Syrfällning av klent virke

Transkript

1 Syrfäning av kent virke Summer Jeing of sma wood av GEORG CALLIN MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND.50 NR 7

2

3 Inedning Vid Statens skogsforskningsinstituts avdening för arbetsära gjordes under åren 1958 och 1959 vissa undersökningar för att söka karägga torkningseffekten vid syrfäning av våra vanigaste trädsag under oika kimatförhåanden, kimatägen och tider på året. Syrfäning innebär, som bekant, att vattenströmmen från marken avbrytes genom att trädstammen vid fäningen het skijes från stubben. Trädet får därefter en tid igga okvistat och oupparbetat, varvid barren eer öven genom sin vattenavdunstning ombesörja en viss uttorkning. Som jämförese gjordes under år 1959 paraet med huvudförsöken även studier över uttorkningen hos hebarkat, randbarkat och obarkat virke. Försöken ingingo som ett ed i de studier över fisedning, som under senare år utförts av Riksnämnden för Ekonomisk Försvarsberedskap i samarbete med b. a. statens skogsforskningsinstituto Ti Domänverket (Kamar och Haands revir), Svenska Ceuosa AB och Tunabergs Trävaru AB, vika väviigt stät marker, virke och arbetskraft ti förfogande, framföres ett hjärtigt tack för deras värdefua medverkan. 1*-MSS 50:7

4 INNEHÅLLSPÖ R TECKNING Inedning..,... : Beskrivning av försöksområdena I I. Beägenhet I2. Temperatur, nederbörd och reativ uftfuktighet I3. Humiditet I4. Beståndstyp Försökens panäggning och utförande Undersökningarnas resutat De syrfäda trädens torkningsföropp... ro 32. Fukthaten vid sista inventeringen hos syrfät och upparbetat virke Virkesgrovekens och kronstorekens inverkan på uttorkningen Hos syrfät virke Hos upparbetat virke Uttorkningen på de oika försöksområdena Syrfäning åren 1958 och Syrfäningens förutsättningar i oika dear av Iandet under ett >>normaån Barrvirke Björkvirke Virkets hat av vatten och vedsubstans före och efter syrfäningen Upparbetat virke Andeen av bark, kvistar, toppar, öv och barr i procent av den totaa trädvikten Syrtorkningen hos virke som vid fäningen agts i hög Virkesskador och angrepp av skadeinsekter Sammanfattning Diskussion av möjigheterna att praktiskt utnyttja syrfäningsmetoden 45 Litteraturhänvisning Summary Sida

5 I. Beskrivning av försöksområdena 11. Beägenhet Under år I958 voro försöken föragda ti Södermanand och under år I959 ti tre ur kimatsynpunkt väsentigt oika områden, nämigen ett torrt kustområde norr om Kamar, ett nederbördsrikt höjdområde inti den haändska kusten och ett för Norrand någorunda typiskt kimatområde i det inre av Ångermanand. Fig. r. Försöksområdenas beägenhet. I.ocations of the experimenta areas.

6 6 GEORG CALLIN so: 7 Försöksområdet i Södermanand var beäget i Tunaberg, ro km söde~ om Nyköping på en höjd av ca 25m över havet, området i Småand på kronoparken Abbetorp, Kamar revir, IO km väster om Åem, på en höjd av ca 30 meter över havet, området i Haand på kronadomänen Biskopstorp, Haands revir, 20 km norr om Hamstad, på en höjd av ca 150meter över havet och området i Angermanand vid Stugusjön, 25 km öster om Näsåker, på en höjd av ca 300meter över havet. Försöksområdenas beägenhet framgår av fig. I. En stor de av de syrfäningar, som under år rg58 utfördes i Riksnämndens för Ekonomisk Försvarsberedskap regi i Södermanand för studier av fisframstäning, undersöktes även med avseende på fuktighet och råvoymvikt hos virket efter syrtorkningen och ingår i föreiggande redogörese. 12. Temperatur, nederbörd och reativ uftfuktighet I samråd med Sveriges Meteoroogiska och Hydroogiska Institut (SMHI) ha nedan sammanstäts temperatur- och nederbördssiffror, som i möjigaste mån äro representativa för förhåandena under försöken. I vissa fa ha därvid medeta från fera omgivande vädereksstationer fått användas. För jämföreser ha även angivits medevärden för 30-årsperioden rgor-rg3o som få beskriva normakimatet. För åren rg58 och 1959 anges även den reativa uftfuktigheten beräknad såsom medeta av mätningar k. 7, 13 och rg. För området i Södermanand registrerades föjande vädereksdata: t Anta dagar Månadsmed e- under vika Re. uft- Månad temperatur i C N ederbörd i mm regn före- fuktighet Month Mean monthy Precipitation, mm~ kommit % temperature, oc No. dayswith Air humidity rain % i Apri... 2, IO 73 Maj ,8 g Juni... 13,0 13, Jui... 16,2 16,2 go Aug ,9 14, Sept... 12,7 I O, g II ! Medeta Meanvaue maj-sept. 13,2 12,8 6g Reation IOO Reative vaue.

7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 7 Av sammanstäningen framgår, att medetemperaturen under juni, jui och augusti månader, under viken tid den huvudsakiga torkningen av virket synes ha skett, var praktiskt taget ika under år 1958 och under trettioårsperioden , medan nederbörden under år 1958 var betydigt högre. Sommaren 1958 får atså anses vara ur temperatursynpunkt norma men nederbördsrikare än normat. Som jämförese kan även nämnas, att det torra och varma året 1959 under maj-september hade en nederbörd av endast 33 mm per månad, eer knappt häften av 1958 års, och att regndagarnas anta i medeta under maj-september 1959 var åtta mot tretton under år För Angermanand, Småand och Haand föreigga föjande vädereksdata: Månad Month Apri... Maj... Juni... Jui... Aug... Sept... Medeta Mean vaue maj-sept. Reation Reative vane Månadsmedetemperatur i C Mean monthy temperature, C Ångermanand Småand ,5 IO,I ,7 12,2 15,0 13,7 14,9 15,0 r8,9 16,6 13,9 13,0 18,o 15,3 8,o ,5!1,7 II,3!0,9 14,9 13, III 100 Haand ,2 4.6 II,O!0,4 15,0 13,1 r8,o 15,8 r6,6 14,1 11,5 10, ,7 II3 100 Under maj-september 1959 var såunda medetemperaturen genomgående något högre och nederbörden betydigt ägre än normat får atså betraktas som ett ur torkningssynpunkt gynnsamt år. Vid jämförese mean de oika försökstrakterna finner man, att temperaturerna under försökstiden voro betydigt ägre i Ångermanand än i Småand och Haand, som sinsemean inte skide sig så mycket från varandra. Temperaturöverskottet i förhåande ti normakimatet var mindre i Ångermanand (0,4 ) än i Småand och Haand (1,5 o resp. 1,7 ). Nederbördsunderskottet var i medeta 27 mm per månad i Ångermanand, 31 mm i Småand och 52 mm i Haand. Den reativa uftfuktigheten var under maj-jui betydigt ägre i Ångermanand än i Småand och Haand.

8 8 GEORG CALLIN Nederbörd, reativ uftfuktighet och anta rt;gndagar Precipitation, air humidity and number of days with rain 50! 7 Månad Month Ångermanand Småand Haand R e. R e. R e. uft- Anta uft- Anta uft- Nederbörd fukt. regn- Nederbörd fukt. regn- Nederbörd fukt. i mm % dagar i mm dagar i mm % % Precipitation, Air No.days Precipitation, Air No.days Precipitation, Air mm humi- with mm humi- with mm humidi ty rain dit y rain di ty % % % rgor-30 j!959! rgor-3o 1959!959!9591!90! Anta regndagar No.days with rain!959 Apri ro!00 6r 76 Maj... so 47 6o r6 I I 40 6r 73 Juni s6! Jui o so o 95 6g Aug g!2 r s 70 6g 3 25!35 7! Sept... ro so 77 ro 22 so go 78 Medeta - Mean vane maj-sept. 33 6o 64!3 r g so ! Reation Reative !00 43!00 vane 13. Humiditet Humiditetstaet, d. v. s. den de av nederbörden, som undgår avdunstning, åg enigt Tamm (1959) i medeta för åren 192I-I950 för trakten i Södermanand vid ca 200 mm, för trakten i Småand vid ca IOO mm, för trakten i Haand vid ca 6oo mm och för trakten i Ångermanand vid ca 300 mm. r g ro 9 r6 O O II 14. Beståndstyp De' bestånd, i vika undersökningarna utfördes, voro i Södermanand, ' Ångermanand och Småand av frisk ristyp. I Haand utgjordes beståndet av första generationen gran, panterad på niark som tidigare burit övskog. Skogens åder var i Södermanand och Ångermanand ca 30 år samt i Småand och Haand ca 40 år. Bestånden voro aa vä sutna. Underväxten var mindre i Haand än på de övriga trakterna, som sinsemean voro ungefär ika i detta avseende. 2. Försökens panäggning och utförande Vid fyra oika tifäen från våren ti hösten syrfädes år I958 i Södermanand och år I959 i Ångermanand och Småand I0-20 träd av vardera ta, gran och björk samt i Haand under år I959 I0-25 träd av vardera gran och bok. År r958 syrfädes i Södermanand även a vid ett par tifä~n. I

9 50: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 9 den tidigaste vårfäningen fädes de festa träden. I de efterföjande fäningarna minskades antaet fäda träd successivt. Avsikten med detta var, att man vid de kommande inventeringstifäena skue ha möjighet att stickprovsvis upparbeta och undersöka några träd i varje fäningsomgång med avseende på fuktighet och råvoymvikt, för att få ytterigare en bid av torkningsföroppet utöver den som erhös vid den vägning av hea träden, som enigt nedan utfördes. För att jämföra uttorkningen vid syrfäning och vid konventione upparbetning av virke upphöggas vid varje fäningstifäe under år r959 i Ångermanand och Småand sex träd av vardera gran, ta och björk i tremetersängder. I Haand upparbetades på samma sätt sex granar i tvåmetersängder och - utom vid sista fäningen - sex bokar i tremetersängder. Virket från vardera två av dessa sex träd hebarkades, randbarkades respektive ämnades obarkat. Randbarkat virke försågs med en barkrand, om största diametern var mindre än ro cm, och med två barkränder, om största diametern åg mean ro och r5 cm. Virket uttogs ti minimum r" i topp och uppades i trekantskistor i skogen. Det var genomgående fritt från rötskador. Från varje stockända kapades vid upparbetningen av virket en trissa, som fuktighets bestämdes. Vid varje fänings- och inventeringstifäe vägdes såvä de syrfäda träden (utom i Haand där träden voro för ånga för att kunna vägas hea) som det upparbetade virket. Vissa speciaförsök utfördes även för att faststäa andeen stamved, bark, kvistar och barr av trädets totaa vikt. Undersökningen omfattade sammanagt 9r6 syrfäda och r92 på oika sätt upparbetade träd. Vid försöken eftersträvades att för varje försöksområde och fäning utväja träden, så att de i möjigaste mån voro jämförbara. I medeta var vikten av det råa, obarkade utbytet från varje träd vid r959 års fäningar föjande: Ta Gran Björk Sc. Fine No. Spruce Birch Ångermanand... r g kg r g kg 23 kg Småand ) 2I ) 25 ) Haand o. o o - 29 ) - Utbytet från varje träd var såunda mindre än en kubikfot fast mått, varav framgår, att undersökningen omfattade tämigen kent virke. Se även tab. r. (sid. 22).

10 ro GEORG CALLIN so: 7 3. Undersökningarnas resutat 31. De syrfäda trädens torkningsföropp De syrfäda trädens viktförändringar, grundade på uppgifter från vägningar av hea träden, framgå av fig De direkta vägningsresutaten återspega dock ej atid förändringar i sjäva vedens voymvikt, beroende des på att bark, kvistar, barr och öv ofta visat sig ha en bättre torkning än veden, (jämför Beijbom 1959), des på att barr och öv efter hand ramat av i större eer mindre grad. Den förstnämnda fekäan synes dock vara så iten, att den kan negigeras. Vägningarna i Södermanand 1958 fingo avbrytas på ett rätt tidigt stadium, på grund av att de tidigast fäda taarna angrepos av vedstekar, efterföjda av hackspettar, vika i sitt sökande efter stekearverna hackade bort en de bark. År 1959 förekommo inga angrepp av vedstekar, men särskit granarna började tidigt fäa sina barr. Däremot visade sig taens barr och björkens öv sitta rätt vä fast. Med edning av bedömningar av bark- och barrfa samt värden från figurerna 5-7 kunde kurvorna i fig. 2-4 korrigeras. Den justerade deen av kurvorna är markerad med kryssade injer. Viktsreaion Syt"fänin~ TaL~ TaLL just.~ Gran Gran just..,. * """.,. Björk 1/6 1/s 1/ Fig. 2. De syrfäda trädens torkningsföropp i Södermanand Justeringar gjorda med hänsyn ti barr-, öv- och barkfal seasoning of summer-feed trees in the province of Södermanand in Adjustments made wit). aowance for shed of needes, eaves, and bark. Viktreation ~ reative weight. Syrfäning ~ summer-feing. Sista in v. ~ast examination. Ta ~ Sc. pine. Gran ~ No. spruce. Just. ~ adjusted. Björk ~ bircb.

11 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE II Av figurerna 2-4 framgår även, att gran syrfäd i södra och meersta Sverige före den I jui både under år I958 och I959 inom två månader efter fäningen i stort sett uppnådde den maximaa syrtorkning, som kimatförhåandena under resp. år medgav. I Norrand uppnåddes endast för den tidigaste vårfäningen maxima uttorkning, och den härför erforderiga tiden bev även något ängre än på de sydigare fäningstrakterna. Vid andra fäningstider för gran och generet vid aa syrfäningar av ta, skedde uttorkningen ångsammare och fortgick i rege ända fram ti sista inventeringen i mitten eer sutet av september. Även för björken fortgick viktminskningen i rege ända fram ti sista inventeringen. Av figurerna kan vidare utäsas, att torkningen gått rätt snabbt i början för att efter hand avta. Undantag härifrån utgör fäningen i Södermanand i sutet av jui, där uttorkningen för ta och gran tvärtom gick mycket ångsamt i början för att senare öka något. Förkaringen ti detta synes vara, att augusti månad hade mycket dåiga torkningsförhåanden med hög nederbörd, 99 mm, och många regndagar, r8 st, medan september månad däremot hade ovanigt goda. Någon motsvarande tendens hos björken kunde ej utäsas. Viktra.ation Syrfän. 1 Sista invcz.n:. 10QT ~~,-~~-,~~~~~~~~-,~~~-r~~~,-~~~_, 50 Ta Gran Gran just ,..,._..,.. Björk /o 1/s 1/ Fig. 3 De syrfäda trädens torkningsföropp i Angermanand Justeringar gjorda med hänsyn ti barr- och övfal seasoning of summer-feed trees in the province of Ångermanand in Adjustments made with aowance for shed of n.eedes and eaves. Otherwise cf. text under Fig. 2. 2*--MSS 50:7

12 I2 GEORG CALLIN.;o: 7 ViktreLaban Syrfän. 2 Sista invent. 100~---,~~-,,-~~n-----~------,-~---,--~~L-~ 50 TaL Gran --- Gran just...,..""'.,...,.. Björk \ -- ',_ /4-1/e 1/ Fig. 4 De syrfäda trädens torkningsföropp i Småand Justeringar gjorda med hänsyn ti barr- och övfa. seasoning of summer-feed trees in the province of Småand in Adjustments made forshed of needes and eaves. Otherwise cf. text under Fig. 2. I övrigt ägger man märke ti att de tidigast fäda granarna fått en mycket kraftig viktminskning, devis beroende på uttorkning, devis på barrfäning. Såunda vägde de tidigast fäda granarna i Småand I959 vid sista inventeringen föga mera än 40% av sin ursprungiga vikt. Med edning av den vid oika tidpunkter stickprovsvis uppmätta vattenhaten hos de på oika tider syrfäda träden, iustreras uttorkningsföroppet i fig. 5-7 Kurvornas amänna gång synes tyda på att uttorkningen i rege inte med säkerhet var avsutad vid sista inventeringen, utan kunde, i händese av vackert höstväder, fortgå ytterigare en tid. Å andra sidan har det i tidigare undersökningar visat sig, att under en regnig senhöst fukthaten i virket något ökar. Den torkning, som skedde under senare deen av säsongen, torde för de tidiga fäningarna inte bero på syrtorkning utan i huvudsak på vattenavgivning genom barken, som des torkat ihop och bivit mycket tunn, des i vissa fa perforerats av barkborrarnas fyghål

13 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 13 I detta sammanhang kan erinras om en tidigare undersökning (Cain 1945); där det visade sig, att björk syrfäd i Lyckseetrakten före savning och övsprickning behövde igga ca tre månader sedan övverket utveckats, innan maximat möjig uttorkning erhös, medan björk syrfäd i mitten av juni hade uppnått samma uttorkning redan vid nästkommande inventering efter I4 dagar. Skinaden i torkningstid synes i detta fa bero des på att björkar fäda före savning och övsprickning få mycket små, ca en cm ånga öv, des på åg temperatur under våren och försommaren. Som amän rege synes gäa, att 4 Sista invant.. TaLL Gran--- -T r-----~+-~~~~------~~~~~ Björk /s 1/o 1/s 1/m 1959 Fig. S Fukthatens förändringar under syrtorkningens gång; Ångermanand Changes in moistu)'e content during the seasoning of summer-feed timber. Province of.ång~rmanand in I959 Fukthat = moisture content. Syrfäning = summer-feing. Sista invent. = ast examination. Ta = Sc. pine. Gran = No. spruce. Björk = birch. Fukthat, a/o 60 Syrtän Sista inv~nt.. ~.j..j..j.,1. 50 ~ _, -.. r----: " ' \.. ~ ~ ~ "",... ~ 40 ~' "'.. -~-~ t '. - ~ \. '.- - \ '\ ' ----,:. ' 30 ' \.,_.:_ ::. '\ 1-- TaLL --- ~ ::._-_ t-- Gran Björk t-- - ~ 1/a 1ho 1959 Fig. 6. Fukthatens förändringar under syrtorkningens gång. Småand Changes in moisture content during the seasoning of summer-feed timber. Provinceof Småand in I959 Otherwise cf. text under Fig. 5

14 GEORG CALLIN 50 7 Fukthat, Ofo 50 5yrfänin~ , ? i&a inva_nt...j _.v... ' ' '.. -~-.,.. ' ' ' ' =-=--~~--~~--~~r-----~~--~ -.:::...-.:: :.. ::..:._ ' ':: ~'... ::...-~-~ ~~-----:-::: ~---~-~~~--~--~~~~~ i'... '-'' Gran Bok --- ' --~ 20~---,---~~r-----~----~------~----~---=~ 1/s 1/a 1/9 1/1o 1959 Fig. 7 Fukthatens förändringar under syrtorkningens gång. Haand Changes in moisture content during the seasoning of summer-feed timber. Province of Haand in Otherwise cf. text under Fig. 5 barren och öven håa sig evande, tis vattenhaten i stam och grenar gått ned ti en viss gräns. Barr och öv skrumpna därefter och bi bruna, varefter ingen ytterigare syrtorkning sker. Av samma undersökning, Gain (1945), framgår vidare, att syrfäning av björk ur torkningssynpunkt synes kunna ske vid viken tidpunkt på året som hest, om björkarna bott få igga fäda under vegetationsperioden. Dock är det givetvis större risk för skador, som kunna äventyra uttorkningen, i form av t. ex. bortgnagda eer på annat sätt skadade knoppar, om träden få igga fäda t. ex. från senhösten eer vintern ti nästkommande höst. Dessutom uppträda ätt missfärgningar hos veden, om träden fäas före vegetationsperiodens början eer under dennas första de och få igga änge, innan de upparbetas. I föreiggande undersökning hade björkövet vid den första fäningen i Södermanand den 22/ nått en ängd av ca en cm. Vid den första fäningen i Ångermanand den II/5, i Småand den 8/4 och i Haand den I0/4 I959 hade björken just börjat sava och knopparnavoro något gröna i spetsen. Granen och taen savade senare. 32. Fukthaten vid sista inventeringen hos syrfät och upparbetat virke r;: Som mått på fuktigheten användes begreppet fukthat, som avser i veden befintigt vatten i procent av totaa virkesvikten vid mätningstifäet. Fukt~ haten har vats framför fuktkvoten, som avser vattnets vikt i procent av vedens vikt i absout torrt tistånd, eftersom fukthaten synes ge en för

15 so: 7 SYRFÄLLNING AV-KLENT VIRKE I5 praktiskt bruk mera ättförståeig bid av virkets fuktighet. Man kan, om man så vi, ätt räkna om fukthaten ti fuktkvot enigt formen: Fuktkvot = I- Fukthat Fukthat Fig. 8 visar fukthaten vid sista inventeringen hos virke syrfät vid oika tidpunkter år 1958 och fig fukthaten vid sista inventeringen hos virke syrfät eer upparbetat vid oika tidpunkter under år Som jämförese har för 1959 års materia även virkets fukthat vid fäningen angivits. År 1958 gjordes fuktighetsbestämningar på nyfät virke endast vid ett tifäe sent på hösten. För det vid oika tidpunkter år 1959 nyfäda barrvirket kunde någon säker tendens ti skinader i fukthat icke spåras. För björken var tendensen, att fukthaten hos det nyfäda virket var ägre, ju senare under försökstiden fäningen gjordes. Samma resutat erhös i en tidigare omnämnd undersökning (Cain 1945). För det syrfäda barrvirket var tenderisen genomgående den, att granen torkade ut bättre än taen, och att uttorkningen i rege bev större, ju tidigare IOO Fukthat, 0 /o /" ~ /... _BjörVaL -:::--- Gran nyfäd t.all 8 nyfäd qrin nyfäd björk O 10 o 1/4 1/5 1/6 1/7 1/B 1/9 1/ Tid för syrfänin<? Fig. 8. Fukthaten vid sista inventeringen (den 29 sept.) för virke syrfät på oika tider i Södermanand Fukthaten hos rått, nyfät virke den 15 oktober är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. 29) of timber summerrfeed at various timesin the province of Södermanand in The moisture content of green, recenty feed timber on Oct. r s is aso presented. Fukthat = moisture content. Nyfäd = recenty feed. Ta = Sc. pine. Gran = No. spruce. Björk = birch. A = ader. Tid för syrfäning = time for summer-feing.

16 Fukthat 1 /o Fä n in~ 1 GEORG CALLIN.. ~r ~~~ ,-----, ~ r- Fig. g. 1J~t- 1/s 1/b 117 1/s 1/ Tid för upparb12nin'< r12sp. syrrenin<:;> Fukthaten vid sista inventeringen (den 22 sept.) för tavirke, upparbetat och syrfät på oika tider i Ångermanand Fukthaten hos.nyfät rått virke är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. 22) of Scots pine timber processed and summerfeed at various_times in the province of Ångermanand in The moisture content of recenty feed, green timber is aso presented. Fukthat ~ moisture content. Fäning ~ feing. Nyfäd ~ recenty feed. Obarkat ~ unpeeed. Syrfät ~ summer-feed. Randbarkat ~ strip-peeed. Hebarkat = whoy peeed. Tid för upparbetning resp. syrfäning = time for processing resp;_ summerfeing. Fukt.ha:,Dfo Fänin~ t. "' Fig. IO. 1/6 1h / Tid för upparbtzt.nin~ ra.sp. syrfäninc;: Fukthaten vid sista inventeringen (den 22 sept.) för granvirke, upparbetat och syrfät på oika tider i Ångermanand Fukthaten hos nyfät rått virke är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. 22) of Norway spruce timber, cut up and summer-feed at varioas times in the province of Ångermanand in The moisture content of recenty feed gteen timber is aso presented. Otherwise cf. text under Fig. g.

17 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE IJ Fukthat., 0 /o 60 Fänin~ J. J. J. J ~ 1---r---.. O bar ka:. ~rfä:. Randbarkat-" Hczbarkat. ~ i' 1/s 1/6 1{7 1/s 1{ Tid för upparb~t.nin~ r!zsp. syrfällnin~ Fig. r r. Fukthaten vid sista inventeringen (den 22 sept.) för björkvirke, upparbetat och syrfät på oika tider i Ångermanand Fukthaten hos nyfät rått virke är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. 22) of birch timber cut up and summer-feed at varians times in the province of Ångermanand in The moisture content of recenty feed green timber is aso presented. Otherwise cf. text under Fig.- g. Fukha:., 0 /o 60 Fänin~ j.,j.. J..j ~ t-- ~ t:== Obarkat. -- Habarkat j_ -~ J,..-- v - Syr fällt.?' Randbarka~ ~ v ~ 1; /s Tid för upparbcz:.nin~ r12sp. syrfäninc;: Fig. 12. Fukthaten vid sista inventeringen (den 16 sept.) för tavirke, upparbetat och syrfät på oika tider i Småand Fukthaten hos nyfät rått virke är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. r6) of Scots pine timber cut up and summerfeed at various times in the province of Småand in The moisture content of recenty feed green timber is aso presented. Otherwise cf. text under Fig. g.

18 I8 GEORG CALLIN so: 7 Fukthat,% 60 r- Fän J. ~~-~ ~- Obarkat. / -~-- ~ ~R/~barkat. Syrfät ~ ~ - Hczbarkat 1/s 1/6 1/7 1/e 1/ Tid för upparb<ztnin~ ra.sp. syr-'älnin~ Fig. 13. Fukthaten vid sista inventeringen (den 16 sept.) för granvirke, upparbetat och syrfät på oika tider i Småand Fukthaten hos nyfät rått virke är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. r6) of Norway spruce timber cut up and summer-feed at various times in the province of Småand in The moisture content of recenty feed green timber is aso presented. Otherwise cf. text under Fig. g. Fukthat, 0 /o 60 Fänin<;: J. J. J. 50 NyfäLLt -: Obarkat r---- r SyrtäLLt 20.!' Randbarkat:ft H12barkat --r- 1/s Tid.för upparbe2:nint?, r12sp. syrfänin<;; Fig. 14 Fukthaten vid sista inventeringen (den 16 sept.) för björkvhke, upparbetat och syrfät på oika tider i Småand Fukthaten hos nyfät rått virke är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. r6) of birch timber cut up and summer-feed in the province of Småand in The moisture content of recenty feed green timber is aso presented. Otherwise cf. text under Fig. g.

19 50:7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE I9 Fukthat 1 /o Fänin~ 1 ~ 3 4 ~.J..J. Ny~äLt. 40./ = Obark,. - ~ v ~Lt ~ r::-- "Randbarkat! Habarkat 1/~t 1/s 1~ 1h 1k 1~W~ Tid för upparbdnin~ r12sp. eyr-fälnin~ Fig. 15. Fukthaten vid sista inventeringen (den 17 sept.) för granvirke, upparbetat och syrfät på oika tider i Haand Fukthaten hos nyfät rått virke är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. 17) of Norway spruce timber cut up and su=er-feed at various times in the province of Haand in The moisture content of recenty feed green timber is aso presented. Otherwise cf. text under Fig. 9 Fukt.hai:,% 60 so 40 _N;färrr t:::-:----.., 30 Syrfät Obarkat-" Randberkat-" 20 Hczbarkai:. 1/s 1/ /s 1/91959 Tid tör upparb~tnin~ ra..sp. syr~änin~ Fig. r6. Fukthaten vid sista inventeringen (den 17 sept.) för bokvirke, upparbetat och syrfät på oika tider i Haand Fukthaten hos nyfät rått virke är även angiven. Maisture content at the fina examination (on Sept. 17) of beech timber cut up and summerfeed at various times in the province of Haand in The moisture content of recenty feed green timber is aso presented. Otherwise cf. text under Fig. g. 3*-MSS 50:7

20 20 GEORG CALLIN so: 7 fäningen var gjord. Björk, a och bok hade vid sista inventeringen en fukthat på i medeta omkring 30 %, och denna var i stort sett oberoende av fäningstiden. För björken i varje fa synes detta närmast bero på att fukthaten hos det nyfäda virket, som förut framhåits, var ägre, ju senare fäningen utfördes. Även för björken bev atså den absouta uttorkningen sämre, ju senare på året syrfäningen skedde. I Ångermanand och i Småand I959 åg fukthaten för den syrfäda björken något under 30 %, i Södermanand Ig58 av någon anedning något högre. Den reativa kronstoreken var ändå som senare ska framgå (tab. I, sid. 22) större hos björken i Södermanand än på övriga trakter. Den råa björkens fukthat under oika tider på året är så pass intressant b. a. ur edningssynpunkt, att tigängiga uppgifter sammanstäts i fig. I7. Vid huggning av rå björk under tiden jui-augusti, och möjigen även något senare, skue man enigt figuren ha en fukthat hos det nyfäda björkvirket på %- Detta skue kunna möjiggöra en direkt edning av den råa björkveden eer än bättre fisen i därför ämpiga värmepannor. Senare under hösten stiger fukthaten igen. Fukthat, Ofo 50 x~~ni~t Ka.m1941 o a:ni<:~t Jaava r-~-----r------~--~----~------~ 1/3 1/4 1/s 1/7 1/8 1/9 1/10 1/11 1/12 1/1 1/2 1/3 Tid för fänin~ Fig. 17. Fukthaten hos rå björk, fäd på oika tider av året. Maisture content of green birch timber, feed at different times. Fukthat = moisture content. Tid för fäning ~ time for feing.

21 so: 7 SYRFÄLLNING A V KLENT VIRKE I förut omnämnd uppsats ( Gain 1945), angavs fukthaten för syrfäd björk vid sista inventeringen i medeta för tre oika trakter ti mean 28,4 och 30,0% viket i stort sett är ika som i föreiggande undersökning. J aava (1938) anger fukthaten för björk syrfäd mean den 20 jui och 20 augusti ti mean ca 30 och 34 % atefter oika kronstorek och exposition. I ovannämnda undersökningar (Cain 1945) härrörde det ägsta värdet på fukthaten, 28,4 %, från den mest exponerade trakten med de växtigaste björkarna. För rötskadat virke uppmättejaava en fukthat på ca 37 %, viket kan jämföras med ca 34% enigt Gain (1945). Beträffande värdena för hebarkat, randbarkat och obarkat virkes fukthat vid sista inventeringen må först framhåas, att dessa äro något osäkra, eftersom det materia, som igger ti grund, var tämigen itet, och variationerna mean de oika träden voro rätt stora. Vid jämförese med syrfät virkes uttorkning må även beaktas, att, såsom senare ska framgå, dimensionen spear en stor ro för uttorkningen av upparbetat randbarkat och obarkat virke, medan den för syrfät virke inte synes ha samma betydese. Avvikande dimensioner hos virket komma då att ge andra reationer mean syrfät samt randbarkat och obarkat virkes uttorkning. Av figurerna 9-15 framgår, att det hebarkade barr- och björkvirket under givna förutsättningar torkade bäst, även om det randbarkade i några fa kom rätt nära det hebarkade. Det obarkade virket torkade genomgående sämst. Randbarkat och syrfät granvirke torkade i stort sett ika, utom i Haand, där det randbarkade torkade något bättre. Randbarkat tavirke torkade betydigt bättre och randbarkat björkvirke något bättre än syrfät. I detta sammanhang kan erinras om att i tidigare, försök med syrfäning och randbarkning av björk (Cain 1945) var uttorkningen vid sista inventeringen på hösten praktiskt taget ika för syrfät och randbarkat virke, sannoikt beroende på att virket då var grövre än i här föreiggande undersökning. Den år 1944 syrfäda och på hösten upparbetade och travade ångveden bibehö sin efter syrfäning uppnådda torrhet het oförändrad under den tid ti nästkommande höst, som undersökningen omfattade, medan däremot den randbarkade och på samma sätt uppagda björkveden ti nästa höst torkade ytterigare en de. Den tvååriga randbarkade ångveden hade ungefär samma fukthat som ettårig prima kastved av kuven björk i motsvarande dimensioner. Det hebarkade virket torkade i föreiggande undersökning i stort sett ika mycket vid det första som vid det sista upparbetningstifäet (omkring början eer mitten av augusti). I Ångermanand kunde dock en något högre fukthat för det sist upparbetade barrvirket konstateras. Randbarkat och obarkat barrvirke torkade däremot bättre, ju tidigare det upparbetades.

22 GEORG CALLIN so: 7 Björkvirket uppnådde på aa försöksområdena i stort sett samma torrhet för de tidiga som för de sena huggningarna. Detta synes ifråga om obarkat och randbarkat virke bero på att fukthaten hos det nyfäda virket, som tidigare framhåits, var högre på våren än på hösten: För bokvirke (fig. I6) kan i motsats ti för barr- och björkvirke noteras, att det syrfäda virket torkade något sämre än det upparbetade, obarkade virket. Anmärkningsvärt är vidare, att boken, i motsats ti björken, ej utveckade några öv, då fäningen skedde före övsprickningen. 33. Virkesgrovekens och kronstorekens inverkan på uttorkningen Eftersom dimensionen och kronstoreken varierar en de från trakt ti trakt, måste man först ta reda på, hur dessa faktorer inverka, innan man kan jämföra uttorkningen på de oika försöksområdena Dimensionens och kronstorekens inverkan på uttorkningen vid syrfäning Som mått på träddimensionen har vats brösthöjdsdiametern i närmaste cm på bark, och som mått på kronans reativa storek ett begrepp, som här benämnts kronindex, och som uträknats enigt formen: Kronindex = IO X [ (Kronbredd i dm) 2 X Kronängd i dm J (Brösthöjdsdiam i cm) 2 X Trädängd i dm För att sippa decimaer vid angivande av kronindex har det högra edet mutipicerats med IO. Tabe 1. Diameter och kronindex Diameter and re. crown size Södermanand Ångermanand Småand Haand Ta Gran 'Björk' Ta Gran 'Björk' Ta Gran 'Björk' Gran Pine1 Spruce1 Birch Fine Spruce Birch Fine Spruce Birch Spruce Medediam. i brösthöjd, cm... Mean DBH, cm Variation... Variation Medekronindex... Mean re. crown size Variation... Variation IO II q! IO O I-IO Pine = Sc. pine, Spruce = No. spruce

23 so: 7 SYRFÄLLNING A V KLENT VIRKE 23 Tabe L visar genomsnittiga diametrar och kronindex för de oika försökstrakterna samt. variationerna kring medetaen. Av tabeen framgår, att det föreigger en de skinader mean de oika försökstrakterna. Inom försöksområdena äro de individuea variationerna betydande. För var och en av de fyra trakterna har bestämts s. k. paraea regressioner av typen y = a + b1 x1 + b2 x2 där y = fukthat i %vid inventeringen, x 1 = brösthöjdsdiameter i centimeter och x 2 = kronindex. Termen a har varierats för de oika grupper, som ingå i respektive trakt, medan b 1 och b 2 håits konstanta för samtiga träd, som höra ti trakten. Föjande värden på b 1 och b 2 ha erhåits för gran. Trakt b b z Anta grupper träd Södermanand o o,o58 -o,or Ångermanand o. o. o 0,504 -o,o8g 6 47 Småand... 0,467-0, Haand o o o,g2o -o,oo Samtiga... o,64o -o,oog I den sista regressionen, som är av samma typ som de fyra övriga, ha b 1 och b 2 håits konstanta för hea materiaet, medan a varierats för de 23 grupperna. Om man med bortseende från diverse omständigheter (framförat att materiaet består av beståndsvis sammanhörande värden) räknar ut medefe ti b 1 och b 2 i den sista regressionen får man b = 0,640 ± 0,175 b2 = -0,009 ± 0,025 b 1 är signifikativt större än no. Någon signifikant skinad mean b 1 -värdena i de fyra trakternas regressioner finnes däremot inte. För b 2 föreigger ingen signifikans. Nöjer man sig med att anpassa paraea regressioner av typen y = a + b 1 x 1 ti materiaet får man y= a+ o,664 x 1 varvid som förut termen a varierar för de 23 grupperna. Om man på samma sätt anpassar paraea regressioner av typen y =a+ b 2 x 2 får man y = a - 0,042 x 2

24 GEORG CALLIN so:7 Jämför man de två senaste regressionerna med motsvarande regression, där man samtidigt tar hänsyn ti xi och x 2 (d. v. s. y= a+ o,64o x 1-0,009 x 2 ) ser man, att koefficienten för x 2 förändras mycket, när även xi införes. Det från no rätt mycket avvikande värdet- 0,042 i regressionen på enbart x 2 ser därför ut att.framförat vara ett utsag för den negativa korreationen mean xi och x 2 och inte så mycket återge ett direkt infytande från x 2 på y. För ta bi motsvarande värden: Trakt b b. grupper Anta träd Södermanand... 0,536 0,030 Ångermanand o I,I2I -0,!59 Småand... 0,420 O, I 53 Samtiga o o. o o,596-0,! ! I2I Den sista regressionens koefficienter med medefe bi: b = 0,596 ± 0,299 b 2 = -0,103 ± o,o6o _b 1 är nästan signifikativt större än no. Någon signifikant skinad mean de övriga värdena finnes icke. Regressioner ~å endast xi och x 2 bi: y = a + o,654 x 1 y = a + 0,116 X2 Koefficienten för x 2 ser även här ut att framförat vara ett uttryck för den negativa korreationen mean xi och x 2 och synes inte återge ett direkt infytande från x 2 på y. För biörk bi motsvarande värden: Trakt b b. grupper Anta träd Södermanand... -0,!47-0,093 Ångermanand o o 0,076 -o,oos Småand... -o,o68-0,057 Samtiga... -0,029-0,057 Den sista regressionens koefficienter med medefe bi: b = - 0,029 ± 0,120 b2 = - 0,057 ± 0, I II2

25 so: 7 SYRFÄLLNING.AV KLENT VIRKE 25 Ingendera koefficienten är signifikativt skid från no enigt gängse kriterier på signifikans. Någon signifikant skinad mean de tre oika trakternas värden på b 1 och b 2 finnes ej heer. Regressioner på endast x 1 och x 2 bi: y = a + o,oo8 x 1 y = a - o,o56 x 2 sutsatsen av de ovan utförda undersökningarna skue då bi, att hos granen och taen brösthöjdsdiametern möjigen har en viss inverkan på syrfäningsresutatet, viket ej synes vara faet med kronindex. Särskit tydigt har framgått, att små undertryckta men vitaa granar och taar fått en mycket snabb och god uttorkning. Hos björken skue däremot varken diametern eer kronindex ha någon betydese för uttorkningen vid syrfäning. Enigt tabe r var brösthöjdsdiametern för gran resp. 6, 8, 8 och ro cm i medeta för Södermanand, Ångermanand, Småand och Haand, och för ta resp. 6, 7 och 9 för Södermanand, Ångermanand och Småand. Den av större brösthöjdsdiameter föranedda minskningen i uttorkning i förhåande ti Södermanand skue då enigt respektive regressioner bi för gran ca r % i Ångermanand och Småand samt ca 2% i Haand. För taen skue motsvarande minskning i förhåande ti Södermanand bi för Ångermanand ca r % och för Småand ca 2 %. Dessa skinader äro som ovan framgått des osäkra, des torde de igga inom femarginaen för mätningen av fukthaten och komma därför i det föjande endast diskussionsvis att beröras Virkesgrovekens inverkan på uttorkningen av upparbetat virke Sambanden mean uttorkning och bitstorek framgå av figurerna r8-23. Eftersom virket är hugget i standardängder komma sambanden mean oika bitvikter i stort sett att sammanfaa med sambanden mean oika bitdiametrar. Sambanden äro utjämnade och få i sina detajer anses rätt osäkra, eftersom endast virke från 15 a r8 träd ingår i varje sammanstäning. Av figurerna framgår, att toppstockarna hade en procentuet högre uttorkning än meanstockama, som i sin tur hade högre uttorkning än rotstockarna. För det hebarkade virket synes detta bero på oika utgångsäge i fråga om kärnhat och därmed även f1,1kthat. Hos randbarkat och obarkat virke inverkade groveken och kvistigheten hos virket på så sätt, att uttorkningen bev bättre, iu kenare och kvistigare virket var. Även barktjockeken kan ha en

26 z6 GEORG CALLIN 50: 7 Utorknin<?aproc<>ni 50 r (~ 1 ''- Mit 1 (2) :::" ' < ) ~-(~~~ ' ' (2,._ -o- ',,""""({) Rot (") (3"'-, cf3) '- ',,_' " 'c~r.e...t Mitt" c~. 'o (z)._ Fig, r8, Bitviktens inverkan på uttorkningen av heb;ukat, randbarkat och obarkat tavirke i Småand Virket är upphugget på våren och vägt på hösten, Infuence of piece weight on the seasoning of whoy peeed, strip-peeed and unpeeed, respectivey, Scots pine timber in the province of Småand in The timber was processedin spring and weighedin autumn. Uttorkningsprocent = seasoning %. Hebarkat ~ whoy peeed, Randbarkat ~ strip-peeed. Obarkat ~ unpeeed, Rotstock ~ hutt og. Mittstock ~ midde og. Toppstock ~ top og. Kg rå bitvikt p. b, ~ kg green piece weight o. b. o r-~' - (4)',,,_Rot o... Hibarkat (2) Randbarki!!t. ' Obarkat o Rot Ratstock Mitt"' Mittstock ~ Topp Toppstock o k~ rå biivik p.b. Utorknin~sproca.nt 4 (5) Topp o-_"'6't::.~ (4)',(31"-._ ~ ~~ ',r B.~ (~) 1',' (2) Topp "- ::;,., Rot -._ ~ ',:,:-!~PP ~ ', ',, (r,,~---~... r o Ro o --- Hebarkat 10 - :-.:-=.-:: ~g~~~:;kat. o Rot Rotstock a Topp Toppstock ~~' o k~ rå bivikt p. b. Fig, 19. Bitviktens inverkan på uttorkningen av hebarkat, randbarkat och obarkat granvirke i Småand Virket är upphugget på våren och vägt på hösten, Infuence of piece weight on the seasoning of whoy peeed, strip-peeed, and unpeeed Norway spruce timber in the province of Småandin rgsg. The timber was processed in springand weighedinautumn. Otherwise el text under Fig, r8,

27 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 27 Fig. 20. Bitviktens inverkan på uttorkningen av hebarkat, randbarkat och obarkat björkvirke i Småand Virket är upphugget på våren och vägt på hösten. Infuence of piece weight on the seasoning of whoy peeed, strip-peeed, and unpeeed, respectivey, birch timber in the province of Småandin The timberis cut up in spring and weighed in autumn. Otherwise cf. text under Fig. r8. Utorkninqsproc~nt 50 ~~ 40 t o o THb 6 (5) TRb 6 (>) TO b > (5) H b Habarkat R b Randbarkat: Ob Obarke~t O R. Rotstock M Ma.Lans:ock D. T Toppatock L. (3) -, HR b (;) MO b (;) RH b o (7) RRb o (5) ROb o (5) o o k~ rå bitvik\. p. b. Utt or k n1n~sproca:n t j_ Topp 50 Topp(.~(~) Rot (3) 40 ~) '' ' ' (~\ ~ ' Rot ' ~ \':opp... Fig. 21. Bitviktens inverkan på uttorkningen av hebarkat, randbarkat och obarkat tavirke i Ångermanand Virket 10 är upphugget på våren och vägt på hösten. Infuence of piece weight on the seasoning of whoy peeed, strip-peeed, and unpeeed, respectivey, Scots pine timber in the province of Ångermanand in The timber is cut up in spring and weighed in autumn. Otherwise cf. text under Fig. r o o ~ Rot.\ (2) r~... ('S. Habarkat R~ndbarkat - -- Obark!!!t o Rot Rotstoc:k D. Topp Toppstock J kq rå bivikt p b.

28 28 GEORG CALLIN 50 7 UHorknin<:~sproc<Znt 60 so 'L> ~ (3)~ ~~ Rot c-~:~~~: 6).. ~, '-t. (3\..., (2''- \ '-. ' 40 r---- Topp~ ~Rot (3). --- Hatbarkat ~ Randbarkat - Obar-kat o Rot =Rotstock.,. Topp ToppstrK ' 'o (2)'-. '-, ~~~- ',~ot ~-~- ~~~i ' i Fig. 22. Bitviktens inverkan på uttorkningen av hebarka t, randbarkat och obarkat granvirke i Angermanand Virket är upphugget på våren och vägt på hösten. Infuence of piece weight on the seasoning of whoy peeed, strip peeed, and unpeeed, respectivey, Norway spruce timber in the province of Ångermanand in The tim ber is cut up in spring and weighedinautumn. Otherwise cf. text nnder Fig. r 8. o o kq rå bivikt p.b. Uttorknin<:!sproc<Znt 5 o HbTopp --- JHo:barka --- Randbark at -;.. R; : ~~t;~:k! ~ ~ ot n (5)': (t,, Topp.c.. (~~{ 20. "~.. o [3)' '\. Rot -~j > Topp 1 Toppstock o o k~ rå bivikt p. b. Fig. 23. Bitviktens inverkan på uttorkningen av hebarka t, randbarkat och obarkat björkvirke i Angermanand Virket är upphugget på våren och vägt på hösten. Infnence of piece weight on the seasoning of whooy peeed, strip peeed, and nnpeeed, res_pecti ve y, birch timber in the province of Angermanand in The timber is cut up in spring and weighed in autnmn. Otherwise cf. text under Fig. r8.

29 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 29 viss inverkan. Denna bir tunnare, ju högre upp i stammen man kommer. Den amänna gången hos kurvorna visar, att, med undantag för obarkade rotstockar och obarkat virke av björk, uttorkningen hos det ara kenaste virket synes bi ungefär densamma, vare sig detta hugges hebarkat, randbarkat eer obarkat. 34 Uttorkningen på de oika försöksområdena 341. Syrfäning åren 1958 och 1959 Vikoret för att direkt kunna jämföra de av kimatet betingade torkningsförutsättningarna på de oika försöksokaerna är, att både torkningsexpositionen och virket varit ika. Vad expositionen beträffar kan denna anses ha varit tämigen ikvärdig i Södermanand, Ångermanand och Småand, eftersom de bestånd, i vika undersökningen utfördes, ågo mitt i ett skogskompex, hade ungefär samma sutenhet och undervegetation samt voro beägna på frisk och pan mark. Beståndet i Haand avvek en de från de andra, i så måtto att det des var ett praktiskt taget rent granbestånd med mindre underväxt än i de andra bestånden, des var beäget i en sydsuttning, varför uttorkningsbetingeserna där kunna anses ha varit en aning bättre än på de övriga försökstrakterna. Vad virket beträffar eftersträvades vid försökens uppäggning samma genomsnittiga diameter-, kron- och kärnhatsförhåanden för de oika försökstrakterna och fäningarna. Av tabe I (sid. 22) framgår dock, att det för de oika försökstrakterna inte varit möjigt att ifråga om diameter och reativ kronstorek het uppfya dessa fordringar. Enigt utredningar i föregående avsnitt syntes diametern vid syrfäning ha en viss, ehuru rätt iten och osäker inverkan på uttorkningen, medan den reativa kronstoreken inte syntes ha någon inverkan. Jämföreser synes därför kunna göras utan :~.vsevärd inverkan av de reativt små skinader som i medeta förekommit i fråga om diameter och kronindex. Kärnhaten varierade också en de de oika försöksområdena emean. Dess inverkan kommer i det föjande att diskuteras vid varje särskid jämförese. Efter dessa amänna diskussioner övergå vi ti att jämföra syrtorkningen hos barrvirket på de oika försöksokaerna. Syrfäningarna i Södermanand år I958 och i Ångermanand år I959 synas ge en god grundva för jämföreser, eftersom fukthaten hos det nyfäda, färska barrvirket var ungefär ika på de två försökspatserna (se fig. 8-IO). Detta torde främst bero på att kärnhaten hos virket i stort sett var densamma. Med edning av figurerna 2 och 3 jämföras först de två tidigare fäningarna, som i Södermanand utfördes den 22 maj resp. II juni I958 och i Ångermanand

30 30 GEORG CALLIN so: 7 den II maj resp. 9 juni Härvid kunde konstateras, att uttorkningsföroppet på de två försökstrakterna i stort sett var het överensstämmande. Medetemperaturen enigt SMHI:s vädereksuppgifter var under en tid av: tre månader efter den första fäningsdagen (22 maj rg58 i Södermanand, resp. II maj 1959 i Ångermanand) under viken tid den huvudsakiga torkningen för de två första syrfäningarn~ synes ha skett, 14,6 i Södermanand och 12,7 i Ångermanand, nederbörden 66 mm per månad i Södermanand och 40 mm i Ångermanand samt den reativa uftfuktigheten i medeta7o% i Södermanand och 6o% i Ångermanand. Även om den åga medetemperaturen i Ångermanand devis beror på att den första fäningen där skett så tidigt kan dock konstateras, att temperaturen genomgående var högre i Södermanand än i Ångermanand. Både temperaturen och nederbörden voro såunda under torkningstiden högre i Södermanand än i Ångermanand. Eftersom syrtorkningen varit ika,. skue en nära ti hands iggande sutsats bi, att de torkningsbefrämjande och torkningshindrande faktorerna baanserat varandra. Vid de två senare syrfäningarna, som i Södermanand skedde den 24 jui resp. rg augusti rg58 och i Ångermanand den 4 jui resp. 4 augusti 1959, bev syrtorkningen avsevärt sämre i Södermanand, trots att brösthöjdsdiametrarna där voro ägre än i Ångermanand. Enigt SMHI:s vädereksuppgifter var medetemperaturen under de två månader efter den 24 resp. 4 jui, som den huvudsakiga torkningen synes ha skett, ika på de två försöks-. trakterna eer 14,0, medan nederbörden per månad var betydigt högre i Södermanand än i Ångermanand, resp. 55 och 26 mm, och den reativa uftfuktigheten ikaedes högre i Södermanand än i Ångermanand, resp. 76 och 67 %, Av väderekssiffrorna att döma skue det vara den högre fuktigheten i Södermanand, som var orsak ti den sämre uttorkningen vid de två senare syrfäningarna. De från fig. 2 och 3 erhåna syrfäningsresutaten bestyrkas het i fig. 8-ro, där fukthaten vid sista inventeringen angivits för virke syrfät vid oika tidpunkter. Vi övergå sedan ti att järnföra syrtorkningen i Ångermanand och Småand år Enigt fig. 3 och 4 kan man för de. två tidigare syrfäningarna, som utförts den II maj resp. ro juni i Ångermanand och den 8 apri resp. 26 maj i Småand inte med säkerhet konstatera några skinader i vattenavgivning mean de två försökstrakterna. För den tredje fäningen däremot, som i Ångermanand utfördes den 7 jui och i Småand den 24 juni, var vattenavgivningen ägre i Ångermanand än i Småand, medan för den sista fäningen i början av augusti skinaderna icke voro entydiga. Jämföresen mean de två försökstrakterna försvåras av att fukthaten hos det syrfäda virket (se figurerna g, ro, 12 och 13), främst på grund av oika kärnhat, var högre i Ångermanand än i Småand. Detta medför, att samstämmigheten i uttork-

31 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 31 ning enigt vägningen av hea träden, fig. 3 och 4, bir mera skenbar. Figurerna g, 10, 12 och 13 visa också, att fukthaten hos virket vid sista inventeringen även för de två tidigare fäningarna genomgående var högre i Ångermanand än i Småand. Kärnhaten kan ju inverka så att - under förutsättning att den fukthat, som virket erhåer efter uttorkningen, är högre än kärnans fukthat i färskt tistånd (ca 25 %) - den sutiga fukthaten bir ägre hos en stock med stor kärna än hos en stock utan kärna eer med iten kärna, trots att torkningsresutatet i sjäva verket varit sämre för virket med stor kärna. Är däremot den sutiga fukthaten hos virket mindre än eer ika med den råa kärnans, synes fukthaten bi det bästa uttrycket för torkningsresutatet, under förutsättning att fukthaten under barkningens gång ändras något så när ikformigt i stamtvärsnittet. Att så är faet beträffande på vanigt sätt upparbetat virke bestyrkes av en icke pubicerad undersökning (Cain, 1951), där fukthaten hos ett anta randbarkade toppstockar i de innerstadearna visadesigvara 21,6, i meandearna 20,7 ochide yttre dearna 20,0 % Hos randbarkade rot- och meanstockar voro motsvarande siffror 26,5, 26,0 och 25,1 %- Hos ett parti hebarkat virke var fukthaten i medeta 17,8% i de inre, 17,3 i de meersta och 17,0 i de yttersta dearna. Att det var en viss mindre eftersäpning i vattnets vandring mot manteytan synes naturigt. Hos syrfät virke sker uttorkningen visserigen på ett annat sätt än hos upparbetat virke. Vattnet går ju genom spintens edningsbanor ti barren eer öven, där det sedan avdunstar. Men sedan spintveden uppnått samma torrhet som kärnan, torde kunna antas, att, iksom hos upparbetat virke, en successiv utjämning av fukthaten i stamsnittet sker. Eftersom granen i Småand vid de två första fäningarna hade en sutig fukthat som åg betydigt under och vid den tredje fäningen en fukthat, som åg ungefär i nivå med råa kärnans fukthat, synes man, med stöd av ovan förda resonemang och det förhåandet, att, som tidigare nämnts, fukthaten vid sista inventeringen för de tre första syrfäningarna var ägre i Småand än i Ångermanand, kunna dra den sutsatsen, att granen vid de tre första fäningarna torkat bättre i Småand än i Ångermanand. Vid den sista fäningen åg fukthaten för gran vid sutinventeringen över den råa kärnans eer vid ca 39 % i Ångermanand och ca 31 % i Småand. Kärnvoymen hos granen i Ångermanand var ca 10 %- Vid en antagen fukthat hos den råa kärnan av 25 %, skue kärnvoymen hos granen i Småand ha behövt vara ca 6o% för att spinten i Ångermanand och Småand skue ha haft samma fukthat. I verkigheten var kärnvoymen hos granen i Småand betydigt ägre än 6o %, varav kan sutas, att granvirket även vid den sista fäningen torkat sämre i Ångermanand än i Småand. För taen var den sutiga fukthaten i Ångermanand ca 33, 38, 44 och 54 % och i Småand 30, 30, 36 och

32 32 GEORG CALLIN so: 7 44% för resp. fäningar. Då virket i Ångermanand var praktiskt taget utan kärna skue, enigt samma resonemang som ovan, taen i Småand behövt ha en kärnvoym på mean 40 och 6o % för att spinten i Ångermanand och i Småand skue ha haft samma fukthat. Nu var kärnvoymen i sjäva verket betydigt mindre (ca 20 %), varav kan sutas, att uttorkningen även för taens de genomgående var sämre i Ångermanand än i Småand. Om man med edning av avsnittet 331 skue justera fukthaterna med hänsyn även ti diameterns inverkan på syrtorkningen, skue för taens de skinaden mean de båda försökstrakterna ytterigare ökas något, eftersom medediametern för taen var något ägre i Ångermanand än i Småand. Förkaringen ti att syrtorkningen enigt ovan bev sämre i Ångermanand än i Småand måste då igga i det förhåandet att medetemperaturen i Ångermanand var ägre och nederbörden högre än i Småand. Intressant att notera är, att den reativa uftfuktigheten under maj-jui, trots högre nederbörd, var ägre i Ångermanand än i Småand, viket bör ha motverkat den högre nederbördens torkningshindrande inverkan. Vid jämförese mean syrfäningarna av gran i Småand och Haand år 1959 enigt figurerna 13 och 15, finner man, att den sutiga fukthaten, trots högre fuktighet hos det nyfäda virket i Småand på grund av ägre kärnvoym, genomgående var något, ehuru ej mycket, ägre i Småand än i Haand. Då fukthaten efter syrtorkningen för de tre första fäningarna åg vid eer under råa kärnans, skue den enigt tidigare resonemang direkt ge uttryck för uttorkningsgraden, d. v. s. uttarimingen skue ha varit något bättre i Småand än i Haand. Medetemperaturen under torkningstiden för de tre första fäningarna var i stort sett ika på de båda försöksområdena, medan nederbörden i medeta per månad var högre i Haand (ca 40 mm) än i Småand (ca 20 mm). Medetemperaturen under torkningstiden för den sista syrfäningen i mitten av augusti, då virket syrtorkat ti sutinventeringen i mitten av september, var i Småand ca r6,5o och i Haand ca 15. Nederbörden under samma tid var totat ca ro mm i Småand och ca 30 mm i Haand. Den högre nederbörden i Haand vid de tre första syrfäningarna och den ägre medetemperaturen och högre nederbörden vid den sista fäningen, synes såunda ha medfört en viss försämring av uttorkningen. Eftersom den sutiga fufthaten hos virket från den sista fäningen var högre än råa kärnans och kärnhaten var högre i Haand än i Småand, bir enigt tidigare resonemang skinaden i uttorkning mean virket i Småand och Haand i verkigheten större än som framgår av fig. 13 och rs. För björkens uttorkning synes det inte vara några väsentiga skinader mean de oika trakterna. Björken kunde genom syrfäning uttorkas ti en fukthat av omkring 30 %, och för detta synes kimatet på aa trakterna ha

33 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 33 varit tiräckigt, vare sig fäningen skett tidigt på våren före savningen eer rätt sent på eftersommaren (mitten av augusti). Sammanfattningsvis synes man av de utförda försöken kunna dra sutsatsen att både temperatur och nederbörd naturigt nog äro bestämmande för i viken utsträckning man genom syrfäning kan torka ut barrvirket Detta synes ju beträffande temperaturens inverkan framgå redan av det faktum, att tidigt på våren syrfät virke får bättre uttorkning än sent på hösten fät virke. Det förefaer vidare som om nederbörd på våren och försommaren- icke skue hämma syrtorkningen i någon högre grad, viket också synes naturigt då fuktigheten under denna tid snabbt avdunstar. Nederbörd på eftersommaren synes däremot försämra uttorkningen för det barrvirke, som syrtorkas under denna tid. Virke som syrfäts tidigt och redan hunnit torka ut, synes ej påverkas av nederbörd på sensommaren. För björken kunde några skinader i uttorkning vid oika kimatförhåanden och för oika trakter icke konstateras Syrfäningens förutsättningar i oika dear av andet under " o" ett norma ar Eftersom kimatet under år I.gS8 i någon mån och under år I959 i hög grad skide sig från ett >>normaår>> ge de i det föregående redovisade resutaten från oika försökstrakter inte några amängitiga bedömningsgrunder för syrfäningsmetodens förutsättningar i oika dear av andet. De ge dock en viss antydan om huru oika kimatförhåanden inverka på syrtorkningen. Med edning av des de resutat, som erhåits vid de föreiggande försöken, des kimatuppgifter från SMHI för 30-årsperioden I90I-I930, ska nedan göras ett försök att mera generet bedöma syrtorkningens möjigheter i oika dear av vårt and. Det bör framhåas att kunskapen om oika faktorers inbördes inverkan på syrtorkningen, trots de antydningar som försöken givit, dock få anses tämigen bristfäiga, varför framagda sutsatser få användas med en viss försiktighet. Eftersom de försökstrakter, som ingått i den tidigare undersökningen, vä synas representera både geografiskt och kimatoogiskt skida och typiska avsnitt av vårt and, ha de använts även i den föjande jämföresen. 342I. Barrvirke Vi börja med att jämföra den nordigaste okaen, Ångermanand, med den meersta, Södermanand, och jämföra först de normaa syrtorkningsförutsätt-

34 34 GEORG CALLIN so:7 ningarna för en fäning, som antages vara utförd den I maj i Ångermanand och något tidigare eer den I5 apri i Södermanand, eftersom våren där kan beräknas komma ett par veckor tidigare än i Ångermanand. Den huvudsakiga torkningen antages med stöd av tidigare erfarenheter ske under tre månader efter denna tidiga fäning. Vi bortse då från att det kan vara oämpigt att syr. fäa ta och skarpbarkig gran så tidigt på grund av risker för insektsskador. Enigt SMHI:s uppgifter för åren I90I-I930 är medetemperaturen under respektive tremånadersperiod densamma i både Ångermanand och Södermanand eer ca II 0 och nederbörden under samma tid normat ca 55 mm per månad i Ångermanand och 52 mm i Södermanand. Vid fäning den I5 juni i Ångermanand och den I juni i Södermanand är normatemperaturen under två månader efter fäningen, varunder den huvudsakiga torkningen synes ske (den högre temperaturen under denna tid gör, att torkningen går fortare), i medeta praktiskt taget ika på de två trakterna, eer omkring I4,5, och nederbörden ca 66 mm per månad i Ångermanand och 59 mm i Södermanand. Vid fäning den I jui i Ångermanand och Södermanand är normatemperaturen i medeta under två månader efter denna tid I2,8 o i Ångermanand och I5,9 i Södermanand. Motsvarande nederbörd är resp. 73 och 7I mm. Vid fäning den I augusti i Ångermanand och Södermanand är normatemperaturen under de föjande två månaderna i medeta I0,4 o i Ångermanand och I3,8 i Södermanand. Nederbörden är under samma tid normat 67 mm i Ångermanand och 6I mm per månad i Södermanand. Med edning av dessa kimatdata från SMHI bedömas förutsättningarna för syrfäning av barrvirke normat vara ungefär ika i Ångermanand och i Södermanand, fram ti ungefär den I5 juni. Efter denna tid bir medetemperaturen ägre i Ångermanand än i Södermanand och syrtorkningsförutsättningarna därmed sämre. Den fäningstid, som står ti förfogande, bir såunda på grund av kortare vegetationsperiod mera begränsad i Ångermanand än i Södermanand. På samma sätt jämföras Södermanand, Småand och Haand. Vid syrfäning den I maj på aa tre patserna är normatemperaturen i medeta under en antagen torkningstid av tre månader efter detta datum I2,8 i Södermanand, I3,3 i Småand och 13,I 0 i Haand. Motsvarande nederbörd är respektive 52, 44 och 78 mm per månad. Vid fäning den I juni är medetemperaturen under två månader efter denna tid normat I4,7 i Södermanand, I5,I 0 i Småand och I4,5 o i Haand. Motsvarande nederbörd är resp. 58, 49 och 86 mm. Vid fäning den r jui är medetemperaturen under en torkningstid av två månader normat I5,5, I6,o och I5,0 i resp. Södermanand, Småand och Haand. Motsvarande

35 so: 7' SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 35 nederbörd är 70, 6o och II5 mm per månad. Vid fäning den I augusti är medetemperaturen I2,8, I3,5 och I2,I 0 i resp. Södermanand, Småand och Ha ~and. Motsvarande nederbörd är resp. 6I, 6o och II3 mm per månad. skinaderna ifråga om medetemperatur mean de oika trakterna synas vara så obetydiga, att av temperaturen betingade förutsättningar för syrtorkning få betraktas som ikvärdiga. Ifråga om nederbörd skija sig Södermanand och Småand icke så mycket, medan Haand har betydigt högre nederbörd. Med edning av vad som tidigare framkommit beträffande vår- och försommarnederbördens obetydiga inverkan på torkningen, få förutsättningarna för uttorkning av virke, syrfät fram ti omkring den I jui, anses tämigen ikvärdiga för de oika trakterna. För virke fät omkring den I jui och senare kan man, med edning av ovan framagda vädereksdata och erfarenheter från de föreiggande försöken, bedöma förutsättningarna för syrtorkning såsom något, ehuru inte avsevärt, bättre i Småand än i Södermanand och avgjort sämre i de nederbördsrika trakterna av Haand än i Södermanand och Småand. Som sutig sammanfattning av de utförda försöken synes man kunna säga, att syrfäning av barrvirke med i stort sett samma torkningsresutat kan ske i hea andet. Syrfäningen bör dock vara sutförd tidigare ju ängre norrut man kommer, och ju större nederbörden är Björkvirke Björkens syrtorkning synes inte påverkas så mycket av skinaderi temperatur och nederbörd, varför förutsättningarna för detta virkes syrtorkning äro mera ikartade än för barrvirket i oika dear av andet. Dock spear givetvis här vegetationsperiodens ängd en stor ro för hur ångt in på hösten man kan utföra syrfäning och få virket torrt samma höst Virkets hat av vatten och vedsubsrans före och efter syrfäningen Det är ju virkets hat av vatten och vedsubstans som framför at bestämmer dess bränsevärd e. N edan ska därför göras en sammanstäning över i veden ingående vatten och vedsubstans des vid fäningen, des vid sista inventeringen av virke syrfät på för torkning bästa tid. Någon hänsyn ti risk för skador vid insektsangrepp har icke tagits. Siffrorna gäa för det virke som ingått i försöken och få anses vara tamigen ungefäriga på grund av förekommande mätsvårigheter. Beträffande björken må erinras om att dess fukthat i rått tistånd varierar avsevärt under oika tider på året.

36 GEORG.CALLIN so: 7 Nyfät rått virke Green timber Vikt i kg/m3 f rå voym Weight, kgfm3 green voume Tidigt syrfät virke Eary summer feed timber Vatten Vedsubstans Totavikt Vatten Vedsubstans Totavikt W ater Wood substance Tota weight W ater Wood substance Tota weight Södermanand 19s8 Ta... s8o s8o Pin e Gran... S s6o Spruce Björk... 4SO Bir ch Ångermanand 19S9 Ta... S oo Fine Gran... Spruce s6o 390 9SO 16o 390 ss o Björk so o so o 720 Bir ch Småand 19S9 Ta... sos 41S S 4IS 6oo Pin e Gran... Spruce 48S 4IS 900 IIS 4IS S30 Björk... Birch 4SO so o 9SO 2IS sr o 725 Haand 1959 Gran..., so Spruce I S Upparbetat virke Vid studium av uttorkningen hos år 1959 upparbetat virke enigt fig finner man, att fukthaten vid sista inventeringen hos hebarkat virke åg på en högre nivå i Ångermanand (ca 19 %) än i Småand och Haand (ca r6 %). (Enigt Gain (r95r) var motsvarande fukthat i stockhomstrakten år rg5o ca 17,5 %-) Dessa skinader synes dock icke- med undantag för den sista fäningen, då fukthaten i några fa var högre- bero på att de kimatiska förutsättningarna voro sämre i Ångermanand än i Småand och Haand. Denna sutsats synes man kunna dra av det faktum, att det virke som upparbetats tidigt på våren och haft en ång och god torkningsperiod framför sig, icke torkade bättre än senare upparbetat virke. Skinaden i fukthat vid sista inventeringen måste då ha berott på virkets oika inre egenskaper, kärnhat, torrvoymvikt eer dyikt. Den högre fukthaten för augustifäningen i Ångermanand visar,

37 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 37 att den bästa torkningssäsongen för detta Virke då började ida mot sitt sut. Det upparbetade virket var, som tidigare nämnts, uppagt i trekantskistor i skogen. Fukthaten vid sista inventeringen hos obarkat och randbarkat virke var ' genomgående betydigt högre i Ångermanand än i Småand och Haand, viket -även om man tar hänsyn ti att det enigt föregående avsnitt fanns vissa oikheter i kärnhat hos virket - tyder på att vädereken under år 1959 medförde sämre uttorkning i Ångermanand än i Småand och Haand. Detta accentueras ytterigare av det förhåandet, att virket i Ångermanand var kenare än virket i Småand och Haand, viket, som tidigare framgått, vid samma kimatiska torknings betingeser, i <>täet skue ha medfört bättre uttorkning i Ångermanand än i Småand och Haand. I Småand och Haand bev den sutiga fukthaten hos hebarkat granvirke exakt ika, hos det randbarkade virket för de tre första fäningarna i stort sett ika; men för den sista fäningen något ägre i Småand än i Haand, viket het överensstämmer med resutatet från motsvarande syrfäningar. Hos det obarkade virket var fukthaten vid sista inventeringen genomgående något högre i Småand än i Haand, trots att Virkesgroveken där var mindre. För de två första fäningarna, där fukthaten vid sista inventeringen hos virket i Haand åg under råa kärnans fukthat, kan någon annan förkaring ti att virket torkade bättre i Haand än i Småand inte ges, än att det möjigen var den tunnare barken i Haand som orsakade skinaden eer att materiaet var för itet och ojämnt. För de två sista fäningarna där fukthaten var högre än den råa kärnans, kan enigt tidigare resonemang den högre kärnhaten hos virket i Haand ha resuterat i ägre sutig fukthat, trots att uttorkningen i sjäva verket varit sämre. I fråga om de normaa torkningsförutsättningarna för upparbetat virke, synes man i ikhet med för syrfät virke kunna säga, att de med undantag, för sena fäningar i nederbördsrika eer nordiga trakter, äro ungefär ikvärdiga i oika dear av andet. 4 Andeen av bark, kvistar, toppar, öv och barr i procent av den totaa trädvikten Vid tiverkning av bränsefis kan man antingen fisa virket kvistat och uppkapat, eer fisa träden hea. Det kan då vara av värde att veta, viken merkvantitet fis man kan erhåa, om träden fisas hea i förhåande ti om de fisas upparbetade i ångängder.

38 GEORG CALLIN so: 7 Tabe 2. Barr, öv, kvistar och toppars procentuea ande av trädvikten Proportion of needes, eaves, branches and tops of the tota weight of the stem, per cent Ta Gran Björk Bok Pin e Spruce Bir ch Beech Södermanand..., Angermanand Småand... 2! 42 r8 - Haand o o För att få svar på denna fråga vägdes under åren I958 och I959 i de ordinarie försöken ingående I20 st råa och 40 st syrfäda träd des hea, des uppkvistade och kapade vid ca I" i topp. Andeen barr, öv, kvistar och toppar framgår av tabe12. Träden voro, som förut framhåits tämigen små (se tab. I, sid. 22). För syrfäda träd var andeen barr, kvistar och toppar i medeta 3, 8 och I procentenheter ägre för resp. ta, gran och björk. Detta beror des på barr- och övfa, des på att fukthaten hos syrtorkat virke är någothögre i veden än i barr och kvistar (BeijJom I959) En mindre speciaundersökning i Södermanand visade, att barren och öven hos ta och björk utgjorde ca IO och hos gran ca 29 % av den totaa råa trädvikten. Även i detta fa gäde det små träd. I detta sammanhang kan också nämnas, att barkens procentuea ande i den totaa trädvikten i medeta var ca I2 % för ta och gran, ca I4 % för björk och ca 9 % för bok. Barkens ande steg hos ta och sjönk hos gran från norr ti söder. Granbarken var tunnast i Haand. Trots att virket uttagits ti så åg miniroidimension som ca I" i topp utgöra barr, kvistar och toppar såunda en betydande de av den totaa trädvikten. Man får därför en betydande ökning av fisutbytet vid fisning av hea träd i förhåande ti vid fisning av upparbetat virke. Givetvis bir andeen ägre, ju ädre träden äro och ju ängre kvistrensningen fortskridit. Man ser också av tabe 2, att procenttaet barr, kvistar och toppar för gran i Södermanand, Ångermanand och Småand var betydigt högre än i Haand, där granarna voro större och mera kvistrensade. En annan förde med att fisa träden hea är att huggningskostnaden bir ägre genom att man inte behöver kvista träden. Å andra sidan bir framsäpningen av virket ti väg, transporten från väg ti fismaskin samt fisningen dyrare. Dessutom får man räkna med en viss, om än åtminstone på näringsrika marker ganska obetydig, utarmning av marken, genom att den näringsrikaste deen av trädet- barr och kvistar- bortföres.

39 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 5 Syrtorkningen hos virke som vid fäningen agts i hög Om man avser att fisa träden hea, kan det ha vissa fördear att i samband med syrfäningen på en gång dra ihop virket tiämpigt stora högar, då man därigenom på en gång har virket kart för transport. För att studera syrtorkningen i dyika högar syrfädes den 22 maj och II juni I958 i Södermanand vid varje tifäe ca 30 träd av omväxande ta, gran och björk och ades i hög. Vid sutinventeringen på hösten var uttorkningen av barrträden för de övre tre fjärdedearna av högarna ungefär ika god som vid samtidiga försök, där träden fått igga, där de fait. För den nedre fjärdedeen ökade fuktigheten successivt för att mot bottnen bi ika eer t. o. m. större än det råa virkets. För björk, som agts i hög den 22 maj bev uttorkningen av någon oförkarig anedning genomgående sämre än normat, medan den för virke som agts i hög den II juni i de övre tre fjärdedearna bev ungefär ika god som då träden egat fritt och i den nedre fjärdedeen iksom hos barrvirket sämre. En starkt bidragande orsak ti den dåiga torkningen i bottnen på högarna var sannoikt den mycket nederbördsrika eftersommaren och hösten. En ärdom av försöken synes vara, att en måttig överfäning, även om den speciet ur avverkningssynpunkt är mindre önskvärd, inte försämrar syrtorkningen. J aava (I938) fann dock i sina försök med syrfäning av björk, att överfäning gavförsämrad uttorkning. Som sammanfattning synes man kunna säga, att, om det inte för med sig stora praktiska fördear, det för säkerhets sku är ämpigast att vid syrfäning åta träden igga, där de fait, tis de skoa tivaratas, och undvika överfäningar Virkesskador och angrepp av skadeinsekter Tidigare har mera i förbigående framhåits att man måste anpassa tiden för syrfäningen, så att skador på virke och kvarvarande skog undvikas. Tidig syrfäning av björk medför såunda missfärgningar hos virket, om det upparbetas sent. Tuovinen (I956) har jämfört skador på tatimmer från träd, som syrfäts på hösten och därefter fottats på våren, med skador på motsvarande vinterhugget virke, och fann att det syrfäda virket hade mera båyta och agringsskador än det vinterfäda. Tuovinen och Wäre ha i Metsäteho Report No. I43 jämfört virke av gran, syrfäd på sommaren, med på vanigt sätt sommarhuggen massaved av gran och funnit, att förekomsten av båyta och agringsröta bev något mindre på det syrfäda än på det sommarhuggna virket. Gain (I95I) säger i en icke pubicerad undersökning: >>Det syrfäda gran-

40 GEORG CALLIN so: 7 virket var kvaitativt mycket vackert: vitt samt utan bånad och angrepp av agringsröta>>. Om det syrfäda virket ska fisas ti bränse- eer massafis, synas de virkesskador, som kunna förekomma, vara utan betydese, förutsatt att virket inte behöver agras någon ängre tid obarkat, i viket faagringsröta givetvis kan uppträda. Viktigare synes då vara, att de skadeinsekter, som kunna ynga på virket, icke få möjigheter att angripa och skada kvarstående skog. De skadeinsekter som då närmast kunna komma ifråga, äro märgborrarna hos taen och åttatandade barkborren hos granen. Den större märgborren yngar på de skarpbarkiga och den mindre märgborren på de tunnbarkiga dearna av tastammen. Svärmningstiden för märg- och barkborrar varierar i hög grad efter vädereksförhåandena. Bir det några vackra och varma dagar tidigt på våren börja märgborrarna svärma, och bir vädret sämre, göra de ett eer fera uppehå och fortsätta sin svärmning senare. Märgborrarnas svärmning är i rege avsutad 3 ~1.4 veckor efter dess början. Vid ovan nämnda försök (Cain rgsr) var i stockhomstrakten at tavirke hugget mean den 20 apri och 23 maj rgso angripet av märgborrar, medan virke fät den 26 juni icke var angripet. I Södernianand rg58 voro taar fäda den 22 maj starkt och den II juni endast i mindre omfattning angripna av märgborrar. Under år 1959, som var ett varmt och torrt år, fanns inga angrepp av märgborrar vid fäningen i Ångermanand den g juni och i Småand den 26 maj, men vä vid närmast föregående fäningar den II maj, resp. 7 apri. Beträffande märgborrarnas utfygning i Småand kunde konstateras, att någon sådan icke skett fram ti den 8 augusti utan först vid nästa inventering den 15 september. Det går atså rätt ång tid mean angrepp och utfygning. År rgso i stockhomstrakten och år rg58 i Södermanand fanns angrepp av både större och mindre märgborren, medan under år 1959 i Ångermanand och Småand endast angrepp av större märgborren förekom. Då granarna i rege voro så unga, att skarpbark icke hunnit utbidas, fanns endast vid en fäning i Småand, den 8 apri 1959, enstaka träd angripna av åttatandade barkborren. Den åttatandade barkborrens svärmning börjar några veckor efter märgborrarnas och pågår över hea andet ti omkring sutet av maj. I övrigt ha angrepp av diverse andra insekter iakttagits, vika dock enigt entomoogisk expertis i rege äro utan betydese som skadegörare på stående skog. Angrepp på virket har såunda förekommit av fera oika sags barkborrar, tavivar, vedborrar och vedstekar, av vika de två sistnämnda genom sitt gnag i veden förorsaka en viss skada. Vidare kan det under virkets fortsatta agring finnas riskerför angrepp av tabockar och andra skadegörare på virket. Av vad som ovan sagts framgår, att man icke bör syrfäa ta och skarpbarkig gran, förrän märgborrarna och åttatandade barkborren avsutat sin svärm-

41 50:7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 4I ning, om man icke har möjighet att, innan insekterna fugit ut, transportera bort virket ur skogen på ett avstånd av hest I a 2 km från närmaste bestånd. Eftersom svärmningstiden varierar efter vädereken, är det säkrast att, innan tidig syrfäning sker, ta reda på om svärmningen kan anses avsutad. Risken för angrepp av märgborrar inskränker i hög grad möjigheten att syrfäa ta, eftersom märgborramas svärmning inträffar under den bästa fäningstiden. Samma inskränkning gäer i viss mån även förskorpbarkig gran, ehuru denna, som tidigare framgått, med gott syrtorkningsresutat kan syrfäas under en viss tid efter det att den åttatandade barkborren avsutat sin svärmning. 7. Sammanfattning Av de i syrfäningsförsöken ingående trädsagen visade sig gran, björk och a mera ämpade för syrfäning än ta och bok såvä med hänsyn ti uttorkning som känsighet för insektsskador. Av fig. 2-4 framgår, att uttorkningen i början gick snabbt för att sedan successivt avta. På våren och försommaren syrfäd gran och björk syntes kunna huggas upp inom ett par månader efter fäningen och få god uttorkning, medan taen behövde igga syrfäd så änge som möjigt. Ett säkert tecken ti att syrtorkningen är avsutad, är att barr och öv vissna och bi bruna. I nedanstående sammanstäning angives med edning av figurerna 8-I6 den vid sista inventeringen uppmätta fukthaten för virke syrfät under oika tidpunkter åren Ig58 och I959 samt i oika dear av andet. Som jämförese har även angivits hebarkat och nyfät virkes fukthat. Det kan anmärkas, att skinaden i hebarkat virkes fukthat mean Ångermanand å ena sidan samt Småand och Haand å den andra icke synes bero på kimatet utan sannoikt på inre oikheter i virket. Aen har visat sig ha ungefär ikartad syrtorkning som björken. Gran utan skorpbark samt björk, a och bok synas enigt kap. 6 kunna syrfäas utan risk för insektsangrepp på den kvarstående skogen. Gran med skorpbark och ta böra däremot icke fäas, förrän den åttatandade barkborren resp. större och mindre märgborren avsutat sin svärmning- om man icke före insekternas utfygning kan arbeta upp och transportera virket ur skogen, hest ti en pats på I a 2 km avstånd från närmaste bestånd-- då man ejest kan få avariga angrepp på den kvarstående skogen. Den åttatandade barkborrens svärmning brukar vara avsutad någon gång under maj månad. Märgborrama svärma tidigare. Deras svärmning brukar vara avsutad 3 a 4 veckor efter dess början.

42 42 GEORG CALLIN Fukthaten vid inventeringen under september månad Moisture content at the invimtory in sept. Syrfät He- Summer-feed barkat Cean- I maj I juni I jui barked I augusti Södermanand zg58 Ta... Pin e so 53 - Gran... Spruce Björk Bir ch Angermanand I959 Ta... Pin e Gran... Spruce Björk Bir ch Småand I959 Ta... Pin e !6 Gran ! 25 29!6 Spruce Björk !6 Bir ch Haand I959 Gran... 2! !6 Spruce Bok !6 Be e ch so: 7 Nyfät (medevärden) Greenfeed ss Av sammanstäningen framgår att fukthaten hos det syrfäda barrvirket vid sista inventeringen i stort sett var ägre, ju tidigare fäningen var gjord, men för övvirket i stort sett ika för de oika fäningstifäena. Om man vi uppnå en fukthat hos virket vid sista inventeringen som icke överskrider 30 %, skue man med hänsyn ti insektsfaran endast i ett fa, nämigen i Småand rgsg, och då under mycket kort tid kunnat genom syrfäning uppnå denna torrhet hos tavirket. Med samma krav skue granen kunnat syrfäas fram ti omkring den rs juni i Södermanand rgs8 och i Ångermanand I959, fram ti den IS jui i Haand I959 samt fram ti den I augusti i Småand I959- Björken och de övriga övträden fingo för aa fäningarna en fukthat på omkring 30 %- Om man utgår från 40% fukthat som miniroifordran kunde taen syrfäas fram ti omkring den rs juni i Södermanand rgs8 och i Ånger-

43 sq: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 43 manand 1959 samt ti den 15 jui i Småand Granen kunde i Södermanand 1958 och i Ångermanand 1959 syrfäas fram ti den r augusti. I Småand och Haand 1959 skedde inte någon fäning så sent, att granen fick så hög fukthat vid sista inventeringen som 40 %- Ej heer erhö björken för någon fäning denna fukthat. Av fig. 8-r6 framgår vidare, att hebarkat virke uppnådde samma torrhet vid sista inventeringen för aa fäningstider med undantag för den sista fäningen i Ångermanand den 5 augusti 1959, då den bästa torkningssäsongen för detta virke där tydigen började ida mot sitt sut. För obarkat och randbarkat barrvirke däremot bev fukthaten högre, ju senare fäningen och upparbetningen skedde. För upparbetat björkvirke bev den sutiga fukthaten iksom för syrfät björkvirke ungefär ika för aa fänings tiderna, viket synes bero på att fukthaten hos det nyfäda björkvirket, i motsats ti hos barrvirket, var ägre, ju senare fäningen var gjord (se fig 17). Vid de dimensionsförhåanden som voro för handen, torkade det hebarkade virket bäst, även om det randbarkade i några fa kom rätt nära. Det obarkade virket torkade med undantag för bokvirket sämst~ Randbarkat och syrfät granvirke torkade i stort sett ika, randbarkat tavirke betydigt bättre och randbarkat björkvirke något bättre än motsvarande syrfät virke. Eftersom virkesgroveken enigt avsnitt 33 inverkar mycket på torkningen av obarkat och randbarkat virke men betydigt mindre på syrtorkat, kan reationen mean syrfät, obarkat och randbarkat virkes uttorkning bi en annan vid andra dimensionsförhåanden. Det visade sig även, att kena och kvistiga stockar uppnådde samma torrhet vare sig de voro obarkade, randbarkade eer hebarkade. De oika torkningsresutaten sattes i samband med vädereksförhåandena, varvid det het naturigt visade sig, att hög temperatur och åg nederbörd var för sig och tisammans befrämjade uttorkningen både av syrfät och upparbetat virke. Å andra sidan kan man säga, att torkningen av hebarkat virke och syrfäd björk icke nämnvärt skide sig vid de oika vädereksförhåanden, som förekomma under studien. I övrigt visade det sig, att nederbörd på våren och försommaren, genom att den snabbt avdunstar och inte hinner tränga in i veden, inte syntes hämma uttorkningen så mycket som nederbörd på eftersommaren. Då året 1958 i någon mån och året 1959 i hög grad ur väderekssynpunkt avvek från normaa förhåanden, gjordes med edning av SMHI:s vädereksdata från åren 190I-1930 och erfarenheter från de föreiggande undersökningarna en bedömning av de normaa förutsättningarna för syrfäning i oika dear av andet. Normaa temperatur- och nederbördssiffror från fyra oika dear av an-

44 44 GEORG CALLIN so: 7 det jämfördes. Det ansågs då ämpigt att väja samma områden, som ingingo i försöken, nämigen Ångermanand, Södermanand, det torra området inti Kamarsund och det nederbördsrika området invid Haandskusten, eftersom dessa områden kunna anses representera såvä genomsnittiga som extrema väderekstyper. Vid jämförese mean vädereksdata för de oika områdena framkom, att förutsättningarna för syrfäning av barrvirke fram ti sutet av juni normat synas vara ungefär ika över hea andet. Efter denna tid bir syrtorkningen på grund av kortare vegetationsperiod sämre i Ångermanand än i övriga dear av andet, något, ehuru ej avsevärt, sämre i Södermanand än i Småand och i Haand avgjort sämst. För björken tyckas skinader i väderek inte ha så stor betydese för uttorkningen, varför förutsättningarna för björkens syrfäning synas vara tämigen ikartade på de oika trakterna. Dock inträffar givetvis si<sta ämpiga fäningsdatum tidigare i norra än i södra Sverige. För obarkat och randbarkat virkes uttorkning synas i stort samma förutsättningar gäa som för syrfät virkes. Med edning av erfarenheterna från studien göres nedan ett försök att bedöma den fukthat, man i genomsnitt kan väntas erhåa för oika trädsag vid syrfäning under normaa vädereksförhåanden. Det bör starkt poängteras, att bedömningen är mycket ungefärig. Syrfäning Hebarkat Summer-feing virke Nyfät virke 1 maj Cean barked (unga träd) 1 juni 1 jui wo o d Green-feed Fukthat wo o d moisture content Ta... Pin e (30) Gran Sprnce Löv Hardwood Syrfäning av barrträd synes i stort sett böra vara avsutad omkring den r jui i norra Sverige och i nederbördsrika trakter i södra Sverige för att man ska få någon uttorkning av betydese. I torra och varma trakter i södra och meersta Sverige kan fäningstiden särskit för gran utsträckas något, även om resutatet givetvis bir sämre, ju senare man syrfäer. Björken synes också kunna syrfäas senare, eer ti ungefär en månad före övfäningens början.

45 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 8. Diskussion av möjigheterna att praktiskt utnyttja syrfäningsmetoden 45 Syrfäning av björk har sedan gammat använts för att underätta svedjebränningar, för att torka ut bränn- och koved, för att erhåa torrt och sprickfritt snickerivirke samt för att förbättra fytbarheten hos björktimmer. Under de senare åren har det kommit fram ett visst intresse för framstäning av bränsefis ur röjningsvirke. Genom syrfäning får man möjighet att på ett enket sätt torka ut detta virke. Den största vinsten vid syrfäning uppstår, då man fisar träden hea med kvistar och barr. Man får då på en gång god uttorkning, högt fisutbyte och åg huggningskostnad, eftersom man inte behöver kvista virket. Å andra sidan bir framsäpningen, transporten ti fismaskinen och sjäva fisningen dyrare än av upparbetat och kvistat virke. Vidare kan det ur näringsbioogisk synpunkt vara mindre ämpigt att bortföra kvistar och barr ur skogen åtminstone på svagare marker. >>Hea-träd>>-metoden synes ämpa sig bäst, då transportvägarna för virket äro korta. Om man syrfäer med avsikt att, sedan virket bivit torrt, arbeta upp det i ång- eer standardängder fördyras arbetet genom att det måste utföras i två omgångar - fäning resp. upparbetning - genom att det kan bi en viss försvåring av upparbetningen på grund av överfäningar och genom att kvistarna kunna bi hårdare att hugga. Å andra sidan är det ju så, att obarkat och randbarkat virke för att torka vä och inte bi angripet av skadeinsekter måste arbetas upp under en kort tid på försommaren, som är en jäktig tid i skogen. Det kan därför ha sina fördear, och detta gäer särskit om man har mycket virke att avverka, att snabbt kunna göra en syrfäning vid härför ämpig tidpunkt och sedan arbeta upp virket på hösten, då man har mera gott om arbetskraft. Förhåandena i varje särskit fa bi avgörande för, om man ska syrfäa virket eer på en gång fäa och arbeta upp det. Devis beror avgörandet också på viket virke det är frågan om. Om det gäer björk, kan man säga, att detta trädsag är ämpigt för syrfäning, genom att man under aa förhåanden får en ganska god uttorkning, genom att syrfäningen kan ske tidigt, ja t. o. m. i samband med vinteravverkningen, om man så vi, ti ganska ångt in på eftersommaren, genom att randbarkning av björk är rätt arbetskrävande och genom att upparbetning utan barkning för björkvirke ger dåig uttorkning. Den enda möjigheten att fotta björkvirke någon ängre tid synes också vara att syrfäa virket och före iäggningen i vattnet bestryka ändytorna med något vattenbortstötande preparat. Gran är också ett ämpigt trädsag att syrfäa genom att den får god uttorkning och, med undantag för granar med skorpbark, kan syr-

46 GEORG CALLIN so: 7 fäas från tidigt på våren ti rätt ångt in på sommaren. Å andra sidan är granen ätt att randbarka, varvid uttorkningen synes igga ungefär i nivå med syrfät virkes. Kena och kvistiga stockar kunna med rätt god uttorkning även upparbetas utan barkningsåtgärd. Taen är minst ämpad för syrfäning, då den får sämre uttorkning syrfäd än randbarkad, och den är ätt att randbarka. Även för taen gäer, att kena och kvistiga stockar få god uttorkning, även om de upphuggas obarkade. Även boken synes oämpig att syrfäa om man ska upparbeta den, då den får ungefär samma uttorkning obarkad som syrfäd. Vid framstäning av massaved, som ska handbarkas, synes det inte vara någon egentig anedning att syrfäa virket, eftersom framförat barkningen därvid i rege synes bi något försvårad. Om virket ska maskinbarkas på centrat avägg eer vid industri, torde barkningen av syrfät virke inte bi avsevärt svårare än av vanigt obarkat virke. I detta fa skue man, särskit då det gäer gran, kunna vinna en de på syrfäning genom ägre transportkostnader och bättre fytbarhet. För sågverk, som inte ha möjighet att skydda timret genom nedsänkning i vatten eer genom vattenbegjutning och att ugnstorka den färdiga varan, är det ett pro;>em under sommaren och hösten att håa sågningen i gång, tis timret från nästa avverkningssäsong kommer fram. Det virke från föregående avverkningssäsong, som måste igga i ager, bir under sommaren utsatt för stora skaderisker, och sågat virke från timmer, som hugges och köres fram rått under sommaren, hinnerinte bi skeppningstorrt förrän nästa år. Genom syrfäning av timmergran har man möjighet att tidigt få fram timmer ti sågen och få ett kvaitativt gott sågvirke, som snabbt bir skeppningstorrt. Förutsättningen för metoden är dock, att granar med skarpbark fäas efter den åttatandade barkborrens svärmning, viken som nämnts brukar vara avsutad under maj månad. Vid de föreiggande försöken uppnåddes vid syrfäning fram ti omkring den I jui efter ca två månader i stort sett den maximaa syrtorkning, man kan påräkna. Virket kan atså efter denna tid upparbetas, köras fram och sågas. En ytterigare förde med metoden är, att virket bir ättare att hantera och transportera. En nackde är, som tidigare framhåits, att huggningen kan bi besvärigare genom överfäningar, en annan att kvistning och barkning av den utfaande massaveden försvåras. Om avverkningen betaas efter kubikmassa bir en förhöjning av drivningspriset för det syrfäda virket i viss mån skenbar, eftersom torkmånen vid sågningen av timret visat sig kunna minskas ti ungefär häften av det råa virkets.

47 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 47 Litteraturhänvisning: TAMM, OLOF: studier över kj.matets humiditet i Sverige - Kung. skogshögskoans skrifter nr BE1JBOM, LARs: Redogörese för försök rörande framstäning och användning av bränsefis- Riksnämnden för Ekonomisk Försvarsberedskap 1959 (Stenci). CALL1N, GEORG: Syrfäning och randbarkning av björkkoved- Norrands skogsvårdsförbunds Tidskrift II, CALLIN, GEORG: Om småvirkets torkning och några därmed sammanhängande probem (Ej pub. manus). Tuov1NEN, ARNE: On the Detonation of Unbarked Pine Logs- Metsäteho Pubication nr 34 TuoV1NEN, A & WÄRE: Does Summer Feing Improve the Quaity of Spruce Pupwood Metsäteho Report nr 143. }ALAVA, M: Fanerbjörkarnas fäning och fottning. Björkens håfasthetsegenskaper m. m.- Garantiföreningen för Trädteknisk forskning, Pubikation nr 5 och 28, KLEM, G: T0rke- og agringsfors0k med brenneved- Meddeeser fra det Norske Skogsfors0kvesen, nr 30, 1944

48 GEORG CALLIN, Summary Summer-feing of sma wood Summer-feing is a term used for the practice of feing trees in summer without immediate deimbing and bucking. Since the suppy of water from the soi isthen broken by severing the tree from the stump, whie transpiration continues for sti same time from the eaves, or the needes, the water content of the timber wi be reduced. The northernmost experimenta area is situated in the province of Ångermanand and the southernmost ones in the provinces of Småand and Haand (cf. Fig. r). The figures Nos. 2-4 dispayed in the presentation show seasoning of summerfeed timber to be rapid in the beginning, Successivey to decine. Norway spruce and birch feed in the spring and eary summer appeared ready for finisbing rather soon whereas Scots pine required a onger period to attain maximum degree of seasoning. The ength of this period, however, is infuenced by weather. The withering and browning of needes and eaves is a dependabe symptom of compete seasoning by summer-feing. The figures Nos. 8-r6 show the moisture content recorded for summer-feed timber in various parts of the country in 1958 and 1959, The moisture content is expressed by the proportion of water in the tota weight of the wood at the time of examination. The moisture content of whoy peeed timber and that of recenty feed timber are aso presented for comparison. It may be emphasized that the moisture content of whoy peeed timber in the province of Ångermanand differs from that recorded in the provinces of Småand and Haand, not because of eimate, bu t probaby on account of interior dissimiarities in the wood. After summerfeing ader timber appeared to dispay a course of seasoning simiar to that of birch timber under the same condition. The moisture content of summer-feed conifer timber at the ast examination in autumn was generay ower the earier the feing operation had been carried out. The moisture content of timber feed on May r and that of timber feed on J une r often differed but sighty. At the ast examination, however, the moisture content of deciduous timber feed at different times, was argey equa, apparenty on account of the fact that the moisture content of recenty feed trees of deciduous species contrary to that of recenty feed trees of conifers decirred when time of feing was postporred (Fig. 17). Summer-feing seeros to be possibe for Norway spruce with smooth bark and for birch, ader and beech without risking insect attacks on the remairring trees. Norway spruce with rough bark and Scots pine, however, shoud not be summerfeed unti!ps typographus, Bastophagus piniperda, and B. minor have finished theirmating if it is impossibe to process and move the timber to a pace ocated at

49 so: 7 SYRFÄLLNING AV KLENT VIRKE 49 east I-2 kms away from the forest to prevent serious attacks on the remairring stand. The rnating of Ips typagraphus in Sweden is generay finished some time in the month of May. Bastophagus spp. are sighty earier than the barkborers, their rnating being terminated within a period of 3-4 weeks. If one considers the risk of insect attacks, there was ony one opportunity during this study to achieve a moisture content beow 30 per cent in summer-feed timber of Scots pine, viz. in the province of Småand for a short period in I959 With equa nioisture requirements, it woud have bee_n possibe to fe Norway spruce in the provinces of Södermanand and Ångermanand prior to J une I5 in I958 and I959, respectivey, in the province of Haand prior to Juy I5 in I959 and in the province of Småand up to August I in I959 Birch and the other deciduous species achieved a moisture content of about 30 per cent for any summer-feing prior to the beginning of August. If 40 per cent moisture content is accepted, it woud have been p9ssibe to fe Scots pine in the provinces of Södermanand and Ångermanand prior to J une I5 in I958 and I959, respectivey, and in the province of Småand prior to Juy I5 in I959 Norway spruce coud then have been feed in the provinces of Södermanand and Ångermanand prior to August I in I958 and I959, respectivey. The moisture content recorded at the ast examination for timber feed in the provinces of Småand and Haand in the beginning of August in I959 was ess than 40 per cent. The moisture content of birch never reached the eve of 40 per cent for any time of summer-feing. The figures Nos. 8-I6 aso show that whoy peeed timber showed equa degree of seasoning at the ast examination independent of time of feing with the exception of the ast feingin the province of Ångermanand on August 5, I959, when the most favourabe period of seasoning was apparenty nearing its end. For unpeeed and strip-peeed timber of coniferous species, however, moisture content increased with each postponement of the feing and finisbing of the timber. The fina moisture content of finished timber of deciduous species as we as that of summer-feed timber of deciduous species was equa for a the times of feing, which seeros to depend on the fact that the moisture content of recenty feed timber of deciduous species contrary to that of conifer timber decirred with each postponement of the feing operation (cf. Fig. 17). The whoy peeed timber showed superior degree of seasoning at the present size distribution but in some cases the strip-peeed timber was rather equa. The unpeeed timber, except that of beech, dispayed inferior seasoning. Timber of Norway spruce seasoned equay we whether strip-peeed or summer-feed whie timber of Scots pine seasoned consideraby better and birch timber sighty better than summer-feed timber of the same species if strip-peeed. Since the size of the og has a great infuence on the seasoning of unpeeed timber and strip-peeed timber but consideraby ess on that of summer-feed timber, the reationships between the seasoning of summer-feed timber, unpeeed timber, and strip-peeed timber may appear different at sizes other than the present ones. It was aso apparent that sma and knotty ogs achieved the same degreeof seasoning whether unpeeed, strip-peeed, or whoy peeed. When various resuts of seasoning were reated to the weather conditions, it appeared natura that high temperature and ow precipitation separatey and in combination favoured seasoning in both summer-feed timber and in finished timber. On the other hand, it ma y be stated that seasoni1:1-g of whoy peeed timber and summer-feed birch showed sight differences ony at weather conditions