behöva utföras, då tifäen ti fortsatta iakttageser säkerigen skoa erbjudas vid de övriga fätarbetena. Det preiminära sammandraget av studierna över näringsgnagets föjder för trädens tiväxt synes visa, att ett ett-årigt angrepp troigen utan större svårighet övervinnes. Dessa undersökningar böra emeertid fortsättas i oika dear av andet, varvid försök att med konst efterhärma kronangreppet torde bi nödvändiga för att fut påitiga resutat skoa erhåas. I samband med dessa undersökningar bör utbredningen av de båda märgborrarterna noggrant faststäas. Det har nämigen visat sig, des att inga som hest rapporter om skadegörese ingått från Umeå distrikt, des att exempevis i Lit i Jämtands än den mindre märgborren synes fuständigt saknas, medan den större dästädes var vanig. Sutigen bör märgborrens oika förökningsgrad i oika dear av andet studeras.

52 164 SKOGSFÖ RSÖKSANSTAL TEN Några undersökningar över barkningens nytta och nödvändighet torde däremot ej behöva utföras, då denna fråga band annat genom A. SYL VENS undersökningar bivit tiräckigt beyst. Däremot bör bästa metoden att framstäa fångstträd experimentet. utrönas. 2. Undersökningar över barkborrarna. a) Amänna undersökningar över barkborrarna. Under sommarens resor ha aa tifåen att undersöka barkborrfaunan på de oika okaerna begagnats. En de av de på detta sätt vunna resutaten äro nedagda i fygbadet»v åra vanigaste barkborrar och deras gångsystem. Mycket återstår ännu att utforska, viket band annat framgår därav, att en i Sverige hittis okänd barkborrart, den trubbtandade barkborren (Ips proximus EICHH.), visat sig vara vanig i stora dear av andet. b) Undersökningar över granbarkborrm. Försök över avverkningstidens betydese hava påbörjats vid Orsa och Gammekroppa och synas taa för att möjigen även i fråga om denna art en period finnes, under viket virket kan ämnas obarkat utan att bi yngepatser. Genom rekognosceringar över granbarkborrens härjningar i Orsa besparingsskog och i trakten av Lit samt bearbetningen av jägmästarnas rapporter för I9I6 (pubicerad i Skogen I och 2 häftet Igi8) och jägmästare G. KoLMODINs undersökningar kan det anses kargjort, att den ursprungiga anedningen ti de senare årens omfattande härjningar gavs av vidsträckta stormfåningar och snöbrott. En anays av temperaturen under I 9 I 4 visade, att under denna sommar en andra generations arver hunnit utveckats, varigenom den redan förut genom ökade yngemöjigheter starkt uppdrivna numerären ytterigare ökades, så att härjningar uppkomma, vid vika granbarkborren ofta uppträdde fut primärt, något som experimentet visats av WELANDER, att den kan göra. De påbörjade undersökningarna över granbarkborren böra utvidgas ti att omfatta oika trakter. Om den nu föresagna anordningen med försöksparker reaiseras, finnes möjighet att därstädes med konst framkaa mindre härdar, på vika ett angrepps vidare föropp kan i detaj föjas. Vidare bör bästa metoden att framstäa fångstträd utrönas samt undersökningar göras över de känneteckan, som träden på ett tidigt stadium av angreppet visa. 3 Undersökningar över kotteinsekter. Då vår kunskap om dessa arter, deras utbredning och betydese var högst ofuständig, bev det nödvändigt att först göra en orienterande

53 IV. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET 165 undersökning över dessa frågor. Denna avsutades i fråga om de former, som påträffas i de vintertid insamade grankottarna förra våren, varvid omkring I4,ooo kottar från oika dear av andet undersökts. En de av de härvid vunna resutaten äro pubicerade i Meddeanden från Statens Skogsförsöksanstat, häfte I 3-I 4 Av undersökningarna framgick, att man i grankottarna under vintern finner tre oika skadedjur. Först och främst grankottveckaren (Laspeyresia strobiea L.), vikens arv angriper såvä kotteaxen som kottefjäen och fröna. Tiden har ej medgivit att närmare undersöka, huru många frön en arv kan förstöra, ehuru materia beysande denna fråga finnes insamat. Vidare finnas två fröätare, granfrögamyggan (Perrz'sia strobz' WINN), samt granfrösteken ( Torymus azureus BHN), hos vika arven genomgår sin utvecking i ett enda frö. Däremot förekomma inga arter av de från Tyskand som fröätare kända säktena Megastigmus och Pemeiea. Vidare konstaterades, att aa tre skadeinsekterna angripas av sina speciea parasiter, grankottveckaren av 3-4 arter, granfrögamyggan av en art och granfrösteken av en art, samt.att dessa parasiters utbredning noga sammanfaer med värddjurens, varjämte den senare artens parasit under vissa omständigheter kan övergå ti att anfaa granfrögamyggan.. Den möjighet, som teoretiskt taget fanns att bekämpa kotteinsekterna med tihjäp av deras parasiter, genom att man spred dessa ti trakter, där de ev. ej förekomma, behöver såedes ej tagas i anspråk, eftersom parasiternas utbredning redan förut sammanfaer med värddjurens. Den enda av dessa arter, som torde vara av någon större betydese, och samtidigt den enda, mot viken man f. n. kan tänka sig att ingripa, är grankottveckaren. Som redan LAMPA visade, kan denna art under den tid kottarna agras uträtta ett stort förstöresearbete. Även om LAMPAs uppgift, att arven endast är havväxt vid den tidpunkt, då kottarna insamas, ej torde gäa under aa omständigheter, utan arvens storek säkerigen beror på sommarens väderek och det kan hända, att arven redan på hösten fubordat sin skadegörese, så synes detta förhåande dock kunna erbjuda en angreppspunkt. För att kunna neutraisera verkningarna av skadegöresen är det emeertid nödvändigt att i god tid veta, i viken utsträckning kottarna äro angripna av grankottveckaren. Det redan av WAHLGREN påvisade förhåandet, att det är omöjigt att av kottarnas yttre draga några sutsatser angående deras beskaffenhet i detta avseende, ha emeertid genom mina undersökningar ti fuo bekräftats. Men å andra sidan har det genom den senaste sommarens undersökningar bivit ådagaagt, att man redan i början av I 2. M edda. från statens Skogsförsöksanstat. H. I5.

54 166 SK OGSFÖRSÖKSANST ALTEN jui i meersta Sverige kan genom att kyva kottarna ätt övertyga sig om, huruvida de äro angripna eer ej. En vid denna tidpunkt företagen undersökning av kottarna skue kunna visa, i huru stor utsträckning kottarna äro angripna. Då grankottveckaren är en primär insekt och dess uppträdande därför säkerigen i ikhet med vad man funnit vara faet med ett ferta andra primära skadeinsekter bestämmes av de kimatiska faktorerna, är det troigt, att resutatet av ett par dyika undersökningar ska visa sig äga gitighet för rätt stora områden, där de kimatiska faktorerna verkat ika. Med edning av dyika undersökningar, som vem som hest kan göra, borde det vara möjigt att beräkna, huru mycket fera kottar som under ett visst år behövde insamas för att säkerstäa frötigången. För att förhindra fortsatt skadegörese av arverna under den tid, då kottarna agras, skue de kunna behandas med cyanväte. Vi äga ifråga om denna gas rika erfarenheter att bygga på, då den i Förenta Staterna i stor utsträckning användes ti att på evande träd förgöra en de skadeinsekter, b. a. sködöss, och under de senaste åren har den av tyskarna b. a. tagits i anspråk för att ika snabbt som grundigt desinfektera järnvägsvagnar. De förberedande försök i mindre skaa, som av mig utförts, äro också o, ande, varför de. synas böra fortsättas. Därjämte böra undersökningarna över gran- och takottarnas skadeinsekter fortsättas, des efter samma metoder, som hittis använts, des med användande av särskida provträd, varunder kottarna på regebundna tider insamas, varjämte prövning av den ovan skisserade metodens tiföritighet bör anstäas. I fråga om de vintertid i takottarna anträffade insekterna kunna undersökningarna däröver först upptagas, när aboratoriet erhåit ett insektarium. 4 Undersökningar av skadeinsekter på skogsträdspantor i pantskoor. Då inga meddeanden om dyika under den förfutna perioden kommit ti min kännedom, trots det att särskida cirkuär därom utsänts, har ingen anedning funnits att studera dessa skadeinsekter. Under de senaste åren har emeertid en säckspinnaresteke uppträtt i oika dear av andet och angripit takuturer, varför undersökningar över densamma äro önskvärda. 5 Undersökningar över det ägre djurivets infytande på markens beskaffenhet. Tiden har ej ännu medgivit någon bearbetning av det vid tidigare undersökningar över detta probem av dr T. LAGERBERG insamade ma-

55 IV. ENTOMOLOGisKA LABORATORIET 167 teriaet, men då frågan om markfaunans beskaffenhet otviveaktigt ur fera synpunkter har ett stort intresse, komma undersökningar i samråd med den naturvetenskapiga avdeningen att företagas i den utsträckning, som förhåandena medgiva. 6. Övriga undersökningar. I programmet för entomoogiska undersökningar under treårsperioden I9I 5-I9 I 7 står: )) Vid uppkommande andra insektshärjningar än här ovan nämnda bör dessutom aboratorn utföra undersökning eer stå ti tjänst med ämpiga råd». I överensstämmese därmed ha de tifäen att studera andra insektshärjningar, som givits, i största utsträckning utnyttjats. Under hösten och eftersommaren 19 I 6 undersöktes såunda nunnans uppträdande i ett tabestånd vid Guaöv i Kristianstads än, varvid des nunnans parasiter studerades, des med tihjäp av.några av Skogshögskoans eever en grundig s. k. äggrevision utfördes, varvid äggsamingarnas fördening på oika dimensioner noggrant undersöktes, och värdefua resutat för ev. imning vunnos. Under I 9 r 7 fortsattes dessa undersökningar, varvid härjningens föropp med specie hänsyn ti den ro, som parasiter och sjukdomar spea, bev föremå för studier, vika devis utfördes av fi. kand. B. HAMFELT, varjämte hösten I9I7 en ny äggrevision utfördes. Resutatet av I 9 I 6 års undersökningar föreigga i ett preiminärt,;ammandrag. Under våren och försommaren I 9 r 7 undersöktes därj:imte tamätarens uppträdande des i Sörby kronopark des i Västerviks stads skogar, varvid dess tarikhet och parasiter genom undersökningar av markbetäckningen studerades. I samband med dessa undersökningar gjordes en sammanstäning över tamätarens uppträdande i Sverige under de senaste 27 åren, viken kompetterades med en anays av nederbörden åren före ett par härjningar. Det framgick av dessa undersökningar, des att tamätaren endast uppträtt härjande i de östra dearna av södra Sverige, där nederbörden understiger 550 mm, des att härjningarna föja efter ett par nederbördsfattiga år. Detta tokades så, att under år med norma nederbörd svampsjukdomar i vaniga fa så starkt decimera de i marken övervintrande arverna, att en för stark förökning motverkas, men att under torra år dessa svampsjukdomar hämmas, med den påföjd, att tamätaren titager i anta. Det förefaer därjämte, som om det endast vore i en bestämd marktyp, närmare bestämt mager tamo, som härjningarna förekomma. Det igger då nära ti hands att söka ösa spörsmået, om och på viket sätt de oika marktyperna betinga denna oikhet. I hvarje fa borde en ur denna synpunkt företagen närmare undersökning av de trakter, där tamätaren

56 168 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN uppträtt härjande, möjigen kunna ge någon fingervisning i detta avseende, så att man kunde urskija de områden, på vika pantering av rena tabestånd borde undvikas. Förutom dessa undersökningar utarbetades och pubicerades i samband med kotteundersökningarna en metod att utröna förhåandet mean värddjuren och parasiterna i kompicerade fa, när direkta iakttageser äro svåra att göra, en metod, som sannoikt kommer att få stor betydese i andra iknande fa. I samband med övriga undersökningar ha sutigen observationer gjorts b. a. över tabocken (Lamia sutor) samt taviven ( Pissodes pim), vika inom den närmaste framtiden komma att pubiceras. Dessutom torde emeertid ytterigare ett par undersökningar böra påbörjas över arter, vika visserigen i amänhet ej äro kända och uppmärksammade av skogsmännen, men icke desto mindre säkerigen äro mycket amänna och skadiga. Under de två senaste somrarnas undersökningar har det visat sig, att såvä på ta som gran tavive- (Pissodes-)arter äro synnerigen vaniga. Att deras arver det oaktat ej uppmärksammats, beror tvivesutan därpå, att gångarna förväxas med barkborregångar, och beträffande vivarnas skadegörese, så sker den så i det fördoda, att den ätt undandrager sig uppmärksamheten. LAGERBERGs undersökningar över tahedarna visa dock, att densamma kan vara betydesefu nog. Det torde därför vara skä att upptaga undersökningar över såvä Pissodes- som Magdaisarterna på programmet, så mycket mera som dessa studier ätt kunna göras i samband med märgborre- och barkborrestudierna. Under dessa senare har även påträffats en svår teknisk skadegörare, tabocken (Lamia sutor), om vikens betydese i vårt and man förut saknade kunskap. Då det ej är utesutet, att även andra iknande skadegörare förekomma, synes studiet av de tekniska skadegörarna även böra upptagas på programmet. Vid bearbetningen av uppgifterna angående tastekarnas härjningar i Sverige i samband med redogöresen för skogsinsekternas härjningar under år I 9 I 6 (Skogen, h. 1 och 2 tgt8) visade det sig, att vår kun-. skap om dem är synnerigen ofuständig. Ett första steg för att avhjäpa detta missförhåande har redan tagits genom pubicerandet av en tabe över deras arver i ovannämnda redogörese och synes undersökningarna över dem även böra upptagas på programmet. 7 Åtgärder för spridandet av kunskap om skogsinsekterna. I det av styresen för t~eårs-perioden 19 I s.-r917 faststäda pro- grammet framhåes det,»att kunskap om de kända metoderna för

57 IV. ENTOMOLOGSKA LABORATORIET 169 ett verksamt bekämpande av skadeinsekterna bör spridas band skogsägarna.» I enighet härmed pubicerades förra året ett fygbad över»våra. vanigaste barkborrar och deras gångsystem». I samma syfte, att väcka skogstjänstemännens intresse för skogsentomoogiska frågor, övertog jag från och med I g I 6 bearbetningen av jägmästarnas åriga rapporter ti Kungiga Domänstyresen, vika hittis i ett mycket kort sammandrag pubicerats i dess årsberättese. I denna redogörese, varav ett sammandrag pubicerats i Skogen (h. I och 2 19 I 8), och som i utförigare skick kommer att ingå i Meddeandena, ha inarbetats utförigare skidringar av de för tifäet mera aktuea arterna, varjämte uckorna i vår kunskap om dem påpekas. Det är att hoppas, att det extra arbete, som därigenom ägges på skogsentomoogens skudror, b. a. genom den därmed föjande uppysningsverksamheten, ska så småningom bära frukt. 8. Andra arbeten. Då aboratorn bestrider undervisningen i skogsentomoogi för jägmästarekursen vid skogshögskoan samt är föreståndare för den entomoogiska avdeningen av skogshögskoans museum, har en ej obetydig de av tjänstgöringstiden tagits i anspråk för att bestrida dessa göromå. Särskit tog nyordnaodet av de bioogiska samingarna under vintern rgi6-i9i7 en avsevärd tid i anspråk. g. Utgivna skrifter. Uti»Meddeanden från Statens Skogsförsöksanstat» hava under treårsperioden pubicerats föjande uppsatser: IVAR TRÄGÅRDH: Bidrag ti kännedomen om granens och taens fiender band småfjäriarna. Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år I 9 I 5, III, skogsentomoogiska aboratoriet. Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år I 9 6. III, skogsentomoogiska aboratoriet. Undersökningar över gran- och takottarnas skadeinsekter. skogsförsöksanstatens avdeningar: Entomoogiska aboratoriet. Skadeinsekter i:»lärken och dess betydese för svensk skogshushåning» av G. ScHOTTE. Härjämte har från det entomoogiska aboratoriet utgått ett fygbad: IvAR TRÄGÅRDH: Våra vanigaste barkborrar och deras gångsystem, (Fygbad n:r 8, februari I9I7 ). * * * Dessutom har undertecknad under samma period pubicerat föjande uppsatser, vika beröra den praktiska entomoogien.

58 170 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN IVAR TRÄGÅRDH: Barrträdskvastret (Paratetranychus ununguis }Ac). Skogsvårdsf. tidskr. I 9 I 5. Taskottveckaren (Evetn a buoz"ana ScHIFF) - En t. tidskr. I g 15. Jättebarkborren ( Dendroctonus micans KuG.), Skogsvårdsf. tidskr. I 9 I 6. Människans ande i insektshärjningars uppkomst. Ymer I9I5. De insektätande fågarnas betydese för skogshushåningen. Ref. i Skogen I9I 5 Granknoppsmaen ( Argyresthia iuminatea Z.). Skogen 19 I 5. Nyare arbeten över den stora snytbaggen och dess bekämpande. Ref. i Skogen I9I6. Om de kimatiska faktorernas infytande på insekternas uppträdande. skogshögskoans festskrift I 9 I 7. skogshögskoans institutioner. De entomoogiska samingarna. skogshögskoans festskrift r 9 I 7. Ref. av skandinavisk praktisk entomoogi i»review of appied entomoogy» ärg. I9I5, I9I6 och I9I7 Ref. av skandinayisk praktisk entomoogi i:»zeitschrift ftir angewandte Entomoogie» under år Igi6. Det torde i detta sammanhang vara ämpigt att något ingå på betydesen av fasta forsöksområdm för de skogsentomoogiska undersökningar?a. Såsom jag redan förut framhå]it (Om de kimatiska faktorernas infytande på insekternas uppträdande sid. 447), skue det vara av den största betydese för skogsentomoogiska undersökningarna, att stationer inrättades ute i skogen, där insekterna kunde studeras, under fut naturiga betingeser. Detta önskemå synes kunna reaiseras, om den nu föresagna anordningen med särskida ti Skogsförsöksanstatens disposition stående skogsområden kommer ti stånd. Hittis har den entomoogiska avdeningen för de praktiska försöken varit hänvisad ti det friviiga understöd, som ämnats av för skogsentomoogiska undersökningar intresserade personer, främst jägmästare J. LINDNER, Koeberga, forstmästare G. WESSLEN, Gammekroppa, samt disponenten W. EKMAN, och åtskiigt av värde har kunnat uträttas tack vare dessa personers medverkan. Men det igger i sakens natur, att den enda i ängden tifredsstäande ösningen av de praktiska försökens ananordning är, att anstaten disponerar över ämpiga områden i oika dear av andat, där arbetsrum och ett enkare insektarium samt en för ändamået speciet utbidad person finnes, som kan se ti det hea. I det föjande ska beysas några av de fördear, som kunde vinnas för den skogsentomoogiska forskningen genom ett dyikt arrangement. r) Redan under de första rekognoscerande undersökningarna över märg- *

59 IV. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET 171 borrens uppträdande visade det sig sannoikt, att det var avverkningstiden som bestämde, om de fäda träden skue bi angripna av märgborre eer ej. Det avgörande momentet var, att träden å den ena sidan fädes, efter det att märgborrarna sutat att ynga, å den andra sidan i så god tid, att de hunne torka och ej ockade ti sig märgborrarna, när dessa föjande år yngade. Detta uppsag fuföjdes genom särskida försök under I 9 I 7 och det visade sig, att träden under en period av omkring 2 månader kunna fäas och ämnas obarkade utan att ikvä bi angripna av märgborre. De hinna nämigen att torka ut så grundigt, att de föjande år ratas av märgborrarna. Det är kart att denna period infaer oika i oika dear av andet, något. som behöver ytterigare undersökas. Dyika undersökningar skuje ätt kunna anordnas på dessa stationer. 2) I min uppsatts )) Våra vanigaste barkborrar och deras gång system)) framhös vikten av att regebundna temperaturobservationer gjordes i samband med iakttageser över barkborrarnas och andra viktigare skogsinsekters svärmning och utvecking. Då man kan förutsätta, att breddgraden, höjden över havet och kimatet påverka insekternas utvecking, böra dessa frågor undersökas i oika dear av andet. Av särskit intresse är i detta sammanhang utforskandet av granbarkborren (jämte den sextandade barkborren). Det finnes nämigen anedning antaga att denna under vissa förhåanden, som finnas närmare utredda i min uppsats )) Översikt över skogsinsekternas skadegörese under år I 9 I 6)), medbinner två generationer årigen. Då detta givetvis har ti föjd, att de efter ett dyikt gynnsamt år uppträda i vida större anta än annars, viket i sin tur medför, att det då är dubbet angeäget, att aa åtgärder ti deras bekämpande vidtagas, så skue det vara av den största betydese, att under en föjd av år dyika observationer anordnades, så att utsikterna ti angrepp skue kunna förutsägas. 3) Även för andra undersökningar t. ex. studier över bästa metoden att framstäa fångstträd för de oika barkborrarterna, undersökningar över deras parasiter, över gran- och takottarnas insekter m. m. skue dyika stationer erbjuda stora fördear. Det må i detta sammanhang påpekas, att man vid fera försöksstationer utomands börjat inrätta dyika små ))fied-stations>', på vika insekterna kunna studeras under deras naturiga betingeser. I Tyskand har på sista tiden röster höjts för ett dyikt system och i Canada har under de sista åren ej mindre än nio dyika stationer bivit inrättade. * * *

60 172 SKOGSFÖRSÖKSANST ALTEN Jag kan i detta sammanhang ej underåta att framägga några synpunkter och önskemå rörande utveckingen av den skogsentomoogiska avdeningen av Statens Skogsförsöksanstat. Det har under de gångna årens arbete bivit at mera kart för mig, att en ökning av dess arbetsskrafter under den närmaste framtiden är oundgängigen nödvändig, för att den ska kunna fya sin viktiga uppgift. De skogsentomoogiska undersökningarna avvika i vissa avseenden väsentigt från de övriga, vika utföras vid skogsförsöksanstaten. Å ena sidan därigenom, att insamandet av primäruppgifterna, viket ej kan göras annat än av en speciaist, är så ofantigt tidsödande - vare sig det gäer att genom undersökning av markbetäckningen faststäa styrkan av ett tamätareangrepp och taga reda på procenten av parasiter anpripna puppor, varvid tusentas dyika behöva undersökas, eer det är fråga om att genom barkning av stam efter stam utröna procenten av oika barkborrar, vivar och ånghorningar, som angripa dem. Som exempe härpå kan nämnas, att enigt mina.anteckningar en summarisk undersökning i detta avseende av omkring 20 stammar kräver en dags arbete; skoa därjämte iakttageser över gångsystemens utbidning, arvgångarnas anta, parasiter o. d. göras, medhinnes ej häften av detta anta. En noggrann undersökning av en enda grankotte tager fera timmar i anspråk o. s. v. och samtidigt är ett stort observationsmateria absout nödvåndigt. Å den andra sidan är det ju så, att de festa iakttageserna endast kunna göras under en bestämd, kort tidrymd av året; man måste med ett ord vara på den rätta patsen vid den rätta tidpunkten för att kunna göra vissa observationer; ett tifäe, som försummas, kanske ej på änge återkommer. Därti kommer, att iakttageserna måste göras i oika dear av andet, varigenom man ej säan kan försättas i den situationen, att man för att kunna göra vissa undersökningar tvingas att åta andra vara ogjorda. De entomoogiska undersökningarna försvåras också f. n. av frånvaron av ett insektarium, i viket b. a. de under sommarens resor insamade arverna skue kunna under naturiga vikor uppfödas. Detta missförhåande framhös i en skrivese ti styresen d. 19 oktober Dessa omständigheter samverka ti, att det arbete, som en ensam man hinner utföra, endast kan omfatta en ringa de av det, som behövde göras. Man skue visserigen kunna få en rimigare proportion mean arbetskraften och uppgifterna genom att minska de senares anta. Men detta skue enigt mitt förmenande vara en högst oyckig väg att så in på. Det är ju ett väbekant förhåande, att den skogs-

61 IV. ENTOMOLOGISKA LABORATORIET 173 entomoogiska forskningen i vårt and at för änge försummats, varför vi i många fa sakna egna erfarenheter att bygga på angående bästa sättet att bekämpa skogens skadeinsekter, ja ti och med sväva i okunnighet om, vika arter vi ha att räkna med. Beysande härför är de under dessa två år gjorda iakttageserna angående en så viktig teknisk skadegörare som tabocken, den trubbtandade barkborren, granknoppsmaen m. f. Det är därför mycket, hittis försummat, som måste gottgöras, och det torde ej närmare behöva utveckas, huru viktigt det är, att detta göres i ett någorunda 'hastigt tempo, innan at för stora värden fått gå tispio. Man hör visserigen ofta nog den åsikten förfäktas, att man i stort sett ingenting kan uträtta mot skogens skadeinsekter, och det ringa understöd, som den skogsentomoogiska forskningen hittis åtnjutit i vårt and från statsmakternas sida beror säkerigen på en dyik pessimism. Förmodigen är det människans vanmakt vid de pötsigt utbrytande härjningarna av vissa primära skadeinsekter, som t. ex. nunnan och tamätaren, som utan vidare generaiserats och våat detta omdöme. Man gömmer emeertid därvid, att dessa härjningar endast äro konsekvenserna av, att människan i rege ingen hänsyn tagit ti att motarbeta insekterna genom förebyggande åtgärder, under det att man i amänhet söker genom särskida åtgärder förebygga andra kaamiteter såsom snö- och vindbrott. Och dock torde just på detta område mycket kunna uträttas. Jag vi här endast påpeka, att min undersökning av tamätarens uppträdande visat, att densamma endast uppträder härjande i den östiiga deen av södra Sverige, där den åriga nederbördsmängden understiger 550 mm samt även i denna de av andet endast efter särskit nederbördsfattiga år samt på mager mark. Härav föjer, att man på dyika marker skue kunna företaga de,n förebyggande åtgärden att, där så är möjigt, uppdraga taen i bandning med andra trädsag. I den mån vår kunskap om andra primära skadeinsekters ivsbetingeser fördjupas, är det sannoikt, att vi även mot dem skoa kunna finna effektiva förebyggande åtgärder, och ju mera man övergår ti intensiv skogsskötse i vårt and, desto viktigare är det att dessa frågor bi utredda. Man gömmer vidare, att de viktigaste av skogens skadeinsekter äro mer eer mindre sekundära och att deras ökade förekomst ofta i stor utsträckning beror av de åtgärder, som människan sjäv vidtager i skogen, varav föjer att vi, i varje fa inom vissa gränser, ha i vår makt att förhindra densamma. Den pessimism, som på många hå råder ifråga om möjigheterna

62 174 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN att bekämpa skogens skadeinsekter, synes därför omotiverad och för den, som föjt med och har en överbick över den praktiska entomoogiens oerhörda framsteg under de senaste årtiondena, dess segertåg i i aa de stora kuturänderna, där ständigt nya institutioner och nya befattningar inrättas, måste en dyik pessimism förefaa ika oberättigad som förådrad. Det vore därför enigt min uppfattning mycket att bekaga, om brist på arbetskraft och utrymme skue få verka hämmande på den skogsentomoogiska forskningens utvecking i vårt and. För att kunna medhinna undersökningar över de probem, som nu stå på dagordningen, skue den entomoogiska avdeningens persona först och främst behöva ökas med en assistentbefattning, så vä avönad, att man ej behövde befara, att tjänsteinnehavaren skue behöva betrakta patsen som tifäig i väntan på något bättre. Under den tid då fätundersökningarna pågå samt ytterigare ett par månader vore det även nödvändigt, att en med skogsavdeningens metoder fut förtrogen kronojägare städes ti avdeningens disposition. Experimentafätet d. 4 mars IVAR TRAGÅRDH.

63 V. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 175 V. AVDELNINGENs FÖR FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORR= LAND VERKSAMHET ÅREN 1916 OCH 1917 JÄMTE ARBETS FÖRSLAG FÖR 3-ÅRSPERIODEN Igi8-Ig2o. Avdeningens verksamhet under berätteseperioden har i huvudsak fortgått i överensstämmese med det program, som uppgjordes vid treårsmötet I 9 I s, och viket återfinnes i Meddeanden från Statens Skogsförsöksanstat, häfte I2, I9IS, sid. 6s-67. Kuturerna å de hitintis anagda försöksytorna, varöver förteckning och redogörese ämnats i årsberätteserna för 196 (Meddeanden från Statens skogsförsöksanstat häfte sid. I98-199) och 1917 (Meddeanden från Statens Skogsförsöksanstat häfte I s, sid. I 2-I 6 ), ha i stort sett gått vä ti och ännu ej drabbats av några mera betydande kaamiteter. Såsom av sistnämnda årsberättese närmare framgår, förfogar avdeningen i pantskoor vid Brännberg, Lycksee, Hänäs och Bispgården över ett tämigen stort, för bivande panteringsförsök avsett pantmateria av företrädesvis högnordisk ta. För erhåande av granpantor av motsvarande proveniens, viket i rege gestatar sig avsevärt svårare och på grund av bristande kottigång ej kunnat ske tidigare, har avdeningen - med risk av ringa kängutbyte även nu - i vinter åtit insama mera betydande partier grankott från Juckasjärvi, Västra Korpiomboo och Burträsks revir. Vissa i det föjande framagda ändrings- och kompetteringsförsag av I 9 I s års program grunda sig icke aenast på försöksedarens eget övervägande och diskussioner, som i föreiggande frågor förts mean försöksanstatens egna tjänstemän, utan ti en de jämvä på de ti ett so-ta ingångna yttrandena från i Norrand verksamma praktiska skogsmän, vika genom ett frågecirkuär av den sistidne 9 januari anmodats uttaa önskemå och försag rörande avdeningens försöksverksamhet. 1. Undersökning av norrandsskogarnas fröproducerande förmåga. Viktigast band aa hithörande spörsmå har ansetts vara, att på. grundva av systematiska, under en föjd av år samade rön utreda, a) hur taens och granens kottsättnz'ng, den ur en vi'ss kottkvantitet e1'~ håna frömängden samt beskaffenheten av detta frö överhuvudtaget gestata si'g i oika dear av Norrand med dess betydande ski'nad i' breddgrad, höjd över havet och åri'g medetemperatur. Jag håer för ämpigt att för detta ändamå årigen i den utsträc)ming, som kottigången medgiver, ett ej atför itet anta, i förutnämnda avseenden representativa kottprov insamas.

64 176 SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN Av 1916 års kott anskaffades 97 prov av takott och 8 av grankott; fertaet av något mer än r/ 2 hektoiters storek. Med proven infordrades uppgift om insamingspats samt moderbeståndets åder och skogstyp. Sedan kottarnas vikt och anta per voymsenhet utrönts, har en viss, känd voym av desamma kängts samt den därur erhåna frömängden uppvägts såvä i oavvingat som i avvingat och rensat skick. Serier av groningsförsök pågå för närvarande des i Jacobsenska apparaten des i särskit härför inredda, med fuktad sand fyda ådor. Meningen vore att ti våren med samma fröprov företaga friandssådder såvä i försöksanstatens pantskoa vid Experimentafätet som å ett anta ämpiga patser i Norrand samt att sedermera revidera dessa sådder för utrönande av markgroningsprocent, eftergroning o. d. Återstoden av fröproven bevaras för anstäande av iknande undersökningar efter exempevis I, 2, 3 och 5 års föropp i avsikt att utröna, på vad sätt fröets bruksvärde under tiden förändrats. För motsvarande undersökningar med kott av I 9 I 7 års skörd pågår änqu kottinsamingen, viken på grund av de högt uppskruvade arbetsprisen i förevarande fa försöksvis begränsats ti aenast 2 5 iter per kottprov av gran och 15 iter per prov av ta. Av 65 rekvirerade granprov ha ett so-ta erhåits och ~ro f. n. under kängning, de 35 begärda taproven håa som bäst på att inkomma. Av fertaet genom N ordandsavdeningens försorg anskaffade kottprov av såvä I 9 I 6 som I 9 I 7 års skörd ha smärre poster kunnat avstås ti entomoogiska aboratoriet. för en synnerigen ämpig samtidig undersökning över förekomsten av skadeinsekter i desamma. För vinnande av större karhet över b) kottsättningens reativa styrka hos samma trädindivzd under oika år samt befintigheten av en eventue särpräge beträffande mängd och grobarhet hos fröet från visst moderträd ha på ett par patser invid Gäivare 20 taar av devis oika åderskasser märkts och numrerats, i syfte att den totaa mängden 2-årig kott från dessa träd årigen skue insamas och undersökas. Denna undersökning tog sin början med kottinsaming vintern I 9 I 7. Som ett tredje, av påtagig och omedebar vikt för det praktiska skogsbruket varande spörsmå rörande norrandsskogarnas fröproducerande förmåga står c) frågan.om de gama trädens fröbarhet. Det ursprungiga försaget beträffande denna undersökning gick ut därpå, att gama träd enkom för ändamået skue fristäas, samt kott därefter år efter år insamas från desamma. En på detta sätt utförd undersökning tyckes mig dock biva onödigt

65 V. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 177 tung och tidskrävande samt framför at mycket dyr med hänsyn ti de betydande svårigheter, som biva förknippade med kottinsamingen från de stående träden. Jag håer före, att i at väsentigt samma uppysning står att vinna genom att å patser, där avverkning av gamma skog pågår, kott insamas från ämpiga fäda träd, vikas åder i så fa mycket säkert kan aväsas å stubbavskärningen. I enighet härmed har jag föresagit, att innevarand vinter å några ämpiga avverkningstrakter i närheten av stp.mbanan kott insamas från såvä gamma zoo-3oo-årig taskog som från granskog av övermogen, avtynande typ. Uppysning om befintigheten och äget av dyika avverkningar har genom ett [rågecirkuär av den 7 december föridet år inhämtats från ett 30-ta revir, som kunna komma i fråga. Såsom omedebart inses, kräva aa de undersökningar, vika gå ut på att i ett eer annat avseende kargöra skogsträdens fröproducerande förmåga, omfattande aboratoriearbeten av visst sag, nämigen kängning av kott, avvingning och rensning av frö samt anordnande av groningsförsök, och det är att märka, att de resutat, ti vika man därvidag kommer, icke aenast bestämmas av sjäva undersökningsföremåets beskaffenhet i och för sig, utan jämvä i hög grad bero därav, hur pass vä och ändamåsenigt de nyssnämnda procedurerna vid undersökningen kunna utföras. Man riskerar såunda att med orätt misskänna norrandskotten, därest ej kängningen kan utföras just så, att det kärnförande fröet verkigen bir fuständigt uttaget utan att på samma gång överhettas genom atför hög eer atför ångvarig värme, rensningen av fröet får varken göras för hård eer svag, enär i förra faet fröutbytets kvantitet i senare faet dess kvaitet sänkes, och anordningarna vid groningsförsöken måste vara sådana, att de evande fröna verkigen i största möjiga utsträcknurg bringas att gro. At detta kräver en viss, icke så obetydig maskine utrustning, hest som den hårdkängda nordsvenska kotten och dess ångsamt groende frö utgöra ett förhåandevis svårarbetat materia, för viket det t. o. m. tyckes vara erforderigt, att i viss mån utexperimentera adees speciea metoder. Jag anser det vara min pikt att vid detta tifäe framhåa, att skogsförsöksanstaten at fortfarande är synnerigen bristfäigt rustad för aa sags kängnings- och fröanaysarbeten. Sedan norrandsavdeningen under berätteseperioden inköpt de ara nödvändigaste inventarierna för dyika arbetens bedrivande: kär för kottens mätning, decimavåg med viktsats för dess vägning, kott-truma, fröavvingningsmaskin, rensningsmaskin, groningsapparat med tibehör, påtcisterner för fröets förvaring

66 178 SKOGSFÖRSÖKSANSTAL TEN m. m. atsammans dragande en kostnad av omkr. r,2oo kronor, varmed as icke bev räknat vid treårsmötet äro visserigen en de brister avhjäpta, men ingaunda aa. Frånsett att den under senaste tiden ti dygnets dagsida begränsade edningen med ved icke förmått uppbringa en så hög värmegrad i kängkammaren, att denna överhuvudtaget kunnat användas för sitt ändamå, är kängvärmen även under normaa förhåanden otiräckig. Värmen, som inmatas från cet amänna rörnätet, kan såunda på sin höjd uppdrivas ti + 43 C., under det att man i praktiken funnit kängtemperaturer av ända inti + 50 C. ändamåseniga. Föjden av denna otifredsstäande värmetigång har också varit den, att kängningen på skogsförsöksanstaten dragit dubbet och tredubbet ängre tid än motsvarande operationer krävt vid kängen i Finnerödja, dit norrandsavdeningen såvä i höstas som i vinter tvungits att förägga sin kängverksamhet. Vid kängning å försöksanstatens oka ha somiga, mera svårkängda partier av nordsvensk takott ännu efter J O a I 2 dygn - en för riekängning adees abnorm tidsängd, som mycket sannoikt skadar fröet - varit ofuständigt utkängda. Innan någon kängning framdees kan äga rum å försöksanstaten, är det atså absout nödvändigt, att sådana ändringar vidtagas beträffande värmetiförsen, att en betydigt högre temperatur än hitintis kan ernås i kängkammaren. Den s. k. Jakobsenska groningsapparat, som genom norrandsavdeningens försorg tidigare anskaffats, rymmer 98 fröprov och är så stor, som möjigt var, för att den skue få rum i ena fönsternischen i det för fröanays avsedda rummet. På grund av norrandsfröets ångsamma groning, som i vissa fa kan beräknas kräva ända ti 5 a 6 gånger ängre tid än sydsvenskt skogsfrö - detta att döma av iknande försök, som gjorts i Norge och vars resutat nyigen pubicerats av O. HA GEM (Furuens fr0scetning under ugunstige ivsvikaar Kristiania J 914, och Vore vemskoges fr0scetning, Kristiania J 9 J 7) - medhinn as emeertid kanske bott en enda eer högst två groningsserier med dyikt frö under oppet av eftervintern. Redan i vinter har det därför visat sig önskvärt, att betydigt fera samtidiga fröprov kunnat utäggas, och ännu nödvändigare bir detta ti kommande år, då fröprov av fera oika årgångar föreigga ti anays. Det minsta, varmed försöksanstaten enigt min åsikt i ängden kan åtnöjas, är utrymme och utrustning för 6oo samtidiga fröprov, det dubba vore önskvärt. För att åtminstone i mindre skaa kunna utföra jämförande groningsförsök under i strängaste vetenskapiga mening kända och fut regerbara temperatur- och fuktighetsförhåanden, något som icke är möjigt

67 V. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 179 med den Jakobsenska apparaten, vore det synnerigen önskvärt, att ett exempar av L. Meves' groningsskåp >>Biankenburgia» anskaffades. Sutigen får jag påpeka, att det vore ti stor ättnad vid transporten av kottsäckarna från käaren ti kängrummet, därest varuhissen 01nsider beve inmonterad. Jag hemstäer ti treårsmötets överäggning och styresens besutande, huru förutnämnda kompetteringar och nyanskaffningar, av vika samtiga arbeten under punkt I å norrandsavdeningens arbetsprogram i ara högsta grad bero och utan vika de ej nöjaktigt kunna utföras, skoa pekuniärt ordnas. Att de erforderiga meden skue tagas ur det ti föjd av dyrtidens aa oförutsedda svårigheter ändå nog så knappt timätta ansaget ti föryngringsförsöken i Norrand tyckes mig vara utesutet, hest som ifrågavarande förbättringar och nyanskaffningar för framtiden komme försöksanstaten och hea den vid nämnda anstat knutna skogsvetenskapiga forskningen i amänhet ti godo. 2. Försök för erhåande av naturig föryngring. Under denna programpunkt föresog treårsmötet I 9 I 5 anäggning av föryngringsytor av oika storekar i de skida skogshuvudtyper, som förekomma i Norrand. I varje sådan försöksserie borde ingå en orörd jämföreseyta och därjämte parceer, som behandats på oika sätt, exempevis genom öpsvedning, markens sårande genom bäst befunna markberedningsredskap eer andra iknande metoder. I enighet med principen att varje försök bör, såvitt möjigt, skarpt inriktas på att åstadkomma en jämförande ösning av aenast en enda fråga eer en grupp av strängt samhöriga frågor, upptog såvä Igi6 som I 9 I 7 års arbetsförsag under. ovanstående rubrik föjande, oika sag av försöksytor: a) Ytor, avseende att utröna markuckringens infytande på utveckingen av svagt tiväxande sjävsådd å tahed. För dessa försök ha vats patser å mager ris- och avrik tahed, försedda med någorunda rikig sjävsådd av den för dyika marker karaktäristiska förkrympta och ytterst ångsamt tiväxande typen. Varje försöksyta har schackruteformigt uppdeats i 8 smärre parceer, och på v"ar och en av dessa ha samtiga trädpantor uppräknats och mätts. Därefter har på varannan parce marken medest vaniga panteringshackor uckrats kring pantorna, dock tämigen summariskt och utan att atför ängsigt skona dessa. Meningen vore, att 5 år efter det ytorna bivit på detta sätt behandade, genom förnyad uppräkning och mätning av aa då befintiga pantor utröna, om och i vad mån markuckringen haft något gynnsamt

68 180 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN infytande, varjämte samtidiga observationer göras över de eventuea förändringar, som marken undergått. Av dyika ytor ha i respektive Gäivare, Lycksee och Särna revir anagts 3 stycken, upptagande tisammans 0,6o har, och vika represen tera såvä mera sutna som av gammat mera utgesade tahedar/j Fera ytor av detta sag anses ej böra anäggas under perioden b) Ytor, avseende att jämföra värdet av markberedning av oft'ka sag. Dessa försök utgöra de ti areaen mest omfattande och ansuta sig nära ti I 9 I 5 års program. Varje försöksserie omfattar såunda en orörd jämföreseparce och därjämte sådana, som bivit bredbrända, pöjda med Widens kuturpog och finnpog eer - i några fa, då ytans äge mycket försvårat upptransport av tyngre redskap - bearbetade medest vaniga skogshackor. De rön över den naturiga fröspridningen och den huvudsakigen därav betingade ämpigaste hyggesstoreken, vika I 9 r 5 års försag avsåg att samtidigt vinna genom bestämmesen att markberedningsytorna skue göras av oika storek, torde bättre kunna ernås genom anäggning av särskit härför avsedda försöksytor av den typ, för viken redogöres i moment c. J ag har i stäet sökt att i tamarkerna håa de oika parceerna i markberedningsförsöken uppe i en area av hest I eer åtminstone o, 5 hektar och i granmarkerna erhåa motsvarande parceer av minst hava denna ytvidd. Det har dock ej kunnat undvikas, synnerigast i fjäskog, att atsomoftast ytterigare areareduktioner måst göras för vinnande av det ara viktigaste vikoret vid jämförande försök av detta sag, nämigen att de oika parceerna komma å fut ikartad mark.. En annan med denna försöksseries begränsning ti att vara markberedningsförsök aenast sammanhängande ändring av I915 års program har vidtagits därutinnan, att ytorna i rege besåtts efter behandingen. Man gör sig härigenom oberoende av en måhända änge dröj;mde samt ojämt faande sjävsådd, varigenom resutaten av sjäva markberedningssätten snabbare böra kunna aväsas och säkrare jämföras sinsemean. Ytor av förestående sag hava utagts i aa de beståndstyper, vika ha en betydigare utbredning i Norrand, nämigen avrik och mossrik taskog samt massrik granskog des med mäktig, des med mera godartad råhumus och örtrik granskog. Redan sutbehandade äro 10?t. markberedningsytor med en sammanagd area av I 2, 94 har. I vissa beståndstyper kräves dock en fyigare representation av försöksytor än den nuvarande, varför jag får föreså, att under perioden 1918-I920 anäggas minst I fuständig serie markberedningsytor i avrik taskog ( = tahed), 2 serier i massrik taskog och 2 serier i mossrik granskog, vika ytor tisammans skue kräva en area av c:a I 2 hektar.

69 V. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 181 Naturigtvis vore det önskvärt, att markens förändringar å de oika parceerna i dessa försöksserier i största möjiga grad kunde föjas och undersökas av naturvetenskapiga avdeningen. Oika sags markberedningsredskap komma även framdees att uppmärksammas och underkastas prövning, i viket syfte undertecknad adjungerats att detaga i de prov å dyika redskap, som anstäas av Statens maskin- ocs redskapsprovningsanstater. c) Ytor, avseende att beysa fröspridningms storek och marktäckets forändring å trakthygge på oika avstånd från beståndskant. Dessa försök tänkas anordnade på så sätt, att på ett stort, hest kvadratiskt i norr-söder och öster-väster orienterat trakthygge, som i möjigaste mån runtomkring omgives av ikartad, fröbar skog, ett system av tarika, men var för sig het små (exempevis 1 kvm stora!) rutor utäggas på växande avstånd från hyggeskanterna. På varannan av dessa rutor borde markbetäckningen avägsnas för att tiåta säkra rön över sjävsåddens rikighet å desamma, på varannan ruta återigen borde den bibehåas, och studier här göras över marktäckets förändring samt den påverkan, som eventuet samtidigt kan förmärkas på beskaffenheten av här uppkommande sjävsådd. Åtminstone ett par försöksfät av detta sag föresås att under treårsperioden I 9 r utäggas i Norrands båda mest utbredda skogstyper, taiiskog med avrik markvegetation samt granskog med svårartat råhumustäcke. Som varje försöksyta anses böra få en storek av minst 4 har, skue den totaa areaen för dessa ytor biva minst 16 har. 3 Skogsodingsförsök. A. Å fastmark. Hithörande försök omfatta såvä sådder som panteringar. De oika sagen av försöksytor kunna indeas i föjande kategorier: a) Ytor, avseende att jämföra oika såddmetoder. De metoder, som jämförts, ha varit rutsådd med och utan djupuckring av rutan samt strecksådd. Rutorna ha gjorts kvadratiska med o:a 4 dm:s sida samt djupuckringen, då sådan skett, utförts ti c: a 1,s dm:s djup. Strecken ha gjorts c:a 4 dm ånga och 1 dm breda. I såvä rutor som streck har såtts ett bestämt anta frön, nämigen 40 stycken. På varje försöksfät har i rege bott såtts med ett sags frö, ta eer gran, at efter som det förutvarande beståndet utgjorts av ta- eer granskog. Å yta n:r 369, varest tämigen oväxtig granskog växte på gamma tamark, ha sådder utförts med både ta- och granfrö. Å yta n:r 403, som igger på mycket örtrik granmark, där vegetationen kan förmodas I 3. Medde. _fr!in Statens Skogs_försöksanstat. H. '5-

70 182 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN starkt trycka en vanig rut- och strecksådd, ha förutom de förutnämnda tre sags parceerna även utagts såd;:ma med större rutor av 6 dm:s sidängd samt med ristäckta rutor. Av ytor av detta sag hava under berätteseperioden I o stycken med en sammanagd area av 3,3 hektar kutiverats. Denna försöksserie torde under åren I918-I920 ämpigen böra kompetteras med ytterigare 7 försöksytor, 2 å tahed, 2 i massrik taskog, 2 i massrik granskog samt I i björkbandad fjägranskog, med. en sammanagd area av c:a 2,3 hektar. Jag vi särskit framhåa önskvärdheten utav, att ett av de föresagna nya försöksfäten å tahed förägges ti den de av andet, inom viken, i ikhet med vad som nyigen påvisats från norra Finand och norska Finnmarken, taep bott under enstaka, säan återkommande år sjävföryngrar sig och därför öper stor risk att försvinna. Att så faktiskt sker även i vissa dear av Sverige framgår av rapporter från såvä Juckasjärvi som Arjepuogs revir, varifrån uppmärksamhet å dessa förhåanden påkaats. b) Ytor, avseende att utröna hyggets ämpigaste åder vid skogskutur. Meningen vore, att dessa försök skue giva uppysning om, hur hastigt och i vad mån de föryngringssvårigheter avtaga, vika i a synnerhet päga möta på nyss avverkade skogsmarker med mäktig råhumus. I I 9 I 5 års programförsag upptages en motsvarande försöksserie, utförd i form av pantering å oikådriga hyggen. Det synes mig emeertid vara av måhända ännu större intresse att undersöka, huru just de unga, direkt ur fröet groende pantorna påverkas i berörda hänseende. Jag får därför föreså, att å detta sags försöksfät även anäggas parceer, avsedda att besås. Försöken tänker jag mig utförda såunda, att ika stora, bredvid varandra iggande hyggen avverkas under respektive ett I :sta, 3:dje och 5:te år, varpå efter sista avverkningen aa tre hyggena kutiveras, naturigtvis på samma sätt och med samma sags frö eer pantor. De oika kuturmetoder, som ämpigen kunde försökas å varje årshygge, vore sådd samt pantering med des oomskoade, des omskoade pantor eer med sådan a av oika åder. Storeken på varje särskid parce borde uppgå ti minst ro ar. Det är i främsta rummet å granmarkerna med svårartad råhumus, som försök av detta sag äro önskvärda. På två oika stäen, i respektive mera och mindre eakartad mark, ha under nyss förfutna avverkningsperiod tvenne hyggen upptagits, vika äro avsedda att ingå i försöksserier av detta sag. Jag får föreså, att under perioden I9I8- I 920 ytterigare minst 3 sådana försöksserier behandas, nämigen I i

71 V. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 183 mera och I i mindre svårartad granskog i högägen samt r i mossrik taskog. Den sistnämnda försöksytan kunde eventuet samtidigt tjäna aboratorn i skogsentomoogi ti studiefät över snytbaggarnas uppträdande i stubbar av oika åder och över den risk, som deras närvaro medför för en omgivande skogskutur. Under förutsättning, att var och en av försöksserierna i granskog kräver minst I hektar samt serien i taskog minst 2 hektar, skue de 5 föresagna försöksytorna tisammans uppgå ti minst 6 hektar, viken area dock först efter treårsperioden I 9 I 8.,...- I 9 20 skue biva sutavverkad och 'kutiverad. c) Ytor, avseende att jämföra oika. pantert"ngsmetoder. De metoder, vika i enighet med I 9 r s års försag kommit ti utförande å de redan sutbehandade försöksfäten av detta sag, äro gropoch spettpantering. Med hänsyn ti de önskemå, vika från fera hå framkommit såsom svar å mitt förut omnämnda frågecirkuär ti praktiskt verksamma skogsmän, får jag föreså att på de kvarvarande panteringsytorna av detta sag även göres försök med kämpantering. Av ytor av detta sag ha under åren I916-I9I7 6 stycken med en sammanagd area av I,2 hektar behandats. Jag får föreså, att under perioden I9I8-I920 ytterigare 8 serier anäggas, varav 3 å tahed, 1 i mossrik taskog, I i örtrik granskog i högäge samt 3 i mossrik granskog, varav en i högäge. I ikhet med vad som förut föresagits beträffande såddmetoderna, anser jag det vara önskvärt, att en av panteringsytorna å tahed förägges ti den nordigaste deen av taens utbredningsområde inom andet. Sammanagda areaen ay de återstående försöksytorna ti denna serie skue uppgå ti 2,4 hektar. d) Ytor avseende att ;amföra mineraisk oc!z torvbandad jyjord. Försöken i fråga äro endast att anse som en kompetteringsserie ti den föregående och utföras endast å magra tamarker. 2 ytor av detta sag om tisammans. o,4o hektars ytvidd ha tidigare anagts. Ti behanding under åren I 9 I8--,-I 920 föresås ytterigare 3 a 4 försöksytor med en sammanagd area av högst o,s hektar. e) Ytor, avseende att jämföra oika paniforband. Med hänsyn ti de förhåandevis orimigt stora areaer - enigt första försaget uppgående ti drygt '/4 av samtiga ytors - samt det betydande hjäpkuturarbete, som dessa ytor kräva, har det befunnits nödvändigt att något reducera denna försöksserie sådan den framades i I 9 I 5 års program. I stäet för s oika förband för ta och 4 för gran, viket ursprungigen föresagits, hava såunda bott 3 bivit.använda å ytorna, nämigen 1,s, 2 och 2,5 (eer 3) meters kvadratförband. Detta

72 184 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN torde också vara tiräckigt för att i sinom tid giva praktiken den åsyftade fingervisningen. I gengäd ha emeertid ytorna i rege tagits så stora, att varje parce framdees ska kunna tjänstgöra som försöksyta av norma storek vid skogsavdeningens undersökningar över de oika förbandens infytande på de bivande beståndens massafaktorer. Ti föjd av denna hänsyn ha i sjäva verket ytorna redan med 3 parceer fått en sådan storek, att det mött stora svårigheter att finna tiräckigt jämna och ikformiga bestånd för deras utäggning. Behandade äro för närvarande 4.försöksfät av detta sag med en sammanagd area av 4,79 hektar. Ti anäggning under perioden I 9 I 8 -Igzo föresås ytterigare 5 försöksytor om tisammans c:a 6,6 hektar. B. Å avdikad mark. f) Ytor, avseende att utröna utsikterna för sådd och pantering å oika myrtyper efter avdikning. I I 9 I 5 års program föresås bredsåningsförsök å torragda myrar, des omedebart efter torräggningen och des 3 a 4 år senare, samt försök med pantering i s. k. omvänd torva. Det vi synas som om kuturförsöken å avdikad myrmark, för vika intresset från praktiskt skogsmannahå visat sig stort och varöver åtskiiga försag och önskemå ingått, ämpigen kunde anäggas efter en något vidgad pan. Jag får atså föreså, att försöksytor anäggas å samtiga de oika myrtyper (enigt terminoogien i E. MELINS nyigen utkomna arbete»de Norrändska myrmarkernas vegetation»), vika amänt träffas i Norrand eer vissa dear därav, nämigen dykärr och brunmossekärr samt starrmosse, papiosum-mosse, vaginatum-mosse och fuscum-mosse. Såvä sådd- som panteringsmetoder av förutnämnda sag som också andra, vika i vissa fa kunna tänkas ämpiga, böra försökas och detta des å nydikade parceer, des å sådana som en ängre tid egat avdikade. Specie uppmärksamhet bör ägnas åt de resutat, vika eventuet komma att avvinnas mykorrhizafrågan, för att om möjigt praktiskt pröva eer utnyttja de möjigheter, som härigenom kunna öppna sig för skogskutur å myrmark. Under antagande att varje parce i dessa försök får en storek av 5 ar - då man utgår från viss myrtyp torde en större ytenhet ej vara att tiråda! - samt att varje försöksfät i genomsnitt kommer att håa I 2-16 sådana parceer, skue försöksytans totaa storek biva o,6 å o,s hektar. Anäggas två sådana ytor i var och en av de sex förutnämnda myrtyperna, fås en sammanagd kuturarea av 7,z ti g,6 hektar.

73 V. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND Kritisk granskning av i skogsbrukssyfte utförda dikningar. Ovanstående undersökning föresås redan i I 9 I 5 års program, men tänkes där huvudsakigast biva föragd ti den efter år I 920 infaande s-årsperioden. Att så sker får även jag föreså, dock med tiägg att en de materia för denna utredning redan nu bör kunna insamas, särskit i samband med de rekognosceringar och arbeten, vika biva erforderiga i och för utförandet av de under moment 3 föresagna kuturförsöken å avdikade myrmarker. Tabe I. Areavis fördening av de utagda och föresagna försöksytorna i oika beståndstyper. Grupp av försöksytor. T a I I s k o g. Lavrik. Mossrik. Hektar. Hektar. G r a n s k o g.!svårartad rå- Godartad 1 humus. råhumus. 1 Hektar. Hektar. Örtrik. Hektar. Summa area, Hektar. 2 a b c a b c d e Summa 0 16o 7,so S,oo I,zo o,so o,so 2,94 6,oo o,go 2,oo 0,8o 6,s4 S,oo I,oo 2,oo o,so o,go 2,oo o,6o 21,84 13, ~; ,go I,6o,ss 6,25 o,6o 24,94 t6,oo 5,6o 6,oo 1 3,6o I,zo,42 f Kuturförsök å avdikad mark... högst 9,6o 1 S:ma S:rum [ 78,96 Av tabe I framgår, huru samtiga redan utförda och ti utförande under perioden 19I8-I92o föresagna försöksytor ti areaen fördea sig å de oika beståndstyperna.!naas har en area av 78,96 hektar föresagits ti kutur, varav dock 6 hektar tihörande gruppen 3 b och c:a 4,so hektar av gruppen 3 f, först skue sutbehandas efter år I92o. Å andra sidan får man emeertid räkna med vissa tiägg, variband först och främst märkas hjäpkutur å förbandspanteringarna, grupp 3 e, om inaes I I,42 hektar. Likaedes bör man räkna med, att en eer annan försöksyta kan komma att drabbas av en så pass svår kaamitet av ett eer annat sag, att den måste förnyas. Då 23,23 hektar redan äro sutbehandade, skue under 3-årsperioden I9I8-I920 återstå ti behanding minst 44,93 + I I 142 = 56,35 hektar, 1 Ytorna av grupp 3 b och devis av 3 f biva kutiverade först efter år 1920.

74 186 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN d. v. s. i medeta I 8 a I 9 hektar pr år. Då härti kommer åtskiigt pantskaearbete samt de friandssådder, vika, såsom förut bivit nämnt, anses böra kompettera de i moment I omtaade fröundersökningarna, skue en nämnvärt större kuturarea icke heer - under förutsättning av enhetig och personig edning - kunna medhinnas inom den starkt begränsade tid, då detta arbete måste utföras. * * * Det behover ej påpekas, att de kuturförsök, som i det föregående föresagits, bott utgöra en minsta möjiga stomme av sådana undersökningar rörande de norrändska skogsföryngringsfrågorna, som äro behöviga. Snart sagt varje de av det föresagna programmet sku,e med förde tarva en mera ingående och på ett större anta försöksytor fotad behanding. Såsom redan de från praktiskt skogsmannahå inkomna önskemåen och försagen ti fuo visa, äro de speciafa, varmed skogsföryngringssträvandena ha att räkna, så mångskiftande och kunna ses från så många. oika sidor, att det icke är möjigt, att på en kort begränsad tidsrymd inrikta sig på annat än de större, mera amängitiga probemen. Band de önskemå rörande Norrandsavdeningens fortsatta verksamhet, vika framkommit och med vika en stor de av de ingångna svaren syssesätta sig, är det emeertid tvenne särskida kategorier, på vika: ag här vi fästa mötets uppmärksamhet. Den ena av dessa kan betecknas såsom avverkningsförsök i foryngringssyjte, den andra såsom detajförsök rörande skogsodingsteknik. Frånsett de föresagna försöksytorna av gruppen 2 c, kunna försök av förstnämnda sag sägas het saknas å N ordandsavdeningens program med den begränsning, som hitintis givits detsamma och som också är nödvändig, om den I 5-åriga arbetspan, som I 9 r 5 års möte skisserat ör nämnda avdening, ska i huvudsak bestå. Denna brist är bekagig, ty just i Norrand, varest det pr ytenhet nedagda arbetet och kostnaden för skogskutur ännu under ånga tider framåt givetvis måste förbiva mindre än i de sydigare dearna av andet, är det av största vikt, att sjäva avverkningen utföres så, att den naturiga föryngringen i möjigaste mån gynnas. Jag vet mig giva uttryck för önskemå från ett stort anta praktiska skogsmän, då jag här framkastar ti mötets övervägande, huruvida ej skä föreigga, att j ä m te de direkta skogsföryngringsåtgärder, för vikas studium Norrandsavdeningen närmast tikommit, även anstäas

75 V. FÖRYNGRINGSFÖRSÖK I NORRLAND 187 systematiska försök i större skaa över de för N ordands oika dear och beståndsformer ämpigaste avverkningsformerna med hänsyn ti efterföjande sjävföryngring. Vad försöken för beysande av oika detajer i skogsodingstekniken beträffar, så ha ju vissa sådana utförts och komma ytterigare att utföras under avdeningens arbeten. Så har t. ex. vid rutsådd hackor av oika sag och vid spettpantering oika konstruerade spett använts och jämförts. Såsom erfarenheten visat och f. ö. redan ett förståndsmässigt övervägande av saken a priori bör kunna säga, är ett ambuerande försöksväsen emeertid bott i ringa mån skickat att utföra goda jämförande försök av detta sag. Dyika försök.kräva nämigen des en mera rikhatig uppsättning av oika kuturredskap, än den man gärna kan föra med sig vid resor från en ort ti en annan, des böra de utföras med en mera homogen och bättre samövad arbetarpersona än den tifäigt hopbringade fock, som under vaniga förhåanden står ti förfogande. Just för försök av detta sag skue - åtminstone så småningom! - tivaron av försöksparker biva ti stor nytta. Att detta även gäer om många andra av Norrandsavdeningens försök, om anäggningen och skötsen av härför erforderiga pantskoor etc. är sjävkart. Avsättandet av vissa försöksparker, exempevis en i södra och en i norra Norrand samt en i meersta Norrands tjätrakter, ti skogsförsöksanstatens fria förfogande beträffande såvä avverknings- som kuturförsök,. samtidigt med att vissa förmåner bereddes såvä vid arbetenas utförande genom en mera fast och tränad arbetarpersona som framför at genom deras senare tisyn och övervakande, skue atså även för Norrandsavdeningen ha den ara största betydese. I a synnerhet under förutsättning att dyika försöksparker komme ti stånd samt att den ekonomiska sidan av saken i övrigt äte sig ordnas, vore det önskigt, att avdeningens verksamhet framdees kunde fortgå efter en mera omfattande. arbetspan än den hittisvarande, varvid jag i främsta rummet tänker på det förut omnämnda behovet av avverkningsförsök i. föryngringssyfte i förening med ytterigare detajförsök över. skogsodingstekniken. En annan omfattande uppgift väntar avdeningen i den föresagna utredningen rörande ädre dikningsarbeten och det skogiga resutatet av desamma. 5. Norrandsavdeningens fotografisaming. Denna omfattar 7 2 påtar, aa i storeken I 3 cm X I 8 cm. 6. Utgivna skrifter. Under åren Igi6-I9I7 har av Norrandsavdeningens persona pubicerats föjande uppsatser av skogigt innehå.

76 188 SKOGSFÖRSÖKSANST AL TEN A. I Meddeanden från Statens Skogsförsöksanstat, häft. 13 och 14, 1917: EDVARD WIBECK: Statens Skogsförsöksanstat, dess tikomst, uppgift och organisation. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand. Redogörese för verksamheten vid statens skogsförsöksanstat år I 9 I 6. IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand. Om eftergroning hos tafrö. B. Som separata arbeten eer i andra tidskrifter: EDVARD WIBECK: Från skogens djuriv. Skogens väktare band småfågarna. Gärdsmygen. (Skogen I 9 I 6). skogsföryngringsfrågan i Norrand. Översikt och önskemå. (Skogar och skogsbruk I9I7; skogsvårdsföreningens Tidskrift 1917 Bi. r). U r skogens historia i forna tiders Bohusän. Göteborg r 9 I7. Från skogens djuriv. Skogens väktare band småfågarna. Kungsfågen. (Skogen r 9 q). Experimentafätet i mars rgr8. EDVARD WIBECK VI. SAMMANFATTNING. Med av Styresen för Skogshögskoan och Statens skogsförsöksanstat gjorda tiägg vid faststäandet den I 6 apri r 9 18 a v pan för skogsförsöksanstaten fortsatta verksamhet. I. Föryngringsfrågan. a) Fröundersökningar. Ta- och granfröet från oika dear av Norrand undersökes årigen i den mån tigången på kott det medgiver. (F 1 ) Undersökningar påb6rjas vid ämpigt fröår för utrönande av den bästa kottpockningstiden (S.) samt för förvaring av skogsfrö (S. och F.). De viktigaste skogsträdens groningsbioogi studeras, särskit med hänsyn ti de groningsbetingeser, som marken erbjuder (N.). Befintiga proveniensytor revideras, och resutaten pubiceras (S.). Nya proveniensytor anäggas så småningom med nordsvensk ta söderut (S.) samt i samarbete med övriga skandinaviska skogsförsöksanstater rörande bok, ek, gran och a (S.). Med tafrö, insamat från oika varandra närbeägna höjdägen, anäggas en eer fera försöksserier på oika höjder ö\ er havet (F.). Taens produktion av frö undersökes i syfte att utreda den ägsta åder i skida trakter av andet, vid viken fröträd ämpigen kunna stäas (S.). Den totaa kottmängden från vissa utvada försöksträd insamas årigen, och mängden och beskaffenheten av det därav erhåna fröet undersökes (F.). Kott insamas från gama taar och granar i Norrand, och mängden och beskaffenheten av det därav erhåna fröet undersökes (F.). 1 Bokstäverna angiva S. skogsavdeningen, N. naturvetenskapiga avdeningen, E. entomoogiska avdeningen och F. avdeningen för föryngringsförsök i Norrand.

77 VI. SAMMANFATTNING 189 b) Särskida åtgärder for åstadkommande av natudig föryngring. Befintiga försök med oika stora hyggen och uckor samt kantbädningsförsök revideras och pubiceras (S.). Nya försök medest kantbädning efter W agners metod eer med andra avverkningsmetoder anäggas, när tiden så medgiver, varvid även studeras beståndkanternas fröproducerande förmåga och föryngringens uppkomst i oika väderstreck av hyggestrakterna (S.). Ytor avseende att beysa fröspridning m. m. å trakthyggen i N ordand anäggas i 4 nya serier med en sammanagd area av cirka r b hektar (F.). Ytor, avseende att jämföra värdet av markberedning av oika sag anäggas i Norrand å 5 nya serier med en sammanagd area av cirka 12 hektar (F.), varjämte några få serier markberedningsförsök utföras i gama dimensionsbädade granskogar. Materia samas fortfarande angående skogsföryngringsåtgärdernas inverkan på markens humustäcke (N.). c) Skogsodingsåtgärder. De anagda försöken för utrönande av ämpigaste såddtid i Norrand fortsättas (F.). Ytor, avseende att jämföra oika såddmetod er, anäggas i N ordand som 7 nya serier med en sammanagd area av cirka 2,3 har (F.). Ytor, avseende att utröna hyggets ämpigaste åder vid skogsoding i Norrand, varav anäggningen av z serier påbörjats, ökas med ytterigare 3 nya serier (F.). Tiväxtföroppet hos trädpantsrötterna undersökes ti utfinnande av ämpigaste panteringstid (N.). Ytor, avseende att jämföra oika panteringsmetoder anäggas i 8 nya serier med en sammanagd area av cirka 2,~ har (F.). Ädre genom spettpantering utförda skogsodingar undersökas, i den mån tifäe härti erbjuder sig (S. och F.). Befintiga skogsodingsförsök med ta och gran i oika förband revideras vid behov (S.) och nya anäggas i södra och meersta Sverige på eventuea försöksparker (S.). I Norrand anäggas 5 nya serier sådana försök med en sammanagd area av cirka 6,6 har, såvä ädre ytor som dessa övergås med hjäppantering (F.). Ytor, avseende att utröna utsikterna för sådd och pantering å oika myrtyper efter avdikning, anäggas i Norrand i 1 2 nya serier med en sammanagd area av högst 4,s har (F.). Se även mom. 5 e. 2. skogsbeståndens utvecking. a) Skogarnas och skogsbeståndens produktionsförmåga. Påbörjade studier över skogsträdens stamform, främst taens, fortsättas (S.). Materia insamas och bearbetningar utföras för erhåande av produktionstabeer för ta och björk efter stark åggaring (S.). Eken studeras, särskit på Visingsö, för uppgörande av preiminär beståndsöversikt

78 9Ö SKOGSFÖRSÖKSANSTALTEN över dess utvecking (S.). Studier över tiväxtperiodens ängd hos de vanigaste skogsträden verkstäas (N.). - b J Beståndsvårdsåtgä1'der. Befintiga försöksytor revideras och garas i mån av behov (S.). Nya garingsytor anäggas i oika skogsbestånd, främst i ta- och björkbestånd i Norrand, men i mån av tid även i barrbandskogar och granbestånd (S.), varvid möjigheten av anäggande utav orörda jämföreseytor bör beaktas. 3 Sjukdomar och skador på skogsträden. a) Skador förorsakade av meteoroogiska faktorer studeras, när tifäe härti erbjuder sig, särskit å försöksytorna (S.). b) Sjukdomar och skador, förorsakade av svampar. Studier över rötsvamparna upptagas eventuet (N.). c) Skador förorsakade av insekter (E.). Undersökningar över märgborrarna. Fortsatta undersökningar utföras efter samma metoder som hittis över avverkningstidens infytande, inverkan av kronangreppet på tiväxten och stamformen samt de båda märgborrarternas utbredning och förökningsgrad i oika dear av andet, jämte bästa metoden att framstäa fångstträd.- Undersökningar över ba1'kborrar. Fortsatta studier över de oika arternas utbredning, bioogi och betydese i oika dear av andet. Studier över granbarkborrens utvecking och dess samband med de kimatiska faktorerna samt betydesen av avverkningstiden. Bästa metode.n att framstäa fångstträd utrönes. Undersökningar över skadeinsekter på gran- och takottar. Fortsatta undersökningar enigt samma pan som förut, kompetterade med undersökningar över kottarnas fauna under sommaren. Försök att genom sommarundersökning av grankottarna kunna förutsäga kottarnas beskaffenhet jämte försök att med cyanväte döda grankottveckarens arver. Undersökningar över skadeinsekter på skogsträdspantor i pantskoor. Undersökningar över taspinnaresteken och andra ev. förekommande skadeinsekter. Övriga undersökningar. De påbörjade undersökningarna över tamätaren böra fortsättas. Studier över Pissades- och Magdais-arternas betydese, särskit på de norrändska tahedarna. studier över vissa tekniska skadegörare, såsom tabocken ock amänna barkbocken, jämte meden att bekämpa dem. Påbörjande av studier över ta/stekarna. Se vidare under mom. 5 e och 6.

79 VI. SAMMANFATTNING skogsträdens raser och främmande skogsträds användbarhet i andet. a) Rasstudz'er över gran och ta. De kuturer, som hittis grundagts eer komma att utföras av insamat granfrö, föjasoch övervakas noga (N.), varjämte befruktningsförsök med rena raser böra verkstäas (N.). b) Tyskt gran frö. Befintiga och av skogsförvatningarna utförda panteringar med gran från oika patser i Meaneuropa uppsökas och inregistreras (S.). c) Lärk. De fasta försöksytorna revideras vid behov och garas i syfte att erhåa produktionstabeer för ärkarterna i Sverige (S.). Försöksodingar utföras med oika ärkraser (S.). d) Sivergran. I befintiga sivergransbestånd anäggas i begränsad omfattning försöksytor och anstäas garingsförsök i syfte att utröna dessa bestånds tiväxtförmåga i förhåande ti vaniga granens. j t i 5 Undersökningar rörande skogsmarken. a) :Jordmånstyper. Ett närmare studium av barrskogarnas humusformer upptages (N.), och studierna över podsoeringsprocessen bearbetas för pubicering (N.). Härefter upptages skogarnas mujordar ti undersökning (N.). Ljunghedar. Den verkstäda kartäggningen bearbetas för pubicering (S) och ikaedes utförda skogsadigsförsök eer uppskattningar av skogsodingar å junghedar i syfte att uppvisa exempe på dessas produktion för skogsbruksändamå (S.). Övriga studier över junghedar fortsättas (N.). c) Skogarnas försumpning. Det påbörjade arbetet härom färdiggöres för pubicering (N.). d) Skogsmarkens uppjrysning. Uppfrysningsfenomenet studeras, devis i förening med praktiska skogsodingsförsök (N. och F.). e) Mossmarkernas omvanding ti skogsmark. Verkstäda torräggningsförsök studeras med hänsyn ti kvävets omsättning (N.). Granskning av ädre i skogsbrukssyfte utförda dikningar i N ordand företages i samband med skogsodingsförsök (F.). Se även under mom I c. f) Undersökningar över det ägre djurivets infytande på markens beskaffenhet utföres b. a. genom rekognoscerande undersökningar på hyggen och i orörda bestånd (N. och E.). 6. Övriga arbeten. Kronojägarnas rapporter över skogsträdens frösättning bearbetas fortfarande (S.). Åriga översikter utgivas över insekternas skadegörese i i skogen (E.). Smärre undersökningar, som beröra de oika avdeningarnas verksamhetsområden utföras, därest de kunna företagas vid sidan av dessa (S., N., E. och F.).

80 MITI'EILUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHSANSTALT SCHWEDENS. Zusammenfassung des Arbeitsprogramms der Forstichen V ersuchsanstat Schwedens fur die J ah re Igi8--Ig2o. (Schwedischer Text. S. r!8-rgr.) r. Die Verjiingungsfrage. a) Sammuntersuchungen. Der Kiefern- und Fichtensamen aus verschiedenen Teien Norrands wird jährich, soweit der Ertrag an Zapfen es eraubt, untersucht. (F1 }. _ Untersuchungen werden in einem geeigneten Samenjahr begonnen zur Feststeung der besten Zapfenesezeit (S.) sowie zur Aufbewahrung von Wadsamen (S. 1,md F.). Die Keimbioogie der wichtigsten Wadbäume wird sttidiert, insbesondere mit Riicksicht auf die Keimbedingungen, die der Boden darbietet (N.). Vorhandene Provenienzfächen werden revidiert und die Resutate veröffenticht (S.). Neue Provenienzfächen werden amähich mit nordschwedischer Kiefer nach Siiden hin (S.) sowie in Gemeinschaft mit den iibrigen skandinavischen forstichen Versuchsanstaten betreffs Buche, Eiche, Fichte und Ere angejegt (S.). Mit Kiefernsamen, eingesammet in verschiedenen, einander nahebeegenen Höhenagen, werden eine oder mehrere Versuchsserien an Orten verschiedener Höhe ii. d. M. angeegt (F.). Die Samener _zeugung- der Kiefer wird untersucht zwecks Feststeung des niedrigsten Aters in verschiedenen Gegenden des Landes, in wechem Samenbäume geeigneterweise -zuriickgeiassei1 werden können (F.). Zapfen werden von aten Kiefern und_ Fichten in Norrand eingesammet, und die Menge und Beschaffenheit des aus ihnen erhatenen Samens wird untersucht (F.). - b) Besondere Massnahmen zur Erzz'cung natiirz'cher Veryungung. Vorhandene Versuche mit verschieden grossen Schägen und Liicken sowie Randpenter schagversuche werden revidiert und veröffenticht (S.). Neue Versuche mit Bendersaumschag n,ath Wagners Methode odermit anderen Abtriebsmethoden werden, wenri die Zeit es gestattet, angeegt, wobei auch das Samenerzeugungsvermögen der Bestandsränder und das Entstehen der Verjiingung in verschiedenen Himmesrichtungen der Schaggegenden studiert werden. (S.). Fächen zur Beeuchtung der Samenverbreitung usw. auf Kahschägen in Norrand werden in 4 neuen Serien mit einer Gesamtbodenfäche von etwa r 6 Hektar angeegt (F.). Fächen behufs Vergeichung des Wertesvon Bodenbearbeitung verschiedener Art werden in Norrand in 5 neuen Serien mit einer Gesamt ~odenfäche von etwa 12 Hektar angeegt (F.) ansserdem werden einige Serien Bodenbearbeitungsversuche in aten dimensionsgebenterten Fichtenwädern {usgeftihrt. Materia wird fortgesetzt betreffs der Einwirkung der W adverjingungsmassnahmen auf die Humusdecke des Bodens- gesammet (N.). 1 Die Bachstaben bezeichnen: S. Forstiche.Abteiung, N. naturwissenschaftiche Abteiimg, E. entomoogische Abteiung und F. Abtd!ung -fttr Verjiingungsversuche in Norrand.

81 XII ZUSAMMENFASSUNG DES ARBEITSPROGRAMMS. c) Wadkuturmassnahmen. Die angeegten Versuche zur Feststeung der geeignetsten Saatzeit in Norrand werden fortgesetzt (F.). Fächen, behufs Vergeichung verschiedener Saatmethoden, werden in Norrand in 7 neuen Serien mit einer Gesamtbodenfäche von etwa 2, 3 Hektar angeegt (F.). Fächen zwecks Feststeung des geeignetsten Aters des Schages bei Wadkutur in Norrand, wovon die Anegung zweier Serien begonnen worden ist, werden mit 3 neuen Serien vermehrt (F.). Der Wachstumsverauf be.i den Baumpfanzenwurzen wird untersucht, um die zweckmässigste Pfanzzeit festzusteen (N.). Fächen, behufs Vergeichung verschiedener Pfanzungs- methoden, werden in 8 neuen Serien mit einer Gesamtbodenfäche von etwa 2,4 Hektar angeegt (F.). Ätere, mitteist Spitzpfanzung angeegte Wadkuturen werden, soweit Geegenheit sich hierzu bietet, untersucht (S. und F.). Vorhandene Wadkuturversuche mit Kiefer und Fichte in verschiedenen Verbänden. werden bei Bedarf revidiert (S.) und neue in Si.i.d- und Mitteschweden in eventueen Versuchsparken angeegt (S. ). In Norrand werden 5 neue soche Serien mit einer Gesamtbodenfäche von etwa 6,6 Hektar angeegt, sowoh auf äteren Fächen as auf diesen neuen wird Hifspfanzung vorgenommen (F.). Fächen, behufs Feststeung der Anssichten fiir Saat und Pfanzung auf versernedenen Moortypen nach Drainierung, werden in Norrand in I2 neuen Serien mit einer Gesamtbodenfäche von höchstens 4,8 Hektar angeegt (F.}. Siehe auch unten 5 e. z. Die Entwickung der Wadbestände. a) Das ErtraKS7Jermögen der Wäder und der Wadbestände. Begonnene Studien iiber die Stammform der Wadbäume, vor aem der Kiefer, werden fortgesetzt (S.) Materia wird eingesammet und Bearbeitungen ausgefiihrt zwecks Erhatens von Ertragstabeen ftir Kiefer und Birke nach kräftiger Niederdurchforstung (S.). Die Eiche wird studiert, besonders auf Visingsö, behufs Aufsteung einer präiminären Bestandsiibersicht iiber ihre Entwickung (S. ). Studien iiber die Länge der Zuwachsperiode bei den gewöhnichsten Wadbäumen werden ausgefiihrt (N.)... b) Bestandspfegemassnahmen. Vorhandene Versuchsfächen werden revidiert und im Bedarfsfae durchforstet (S.). Neue Durchforstungsfächen_ werden in verschiedenen Wadbeständeh angeegt, vor aem in Kiefern- und Birkenbeständen in Norrand, fas die Zeit es eraubt aber auci in N ademischwädern und Fichtenbeständen (S.), wobei auf die Mögichkeit einer Anegung unberiihrter Vergeichsfächen zu achten ist. 3 Krankheiten und Schädigungen von Wadbäumen. a) Schäd~J?ungm, verursacht durch meteoroogische Faktoren, werden, fas sich hierzu Geegenheit bietet, besonders auf den Versuchsfächen studiert (S.). b) Kmnkheiten und Sehädt{:ungen, 7Jerttrsacht durch Pz'ze. Studien iiber die Fäunispize werden eventue begonnen (N;). c) Schädt'gungen, verursacht durch Insekten (E.). [Jntersuchungen iiber die Kiefernmarkkäfer. Fortgesetzte Untersuchurigen wer.