Om märgborrens och större tallvivelns uppträdande i skog tidigare angripen av tallfly- och tallmätarlarver

Transkript

1 Om märgborrens och större tavivens uppträdande i skog tidigare angripen av tafy- och tamätararver Uber das Aujtreten von Bastophagus piniperda und Pissodes p ini im Wad, vorher hejaen von Panois- und B u p a u s- Raupen av BERTIL LEKANDER MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 44 NR 3

2 INNEHÅLLsFÖRTECKNING Sid. Inedning r. Tafyhärjningen i östra Skåne A. Pupptaxeringen : B. Resutaten av prognosundersökningen C. Bekämpningsaktionen De sekundära insekternas uppträdande i den angripna skogen A. Större märgborren B. Större taviven Tamätarhärjningen i Grönbo revir De efterföjande angreppen av större märgborren Diskussion Motåtgärder mot sekundära insekter i angripen skog Litteraturförteckning Zusammenfassung

3 Inedning De sekundära insekternas betydese för skogen är under normaa förhåanden i amänhet ringa, men den skadegörese, som de under för skogen ogynnsamma betingeser kunna förorsaka, kan stundom bi omfattande. Vid panerandet av bekämpningsaktioner och andra skogsvårdande åtgärder måste därför nödig hänsyn tagas även ti dessa vanigen ofariga insekter. I viken utsträckning de sekundära insekterna kunna angripa ståndskog har dock varit mycket okar, några mera ingående undersökningar ha ej utförts här i andet, varför man hittis vid diskussioner av hithörande probem bott kunnat kakyera med antaganden och osäkra uppskattningar. För att i någon mån beysa detta probem har föreiggande uppsats sammanstäts, viken med siffror visar i viken omfattning större märgborren och större taviven kunna angripa taskog, som tidigare mer eer mindre kraftigt hemsökts av fjärisarver. De undersökningar, som igga ti grund för denna redogörese, ha utförts des i östra Skåne i en taskog, som hårt angripits av tafy och barrskogsnunna, des i Närke i en skog, som mer eer mindre kaätits av tamätare. De siffror och resutat, som härvid framkommit, kunna givetvis icke anses generea men visa dock i viken utsträckning man vid vissa givna yttre förutsättningar kan räkna med efterföjande angrepp av de ovan nämnda, sekundära insekterna. För att erhåa en bakgrund ti märgborrarnas och tavivarnas uppträdande ha även de primära härjningarna av tafyet respektive tamätaren utförigt behandats. I Sverige ha tidigare en de uppgifter rörande dessa frågor pubicerats des av TRÄGÅRDH (1919, 1920), des av BuTOVITSCH (1946). Vid nunnehärjningen i Guaöv gjorde nämigen TRÄGÅRDH även en de iakttageser över efterföjande märgborreangrepp iksom efter tamätarhärjningen i Sörby kronopark Observationsmateriaet, i första faet 43 i andra faet 14 träd, är dock så ringa, att några sutsatser ej kunna dragas. Mera ingående undersökningar ha däremot utförts av BuTOVITSCH inom vissa områden, som hårt angripits av tamätaren. Härvid visade det sig, att märgborreangreppen på de undersökta provytorna - i amänhet 20 X 20 m - voro påfaande fåtaiga. Antaet dödade träd uppgick säan ti mer än 3-4% med undantag av två av tamätaren hårt angripna ytor på Hamra mam, där angreppsprocenten var 18 respektive 41. Förutom en undersökning av provytor användes på Hökensås även injetaxering varvid 10,393 träd undersöktes. Av dessa hade endast 26 (o,zs %) dödats av märgborren. I

4 4 BERTIL LEKANDER samband härmed framhåer BuTOVITSCH, att de erhåna taxeringsvärdena i fråga om märgborrefrekvensen med a sannoikhet äro för åga band annat beroende på att avstånden mean taxeringsinjerna varit för stora. Från Finand (SAALAS 1929) finnas uppgifter på att tafyet 1925 angripit en ca r ooo ha stor, mycket vacker taskog. Träden bevo mer eer mindre kaätna, och på grund härav fingo märgborrarna ökade yngemöjigheter, och 1926 hade de i stor utsträckning angripit de skadade träden. På grund av de kraftiga märgborreangreppen måste skogen ti stor de avverkas, varvid man erhö 19 soo timmerstockar, 3 ooo m3 props och 2 soo m 3 brännved. Det framgår dock ej av redogöresen huruvida aa dessa träd dödats av märgborrarna, eer om en de dödats direkt av tafyets kaätning. De undersökningar, som utförts, ha såunda antingen haft för iten omfattning, eer också ha resutaten av at att döma icke motsvarat de verkiga förhåandena. På grund härav har denna undersökning utförts, vars resutat härmed framäggas. Författaren är dock vä medveten om att frågan härmed icke är öst utan betraktar de erhåna resutaten bott som ett ed i karäggandet av detta probemkompex. Vid detta tifäe ber jag att ti min chef, professor V. BuTOVITSCH, få framföra mitt tack för att han ti mitt förfogande stät materiaet från undersökningarna i Grönbo, vika panagts och utförts av honom och amanuens K.-J. HEQVIST. Den senare ber jag även få tacka för värdefu hjäp vid taxeringarna av försöksområdet i Skåne. 1. Tafyhärjningen i östra Skåne I början av jui 1947 inkommo från oika hå rapporter ti Zooogiska avdeningen vid statens skogsforskningsinstitut om intensiva och omfattande härjningar i taskogar av fjärisarver. Vid de undersökningar på härjningspatserna, som avdeningen omedebart ät utföra, visade det sig, att det var arver huvudsakigen av tafyet, Fanais fammea Schiff., som förorsakat den aktuea skadegöresen. Angreppen voro kraftigast vid Vittsköve och Vanneberga fur, båda patserna beägna i östra Skåne, Vassmoösa i Kamar än och Hökensås i Skaraborgs än. På de två förstnämnda patserna påträffades i större utsträckning även arver av barrskogsnunnan, Lymantria monacha L. Då härjningens vidare föropp studerats noggrannast vid Vittsköve, kommer den fortsatta redogöresen huvudsakigen att beröra detta område. Det vid Vittsköve-Borrestad angripna området utgjordes av ta på sandmark. Bestånden voro av oika åder från kuturer upp ti ca roo-årig skog. Bottenskiktet utgjordes huvudsakigen av mossor av friskmarkstyp, fätskiktet saknades i amänhet eer var svagt utbidat. Eftersom Zooogiska avdeningen vid tidpunkten för upptäckten av härj-

5 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 5 ningen var engagerad i en bekämpningsaktion mot granspinnarsteken ej ångt från det aktuea området besöts, att de hårdast angripna bestånden vid Vittsköve omgående skue bepudras med DDT. Den g-ro jui 1947 behandades såunda från heikopter ett ca roo ha stort område. Giftåtgången var ca r 650 kg. På grund av den ångt framskridna tiden hade de festa arverna dock redan änmat träden och gått ned i marken för förpuppning. Resutatet av den utförda aktionen, som närmast fick betraktas som ett experiment, bev därför ringa. A. Pupptaxeringen 1947 Då arvpopuationen inom de angripna områdena vid Vittsköve-Borrestad var mycket hög och en viss skadegörese i form av utgesning av kronorna på sina hå redan inträtt, var det tydigt, att en vä förberedd bekämpningsaktion i stor skaa måste paneras ti kommande år. För att man med någorunda säkerhet skue kunna avgöra vika områden, som voro hotade av kaätning, var det nödvändigt, att på ett eer annat sätt faststäa popuationstätheten. På grund av undersökningar utförda i Meaneuropa, framför at Tyskand, där tafyet atid varit ett av taskogens svåraste skadedjur, har man kunnat faststäa, att en frekvens av en puppa per kvm är tiräckigt för att förorsaka ST ATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT Område.. STATISTISKA AVDELNINGEN Linje nr... $=b PAsag Km-nr.. Protoko för insektsinventering Skogsmark Övrig mark e. inägor Ytan beägen: inn'anför utanför en tas Amän beskrivning: het devis J het kronprojektion Trädbestånd Kamark Taskog Granskog Barrbandskog J Band. barr- o. övskog J Lövskog VI VII VI Åderskass: J I III IV,o + V VI+ Bonitet: J I III 1*1 sutenhetsgrad o.o-o,, o,, o,, o,, -r 0,6 0,7 O,B 0,9 Avstånd ti närmas' te tastam Förekomst av tafy. kaäten Provytan (inom 10m) mindre kaäten ti synes oangripen Anta puppor... Anta puppska......!rån tidigare år. Bottenskikt: saknas avar friskmarkam.j björnm. övr. m. Fätskikt: Jordart Morän med mo mjäaiera Humusskikt: rinnes saknas. grus sand Berg e. sten sorter. JOrdarter... m (över 10 m) saknas gräs örter ris av ris, båbär, ingon, jung, kråkbär, mjöon, odon Förekomst av nunnans puppor å stammar över 1 O cm inom 5 m s radie med anta puppor å stamde inti 2 m från marken Anta träd o Ta och björk Gran o. övr.övtr. Ta ocb R'ran med "sående anprcknng björk ocb o\ rgt o\. ' med igande fanprickning. ~W!. St, BL, 17. \94i. 60 bock å 100 st. 8 9 O to+ Datum..../ Lagedare Fig. r. Formuär använt vid pupptaxeringarna. Formuar zur Anwendung bei Puppentaxierungen.

6 6 BERTIL LEKANDER en så pass avarig barrförust, att bekämpningsaktioner äro berättigade (SCHWERDTFEGER I934). För att faststäa i.vika skogspartier puppfrekvensen uppgick ti detta kritiska ta, utfördes under september I947 en pupptaxering inom de aktuea områdena. Denna taxering gick i princip ti på samma sätt som en vanig injetaxering av skog. Avståndet mean injerna var vid denna taxering 200 m, och på var hundrade meter utades en rektanguär yta med o, 5 X I m ånga sidor. Inom denna o, 5 kvm stora yta undersöktes marken noggrant beträffande förekomst av puppor och puppska av tafy. För att faststäa nunnefrekvensen undersöktes samtiga träd över IO cm vid brösthöjd inom en radie av 5 m från tafyprovytan. Härvid räknades de tomma puppskaen -fjärien svärmar nämigen i jui och övervintrar som ägg - på stammarna upp ti en höjd av 2m från marken. Antaet påträffade puppor och puppska antecknades på ett därför avsett formuär, på viket även vissa data om markens beskaffenhet, bonitet, sutenhetsgrad och åderskass m. m. antecknades (fig. I). Taxeringen utfördes av persona från institutets avdening för skogstaxering. Efter taxeringens avsutande insändes aa påträffade puppor ti Zooogiska avdeningen för undersökning beträffande parasiteringsfrekvens m. m. På grundva av dessa taxeringsprotoko utarbetades senare kartor, där frekvensen av de oika skadeinsekterna inritades. Med hjäp av dessa kartor kunde sedan utan svårighet de hotade områdena inringas, och en fast grund äggas för prognosen för härjningens vidare utvecking. B. Resutaten av prognosundersökningen Den utförda taxeringen visade, att vid Vittsköve åg puppfrekvensen inom en area av I 025 ha vid eer över det kritiska taet I, varför man hade befogad anedning antaga, att en mer eer mindre kraftig kaätning kunde väntas inom detta område. Puppfrekvensen härstädes, som i detta sammanhang har det största intresset, framgår av vidstående karta, fig. 2, där taxeringsinjer och provytor äro markerade. Vid varje provyta finnas upp ti tre sifferuppgifter. Av siffrorna ovan tecknet för provyta anger den första antaet evande tafypuppor (I947 års popuation), den andra siffran, som står inom parentes, antaet puppska (I946 års popuation). Den tredje siffran, som står under tecknet för provyta, anger antaet tomma puppska av nunnan (I947 års popuation). Vid taxeringen i september I947 uppskattades även graden av kaätning i ansutning ti provytorna. Då det är synnerigen svårt att faststäa barrförusten med någorunda säkerhet, måste man använda sig av mer eer mindre subjektiva bedömanden. Vid denna undersökning användes föjande tre styrkegrader, nämigen kaäten, mindre kaäten och ti synes oangripen.

7 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 7 _4(1) ~.!L -- -J'!f "'--. \ taskoq J. 7 ~._ I J tas ko(> 10 (1) Ji_ JL ~ - ~ - ~3)_.ia Om f pupptaxizrinqsinje mrzd provyta Unqrzfäri( qräns för det 1 anta puppor 1947 hårdast an~ripna områdrzt (2) tomma puppska 5koQsforsknin(/smstitutes provyta 3 nunnepuppor (se texten) 88 Fig. z. Område vid Vittsköve angripet av tafy och nunna med taxeringsinjer och provytor. Das Gebiet bei Vittsköve angegriften von Panois und Lymantria mit Taxierungsinjen und Probefiächen. Då det var den popuation, som käcktes ur 1946 års puppor, som gav upphov ti skadegöresen 1947, kan det vara av ett visst intresse att sammanstäa den konstaterade skadegöresen med puppfrekvensen. Resutaten härav framgå av tabe r. Härvid har dock hänsyn tagits endast ti tafypupporna, då nunnepopuationen i detta sammanhang trots at hade en underordnad betydese. Av tabe r framgår, att bestånden bivit partiet kaätna vid en popuationstäthet, som motsvaras av r,z puppor/kvm, exakt samma siffra, som ScHWERDTFEGER (1934) i medeta erhåit vid omfattande undersökningar vid den stora tafyhärjningen i Neuendorf Vid en jämförese av de två tabeerna framgår vidare, att popuationen ökat kraftigt från 1946 ti 1947 från i medeta r,s ti8,z puppor per kvm. Då redan 1946 års jämföre-

8 8 BERTIL LEKANDER Tabe 1. Barrförusten 1947 i jämförese med 1946 års tafypopuation Nadeverust 1947 im Vergeich mit der Panois-Popuation des Jahres 1946 Anta Anta Puppa per Puppa per observationer puppor provyta kvm Anzah Anzah Puppen je Pappen je m 2 Observat. Puppen Probefäche Kaätna I, 8 3, 6 Kahgefressene Mindre kaätna o, 6 I, 2 W eniger kahgefressene Oangripna... 8 o o, o o,o Summa resp. medeta o, g I, 8 Nicht angegriftene Puppfrekvensen 1947 inom samma område framgår av nedanstående tabe. Tabe 2. Puppfrekvensen 1947 inom samma provytor Puppenfrequenz 1947 in den geichen Probefächen Puppa per observationer puppor provyta Anta Anta Kaätna ros 7,0 Mindre kaätna r6o 4,7 Oangripna... 8 I 0, I Summa resp. medeta > I Puppa per kvm 14,o 9,4 o, z 8, 2 sevis ringa anta puppor gav upphov ti en mer eer mindre kraftig utgesning av takronorna 1947, hade man a anedning befara en väsentigt kraftigare skadegörese C. Bekämpningsaktionen För att förhindra ytterigare skadegörese bepudrades den juni 1948 de hotade områdena med DDT från heikopter. Mededoseringen var 12,7 kg per ha. Bepudringen utfördes under gynnsamma vädereksbetingeser. Hösten samma år företogs i samma område en förnyad taxering för att kontroera resutatet av bekämpningsaktionen. Taxeringen tigick på samma sätt som prognostaxeringen året innan, och man strävade härvid efter att i möjigaste mån få de nya provytorna i ansutning ti de gama. Vid denna förnyade taxering påträffades inom hea området bott en enda puppa. Resutatet får därför anses vara mycket gott.

9 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 9 2. De sekundära insekternas uppträdande 1 den angripna skogen På grund av arvernas gnag framför at sommaren 1947 hade takronorna, som redan tidigare påpekats, i större eer mindre grad bivit utgesade, och trädens ivskraft i samband därmed bivit mer eer mindre nedsatt. För att föja den vidare utveckingen i den behandade skogen städes genom timötesgående av friherre R. STJÄRNSVÄRD, Vittsköve, ett zoox7o m stort område inom ett hårt angripet område ti skogsforskningsinstitutets förfogande. Områdets äge framgår av kartan, fig 2 (snedstreckat område). Det som närmast var av intresse att få karagt var de sekundära insekternas, framför at märgborrarnas och tavivarnas, uppträdande i skogen. Hösten 1948 inventerades provytan varvid i första hand antaet träd i oika diameterkasser faststädes. Inom provytan funnos at som at taar fördeade på föjande sätt. Tabe 3 Anta taar i oika diameterkasser på provytan vid Vittsköve A.nzah der Kiefern in verschiedenen Diameterkassen auf der Probefäche bei Vittsköve. Bhdi cm Anta I Bhd i cm Anta I Bhd i cm Anta I Bhd i cm Anta 3!2 ID 3!8!7!55 24!6 4!05 II 293!8! !62!2 334! Sr ! ! o 9 250!6 2!5 23!6 30 I Medediametern på dess3: taar var II,9 cm. Som av tabe 3 framgår, var variationen i taarnas storek i beståndet hög. Brösthöjdsdiametern åg såunda mean ägst 3 och högst 30 cm. De kenare dimensionerna voro genomgående svagt utbidade, undertryckta exempar. A. Större märgborren De insekter, som i detta sammanhang utan tvekan tidraga sig det största intresset och äro de ekonomiskt mest betydesefua, äro märgborrarna. Sedan gammat är känt, att dessa djur endast i enstaka undantagsfa förmå döda friska träd. Däremot angripa och döda de ofta träd, som av en eer annan anedning bivit försvagade. Märgborrestammen inom det aktuea området var av at att döma hög beroende på des att vissa skogspartier voro dåigt garade, varför undertryckta, tynande taar funnos i stor mängd, des att I*- M edde. från Statens skogsforskningsinstitut. and 44: 3

10 ro BERTIL LEKANDER kastved bivit iggande kvar i skogen, viken även erbjuder märgborrarna ämpiga yngepatser. Att märgborrestammen var kraftig framgick även därav att tarikt med skott hade fait ned, och att kronorna på sina håvorotydigt >>kippta>>. Vid revisionen 1948 och påföjande år genomgicks varje träd noggrant för att man skue kunna faststäa vika, som dukat under för märgborrarnas angrepp och vika, som bivit angripna men yckats övereva, d. v. s. varit utsatta för s. k. missyckade angrepp. Sådana träd, som varit utsatta för dyika missyckade angrepp, äro mycket ätta att igenkänna och upptäcka på grund av det rikiga kådfödet ur insekternas ingångshå. Härvid utbidas ofta kraftiga kådtrattar. Dessa träd markerades med oikfärgade ringar i brösthöjd - en viss färg för varje år- så att de ti ett kommande år ätt skue kunna igenkännas, och man skue veta, viket år de utsatts för detta missyckade angrepp. Det var givetvis av stort intresse att få fastsaget huruvida träd, som en gång angripits men yckats övereva, även kommande år skue kunna motstå en förnyad attack. Revisioner av provytan företogs hösten 1948, då även angreppen 1947 kunde faststäas, samt höstarna 1949 och At som at dödades under dessa år r o6r träd av större märgborren utgörande 27,5% av det ursprungiga trädbeståndet. De dödade trädens fördening på de oika åren och respektive medediametrar framgår av nedanstående sammanstäning. Tabe 4 Antaet av större märgborren dödade träd samt deras medediametrar Anzah der von Bastophagus piniperda getöteten Bäume sowie ihre Mittedurchmesser År Jahr Anta dödade träd Anzah der getöteten Bäume Medediameter Mittedurchmesser ,7 cm I O, o )) ,7 ) , 7 )) S:a resp. medeta r o6r 9,8 cm Av denna tabe framgår, att angreppen voro kraftigast de två närmaste åren efter bepudringen och att medediametern på de dödade träden de oika åren förhö sig förvånansvärt konstant. Medediametern var på de dödade träden som framgår g, 8 cm, atså väsentigt ägre än för beståndet i sin hehet, där motsvarande siffra var II,9 cm.

11 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN II De dödade trädens fördening på oika diameterkasser framgår av nedanstående diagram. Anta träd 180 Fig. 3. Antaet taar i oika diameterkasser dödade av märgborrar. Anzah der von Bastophagus piniperda getöteten Bäume in verschiedenen Diameter kassen. Om dessa siffror i stäet omräknas ti procent angripna träd i de oika diameterkasserna erhåes föjande bid. An(>r. träd % 70 cm Fig. 4 Procent taar i oika diameterkasser dödade av märgborrar. Prozent der von Bastophagus piniperda getöteten Kiefern in verschiedenen Diameter kassen. cm

12 IZ BERTIL LERANDER De båda diagrammen visa i stort sett samma sak, nämigen att större märgborren huvudsakigen förmått döda bott träd av kenare dimensioner, d. v. s. träd, som bivit mer eer mindre tibakasatta i tiväxten och som av at att döma ej haft samma ivskraft som de övriga. Som synes är det huvudsakigen träd mean 6 och Io cm bhd, som dukat under. Träd med kenare dimensioner angripas ej gärna av denna insekt utan- som senare kommer att visas- av större taviven. Däremot har även grövre träd än IO cm i rätt stor utsträckning bivit utsatta för yckade angrepp, men den tendensen är dock fut tydig, att ju grövre träden äro, ju mindre är risken för yckade angrepp. Som sedan gammat är känt kunna träden genom ett kraftigt kådföde skydda sig mot påbörjade märgborreangrepp. Sådana missyckade angrepp äro- som redan påpekats- ätta att igenkänna på det i amänhet rikiga kådfödet. Vid taxeringarna av provytan undersöktes även detta förhåande för att fastså i viken utsträckning träden kunnat värja sig mot angrepp och i viken grad träd, som ett år råkat ut för ett missyckat angrepp, även i fortsättningen kunde motstå <;yika. Åren I948-Ig5o konstaterades at som at 3IO missyckade angrepp. Under motsvarande tid voro de yckade angreppen I o6i st, atså hade sammanagt I 37I träd angripits. Av dessa hade såunda 22,6% kunnat motstå angrepp första året. De årigen återkommande revi :sionerna visade dock, att träd, som en gång utsatts för angrepp, i stor ut :sträckning ånyo angrepos föjande år, se nedanstående sammanstäning. Tabe s. Antaet yckade angrepp av större märgborren efter tidigare missyckade Anzah von geungenen Augriffen von Bastophagus piniperda auf friiher missungenen Miss. angrepp Härav yckade Procent år Anta Hiervon geungene yckade Miss!. Angriffe Anzah Prozent Jahr s:a geungene so, , S:a resp. proc ,5 I denna tabe äro siffrorna från I948 de utförigaste. Dessa visa, att häften av de träd, som en gång angripits, inom de två påföjande åren ånyo utsättas för angrepp och att dessa då definitivt döda träden. Några upprepade missyckade angrepp på samma träd ha ej iakttagits. Om dessa uppgifter i stäet redovisas på diameterkasser erhåes föjande resutat (fig. s). Av diagrammet framgår, att träd mean 6 och z6 cm bhd varit utsatta för missyckade angrepp. Medediametern på dessa träd var II,9 cm, atså samma medeta som för provytan i sin hehet. Medediametern för de träd, som ånyo

13 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 13 Anta träd D!~vande träd dödadcz.,.. Fig. 5 Vittsköve. Antaet missyckade och därefter yckade angrepp av större märg borren. Anzah der misshingenen und danach geungenen Angriffe von Bastophagus piniperda. utsatts för angrepp och dödats, var däremot ägre, nämigen ro,z cm. På diagrammet synes även en tydig förskjutning av dödade träden mot de kenare dimensionerna. Såunda var den upprepade angreppsfrekvensen på träd från rr cm och nedåt so % medan motsvarande procentsiffra för dimensionerna från rz cm och uppåt var zo,s. B. Större taviven Utgesningen av takronorna hade icke bott haft ti föjd att märgborrarna fått ökade utveckingsbetingeser, utan även större taviven, Pissodes pini L., visade en tydig tendens ti ökning. Som TRÄGÅRDH rgr8 påvisat kan detta djur primärt angripa framför at unga taar i svagt garade bestånd. Några närmare undersökningar över detta förhåande ha dock ej gjorts. På den aktuea provytan visade det sig att tavivarna i stor utsträckning angripit framför at de kenare taarna. Angreppens fördening på de oika diameterkasserna framgår av nedanstående två diagram. Anta träd cm Fig. 6. Antaet taar i oika diameterkasser dödade av större taviven. Anzah der von Pissodes pini getöteten Kief~rn in verschiedenen Diameterkassen. cm

14 BERTIL LEKANDER An~r. i'o 80 träd Fig. 7 Procent taar i oika diameterkasser dödade av större taviven. Prozent der von Pissodes pini getöteten Kiefern in verschiedenen Diameterkassen. 30 cm Av dessa båda diagram framgår tydigt, att taviven företrädesvis angripa och döda de kenaste och mest undertryckta taarna och i bott ringa utsträckning förmå döda något större träd. At som at dödades av taviven åren rg48~r taar med en medediameter av 6,4 cm. (Medediametern för beståndet i sin hehet var II,9 cm, och för de träd, som dödats av större märgborren g,s cm.) De dödade trädens fördening och medediameter på de oika åren framgår av nedanstående tabe. Tabe 6. Antaet av större taviven dödade träd samt deras medediameter Anzah der von Pissodes pini getöteteri Bäume I948-r949 sowie ihre Mittedurchmesser År J ah r Anta dödade träd Anzah der getöteten Bäume Medediameter Mittedurchmesser I z go 5,7 I949 6z g, o S:a resp. medeta 352 6,4 På grund av sin benägenhet att huvudsakigen angripa träd med kena dimensioner uppträder denna skabagge framför at i ogarade eer svagt garade bestånd, en iakttagese, som redan gjorts av TRÄGÅRDH, viket inedningsvis påpekats. På grund härav kan man knappast betrakta denna skabagge som något avarigare skadedjur under normaa förhåanden. Snarare

15 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 15 utför den en viss nytta i sådana bestånd därigenom att den påskyndar bortgaringen av sådana träd, som i viket fa som hest förr eer senare skue ha dukat under. 3 Tamätarhärjningen i Grönbo rev:tr Under förra häften av 1940-taet härjade tamätaren, Bupaus pini'rius L., vidsträckta områden i södra och meersta dearna av andet (M. LERANDER 1950). En de av de hårdast angripna områdena bepudrades med DDT med gott resutat (närmare härom se BUTOVITSCH 1946). Inom de aktuea områdena i Grönbo revir upphörde dock härjningen av outredd anedning 1945, varför några direkta bekämpningsåtgärder där ej voro påkaade. Inom detta revir utades 1945 inom de hårdast angripna områdena några provytor för att man närmare skue kunna föja ett eventuet uppträdande av sekundära skadeinsekter på de mer eer mindre kaätna träden. Inom reviret funnos två områden, som voro hårt angripna, nämigen Vasjöheden och Hedbyheden båda beägna inom Grönbo kronoskog i Ramsbergs socken i Örebro än, at som at ca 400 ha. Härjningen inom dessa områden började 1943 i medeåders skog. Angreppen voro detta år dock av ringa omfattning. År 1944 var härjningen kraftigast, och skogen bev mer eer mindre kaäten. Av kartorna, fig. 8 och g, framgår i viken utsträckning träden bivit angripna. Angreppsintensiteten uppskattades efter en subjektiv bedömning av barrförusten enigt föjande skaa: obetydiga barrföruster, 1j4, 1jz, 3/4 av barrmassan aväten samt sutigen kaätning. Samtidigt med denna uppskattning utfördes även en prognostaxering av antaet puppor i marken. Härvid användes iksom tidigare beskrivits en injetaxering med ett avstånd av zoo m mean injerna. På var 5o:de meter utmed dessa injer utades provytor om o,zs kvm, vika noggrant undersöktes med avseende på antaet tamätarpuppor. Pupporna hopsamades sedan för undersökningar rörande häsotiståndet - parasiteringsfrekvens m. m. Resutaten av prognostaxeringen framgår av kartorna fig. 8 och g. Av dessa kartor över graden av kaätning och puppfrekvensen kan man dock icke draga några sutsatser angående det anta puppor, som behövs för att uppnå en viss barrförust, beroende på att de båda undersökningarna skett samtidigt. Man kan bott konstatera, att på de oika områdena finnas så eer så många puppor. För att få fram kritiska ta, d. v. s. det anta puppor, som behövs för att framkaa en viss grad av kaätning, måste pupptaxeringen nämigen ske först, och skadorna efter det att den generation, som dessa puppor givit upphov ti, avsutat sitt näringsupptagande. Detta var även avsikten med den här redovisade pupptaxeringen, men av någon ej karagd anedning utebev härjningen het 1945.

16 BERTIL LEKANDER I I o m obet~a Y4 ~barren Y~ barren ~barrqn ~- barrföruster avätna avätna avätna ninq taxrin~sinje med antaet puppor per 0.25 kvm m provyta Fig. 8. Tamätarens härjningar på Hedbyheden, Grönbo kronopark,!945 Die Verheerungen von Bupaus auf Hebyheden, Grönbo kronopark, 1945.

17 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN IJ I r?2 ~ m Y~ av barrem 1 12 av barren o/t. av barnm avätna aväina avätna I O too m kaänin~ provyta Fig. 9. Tamätarens härjningar på Vasjöheden, Grönbo kronopark, Die Vetbeerungen von Bu,paus.auf Vasjöheden, Grönbo, kronopark, 1945.

18 r8 BERTIL LEKANDER En sammanstäning av pupptaxeringen och graden av kaätning har dock gjorts, se nedanstående tabe. Tabe 7 Sammanstäning av pupptaxeringen på Hedbyheden och Vasjöheden i Grönbo revir Zusammensteung von Puppentaxierungen in Hedbyheden und Vasjöheden im Grönbo Re vi er Hedbyheden Grad av Anta Anta Medeta kaätning observationer Anta puppor puppor/kvm pupporjkvm Kahfrass in Grad Anzah Anzah Puppen Anzah! Puppenfm' Durchschnitt Observationen Puppenfm' I j I ,3 3/4... I I72 I27,8 I/ I I 804 j2,2 I/ I60 6I,7 obetyd. o ,6 S:a resp. rnedet. I ,8 Vasjöheden I /I o I , I 3/ I 5I2 50,4 I/ ,9 I/4... 4I 4I5 I 66o 40,5 obetyd I4,4 S:a resp. rnedet , 2 Av dessa två tabeer framgår band annat ett intressant faktum nämigen, att på båda provytorna puppfrekvensen på de hårdast angripna områdena är förhåandevis åg i jämförese med de övriga. Detta faktum torde kunna förkaras därav att på de kaätna områdena en näringsbrist inträtt, viket haft ti föjd, att arverria antingen i viss utsträckning svutit ihjä eer också utvandrat ti andra områden. För att faststäa hur många av de vid taxeringen funna pupporna, som kunde tänkas utveckas ti fjäriar, undersöktes sammanagt 3 grz puppor. Resutatet av denna undersökning framgår av nedanstående tabe. Av denna undersökning framgår, att drygt häften av de i marken befintiga pupporna normat borde utveckas ti fjäriar. Under tamätarens härjningar i Mean-Europa, framför at i Tyskand, har man under årens opp kunnat faststäa det kritiska taet. Enigt vunna erfarenheter har man såunda kunnat konstatera, att om antaet puppor per kvm under första härjningsåret är 6, kan man räkna med en kommande barrförust om minst 50%- Under andra härjningsåret däremot kunna 2-3 puppor per kvm åstadkomma samma skadegörese, om den kvarsittande barrmassan på våren utgör r/3-i/z av den normaa (ScHWERDTFEGER 1930).

19 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN r g Tabe 8. Resutat av undersökningen rörande tamätarpuppornas häsotistånd Resutat der Untersuchungen iiber der Gesundheitszustand der Bupaus-puppen Friska... 9I3 5I,2 Gesund e Vasjöheden Hed by heden Anta Procent Anta Procent Summa Anta Procent I ,0 z zss 57,7 Parasiterade... 7IO 39,8 48I 22,6 I I9I 30,4 Parasitierte Bakteriesjuka... I33 7, 5 zz6 10, ,2 Bakterienkranke Svampsjuka I,5 32 I, 5 59 I,5 Von Pizen befaene Urätna... o o, o 48 2, 3 48 I, 2 Ausgefressene Summa resp. procent I 783 IOO,o 2 I29 IOO,o 3 9I2 100, o Om man i det aktuea faet i Grön bo reducerar det funna medetaet puppor med procenttaet för de av oika anedningar sjuka och döda finner man, att i Hedbyheden, där medetaet puppor per kvm var 52,8 av vika 37% voro angripna, ca 33 puppor borde käckas per kvm. Motsvarande siffror för Vasjöheden var totat 37,2 puppor per kvm, av vika 48,8% voro angripna. Här kunde man atså räkna med ca rg puppor per kvm. Antaet puppor per kvm åg inom dessa båda områden såunda högt över det kritiska taet, varför man hade berättigad anedning befara, att härjningen 1945 skue biva synnerigen omfattande. En undersökning i augusti detta år visade dock, att det var mycket få arver per träd, i medeta bott ca ro st. Vad anedningen ti detta överraskande och samtidigt gädjande faktum kunde vara, kunde Zooogiska avdeningen på grund av bristande tid ej närmare anaysera. Så mycket kunde dock konstateras, att äggen i mycket stor utsträckning voro angripna av äggparasiter, framför at Trickagramma evanescens. Om detta förhåande ensamt var anedningen ti popuationens kraftiga nedgång och därmed härjningens upphörande, eer om även andra faktorer bidragit härti, kunde som påpekats ej karäggas. 4 De efterföjande angreppen av större märgborren Genom detta oväntade avsutande av härjningen var det direkta hotet mot skogen avvärjt. På grund av den kraftiga barrförusten hade man dock berättigad anedning antaga, att de sekundära insekterna och då framför at märgborrarna skue få ökade yngemöjigheter. Faran härför var speciet stor, då märgborrestammen inom de härjade områdena av at att döma redan var kraftig, beroende på rätt omfattande avverkningar och agring av kastved i

20 20 BERTIL LERANDER skogen under de närmast föregående åren. För att föja den vidare utveckingen i skogen utades 1946 två provytor om vardera roo X roo m, av vika en åg på Vasjöheden och en på Hedbyheden. På förstnämnda stäe utades dessutom en tifäig provyta om 20 X roo m, vars vidare öden tyvärr ej kunde föjas på grund av att skogen där genom ett missförstånd devis bev avverkad. (Provytornas äge framgår av kartorna, fig. 7 och 8.) Inom provytorna kavades samtiga taar och kassificerades i föjande grupper: friska, yckade angrepp av märgborre 1945 resp samt missyckade angrepp motsvarande år. Provytan på Vasjöheden utades i ett ca 55-årigt tabestånd, kaätet ti 3/4-4/4 Marken utgjordes av sand på kappersten. Markforan dominerades av Cadonia, Hyocomium och V accinium vitis idaea. Vaccinium myrfius och Cauna förekom bott i mindre utsträckning. Inom detta område fanns at som at r ogr taar, av vika gr dödades 1945 och 203 st De missyckade angreppen voro 22, av vika senare 15 st dödades. Sammanagt dödades såunda inom denna provyta 309 träd av större märgborren utgörande 28,3 % av det ursprungiga beståndet. Närmare specifikationer se nedan. Ytan på Hedbyheden överensstämde i stort med den ovan beskrivna, skogen var här dock betydigt yngre. Här var antaet taar av vika 386 angrepos 1945 och 339 st De missyckade angreppens anta var 162, av vika senare 43 ånyo angrepos och dödades. At som at dödades här 768 träd, utgörande 34, I % av det ursprungiga antaet. Förutom dessa fasta provytor taxerades ytterigare ett område, ca 8oo m nordost från den fasta ytan på Vasjöheden. Denna yta var som ovan påpekats 20 x roo m. Trädens åder uppskattades ti år. Inom detta område funnos 330 taar, av vika Sr dödades 1945 och II4 st Missyckade angrepp konstaterades på II träd. På grund av att skogen inom ytan devis avverkades, kunde den vidare utveckingen icke föjas. Så änge revisioner kunde göras, dödades dock 59, I %av träden. En sammanstäning av dessa resutat i tabeform återfinnes nedan. Tabe 9. Sammanstäning av taxeringsresutaten i Grönbo Zusammensteung von Taxierungsresutaten in Grönbo Anta träd Anzah der Bäume Anta Procent dödade dödade Anta träd träd miss. Anzah der Prozent der Anzah der ge töteten getöteten miss. Bäume Bäume Procent miss. Prozent miss. Hedbyheden , I I62 Vasjöheden... r ogr ,3 22 Extra yta Vasjöheden I95 59, I II Summa resp. procent I ,6 I95 7,2 2,0 3,3 5,3

21 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 21 Medediametrarna på de oika kategorierna taar återfinnas i nedanstående tabe. Tabe ro. Stamanta och medediametrar hos de oika kategorierna taar i Grönbo Stammanzah und Mittediameter bei den verschiedenen Kategorien Kiefern in Grönbo Hed by heden Vasjöheden Extra ytan Vasjöheden Samtiga S:a Medediam. S:a Medediam. S:a Mededia m. S:a Medediam. Friska träd... I 368 g, I , , I I, I Gesunde Bäume Lyckade angrepp rg ,2 gr 12,9 Sr g,9 ss s g,2 Geungene Angriffe 1945 Lyckade angrepp rg g 7,8 203 II,4 IJ4 8,3 656 g, o Geungene Angriffe 1946 Missyckade angrepp rg45. II g g, ,2 II 13,5!52 IO, 5 Missungene Angriffe 1945 Missyckade angrepp rg g, g,9 Misstungene Angriffe 1946 S:a träd resp. medediam. z ,8 r ogr 13, , ,4 Då samtiga ytor inom Grönbo kronoskog i stort sett voro ensartade och ika hårt utsatta för tamätarens angrepp, kunna resutaten från undersökningarna av dessa ytor utan nackde redovisas gemensamt. Trädens och angreppens fördening på diameterkasser framgår av nedanstående diagram. Medediametern på de undersökta taarna var som framgår av tabeen 10,4 cm. Motsvarande ta för de friska var rr,r cm och för de av större märgborren 1945 och 1946 dödade träden 9,2 resp. 9,o cm. Som framgick av undersökningen vid Vittsköve och som även BuTOVITSCH (1946) konstaterat, var även här tendensen densamma, nämigen att märgborrarna. huvudsakigen yckades döda de kenare dimensionerna. Om man jämför figurerna 4 och II visande den procentuea fördeningen av märgborreangreppen i Vittsköve resp. Grönbo, ska man finna, att på det förstnämnda stäet denna tendens mot angrepp på de kenare dimensionerna var mycket mera markant än i Grönbo, där angreppsprocenten även på de grövre dimensionerna var påfaande hög. Anedningen härti torde utan tvekan vara att söka däri att taarna på Vittsköve ej på ångt när förorat så stor de av sin barrmassa som i Grönbo, viket haft ti föjd, att på det senare stäet även de grövre träden varit så försvagade, att de ej kunnat motstå angreppen. Ä ven inom dessa provytor undersöktes frekvensen missyckade angrepp. Sådana träd markerades med färgringar, så att man senare skue kunna föja deras vidare öden. At som at utsattes under åren träd för missyckade angrepp utgörande 5,3 % av totaa antaet träd. Motsvarande

22 22 BERTIL LEKANDER Anta träd D evande träd döda träd 33cm Fig. ro. Antaet taar i oika diameterkasser och antaet av större märgborren dödade träd. Anzah der Kiefern in verschiedenen Diameterkassen und Anzah der von Bastophagus piniperda getöteten Kiefern siffra för Vittsköve var 8,o % Under motsvarande tid hade i Grönbo I 410 taar varit utsatta för angrepp, av vika rg6 motsvarande 13,9 % såunda motstått angreppet åtminstone första året. Motsvarande siffra för Vittsköve var 22,6 %- Båda dessa jämföreseta tyda på att trädens motståndskraft i Grönbo varit väsentigt ägre än i Skåne. En undersökning av de träd, som en gång bivit utsatta för missyckade angrepp, ger föjande resutat.

23 Dödad~ träd 'ro OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 23 Fig. II. Procent taar i oika diameterkasser dödade av märgborrar. Prozent der von Bastophagus piniperda getöteten Kiefern in verschiedenen Diameterkassen Tabe II. Antaet missyckade och därefter yckade ~ngrepp av större märgborren i Grönbo Anzah der von Bastophagus piniperda missungenen und danach geungenen Angriffe in Grön bo Härav yckade Missyckat angrepp år Anta träd Medediam. Hiervon geungen Miss. Angr. Anzah Bäume Mitte-durchm. Jahr m. diam J di:~. Procent yckade angr. Prozent ge ung. Angr. ro, 3 } 22 8, r ,3 De missyckade och därefter yckade angreppens fördening på de oika diameterkasserna framgår av nedanstående sammanstäning. Anta träd D missyc~ad~z an~repp yckada..,.. Fig. 12. Antaet missyckade och därefter yckade angrepp av större märgborren. Anzah der von Bastophagus piniperda missangenen und da-nach geungenen Angriffein Grönbo.

24 24 BERTIL LEKANDER Procentsiffran på yckade angrepp på tidigare missyckade igger mom detta område ägre än inom motsvarande område i Skåne. Anedningen härti torde antagigen vara den, att i Grönbo tigången på ämpiga yngeträd var väsentigt högre varför någon koncentration av angreppen på redan angripna träd här ej bev ika stark som i Skåne, där samma överföd på ämpiga yngeträd ej föreåg. 5 Diskussion Av de ovan redogjorda undersökningarna fra!går, att angreppen av de sekundära insekterna efter en mer eer mindre kraftig kaätning kan få avsevärda konsekvenser, även om som här varit faet de primära angreppen bott pågått ett år. Man måste såunda vid angrepp av barrätande insekter icke bott räkna med den skada, som dessa insekter direkt kunna förorsaka, utan man kan även i stor utsträckning förvänta skadegörese åtskiiga år efter det första hotet är avvärjt. Av dessa två undersökningar torde framgå, att det är synnerigen svårt att på förhand förutsäga i viken utsträckning den överevande skogen är hotad. Ett ferta faktorer torde härvid spea in, av vika de föjande torde vara de viktigaste. Graden av kaätning. Det är het naturigt, att ju större assimiationsmassa, som gått förorad, desto mindre motståndskraft äga träden mot angrepp av märgborrar och tavivar. Framför at är detta faet vid upprepad kaätning två eer fera år i föjd. Som tidigare påpekats, är det svårt eer nästan ogörigt att exakt faststäa, hur stor de av barrmassan, som vid ett visst tifäe gått förorad. Man bir därför tvungen att subjektivt uppskatta barrförusten i grova drag. Detta är givetvis en nackde, som gör att prognosen bir osäker. BuTOVITSCH (1946) har visat, att antaet yckade angrepp av märgborre kraftigt stiger med stigande grad av kaätning. I det av honom undersökta materiaet var såunda antaet angrepp på kaätna träd ca 25 gånger större än då träden förorat bott I/4 av sina barr. M ärgborrestammens storek. Avgörande för de efterfö j ande angreppens intensitet är vidare, hur stor märgborrestam, som från början finnes inom de härjade skogarna. I de aktuea undersökta områdena var denna från början hög beroende på des otifredsstäande garing, viket haft ti föjd, att en viss tigång på ämpiga yngeträd atid funnits, des på att under de närmaste åren före härjningen mycket brännved huggits, viket ti stor de agrats i skogen. I sådan ved yngar märgborren gärna rikigt. I skogen vid Vittsköve förekom i viss utsträckning rotröta, och sådana taar, som angripits av denna svamp, äro i amänhet ämpiga yngeträd för märgborrar och andra insekter. Då träden åren närmast efter en härjning befinna sig i ett svaghetstistånd

25 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 25 innan de hunnit återhämta sig, är det såunda av stor vikt för bedömandet av den vidare utveckingen att försöka bida sig en uppfattning om märgborrestammens storek. Är denna hög, kunna kraftiga angrepp förväntas, är den däremot åg, kan man räkna med att det tar ett par år, innan numerären är så pass hög, att verkig risk föreigger, men under denna tidsfrist finns det möjigheter för skogen att återhämta sig. En någorunda tiföritig uppfattning om märgborrestammens numerär kan man få genom att på eftersommaren undersöka mängden av nedfana skott och graden av >>kippning>> i takronorna. Är denna kraftig, kan man förutsätta en rikig tigång på märgborrar. Av den ovan ämnade redogöresen för härjningen i Skåne och Närke har framgått, att märgborrestammen på båda stäena av at att döma redan vid tiden för de primära härjningarna var hög. Graden av kaätning var dock något mindre i Skåne. Om man jämför procenttaen för de dödade träden på de oika områdena, finner man, att detta ta är något högre i Grönbo än i Vittsköve, nämigen 34,6 mot 27,5. Skinaden är visserigen icke så stor men beror antagigen ti största deen på denna oika grad av barrförust. Som i framstäningen redan påpekats, igger medediametern för de dödade träden genomgående ägre än för beståndet i sin hehet. Det är härvid intressant att kunna konstatera, att medediametern för de dödade träden ej är konstant utan varierar at efter det totaa beståndets grovek. Som exempe kan nämnas, att i Hedbyheden, där medediametern på hea beståndet var 8,8 cm, var medediametern på de dödade träden S,o cm, men i Vasjöheden voro motsvarande siffror 13,8 resp. II,9. En sammanstäning av resutaten från de oika provytorna visar, att i medetaigger medediametern på de dödade träden ca 13 % under beståndets medediameter, men ju ägre denna är, ju mindre bir differensen och tvärt om. Medediametern på de träd, som bivit utsatta för missyckade angrepp, sammanfaer däremot genomgående med det totaa beståndets. De utförda undersökningarna visa sammanfattningsvis, att i tabestånd, som ett år varit hårt angripna av barrätande fjärisarver, kan man kakyera med att ca 30 % av taarna komma att dödas genom angrepp av märgborrar, förutsatt att stammen av dessa redan från början är hög. Vidare torde man kunna räkna med att medediametern på de träd, som kommer att dödas, kommer att igga ro-rs % under beståndets medediameter. Är märgborrestammen däremot från början ringa, kan man räkna med en väsentigt ägre angreppsprocent. Dessa siffror torde, åtminstone tis ytterigare resutat föreigga, kunna igga som grund vid kakyerandet av önsamheten vid beräknandet av kostnaderna för en aktion- exempevis fygbepudring-mot de primära skadegörarna. Vidare måste man givetvis räkna med den av angreppen förorsakade tiväxtförusten. Den skadegörese, som däremot förorsakats av den större taviven, är, som

26 z6 BERTIL LERANDER ovan framhåits, begränsad ti de kenaste dimensionerna, varför man vid önsamhetskakyer knappast behöver räkna med denna insekts angrepp. För att undvika sekundär skadegörese av framför at märgborrarna är det av synnerigen stor vikt, att bekämpningsaktioner mot de primära skadeinsekterna insättas på tidigast möjiga stadium, innan de hunnit förorsaka at för stor barrförust. Ett upprepat angrepp ett eer fera år i föjd kan få avariga konsekvenser och bör med aa mede förhindras. 6. Motåtgärder mot sekundära insekter i angrtpen skog Erfarenheter och in- och utändska undersökningar ha visat, att taens värsta fiender band fjäriarna, nämigen tamätaren och tafyet, nästan utesutande härja inom vissa speciea områden, under det att det på andra patser däremot adrig eer ytterst säan bir några massuppträdanden. De områden, som äro speciet svårt utsatta och där härjningar återkomma med mer eer mindre jämna meanrum, äro sandområden med ångsamt växande taskogar och med mager markbetäckning. Som typexempe på sådana områden kunna nämnas nordöstra Skåne och Hökensås, där härjningar framför at av tamätaren förekommit upprepade gånger. På vidstående karta, fig. 13, Fig. 13. Prickkarta över tamätarens massuppträdanden under åren I886-I953 Verbreitungskarta iiber das Massenauftreten von BHpahts in den Jahren r886-rg53.

27 44' 3 OM MÄRGBORREN OCH TALLVIVELN 27 ha samtiga kända härjningar av tamätaren inprickats (uppgifterna från M. LEKANDER IgSo). Som synes är det huvudsakigen vissa områden inom östra dearna av andet upp ti ca 6o 0 nordig bredd, som varit utsatta för angrepp. Inom detta område bör vaksamheten mot massuppträdanden av barrätande insekter vara skärpt, och eventuea tendenser härti böra omedebart inrapporteras ti Skogsforskningsinstitutet, så att nödiga prognosundersökningar utan tidsförust kunna utföras. Som av ovanstående redogörese framgått kan skadegöresen av de sekundära insekterna efter den primära härjningens upphörande bi omfattande. Genom att med ämpiga åtgärder håa märgborrestammen vid en åg numerär, kan dock at för vittgående skadegörese om ej het undvikas dock i väsentig grad minskas. Som sådana åtgärder kunna i första hand rekommenderas en vä utförd garing i bestånden med borttagande av aa undertryckta och svaga träd, i andra hand en barkning av stubbarna efter avverkningarna samt eventuet ett utäggande av fångstträd framför at i ansutning ti avverkningspatser och garingar. Framför at bör dock i största möjiga utsträckning at obarkat tatimmer bortforsas ur skogen före insekternas svärmning. Genom att konstant håa märgborrestammen på en åg nivå, bir risken för efterföjande angrepp betydigt mindre vid ett eventuet massuppträdande av barrätande insektsarver. Litteraturförteckning BuToVITSCH, V., Redogörese för fygbekämpningskampanjen mot tamätaren under åren Medd. från Stat. skogsforskningsinst. Bd. 35:9. LEKANDER, M., Skogsinsekternas uppträdande i Sverige under tiden Medd. från Stat. skogsforskningsinst. Bd 39:5. SAALAS, U., Verheerungen von Fanais griseovariegata, Bastophagus piniperda und B. minor im Vakjärvi (Finnand).- Ann. Soc. Zoo.-Bot. Fenn. Vanamo, Tom 8:9. ScHWERDTFEGER, F., Bioogie und Bekämpfung des Kiefernspanners. - Zeitschr. fiir Forst- und Jagdw. Bd Neue Untersuchungen und Erfahrungen zur Prognose von Foreuenkaamitäten. - Mitt. Forstwirtsch. und Forstwissensch. TRÄGÅRDH, I., Taviven (Pissades pini L.) en amän, men i vårt and hittis föga beaktad skegsinsekt. - Medd. från Stat. skogsforskningsinst. Fygbad nr skogsinsekternas skadegörese under år Medd. från Stat. skogsforskningsinst. Bd Undersökningar över nunnans uppträdande i Guaöv Medd. från Stat. skogsforskningsinst. Bd 17.

28 z8 BERTIL LERANDER Zusammenfassung Uber das Auftreten von Bastophagus piniperda und Pissodes pini im Wad, vorher befaen von Panois- und Bupaus-Raupen Die Bedeutung der sekundären Insekten fur den Wad ist unter normaen Verhätnissen im agemeinen gering, aber der Schaden, den sie unter ungtinstigen Bedingungen verursachen können, kann bisweien umfangreich werden. Bei der Panung von Bekämpfungsaktionen und anderen wadbauichen Massnahmen muss darum auch die nötige Riicksicht auf die Nachfager der primären Insekten genommen werden. In wechem Ansmasse diese sekundären Insekten einen Bestand angreifen können, ist doch sehr unkar gewesen, weshab man bei Diskussionen von diesbeziigichen Probemen hauptsächich nur mit Annahmen und unsicheren Schätzungen kakuieren konnte. U m in irgendeiner Weise dieses Probem zu beichten, wurden in Siid- und Mitteschweden ein paar Untersuchungen durchgefiihrt, um zu zeigen, in wechem Umfang Bastophagus piniperda und Pissodes pini Kiefernwäder angreifen und töten können, die mehr oder weniger stark von Schmetteringsraupen angegriffen waren. Die hierbei erhatenen Resutate können naturgemäss nicht as genere angesehen werden, zeigen aber in wechem Umfang man bei gewissen äusseren Voraussetzungen mit dem Augriff der obengenarruten Insekten rechnen kann. Die eine der beiden Untersuchungen wurde in Ost-Schonen bei Vittsköve durchgefiihrt war der Kiefernwad dart stark, hauptsächich von Fanais fammea aber auch von Lymantria monacha, angegriffen worden. Da die Verheerung zu spät angemejdet warden war, konnten in diesem Jahr keine Gegenmassnahmen durchgefiihrt werden. Eine grosse Gegenaktion wurde indessen fiir den kommenden Sommer gepant. Um die Grenzen des befaenen Gebietes und den weiteren Verauf des Fra.sses feststeen zu können, wurde ein grosses Gebiet im Herbst 1947 taxiert. Hierbei wurde eine Linientaxierungsmethode angewendet mit 200 m zwischen den Linien. Nach jeden so m ängs der Linien wurde eine Probefäche von o, s m 2 untersucht und die Anzah der Panois-Puppen vermerkt. An Hand dieses Taxierungsprotokos wurden später Karten ausgearbeitet und die bedrohten Gebiete eingezeichnet. Nach den Untersuchungen von hauptsächich deutschen Forschern ist eine Puppenfrequenz von einer Puppe je m 2 ausreichend, um einen so ernstichen Nadeverust zu verursachen, dass Bekämpfungsmassnahmen berechtigt erscheinen. Die Taxierung zeigte, dass in einem Gebiet von 1025 ha die Puppenzah bei oder iiber dieser kritischen Zah Jag, ferner, dass in dem kahgefressenen Gebiet die Puppenfrequenz im Durchschnitt 3,6 Puppen je m 2, in dem stark befressenen 1,2 Puppen je m 2 betrug. Im Sommer 1948 wurde dieses Gebiet mit DDT vom Heikopter bestäubt. Die Mittedosierung betrug 12,7 kgjha. Im Herbst des geichen J ahres ist eine erneute Taxierung durchgefiihrt worden, wobei n ur eine einzige Puppe angetrohen wurde. Durch den Raupenfrass, vor aem 1m Sommer 1947, wurden die Kiefernkronen, wie schon beobachtet, in stärkerem oder geringerem Grad geichtet und darnit die Lebenskraft der Bäume mehr oder weniger herabgesetzt. Um die weitere Entwickung im angegriffenen Bestand verfogen zu können, wurde eine 200 X 70 m grosse Probefäche innerhab des befaenen Gebiets ausgezeichnet, die zum Studium des Auftretens der sekundären Insekten abgesehen war.

29 44: 3 OM MÄRGBORREN OCH TALL VIVELN z g Im Herbst 1948 wurde die Probefäche revidiert, wobei in erster Linie die Anzah der Stämme in den verschiedenen Diameterkassen festgestent wurde. Auf der Probefäche befanden sich insgesamt 3858 Kiefern mit einem Mittedurchmesser von 11,9 cm. Die stärksten waren 30 cm und die schwächsten 3 cm. Die etzteren waren durchgehend unterdriickte, schwach entwickete Exempare. Die sekundären Insekten, die in diesem Zusammenhang ohne Zweife gröss"le~ Interesse auf sich ziehen, sind Bastophagus-Arten. Seit angem ist bekannt, dass diese nur in Ausnahmefäen gesunde Stämme abtöten können. Dagegen befaen und täten sie oft Stämme, die durch irgendeine Ursache geschwächt sind. Der Waqgärtner-Bestand war in diesem Gebiet as hoch zu schätzen. In diesem Zusammenhang kann erwähnt werden, dass in dem untersuchten Gebiet nur Bastophagus piniperda auftrat. Bei den Revisionen im Jahre 1948 und in den darauffogenden Jahren wurde jeder Baum genau auf Wadgärtner-Befa - ob geungen oder missungen - untersucht. Die Stämme mit missangenem Befa wurden mit verschiedenfarbigen Ringen gekennzeichnet - eine bestimmte Far be fiir jedes J ahr. Es war von grosser Bedeutung festzusteen, ob ein Baum, der einma dem Augriff ausgesetzt gewesen war, diesen aber iberstanden hat, auch im fagenden Jahr einem erneuten Befa widerstehen könnte. Die Revisionen wurden einma jährich während der Zeit durchgefiihrt und hierbei insgesamt 1061 von Bastophagus piniperda getötete Bäume entsprechend 27,5 % des ursprungichen Baumbestands festgestet. Der Augriff war am stärkesten in den beiden nachfogenden J ahren nach der Bestäubung, wo 82 % von der Gesamtzah der getöteten Bäume dem Wadgärtner zum Opfer fie. Der Mittedurchmesser der abgetöteten Bäume verhiet sich in den verschiedenen J ahren erstaunenswert konstant und betrug g, 8 cm, aso wesentich niedriger as fiir den Bestand im Ganzen (n, g) cm. In erster Linie wurden die Bäume zwischen 6 und 10 cm Bhdm angegriffen. Schwächere Stämme werden nicht so gern vom Wadgärtner, sondern-wie später gezeigt werden so-von Pissodes angegriffen. Wie bekannt, können sich oft Bäume durch kräftigen Harzausfuss gegen den Augriff von Bastophagus schiitzen. Soche missungenen Angriffe sind sehr eicht an den oft sehr deutichen Harztrichtern zu erkennen. Während der Revisionen wurden insgesamt 310 missungene Angriffe festgesstet. In der entsprechenden Zeit betrug die Anzah der geungenen Angriffe 1061, aso wurden insgesamt 1371 Bäume angegriffen. Von diesen konnten ca 22% dem ersten Augriff widerstehen. Die ajährich wiederhoten Revisionen zeigten jedoch, dass Bäume, die einma einem Augriff in grossem Ansmasse ausgesetzt waren, im fagendem Sommer von neuem angegriffen werden. Im Jahre 1948 z. B. wurden 139 missungene Angriffe festgestet, davon wurden angegriften und abgetötet Stiick und Stiick oder insgesamt ca 50%. Wiederhoter missungener Augriff am geichen Stamm ist nicht beobachtet worden. Mittedurchmesser fiir Bäume mit missungenem Augriff war 11,9 cm, aso der geiche wie fiir den Bestand im Ganzen. Mittedurchmesser fiir die Bäume, die von neuem dem Augriff ausgesetzt waren und dadurch abgetötet wurden, ag dagegen niedriger (Io,z cm). Das Lichten der Kiefernkronen hatte nicht nur zu Foge, dass Bastophagus geeignete Entwickungsbedingungen erhiet, sondem auch Pissodes pini zeigte Tendenz zur Uebervermehrung. Auf der Probefäche zeigte sich, dass Pissodes in grossem,.rausmasse vor aem die keineren Kiefern angegriffen hatte. usgesamt wurden von Pissodes 352 Kiefern mit einem Mittedurchmesser von n ur 6, 4 getötet.

30 30 BERTIL LEKANDER Da der Käfer eine besondere Voriebe ftir schwache, unterdruckte Stämme hat, tritt er vor aem in dichten (noch nicht durchforsteten) Beständen auf. Er ist daher kaum as gefähricher Schäding unter normaen Verhätnissen zu bezeichnen. Dieseseine Tätigkeit ist eher nutzbringend, denn er bescheunigt n ur die naturiche Reinigung des Bestandes. Ähniche Untersuchungen uber die Fagen des Raupenfrasses wurden im Revier Gränbo (Prov. Örebro, Mitteschweden) ausgefuhrt. Bier handete es sich um Kiefernwad, der stark von Bupaus piniarius befaen war. Nach den Erfahrungen von ScHWERDTFEGER (1930) kann man bei 6 Bupaus-puppen je m 2 im I. Befasjahr mit einem Nadevedust von mindestens so % rechnen. In den untersuchten Gebieten war die Zah der gesunden Puppen auf der einen Fäche 33 und auf der anderen 19, aso wesentich uber der kritischen Zah. Der zu erwartende Befa bieb jedoch aus. usgesamt wurden in diesem Gebiet 3676 Kiefern untersucht. Der Mittedurchmesser war I o, 4 cm, ftir die gesunden Bäume betrug er I I, I cm, ftir die von Bastophagus piniperda abgetöteten g, I cm. Aso zeigte sich hier die geiche Tendenz wie in der Schonen-Untersuchung. 196 Bäume, entsprechend 5,3 % von der Gesamtzah, waren den missungenen Augriffen des Wadgärtners ausgesetzt. Von diesen wurden später 25 % angegriffen und getötet. Aus den oben kurz beschriebenen Untersuchungen geht hervor, dass der Augriff der sekundären Insekten nach einem mehr oder weniger starken Kahfrass erhebiche Konsequenzen haben kann. Man muss daher bei dem Befa von nadefressenden Insekten nicht nur mit dem Schaden rechnen, den diesen Insekten direkt verursachen, sondern auch mit dem Augriff sekundärer Insekten, der einige J ahre nach dem Primärfrass dauern kann. Aus den beiden hier geschiderten Untersuchungen geht hervor, dass es schwer ist, exakt vorauszusagen, in wechem Ansmasse der uberebende Wadbestand bedroht ist. Eine ganze Anzah verschiedener Faktaren spiet hierbei mit, von derren die fagenden die wichtigsten sein durften. I. Der Grad des Frassschadens. Es ist ja ganz natiirich, dass, je grässer die vedorengegangene Assimiationsmasse ist, je geringer ist die Widerstandskraft der Bäume gegen einen Augriff vom Wadgärtner und Kiefernbestandsrusser. Dieses ist vor aem der Fa bei einma oder mehrmas wiederhotem Kahfrass. Wie schon fruher erwähnt, 1st es scnwer, Jagar unmägich exakt festzusteen, wie gross die Nademasse ist, die nach einem Raupenfrass vedoren geht. Man ist daher gezwungen, den Nadevedust in groben Zugen subjektiv zu schätzen. Dieses ist sicher ein Nachtei, der eine Prognose unsicher macht. BuTOVITSCH hat 1946 gezeigt, dass die Anzah der geungenen Angriffe bedeutend steigt mit steigendem Grad des Nadevedustes. In dem von ihm untersuchten Materia war die Anzah der Wadgärtner-Angriffe auf kahgefressenen Bäumen 25 x grässer as auf sochen Bäumen, die nur I/4 ihrer Naden vedoren hatten. 2. Popuationsdichte des Wadgärtners. Massgebend fur die nachfogende Intensität des Befas ist ferner die ursprungiche Popuationsdichte des Wadgärtners. In den beiden Untersuchungsgebieten war sie hoch. Dieses ist teis auf mangehaft ausgeftihrte Durchforstungen zuruckzuftihren, wodurch fur Wadgärtner geeignete Brutbäume in bedeutendem Umfang stehen geassen werden, teis darauf, dass vor der Verheerung sehr vie Brennhoz geschiagen und im Wade zum grossen Tei iegen geassen wurde. Da sich die Bäume in der ersten Jahren nach dem Massenfrass in einem Schwächezustand befinden, bevor sie sich wieder erhoen, ist es zur Beurteiung der weiteren