DE ADLA LöVTRADENs FÖRDELNING PÅ BONITETER I HALLAND, SKANE OCH BLEKINGE ENLIGT RIKsTAXERINGEN

Transkript

1 DE ADLA LöVTRADENs FÖRDELNING PÅ BONITETER I HALLAND, SKANE OCH BLEKINGE ENLIGT RIKsTAXERINGEN THE DISTRIBUTION OF THE VALUABLE BROAD=LEAVED SPECIESOVER SITE CLASSES IN HALLAND, SKANE AND BLEKINGE ACCORDING TO THE NATIONAL FOREST SURVEY AV CHARLES CARBONNIER MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 37 Nr 10 Centratr., Essete, Stockhom

2 De äda Haand, C hares C arbonnier övträdens fördening på boniteter. 1 Skåne och Bekinge enigt rikstaxenngen Inedning Av de inom vårt and förekommande trädsagen brukar man hänföra ek, bok, avenbok, ask, am, ind och önn ti gruppen äda övträd. Benämningen äda övträd syftar vä närmast på deras tekniskt högvärdiga virke med för varje art speciea användningsområden, men för att nå en god utvecking äro de äda övträden även i utprägad grad beroende av gynnsamma ståndortsförhåanden. I diskussionen om de äda övträdens berättigande i vårt skogsbruk har b. a. framhåits, att deras virke ur kvaitetssynpunkt i amänhet visat sig underägset importerat övvirke. Denna anmärkning är otviveaktigt riktig, men den bör ses mot bakgrunden av att huvudparten av det övvirke, som hittis kunnat stäas ti förädingsindustriens förfogande, icke är någon produkt av god skogsvård utan i stor utsträckning och kanske särskit beträffande eken härrör från gesa bestånd eer fristående träd. Det finns knappast något skä för att fugott övvirke icke skue kunna produceras på ämpiga okaer i vårt and. Exempe på ur kvaitetssynpunkt förstkassiga bestånd av äda övträd saknas ej heer på skogar, som under ängre tid varit föremå för ratione vård. Betydesen av tigång på övvirke av god kvaitet är särskit framträdande under avspärrningstider. Det är känt, att intresset för övskog stegrades starkt under första värdskriget för att åter svana under meankrigsperioden med dess normaa handesreationer och stora möjigheter ti import. Under andra värdskriget ha vi bevittnat en kanske ändå mera utprägad högkonjunktur för de äda övträden, åtföjd av en ivig propaganda för utvidgad oding av sådana trädsag. I. Medde. från statens skogsforsknin~sinstitut. Band 37: IO.

3 2 CHARLES CARBONNIER Om man utgår ifrån att de äda övträden äro berättigade ti ett visst utrymme i det syd- och meansvenska skogsbruket, så böra ansträngningarna att producera fugott övvirke få en mera kontinuerig och måmedveten men mindre konjunkturbetonad präge, än som hittis varit faet. Ett grundvikor för att en sådan produktion ska bi ockande för en skogsägare är, att han kan påräkna ika stor eer större värdeavkastning, än om samma mark vore bevuxen med annat trädsag. Det är produktionsforskningens uppgift att studera de oika trädsagens produktion på med hänsyn ti mark och kimat vä definierade ståndorter. Föreiggande undersökning är begränsad ti att med edning a v rikstaxeringens materia studera de äda övträdens areamässiga fördening på boniteter inom Haand, Skåne och Bekinge, viket område i fortsättningen benämnes sydigaste Sverige. Redan härav torde viktiga sutsatser kunna dragas beträffande frågan i vad mån de skida trädsagens ståndortskrav kunna anses tigodosedda. Resutaten kunna även bida underag för en diskussion om de amänna förutsättningarna för produktion av äda övträd inom undersökningsområdet. Band de äda övträden ha endast ek, bok och ask en sådan utbredning i våra skogar, att deras förekomst kan studeras i här avsett syfte med stöd av rikstaxeringens materia. Undersökningen har därför begränsats ti nämnda trädsag, varvid dock bör observeras, att a ven bok vid rikstaxeringen redovisats som bok. Då ej annat sägs begränsas i den föjande framstäningen betydesen av. benämningen äda övträd ti att gäa ek, bok och ask. Nedanstående sammanstäning beyser ekens och bokens fördening i vårt and enigt rikstaxeringen. Kubikmassa inom bark i tusen ta m 3 Red o visnings o m råd e Ek Bok cm o-45 + cm cm o-45 + cm Bekinge än... 7! r o6o Kristianstads än... Sos ! Mamöhus än Haands än... 59! 649 I 107 I!20 Summa Götaand och Sveaand r8-8 o88 - Siffrorna från taxeringen visa, att ekens och bokens kubikmassa i sydigaste Sverige utgör resp. 33 och 95 %av nämnda trädsags totaa virkesförråd. De fyra sydigaste änen rymma såunda en väsentig

4 DE ÄDLA LöVTRÄDENs FöRDELNING P A BONITETER 3 de a v andets ektigångar och den 'het övervägande deen a v våra boktigångar. Askens kubikmassa har icke redovisats separat vid rikstaxeringen, varför motsvarande siffror för detta trädsag icke kunna ämnas. Det grundäggande arbetet med sortering och tabueringav primärmateriaet har utförts vid skogsforskningsinstitutets statistiska avdening under edning av skogsmästaren G. M. SKoG. Figurerna ha ritats av.fröken INGA CALLIUS. Kap. I. Bearbetning av materiaet Fätarbetet vid den senaste rikstaxeringen ägde rum i Bekinge och Skåne 1945 samt i Haand Taxeringsinjerna voro föragda des i riktning öster~väster, des i riktning norr-söder. Linjeavståndet inom Bekinge utgjorde 2,5 km oberoende av injernas riktning. I Mamöhus än voro injerna i riktningen öster-väster beägna på r km avstånd och injerna i riktningen norr-söder på 2 km avstånd. I Kristianstads och Haands än voro motsvarande injeavstånd respektive 2,5 och 5 km. Föreiggande undersökning bygger på den under taxeringen förda areaexteriörens uppgifter om taxerad ängd skogsmark, fördead på beståndsform, bonitet och trädsagsbandning. De observationer, som igga ti grund för areaexteriören, utfördes inom ett 20 meter brett bäte, beäget ro meter på vardera sidan om säpiran. Med edning av injeavstånd och bätesbredd finner man, att den av taxeringen berörda areaen utgör för Bekinge än 1,6 %, för Mamöhus än 3 % samt för Kristianstads och H\ands än r, z %av totaa areaen inom respektive än. Den inedningsvis skisserade måsättningen för undersökningen är i första hand att beysa de äda-övträdens fördening på boniteter och att med utgångspunkt härifrån diskutera deras förutsättningar att hävda sig gentemot andra trädsag. Som underag för en sådan diskussion är det emeertid icke tiräckigt att studera endast de äda övträdens uppträdande inom undersökningsområdet. Hänsyn ti övriga trädsag måste även tagas för att biden av skogarnas byggnad med avseende på trädsag och bonitet ska bi fuständig. Vid taxeringen redovisades trädsagsbandningen i tiondear med fördening på ta, gran, björk, ek, bok (ink. avenbok), a, asp, ask, am, ind och övriga övträd. Enigt instruktionen skue därvid trädsagsbandningen uttryckas i tiondear av grundytan inom enskiktade beståndsformer med undantag av pantskog (medehöjd under 1,3 m). I pantskog samt inom två- och ferskiktade beståndsformer skue den däremot uttryckas i tiondear av areaen.

5 4 CHARLES CARBONNIER I sistnämnda beståndsformer kan det inträffa, att individen inom det ägsta kronskiktet icke uppnå brösthöjd. I ett sådant fa är grundytan föjaktigen o för detta.kronskikt, och någon area kan icke redovisas, om grundytan skue utgöra fördeningsgrund - även om träden tihörande kronskiktet i fråga kunde anses utnyttja en.betydande de av markens produktionsförmåga. Detta är anedningen ti att areaen i sådana beståndsformer ska utgöra fördeningsgrund. I enskiktade bestånd, som nått över pantstadiet,.är däremot grundytan en direkt mätbar faktor, och den bör därför föredragas som grund för trädsagsfördeningen. Ett större träd tager emeertid även i anspråk en större de av areaen än ett mindre träd. Utan att närmare ingå på förhåandet mean ett träds grundyta och dess ståndyta torde man dock kunna utgå från att jämförbara resutat erhåas i fråga om trädsagsfördeningen i enskiktade bestånd, oavsett om fördeningen skett efter grundyta eer area. Någon avarigare invändning synes därför icke behöva göras mot att sammanföra areaer, som var för sig häretts enigt oika grunder. Inom de fyra sydigaste änen är antaet trädsag av betydese för skogsbruket reativt stort. På grund av deras skiftande skogiga egenskaper har det ansetts ämpigt att framägga rikstaxeringens resutat med viss gruppering efter trädsagsförekomst. Nedan återges det schema, som utarbetats för detta ändamå vid statistiska avdeningen. Trädsags f örekoms t i tiondear ta övriga Rena taskogar... 8-ro 0-2 gran övriga Rena granskogar... 8-ro 0-2 Barrbandskogar.... barrträd ro barrträd övr. övträd Bandade.barr- o. övskogar utan 8-g I-2 äda övträd barrträd äda övträd övr. övträd Bandade barr- o. övskogar med 8-g I-2 O-I äda övträd I-7 o-6 barrträd övr. övträd Rena övskogar utan äda övträd ro barrträd äda övträd övr. övträd Rena övskogar med äda övträd I-IO 0-9 Ti äda övträd hänföres i detta schema: ek, bok, ask, am och ind, medan övriga övträd omfattar: björk, a, asp och övriga.

6 37:10 DE ÄDLA LÖVTRÄDENs FöRDELNING PÅ BONITETER 5 För att uppnå syftet med denna undersökning var en vida ängre driven differentiering nödvändig. Utom förekomsten av rena bestånd av äda övträd var det av intresse att närmare studera i viken utsträckning dessa uppträda i bandbestånd av oika typ. Fördeningen av övriga trädsag är givetvis även viktig, om man vi diskutera förutsättningarna för en utvidgning eer omäggning i viss omfattning av övskogsareaen. Med denna måsättning visade det sig önskvärt att mera utförigt studera förekomsten av föjande trädsag: ta, gran, björk, ek, bok, a, asp och ask. Sedan areaen rena bestånd - i vika huvudträdsaget utgör minst 8/ 10 av grundyta eer area -urskits, kvarstår ett mycket stort anta bestånds-. typer, som var och en karakteriseras av en viss kombination av oika trädsag. Det gäde å ena sidan att söka få fram de beståndstyper, som kunde förväntas ha stor utbredning eer vara av väsentig betydese ur produktionssynpunkt. Å andra sidan var det nödvändigt att begränsa beståndstypernas anta så ångt, att överskådigheten icke skue gå förorad. Arbetet med sorteringen av materiaet var även en begränsande faktor. Efter noggranna överväganden fick sorteringsschemat. fö~jande utseende. I. Barrskog r. ta 2. gran = 8-ro tiondear 29. ta+gran = ro ti~ndear ) ) II. Lövskog 3 björk 4 ek 5 bok 6. a 7 asp 8. ask = 8-Io tiondear ) ) } ) ) ) 17. björk+ek = > ) ) ) ) ) 18. r g I björk+bok ~ 8-Io tiondear bjötk+a ) ) bj~rk+asp )) ) ek+bok ) bcik+ask ) ) övriga övträd = IO ) 28. {äda övträd = I-Io ) övriga övträd = 0..:_9 } III. Bandad barr- och övskog I. ta = 8-ro tiondear 2. gran } } 3 björk } ) 4 ek ) } 5 bok ) } 6. a } ) 7 asp } ) 8. ask ) }

7 6 CHARLES CARBONNIER 37: IO g. ta+björk, = 8-ro tiondear ro. ta+ek > ) II. ta+bok ) ) 12. ta+asp ) ) 13. gran+björk ) ) I4. gran+ek ) ) r s. gran+bok ) ) r6. gran+asp > ) I7. björk+ek r ) r8. björk+bok > ) r g. björk+a ) r 20. björk+asp ) > 2!. ek+bok > 22. bok+ask > ) {barrträd = 8-g > 23. övriga övträd = r -2 > rrucdriid c~ 8-~g ) 25. äda övträd = r -2 > övriga övträd = o~r ) {h=träd ~ 3-1 )) 26. äda övträd = r -7 ) övriga övträd = o-6 ) {barrträd = 3-7 > 24- övriga övträd = > ) {barrträd = o-2 ) 27- övriga övträd = 8-ro ) {barrträd ~ äda övträd = r-ro ) övriga övträd = o-g ) ) Ti äda övträd och övriga övträd hänföras i ovanstående schema: ek, bok, ask, am och ind resp. björk, a, asp och övriga. Inom beståndstyperna g-22 och 2g ska varje trädsag för sig uppgå ti minst 3 tiondear. Det hade måhända varit önskvärt att driva uppdeningen än ängre. BL a. skue sannoikt vissa beståndstyper, innehåande tre trädsag t. ex. björk, ek och bok, visat sig spea en betydande ro. En uppdening av denna art skue emeertid ha ökat det redan förut dryga sorteringsarbetet oskäigt. Förhåandet mean de areaer, som hänförts ti de vä definierade beståndstyperna r-22 och 2g och hea skogsmarkens area utgör en mätare på hur sorteringen yckats. Ju större detta förhåande är, desto mindre areaer ha tydigen bivit över för de mera koektiva beståndstyperna

8 37:10 DE ÄDLA LöVTRÄDENs FöRDELNING PÅ BONITETER 7 Sedan materiaet sorterats i ovan angivna beståndstyper, föjde en uppdening av varje beståndstyp på skogsmarkens underavdeningar: f. d. fygsandsfät, junghed, hagmark, sumpskog och övrig skogsmark, vika i sin tur ytterigare fördeades på boniteter. Övrig skogsmark har deats upp vidare i enskiktade bestånd - beståndsform r -och två- eer ferskiktade bestånd- beståndsform z och 3 Beståndsformen avsåg enigt instruktionen att giva ett sammanfattande uttryck för höjdfördeningen. Ett bestånd betraktades såunda som enskiktat, då höjdvariationerna icke voro av större betydese för beståndets framtida behanding, medan två- eer ferskiktade bestånd äro sammansatta av två eer fera huggningskasser. Med denna definition föjer, att enskiktade bestånd kunna anses vara ikådriga och två- eer ferskiktade oftast oikådriga. Den reativt ångt gående uppdening av skogsmarken, som här förutsatts, eder i vissa fa ti att mycket små areaer, behäftade med betydande medefe, komma att redovisas. Genom att sammanföra de fyra änen ti en redovisningsenhet uppnår man fördeen av att de framagda resutaten vinna betydigt i fråga om säkerhet. På grundva av de förhärskande skogssamhäena har man pägat indea vårt and i oika regioner. Den sydigaste av dessa är bokskogsregionen, som begränsas av den spontana granens sydvästgräns i Sverige (HESSELMAN och ScHOTTE 1906) och omfattar yttre deen av Bohusän, sydvästra Västergötand, västra Haand, Skåne med undantag av den nordigaste deen och södra Bekinge. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke en undersökning, som avser att beysa de äda övträdens förekomst och förutsättningar inom de fyra sydigaste änen, ämpigen borde begränsas ti de dear av nämnda än, som hänförts ti bokskogsregionen. Med en sådan avgränsning hade undersökningsområdet otviveaktigt fått en mera utprägat övskogsbetonad karaktär. Granens sydvästgräns i Sverige anses emeertid framför at vara historiskt betingad och icke en enbart av kimat och jordmån förorsakad >>naturig>> gräns (MALMSTRÖM 1939). Vi man därför icke bott studera de äda övträdens aktuea utbredning utan även söka bida sig en uppfattning om storeken av de areaer, som kunna tänkas ämpa sig för dessa trädsag, reduceras föjaktigen grangränsens betydese avsevärt. Särskit i Bekinge torde icke obetydiga areaer god övskogsmark påträffas norr om denna gräns. Tiräckigt bärande motiv ansågs atså icke kunna förebringas för en uppdening efter grangränsen, och resutaten komma därför att framäggas för de fyra änen i sin hehet.

9 8 CHARLES CARBONNIER 37; IO Kap. II. Grunder för boniteringen Boniteringen avser en kassificering av ståndorten med hänsyn ti dess virkesproducerande förmåga. ståndortens produktionsförmåga åter är beroende främst av vissa primära naturfaktorer: geoogi, topografi och kimat. Det finns emeertid ingen metod, som möjiggör att bonitera skogsmark direkt med hjäp av markundersökning. Inom skogsbruket är man därför hänvisad ti att bestämma boniteten med edning av observationer över några mätbara faktorer hos det förhandenvarande beståndet. Av erfarenhet vet man, att massaproduktionen bir oika för skida trädsag på samma mark. Ek producerar såunda mindre än bok och gran, ta mindre än gran på goda marker o. s. v. Härav föjer att en ståndorts bonitet måste uttryckas genom att ange produktionsförmågan för visst trädsag. Vid rikstaxeringen har bonitetsuppskattningen utförts med edning av JoNSONs (1914) tabe, som anger sambandet mean åder och medehöjd för ta och gran på oika boniteter. Enigt instruktionen för fätarbetet äro de angivna höjdserierna enigt JoNSONs boniteringsschema att betrakta som stöd för boniteringen endast i de fa, då det gäer mera regemässigt uppdragna och med åggaring eer genomgaring skötta skogar, ikådriga bestånd samt mark av enhetig bonitet. I övriga fa skue boniteringen ske med stöd av erfarenhet från näriggande marker samt genom observation av kvarstående stubbar, markforans beskaffenhet m. m. På grund av det reativt stora antaet trädsag i sydigaste Sverige var tydigen behovet av mera o b j ek t i va grunder för bon i te ring ä ven a v andra trädsag än ta och gran starkt framträdande. I Danmark har M0LLER (1933) diskuterat förhåandet mean bokens, granens och ekens produktion på ensartad mark. M0LLER vade ut sådana medeåders bestånd, där bok, gran och ek hest av tinärmesevis samma åder förekommo omedebart inti varandra på ensartad mark. De oika jämföreseokaerna ordnades efter stigande bokbonitet, varefter för va~je bonitetskass togs medeta av de observerade bonitetstaen för aa tre trädsagen. Med edning av detta materia kunde M0LLER stäa upp föjande tabe, som ger uttryck för förhåandet mean de tre trädsagens bonitet och.massaproduktion på mark av växande bokbonitet. I betecknar därvid den högsta och 5 den ägsta boniteten. M0LLERs tabe öppnar en möjighet att för en skogsmark, som är bevuxen med bok eer ek, uttrycka dess bonitet, om den skue varit bevuxen med gran, och via granen är det även möjigt att konnektera JoNSONs bonitetskasser med M0LLERs. Genom att jämföra höjdserien för t. ex. JoNsONs granbonitet I med M0LLERS höjdserier för gran kunde man nämigen fast-

10 37:Io DE ÄDLA LöVTRÄDENs FÖRDELNING PÅ BONITETER 9 Trädsag Bonitet Motsvarande genomsnittig massproduktion vid norma omoppstid.1 Gran: stamvirke Bok och ek: totamassa m Reationsta för massa produktionen Bok o r,o 2,0 3,0 4,0 5,0 13,4 I I,I 8,9 6,9 5,0 IOO IOO IOO IOO IOO Gran... 2,r 2,5 2,9 3,3 3,7 15,o 13,7 12,4 I I,I 9,9 II I6I rg8 Ek... 1,3 I,7 z-, z 3,0 4,0 8,r ,7 5, Sr 86 1 För bok roo år, för gran 6o år, för ek 120 år. stäa motsvarande granbonitet enigt M0LLER. Med hjäp av tabeen ovan kunde jämföresen sedan utsträckas ti bok och ek, för vika trädsag det.. såunda bev möjigt att konstruera höjdkurvor, som svara mot JoNSONs bonitet I. Bonitet II faer i närheten av tabeens högra fyge, där jämföresemateriaet är svagt. Några mot denna bonitet svarande höjdkurvor för bok och ek ha därför icke konstruerats. Nu framhåer emeertid M0LLER, att de framagda jämföresetaen endast ge uttryck för i viken grad gran och ek kunna konkurrera med boken på den senares pats. Däremot ämna de ingen direkt uppysning om hur boken kan konkurrera satt på granens eer ekens pats, eer hur eken skue kara granens pats och tvärtom. Härom säger M0LLER b. a.: >>Men agttageser rundt i Landet synes at vise, at Rodgranens Bonitet I hyppig forekommer paa Steder (fugtige Lavninger, st<erkt eret Bund), der ikke rigtig passer Bogen, som da heer ikke her opnaar nogen s<erig hoj Bonitet (2-3). Bogen n<er Pamhue-Granerne paa Radersev Distrikt har saaedes kun Bonitet 2-3. Tisvarende finder man paa mindre gode Distrikter ofte Bonitet 2 eer 3 paa fugtige for Rodgran frastudsatte steder, hvor Bogens Bonitet vide komme meget angt ned, medens derimod for Haardbundens Vedkommende den i Tabe II (återgiven ovan) givne R~ation meem de to Tr<earter synes at kunne berryttes i omvend Orden. For Egens Vedkommende tyder Erfaringer fra Bregentved og andre Steder paa, at det gor sig et ignende Forhod g;:edende som for Granens Vedkommende. Ogsaa Egen kan udnytte en avere og vaadere Bund end Bogen og har heri en v<esentig Forde, naar det g;:eder at sammenigne de to Tr<earters driftsm<essige V<erdi.>> M0LLERs ovan återgivna kommentarer begränsa otviveaktigt gitigheten av de konstruerade boniteringskurvorna för bok och ek. Att de ikvä agts ti grund för boniteringen av dessa trädsag vid rikstaxeringen beror på att några bättre hjäpmede icke funnits att tigå. För den vanigaste skogsmarkstypen-frisk moränmark-torde dock förutsättningarna för tabeens tiämpning vara uppfyda. I detta sammanhang kan det vara ämpigt att äveri erinra om den risk för I *. M edde. från statens skogsforskningsinstitut. Band 3 7: r o.

11 O CHARLES CARBONNIER 3 7: IO febonitering, som föreigger exempevis beträffande rena tabestånd på mycket goda marker eer i ett för taen ogynnsamt kimat. Särskit på kutiverade junghedar i de nederbördsrika dearna av Haands än är det en vanig iakttagese, att taens produktion pekar på en betydigt ägre bonitet än granens. Enigt de nya riktinjerna för produktionsforskning vid skogsforskningsinstitutet bestämmes boniteten med edning av beståndets övre höj d, varmed förstås höjden enigt höjdkurvan för en diameter ika med medediametern ökad med den tredubba medeavvikesen (PETTERSON 1927). Bonitetskasserna karakteriseras därvid genom övre höj den vid ro o år (h 100). Vid rikstaxeringen boniterades bestånd, där de härskande träden utgjordes av ta eer gran, jämvä enigt detta system, varvid de härskande trädens medehöjd betraktades som ett approximativt uttryck för övre höjden. För övriga trädsag voro inga höjdserier för bestämning av h 100 utarbetade. Under fätarbetet i Skåne och Bekinge ååg det dock förrättningsmännen att göra anteckning om övre höjden i bestånd, där de härskande träden utgjordes av bok, ek eer björk. På grundva av detta materia kunde man sedan för ifrågavarande trädsag konstruera h 100 -kurvor, vika påföjande år fingo tjäna ti edning vid bonitering av bok-, ek- och björkbestånd i Haand. Avsikten var näfmast att befrämja en ikformig bonitering de oika änen emean. Övre höjden är het visst en bättre norm för bonitering än medehöjden. Den påverkas b. a. i mindre grad av oika garingsformer, bortsett från mera utprägad s. k. dimensionshuggning. Tis vidare saknas dock möjigheter att jämföra med oika trädsag bevuxna marker, som boniterats med edning av övre höjden. Då föreiggande undersökning just förutsätter en sådan jämförese, ha därför JoNSONs bonitetskasser agts ti grund för redovisningen a v resutaten. Kap. III. Undersökningens resutat Från Kap. I erinra vi oss materiaets huvudgruppering i barrskog, övskog och bandad barr- och övskog. Det är en naturig indeningsgrund, som ämnar en amän översikt över skogarnas sammansättning inom undersökningsområdet. Tab. r redovisar den totaa skogsmarksareaen, fördead des på ovannämnda huvudgrupper, varvid dock kamark tikommer som en fjärde grupp, des på oika sag a v skogsmark. För varje area anges därjämte medebonitet, uttryckt i m 3 per ha och år. Den föreagda uppgiften består i att studera de äda övträdens förekomst och förutsättningar inom undersökningsområdet. Ur den synpunkten är gruppen f. d. fygsandsfät av föga intresse. Lövskogsareaen är där ringa, och dessa marker erbjuda speciea probem, som vi i detta sammanhang sakna

12 37:10 DE ÄDLA LÖVTRÄDENs FöRDELNING PA BONITETER 11 Tab. I. Sag av skogsmark Bandad Kamark Barrskog Lövskog barr- och Samtiga övskog Mede- Mede- Mede- Mede- Medekm2 boni- km2 boni- km2 boni- km 2 bo ni- km2 % bonite t et t et t et t et t F. d. fygsandsfät 10, I , s. s 2I, si s. 3 I28, I I, sj Ljunghed , I 4, , I 3, 3 Hagmark... 2I7,7 5,7 52,8 s, s 6o8,9 6, 2 402,4 5,7 I 28I, s!8,2 1 Sumpskog... Övrig skogsmark 8, 6 2, 8 67, I 2,7 97,4 3,8 I79,5 3,3 352,6 s, o Beståndsform I.. I ,9 I 584, 6 6,7 788,7 7, 4 II 334,3 6, 3 38SI,3 54,5 Beståndsform I76,9 6,4 226, I 7,2 8o8,I 6, 3 I2II,I I7, 2 Samtiga 6I3, 21 s, 41I 972,21 6, ,81 6, ,81 6,o 17 os8,o IOO,o % 8, 7 27,9 24,5 38,9 4,9 4,9 5,9 3, 3 6,7 6,5 6, 3 anedning att gå närmare in på. Ljunghedarna äro av åder kaa marker, och även om de i viss utsträckning utgöras av geoogiskt goda typer- ofta torde det röra sig om gama övskogsmarker-så äro de övre markskikten på grund av bristande hävd så utarmade, att de i rege icke ämpa sig för kuturer med äda övträd i första generationen. Ej heer sumpskogarnas ämpighet för äda övträd kan med någon säkerhet bedömas med edning endast av deras aktuea bonitetsfördening. Genom dikning kunna deras egenskaper radikat förändras. Av ovan anförda skä utesutas i fortsättningen f. d. fygsandsfät, junghedar och sumpskogar, och vår uppmärksamhet kommer att het inriktas på övrig skogsmark och hagmark, vika tisammans intaga icke mindre än 8g,9% av totaa skogsmarksareaen. Tis vidare ska bott ett par karakteristiska drag i barr- och övskogens fördening framhåas i ansutning ti tab. r. Barrskogarna uppvisa såunda en stark koncentration ti övrig skogsmark, och de enskiktade beståndens dominans är framträdande. Förekomsten av barrskog i hagmarken är obetydig. Het annorunda är biden av övskogens fördening. Av totaa övskogsareaen faer nämigen 35,3 %på hagmarken mot 58,8% på övrig skogsmark. Den bandade barr- och övskogen återigen är mera ikformigt fördead mean övrig skogsmark och hagmark. Hagmarkens medebonitet är anmärkningsvärt åg i förhåande ti övrig skogsmark. Det kan emeertid ifrågasättas, huruvida den erhåna bonitetsskinaden är ree. Hagmarkens svaga bestockning och otifredsstäande skogstistånd i övrigt torde i amänhet utgöra ett dåigt underag för bonitering efter åder och höjd. Det är därför sannoikt, att en tendens ti atför försiktig bonitering gjort sig gäande på dessa marker. Kamarkens

13 12 CHARLES CARBONNIER bonitet, som endast är obetydigt ägre för hagmark än övrig skogsmark, stöder denna förmodan. Variationerna mean den kaa och den skogbevuxna markens bonitet äro små för hagmarken. Den skogbevuxna deen av övrig skogsmark uppvisar däremot genomgående påtagigt högre boniteter än den kaa. Det bättre skogstiståndet förefaer såunda att återspegas i en tendens ti högre bonitering. Tab. 2-4 redovisa barrskogens, övskogens och d(m bandade barr- och övskogens fördening på beståndstyper. Tab. 2. Barrskogens fördening på beståndstyper. Beståndstyp Övrig skogsmark Hagmark Hagmark+ Beståndsform r Beståndsform 2-3 övrig skogsmark Medekm21 % boni- km21 % boni- km2 % boni- Mede- Mede- Medekm21 % bonit et t et t et t et Ta... 28,6 54,2 s. 3 5!4,8 32,5 5,3 20,2 II,4 5,5 563,6 31, r s. 3 Gran... r8,3 34,6 6,7 848,o 53,5 7,6 70,5 Jg,9 7,0 gj6,8 51,6 7,5 Ta+gran 5,9 II, 2 5,5 221,8 14,0 6, r 86,2 48,7 6, 2 313,9 17,3 6,r Samtiga 52,8 IOO,o 5,8 II 584,61 roo,o 6,7!76,91 roo,o 6,4 II 8q, 31 roo,o 6,6 % 2, 9 87,4 g,7 Tab. J. Lövskogens fördening på beståndstyper. Beståndstyp Hagmark Mede Övrig skogsmark Hagmark+ Beståndsform I Beståndsform 2-3 övrig skogsmark Mede- Mede- ~Mede- km2 % boni- km2 % boni- km2 % boni- km2 % bonit et t et t et t et Björk... r8r, r 2g, 8 s, 8 127,9 r6,2 5,9 13,2 5,8 5,7 322,2 rg,8 5,8 Ek... 6o,8 I O, o 6, ,7 6,4 r6, r 7, r 6,6 I2g,9 8,o 6, 5 Bok , g, r 48, r 8,4 67,7 2g, gi,o 30,2 8,2 A ,9 g, 2 5,7 31,9 4,0 6,8 5,2 2, 3 7, 3 gj,o 5,7 6,2 Asp... 2,8 0,5 6,o 3,3 0,4 5,6 o, 2 o, r 6,o 6,3 0,4 s, 8 Ask... 1,9 0,3 8,3 4,8 o, 6 g,5 r, r 0,5 g,6 7,8 0,5 g, 2 Björk+ ek. 6r, r I O, o 6, r 24,7 J, I 6,4 14,4 6,41 6,4 100,2 6, 2 6,2 Björk+ bok 33,5 5,5 "6,4 36,9 4,7 7, 3 20,3 g, o 6,9 go,7 5,6 6,9 Björk+a. JI, r s, r 5,7 17,7 2, 2 6,4 6,4 2,8 6,4 55,2 3,4 6,o Björk+asp 12,9 2,r 5,8 6,6 0,9 5,8 J,6 1,6 6,4 23,r 1,4 5,9 Ek+bok.. 24,3 4.o 6,8 28,8 3,7 7,3 26,r II, 6 7,4 7g,2 4,9 7,2 Bok+ask. o, r - 7,7 1,3 0,2 g, 9 0,6 o, 3 g, 5 2,0 O, I g,6 ÄdaÖvriga öv- övträd träd tiondear - ro 2,r 0,3 5,6 1,5 o, 2 7, r r, o 0,4 4,7 4,6 0,3 5,9 I-IO o-g g7, r 15,9 6, 5 71,21 g, o 7,0 so, 2 22,2 7, r 2r8,5 13,5 6,8 Samtiga 6o8,91 IOÖ,o 6, 2 788,71 roo,o 7,"4 226, I IOO,o 7,2 1!623,71 IOO,o 6,9 % 37,5 48,6 13,9

14 37: IO DE ÄDLA LöVTRÄDENs FöRDELNING PA BONITETER 13 Tab. 4 Beståndstyp Den bandade barr- och övskogens fördening på beståndstyper. km 2 1 Hagmark Övrig skogsmark Hagmark+ Beståndsform I Beståndsform 2-3 övrig skogsmark 'Mede-!Medekm!Mede-!Medet et t et t et t et % bo ni- km2 % boni- % bo ni- km2 % bo ni- Ta... [ I8,2 4,5 S,3 I30,4 g,8 S,3 22,7 2,8 S,9 I7I,3 6,7 Gran...!6,7 4> I 6,3 244,2!8,3 7, I 84, I!0,4 6,7 34S,o!3,6 Björk... S4,6!3,6 S,6 71,6 S,4 S,7 I3,7!,7 S,3 I3g,9 s, s Ek... 2, 71 0,7 6,3 6,2 0,5 6, I 2,6 0,3 6,9 II, 51 o, 5 Bok... 2,4 0,6 7, I 40, I 3,0 7, 9 II, I!,4 7,3 S3,6 2,I A.... I, o 0,3 6, 3 I, 6 O,I 6,4 I, I O, I S,9 3,7 o, I Asp... o, 3 O, I S,7 o, 3 o, o 4,9 O, I o, o 6,o 0,7 - Ask o, o o, o ro, o, o - Ta+ björk... 70,3!7,4 S.3 I2g, 7 g, 7 S,3 s8,o 7> 2 S.3 2s8,o JO, I Ta+ek... 3,2 0,8 S,8 3,6 o, 3 S,5!7,4 2, 2 6,2 24,2 I, o Ta+ bok...!,9 0,5 S,I I I, 8 0,9 6,5 2!, 3 2,6 7,0 3s,o!,4 Ta+asp... 0,3 0, I S,9!,4 0, I s, o I, 3 0,2 6,o 3,0 o, I Gran+ björk... S2,6!3, I 6,o rss,7 II, 7 6, 5 142,9!7,7 6,3 3SI,2!3, 8 Gran+ek... 3,7 0,9 6, I g, 8 o, 7 7> I 7,8 I, o 6, 6 21,3 o,8 Gran+ bok... 2,0 0,5 6,3 47> 0 3,5 8,I 2S,7 3,2 7> I 74,7 2,9 Gran+asp... 0,8 o, 2 6,3 2, 6 o, 2 6, 2!,4 o, 2 6,9 4,8 0,2 Björk+ek... IS,4 3,8 S,8 7, I o, 5 6,o 8, 5 I, I 6, I 31,o I, 2 Björk+ bok... 7,0!,7 6, 2 r s, 9 I, 2 6,7 I, I!,4 6, I, 3 Björk+a... 4,8 I, 2 4,8 2, 9 0,2 S,8 2,o o, 2 s, 2 g,7 0,4 Björk+asp... 3,2 0,8 S,7 3,6 o, 2 s, 6 2, 3 0,3 S,7 8,5 o, 3 Ek+ bok...!,4 o, 3 6, I 4> 5 0,4 6,3 4,2 o, 5 6,3 ro, r 0,4 Bok+ask ,4 o, o ro, 5 o, o o, o!0,5 0,4 - Äda Övriga Barröv- övträd träd träd tiondear 8-g - I-2 rs,o 3, 71 s, 9 I7I, o I2,8 S,9 IOI,o!2, 5 6,o 287,0 II, , I S,3 S.3 sg,7 4, 5 S,7 47,8 S,9 6,o r28, 6 S,I 8-g I-2 O-I I, 3 o, 3 S,9 28,o 2,I 6, > I 6,4 62,6 2, I-7 o-6 36,6 g, I s, 9 II0,8 8,3 6, 5 I22, 3 IS, I 6,4 26g,7 ro, IO II, 3 2,8 S,4 g, 3 0,7 S,3 s, I o, 6 s, 8 2S,7 I,o 0-2 I-IO o-g S4,6 I3,6 6,o 6s,7 4> 9 6,5 sg,3 7,3 6,7 I7g,6 7, I Samtiga 402,41 IOO, 01 S,7 II 334> 31 IOO, 01 6, , I IOO, o 6, 3 12 S44> 81 IOO, o % IS, 8 S2,4 31,8 Den anays av övskogarna, som återfinnes i tab. 3, är av speciet intresse. Den visar b. a. att 64,6% av areaen utgöres av rena bestånd, och band trädsagen dominerar boken, föjd av björk, ek och a. Ask och asp ha båda en mycket begränsad utbredning. Bandbestånd av typen björk+ek, björk+ bok och ek+bok äro i fråga om storeksordning jämförbara beståndstyper. Björk+a spear även en viss ro, medan den mycket värdefua beståndstypen bok+ask bott är obetydigt representerad. Bandbestånd av mera amänt definierad typ, vika torde vara sammansatta S,4. 7,0 S,6 6,3 7,7 6,2 S,4 ro, s s, 3 6,o 6,7 s, s 6, 3 6,7 7,7 6,4 S,9 6,5 S,2 S,7 6,3!0,5 S,9 S,7 6,4 6,4 S,4 6,4 6,2

15 14 CHARLES CARBONNIER huvudsakigen av björk, ek, bok och a, utgöra endast 13,8 % av hea övskogsareaen. Förkaringen ti att icke obetydiga areaer rena bestånd redovisas som bandad barr- ochövskog (tab. 4) igger i definitionen, enigt viken I-2 tiondear av andra trädsag kan ingå i rena bestånd. Ett bokbestånd, som exem- Beståndstyp Tab. s. Barr- och övskog fördead på beståndstyper. Sammandrag av tab Rad Hagmark Övrig skogsmark Hagmark+ Beståndsform I Beståndsform 2-3 övrig skogsmark Medekm2 % boni- km 2 % boni- km 2 % boni- km2 % bonit et tet tet t et Ta... I 46,8 4,4\ 5,3 645,2 I7,4 5,3 42,9 3,5 5, ,9 12,3 5,4 Gran , 0 3,3 6,5 I 092,2 29,4 7' 5 I54,6 I2, 8 6,8 I 28I, 8 2I,4 7,4 Björk ,7 22, I 5, 8 Igg, s 5,4 5, 8 26,9 2,:2 5,5 462, I 7,7 s, 8 Ek ,51 6,o 6, 5 59,2 I, 6 6,4 I8,7 I, 6 6,6 I4I,4 2,4 6, 5 Bok ,6 4,4 7, 2 4I9,2 II, 31 8,4 78,81 6, 5 7,8 544,6 g, I 8,2 A s6,9 5,3 5,7 33,5 0,9 6, 8 6,3 o, 5 7,0 g6, 7 I,6 6, 2 Asp , I o, 3 6,o 3,6 0, I 5,5 o, 3 o, o 6,o 7,0 0, I 5,7 Ask... 8 I, 9 o, 2 8, 3 4, 8 0, I g, 5 I, I O, I g, 6 7, 8 0, I g, 2 Ta+ gran ,9 o, 6 5, 5 22I,8 6,o 6, I 86,2 7, I 6,2 313,9 5, 2 6, I Ta+ björk ,3 6, 6 5,3 I29, 7 3,5 5,3 58, o 4' 8 5,3 258,o 4,3 5, 3 Ta+ek... II 3,2 o, 3 5,8 3,6 0, I s, 5 17,4 I,4 6,2 24,2 0,4 6, I Ta+ bok... 12, 9 o, 2 5, I II,8 o, 3 6, 5 2I, 3 I,S 7,0 35, 0 o, 6 6,7 Ta+asp... I3 0,3 o, o 5,9 I,4 o, o s,o I,3 0, I 6,o 3,0 O,o 5,5 Gran+ björk ,6 s, o 6,o 155,7 4' 2 6, 5 142,9 II, 8 6,3 35I,2 5,9 6, 3 Gran+ek... I5 3,7 o, 3 6, I g,8 o, 3 7,I 7,8 o, 6 6, 6 2I,3 0,4 6,7 Gran+ bok... I6 2,0 o, 2 6, 3 47, 0 I, 3 8,I 25,7 2,2 7, I 74,7 1,3 7,7 Gran+asp..., I7 o, 8 0, I 6,3 2,6 0, I 6,2 I,4 0, I 6,9 4' 8 0, I 6,4 Björk+ ek... r8 76,5 7, 2 6,o 3I,8 0,9 6, 3 22,9 I, 9 6,3 I3I,2 2, 2 6, 2 Björk+ bok... I g 40,5 3,8 6,4 52,8 1,4 7' I 3I,4 2,6 6, 8 I24,7 2,I 6, 8 Björk+a ,9 3,4 5, 6 20,6 0,5 6, 3 8,4 0,7 6, I 64,9 I, I 5,9 Björk+asp... 2I I6, I I,5 5,8 g,6 o, 3 5,7 5, 9 0,5 6, I 3I, 6 o, 5 s, 8 Ek+bok ,7 2,4 6,8 33,3 o, 9 7, 2 30,3 2, 5 7,2 8g, 3 I, 5 7, I bok+ask , I o, o 7,7 1,7 o, o 10, I o, 6 o, o g,6 2,4 o, o g, s Barr- Äda Övr. öv- övträd träd träd tiondear 8-g - I-2 24 IS,o I,4 5,9 I7I, o 4,6 s, 9 IOI,o 8, 4 6,o 287,0 4,81 5, , I 2,0 5,3 59,7 I,6 5,7 47,8 4,0 6,o 128,6 2, 2 5,7 8-g I-2 O-I 26 1,3 O, I 5,9 28,o o,8 6, 5 33,3 2,7 6,4 62,6 I,o 6,5 3-7 I-7 o ,6 3,4 5,9 I O, 8 3,0 6, 5 I22, 3 10, I 6,4 269,7 4, 5 6, ro 28 13,4 1,3 5,4 10,81 o, 3 5,5 6, I o, 51 5,6 30,31 0,5 s, I-IO o-g ,7 14,2 6, 3 I36,9 3,7 6, 8 I og, s g, o 6,9 398, I 6,7 6, 6 Samtiga r 064, I Ioo,o 6,o 3 707,61 100, o 6,7 IZII,r IOo,o\ 6, 5 \s g82, s IOO,o 6, 5 % I7,8 62,o 20,:2 Rena bestånd... r-8 489,5 46,o 6,o 2 457, 2 66,2 6,9 329,6 27,2 6, ,3 54,71 6, 8 Band bestånd... g ,5 31,61 5,9 733, 2 r g, 81 6, 3 461,51 38, I 6, 3 530,21 25,61 6,2 )) , I 22,4 6, I 5I7, 2 I4, o 6, 3 420,0 34,7 6,4 I76, 3 r g, 7 6, 3 Mede- ~Mede-!Mede

16 Tab. 6. Beståndstypernas fördening på boniteter. Hagmark +övrig skogsmark. Beståndstyp Ta... Gran... Björk... Ek... Bok... A.... Asp... Ask... Ta+ gran... Ta+ björk... Ta+ek... Ta+ bok... Ta+asp... Gran+ björk... Gran+ ek... Gran+ bok... Gran+asp... Björk+ek... Björk+ bok... Björk+a.... Björk+asp... Ek+ bok... Bok+ask... Äda Övr. Barröv- övträd träd träd tiondear 8-g - I g I-2 O-I 3-7 t-7 o IO 0-2 I-IO O-g Samtiga B o n i t e t Siffrorna inom parentes ange ideabonitet i m 3 I (ro,s) II (8) III (6) ~~~~ V(3,4) VI (2,s) VII (r, s) VIII (1,2) ~~ km 2 % km 2 % km" % km 2 % km 2 % km 2 1 % km 2 1 % km 2 % km 2 2, 8 0,4 48,3 6,6 381, s\ 51,9 2og, 6 28, s 65,2 8,9 r g, s 2,6 5,8 o,s I, 9 o, 3 734,9 201,6 15,7 516,3 40,3 482,2 37,6 75,4 5,9 5, 8 o, s o, 2-0, I 281, s 3,S o, s 61, S 13,3 256,2 55,S I07,9 23,3 25,6 5,6 5,7 I, 2 I, 2 o, 3 o, 2-462, I s, s 4, I 40,7 28, s 72, s 51,3 I5,S I I, I 4,7 3,3 I, 3 0,9 0,6 o, s ,4 148,o, 27,2 268, r! 4g, 2 121, S 22,31 6, 3 I, 2 0,6 0, O, I I 1,7 I, 8 26,o 544, 61 26,9 46,6 48, I I5,3 I5, 8 5,3 5,4 I,4 ~s\ 0,3 0,4 -;,r\ 0, I g6,7 - O, I o, 9 I3, 2 4,0 56,9 I,S 21,2 o, s?,o O, I I, 2-0,4 - -?,o 4' s 57, s 2, 6 33,6 o, 6 8, I - - O, I o, s ?,S 7, 7 2, s 61,3 I g, s 167,9 53, s 64, o 20,4 I I, I 3, s I, 7 o, 6 O, I - 0, I - 313,9 0,2 O, I 13,2 s, I 133,2 51,6 82, r 31, s 22, s 8, s 4, 6 I, S 1,7 o, 6 o, s o, 2 258,o - - 5, s 22, s 13, I ' 6 r g, r I,o 4, I ,2 I, S 4.3!2, I 34,6 r8, 2 51,9 2, 4 6, 9 o, s 2, , , o, 7 23,3 0, I 3, ,0 8, o 2,3 81,3 23, I 211,2 60,2 45,7 I3,0 4, 6 I, 3 0,4 O, I ,2 0,3 I, 6 8,4 3g, 6 II, 2 52,4 I,o 4,7 o, 2 o, 7 0,2 I, o ,3 14,3 I g, I 34, 2 45,7 22,9 30,7 2, 6 3,S o, 7 I, o ,7 o, 2 4' 6 1,3 26,6 2,3 48,2 I,o 20, , s 2,4 I,S 25,9 rg,7 7g,9 6r,o I8,4 14,0 3,9 3,0 o, 6 0,4 0, I 0, I ,2 4,0 3,2 45,6 36,6 67, ,7 5,4 0,6 o,s ,7 0,7 I, I II, o 17,0 35, o 53,9 13,9 21,4 3,6 5, s o, 6 I,o 0, I 0, I ,9 o, 3 I,o 3, 6 I I, 3 Ig,3 6r,o 7, 6 24, I o, 7 2,2 0, I 0, ,6 7, s 8, 7 36,6 41, o 38, I 42,7 5,4 6, I I, I I, 2 o, 3 o, g, 3 I, S 73,7 o, 6 25, s - o, s ,4 2, s o, 91 45,6 15,91 164, ,o 22,6 7, 9 2,S I, o! o, 3 o, 61 o, 21 - I, I o, 9 I7, I 13,3 66, I 51, g,o s, s 4, 2 1,4 I, I 0, I 0, I ,6 2,0 3, I 17,4 27,9 34,9 55, s 7,0 II, 2 I, I I,7 - - o, 2 0, ,6 7, 6 2,S 6g, s 25,9 I4g, I , I 13,7 5, I I, 9 I,o 0, g,7 0,4 1,4 2, 2 7, 4 17,0 56, r 7, I, s 4, s o, 3 I,o - - 1,2 3,9 30,3 r g, s s, o II?, 3 2g, s 214, I 53, s 41,2 10,3 4,7 1,2 o, s o, 2 0, I - 0, I - 3g8, I 450,81 7,sr 574,41 26, ,31 47,31883,21 I4, si 184, si 3, r 41,31 o, 71 I I, z o, 21 4, r o, ris g82, si _, 287,0 Mede- bo nite t 5,4 7,4 5, s 6, s 8, 2 6,2 5,7 g, 2 6, I 5.3 6, I 6,7 s,s 6, 3 6,7 7,7 6,4 6,2 6, s 5,9 s, s 7, I g, s 5,9 5,7 6, s 6,4 5,5 6, 6 6,s "' ~ H o t:j tri :;t>: t:j ' > ' 0: < >--3?:i :;t>: t:j tri z (/ >Ij 0:?:i t:j tri ' z H z 0 '"d :;t>o to o z H >--3 tri >--3 tri?:i (J

17 16 CHARLES CARBONNIER 37: ro pevis innehåer 8 tiondear bok och 2 tiondear gran, betraktas såunda som rent men hänföres ti bandad barr- och övskog. Av samma anedning innehåer denna grupp även åtskiiga bandbestånd av typen björk+ek, björk+ bok o. s. v. I tab. 5 framägges i koncentrerad form barr- och övskogens fördening på beståndstyper. Aa bestånd, tihörande samma typ, ha här sammanförts oberoende av om de varit att hänföra ti barrskog, övskog eer bandad barr- och övskog. T ab. 5 uppyser ti en början om att h u v ud trädsagen inom undersökningsområdet äro gran, ta, bok, björk och ek i nu nämnd ordning, om areaen rena bestånd ägges ti grund för bedömningen. Av tabeen framgår vidare, att frekvensen rena bestånd, bandbestånd av närmare definierad typ och övriga bandbestånd är 54,7 %, 25,6 % resp. I g, 7 %- Rena bokbestånd täcka g,i% av areaen, medan motsvarande siffra för eken är 2,4% och för asken o,i %- Fördeningen av bok och ek mean hagmark och övrig skogsmark är intressant. Den visar att eken i sydigaste Sverige - iksom björken - är ett typiskt hagmarks träd; omkring häften av areaen rena ek- och björkbestånd redovisas såunda under hagmark, och samma tendens kommer även ti synes beträffande bandbestånd av ek och björk. Boken åter är reativt sett svagt företrädd i hagmarken. Eken förekommer i förhåandevis större utsträckning i bandbestånd än boken. Den saken beyses, om siffrorna för bokens resp. ekens förekomst i rena bestånd- g, I% och 2,4%- jämföras med de siffror, som ange trädsagens förekomst i bandbestånd - 5,5 % och 4,5 %- I tab. 5 finnas även de oika beståndstypernas medeboniteter angivna. Areaer, bevuxna med ask och bok såvä i rena som i bandade bestånd, uppvisa de högsta boniteterna. Rena granbestånd samt bandbestånd med gran och bok utmärka sig även för höga medeboniteter. Däremot visar sig eken stå på anmärkningsvärt svag mark. Bonitetsfrågan iustreras ytterigare i tab. 6, där varje beståndstyp redovisas fördead på bonitetskasser. Kap. IV. Diskussion av undersökningens resutat I. Boniteten som bedömningsgrund för markens ämpighet för oika trädsag Grunderna för boniteringen ha redan behandats i Kap. II. Med edning av M0LLERS jämföreseta (jfr sid. 9) kunde vi konstatera, att produktionen på samma mark växade, atefter som beståndet utgjordes av bok, ek eer gran. Frågan kompiceras emeertid så tivida, att förhåandet mean de tre träsagens produktion icke är konstant utan ändras, när bokboniteten

18 37: IO DE ÄDLA LöVTRÄDENs FöRDELNING P A BONITETER 17 ändras. Detta åskådiggöres i fig. I, där M0LLERS reationsta för massaproduktionen återgivits grafiskt. Granens och även ekens reationsta faer med stigande bokbonitet. Det återgivna sambandet berättigar ti den sutsatsen, att ju högre bokboniteten är desto större äro förutsättningarna för boken att hävda sig gentemot såvä granen som eken. På en mark, som hänförts ti bokbonitet I, utgör granens och ekens massaproduktion resp. II2 och 6I % av bokens. För bokbonitet 5 äro motsvarande siffror Ig8 och 86 %- På den bästa bokmarken uppnår varken granen eer Reationsta för massaproduktionen 200 ', ',, '..., "' Gran Bok _ Ek Bokbonitet Fig. I. Förhåandet mean granens, bokens och ekens massaproduktion efter Moer. eken någon maxima produktion. Mot bokbonitet I svarar såunda granbonitet 2,1 och ekbonitet I,3. Varje trädsag.måste tydigen förutsättas stäa sina speciea krav på ståndortens egenskaper. ståndortens bonitet representerar den samade effekten av de primära naturfaktorerna: kimat, hydroogi och geoogi. Genom växande kombinationer mean dessa reativt oföränderiga faktorer uppstå ståndorter med vitt skida egenskaper, som än gynna det ena än det andra trädsaget. Det är uppenbart, att en sådan trädsagfördening bör eftersträvas, att varje arts individuea ståndortskrav så ångt som möjigt bi tigodosedda. Frågan om att finna metoder för en skogsmarkskassificering, som skue möjiggöra ett rationet va av trädsag, kommer säkerigen att stäa forskningen inför svårösta men betydesefua arbetsuppgifter. Utan säker vägedning på denna punkt bi emdertid aa försök att rationet utnyttja skogsmarken famande, och den genetiska forskningens andvinningar kunna icke tigodogöras i fu utsträckning. Låt oss som jämförese ett ögonbick betrakta utveckingen på jordbrukets område. De stora skördeökningarna utgöra otviveaktigt produkten av fu-

19 18 CHARLES CARBONNIER 37: ro ständigare dränering, bättre jordbearbetning och gödsing samt förädade sorter. Trots dessa jordbrukets möjigheter ti ökad avkastning, vika- bortsett från förädingsarbetet -bott i ringa mån stå skogsbruket ti buds, ha de okaa förhåandena ingaunda förorat sin betydese inom jordbruket. Växtföjden på sandjord bör vara en het annan än på styv era o. s. v. En feaktig disponering av marken hämnar sig omedebart inom jordbruket. Genom den ånga produktionstiden uppmärksammas förustmoment av denna art i vida mindre grad i skogsbruket, ehuru de ti storeksordningen säkerigen kunna vara betydande. Å andra sidan visar M0LLERs siffror även, att en god bokmark ger en reativt hög produktion av gran och ek, medan återigen en svag bokbonitet predestinerar ti ägre produktion av gran och ek. Med en viss generaisering skue man beträffande innebörden av rikstaxeringens bonitering kunna göra gäande, att en mark, som åsatts bonitet I, bör vara en god växtpats för de festa trädsag. En närmare anays skue emeertid säkerigen visa, att ti bonitet I hänförts marker av mycket skiftande typ. Mankan vänta sig att påträffa grönstenspåverkad urbergsmorän med gynnsam hydroogi, kakhatiga mumarker och moräneror -aa goda växtpatser för bok. Inom gruppen återfinnas säkerigen även sedimentjordarter; särskit fuktiga ermarker erbjuda eken ypperiga utveckingsbetingeser. Vissa näringsrika, dikade akärr äro goda okaer för ask o. s. v. Så änge de oika trädsagens krav på ståndorten icke äro närmare utredda, är det naturigtvis icke heer möjigt att utföra en sortering av skogsmarken på ett sådant sätt, att den direkt kan tjäna ti edning vid trädsagsvaet. Ti något sådant syftar ej heer rikstaxeringens bonitering, som närmast får betraktas som en grovsortering av skogsmarken efter dess godhetsgrad. Detta innebär givetvis ej någon kritik, men det visar, att våra hjäpmede för bonitering ännu äro ofukomiga. 2. Medebonitet och areaens procentuea fördening på boniteter Enigt erfarenheter från praktiken brukar man ordna trädsagen efter deras anspråk på ståndorten. DENGLER (I930) har stät upp ett sådant schema, som återges nedan, men han framhåer, att åsikterna om de oika trädsagens pats i schemat ej äro fut enhetiga. Anspråksf~ta trädsag: I. Ask. 2. Lönn. 3 Am. 4 Ek. Trädsag med medemåttiga anspråk: 5. Bok. 6. Avenbok. 7 Sivergran. 8. Lärk. g. Gran. Anspråksb"sa eer förnöjsamma trädsag: IO. Asp. II. Björk. IZ. Ta.

20 37:ro DE ÄDLA LÖVTRÄDENs FöRDELNING PÅ BONITETER 19 Med stöd av praktiska erfarenheter särskijer WAHLGREN (rg22) med hänsyn ti våra vanigare skogsträds amänna anspråk på markens näringshat: anspråksfua: önn, ask, am, ind och ek; mindre fordrande: bok, ärk, gran, asp, kibba och gasbjörk; anspråksösa: ta, masurbjörk, gråa och bergta. De citerade författarnas uppfattning om de oika trädsagens pacering visar, som synes, mycket god överensstämmese. Bonitet Kass m; I II JII 6 N 10.. g ö Ask Ek Bok Gran Asp A Björk Ta Bestånd. hänförda ti haemark.. övri2_ skoesmark,enskiktade,två eer ferskiktade Fig. z. Medeboniteter för rena bestånd av oika trädsag. Enigt föregående resonemang kan boniteten betraktas som ett uttryck för ståndortens amänna godhetsgrad. En jämförese mean oika beståndstypers medebonitet bör då kunna beysa frågan, i vad mån trädsagens amänna krav på ståndorten kunna anses tigodosedda. I fig. 2 ha mede boniteterna för rena bestånd uppagts grafiskt, varvid trädsagen ordnats efter faande näringsanspråk Det erhåna diagrammet visar, att de mest anspråksfua trädsagen: ask, ek, bok och gran i amänhet också uppvisa de högsta medeboniteterna. Beträffande eken måste man dock göra en kraftig reservation. Den bryter sig på ett markant sätt ut ur den för övrigt jämnt faande serien. Ekens medebonitet igger avsevärt ägre än bokens och understiger även granens. De rena beståndens procentuea fördening på boniteter framgår av fig. 3. Askens utprägade okaisering ti goda marker framträder här tydigt.

21 20 CHARLES CARBONNIER Boken och granen uppvisa rätt ikartade fördeningsbider med tyngdpunkten föragd ti bonitet II. Eken däremot är starkast representerad i bonitet III, och spridningen inom bonitetsskaan är betydigt större än för % O Ask 7,a km 2 JO :~" 20!O Ek 141,4 km 2 Asp 7,o ~m o o Gran 12ö,e km 2 Ta 734,9 hm2 Bonitet n m N v-vm II m IV V-V Fig. 3 Areaen rena bestånd procentuet fördead på boniteter. de föregående. Ekens bonitetsfördening överensstämmer mycket vä med aens och närmar sig aspens, björkens och taens. Materiaets beskaffenhet tiåter inga direkta sutsatser angående orsakerna ti ekbeståndens jämföresevis åga medebonitet. Genom undersökningen har emeertid ekens starka förankring ti den odade jordens närhet kart dokumenterats. Omkring hava areaen av såvä rena ekbestånd som bandbestånd med ek och björk är nämigen hänförd ti hagmark (jfr

22 37: IO DE ÄDLA LöVTRÄDENs FöRDELNING P Å BONITETER 21 tab. 5). Det är känt, att eken tidigare haft en vida större utbredning i sydigaste Sverige. I odingens frammarsch får man säkerigen se en av orsakerna ti dess tibakagång, och sannoikt har den just på många av sina bästa växtpatser fått vika för andets uppoding. I de gest bevuxna och hårt betade hagmarkerna har eken på grund av sin hårdförhet haft större möjigheter än t. ex. boken att håa sig kvar. Endast 8,6 % av de rena bokbestånden redovisas under hagmark. VAUPELL (r863), som ingående studerat de danska skogarnas historia, yttrar på ta om ek och bok b. a.:»den aabne Stand og Grcespetternes store Udstrcekning er nemig ikke ti synderig Skade for Egen, men B0geskoven kan hverken trives godt paa Grcesbund eer i en aaben stand.)) Konkurrensen med andra trädsag, främst boken har sjävfaet infuerat starkt på ekens nuvarande utbredning i sydigaste Sverige. LIND QUIST (1938) har vid sina studier av trädvegetationen i Daby Söderskog ägnat denna fråga stor uppmärksamhet och kommer ti föjande sutsats: >>Under det att ekskogen i naturskogssamhäena på Sydskandinaviens bördigare marker har speat ut sin ro och icke vidare föryngras eer kan konkurrera med övriga trädsag, visar den på de magrare markerna - degenererade hagmarker, förbrända mumarker och framför at på goda ti medegoda råhumusmarkeren atmer intensiv och konkurrenskraftig föryngring. Denna har genom skogsbetets regering på senare år bivit atmera iögonfaande, och man kan mångenstädes konstatera, hur den rena barrskogen återgår ti en mera naturig vegetationstyp, bandskogen av barrträd, björk och ek. På dessa sämre marker har eken sina n a turiga sydskandina viska ståndsorter och där - och icke på de goda mumarkerna-torde den ha förmåga av en framgångsrik konkurrens med övriga trädsag i naturskogsstadiet.» Ekskogarnas nuvarande fördening får emeertid icke enbart ses som ett resutat av andets uppoding och den inbördes kampen mean trädsagen i naturskogen. Redan tidigt har ekvirke stått högt i kurs och varit ivigt eftertraktat icke minst för skeppsbyggeri. Ädre tiders panösa eka vverkningar ha utan tvive även de bidragit ti en förskjutning mot sämre marker. Detharnämigen varit ättare att få ut ångt. och grovt virke på goda boniteter än på sämre. Sutigen får man icke bortse från möjigheten att boniteten i vissa fa kunnat underskattas, nämigen då bestånden uppkommit som stubbskott. Eken har stor benägenhet att föryngra sig på vegetativ väg, men träd, som uppkommit genom stubbskott, växa ångsamt och bi ofta buskartade. J. De amänna förutsättningarna för äda övträd inom sydigaste Sveriges skogsbruk Av den föregående diskussionen har framgått, att varje trädsag måste anses stäa speciea krav på ståndorten. I sina finare skiftningar kunna dessa endast komma ti uttryck vid en bonitering efter vaniga grunder, så

23 22 CHARLES CARBONNIER änge man rör sig med marker bevuxna med samma trädsag. Även om jämföreser mean marker bevuxna med oika trädsag äro mera vanskiga, måste dock rikstaxeringens bonitering betraktas som en god mätare på skogsmarkens amänna godhetsgrad. skogsmarkens fördening på boniteter bör atså kunna äggas ti grund för en diskussion av storeksordningen av de areaer, som ämpa sig för äda övträd. Innan vi gå närmare in på den saken, ska emeertid ett par spörsmå, sammanhängande med övskogsskötsens ekonomi, beröras. Ti dessa hör frågan om produktionskostnadernas storek. En föryngring med äda övträd kräver betydigt intensivare vård än en barrträdsföryngring. Lövträdens rika formväxing och stora variation i fråga om tiväxtenergi gör det nödvändigt att redan på ett tidigt stadium ingripa regerande med röjningar, som under normaa konjunkturer icke ämna avsättningsbart virke. Ett granbestånd däremot behöver bott undantagsvis garas, innan utbytet nått en sådan dimension att i varje fa avverkningskostnaderna täckas. storeken av de kostnader -utgifter för kutur, ogräsrensning i pantbestånd, röjning etc. - som måste äggas ned äro därti tämigen oberoende av boniteten. Detta tyder på att de äda övträden, vika äro beastade med reativt höga anäggningskostnader, böra vara mest konkurrenskraftiga på goda boniteter, där avkastningen är hög och utfaer tidigt. Prisreationerna mean oika dimensioner utöva sjävfaet även stort infytande på produktionens inriktning. Medan prisstegringen för grantimmer upphör redan vid omkring z8 cm, utgör ägsta sågtimmerdimensionen för bok zo cm och för ek r8 cm - at toppmått inom bark. Särskit ekvirket uppvisar en kraftig prisstegring.med titagande grovek ända upp ti en toppdiameter av 6o cm inom bark. Detta förhåande inbjuder ti att driva övskogen och speciet eken med ång omoppstid, men å andra sidan är det även tydigt, att man först på goda marker kan påräkna de eftersträvade grova dimensionerna utan att behöva föränga produktionstiden in absurdum. Däremot är det möjigt att inom rimig tid producera grantimmer i den högsta priskassen även på jämföresevis svag mark. Såvä produktionskostnadernas storek som sutproduktens dimensionsförhåanden taa såunda för att det ur ekonomisk synpunkt bör vara fördeaktigast att förägga produktionen av äda övträd ti de bästa markerna. Från den utgångspunkten skoa vi nu närmare studera, hur skogsmarksareaen inom varje bonitetskass fördear sig på trädsag. Å fig. 4 har varje beståndstyps procentuea ande av areaen uppagts bonitetsvis. För att öka överskådigheten har härvid en viss förenking av bandbeståndens redovisning införts, viket närmare framgår av figuren. Inom de skogsmarksareaer, som vid taxeringen hänförts ti bonitet I,