STATENS SKOGS FORSKNINGSINSTITUT

Transkript

1 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGS FORSKNINGSINSTITUT BAND MITTELUNGEN DER FORSTLICHEN REPORTS OF THE FOREST FORSCHUNGSANST AL T RESEARCH INSTITUTE SCHWEDENS OF SWEDEN Bd..35 Vo. 35 BULLETIN DE L'INSTITUT DE RECHERCHES FORESTIERES DE SUEDE Tome.35 CENTRALTRYCKERIET, ESSELTE, STOCKHOLM 1947

2 REDAKTÖR: PROFESSOR MANFRED N ÄSL UND

3 Band 35 : I 35 : 2 INNEHÅLL: Sid. BJöRKMAN, ERIK: Om agringsröta i massavedgårdar och dess förebyggande.... On Storage Decay in Pupwood Yards and its Prevention STÅLFELT, M. G.: Gifteffekten och dess beroende av spridningssättet vid utrotning av jung och båbärsris med korat I-I I The reation between the poison effect of sodium chorate and the methods of distribution of the sat II-I 2 35 : 3 Berättese över verksamheten vid statens skogs= forskningsinstitut under år : 4 Berättese över verksamheten vid statens skogsforskningsinstitut under perioden jämte försag ti arbetsprogram för den kommande fem-.årsperioden.... I : 5 BJöRKMAN, ER.IK: Om uppkomsten av stockbånad och agringsröta i furusågtimmer i samband med fottning I-52 On the Deveopment of Log Bue Stain and Storage Decay in Pine Saw.timber during Foating b 35 : 6 EKLUND, Bo, och Russ, EINAR: Undersökningar över ädre skogskuturer i de nordigaste änen r-ioo Investigations?f od forestcutivations in northern Sweden IOI- I04 35 : 7 BJöRKMAN, ERIK: Om betingeserna för uppkomsten av brädgårdsbånad samt dennas bekämpande.... I -42 On the Conditions for the Appearance of Timber-yard Bue Stain and. Methods of Combating it : 8 RENNERI "ELT, ERIK: Om rotrötan (Poyporus Annosus Fr.) i Sverige. Dess utbredning och sätt att uppträda I-8s Uber die Wurzefäue (Po~'porus annosus Fr.) in Schweden

4 IV Band 3 S : 9 BUTOVITSCH, VIKTOR: Redogörese för fyg bekämpnings= kampanjen mot tamätaren under åren Bericht iiber die Fugzeugbestäubung gegen den Kiefern- Sid. r-ros spanner in den Jahren r944-r ros -ros 3S: ro EDEN, JoHAN, och RENNERFELT, ERIK: Undersökningar enigt kotsmetoden av några träimpregneringsmede r-34 Untersuchungen iiber Hozimprägnierungsmitte nach der Kötzchenmethode.... Studies on wood preservatives according to the bock method

5 Medföjer Svenska skogsvårdsföreningens.tidskrift, 1946, Nr 2. OM LAGRINGSRÖTA I MASSAVED== GÅRDAR OCH DESS FÖREBYGGANDE ON STORAGE DECAY IN PULPWOOD YARDSAND ITS PREVENTJON AV ERIK BJÖRKMAN MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 35 Nr Centratr., Essete, Stockhom

6 =====E=R==I=K=B==J=Ö=R==K=M==A==N====~ OM LAGRINGSRÖTA I MASSA VEDGÅRDAR OCH DESS FÖREBYGGANDE. Förord. Med agringsröta menar man den form av rötskador, som uppkommer i virke under agring på and eer i vatten. Ti skinad mot de svampar, som förorsaka virkesbånad, angripa rötsvamparna sjäva vedsubstansen, varigenom det skadade virket minskar i torrsubstanshat och håfasthet. Under ångvariga agringstider kunna skadorna bi mycket ödesdigra, om icke ämpiga skyddsåtgärder vidtagas. Lagringsrötarna uppmärksammades i vårt and först strax efter förra värdskriget, då LAGERBERG (1920, 1923, 1924) beskrev de viktigaste svamparna och utförde vissa undersökningar över deras uppträdande i virke, som efter avverkningen agrats i skogen. Under meankrigstiden med mera norma avsättning för skogsprodukterna och därav betingade reativt korta agringstider för virke var faran för större föruster genom agringsröta icke så överhängande. Omfattande undersökningar utfördes under denna tid huvudsakigen över skador genom bånadssvampar och insekter i virke, som agrats i skogen över sommaren (LAGERBERG, LuNDBERG & MELIN 1927, BUTOVITSCH & SPAAK , BJÖRKMAN 1941, BUTOVITSCH & NENZELL ), och dessutom tidrog sig skador genom bånadssvampar i sipmassa stor uppmärksamhet (MELIN & NAN~FELDT 1934, RENNERFELT 1937, 1941 a och b). Under andra värdskriget med åtföjande avstannad export och uppäggning av stora virkesager bev emeertid skadegöresen genom agringsröta ånyo i mycket hög grad aktue. De största rötskadorna i massaved uppkomma utan tvive i amänhet i de stora vedager, som uppäggas på and invid fabrikerna. Denna sida av virkesvården synes emeertid endast föga ha varit föremå för behanding i itteraturen, vare sig i Sverige eer i utandet. De ädsta undersökningarna syssesätta sig huvudsakigen med hur man bäst bör skydda veden för brandrisken i stora virkesuppag (se t. ex. WOLESKY 1896, HoxiE 1920, 1921, SNELL 1921). I Nordamerika ägnade man dock åtminstone sedan början av 1920-taet I. -M edde. från Statens Skogsforskningsinstitut. :Band 35

7 2 ERIK BJÖRKMAN 35: I en viss uppmärksamhet åt vedens skydd mot virkesförstörande svampar i vedgårdar (HUMPHREY I9I7, KRESS, HUMPHREY, RICHARDS, BRAY & STAIDL rgz5, MATHEWSON rg3o) och timäter numera virkesvården i dessa stor betydese (jfr t. ex. VERALL I945). Vad motsvarande förhåanden i Sverige beträffar föreigger en påfaande brist på såvä utförda undersökningar som praktiska åtgärder rörande virkets ämpigaste behanding med hänsyn ti risken för agringsskador efter fottäggningen och i synnerhet under ångvarig agring på and i större vätor eer stapar vid de skogsindustriena verken (jfr RUNBÄCK I933, I936, LAGERBERG I936, I937, BJÖRKMAN I944 b, I946). För att i någon mån söka utfya denna särskit under en kristid sådan som den senast genomgångna mycket kännbara ucka på virkesvårdens område igångsattes på initiativ av Svenska Ceuosa Aktieboaget en undersökning över förutsättningarna för uppkomsten av agringsröta och bånad samt möjigheterna för dessa skadors förebyggande, des i sufat- och sufitved, uppagd på and i vedgårdar, och des i sågade trävaror under brädgårdsagring samt des sutigen i sågtimmer under fottningen. Då förf., som fått i uppdrag att utföra denna undersökning, nu är i tifäe att framägga första deen av densamma i tryck, är det mig en angenäm pikt att här framföra ett tack för det utomordentigt stimuerande samarbete, som rått med oika instanser och tjänstemän inom Ceuosaboaget. I främsta rummet riktar jag mitt tack ti Ceuosaboagets chef, direktör ToRsTEN HERNOD, och övriga edamöter av Tekniska Centrarådet inom boagets organisation för tekniskt utveckingsarbete (TIF), som bekostat undersökningen. Ett särskit tack riktar jag ti den egentige initiativtagaren ti undersökningen, direktör BURE HoLMBÄCK, som ivigt detagit i arbetets fortskridande och ämnat mycken värdefu hjäp. För hjäp vid undersökningens panäggning står jag i tacksamhetsskud ti jägmästare LUDVIG MATTssoN MARN. Inom TIF-verksamheten har arbetet närmast sorterat under skogssektionen, med vars ordförande, jägmästare ERIC RoNGE, jag stått i ständig kontakt, viket varit av mycket stort värde för undersökningen. För detta utomordentiga samarbete ber jag ti jägmästare RoNGE få uttaa mitt varma tack. I stor tacksamhetsskud står jag även ti skogssektionens övriga edamöter, disponenterna GUNNAR WÄRN och ARNE MöRCH, skogscheferna HÅKAN SWAN, BROR TERNSTEDT och FOLKE von HEIDEKEN samt ti överingenjör HARALD NoRRE, vika på at sätt understött arbetet och stät önskad hjäp ti förfogande. För värdefut bistånd är jag även tack skydig ett stort anta av boagets tekniska persona och tjänstemän. Särskit vi jag i detta sammanhang nämna chefen för boagets Tekniska byrå, civiingenjör ERLAND WALDENsTRÖM, Cen-

8 35: I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 3 traabaratoriets chef, tekn. dr HILDING TYDEN, och dess avdeningsföreståndare, ingenjör CARL HJ. BÄcKsTRÖM, samt överingenjörerna GuNNAR AHLZEN och OR VAR R YDIN. skogshögskoans rektor, professor GusTAF LUNDBERG, ber jag varmt få tacka för de arbetsmöjigheter, som stäts ti förfogande på skogshögskoans mykoogiska aboratorium, samt för många givande diskussioner i skogsteknoogiska frågor. Ti professor ToRsTEN LAGERBERG, föregångsmannen inom svensk skogsmykoogi icke minst på det område det föreiggande arbetet behandar, vi jag rikta ett särskit tack för de många värdefua råd och ärdomar, han atid med största beredviighet och intresse givit mig. Ett varmt tack vi jag även framföra tiektorn vid skogshögskoan, jägmästare GUNNO KINNMAN, som på fera sätt varit mig ti stor hjäp, särskit beträffande skogsteknoogiska spörsmå. För hjäp vid artbestämning av rötsvampar står jag i stor tacksamhetsskud ti fi. dr SETH LuNDELL vid Institutionen för systematisk botanik i Uppsaa. Utom på Skogshögskoan ha aboratorieundersökningarna utförts på Munksunds Aktieboags mykoogiska aboratorium i Munksund. Ti mitt aboratoriebiträde i Stockhom,.fru AASE ScHWARZ, som utfört ett synnerigen omsorgsfut arbete, vi jag också sutigen framföra min tacksamhet iksom även ti min assistent på aboratoriet i Munksund, fi. kand. Bo SVENONIUS. Undersökningarna ha av naturiga skä huvudsakigen omfattat norrändska förhåanden (Häsingand- Norrbotten). För att emeertid inordna undersökningarna i ett större regionat sammanhang utfördes även vissa studier av agringsförhåandena i vedgårdar i södra och meersta Sverige. Mede för dessa undersökningar iksom för viss aboratorieutrustning ha stäts ti förfogande av Fonden för skogsvetenskapig forskning, ti viken jag ti sist ber få framföra mitt vördsamma tack. Sedan förf. från den I jui I945 förordnats ti försöksedare vid statens skogsforskningsinstitut, ha undersökningarna sutförts som tjänsteuppgift vid nämnda institut. Experimentafätet i mars rg46. ERIK BJÖRKMAN.

9 3 5 : I INNEHÅLL. Sid. I. Om röttyper och rötsvampar i agrat virke II. Inventering av i massavedgårdar förekommande agringsrötsvampar I3 III. Yttre betingeser för uppkomsten av agringsröta i vedgårdar I 8 I. Mikrokimatet i massavedgårdar Virkets torkning i oika dear av massavedsvätor IV. Förekomsten av agringsröta i oika dear av massavedsvätor av oika typ V. Försök rörande oika uppäggningssätt för massaved i vedgårdar 62 VI. Om agringsrötans betydese för massautbyte och massakvaitet vid sufat- och sufitmassekokning Tidigare undersökningar Provkokningar av ta- och granved skadad av agringsröta.. 70 VII. Laboratorieförsök rörande agringsrötsvamparnas fuktighets- temperaturvikor I. Tidigare undersökningar Egna försök A. Försök rörande fuktighetens betydese för agringsrötsvamparnas tiväxt och rötförmåga a. Svamparna odade på träkossar, förvarade på matagar 93 b. Svamparna odade på träkossar, fritt exponerade i uft av oika reativ fuktighet I06 c. Svamparna odade på trä, mer eer mindre nedsänkt i vatten... I24 B. Försök rörande temperaturens betydese för agringsrötsvamparnas tiväxt och rötförmåga I Diskussion av aboratorieförsökens resutat I4o VIII. Sammanfattande diskussion med särskid hänsyn ti praktisk tiämpning av undersökningens resutat på virkesvården i massavedgårdar I43 Sammanfattning, I 57 Anförd itteratur Summary I 69 och

10 35; I I. OM RÖTTYPER OCH RÖTSVAMPAR I LAGRAT VIRKE. Rötsvamparnas träförstörande förmåga är mycket väx).ande, och oika arter ge som bekant upphov ti oika röttyper. Gemensamt för aa rötsvampar är emeertid, att det första märkbara symtomet på deras närvaro i trä är en färgförändring, antingen så att veden bir jusare eer så att den mörknar i mer eer mindre bruna nyanser. Man har också tidigare indeat rötorna efter färgen i vitrötor och brunrötor, varvid de förra skue förorsaka!? av igninätande arter, som ämna den vita ceuosan orörd, och de senare av ceuosaätande arter, som ämna de mörkare igninsubstanserna kvar. En dyik indening är dock föga ämpig, emedan de båda grupperna innefatta rötor med mycket oika uppkomstsätt. En bättre indening uppnås, om man i stäet tar hänsyn ti rötprocessernas föropp och sutstadier ehuru kunskapen härom ännu är mycket ofuständig. Enigt denna indeningsgrund kan man urskija 3 huvudtyper (jfr FALCK rgz6): vitrötor, fäckrötar eer korrosionsrötar samt krympningsrötar eer destruktionsrötor. Vitrötarna förekomma mest hos övträd och kännetecknas av att de utbreda sig ikformigt i veden, som kraftigt avbekes men i rege förbir fast och seg. Rötprocessens föropp är mycket oikartat hos oika typer. Många former av agringsröta i övvirke, t. ex. brännved av björk, äro såunda orsakade av vitrötesvampar, såsom Corticium evovens, fera Stereum-arter, t. ex. S. purpurcum och S. hirsutum, Schizophyum commune samt Poyporus versicoor, P. hirsutus och P. zonatus. Hit höra även många stamrötar på rotstående träd, t. ex. Armiaria meea, Poyporus fomentarius och P. igniarius, Phoiota squarrosa. Fäckrötarna - eer som de i sutstadiet kunna kaas hårötarna - kännetecknas av att en mängd oika angreppshärdar i den av hyfer genomväxta veden utbidas. I dessa starkt angripna fäckar förtäres i första hand igninet men så småningom även ceuosan. Veden bir dock adrig spröd. Ti denna grupp höra de ur ekonomisk synpunkt synnerigen viktiga stamrötarna Poyporus annosus och P. pini samt de mycket vaniga agringsrötsvamparna i barrvirke Stereum sanguinoentum och Poyporus abietinus (fig. r). Krympningsrötarna sutigen förorsakas av >>brunrötesvampan>, som ti större deen äro typiska saprofyter och såunda förekomma i dött virke (se

11 6 ERIK BJöRKMAN 35 : I Fig. I. Exempe på oika röttyper i ved; fr. v. t. h. krympningsröta (i gran) förorsakad av Poyporus pinicoa, fäckröta (i gran) genom Poyporus abietinus, fäckröta (i ta) genom Poyporus pini samt vitröta (i björk) förorsakad av Daedaia unicoor. Nat. stor. Sampes of different decay types in wood; from Jeft to right, shrinkage rot (in spruee) eaused by Poyporus pinicoa, specked rot (in spruee) eaused by Poyporus abietinus, speeked pine rot (in pine) by Poyporus pini and white rot (in bireh) eaused by Daedaia unicoor. Nat. size. föjande) men även i evande träd, t. ex. Poyporus pinicoa (på barr- och övträd) eer Poyporus betuintis (endast på björk). Krympningsrötarna kännetecknas av att hea det vedparti, som genomväxes av hyferna, bir angripet på ikartat sätt, yttrande sig i en förtäring av ceuosan, så att sutigen endast den av pektin- och igninsubstanser uppbyggda mittameen mean vedceerna återstår. Härigenom undergå membranerna en krympning, som så småningom medför en sönderkyftning av den rötade veden, huvudsakigen i årsringsgränserna och i märgstråarnas pan. Rötveden bir härigenom uppdead i kubformade stycken och synnerigen spröd, stundom ti sut sönderfaande i ett brunt eer svart stoft (fig. r). Genom LAGERBERGs undersökningar (1923, 1924, 1928 a) äro vi tämigen vä underrättade om de i Sverige vanigaste hittis kända agringsrötsvamparna i barrved. För fuständighetens sku föjer här en kort karakteristik av dessa.1 Den amännaste av aa är Stereum sanguinoentum (fig. 2), som stundom ensam anges som agringsrötans upphov. Denna svamp kan även förekomma i sårskador på evande träd och förorsakar såunda toppröta och stämpingsröta hos gran (LAGERBERG 1923). Rötan är av korrosionstyp, varför rötangreppet i början huvudsakigen kännetecknas av en brunfärgning av veden och först efter ängre tid medför förstörese av vedens fibrer (se närmare härom i kap. VI). Angreppsbiden har från början karaktär av fera mer eer mindre rege- 1 För närmare studium av svamparnas utseende i naturen hänvisas ti bider i oika handböcker, t. ex. MAHLKE & TROSCHEL 1Q28. HUBERT 1931, BOYCE 1938, AUDREY RICHARDS 1938, FERDINANDSEN & }0RGENSEN , }0RSTAD & JuuL 1939, BAXTER 1943, samt ti speciaundersökningar.

12 35; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 7 Fig. 2. Fruktkroppar av den vanigaste agringsrötsvampen Stereum sanguinoentum på ändytan av en granstock, sedan 2 år forvarad mitt i en väta i vedgård M. Den tydiga gränsen snett över biden markerar vatteninjen, då stocken åg i vattnet. Efter uppäggningen i väta ha fruktkroppar och röta endast utbidats på den de av stocken, som åg under vattnet. Jui!944 Fruit bodies of the most common storage-decay fungus, Stereum sanguinoentum, on the end surface of a spruce og, stored for 2 years in the midde of a pie in wood-yard M. The distinct boundary running obiquey across tbe picture marks the water-ine when the og ay in water. Since it was pacedin a pie, fruit bodies and decay have ony appeared on the part of the og that ay under water. Juy bundna sektorformade stråk, som uppkommit genom hyfernas inväxande från infektionsstäet i ytan. Dessa stråk gränsa så småningom adees inti varandra och skijas då ofta av en >>mycefront» från vardera sektorn, men sutigen utpånas denna >>front», så att spinten i sin hehet bir brunfärgad. Svampens fruktkroppar framkomma ofta i stort anta i form av små tickor med sät undersida (fig. z). En ätt gnidning av fruktkropparna i fuktigt tistånd kommer dessa att anta en bodröd färg, varpå det atinska namnet syftar.

13 8 ERIK BJÖRKMAN 35 : I Fig. 3 Fruktkroppar av Corticium evovens på brännved av björk. Observera de rutformigt sönderspruckna fruktkropparna från föregående år. Okt Fru! t bodies of Corticium evovens on birch fue-wood. Observe the rectanguary spit fruit bodies from the preceeding year. Oct Samtidigt med Stereum sanguinoentum bruka vanigen bånadssvampar infinna sig (jfr fig. 33). En agringsrötsvamp, som ti det yttre företer vissa ikheter med Stereum sanguinoentum, är Corticium evovens (eer C. aeve). Fruktkropparna utbidas huvudsakigen resupinat på stockarnas ändytor men kunna även ha formen av små tickor, som mycket ikna Stereum sanguinoentum-fruktkroppar och därför ätt kunna ge anedning ti förväxing med dessa (jfr LAGERBERG 1920, 1924). Hymeniet kan ha mycket växande färg från rent vitt ti rödbrunt och är vanigen i torka rutformigt uppsprucket (fig. 3). Trots mycket kraftigt utbidade fruktkroppar på såvä barr- som övvirke-kanske mest hos brännved av björk, vars ändytor kunna vara het övervuxna av svampen - förorsakar Corticium evovens endast en svag röta av vitrötetyp. En närbesäktad agringsrötsvamp utgör vidare Peniophora gigantea, vars smutsvita, i torka pergamentartade fruktkroppar stundom kunna utbreda sig ånga sträckor företrädesvis på kvarsittande bark. Den är i Sverige endast känd som en tämigen ofarig rötsvamp (LAGERBERG 1928 a) men har i Amerika uppgetts vara en betydande skadegörare (RrcHARDS 1940). Poyporus abietinus är ikaedes en synnerigen vanig agringsrötsvamp, viken iksom Stereum sanguinoentum framkaar en typisk korrosionsröta.

14 35; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 9 Fig. 4 Fruktkroppar (resupinata och i form av tickor) av Poyporus abietinus på en granstock. Aug Fruit bodies of Poyporus abietinus on a spruce og. Aug Denna svamp återfinnes regebundet på döda stammar, som egat några år på marken, samt på stubbar. Som agringsröta kan svampen stundom vara av synnerigen svårartad karaktär. Svampens fruktkroppar utbidas ofta i mycket stort anta antingen på vertikat substrat i form av små, äderartade vågrätt orienterade tickor, som åtminstone devis äro sammanvuxna, eer på mera horisontet underag, t. ex. stockundersidor, i form av ånga resupinata ( = underaget titryckta) stråk (fig. 4). Det svenska namnet vioticka syftar på den vanigen mycket tydiga vioetta färgen i synnerhet nära fruktkroppens kant. På tastockar förekommer svampen stundom i en särskid form, som tidigare ansetts tihöra säktet Irpex och benämnts Irpex fuscovioaceus. I stäet för fruktkroppar med porer på undersidan utgöres fruktkropparna av kantstäda, nedti sammanväxta bad. Numera betraktas denna svamp som en varietet av huvudarten och bör såunda kaas Poyporus abietimts var. jusco-vioaceus (RANDI RAESTAD 1941,jfr LUNDELL &NANNFELDT ). 1 Viotickan angriper företrädesvis årsringarnas vårved (LAGER BERG 1924), så att av denna sutigen endast återstå nätikt utbidade ister, som sammanbinda de endast obetydigt rötade höstvedsmantarna (1. c., fig. 1 Nomenkaturen i det föreiggande arbetet enigt LuNDELL & NANNFELDT samt enigt meddeanden av dr LUNDELL.

15 10 ERIK BJÖRKMAN Fig. 5 Fruktkropp av Poria vaporaria på undersidan av en fuktigt agrad tastock. Aug Fruit body of Paria vaporaria on the under side of a pine og stored in a moist environment. Aug ). Ved som angripits av Payparus abietinus är synnerigen ätt, eftersom större deen av vedsubstansen förtärts av svampen. En stor grupp av rötsvampar i agrad barrved framkaar som förut nämnts röta av destruktionstyp, d. v. s. angriper direkt vedens ceuosa, och bir härigenom av mycket stor ekonomisk betydese. Band dessa må nämnas: Trametes seriais är mycket vanig i ved, som agrats under fuktiga förhåanden. Svampen förekommer emeertid såsom agringsrötsvamp endast ytterst säan i sin typiska form med utbidade tickor, såsom på vertikat underag t. ex. stubbsidor, utan har vanigen endast resupinata fruktkroppar, Denna avvikande typ, viken av ELIAs FRIEs beskrivits som Paria caasa (jfr BouRDOT & GALZIN 1927), bidar tunna äderartade beäggningar av inemot 2 dm ängd på undersidan av stockar, Svampens fruktkroppar äro först rent vita men bi så småningom guvita. De kunna ösgöras från underaget, viket är ett gott igenkänningstecken ti skinad mot de mycket ikartade fruktkropparna av den på samma sätt uppträdande svampen Paria vapararia. Trametes trabea, ågtickan, har sitt svenska namn efter sin förekomst på ågor av ta. Den förekommer emeertid även på at sags konstruktionsvirke

16 35: I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 11 Fig.~6. Fruktkroppar av Lenzites sepiaria på sufatved från bottenagret i sedan 2 år' på and uppagd massavedsväta av högtyp i vedgård A. Nov Fruit bodies of Lenzites sepiaria on suphate wood from the bottom ayer of a pupwood pie of the high type constructed on and two years previousy. Wood-yard A. Nov av ta och åsamkar sannoikt i de nordiga dearna av andet, där den synes ha sin egentiga utbredning, betydande skador. Såsom senare mera utförigt ska omtaas är svampen icke heer ovanig i sufatved, som agras i vedgårdar. Svampens fruktkroppar ha mycket oika utseende atefter underagets beskaffenhet, stundom utbidade som typiska, zonerade, i amänhet mer eer mindre mörkbruna tickor av seg konsistens, stundom het resupinata, då de starkt erinra om Lenzites-arter. Det växande rörskiktets porer äro atid invändigt vitaktiga och ha iksom rören mycket oregebunden form från mer eer mindre rundade ti smaa springor av ända ti 5 mm ängd. Paria vaporaria, mögetickan, är närmast bekant för sin förekomst i konstruktionsvirke av barrträd, såsom edningsstopar, brovirke, gama timmeränsar o. s. v., samt i sin egenskap av s. k. husröta i byggnader, där den stundom kan förväxas med hussvampen, Meruius acrimans. Svampens fruktkroppar utbidas atid resupinat och kunna stundom bida meterånga överdrag på undersidan a v ågor a v ta och gran eer a v massa ved i vedgår dar. Deras färg är atid mer eer mindre gräddvit, och rörskiktet har atid tämigen grova mynningar av omkr. r mm diameter ti skinad mot rörmynningarna hos den förut nämnda ikartade svampen Trametes seriaisvar. caosa, som har högst omkr. 0,5 mm vida rörmynningar (fig. 5). Svampen kan ofta,

17 12 ERIK BJÖRKMAN 35: I i synnerhet vid mycket hög fuktighet, uppträda under fera oika myceformer, t. ex. såsom sofjäderikt förgrenade mycesträngar eer mycehudar. Lenzites sepiaria är en synnerigen amän barrvirkessvamp, som i skogen bidar karakteristiska, tunna, sega, inti ro cm breda tickor med havcirkeformig omkrets på stubbar och döda stammar (fig. 6). De mörkbruna, koncentriskt fårade fruktkropparnas undersida består av grenade ameer, som i de basaa dearna äro sammanvuxna, så att grova rör uppkomma. Svampen spear stor ekonomisk ro genom sin förekomst på gagnvirke av oika sag, icke minst edningsstopar, där den kan förekomma på grund av sin egenskap att förmå uthärda upphettning och ångvarig uttorkning utan att taga skada. Svampen är emeertid som aa rötsvampar starkt beroende av vatten, och infektionen sker därför genom sporer,.som förts in i sprickor och gro, då regnvatten inträngt i dessa. Lentinus epideus (eer L. squamosus), sysvampen, är en typisk skivsvamp och förekommer, som det svenska namnet anger, särskit på järnvägssyar, där den förorsakar betydande skada. Den synes i Sverige vara bunden ti tavirke, vars kärnved den ti skinad mot många andra rent saprofytiska rötsvampar med ätthet förmår sönderdea. Utom på syar uppträder svampen på at sags virke, som genom beröring med marken är tiräckigt fuktigt. Såsom upphov tiagringsröta i egentig mening är svampen säsynt men kan dock förekomma i de understa virkesagren i vedgårdar. Fruktkropparna ha formen av tjocka, segt köttiga, guvita hattar bekädda med brunaktiga fjä. Å ven den ofta excentriskt anbringade foten, som avsmanar nedåt, är mer eer mindre fjäig. Paxihts panuoides (eer P. acheruntius), >>käarkantareem, är en barrvirkesspeciaist, som stundom anträffas på fuktigt agrat virke, t. ex. timmeränsar, i brunnskar eer på träkonstruktioner framför at i gruvor. Svampen tihör även de s. k. hussvamparnas grupp genom sin förekomst i våta käare, under badrumsgov etc. Liksom föregående svamp är Paxius en skivsvamp, och fruktkropparna äro tunna, brungua, med sin ryggsida ofta ansuten ti underaget. De sakna vanigen het och hået fot. Ehuru knappast agringsrötsvampar i egentig mening må även de båda vanigaste husrötesvamparna Meruius acrimans och Coniophora puteananämnas i detta sammanhang, då de - i varje fa den sistnämnda - stundom förekomma även på virke, som agras i det fria, och någon skarp skinad mean hussvampar och agringsrötsvampar strängt taget icke finnes. Meruius acrimans, den >>äkta>> hussvampen, uppträder, som namnet antyder i hus och kan där åstadkomma mycket stora skador i synnerhet genom sin bekanta förmåga att sjäv genom sin andningsverksamhet i stor utsträckning producera den fuktighet, svampen behöver för sin fortsatta tiväxt. Svampens brungua fruktkroppar äro mjukt köttiga och utbidas oftast som

18 LAGRINGsRöTA I MASSAVED 13 resupinata överdrag men kunna även ha formen av verkiga tickor, i synnerhet på vertikat underag. En mycket omfattande itteratur existerar om denna svamp på grund av dess stora praktiska betydese (jfr LAGERBERG & ScHi. YTER 1927 samt sid. 82 och ff.). Coniophora puteana (eer C. cerebea), käarsvampen, förväxas stundom med föregående svamp. Den är mycket vanig på fuktigt barrvirke inaturen och även inomhus i bjäkar i fuktiga käare. Fruktkropparna utveckas atid resupinat och kunna bida meterånga stråk. De äro tunnare än hussvampens fruktkroppar och mera oivbruna ti färgen. Svampen är mycket snabbväxande och förorsakar betydande skadegörese. II. INVENTERING AV I MASSAVEDGÅRDAR FÖREKOMMANDE LAGRINGSRÖTSVAMPAR. Somrarna 1943 och 1944 besöktes ett 20-ta vedgårdar företrädesvis i Norrand, b. a. i och för en undersökning av vika agringsrötsvampar, som äro vanigast i uppagd massaved av ta och gran. Härvid antecknades i första hand aa arter, som utbidat fruktkroppar samt dessas frekvens, och dessutom uttogos prov av ett stort anta oika ång tid agrade stockar av oika dimension och växtighetstyp uppagda på oika sätt och på oika höjd. Om fruktkroppar ej funnos utbidade, viket är regen, måste svampen renodas för att kunna identifieras. Härvid användes antingen den metoden att små provbitar ur rötad ved uttogos ur avsågade trissor och pacerades på agarpattor eer att prov uttogos med akohosteriiserad vanig tiväxtborr, varefter borrspånen försiktigt direkt inades på medförda agarpattor. I så gott som samtiga fa var en isoering av rötsvamparna på detta sätt möjig och kunde en renkutur av desamma efter oroympning erhåas. Sedan myceen renodats, har det emeertid gät att identifiera dem, ett arbete som ofta erbjuder mycket stora svårigheter, då svamparnas myce i de festa fa icke erbjuda tiräckigt säkra karakteristika. En mycket omfattande itteratur föreigger emeertid på detta område atifrån pioniärarbetet av RoBERT HARTIG (1878) och CLARA FRITZ' utmärkta arbete 1923 ti de stora undersökningarna av RoBAK 1942 och BAXTER För detajerade uppgifter om oika metoder att identifiera myce samt rörande itteratur hänvisas framför at ti RoBAKS arbete. Här kan endast i korthet nämnas de viktigaste hjäpmeden för identifiering av hymenomycetmyce, vika även kommit ti användning i föreiggande undersökning:

19 14 ERIK BJöRKMAN 35: I Fig. 7 Renkutur av två ursprungigen okända myce, som på träkossar bidat typiska fruktkroppar, t. v. Stereum sanguinoentum, t. h. Peniophora gigantea. Pure cuture of two originay unknown myceia, forming typica frut hoiies on wooden bocks. To the eft, Stereum sanguinoentum; to the right, Peniophora gigantea. I. mikroskopisk undersökning av royceen z. försök att få svampen att bida fruktkroppar 3 anastomoseringsförsök i )>fuktig kammare)> 4 temperaturförsök 5. rötförsök Ett stort anta rötsvampar kunna i renkutur säkert identifieras genom sitt uftmyce (jfr särskit FRITZ 1923) men aa måttuppgifter måste enigt RoBAK (1942) betraktas som mer eer mindre osäkra på grund av de stora variationer, som kunna förekomma hos en och samma art. Exempe på myce, isoerade ur massaved, som säkert kunnat identifieras genom rent morfoogiskakaraktärer hos myceen, äro Stereum sanguinoentum, Coniophora puteana, Yrametes trabea, Lenzites sepiaria, Poyporus pinicoa och PaxiUus panuoides. Betydigt svårare är det i amänhet att ti arten säkert bestämma myce växande i sjäva träet, även om utmärkta färgningsmetoder användas (jfr HuBERT 1922 och CARTWRIGHT 1929).. För att få svamparna att bida fruktkroppar ha de odats på små kossar av ta eer gran i Erenmeyerkovar eer Koekavar enigt i huvudsak samma metodik, som utarbetats av LIESE, NoWAK, PETERS & RABANUS (1935). Myceen finge såunda förstutväxa över en agaryta (1,5% agar, 1,5% matextrakt )>Vitrum)>), varefter steriiserade träkossar inades i absout torrt tistånd (fig. 7). Träkossarna erhöo härvid snart så hög fuktighet, att rötsvamparna kunde attackera dem (jfr ScHULZE & THEDEN 1938). Många svampar bida på detta sätt mer eer mindre typiska fruktkroppar redan efter en månad, t. ex. Poria vaporaria, Yrametes seriais, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus, medan andra behöva ängre tid härför, t. ex. Stereum sanguinoentum, Poyporus abietinus (jfr t. ex. LAGERBERG 1923, fig. 19, HUBERT 1935, BAVENDAMM 1936, fig. 130, BJÖRKMAN 1944 a, fig. 7-10). Då vissa rötsvampar påvisats utbida fruktkroppar endast i jus eer under bestämda fuktighetsförhåanden (se t. ex. FALCK 1913), förvarades försökskuturerna des i mörker, des i jus, och dessutom användes kovar des med tättsutande kork och des med vanig bomuspropp för att variera fuktigheten.

20 35: I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 15 Många okända myce, som renodats ur rötad massaved och otviveaktigt tihöra agringsrötor, ha emeertid icke bidat fruktkroppar i renkutur. Dessa myce ha därför odats i >>fuktig kammare>> tisammans med ett anta kända rötsvampsmyce av iknande utseende för att om möjigt få royceen att anastomosera, d. v. s. sammanväxa med varandra. Om de kunna förmås härti, har man enigt BuLLER (1933) rätt att anse, att royceen tihöra samma art (jfr MELIN 1936, LIHNELL 1939, 1942). Små stycken (omkr. 4 mm 2 ) av matagar, genomvuxna av resp. myce, fastsättas härvid försiktigt på undersidan av ett vanigt steriiserat täckgas på omkr. 2 mm avstånd från varandra, varefter täckgaset ägges över fördjupningen i ett ikaedes steriiserat objektgas försett med anordning för >>fuktig kammare>>. >>Kammarem behöver ej innehåa fritt vatten, utan den önskade fuktiga atmosfären erhåes genom det vatten, som avdunstar från de båda agarbitarna; det är därför viktigt att så färsk agar som möjigt användes. De på detta sätt anordnade kuturerna förvaras i steria petriskåar vid 22 C. Genom dyika anastomoseringsförsök kunde några myce identifieras, som icke på annat sätt voro möjiga att artbestämma, t. ex. vissa former av Poyporus abietinus. Enigt ROBAK (1942) ger emeertid denna metod icke atid säkra resutat (1. c., sid. 123 och ff.j. I ikhet med RoBAK har förf. för övrigt även funnit, att fera oika myce, som på grund av andra kännetecken otviveaktigt tihöra Stereum sanguinoentum, icke kunna förmås att anastomasera med varandra. Den fjärde metoden för karakterisering av okända myce utgjordes såsom förut nämnts av temperaturförsök (jfr sid. 133 och ff.). Då oika rötsvampar ofta ha bestämda temperaturoptima, kan man genom att oda ett okänt myce vid samma temperatur som kända myce pröva, om de båda svamparna kunna tihöra samma art. Metoden har använts i ett mycket stort anta undersökningar vanigen i ansutning ti systematiskt anordnade försök med kända svampar, men absout säkra resutat kan den icke anses ge. En och samma svamps myce kan såunda ha oika utveckingsförmåga på grund av oika åder m. m., varigenom vissa oikheter atid bruka förefinnas för oika mycestammar. Metoden har dock i några fa använts och varit ti nytta såsom en första orientering om vika av fera ikartade okända myce, som möjigtvis kunde tihöra samma art. Den femte använda metoden för identifiering av okända myce av rötsvampar bestod i en undersökning av respektive myces rötförmåga, som för en och samma art brukar vara tämigen ikartad under samma mijöförhåanden. Metoden har iksom >>temperaturmetoden>> använts i ansutning ti andra samtidigt anordnade försök med kända svampar och atid endast i syfte att erhåa en första orientering angående de renodade okända myceens egenskaper. Den av BADCOCK (1939) anserade metoden att av myceens u k t suta sig ti svamparnas art har icke visat sig kunna ge påitiga resutat. Inventeringens resutat. Sammanagt I 262 prov av rötad massaved ha undersökts med avseende på de ingående rötsvamparna. Proven ha insamats från I9 vedgårdar i oika dear av andet, företrädesvis i Norrand. I I24 fa ha inga rötsvampar kunnat förmås att utväxa ur det rötade träet huvudsakigen på grund av att veden varit bakteriös. I några fa ha också enbart bånadssvampar vuxit ut. I övriga fa ha oika rötsvampar renodats och royceen undersökts med avseende på svamparten. En säker identifiering har yckats av 982 utvuxna myce, d. v. s. 78 % av samtiga prov. Omkring ISO

21 16 ERIK BJÖRKMAN myce, som sannoikt representera minst ett ro-ta oika arter, ha ännu icke kunnat identifieras, De tihöra dock icke de mera kända agringsrötsvamparna och knappast heer mera amänna rötsvampar från skogen, vika möjigen ha kunnat eva kvar. Det mest sannoika är därför, att dessa ännu okända myce tihöra mindre vaniga, kanske hittis devis okända arter. I det föjande ska de påträffade svamparnas art och frekvens i korthet angivas. Ett mera siffermässigt uttryck för frekvensen i oika vedgårdar ska icke ämnas, då okaa oikheter (oika ång tid agrad ved, oika uppäggningssätt o. s. v.) och ofrånkomig subjektivitet vid provtagningen endast skue göra dyika uppgifter fiktiva. Såvä den okuära granskningen av förekommande rötsvampar, baserad på förekomsten av utbidade fruktkroppar, som aboratorieundersökningarna av rötade vedprov ha visat, att den amännaste agringsrötsvampen utan tvive är Stereum sanguinoentum (omkr. 8o% av undersökta prov). Denna svamp torde också i amänhet vara den första, som ger sig ti känna såsom rötbidare och såunda åstadkommer skador redan efter endast en sommars oämpig agring av massaved på and. Den har påträffats i såvä reativt nyuppagd som i ängre tid agrad ved av såvä ta som gran över hea andet. I reativt färsk ved är utom Stereum även Corticium evovens ofta mycket vanig, i synnerhet på stockändar av granved. Förekommande på samma sätt har även i fera vedgårdar, företrädesvis i södra Sverige, påträffats Peniophora gigantea. För övrigt är svampen mycket vanig på fuktigt agrad obarkad ved. Ur tämigen nyuppagd ved har också icke atför säan renodats Poyporus abietinus, men vanigare är svampen säkerigen i något ängre agrad ved. Den torde dock endast reativt säan bida fruktkroppar, viket är anmärkningsvärt med hänsyn ti svampens synnerigen iviga fruktkroppsbidning på virkesavfa i skogen. I sufatved uppträder dock icke atför ovanigt fruktkroppar av den såsom säsynt ansedda Poyporus abietinus var. fusco-vioaceus. I ved, som agrats i vedgård två somrar eer ängre tid under ogynnsamma förhåanden, har mycket ofta påträffats Trametes seriais. Den förekommer företrädesvis i vätornas bottenager och utbidar resupinata fruktkroppar på stockarnas undersidor. Under den ångvariga agring av ved, som bivit en föjd av kristiden, ha säkerigen betydande skador uppkommit i vedgårdarna genom denna svamp, som förekommer i hea andet. Trametes trabea, som i Sverige torde ha sin huvudsakiga utbredning inom det norrändska barrskogsområdet, har även visat sig vara icke atför säsynt i massaved (ta) i Norrand. Den uppträder ofta på samma sätt som Trametes seriais, ehuru fruktkropparna, vika av at att döma utbidas med stor ätthet, icke äro het resupinata utan variiigen ha formen av en ångsträckt utstående ist. Svampen utbidar dock i ängre tid andagrad ved stundom

22 35 : I LAGRINGSRöTA I MASSAVED 17 stora, mörkbruna, sega tickor. Dessa uppträda vanigen i vätornas bottenager men visa sig iband även ångt upp i vätorna. I ängre tid agrad ved uppträder även icke så säan Lenzites sepiaria, vars fruktkroppar stundom ikna föregående arts och uppträda på samma sätt som dessa. Såsom förut nämnts kan svampen uthärda ångvarig torka, varför man finner dess fruktkroppar icke bott i vätornas fuktiga bottenager utan stundom t. o. m. i de översta agren, som visserigen torkat ut under sommaren men under hösten åter absorberat regnvatten eer fuktighet ur atmosfären, sedan denna bivit fuktighetsmättad. I bottenagren av sedan två eer fera år uppagda massavedsvätor, där fuktigheten ofta änge bibehåes hög, ha ofta de karakteristiska resupinata fruktkropparna av Paria vaporaria iakttagits, och även ur borrspånsprov från både ta- och granved i dessa ager av vätorna har denna svamp (sannoikt i fera skida former) renodats. I gammat avfa, som fått igga kvar år från år, är svampen också mycket vanig. I de understa agren i vätor, som igga mycket tätt, ha i några fa påträffats fruktkroppar av Coniophora puteana och Paxius panuoides. Även ur borrspån ha vid ett par tifäen de karakteristiska myceen av dessa svampar renodats. Lentinus epideus, sysvampen, har också i ett par vedgårdar med ång tid agrad sufatved anträffats i ved, som egat i direkt kontakt med marken. I en massavedgård i övre Norrand med tätt iggande vätor var den sedan mer än 2 år uppagda veden i stor utsträckning angripen av Poyporus ferrugineo-fuscus. Denna svamp, som ger upphov ti en typisk fäckröta, har emeertid adrig påträffats i andra vedgårdar och torde därför icke vara särskit vanig i massa ved. Trots identifieringsförsök enigt oika metoder ha, såsom förut nämnts, åtskiiga myce icke kunnat bestämmas ti arten. En närmare beskrivning av dessa myce- av vika åtminstone ett torde tihöra en Meruius-art och ett en Coniophora-art - faer emeertid icke inom ramen för den föreiggande undersökningen. Fortsatta försök att identifiera de ur massaved isoerade rötsvampsmyceen skoa dock utföras. Ett probem av stort intresse i detta sammanhang är frågan, huruvida typiska stamrötor, som uppkommit redan i skogen, kunna fortsätta att utveckas, sedan virket uppagts i vätor i vedgården. Probemet är mera aktuet för brännveden än för den egentiga massaveden, viken ju icke får innehåa stamrötar annat än i mycket begränsad utsträckning. Saken har därför icke närmare undersökts, men ur uttagna borrspånsprov ha i varje fa vid fera tifäen renodats myce av den vaniga stubbtickan, Poyporus pinicoa (eer P. marginatus). Denna omständighet iksom det faktum, att vackra, evande fruktkroppar av Poyporus pinicoa fera gånger anträffats i synner- Z. Medde. från Statens Skogsforskningsinstitut. Band 35

23 18 ERIK BJÖRKMAN 35; I het på sufitved och givetvis på brännved i oika vedgårdar, tyder emeertid på att åtminstone denna på stubbar och döda stammar av barr- och övträd i skogen vanigt förekommande rötsvamp under gynnsamma förhåanden kan fortsätta sin utvecking i agrat virke. KRESS, HUMPHREY, RICHARDS, BRA Y & STAIDL (I925) angiva även andra typiska stamrötor, t. ex. Poyporus pini, såsom förekommande i vedgårdar och förorsakande agringsröta i massaved. Av de reativt fåtaiga renodingar av myce, som företagits ur brännved, synes emeertid framgå, att rötsvampar, som normat förekomma i skogen, endast i undantagsfa - särskit vid fuktig agring - fortsätta sin verksamhet efter vedens uppäggning i vedgården (jfr HUBERT I924). Mera omfattande undersökningar äro på denna punkt nödvändiga för erhåande av ett säkert svar på detta spörsmå. I viket fa som hest kan dock sägas, att de specifika agringsrötsvamparna spea en oerhört mycket större ro i andagrad massaved än eventuet från skogen medföjande rötsvampar. III. YTTRE BETINGELSER FÖR UPPKOMSTEN AV LAGRINGSRÖTA I VEDGÅRDAR. Det som i första hand utgör förutsättningen för uppkomsten av agringsröta är närvaron av infektionsmedet, svampens sporer. Denna förutsättning behöver dock knappast ens tagas med i räkningen, då i varje fa de amännaste agringsrötsvamparnas sporer synas vara praktiskt taget aestädes närvarande. Lagringsröta utbidas nämigen atid i virke, om de yttre förhåandena äro gynnsamma härför. LAGERBERG (Igzo, sid. I55) har dessutom fäst uppmärksamheten på att infektionen kan ske praktiskt taget ika ätt ängs stockarnas sidor, t. o. m. om barken sitter kvar, som på sjäva ändytorna, ehuru givetvis dessa senare i första hand bi angripna. Förutsättningarna för att sporerna skoa gro komma ej att behandas i föreiggande avhanding, des emedan ett mycket stort anta undersökningar redan föreigger på detta område (se BAVENDAMM I936, sid. I028-IOJ9, jfr FRIES I942) och des därför att agringsrötsvamparnas sporer i amänhet gro utan svårighet i tiräckigt fuktigt virke. Lagringsrötans utbidning regeras såunda i praktiken av myceens förmåga att växa i träet, varför utesutande denna sida av probemet kommer att behandas. De yttre faktorer, som utöva det största infytandet på uppkomsten av agringsröta, äro temperaturen och i synnerhet fuktigheten i substratet och den omgivande uften. En viss reativt hög temperatur är såunda gynnsam för svamparna iksom en viss icke atför åg men ej heer atför hög fuktighet i

24 LAGRINGsRöT A I MASSA VED 19 veden. Huvudprincipen i a virkesvård är därför- såsom särskit LAGERBERG, LUNDBERG & MELIN (1927) framhåit - att håa virket antingen mycket torrt eer mycket fuktigt. Virkets fuktighetstistånd före uppäggningen i vedgården är givetvis av mycket stor betydese för uppkomsten av agringsröta i vätorna. I de nordiga dearna av andet och även söderut i mån av möjighet fottas större deen av massaveden, varvid man såunda skyddar virket genom mycket hög fuktighet. Den andra metoden, nämigen att förebygga agringsskador genom Reativ uftfukti~het, X ~ ' ~---~---~---~---~---~---~---~---~ ~ ~---~---~---~---~- -~---~---~---~ ~ ~ ~ - ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~---~---~---~---~---~---~---~---~---~---~ 50~--~----~--~----~----~--~----~----~--~----~--~ Jan. febro. Maros Apri Maj Juni Jui Au~..Sept. Okt. Nov. Dec. Fig. 8. Reativ uftfuktighet under oika arstider i Sverige (genomsnittsvärden). Se t. ex. HÄGGLUND Reative air humidity during different seasons iu Sweden (mean vaues). Cf. e. g. HÄGGLUND, I939 Reativ uftfuktighet = reative air humidity. effektiv uttorkning av veden redan i skogen, tiämpas däremot, om transporten ti fabriken ska ske t. ex. med järnväg eer astbi, viket torde vara det vanigaste i Syd- och Meansverige. Såsom förut nämnts omfattar den föreiggande undersökningen huvudsakigen norrändska förhåanden och behandar därför företrädesvis fottad massaved av ta och gran, som uppägges i vedgårdarna i fuktigt tistånd. Frågor rörande virkets behanding före fottäggningen eer uppäggningen i vedgården, t. ex. det omstridda probemet om avverkningstidens betydese för virkets tekniska och kemiska beskaffenhet samt eventuet oika mottagighet för svampangrepp (jfr särskit GÄUMANN 1930 och 1936), faa däremot icke inom ramen för den föreiggande undersökningen. Vattenhaten i träet är i främsta rummet bestämmande för svamparnas utveckingsmöjigheter. Vattnet i rått trä förekommer des såsom i ceväggarna bunde.t vatten (sväningsvatten, imbibitionsvatten, micearvatten, stundom

25 20 ERIK BJöRKMAN 35: I ehuru något oegentigt även benämnt hydratvatten), des i form av fritt vatten i cehåigheterna. Vid torkning försvinner i första hand det fria vattnet. Vid den s. k. fibermättnadspunkten återstår såunda endast bundet vatten i veden. Fibermättnadspunkten igger som bekant vid något oika vattenhat hos oika trädsag; hos ta och gran kan den angivas ti omkr. 28 % av torrvikten. Mängden i ceväggarna bundet vatten står atid i ett visst jämviktsförhåande ti den omgivande uftens reativa fuktighet och temperatur. Vattenhat, X av i:.orf"'vikt ~---~---~---~---~---~---~---~---~---~---~---, 20 --~---~---~---~---~---~---~---~ ~--- -~---~---~---~---~---~ ~---~---~---~--- ~ ---~---~---~ ~---~---~---~---~---~ ~---~---~---~---~---~---~---~---~---~---~--- 10L---~----~----~--~~--~--~----~----~--~----~----~--~ Tan. Feb~. Ma~s Ap~i Maj Juni Jui Au~. Sept. Okt. Nov. Dec. Fig. g. Vattenhaten i ufttorrt trä vid jämvikt med uftens reativa fuktighet under oika dear av året i Ostpreussen. Enigt KoLLMANN W ater content in air-dry wood in equiibrio with the: air humidity during different seasons in East Prussia. According to KoLLMANN, I936. Vattenhat, % av torrvikt = water content, % of dry weight. Såsom av fig. 8 framgår är uftens reativa fuktighet ägst under våren och försommaren (maj-juni), som atså är den bästa torkningstiden. Vattenhaten ufttorrt trä (r5-23 % på torrvikten) varierar såunda med uftens reativa fuktighet och temperatur under oika årstider. Fig. 9 visar den jämvikt, som råder mean vattenhaten i ufttorrt trä och uftens reativa fuktighet under året i Ostpreussen enigt KoLLMANN (1936). Temperaturens betydese för jämviktsäget uftfuktighet/träfuktighet beyses av fig. ro enigt TuoMOLA (1943, sid. ro9). Vid en högre temperatur igger såunda träfuktigheten vidjämvikt ägre än vid ägre temperatur. Enigt KoLLMANN (1936, sid. 401) är vattenhaten i ufttorrt trä under maj-juni i Ostpreussen så åg som 13,8 %av torrvikten, under det att man för i varje fa nordsvenska förhåanden får räkna med högre värden, då temperaturen under våren och försommaren här håer sig betydigt ägre än på sydigare breddgrader.

26 35 : I LAGRINGSRöTA I MASSAVED 21 Det bör även beaktas, att jämviktsäget vid en och samma reativa uftfuktighet är ägre för torrt trä, som upptar vatten, än för trä, som avgervatten. Detta s. k. hysteresis-fenomen, som också kan uttryckas så, att absorptionskurvan igger under desorptionskurvan vid vattenhater under fibermättnadspunkten, har ännu icke fått sin sutgitiga förkaring (jfr TuoMOLA 1943, sid. Vattenha :., Yo av torrvikt ~ ~---~---~ , 20' ~ ---~---~---~---~---~---~---~---~---~-- ~ 50' 60' ~--- ~ --- ~--- ~-- - ~ -- - ~ --- ~ --- ~--- ~- 80' ~--- ~ '+---- ~--- ~ - i ---~ ~ ~---~ ( x Reabv uftfukti~het Fig. ro. Fuktighetsjämvikt för färsk taspint vid oika reativ uftfuktighet och temperatur. En. TuoMOLA 1943, sid. rog. Equiibrium of moisture in fresh pine sapwood at various reative humidities and temperatures (' C). According to TuoMOLA, 1943, p. r og. Vattenhat, % av torrvikt = water content, % of dry weight. Reativ uftfuktighet = reative air humidity. 26, THUNELL 1944). Fenomenet har emeertid en viss betydese vid försök att faststäa den undre fuktighetsgränsen för svampskadors uppträdande. Enigt PIDGEON & MAASS (1930) anses det högre värde vid jämvikt med uftfuktigheten, som erhåes vid förust av vatten, representera det verkiga jämviktsäget med vattenångan i uften. Temperaturens inverkan på uftens reativa fuktighet framgår av det föregående. Ju varmare det är, ju mera vattenånga kan uften innehåa, innan den bir mättad med fuktighet. Samma mängd vattenånga i uften, som under sommaren endast innebär en åg reativ uftfuktighet, betyder såedes under vintern, då uften icke kan innehåa så mycket vatten, en mycket

27 22 ERIK BJöRKMAN Fig. II. Termohygrograf av typ >>Haenni>> jämte psykrometer. Thermohygrograph of the»haennh type and psychrometer. hög reativ uftfuktighet. Om såunda färskt virke utägges för torkning t. ex. i maj, kan det avge sin fuktighet ti uften så att fibermättnadspunkten underskrides och atså snabbt torka. Under hösten däremot med tämigen åg temperatur är uften mer eer mindre mättad med vattenånga. Fuktighet kan atså under sådana förhåanden endast avgivas ned ti fibermättnadspunkten, varigenom virket under denna tid icke kan bi torrt. Härti kommer, att en ringa temperatursänkning av endast I-2 C kan medföra en hastig ökning av reativa fuktigheten i uften, så att daggpunkten nås och vattenånga kondenseras (se närmare härom LANDOLT & BöRNSTEIN I923). Denna företeese har sitt största intresse i brädgårdar, där ofta den särskit under hösten hastigt uppträdande ytbånaden sammanhänger med detta fenomen. Såsom senare ska ytterigare beröras, inverka även andra yttre faktorer på virkets torkning, såsom vindriktningen, vindstyrkan och nederbörden. De utan gensägese viktigaste yttre faktorerna av betydese för virkets torkning och därmed för uppkomsten av agringsröta men även för rötsvamparna i och för sig äro emeertid, såsom förut nämnts, uftfuktigheten och temperaturen. Dessa faktorer äro därför särskit värda ett närmare studium i oika vedgårdar.

28 35: I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 23 L Mikrokimatet i massavedgårdar. För att närmare studera de yttre förutsättningarna för agringsrötans uppkomst utfördes kontinueriga registreringar av uftfuktighet och temperatur på oika stäen i tre norrändska massavedgårdar, i vedgård A ängst i norr försommaren I943 t. o. m. hösten I945, i vedgård B i meersta Norrand våren t. o. m. hösten I945 samt i vedgård L i södra Norrand försommaren I944 t. o. m. hösten I945-1 I och för jämförese med förhåandena i det fria voro på samtiga observationspatser motsvarande instrument uppstäda i en s. k. meteoroogisk bur på en öppen pats utanför vedgårdarna men på samma nivå som dessa. Även de instrument, som användes för registrering i sjäva vedgårdarna, förvarades i mindre, meteoroogiska burar med väggar av snedstäda spjäor för att förhindra sostråarnas direkta inverkan. Mätningarna utfördes med sjävregistrerande termohygrografer av schweiziskt fabrikat (>>Haenni>>), vika i amänhet instäde.s för gång under en vecka i taget och kontroerades och justerades före varje ny utsättning. Kontro av hygrometern (hårhygrometer) utfördes des i samband med att hygrometern före varje ny veckaperiod under minst en timme utsattes för absout mättad uftfuktighet genom påsättande av en genomfuktad yehysa utanpå den perforerade cyindern med de fuktighetskänsiga håren, des med hjäp av en psykrometer av vanig typ (fig. n). Kontro av apparatens temperaturregistrering utfördes ikaedes varje vecka genom jämförese med en precisionstermometer. Dessutom uppmättes i en vedgård (A) vindstyrkan vid oika tifäen på oika patser i vedgården, företrädesvis mean och inne i vätor. Mätningarna utfördes med en s. k. anemometer av typ ScHULz-RosENMtiLLER jämte stoppur (jfr KoLLMANN I936, sid. 434 samt även MATHEWSON I930, sid ). För att möjiggöra mätningar ångt inne i vätor samt för att undvika störande infytanden vid mätningarna var instrumentet monterat i spetsen av en c:a 2 m ång stång. ' Vedgård A. För att beysa fuktighets- och temperaturförhåandena på oika punkter i vedgården utsattes termohygrografer mean vätor på oika avstånd från varandra samt på oika höjd mean vätorna. De festa mätningarna utfördes mean sedan 2 år i vedgården uppagda vätor på I m och 5 m avstånd från varandra på resp. I, 5 och IO m höjd över marken (se fig. I2-I4) Vätorna i ifrågavarande vedgård voro des ångvätor om c:a 8o m ängd och des kortvätor, 22m ånga. Samtiga vätorvoro I2----'I4 m höga samt >>dubberadiga>>, d. v. s. två stockängder breda med stockarna uppagda >>om ott» 1 På särskit uttryckt önskan namngivas icke de oika vedgårdarna utan betecknas med bokstäverna A, B, C, o. s. v.

29 24 ERIK BJöRKMAN 35: I Fig. 12. Meanrummet mean två ångvätor i vedgård A, omkr. r m brett samt uppfyt av nedfana stockar. Jui Interva between two ong pies in wood-yard A, about I m broad and fied with faen ogs. Juy I943 i vätornas mittinje, varigenom bredden bev c:a 9 m (jfr fig. 35). Som underag för vätorna tjänade överat endast ett >>gov>> av tväragda ädre massavedsstockar samt ovanpå detta ängsgående >>strön» av vanig massaved (jfr fig. 36). I fig. 15 ha temperatur- och fuktighetsvariationerna under år 1944 des mean två vätor, uppagda hösten 1942, på 3m avstånd från varandra,

30 35; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 25 Fig. 13. Meanrummet mean två ångvätor i vedgård A, omkr. 5 m brett. Jui 1943 In terva between two Iong pies in wood-yard A, about s m broad. Juy I943 des i det fria sammanstäts (virket avverkat vintern ). 1 Av de utförda registreringarna framgår, att temperaturen mean massavedsvä- 1 Medevärdena för fuktighet och temperatur för varje dygn ha erhåits genom summering av registrerade värden k. 2, 4, 6, o. s. v. och division med 12, varefter månadsmedevärden uträknats på grundva av dygnsvärdena. Även om de använda termohygrograferna icke äro precisionsinstrument, torde dock de så erhåna värdena vara mera exakta än de officiea siffrorna, vika basera sig på medeta av endast 3 mätningar per dygn (k. 8, 14 och rg).

31 26 ERIK BJöRKMAN 35: r Fig. 14. Två >>meteoroogiska burar» med innesutna termohygrografer des på 5, des på 10m höjd över marken i meanrummet mean två ångvätor på omkr. 5 m avstånd från varandra i vedgård A. Jui 1943 Two >>meteoroogica cages> containing thermohygrographs, at 5 and ro m height above the ground respectivey, in the space between two Iong pies, separated by 5 m in wood-yard A. Juy 1943 torna hea sommaren hö sig betydigt ägre än i det fria samt var underkastad avsevärt mindre variationer under året. Luftfuktigheten hö sig nästan genomgående avsevärt högre än på fritt fät (jfr även fig. r8). Av de medtagna originadiagrammen för två veckor under sommaren 1943 framgår, att på r m höjd över marken en temperatur av endast omkr. I0

32 LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 27 Temperatur c I det fria Mean två vätor Febr. ~- ' ' ' '' " ' Mars Apri ' -~ Maj Juni Jui,, v ' Au~. Sept. Okt. ' ' -~, Nov. \ \ / v Dec. Reativ uftfuktiqhet % --- I det fria Mean två vätor ' \ \ ' ' ",... J\ I\ /' "... \ \ /... "' \ / \ \ \ r-.../ './..., 'v/ ' 1 '----'... / 1/ Nederbörd, mm Jan. n Febr. Maf'S ApPi Maj Juni Jui Au~. Sept Okt Fig. 15. Jämförese mean temperatur och uftfuktighet år 1944 des i fritt exponerat äge, des r m från marken mitt emean två h_östen 1942 uppagda, Som ånga, 9mbreda och 12 m höga massavedsvätor på 3m avstånd från varandra i vedgård A. Comparison between temperature and air humidity in the year I944, at a point I m above the ground and midway between two pupwood pies, 8o m Iong, 9 m broad and I2 m high, buit in autumn I942 at intervas of 3 m, and in the open air respectivey, in wood-yard A. Reativ uftfuktighet = reative air humidity. Nederbörd = precipitation. I det fria = in the open. Mean två vätor = between two pies. Nov. Dec o

33 2S ERIK BJÖRKMAN Fig. 16. Termohygrografdiagram (temperatur och reativ uftfuktighet) för tiden 2-9 aug i fritt exponerat äge samt mitt emean två sedan 2 år uppagda massavedsvätor av högtyp på omkr. I m avstånd från varandra på resp. ro, 5 och I m höjd över marken. Instrumenten uppstäda c:a 30m från vätornas ena kortsidor. Vedgård A. Jfr fig. 12 och 14. De vissa dagar starkt växande värdena på uftfuktigheten mean vätorna torde sammanhänga med turbu-

34 LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 29 ensienomen i samband med särskit kraftig uttorkning. Thermohygrograph diagram (temperature and reative air humidity) for the period 2nd - Aug., 1943, in the open air and midway between two two-year-od pupwood pies of the high type paced at z m intervas. The heigths above the ground were ro, s and r m respectivey. The instruments were pacedat about 30 m from the short sides of the pies. Wood-yard A. Cf. Figs 12 and 14 The great variation in the humidity vanes between the pies on certain days is probaby due to turbuence phenomena in connection with particuary vigorons drying. På öppet fät = in the open. Mean vätor xo m från marken = between pies, ro m from the J:fOUnd. 9th

35 30 E::R!K BJÖRKMAN Fig. 17. Termohygrografdiagram (temperatur och reativ uftfuktighet) för tiden jui 1943 i fritt exponerat äge samt mitt emean två sedan 2 år uppagda massavedsvätor av högtyp på omkr. 5 m avstånd från varandra på resp. 10, 5 och I m höjd över marken. Instrumenten uppstäda c:a 30 m från vätornas ena kortsidor. Vedgård A. Jfr fig. 13 och 14- De starkt markerade topparna på temperaturkurvan och vågdaarna på fuktighetskurvan, särskit I m från marken mean vätorna k. IO-I2, bero på att sostråarna vid denna tid direkt kunna tränga

36 35; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 31 in mean vätorna (jfr för övrigt fig. r8). Thermohygrograph diagram (temperature and reative air humidity) for the period rgth - 25th Juy, r943, in the open air and midway between two two-year-od pupwood pies of the high type pacedat about _;m intervas. The heights above the ground were ro, 5 and r m respectivey. The instruments were paced at about 30 m from the short sides of the pies. Wood-yard A. Cf Figs. I3 and r4. The strongy pronounced peaks of the temperature curve and the minima of the humidity curve, especiay at r m above the ground between the pies from ro to r2 a. m. are due to the sun's rays directy penetrating between the pies at this time (cf. aso Fig. r8). På öppet fät = in the open. Mean vätor ro m från marken = between pies, ro m from the ground.

37 32 ERIK BJÖRKMAN 35 : I Reativ uti:fuk!i~het x ~~--~~--=-1m Sm Temperatur.'C m 1m juni jui au~usti september oktober Fig. I8. Reativ uftfuktighet och temperatur k. I4 mean två II m höga och c:a So m ånga massavedsvätor, uppagda sedan z år des på omkr. I m, des på omkr. 5 m avstånd från varandra på I m höjd över marken i vedgård A den ZI juni- 23 oktober I943 Reative air humidity and temperature at z p. m. hetween two two-year-od pupwood pies, II m high and about So m ong, the intervas being about I m and 5 m respectivey, and the height above the ground being I m, in wood-yard A during }une zist - Oct. zgrd, I943 Reativ uftfuktighet = reative air humidity. varit rådande såvä dag som natt, i synnerhet mean vätorna på I m avstånd från varandra (fig. I6). Även mean vätorna på 5 m avstånd från varandra visade temperaturen anmärkningsvärt åga värden och små variationer mean dag och natt i förhåande ti i det fria under samma tid (fig. IJ). På 5 m höjd och ännu mera på IO m höjd föjde temperaturen mean vätorna mera temperaturens växingar i det fria. I synnerhet framträdde detta mean de endast I m från varandra beägna vätorna, där temperaturen I m ovanför marken under t. ex. tiden 2--9 augusti endast varierade mean 9 och I3 men på 5 m höjd mean II 0 och 20 och på IO m höjd mean II 0 och 24 samt i det fria mean 9 o och 26 o C (se fig. I6 och I7). J u tätare vätorna egat och ju ängre ned mot marken, ju ägre och mera konstant har temperaturen såunda håit sig. Beträffande fuktigheten i uften föreåg i princip fu överensstämmese med temperaturförhåandena. Såunda rådde hög och i det närmaste konstant fuktighet I m från marken mean vätorna, i synnerhet om de ågo tätt, under det att växingarna mean dag och natt voro betydigt större på högre nivåer. Mean vätor på I m avstånd från varandra varierade fuktigheten under veckan 2--9 augusti I943 på I m höjd mean 70 och g8 %, på 5 m höjd mean

38 35 : I LAGRINGSRÖTA MASSA VED 33 Fig. rg. Meanrummet mean två massavedsvätor av högtyp i vedgård B. Avståndet mean vätorna endast omkr. 0,5 m. Jui 1944 Interva between two pupwood pies of the high type in wood-yard B. The interva is ony about o, s m. Juy och IOO% och på Io m höjd mean 49 och g8% samt i det fria mean 42 och IOO % (se fig. I6, jfr fig. I7). Av fig. I8 framgår, att mean de båda vätorna på I m avstånd från varandra uften åtminstone på I m höjd över marken var praktiskt taget mättad med fuktighet hea sommaren, t. o. m. under dagens varmaste tid. Det är under sådana förhåanden fut naturigt, 3. M edde. från Statens Skogsforskningsinstitut. Band 35.

39 34 ERIK BJÖRKMAN 35 ; I Fig. zo. Termohygrografdiagram (temperatur och reativ uftfuktighet) för tiden r8-z6 juni 1945 i fritt exponerat äge samt mean två massavedsvätor av högtyp uppagda sedan 2 år på suttande mark på omkr. 5 m avstånd från varandra, des i suttningens övre de, des i dess nedre de. Instrumenten mean vätorna uppstäda på r m höjd c:a ro m från vätornas kortsidor vid suttningens övre, resp. nedre de. Vedgård B. Jfr fig. 17. Thermohygrograph diagram (temperature and reative air humidity) for the period r 8th - z 6th J une, I945, in the open air and between two two-year-od pupwood pies of the high type situated on soping ground at abont s m intervas. Between the pies the measurements were made at two points, in the upper and ower parts, respectivey, of the sope. The instruments between the pies were pacedat a height of I m and about ID m from the short sides of the pies in the upper and ower parts, respectivey, of the sope. Wood-yard B. Cf. Fig. r7. På öppet fät = in the open. Mean vätor på suttande mark, uppti = between pies on soping ground, upper part. Nedti = ower part. att fuktigheten även inne i sjäva vätorna var synnerigen hög, i synnerhet om dessa ågo mycket tätt. Ti motsvarande resutat kom för övrigt E. LUND BERG (rgz6), som mätte temperaturen och avdunstningen i ett kouppag på oika höjd över marken. Han konstaterade såunda t. ex., att medetemperaturen på 5 m djup från ytan räknat under jui utgjorde 8 I3 C och på I m djup 12 o 42 samt i det fria Avdunstningsmätningarna visade också, att uftfuktigheten var betydigt högre i kodösen än i det fria (L c., tab. z). För att beysa förändringarna i fuktighet och temperatur mean vätorna på oika avstånd från >>ingången» pacerades instrument des utanför en ångväta, des på 5 m och des på ro m avstånd från >>ingången». Härvid kunde konstateras, att redan på 5 m avstånd från mynningen både fuktighets- och temperaturförhåandena voro i stort sett överensstämmande med dem, som rådde ängre in mean vätorna. I enighet härmed kunde även här synnerigen höga fuktighetsvärden och anmärkningsvärt åga temperaturer noteras t. o. m. under sommarens varmaste tid.

40 J :i : 1 LAGRINGSRÖTA r MASSAVED 35 I den mån en cirkuation av uften förekommer mean vätorna bör denna enigt agarna för röresen hos oika uppvärmd uft försiggå på sådant sätt, att den kaa, fuktiga uften sjunker nedåt. Kan den icke bortskaffas, bir resutatet det, som de utförda registreringarna visat, nämigen ka, stagnerande, fuktighetsmättad uft i vätornas bottenager. Betydesen av effektiv ventiation mean massavedsvätor har såunda starkt framträtt genom de gjorda observationerna (jfr ScHWALBE & BARTELs 1934). De mätningar, som vid några tifäen utförts av vindstyrkan inne i och mean vätor, ha emeer-

41 w o t:rj?;:! f-< ('i to..., 0:?;:! 7"1 ~ > z Fig. 21. Fygbid av vedgård med vätor av 3-meters ved. Vätorna äro uppbyggda av två rader ved på omkr. r m avstånd från varandra och varje väta är beägen på omkr. 2,5 m avstånd ti omgivande vätor. Observera de stora fytande vedmagasinen i vattnet. Foto Aero Materie A.B. F Aeria photograph of a wood-yard with pies of 3 m ogs. The pies are buit in two rows, separated by about r m. Each pie has a free space of about 2,5 m. Observe the!arge wood depöts Hoating in the water. Photo Aero Materie A. B. F w '-"

42 35 :I LAGRINGSRöT A I MASSA VED 37 tid visat, att endast ytterst svaga uftströmmar förekomma, åtminstone i bottenager av vätor på endast r a 2 m avstånd från varandra, även om vindstyrkan i det fria är reativt hög (jfr TIREN 1924 och ULLEN 1928). Mera effektivt >>drag>> har i sådana fa endast noterats, då vindriktningen varit exakt densamma som vätornas ängdriktning. Vedgård B. Denna vedgård var uppagd på samma sätt som den föregående i >>dubberadiga>> vätor av I2-I5 m höjd, men avståndet mean vätorna utgjorde icke mer än 0,5 m (fig. rg, jfr fig. 35). Vad som framför at skide denna vedgård från den förstnämnda var, att den åg på suttande mark på fast underag (vedgård A var, som faet ofta är, beägen på en gamma utfynadsbotten), ett äge, som ur ventiationssynpunkt borde innebära en stor förde. För att erhåa ett mått på uftfuktighet och temperatur mean vätorna (veden avverkad sedan 3 år och uppagd på and sedan 2 år) uppstädes på r m höjd över marken termohygrografer mean två vätor, des ro m från de övre kortsidorna, des ro m från de nedre vid suttningens bas. Instrumenten voro på samma sätt som förut omtaats innesutna i >>meteoroogiska burar». Samtidigt registrerades givetvis fuktigheten och temperaturen å ett fritt uppstät instrument på suttningens mitt. Det visade sig av de utförda observationerna, att fuktigheten i genomsnitt var något ägre och temperaturen något högre mean vätorna på suttningens övre de, men skinaderna voro icke stora. Detta berodde säkerigen ti största deen på att vätorna ågo så tätt och meanrummen voro så utfyda av nedfana stockar, att intet >>drag>> kunde komma ti stånd. En motsvarande registrering av uftfuktighet och temperatur på samma punkter mean två vätor, vika för försöksändamå uppagts på 5 m avstånd från varandra, visade såunda å andra sidan stora skinader mean suttningens övre och nedre dear (se fig. 20). Såsom förut nämnts rör sig nämigen den kaa, fuktighetsmättade uften nedåt och ersättes såunda i suttningens övre de med inströmmande vatm och torr uft. Vedgård L. I denna vedgård förekom endast ved av bestämd ängd (3 m), viken uppagts i ånga, 6-7 m höga vätor sammansatta av två paraea rader ved på r m avstånd från varandra. Avståndet mean de på detta sätt uppbyggda vätorna utgjorde atid 2,5 a 3 m (se fig. 21 och 24). Ingen nedfaen ved toererades mean vätorna. Vedgården var beägen på pan mark i öppet äge. Termohygrografer, förvarade i >>meteoroogiska burar», användes iksom i föregående beskrivna fa för att registrera temperatur och uftfuktighet mean vätorna i förhåande ti i det fria (veden avverkad sedan 2 år, uppagd på and sedan r år). Instrumenten uppsattes på r m höjd över marken på c:a 15m avstånd frånvätornas >>ingång>>, des mean två vätor på 2,5 m avstånd från varandra, des i den förut nämnda r m breda gång, som åtskide varje vätas båda ängdrader.

43 38 ERIK BJÖRKMAN 35 : I Fig. 22. Termohygrografdiagram (temperatur och reativ uftfuktighet) för tiden 2I -27 aug. I944 i fritt exponerat äge samt mean två sedan I år uppagda vätor på omkr. I m avstånd från varandra. Instrumentet mean vätorna uppstät på I m höjd c:a I5 m från vätornas ena kortsida. Vedgård L. Jfr fig. 21. Thermohygrograph diagram (temperature and reative air humidity) for the period 2ISt- 27th Aug., I944, in the open air and between two one-year-od _pies a~ ~Qout z m interva~s. The instrument between the pies was paced at a height of I m and about I5 m from one of the short sides of the pies. Wood-yard L. Cf. Fig. zr. På öppet fät = in the open. Mean vätor på I m avstånd = between pies I m apart.

44 35; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 39 Fig. 23. Termohygrografdiagram (temperatur och reativ uftfuktighet) för tiden 3I jui -6 aug. I944 i fritt exponerat äge samt mean två sedan I år uppagda vätor på omkr. 2,5 m avstånd från varandra. Instrumentet mean vätorna uppstät på I m höjd c:a IS m från vätornas ena kortsida. Vedgård L. Jfr fig. 2I och 24. Thermohygrograph diagram ( temperature and reative air humidity) for the period 3rst Juy-6th Aug., 1944, in the open air and between two one-year-od pies. paced about a,s m from each other. The instrument between the pies was paced at a height of I m and about I5 m from one of the short sides of the pies. Wood-yard L. Cf. Fig. 21 and 24. På öppet fät = in the open. Mean vätor på 2,5 m avstånd = between pies 2,5 m apart.

45 ERIK BJöRKMÅN Fig. 24. Meanrummet.mean två vätor av 3-meters ved i vedgård L. Jui 1944 Intetva between two pies of 3 m ogs in wood-yard L. Juy, I944 Såsom av fig. 22 och 23 framgår, varierade temperaturen och uftfuktigheten tämigen ikformigt mean vätor på 2,5 m avstånd samt i det fria, även om variationsampituden var betydigt större på den senare patsen (mean 9 och 25 samt mean 42 och roo% fuktighet mean vätorna och mean 7 och 30 samt mean 23 och roo % fuktighet i det fria under veckan 31 jui-6 augusti 1944). Mean de båda raderna i mittgången i en och samma väta voro förhåandena mera konstanta. Såunda varierade t. ex. under veckan augusti 1944 temperaturen endast mean I0 och I9 och fuktigheten endast mean 8o och roo %, under det att motsvarande ampituder i det fria under samma tid utgjorde resp och 38-roo% reativ uftfuktighet. Liksom i de båda förut undersökta vedgårdarna framträdde atså betydesen av tiräckigt breda gångar mean vätorna mycket starkt i och för erhåande av effektiv ventiation och gynnsamma torkningsbetingeser för massaveden. Mikrokimatet under oika årstider i oika vedgårdar är även beroende av det geografiska äget, t. o. m. inom ett så i kimatiskt avseende ikartat område som det norrändska kustandet. Detta framgår av tab. I, i viken de i samband med vedgårdsundersökningarna uppmätta värdena på temperatur och uftfuktighet i fritt exponerat äge sammanstäts i form av månadsmedeta (se not sid. 25) år 1944 för Piteå, Härnösand och Gäve. I samma tabe ha för

46 "' <.n T ab. I. Månadsmedeta år 1944 av temperatur och uftfuktighet, registrerade genom termohygrografer på observationspunkter motsvarande Piteå, Härnösand och Gäve (a) samt Sveriges meteoroogiska och hydroogiska instituts månadsmedevärden år 1944 (b) samt normavärden (c; temp , fuktighet ) för dessa patser. Angående mätningarnas utförande se not sid. 25. Monthy a verages in 1g44 for temperature and air humidity registered by thermohygrographs at observation points corresponding to Piteå, Härnösand and Gäve (a); monthy average vaues of the Swedish Meteoroogica and Hydroogica Institute in 1g44 (b), and norma vaues (c; temp. for 1go1-1g3o, humidity for g2o) at these paces. Månad Month Temperatur C Reativ uftfuktighet % Temperature oc Reative air humidity % Piteå Härnösand Gäve Piteå Härnösand Gäve 65 o 1g' n. br ' n. br. 6o 0 40' n. br. 65 1g' n. br 'n.br. 6o 0 40' n. br. b c a b c a b c a b c a b c a b c a! i Jan... -5,5-6,7 -g,2-7,2-4,8-5,8 - -4, ,4 82,3 86,5 87,6 83,7 85,5-86,3 87,7 Febr ,I -?,I -g,2-5,2-3, ,8-4,I Sg,z - 85,4 81, ,6-82,7 85,7 Mars... ~r,6-4,5-5, ,1-2,5 - -2,0-1,5 86,7 87,3 81,4 82,o 87,7 So,o -- 80,3 82,o Apri... -3,5 -'--1,2 + 0,3 + 0,5 + 1,4 + 1, ,4 + 2,6 70, Maj ,8 +s, o 6,2 5,I 6, 5 6,6 -?,o 8, ,7 71, ,0 -- 6g,3 70,o Juni... g, 2 10,7 12,4 ro, 6 I I, I II, 9-12, I 13, I ,0 64, ,4-71,7 68,3 Jui... 14,6 15,2 15,9 15,9 16,9 15,5-17,6 16, ,o JO, o ,7 6g,4-64,7 72,7 Aug... 15,2 14, I 13,4 18,2 16,2 13,7 17,7 17,6 14,4 72,4 80,3 J6,8 76,5 8g,o J4,8 60,7 78,o Sept... ro, 9 g, o 8,5 10,2 10,6 g, 5 10,8 10,2 10, I 76,o 86,7 7g,8 Sg,o g1, 3 77,7 ss. 2 83,0 81,3 Okt , , ,9 6,o , s 87,7 84,8 88,8 83,0 82,o Sg,o ss, o ss, o Nov... -O, I -0,7-4,1 o, 5 1,4-0,9 1,3 I,o 1-0,3 82,4 g1, I 87, I go,8 88,o 84,7 g1, 5 g1,7 88, 3, Dec... -2,11-1,3-7,8 -r,o 1,I --4,4-0,31 -O,I -3,3 g2, 3 g2,3 87,8 8g,2 go,3 86,9 86,4 g2, 31 Sg, 3 r-< ;J> (?;! H z ( VJ?;! 0: >- ;J> H ~ ;J> VJ VJ ;J> < tri t:::1 ~

47 42 ERIK BJÖRKMAN 35.: I övrigt även Sveriges meteoroogiska och hydroogiska instituts beräknade medevärden för motsvarande trakter medtagits i och för jämförese. Av tab. I framgår b. a., att månadsmedetemperaturen nästan genomgående är betydigt ägre ängre norrut, medan däremot inga bestämda regionaa skinader synas föreigga beträffande uftens reativa fuktighet, såsom även framhåits av WALLEN (1930, sid. 34). 2. Virkets torkning i oika dear av massavedsvätor. Torkningen av massaved terutsätter des en avrinning av vatten, des en avdunstning av vattenånga. Vad avrinningen beträffar spear givetvis vedgårdens dränering samt vätornas upj,äggningssätt mycket stor ro. Av särskit stor betydese är, att uftcirkuation i kan försiggå i vätornas bottenager, så att nedrinnande vatten och sjunkande, fuktighetsmättad uft kan bortföras. Avdunstningen är utom av temperatur och uftfuktighet beroende av ett ferta såvä yttre som inre faktorer, vika äro svåra att beräkna. Processen beyses emeertid av de agar, som regera avdunstningshastigheten från en fri vattenyta, som är direkt proportione mot uftens absouta temperatur, omvänt proportione mot reativa uftfuktigheten (d. v. s. direkt proportione mot vattenångans mättningsdeficit i uften), omvänt proportione mot barometertrycket samt direkt proportione mot roten ur vindhastigheten (fyrdubbas vindhastigheten, fördubbas atså torkningshastigheten). A v särskit stor betydese är uftfuktigheten samt det avdunstande föremåets temperatur i 'förhåande ti den omgivande uftens. Vedens ängd påverkar även torkningsmöjigheterna, i synnerhet om den är obarkad. Såsom t. ex. LAGERBERG (1924,.sid. 241) framhåit, torka korta massavedsängder mycket hastigare än ånga. Uttorkningshastigheten är nämigen betydigt större i fiberriktningen än i radie eer tangentie ed (se ENEROTH 1922 b, sid. 96, jfr ULLEN 1929). Barken hindrar i hög grad torkningen, då den är i det närmaste ogenomträngig för vatten. Det förkastiga i att uppägga obarkad massaved i vätor (jfr LAGERBERG, LUNDBERG & MELIN 1927) ska senare närmare beysas i samband med behandingen av resutaten av några utförda försök (kap. V). Såsom förut framhåits hänför sig. den, föreiggande undersökningen i främsta rummet ti norrändska förhåanden och omfattar såunda vad.!: vedens torkning beträffar företrädesvis sådan ved, som uppägges i vedgården direkt ur vattnet. För att få en förestäning om torkningsföroppet i uppagd massaved uttogos under juni 1943 t. o. m. oktober 1945 prov ur oika ång tid agrad ved i vätor på oika avstånd från varandra i vedgård A, som representerar en

48 LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 43 i Norrand för närvarande mycket vanig typ av vedgårdar, där torkningsmöjigheterna ämna mycket övrigt att önska. Proven uttogos företrädesvis ur bottenagren, där torkningen borde gå ångsammast. I och för utprovande av ämpigaste provtagningsmetodik uttogos under sommaren 1943 prov av spintved des i form av uthuggen fis, des i form av borrspån med vanig 4 mm tiväxtborr, varvid det visade sig att de jämnaste värdena erhöos med borrspånsmetodiken, viken därför sedermera enbart användes (jfrsuenson 1936). Sjävkart är emeertid, att man måste vara synnerigen snabb vid inäggning av provet i absout täta förvaringskär, så att icke något vatten hinner avdunsta. Ännu säkrare resutat borde teoretiskt sett uppnås, om en större provkropp uttages ur spinten, t. ex. med en grövre tiväxtborr. Proven uttogos 2 gånger i veckan ur fera provstockar samtidigt, och för att undvika eventuet infytande av regnvatten uttogos proven atid på stockarnas undersida I a 2 m in från vätans kant. Träproven (endast av spint) inades omedebart i på förhand vägda gasrör, som tisötos synnerigen omsorgsfut omedebart efter inäggningen av proven. Så snart som möjigt efter provtagningen utfördes fuktighetsbestämning på vanigt sätt genom vägning på anaysvåg, varefter värdena uträknades i procent av torrvikten. I fig. 25 och 26 har en serie värden från fuktighetsbestämningar på I, 5 och IO m höjd i ångvätor på des r m och des 5 m avstånd från varandra under tiden juni-oktober 1943 inagts. Veden, som avverkats vintern I940-4I, hade egat uppagd på and sedan hösten I94I, och dessutom bör tiäggas, att nedfaen ved rikigt utfyde gångarna mean vätorna (se fig. 12 och 13). I vätorna på endast r m avstånd från varandra hade stockarna överst (ro m från marken) en vattenhat av i medeta % och hade såunda nått under fibermättnadspunkten. På 5 m höjd över marken utgjorde vattenhaten omkr. 35 %av torrvikten och ängst ned, r m från marken, r6o-170 %, viket innebär, att bottenstockarna efter 2 somrar på and icke avgivit någon som hest fuktighet utan tvärtom upptagit vatten genom nedkondensering och avrinning från ovanför iggande ager. Närmare >>ingången» ti vätan varvattenhaten på samma höjd över marken ej fut så hög, sannoikt beroende på en där gynnsammare uftväxing. En tydig ehuru ångsam torkning av veden kunde för övrigt här spåras.- Om vätorna i stäet uppagts på 5 m avstånd från varandra, visade vattenhaten i veden andra värden. Uppti (ro m från marken) utgjorde fuktigheten omkr. 25% och i mitten (5 m från marken), omkr. 27% av torrvikten, medan vattenhaten nedti (r m från marken) såvä mitt i gången mean vätorna som närmare >>ingången» i detta fa hö sig omkr. 35% (se fig. 26). Den större öppningen mean vätorna hade såunda här möjiggjort ensnabbare torkning än i det förra faet, då vätorna ågo på endast r m avstånd från varandra (jfr MATUEWSON 1930). De kontinueriga, fuktighets bestämningar, som nämnts i det föregående

49 44 ERIK BJÖRKMAN 35: I Vattenhat, % av torrvikt m från marken mitt i vätan m från marken, 5 m från vätans ena kortsida m från marken mitt i vätan O m från marken mitt i vätan (översta agret) 150 och som utförts på vissa utvada representativa stockar, ge ingen uppysning om fuktigheten inne i sjäva vätorna och på oika stäen inom dessa. I samband med en undersökning över agringsrötans utbredning inom oika vätor (se kap. IV) utfördes därför hösten 1943 en >>kartäggning>> av fuktig-..._---~ ~- IDO =-=-=------~-~----/-~-~ --- -:- :-: = : ~./ ~ ~~~ o 3 g g juni jui augusti september oktober Fig. 25. Vattenhat i spinten av sufatved, uppagd sedan z år i en ångväta (avstånd mean vätorna omkr. I m) i vedgård A, jurii-oktober Water content in suphate sapwood, stored in a two-year-od ong pie (interva between pies about I m) in wood-yard A, J une - Oct., I943 Vattenhat, % av torrvikt = water content, % of dry weight. IO m från marken mitt i vätan (översta agret) = ro m from the ground in the midde of the pie (uppermost ayer). I m från marken 5 m från vätans ena kortsida = 1 m from the ground, 5 m from one short side of the pie. heten inom 3 oika vätor i vedgård A, nämigen des i den meersta av tre ångvätor på endast I m avstånd från varandra, des i den meersta av tre ångvätor på 5 m avstånd och des i en kortväta (zz m ång) på 5 m avstånd ti grannvätorna. Vattenhaten i stockarna bestämdes på jämna avstånd från varandra i samband med uttagningen av prov för rötanays. Samtiga vätor hade varit uppagda på and sedan hösten 1941, d. v. s. i 2 år (jfr ovan). Undersökningen tigick så, att i samband med vätornas successiva rivning trissor utsågades av typiska des tämigen frodvuxna (årsringar i medeta

50 3 5: I LAGRINGSRÖTA I MASSAVEb 45 Vattenhat, % av torrvikt IDO ~ från marken mit i vätan m från marke~. 5 m från vätans ena kortsida m från marken mitt i vätan m från marken mit! i vätan (översta a~ret) 50 o g juni jui augusti september oktober Fig. 26. Vattenhat i spinten av sufatved, uppagd sedan 2 år i en ångväta (avstånd mean vätorna omkr. 5 m) i vedgård A, juni-oktober!943 Water content in suphate sapwood, stored in a two-year-od Iong pie (interva between the pies about 5 m) in wood-yard A, June - Oct., I943 Vattenhat, % av torrvikt = water content, % of dry weight. ro m från marken mitt i vätan (översta agret) = ro m from the ground in the midde of the pie (uppermost ayer). r m från marken 5 m från vätans ena kortsida = r m from the ground, 5 m from one short side of the pie. I,5 mm), des senvuxna (årsringsbredd i medeta 0,5 mm) stockar för bestämning av rötans utbredning i oika ager enigt fig. 27. Före utsågningen av resp. trissa uttogs ett prov av spinten för fuktighetsbestämning på det sätt, som förut beskrivits, överst i varje ager i vätorna. Genom sammanstäning av det stora siffermateriaet från dessa mätningar framgick, att fuktigheten i stockarnas ändar (punkterna a och e) var synnerigen varierande, sannoikt beroende på de större torkningsmöjigheterna i detta äge men även på att å andra sidan risken för direkt inverkan genom a b c d - e - o : m Fig. 27. Långvä ta, sedd uppifrån, i vedgård A. I vätan funnos II c:a 8o cm höga ager av detta utseende, benämnda I, II, III o. s. v. Vedens äge med stockarna wm ott» i mitten inagt t. v. Fuktighetsprov och provtrissor uttogos på aa punkter i samtiga ager, där injer skära varandra. Vätans bredd ritad i dubbe skaa mot ängden. I.,.ong pie, seen from above, in wood-yard A. There were rr ayers, about Bo cm high, of this appearance in the pie, caed I, II, III etc. The position of the ogs, paced with their ends overapping in the midde, is shown in theinserton the eft. Maisture tests and test bocks were taken at a the points in every ayer where the Iines cross each other. The breadth of the pie is drawn in doube scae campared to the ength.

51 46 8:R1K BJÖRKMAN regn här var reativt stol Vidare framgick av fuktighetsbestämningarna, att vattenhaten i punkten- c ikaedes var mycket oregebunden och knappast kunde giva någon riktig förestäning om fuktigheten i oika dear av vätorna. Detta berodde sannoikt mest på att vätorna voro >>dubberadiga>>, så att i punkten c mitt inne i vätorna två stockar möttes och fuktighetsproven därför.!:ands idcil Appc höjd över> marken, m O r='c:.' :::_' ----T'"'-''-'''------,0:'"""''~--r:":.c '"-----,:'"-''C:.'---,20,8 24,<.> 26,6 28,8 30,4 25,2 28,? 26,3 26,5 8 30,2 30,4 28,5 26,6 26,8 29, 30,4 33,0 31,8 32,1 29,6 20,1 23,1 21,8 23,9 22,7 24,7 20,5 21,2 23,8 21,9 24,7 26,5 2'5,7 <'6,1 25,5 26,2 25,7 26,7 26,1 24,7 24, 24,a 25,5 23,5 24,4 26,0 24,f. 24,& 24,5 24,?.2,6 23,0 25, 4 23,9 24,5 24,3 25,2 25,5 26,1 24,9 23,3 23,1?4,3 3 23,7 23, ,8 29,3 25,1 27,5 30,0 27, 29,2 28,5 2 25,8 25,5 26,0 29,1 32,5 32,9 35,4 29,7 31,2 33,-1 30,2 30,6 27,4 29,2 31,4 32,5 31,4 30,9 31,2 33,4 30,0 32,4 o 32,5 30,5 31,3 o 10 34, , ,0 32, , ,9 33,1 35, m Fig. 28. Vattenhat i en Som ång, 9mbred och c:a ro m hög sedan 2 år uppagd massavedsväta på oika punkter i ett ängdspan omkr. 2 m från vätans ena ångsida (pan b, jfr fig. 27). Vätan på omkr. 5 m avstånd från omgivande vätor. Vedgård A. Nov Jfr fig. 13. Water content in a two-year-od pupwood pie, 8o m ang, 9 m broad and about ro m high, at different points in a engtb section, about 2 m from one of the Iong sides of the pie (pane b, cf. Fig. 27). About 5 m from the next pies. Wood-yard.A. Nov. I943 Cf. Fig. r3. Appr. böjd över marken = approximate height above the ground. I,andsidan = and side. Sjö sidan = sea sjde. mycket ofta även här kommo att härstamma från stockändar eer deras omedebara närhet. Vi man försöka få en mera representativ förestäning om vattenhaten inom oika dear av vätorna, torde det därför vara enkast att ägga ett ängdsnitt genom punkten b eer punkten d, varigenom man erhåer fuktigheten ungefär mitt på stockarna i oika dear av vätorna. Det visade sig också, att fuktighetsförhåandena i dessa båda pan (b och d) voro mycket ika. Av denna anedning ha endast fuktighetsvärden för det ena av panen, nämigen b, här medtagits för att beysa vattenhatens genomsnittiga variationer i de oika undersökta vätorna (se fig. 28-zg). Fuktigheten i veden i den ångväta, som åg på 5 m avstånd från sina grann-

52 3j : t LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 47 vätor (fig. 28) var i de övre agren tämigen åg (2o,8-29,6 %), viket är naturigt, då vattnet här efter 2 somrars agring fått tifäe att avdunsta. Längre ned i vätan ökade fuktigheten och var högst i de tre understa agren, där vattenhaten stundom uppgick ti c: a 40 % av torrvikten. I stort sett måste emeertid denna väta betecknas som tämigen torr t, o. m. i bottenagren. - [;ands idan Appr. höjd över mapken, m O r'-'-'''-'--' =:''-''''--' =:"'-'-''' T"29"',5'-----,"'"-'-'''---,-'""o"',2---, 29,7 30,5 33,4 30,8 28,2 27,2 26,4 31,0 28,1 26,5 B 30,6 25,5 27,4 28,4 32,1 28,1 25,4 31,6 30,7 29,4 7 28,4 23,8 25,1 26,8 30,5 34,7 27,3 28,8 27,5 28,4 27,7 6 31,1 35,6 43,8 34,4 31,6 32,8 29,8 31,6 29,5 29,2 30,4 5 30,9 34,4 32,0 32,1 34,4 33,2 35,6 33,4 32,5 32,6 4 33,1 35,7 41,2 3b,4 32,8 36,1 41,6 41,4 36,4 33,5 34,8 3 32,2 35,0 37,8 46,9 54,6 46,7 65,0 42,6 37,8 %,7 2 34,1 40,2 58,7 60,7 49,6 75,0 60,9 92,4 46,1 4-0,6 41,4 85,7 91,1 88,5 91,3 108,2 73,8 70,3 57,5 o 58,2 105,2 97,5 o , , , , , ,9 91,7 60, m Fig. 29. Vattenhat i en Som ång, 9mbred och c:a 10m hög sedan 2 år uppagd massavedsväta på oika punkter i ett ängdspan omkr. 2 m från vätans ena ångsida (pan b, jfr fig. 27). Vätan på omkr. I m avstånd från omgivande vätor. Vedgård A. Nov Jfr fig. 12. Water content in a two-year-od pupwood pie, 8o m Iong, 9 m broad and about ro m high, at different points in a ength section, about 2 m from one of the Iong sides of the pie (pane b, cf. Fig. 27). About r m from the next pies. Wood-yard A. Nov. I943 Cf. Fig. 12. Appr. höjd över marken = approximate height above the ground. Landsidan = and side. Sjösidan = sea side. Fuktighetsbestämningarna i en av vätorna på endast r m avstånd från varandra (fig. 29) gåvo emeertid ett het annat resutat, såsom man även kunde vänta med hänsyn ti resutaten av registreringarna av uftfuktigheten mean dyika vätor (fig. r6) och de kontinueriga fuktighetsproven (fig. 25). Överst voro dock stockarna även här mycket torra (23, 2-30,2 %) iksom även 3 a 4 ager ned i vätan. I de undre agren däremot titog fuktigheten starkt nedåt och utgjorde i bottenagret ända upp ti 174,7 % stockarna voro såunda här betydigt fuktigare än då de upptogos ur vattnet för att torka i vedgården! Orsaken härti är säkerigen den, att dessa stockar genom sitt instängda äge i praktiskt taget konstant fuktighetsmättad atmosfär icke kun-

53 48 ERiK BJÖRKMAN 35 : I nat avge något vatten utan i stäet absorberat fuktighet från ovanför iggande stockar. - I den undersökta zz m ånga kortvätan sutigen (fig. 30) var vattenhaten tämigen jämn från det översta ti det understa vedagret (20,3-34,2 %). Under z år ha stockarna i detta fa kunnat torka i Appc höjd över mar>ken m 10?7, 28,0 30,4 24,4 29,0 ~3. 7?2,7 23,') 8 20,3?4,? 22,7 24,8 <'6,7 24,0::, <!7,7 29,1 2':> ?,4 25,2 23,8?4,0 28,7 (';?,') ;n, 7 23,6 n,o 28,4 zo,z 30,1 24,3 23,? 23,9 26,'5?7, :?S,4 27,1 4??,:? 28,1 27,8 27,6 20,9 28,4 )0,2 ('8,2 31,2 31,6 30,1 21'>,1 28,5?'),3 28,4 30,4 28,8 31,0 30,4 28,3 31,? 34,2 30,0 31,4 30,4 30,0 30,? o 31,4 30,8 2 30,2 31, , }1,7 ~,b 30, m Fig. 30. Vattenhat i en sedan 2 år uppagd 22 m ång, 9 m bred och c:a ro m hög massavedsväta (>>kortväta>>) på oika punkter i ett ängdspan omkr. 2 m från vätans ena ångsida (pan b, jfr fig. 27). Vätan på omkr. 5 m avstånd från omgivande vätor. Vedgård A. Nov Water content in a two-year-od pupwood pie (»short pie»), 22 m ong, 9 m broad and about 10 m high, at different points in a ength section, about z m from one of the ong sides of the pie (pane b, cf. Fig. 27). About 5 m from the next pies. Wood-yard A. Nov Appr. höjd över marken = approximate height above the ground. stort sett så mycket som det överhuvud taget torde vara möjigt på denna breddgrad. De utförda fuktighetsmätningarna i oika vätor ha såunda synnerigen tydigt åskådiggjort uppäggningssättets fundamentaa betydese för uttorkningen. De värden på fuktigheten, som nämnts i det föregående, hänföra sig ti de

54 35: I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 49 mera frodvuxna stockarna. För de undersökta senvuxna stockarna med en medeårsringsbredd av o,s mm ågo värdena genomgående betydigt ägre än fuktighetstaen för de mera frodvuxna. Dock torde de ha varit av samma storeksordning, om de uttryckts i procent av vattenkapaciteten. Detta har emeertid icke skett på grund av svårigheten att erhåa tiföritiga värden, om icke varje stocks torrsubstans per m3 rå ved är exakt känd (jfr sid. go). Fuktighetsvärdena ha endast medtagits för de reativt frodvuxna stockarna av den anedningen, att vattenhatens variationer äro tydigare märkbara i dyikt virke. Då de oika vattenhaterna uppmättes endast vid ett tifäe, nämigen sedan veden förvarats 2 år i vedgården, ämna de ingen uppysning om sjäva torkningsföroppet i vätorna. Man kan dock -förutsätta, att de åga värdena på 30 % och därunder uppnåtts betydigt tidigare i vätornas övre ager än i de undre. ULLEN (1928) har för övrigt betonat vikten av den direkta sostråningens inverkan på torkningsbetingeserna och b. a. visat, att i mindre (4-varviga), ströagda massavedsvätor uttorkningen var betydigt större på den södra sidan än på den norra. Även i andra vedgårdar med samma eer iknande uppäggning av veden som i vedgård A ha observationer utförts rörande virkets torkning. I princip ha dessa undersökningar givit samma resutat som de ovan skidrade och skoa därför här icke närmare behandas. I vedgårdar med ved av bestämd ängd ha ikaedes vissa undersökningar utförts över virkets vattenhat på oika höjd i vätor av oika åder. Dessa undersökningar ha visat, att dyik ved, uppagd t. ex. på det sätt som iustreras av fig. 21 och 24, når en tifredsstäande torrhet redan efter I sommar ända ned i bottenagren. Åtminstone torde detta gäa för Norrands de, där kyan under hösten reativt tidigt omöjiggör rötsvamparnas tiväxt. Vad sutigen beträffar ved (av bestämd ängd), som torkat i skogen, kan denna t. o. m. uppäggas i kossagda vätor (jfr fig. 41) utan att fuktigheten ens under hösten annat i än undantagsfa (mycket kraftiga regn) synes bi så hög, att risk för avarigare agringsskador uppkommer. (Jfr torkat virke i brädgårdar). IV. FÖREKOMSTEN AV LAGRINGSRÖTA I OLIKA DELAR AV MASSAVEDSVÄLTOR AV OLIKA TYP. De försök, som gjordes vid besök i de oika vedgårdarna att uppskatta agringsrötans utbredning i vätorna, kunde icke giva annat än en reativt grov förestäning om rötfrekvensen. Men däremot framträdde betydesen 4 Medde. från Statons 1 Skogsforskningsinstitut. Band 35.

55 50 ERIK BJöRKMAN 35: I av oika uppäggningssätt för veden mycket starkt. Vid jämförese mean ika änge agrad, barkad och för övrigt ikartad ved, uppagd å ena sidan i >>dubberadiga>> vätor (jfr fig. 35) nära varandra och' å andra sidan i >>enkeradiga>> vätor, kunde i stort sett en tydigt mindre rötfrekvens konstateras i vätor LandsicU.:v-z. Appr. höjd över mar>ken, m 10 o o 10 o o o o o, o 10 o, o 12 o B 3 JO O * 16 o 10 o 8 9 o " B6 5 JB 5 20 o 7 o o ! ! JO 2 31 o 6 'o 5o B JO /t " B 6/ 20 5<t o B O 71 B 81 ' 6* ' o O 68 ' o , B / /0 O o /4 o Fig. 3r. o 35 o 76 o 90 o 100 o 85 o B O m Lagringsröta (utande siffror) och bånad (uppräta siffror) i % av spintens voym å utsågade provtrissor från stockar av ungefär samma åder och tiväxttyp, beägna på oika punkter i ett ängdspan c:a 2 m från ena ångsidan (pan b, jfr fig. 27 och 28) i en So m ång, 9 m bred och c:a 10 m hög sedan 2 år uppagd massavedsväta på omkr. 5 m avstånd från omgivande vätor. Vedgård A. Nov Jfr fig. 13. Storage decay (soping figures) and bue stain (upright figures) as a percentage of the sapwood voume in sawn test discs from ogs of about the same age and type of growth, at different points in a ength section, about 2 m from one of the Iong sides (pane b, cf. Fig. 27 and 28) of a twoyear-od pupwood pie, 8o m Iong, 9 m broad and about w m high. About 5 m from the next pies. Wood-yard A. Nov Cf. Fig. 13. Appr. höjd över marken = approximate height above the ground. Landsidan = and side. Sjösidan = sea side. ' av det senare saget. I vätor med ved av bestämd ängd (2, 3 eer 4 m) var rötförekomsten i rege ännu mindre. Även om detta på en de hå säkerigen ti stor de beror på att dessa vätor äro ägre, torde den bättre torkningen även sammanhänga med den jämnare uppäggningen av veden (se fig. 24), varigenom uftväxingen i hög grad underättas. För att få en uppfattning om rötfrekvensen i oika dear av vätor av oika typ utfördes i samband med vätornas rivning vissa inventeringar av massaveden, företrädesvis sådan, som uppagts i >>dubberadiga>> vätor, där rötans uppträdande bäst borde kunna studeras.

56 35! I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 51 I ansutning ti den utförda undersökningen av fuktigheten i oika dear av massavedsvätor i vedgård A (sid ) utfördes såunda, såsom förut nämnts, en undersökning över förekomsten av agringsröta-och även bånad- i samma (barkade) stockar, varur fuktighetsproven uttogos (jfr fig. 27). Laru:Lsidan App~. höjd över marken, m 10 o o o o 5o o o o o O 0 o o 9 5 o 10 o 20 5 " 7 ' '15 10 o o o o !2 }9 / S " o 7 18 o " ! "' ' 4 o o 52 o 82 o 100 o 95 o 84 o 80 o 72 o O 36 o 71 o 50 o 68 o 80 o 71 o 65 o 59 B 72 O o 19 o 45 O Y+ 040 o 28 o J O O 20 ou o 22 o 8 o 14- o 25 o 20 o " o 24 O 38 5 :JO o 10 o 10 o 5 o o o o o o 5 o o o o o o o o 15 BOm Fig. 32. Lagringsröta (utande siffror) och bånad (uppräta siffror) i % av spintens voym å utsågade provtrissor från stockar av ungefär samma åder och tiväxttyp, beägna på oika punkter i ett ängdspan c:a 2 m från ena ångsidan (pan b, jfr fig. 27 och 29) i en So m ång, 9 m bred och c:a ro m hög sedan 2 år uppagd massavedsväta på omkr. I m avstånd från omgivande vätor. Vedgård A. Nov. I943 Jfr fig. I2. Storage decay (soping fignres) and bue stain (npright fgures) as a percentage of the sapwood voume in sawn test discs from ogs of abont the same age and type of growth, at different points in a ength section, about 2 m from one of the Iong sides (pane b, c. Fi(. 27 and 29) of a two year-od pupwood pie, 8o m Iong, 9 m broad and about 10 m high. About I m from the next pies. Wood-yard A. Nov Cf. Fig. 12. Appr. höjd över marken = approximate height above the ground. I,andsidan = and side. Sjösidan = sea side. Svampskadornas omfattning bestämdes på trissor, som utsågades ur såvä reativt frodvuxna (årsringar i medeta I,S mm) som senvuxna (årsringsmedebredd 0,5 mm) stockar i oika dear och på oika höjd i en ångväta (8om ång) på 5 m avstånd från grannvätorna och i en ångväta på I m avstånd ti intiiggande vätor samt sutigen i en kortväta (22 m ång) på 5 m avstånd från omgivande vätor. Rötans och bånadens utbredning bestämdes genom panimetrering på trissorna med hjäp av miimeterpapper, varvid den rötade, resp. bånade ytan uppmättes och beräknades i procent av den sammanagda spintytan. Kärnan medtogs ej i procentberäkningarna av svampskadornas

57 52 ERIK BJöRKMAN 35 : I Fig. 33 Trissor av tastockar från oika höjd i en z år gamma massavedsväta, uppagd på omkr. 5 m avstånd från omgivande vätor i vedgård A. Nr r: trissa från översta agret, icke nämnvärt skadad av vare sig röta eer bånad. Nr z: trissa från andra agret uppifrån, angripen av bånadssvampar. Nr s: trissa från meersta agret med hea spinten skadad, des av agringsröta, des av bånad. Nr ro: trissa från bottenagret med kraftig skada huvudsakigen genom agringsröta. Dec. r943. Discs of pine ogs from different heights in a two-year-od pnpwood pie, the free distance to surrounding pies being about 5 m. Wood-yard A. :No. 1: Disc from the uppermost ayer, inconsideraby damaged, either by decay or bue stain. No. z: Disc from the uppermost ayer hut one, attacked by bue-stainfungi. No. s: Disc from the midde ayer, a its sapwood being damaged, party by storage decay, party by bue stain. No. ro: Disc from the bottom ayer, seriousy damaged chiefy by storage decay. Dec omfattning på grund av att såvä röta som bånad i rege endast äro utbredda i spinten. På detta sätt eiminerades ti en viss grad oikheter i stockarnas åder och diameter. Då hea materiaet av utrymmesskä icke kan återgivas, medtages endast den procentuea förekomsten av agringsröta och bånad i samma vertikaa ängdpan genom oika vätor, varifrån fuktighetsuppgifter medtagits (jfr fig ).

58 Appr. höjd över marken, m 10 LAGRINGSRÖT A I MASSAVED o o o o o o ' o o o o o o 5o 7 o 20 o 15 5 H O 7 o 5 o 7 5 H " " o " o 11 o 7 O!O ro "4 22 7, 5 71 o (4 o " 9 " " S O !J " 5 27!!j n :o '5 26 ) ) to 2 12 / ')0 25 3' S ro 1 O 15 16! / o 44 o !7 o m Fig. 34 Lagringsröta (utande siffror) och bånad (uppräta siffror) i % av spintens voym å utsågade provtrissor från stockar av ungefär samma åder och tiväxttyp, beägna på oika punkter i ett ängdspan c:a 2 m från ena ångsidan (pan b, jfr fig. 27 och 30) i en 22m ång, 9mbred och c:a ro m hög sedan 2 år uppagd massavedsväta på omkr. 5 m avstånd från omgivande vätor. Vedgård A. Nov Storage decay (soping figures) and bue stain (upright figures) as a percentage of the sapwood voume in sawn test discs from ogs of about the same age and type of growth, at different points in a ength section, about z m from one of the ang sides (pane b, cf. Fig. 27 and 30) of a two-year-od pupwood pie, 22 m Iong, 9 m broad and about ro m high. About 5 m from the next pies. Wood-yard A. Nov Appr. höjd över marken = approximate height above the gro und. Av fig. 31, som avser den mera frodvuxna veden, framgår, att agringsrötan i den sedan 2 år uppagda ångväta, som åg på 5 m avstånd från grannvätorna, var mest utbredd i vätans undre dear, särskit i bottenagret (fig. 33). Att agringsröta ej förekom så amänt i de övre agren beror säkerigen på att virket här torkat så hastigt, att rötsvamparna adrig fått möjighet att åstadkomma någon mera betydande skadegörese. I dessa ager var däremot stockbånaden starkt utbredd iksom även i stockar nära vätans kortändar. Av fuktighetsmätningarna framgick, att vätan efter 2 somrars agring på

59 54 ERIK BJöRKMAN 35 I Fig. 35 Kortsidor av massavedsvätor i vedgård B av vanig >>dubberadig>> ( = z stockängder bred) typ på endast omkr. 0,5 m avstånd från varandra. Jui I944 Short sides of pupwood pies, two og-engths broad, at intervas of ony about o,5 m. Woodyard B. Juy and måste betecknas som tämigen torr, varför det förefaer högst sannoikt, att agringsrötsvamparna efter denna tidpunkt erdast obetydigt fortsatte sin tiväxt.- I den ikaedes 2 år gama vätan på endast r m avstånd från omgivande vätor visade agringsrötans utbredning en het annan bid (fig. 32). Liksom i det förra faet dominerade bånaden i de övre agren och utbredde sig agringsrötan kraftigt ängre ned i vätan. I de understa agren hade dock agringsrötans omfattning högst avsevärt ånyo avtagit med säkerhet beroende på den här för svamparnas tiväxt rådande atför höga fuktigheten hos virket (jfr fig. 25). Optimum för agringsrötsvamparna med avseende på fuktighet nåddes såunda i detta fa redan i vätans centraa dear. I och med fortsatt ångsam uttorkning i de fuktigare dearna av vätorna torde man i ett sådant fa kunna räkna med ytterigare utbredda rötangrepp.- I den samtidigt med de undersökta ångvätorna uppagda kortvätan rådde i princip samma förhåande med avseende på rötans utbredning som i ångvätan på 5 m avstånd ti grannvätorna (fig. 34). De största skadorna genom agringsröta funnas såunda i botten, men mera avsevärd skadegörese efter 2 års agring torde iksom i detta fa icke behöva befaras, då veden atigenom nått en så hög grad av torrhet, att svamparnas tiväxt borde ha upphört (jfr kap. VII). I mera senvuxet virke kunde en något mindre skadegörese konstateras,

60 35 : I LAGRINGsRöTA I MASSAVED 55 Fig. 36. Långsida av massavedsväta i vedgård G av >>dubberadig>> typ. Vätorna via på ett enket ager av vaniga stockar, utagda i vätornas ängdsriktning såsom synes i förgrunden. Jui 1943 I,ong side of a pupwood pie, two og-engths broad, in wood-yard G. The pies rest on a singe ayer of ordinary ogs, running in the direction of the ength of the pies, as seen in the foreground. Juy I943 men skinaden var icke särskit stor. Att dyikt virke icke åsamkas ika stor värdeminskning genom agringsröta beror framför at på den i amänhet höga kärnprocenten. I vedgårdarna B och G med vätor av samma typ som i vedgård A ha endast stickprovsundersökningar av rötfrekvensen utförts (fig. 35 och 36). I vedgårdarna C, D, E, F, H, I, J, K, M och N med (barkad) ved av obestämd ängd uppagd i >>enkeradiga>> vätor utfördes ikaså i rege endast stickprovsundersökningar. Härvid kunde emeertid tydigt konstateras, att rötfrekvensen i r-2 år agrad hebarkad ved icke var anmärkningsvärt hög men att i på fera hå förekommande över 2 år agrad ved i instängt äge (fig. 37) stor risk föreåg för uppkomsten av betydande rötskador. I några vedgårdar av denna typ utfördes några mera detajerade undersökningar des med hänsyn ti barkningens betydese, des med hänsyn tiuftcirkuationsprobemet. I vedgård D utfördes såunda sommaren 1944 en mera noggrann inventering av förekommande agringsskador i o b ar k a d sufitved, avverkad vintern och uppagd sommaren 1942 i en c:a ro m hög och 30 m ~ng väta. Veden utgjordes av frodvuxen (årsringsbredd i medeta 2,1 mm) omkr. 50 år gamma >>kustved>>. Provtrissor utsågades vid vätans rivning ur

61 56 ERIK BJÖRKMAN 35: I Tab. 2 Rötvoym (i % av spinten) på oika höjd i obarkad sufitved, sedan 2 år uppagd i en c:a go m ång, en stockängd bred och c:a Io m hög väta i vedgård D. Decay voume (% of sapwood) at different heights in unpeeed suphite wood, stored for 2 years in a pie about 30 m ong, one og-ength broad and about ro m high, in wood-yard D. Höjd i vätan Height in the pie Rötvoym i % Decay voume in % Avstånd från vätans mitt, m Medeta Average Distance from the midd!e of the pie, m % r s ro 5 o 5 ro r s I m o o 86 8g gr S2 go Ss,3 2 m... S2 96 Sg S3 94 S6 S7 SS,r 3 m o o 75 S6 go s So S3,0 4ID o ss 7S 92 So S4 g6 92 S6,7 s m o ss So 92 So So 67 6g 79,0 6m... S6 79 go S4 7S go S2 S4,I 7m o o o o So Sr S,4 8m o o 75 Sr So ,6 gm o o o o o 6S 70 ss ,6 Medeta Average... 8o,z 8r,r s4,8 Sr, r 8r,o 79,1 77>4 8o,5 var 25:e stock i varje ag, varvid en trissa uttogs i vardera stockändan och dessutom en trissa mitt på stocken. Rötans utbredning bestämdes genom panimetrering och uträknades i procent av genomskärningsytan. Medetaet av de tre provtaen för varje stock har ansetts utgöra ett mått på rötvoymen (jfr LAGERBERG I924, sid. 240). Rötans utbredning i vätans framgår av tab. 2. Av tab. 2 framgår, att hea vätan var praktiskt taget förstörd genom agringsröta (i medeta för hea vätan 80,5% av spinten, viket i detta fa i det närmaste var iktydigt med hea veden, eftersom kärnan vanigen var obetydig). Den skydiga svampen var Stereum sanguinoentum. Den ifrågavarande veden, som inköpts såsom prima sufitved, kunde sedermera ej användas ti annat än brännved. Av tabeen framgår, att de översta agren varit mindre angripna än de nedersta men att rötan i stort sett var mycket jämnt fördead i vätan. En tydig skinad framträdde dock vid undersökningen mean stockarnas mitt-trissa och de båda ändtrissorna. Den förra var i rege mest angripen, viket utan tvive sammanhängde med att fuktigheten här bibehåits ängst (se fig. 38, jfr TRENDELENBURG I939, sid. 243). I mera senvuxna stockar hade rötan genomgående ej hunnit få så stor utbredning som i mera frodvuxna. Den utförda undersökningen visar ti fuo det förkastiga i att uppägga obarkad massaved ti torkning i vätor. Vedgård C studerades något närmare endast därför att man här så gott som utesutande uppade randbarkad ved. Detta är anmärkningsvärt med hänsyn ti den redan för över 20 år sedan av LAGERBERG (I924) kart påvisade och numera också vä kända risken att uppägga randbarkat virke ti torkning. De kvarsittande barkstrimorna förmå nämigen änge bibehåa fuktigheten i

62 35; I LAGRINGSRöT A I MASSA VED 57 Fig. 37 Meanrummet mean två vätor av högtyp i vedgård J. Vätorna äro >>enkeradiga>> ( = endast I stockängd breda); för att de skoa igga stadigt äro stockarna pacerade med omväxande rotändan och toppändan åt samma sida. Jui 1944 Interva between two pies of the high type, ony one og-ength broad. The ogs are paced aternatey with their roat and top ends in the same direction, in order to make them ie steady. Wood-yard I. Juy I944 virket med påföjd att agringsröta osvikigt infinner sig. En närmare undersökning av ett Io-ta vätor bekräftade också, att agringsröta överat förekom under barken, om veden egat uppagd över I sommar. Uppäggning av randbarkad ved borde såunda ej få förekomma. Ti en de torde uppäggningen

63 58 ERIK BJöRKMAN 35: I Fig. 38. Trissor från ändarna och mitten av en frodvuxen, c:a 5 m ång obarkad granstock, som sedan z år egat uppagd i mitten av en >>enkeradig>> ( = I stockängd bred) c: a I o m hög väta i vedgård D. Observera, att den uppkomna agringsrötan utbrett sig kraftigast i stockens mitt, som ängst torde ha bibehåit en reativt. hög vattenhat. Jui 1944 Discs from the ends and midde of a uxurianty grown unpeeed spruce-og, about 5 m ong, stored for two years in the centre of a pie, one og-ength broad and about ro m high. Observe tbat the storage decay is most deveoped in the centra part of the og, which has probaby kept a reativey high water content ongest. Wood-yard D. Juy 1944 Fig. 39 Nedre deen av massavedsväta i vedgård H. Vätorna via på två ager mycket grova stockar (torrfura), utagda des på tvären, des i vätornas ängdsriktning. De understa stockarna i vätan komma genom dessa >>bottenström att igga omkr. 75 cm ovan marken. Jui 1943 Lower part of a pupwood pie in wood-yard H. The pies rest on two ayers of very thick ogs, paced both sideways and engthways with respect to the direction of the pies. The owest ogs of the pie are thus made to ie at about 75 cm above the ground. Juy 1943.

64 35: I LAGRINGSRÖTA I MASSA VED 59 Fig. 40. Fottad massaved av bestämd ängd, uppagd i stråformigt utagda vätor (pendekran) i vedgård S. Jui 1944 Foated pupwood ogs of standard ength, stored in pies radiay arranged (hanging crane) in wood yard S. Juy I944 Fig. 41. Landtransporterad ved av bestämd ängd, uppagd i kossagda mindre vätor i vedgård R. Jui 1944 Land-transported buk pi!ed ogs of standard ength. Wood-yard R. Juy I944

65 60 ERIK BJÖRKMAN 3."i: I Fig. 42. Långt avancerad agringsröta i ena ändan av en stock, uppagd i vedgård R (jfr fig. 41). Rötskadan har ej uppkommit i vedgården utan i skogen, då ifrågavarande stock devis viat mot fuktig mark och varit uppagd i res. Skador av detta sag voro mycket vaniga i vedgård R. Jui I944 Far-advanced storage decay in one end of a og, stored in wood-yard R (cf. Fig. 41). The decay damage was not produced in the wood-yard but in the forest, as the og had party been resting with its end on moist ground. Damage of this kind was very common in wood-yard R. Juy av dyik ved kunna förkaras genom bristen på arbetskraft under krigsåren, men agring av randbarkad ved hör också på många hå ti det normaa, särskit i meersta dearna av andet. Om betydesen av vedens barkning för undvikande av agringsskador se vidare kap. V, försök 3 I vedgård H har sedan änge a ved uppagts på grova >>bottenström av kraftig torrfura, varigenom en viss uftväxing i vätornas bottenager bivit möjig. Betydesen av en sådan anordning för virkets torkning och härigenom för agringsrötans utveckingsbetingeser har förut närmare diskuterats. En tämigen omfattande undersökning av rötfrekvensen i dyika vätor med t. o. m. ända ti 3 år agrad ved visade också endast mycket obetydiga rötskador (jfr fig. 39). I motsatsförhåande ti vedgård H med god bottenventiation i vätorna kan stäas vedgård M, som igger på svagt suttande mark men där kranspår öpa ut på höga betongsockar mean vätorna, så att dessas nedersta tredjede kommer att igga nedanför kranspåret iksom i en djup grop. Detta medför, att veden i de nedanför kranspåret beägna dearna av vätorna icke

66 35: I LAGRINGSRÖTA I MASSAVED 61 Fig. 43 Typiska bånadsskador (mest genom Puuaria puuans) i kossagd väta i vedgård R. Skadorna ha sannoikt ti större deen uppkommit under virkets torkning i skogen, ej efter uppäggningen i vedgården. Jui I944 ':ypka bue stain damage (most! y by Puuaria puuans) in a pie in wood-yard R. The damage was probaby mainy eaused during the drying of the wood in the forest, and not after the piing in the wood-yar.d. Juy as eer endast synnerigen ångsamt hinner torka ut. I sjäva bottenagren bir det t. o. m. så fuktigt, att fruktkroppar av agringsrötsvamparna icke kunna utbidas. De festa fruktkropparna funnas såunda utbidade i ett bäte över och under kranspåret, där fuktigheten tydigen var den för svamparnas utvecking gynnsammaste (jfr fig. 2 och 74). Detta överensstämmer mycket vä med de i vedgård A förut beskrivna förhåandena mean vätor på endast r m avstånd från varandra, där ikaedes de understa vedagren voro atför fuktiga för att rötsvamparna skue kunna trivas, varigenom de för röta mest utsatta partierna voro vätans meersta skikt. Vad sutigen vedgårdar med ved av viss standardängd beträffar äro de i stort sett av två sag, nämigen des sådana, i vika fottad ved uppägges ti torkning, des sådana, i vika andtransporterad redan torr ved uppägges ti förvaring. Vedgårdarna L, O och S i resp. Norrand, meersta och södra Sverige tihöra den förstnämnda typen, medan vedgårdarna P, Q och R i södra dearna av andet tihöra den senare. Utförda stickprovsundersökningar av rötfrekvensen i sedan 2-3 år uppagd massaved i dyika vedgårdar ha, såsom förut

67 62 ERIK BJöRKMAN 35; I nämnts, visat, att den i rege är mycket iten i förhåande ti i vedgårdar med ängre ved och mera kompakt agringssätt. I vedgård L (se fig. 21 och 24), där man ägnar mycken omsorg åt vedens skötse (marken täckes av kostybb o. dy., onödig vegetation håes borta, ett visss regebundet system förvätornas uppäggning och användning föjes o. s. v.), har såunda ingen nämnvärd agringsröta kunnat konstateras. Icke heer i vedgård O eer vedgård 5 kunde sommaren 1944 några avarigare skador genom agringsröta iakttagas. I den sistnämnda vedgården (fig. 40) kan dock på grund av de av det geografiska äget betingade varma och fuktiga höstarna tämigen svår agringsröta stundom uppträda. En tydigt större risk för rötskador under motsvarande agringsförhåanden kunde såunda, såsom förut nämnts, iakttagas ängre söderut än ängre norrut. I vedgårdarna P, Q och R, där a ved kossägges (fig. 41), emedan den redan är torr vid framkomsten ti vedgården, kunde sommaren 1944 inga mera betydande under vedgårdsagring inti 3 år uppkomna rötskador iakttagas. Dock kunde veden stundom - såsom t. ex. i vedgård R - devis uppvisa ganska avariga agringsskador genom både röta och bånad (se fig. 42 och 43). Dessa skador ha emeertid icke uppkommit i vedgården utan i skogen. Den kraftiga rötskada, som iustreras av fig. 42, har såunda säkert uppkommit genom massavedens förvaring i res, varvid den ifrågavarande stocken med en de av ena kortsidan viat mot marken, som dessutom torde ha varit tämigen fuktig. Genom förvaring av veden i skogen t. ex. i s. k. triangar på torr mark skue säkerigen skador.av detta sag ha kunnat undvikas (jfr LAGERBERG, LUNDBERG & MELIN 1927). Lagringsskador av denna art faa emeertid icke inom ramen för föreiggande studier. V. FÖRSÖK RÖRANDE OLIKA UPPLÄGGNINGS SÄTT FÖR MASSAVED I VEDGÅRDAR. Försök r. I avsikt att söka utreda det ämpigaste uppäggningssättet för stora massavedsvätor av det i Norrand förut nämnda vaniga >>dubberadiga>> saget (högtyp, två stockängders bredd) utan att inkräkta på utrymmet vad markytan beträffar, anordnades i vedgård A i jui 1944 föjande försök, som avbröts i september Inom två8om ånga, 12m höga och9mbreda vätor på 3m avstånd från varandra uppades veden på oika sätt för studium av oika uttorkningsmöjigheter. Veden uppades dock på sinsemean exakt samma sätt i de båda försöksvätorna, av vika den ena var en ytterväta med hea sin ena ångsida fritt

68 ~5: I LAGRINGSRÖTA I MASSA VED 63 Fig. 44 Underag (>>bottenströn>>) av torrfura och grov brännved ti ena häften av massavedsvätor, utagda i försökssyfte i vedgård A för undersökning av uftcirkuationens betydese för torkningen och uppkomsten av agringsskador. Jfr fig. 45 Jui Foundations of dry pine ogs and thick fue wood for the one haf of pupwood pies, aid out by way of experiment for investigating the significance of air-circuation in drying and storage decay. Cf. Fig. 45 Wood-yard A. Juy ~Med "bo\tenstr>ön Utan "bohenst.r>ön"~ -ihor>isont. str>ön-j- Sneda str>ön.sneda ströniho"isont. stf'ön-j-.an.dsican. o 'å3idan. K:3[] t~~~ %t~ E' vö~ [] t ~ ~ ~ t ~ Etoc Fig. 45 Skiss över uppäggning av försöksvätor av oika konstruktion i vedgård A jui 1944-sept Den översta försöksvätans ena ångsida fritt exponerad mot öster. Provstockarnas äge i vätorna i ett ag (på samma sätt på r, 5 och ro m höjd) schematiskt återgivet. streckad ved = obarkade stockar. Jfr fig. 44 Sketch showing the arrangement of experimenta pies of different constructions in wood-yard A during Jny Sept One Iong side of the uppermost pie is freey exposed, facing eastward. The position of the test ogs in one ayer of the pies is schematicay shown (the same arrangement at r, 5 and ro m height) Shared ogs are unpeeed. Cf Fig. 44 Med»bottenströn» = with foundations. Utan»hottenströn» = without foundations. Horisont. strön = harizonta piiug stickers. Sneda strön = Soping stickers. Landsidan = and side. Sjösidan = sea side. Kortvätor = short pies.

69 64 ERIK BJÖRKMAN 35 : I exponerad åt öster och den andra ångsidan vänd mot jämföresevätan. Den sistnämndas andra ångsida gränsade ti en ångväta, som icke ingick i försöket och som ikaedes åg på 3 m avstånd. Oikheten mean de båda försöksvätorna var atså, att uttorkningen och ventiationen i den yttre vätan borde vara betydigt större än i den inre. Den ena häften (40 m; åt sjösidan) av försöksvätorna uppades på det i vedgården vaniga sättet utan några särskida underag. Den andra häften (åt andsidan) uppades på särskit utagda >>bottenströni> av grov torrfura och brännved, såsom fig. 44 visar. På detta sätt kom det understa vedagret att igga i det närmaste I m från marken. I vardera partiet (med och utan >>bottenström) av varje väta inades dessutom i ena häften horisontea strön på vanigt sätt mean buntarna (jfr fig. 72) och i den andra häften snett iggande strön av vanig massaved, såsom iustreras av fig. 45 och 46. Vid uppäggningen av veden, som skedde i oavbruten föjd, inades 48 provstockar på bestämda patser i vardera försöksväten, nämigen på två stäen (des band ved med horisontea strön, des band ved med sneda strön) inom partiet med >>bottenströn» och på motsvarande två stäen inom partiet utan >>bottenströn» (se fig. 45). Detta skedde des på I m höjd, des på 5 m höjd och des på ro m höjd. På varje stäe inades 4 stockar- 2 barkade och 2 obarkade - av vika en stock av vartdera saget nådde ut ti vätans ena ångsida och de båda övriga stockarna ti den andra ångsidan. I den yttre, fritt exponerade, vätan uppades stockarna med toppändan utåt och i den inre vätan med toppändan utåt på den ena sidan och inåt åt den andra, såsom fig. 45 visar. Ti försöksmateria uttogos endast rotstockar med medegod tiväxt (årsringar i spinten i genomsnitt 2 mm) och med reativt iten kärna. Provstockarna utvades så ika varandra som möjigt samt voro absout fria från röta och bånad. Sedan de upptagits ur vattnet, förvarades de I dygn på kaj för att at vatten skue rinna av, varefter de vägdes på hg när. Vattenhaten i de barkade stockarna utgjorde i medeta I2I, 7 % och i de obarkade I45,9 % av torrvikten. Dessutom uttogos med tiväxtborr prov av spinten på tre stäen på varje stock, o,s m från ändytorna samt mitt på stocken. Borrspånen inades omedebart i vägda provrör med tätt tisutande kork och användes för bestämning av spintens vattenhat. Varje provstock försågs i ändytorna med en siffra och ikaså utmärktes varje borrhå med ett nummer. Härefter inades stockarna på sina patser i samband rned vätornas uppäggning. Vid försökets avbrytande i september I945 uttogos provstockarna vid vätornas rivning och vägdes i sin hehet, varefter viktsminskningen, d. v. s. torkningsgraden uträknades. Dessutom bestämdes ånyo spintens vattenhat genom vägning av borrspån, som uttogos i närheten av de med nummer utmärkta gama provtagningsstäena. sutigen utsågades trissor ur samtiga provstockar, varvid des ändtrissorna, des en trissa i stockens mitt närmare

70 35 : L\GRNGSRÖTA J MASSAVED 65 Fig. 46. Horisontea (t. v.) och sneda (t. h.) strön mean massavedsbuntar i försöksväta i vedgård A. Jui I944 Harizonta (to the eft) and soping (to the right) piing stickers between pupwood hundes in an experimenta pie in wood-yard A. Juy 1944 granskades med hänsyn ti eventuet uppkomna skador genom agringsröta och bånad. Dessa skador beräknades, såsom förut närmare omtaats, genom panimetrering och uttrycktes i procent av spintens yta. Medetaet av de tre trissornas procentvärden ansågs utgöra ett mått på spintens rötade resp. bånade voym. Medevärdena för kvarvarande vattenhat i spinten samt förekomst av bånad och röta ha sammanstäts i tab. 3. Värdena på stockarnas viktsminskning i sin hehet, som på grund av ofrånkomiga variationer i kärnstorek icke gåvo ika entydiga resutat, ha icke medtagits i tabeen. Av tab. 3 framgår, att torkningen i den inre vätan, särskit i bottenagren, var betydigt sämre och mera oregebunden än i den yttre vätan i fritt mot Ö exponerat äge. Spintens vattenhat i provstockarna på r och 5 m höjd utgjorde såunda vid försökets sut för bar:k;ade stockar i den inre vätan i medeta 48,o % och i den yttre vätan 25,6 %- För obarkade stockarvoro motsvarande värden 48,9 och 29,3 %-I de övre agren var dock skinaden i torkningsgrad mean den inre och den yttre vätan mycket iten. Spintens vattenhat i provstockarna på ro m höjd i den inre vätan utgjorde såunda för barkade stockar i medeta 22,o% och i den yttre 21,6 %- Motsvarande värden för obarkade stockarvoro 22,9 och 27,6 %- Såsom av dessa siffror framgår kunde även obarkade stockar i båda vätornas övre ager nå en tifredsstäande tork- 5. J'd edde. från Safens Skogsforskningsinstitut. Band 35.

71 ; 66 ERI.K BJÖRKvJAN 35: Tab. J. Kvarvarande vattenhat i spinten samt skador genom agringsröta och bånad i provstockar, utagda på oika patser i 8o m ånga, g m breda och 12 m höga su fatvedvätor av oika konstruktion jui 1944-sept i vedgård A. Vattenhat beräknad i % av torrvikten. Ob = obarkade stockar, B =barkade stockar. Yttre stockar = de som igga på östra sidan i varje väta. Residua water content in the sapwood, and damage eaused by storage decay and bue stain in test ogs, paced at different points in suphate wood pies, So m ang, 9 m broad, and 12 m high, of different types, over the period J uy 1944-Sept in wood-yard A. Water content expressed in % of the dry weight. Ob = unpeeed ogs, B = peeed ogs. Outer ogs = ogs ying at the eastern side of each pie. Kvarvarande vattenhat i spinten. Residua! water content in the sapwood. Med >>bottenströn>> With foundations Horisont. Sneda strön strön Horisonta Soping stickers stickers Höjd i vätan Height in the pie Utan >>bottenströn>> Without foundations Horisont. Sneda stön strön Harizonta Soping stickers stickers Höjd i vätan Height in the pie r m smwmj rmjsmjwm r m JsmJwmJ r mjsm Jwm A t Ö fritt exponerad väta (yttre väta) Pie freey exposed to the east (outer pie) ~~J~e~e... 21,0 23,61 r8,5 20,3\zs,z 20,8 21,5 32,9 23,5 21,3 29,9 20,2 B mre... 25,7 29,9 21,0 24,9 27,2 20,7 24,4 29,0 2!,0 22,3 30, inner O b f yttre... 23,6 38,6 2!,2 z6,o 27,1 z8,6 z6,3 30,2 30,1 28,7 28,2 - \mre... zs,r ,1 27,2 z8,9 27,4 28,r 35,8 30,6 32,0 27,2 28,r Rötad ved, % av spinte n. Decayed wood, % of the sapwood. yttre... o o o o o o o o o o o o B Inre o ro o Ob!yttre... z z II 7 2 ro 6 6 Inre r z ro 7 8 Bånad ved, % av spinten. Bue-stained wood, % of the sapwood. yttre... B r z 17 r ro 17 7 Inre r8 z6 r s Obyttre so mre so Kvarvarande vattenhat i spinten. u::~~:::::::::::::::::::::::::: Väta i >>instängt>> äge (inre väta). Pie in endosed position (inner pie). 31,4 B , 6 27, ,9 36,4 z6, IIZ3, o ss , I 19,8 66,I 42,4 22,o ,9 23,2 52,7 57,0 23,2 Ob {yttre ,7 23,9 48, I 63,4 22,o ,8 64, ,7 Inre... 46,8 48;7 19,8 52,6 70,I 19,7 6r,o 43,2 23,9 62,2 33,2 27,4 Rötad ved, % av spinten. yttre... II 14 B 5 r z 5 o mre... 2I 12 4 ro Ob fyttre ro r z rs 12 \Inre... rs r II r6 6 Bånad ved, % av spinten. yttre 'c 6r so B Inre... ss 6o Ob fyttre... ss 70 z s 6o z SI 143 6I \mre... 63, 7s 39 ;~ o 3R

72 35 :! LAGRINGSRÖTA MASSAVED 67 ning. I de meersta och undre agren däremot kunde varken obarkade eer barkade stockar torka tiräckigt annat än i den fritt exponerade vätari (jfr ULLEN I928). Av tab. 3 framgår vidare, att de stockar, som i de båda vätorna varit pacerade i nå t föjande väta, d. v. s. i mera >>instängt» äge, i rege torkat sämre än stockar, som utagts i vätornas yttre ängdshäft. Däremot kunde inga genomgående skinader i torkningsgrad iakttagas med hänsyn ti den oika utäggningen av underag eer strön i vätorna. Sannoikt skue härför ha behövts ett större försöksmaterial Möjigt är också, att de utagda ströna voro av för ken dimension för att medföra en förbättring av vedens torkning eer att avståndet mean vätorna var för itet för att möjiggöra tiräckig tiförse av varmare uft från viken torkningsenergien kunde tagas. För en sådan tokning taar det förhåandet, att i den yttre vätan i synnerhet de barkade provstockarna på I och 5 m höjd dock torkat något bättre i den de av vätan, som egat uppagd på underag än i den de, där dyika saknades (vattenhat i medeta resp. 24,7 och 26,4 %). Vad förekomsten av agringsskador genom svampar beträffar framgår av tab. 3, att såväagringsröta som bånad voro amännast i den inre vätan. Påfaande var emeertid bånadens kraftiga utbredning även i den yttre, fritt exponerade vätan. Såunda utgjorde den bånade veden i de barkade provstockarna uppagda på I m höjd i yttervätan i medeta Ig,s % av spinten, medan motsvarande värde för innervätan utgjorde 53,8 %- Längre upp i vätan var bånaden mindre utbredd. I synnerhet i yttervätan hade den obarkade veden bånat mera än den barkade, och i denna väta framträdde även tämigen vä en skinad mean de stockar, som egat inåt och dem som egat utåt. De förra hade i rege bånat mera än de senare. Denna skinad föreåg emeertid endast tydigt beträffande den barkade veden. I den inre vätan voro skinaderna icke stora ens mean barkad och obarkad ved, sannoikt beroende på att vattenhaten här, såsom förut nämnts, var högre i at virke än i den yttre vätan. Förekomsten av agringsröta var genomgående tämigen obetydig, sanno ikt beroende på den reativt korta agringstiden. Mest utbredd var agringsrötan - oftast utbidad i form av strimmor i veden och ti övervägande de sannoikt förorsakad av Stereum sanguinoentum- i den inre vätan, där fuktigheten ännu vid sutet av andra sommaren hö sig reativt hög. I de yttre, barkade provstockarna i den fritt exponerade vätan förekom ingen som hest agringsröta. Försök 2. I vedgård B, där vätorna, såsom förut nämnts, vorouppagda med endast o,s m meanrum, uppades i försökssyfte des en väta på samma utrymme, som förut upptagits av två vätor- varvid atså avståndet ti grannvätorna bev c:a 5 m - och des samtidigt en väta såsom förut på endast

73 68 EUK BjöRKidAN 35 : I 0,5 m avstånd ti omgivande vätor men höjd över marken på en c:a 75 cm hög bädd av grov brännved. Försöket pågick juni I944-sept. I945 Efter 2 somrars agring (virket avverkat vintern I943-44) utsågades provtrissor ur representativa stockar, som voro varandra så ika som möjigt med hänsyn ti kärnbidning och växtighetstyp. Dessa trissor uttogos ur stockar på oika höjd i de båda försöksvätorna jämte en jämföreseväta, som uppagts samtidigt med de övriga på vanigt sätt på endast 0,5 m avstånd ti angränsande vätor och utan >>bottenström. Spintens rötvoym beräknades på samma sätt som i försök I. Ehuru försöket icke utfördes ika systematiskt som detta, kunde dock tydigt faststäas, att en rätt avsevärd skinad föreåg beträffande uppkomna rötskador i vätan på 5 m avstånd ti grannvätorna och i den ika gama jämföresevätan uppagd på endast 0,5 m avstånd. I vätan, som uppagts på >>bottenström men på endast 0,5 m avstånd ti angränsande vätor åter kunde ingen skinad i rötfrekvens iakttagas mot i den nämnda jämföresevätan av samma typ men utan underag. I detta fa hade säkerigen det ringa avståndet ti de närmaste vätorna het och hået omöjiggjort det torkningsbefrämjande infytande, som användningen av >>bottenström hade bort medföra. Försök 3 I vedgård I uppades i augusti I943 des hebarkad, des trumbarkad1 och des het obarkad sufitved i bottenagret upp ti 2 m höjd i en samtidigt uppagd väta av i vedgården ifråga vanig typ (c:a 50 m ång, en stockängd bred och c:a IO m hög). Vätan var beägen på omkr. 2,5 m avstånd ti angränsande vätor (virket avverkat vintern I942-43). En granskning av no trissor från detta försök och beräkning av rötvoymen på samma sätt som förut nämnts gav ti resutat, att den obarkade veden i medeta hade 4I % av spinten mer eer mindre kraftigt rötad och den trumbarkade 26 %, medan den hebarkade vedens motsvarande rötvoym utgjorde I5 % VI. OM LAGRINGSRÖTANS BETYDELSE FÖR MASSAUTBYTE OCH MASSAKVALITET VID SULFAT- OCH SULFITMASSEKOKNING. r. Tidigare undersökningar. Sedan änge har man haft kart för sig, att agringsrötan har stor ekonomisk betydese genom den nedsättning av massautbyte och massakvaitet den förorsakar, men storeksordningen av denna värdeminskning har hittis icke 1 Trumbarkningen bev åtminstone vid denna tidpunkt i den ifrågavarande vedgården icke fut effektiv, utan stora barkstrimor sutta efter behandingen kvar på stockarna.

74 35 : I LAGRINGSRÖTA I MASSAVED 69 varit föremå för någon mera ingående undersökning, i varje fa icke i ansutning ti uppgifter om de rötsvampar som åstadkommit skadan och den agringstid som åtgått härför. WEGELIUS (r938) har visserigen utfört provkokningar av rötskadad granved och uppgivit, att SteretJ,Jn sanguinoentum- den vanigaste agringsrötsvampen-skue ha orsakat rötskadorna. Förf. har emeertid icke meddeat några närmare uppgifter, som bestyrka att så varit faet, och fera omständigheter taa för att andra mera aktiva rötsvampar av destruktionstyp förorsakat rötan, åtminstone i den mest rötade veden. Voymvikten var såunda i de mest skadade proven nedsatt från 0,465 ti 0,330, och massautbytet utgjorde endast omkr. 70 % av massautbytet av frisk ved. HÄGGLUND (I942) omnämner även undersökningar av b. a. genom agringsröta (Stereum sanguinoentum, Poyponts abietinus) skadad ved vid Ceuosaindustriens Centraaboratorium, varvid rötangreppet karakteriseras genom vedens ösighet i I5 %-ig natronut. Rötskadad sufitved gav ägre utbyte och sämre massa än frisk ved. Några exakta förustsiffror anses icke kunna angivas på grund av att den rötskadade veden var av mycket heterogen beskaffenhet. Om undersökningarna av den egentiga agringsrötans betydese för massafabrikationen äro få, gäer detta icke i ika hög grad om infytandet av de s. k. stamrötorha, som uppkomma redan i det växande trädet. Såunda utförde amerikanarna KRESS, HUMPHREY, RrcHARDS, BRA Y & STAIDL (I925) sufitkok med rötskadad ved. De funno, att massautbytet var ägre och kvaiteten sämre hos massa av rötad ved än av frisk både beträffande håfastheten och förekomsten av s. k. spet. Arten av röta anges icke. I Sverige har JoHANssoN (I933, I935, I942) utfört ett stort anta provkokningar av b. a. rötskadad ved. I samtiga fa har det varit fråga om stamrötar, förorsakade framför at av Poyporus annosus (rotrötan) och Poyporus pini. JoHANssoN har funnit, att rötad ved ger en massa av mörk eer gråaktig färg samt av åg styrka. Massautbytet, beräknat i viktsprocent av hartsfri ved, är i stort sett detsamma för frisk ved beroende på att igninhat och ceuosahat äro nära nog konstanta (KLASON rgzg, jfr KINNMAN I924). I den mån variationer förekomma, föreigger dock ett tydigt samband i synnerhet mean igninhat och utbyte per viktsenhet, i det att en ökad igninhatoch därmed i regeägre voymvikt-ger ägre utbyte (KLEM, L0SCHBRANDT & BADE I945). Angives utbytet genom vedåtgång m 3 per ton massa, såsom brukigt är i fabriksdrift, finner man, att denna i stort sett står i omvänt förhåande ti vedens voymvikt. För sådan ved, som hårt angripits av röta av korrosionstyp, fann JoHANssoN, att massautbytet, räknat i procent av vedvikten, var betydigt ägre men dock adrig mindre än omkr. So % av utbytet av frisk ved. Virke med ångt gångna destruktionsrötar åter gav

75 70 ERIK BJÖRKMAN 35; I mycket ågt utbyte beräknat på vedvikt- ända ned ti bott 8% av normat. Sutigen visade JoHANssoN, att den hårt rötade veden förbrukade mera kemikaier, särskit beträffande destruktionsrötor, och krävde ängre koktid än frisk ved för nedkokning ti samma uppsutningsgrad hos massan. STORCH & MuNDEN (1937) och HoLZER (1941) ha utfört provkokningar av oika träsag, som rötats av den vaniga rotrötan, Poyporus annosus. De ha funnit, att någon ändring i vedens procentiska sammansättning icke inträder i starkt rötad ved men att haten högmoekyär ceuosa kraftigt minskar, varigenom utbytet sjunker. Av ädre tidigare utförda provkokningar av rötskadad massaved kan sutigen nämnas SuTERMEISTERS undersökningar, pubicerade i Pup and Paper Magazine 1921 (se KINNMAN 1930, sid. 351). Dessa undersökningar omfattade asp- och björkved och gåva i stort sett samma resutat som rötad barrved, d. v. s; sjunkande utbytessiffror med titagande rötskador. 2. Provkokningar av ta- och granved skadad av agringsröta. I och för undersökning av agringsrötans ekonomiska betydese utfördes i samband med undersökningarna över betingeserna för agringsrötans uppkomst och möjigheterna för dess bekämpande en serie provkokningar av oika änge agrad massaved av ta och gran, som angripits av de amännast förekommande agringsrötsvamparna. Provkokningarna utfördes vid Svenska Ceuosa Aktieboagets Centraaboratorium Östrand av ing. CARL HJ. BÄCKSTRÖM och ing. SUNE GusTAVssoN. Materia och metodik. De oika vedproven insamades av förf. i juni 1944 i 4 oika vedgårdar (A, D, G och H) och omfattade 20 taprov och 15 granprov bestående av c:a r meters vedängder. Sammanagt insamades såunda 35 vedprov från dessa vedgårdar och utfördes 12 större kokningar (r-iterskok) och 87 mindre s. k. autokavkok (o,4iter). Resutaten av de förra äro betydigt tiföritigare än av de senare. De insamade proven av rötad massaved ha utvats så, att de kunna anses representativa för de vanigaste formerna av agringsröta i I-4 år andagrad massaved. Då den utförda inventeringen av förekommande agringsrötsvampar visat, att den utan jämförese vanigaste svampen är Stereum sanguinoentum, ha huvudsakigen vedprov rötade av denna svamp insamats i och för provkokning. För att få med några exempe på destruktionsrötad massaved. insamades även några prov av fuktigt agrad ved angripen av Trametes trabea och Poyporus seriais. Dessutom provkokades ved, som rötats

76 35 : r LAGRINGSRÖTA I MASSA VED 71 a:v Corticium evovens, viken förorsakar en svag vitröta och är mest vanig på övvirke. Sutigen provkokades 4 år agrad taved, starkt angripen av den i Sverige mycket vaniga Poyporus abietinus, som ger upphov ti en kraftig korrosionsröta vid ängre agringstider (jfr LAGERBERG 1924). Det provkokade materiaet representerar ved av träd med oika växtighetsgrad och åder. Provmateriaet uppsågades i trissor, av vika en de användes för vedundersökningar och en annan de upphöggs ti fis. Av varje stock bereddes ett prov, som representerade genomsnitt av hea stocken. Dessutom tiverkades i vissa fa fisprover av frisk och rötad ved från samma stock. I det föjande kan av utrymmesskä endast en de av det omfattande materiaet medtagas, nämigen des prov av spint med känd rötvoym, des prov av enbart frisk och enbart rötad ved (spint) från en och samma stock. Då agringsröta endast mycket säan uppkommer i kärnan, bestämmes genomsnittsvärdet a v rötskadan i ett visst prov ti stor de a v kärnans storek. På de utsågade trissorna av varje stock bestämdes spint- och kärndiameter, årsringsbredd samt genom panimetrering rötans utbredning i procent av hea stocken och i procent av spintveden. Medetaet av årsringsbredden för samtiga taprov utgjorde 1,9 mm och för granproven 1,6 mm. Voymvikten för frisk och rötskadad ved bestämdes på absout torra kossar av samtiga prov. Proven torkades i torkskåp, vägdes och paraffinerades, varefter voymen mättes i form av undanträngd vattenvoym i specimeter. Bestämningar av voymvikten på genomsnitt av hea trissor gav för ta medetaet 0,414 och för gran o,4o6. Såsom LUNDBERG (1928), KLEM (1934), KLEM, L0SCHBRANDT & BADE (r945) m. f. ha visat, varierar voymvikten för ett och samma trädsag på oika ståndorter och från oika distrikt ofta oberoende av årsrings bredden. J OHANSSON har i sin förut citerade undersökning (1935) funnit, att en avsevärd skinad i voymvikt förefinnes på oika höjd i stammen. I rege är emeertid voymvikten högre i ved med ett större anta hösttrakeider, som äro tjockväggigare än vårtrakeiderna, d. v. s. i amänhet i mera senvuxen ved än i mera frodvuxen (se t. ex. ENEROTH 1922 a, sid. 18 och JoHANssoN 1935). Voymviktens medevariationer med årsringsbredden i meersta Norrand kan för övrigt beysas av fig. 47, som återger resutatet av en stor ved undersökning, som utfördes år 1935 av Centraaboratoriet i Östrand på ett materia från skogar inom Ljungans och Indasävens fottningsområden. Då vedens voymvikt igger ti grund för beräkningarna av substansförusten genom rötan samt av massautbytet och vedåtgången per ton massa, föjer härav att stor försiktighet måste iakttagas vid jämförese mean oika undersökta vedprover (jfr tab. 4) och att exakt jämförese mean t. ex. viktsutbytet av massa ur frisk och rötad ved egentigen endast är möjig om motsvarande vedprov uttagits på samma höjd ur en och samma stock (jfr tab. 5 och 6, fig. so).

77 72 ERIK BJÖRKMAN 35 ; I Då massan säjes efter vikt men veden atid köpes efter voym, måste för beräkning av vedåtgången per ton massa även torrsubstansen per voymsenhet (m 3 ) rå ved beräknas (jfr KINNMAN 1932). För de oika proven skedde detta emeertid icke på färskt materia, utan torrsubstansen per m3 rå ved erhös genom mutipikation av värdena för torr voymvikt med o,88, viket i ett stort anta tidigare undersökningar visat sig utgöra medevärdet för förhåandet mean torrvoymvikt och torrsubstans per m3 rå ved. För att Torrvoymvik t. 0,500 0,480 0,460 0,440 o 420 ',, ', ', ' , ' \.. _ 0, Granstammar 0, Tastammar 0,2 0,6 1,0 1,4 1,8 2,2 2,6 mm ÅrsrinQsbredd Fig. 47 Förhåande mean årsringsbredd och voymvikt hos taoch granved från meersta Norrand. Östrand 1935 Reation between widths of annua rings and voume weight of pine and spruce wood from the midde of N9rr!and. östrand Torrvoymvikt = dry-voume weight. Arsringsbredd = width of annua rings. Granstammar = spruce trunks. Tastammar= pine trunks. erhåa en säkrare uppfattning om viken utbytesförust, som föranetts av rötangreppet i oika fa, bestämdes emeertid dessutom på frisk och rötad ved av samtiga prov både den torra voymvikten och (efter förnyad genomfuktning) torrsubstansen per m 3 rå ved. Härvid visade det sig, att förhåandet mean dessa båda värden för hea provmateriaet frisk ved utgjorde just i medeta o,88 men för den rötade veden o,gr. Då denna skinad säkerigen förkaras av den rötade vedens naturiga större svårighet för sväning vid bötäggningen och andra värden sannoikt hade erhåits, om voymvikten bestämts direkt på den råa veden utan meaniggande ufttorkning, har värdet o,88 i samtiga prov (utom beträffande de särskit undersökta proven, tab. 6) använts som förvandingsta mean torr voymvikt och torrsubstans per m 3 rå ved. För de efter provkokningen erhåna massorna bestämdes korta (som är ett uttryck för igninhaten), styrkeförhåanden samt vithetsgraden. Vad ceuosautbytet beträffar måste man för att erhåa ett reet värde först ta hänsyn ti den substansförust, som orsakats av svampen i veden. Först efter beräkning av den mängd massa per voymsenhet ved, som erhåits

78 Ta'J. 4 Resutat av prov:wkning av sufat- och sufitmassa ur agringsrötskadad massaved (spint). Resuts of test boiings of suphate and suphite pups from pupwood (furu, ta = Pimts sivestris, gran = Picea Abies) decayed in storage (sapwood). Sub- Utbyte Vedåtgång Styrkevärden, Vithet, Röt- Torr- stans- okokt per eng. medeta %av Anta Lagskadavoym- för- Roe's massa ton go Strength vaues värdet prov ringsvikt, ~j~ av ust, Oj0 kor- +spet, -i g 1nas- för Ved- Nun1- Ved tid, år Rötsvamp spint; mede- mede- ta vikts- sa, meber of gård 1'ime mede- ta,% % prima deta Sit- Spräng- Riv- granved sam p- \Vood Wood of Decay fungus ta Roe's ta änge es yard storage Wood con- tryck, styrka, Dr v- I,oss ch! or- Yied of Whitevou-me Decay, of ine unboied sumptian o o km in per ton of o b n ess, years weight %of substan- number pup Break- Burs t T ear %of (mean) sapwood c e +im- go% pup i ng factor facto r first cass (mean) (mean) parities (mean) Iength, spruce % g 0' % o km va u e t i m' Sto1'kok. i ~arge bois. I Prima färsk furu First-cass sound - - o, ,o 0,4 rsg j, 4 I2,J 228 II9 -- pin e s G barkad furu... I-2 Ster. sang. peeed pine o, , 8 5,4 0,4 175 j, o I 2, ro A )) 4 )) >) 0, ,5 j,2 0, , II, ss - I Prima färsk gran First cass sound - - o, j, o o, 3 r6o 4 5 ro, So JOO spruce 3 D obarkad gran... unpeeed spruce 2 Ster. sang. o,p8 43 3, 4 6,o I, 5 r6s 4 7 9, Sr I H barkad gran... peeed spruce 2 Cort. evov o 2,8 o, , 2 S3 74 IOO Småkok. Sma bois. 5 G barkad furu... I Ster. sang. 0, I,z j, I 0,4 177 j,o I I 1 I ISJ peeed pine 4 A, G )) 2 )) >) o, ?,o j, 2 o, ,9 ro, s A >) 3 >) )\ o, ,5 j,6 0, , 5 10, T A )) 2 Tram. trabea o, I,o j,8 0, , I II, o r go S3 -- I G )) 2 )) seriais o, r6,o j, 2 o, , 8 ro, s rsg r og - I A )) 4 Poyp. abiet. o, ,o 5,9 0, I2 1 z 1S D obarkad gran... 2 Ster. sang. 0,410 4s 3, 7 5,3 I, 3 1S3 j, O IO,S r82 Sr Sr unpeeed spruce 4 H i barkad gran... 3 >) >) 0, :j. OO ,9 2,G I94 5,5 ro, 1 r6s 75 7() peeed spruce r > t;) :;o,..., z t;) r.n :;o 0: >- >-,...,,, H > U1 r.n ~ < t:r1 t;t -.; w

79 74 ERIK BJÖRKMAN 35 : I genom kokning, kan denna mängd stäas i reation ti den mängd massa, som erhåes ur frisk ved från samma de av samma stock. Om massautbytet endast beräknas i procent av den rötade vedens vikt, bi värdena i reaiteten för höga (jfr tab. 5 och 6, där oika beräkningssätt använts). Vad de beräknade styrkevärdena (maningsgrad, sitängd, sprängtryck, rivstyrka och vikningsta; se närmare härom hos J OHANSSON I933, I935) beträffar sammanhänga dessa med den röttyp, som varit utbidad i veden. Då korrosionsröta förekommer, är veden såsom förut nämnts endast fäckvis angripen varjämte svampen ti en början endast åstadkommer en brunfärgning och först efter någon tid börjar angripa vedsubstansen. Denna process innebär i amänhet, att i första hand endast igninet angripes och först något senare ceuosan. Destruktionsrötamas svampar däremot genomväxa veden ikformigt och attackera från början ceuosan. Styrkevärdena böra därför bi i hög grad beroende på viken svamp, som förorsakat rötan samt hur ångt svampen hunnit i sitt förstöresearbete. Härav framgår, att styrkevärdena icke böra timätas atför stor vikt, då det gäer jämförese mean oika prov av rötad ved. I ett extremt fa kan man t. o. m. tänka sig, att svampen inom ett visst parti av för övrigt frisk ved förtärt a ceuosa. Eftersom detta parti av veden såunda ej ingår i den tiverkade massan, bir styrkan av denna densamma som om veden atigenom varit fut frisk. Rötans närvaro ger sig i ett sådant fa bäst tikänna i minskade värden på massautbytet. Exempe på att styrkevärdena varit fut normaa i massa, som kokats av devis synnerigen starkt rötad ved från vedgård A med en viktsförust av ända ti 28 %, ha såunda framkommit vid de utförda provkokningarna (tab. 4). - Det bästa uttrycket för massans styrka ger enigt J OHANSSON (r933) sitängden och sprängtrycket, som föja varandra regebundet i stora drag. Variationerna äro emeertid störst beträffande sprängtrycket, varför massans styrka ättare kan konstateras å sprängtrycket än å sitängden. Värdena för rivstyrkan bruka vara tämigen oregebundna men ofta samvariera med voymvikten. HÄGGLUND (rg36) har för övrigt påvisat, att t. o. m. ved från oika dear av en och samma stock emeanåt ger massor med mycket oika håfasthetsvärden. I ta b. 5 har använts det av J OHANSSON (I942) föresagna begreppet reativ massastyrka, varmed menas medetaet av sitängd och sprängtryck i procent av motsvarande värden för frisk ved. Vad sutigen massans färg beträffar fann JoHANssoN, såsom förut nämnts, att denna i stort sett är proportione mot vedens färg. >>Vitheten» anges i procent G. E. 1 I tab. 4 och 5 har vitheten för sufitmassa- för viken färgen är av mycket större betydese än för sufatmassan - angivits i procent av värdet för prima granved. 1 Provets refexionsförmåga för jus av en viss vågängd i procent ay refexionsförmågan hos magnesiumoxid, viken användes som jämföreseprov.

80 35 : I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 75 Provkokningarnas resutat. I tab. 4 ha resutaten av en de av provkokningarna av mer eer mindre rötad spint sammanstäts, varvid ika ång tid agrad ved, angripen av samma svamp, sammansagits i grupper. I fig. 48 återges grafiskt (enigt ta b. 4) sambandet mean agringstidens ängd och substansförusten i ved, som angripits av den vanigaste agringsrötsvampen, Stereum sanguinoentum. Av tab. 4 och fig. 48 framgår, att en agringstid under ogynnsamma för- Substansfö~ust % o Lagr>ingstid, år> Fig. 48. Substansförust i ett anta prov av massaved av ta och gran, angripna av Stereum sanguinoentum efter 1-4 års agring på and i vedgård. I,oss of substance in a number of sampes of pine and spruce pupwood, attacked by Stereum sanguinoent~tm after r-4 years of storage on and hi a wood-yard. Substansförust = oss of substance. I,agringstid, år = time of storage1 years. håanden av I-2 år endast medför en reativt obetydig substansförust men att vid en ytterigare förängd agring ett angrepp av Stereum sanguinoentum kan medföra en hastig ökning av substansförusten i veden. Den röta, som förorsakats av vitrötesvampen Corticium evovens, synes däremot icke ens efter 2 års angrepp medföra någon som hest substansförust eer kvaitetsnedsättning. Vad åter den av destruktionsrötesvamparna angripna veden beträffar finner man av tab. 4, att substansförusten kan vara avsevärd {I6-2I %) redan efter 2 somrars agring under för svamparna gynnsamma förhåanden. Av tab. 4 framgår vidare b. a., att sufitmassans färg bivit betydigt mörkare än normat genom angrepp av Stereum sanguinoentum efter 2 somrars oämpig agring av veden på and (se även fig. 49). Denna färgförändring är fut tiräckig för att nedsätta den obekta massans kvaitet från prima ti sekunda (jfr LAGERBERG I928 a). Redan efter I sommars agring kan man stun-

81 76 ERIK BJÖRKMAN Fig. 49 Uppti: prov av tiverkning av 2 år agrad sufatved (spint), angripen av agringsröta, samt av prima furuved. Nedti: prov av tiverkning av 2 år agrad sufitved (spint), angripen av agringsröta (spet-hat 3,3 %), samt av prima granved (spethat 0,3 %). Rötan i båda faen förorsakad av Stereum sanguinoentum. Jan Above: productian sampes of suphate wood (sapwood) stored for two years and infected by storage decay, and of first- cass pine wood. Beow: productian sampes of suphite wood (sapwood), stored for two years and infected by storage decay (yied of unboied pup + impurities 3,3 weight %), and of first- cass spruce wood (yied of unboied pup + impurities 0,3 %). The decay is eaused in both cases by Stereum sanguinoentum. Jan. I945 dom, i synnerhet efter varma fuktiga höstar, iakttaga en tämigen kraftig brunfärgning av ved, som angripits av den vaniga agringsrötsvampen. Vad sutigen förekomsten av föroreningar beträffar, vika ha sin största kvaitetsnedsättande betydese för sufitmassan, visade det sig, att utbytet okokt massa+ spetuppgick ti I-3 % i massa tiverkad av ved, angripen av Stereum sanguinoentum under 2 a 3 somrars agring. I vissa prov, angripna av destruktionsrötesvampar, kunde emeertid detta värde stiga ända ti IO % Några uppgifter på procentuet viktsutbyte i förhåande ti frisk ved ha icke medtagits i tab. 4 på grund av att jämförese mean rötad ved av ett prov och frisk ved av ett annat prov atid är osäker. Detsamma gäer, såsom förut nämnts, ti en viss grad även styrkevärdena för den erhåna massan. I några fa var det emeertid möjigt att erhåa direkt jämförbara värden för frisk och rötad ved, nämigen i provstockar, som i ena Hingdhavan voro

82 35; I LAG.I:UNGSRÖTA I MASSAVED 77 Fig. so. stamtvärsnitt av granstock, agrad 2 år i vedgård och särskit ängs ena sidan angripen av Stereum sanguinoentum. Provkokning av sufitmassa utförd des av den rötade veden, des av den friska (jfr tab. s). Vedgård D. I944 Trunk-seetian of a spruce og, stored for two years in a wood-yard and attacked especiay on one side by Stereum sanguinoentum. Test boiings of suphite pup were performed both on the decayed and the sound wood (cf. Tabe 5). Wood-yard D. I944 rötade men i den andra friska (se fig. so). I tab. S ha resutaten av provkokningar av två representativa prov av ta- och granved med 2-årigt angrepp av den vaniga agringsrötsvampen Stereum sanguinoentum sammanstäts. I tab. S ha även reativa värden för massautbyte, styrka och färg (beträffande sufitmassan) angivits enigt johansson (I942, sid. 79). Med >>reativt massautbyte>> avses såunda utbytet av rötad ved i viktsprocent av utbytet av frisk ved, och >>reativ massastyrka>> anger, såsom förut nämnts, medetaet av värdena för sitängd och sprängtryck i procent av motsvarande värden för frisk ved. Med >>reativ vithet>> sutigen avses massans färg i förhåande ti hos massa av frisk ved, som sättes ika med IOO. Trots att ett korta av S eftersträvades, kommo de i tab. 5 upptagna pro-

83 78 ~<:.RIK BJÖRKMAN 35 : t Tab. 5 Utbyte och kvaitet för sufat och sufitmassa vid provkokning av ta. (ved gård G) och granved (vedgård D), skadad av den vaniga agringsrötsvampen Stereum sanguinoentum efter 2 somrars agring. Yied and quaity of suphate and suphite pup in test boiing of pinewood (wood-yard G) and sprucewood (wood-yard D), damaged by the common storage- decay fungus Stereum sanguinoentum after 2 summers' storage. Torrvoymvikt.... Dry-vounie weight Taved Pinewood Granved Sprucewood ~ Rötad spint Decayed sapwood Torrsubstans, kg per m 3 rå ved Dry substance, kg per m 3 wet wood Substansförust, %....!,oss of substance, % Roe's korta.... Roe's chorine number Massautbyte, kg per m 3. Yied of pup, kg per m 3 Massautbyte, vikts-%.... Yied of pup, weight % Massautbyte, omräknat i vikts-% av motsvarande frisk ved.... Yied of pup, cacuated in weight % of the corresponding sound wood Reativt massautbyte, %.... Reative yied of pup, % Utbyte okokt massa + spet, vikts-%.... Yied of unboied pup + impurities, weight % Vedåtgång per eng. ton go%-ig massa, f Wood consumptian per ton of go% pup, cu. ft. Vedåtgång per eng. ton go %-ig massa, m 3 Wood consumptian per ton of go% pup, m 3 Sitängd, km.... Breaking ength, km Sprängtryck, %.... Burst factor, % Rivstyrka, g.... Tear factor, g Reativ massastyrka, %.... Reative strength of pup, % Vithet, % G. E.... Whiteness, % G. E. Reativ vithet, %.... Reative whiteness, % 0, ,2 73 0,4 6, 2 g, z 97.8 Frisk spint Sound sapwood 0,440 6,r 167,2 43. IOO JOO 0, ,9 Rötad spint Decayed sapwood 332 o, ,6 51,7 50, o g6,2 192 I, ,4 8g,o 49,5 93 Frisk spint Sound sapwood 343 o, 3gO 6,o 178,4 52,0 100 r86 0,7 5.3 II, o 200 IOO

84 35 : t LAGRTNGSRÖTA t 1\L\:-;SAVF:I 79 Tab. 6. Utbyte och vedåtgång för sufatmassa vid provkokning av taved (spint), skadad av Stereum sanguinoentum efter agring i vedgård (prov I från vedgård A, prov 2 och 3 från vedgård G). Korta s,o (interpoerat). Yied of pup and consuroption of wood for suphate pup at test boiing of pinewood (sapwood), damaged by Stereum sanguinoentum after storage in wood-yard (sampe I from wood-yard A, sampes 2 and 3 from wood-yard G). Chorine number s,o (interpoated). Prov I Prov 2 Prov 3 -- Sampe r Sampe 2 Sampe 3 Rötad Frisk Rötad Frisk Rötad Frisk ved ved ved ved ved ved Decayed Sound Decayed Sound Decayed Sound wood wo o d wo o d wood wo o d wo o d Lagrad i vedgård, år stored in wood-yard, years Torrsubstans, kg per m 3 rå ved Dry snbstance, kg per m3 wet wood Massa utbyte, kg per m 3. ISJ,5 I68, 7!44,6 I JO, g 132,2 I6o, 2 Yied of pup, kg per m3 Massautbyte, vikts-%... 45, 0 4S, 6 45,2 46,2 4I, 3 43,3 Yied of pup, weight % Massant byte, omräknat i vikts-% av motsvarande frisk ved... 42,6-3g, I - 35,7 - Yied of pup, cacuated in weight % of the corresponding sound wood Reativt massautbyte, % g3, 2 IOO 84,6 IOO 82,o IOO Reative yied of pup, % Utbyte okokt massa + spet, vikt-% 0,3 0,3 o, 8 o, 3 I,7 o, s Yied of unboied pup + impurities, weight% Vedåtgång per eng. ton go %-ig massa, f Ig2 223 I8g I Wood consumptian per ton of go % pup, cu. ft. Vedåtgång per eng. ton go %-ig massa, m 2... s, s s,+ 6,3 s,+ 6,9 S,7 Wood consumptian per ton of go% pup, m3 Skinad i vedåtgång mean frisk och rötad ved, uttryckt i kr per ton massa (Vedpris 63 öre per f") 8, 20-2I,SO - 2J,oo - Difft:rence in wood consumptian between. sound and decayed wood, expressed in] Swed. crowns per ton pup (Price of wood o,63 kr. per cu. ft.) ven att utföras vid betydigt högre korta för den friska veden än för den rötade. För att erhåa mera jämförbara värden utfördes därför ytterigare 3 provkokningar med 4 oika stockar (nr I medeta av två stockar), i vika rötad ved kunde skarpt skijas från frisk ved. Av varje prov utfördes 2-4 kok (i o,4 autokav) vid oika kortal Massautbytet av den friska och rötade veden, uttryckt i viktsprocent av resp. frisk och rötad ved samt för den

85 a o EkK BjöRKVi\N 35 : 1 rötade veden dessutom i viktsprocent av motsvarande friska ved har sammanstäts i fig. sr. Såsom förut nämnts anger utbytet av den skadade veden, uttryckt i viktsprocent massa av frisk ved,.det reea utbytet. Med ett sådant uttryckssätt redovisas nämigen den totaa skadegöresen genom rötsvamparna. I tab. 6 ha utbytena interpoerats ti korta 5 och provkokningarnas resutat sammanstäts i och för möjiggörande av direkt jämförese mean frisk och rötad ved. Dessutom har rötskadornas ekonomiska betydese med hänsyn ti den ökade åtgången av rötad ved uttryckts i kronor. Av tab. 5 och 6 framgår, att den amännaste agringsrötsvampen, Stere~tm sanguinoentum, efter 2 somrars angrepp på ta- och granved, uppagd på and under oämpiga agringsförhåanden, förorsakat en substansförust i spinten av omkr. 5 %, samt givit ett utbyte vid massakokningen av den rötade veden av omkring 90 procent av utbytet av motsvarande friska ved. Vid 3-årig oämpig agring hade utbytet ytterigare minskat och den av agringsrötan förorsakade större vedåtgången medfört en ökad framstäningskostnad av kr per ton massa. Vad kvaiteten beträffar synes styrkan av sufatmassan icke i ika hög grad ha påverkats av rötskadan som styrkan av sufitmassan. Samma resutat nåddes även i en tidigare provkokningsserie med rötad ta- och granved, insamad av förf. i tre oika vedgårdar år 1943 och provkokad vid Centraaboratoriet i Östrand av civiing. H. NIHLEN. Då styrkevärdena särskit vid sufitkokning starkt bero av sjäva kokningsbetingeserna, borde materiaet hest ytterigare kompetterats för att tiåta mera amängitiga sutsatser. Vad massans färg beträffar medför rötangreppet en kraftig brunfärgning icke bott genom typiska destruktionsrötesvampar utan även genom svampar, som ge upphov ti korrosionsröta, såsom Stereum sanguinoentum, viket framgår av fig. 49 och tab. 5 Såsom förut nämnts kan brunfärgningen hos endast r år andagrad massaved, som angripits av agringsröta, medföra att sufitmassans kvaitet av denna anedning sjunker från prima ti sekunda. De utförda provkokningarna ha även omfattat några prov av starkt bånad ved. Någon substansförust förorsakades ej av bånaden och icke heer någon nedsättning av massautbytet. Däremot påverkades "färgen, så att den färdiga massan fick en gråaktig färgton (jfr W INBLAD H 1944). Detta gäde såvä su- Fig. sr. Massautbyte vid sufatkok på frisk och rötad ved från samma stock (jfr tab. 6), agrad 2 år (prov r) resp. 3 år (prov 2 och 3) i vedgård. Pup yied from suphate-boiing of sound and decayed wood from the same og after 2 (sampe r) and 3 years (sampes 2 and 3) of storage on and in a woodyard (cf. Tabe 6). Viktsutbyte = pup yied. Korta = chorine number. Prov = sampe. Frisk ved = sound wood. Rötad ved, viktsutbyte i % av motsvarande frisk ved = decayed wood, yied in percentage of that for correspo~ding sound wood.

86 35 : I LAGRINGSRÖTA I.MASSA VED V; kisutbyte 48% Prov Viksut.byte 46% Prov Viktsutbyte 44"/, Prov x --..,. x---- -x x frisk ved Rötad ved Rötad ved, viktsutbyte i % av motsvarande fri.:;k ved Korta 6. Medde. från Statens Sko&sforskningsinstitut. Band 35.

87 82 ERiK BjöRKMAN 35 : I fatmassan som sufitmassan men torde endast ha egentig betydese för den senare. Ti sut må ännu en gång framhåas, att bånaden och även agringsrötan vanigen endast uppträder i spintveden. Härav föjer, att agringsskador genom svampar äro av större ekonomisk betydese i reativt ung och frodvuxen ved än i gamma senvuxen ved med stor kärna. VII. LABORATORIEFÖRsÖK RÖRANDE LAG RINGSRÖTSVAMPARNAS FUKTIGHETs- OCH TEMPERATURVILLKOR. r. Tidigare undersökningar. Den förste, som behandade sambandet mean substratets fuktighet och rötsvampars tiväxt och rötförmåga var RoBERT HARTIG (1885), som undersökte Meruius acrimans. HARTIG påvisade för första gången, att denna svamp kan angripa reativt torrt virke, om bott atmosfären är mättad med fuktighet. MuNCH, som utförde grundäggande undersökningar över virkesbånadens natur och uppkomstsätt ( ), visade b. a., att bånadssvampar äro mycket beroende av syrehaten i trä. Om endast 15 % eer mindre av porvoymen är fyd med uft, kan icke bånadssvampen Ophiostoma coerueum ( = Ceratostomea coeruea) växa. Fritt vatten är ej nödvändigt för svampen, men däremot måste ceväggarna vara fyda med vatten; bortgår en de av imbibitionsvattnet, viket innebär att fibermättnadspunkten underskrides, kan svampen icke existera på grund av vattenbrist. Under förutsättning att träet är tiräckigt fuktigt, är atså enigt MuNCH mängden syre i substratet avgörande för svamparnas tiväxt. Då syretigången bir mindre ju mera fritt vatten virket innehåer, kommer emeertid träets fuktighet att bi bestämmande för virkessvamparnas tiväxt (MuNCH 1910). Senare insåg MuNcH, att även andra faktorer inverka. Genom FALCKS omfattande undersökningar (1907, 1909) beystes ytterigare frågan om betydesen av substratets och uftens fuktighet för oika rötsvampars utvecking. FALCK påvisade också, att svamparna sjäva under sin tiväxt producera vatten, viket är särskit utprägat hos Meruius acrimans (1912). I MEz' bekanta arbete (1908) behandas ytterigare oika husrötsvampars beroende av substratets fuktighet och påvisas b. a., att Coniophora puteana i motsats ti Meruius acrimans behöver mycket hög substratfuktig-

88 35 : LAGRNGSRöTA I MASSA VED 83 het. I detta sammanhang kan även WEHMERS omfattande undersökningar över b. a. betingeserna för Meruius-sporernas groning nämnas (rgr6 och tidigare). År rgr6-rgr7 pubicerade amerikanaren ZELLER en undersökning över tiväxten av Lenzites sepiaria vid oika uftfuktighet, och år rg2o framade samme förf. en mycket omfattande undersökning b. a. över vika vattenmängder, som absorberas i trä (av Pinus echinata och Pinus paustris) vid oika reativ fuktighet och temperatur samt över huru sporgroningen hos oika rötsvampar infueras av träets fuktighetshat. ZELLER anser sig ha funnit, att vid en uftfuktighet av g6 % at vattenupptagande i ceväggarna har avstannat eer med andra ord att fibermättnadspunkten skue igga vid denna reativa uftfuktighet, motsvarande % vattenhat hos oika träsag. Ovanför fibermättnadspunkten adsorberas vatten på ytan, viket gynnar groningen av Lenzites-sporer. Under fibermättnadspunkten var sporgroningen däremot mycket obetydig. SNELL utförde (rg2r) vissa försök med 5 rötsvampar (Lenzites sepiaria,. Lenzites trabea, Yrametes seriais, Fomes roseus och Lentinus epideus), som inympades på trä av oika voymvikt och fuktighet. Han ansåg sig härvid kunna konstatera, att en vattenhat över 6o % av torrvikten var tiräckigt hög för att innebära ett säkert skydd mot rötangrepp - samt dessutom mot edfara. I senare undersökningar konstaterade emeertid SNELL och medarbetare (1925, rg28), att de tidigare pubicerade maximivärdena för svamparnas tiväxt voro adees för åga och att i sjäva verket röta kunde förekomma ända upp ti så höga fuktighetshater i träet som rgo-200% av torrsubstansens vikt men att fuktighetsampituden var oika för oika svampar. År 1929 behandade SNELL åter de först undersökta svamparnas fuktighetskrav i oika sags trä med oika voymvikt och kunde därvid faststäa föjande ofta återgivna värden: Övre fuktighets- Övre fuktighets- Träd s a g Voymvikt gräns för optima gräns för tiväxt, tiväxt, % % Picea sitchensis... 0, go-zoo Pinus austrais o o 0, Pseudotsuga taxijoia.... 0, Pinus paustris o 0,7o so 75- So SCHEIBLE (1921) och LEHMANN & SCHEIBLE (1923) försökte faststäa den för oika rötsvampar optimaa fuktighetshaten i trä genom att oda svamparna på björksågspån med oika tisatta vattenmängder. Såunda prövades rs, ti 6o % substratfuktighet. De optimumvärden för oika svampar, som erhöos med denna enigt förf. sjäva mycket osäkra metod, voro föjande:

89 84 ERIK BJöRK\TAN J:) : I för Meruius acrimans 20 %, Paria vaporaria och P. destructor 35 %, Daedaia quercina 40 %, Armiaria meea 45 %, Stereum purpureum 45-50% och för Coniophora puteana % BERGENTHAL kunde sedermera (1933) i sitt arbete >>Untersuchungen zur Bioogie der wichtigsten deutschen Arten der Gattung Stereum>> för oika Stereum-arter, odade på trä under 14 månader, konstatera ungefär samma storeksordning av fuktighetsoptimum för tiväxten, nämigen omkr. 45 % av torrvikten, viket värde han egendomigt nog betecknar igga i närheten av fibermättnadspunkten. I Sverige var, såsom förut nämnts, LAGERBERG den förste som fäste uppmärksamheten på agringsröta i virke. I fera uppsatser (1920, 1923, 1924) påvisades såunda den stora omfattning denna form av skadegörese i sjäva verket hade i agrat virke och vika svampar, som huvudsakigen förorsakade rötan. I det stora förut omnämnda arbetet av LAGERBERG, LUNDBERG & ME LIN (1927), där huvudsakigen virkesbånaden och dess svampar behandas, var också agringsrötan föremå för vissa försök, dock ej i aboratoriet. För. bånadssvamparna visades emeertid genom omfattande aboratorieexperiment, att oika arter ha mycket oika syrebehov, viket automatiskt innebär att de föredraga mycket oika vattenhat i substratet. Under fibermättnadspunkten (30 %) voro bånadssvamparna icke ängre istånd att missfärga tavirke (jfr MuNcH 1908, CoLLEY & CAROLINE RuMBOLT 1930, KITAJIMA 1936). CARTWRIGHT undersökte 1930 fuktighetsbehovet för den synnerigen vaniga och aktiva agringsrötsvampen Trametes seriais, varvid kossar av Picea sitekensis inades i stora, tätt tisutna gasrör med oika vattenhat och ympades med svampen. Försöken, som pågingo i 7 månader, gåvo ti resutat, att svampen hade en mycket vid fuktighetsampitud ovanför fibermättnadspunkten och uppåt. Två år senare visade FINDLA Y (1932) samma sak för Paxius panuoides. Förf. bemödar sig dock icke om att söka åstadkomma konstanta fuktighetsbetingeser under försökets gång utan drar sina sutsatser av fuktigheten i substratet vid försökens sut. Enigt FIN DLA Y skue såunda en fuktighet i träet av 50-70% utgöra optimum för svampens träförstörande verksamhet. Förf. fäster emeertid uppmärksamheten på att substratets beskaffenhet har mycket stor betydese för svampens fuktighetsoptimum. I sågspån, där ufttigången är betydigt större än i trä, åg såunda för samma svamp optimum för tiväxten mycket högre, nämigen mean 100 och 150% av torrvikten. Samma förhåande påpekas även av CARTWRIGHT & FINDLA Y 1944 FLEROV & PoPov (1933) utförde försök med oika träförstörande svampar odade i trädgårdsjord och ansågo sig kunna faststäa, att en vattenhat av 40-50% av jordens torrvikt i amänhet utgjorde optimum för oika svampars tiväxt. För den enigt tidigare forskare mycket fuktighetsäskande Coniophora puteana konstaterades en hämning i tiväxten redan vid 6o % vattenhat.

90 35 : I LAGRINGSRÖTA I MASSA VED 85 Under de senaste IO åren ha sutigen mycket beaktansvärda undersökningar över oika rötsvampars fuktighetskrav utförts med mera förfinad metodik än som tidigare använts (jfr dock även FALCK I9IZ). Denna metodik grundar sig på åstadkommandet av konstant uftfuktighet i sutna kuturkär med tihjäp av syror eer satösningar (se LANDOLT-BöRNSTEIN I923). Såunda anordnade FERDINANDSEN & BucHWALD (I937) en serie aboratorieförsök med oding av Caniaphara puteana, Paria vapararia och Meruius acrimans des på agar, des på träkossar innesutna i gasskåar med tätt tisutande ock, i vika oika reativa uftfuktigheter instädes med hjäp av H 2S0 4 eer NaC-ösningar. Enigt agarförsöken skue såunda de övre gränsvärdena för Caniaphara puteana igga mean 7I och 77 %, för Meruius acrimans mean 77 och 84 % samt för Paria vapararia vid omkr. 77 % vattenhat i träet, värden som enigt senare undersökningar bevisigen äro för åga men vika erhåits på grund av att svamparna inympats, innan substratfuktigheten bringats i jämvikt med uftfuktigheten, varigenom den fuktighet svamparna i verkigheten åtnjöto bev högre än vad den instäda reativa uftfuktigheten motsvarade. Försök med.träkossar, förvarade vid oika uftfuktighet och ympade med agarbitar genomvuxna av de oika försökssvamparna gåvo också högre gränsvärden. Då ympningarna emeertid synas ha >>tagit>> mycket ojämnt, ha resutaten bivit ojämna och föga uppysande. Däremot framträdde tydigt i försöken den större svårighet, varmed trä infekteras av sporer (av Meruius acrimans) än av växande myce. Redan FALCK (I9IZ) visade för övrigt, att Meruius-sporernas groning upphör redan vid 94,5% reativ uftfuktighet. I ett mycket betydesefut arbete av BAVENDAMM & REICHELT (I938) behandas IZ oika svampar med avseende på sina fuktighetsvikol För att åstadkomma den, för undersökningarna nödvändiga gradationen i vattenhaten i substratet användes den av WALTER (I93I) tiämpade metodiken med satösningar (NaC) av oika sugkraft. Svamparnas tiväxt prövades såunda vid IOO, 99,o, 98,z, 96,5, 95,4, 90,4, 85,6 samt 8I,5% reativ uftfuktighet. Sedan matagarn i vaniga petriskåar under Io dagar bringats i jämvikt med den instäda uftfuktigheten i försökskäret, inympades svamparna och uppmättes deras diametertiväxt under viss tid. I andra försök inades absout torra träkossar i försökskär med regerad reativ uftfuktighet och ympades, sedan jämvikt efter I5 dagar instät sig, med små mängder sågspån, infekterad av de oika svamparna. I ytterigare andra försök användes sågspån som substrat. Försöken med träkossar och sågspån utföo dock mindre tifredsst;iande men visade b. a., att yppig mycetiväxt icke atid är ett tecken på stark rötaktivitet. Agarförsökens resutat voro synnerigen uppysande men kunde givetvis ej säga något om svamparnas tiväxt under naturiga förhåanden. Det framgick emeertid med 'stor tydighet, att optimum för mycetiväxt

91 86 ERIK BJÖRKMAN 35; I och rötförmåga var oika hos oika svampar. Såunda påvisades, att de festa undersökta svamparnavoro att beteckna som xerofia i W ALTERs (1931) mening, i det att deras hydraturminimum (vid 24 C) åg vid 85,6 %reativ uftfuktighet motsvarande 15,z-16,r% vattenhat i trä. Detta resutat bekräftade WALTERS sutsats: >>Das Hydraturminimum von 85% reative Dampfspannung scheint das absoute Minimum fiir ae ebenden Organismen in aktivem Zustand zu sein.>> Några svampar, t. ex. Meruius acrimans och Paria vapararia befunnos dock icke kunna växa vid ägre reativ uftfuktighet än 90,4% motsvarande en träfuktighet av omkr. 16,8% av torrvikten. Enigt BAVENDAMM & REICHELT måste man atså i extrema fa räkna med risk för rötangrepp ända ned ti omkr. 15 % vattenhat i trä. Frågan om mycket höga fuktigheters hämmande inverkan behandas icke as i BAVENDAMM & REICHELTS arbete, som utesutande behandar området under fibermättnadspunkten. Såsom i det föregående nämnts ha emeertid omfattande undersökningar över svampars tiväxt vid mycket höga fuktigheter utförts av b. a. MuNCH , SNELL 1921, LAGERBERG, LUND BERG & MELIN 1927, CARTWRIGHT 1930, FrNDLAY 1932 och CoLLEY & RuM BOLD År 1941 utkom ett större experimentet arbete av GERDA THEDEN, som behandar tiväxten och rötförmågan hos de viktigaste i byggnader förekommande träförstörande svamparna vid oika uft- och substratfuktigheter och härvid icke bott tar hänsyn ti den undre fuktighetsgränsen utan även ti den övre. Den senare är betydigt svårare att säkert faststäa på grund av omöjigheten att åstadkomma konstant substratfuktighet under ängre tid. Utom de störande variationerna i fuktighet genom_ avdunstning (jfr SNELL ) inverka även de fuktighetsändringar, som betingas av svampens egen ivsverksamhet (jfr FALCK 1907, CARTWRIGHT 1930). THEDEN inympade de undersökta rötsvamparna på kossar av taspint, vika förvarades i kär med (genom koksatösningar) instäd bestämd reativ uftfuktighet (från roo% ti 83,o %). Såsom försökssvampar användes Caniaphara puteana, Meruius acrimans, Meruius damesticus, Paria vapararia, Lenzites abietina samt Lentinus epideus. Svamparnas tiväxt och rötaktivitet undersöktes des om de inympades på friska kossar, des om de fingo utveckas vidare vid oika uftfuktighet. Det visade sig, att ägre fuktighet erfordrades för en fortsatt utvecking än för ett nyangrepp av svamparna. Den minst fuktighetskrävande svampen i försöken var Caniaphara puteana, viken tvärtemot tidigare erfarenheter befanns ha ägre anspråk på fuktighet än t. o. m. Meruius acrimans, resp. 94,5 och 96,5 % motsvarande en träfuktighet av omkr. 22 resp. 24 % Övriga undersökta svampar hade högre fuktighetskrav (över 95 %) och måste därför inräknas i W ALTERs (1931) hygrofia grupp. Endast Caniaphara kan enigt THEDENS undersökningar hänföras ti den mesofia gruppen. Enigt den av RENE HEINTZELER (1939) föresagna indeningen, i

92 35 : I LAGRINGSRöT A I MASSA VED 87 viken den hygrofia gruppen omfattar fuktighetsområdet över go %, skue samtiga de undersökta svamparna tihöra denna grupp. THEDENS resutat stå icke i överensstämmese med de sutsatser, som dragits av FERDINANDSEN & BucHWALD (I937) samt av BAVENDAMM & REICHELT (Ig38), enigt vika det undre gränsvärdet för tiväxt igger vid betydigt ägre fuktighetshater. Under det THEDEN och även FINDLA Y (I937) anse 20 % vattenhat i träet utgöra undre gräns för rötsvamparnas tiväxt, förägga, såsom förut nämnts, t. ex. BAVENDAMM & REICHELT denna gräns ti I5 % THEDEN förkarar de avvikande resutaten med att BAVENDAMM & REICHELT dragit sina sutsatser på grundva av försök med användning av konstgjort substrat i stäet för trä. THEDEN har även sökt experimentet faststäa den högsta fuktighet i trä, vid viken oika svampar kunna tiväxa. Hon har härvid använt oika metodik med träbitar mer eer mindre fuständigt genomdränkta av vatten och funnit, att de oika försökssvamparna reagera oika inför mycket höga vattenhater. Mest motståndskraftig var såunda Lenzites abietina, därefter Lentinus epideus och minst Meruius acrimans. Utan att här närmare ingå på THEDENS metodik och resutat, vika senare mera i detaj skoa diskuteras, kan nämnas, att huvudresutatet av de utförda undersökningarna är, att då virke en gång angripits av rötsvampar, är en hög fuktighetshat i och för sig icke ett under aa förhåanden säkert skydd mot deras vidare träförstörande verksamhet. Beträffande oika svampars temperaturkrav föreigger en mycket omfattande itteratur, vars viktigaste resutat skoa närmare diskuteras i samband med utförda temperaturförsök (sid. I33). De mest betydesefua arbetena torde vara WARD I8g8, FALCK I907, Igog, RUMBOLD Igo8, MEZ Igo8, HoFF MANN IgiO, SNELL I922, FRITZ I923, \VOLPERT I924, SNELL, HUTCHINSON & NEWTON Ig28, RENE MOUNCE I929, LIESE I93I, FINDLA y I932, LIND GREN I933, HUMPHREY & SIGGERS I933, CARTWRIGHT & FINDLA Y I934 samt ROBAK I Egna försök. Såsom förut nämnts ha aa erfarenheter från studier i naturen visat, att rötsvamparnas sporer äro praktiskt taget aestädes närvarande och att röta uppkommer överat, där svamparna kunna utveckas. Den viktigaste uppgiften vid studiet av agringsrötan i syfte att finna metoder för dess bekämpande bir därför att under kontroerade förhåanden undersöka de oika agringsrötsvamparnas ivsbetingeser, i främsta rummet fuktighetens och temperaturens betydese. Förut har framhåits, att svamparnas utvecking hämmas des i mycket torrt, des i mycket fuktigt trä. Den naturigaste förkaringen härti är, att

93 88 ERIK BJÖRKMAN 35: I rötsvamparna -iksom för övrigt även aa andra svampar- behöva en viss icke atför obetydig mängd vatten för att kunna existera men att de å andra sidan också äro aeroba organismer, d. v. s. beroende av syre, viket icke ängre förekommer i gasform t. ex. i starkt vattendränkt virke. Ä ven om temperaturen och andra faktorer dessutom spea stor ro för rötsvamparnas förekomst i trä (jfr t. ex. BAVENDAMM 1928, THEDEN 1941, ERDTMAN & RENNERFELT 1944), är utan tvive fuktigheten- i substratet och i uften- av den största betydesen och den faktor, som i praktiken är ättast att påverka. Det har därför varit naturigt, att de aboratorieförsök, som igångsatts för att studera rötsvamparnas ivsbetingeser, i första hand inriktade sig på fuktighetsprobemet. Härvid gäde frågan speciet faststäandet av oika svampars fuktighetsoptimum samt av den undre och den övre fuktighetsgränsen för tiväxt och rötförmåga. Mycket stora metodiska svårigheter föreigga emeertid vid undersökningar över rötsvamparnas fuktighetsvikor, beroende på fera omständigheter. För det första torde det vara praktiskt taget omöjigt att få trä att någon ängre tid bibehåa en konstant fuktighet över fibermättnadspunkten på grund av praktiska svårigheter att håa uftfuktigheten konstant vid 100 % och utan aa temperaturvariationer (jfr THUNELL & LUNDQUisT 1945 a). En undersökning av svampars tiväxt och rötförmåga i trä med högre vattenhat kan atså endast omfatta ett visst fuktighetsområde i virket, som mer eer mindre hastigt förändrar sin vattenhat. Man kan därför icke draga invändningsfria sutsatser, om hänsyn endast tages ti begynneseeer sutfuktigheten i ett försök utan båda böra angivas. Riktigast är givetvis att föja torkningshastigheten under försökets gång (se försök 4). Då det gäer fuktigheter under fibermättnadspunkten, kan däremot konstant vattenhat i träet efter viss tid erhåas genom användning av sat- eer syraösningar av oika koncentration (jfr IRA HATFIELD 1931). De uftfuktigheter, som använts i de utförda försöken, ha såunda instäts efter beräkningar av WALTER (1931}. Ur dennes arbete >>Die Hydratur der Pfanzen» ha föjande viktsuppgifter för NaC och H 2S0 4 i ösningar, svarande mot viss reativ uftfuktighet, hämtats: NaC Reativ uft- Reativ uft- H g per 2S0 4 IOO g fuktighet fuktighet g per IOO g vatten % vid 20 C % vatten ~ I roo,o o,o ' roo,o o,oo 98,z 3,0 98,o 3,90 95,4 J,5 i 95,0 9,75 90,4 15,7 90,o!8,72 85, I 85,o 27,20 81,5 zg,o I 8o,o 35,o o 75,o 42,oz

94 35: I LAGRINGSRÖTA I :i.viassaved 89 Tab. 7 Det i aboratorieförsöken använda virkets härstamning och beskaffenhet. The character of the wood used in the aboratory experiments. Torrsub-. Årsrings- Torrvoym- stans per m 3 bredd vikt rå ved, kg k medeta, mm Dry-voume (R) (se sid. gr) År Trädsag Härstamning Width of annua weight Dry substance Y ear Tre e I,ocaity rings (mean), mm per n13 wet wood, kg Spint Kärna Spint Kärna Spint KOI=I Spint Kärna sap- heart- sap- heart- sap- heart- sap- heartwood wood wood wood wood wood wood wood Ta Stockhom 2, 2 2,0 0,46 0, o, 57 Pin e )) ) 2,0 2, z 0,47 0, , ) ) 0,5 r,s 0,54 0, , Gran ) Z, I 2, 2 o, 44 0, o, 54 Spruce ) )) 3,5 4, I 0,40 o, ,47 )) ) I, 3 2, 3 o,.p 0,4I , Björk ) 2,I - 0, ,79 Birch En annan svårighet vid fuktighetsförsök är, att svamparna sjäva genom sin kemiska sönderdening av träet bidraga att ändra dess vattenhat. Vid träets sönderdening bidas som bekant iksom vid andra energigivande processer kosyra och vatten, viket schematiskt kan återgivas genom formen (C 6 H ) n + 6 n 0 2 = 6 n C n H 20. Detta andningsvatten, som hos vissa rötsvampar är synnerigen rikigt, kan t. o. m. under viss tid möjiggöra svampens fortsatta ivsverksamhet i mycket torrt virke, förutsatt att hög uftfuktighet är rådande. Det mest bekanta exempet härpå är hussvampen, viken också är känd för sin utomordentiga härdighet mot ångvarig torka. Vid aboratorieförsök med oding av rötsvampar på trä av bestämd fuktighet kan man endast i viss utsträckning eiminera den avvikese, som uppkommer i substratets vattenhat genom svamparnas egen vattenavgivning och för övrigt även vattenupptagning. Vid högre fuktigheter kan visserigen träfuktigheten ändå icke håas konstant någon ängre tid, såsom förut framhåits (jfr försök 4), men oika svampar förmå ofta mycket individuet inverka på hastigheten av fuktighetens förändringar, såsom senare ska visas. Vid ägre träfuktigheter under fibermättnadspunkten kan emeertid de oika svamparnas infytande på substratets fuktighet i högre grad eimineras, på grund av att det vatten, som avges av svampen, absorberas genom den osmotiska sugkraften hos den sat- eer syraösning, som regerar uftfuktigheten. En tredje svårighet vid jämförande undersökningar av rötsvampars träföro, ss 0,53 o,6r 0,53 0,45 0,49 -

95 90 ERIK BJÖRKMAN 35: r störande förmåga vid oika substratfuktighet är träets oika anatomiska struktur. I frodvuxet virke, som i rege har reativt åg höstvedsprocent och därför kan innehåa mycket större mängd vatten, innan det bir mättat med fuktighet, än mera senvuxet virke, kan såunda en och samma svamp åstadkomma betydande skador vid mycket hög vattenhat, uttryckt på vanigt sätt i procent av torrvikten, medan i senvuxet virke svampen effektivt hämmas vid betydigt ägre vattenhat. Detta sammanhänger med svampens behov av uft, som i senvuxet virke rikt på höstved med små cehåigheter icke kan tigodoses, redan då en reativt iten absout mängd vatten upptagits i träet. I frodvuxet virke däremot och ännu mera i sågspån kan en betydigt större mängd vatten förekomma, innan uftvoymen reduceras i motsvarande grad (jfr BAVENDAMM & REICHELT I938 och CARTWRIGHT & FINDLA Y I944). Den mest brukade metoden att angiva höga fuktighetsgränser för oika rötsvampars tiväxt i procent av torrvikten är därför i viss mån missvisande. Riktigare är istäet att i detta fa uttrycka träfuktigheten i procent av vattenkapaciteten, varvid man i enighet med RINNMAN (I925) erhåer mättnadsgraden, viken atså är ett mått på vattenhaten i procent av den största möjiga mängd vatten, som träet kan innehåa. Att man oftast uttrycker vattenhaten i procent av torrvikten i synnerhet i aboratorieförsök, har ti stor de rent praktiska orsaker, då detta värde snabbt kan beräknas genom vägningar, medan uträkningen av mättnadsgraden i varje särskit fa är mera tidskrävande. Det ämpigaste torde därför vara att räkna med vattenhaten i procent av torrvikten men genom en forme uträkna motsvarande mättnadsgrad. Detta samband kan häredas ur föjande resonemang. Vid fuktigheter över fibermättnadspunkten är ett trästyckes voym konstant, oberoende av vattenhaten. Om denna voym uppmätes t. ex. med Hg-xyometer, kan torrsubstansens vikt i kg per m 3 rå ved= I ooo. (vikt (kg) i(~~s. otorr~~i~t~nd) beräknas... R. vo ym 1 ratt t stan För varje särskit fa är vidare vattenhaten i procent av torrvikten känd.. u. Då träsubstansens spec. vikt är I, 56, erhåes såunda vattenkapaciteten (umax): R IOO( I 000- IR6) I ooo- -iter eer R ' 5 % av torrvikten. Mättnadsgraden (M) I,s6 u R IOO bir då ( R )' IOO I 000- I,56 u. I 56 R varur efter förkortning erhåes: M= 6 ' R I5 o- (jfr TRENDELENBURG I939, sid. I99-200). Då R torde ha varit i stort sett konstant för aa de träkossar, som användes i ett försök, om de uttagits

96 35; I LAGRINGSRöTA I MASSAVED 91 på samma nivå i motsvarande de av radien ur ett och samma stamprov (viket atid varit faet i de utförda försöken), är I6 56 RR =k, varav fö I5 0- jer, att det sökta sambandet mean vattenhat i procent av torrvikten och mättnadsgraden kan uttryckas: M= U k Den önskade mättnadsgraden kan såunda härigenom i aboratorieförsöken snabbt instäas och uträknas med utgångspunkt från vattenhaten, som direkt faststäes genom vägning(jfr tab. 7). Då under fibermättnadspunkten intet fritt vatten förekommer i veden och voymen minskats genom krympningsfenomen, bör träfuktigheten i detta fa hest uttryckas i viktsprocent. Vid augivandet av fuktigheten t. ex. i pappersmassa användes i rege begreppet vattenhat i procent av friskvikt, men för försöksändamåämpar sig bättre att ange vattenhaten i procent av torrvikten, viket för övrigt vanigen även användes inom t. ex. sågverkstekniken. Eftersom träsubstansen har ungefär samma specifika vikt hos aa träsag (r,s6), äro aa värden på vattenhater under fibermättnadspunkten, vika uttryckas i procent av torrvikten, fut jämförbara oberoende av träsaget och vedens beskaffenhet. En metod för undvikande av många svårigheter, som betingas av träets struktur och övriga egenskaper, är att oda rötsvamparna på artificiet substrat, t. ex. matagar. Även om substratfuktigheten någorunda invändningsfritt kan regeras med denna metod, såsom BAVENDAMM & REICHELT (rg38) visat, innebär dock detta förfaringssätt en stor nackde, då svamparna härigenom icke få växa i sitt naturiga substrat. Utförda förförsök enigt BAVEN DAMM & REICHELTS metod ha för övrigt icke givit enhetiga resutat. Svamparna ha därför genomgående odats på trä utom i vissa temperaturförsök, då agarmetoden visat sig mera ändamåsenig för erhåande av jämförbara tiväxtvärden. Ett svårbemästrat probem vid aboratorieförsök med oding av rötsvampar på trä är sättet för sjäva infektionen. Såsom förut nämnts ha fera forskare visat, att betydigt högre fuktighet erfordras för att få sporer att infektera trä än som är nödvändig för infektion genom myce. Då man i naturen atid måste räkna med att sporinfektion kan ske medan virket ännu är mycket fuktigt och att de egentiga skadorna genom rötsvampar ske i och med myceets fortsatta tiväxt under ängre agringstider, synes det tiräckigt att i aboratorieförsök, som avse att så mycket som möjigt efterikna de naturiga förhåandena, arbeta med myce som infektionsmaterial Några mindre förförsök ha visserigen utförts med sporinfektion, vika endast kunnat bekräfta tidigare kända erfarenheter, men i aa huvudförsök har infektionen

97 92 ERIK BJÖRKMAN 35 : I skett med myce, antingen tifört med små rötade träbitar eer på så sätt, att försökskossarna en kortare tid först inagts i en utvuxen svampkutur, för att svampen på detta sätt skue få fäste i träet (se metodiken under de oika försöken). De svampar, som ursprungigen användes i aboratorieförsöken, voro föjande: Coniophora puteana*, Meruius acrimans, Peniophora gigantea, Corticium evovens, Stereum sanguinoentum*, Paria vaporaria*, Trametes seriais*, Trametes trabea*, Poyporus pinicoa*, Poyporus abietinus*, Poyporus zonatus*, Lenzites sepiaria*, Lentinus epideus och Paxius panuoides* (* betecknar att renkuturen erhåits ur groende sporer). Dessutom utfördes sedermera försök med ett anta ur massaved renodade agringsrötsvampar, av vika fera, såsom tidigare nämnts, ännu icke kunnat identifieras. Lagringsrötsvampar, förekommande företrädesvis eer utesutande på övvirke, ha endast i begränsad omfattning undersökts. Då sporkuturer (se * ovan) icke stått att uppbringa, ha vävnadskuturer måst användas. För att såvitt möjigt söka undvika oikheter sammanhängande med försökssvamparnas växande aktivitet och härstamning har i aa försök myce från en och samma stam av de oika svamparna använts. Ingen kutur har varit ädre än 3 år. Omympning av stamkuturerna har företagits var tredje månad. Som substrat ha använts kossar av spint och kärna av ta och gran samt kossar av björk. Företrädesvis har taspint använts på grund av detta materias stora användning både i praktiken och som försöksobjekt i andra uniersökningar samt på grund av ättheten att snabbt bibringa detsamma oika fuktighet. Kärnved, som de festa agringsrötsvampar åtminstone icke i första hand angripa i naturen, har endast använts i vissa mindre, jämförande försök. De för försöken använda vanigen 3,5XI,5XI cm stora kossarna utsågades ur träkubbar uttagna på I-2 m höjd över marken. Provkossarna utsågades på ikartat sätt ur stammarna och uttogos företrädesvis mitt i radien; i synnerhet iakttogs detta beträffande kossar ur kärnan, där haten av på rötsvamparnas utvecking inverkande kärnfenoer visat sig kunna vara mycket oika (se RENNERFELT I943 och ERDTMAN & RENNERFELT I944). Före användningen sipades kossarna jämna. Försöksvirkets härstamning, årsringsbredd, torrvoymvikt (bestämd genom Hg-xyometer å färskt materia) samt torrsubstans per m 3 rå ved framgår av tab. 7 Laboratorieförsöken ha, såsom förut nämnts, huvudsakigen avsett att söka utforska oika agringsrötsvampars tiväxt och rötförmåga vid oika fuktighet och temperatur. Fuktighetsförsöken (serie A) ha utförts genom oding av oika agringsrötsvampar på träkossar, som antingen inagts på matagar med utvuxna svampkuturer (grupp a) eer anbringats i fritt äge vid oika uftfuk-

98 35 : I LAGRNGSRÖTA ii'iassa \'ED 93 tighet (grupp b) eer sutigen varit mer eer mindre nedsänkta i vatten (grupp c). Temperaturförsöken (serie B) ha utförts genom oding av agringsrötsvampar des på matagar, des på träkossar antingen förvarade på matagar med utvuxna kuturer eer fritt exponerade i sutna kovar med viss uftfuktighet. För att föja fuktighetens förändringar i de använda träkossarna oberoende av svamparna ha några förförsök utförts med kossar utan svamp under samma betingeser som i de egentiga försöken (se försök r och 4). A. Försök rörande fuktighetens betydese för agringsrötsvamparnas tiväxt och rötförmåga. a. Svamparna odade på träkossar, förvarade på matagar. Försök r. Försök rörande fuktighetens variationer i kossar av ta, gran och björk. a. Försökets anordning. Kossar av ta (spint och kärna) och gran (spint och kärna) samt av björk (samtiga av typ I942-43, tab. 7) torkades under 2 dygn vid 90 C och vägdes efter avsvaning i exsickator på anaysvåg. Härefter förvarades kossarna återigen vid samma temperatur för att bi steria och inades efter avsvaning omedebart i Koekoivar (jfr LIESE I937) med 20 dagar gamma matagar (So cc). I varje kov inades I koss av V!'Lrtdera saget, såedes tisammans 5 kossar. Sammanagt användes 45 kovar, vika förvarades i konstantrum vid 22 C. Efter resp. 2, 4, 6, 8, Io, I5, 20, 25 och 30 dagar avbröts försöket i vardera 5 kovar. Omedebart efter uttagandet av kossarna vägdes dessa ånyo, varefter vattenhaten kunde uträknas i procent av den ursprungiga torrvikten.. Försökets resutat. Samtiga kossar visade sig ha.upptagit fuktighet ur agarn men med oika hastighet. Snabbast skedde vattenabsorptionen i spintkossarna och ångsammast i kossarna av takärna och björk (se fig. 52). b. Försökets anordning. Paraet med detta försök. anordnades ett försök med kossar av taspint (typ I942-43, tab. 7), som efter torrviktsbestämning bibringades oika hög vattenhat genom förvaring i sterit vatten. I tisammans 30 Koekoivar med matagar inades I koss med resp. o, 20, 40, 6o, So och Ioo % vattenhat, uttryckt i procent av torrvikten. Kovarna förvarades vid 22 temperatur. Efter resp. 5, Io, I5, 20, 25 och 30 dagar avbröts försöket i vardera 5 kovar, varvid kossarna ånyo vägdes och fuktighetshaten bestämdes. 1 Att kossarna icke upphettades ti högre temperatur än 90 beror på att enigt prof. KLASON vissa ännu icke fut kända förändringar i vedens kemiska sammansättninginträda vid högre temperatur (jfr SCHMITZ 1919). En utförd undersökning över oika rötsvampars benägenhet att angripa träkossar, som upphettats ti 50, 90, roo 0,!20 och 140, visade emeertid ingen nämnvärd skinad i detta avseende. steriisering vid endast 90 har dock genomgående tiämpats i avvaktan på närmare undersökningar (jfr FINDLA Y 1938 a).

99 94 ERIK BJöRKMAN 35 ; I Försökets resutat. Av paraeförsöket framgick, att den ursprungiga vattenhaten har stor betydese för fuktigheten efter viss tid, även om det är sannoikt, att sutfuktigheten så småningom bir densamma. Kossar med högre begynnesefuktighet voro efter 30 dagar betydigt fuktigare än kossar med ägre ursprungig vattenhat. Spridningen hos värdena för de oika kossarna Vattenhat. %av torrv,kt taspint takärna granspint grankärna 70 björk ~~~~~~--~--~ ~ ~------~L ~ O B dagar Fig. 52. Upptagning av vatten i absout torra försökskossar, inagda direkt på matagar i Koekavar (utan inympade svampar). Kurvorna något utjämnade. Försök I. The taking-up of water by absoutey dry bocks used in the experiments, paced directy on mat agar in Kae fasks (without inocuated fungi). The curves have been samewhat evened out. Experiment r. Vattenhat, % av torrvikt = water content, % of dry weight. Taspint = pine sapwood. Takärna = pine heartwood. Granspint = spruce sapwood. Grankärna = spruce heartwood. Björk = birch. Dagar = days. av samma sag var emeertid i detta fa tämigen stor, varför det är mycket sannoikt, att stora variationer kunna förekomma vid vattenabsorption t. o. m. i trä av tämigen ikartad beskaffenhet. Försök 2. Oika agringsrötsvampars rötförmåga i ta-, granoch björkvirke med stigande vattenhat. Försökets anordning. Ivardera6Koekovarmedmatagarinympadesföjande svampar: Corticium evovens, Stereum sanguinoentum, Coniophora puteana, Meruius acrimans, Paria vaporaria, Trametes seriais, Trametes trabea, Poyporus abietinus, Poyporus pinicoa, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus och Paxius panuoides. Sedan svamparna efter omkr. 20 dagar utväxt över agarytan, inades i vardera

100 35 : LAGRINGSRöTA MASSAVED 95 Fig. 53 Renkutur av Poyporus abietinus~,,i~.koekov-..på kossar av björk med oika ursprungig vattenhat, uppti t. v. 20 %, t. h. 40 %, nedti fr. v. 6o, So och 100 % av torrvikten. På kossar med roo % begynnesefuktighet endast ytigt utbrett myce, som förorsakade en bott obetydig viktsförust efter 4 månaders försökstid. Försök 2. Pure cuture of Poypor<ts abietin<ts in a Kae fask ou bocks of birch with different initia water contents, above to the eft 20 %, to the right 40 %, beow from eft to right 6o, Bo and roo %of the dry weight. The myceium had ony extended superficiay on bocks with roo % initia moisture content. The oss of weight eaused thereby was iuconsiderabe after 4 months experiment. Experiment 2. z kovar med samma svamp 6 kossar av taspint (typ , tab. 7) med resp. zo, 40, 6o, So, roo och 120% vattenhat, viken instädes genom snabba vägningar på anaysvåg under möjigast steria förhåanden såsom i försök I. I andra kovar (z av varje svamp) inades 6 kossar av granspint, och i ytterigare en serie användes sutig-en björkkossar av samma vattenhat utom 120% (såedes endast 5 björkkossar i varje kov). Sammanagt omfattade såunda försöket 72 Koekovar med 408 kossar. Kovarna förvarades under försöket vid 22 C. Luften i

101 96 ERIK BJÖRKMAN 35 :I Tab. 8. Fuktighetsvariation och substansförust under 4 månader i kossar av ta spint, granspint och björk med oika begynnesefuktighet, förvarade på matagar i Koekoivar vid mättad uftfuktighet och 22 C. Försök 2. Humidity variation and oss of substance during 4 months in sapwood bocks of pine, spruce and birch with different initia moisture contents, kept on mat agar in Koe fasks in saturated air and at 22 C. Experiment 2. Rötsvamp Decay fungus Kossarnas Kossarnas vattenhat vid vattenhat försökets sut, % av torrvid försökets Viktsförust, % vikt början, %!,oss of weigh t, % Water content of bocks at the av torrvikt end of the experiment, % of dry Water content weight of bocks at the beginning of the Ta Gran Björk Ta Gran Björk experiment, % of dry weight Pin e Spruce Bir ch Pin e Spruce Birch ,2 II3,6 66,7 2, 6 2,8 4 I 40!60,4!50,3 III,6 2,4 2,I 3,6 Corticittm evovens.... 6o 173,0 148, I II6,9 1,7 I, So r65, I. 175,4 ros, 7 Z, o 2, 3 I, 6!00!52,4!84,5 124,5 I, 2 0,7 I, z!20 175,2 r Sr, 7 - o, 8 1, ,5 IIJ, 2 132, I 8, I 5,6 8, ,2!25, 6 115,2 J, o 6, 2 8,4- Stereum sanguinoentum.. 6o 121,6!59, I 116,9 6, ,o So rrs,s 136, I 123,5 7, I 5,0 J, 2 IOO I6I, 2 177,8 124,7 4> I 3, !20 167,9 r68,9-2, , I I 55,8 124,6 36,5 38,3 41, ,6 130,2 38, I 35,7 45, I Coniophot a puteana o!84,6!85, ,5 29,6 30,2 So 175,2 187,6 131,2 24, I 19,5 2!, 2!00 196,4 201,4!22,7!0,5 II,6 14,3!20 205, I I9I,3-5,0 6,4-20 r65,o 2001 I II5, 2 26, I 25, I 23,5 40 I7I,2 I9I,6 ro8,3 22,4- zo,z 26, I Meruiu<: acrimans.... 6o I68, I I84,6 I2I,o I9, I 2I,4-17,2 So I82,4- I96, I IIS,g zz,o 12,3 I6,o IOO I90,o I90,5 22,I 9,2 J,6 2,5 I20 I8I,4 I99, ,0-20 I5I,2 I59,2!2!, I 20,2 27,6 32,3 40 I47.4 I64, I 131,4 23, I 24, I 20,5 Paria vaporat ia.... 6o I8I,2 IJI,4 r36,s 24,4-30,0 r6, z So IJI,6 I8o, 5!26,6 I7, 2 21,6 14,8 IOO 200,4 I80,4 I23, 8 r6, I IS,o II, 6 I20 r69,s I9I, 6 - I7,o 14,9-20!2!, 3!28, 2 96,o 24,0 20,9 I4, 2 40!36,4 136,5!05,4-26,5 23,6 20,5 Trametes seriais.... 6o 129,5 140,5 I24, 7 I9,4- I3,6 19,8 So I73 6 I8o,6 II5,8 22,3 I7,2 I2,4 IOO I65,4 IJ2,4- II9,5 I O, z s,s 5,6!20 I7I,9 I73,6-5,8 6, I -

102 3) : I LAGRINGSRÖTA MASSA \'ED 97 Rötsvamp Decay fungus (Forts.) Kossarnas Kossarnas vattenhat vid vattenhat försökets sut, % av torrvid försökets Viktsförust, vikt % början, % I, oss of weigh t, % Water content of bocks at the av torrvikt end of the experiment, % of dry Water content weight of bocks at the beginning of the Ta Gran Björk Ta Gran Björk experiment, % of dry weight Pin e Spruce Bir ch Pin e Spruce Birch ,2 177,4 120,9 Ig,2 15, I r6, 2 Trametes trabea ,3 r85, I 124,5 r8,6 17,0 17, I 6o 15g, I 161,9!22,0 13,2 12,4 15, I So zo6,o 200,2 121,8 17, I J4,6 O, , I 201,4 125,8 g, 3 8,2 6,7 120 rg2,o!82,4-4,5 5, ,5 1og, 5 124,7 g, I 7 8 O, 5 40 r6o,o 126,4 132,0 ro,o 7, 2 7,I Poyponts abietinus.... 6o 182, I 146,8!26,6 8,2 8,4 g, 2 8o 161,4 180,5 120,8 6,5 5,6 6, I5g, 9 1g1, 7 124,2 5,0 4 I 3,6 120 I7Z,4 184,4 - o, 8 z, o - 20 zr6,o zog,3 IZ7,0 46,5 42,5 42,8 Poyponts pinicoa Z05, I!81,4 IZ6, I 38,7 45,9 45, I 6o 201,6 206,3 135,8 z6, I 27,2 z g, 8 So z r g, z I7Z,9 IZ7,0 I~, 3 30,7 Z3, go, 6 200,5 IZ4,5 7, 9 q, 5 3, ,4 184,6 - Z, I z, 2 - z o 134,5 r6z, I II8, 6 17,2 13,8 15,6 40 r6z, I 178,5 130, I 13, I r6, I 16,2 Lenzites sepiaria.... 6o 154,9 1g5, I IZ2, 6 15,8!2,4 14, I 8o r68, 2!85,4 II6,g 17,6 15,2 g, ,2 r go, 6 IZO, 5 1Z,4!0,4 7, ,4 18Z,4-3,5 Z,5 - z o I7Z, 8 I7g,o IZI,4 31, ,8 40 r6g, I r86,o 133,3 Z7, 8 41, I 36,5 Lentinus epideus... 6o 200, I Z05,2 rz6, zg,6 30,8 8o I8Z,4 ZZ0,4 131,8 z8,6 22,0 z6,5 100 r8o,6 201,4 116,9 22,4 26,4!6,4 120!87, 5 216,2 - I O, z 16, ,6 173, I 125,4 1g, 4 22,4 24, ,4 1g1,o 127, I z o, 3 25, I 1g, 5 Paxius panuoides.... 6o 216,5 185, I 136,9 17,8 21,8 17,3 8o 20Z,7 202,9 2Z,5 16,6 18,8 J4,4 100 Ig7,8 rg6,4 120,5 17,2 20,3 IZ,8!20 1g8, I 2og,6-15,0 r8, I - 7 Nfedde. /rått Statens Sw::sforskningsin'titut. Ban 35

103 98 E\JK BjöRKMAN 35 : Fig. 54- Renkutur av Lentinus epideus i Koekov på kossar av taspint med oika ursprungig vattenhat, uppti fr. v. 20, 40 och 6o %, nedti fr. v. So, roo och rzo % av torrvikten. På kossar med rzo % begynnesefuktighet växte myceet betydigt sämre än på de övriga kossarna. Observera den begynnande fruktkroppsbidningen på en av kossarna. Försök z. Pure cuture of Lentinus epideus in a Koe fask on bocks of pine sapwood with different initia water contents, above from the eft zo, 40 and 6o %, beow from the eft Bo, roo and 120 % of the dry weight. The myceium grew much sower on bocks with 1 z o % initia moisture content than on the other bocks. Observe the incipient formation of fruit bodies on one of the bocks. Experiment 2. Kaekovarna får antagas under hea försökstiden ha varit mättad med fuktighet (se SCHULZE & THEDEN 1938). Försöket avbröts 3 månader efter kossarnas inäggning i kovarna, varvid samtiga kossar vägdes fuktiga samt efter torkning vid go C under 2 dygn. sutfuktigheten uttrycktes sedermera i procent av torrvikten, och viktsförusten genom

104 LAGRNGSRÖTA I MASSA VED 99 Fig. 55 Renkutur av Paxius panuoides i Kaekov på kossar av granspint med oika ursprungig vattenhat, uppti fr. v. 20, 40 och 6o %, nedti fr. v. So, 100 och 120 % av torrvikten. Svampens rötaktivitet var ungefär ika stor i aa kossarna oberoende av begynnesefuktigheten. Försök 2. Pure cuture of Paxius panuoides iu a Kae fask on bocks of spruce sapwood with different initia water contents, above from the eft 20, 40 and 6o %, beow from the eft 8o, roo and r2o % of the dry weight. The decaying activity of the fungus was approximatey the same in a bocks, independenty of the initia moisture content. Experiment 2. resp. rötsvamp uträknades i procent av den ursprungiga torrvikten (se tab. 8, där varje värde representerar medetaet för 2 kossar). Försökets resutat. De festa kossarna visade sig vid försökets sut ha upptagit fuktighet ti fu mättnad ( = IJ5,4% av torrvikten för ta, r85,2% för gran samt rz6,6 % för björk) eer t. o. m. mera. Detta ti synes orimiga förhåande inträder genom angrepp av svamparna, vika förändra träets

105 100 ERIK BJÖRKMAN 35 : I struktur och egenskaper, så att större vattenupptagning bir möjig (se HuBERT 1931, sid. 467 och THEDEN 1941, sid ; jfr även den mycket nedsatta fytbarheten i stockar med s. k. ösröta, se t. ex. ULLEN 1929). Genom stickprovsundersökningar av vissa kossar, angripna av oika svampar, efter oika anta dagar kunde också konstateras, att i synnerhet starkt infekterade kossar ofta upptagit fuktighet ur substratet mycket snabbare än icke angripna kossar, även om de senare från början haft högre vattenhat (jfr försök r). Det kan därför förutsättas, att försökskossarna-även om de ursprungigen varit reativt torra- mycket snart antogo en hög fuktighetshat. Viktsförusterna visade sig dock i rege störst i de från början torraste kossarna, såsom framgår av tab. 8. Detta måste tokas så, att vattenhaten i dessa kossar ängsta tiden håit sig på en för svamparna gynnsam nivå. De genomgående högsta viktsförusterna uppvisade i detta försök het naturigt de mest fuktighetsfördragande svamparna, vika såunda syntes vara Paxius panuoides, Paria vaporaria och Lentinus epideus. Kossar, som under hea försökstiden haft en vattenhat av 120 % eer däröver hade dock i rege knappast as skadats genom de övriga rötsvamparna (jfr fig ). Försöket har såunda visat, att en vattenhat av 120 % eer högre, motsvarande 68,4% mättnadsgrad för ta och 64,8 % för gran, utgör ett tämigen gott skydd mot agringsrötsvampar, i varje fa mot de i massaved amännast uppträdande arterna av betydese: Stere~tm sanguinoentum, Poyporus abietinus och Trametes seriais. För björk har en vattenhat av roo % av torrvikten, motsvarande 79 % mättnadsgrad, ikaedes visat sig omöjiggöra de festa av de undersökta rötsvamparnas tiväxt, Genom det utförda försöket har emeertid icke de oika rötsvamparnas fuktighetsoptimum eer undre fuktighetsgräns för tiväxten kunnat beysas. Försök 3 Oika agringsrötsvampars rötförmåga i ta-, granoch björkvirke under gaskockor vid oika uft- och substratfuktighet. Försökets anordning. För försöket användes kossar av ta- och granspint samt av björk (samtiga av typ , tab. 7). För att åstadkomma oika, möjigast konstanta fuktigheter i träkossarna under försökets gång användes 8 stora gaskockor, under vika uftfuktigheten kunde regeras genom NaC-ösningar (se sid. 88) i insatta gasskåar. Kockorna uppstädes på pansipade gasskivor och tisötas tätt genom vasein. Föjande reativa uftfuktigheter användes: Sr, 5 %, 90,4 %. 95,4% samt roo %. Att uftfuktigheten under gaskockorna verkigen 1 Då det i fera försök visat sig, att en viss viktsförust kan uppkomma i träkossar, som förvaras på agar eer i vatten men icke äro infekterade av svampar - sannoikt ti största deen beroende på utösning av vattenösiga substanser (jfr försök I I samt THE DEN I94I, sid.. 244) - räknas i det föjande endast viktsföruster av 5 % eer däröver såsom rötskador av egentig betydese i sådana kossar.

106 35 ; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 101 Fig. 56. Försök med oding av oika agringsrötsvampar på kossar av ta, gran och björk med oika ursprungig vattenhat vid oika reativ uftfuktighet under gaskockor. Under de båda närmaste gaskockorna roo % uftfuktighet. Försök 3 Cutivation of various storage-decay fungi on bocks of pine, spruce aud birch, with different initia water contents, at different reative air humidities under be-jars. 'The atmosphere inside the nearest be-jars has roo % hutnidity. Experiment 3 bev den beräknade eer i varje fa åg mycket nära dessa värden kontroerades efter någon tid på insatta, noggrant justerade hårhygrometrar. Samma uftfuktighet instädes under vardera två gaskockor. Under varje kocka insattes utom skåarna med satösning en stäning med 6 perforerade hyor, på vika sedermera gasskåar med träkossar pacerades (fig. 56). För försöket användes föjande 12 rötsvampar: Corticium evovens, Stereum sanguinoentum, Coniophora puteana, Meruius acrimans, Poria vaporaria, Trametes seriais, Trametes trabea, Poyporus abietinus, Poyponts pinicoa, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus och Paxius panuoides. Svamparna odades i små petriskåar (diam. 70 mm) med ika mycket matagar i varje skå under c:a 3 veckor, då myceet i rege hunnit utväxa över hea agarytan. Härefter insattes skåarna med stor försiktighet under de invändigt med akoho vä steriiserade kiockorna, sedan skåarnas ock först avtagits. På varje >>hya>> pacerades 4 skåar, vika aa innehöo samma svamp. Såsom BAVENDAMM & REICHELT (1938) funnit, befinner sig agarskiktets fuktighet i jämvikt med uftfuktigheten efter c:a ro dygn. Efter denna tid inades i varje petriskå I takoss, r grankoss och I björkkoss, vikas torrvikt bestämts och vika därefter ånyo upphettats såsom i föregående försök och förvarats i sterit vatten för att bibringas oika hög vattenhat. Vid inäggningen av försökskossarna (tisammans 576 stycken} pacerades i skå I en ta- och en grankoss med 30 % vattenhat (motsvarande. resp. 17, r och r6;z % mättnadsgrad) samt en björkkoss med 25 % vattenhat. I skå II på samma hya pacerades en

107 102 ERIK BJÖRKMAN 3S ; I Tab. 9 Fuktighetsvariation och substansförust under 4 månader i kossar av ta spint med oika begynnesefuktighet, förvarade på matagar under gaskockor vid oika reativ uftfuktighet och 22 temperatur. Försök 3 Humidity variation and oss of substance during 4 months in 'sapwood bocks of pine with different initia moisture contents, kept on mat agar in be jars at different air humidity vaues and 22 C. Experiment 3 Rötsvamp Decay fungus Kossarnas Kossarnas vattenhat vid förvattenhat sökets sut, % av torrvikt Viktsförust, % vid försökets Water content of bocks at the end of Loos of weight, % början, % the experiment, % of dry weight av torrvikt Water content Reativ uftfuktighet, % Reativ uftfuktighet, of bocks at the % beginning of the Reative air humidity, % Reative air humidity, % experiment, % of dr y weigh t Sr, s go,4 g5,4 roo 8r,5 g0,4 g5,4 IOO 30 2!, 6 25,8 35.2!52, 8 0,2 o, 3 I, 3 Corticium 6o 21,4 27,2 41,2!62,5 o, 3 0,6 I, 5 evovens.... go 22, s 26,8 3g,9 I7I, 6 0, I 0,4 0,9!20 2I, 8 28, r 46,5 I63,4 o, 3 0,4 0,7 30 ZI,o 24, ,6 0,4 I, Stereum san- 6o 22,4 25,7 33,8 68, I I,6 I,4 4 8 guinoentum.... go 2I, 8 26, I 37, I g7,3 0,8 o, 8 5, I!20 22,5 28,3 38,8 I 52, I o, s I,4 I, S 30 24,2 26, s 68, I I6g, ,I 23,2 Coniophora 6o 23, I 31, I7I, I 2,I 4,2 24,0 puteana... go 25, I 30,6 Sg, I I77 2 0,7 4,2 J4,5 I20 27,0 36,o g2, s I ,0 6, 2 4,8 30 2I,o 25,2 38, I I5I, 2 3.4!7, I 23,4 M eruius acri- 6o 2I, 6 24,7 40,2 I70,o 3. 8 IO, I Ig,8 mans... go 22 1 I 26,8 36,8 r65, 8 4,2 II, 2!2,4!20 2I,4 28, ,7 2,7 8,6 5,2 Paria vaporaria , I 27, I 52, I 163,8 3, ,7 6o 26, I,9 I68, 7 2,1 6,I 16,8 go 25,3 30, I 50,5 I7g, 8 0,9 5,2 22,5!20 26,9 31,6 68,2 I82, 7 2, ,8 30 2!, 3 24,0 35,I 110,7 2,0 1,9 I5, I Trametes seriais.. 6o 21,6 25, ,6 2,8!7,2 go 23,0 24,6 36,9 131, o 1,5 2,3 19, I!20 23,3 27,5 38,5 I ,I z, o r6, , I 25,6 36,2 I2I,8 o,6 4> I 6,2 Trametes trabea... 6o 23,0 28,2 3g, I 136,4 2,4 2, 6 5,8 go 23,2 26, ,5 0,7 3> I 10,2 I20 24,2 27,2 38, I 173,6 I,5 0,9 I,6 30 2~, I 24,3 36,2 1I5, I 0,8 I, 9 13, I Poyporus 6o 22,5 23,9 34,8 168,o I, ,3 abietinus.... go 23,5 26,2 36,2 I6o, 5 1, ,2 I20 22,9 27, r6o, 7 I, o , I 26,2 38,o gg,6 z, o 20,0 34,8 Poyporus 6o 25, !52,7 2,7 r6,5 r g, o pinicoa.... go 24,2 z8, I 37.6 I62,5 I, 8 ro, z 11,6!20 zs,o z8, 3 42,4 175,3 2, ,7 2,5 I, 8 2, I I, I 8, 2 6,7 0,9 0,7 47,7 2g,5 I8, ,2 8, 3 2,7 2, 9 z8,5 23, I 24,2 I8,9 22, I 20,7 II, 5 8,6 I8, I 1g, 6 I0,5 7.4 g,6 5,I 3,I ,7 27,6 r6,6 2,6

108 35; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 103 Rötsvamp Decay fungus (Forts.) Kossarnas Kossarnas vattenhat vid förvattenhat sökets sut, % av torrvikt Viktsförust, % vid försökets Water content of bocks at the end of!,oss of weight, % början,% the experiment, % of dry weight av torrvikt Water content Reativ uftfuktighet, % Reativ uftfuktighet, of bocks at the % beginning of the Reative air humidity, % Reative air humidity, % experiment,% of dry weigh t 90,4 9S,4 IOO 90,4 9S.4 IOO 81,5 8r,s JO 24,2 2J, 6 40,5 rs6, 2 J, o J, 7 11,3 Lenzites sepiaria.. 6o 2J, 5 2J, I 42,4 I6J, 9 2,5 4,6 12, , I 29, I 4J,6 IJ6, 2 2,4 J, 5 ro, o ,3 JO, 5 sr, 2 192,6 2, 7 6, 9 I I, 8 1J, 2 II, 6 9, 8 J,8 JO 22, I 29,2 J8, 5 149,2 I, 9 I, 8 26,2 Lentinus epideus. 6o 2J,4 28,4 42,4 IS4> I 2,4 6,4 28, o 90 2J, 5 26,8 SJ,o IJ6, 2 2,0 ro, s 30, , I 28,o so, 7 r81, o 2,4 14,3 21,4 JO 22,7 2S, J,4 s, I ro, 7 21, I Paxius 6o 23, I 29,6 48, I IJ4,4 J, 2 r6, 5 r8, 8 panuoides J,2 2J, 3 49, I 183,4 J,9 19,4 21, ,8 28,4 sr, 7 r8s, 8 8,6 20,5 r6, 2 J6, 4 JJ, I 30,2 21,6 22,7 21,8 IJ, 5 r8, I ta- och en grankoss med 6o% vattenhat (motsvarande resp. 34,2 och 32,4% mättnadsgrad) samt en björkkoss med 50% vattenhat (motsvarande 39,6% mättnadsgrad). I skåarna nr III och IV pacerades en ta- och en grankoss med resp. 90 och 120% vattenhat (motsvarande resp. 51,3 och 48,6 %samt 68,4 och 64,8% mättnadsgrad) samt en björkkoss med resp. 75 och 1oo% vattenhat (motsvarande resp. 59,2 och 79,0% mättnadsgrad). Genom iakttagande av stor försiktighet vid kossarnas inäggning under kockorna kunde ovidkommande infektioner praktiskt taget het undvikas. Genom användning av denna försöksmetodik var det såunda möjigt att under exakt ika förhåanden med avseende på fuktigheten pröva oika agringsrötsvampars angreppsintensitet i ta-, granoch björkvirke. Försöket pågick under 4 månader vid en konstant temperatur av 22 C. Då uftvoymen under kockorna ansågs tiräckig för svamparnas syrebehov under denna tid, företogs icke någon uftning av kockorna under hea försökstiden, varigenom jämviktsäget mean uftfuktigheten och träkossarnas vattenhat skue ha rubbats. Beträffande infektionen av kossarna i de oika skåarna försiggick denna synnerigen ikformigt genom det använda tivägagångssättet. Detta visade sig däreemot icke vara faet, om kossarna i stäet inades i skåar utan agar och infektionen ägde rum med små agar- eer träbitar, genomväxta av resp. rötsvamps myce, såsom prövades i några förberedande försök (jfr FERDINANDSEN & BucH WALD 1937). Vid försökets avbrytande faststädes sutfuktigheten i kossarna och bestämdes på vanigt sätt viktsförusten genom svamparnas verksamhet. Av utrymmesskä ha endast försöksresutaten för takossarna medtagits (se tab. 9), men dessa torde dock vara tiräckiga, då värdena för gran och björk i stort sett äro mycket överensstämmande med värdena för ta (jfr fig. 57).

109 104 ERIK BJÖRKMAN 35; I T1'ametes seriais T1'ametes trabea Lenzites sepiaria Paxitts panhoides Fig. 57 Renkutur av oika rötsvampar på (fr. v. t. h. i varje skå) kossar av ta- och granspint samt björk med oika ursprungig vattenhat, i skåen uppti t. v. på varje bid 30 %, t. h. 6o %, nedti t. v. go %, t. h. rzo % av torrvikten (hos björkkossarna resp. 25, 50, 75 och roo %). Samtiga skåar förvarade under gaskocka med roo % uftfuktighet under 4 månader (jfr fig. 56). Vid mycket hög vattenhat i kossarna ha dessa rötats endast mycket obetydigt utom av Paxitts panttoides, som åstadkom nästan ika stor viktsförust även vid mycket hög vattenhat (jfr tab. g). Försök 3 Pure cutures of varians decay fungi on (from eft to right in each dish) bocks of pine and spruce sapwood and birch with different initia water contents, in the upper dish to the eft in each picture 30 %, to the right 6o %, beow to the eft go %, to the right 120 % of the dry weight (in the birch bocks 25, so, 75 and roo% respectivey). A the dishes were kept under be-jars at roo% air humidity for 4 months (cf. Fig. 56). At very high water content the bocks were very inconsideraby decayed except by Paxitts panuoides, which ~aused neary as great a oss of weight at a very high water content (cf. Tabe g). Experiment 3.

110 35; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 105 Försökets resutat. Av tab. g framgår, att kossar med hög ursprungig vattenhat vid mättad uftfuktighet upptagit ytterigare vatten, ofta upp ti fu mättnadsgrad (för ta motsvarande 175,4 %, för gran 185,2 % och för björk 126,6 % av torrvikten) och i några fa t. o. m. ännu mera. Detta syntes särskit vara faet i från början mycket fuktiga kossar, infekterade av vissa bestämda svampar, såsom Paria vapararia, Lentinus epideus och Paxius panuaides. Oika svampar synas såunda kunna i viss mån påskynda vattenupptagningen i träet under samma yttre betingeser. Detta framträdde särskit tydigt beträffande kossarna, som förvarades under kockorna med g5,4 %uftfuktighet. Här visade såunda kossar, infekterade av sådana svampar som Trametes seriais och Payparus abietinus, en tämigen jämn vattenhat vid försökets sut oberoende av begynnesefuktigheten, såsom jämviktsäget med den rådande uftfuktigheten fordrade, medan t. ex. kossar, infekterade av Caniaphara puteana eer Paria vapararia vid försökets sut antagit en tämigen hög och för övrigt rätt varierande vattenhat. Vid aa uftfuktigheter utom den ägsta var också vattenhaten vid försökets sut oika atefter begynnesefuktighetens storek. Kossar med från början åg vattenhat hade såunda vid uftfuktigheter mean go och 100 % efter 4 månader i rege en ägre vattenhat än kossar med hög ursprungig fuktighet. Tämigen stora variationer förekomma emeertid, såsom framgår av tab. g. Överhuvud taget åg sutfuktigheten i kossarna högre än vad jämviktsäget med uftfuktigheten krävde. Då detta icke eer i varje fa icke i ika hög grad bev faet, om kossarna förvarades fritt exponerade vid samma uftfuktigheter (jfr t. ex. försök 5), är det sannoikt att förhåandet får sin huvudsakiga förkaring i kossarnas pacering direkt på agarn, som trots at icke eer i varje fa icke ikformigt avgivit a sin fuktighet ti jämvikt med den reativa uftfuktigheten vid försökets början (jfr BAVENDAMM & REICHELT 1g38, FrNDLAY 1g38 a). Trots oundvikiga variationer des på grund av svamparnas natur, des beroende på försöksmetodiken, framträdde emeertid vissa huvuddrag beträffande de oika rötsvamparnas fuktighetsvikor i försöket. Såunda visade sig de festa svamparna bibehåa sin normaa rötförmåga inom tämigen vida fuktighetsgränser (fig. 57). Vissa svampar föredroga emeertid tydigt en ägre fuktighet och andra en högre, medan åter andra voro tämigen oberoende av variationerna i träets vattenhat. Det framgår såunda av tab. g, att Stereum sanguinaentum, Payparus abietinus och Meruius acrimans åstadkomma de största viktsförusterna vid reativt åga vattenhater i träet (mean 30 och go% av torrvikten, motsvarande en mättnadsgrad av omkr %). Meruius acrimans rötade även vid ännu ägre vattenhater, såsom sedan gammat är känt. Sådana svampar som Caniaphara puteana, Paria vapararia, Lentinus epideus och Paxius panuaides förorsakade däremot tämigen

111 106 ERIK BJÖRKMAN 35 : I höga viktsföruster i träet, även om vattenhaten i detta under hea försökstiden varit högre än go % av torrvikten (jfr fig. 57). Vid vattenhater, som adrig egat ägre än rzo% (resp. roo% för björk), hämmades emeertid även dessa svampar, t. o. m. Paxius panuoides och Lentinus epideus, som visade sig kunna uthärda mycket höga vattenhater i träet och icke het instäde sin rötaktivitet förrän vid praktiskt taget fu vattenmättnad (jfr försök rr). Försöket har såunda visat, att agringsrötsvamparna i amänhet ha en mycket vid fuktighetsampitud, men däremot har det icke kunnat säkert faststäa de oika svamparnas optimumfuktighet. Då vattenhatens variationer i träkossarna ej kunnat föjas i detaj, har det heer icke varit möjigt att avgöra, hur hastigt kossarna nått sin sutfuktighet och viken vattenhat, som varit rådande större deen av försökstiden i oika fa. Man torde emeertid ha rätt att förutsätta, att den åga sutfuktighet, som konstaterats i kossarna, förvarade vid de båda ägsta uftfuktigheterna (8r,s och 90,4 %), instät sig på ett mycket tidigt stadium och sedan varit rådande under hea försökstiden (jfr försök 4). Å andra sidan taar at för att vattenhatens variationer vid den högsta uftfuktigheten (roo %) försiggått tämigen ångsamt. b. Svamparna odade på träkossar, fritt exponerade i uft av oika reativ fuktighet. Försök 4 Förförsök rörande vattenhatens variationer i kossar av taspint utan inympade svampar vid oika uftfuktighet. Försökets anordning. I r iters gasburkar med tättsutande och vä vas~inerade ock åstadkommos oika reativa uftfuktigheter med hjäp av NaC samt (beträffande den ägsta fuktigheten) med H 2 S0 4 -ösningar (300 cc; jfr sid. 88). På särskit konstruerade stäningar av gas (jfr fig. 6o), pacerade i dessa burkar, inades J, 5 x r, 5 x r, o cm stora kossar av taspint (typ , ta b. 7) med exakt roo, 75, so, 25, rs och o % absout vattenhat, uttryckt i procent av torrvikten. Fem stycken kossar med samma ursprungiga vattenhat inades i vardera en burk med föjande reativa uftfuktigheter: roo, gs, z, 95,4, go, 4, 85,6, Sr, 5 och 75 %. Sammanagt användes såunda 42 gasburkar med tihopa 210 träkossar. Gasburkarna förvarades vid konstant temperatur av 22 C. På grund av konstantrummets beskaffenhet kunde dock ej mindre temperaturvariationer på ± r o undvikas. Ti föjd härav har vid inträffade mindre temperatursänkningar en viss kondensering av vattenånga kunnat ske i gasburkarna med de högre fuktigheterna (roo och gs,z %), varigenom vattenhaten i träkossarna med de högsta begynnesefuktigheterna kunnat minska i något snabbare tempo än vid mera konstant temperatur ned mot ett värde i jämvikt med den rådande uftfuktigheten i försökskäret. Utförda kontroförsök i mindre skaa i termostater med temperaturväxingar av bott några tiondes grader ha s:uunda visat betydigt ångsammare utjämningsreaktioner i försökskär med mycket hög uftfuktighet. Det ifrågavarande försöket avsåg emeertid icke i första hand att i detaj studera träfuktighetens variationer i och för sig utan att bestämma vattenhatens växingar i träkossar

112 35 : I LAGRINGSRÖTA I MASSAVED 107 under de förevarande betingeserna i och för kännedom om den fuktighet, som bör ha varit rådande i kossar: ympade med oika agringsrötsvampar under samma förhåanden (se försök 5 och 6). Efter 10, zo, 30, 6o och go dagar uttogs ur varje gasburk I koss, varefter dess vattenhat omedebart bestämdes genom vägning på anaysvåg. Efter varje öppnande kontroerades noga, att gasburkarnas ock åter söt absout tätt ti. Genom denna försöksanordning kunde träkossarnas torkning eer vattenupptagning vid förvaring i oika fuktighetsmättad uft föjas under 3 månader (se fig. 58). Försökets resutat. Av fig. 58 framgår, huru trä av högre vattenhat än fibermättnadspunktens (28-zg % av torrvikten) under de rådande försöksbetingeserna avgav vatten t. o. m. i fuktighetsmättad uft. (roo % reativ uftfuktighet) och huru trä med ägre vattenhat än fibermättnadspunktens upptog vatten under samma förhåanden. Var den reativa uftfuktigheten ägre än roo % i försökskäret, påskyndades utjämningen i mycket hög grad. Om den ursprungiga vattenhaten i en träkoss var roo %av torrvikten, utgjorde den såunda i ett kär med g8,z %reativ uftfuktighet efter r månad 39,z %, medan motsvarande värde i fuktighetsmättad atmosfär var 67,5 %. Vid 75 % reativ uftfuktighet åter var motsvarande vattenhat i träet endast r7,o% av torrvikten, men denna uppnåddes redan på kortare tid än ro dagar på grund av den fuktighetsregerande ösningens starkare koncentration och höga reativa ångtryck (se fig. 58 och jfr THEDEN rg4r). Om begynnesefuktigheten i träkossarna var ägre, nåddes på samma tid ägre vattenhat utom vid de ägsta reativa uftfuktigheterna, där jämvikten mycket hastigt bev ungefär dehsamma som om träkossarna från början haft högre absout vattenhat. Såsom förut nämnts (sid. zr) är jämviktsäget mean träfuktigheten och uftfuktigheten beroende på om virket från början varit fuktigt och såunda avgivit vatten eer om det ursprungigen varit torrt och upptagit vatten. Under fibermättnadspunkten igger jämvikten vid något högre värden i det förra faet. Försöket har emeertid framför at visat den oerhörda betydesen av en bott obetydigt ägre reativ uftfuktighet än fu mättnad för träets torkningshastighel Föjande försök (nr 5-8) äro avsedda att beysa, huru dessa förhåanden återverka på rötintensiteten hos ett anta virkessvampar under motsvarande betingeser. Försök 5 Oika agringsrötsvampars tiväxt och rötförmåga i taspint med varierande ursprungig vattenhat vid oika Juftfuktighet. Försökets anordning. För försöket användes gasburkar med insipat ock, i vika uftfuktigheten regerades medest H 2 S0 4 (se sid. 88). Föjande reativa uftfuktigheter instädes: 85%, go%, g5%, g8% och IOo%. På gasstäningar i burkarna

113 108 ERIK BJÖRKMAN 35 : Vaen ha, % av torrvikt Reativ uftfu~ti~het % ,2 " 81, ,1> 90,4 "::~~============================85,6 75,0 80 0o~----~1~D----~2~o~--~3~o~ ~5o~ ~9o da!ar % ~~======~-=10098, ,4 ' ,4 '--- ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~85,6 81,5 75,0 0o~----~,~o----~2~o----~3~o ~o~ ~9o Fig. 58. Vattenavgivning och vattenupptagning i träkossar (taspint) med oika ursprungig vattenhat, förvarade vid oika reativ uftfuktighet under försöks- daqar

114 35 : I LAGRINGSRÖT A \IASSA VED 109 Vattenhat, % av torrvikt Reativ uftfuktiqhet 98,2 -=-=-=-=-=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=--=---=---=---=--=-=-=-=-=-= ~ ~ , ,4 ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~85,6 ~ 81,5 75,0 0 o~---~,o------~2~o ~o~ ~6~o ~9o 10 0 o~----~1~o----~2~o~--~3~0~ ~6o~ ~90 % ,...::::;~=========================== ~:~ ,4 f' ~~~;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;::::::;;;;;;;;;;::::::;;;;;;;;;;;;;;;;;;::::::;;;;;;;;;;::::::;;;;;;;;;;:: 85,6 81,5 75, ,2 -? , ,4 ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~;;:::: ~~:~ 75, daqar betingeserna i försök 4 under 3 månader. Kurvans föropp vid»>oo % reativ uftfuktighet>> är icke fut säkert, b. a. beroende på svårigheten att åstadkomma absout konstant mättad uftfuktighet. The giving-off and taking-up of water by bocks (pine sapwood) with different initia water contents, kept for 3 months at various reative air humidities, under the present circumstances in experiment 4 The course of the curve at noa% reative air humidity)> is not competey certain, owing, among other things to the difficu1ty in attaining compete saturation of the air. Vattenhat, % av torrvikt = water content, % of dry weight. Reativ uftfuktighet = reative air humidity. Dagar = days.

115 i ö E.kK Bjo.RKMAN :15 ~ 1 (jfr försök 4) inades kossar av taspint (typ , tab. 7), vika i och för infektion under c:a 20 dagar förvarats i I iters Erenmeyerkovar med matagarkuturer av oika rötsvampar. Genom vägningar under steria förhåanden instädes oika vattenhater i kossarna, innan de inades i försökskären. I varje gasburk förvarades såunda 5 kossar med resp. 25, 50, 75, roo och 125 % vattenhat. Dessutom kontroerades för varje svamp den viktsförust, som kossarna eventuet idit under förvaringen i infektionskovarna. Medetaet av viktsförusten hos ett anta vägda kontrokossar drogs sedermera ifrån den viktsförust, som vid försökets sut registrerades i försökskossarna, som förvarats vid oika reativ uftfuktighet och rötats av samma svamp (så i tab. ro). Gasburkarna förvarades i konstantrum vid 22 C. I försöket användes des ett anta ti arten kända agringsrötsvampar och husrötesvampar: Corticium evovens*, Stereum sanguinoentum, * Peniophora gigantea, Coniophora puteana, Me1'uius acrimans; Paria vaporaria, Trametes seriais, * Trametes trabea, * Poyporus abieti''ms, * Poyporus pinicoa, Poyporus ferrugineo-fuscus, Lenzites sepiaria, * Lentinus epideus och Paxius panuoides, des några ur massaved isoerade ti arten ur~prungigen okända rötsvampar. En de av dessa senare kunde sedermera identifieras med andra i försöket prövade kända arter, av vika såunda härigenom två oika sta.mmar bevoföremå för undersökning i försöket (betecknade med * i det föregående; i tab. ro utgöra värdena för dessa arter medevärden av de båda paraeförsöken). Försöket avbröts efter 4 månader, varvid kossarnas vattenhat och viktsförust genom de oika rötsvamparna bestämdes. För några arter har viktsförustens beroende av vattenhaten åskådiggjorts grafiskt (se fig. 59). På grund av vattenhatens variationer under försökstiden har sutfuktigheten använts i diagrammet. Då emeertid sjäva förändringarna i fuktighet icke tydigt kunna åskådiggöras i diagram, har materiaet huvudsakigen framagts i tabeform (tab. 10). Försökets resutat. Av försök 4 framgick, att vattenhaten i kossarna vid de ägre uftfuktig heterna redan efter några dagar instäde sig vid ett konstant värde, som sedan hö sig oförändrat under hea försökstiden oberoende av begynnesefuktigheten i träet. Det föreiggande försöket visade också, attvattenhaten i kossarna efter 4 månader vid 85 % reativ uftfuktighet utgjorde I9,4-2I,3 %, vid go% fuktighet zz,r-24,8% samt vid 95% uftfuktighet z6,6-35,z% oberoende av begynnesefuktigheten. Vid g8 % uftfuktighet 'varierade sutfuktigheten i kossarna mean 30,o-37,2 %, och ännu större var ampituden vid mättad reativ uftfuktighet, där de oika svamparnas egen fuktighetsregerande förmåga kunde göra sig starkast gäande (tab. IO, jfr sid. Iz8).1 För att beysa i vad mån svampars rötförmåga kan bedömas genom förekomsten av ytiga myce och fruktkroppsbidningar på trä, må föjande 1 Ett genomgående drag i försöket var, att fuktigheten i träkossarna efter 4 månader även vid de ägre reativa uftfuktigheterna åg högre än i kossar under motsvarande betingeser i försök 4 Detta förhåande får sannoikt sin förkaring i att kossarna i det senare försöket icke på förhand infekterats med rötsvampar, vikas verksamhet av at att döma redan efter kort tid kan ge träet andra egenskaper, så att jämviktsäget med uftfuktigheten bir något förskjutet.

116 35 : LAG\JNGSkÖTA MASSAVE.b 111 Vikt:sfo,ust, % av torrvikt Stereum sanquinoentum o- - ~ Poyporus abiet,nus Troarnetes seriais x xporia vaporaria 25 / / / '\ x x / / / / / / / / /// / ' o 10 ""' o"'.\ \o \ 5 10 JO Vattenhat, % av to''vikt Fig. 59 Viktsförust i taspint genom några oika agringsrötsvampar vid oika substratfuktigheter (efter 4 månader), instäda genom variationer i uftfuktigheten i försökskären. Försök s.!,oss of weight of pine sapwood dne to different storage decay fungi at different moistnre contents of the substrate (after 4 months). The atter were reguated by varying the air humidity in the vesses. Experiment s. Viktsförust, % av torrvikt = oss of weight, % of dry weight. Vattenhat, % av torrvikt = content of water, % of dry weight.

117 112 ERIK BJöRK\IAN 35: t T ab. IO. Fuktighetsvariation och sub ;tansförust under 4 månader i kossar av taspint med oika begynnesefuktighet, uppagda på gasbänkar vid oika reativ uftfuktighet och 22 o C. Kossarna först infekterade i särskida ympkuturer under 20 dagar. Försök S Humidity variation and oss of substance during 4 months in sapwood bocks of pine with different initia moisture contents, paced on gass sheves at different air humidity v.aues and 22 o C. The bocks were first infected in specia inocuation cutures for 20 days. Experiment S Rötsvamp Decny fungus Kossarnas Kossarnas vattenhat vid vattenhat försökets sut, % av torrvikt Viktsför ust, % vid försökets W ater content of bocks at the end of I,oss of weight, % början, % the experiment, % of dry weight av torrvikt Water content Reativ uftfuktighet, % Reativ uftfuktighet, % of bocks at the beginning of the Reative air humidity, % Reative air humidity, % experiment, % of dry weight go 9S S 100 ss gs ss gs 2S 19,9 23,31 2S, I 30,3 31,9 o, 2 o, 2 1,3 I, 2, I so 20,6 22,7 2S, 5 30, I 32,2 o, 2 O, I o, 8 1,4 I, 6 Corticium evovens.... 7S 20,4 23,2 2S, 3 30,3 32, I 0,4 0,4 0,9 o, 8 I, z o, 2 23,3 2S,4 30, , I o, 3 I, o 1,3 1,4 I2S 20,2 24,0 29,2 30,9 32,8 0,5 o, s 0,7 1,5 1,2 2S zo,o 23,3 2S,7 31,7 46,8 3,2 3,I 7,2 S, I 9, I so zo,o 22,5 2S, 3 31,5 S4,2 2,I 3,4 ro, r 9,2 ro, 4 Peniophora gigantea.... 7S 20,6 22,9 2S, 7 32,3 SS.4 3,0 5,5 S,4 S,4 9,2 IOO 21, I 23,3 27,5 32,5 72,3 3,6 s, I 9,4 10,3 II, ,7 23,5 2S,2 32,8 S4,2 2,8 6,4 S, I 9, 2 IZ,o 2S 19,8 23,4 29,2 31,2 S3.4 o, 3 2,4 s, I 6,2 S,I so zo,o 23,7 30,0 31,9 S3,3 1,6 2, B s, o s, I 7.9 Stereum sanguinoentum 7S 20,4 23,2 30,7 32,3 S4,9, I 2, , ,3 24, I 31, I o,o 0,8 2,7 4, ,2 I2S 20,2 23,7 30,4 32,7 64,3 1,3 2,2 S.4 7,0 6, ,6 23,2 27,8 30,6 64,2 0,4 3,2 9.4 I7,2 3I, 2 so I9,9 24, I 28,6 3I, 2 ss. 7 0,2 5,I S,o - 24,8 Coniophora puteana Ig,8 24, o 2S,8 30,6 59,6 o, I2,7 16,4 30, , z 23,9 2S, ,0 0,7 S,7 r6, 2 IS,9 IS, ,0 24,5 29, ,9 0,4 6,4 1S, 6 12,6 17,2 z s ZO,o 22,3 27,2 3I,2 72,4 3, 2 3,6 g, o I1,7 17,o so 19,4 22, I 26,6 3I, 4 81,5 3,0 6, I 9,4 14,0 16,4 Meruius acrimans.... 7S 20, I 23,3 27, I 32,0 6S,9 2,8 8,4 II, 3 IS,4 rs,2 IOO 20,4 23,0 28,3 33, I 76,8 3,6 6,4 9,3 I3,B 12,7 IZ5 20,3 23,4 28,7 32,4 83,4 1, II, 5 g,6 2S 19,6 23,2 30,2 34, I S2,9 0,8 1,4 II, 3 r6,9 17,8 so 19,7 23,7 30,0 3S. 2 S4. 0 1,5 2,8 14, I IS,B 23,2 Paria v aporaria.... 7S 20, I 23,7 31, ,3 0,4 3, I 16,o 22,4 20,7 IOO 19,7 23,4 32,o 36, o Sr, 7 o, 5 2,9 1S, 8 26, I 21,4 r z s 20,5 23,I 30,9 36,3 go, z I, ,6 rs, 5 24,8 z s zo,o 23,6 2S,g ,5 1,6 4 I 6,8 S,o 21,5 so 20,7 23,6 30,2 36,2 8S,2 2,2 6,3 8,9 IO,z 26,2 Trametes seriais.... 7S 20,0 23,6 29,5 34,I 83,7 I,4 S,6 7.7!1,4 24,6 IOO 20,4 23,9 31,5 33,6 92,3 2,0 5,4 8,o 9,5 30, I ,6 24,4 32,0 34,5 ro6,4 2,6 7,5 IO, I 12,6 21, ,3 22,6 33,I 34,6 84,6 0,4 o, B 7,0 g, 2 IZ,Z so 20, o 23,4 34, g6,b 1,6 1,6 6,9 7,6 r s, 3 Trametes trabea ,3 23,0 31,91 35,6 g6,3 1,5 0,? S,o 9,3 14,6 IOO 20,5 23, II0,9 2,0 2, I 8,8 8,7 12, B I25 ZI, I 23,9 35, 2 3S, 8 Io8, r 2,0 1,6 8,2 I0,4 8, 8

118 35: I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 113 (Forts.) Rötsvamp Decay fungus Kossarnas Kossarnas vattenhat vid vattenhat försökets sut, % av torrvikt Viktsförust, % vid försökets W ater content of bocks at the end of Loss of weight, % början, % the experiment, % of dry weight av torrvikt Water content Reativ uftfuktighet, % Reativ uftfuktighet, % of bocks at the beginning of the Reative air humidity, % Reative air humidity, % experiment, % of dry weight ss go g s gs roo ss go g s gs IOO 25 20,3 23,5 30,0 33, I 46,9 o, 7 1,4 so 20,.7 23,5 30, ,4 2,0 2, 3 Poyporus abietimts ZI,o 23,9 31, ,9 1,4 3,I IOO 20,2 24, I 32,6 32,6 76,4!, , o 24,0 32, g3, 6 2,2 4, ,6 23,3 32,4 34,0 68, I I, 6 s. s so 20,3 Z3,6 31,5 35, I 65,7 z, o 7, I Poyporus pinicoa z o, 5 Z3, 2 32, o ,9 1,4 r s, 2 IOO Z0,3 23,8 31, z r, 6 13,8 I25 Z0,4 24,0 32, ,6 Z, I J4, ,0 23,4 31,7 31,8 63,7 o, 6 o, ,8 23, I 32,4 33. o 67,4 0,7 I, I Poyporus ferrugineo ,9 24,0 3Z,2 3Z, 9 6o, 6 I, 2 3,2 fusct.ts..... IOO ZI, 3 Z3, 6 32, !,3 z, ZI,o 24, I 33, I 33.5 Sr, 8 I,6 3,0 z s 20,4 23,2 31,3 3Z, I, so 20,6 23,8 31,4' 33, B 47 6 Z, I 3, I Potyporus sp ,8 24, I 32, I o, IOO 2!, 3 23,6 3I, 5 32,9 8!,4 O, I 5.9 IZ5 2! 1 I 24,0 31, g7,4 Z, I 5.7 z s 20,7 Z3, 2 31,3 34. o 76,8 1,4 I, 9 so zo,g 24,0 32, I 35, I 66,8 o, 6 2,0 Lenzie s sepiaria ,6 Z4, 2 31, ,2 r, o 4.4 IOO zr,o 24, I 3Z,o 36. o SS,5 I, IZ5 20,8 Z4,4 32, ,2.I, z s 20,8 24,2 32, I o, 9 1,7 50 zr,o Z4,2 31,9 34,6 S4.3 r, 3 I, 3 Lentinus epideus ,6 24, I 31, So,4 I, 3 Z,4 IOO z o, ,2 36,7 gr,o o, 6 2,5 I25 21,0 24,8 32,3 35,8 IIZ, I I, 2 o, 8 z s 20, I Z3,8 z8, z 3Z, 6 sg,5 o, 2 0, ,3 Z4,4 2S, 3 32,9 65,9 0,2 o, 2 Paxius panuoides z o, 3 24,3 z8, S2,3 I, I 1,5 IOO zr,o 24,7 zg,o 32,5 gs, 2 0,6 z, o!25 20,9 24,8 z g, ,2 1,4 1,2 5, 5\ 6,o 5,8 6, 2 6, 4 g,5 5, , I 7. 6 r g, 2 Z4,0 21,4 27, I 17,6 28, z 23,5 30,6 Z4, 6 Z7,4 I6, 8 ZI, 3 20,6 23,8 ZQ,8 22,6 17,6 rg,g I I, 5 r4, I 3.7 5, S, I S, g, z S,o II, 5 8, 3 g, o 8,8 ro, 3 g,6 12,2 r3,4 13,7 I I, 8 ro, ,3 4 6 ro, 8 3,0 I8, 8 2,7 21,6 2,8 14,2 2, I S,z 3, I II, o I, 6 15, z, 2 I g, I I I, 2 13, I r6,4 12, o g, 7 31,6 35, , I 24,9 2!, 4 z8,4 30,6' 24,6 r g, 3 r6, 5 14,0 17, I I6, 7 17,0 r2,61 II, 2 14,2 10,3 g, ,4 23,8 26,3 r8, 7 8, 8!6,8 rs, 7 23,5 Z2, 7 r6, I iakttageser över svamparnas utseende under försöket medtagas jämförese med viktsförustvärdena i tab. IO. och för Corticium evovens. Endast en mycket obetydig vit mycebeäggning förekom vid roo och gs % fuktighet, men för övrigt uppträdde intet ytigt myce. Peniophora gigantea. Ett tämigen kraftigt rent vitt eer såsom ädre guvitt myce, ofta koncentrerat ti små kuddar av fast och torr konsistens förekom vid aa prövade uftfuktigheter, ehuru givetvis minst vid 85 %- S. Medde. från Statens Sk gsforskningsinstitut. Band 35.

119 114 ERIK BJÖH.KMAN 35 : r Fig. 6o. Renkuturer av Trametes seriais i gasburkar med oika reativ uftfuktighet, uppti fr. v. roo %, 98% och 95% samt nedti9o% och 85 % Svampen odad på kossar av taspint med oika ursprungig vattenhat, fr. v. t. h. i varje burk 25, 50, 75, roo och 125 % av torrvikten. Svampens utvecking starkt hämmad vid de ägre uftfuktigheterna. Försök 5 Pure cutures of Trametes seriais in gass jars with different reative air humidities, above reading from the eft roo %, g8% and 95% and beow go and 85 % Thefungus was cutivated on bocks of pine sapwood with different initia water contents, from eft to right in each jar 25, so, 75, 100 and I25 % of the dry weight. The deveopment of the fungus was strongy inhibited at the ow humidity vaues. Experiment s. Stereum sanguinoentum. Ytigt, guvitt myce förekom vid roo, 98 och 95 % reativ uftfuktighet men icke vid ägre fuktigbetel Coniophora puteana. Ett ti en början vitt men efter kort tid gubrunt, tämigen yvigt myce iakttogs vid roo och 98 % uftfuktighet samt även, ehuru svagt, vid 95%. Meruius acrimans. Ett kraftigt, rent vitt myce växte ut vid roo, g8 och (ehuru svagare) vid 95 % uftfuktighet, medan vid de ägre fuktigheterna intet uftmyce kunde iakttagas. Paria vaporaria. Endast ett tämigen obetydigt vitt myce förekom vid roo och g8 % reativ uftfuktighet. Trametes seriais. Ett vitt myce utveckades ytigt på kossarna. i de fuktigaste försökskären (roo och g8 %) samt även ehuru i mindre grad vid 95 % uftfuktighet. Fruktkroppsanag utveckades ofta, särskit på de från början fuktigaste kossarna vid 98% reativ uftfuktighet (fig. 6o). Trametes trabea. Ett tämigen kraftigt brungut myce, devis utbidat som små kuddar på kossarna, förekom vid roo och gs % uftfuktighet. Poyporus abietinus. Ett gest, titryckt, vitt myce utbidades vid roo, 98 och 95 % uftfuktighet.

120 35 : I LAGRINGSRÖTA MASSA VED 115 Fig. 6r. Renkuturer av en okänd agringsrötsvamp, sannoikt närstående Poyporus ferrugineo-fuscus, på kossar av taspint med oika vattenhat (jfr fig. 6o) i gasburkar med g5 % (t. v.) och go % (t. h.) reativ uftfuktighet. Skarp gräns för svampens utvecking mean dessa båda fuktighetsvärden. Försök 5. Pure cutures of an nnknown storage-decay fungus, probaby cosey reated to Poyporus ferrugineo-fuscus, on bocks of pine sapwood with different water contents {cf. Fig. 6o) in gass jars with gs % (to the eft) and go % (to the right) reative air humidity. A sharpy defined imit for the deveopment of the fungus ies between these two humidity vaues. Experiment s. Fig. 62. Renkuturer av Lenzites sepiaria på kossar av taspint med oika vattenhat (jfr fig. 6o) i gasburkar med g5 % (t. v.) och go % (t. h.) reativ uftfuktighet. En skarp gräns för svampens utvecking går just mean dessa båda fuktighetsvärden. Försök 5 Pure cutures of Lenzites sepiaria on bocks of pine sapwood with different water contents {cf. Fig. 6o) in gass jars with gs % (to the eft) and go % (to the right) reative air humidity. A sharpy defined imit for the deveopment of the fungus ies just between these two humidity vaues. Experiment s.

121 116 ERIK BJÖRKMAN 35 : I Poyporus pinicoa. Ett mycket tätt, kompakt, rent vitt myce förekom ytigt på kossarna vid roo, gs och g5 % uftfuktighet, medan vid ägre fuktigheter endast ett synnerigen obetydigt ytmyce var utbidat. Poyporus ferrugineocfuscus. Ett tovigt, chokadbrunt myce utbidades på kossar, förvarade vid roo, gs och gs % fuktighet, dock icke ika kraftigt som hos föjande svamp. Poyporus sp. (sannoikt närstående föreg. art). Ett chokadbrunt, tovigt myce utväxte synnerigen kraftigt från samtiga kossar vid 100, gs och g.') % uftfuktighet men saknades totat vid go och Ss% (se fig. 6r). Lenzites sepiaria. Brungua mycekuddar, som sannoikt utgjorde anag ti fruktkroppsbidningar, förekomma rikigt på kossarna (i synnerhet på dem, som från början varit fuktigast) vid roo, gs och g s %uftfuktighet, av at att döma något rikigare vid gs och g5 % än vid mättad uftfuktighet. Vid go % syntes endast obetydigt myce, som mer eer mindre torkat ihop, och vid S5 % saknades aa spår av svampen på kossarnas yta (fig. 6z). Lentinus epideus. Ett rent vitt, tämigen kraftigt ytmyce utväxte från kossarna vid roo, gs och g5 %uftfuktighet men saknades het vid ägre fuktigheter. Fruktkroppsanag i form av ångsträckta cyindriska utväxter (jfr fig. 54) förekomma på kossarna särskit vid gs och g5 % uftfuktighet. Paxius panuoides. Ett mycket ätt igenkännbart, brungut myce utbidades tämigen kraftigt på i synnerhet de fuktigaste kossarna vid roo och gs % uftfuktighet och förekom även vid gs % men icke as vid ägre fuktigheter. Träkossar, kraftigt angripna av svampen, antogo så småningom en synnerigen karakteristisk saffransgu färg. En jämförese med viktsförustvärdena i tab. IO visar, att utbidning av ytmyce och fruktkroppar i amänhet är ett tämigen gott tecken på kraftig rötaktivitet i träet men att svamparna visa stora individuea oikheter samt att kraftig rötbidning kan förekomma utan att fruktkroppar eer ytiga myce äro utveckade. Av tab. Io framgår vidare, att agringsrötsvamparnas fuktighetsampitud i rege är tämigen vid. Vissa svampar, särskit Paria vapararia, Lentinus Zepideus och Paxius panuaides, synas dock ha större förmåga att uthärda mycket hög fuktighet än andra. Vid fuktigheter under fibermättnadspunkten synas endast Payparus pinicaa samt M eruius Zacrimans ha förmått röta träet i någon nämnvärd utsträckning. Av tab. Io framgår vidare, att de festa svamparna torde ha sitt utveckingsoptimum vid mättad uftfuktighet och en träfuktighet ungefär mean 35 och 85% av torrvikten, motsvarande omkr % mättnadsgrad, något ägre för t. ex. Stereum sanguinaentum, Meruius acrimans och Caniaphara puteana än för t.. ex. Trametes seriais, Paria vapararia eer Lentinus epideus.

122 35 : I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 117 T ab. II. Fuktighetsvariation och substansförust under 4 månader i kossar av spint och kärna av ta och gran med oika årsringsbredd vid oika reativ uftfuktighet och 22 C. Försök 6. ts = taspint, tk = takärna, gs = granspin t, gk = grankärna. Humidity variation and oss of substance during 4 months in sapwood and heartwood bocks of pine and spnice with different width of annua rings at different reative air humidity vaues and 22 C. Experiment 6. ts = sapwood of pine, tk = heartwood of pine, gs = sapwood of spruce, gk = heartwood of spruce. Rötsvamp Decay fungus Års- Kossarnas vattenhat vid förrings- sökets sut, % av torrvikt Viktsförust, % Trä- sag bredd, W ater content of bocks at the end of the!,oss of weigh t, % mm experiment, % of dry weight Width Tre e of Reativ uftfuktighet, % Reativ uftfuktighet, % annua Reative air. humidity, % Reative air humidity, % rings, mm 85 go g s g8 IOO 8s go g s g8 IO O t s 2,0 20,8 24,0 2g, 3 33, o, 6 2, 3 6, Stereum t k { 2,2 20, I 23,8 27,2 30,0 31,5 0,7 o, 8 0,9 I,2 I,5 Ig,4 23,5 26,8 30,2 32,3 o, 6 0,7 0,7 I, Z sanguino- { 3,5 20,3 23,7 28,o 30, ,3 2, I entum.. 5,0 g s s. 3 I, 3 20,7 24, I 27,4 30,9 37,6 0,4 2, ,o gk { 4> I 20,6 23,8 29,0 2g,8 5I,z 0,7 3,2 6,o 4> I 2,3 20,2 23,6 27, I 2g,2 32,8 0,5 I, I 4.7 3,0 t s 2,0 20,6 23,8 30,6 35, I g6, 5 I, 5 2,I 8, 5 IO, I 2,2 t k Ig,5 23,5 28, I 28, I 38,2 o,6 0,5 6,4 8, 2 { I,S I g, 6 23,5 26,2 28,2 34,5 I, o 0,8?,o g,3 Yrametes trabea... g s 3,5 20,5 23,7 2g, I 37, I I02, 6 I,2 2, I 7,8 II, 3 \ I, 3 20,4 24,0 30, g8, 9 I, 3 I,7 6, I g,5 4,I 20,2 23,7 26,8 28,7 gk { 47 2 o,8 I,4 6,o 6,4 2, 3 I g, 8 24,Z 2g,7 32,4 68, I 2,6 3, 5 7, I II, 4 ts 2,0 I g, 8 23,7 2g,2 34,6 g8,2 I, 8 7, I 14,8 21,8 2, z I g, 6 21,3 t k 28,4 30,4 56,6 I,6 6,o 10,4 20,2 { I, 5 Ig,4 22, I 28,5 2g, 5 4g,8 I,6 4,I 8, 5 I7, 6 Lentinus epideus g s 3,5 Ig,9 22,7 30,0 36,4 84,2 0,9 7,8 I4, 6 I g, 8 { I,3 20,3 22,8 2g, 8 33,8 78,5 I,7 g,6 I5, 6 I7, 8 4> I I g, 8 23, I 2g,7 30,4 64,2 2,4 g, I IS,O I6, 2 gk { 2,3 I g, 3 22,6 28,9 2g, I,9 8, 5 I I, 5 I2, 6 7, 8 0,6 I,I 6,4 5,8 6, I 4' 2 I4, 2 II,4 g,5 I5, I I3, IO, 6 24, z 2I, 6 23,7 I8, 5!6,9 2I,5 I g, 4 Försök 6. Några oika agringsrötsvampars tiväxt och rötförmåga i spint- och kärnvirke av ta och gran med oika årsringsbredd vid oika uftfuktighet. Försökets anordning. Försöket anordnades på i princip samma sätt som försök 5 med den skinaden, att endast 3 svampar, nämigen Stereum sanguinoentum, Trametes trabea och Lentinus epideus, användes samt att spint- och kärnved av oika växtighetsgrad prövades (typ , tab. 7). Efter förvaring under c:a zo dagar i Kaekovar med utvuxna renkuturer av de tre svamparna inades försökskossarna i gasburkar med insipade och vä vaseinerade ock, såsom i försök 5 Föjande reativa uftfuktigheter instädes i gasburkarna: 85 %, go%, 95 %,

123 118 ERIK BJÖRKMAN 35: I Poyporus Poypm-us Trametes Lenzites abietinus zonatus trabea sepiaria Fig. 63. Renkuturer av 4 oika agringsrötsvampar på ta-, gran- och björkkossar med so % ursprungig vattenhat, upphängda Över en fri vattenyta (roo % uftfuktighet) i Erenmeyerkovar. Försök 7 Pure cutures of 4 different storage-decay fungi on pine, spruce and birch bocks with 50 %initia water content, hang above a free water surface (roa % air humidity) in Erenmeyer fasks. Experiment 7. g8% samt roo %-I varje burk inades r sen- och I frodvuxen koss av des spint, des kärna av såvä ta som gran; av taspint användes dock endast kossar av en årsringsbredd. Två paraeburkar användes av varje sag, varigenom hea försöket kom att omfatta 30 gasburkar med sammanagt 2IO kossar. Försökskären förvarades i konstantrum vid 22 C under 4 månader, varefter kossarnas vattenhat och viktsförust bestämdes (se tab. II, i viken varje värde utgör medeta för två kossar). Försökets resutat. Av tab. II framgår, att takärnveden visade en tydigt större resistens mot rötangrepp utom av Lentinus epideus (jfr ERDTMAN & RENNERFELT I944)- Grankärnveden däremot var i det närmaste ika känsig som spintveden för rötangrepp, åtminstone av de synnerigen aktiva rötsvamparna Trametes trabea och Lentinus epideus. Såsom förut (försök 5) visats, upphörde a svamptiväxt vid 85 % uftfuktighet. Någon mera genomgående skinad i viktsförust genom de undersökta rötsvamparna mean frodvuxet och mera senvuxet trä kunde icke konstateras, även om i de festa fa siffrornavoro något högre för det frodvuxna virket. Försök 7 Oika. agringsrötsvampars tiväxt och rötförmåga i kossar av ta och granspint samt björk med oika ursprungig vattenhat vid mättad uftfuktighet. Försökets anordning. I 300 cc Edenmeyerkovar med Ioo cc sterit destierat vatten sattes vaseinerade korkar (jfr HAASIS 1933), så att de söto absout tätt ti. På korkarnas undersida fastsattes 3 rostfria ståtrådar, vika uppbura var sin

124 35 : I LAGRINGSRöTA I MASSAVED 119 Tab. I2. Fuktighetsvariation och substansförust under 4 månader i kossar av ta och granspint samt björk med oika begynnesefuktighet, fritt upphängda i fuktighetsmättad uft vid 22 C. Aa värden utgöra medeta för 3 kossar av samma sag. Försök 7 Humidity variation and oss of substance during 4 months in sapwood bocks of pine, spruce and birch with different initia moisture contents, freey suspended in saturated air at 22 C. A vaues are means for 3 bocks of the same kind. Experiment 7 Kossarnas vat- tenhat vid försö- Kossarnas vattenhat vid kets början, % försökets sut, % av torrav torrvikt vikt Viktsförust, % Water content of Water content of bocks at the I.. oss of weigh t, ~~ Rötsvamp bocks at the beginning end of the experiment, % of dry Decay fungus of the experiment, % weight of dry weigh t Ta o. Gran Björk Ta Gran Björk Ta Gran Björk Pine and Birch Pine Spruce Bi re h Pine Spruce Birch Spruce! , ,2 o, 9 0,8 0,6 Corticium evovens.... 6o so 3S, 2 3g, 6 32,4 I, 2 1,4 I, 6 go o 40,4 31,9 2,5 I,8 2,0 120 IOO 42, ,8 0,7 1,4 1, r,z 71,0 41,4 7. z S,4 5, I Stereum sanguino- 6o so 64,0 6g, , I 7.5 7,6 entum... go 75 ss, 8 72, I 61,4 s, o IOO S3, 5 ss. 4 72, I ,0 3, I ,4 r6,4 15,3 II, 2 Paria vaporaria.... 6o so 63, z 54, Z 51,2 20,0 21,4!4.3 go 75 65,8 68,8 6o, I 19,4 r8,9 13, I 120 IOO 72,8 63,5 62,4 22,5 r g, z I2,o , I 73,6 6r,6 24,7 20,4 21,6 Trametes seriais... 6o so 67,7 Sr, z 6o,z 28,5 24,7 26,7 go 75 76,3 76,9 8o, I 21,6 29, I 30, Sr, 6 79,0 72,5 22,o r8, 3 22, ,Z ,Z 14, z r6, I 14, I Trametes trabea.... 6o so 59, I 6o,z 62,3 r6, 2 23,4 21, o go 75 71, ,8 2r,4 16,4 23,8 120 roo 91,4 g6, 3 8r,5 II, 2 I O, o S, sr, ~0,4 g, I II, 6 Poyporus abietinus... 6o so 56, z sr,4 50,4 12, I 13, I r4,z go ,5 g, z s, 8 13, I 120 IOO 77 z S2, z 7S, 6 6, s, z sr, 4 50,4 21,6 24, I 23,6 Poyporus pinicoa.... 6o so 64, I 6S,z , I 30,Z 29,4 go 75 67,3 6o,o ' 59,6 26,5 rs,4 31, z 120 IOO 76,z 68,4 62,3 22,4 24,7 25, ,5 52,4 so, o 12,4 13,0 16,4 Lenzites sepiaria.... 6o so 63,4 ss, 5 65,4 r6,z 15, I 13,9 go 75 62,7 66,5 67,9 1S,4 19,7 r g, 3 r20 IOO So, S,5 14, I r6,5 r7, I , ,6 17,0 r8,4 13,6 Lentinus epideus... 6o so 6g, 5 6r, I 49,6 21,4 27, I 21,8 go 75 65,3 6o,8 65,4 24,2 24,6 22,4 120 IOO 77,8 72,7 70,2 20,3 22,0 23, ,4 ss. z 60,6 14,6 r2, 6 17,2 Paxius panuoides... 6o so 56,4 66,7 ss, 7 1S, 7 15,7 r g, z go 75 78,4 So, 3 66,8 22,0 17, I 23,9 120 IOO g8, 7 r og, z go, 5 21,7 rs, 3 23,6

125 120 ERIK BJÖRKMAN 35 : I ~~~~ gran J spruce. 30 % 6o % go % 120 % so% 75 % IOO % björk 25 % birch Fig. 64. Renkuturer av Trametes trabea på ta-, gran- och björkkossar med oika ursprungig vattenhat enigt ovan, upphängda över en fri vattenyta i 300 cc Erenmeyerkovar. Svampens optimaa tiväxt synes igga ungefär mitt i det prövade fuktighetsområdet. Försök 7 Pure cutures of Yrametes trabea on pine, spruce and birch bocks with the different initia water contents shown above, hung above a free water surface in goo cc Erenmeyer fasks. The opti mum rate of growth of the fungus seems to be reached in about the midde of the moisture region investigated. Experiment 7 träkoss av 3, 5 x I, 5 X r cm storek av resp. ta- och granspint samt björk (typ , tab. 7), vika såunda komma att hänga fritt i den fuktighetsmättade uften (se t. ex. fig. 63). I vardera en grupp om 30 kovar upphängdes kossar av 30% (för björk 25 %) vattenhat, i en annan ika stor grupp kossar av resp. 6o och 50% vattenhat, i ytterigare en grupp kossar av resp. go och 75 % vattenhat samt sutigen i en grupp kovar ta- och grankossar av I20% och björkkossar av Ioo % vattenhat. Sammanagt användes såunda I2o kovar med 360 träkossar. ro oika rötsvampar prövades i försöket, nämigt;n Corticium evovens, Stereum sanguinoentum, Poria vaporaria, Yrametes seriais, Yrametes trabea, Poyporus abietinus, Poyporus pinicoa, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus samt Paxius panuoides. För infektion av försökskossarna användes samma metod som i försök 5, nämigen att inägga torra, steria träkossar på utvuxna matagarkuturer av de oika rötsvamparna i Koekoivar och I iters Erenmeyerkovar, där de förvarades i 2 a 3 veckor, innan de efter torkning och vägning i steriiserade vågfaskor ti önskad begynnesefuktighet omedebart infördes i försökskovarna. För att faststäa den viktsförust, kossarna eventuet idit under förvaringen på ympkuturerna, reserverades vid omfyttningen minst 5 kossar av varje träsag, infekterade av resp. svampar, för torkning och viktsförustbestämning. Medetaet av yiktsförusterna i de oika kontrokossarna genom varje svamp subtra-

126 LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 121 herades sedermera ifrån medevärdet för kossarnas sammanagda viktsförust vid försökets sut. Av varje svamp användes 3 paraekovar med vardera 3 kossar av samma (eer för björk motsvarande} ursprungig fuktighet. De i tab. IZ angivna värdena på sutfuktighet och viktsförust i försökskossarna utgöra såunda medevärden för vardera 3 kossar. Försökets resutat. Av tab. IZ framgår, att kossar med ägre ursprungig vattenhat vid försökets sut bivit fuktigare, medan kossar av högre ursprungsfuktighet avgivit vatten. Kossar med åg ursprungig vattenhat uppvisade dock genomgående en betydigt ägre sutfuktighet än kossar med högre ursprungig vattenhat. Beträffande oika svampars rötaktivitet inom oika fuktighetsområden visade försöket, att Stereum sanguinoentum och Poyporus abietinus utveckades bäst vid reativt åga fuktigheter (omkr %) och Yrametes trabea vid 6o-go% (jfr fig. 64), medan de övriga undersökta svamparna (utom Corticium evovens, som rötade så svagt, att dess fuktighetsampitud ej kunde bestämmas) visade hög rötaktivitet vid både reativt åga (omkr %) och reativt höga (omkr. 8o-Izo %) vattenhater i träet (ta och gran, för björk något ägre värden). Några av dessa svampar syntes för övrigt tydigt föredraga hög fuktighet framför ägre, särskit Paxius panuoides och Lentinus epideus. Försök 8. Några oika agringsrötsvampars tiväxt och rötförmåga i kossar av granspint med oika årsringsbredd vid oika uftfuktighet. Försökets anordning. För försöket användes 300 cc Edenmeyerkovar med vaseinerade korkar, i vika ståtrådar fastsattes på undersidan, såsom i föregående försök. I ståtrådarna upphängdes i varje kov 3 granspintkossar (jfr tab. IZ), I senvuxen (årsringsbredd I,3 mm), I mormavuxem (årsringsbredd 2,1 mm) samt I frodvuxen (årsringsbredd 3,5 mm), sedan de först under omkr. 20 dagar i och för infektion av oika agringsrötsvampar förvarats i Koekavar med utvuxna renkuturer av Stereum sanguinoentum, Meruius acrimans, Coniophora.puteana, Paria vaporaria, Trametes trabea, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus och Paxius panuoides. Ingen regering av vattenhaten i kossarna företogs före införandet i försökskovarna, men vattenhaten och viktsförusten bestämdes å ett anta kontrokossar för varje svamp vid det egentiga försökets början. Såsom i föregående försök subtraherades viktsförusten under»infektionstidem i Kaekovarna. ifrån den sutiga viktsför usten. Föjande reativa uftfuktigheter prövades: 85 %, go%, 95% samt roo % De tre förstnämnda åstadkommos genom H 2 S0 4 -ösningar (jfr sid. 88 J. Två paraekovar av aa kombinationer användes i försöket, varigenom detta kom att omfatta 64 kovar med tihopa I92 träkossar. Kovarna förvarades i konstantrum vid 22 C under 4 månader. Försökskossarnas vattenhat och viktsförust vid försökets sut ha sammanstäts i tab. I3.

127 122 ERIK BJÖRKMAN 35: I i Tab. IJ. Fuktighetsvariation och substansförust under 4 månader i kossar av granspint med oika årsringsbredd, fritt upphängda vid oika reativ uftfuktighet och 22 C. Aa värden utgöra medeta för 2 kossar av samma sag. Försök 8. Humidity variation and oss of substance during 4 months in bocks of spruce sapwood with different width of annua rings, freey suspended at different air humidity vaues and 22 C. A vaues are means for 2 bocks of the same kind. Experiment 8. Kossarnas vattenhat vid försökets sut, % av torrvikt Viktsförust, % Reativ water content of bocks at the end of I,oss of weight, % Rötsvamp uftfuktig- the experiment, % of dry weight Decay fungus het, % Reative air Årsringsbredd Årsrings bredd humidity,% Width of annua rings Width of annua rings 1,3 mm 2,1 mm 3,5 mm 1,3 mm z,z mm 3,5 mm ss r g, g 20,3 20, I 0,6 I, I 0,7 Stereum sanguino- go 23, I 23,4 23,7 2,4 3,2 3,2 entum... g s 28,7 2g, 3 2g, 8 4, 5 s, z 6, ,7 ss. 2 6o,o 8,6 10,7 g,5 ss 20,4 20,6 20,4 2,I ,5 Coniophora puteana... go 24,8 24,5 25,6 s, I 6, 8 ],7 g s 31,6 28, r s, 5 r6, 2 I], 7 IOO 6g, I ]2,0 6r, 3 I], 6 I], 2 r8,4 ss 20,4 20,4 20,6 3,I 3,0 2,7 M eruius acrimans... go 23,5 23,5 23, ,8 4.9 g s 2],4 28,3 2], 6 ], 5 g,2 ro, 6 IOO 56,6 52, I 52,7 13,7 13,3 12,4 ss 20,6 20,6 20,5 2,7 3,I 3,5 Paria vaporaria.... go 23,7 23,4 23,3 4,2 s, o s, z g s 32,4 32,8 32,5 14,9 14,8 14,9 IOO ]0,4 gr, 4 rog,2 20,4 24, I 22,2 ss 2I,o 21,5 2!, I 2,I 3, 2 2,4 Trametes trabea.... go 25,0 25,5 23,9 2, 6 6,3 3,4 g s ,9 33, I 16,6 15,9 15,4 IOO 6g,2 102,8 ]2, 6 23,4 22,3 24,6 ss 20,9 20,9 2!, I 3,0 2,4 3,2 Lenzites sepiaria.... go 25,6 25,6 25,4 6, I 4,6 6,2 g s , , s II, 7 15,6 100 go, g ro6,9 II], S 24, I 23,0 25,3 ss 20,o 20, I 20,0 O, I 0,4 0,3 Lentinus epideus.... go 24, I 23,4 23,3 5,3 3, 8 3,7 g s 32,6 35,6 32, I 14,2 20,5 r8, ,g 88,3 7g,4 26,7 30,8 30,8 ss 2!,6 21,7 21,4 3,7 3,2 4,9 Paxi/us panuoides... go 26,s 26,9 26,o 12, I 15,0 q,4 g s 30, I 32, I 32,0 14,2 13,6 14,0 j IOO 103,4 II6,4 g4,9 15,8 14,7 q, 5

128 35 : I LAGRINGSRÖTA { MASSAVED 123 Fig. 65. T. v. röta genom Trametes seriais och t. h. bånad genom Ophiostoma pini i c:a 30 cm höga takubbar uppti ympade med små agarkuturer av dessa svampar. Kubbarna nedsatta i skåar med vatten ti 4 cm höjd och under I år förvarade i rumstemperatur vid mättad uftfuktighet. Såvä rötsvampen som bånadssvampen har under denna tid växt ned genom träkubben ti jämnhöjd med vattenytan men icke därunder. Försök g a. To the eft, decay eaused by Yrametes seriais, and to the right, bue stain by Ophiostoma Pini in same 30 cm high pine bocks, inocuated at the top with sma agar cutures of these fungi. The bocks were paced in dishes with water to 4 cm height and kept for one year at room temperature and in saturated air. During this time the decay fungus and the bue stain fungus grew down through the bock to the water eve! hut not beow. Experiment 9 a. Försökets resutat. Av tab. I3 framgår, att vid försökets sut vattenhaten i de träkossar, som förvarats vid roo% uftfuktighet och infekterats av Stereum sanguinoentum och Meruius acrimans, utgjorde mean so och 6o %. av torrvikten, medan motsvarande vattenhat i de kossar, som infekterats av de övriga undersökta svamparna, åg högre. Aa svampar hade såsom i andra försök rötat kraftigast vid mättad uftfuktighet. Någon mera genomgående skinad mean frodvuxna och senvuxna kossar kunde icke konstateras varken beträffande vattenhat vid försökets sut eer beträffande viktsförust genom de oika undersökta rötsvamparna. De senvuxna kossarna rötades såunda i regeika kraftigt som de mera frodvuxna. I övrigt visade försökets resutat överensstämmese med de genom försök S framkomna erfarenheterna.

129 124 ERIK BJÖRKMAN 35 : Fig. 66. Granfis (omkr. soo g) ympad med fr. v. t. h. Poyporus abietinus, Trametes seriais och Lentinus epideus och förvarad i c:a 30 cm höga gasburkar med tätt tisutande ock vid rumstemperatur under I år. sterit vatten ti 4 cm höjd i burkarna. Rötförust genom Poyporus abietinus 8, 8 %, genom Trametes seriais, 17, o % och genom Lentinus epideus z z, 5 %. Ti skinad mot de övriga svamparna växte Lentinus epideus ika kraftigt ända ned ti vattenytan. Försök g b. Spruce chips (about 500 g) inocuated with, from eft to right, Poyporus abietintts, Trametes seriais and Lentintts Zepidetts, and kept in gass jars, about 30 cm high, and with cosey fitting ids at room temperature for one year. The jar contained sterie water up to 4 cm height. The decay osses were for Poyporus abietinus 8,8 %, for Trametes seriais 17,0 % and for Lentinus Zepidetts 22,5 %. In contradistinction to the other fungi, Lentinus Zepideus grew with the same vigour a the way down to the water surface. Experiment 9 b. c. Svamparna odade på trä, mer eer mindre nedsänkt i vatten. Försök g. Några oika agringsrötsvampars tiväxt i a) träkubbar och b) kokfis av ta- och granspint med hög vattenhat. a) I träkubbar. Försökets anordning. 10 kubbar av ta och gran utan utbidad kärnved, c: a 15 cm i diam. och 35 cm höga, nedsattes efter torrviktsbestämning (på g när) i stora öppna gasskåar med vatten. Sedan skåarna förvarats 10 dagar i ett mindre rum med konstant temperatur och mättad uftfuktighet, ympades var och en av kubbarna med en av föjande svampar: Corticium evovens, Stereum sanguinoentum, Yrametes seriais, Poyporus abietinus samt Lentinus epideus. Ympningen tigick så, att små agarbitar, infekterade av resp. svamp, ades ovanpå kubbarnas övre begränsningsyta, dit tiräckig fuktighet för svampens vidare utvecking efter Io dagar hunnit edas. Kuturerna förvarades något över I år i nyssnämnda rum

130 35 : I LAGRINGSRÖTA I MASSA VED 125 med fuktighetsmättad uft vid en genomsnittig temperatur av 20 C. I den mån avdunstning trots at förekom i skåarna påfydes mera vatten. så att samtiga träkubbar konstant stodo i vatten ti 4 cm höjd. Försökets resutat. Vid försökets avbrytande kunde genom uppkyvning av träkubbarna konstateras, att infektionen»tagit» av Stere~tm sanguinoentum, Poyporus abietinus, Trametes seriais och Lentinus epidetts men icke av Corticium evovens, vars ympbitar bivit övervuxna av ytigt växande Peniciiummyce, vika även förekomma på de andra kubbarna men icke nämnvärt synas ha påverkat de andra rötsvamparnas inväxande. Samtiga aktiva svampar hade växt igenom kubbarna ed ti jämnhöjd med vattenytan inen icke därunder. Infektionen hade emeertid ofta föjt bott bestämda årsringsgränser och såunda utbidat isoerade rötstråk. Torrviktsförusten i träkubbarna i sin hehet är därför i detta fa av mindre intresse. I och för jämförese ympades även några träkubbar med bånadssvampen Ophiostoma pini (jfr fig. 65). b) I kokfis. Försökets anordning. I c:a 30 cm höga gasburkar med tätt tisutande ock, fyda med soo cc destierat vatten, infördes efter steriisering av försökskären kokfis av ta- och granspint (5 burkar av vardera), som upphettats ti go 0 under z dygn. Vattenytan steg härvid ti omkr. 4 cm från burkarnas botten. Genom uppsugning av vatten i fisen sjönk så småningom vattenytan några cm men förbev sedan i det närmaste konstant under försöket. En jämnt titagande fuktighet från reativ torrhet i översta skiktet upp ti fu fuktighetsmättnad i bottenskiktet förekom såunda i fisen. Då detta tistånd inträtt, inympades försiktigt små agarbitar, genomväxta av oika rötsvampar, nämigen Corticium evovens, Stereum sanguinoentum, Trametes seriais, Poyporus abietinus och Lentinus epideus. Var och en av dessa svampar inympades i en burk med tafis och en burk med granfis. Burkarna förvarades vid rumstemperatur under r år, varefter försöket avbröts. Denna ånga försökstid användes för att svamparna skue få tifäe att växa igenom hea försökskäret och sutresutatet såunda vara ett uttryck för varje svamps tiväxtmöjigheter under de givna förhåandena. Försökets resutat. Samtiga försökssvampar hade vid försökets avbrytande utbidat ett mer eer mindre rikt utveckat ytigt myce utanpå fisen ända uppifrån de torraste agren ned ti de våtaste omedebart ovanför vattenytan. Särskit gäde detta Lentinus epideus, som utbidat ett mycket tätt, vitt myce i hea försökskäret (se fig. 66). Av fig. 66 framgår också, att Trametes seriais ikaedes hade utbidat ett tätt ytmyce, viket dock var mycket gesare i de nedre, fuktigare fisagren. De övriga försökssvamparnas myce var sämre utveckat. På fig. 66 synes, att Poyporus abietinus endast utbidat ett tämigen tunt myce, viket tydigt turinades av ned mot vattenytan. Viktsförusten i fisen genom de oika rötsvamparna framgår av tab. 14.

131 126 ERK BJÖRKJ\,AN 35 : I Tab. I4. Viktsförust genom oika rötsvampar, odade på kokfis av ta!. och granspint under I år i gasburkar med ett vattenskikt på botten av 4 cm höjd. Loss of weight eaused by different decay fungi, cutivated on boiing chips of pine and spruce sapwood for one year in gass jars with water at the bottom up to 4 cm height. Rötsvamp Decacy fungus Viktsförust, % av ursprungig torrvikt I,oss of weight, % of initia dry weight Tafis Pine chips Granfis Spruce chips Corticium evovens.... Stereum sanguinoentum.. Poyporus abietinus Trametes seriais..... Lentinus epideus.... o, r s,z J,9 19,4 26,7 0,3 5,6 8,8 IJ,o 22,5 Försöken med träkubbar och kokfis av oika fuktighet ha såunda visat, att oika agringsrötsvampar i många fa kunna angripa trä, som förvaras i vatten, ända ned ti jämnhöjd med vattenytans nivå. Försök zo. Oika agringsrötsvampars tiväxt och rötförmåga i stavar av frod- och senvuxen taspint, nedsatta i vatten. Försökets anordning. Ett anta trästavar av frodvuxen och senvuxen taspint (typ I944-45, ta b. 7) av 8 cm ängd och I, 5 X I, 5 cm genomskärning sektionerades i 4ika dear på sådant sätt, att endast en tunn sammanhåande mittpeare återstod (jfr fig. IO hos THEDEN 1941). Sedan torrvikterna bestämts, inades ett anta dyika trästavar i Koekoivar med utvuxna ympkuturer av oika rötsvampar, där de fingo igga omkr. 3 veckor för att bi infekterade. Föjande rötsvampar användes i försöket: Stereum sanguinoentum, Coniophora puteana, Paria vaporaria, Trametes seriais, Trametes trabea, Poyponts abietinus, Poyporus pinicoa, Lenzites sepiaria och Paxius panuoides. Efter förvaringen i Kaekovarna fyttades trästavarna över ti stora provrör med sterit, destierat vatten ti sådan höjd, att vattnet efter nedsättningen av stavarna steg upp ti den understa stavsektionens övre gräns (jfr fig. 67). Rören uppstädes i vertikat äge i vaniga provrörsstä, så att vattenupptagningen i de oika stavarna kunde registreras. Vattenavdunstningen faststädes genom mätning av vattenytans sjunkning i ett anta rör med samma mängd vatten men utan trästavar. Vid angivande av stavarnas vattenupptagning (tab. 15) har hänsyn tagits ti medevärdet av dessa mätningar. Kuturerna förvarades vid 22 temperatur under 2 månader. Vid försökets sut bröts varje stav isär i sina 4 sektioner, vikas fuktighet och torrvikt bestämdes. Då den exakta ursprungiga torrvikten av varje sektion givetvis icke var känd, kunde icke viktsminskningen genom rötsvamparna i oika dear av trästavarna direkt bestämmas. På indirekt väg kunde emeertid detta ske med tiräckig noggrannhet. Sedan varje destyckes voym i oinfekterat och absout torrt tistånd beräknats i mm3 och varje sektions torrvikt (i mg) bestämts vid försökets sut,

132 35; I LAGRINGSRÖTA MASSA VED 127 Tab. IS. Fuktighetsvariation och substansförust (uttryckt i % av ursprungig torrvikt) under 4 månader i 8 cm ånga stavar av frod- och senvuxen taspint, uppdeade i 4 sektioner (I överst, se fig. 67) och nedsatta i provrör med vatten ti 2 cm höjd vid 22 C. Varje värde utgör medeta för 4 trästavar. Försök ro. Humidity variation and oss of substance (in % of the initia dry weight) during 4 months in 8 cm ang sticks of >)broad-ringed>) and >)cose-ringed>) pine sapwood, divided inta 4 seetians (I above, see Fig. 67) and put inta test-tubes containing water up to 2 cm height at 22 C. Each vaue is a mean for 4 sticks. Experiment ro. Rötsvamp Decay fungus Mättnadsgrad. o/c o Års- Degree of saturation, % rings- bredd, mm j Width of annua rings, mm Vid för- Viktsförust, % sökets I,oss of weight, % Vid försökets sut början At the end of the experiment At the be-~ ginning of the experi-~ ment I II III IV I II III IV Stereum sanguino- z, o 39,0 46, Sz, 31 9,2 8,3 7.8 entttm... - o, ,6 76, I 74.6 SS,o 1 S,I 6, 9 6,o Coniophora puteana.. 2,0 34, ,6 90,o 92,6 22,6 15,2 rs,o 0, , I IDO, o IOO,o roa, o 22,2 r6,9 17,o.Paria vapora~ ia... z, o ,0 IOO,o IOO,o 14,I 14,4 r6,9 0, roa, o IDO, o JOO, o IOO,o 13,2 17,7 19,o Trametes se1'iais.... z, o , JOO, o JOO, o 22,6 zs,o 26,2 o, JOO, o IOO,o IDO, o JOO, o 2!, 6 27,5 z6, 6 Trametes trabea... 2,0 6?,6 95, I 96,g roo,o IOO,o 14,2 17,6!6,4 0,5 65,6 99,5 roo,o IDO, o IOO,o 15,3 r8, 3 14,4.Poyporus abietinus.. 2, ,6 66,9 70,g 85, o, 5 42, I 52,7 76,o 83, I 91,7 6,3 8, Poyponts pinicoa... 2,0 24, ,4 83, I 89, ,o 0,5 24,9 64,3 85, I 98,3 IOO,o 2?,8 36, I 34.9 Lenzites sepiaria... 2,0 92,0 91,6 93, ,8 12,3 15,6 12, I o, 5 95, I 95,9 IOO,o IDO, o JOO, o 13,0!6,2 II, 8 Paxius panuoides.. 2,0 69, I?6, 21 82,4 9!, !2,8 13,2!7,2 o, 5 72,o Sr, , o IOO,o 13,6 r s. 5 r8, I!3,6 I2,I!0,8 II, z 20,4 r8,9 14,0 r s ,0 20,0 J4, I r6,8 r6,4 erhös genom torrviktens division med den beräknade voymen samt mutipikation med r ooo ett värde på varje sektions torrsubstans uttryckt i kg per m 3 absout torr ved. Differensen mean det friska och det rötade träets torrsubstans per m 3 absout torr ved, uttryckt i % av den friska vedens ursprungiga torrsubstans per m 3 torr ved, utgör såunda ett mått på viktsförusten genom rötan. Försökets resutat. Försökets resutat framgår av tab. 15, i viken des medetaen a v fuktigheten, des medetaen a v viktsförusten i de oika se k tionerna av 4 oika trästavar, som användes i varje försökskombination, sammanstäts.

133 128 ERIK BJÖRKMAN 35: I A v ta b. 15 framgår, att oika svampar upptagit mycket oika vattenmängder ur agarn under infektionstiden i Koekovarna. Såunda hade fuktigheten i de av Paria, Lenzites, Trametes seriais och Trametes trabea samt Paxius panuoides infekterade kossarna vid uttagningen ur Kaekovarna stigit ti mean 65,6 och 95, r % mättnadsgrad. Den ytterigare vattenupptagningen under sjäva huvudförsöket, då trästavarna stodo nedsatta i vatten, bev därför reativt iten. De andra svamparna, Stereum sanguinoentum, Poyponts abietinus, Poyponts pinicoa och av at att döma även Coniophora puteana, hade däremot icke förorsakat på ångt när så hög fuktighet i stavarna under infektionstiden (z4,o-45,o% mättnadsgrad), varav också föjde, att vattenupptagningen under sjäva försöket bev desto större. Denna oikhet synes vara het betingad av de oika svamparnas fuktighetskrav och icke i och för sig av den rötaktivitet svamparna utveckat. THEDEN fann, att trästavar infekterade av t. ex. Coniophora puteana och Paria vaporaria icke uppsög vatten med samma hastighet om rötan var ångt framskriden och finner detta synnerigen egendomigt, då det ju är ett känt förhåande att rötad ved upptar vatten snabbare än frisk ved. Detta gäer emeertid endast om veden har ungefär samma ursprungiga vattenhat, viket ingaunda var faet i hennes försök. De mest rötade trästavarna hade redan före försökets början upptagit mycket fuktighet och kunde därför ej uppsuga ytterigare vatten. I THEDENS försök upptoga försöksstavarna under infektionstiden dock anmärkningsvärt itet vatten (adrig över 50% av torrvikten), viket sannoikt berodde på att stavarna icke voro utagda direkt på agarn utan på särskida gasstavar. I det föreiggande försöket däremot viade stavarna under infektionstiden direkt på agarytan, varigenom vattenhaten efter 3 veckor steg ända ti 90 % mättnadsgrad och däröver i stavar infekterade av vissa svampar (tab. rs). Såsom av tab. rs framgår förhöo sig de oika svamparna mycket oika vid de prövade höga vattenhaterna. De av Lenzites sepiaria infekterade trästavarna voro ika fuktiga i den nedre som i den övre ändan, och rötaktiviteten var också ungefär densamma i aa sektionerna utom i den nedersta (IV), som måste antagas ha varit mycket fuktig något ängre tid än de övriga. Fruktkroppsbidningen däremot, som hos denna svamp försiggår med ätthet i renkutur, inträdde endast på den översta sektionen (I), som får antagas ha innehåit hög fuktighet kortare tid än de övriga dearna av trästaven. Även stavar, infekterade av Paria vaporaria, Trametes seriais och Trametes trabea, voro vid försökets sut ungefär ika fuktiga i aa dear, och rötaktiviteten synes i dessa fa t. o. m. ha varit ungefär densamma även i den nedersta sektionen, som under hea försöket stått nedsänkt i vatten och därför måste antagas ha innehåit mycket hög fuktighet ängre tid än de övriga sektionerna. Beträffande utbidningen av fruktkroppar visade både Trametes seriais och Trametes trabea fu överensstämmese med Lenzites, i det att de endast

134 35! 1 LAGRINGSRÖTA T MASSAVED 129 Fig. 67. Renkuturer av fr. v. t. h. Coniophora puteana, Trametes seriais, Lenzites sepiaria och Poyporus abietinus i stavar av taspint devis nedsatta i vatten. Observera skinaden i ytmyceets uppträdande hos de oika svamparna, betingat av dessas oika instäning ti fuktigheten, som är störst i provrörens botten och avtar uppåt. Försök ro. J!ure cutures of, from eft to right, Coniophora puteana, Trametes seriais, Lenzites sepiaria and Poyporus abietinus in sticks of pine sapwood, party immersed in water. Observe the difference of behaviour of the surface myceia in the different fungi, conditioned by their respective reactions to moisture, which is greatest at the bottom of the tube and decreases upwards. Experiment Io. utbidades på den översta sektionen (se fig. 67). I trästa var, infekterade av Stereum sanguinoentum, Poyporus abietimts och Poyponts pinicoa, voro vid försökets sut de nedre sektionerna mycket fuktigare än de övre. Svamparnas rötaktivitet visade sig också vara störst i de senare (tab. I5). Dessa svampar kunna därför hänföras ti en annan fuktighetsgrupp än de först nämnda. De synas såunda vara reativt känsiga för hög fuktighet och sjäva söka så ångt möjigt regera träfuktigheten i sådan riktning, att de kunna nå god 9. Medde. frdn Statens Skogsjorskningsinstit«i. Band 35

135 130 ERIK BJÖRKMAN 35 : utvecking. Stereum sanguinoentum och Poyporus abietinus utbidade endast ett tunt, ytigt myce utan markerad koncentration ti viss de av stavarna, medan Poyporus pinicoa visade en mycket karakteristisk fördening av sitt kraftiga ytmyce ti stavarnas undre, fuktigare sektioner (fig. 67). Beträ:ffande Coniophora puteana intar denna svamp av försöksresutaten att döma snarast en meanstäning mean de båda grupperna. Såunda förmådde svampen regera vattenupptagningen i stavarna under infektionstiden i sådan riktning, att vattenhaten ej översteg 36 % mättnadsgrad (motsvarande so- 6o % av torrvikten), men å andra sidan var vattenhaten i stavarna ungefär densamma vid försökets sut utom i den översta sektionen. Vad rötaktiviteten beträffar var den emeertid, iksom hos Stereum sanguinoentum, Poyponts abietintts och Poyporus pinicoa, störst i de översta sektionerna, och ytmyceet förekom iksom hos Poyporus pinicoa koncentrerat endast ti de tre nedre, fuktigare sektionerna. Även om försöket icke i detaj kunnat ange de oika svamparnas rötförmåga vid oika höga fuktigheter, har det dock sammanfattningsvis visat r) att oika agringsrötsvampar förhåa sig mycket oika vid höga fuktigheter, z) att ingen av de undersökta svamparna het och hået kunde hämmas i sin fortsatta tiväxt, ens om fu vattenmättnad inträtt i träet; tiväxten i sådant trä måste dock antagas i amänhet vara synnerigen obetydig och sannoikt snart het upphöra, 3) att Paria vaporaria, Trametes seriais, Trametes trabea samt Lenzites sepiaria ha en mycket vid fuktighetsampitud och besitta en reativt hög rötaktivitet även vid mycket höga fuktigheter, 4) att däremot Stereum sanguinointum, Poyporus abietinus, Poyporus pinicoa och även Coniophora puteana föredraga en ägre fuktighet i träet och endast förorsaka mycket ringa skada i vattenagrat virke utom i de dear, som igga ovanför vatteninjen och därför ha ägre vattenhat, samt 5) att fruktkroppsbidning och utvecking av ytiga myce icke atid öpa paraet med rötaktiviteten utan ofta synas ha en mera begränsad fuktighetsampitud. Fruktkroppar av t. ex. Trametes trabea eer Trametes seriais förekomma såunda endast på de torrare dearna av trästavarna i försöket, medan viktsförusten genom röta var ungefär ika hög i aa dearna. Hos Coniophora puteana och Poyporus pinicoa däremot, som kraftigast rötade stavarna i de torraste, övre sektionerna, utveckades uftmyce endast på de nedre, fuktigare dearna. Försök II. Oika agringsrötsvampars tiväxt och rötförmåga i kossar av frod- och senvuxen taspint, het eer devis nedsänkta under vatten. Försökets anordning. För försöket användes föjande 13 svampar: Corticium evovens, Peniophora gigantea, Stereum sanguinoentum, Coniophora puteana, JVI eruius acrimans, Paria vaporaria, Yrametes seriais, Yrametes trabea, Poyporus abietinus,

136 35 : LAGRINGSRÖT A T MASSA VED 13 Poyporus pinicoa, Poyporus ferrugineo-fuscus, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus. Sedan kossar av frod- och senvuxen taspint (årsringsbredd resp. z, o och o, s mm; typ r944-45, ta b. 7) under c:a 3 veckor förvarats på utvuxna renkuturer av dessa svampar i Koekoivar för att bi infekterade, nedades de tre och tre i 300 cc Erenmeyerkovar (med bomuspropp), innehåande antingen så mycket sterit destierat vatten, att vattenytan nådde upp ti kossarnas hava höjd (konstant under försöket genom påfyning av vatten vid behov) eer så mycket vatten, att kossarna kunde håas het nedsänkta (roo cc). Detta skedde med hjäp av en specie ståtrådsstäning. Av vartdera saget användes z kovar med frodvuxna och z kovar med senvuxna kossar för varje svamp. Hea försöket omfattade såunda 52 kovar med endast devis nedsänkta kossar samt ika många kovar med het nedsänkta kossar, d. v. s. tisammans ro4 kovar med 3IZ kossar. I och för kontro av ev. uppkommen viktsförust i kossarna under >>infektionstiden>> i Kaekovarna bestämdes torrvikten å minst 4 frod- och 4 senvuxna kossar, infekterade av samma svamp, vid överfyttningen ti försökskovarna med vatten. För att dessutom faststäa den viktsminskning, som beror på utdiffundering i vattnet av vissa ösiga substanser i träet (jfr THEDEN rg4r), nedades zo frodvuxna och zo senvuxna, steriiserade men icke infekterade kossar, des ti häften, des het och hået nedsänkta under vatten under samma tid som de infekterade kossarna. Denna viktsminskning, som i medeta uppgick ti I, 8 % av torrvikten, iksom ev. viktsminskning genom de oika svamparna under infektionen i Koekovarna, fråndrogs den sutiga viktsförusten, varför värdena i tab. r6 representera den viktsförust, som förorsakats genom svamparna medan kossarna häos nedsänkta under vatten. Försökets resutat. Under försöket kunde iakttagas, att i synnerhet vissa svampar, såsom Trametes seriais och Tr. trabea, utbidade mycket kraftigt uftmyce samt anag ti fruktkroppar på de kossar, som endast ti häften voro nedsänkta under vatten, Såsom av tab. I6 framgår, hade också dessa kossar genom fera svampar idit en avsevärd viktsförust under försökstiden. De senvuxna kossarna hade i stort sett rötats ika mycket som de frodvuxna. Anmärkningsvärt var emeertid, att även kossar, som håits het nedsänkta under vatten, i stor utsträckning åsamkats en icke obetydig viktsförust. Denna var dock genomgående mindre än i de kossar, som devis ågo ovanför vattenytan. Ett studium av vattenhaten i kossarna, uttryckt i% av fu vattenmättnad för att möjiggöra direkt jämförese mean frodvuxna och senvuxna kossar, visar iksom föregående försök, att kossar som inagts på ympkuturer av Corticium evovens, Stereum sanguinoentum, Poyporus pinicoa och Poyporus abietinus 1 endast upptagit reativt obetydigt med vatten ur substratet, medan kossar, infekterade av de övriga svamparna, hunnit bi betydigt fuktigare under samma tid. Vad sutfuktigheten i huvudförsöketbeträffar synas 1 Även de betydesefua stamrötarna Poyporus annosus och Poyporus pini samt några ti arten okända agringsrötsvampar, som ikaedes prövades, visade sig tihöra denna grupp.

137 132 ERIK BJÖRKMAN 33 : Tab. z6. Fuktighetsvariation och substansförust (uttryckt i % av ursprungig torrvikt) under 4 månader i kossar av frod- och senvuxen taspint, förvarade des ti häften, des het och hået under vatten i Edenmeyerkovar vid 22 C. Varje värde utgör medeta för 6 kossar. Försök II. Hurnidity variation and oss of substance (expressed in % of the initia dry weight) during 4 months in bocks of >>broad-ringed > and >>cose-ringed > pine sapwood, part of which were haf immersed, and part whoy immersed in water in Edenmeyer fasks at 22 C. Each va u e is a mean for 6 bocks. Experiment I I. Rötsvamp Decay fungus Års- ringsbredd, mm Width of annua rings, mm Mättnadsgrad före nedäggningen i va t- Kossar ti häften ned- Kossar het och hået sänkta under vatten nedsänkta under vatten Bocks haf immersed in water Bocks whoy immersed in water Mättnads- Mättnadsgrad vid för-... grad vid för- ten, % sökets sut, Vrktsforust, sökets sut, Viktsförust, % % % % Degree of saturation before the immersing Degree of sa tu- Loss of weight, Degree of sa tu-!,oss of weight, in water, % ration at the % ration at the % end of the ex- end of the ex- periment, i % periment, o/o Corticimn evovens. 2,o I,8 Sg, 7 o, 7 o, 5 4I, 3 IOO I, 9 IOO 0,7 Peniophora gigantea 2,0 42,3 IOO 12,2 IOO s. 2 o, IOO II, 8 IOO 4 I Stereum sanguino- 2,0 24,7 IOO 8, entum... 0,5 26,6 IOO 6, 3 IOO 3.4 Coniophora puteana 2, IOO 19, I IOO 5.4 o, 5 56, I roa 12, o IOO 6, I NI eruitts acrimans 2,0 6o, 4 IOO 15,2 IOO 3.3 o, 5 68,4 IOO I3, 6 IOO 3. 6 Paria vaporaria... 2,0 98, I IOO 14,5 IOO 9. 5 o, 5 IOO IOO I7, 8 IOO 7 r r T ramees sena ts..., 2,0 40,8 IOO 19,9 IOO 5.5 o, 5 41,5 IOO 22,7 IOO 5,I Trametes trabea.... 2, IOO rs, I IOO o, 8 o, IOO I9, 7 IOO 2, I Poyponts abietinus 2,0 23,4 IOO 6, ,8 o, 5 25, IOO 4 5 Poyporus pinicoa. 2,0 40,4 IOO 8, 9 IOO 3.4 o, IOO 8,6 IOO 4 0 Poyporus fervu- 2, IOO 14,2 IOO 9.4, gineo-fuscus.... o, 5 6o, ,6 IOO 9. 9 Lenzites sepia ia.. 2,0 ss ,o IOO I, 3 0,5 go, 2 IOO 4 6 IOO I,3 Lentinus epideus.. z, o 52,6 IOO z6,o IOO S,I o, 5 6I,o IOO 27, I IOO ro, o

138 35 : I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 133 emeertid inga väsentiga skinader föreigga, varken mean oika svampar eer mean frod- eer senvuxet virke. Då svamparna behöva syre för att kunna växa, måste den viktsförust, som vissa svampar åstadkommit även i het nedsänkta kossar, ha uppkommit, innan kossarna ännu hunnit mättas med fuktighet. Denna tid kan icke ha varit ång men synes av at att döma ha varit fut tiräckig under den förhandenvarande förutsättningen, att respektive myce redan befann sig i virket och en viss tid kunde fortsätta sin tiväxt. Om myceen i stäet måste nyinfektera trä av mycket hög fuktighet, förorsakades emeertid icke någon som hest viktsförust. Detta visades i ett iknande försök med steria träkossar, inagda i kovar och med vattenytan nående upp ti kossarnas hava höjd. Även om inympade svampar i vissa fa (t. ex. Meruius, Paxius) utveckade ett gest uftmyce på den de av kossen som åg ovanför vattnet, förmådde de dock icke i något fa åstadkomma någon viktsförust (jfr försök g). B. Försök rörande temperaturens betydese för agringsrötsvamparnas tiväxt och rötförmåga. Försök I2. Oika agringsrötsvampars tiväxt på matagar vid oika temperatur. Försökets anordning. Föjande svampar användes i försöket: Corticium evovens, Peniophora gigantea, Stereum sanguinoentum, Stereum hirsutum, Coniophora puteana, Meruius acrimans, Paria vaporaria,.trametes seriais, Yrametes trabea, Poyporus abietinus, Poyporus zonatus, Poyponts ferrugineo-fuscus, Poyporus pinicoa, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus samt Paxius panuoides. För försöket användes vaniga petriskåar (6 för varje svamp och prövad temperatur) med ett 2 mm tjockt, jämnt agarskikt. Exakt ika stora ympbitar (4 mm2), utskurna ur infektionskuturer (ikaedes i petriskåar) medest en steriiserad stårue med tunna trissor på jämna avstånd, inympades mitt i skåarna. Myceets tiväxt uppmättes varannan dag ängs två mot varandra vinkeräta diametrar. Medetaet av de såunda erhåna värdena för varje svamp (6 skåar) deat med två har använts som mått på den radiea tiväxten (fig. 68). Skåarna förvarades i termostat vid 5, 10, 15, 20, 25 och 30 C under zo dagar. Då försöket icke avsåg en mera ingående undersökning av svamparnas temperaturkrav-en sådan måste även utföras med användning av oika substrat (jfr t. ex. MEz 1908, HoFFMANN 1910, WoLFERT 1924) och hest med fera stammar av samma art -varierades icke temperaturen inom snävare gränser, och ej heer bestämdes maximitemperaturen för de oika svamparna. Försöket avsåg nämigen endast att söka faststäa optimumtemperaturen för de använda mycestammarna i och för jämförese med de tarika undersökningar, som redan föreigga på detta område (jfr sid. 87). Samma försök utfördes även med ett stort anta okända rötsvampar för att i identifieringssyfte (jfr sid. 15) jämföra dessa med kända arter. I fig. 68 ha emeertid endast några av de i föreiggande undersökning mest studerade svamparnas temperaturkrav medtagits.

139 134 ERIK BJÖRKMAN 35 : I Försökets resutat. De undersökta svamparnas tiväxt vid oika ternperatur framgår av fig. 68. Rötsvamparna kunna med avseende på sitt temperaturoptimum uppdeas oika grupper, såsom gjorts av FALCK (1909), WoLFERT Da~iQ tiväxt, mm 6 Coricium 5 evo!vens Peniophora QiQantea.Stereum sanquinoentum.stereum hirsutum 4 Me,.uius acrimans Por i a va poraria Tramees se ria is 3 2 Coniophora puteana Trametes 5 rabea 4 3 Poyporus ferruqineofuscus Poo/porus abietinus 2 Poyporus zonatus o '--"""-~--'--'-- j 6 Poyporus 5 pinicoa 4 Lenzie s sep!aria Lentinus epideus Paxius panuoides Fig. 68. Radie dagig tiväxt hos några oika undersökta rötsvampar, odade på matagar under 20 dagar vid oika temperatur. Samtiga svampkuturer 2 år gama. Försök 12. Daiy radia growth of same different decay fungi investigated, cutivated on mat agar for 20 days at various temperatures. A fungi have been in cuture for about 2 years. Experiment 12. Dagig tiväxt = daiy growth. (1924) och HUMPHREY & SIGGERS (1933). De sistnämnda författarna skija såunda på r) svampar anpassade ti ägre temperaturer och vika växa bäst vid 24 o C och därunder,

140 35 : I LAGRINGSRÖT A I J\'IASSA VED 135 z) svampar, som ha sitt tiväxtoptimum mean 24 o och 32 C samt 3) svampar, som föredraga högre temperaturer, företrädesvis över 32 C. Av de för den citerade undersökningen och föreiggande avhanding gemensamma arterna räknas ti den första gruppen Meruius acrimans, Coniophora 'Puteana och Poyporus abietinus. Ti den andra gruppen räknas vissa andra former av Meruius acrimans samt Trametes seriais, Paria xantha (som rötsvamp mycket iknande Paria vaporaria), Poyporus pinicoa, Lentinus epideus samt Peniophora gigantea, och ti den tredje gruppen hänföres Lenzites sepiaria. Såsom framgår av fig. 68, överensstämma HuMPHREY & SIGGERS erfarenheter i princip tämigen vä med de värden, som erhåits i de utförda försöken med avseende på de uppräknade svamparna. Vi man använda samma indening med avseende på andra undersökta svampar, skue ti grupp r även räknas b. a. Corticium evovens, Stereum sanguinoentum och Stereum hirsutum, ti grupp z Poyporus zonatus och Paxius panuoides samt ti grupp 3 Trametes trabea. Många av de svampar som föredraga något ägre temperatur, visa även större härdighet mot åga temperaturer än rötsvampar i amänhet. Såunda visade Corticium evovens, Stereum sanguinoentum och även Stereum hirsutum rätt betydande tiväxt även vid + 5, såsom beträffande Stereum purpureum, Stereum rugosum och Stereum hirsutum hos CARTWRIGHT & FINDLAY (1934). Rötsvampar med högre temperaturoptimum visade vanigen ingen eer bott ytterst obetydig tiväxt vid + 5o C. Försök 13. Oika agringsrötsvampars rötförmåga i kossar av taspint med stigande vattenhat, förvarade på matagar vid oika temperatur. Försökets anordning. I 300 cc Edenmeyerkovar med på matagar utvuxna kuturer av oika rötsvampar inades 3 kossar av taspint (typ , tab. 7) med genom vägningar instäda vattenhater av resp. 33, 66 och 99 % av torrvikten. Av varje svamp användes 9 kovar, av vika 3 efter inäggningen av träkossarna förvarades vid 5, 3 vid 20 och 3 vid 30 C under 4 månader. Försöket utgör i princip en upprepning av försök 2 med den skinaden, att ytterigare två temperaturer prövades. Föjande svampar användes: Corticium evovens, Stereum sanguinoentum, Coniophora puteana, Meruius acrimans, Paria vaporaria, Yrametes seriais, Yrametes trabea, Poyporus abietinus, Poyporus pinicoa, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus samt Paxius panuoides. Försöket omfattade såunda tisammans ros kovar med tihopa 324 kossar. Försökets resutat. Såsom redan av försök z framgick, upptogo träkossarna fuktighet ur substratet, så att de tämigen hastigt bevo fuktighetsmättade

141 136 ERIK BJÖRKMAN 35: Fig. 6g. Rötangrepp av 4 oika agringsrötsvampar, uppifrån (i varje horisonte rad): Stereum sanguinoentum, Trametes seriais, en okänd sannoikt Coniophora-art samt Paxius panuoides på ta-, gran- och björkkossar (varje grupp om 3 kossar fr. v. t. h. en ta-, en gran- och en björkkoss), förvarade på matagar vid 20 (t. v. om en vertika mittinje) och vid 30 (t. h.) temperatur. Myceutveckingen hos aa svamparna utom Trametes seriais hade starkt hämmats vid 30. Försök 13. Decay attack by 4 different storage-decay fungi, from above (in each harizonta row): Sterettm sanguinoent'ttm, Trametes seriais, an unknown species probaby of the genus Coniophora, and Paxitts panuoides on pine, spruce and birch bocks (each group of three bocks incudes, from eft to right, pine, spruce and birch), kept on mat agar at 20 C (to the eft of a vertica centra ine) and 30 C (to the right). The myceia deveopment in a the fungi, except Trametes seriais. had been strongy inhibited at 30 C. Experiment 13.

142 35 : I LAGRINGSRÖTA I \'IASSAVED 137 Tab. I7. Fuktighetsvariation ocn substansförust under 4 månader i kossar av taspint med oika begynnesefuktighet, förvarade på matagar i 300 cc Edenmeyerkoivar vid +5, + 20 och + 30 C. Försök 13. Humidity variation and oss of substance during 4 months in bocks of pine sapwood with different initia moisture contents, kept on mat agar in 300 cc Erenmeyer fasks at+ j 0, + 20, and + 30 C. Experiment I3. Rötsvamp De ca y fungus Kossarnas vattenhat Kossarnas vattenhat vid vid försökets försökets sut, % av torrbörjan,% av vikt Viktsförust, % torrvikt water content of bocks at the Loss of weight, % W ater content of end of the experiment, % of bocks at the be- dry weight ginning of the experiment, o/o 50 c 20 c 300 c 50 c 20 c 300 c of dry weight 33 I42, I Ij4, I I 53.9 I,6 I, 8 I, 5 Corticium ev avens I4I,9 I 57.4 I 50,2 I,5 2, I I, 6 99 Ij3, 6 Ij8, 2 I6o,o I,7 I, 7 I, 6 33 I42,4 I40,o I4I, 5 2,5 j, I o, 3 Stereum sanguinoentum I j I, 2 I6I, I I j I, 4 3, I 6, 2 o, 8 99 I44 2 I58,o I ,5 4,0 o, 7 33 I4I, 9 I72, 3 I70, I I,o 3I, 5 30,6 Coniophora puteana I j I, 5 I79, 2 201,2 2, ,0 99 I48, 7 I8I, 6 I98, 5 I,7 20,9 I7, 9 33 I60,4 I82,5 I 50, I I, I 24, I 9,2 Mentius acrimans I62,o I94, 6 I48,o I, 6 20,2 8,7 99 I72, I I8o, z I6I, 2 I,4 II, 8 j,2 33 I 56,2 I8I, 4 I76, 2 2,0 21,2 20,4 Pm ia vapo1'a1 ia I6o, 5 200,6 I82,o I, 6 I8, 9 17, ,4 199,2 I90,4 I, 7 20,0 I4,8 33 Ij0,4 192,o I ,4 24,2 21,6 Trametes seriais I6I,o!84,5 193,5 2,0 25,5 I9,5 99 I67, 2 I89,4 I92, 6 2,6 I3,4 9,8 33 I32, I 170,4 I6I, 7 o, 7 I4,9 I8, I Trametes trabea ,2!63, 2 I8r, 5 I, I I7, 8 r6,s 99 Ij7,5 I74.5 I90,o o, 9 8, I 9,4 33 I24, I I40, 8 I64,0 3,4 6,4 8, 2 Poyporus abietinus I35. 7 I52,4 Ij6, , I48,4 I66, s I 59, I 3,3 j,o Ij, 6 I78, I r81, z8,5 3I, 2 Poyporus pinicoa Ij6,9 190,2 I76, 5 2, 9 35,2 32,8 99 I60,2 I8j, 8 I86, 2 2,4 17,6 22, I 33 I36,5 I61, 5 163, I 1,6 I4,2 r s, 6 Lenzites sepiaria ,4 I6o,8 I ,2 12,4 17, I 99 I30, 8 r8o, 7 I84, 3 1,2 I3,0 12, I 33 I6z, I 178,4 I8o, 5 2,4 23,2 29,2 Lentinus epideus ,2 20J, o!84, 2 I, 8 z s, o 27, ,0 200,8 201,5 2,7 16,9 21, ,2 182, I 181,4 1,8 16,7 j, I Paxius pamtoides ,6 r81,9 198,5 1,7 I8, ,2 199,2 204,5 2, 9 1j, I 5,3

143 138 ERIK BJÖRKMAN 35 : 5 C I5 C 25 C Fig. 70. Renkuturer av Trametes trabea på kossar av taspint i mättad uftfuktighet vid oika temperatur enigt ovan. Den största tiväxten och rötaktiviteten vid 25 C (jfr tab. rs). Försök q. Pure cutures of Yrametes trabea on bocks of pine sapwood in saturated air at the various temperatures shown above. The optimum growth and decay activity was reached at 25 C (cf. Tabe r8). Experiment I4. eer i det närmaste fuktighetsmättade beroende på de oika svamparna (vattenkapaciteten i detta fa motsvarande IJ5,4% av torrvikten räknat på oinfekterat trä). Av tab. I7 framgår dock, att en viss skinad i viktsförust i rege framträdde mean kossar, som från början haft endast 33 % vattenhat och sådana kossar, som varit mycket fuktiga redan vid försökets begynnese (99 %). De senare hade iksom i försök 2 idit betydigt mindre viktsförust än de förra. Vad temperaturens infytande på viktsförusten beträffar kunde en tämigen god överensstämmese konstateras med mycetiväxten vid samma temperatur (jfr fig. 69 och försök I2). Stereum sanguinoentum hade såunda åstadkommit en viss viktsförust även vid +5 men ej as vid + 30, och Lenzites sepiaria torde knappast as ha rötat kossarna vid + 5o men däremot t. o. m. kraftigast vid 30 (se tab. IJ). Ti i princip samma resutat beträffande Lenzites sepiaria och Poyporus versicoor kom även LINDGREN (I933), som först experimentet undersökte förhåandet mean temperatur och rötaktivitet. Beträffande två andra rötsvampar, Paria vaporaria och Schizophyum commune, visade emeertid GÄUMANN (I939), att temperatur-

144 35 : I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 139 T ab. r8. Fuktighetsvariation och substansförust under 4 månader. i kossar av taspint med oika ursprungsfuktighet, fritt upphängda i fuktighetsmättad uft vid 5, ~5 och 25 C. Kossarna först infekterade under 20 dagar i särskida ympkuturer. Aa värden utgöra medeta för 3 kossar av samma sag. Försök 14. Humidity variation and oss of substance during 4 months in bocks of pine sapwood with different initia moisture contents, freey suspended in saturated air at+ 5, + 15 and + 25 C. The bocks were first infected in specia inocuation cutures for zo days. A vanes are means for 3 bocks of the same kind. Experiment 14 Rötsvamp Decay fnngus Kossarnas vattenhat vid försökets början, %av torrvikt W a ter con ten t of bocks at the beginning of the experiment, o/0 of dry weigh t Kossarnas vattenhat vid försökets sut, % av torrvikt Viktsförust, % Water content of bocks at the I, oss of weigh t, % end of the experiment, % of dry weight 5 c 150 c 250 c 50 c 150 c 250 c Stereum sanguino- z s ss. 9 59,3 4 I I O, o g, I entum... so 66, I 6o, 2 66,2 5,2 II, 2 8, s,o z, 9 3,7 8,4 7.5 z s 59, ,9 1,6 13,5 27,2 Paria vaporm'ia.... so 66,o 68,9 67,7 2, I 15,8 31, , ,9 2,4 18, I zg,9 z s 6g, ,7 1,4 19,8 36,9 Trametes seriais.... so 8o, 6 83,0 gr,2 z,o 24,8 37, !, ro6,4!,8 24,4 33,8 Trametes trabea... z s 6r, 2 70,4 64,4 0,6!7, 2 23, I so 67,3 6g, 8 ss, 6!,4 r8,4 z8, z,6 8g, o 0,7 10,7 22,6 z s 46, ,0 g, I 12,4 Poyponts abietinus. so n. z , g, ,9 71, I Sz, s 3,I 8,9 14,2 z s 65,4 71,o 56, I 1,I IZ, s! Lenzites sepiaria.... so 77,5 84,9 60,4 0,7 13,5 24, , I 72,8 78,4 0,9 13,9 23,6 optimum för rötaktiviteten hos båda dessa svampar igger 2-3 o C ägre än temperaturoptimum för den vegetativa tiväxten på matagar. i Försök I4. Oika agringsrötsvampars rötförmåga i kossar av taspint med varierande ursprungig vattenhat, fritt exponerade i fuktighetsmättad uft vid oika temperatur. Försökets anordning, I 300 cc kovar med roo cc rent destierat vatten upphängdes i ståtråd från undersidan av en vä vaseinerad kork nedsatt i kovhasen (jfr försök 7, fig. 63) 3 kossar av taspint (typ , tab. 7) med resp. 25, so och roo % vattenhat. Kossarna hade förut under 3 veckor förvarats i Koekovar 'med utvuxna ympkuturer av föjande rötsvampar: Stereum sanguinoentum, Paria vaporaria, Trametes seriais, Trametes trabea, Poyporus abietinus och

145 140 ERIK BJÖRKMAN 35: I Lenzites sepiaria. Av varje försökskombination användes 3 kovar vid 5, I5 och 25 temperatur, varigenom försöket kom att omfatta 54 kovar med tihopa 162 kossar. Försöket avbröts efter 4 månader. Det anknyter närmast ti försök 7 Försökets resutat. Av tab. r8 framgår, att iksom i försök 7 vattenhaten i kossarna visade tendens att inta ett visst jämviktsäge, något oika beroende på viken svamp, som infekterat kossarna. I stort sett var emeertid sutfuktigheten tämigen ika men något högre i de kossar, som från början varit fuktigast. Beträffande temperaturens inverkan på rötaktiviteten visar tab. r8, att aa svamparna förmått åstadkomma en viss men mycket obetydig viktsförust i kossarna vid så åg temperatur som +5, proportionsvis mest Stereum sanguinoentum och Poyporus abietinus. Med avseende på sitt förut undersökta temperaturoptimum visade svamparna överensstämmese med resutaten av försök 12, i det att t. ex. Stereum sanguinoentum rötade träet ungefär ika bra vid I5 som vid 25, medan t. ex. Trametes trabea och Lenzites sepiaria visade kraftigare rötaktivitet vid den senare temperaturen än vid den förra (jfr fig. 70). 3 Diskussion av aboratorieförsökens resutat. Försöken ha visat, att de oika undersökta rötsvamparnas utvecking hög grad bestämmes av svamparnas krav på fuktighet och temperatur. Vad fuktigheten beträffar är det tydigt, att aa svamparna förete betydande ikheter. Såunda har det visat sig, att de fordra en reativt hög fuktighet i substratet för norma tiväxt samt att aa de undersökta arterna ha en tämigen vid fuktighetsampitud. Det torde därför vanigen icke vara möjigt att ange en viss vattenhat i träet, vid viken svamparna nå optima utvecking, utan denna försiggår i stäet inom för oika arter mer eer mindre vida gränser. Laboratorieförsöken ha också visat, att den reativa uftfuktigheten är av mycket stor betydese för svamparnas utvecking framför at därigenom, att denna fuktighet regerar substratets vattenhat, som atid förr eer senare instäer sig i ett visst jämviktsförhåande ti uftfuktigheten (se försök 4). Inga rötsvampar ha såunda kunnat utveckas, om uftens reativa fuktighet håits i det närmaste konstant vid 85 %, och de festa undersökta svamparna ha icke visat någon tiväxt ens vid omkring go % uftfuktighet. Vid dessa värden instäer sig nämigen en vattenhat i träet, som (under förutsättning att svampens myce redan finnes närvarande, se försök 5) igger vid endast resp. c:a 20 och 24 %av torrvikten, viket såunda visat sig utgöra det undre gränsområdet för agringsrötsvamparnas tiväxt och rötförmåga (jfr FABRICIUS 1936). Vad den övre fuktighetsgränsen beträffar har denna

146 J.5 : LAGRTNc;SRÖTA 111\SSA\.ED 141 sedan gammat ansetts igga vid fu vattenmättnad i substratet, emedan svamparna äro aeroba organismer, som äro beroende av fritt syre. De utförda försöken ha emeertid visat, att detta endast gäer, om svamparna måste nyinfektera mycket fuktigt virke men däremot icke atid, om de redan finnas i substratet. I sistnämnda fa ha nämigen vissa rötsvampar visat sig kunna åtminstone ti en tid fortsätta sin tiväxt och rötaktivitet, trots att en vattenhat motsvarande fu vattenmättnad i en frisk koss eer genom svampens sönderdeande verksamhet ännu högre vattenhater, beräknade på träets ursprungiga vattenkapacitet, inträtt i substratet. Detta förhåande har även observerats av THEDEN (rg4r), som söker förkara fenomenet b. a. genom att antaga, att svamparna i ikhet med t. ex. fiskarna skue kunna tigodogöra sig i vatten öst syre. Denna hypotes förkarar emeertid icke, varför myce icke kunna nyangripa mycket fuktigt trä men däremot växa vidare i detsamma, om infektionen skett, innan så hög vattenhat instät sig. Den verkiga kemisk-fysikaiska förkaringen ti detta förhåande måste tis vidare betraktas som en öppen fråga. Såsom i nästa kapite närmare ska beröras, har saken emeertid mycket stort praktiskt intresse. Även om rötsvamparna i princip förete betydande ikheter beträffande sina fuktighetskrav, förefinnas emeertid också stora oikheter i detta avseende mean oika arter. Försöken ha visat, att om torra träkossar äggas på ika gama agarkuturer av oika svampar upptaga de icke ika stor fuktighet ur substratet (försök ro). Detta synes tydigt sammanhänga med svamparnas egen regering av fuktigheten. Såunda tifördes kossarna i synnerhet genom Corticium evovens, Stereum sanguinoentum och Poyporus abietinus betydigt mindre fuktighet än genom övriga försökssvampar, och även i försök med träkossar, fritt exponerade i oika fuktighetsmättad uft, )>instädes)> genom dessa svampar en ägre fuktighet i kossarna än genom övriga arter. Likaså visade sig svampar av detta sag förhåandevis mest känsiga för mycket höga substratfuktigheter (försök z, 3 och I3). Å andra sidan visade en annan grupp av de undersökta svamparna en reativ okänsighet för höga fuktigheter, i synnerhet Paria vaporaria, Lentinus epideus och Paxius panuoides. Dessa svampar utveckades såunda mycket kraftigt såvä vid reativt åg som vid mycket hög fuktighet i substratet. Andra undersökta svampar intogo en meanstäning mean de båda extrema grupperna. Beträffande fruktkroppsbidningen hos de undersökta rötsvamparna ha de utförda försöken visat, att det icke atid råder paraeitet mean denna och svampens utvecking för övrigt, t. ex. dess rötaktivitet. Medan de oika svamparnas rötförmåga i rege torde vara störst vid mättad uftfuktighet och reativt hög vattenhat i substratet, synes såunda fruktkroppsbidningen, åtminstone hos fera arter, t. ex. Trametes seriais, Poyporus ferrugineo-fuscus, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus, försiggå ättare vid något ägre uft-

147 142 F::RtK BJÖRKJ\1AN 35 : fuktighet (95-98 %. se försök s). Detta visades redan 1913 av FALCK beträffande Lentinus epideus, viken vid mättad uftfuktighet endast utbidade ånga, trinda utväxter från substratet (jfr fig. 54) och först vid något ägre fuktighet producerade normaa hattar med ameer. Temperaturens betydese för oika rötsvampar har, såsom förut nämnts, beysts i ett stort anta undersökningar. De temperaturförsök, som utförts i samband med föreiggande studier av agringsrötsvamparna, kunna i stort sett sägas endast ha bekräftat tidigare resutat. Såunda har svamparnas tiväxtoptimum i rege visat sig igga mean 20 o och 25 o C. Enstaka undantag finnas dock, såsom Lenzites sepiaria och Trametes trabea, vika torde växa bäst strax över 30 (se fig. 68). De ovan urskida mindre fuktighetskrävande rötsvamparna, framför at Stereum sanguinoentum och Corticium evovens, visa å andra sidan ett tiväxtoptimum vid något ägre temperatur (omkr. 20 ) samt förmå växa och- som försök 14 visat- även röta trä vid så åg temperatur som+ 5. Vid denna temperatur är däremot de mera fuktighetsfördragande rötsvamparnas tiväxt mycket obetydig eer het avstannad. Dessa förhåanden äro av stort praktiskt intresse, då det såunda visat sig, att två fysioogiska huvudtyper av agringsrötsvampar kunna urskijas. Fera arter tihörande den ovan nämnda svampgruppen, som har reativt små krav på substratfuktighet och temperatur, kunna redan efter r sommar åstadkomma anseniga skador i agrat virke. Dessa rötor skue därför kunna betecknas som >>snarröton> ti skinad mot >>senröton>, som framkaas av den andra urskida svampgruppen, vars arter föredraga både högre temperatur och högre fuktighet. Utförda försök ha visat, att de svampar, som ge upphov ti >>snarröton> (utom Stereum sanguinoentum och Corticium evovens även t. ex. Stereum purpureum, Stereum hirsutum, Poyporus zonatus, björkvedens kanske viktigaste agringsrötsvampar) tiväxa tämigen vä även vid ro-15 temperatur, som förhärskar som medetemperatur under större deen av sommaren (jfr fig. rs), medan de svampar, som.förorsaka >>senrötan>, t. ex. Paria vaporaria, Trametes seriais, Trametes trabea, Lenzites sepiaria, endast ha mycket obetydig tiväxt vid denna temperatur. Aa svampar med reativt ågt temperaturoptimum (omkr. 20 C) ha dock icke atid förmåga att växa även vid åga temperaturer, t. ex. +5. Detta gäer särskit hussvampen (M eruius acrimans) som av LIESE (1931) m. f. visats vara mycket känsig för kya (jfr fig. 68). Såsom förut nämnts, torde emeertid en viss försiktighet böra iakttagas, då det gäer att bedöma svampars tiväxt vid oika temperatur på grund av att använda renkuturer t. o. m. av en och samma art kunna ha mycket oika utveckingsförmåga eer förhåa sig oika på oika substrat (jfr MEz 1908, GÄUMANN 1940, RoBAK 1942). 1 1 Vad rötsvamparnas motståndskraft mot extrema temperaturer beträffar föreigger en mängd uppgifter i itteraturen. Såunda vet man, att dessa svampar äro i hög grad

148 35 : I 143 Ä ven andra faktorer än fuktigheten och temperaturen spea stor ro för agringsrötsvamparnas utvecking, såsom träsagets art, kärnbidning och växtighetsgrad. Då undersökningarna endast avse massaved av ta och gran, ha endast dessa träsag (jämte björk i några försök) bivit föremå för närmare studium. Någon nämnvärd skinad i röthärdighet mean ta- och granvirke (spint) har icke kunnat märkas under försöken; möjigen är dock tavirket något ömtåigare för röta än granvirket (jfr LAGERBERG, LUNDBERG & MELIN 1927). Beträffande björkvirke torde emeertid kunna sägas, att detta träsag är mycket ömtåigt för angrepp av agringsrötsvampar. I aboratorieförsök gäer detta icke bott gentemot typiska övträsvampar utan även mot rena barrvirkessvampar. som adrig angripa björkvirke i naturen (jfr BJÖRKMAN 1944 a). Några mindre försök med oika agringsrötsvampar, inympade på des spint, des kärna från samma träd (ta och gran, försök 6) ha endast bekräftat, att åtminstone takärnveden äger stor motståndskraft mot de festa rötsvampar. Orsakerna härti äro sannoikt fera, såsom för åg fuktighet i kärnan (jfr LAGERBERG, LUNDBERG & MELIN 1927, LAGERBERG 1928 a), kemiska förändringar i samband med kärnbidningen (jfr BAVENDAMM 1928 b) och hat av för svamparna giftiga kärnfenoer (RENNERFELT 1943, ERDTMAN & REN NERFELT 1944). Beträffande svamparnas angreppsintensitet i frodvuxet och senvuxet virke ha undersökningarna icke speciet inriktats på detta probem. Vissa utförda försök ha dock visat, att även om rötsvamparna hastigare och med större ätthet förmå genomväxa virke av det förra saget (jfr t. ex. LAGERBERG 1924) de för den sku icke nödvändigt förorsaka större substansförust i frodvuxet virke än i mera senvuxet. VIII. SAMMANFATT ANDE DISKUSSION MED SÄR SKILD HÄNSYN TILL PRAKTISK TILLÄMPNING AV UNDERSÖKNINGENS RESULTAT PÅ VIRKES- VÅRDEN I MASSAVEDGÅRDAR. Den utförda inventeringen i massavedgårdar företrädesvis i Norrand visade, att betydande oikheter finnas i oika dear av andet beträffande vedens behanding före uppäggningen i vedgården samt sjäva agringssättet. I nordiga dearna av andet är det för närvarande rege, att massaveden i skogen apteras i varierande ängder, medan i södra Norrand iksom i Sydresistenta mot mycket stark kya samt att å andra sidan en temperatur av + 50 a 6o C är nödvändig för att myceenskoa dödas (jfr LIESE 1931). Sporernas värme- och ködresistens är ännu större än myceens (jfr t. ex. SNELL 1922).

149 144 ERIK BJÖRKMAN och Meansverige massaved av viss standardängd (z-, 3- eer 4-m ved) i amänhet användes. I norra Sverige fottas praktiskt taget a massaved och uppägges direkt ur vattnet 1 vedgården i och för torkning, medan i andra dear av andet, där fottningstransport endast i begränsad omfattning tiämpas, veden först får torka i skogen och därefter transporteras t. ex. med astbi ti vedgården i och för förvaring. I sistnämnda fa är såunda agringsprobemets tyngdpunkt föragd ti skogen och icke ti vedgården. Vid sommaravverkning av massaved bir emeertid detta i viss mån också faet i Norrand, då veden härvid uppägges i skogen under sommaren och fottas först föjande vår och sommar. Om möjigt hebarkar man numera amänt a massaved före uppäggningen i vätor, men fera fa av obarkad och i synnerhet randbarkad ved uppagd i vedgårdar ha under senare år iakttagits. Detta ur rötskadesynpunkt (och för övrigt även ur barkskadesynpunkt; jfr den s. k. >>tanninrötam) at annat än rationea förfaringssätt förkaras emeertid på de festa hå av bristen på arbetskraft under krigsåren. Vad sjäva agringssättet i vedgårdarna beträffar förekomma i Norrand mycket ofta s. k. dubberadiga vätor med stockarna iggande >>Om ott>> i buntar eer >>enkeradiga>> vätor med ved av varierande ängder, varvid oika anordningar tiämpas för att dyika vätor skoa bi ika stadiga som de bredare dubberadiga. Längre söderut dominerar, såsom förut nämnts, ved av viss standardängd, viken vanigen uppägges i dubberadiga vätor, där emeertid en regebunden gata av c:a I m bredd brukar skija de båda raderna åt (se fig. ZI och 40). Beträffande avståndet mean vätorna förekomma mycket stora variationer från 6 a 7 m och ned ti o,s m (jfr fig. Ig). En viss skinad i vedens uppäggningssätt betingas även av transportförhåandena. Fottad ved, som uppägges fuktig och ska torka i vedgården, förvaras såunda >>uftigare>> med meanägg mean oika ag eer buntar, medan ved, som transporteras med astbi från skogen och redan är torr då den anänder ti vedgården, vanigen kossägges i mindre vätor på ringa avstånd från varandra (se fig. 4I). Det senare systemet förekommer av naturiga orsaker företrädesvis i Sydoch Meansverige. Utförda registreringar av uftfuktighet och temperatur mean och i vätor av i vått tistånd uppagd ved ha visat, att ett mera maritimt kimat med mindre fuktighets- och temperaturvariationer än i det fria förekommer inne i vätorna. Såunda är fuktigheten här mycket högre och temperaturen i genomsnitt mycket ägre än i det fria under sommaren (se t. ex. fig. IS). Variationerna mean dag och natt äro även mycket mindre och iband t. o. m. obefintiga inne i vätorna (se fig. I6). Inventeringen av vedgårdarna har också tydigt ådagaagt, att synnerigen omfattande skador genom agringsröta särskit i stora vätor med otifredsstäande uftcirkuation, förekomma

150 LAGRINGSRöTA I MASSA VED 145 Då dessa skador i veden enigt utförda provkokningar medföra betydande nedsättning av såvä massautbyte som massakvaitet (se kap. VI), är det i högsta grad påkaat att söka vidtaga sådana åtgärder i vedgårdarna, att virket skadas så itet som möjigt t. o. m. för den händese att oförutsedda ångvariga agringstider skue bi nödvändiga, såsom vid strejk eer handespoitiska kriser av oika sag. Erfarenheterna från den föreiggande undersökningen tyda dessbättre på att effektiva skyddsåtgärder med hjäp av naturens egna krafter i stor utsträckning äro möjiga att vidtaga. Vid aa strävanden att förebygga sjukdomar eer skadegörese måste man i första hand studera deras orsak, i detta fa atså agringsrötsvamparna och deras ivsbetingeser under oika förhåanden. Härvid kan fastsås, att framför at fyra faktorer äro av mycket stor betydese, nämigen vedens beskaffenhet, temperaturen, fuktigheten och infektionsmöjigheterna. Vad vedens beskaffenhet beträffar angripa de festa egentiga agringsrötsvamparna utesutande eer i första hand spintveden. Härav föjer, att ju mera kärna veden innehåer, d. v. s. i amänhet ju ädre och mera senvuxen den är, desto mindre bi förusterna genom agringsröta. Aa hittis utförda undersökningar ha visat, att rötsvamparna utbreda sig snabbare i frodvuxen ved än i senvuxen. Detta betyder dock icke, att den kvantitativa nedbrytningen av vedsubstansen bir oika i ved av oika växtighetsgrad. Någon tydig skinad i mottagighet för angrepp av agringsröta som sådan hos ta och gran har icke kunnat konstateras. Däremot inverka barkningsgraden och vedens dimension på sådant sätt, att mer eer mindre obarkad ved och ved av grövre dimensioner är mest ömtåig, viket i första hand torde sammanhänga med fuktighetsförhåandena i virket (jfr LAGERBERG, LUNDBERG & MELIN I927). Detta är också faet med avseende på vedens ängd, då kortare ved torkar snabbare än ängre och därför är mindre utsatt för agringsskador. Temperaturens infytande på uppkomsten av agringsröta är des direkt genom sin betydese för svamparnas tiväxt, som i amänhet sker bäst vid C och hämmas vid omkr.+ 5. Des utövar också temperaturen ett indirekt infytande genom att vara bestämmande för den mängd vattenånga, uften kan innehåa, och därmed regera uftfuktigheten och vedens. torkningshastighet. Genom uppvärmningen av veden vid direkt sobeysning påskyndas också avdunstningen från dennas yta (jfr ULLEN I929). Då rötsvamparna som nämnts fordra en reativt hög temperatur för att trivas bir den verkiga tiväxtperioden mycket kortare i norra än i södra Sverige (antaet dagar med en minimitemperatur av 0 C eer därunder är såunda i nordigaste Lappand omkr. 250, i övre Norrands kustand omkr. zzo, i stockhoms-trakten omkr. I6o samt i södra Götaand omkr. IOO, se W ALLEN I930). Detta förhåande jämte den åtminstone för närvarande större före- I o. kf edde. från Statens Skogsforskningsinstitut. Band 35.

151 146 ERIK BJöRKMAN 35 : I komsten av ädre skog med stor kärna i de nordiga dearna av andet gör, att agringsröta på kort tid kan åstadkomma betydigt mera omfattande skadegörese i södra och meersta Sverige än i de norra dearna av andet under oämpiga agringsförhåanden. Då det gäer att söka hindra uppkomsten av agringsröta har man av naturiga skä inga möjigheter att regera den av det geografiska äget betingade temperaturens direkta infytande utan får i stäet het inrikta sig på mikrokimatiska faktorer, band vika de ättaste att påverka i önskad riktning äro fuktighetsförhåandena. Fuktigheten inverkar på agringsrötans uppkomst des genom den reativa uftfuktigheten, des genom träets vattenhat, viken atid instäer sig i ett visst jämviktsförhåande med uftfuktigheten (se fig. g). Vid hög uftfuktighet torkar träet ångsammare, varvid agringsrötsvamparna få goda utveckingsmöjigheter. Vid åg reativ uftfuktighet, som framför at är rådande under våren och försommaren, torkar träet hastigare, så att en träfuktighet uppkommer, som kan understiga rötsvamparnas minimikrav. I aboratorieförsök har det såunda visat sig, att rötsvamparna icke kunna utveckas vid en uftfuktighet av omkr. 85 % under ängre tid. Vidare har visats, att endast en obetydig minskning av den reativa uftfuktigheten från fu mättnad med endast 5 eer ro % ned ti g5 eer go % fuktighet medför en mycket kraftig tiväxthämning för svamparna. Dessa erfarenheter från aboratoriet synas vara möjiga att direkt praktiskt tiämpa vid agring av massaved i vedgårdar. Såsom förut nämnts är den reativa uftfuktigheten mean vätor på korta avstånd från varandra ofta synnerigen hög, varvid vedens torkning går mycket ångsamt eer het utebir.1 Genom att sörja för tiräckig genomuftning mean och inne i vätorna kan man emeertid tämigen ätt åstadkomma att uftfuktigheten nedbringas, åtminstone under vår- och sommarmånaderna, då fuktigheten under dagen ofta går ned ända ti 30 a 40% (se fig. IJ). Denna årets värdefuaste torkningstid bör så mycket som möjigt utnyttjas för virkesvården i vedgårdarna. Veden bör uppäggas på sådant sätt, att des avrinningen, des avdunstningen från densamma i största möjiga utsträckning främjas. Vad avrinningen beträffar är det av mycket stor vikt att sörja för att marken i vedgården är tiräckigt dränerad, så att vatten, som sipprar ned genom vätorna, icke 1 Även om veden i bottenagren i dyika vätor är reativt skyddad mot agringsskador genom den mycket höga fuktigheten, som omöjiggör svamparnas tiväxt, avtar dock fuktigheten successivt uppåt, så att oika svampar med oika fuktighetskrav kunna förekomma i oika nivåer av vätorna. En de agringsrötsvampar förmå dessutom tiväxa vid så höga fuktigheter i träet, att det i praktiken säkerigen i ängden är omöjigt att effektivt skydda veden från förstörese genom att söka bibehåa hög fuktighet. Genom bevattning enigt RUNBÄCKS metod, som framför at användes för sågtimmer och ved för träsiperier, är detta däremot möjigt, men metoden torde dock icke ha något större berättigande i sufit- och sufatfabrikernas vedgårdar, då massaveden för dessa fabriker hest bör vara torr vid intagningen.

152 35 : r LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 147 stannar kvar i bottenagren utan kan rinna undan. För detta ändamå böra vedgårdarna, som vanigen måste igga vid vatten, icke föräggas ti gama utfynadsmarker, såsom för närvarande icke så säan år faet, utan hest igga på fast mark av sand eer sten. Såsom förut påvisats, innebär suttande mark ur avrinningssynpunkt en avgjord förde framför pan mark, då det gäer agring av massaved. Utfynadsmarker, t. ex. spinkkajer eer gama brädgårdsområden, försvåra i hög grad virkets torkning icke minst genom att vatten s.amas i marken utan möjighet ti ytavrinning. En tifredsstäande dränering av vedgårdarna bör såunda icke försummas. I vissa fa torde denna reativt ätt kunna åstadkommas genom mera effektiv utdikning av området. I andra fa, t. ex. beträffande gama brädgårdsområden, som utfyts med bark eer anrat organiskt avfa, kan en viss förbättring av grundförhåandena uppnås genom att påföra sagg, singe, kisaska eer dyikt samt att uppägga sjäva vätorna på en bädd av sten, som tiåter vatten att rinna ned i marken. I viket fa som hest bör inte massaveden via direkt på marken utan på en bädd av grova trästockar eer betongbjäkar (>>bottenström), utagda på samma sätt som järnvägsräs på siprar. Liksom i otäckta brädstapar samas i vätorna under vintern stora mängder snö, som under våren smäter, varvid veden åter upptar vatten och den omgivande uften på nytt mättas med fuktighet för ång tid framåt. Det är såunda icke ovanigt, att snö igger kvar inne i och mean tätt iggande stora massavedsvätor ända ti midsommar, varvid uften bibehåes praktiskt taget fuktighetsmättad även under årets bästa torkningstid. En bortskottning av snön, som i många fa torde representera minst hava årsnederbörden, ovanpå och mean vätorna vore därför befogad. I den mån en mera intensiv virkesvård anses nödvändig än för närvarande, kan också taktäckning av massavedsvätor under de tider av året, då ingyn nämnvärd torkning sker utan veden enbart bir fuktigare genom regn eer snö, d. v. s. under tiden oktober-mars (något varierande beroende på regionaa och okaa kimatförhåanden) förtjäna att avarigt övervägas. Under sommaren och i synnerhet under den bästa torkningstiden apri-juni böra vätorna däremot givetvis vara otäckta i och för underättande av största möjiga avdunstning. För åstadkommande av erforderig uftcirkuation i och mean massavedsvätor finnas två möjigheter, nämigen des naturig och des mekanisk ventiation. Den senare innebär, att medest t. ex. eektriskt drivna fäktar suga ut den kaa uften under och mean vätorna. Utförda beräkningar i samarbete med A. B. Svenska Fäktfabriken ha emeertid visat, att denna metod skue bi adees för dyrbar för att åtminstone för närvarande kunna komma i åtanke, varför såunda den andra utvägen, naturig ventiation, måste användas. För åstadkommande av naturig ventiation begagnar man sig t. ex. i byggnader av viktsskinaden mean ka och varm uft och aveder den uppåtstigande

153 148 ERIK BJöRKMAN 35: I Fig. 71. Underag med uftväxingshå under massavedsväta i en amerikansk vedgård (enigt KRESS, HUMPHREY, RICHARDS, BRA Y & STAIDL 1925). Foundations with hoes for air circuation beow a pupwood pie in an American wood yard (according to KRESS etc. 1925). varma uften genom en vertika ufttrumma. Denna princip äger sin tiämpning även på massaved såtivida, att denna kan ha uppvärmts under dagen och därför under natten avger fuktighetsmättad, varm uft, som stiger uppåt och så småningom kondenseras ti vattenånga (jfr dimbidningen vid minusgrader över ett öppet vatten). Detta avgivande av fuktighetsmättad uft innebär givetvis en torkning, som såunda bör försiggå företrädesvis under förnatten.- Då det i massavedsvätor icke finnas några värmeproducerande kroppar, såsom t. ex. i adugårdar (jfr PoRGEs 1942, OVERTON 1942, Ladugårdsbyggnadssakkunnigas medd. r, 1943), utgör emeertid nedåtströmningen av kauft säkerigen det viktigaste torkningsmomentet. Det är sjävkart, att vertikaa ufttrummor- i den mån sådana äro möjiga att anordna i stora massavedsvätor-äro ägnade att underätta den kaa uftens passage ti marken, men ännu viktigare är utan tvive, att den kaa uften, när den vä kommit ned, har möjighet att transporteras bort från vätornas omgiv-

154 35 : I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 149 Fig. 72. Parti av vedgård O med fottad ved av bestämd ängd. Underag av tämigen grova stockar under vätorna. Jui I944 Part of wood-yard O with foated wood of standard ength. Foundations of comparativey thick ogs beneath the pies. Juy I944 ning. Detta sker des genom att den kaa uften genom tyngdkraften utövar ett tryck på den omgivande varmare och ättare uften, des genom att vinden åstadkommer en effektiv uftväxing i mer eer mindre horisonte ed. Förutsättningen för att en dyik uftväxing ska kunna äga rum är framför at att vätorna igga något så när fritt samt att uftens passage i bottenagren underättas (jfr suttande mark, som nämnts i det föregående). Den förut diskuterade metoden att uppägga vätorna på särskida underag (>>bottenc ström), hest I m eer mera över marken, utgör såunda det viktigaste edet i åstadkommandet av gynnsamma torkningsmöjigheter. Dessa >>bottenström böra vara permanent utagda och utgöras antingen av grova trästockar av t. ex. torrfura, som sammanfogas med koppe för att icke gida undan, då veden ägges på (jfr fig. 39), eer ännu here om möjigt av betongpintar av minst I m höjd över marken med ovanpå iggande ängsgående skenor av tiräckig styrka att kunna uthärda de vädiga spänningar, som uppstå genom vedens tyngd. En gesare utäggning av massaveden i bottenagren, såsom iustreras i fig. I96 hos KrNNMAN (I930), är givetvis 1 Eventuet kunna underagen dessutom genomborras med hå för att främja ventiationen, såsom stundom förekommer i Amerika (se fig. 71), ehuru detta förfaringssätt dock synes innebära större våd än nöden kräver.

155 150 ERIK BJÖRKMAN 35 : I Fig. 73 Rik träd- och buskvegetation i gången mean två massavedsvätor i vedgård J. A dyik vegetation borde vara absout bannyst i vedgårdarna, då den avsevärt kan försvåra vedens torkning. Juni 1945 Abundant tree and bush vegetation in the passage between two pupwood pies in woodyard I. A such vegetation shoud be removed in wood-yards, as i t may consideraby harnper the drying of the ogs. June även i hög grad ägnad att underätta ventiationen. Likaså bidrager, såsom förut (sid. 37) påvisats, vedens uppäggning på suttande mark i utomordentigt hög grad ti den kaa, fuktighetsmättade uftens bortskaffande och därmed ti en snabb torkning av veden. Vad vätornas orientering beträffar är det en naturig sak, att man, om de okaa förhåandena så tiåta, bör uppägga vätorna paraet med den förhärskande vindens riktning, så att bortföra,ndet i horisonte ed av den kaa mer eer mindre stiastående uften mean vätorna underättas. Om vedgården har ett fritt exponerat äge, bör detta givetvis ytterigare underätta uftcirkuationen. Ju gynnsammare vedgårdens topografiska äge är, ju mindre borde - åtminstone teoretiskt sett - avståndet mean vätorna kunna göras. Vätornas storek är även i hög grad avgörande för det nödvändiga meanrummet mean enskida vätor. Om mycket stora vätor av )>dubberadig)> ( = 2 stockängder bred) typ användas, bör avståndat mean vätorna icke göras mindre än 3 a 5 m, medan ett avstånd av endast r-2m mean vätor av t. ex. 3-meters ved visat sig ge goda agringsresutat, t. o. m. om dessa vätor varit i det närmaste ika höga som de stora )>dubberadiga)> vätorna

156 35 : I LAGRINGSRöT A I MASSA VED 151 Fig. 74 Hög betongsocke med kranspår mean två vätor av högtyp i vedgård M. Denna anordning verkar starkt hindrande på uttorkningen av veden i vätornas undre ager. Jui 1944 High concrete foundation with crane rais between two pies of the high type in wood-yard M. This arrangement has the effect of greaty sowing down the drying of the ogs in the Jower Jayers of the pies. Juy (jfr fig. 72). Även om praktiska och ekonomiska svårigheter ägga hinder i vägen, skue en mera amän övergång ti ved av standardängd därför obestridigen verka i starkt virkesvårdande riktning (jfr MATHEWSON 1930, sid. 37, GAALAAS 1945). I varje fa finnes ur virkesvårdsynpunkt ingen anedning att överge denna uppäggningsform i de trakter, där den för närvarande förekommer och där sorteringsverket och hea den tekniska utrustningen vid fabriken är avpassad för ved av bestämd ängd. En viktig sak ur ventiationssynpunkt borde vidare atid vara att rensa upp meanrummen mean vätorna från nedfana stockar eer från onödig vegetation, viken genom sin transpiration i hög grad kan bidraga ti vidmakthåandet av en hög fuktighetshat (jfr fig. 12 och 73). Givetvis bör icke heer uftväxingen mean vätorna motverkas t. ex. genom höga betongsockar för kranspår, vika äro principiet jämförbara med s. k. högbanor i brädgårdar av ädre typ (jfr sid. 6o och fig. 74). Förhåandena äro emeertid mycket varierande i oika andsdear på grund av kimatiska och andra faktorer, t. ex. om veden fottas eer ej (jfr THUNELL & LuNDQUisT 1945 b). De synpunkter, som här äggas på agringsförhåandena i

157 152 ERIK BJÖRKMAN 35 :I vedgårdar, kunna därför icke bi annat än av amän och principie karaktär och företrädesvis omfatta de för närvarande mest otifredsstäande agringsformerna, d. v. s. de fa, då fottad ved uppägges i stora»dubberadiga>> vätor, i vika stora fuktighetsreservoarer ätt uppstå, men förhaandena av oika anedningar, främst utrymmesskä, äro svåra att inom överskådig tid ändra. Ett probem av stor betydese för åstadkommande av effektivast möjiga uttorkning är frågan om uppäggningstiden. Härvidag gäer, att man bör etterstrava att uppägga så mycket ved som möjigt i vätor under våren och försommaren, då torkningsmöjigheterna äro störst. Då vid denna tid knappast någon under föregående vinter avverkad ved hunnit fram ti agringspatserna, utgöres den ved som då kan uppäggas av ved, som fottats under föregående sommar och kommit fram ti verken först under sensommaren eer hösten. Denna ved, som atså förvarats i vatten under närmare r år innan uppäggningen i vedgården sker, har efter vad utförda stickprovsundersökningar visat ännu icke hunnit nämnvärt skadas av agringsröta. Visserigen kan i enstaka fa en viss missfärgning ha hunnit infinna sig, men denna har i amänhet icke fått större omfattning och är i varje fa utan betydese för sufatveden. Med hänsyn ti tidsfaktorn kan man norrut räkna med mindre risker för agringsskador genom svampar under första året efter avverkningen än ängre söderut på grund av vinterns tidigare inträde med temperaturer, som redan under oktober-november het kunna omöjiggöra röt- och bånadssvampars vidare utvecking. Om veden fottats och förvarats i buntar, ha aa stockar, som egat under vattenytan, förbivit het oskadade, medan stockarna ovan vattnet kunna ha erhåit begynnande skador. Det är i hög grad sannoikt, att en förvaring av veden i buntar innebär en förde framför förvaring av ösa stockar inom bommar, oavsett fördeen av det minskade utrymme det förra agringssättet innebär. I synnerhet då det bir fråga om ängre agringstider, bör man också vid uppäggningen av veden taga hänsyn ti agringsföj den i vätorna. Så snart isen försvunnit på våren, bör uppäggningen påbörjas för att i största möjiga utsträckning utnyttja vårens och försommarens utomordentiga torkväder. Då det emeertid visat sig, att icke ens årets bästa torkningsperiod räcker ti för tiräckig uttorkning av hea massavedsvätor av hög-typ (12-15 m), kan man vid den första uppäggningen under våren a"ch försommaren endast uppägga sådana vätor ti försagsvis hava höjden (5-7 m), varvid vätornas bottenved såunda har goda utsikter att nå tiräckigtorrhetsgrad för att vara skyddad för agringsskador genom röt- eer bånadssvampar. Längre fram på sommaren och under hösten kunna vätorna påbyggas upp ti fu höjd. Från detta övre ager tiföres då vatten ti bottenagren, men den fuktighet, som ska bortgå ur dessa ager, bir på detta sätt icke på

158 35 ; I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 153 ångt när så stor som den skue ha bivit, om vätorna redan från början uppagts ti fu höjd, då bottenagrens torkning såsom de utförda undersökningarna visat ofta kan vara starkt försvårad (jfr fig. 25). Den definitiva torkningen av hea vätan försiggår sedermera nästa vår, då a ved torde ha nått en torrhetsgrad, som skyddar den för större skador genom agringssvampar. En annan förde med denna agringsföjd är, att veden i hea vätan bir betydigt mera ikformigt torr än vad som bir faet med ved, som från början uppägges i en väta ti fu höjd. Denna omständighet kan även vara av stor betydese för massativerkningen, då utspädningen av utarna kan bi densamma för hea vedpartiet (jfr MARKILA I945). Om veden transporteras direkt ur vattnet och in i fabriken, såsom stundom sker, erhåes givetvis också en jämn fuktighetshat, men i rege torde man dock anse, att veden hest bör torka viss tid före tiverkningen av massa för att högsta möjiga utbyte och kvaitet ska erhåas. Uppäggningen av massaveden på and kan emeertid icke medhinnas på ett par månader utan måste i rege pågå praktiskt taget hea sommaren och hösten. Dock torde det innebära en avgjord förde att om möjigt göra ett uppehå i uppäggningen på högsommaren, emedan den ved som då uppägges mycket snart antar en för röt- och bånadssvampar synnerigen ämpig fuktighet, viken i förening med den rådande höga temperaturen mycket ätt kan resutera i begynnande agringsskador genom dessa organismer. Under sensommaren och hösten däremot, då des virkets torkning går betydigt ångsammare och den höga fuktigheten i träet såunda utgör ett visst skydd och des temperaturen bir at mindre gynnsam för svamparnas tiväxt, kunna uppäggningsarbetena ånyo igångsättas i fu utsträckning, tidigare ängre norrut än söderut. Detta höst-arbete kunde då försagsvis bedrivas efter två injer, des fubordandet av de under våren och försommaren uppagda hava vätorna, des också uppäggande av nya vätor (i stäet för de gama, som successivt förbrukats). Dessa nya vätor borde icke heer uppäggas ti mer än hava höjden, då de nämigen icke kunna beräknas torka förrän föjande vår. På detta sätt skue panen för uppäggningen av fottad ved i vedgårdarna regebundet bi, att på våren hava vätor uppäggas och på sensommaren och hösten des de redan uppagda vätorna påbyggas och des nya vätor uppäggas ti hav höjd. Det föresagna systemet kan givetvis ej tiämpas ika överat utan avser endast att i princip skissera, hur man i största möjiga utsträckning kan begagna sig av de av naturen givna förutsättningarna för att undvika agringsskador utan att uppäggningskostnaderna i nämnvärd grad behöva ökas. Sådana åtgärder ha het naturigt sitt största intresse, då det bir fråga om ångvarig agring inom begränsade utrymmen, men även under normaa år synes ingen anedning finnas att försumma de bästa torkningsmöjigheterna. Det kan för övrigt tiäggas, att det före-

159 154 ERIK BJöRKMAN 35 ; I sagna systemet (t. o. m. med uppäggning av vätorna i 3 omgångar) redan under det sista krigsåret på vissa hå börjat tiämpas med goda resutat. Även andra åtgärder sammanhängande med agringsföjden kunna åtminstone i vissa fa med förde vidtagas för att åstadkomma största möjiga ventiation och uttorkning. Om utrymmet tiåter, kunde såunda ti en början endast varannan väta äggas upp, varigenom stora meanrum skapas och vedens torkning i hög grad påskyndas och underättas. Om nya vätor sedermera måste äggas ut i meanrummen mean de förut utagda vätorna och dessa igga kvar någon tid, kunna dessa tidigare vätor beräknas ha torkat, så att de icke ängre förorsaka samma höga reativa uftfuktighet i sin närmaste omgivning som de göra i nyuppagt tistånd. En sådan anordning vore såunda ägnad att i hög grad underätta torkningen av de senare utagda vätorna trots att avståndet ti grannvätorna nu bir förhåandevis kort. Vid fu fabriksdrift är det för övrigt icke omöjigt, särskit med hänsyn ti den i varje fa under de närmaste decennierna atmer minskade tigången på massaved, att icke mer än hava vedgården på en gång behöver disponeras. Om man härvid begagnar sig av varannan-väta-systemet i stäet för att ägga aa eer de festa vätorna i ena häften av vedgården och åta den andra vara tom, ger man veden betydigt gynnsammare torkningsbetingeser. Någon nämnvärd fördyring av uppäggningen behöver ej heer detta system innebära i varje fa om man har tigång ti kran eer spårsystem. Överhuvud taget torde mycket vara att vinna genom att införa ett visst tidsschema och ett visst >>topografiskt>> system för vedens uppäggning i vedgården och intagning i fabriken, så att såvitt möjigt icke en väta intages här och en där utan vätorna hest rivas i tur och ordning såsom de uppagts efter en bestämd pan. Även om givetvis vissa önskemå kunna uppstå att använda ved av viss beskaffenhet med hänsyn ti önskade egenskaper hos massan, t. ex. beträffande hartshat, vika kunna tifäigt rubba ordningsföjden, borde dock ett mera bestämt system för vätornas uppäggning och intagning i fabriken än som för närvarande på många hå förekommer vara möjigt att genomföra. I detta sammanhang kan även betonas önskvärdheten av att särskija ved av oika kvaitet, t. ex. beträffande tiväxttyp, voymvikt eer rötskador, i oika vätor. Det är t. ex. ett känt förhåande, att massakokning av ved med mycket oika voymvikt icke kan ekonomiskt utnyttja hea vedmateriaet. Om kokningstiden anpassas efter den senvuxna veden, kokar den frodvuxnas fibrer sönder, och anpassas kokningen efter den frodvuxna veden, förbir en de av den senvuxna ouppsuten (jfr WEGELIUS I946). Sutigen bör ytterigare en sida av vedgårdarnas sanering något beröras, nämigen frågan om svamparnas förekomst och infektionsmöjigheter. Såsom förut nämnts, är huvudregen beträffande rötsvampar och bånadssvampar den, att deras sporer äro praktiskt taget aestädes närvarande,

160 35; I LAGRINGSRÖTA I MASSAVED 155 varför frågan om uppkomsten av agringsskador eer ej i reaiteten beror på. de betingeser, som skapas för dessa organismer. Man kan såunda adrig åstadkomma en vedgård, som är fri från smittofara, men man bör eftersträva att i så stor utsträckning som möjigt nedbringa denna risk (jfr FRITZ 1929, FrNDLAY 1938 b). För detta ändamå bör avfa i form av bark och gamma rötad ved i största möjiga omfattning avägsnas innan ny ved uppägges. Utfynadsmarker böra, såsom förut nämnts, täckas med mera sterit materia, t. ex. sand, kisaska, kostybb eer dyikt. Aa permanenta underag av trä för vätor böra vidare hest impregneras t. ex. med kreosotoja eer arsenikpreparat såsom vanigen sker med stapefötter i brädgårdar. Vätor av brännved, som ofta är starkt rötskadad (stamrötorj, böra såvitt möjigt icke äggas upp omedebart inti vätor av prima ved. På grund av svampsporernas förekomst praktiskt taget överat och på grund av att veden atid torde vara mer eer mindre infekterad av agringsrötsvampar redan vid framkomsten ti vedgården, bör dock icke betydesen av skyddsåtgärder sådana som de nämnda överskattas utan a energi i första hand inriktas på att söka åstadkomma så gynnsamma torkningsmöjigheter som möjigt för veden. Vad agringsrötsvamparnas utveckingshastighet beträffar har det visat sig, att denna är mycket oika hos oika arter. De tidigare (sid. 142) urskida >>snarrötorna>> utbidas såunda redan efter I sommar i så stor utsträckning, att de enbart genom den färgförändring i veden som de åstadkomma (jfr sid. 8o) kunna nedsätta åtminstone sufitvedens kvaitet från prima ti sekunda. Dessa rötor förorsakas nämigen av agringsrötsvampar, som enigt vad aboratorieförsöken visat i rege ha ägre krav på hög fuktighet och temperatur än de svampar, som ge upphov ti >>senröton>. De för barrvedens vidkommande viktigaste rötsvamparna, som ge upphov ti >>snarröta>>, ha visat sig vara Stereum sanguinoentum och Poyporus abietinus, ehuru den senare ej på ångt när utveckas ika tidigt som den förra. För övvirke tihöra t. ex. de mycket aktiva agringsrötsvamparna Stereum purpureum, Stereum hirsutum och Poyporus zonatus samma grupp. Att dessa svampar kunna tiväxa vid reativt åga temperaturer framgår för övrigt även därav, att fruktkroppar rikigt utbidas även under senhösten och t. o. m. under mida vintrar. Såsom förut framhåits är det dock icke atid säkert att utbidningen av fruktkroppar och svampens rötförmåga öpa paraet. Det kan såunda mycket vä inträffa att veden är starkt rötad utan att några fruktkroppar utbidats, t. ex. beträffande Stereum sanguinoentum. Med få undantag - särskit Corticium evovens - förhåer det sig dock å andra sidan i amänhet så, att om fruktkroppar äro utbidade, är också veden kraftigt skadad genom agringsröta. Av det föregående framgår, att de svampar som förorsaka hastigt uppträdande röta (>>snarröta>>) företrädesvis äro av korrosianse eer vitrötetyp. >>Sen-

161 156 ERIK BJöRKMAN 35 ; I rötornas>> svampar däremot, som behöva ängre tid för utvecking, äro företrädesvis av destruktionsrötetyp. Under normaa förhåanden synes endast >>snarröta>> behöva vara aktue för massaveden, medan under kriser med åtföjande ångvarig agring även >>senröta>> kan bi av stor betydese. De utförda aboratorieförsöken ha även givit vissa resutat, som beysa betydesen av tidpunkten för infektionen av rötsvampar i virke. Det har nämigen visat sig, att en röta, som grundagts under gynnsamma yttre förhåanden, åtminstone en tid kan fortsätta att utveckas t. o. m. i mycket fuktigt trä, i varje fa om virket endast devis är nedsänkt under vatten, såsom under fottning eer i virkesmagasin. Ett nyangrepp av samma rötsvampar under samma förhåanden ger däremot endast med svårighet upphov ti en svag röta. Likaså har i reativt torrt virke oika rötsvampars myce visat sig mycket ättare kunna fortsätta sin tiväxt än nyinfektera samma virke. Sedan gamma är också känt, att en högre fuktighet erfordras för sporgroning än för infektion genom myce. Dessa erfarenheter kunna heysa några probem, som sammanhänga med tidpunkten för massavedens avverkning och agring före fottningen. I normat vinterhuggen massaved, som fottas under sommaren och uppägges i vedgården under hösten, finnes i amänhet icke någon större risk för skador genom agringsröta, i varje fa icke i de nordiga dearna av andet. Sommaravverkad ved däremot, som uppägges ti torkning under sommaren och hösten för att först nästföjande vår fottas, har under sin agring i skogen icke kunnat undgå att bi infekterad av agringsrötsvampar och även erhåa mindre skador företrädesvis i form av enstaka rödbruna fäckar eer strimmor omkring sprickor i spinten. I enighet med vad som under aboratorieförsöken framkommit bör såedes detta virke, där rötsvampar redan fått fäste, vara mera utsatt för svampskador såvä under sjäva fottningen föjande vår som efter uppäggningen på and. Härav föjer att det åtminstone i vissa fa torde vara ämpigt att använda den sommaravverkade, fottade veden före den vinteravverkade, som icke hunnit få begynnande rötskador före fottningen och därför bör vara mera motståndskraftig mot agringsröta även efter uppäggningen i vedgården. Massaved, som adrig fottas, bör emeertid i rege kunna mera tifredsstäande skyddas mot agringsskador genom att barkas och uppäggas uftigt t. ex. i triangar på torr mark (LAGERBERG, LuNDBERG & MELIN 1927, HuF NAGL 1933), så att snabb och effektiv uttorkning erhåes. I viken utsträckning oika skyddsåtgärder mot agringsröta i massaved äro ämpiga eer nödvändiga att vidtaga får givetvis bedömas från fa ti fa. Då en god kvaitet hos den svenska pappersmassan atid torde komma att utgöra den främsta förutsättningen för dennas konkurrensmöjigheter på värdsmarknaden, synes emeertid den största möjiga omvårdnad om massaveden vara en synnerigen angeägen uppgift för a ekonomiskt framsynt virkesvård och massaindustri.

162 35 : I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 157 SAMMANFATTNING. r. Den föreiggande undersökningen omfattar des en inventering av förekommande skador genom agringsröta i vedgårdq-r för sufat- och sufitved, företrädesvis i Norrand, des vissa aboratorieförsök rörande oika agringsrötsvampars ivsbetingeser samt des vissa sutsatser, som kunna dragas rörande förebyggandet av agringsskador i massavedgårdar. 2. Under krigsåren , då driften vid massafabrikerna var het eer devis nedagd och mycket ved måste agras under fera år inom begränsade utrymmen, ha åtminstone på vissa hå synnerigen svårartad agringsröta uppkommit. Även under normaa förhåanden förefinnes emeertid stor risk för agringsröta, om veden uppägges på ett oämpigt sätt. Framför at gäer detta den fottade massaveden. 3 Den i agrad massaved av ta och gran amännaste rötsvampen har visat sig vara Stereum sanguinoentum (fig. 2, so), som vid oämpig agring ofebart infinner sig redan första sommaren efter avverkningen. Andra mycket vaniga )agringsrötsvampar, som under vissa förhåanden tidigt börja utveckas i barrved, äro Poyporus abietinus (fig. 4) med sin varietet fusco-vioaceus och Corticium evovens (fig. 3), som dock torde vara mest vanig i björkved, där även t. ex. Stereum purpureum, Stereum hirsutum, Poyporus zonatus och några närstående Poyporus-arter snart bruka infinna sig. Dessa tidigt uppträdande agringssvampar sägas i föreiggande avhanding framkaa >>snarröta>>. 4 I ängre tid agrad barrved, som icke når tifredsstäande uttorkning, förekommer en mängd andra arter, såsom Paria vaporaria (fig. 5), Trametes seriais, Trametes trabea, Lenzites sepiaria (fig. 6) m. f., vika sägas framkaa >>senröta>>. Om dessa svampar få tifäe att utveckas, förorsaka de betydigt avarigare skador än de arter, som framkaa >>snarröta>>, emedan de ge upphov ti destruktionsröta, i viken huvudsakigen ceuosan förtäres av svamparna. I >>snarrötorna>> däremot förtära svamparna i första hand igninet och först senare även ceuosan (jfr fig. r). 5 Över r ooo myce, tihörande minst ett 40-ta arter, ha renodats ur oika rötskadade stockar. Större deen (78 %) av de renodade svamparna har genom användning av fera oika metoder (jfr t. ex. fig. 7) bestämts ti arten, men fera ha ännu icke säkert kunnat identifieras. 6. Lagringsrötsvamparnas spridning genom sporer är så effektiv, att endast reativt itet kan göras för att motverka densamma. Lagringsröta uppkommer såunda överat, där förutsättningarna äro gynnsamma. studiet av de ifrågavarande svamparnas ivsbetingeser är därför det viktigaste, då man vi ära känna möjigheter~a att förebygga agringsröta.

163 158 ERIK BJÖRKMAN 35 : I 7 De viktigaste yttre faktorer, som betinga uppkomsten av agringsröta i massaved, äro fuktigheten och temperaturen. Luftens reativa fuktighet är av stor betydese för virkets torkning (fig. 8, g, IO, 58) och härmed också för uppkomsten av agringsskador. Denna faktor är emeertid möjig att i viss mån påverka i önskad riktning genom oika åtgärder. 8. En noggrann genomgång av ett stort anta massavedsvätor av oika typ har visat, att rötskadorna i mer eer mindre obarkad (het obarkad, randbarkad, dåigt trumbarkad) ved atid äro mycket större än i hebarkad ved (jfr tab. 2, fig. 38). De största rötskadorna ha i rege påträffats i vätornas bottenager, där fuktigheten är störst, i synnerhet om veden egat ång tid i direkt beröring med marken utan särskida underag (jfr fig. 12, 13, 25, 26, 27, 28, 2g, 30, 31, 32, 33, 34). I mycket tätt iggande vätor har emeertid fuktigheten i vissa fa befunnits vara så hög i de undre agren, att rötsvamparna ej kunnat utveckas utan i stäet förekommit tarikast i vätornas meersta skikt (fig. 25, 74). g. Mikrokimatet i massavedsvätor i vedgårdar varierar mycket atefter vätornas höjd och avstånd från varandra samt virkets grad av uttorkning. Som amän rege torde dock gäa, att fuktigheten inne i och mean vätorna - särskit på ägre nivåer - är mycket högre än på fritt fät och underkastad endast små variationer mean dag och natt, t. o. m. på sommaren, då fuktigheten kan håa sig konstant mean go och 100 %, medan motsvarande värde i det fria är % under dagen (jfr fig. II, 12, 13, 14, 15, I6, 17, 18). Vad temperaturen beträffar är även denna mindre variabe än i det fria samt betydigt ägre än på fritt fät under sommaren. Exempe finnas på att temperaturen under jui på r m höjd över marken mean två vätor ej överskridit + I0 och håit sig konstant dag och natt oberoende av växingarna i det fria (fig. r6). ro. Lagringsrötamas betydese för tiverkningen av sufit- och sufatmassa undersöktes genom ett wo-ta provkokningar av oika ång tid agrad granoch taved, som angripits av oika agringsrötsvampar. De viktigaste resutaten av dessa provkokningar kunna sammanfattas på föjande sätt. a. Vad massautbytet av rötad spintved beträffar uppkommer genom den vanigaste agringsrötan, förorsakad av Stereum sanguinoentum, under r års oämpig agring en utbytesförust av storeksordningen I---'-3 %- Efter 2 års agring under ogynnsamma förhåanden kan utbytet sjunka med nära ro % och efter 3 års agring med 15-20% (fig. 48, sr, tab. 5 och 6). Lagringsrötsvampar av destruktionstyp, som ti skinad mot korrosionsrötesvamparna (dit den nämnda Stereum hör), redan från angreppets början äro speciet inriktade på ceuosans nedbrytning, kunna åstadkomma ännu större skador (ta b. 4).

164 35 : I LAGRINGSRÖTA I MASSA VED 159 b. Vad massans styrka beträffar medför rötangreppet även i detta avseende en nedsättning med för den vanigaste agringsrötan 5 a ro % på 2 år (tab. 5). Rötsvampar av destruktionstyp orsaka större skador. Sufitmassan drabbas hårdast. c. Massans färg bir betydigt mörkare efter 2 somrars - och ofta redan efter r sommars- angrepp t. o. m. av den inom denna tid ur utbytesförustsynpunkt tämigen ofariga vaniga agringsrötsvampen Stereum sanguinoentum. Härigenom kan den obekta massans kvaitet sjunka från prima ti sekunda (fig. 4g, 50, tab. 5). - Starkt bånad ved ger en massa av mer eer mindre gråaktig färg. Bånad torde dock endast vara av egentig betydese för sufitmassan. d. Föroreningar i massan i form av s. k. spet, som är av mest kvaitetsnedsättande betydese beträffande sufitmassan, uppkomma även b. a. genom agringsröta. Utbytet av okokt sufitmassa+ spet uppgick såunda ti r a 3 %i massa tiverkad av ved, som under 2-3 somrar skadats genom den vaniga agringsrötan (Stereum), men värden på ända upp ti ro% kunde även konstateras i massa, framstäd av sådan ved (jfr tab. 4, fig. 4g). e. De anförda uppgifterna avse företrädesvis rötad ved i förhåande ti fr.sk ved på samma höjd i samma stock (jfr fig. so). Då agringsröta och bånad i amänhet endast uppträda i spintved, bi agringsskadorna genom svampar mindre i den mån spinten är iten i förhåande ti kärnan. II. Oika agringsrötsvampars utvecking och rötförmåga vid oika uftoch substratfuktighet samt vid oika temperatur studerades under mera kontroerade förhåanden i en serie aboratorieförsök (jfr tab. 7). De viktigaste resutaten av dessa.kunna sammanfattas på. föjande sätt. a. Lagringsrötsvamparna utveckas i rege bäst i fuktighetsmättad uft, varvid även träfuktigheten bir reativt hög (jfr fig. 58). En minskning av uftens reativa fuktighet ti gs % medförde en avsevärt minskad rötaktivitet hos de festa undersökta agringsrötsvamparna, och vid go % uftfuktighet, som även i av svampar infekterat trä (jfr fig. 58 och tab. ro) medför att den s. k. fibermättnadspunkten underskrides, d. v. s. att at fritt vatten bortgår ur träets håigheter, hämmades de festa svamparna fuständigt i sin rötförmåga (vid omkr. 24 % vattenhat; jfr tab. ro). Vid 85 % uftfuktighet, motsvarande omkr. 20 % vattenhat i infekterat virke (jfr fig. 58), kunde inga rötsvampar åstadkomma någon som hest skada i veden. b. Vid mycket hög vattenhat, närmande sig fu mättnadsgrad i veden, var rötaktiviteten ikaedes kraftigt nedsatt (tab. g). I den de av vattenagd ved, som befann sig ovanför vattenytan, kunde dock många rötsvampar utveckas tämigen vä (tab. 14, r6, fig. 65, 66, 67), och en de svampar visade sig också åtminstone en viss tid kunna fortsätta sin rötverksamhet i tidigare

165 160 ERIK BJöRKMAN 35 : I av svampen infekterat trä även sedan detta het och hået nedsänkts under vatten (tab. 15, 16). Inga rötsvampar förmådde docknyangripa sådant fuktighetsmättat virke, icke ens om det devis förvarades ovanför vattenytan (försök n). En mättnadsgrad av omkr. 70 %, motsvarande en vattenhat av c:a 120 % av torrvikten i normavuxet barrvirke, visade sig i rege tiräckig för förhindrande av nyinfektion av agringsrötsvampar. c. Lagringsrötsvamparnas optimaa utvecking visade sig för de festa undersökta arterna äga rum mean 20 och 50 % mättnadsgrad, motsvarande omkr % vattenhat i normavuxet barrvirke (tab. 10, 12, fig. sz, 59, 63, 64). De svampar, som ge upphov ti >>snarröta>> (Stereum sanguinaentum, Carticium evavens, Payparus abietinus m. f.), utveckades något bättre inom detta fuktighetsområdes nedre de, medan de festa av de arter, som förorsaka >>senröta>> (t. ex. Paria vapararia, Trametes seriais, Trametes trabea, Lenzites sepiaria, Lentinus epideus, Paxius panuaides), utveckades bättre vid vattenhater inom områdets övre de (jfr tab. g, fig. 56, 57, 59, 6z, 66). Oika rötsvampar visade sig även ha förmåga att i viss utsträckning sjäva regera träets vattenhat enigt sina speciea fuktighetskrav (jfr tab. 10, rs). De mest fuktighetsfördragande svamparna voro Paxius panuaides, Lentinus epideus och Paria vapararia (jfr ta b. 8, g, fig. 53, 54, 55).- Det synes emeertid i amänhet knappast vara möjigt att angiva någon bestämd punkt eer ett mera begränsat område för oika agringsrötsvampars optimaa utvecking, utan svamparna synas aa ha en mer eer mindre vid fuktighetsampitud i varje fa vad rötförmågan i av svamparna en gång infekterat trä beträffar. Däremot är fuktighetsampituden för nyangrepp av oika agringsrötsvampar betydigt snävare (försök n). Såunda infekteras icke friskt trä med en vattenhat under fibermättnadspunktens och icke heer trä med mycket hög fuktighet. För sporgroning erfordras högre fuktighet än för infektion genom myce. d. Fruktkroppsbidningen hos agringsrötsvamparna gynnas ofta av torrare uft (bäst vid 95-98% reativ uftfuktighet; fig. 6o, 6r, 6z, 67). Utbidningen av fruktkroppar och ytiga myce behöver såunda icke atid stå i proportion ti rötaktiviteten. En stock kan atså vara starkt rötad av t. ex. Stereum sanguinaentum utan att några fruktkroppar finnas utbidade. Förekomsten av fruktkroppar är dock med endast få undantag (särskit beträffande Carticium evavens) ett tecken på en ångt avancerad rötskada (jfr fig. z). e. Vad de undersökta agringsrötsvamparnas utvecking vid oika temperatur beträffar kunde konstateras, att oika svampar ha oika temperaturområden för optima tiväxt. Såunda utveckades t. ex. Stereum sanguinaentum och Meruius acrimans bäst vid omkr. + Z0 C men Lenzites sepiaria och Trametes trabea vid omkr.+ 30 C. De festa svamparnas optimum åg emeertid vid omkr.+ 25 (se närmare fig. 68). Vid +5 C visade sig de festa svam-

166 35 :I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 161 parna het ha instät sin tiväxt och rötaktivitet. >>Snarrötornas>> svampar visade dock även vid denna temperatur någon tiväxt (fig. 68), varigenom dessa svampar få en ängre vegetationsperiod än de arter, som förorsaka >>senröta>>, och såunda nå en reativt omfattande utbredning redan efter kort tid. En tämigen god överensstämmese kunde konstateras mean tiväxten på matagar och rötaktiviteten i trä (tab. IJ, I8, fig._ 69, 70). f. Ingen genere skinad beträffande mottagighet för rötangrepp kunde i försöken konstateras mean ta- och granspin t. Då agringsrötsvamparna i naturen med endast få undantag, som i normaa fa sakna betydese för massaved, icke angripa kärnved, bir den skadade vedvoymen vid oämpig agring därför mindre, ju större kärna veden innehåer (tab. 5, fig. 33, so). g. Frodvuxen ved visade sig i de utförda aboratorieförsöken knappast ha idit större viktsföruster genom rötsvampsangrepp än senvuxen (jfr tab. II, I3, I6). Däremot är det sedan gammat känt, att hyferna ättare kunna framtränga i ved av det förra saget, varför agringsrötan med hänsyn ti den färgförändring den medför torde vara mest aktue beträffande frodvuxen sufitved. IZ. Några praktiska tiämpningar av de utförda undersökningarna kunna i korthet sammanfattas på föjande sätt. a. Massaved kan i övre Norrand förvaras i vattenmagasin med ugnt vatten över en sommar och höst utan att taga avarig skada genom agringsröta. Längre söderut, där vår och höst äro varmare (jfr tab. I), äro riskerna för förvaring av massaved i vattenmagasin en he sommar och höst avsevärt större. b. Vid förvaring på and bör massaveden skyddas mot agringsskador enigt principen >>så torr som möjigt» och därför uppäggas hebarkad i uftiga, på ett eer annat sätt ströade vätor (jfr fig. 45, 46, tab. 3), som böra via på särskida underag för att främja avrinningen och den kaa, nedåtströmmande uftens ersättande med torr uft i bottenagren (fig. 39, 44, JI, 72). Detta gäer i synnerhet de stora vätorna av fottad ved i massavedgi_rdarna, där tiräckiga anordningar för effektiv ventiation ofta saknas (jfr fig. I9). Höga vätor av fottad ved böra ej äggas atför tätt (fig. I9) utan om möjigt på minst 3 m avstånd från varandra (fig. I3). Lägre vätor och vätor av andtransporterad, torr ved kunna givetvis äggas tätare (jfr fig. 2I, 22, 23). Med hänsyn ti uttorkningsmöjigheterna äro enkeradiga, d. v. s. endast en stockängd breda vätor (fig. 37, 39) att föredraga framför dubberariga med stockarna iggande >>om otb> (fig. I3, I9, 35, 36). Dettf!. gäer i ännu högre grad vätor med kortare ved av bestämd ängd (jfr fig. 2I, 22, 23, 24, 40, 4I, 72). c. Vedgårdarna böra hest igga på fast, om möjigt suttande mark (jfr fig. 20), icke såsom ofta är faet på gama utfynadsmarker med dåig dränering, där virkets torkning försvåras. En viss förbättring av torkningsförhå- II. Medde. från Statens Skogsforskningsinstitut. Band 35.

167 162 ERIK BJÖRKMAN 35: I andena uppnås emeertid i dyika vedgårdar genom påförande av sagg singe, sand, kisaska eer dyikt. d. För åstadkommande av största möjiga >>drag>> i vätorna böra dessa hest uppäggas i den förhärskande vindens riktning. För samma ändamå böra vidare meanrummen mean vätorna upprensas från nedfana stockar (jfr fig. 12, 13) eer onö9.ig vegetation, som bidrager att vidmakthåa en hög fuktighetshat (fig. 73). e. Uppäggningen av veden bör om möjigt arrangeras så, att effektiv och jämn torkning uppnås. För den sku bör i så stor utsträckning som möjigt årets bästa torkningstid, apri-juni, utnyttjas för uttorkning av vätornas undre dear. Då det gäer högvätor av fottad ved, kan man därför under våren ämpigen uppägga vätorna endast ti hava höjden (5-7 m) och först under eftersommaren bygga på dem ti fu höjd. Övre deen av dessa vätor kommer på detta sätt att torka föjande vår, varigenom en reativt jämn fuktighet erhåes i hea ved partiet, viket även är <tv:qetydese vid massaframstäningen. Likaså kunde eventuet även under hösten vätor utäggas endast ti hava höjden, vika efter torkning föjande vår sedan omedebart kunde påbyggas. varigenom dyika vätor föjande höst vore färdiga förintagning i fabriken. Utförda prov enigt dessa principer i vedgårdar med begränsat utrymme ha givit mycket goda resutat. Även andra åtgärder ägnade att främja ventiationen i vedgården kunna vidtagas, om de okaa förhåandena så tiåta, t. ex. utäggning av varannan väta vid en tidpunkt och varannan väta vid en annan tidpunkt. f. Massaved av oika kvaitet, t. ex. beträffande tiväxttyp, voymvikt (jfr fig. 47) eer rötskador böra om möjigt håas isär i oika vätor. Om det bir fråga om ferårig agring, torde ett dyikt förfaringssätt även vara av betydese beträffande vinter- och sommarhuggen ved. Utförda försök ha nämigen visat, att en gång anagda även obetydiga:oskator;-vika regebundet uppstå i sommaravverkad ved, som uppägges ti torkning i skogen (jfr fig. 42, 43), mycket ättare kunna vidare utveckas både i mycket fuktigt och reativt torrt virke än nya skador uppkomma under samma agringsförhåanden i vinteravverkad ved, som icke hunnit erhåa begynnande rötskador i samma omfattning före uppäggningen på and. g. Med hänsyn ti infektionsmöjigheterna i vedgårdarna böra dessa regebundet upprensas från avfa i form av bark och gamma rötad ved, permanenta vätunderag av trä böra hest impregneras, vätor av brännved, som ofta är starkt rötskadad, böra ej uppäggas omedebart inti vätor av prima massaved o.s. v. Dock måste ihågkommas, att a massaved på grund av svampsporernas förekomst praktiskt taget överat torde vara mer eer mindre infekterad redan vid framkomsten ti vedgården, varför a energi i första hand bör inriktas på att såvitt möjigt motverka betingeserna för rötsvamparnas utvecking.

168 35 : I LAGRINGSRÖTA I :M:ASSAVED 163 ANFÖRD LITTERATUR. BADCOCK, E. C., Preiminary account of the odour of wood-destroying fungi in cuture. - Trans. Brit. Myco. Soc., 23, s g8. BAVENDAMM, W., 1928 a. Neu11 Untersuchungen iiber die Lebensbedingungen hozzerstörender Pize. I. Gasversuche. - Centrab. f. Bakt., Parasitenk. u. Infektionskrankh., II Abt., 75, s , b. Neue Untersuchungen iiber die Lebensbedingungen hozzerstörender Pize. II. Gerbstoffversuche. - Centrab. f. Bakt., Parasitenk. u. Infektionskrankh., II Abt., 76, s Erkennen, Nachweis und Kutur der hozverfärbenden und hozzersetzenden Pize. - Abderhadens Handbuch der bioogischen Arbeitsmethoden, Abt. XII, 2, S. 927-II34 & RE1CHELT, H., Die Abhängigkeit des Wachstums hozzersetzender Pize vom Wassergehat des Nährsubstrates. - Archiv f. Mikrobioogie, g, s BAXTER, D. V., 1943 Pathoogy in forest practice. -New York. 618s Some resupinate poypores from the region of the great akes. XVI. - Papers of the Michigan Acad. of science, arts, and etters, 30, s BERGENTHAL, W., 1933 Untersuchungen zur Bioogie der wichtigsten deutschen Arten der Gattung Stereum. - Centrab. f. Bakt., Parasitenk. u. Infektionskrankh., II Abt., 8g, s BJÖRKMAN, E., Några tiväxtförsök med båytesvampar vid tisats av natriumarsenit. (Einige Wachstumsversuche rnit Baufäuepizen bei Zusatz von Natriurnarsenit). -Norr. Skogsv.-förb. tidskr., s a. Om röthärdigheten hos ärkvirke. (On the hardiness of arch-wood against rot). - Norr. Skogsv.-förb. tidskr., s b. Aktue virkesvård. - Skogen, 31, s Om uppkomsten av stockbånad och agringsröta i furusågtimmer i samband med fottning. (On the deveopment of og bue stain and storage decay in pine saw-timber during foating). -- Medd. Stat. skogsforskningsinstitut, 35 BouRDOT, H. & GALZ1N, A., Hymenomycetes de France.- Paris. 765 s. BovcE, J. S., Forest pathoogy. -New York and London. 6oo s. BuLLER, A. H. R., Researehes on fungi. V. - London. 416 s. BuTOVITSCH, v. & SPAAK, H., 1939 studier och försök att skydda i skogen kvariggande timmer mot insekter och svampar jämte beräkningar av konserveringsmetodernas ekonomiska förutsättningar. (German summary). - Norr. Skogsv.-förb. tidskr., s a. Fortsatta försök att skydda i skogen sommaragrat timmer mot insekter och svampar. (German summary). - Norr. Skogsv.-förb. tidskr., s. 65-IIg b. Tivaratagande och behanding av brandskadad skog. (German summary). - Norr. Skogsv.-förb. tidskr., s BuTOVITSCH, V. & NENZELL, G., 1943 a. Ytterigare bidrag ti kännedom om sommarkonservering i skogen av obarkat och barkat tatimmer. (Weiterer Beitrag zur Kenntnis der Konservierung des im \Vade sommeragernden geschäten und ungeschäten Schneidehozes).- Norr. Skogsv.-förb. tidskr., s. 26-g b. Praktiska råd och anvisningar vid tivaratagande av vindfät och brandskadat virke. - Utg. av Sv. Skogsvårdsfören. o. Norrands Skogsv.-förb., Stockhom. 52 s Sommaragring i skogen av hebarkat timmer. -- Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s CARTWRIGHT, K. St. G., A satisfactory method of staining funga myceium in wood sections. - Ann. of Bot., 43, s A decay of Sitka spruce timber, eaused by Trametes seriais Fr. A cutura study of the fungus. - Forest Prod. Res. Bu., 4, s & FINDLA Y, \V. P. K., 1934 Studies in the physioogy of wood-destroying fungi. II. Temperature and rate of growth. - Ann. of Bot., 48, s I944 Timber decay. - Farestry Abstracts, 5, s

169 164 ERIK BJÖRKMAN 35 ; I CoLLEY, R. H. & RuMBOLD, CAROL1NE T., Reation between moisture content of the wood and bue stain in oboy pine.- Journ. Agric. Res., 41, s ENEROTH, 0., 1922 a. Vedens byggnad och egenskaper. - Handbok i skogsteknoogi. Stockhom. S. s b. Vedens tyngd, vattenhat, krympning och sväning, torkning och vattenupptagning.- Handbok i skogsteknoogi. Stockhom. S ERDTMAN, H., Die phenoischen Inhatsstoffe des Kiefernkernhozes, ihre physioogische Bedeutung und hemmende Einwirkung auf die normae Aufschiessbarkeit des Kiefernkernhozes nach dem Sufitverfahren. - Liebigs Ann. der Chemie, S39, S. II & RENNERFELT, E., 1944 Der Gehat des Kieferkernhozes an Pinosyvin-Pheno en. Ihre quantitative Bestimmung und ihre hemmende Wirkung gegen Angriff verschiedener Fäuepize. - Svensk Papperstidning, 47, s. 4S-s6. FABR1CIUs, 0., Tivejebringese af agret, dansk Tommer. - Dansk Skovforen. Tidsskr., 21, s. rs3-i70. FALCK, R., Wachstumsgesetze, Wachstumsfaktoren und Temperaturwerte der hozzerstörenden Myceien. - MöLLERS Hausschwammforschungen, I, s. S3-1S Die Lenzites-Fäue des Coniferenhozes.- MöLLERs Hausschwammforschungen, 3, S. I Die Meruius-Fäue des Bauhozes. - MöLLERS Hausschwammforschungen, 6, S. 1-40S. I913. Die Fruchtkörperbidung der im Hause vorkommenden hozzerstörenden Pize in Reinkuturen und ihre Bedingungen. - Myco. Unters. u. Ber., I, s I926. Uber korrosive und destruktive Hozzersetzung und ihre bioogische Bedeutung. - Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., 44, s. 6s FERD1NANDSEN, C. & BucHWALD, F., I937 Noge Undersogeser over Tommersvampe med s<erigt Hensyn ti deres Fuktighedskrav. -Dansk Skovforen. Tidsskr., 22, s. 68S-71S. FERDINANDSEN, C. & J 0RGENSEN, C. A., I Skovtr<Eernes sygdomme. - Köpenhamn. S?O s. FINDLAY, W. P. K., I932. A study of Paxius panuoides Fr. and its effects upon wood. Ann. of Appied Bioogy, 19, s. 33I-3so Dry rot investigations in an experimenta house. - Forest Prod. Res. Rec., q, s. r-q. I938 a. The natura resistance to decay of same empire timbers. - The Empire Farestry J ourn., 17, s s b. Decay of timber and its prevention.- Forest. Prod. Res. Rec., 27, s. I-rs. FLEROV, B. C. & PoPOV, C. A., Methode zur Untersuchung der Wirkung von antiseptischen Mitten auf hozzerstörende Pize. - Angew. Bot., IS, s FRIES, N., 1943 Untersuchungen tiber Sporenkeimung und Myceentwickung bodenbewohnender Hymenomyceten. (Investigations in to spore germinatian and deveopment of myceium with soi inhabiting Hymenomycetae), - Synib. Bot. Ups. VI:4, s. r-sr. FRITZ, CLARA W., Cutura criteria for the distinction of wood-destroying fungi. -Proc. a. Trans. Roy. Soc. of Canada, III, 17. sect. s, s Stain and decay in umber-seasoning yards with specia reference to methods of prevention. - Dep. of the Interior, Canada, Forest service, 27, s. r-rs. GAALAAS, H., I94S Godt virke gir oket utbytte. En undersokese av en de kvaitetsfei i norsk trevirke. - Utg. av Det norske Skogseskap, Oso. 126 s. GÄUMANN, E., Untersuchungen tiber den Einfuss der Fäungszeit auf die Eigenschaften des Fichten- und Tannenhozes. II. Der Einfuss der Fäungszeit auf die DauerhaJtigkeit des Fichten- und Tannenhozes.- Beih. zu d. Zeitschr. d. Schweizer. Forstvereins, 6, s. I-ISS Der Einfuss der Fäungszeit auf die Dauerhaftigkeit des Buchenhozes. (French summary).- Mitt. d. Schweiz. Centr. Anst. f. d. forst. Versuchswesen, 19, s S Uber die Wachstums- und Zerstörungsintensität von Poyporus vaporarius und von Schizophyum commune bei verschiedenen Temperaturen. - Angew. Bot., 2I, s. S Uber die Temperaturansprtiche des Hausschwammes. - Centrab. f. Bakt., Parasitenk. u. Infektionskrankh., II Abt., IOI, s

170 35: I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 165 HAASIS, F. \V., A study of aboratory methods for investigating the reation between moisture content of wood and funga growth.- Phytopathoogy, 22, s HARTIG, R., Die Zerset2ungserscheinungen des Hozes der Nadehozbäume und der Eiche. - Berin. 127 s Die Zerstörung des Bauhozes durch Pize. I. Der echte Hausschwamm (Meruius ac'ymans Fr.). - Berin. 2:a uppl 1902 utg. av von TUBEUF, 105 s. HATFIELD, IRA, Contro of moisture content of air and wood in fresh-air chambers. - Journ. Agr. Res., 42, s HEINTZELER, RENE, Das Wachstum der Schimmepize in Abhängigkeit von den Hydraturverhätnissen unter verschiedenen Aussenbedingungen. - Archiv f. Mikrobioogie, ro, s HoFFMANN, K., \Vachstumsverhätnisse einiger hozzerstörender Pize. - Königsberg. 128 s. HoLZER, W., Effects of heartwood decay in western hemock on suphite pups. - Paper Trade Journ., II2. s HoxiE, F. J., Pupwood storage. Prevention of fire and methods of protection. - Insp. Dep. Ass. Factory Mutua Fire Insurance Cos. (cit. ur KRESS etc., 1925) Fire prevention in pupwood by rueans of artificia fog. - Pup and Paper Magazine of Canada, 19. (cit. ur KRESS etc., 1925). HUBERT, E. E., A staining method for hyphae of wood-inhabiting fungi. - Phytopathoogy, 12, s Effect of kin drying, steaming, and air seasoning on certain fungi in wood. - U. S. Dep. of Agr. Bu., 1262, s An outine of forest pathoogy. - New York. 543 s A disease of conifers eaused by Stereum sanguinoentum.- J ourn. of Forestry, 33. s HUFNAGL, H., 1933 Untersuchungen ii ber die Wertsverminderung von Fichtenstammhoz durch die Lagerung. - CentrabL f. d. ges. Forstw., 59, s HuMPHREY, C. J., Timber storage conditions in the eastern and soutern states with reference to decay probems. U. S. Dep. of Agr. Bu., 510, 42 s. -- SrGGERS, P. V., 1933 Temperature reation of wood-destroying fungi.- Journ. Agr. Res., 47, s HÄGGLUND, E., Vedbeskaffenhetens infytande på utbyte och kvaitet av sufitoch sufatmassa. (Infuence of the character of the wood on the yied and quaity of suphite and suphate pup). - Sv. Skogsvårdsför. tidskr., s Hozchemie. - Leipzig. 397 s Redogörese för forskningsverksamheten vid Ceuosaaboratoriet under Svensk Papperstidning, 45, s J OHANSSON, D., 1933 Något om vedmateriaets inverkan på massakvaiteten vid sufitkokning. - Svensk Papperstidning, 36, s Något om vedens infytande på utbyte och kvaitet vid sufat- och sufitmassekokning. (The action of the quaity of the wood in suphate and suphite manufacture). - Sv. Skogsvårdsför. tidskr., 33, s Användning av rötskadad ved i ceuosaindustrien.- Industriens Utredningsinstitut, Norrandsutredningen. Stockhom. S. 71-So. J 0RSTAD, J. & JuuL, J. G., Rätesopper på evende-nåetr<er. I. (Fungi eausing decay in iving Conifers. I). - MeddeL f. d. Norske Skogfors0ksv., 22, s KINNMAN, G., Skogsbrukets infytande på massavedens beskaffenhet. - Svensk Papperstidning, 27, s Studier rörande fytbarheten hos fottgods. - Svenska Skogsvårdsför. tidskr., S. 1-36, , Skogsteknoogi. - Stockhom. 456 s Bidrag ti kännedomen om sufitvedens kvaitet. - Svenska Forstmästarefört. Medemsb., s. z5-42. KITAJIMA, K., Researehes on the discoorations of ogs of Fagus crenata Bume eaused by Endoconidiophora Bunae n. sp. and on its preventive method (Resume). - Bu. Imp. Farestry Exp. Station, Tokyo, 35, s KLASON, P., Om variationer i granvedens hat av ignin. -Svensk Papperstidning, 32, s , KLEM, G., 1934 Unders0keser av granvirkets kvaitet. (Untersuchungen iiber die Quaität des Fichtenhozes). - MeddeL f. d. Norske Skogfors0ksv., 17, s

171 166 ERIK BJÖRKMAN 35: I KLEM, G., LoscHBRANDT, F. & BADE, 0., Undersokeser av granvirke i forbindese med sipe-og sufitkokeforsok. (Investigations of spruce wood in connectionwith mechanica wood pup and suphite pup experiments).- MeddeL f. d. Norske Skogforsoksv., 31, s KoLLMANN, F., Technoogie des Hozes. - Berin. 764 s. KRESS, 0., HUMPHREY, C. J., RICHARDS, C. AUDREY, BRAY, M. W. & STAIDL, J. A., Contro of decay in pup and pup wood. -U. S. Dep. of Agr., Bu., IZg8, s LAGERBERG, T., Rötskador i agrad pappersved. - Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s. 149-! Rötornas betydese för granen och dess avkastning. - Svenska skogsvårdsför. tidskr., s. 3I3' Sufitvedens behanding och agringsrötan. -Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s. 23I a. Barrvedens agringsrötor. - Kg!. Lantbruksakad. Hand!. o. Tidskr., s b. Rötskador å barrvirke i vatten. (Rot-damages to coniferous timber in water). - Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s. 6I I938. Några ekonomiskt viktiga rötskador på granen och dess virke. - Centraskogssäskapets För. f. skogskutur Årsbok, g, s. I-37 LUNDBERG, G. & MELIN, E., I927. Bioogica and practica researehes into bueing in pine and spruce. (Bioogiska och praktiska undersökningar över båyta hos ta och gran). -Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s. I45-272, 56I-739. & ScHLYTER, R., Hussvampen och konservering av trä mot röta. - Medd. Stat. Provningsanst., 33, s. I-68. LANDOLT & BöRNSTEIN, I923. Physikaisch-chemische Tabeen. - Berin. 9I2 s. LEHMANN, K. B. & ScHEIBLE, E., I924. Quantitative Untersuchung uber Hozzerstörung durch Pize. - Archiv f. Hygiene, 92, s. 8g-Io8. LIESE, J., I93I. Beobachtungen uber die Bioogie hozzerstörender Pize. - Angew. Bot., I3, s. I38-I5o Zur Beurteiung der Dauerhaftigkeit uberseeischer Nutzhözer. - Hoz as Roh- und Werkstoff, I, s. SI-83. NowAK, PETERs & RABANUS, I935 Toximetrische Bestimmung von Hozkonservierungsmitten.- Beiheft zu d. Zeitschr. d. Vereins Deutscher Chemiker >>Angew. Chem.>> und >>Die Chem. Fabrik>>, II. 18 s. L1HNELL, D., 1939 Untersuchungen uber die Mykorrhizen und die Wurzepize von Juniperus communis. - Symb. Bot Ups., III: 3, 141 s Cenacoccum graniforme as Mykorrhizabidner von Wadbäumen.- Symb. Bot. Ups., V: z, I9 s. LINDGREN, R. M., 1934 Decay of wood and growth of some Hymenomycetes as affected by temperature. - Phytopathoogy, 24, s LUNDBERG, E., Träkoets vattenhat och vikt samt förändringar häri vid agring. - Norr!. Skogsv.-förb. tidskr., s LuNDBERG, G., I928. Torrvoymvikten hos ta- och granved. (Das Trockenvoumengewicht bei Kiefern- und Fichtenhoz. Beiträge zur Kenntnis seiner Variation). - Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s LUNDELL, S. & NANNFELDT, J. A., Fungi exsiccati suecici, praesertim Upsaienses. - Uppsaa. MAHLKE & TROSCHEL, Handbuch der Hozkonservierung. - Berin. 434 s. MARK1LA, L., En överbick av de faktorer, vika påverka sufatceuosans kvaitetsegenskaper. - Svensk Papperstidning, 48, s , MATHEWSON, J. S., The air seasoning of wood.- U. S. Dep. of Agr., Techn. Bu., 174, s MELIN, E., Methoden der experimentenen Untersuchung mykotropher Pfanzen. - Abderhadens Handbuch der bioogischen Arbeitsmethoden, Abt. XI, 4, s. 10!5- IIOS. & NANNFELDT, J. A., Researehes into the bueing of ground woodpup. (Undersökningar över bånad av sipmassa). - Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s MEz, C., Der Hausschwamm und die ubrigen hozzerstörenden Pize der menschichen Wohnungen. -- Dresden. z6o s.

172 35 : r LAGRINGSRöTA I MASSAVED 167 MoUNCE, IRENE, studies in forest pathoogy. I. The bioogy of Fomes pinicoa (Sw.) Cooke. -Dom. of Canada Dep. Agr. Bu. New. ser., III, s. I-54 MuNcH, E., 1907-I9o8. Die Baufäiie des Nadehozes. - Naturwiss. Zeitschr. fur Forst- und Landwirtschaft, 5 (s ) u. 6 (s , ) Untersuchungen iiber Immunität und Krankheitsempfängigkeit der Hozpfanzen. - Naturwiss. Zeitschr. fiir Forst- und Landwirtschaft, 7, s , SJ-II4, Versuche iiber Baumkrankheiten. - Naturwiss. Zeitschr. fiir Forst- und Landwirtschaft, 8, s , OVERTON, L. J., Reating and ventiation. -Manchester. 296 s. PIDGEON, L. M. & MAASS, 0., The adsorption of water by wood.- Journ. Americ. Chem. Soc., 52, s ; PORGES, J., Handbook of heating, ventiation and air conditioning. - London. 155 s. RAESTAD, RANDI, The reation between Poyporus abietinus (Dicks. ex. Fr.) Fr. and Irpex fusco-vioaceus (Ehrenb. ex Fr.) Fr. - Nytt J\1ag. f. Naturvidensk., Sr, s !. RENNERFELT, E., Undersökningar över svampinfektionen i sipmassa och dess utvecking däri. (Researches into funga infection of ground wood-pup and its deveopment in the same). - Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s a. Chemica treatment of wet mechanica pup in order to contro darnages eaused by fungi. (Kemikaiebehanding av våt mekanisk massa i syfte att förhindra svampskada).- Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s b. The deveopment of the fungus fora in wet mechanica pup, manufactured at different temperatures and stored under different conditions. - Göteborgs Högskoas Årsskr., 47, s Undersökningar över toxiciteten emot rötsvampar hos takärnvedens fenoiska beståndsdear. (Untersuchungen iiber die Toxizität der phenoischen Inhatsstoffe des Kiefernkernhozes gegeniiber Fäunispizen). - Medd. Stat. skogsförs.-anst., 33, s RrcHARDS, C. AuDREY, Defects in cross ties, eaused by fungi. - Cross Tie Bu., 19, 32 s The effect of Peniophora gigantea and Schizophyum commune on strength of southern yeow-pine sapwood.- Americ. Wood-Preserv. Ass. 8 s. RoBAK, H., Cutura studies in some Norwegian wood-destoying fungi. A bioogica study and contribution to diagnostics of wood decay. (Undersokeser over en de norske-tommerråtesopper i kutur. En bioogisk studie og et bidrag ti treråtenes diagnostikk). - Medd. Vest. Forst. Forsoksstation, 25, 248 s. RuMBOLD, CARDLINE T., Beiträge zur Kenntnis der Bioogie hozzerstörender Pize. - Naturw. Zeitschr. fiir Forst- und Landwirtschaft, 6, s. 8r-r4o. RUNBÄCK, E., 1933 Artificie bevattning - ett mede mot agringsskador. En ny metod för timmermagasinering vid sågverk. - Skogen, zo, s Bevattningsmetoden och dess betydese för råvaran inom skogsindustrierna. - Svenska Fottedsförb. Årsb., ro, s. 26] ScHEIBLE, E., Quantitative Untersuchung iiber einige hozzerstötende Pize mit besonderer Beriicksichtigung des Substanzverustes und der Brennwert-Verminderung durch ihre Einwirkung. - Jahrb. d. Phi. Fak. d. Univ. zu Wiirzburg, 2, s. 6r-66. ScHMITZ, H., studies in the physioogy of the fungi. VI. The reation of bacteria to ceuose fermentation induced by fungi, with specia reference to the decay of wood. Ann. Miss. Bot. Gard., 6, s ScHULZE, B. & THEDEN, GERDA, Untersuchungen iiber die beim >>Kötzchen-Verfahren>> in den Koeschaen vorhandenen Feuchtigkeitsverhätnisse. - Hoz as Roh- und Werkstoff, r, s SCHWALBE, C. & BARTELS, I., 1934 Die Trocknung von Rundhözern. - Zeitschr. f. Forst- und Jagdw., 66, s SNELL, W. H., The reation of moisture content of wood to its decay, with specia reference to the spraying of og pies. - Paper Trade J ourn., 49, s studies of certain fungi of economic importance in the decay of buiding timbers with specia reference to the factors which favor their deveopment and dissemination. - U. S. Dep. of Agr. Bu., 1053, 47 s.

173 168 ERIK BJÖRKMAN 35 :I SNELL, W. H., The reation of the moisture contents of wood to its decay. III.- Amer. Journ. of Bot., r6, s HowARD, N. O. & LAMB, M. U., The reation of moisture contents of wood to its decay. II. -Science, New ser., 62, s HUTCHINSON, W. G. & NEWTON, K. H. N., Temperature and moisture reations of Fornes roseus and Trametes subrosea. - Mycoogia, 20, s statens offentiga utredningar 1943: 26. Ladugårdsbyggnadssakkunniga Medd. nr r: Djurstaars panering, värmehushåning och ventiation. - Stockhom. 153 s. SroRCH, K. & MtiNDEN, H., I937 ttber den Abbau des Fichtenhozes durch den Rotfäuepiz (Poyporus annosus). - Der Papier-Fabrikant, 35, s SUENSON, E., Lagret Bygningst0mmers Vandindhod.- Dansk Skovforen. Tidsskr., 21, s THEDEN, GERDA, Untersuchungen iiber die Feuchtigkeitsanspriche der wichtigsten in Gebäuden auftretenden hozzerstörenden Pize.- Angew. Bot., 23, s THUNELL, B., 1944 Trä, dess byggnad och feaktigheter. - Stockhom. 103 s. & LUNDQUisT, H., 1945 a. Trätorkning. I. De fysikaisk-tekniska förutsättningarna för träets torkning. - Svenska Träforskn.-inst. Trätekn. avd. Medd., 4 20 s b. Trätorkning. II. Oika faktorers inverkan på torkningshastighet och torkningstid. - Svenska Träforskn.-inst. Trätekn. avd. Medd., 5 6 s. TIREN, L., Om en undersökning av vindhastigheten i skogsbestånd. - Svenska Skogsvårdsför. tidskr., s TRENDELENBURG, R., 1939 Das Hoz as Rohstoff. - Berin. 435 s. TuoMOLA, T., 1943 ttber die Hoztrocknung mit besonderer Bericksichtigung der Beziehungen zwischen der Trocknungsgeschwindigkeit des finnischen Kiefernhozes und den darauf einwirkenden verschiedenen Faktoren. - Staatiche Techn. Forschungsanst. in Finnand, r. r6o s. ULLEN, G., skogsbioogi och skogsteknoogi.- Norr. Skogsv.-förb. tidskr., s. 8! Några försök angående rundvirkes torkning och vattenupptagning. - Norr. Skogsv.-förb. tidskr., s , W ALLEN, A., Cimate of Sweden. - Statens meteoroogisk-hydrografiska anst. Medd., s. WALTER, H., Die Hydratur der Pfanze und ihre physioogisch-ökoogische Bedeutung. Untersuchungen iiber den osmotischen Wert. - Jena. 174 s. WARD, H. M., On the bioogy of Stereum hirsutum (Fr.).- Trans. Roy. Soc. London (B), 189, s WEGE!Jius, T., Om röta i sufitved och dess inverkan på fabrikationsprocessen och massautbytet. - Pappers- och Trävarutidskr. f. Finand, 20 (s oo) & Kongressnummer 1938 (s ) Det finska granvirkets egenskaper och kvaitetsvariationer. -Svensk Papperstidning, 49, s WEHMER, C., Einige Hozansteckungsversuche mit Hausschwammsporen durch naturichen Befa im Keer. - Ber. d. Deutsch. Bot. Ges., 34, s VERRALL, A., 1945 The contro of fungi in umber during air-seasoning. - The Bot. Rew., II, s WINBLADH, A., 1944 Grantnassaved. Några synpunkter.- En bok om papper tiägnad C. J. Mamros den 23 dec av A.-B. Kippans finpappersbruk. Uppsaa. S WoLESKY, F., Aufbewahrung von feuchten Hozschiff.- Papier Zeitung, 21, s WoLPERT, F. S., Studies in the physioogy of the fungi. XVII. The growth of certain wood-destroying fungi in reation to the H-ion concentration of the media. -Ann. Miss. Bot. Gard., II, s ZELLER, s. M., 19!6. studies in the physioogy of the fungi. II. Lenzites saepiaria Fries with specia reference to enzyme activity. -Ann. Miss. Bot. Gard., 3, s studies in the physioogy of the fungi. III. Physica properties of wood in reation to decay induced by Lenzites saepiaria Fries. - Ann. Miss. Bot. Gard., 4, s Humidity in reation to moisture imbibition by wood and to spore germinatian on wood. - Ann. Miss. Bot. Gard., 7, s

174 35: I LAGRINGSRÖT A I MASSA VED 169 SUMMARY. On Storage Dec a y in Pupwood Yards and its Prevention. r. The present investigation incudes a survey of damage due to storage decay occurring in wood-yards for suphate and suphite woods, especiay in Norrand, and aso certain aboratory experiments concerning the ife conditions for different storage-decay fungi. Some concusions are drawn, concerning the prevention of storage damage in pupwood yards. 2. During the years of war, I940-4s, when work in the pupwood factories had more or ess come to a standsti and arge quautities of wood had to be stored for severa years within imited space, storage decay of a rather serious nature appeared, at east in certain paces. Even under norma conditions, however, there is great risk of storage decay, if the wood is stored in an unsuitabe manner. This especiay appies to foated pupwood. 3 The decay fungus most common in stored pupwood of pine and spruce has been found to be Stereum sanguinoentum (Figs. 2, so), which with unsuitabe storage infaiby appears aready in the first summer after the feing. Other very common storage-decay fungi, deveoping ear y under certain conditions in coniferous wood, are Poyporus abietinus (Fig. 4) with its variant >>rpex fusco-vioaceus>>, and Corticium evovens (Fig. 3). The atter, however, is certainy most common in birch, in which Stereum purpureum, Stereum hirsutum, Poyporus zonatus and same cosey reated species of Poyporus usuay appear at an eary stage. These eary storage fungi are caed in this paper >>eary-rot fungi>>, eausing >>eary rob>. 4 In ong-stored coniferous wood that has not dried satisfactoriy there appear a arge number of other species, such as Paria vaporaria (Fig. s), Trametes seriais, Trametes trabea, Lenzites sepiaria (Fig. 6) and others, which are said to cause >>ate-rob>. If these fungi are given the opportunity to deveop, they wi bring about consideraby greater damage than the >>eary-rot fungi>>, since they are the cause of the so-caed destructive decay, in which the fungi mainy consume the ceuose. In >>eary rob>, on the other hand, the fungi consume the ignin before the ceu6se (cf. Fig. r). S More than r ooo myceia, beonging to at east 40 different species, have been cutivated from various decay-damaged ogs. The species of the greater part (78 %) of the cutivated fungi have been determined with the aid of severa different methods (cf. Fig. 7), but it has not been possibe to identify some of the varieties with certainty. 6. The propagation of the storage-decay fungi by spores is so effective, that reativey itte can be done to counteract it. Hence storage decay occurs wherever the conditions are favourabe. Studying the ife conditions of the fungi is therefore

175 170 ERIK BJÖRKMAN 35: I most irnportant, when it is desired to investigate the possibiities of preventing storage decay. 7 The most irnportant externa factors conditioning the appearance of storage decay in pupwood are hurnidity and ternperature. The reative hurnidity of the air is of great irnportance for the drying of the wood (Figs. 8, g, 10, 58) and hence for the appearance of storage darnage. This factor, however, can be favouraby infuenced to a certain degree by various rneasures. 8. An eaborate investigation of a arge nurnber of pupwood pies of various types showed that the decay darnage is aways very rnuch greater in rnore or ess unpeeed (cornpetey unpeeed, stripe-wise peeed, bady drurn-peeed) wood than in wood entirey peeed (cf. Tabe 2, Fig. 38). The most serious decay darnage was as a rue to be found in the bottorn ayer of the pie, where the hurnidity was at its maximum, especiay if the wood had ong been in direct contact with the ground, no specia foundations being used (cf. Figs. 12, 13, 25, 26, 27, 28, 2g, 30, 31, 32, 33, 34). In certain cases, however, in very cosey packed pies, the hurnidity proved to be so high in the ower ayers that the decay fungi were not ab e to deveop there but instead occurred in greater nurnbers in the rnidde ayers of the pies (Figs. 25, 7 4). g. The rnicro-cirnate in pupwood pies in wood-yards varies rnuch with the heights of and intervas between the pies and aso with the degree of drying. As a genera rue, however, it rnay be stated that the hurnidity inside and between the pies - especiay at ower eves - is rnuch higher than that in the open air, showing ony sma variations in the day and night vanes, even in summer, when it rnay keep between go and Ioo %- The corresponding hurnidities in the open air are 30-40% during the day (cf. Figs. II, 12, 13, q, 15, 16, 17, 18). As for the ternperature, this is aso ess variabe than in the open air and consideraby ower than in the open air during the summer. There are cases where the ternperature in Juy between two pies at I m height above the ground did not exceed + I0 C and kept eonstant day and night, irrespective of the changes in the open air (Fig. 16). IO. The importance of storage decay in the rnanufacture of suphite and suphate pups was studied in sorne 100 test boiings of pine and spruce wood, stored for various periods and affected by different storage-decay fungi. The most irnportant resuts of these test boiings rnay be surnrnarized as foows: a. As to the p u p yied from decayed sapwood, the most common storage decay, eaused by Stereum sanguinoentum, brings about unsuitabe storage during one year, a yied oss arnounting to 1-3 %- Two years storage under unsuitabe conditions rnay reduce the yied by about 10 %. and three years by 15-20% (Figs. 48 and 51, Tabes 5 and 6). Storage-decay fungi of the destructive type, which, in contradistinction to the corrosive decay fungi (arnong which is the said Stereum), speciay direct their attacks on the ceuose from the very beginning, rnay bring about sti greater darnage (Tabe 4). b. The attack by decay aso brings about a decrease in the strength of the pup, by 5-10% in 2 years for the most common storage decay (Tabe 5). Decay fungi of the destructive type cause greater darnage. The suphite pup is most seriousy affected.

176 35 : I LAGRINGSRÖTA I MASSAVED 171 c. The c oour of the pup becomes consideraby darker after attacks during 2 summers, often after ony orre summer, even by the common storage-decay fungus Stereum sanguinoentum, which has ony an unimportant effect upon the yied of -pup in so short a time. The quaity of the unbeached pup ma y consequenty decinefrom first to seeond dass (Figs. 49 and so, Tabe 5). Strongy bued wood gives pup of a more or ess greyish coour. Bue stain, however, is presurnaby of rea significance ony for suphite pup. d. Impurities in the pup which greaty ower the quaity of the suphite pup. aso appear in storage decay. The yied of unboied suphite pup + impurities amounted to 1-3% in pup made from wood that had been damaged in the course of 2-3 summers by the common storage decay (Stereum), but vanes up to 10% were aso found for pup made from such wood (cf. Tabe 4, Fig. 49). e. The figures given preferaby concern decayed wood reativey to sound wood at the same height in the same og (cf. Fig. so). Since storage decay and bue stain usuay appear oriy in sapwood, the storage damage eaused by fungi is smaer, if the quantity of sapwood is sma campared to that of the heartwood. II. The deveopment and decaying power at various temperatures and moisture contents of air and substrate of different storage-decay fungi were studied under more controied conditions in a series of aboratory experiments (cf. Tabe 7). The most important resuts of these can be summarized as foows: a. Storage-decay fungi as a rue deveop most rapidy in air saturated with moisture. Then the moisture content of the wood aso becomes reativeyhigh (cf. Fig. 5S). A decrease in the reative humidity of the air to 95 % resuted in a consideraby owered decaying activity in most of the storage-decay fungi investigated, and at go % humidity, at which the so-caed fibre-saturation point is reached even in wood infected by fungi (cf. Fig. ss and Tabe 10), i.e. a free water eaves the wood pores, most of the fungi were competey inhibited in their decaying activity (at about 24% water content; cf. Tabe ro). At Ss% humidity, corresponding to about 20% water content in infected wood (cf. Fig. ss), no decay fungi coud cause any damage whatever in the wood. b. Likewise, at very high water content, approaching compete saturation in the wood, the decaying activity was consideraby reduced (Tabe g). Sti, however, many decay fungi coud deveop fairy we in the part of the wood that was above the water surface (Tabes 14 and r6, Figs. 65, 66, 67), and severa fungi were proved to retain their decaying activity, at!east for some time, in wood aready infected by the fungus, even after its immersion in water (Tabes 15 and 16). No decay fungi, however, were abe to attack uninfected water-saturated wood, even if i t was in part kept above the water eve (experiment II). A saturation degree of some 70 %, corresponding to a water content of about 120 % of the dry weight for normay grown coniferous wood, usuay proved sufficient to prevent fresh infection by storage-decay fungi. c. The optimum deveopment of the storage-decay fungi was found to occur for most of the species examirred at a saturation degree between 20 and 50 %, corresponding to some 35-S5 % water content for normay grown pinewood (Tabes 10 and 12, Figs. 52, 59, 63, 64). The >eary-rot fungi > (Stereum sanguinoentum, Corticium evovens, Poyporus abietinus andothers) weremostrapidydeveoped at the ower vanes of this humidity range, whie most of the >ate-rot fungb> (for exampe Paria vaporaria, Yrametes seriais, Trametes trabea, Lenzites sepiaria,

177 172 ERIK BJÖRKMAN 35 : I Lentinus epideus, Paxius panuoides) were deveoped best at the higher vaues (cf. Tabe g, Figs. 56, 57, 59, 62, 66). The various decay fungi were found to passess the power of reguating, to a certain extent, the water content of the wood, according to their respective water requirements (cf. Tabes Io and 15). The fungi which endured the highest moisture were Paxius panuoides, Lentinus epideus and Paria vaporaria (cf. Tabes 8 and g, Figs. 53, 54, 55). - It seems quite impossibe, however, to determine a certain point or a imited range for the optimum deveopment of different storage-decay fungi, the fungi having apparentya more or ess widehumidity ampitude, at a events as far as the decaying power in wood aready infected is concerned. On the other hand, the humidity ampitude for f re sh attacks by various storage-decay fungi is consideraby narrower (experiment n). Thus, sound wood with a water content beow the fibre-saturation point is not infected, nor is wood of very high water content. A higher moisture content is required for spore germinatian than for infection by myceium. d. Fruit-body productian in storage-decay fungi is often favoured by drier air (most at 95 to g8 % reative humidity; Figs. 6o, 61, 62, 67). Thus the formation of fruit bodies and surface myceia need not aways be proportiona to the decaying activity. Consequenty a og may be highy decayed by, for instance, Stereum sanguinoentum, without showing any fruit bodies. The occurrance of fruit bodies is, however, with few exceptions (especiay in the case of Corticium evovens), a sign of far advanced decay (cf. Fig. z). e. As for the deveopment of the storage-decay fungi at different temperatures it was proved that different fungi required different temperature ranges for optimum growth. Thus, for exampe, Stereum sanguinoentum and Meruius acrimans deveoped best at about 20 C but Lenzites sepiaria and Yrametes trabea at about 30 C. The optimum of most of the fungi, however, was at about 25 (for detais see Fig. 68). At + 5 the growth and decaying activity of most fungi were proved to be entirey inhibited. The >>eary-rot fungi>>, however, showed some growth even at this temperature (Fig. 68), and hence these fungi have a onger vegetation period than the >>ate-rot fungi>>. They are thus comparativey widey spread in a short time. A rather cose correspondence coud be seen between the growth on mat agar and the decaying activity in wood (Tabes 17 and 18, Figs. 6g and 70). f. No genera difference between pine and spruce sapwood as to the susceptibiity to decay attacks coud be proved in the experiments. Since the storage-decay fungi"in nature do not attack heartwood, with but few exceptions which are normay of no practica importance for pupwood, the amount of wood damaged by unsuitabe storage is the ess, the greater the proportion of heartwood (Tabe 5, Figs. 33 and so). g. Wood with broad annua rings was proved, in the aboratory experiments, to have suffered osses of weight hardy greater than wood with narrower annua rings (cf. Tabes II, 13, 16). On the other hand, it hasongbeen known that the hyphae can propagate easier in wood of the former kind, and hence storage decay, with regard to the subsequent change of coour, is probaby most serious for >>broadringed>> suphite wood. 12. A few practica appications of the investigations performed ma y be summarized as foows: a. Pupwood may be stored in upper Norrand in cam water over one summer and autumn without being seriousy damaged by storage decay. Further south,

178 35 : I LAGRINGSRÖTA I MASSAVED 173 where the spring and the autumn are warmer (cf. Tabe r), the risks of decay invaved by keeping pupwood in water-dep6ts for a whoe summer and autumn are consideraby greater. b. Storage decay in pupwood stored on and shoud be prevented according to the principe >>as dry as possibe>> and shoud therefore be paced, entirey peeed, in airy pies (cf. Figs. 45 and 46, Tabe 3). These shoud rest on specia foundations above the ground eve in order to ensure drainage and repacement of the cod, heavy air in the underneath ayers with dry air (Figs. 39, 44, 71, 72). This especiay cancerns the arge p1es of foated timber in the pupwood yards, where the arrangements for effective ventiation are often insufficient (cf. Fig. 19). High pies of foated timber shoud not be paced too cose tagether (F1g. 19); they shoud be separated, if possibe, by a space of at east 3m (Fig. 13). Lower pies and pies of dry wood, transported by and, may certainy be paced doser (cf. Figs 21, 22, 23). With respect to the drying possibiities, one-row pies (Figs. 37 and 39), i.e. those of a breadth of one og, are preferabe to those of two-rows, with the og ends overapping (Figs. 13, 19, 35, 36). This sti more cancerns pies containing shorter wood of fixed ength (cf. Figs. 21, 22, 23, 24, 40, 41, 72). c. Wood-yards shoud, if possibe, be situated on hard, preferaby soping ground (cf. Fig. 20), and not, as is often the case, on od fied and with bad drainage, where the drying of the wood is hampered. Some improvement of the conditions for drying may, however, be attairred by surfacing the yard with cinder, shinge, sand etc. d. In order to ensure the best possibe air circuation, the pies shoud be aid in the direction of the prevaiing winds. Furthermore, the space between the pies shoud be ceaned of faen ogs (cf. Figs. 12 and 13) or unnecessary vegetation, which hep the air to keep a high moisture content (Fig. 73). e. The piing of wood shoud be arranged, if possibe, in such a way that the drying is effective and even. To this end the best drying season, Apri-J une, shoud be used to the argest possibe extent for drying the ower parts of the pies. High pies of foated timber may thus be pied during spring to merey haf their height (5-7 m.) and not unti the atter part of the summer to their fu height. Consequenty the upper parts of these pies wi dry during the foowing spring, and a comparativey uniform humidity wi prevai in a parts, which is of importance in pup manufacture. Likewise, pies ma y be buit up to haf their height during autumn, being competed immediatey after drying in the foowing spring. They wi thus be ready for use in the factory in the foowing autumn. Tests according to these principes, performed in wood-yards of imited space, have yieded very good resuts. Sti other measures for ensuring good ventiation in a wood-yard may be taken, if the oca conditions are favourabe, such as, for exampe, piing up aternate pies at different times. f. Pupwood of various quaities as regards type of growth, voume weight (cf. Fig. 47), decay damage etc., shoud, if possibe, be kept separatedin different pies. If the circumstances render onger storage than one year necessary, such a separation wi aso be of importance for wood cut in winter and summer. Experiments have shown that even insignificant damage, which aways occurs in wood cut in summer and eft to dry in the forest (cf. Figs. 42 and 43), deveops much more easiy once it has occurred both in very rnaist and in comparativey dry wood, than does fresh damage eaused by the same storage conditions in wood

179 174 ERIK BJÖRKMAN 35: I cut in winter, the atter not being aready infected to such an extent before the piing on and. g. In order to diminish the possibiities for infection in the wood-yards, bark debris and od decayed wood shoud be ceared away, permanent wooden faundatians for the pies shoud preferaby be impregnated and pies of fue wood, which is often seriousy decayed, shoud not be paced cose to pies of first-cass pupwood etc. It must nevertheess be remembered that a pupwood, owing to the fact that fungus spores occur practicay everywhere, is usuay more or ess aready infected when it arrives at the wood-yard. Efforts shoud therefore mainy be directed to counteracting the favourabe conditions for the deveopment of decay fungi.