KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET

Transkript

1 KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET N:r

2 Anförande av franske marinchefen, amira Georges Cabanier på Miitärhögskoan den 8 maj *) Jag är mycket hedrad av att Amiraen har berett mig tifäe att håa mitt anförande inför detta framstående auditorium av svenska officerare. Såsom representant för den franska marinen tackar jag Eder varmt härför. N i, mina herrar, som är yrkesmän i svenska krigsmakten och som sådana har ti uppgift att göra Edert ands traditionea neutraitet respekterad har tydigen insett vikten av att inte avskärma de europeiska nationernas miitärpoitiska probem från Edra egna. Min avsikt är inte att ta upp ämnen Ni känner ti ika vä som jag utan snarare att framföra några personiga kommentarer om orsakerna ti och konsekvenserna av en händese, som i sig sjäv iustrerar den pågående utveckingen i Europa; jag vi nämna något om den nya franska håningen vis-a-vis Atantpaktens miitära organisa tio n. Dagens Europa skijer sig verkigen från 1950-taets. Orsakerna, som tvingade dess änder att söka skydd antingen i väst eer i öst, har idag ti en stor de försvunnit. Där finns numera kärnvapen, som tidigare var ett exkusivt priviegium för USA och Sovjet, det igger inte ängre i centrum för de båda stormakternas bickfång, vikas uppmärksamhet nu riktas mot nya horisonter. sutigen eftersträvar europeerna på båda sidor om järnridån - med växande insikt om sina speciea och gemensamma intressen - att återupprätta ömsesidiga fruktbärande reationer, viket även innebär framsteg för ~eras naturiga eer historiska gemenskap trots skijaktigheter i Ideoogier. "Andra tider, andra sedvänjor" säger ett franskt ordspråk. Tar ian i betraktande den nuvarande situationen - även om de vid- Översättning av redaktionen

3 tagna dispositionerna sedan ett tjugota år tibaka i form av den ena eer den andra miitärpakten med hänsyn ti möjigheten av en eventue aggression ännu ti en de syns berättigade - tycks det i stäet som om tiämpningen av dessa dispositioner är atför stebent, fördröjer Europas utvecking och försvårar vissa internationea reationer, kort sagt syns dåigt anpassade ti dagens situation. I detta avseende, om man betraktar den enda västiga miitärorganisation, bör denna organisation - men inte sjäva Atantpakten - inrangeras band dessa dispositioner och såunda reformeras. Vad beträffar Frankrike dröjde det inte ti år 1966, innan man insåg de oägenheter som organisationens utformning innebar för andet. Oika tecken samverkar sedan några år tibaka för att skapa denna uppfattning. Från dipomatiskt hå framhös att Frankrikes detagande i organisationen äventyrar framgången för vissa franska initiativ, eftersom dessa emanerar från ett and som i värdens ögon är atför "engagerat". Från miitärt hå framhös att vapnet par exceance, dvs kärnvapnet, saknade hemvist i organisationen, viket förtar mycket av organisationens betydese. Oaktat detta innebär organisationens mekanism, om den sätts igång, risker för att Frankrike dras in i en konfikt, kanske med kärnvapen, främmande för andets nationea intressen utan att andet bevarar en ree möjighet att ti egen förde kunna utnyttja Atantpaktens artike 5 som säger "att varje medemsstat vidtar sådana åtgärder som den bedömer nödvändiga". Redan före år 1960 och upprepade gånger därefter har Frankrike föresagit medemsstaterna - särskit USA - att reformera organisationen genom att anpassa den ti det aktuea äget. Tyvärr har dessa försag icke funnit något gensvar. Efter att ha konstaterat detta tistånd började franska regeringen år 1959 skära ned dess engagemang med beväpnade styrkor, en nedskärning som avsutades år 1966 och som har kännetecknats av föjande etapper: 408 I mars 1959 informerades Atantpaktens miitära organisation om bortdragandet ur organisationen av de franska marinstridskrafterna i Medehavet; I mars 1963 informerades organisationen om att från och med varje fartyg eer fygpan tihörande marinen inte ängre stod under befä av någon befähavare inom organisationen med undantag för några ubåtar. Samtidigt besöt franska regeringen att högre franska sjöofficerare ej ängre skue ingå i Atantpaktens befäskedja. I mars 1966 sutigen fattades besut om tibakadragande av samtiga franska stridskrafter, dittis integrerade i organisationen. Det är icke desto mindre feaktigt att toka den franska reträtten ur Atantpaktens miitära organisation som tecken på en brytning med våra aierade. Aven om Frankrike ämnat den organisation, som vuxit fram ur Atantpakten, förbir Frankrike icke desto mindre medem av sjäva Atantpakten, och fortsätter därför att vara representerat i Atantrådet och i kommitteer och arbetsgrupper tisatta av rådet. För övrigt har franska regeringen redan givit upprepade bevis på att vid den ursprungiga ansutningen regeringen förutsåg ett friviigt samarbete med den miitära organisationen. Man bör i detta sammanhang nämna de överenskommeser om samarbete som sedan år 1964 existerar mean den aierade överbefähavaren för Atanten, den aierade befähavaren för Engeska kanaen och deras franske motsvarighet iksom kvarhåandet av franska trupper i Tyskand, det franska detagandet i det utbyggda uftbevakningssystemet, de franska miitära samverkansgrupper, som fortsätter att fungera hos aa viktiga aierade befä. Som ett exempe och för att övergå från principer ti ett konkret fa kan nämnas, att den franska marinens samarbete under 1967 manifesteras i tre större övningar, i vika detar fera övervattensfartyg, ubåtar och fygpan, och i tov övningar av mindre omfattning både i Atanten och i Medehavet. Inom ramen för dessa övningar, vikas uppäggning är överensstämmande med våra miitära doktriner, förbir de detagande franska styrkorna under nationet befä, men de kan stäas under aierad kontro för en viss tid eer för ett bestämt uppdrag. Sådan bir formen för samverkan såsom vi ser det. Efter att såunda ha taat om Frankrikes stäning gentemot Atantpakten skue jag nu het kort vija skissera den amänna konturen av franska marinens uppgifter. 409

4 Det bör understrykas att Frankrike i aa dear av värden har intressen förknippade med andets historia, dess ekonomiska eer vetenskapiga utvecking och dess poitik. Marinen har ti uppgift att stödja regeringens poitik runt om i värden. Såsom genera de Gaue sagt, "Marinen existerar för att tjäna andet. Den ska vara i stånd att intervenera på havet eer från havet överat på jorden". Marinen är i särskid grad anpassad för denna ro att stödja en poitik genom möjigheten ti spridning och koncentration av stndskrafter, förmågan att uppträda överat, att förbi kvar och att verka med oika mede: fartyg, fygpan, arnfibiestridskrafter. Marinen detar i ösandet av de tre huvuduppgifter, som regeringen tideat den franska krigsmakten, på föjande sätt. Avvärjning Frankrike har anammat en avvärjningsstrategi. Marinen är i färd med att fuföja genomförandet av ett program med robotbestyckade ubåtar, som kornmer att innebära en ökad effektivitet hos de nationea avvärjningsresurserna. Detta program, som kräver omfattande studier, räknar med nödvändiga åtgärder för ubåtarnas skydd och säkerhet. ntervention Den järnvikt, som är etaberad mean stormakterna, kan öppna vägen för subsersiva aktioner och marginakonfikter på andra hå eer med Tredje värden inbandad. För att snabbt vara i stånd att handa vid varje incident, som berör våra intressen eer de fördrag, som vi sutit med vissa stater, hås en interventionsstyrka rustad. Det gäer en asidigt sammansatt styrka, som, då så erfordras, kan tigodose andstigningsstyrkors utanför hemandet behov av fygunderstöd, skydd och nödvändigt underhå. 410 Försvar Därest en större konfikt skue inträffa i Europa, viket icke het kan utesutas för det fa att avvärjningsstrategin sår sint, bir försvaret av det egna territoriet en huvuduppgift. I detta fa kornmer marinen i samverkan med aierade att bekämpa fiendens operationer från sjön och sätta in maximum av ämpiga mede som stöd för fygoperationer från and. I medvetandet om det faktum att i rådande internationea jämviktsäge Frankrike i första hand endast bör räkna med sig sjäv, ska marinen samtidigt kunna utvecka avpassat stöd åt regeringens poitik i aa dear av värden, kraftfut samarbete med andra medemmar i Atantpakten vid en eventue konfikt. Men därmed är marinens uppgifter ej sut. Som jag just påpekat är det marinens pikt att tjäna sitt and i fred ika vä som i krig. Ti de uppgifter i krig, som jag har taat om kornmer tarika uppdrag i fred; representation av typen örogsbesök, fiskeriövervakning, uppdrag av typen "ti det amännas tjänst", sådana uppdrag som består av att ti aa sjöfarande everera hydrografiska och oceanografiska underrätteser, uppdrag av vetenskapig karaktär, etc. Ett nyigen inträffat exempe på uppgifter, som oförmodat kan behöva fugöras av marinen och som i förbigående förtjänar att nämnas, utgör den rad av marina insatser som var nödvändiga i kampen mot det "svarta havet" som förorsakades av tankerns "TORREY CANYON" förisning. Det bev nödvändigt att hea tiden övervaka ojeytans röreser och att använda oika marina mede för att försöka förstöra ojan, innan den kom in mot kusterna. Mer än en månads aktivitet med örogsfartyg och marinfyg från första och andra "Regions Maritimes" offrades ti stor de på detta företag. I nuvarande stund är en stor de av vår potentia avdead för uppdrag, som berör verksamheten vid vårt avägsna centrum för kärnkraftsexperiment i Stia Havet och vid försöksstationen för robotar, som vi har byggt upp vid Atantkusten i sydvästra Frankrike. Uppgifterna och uppdragen, som jag här kortfattat berört, styr den franska marinens sammansättning och organisation, som utan tvive 411

5 skijer sig från den svenska marinens. Men aa mariner har många gemensamma drag och aa sjömän formade efter sin speciea ivsföring förstår varandra så snart det gäer yrket. Inom denna ram önskar jag att tarika kontakter och utbyten av ideer äger rum mean franska och svenska marinen, och jag gäder mig åt detta tifäe att få vara tisammans med Er idag. KOMMENDOR H GOTTFRIDSSON Akabaviken ett fokrättsigt probembarn Geografiska förhåanden Strandägare vid den just nu så aktuea c:a 96 dist.min. ånga och 10 dist.min. breda Akabaviken är Förenade Arabrepubiken (för enkehetens sku i fortsättningen kaad Egypten) och Saudi-Arabien, som innehar den västra resp östra stranden, medan Israe och Jordanien disponerar över c:a 6 resp 3,5 dist.min. kust ängst in i viken (se skiss). Viktigare hamnar i området är den israeiska Eiath och den jordanska Akaba. Omedebart utanför mynningen ti Akabaviken igger den saudiarabiska ön Tiran och mean denna ö och det egyptiska Sinai befinner sig det c:a 3 dist.min. breda Tiransundet. Mitt i detta sund igger ett utbrett korarev, fankerat på västra sidan av Enterprise Passage på egyptiskt sjöterritorium och på den östra av Grafton Passage på saudiarabiskt territorium. Dessa segerännor har en minsta segefri bredd på 1200 m resp 870 m. Röresefriheten för passerande fartyg är såunda starkt begränsad samtidigt som Tiransundet i hea sin bredd utan svårighet kan behärskas med anduppstäda vapen. Liksom huvudparten av Öresund utgörs vattenområdet i Tiransundet och Akabaviken enbart av territoriahav och ingen ränna av fritt hav eder genom detsamma. Exakt hur gränsen mean egyptiskt och saudiarabiskt territoriahav är bestämd har inte kunnat utrönas. Det förefaer dock sannoikt, att de båda änderna i detta hänseende tiämpar den amänna regen i 1958 års territoriahavskonvention (art 12) enigt viken en dyik gräns äggs mitt emean de båda ändernas kust (medianinjen). I nuvarande äge, då Egypten och Saudiarabien står på samma sida i konfikten med Israe spear denna fråga f ö ingen nämnvärd ro

6 Fokrättsig bakgrund Det torde för denna tidskrifts äsare vara väbekant, att gäande fokrätt innefattar rätt ti s k oskadig genomfart för aa nationers örogs- och handesfartyg genom en kuststats territoriahav. Denna grundäggande princip, som tiämpats under fera århundraden finns inskriven i Genevekonventionen angående territoriaha ve; och tiäggszonen (art 14). Kuststater äger dock rätt att "tifäigt upphäva rätten ti oskadig genomfart för utändska fartyg i särskit angivna områden av dess territoriahav, därest sådan åtgärd är av väsentig betydese för skyddet av dess säkerhet" (art 16). Enigt mom 4 i sistnämnd artike gäer denna rätt dock icke ifråga om sund, som begagnas för internatione sjöfart mean en de av det fria havet och en annan de av det fria havet (t ex Oresund) eer en främmande stats territoriahav. Den sista inskränkningen har tikommit just med tanke på en situation, då en eer fera staters territoriahav vid mynningen av en bukt eer vik "bockerar" titrädet ti en inne i bukten (viken) iggande stats territoriahav (som faet är beträffande Israe vid Akabaviken). Det kan var"a av intresse att göra en kort återbick på diskussionen i Geneve i samband med tikomsten av mom 4 i artike 16. I det ursprungiga försaget ti art 16 fanns den de av mom 4, som behandar titrädet ti en "bockerad" kuststat inte med. På försag av Nederänderna, Portuga och Storbritannien i 1. kommitten, som behandade territoriahavsfrågorna, gjordes detta tiägg efter ånga diskussioner vid fera sammanträden. Härvid framgick det tydigt av Egyptens och Saudiarabiens inägg, att man bekämpade tiägget med särskid tanke på förhåandena i Akabaviken. Ehuru Israe inte yttrade sig i denna debatt, kan man nog utgå ifrån a t t tiägget ini tie ra t s a v denna sta t. I 1. kommitten an togs försaget med knappast tänkbara majoritet (en rösts övervikt). Vid artikens sutiga behanding i penarförsamingen föresog Egypten, att man skue rösta separat på mom 4. Danmarks representant motsatte sig emeertid detta b a under hänvisning ti att bestämmeserna om oskadig genomfart måste ses som en hehet. Saudiarabien päde rade därefter - iksom tidigare Egypten - för separat omröstning om mom 4, med vid omröstning om denna procedurfråga förkastades försaget med mycket knapp majoritet. Man röstade såunda därefter 414 på hea artike 16, som antogs med 62 ja-, 1 nej- och 9 nedagda röster. Saudiarabien, som hade nedagt sin röst, avgav därefter en röstförkaring av innebörd, att detta and skue vidtaga erforderiga åtgärder för att skydda sig mot tiämpningen av mom 4. Probemet Akabaviken var såunda brännbart redan år Trots att Genevekonventionen numera är i kraft (genom att stipuerat minimianta stater ansutit sig ti densamma) och därigenom får anses som gäande fokrätt på området, står det såunda kart, att strandägarna vid inoppet ti Akabaviken icke accepterar konventionens text i dessa dear. I motsats mot Israe har de heer inte ansutit sig ti konventionen och är därför - i varje fa formet - inte bundna av dess bestämmeser. Synpunkter på den senaste händeseu t veckingen Den arabiska instäningen bev pötsigt uppenbar för hea värden, när president Nasser omkring månadsskiftet maj/juni förkarade Tiransundet spärrat för israeiska och andra fartyg på väg ti eer från israeiskt sjöterritorium i Akabaviken. En närmare anays av den då - strax före krigsutbrottet - rådande fokrättsiga situationen kan göras enigt föjande. Förhåandet mean Israe och Egypten karaktäriserades av att vapenstiestånd rådde mean de båda änderna (senast efter Suezkrisen 1956 ). Någon fred var icke suten, viket ytterst hade sin grund i att arabvärden hittis icke veat erkänna Israe som en suverän stat. Eftersom några egentiga krigshandingar inte förekommit i området på mer än 10 år kunde det rådande tiståndet närmast betecknas som någonting mitt emean krigs- och fredstistånd. Liksom på så många andra hå i värden var den fokrättsiga situationen därför svårdefinierbar. H ärti kommer, att Genevekonventionen är avsedd att gäa endast under fredsförhåanden, viket dock icke framgår av sjäva konventionstexten utan endast av förarbetena ti densamma. Med utgångspunkt från det formea krigstiståndet med Israe kunde president Nasser därför med visst fog göra gäande, att en spärrning av Tiransundet för israeiska fartyg stod i överensstämmese med gäande fokrätt. Detta förutsätter dock att man verkigen accepterar den då rådande situationen som krigstistånd. 415

7 Eftersom några egentiga krigshandingar inte hade förekommit i området på många år kunde Akabaviken med Tiransundet emeertid icke anses som krigsskådepats, då de krigförande enigt krigsagarna har rätt att vidtaga vissa åtgärder gentemot utomstående (neutraa) nationers sjöfart (stoppande av krigskontraband ti motståndaren o d). Härav föjer, att Genevekonventionen under aa förhåanden fortfarande var tiämpig på sistnämnd sjöfart. Denna uppfattning stöds- kanske något oväntat- av en sovjetisk auktoritet inom fokrätten, professor I van Bitjsjenko, i armetidningen Krasnaja Svesda (Röda Stjärnan), viket framgår av en nyhetsartike i Svenska Dagbadet den 29 juni i år. Å andra sidan kommer B. ti den sutsatsen att konventionen ger stöd för spärrningen av Tiransundet för b a "icke-israeiska fartyg, vika medför strategisk materie". Han ifrågasätter härvid inte rätten ti oskadig genomfart, men anser att dessa fartygs genomfart icke kan betecknas som oskadig eftersom den kunde medföra skada för kuststatens fred och säkerhet. Denna sammankopping av syftet med den pågående sjöfarten och sjäva pass.agen står dock enigt författarens mening icke i överensstämmese med. Genevekonventionen, viken enigt det tidigare anförda regerar sjöfarten under fredsförhåanden. Begreppet oskadig genomfart definieras i konventionens artike 14 mom 4 enigt föjande: "Genomfart är oskadig, därest den (kursiv. av författaren) ej stör kuststatens ugn, ordning eer säkerhet." Det är med andra ord sjäva sättet för genomfartens utförande, som avgör huruvida den är oskadig eer ej. Syftet med resan har däremot inte med saken att göra. President Nassers åtgärd att spärra Tiransundet fö r utomstående nationers sjöfart kan därför betecknas som kart fokrättsstridig. (Den sovjetiska tokningen av Genevekonventionen får vä anses som ett försök att i efterhand rättfärdiga president N assers handande med sikte på det pågående internationea arbetet att söka åstadkomma varaktig fred i området.) Vissa tecken tydde på att "de stora sjöfartsnationerna" gjorde sig beredda att hävda genomfartsrätten genom Tiransundet. I vika fo r mer detta var avsett att ske är fortfarande förborgat, eftersom dessa paner pötsigt förorade sin aktuaitet vid krigsutbrottet den 5 juni. Efter Israes miitära seger är äget ifråga om Tiransundet, att det + Skaa ',,. t t!

8 aktuea området är ockuperat av segrarna och att passage genoro sundet ti och från Eiath tis vidare kan ske obehindrat. Eftersom detta sakernas tistånd grundar sig på israeisk ockupation av arabiskt område, kan detta äge emeertid inte förväntas bi bestående. Det får vä anses vara tämigen sjävkart att de ordinarie strandägarna vid Tiransundet i samband med en återgång ti mera frediga förhåanden kommer att återfå jurisdiktionen över ororådet. Samtidigt måste uppenbarigen frågan om den internationea sjöfarten ösas i enighet med Genevekonventionens bestämmeser. Många röster i FN :s generaförsaming (b a den svenska) har höjts med denna inriktning. Ur fokrättsig synpunkt skue frågan strängt taget inte behöva ges någon särskid ösning, eftersom gäande fokrätt härvidag är kar och entydig. Med hänsyn ti arabstaternas instäning ti bestämmeserna för oskadig genomfart ävensom ti den överhettade poitiska temperaturen i området torde det dock bi nödvändigt med någon form av poitisk garanti för den internationea sjöfartens fortsatta passage ti och från Eiath. Samtidigt som det är gädjande, att gäande fokrätt upprätthås, är det dock ett dystert faktum, att detta måste ske genom maktspråk från utomstående staters sida. AV LEDAMOTEN H G PETRELIUS Inedning Utdrag ur årsberättese i organisation och förvatning Föredraganden i vetenskapsgrenen organisation och förvatning för år 1961, edamoten C G Giberg, ämnade i sin berättese i mars 1962 en översikt över för marinen vitaa organisationsfrågor. Härvid behandades såvä för krigsmakten gemensamma organisationsfrågo r som för marinen intern organisation. Under föj~nde ~r har de oika föredragandena i sina årsberätteser utvat speciea amnen inom denna vittomfattande vetenskapsgren. Tidsperioden har för krigsmakten i dess he~het och måhända särskit för marinen inneburit en tid av omdamng vad gäer b a organisation och administration. Med anedning härav och med hänsyn ti de senaste årens ämnesva har undertecknad vat att ge en resume över de viktigare organisationsfrågor, som direkt eer indirekt berört marinen. Härvid har anknutits ti den år 1962 avgivna årsberättesen med avsikten, att de båda berätteserna i möjig mån ska kunna ses som ett sammanhängande het. Årsberättesen är uppstäd i föjande avsnitt.':- Kap I. För krigsmakten gemensamma frågor. Försvarsstabens organisation 2. Regiona edning 3. Lägre regiona edning 4. Tygförvatning i centra instans 5. Verkstadsutredningen 6. Gemensam intendenturkår 7. Ledning och organisation av fortifikations- och byggnadsförvatning i regiona instans '' Redaktörens anmärkning: Endast avsnitten Kap I 4-9 redovisas i detta nummer

9 8. Försag om ett för försvaret gemensamt rationaiseringsverk 9. Försvarssjukvårdsutredning Kap II. För marinen särskida frågor Kap III. 1. Försvarsgrensstaberna - marinstaben 2. Orogsbasorganisationen 3. Kustartieriförsvaren 4. Marin undersökningscentra statstjänstemännens förhandingsrätt och statens avtasverk 1. Historik 2. statstjänstemannaagar och statstjänstemannastadgar 3. Avtasverket 4. Myndigheten - avtasverket - personaorganisationerna 5. Tjänstetisättning m m Ett ferta av rubrikerna har direkt anknytning ti krigsorganisationen. Då föredraganden vat att göra redogöresen het öppen, har ti krigsorganisationen hörande dear överhuvud icke behandats. sakbehandingen av ämnet har huvudsakigen skett under augusti -oktober 1966, varför utveckingen efter nämnda tidpunkt icke berörts. 420 tygförvatning i centra instans His torik m m Nuvarande centraa förvatningsorganisationer inom krigsmakten går i sina huvuddrag tibaka på besut från 1943, 1954 och 1962 års riksdagar. Karakteristiskt för nuvarande ordning är att envar av förvatningsgrenarna civiförvatning, sjukvårdsförvatning, fortifikationsoch byggnadsförvatning samt intendenturförvatning eds för samtiga försvarsgrenar av ett ämbetsverk. Tygförvatningen eds därernot av tre ämbetsverk, vart och ett i huvudsak svarande mot en av försvarsgrenarna. Frågan om en ökad samordning av tygförvatningstjänsten på centra nivå har tidigare i skida sammanhang ägnats uppmärksamhet: 1. Propositionen 1954:109 angående organisationen av försvarets tyg-, intendentur- och civiförvatningar redovisade två aternativ för tygförvatningens organisation, av vika det ena innebar ett för förs varet gemensamt tygförvatningsverk. Det ansågs dock att aternativet då ej borde kornrna ifråga, ehuru departementschefen icke var främmande för tanken års besparingsutredning för försvaret (SOU 1960:23) Uttaade att starka förvatningsrnässiga, tekniska och ekonomiska skä taade för en sammansagning av tygförvatningstjänsten. Statens sakrevision ansöt sig ti att denna tanke på något ängre sikt borde reaiseras års försvarsedningsutredning ansåg sig icke kunna tistyrka att besut om gemensam tygförvatning då fattades men anförde, att utveckingen sannoikt pekade mot en sådan organisationsform. Tanken på en gemensam tygförvatning har såedes gång efter 421

10 annan förts fram och vid anmäan av prop 1961:109 angående ny organisation av krigsmaktens högsta edning uttaade sig departementschefen tydigt för en sådan ösning. Med kbr den 4 juni 1964 bemyndigades chefen för försvarsdepartementet att tikaa en utredningsman för att verk_stä.a utredning rörande organisation av krigsmaktens tygförvatnmg 1 centra instans m m, tygförvatningsutredningen (TFU). Utredningsman bev direktören Hugo Larsson med avdeningschefen i försvarsdepartementet N V Simonsson som sekreterare. Direktiven ti utredningsmannen kan sammanfattas enigt föjande: 1. Tre aternativ borde undersökas. a) Ett enda tygförvatningsverk för hea krigsmakten. b) Tre tygförvatningsverk av nuvarande typ med någon form av överstyrese. c) Ett anta s k fackförvatningar ev under en överstyrese. 2. Det skue ingående undersökas vika befogenheter, som kunde tiäggas en överstyrese utan att vederbörande förvatningars karaktär av Kung Maj:t underydande ämbetsverk ginge förorad. 3. Vidare skue undersökas ett aternativ, där vissa funktioner skue utbrytas ur de tygförvatande verken och sammanföras organisatoriskt i nya enheter, t e inköp. 4. Som amän måsättning borde gäa, att utredningsarbetet skue resutera i en mera enhetig edning av tygförvatningstjänsten, i en ändamåsenig hushåning av mede och av förvatningspersona, enhetiga principer och rutiner för tjänstens bedrivande, enhetigt o~ h samordnat uppträdande i förhåande tieverantörer av tygmatene ~~~~. 5. Det borde vidare prövas huruvida icke försvarets fabnksstyrese med förde skue kunna engageras för edning av verkstadsdrift inom tygmaterieområdet. TFU försag i stort Den 22 november 1965 överämnade utredningsmannen sitt betänkande, viket innebar inrättande av ett för försvaret gemensamt tygförvatningsverk, benämnt "Försvarets Materieverk" ( F.~JV ). Sedermera överämnades ett debetänkande betitat "Förutsättmngar 422 för tygförvatningens centraa underhåsorganisation". Därmed hade 1964 års tygförvatningsutredning avsutat sin verksamhet.. o Materieverket skue edas av en styrese. I denna skue mga en ueneradirektör, samtidigt chef för materieverket, cheferna för ~rrne n, marinen, fygvapnet och försvarets forskningsanstat samt tre andra edamöter, som Kung Maj :t skue utse särskit. Band edamöterna skue Kung Maj :t utse en ordförande och styresen sjäv en vice ordförande... Overbefähavaren skue ha rätttghet att genom representatwn närvara vid styresens sammanträden. Vid materieverket skue finnas en överdirektör (verkschefens stäföreträdare). Overdirektören skue vara chef för en verksstab bestående av en centrapanering, en organisationsavdening och en administrationsavdening. Under verkschefen föresogs tre materieförvatningar, en för armematerie, en för marinmaterie och en för fygmaterie samt en robotmaterieavdening. Generadirektören, överdirektören, cheferna för materieförvatningarna och robotmaterieavdeningen samt cheferna för centrapaneringen, organisations- och administrationsavdeningarna sku~ utgöra materieverkets direktion med uppgifter som borde utredas 1 särskid ordning. TFU angav uppgifterna för verket ti att att att vidtaga åtgärder för att förse försvarsgrenarna med teknisk materie, tise att den tekniska materieen är ändamåsenig och brukbar samt förvaras på ämpigt sätt, föja den tekniska utveckingen. FMV skue föja direktiv och anvisningar för sin verksamhet från överbefähavaren resp försvarsgrenschefer i princip i ikhet med vad som f n gäer för de centraa förvatningarna. TFU angav vidare vissa riktinjer för oika. ärendens handäggning. Styresen skue b a avgöra ärenden som angick arbetets amänna inriktning och utnyttjandet 423

11 i stort av tigängiga resurser samt betydesefua frågor om företrädesrätt mean oika arbetsuppgifter, ärenden som angick större och betydesefuare arbetsuppgifter samt fördeningen av sådana uppgifter mean materieförvatningarna, robotmaterieavdeningen och verksstaben, ärenden betr organisation, arbetsordning eer tjänsteföreskrifter, frågor om ansagsframstäningar hos riksdagen och andra frågor av större ekonomisk betydese. En grundprincip i utredningsförsaget var att verket genom styrese och verkschef sjäv skue utarbeta försag ti organisation och arbetsformer och det förutsattes, att förändringar successivt skue kunna genomföras så att pågående verksamhet ej skue behöva störas. sakärenden skue handäggas vertikat och deegeras i stor utsträckning från verkschefen ti resp förvatning eer robotavdening så att arbetet i princip skue bedrivas inom dessa enheter i ikhet med vad som gäer f n inom de nuvarande AF, MF och FF. Funktionea ärenden skue i at större utsträckning handäggas horisontet, huvudsakigen inom verksstaben. Vissa andra funktioner såsom budgetverksamhet, normaieverksamhet, inköps- och kontroverksamhet, borde även sammanföras horisontet. Verksstabens indening framgår av tabå. På ång sikt borde utveckingen enigt utredningen ta sikte på en organisation, som framgår av bifogade tabå. Härvid har robotmaterieavdeningen - som då bivit förvatning - kompetterats med en vapen- och en teeförvatning. Verksstabens underhåsdetaj har vidare svät ti en fristående underhåsavdening. Samarbetet med försvarsgrensstaberna avsågs i första hand kanaiseras genom de kvarstående arme-, marin- och fygmaterieförvatningarna. TFU försag!i!!_gemensamt materieverk VERKSLEDNINGEN STYRELSE ORDFÖRANDE, CA, CM, Cf.V, CFOA, TVA OVRI GA LE DAMÖTER OCH VERKSCHEFEN , ---- ~~~~~ L ~ J MILJTARLEDNINGEN 1) ENDAST VAD AVSER DE GEMENSAMMA OPERATIVA TELEFÖRBINDELsERNA LYDNAD DIREKTIV OCH ANVISNINGAR DELEGERAD SAMVERKAN ("KONTAKTYTA" STAB- FÖR VALTNING)

12 Organisation av verksstaben TFU försag_rå ång sikt STÄLLFÖRETRÄ- DANDE CHEF J PLANERINGSAV D. H BUDGET- SAMORDNING CENTRAL- ORGANISATIONS- AVDELNING TIONSUTREDN ADMINISTRATIV 4) H AVDELNING CHEFSEXPE DITON VERKSLEDNI NGEN STYRELSE ORDFORAND E, CA, CM, RIGA LEDAMÖTER OCH VERKSCHEFEN _J_.. i, j 1) 2) 3) 4) 5) 6) -{RESURSPLA- H r- '- NERI NG LING-SAMOR 1) HORGANISA- INKÖPS- 2) DATABEHAND- 5) ~EKONOMI NI NG FORSVARETs SAMORON '- KLASSIFIKA- PERSONAL INDUSTRIPLA TIONSCENT- '-- NERING RAL REGION-, 3) UH- OCH FÖRRÅDS- SAMORDN. B a övertas budgetdeegationens arbetsuppgifter B a övertas merkantia deegationens och krigsanskaffningsdeegationens uppgifter B a övertas teeunderhåskontorets samt förråds- och materiedeegationernas arbetsuppgifter B a övertas organisations- oc h personadeegationens arbetsuppgifter B a övertas ADB-deegationens arbetsuppgifter B a övertas standardiseringsdeegationens arbetsuppgifter 6) FÖRVALTNING FÖRVALTNING FÖRVALTNING r-:f:-l-,. 1) ~ <--;:.;"-"".=:..: ( YG:-M-::T:::R-:-L----,_ IFi:YG:: _j FÖRVALTNING FÖRVALTNING CFV, C FOA, TVÅ ÖV VAPENMTRL ARMEMTRL MARINMTRL TELEMTRL ROBOTMTRL FÖRVALTNI NG UNDERHÅLLs AVDELNING J Lydnad 1) Endast vad avser de gemensamrna t eeförbindeserna - - -Direktiv och anvisningar - _- Deegerad samverkan ("Kontaktyta" stab- för vatning)

13 Remissyttranden Betänkandet framkaade icke någon entusiasm från fen aet remissmyndigheter. Myndighetens syn på försaget var i stort fö jande. OB: Utredningen har i atför hög grad betraktat tygförvatningsverksamheten som en sjävständig funktion. Det är nödvändigt att vid en optimering av denna se den i det större sammanhanget förvatning - stab - förband d v s hea förvatningsområdet och förbandsproduktionen. TFU principiea uppäggning och utredningsmetodik har resuterat i ett på väsentiga punkter ofuständigt och svåröverskådigt materie. Dessa brister är så avgörande att TFU ej kan utgöra underag för principbesut om ett tygförvatningsverk. CA: TFU har angripit probemstäningarna främst sett från förvatnings- och industrisynpunkt. Möjigheterna ti reformer på det beståendes grund bör undersökas innan principbesut fattas. CM: Materieanskaffningen knyts at hårdare ti FöD under det att TFU vi ha deegering. Karäggande av ansvarsfördening FöDförvatning erfordras. TFU har benägenhet att betrakta varje komponent i ett vapensystem med hänsyn ti dess ursprung i industriproduktiontn. Detta eder ti facktänkande typ Tee. I verkigheten ingår dyika detajer i varje modernt vapensystem. Vapenmaterieens dominerande infytande på vapenbärarens utformning kräver en stark sammanhåning mean staben och en mot vapensystemet anpassad förvatning. TFU redovisar icke de nackdear som bir en föjd om förs aget genomförs. Fortsatt utredning är nödvändig, innan principbesut fattas. CFV: A v TFU framagt försag är ej så penetrerat att någon organisationsförändring kan göras på dess grund. FFD: En enhetigare edning av den centraa förvatningsverksamheten bör införas om möjigt f o m 1/ Kompetterande utredningar för att komma fram ti ämpig form för dyik edning bör snarast genomföras. FOA: Centra edning eer samordning av förvatningstjänsten är av värde för möjigheterna att genomföra ett konsekvent forsknings- 428 och utveckingsprogram. Dock är det icke säkert att TFU :s försag är det rätta.. Stkt: Ji.mbetsverket anser icke att försaget kan äggas u grund för besut om inrättande av ett gemensamt verk. FFV: Verket ansuter sig ti grundsynen beträffande ansvars- och edningsförhåanden inom de två högsta nivåern~. Fua _fördear rhåes dock först, när aa de centraa förvatnmgarna mordnas ~nd er den gemensamma edningen. Förvatningsorganisationen bör i sig inrymma egna organ för rationaisering. I princip ansuter sig fabriksverket ti TFU försag. AF: AF har iksom TFU funnit en vidgad samordning mean förvatningarna påkaad och föresår, att ett besutande organ inrättas under Kung Maj :t för samtiga nuvarande förvatningars område. Förvatningen föresår, att organet utformas som en styrese, verkstäande edamot och en begränsad stab samt att FFD f o m 1/ åäggs att förbereda övergången b a genom att utreda hur den nya styresens stabsorgan ska utformas. FFD föresås utökas med ~n hetidsanstäd edamot som avses ingå i styresen samt med särskid utredningsexpertis. MF: MF anser att ytterigare samordning inom den centraa förvatningsverksamheten erfordras. MF anser dock ej att TFU är ti~ räckigt underbyggt för att kunna äggas ti grund för besut. MÖJigheterna att genomföra reformer på det beståendes grund borde ha tivaratagits bättre samt att aternativet med en överstyrese för samtiga förvatningar borde utretts närmare och vägts mot andra aternativ. MF föresår tisättande av ett organ som får i uppdrag att närmare utreda aternativa ösningar. MF föresår också som ett aternativ, att FFD får i uppdrag att närmare utreda edningsfrågan. FFD förutsättes därvid förstärkas personet. Mot MF yttrande reserverade sig två avdeningschefer som 1 vasentiga avseende ansöt sig ti TFU. FF : FF anser i ikhet med TFU att den i dag gäande förvatningsorganisationen fungerar vä. Genomgående förändringar bör därför ej göras förrän man noga vägt de för- och nackdear som erhåes. Någon sådan avvägning har TFU ej gjort och därför kan 'I'FU ej äggas ti gund för besut om ett verk.. FF dear i huvudsak vad TFU sagt om behov av samordmng och anser det befogat med inrättande av en förvatningsedn;ng. För- 429

14 vatningsedningens verksamhetsområde borde omfatta samtiga de centraa försvarsförvatningarna vika dock fortfarande skue vara under Kung Maj :t sjävständiga verk. Fem detagare i handäggning av ärendet reserverade sig mot FF yttrande och ansöt sig i stäet i princip ti TFU försag. Departementsch e fe n I proposition 1966:110 angående vissa organisations- och ansagsfrågor rörande försvaret anmäde departementschefen, att han icke var beredd att framägga försag om inrättande av ett för försvaret gemensamt tygförvatningsverk. Ytterigare utredningar om organisationen av ett dyikt verk krävdes, varvid b a frågan om samarbetet mean de centraa staberna och det nya ämbetsverket särskit borde beysas. Departementschefen ansåg vidare, att den nödvändiga ytterigare undersökningen borde kunna utföras av försvarets förvatningsdirektions kansi. För edningen av detta arbete borde direktionens ordförande hetidsanstäas. Ny utredning rörande gemensam tygförvatning Kung Maj :t uppdrog den 3/ åt ordföranden i förvatningsdirektionen att med biträde av direktionens kansi, på grundva av tygförvatningsutredningens betänkande och med beaktande av vad som sagts i en ti uppdraget bifogad promemoria, utarbeta och ti Kung Maj :t inkomma med försag ti organisation och personastater för ett försvarets materieverk. Kung Maj :t förordnade samtidigt ett anta experter b a kansidirektören Murray, avdeningsdirektören Vinberg FF samt som sekreterare departementssekreterare Björnsson. Kung Maj :t förkarade vidare, att besut om tikaande av ytterigare experter skue fattas av utredningsmannen ensam. I promemorian har angivits närmare riktinjer för arbetets bedrivande. I viss utsträckning har därvid hänsyn tagits ti de av remissyttrandena framkomna synpunkterna. En viktig princip har därvid accepterats, nämigen att besut om inrättande av ett materieverk icke skue fattas förrän beräkning av personabehovet grundat 430 å de oika organisationsenheternas arbetsuppgifter verkstäts. P I det föjande kommenteras de viktigaste punkterna i nämnda promemona. pi rek t i ven Uppgiften för utredningsmannen angavs vara att på grundva av TFU betänkande och häröver avgivna yttranden framägga försag ti organisation av ett försvarets materieverk. Detta ska överta de arbetsuppgifter som f n ankommer på AF, MF, FF och FFD. På det nya materieverket ska härutöver ankomma sådana ytterigare uppgifter, som kan anses nödvändiga för att kravet på ökad effektivitet i anskaffning, underhå och förrådshåning m m ska kunna tigodoses Materieverket ska yda duekt under Kung MaJ :t. Overbefahavaren och försvarsgrenschefer förutsätts bibehåa direktiv- och anvisningsrätt av i princip samma innebörd som gentemot nuvarande försvarsgrensförvatningar. Utredningsmannen ska räkna med att de nya rutiner beträffande materieanskaffningars handäggning, som aviserats i 1966 års statsverksproposition ska tiämpas. Innebörden av dessa rutiner kommenteras nedan. (Den nya formen för handäggningsrutiner vid materieanskaffningsärenden syftar ti att ge statsmakterna underag för besut i större materieanskaffningsärenden i form av så ångt möjigt säkra kostnadskakyer och en överbick över det totaa ekonomiska åtagandet kring anskaffningen. A anskaffning indeas i två huvudgrupper. Ti den ena huvudgruppen hänförs anskaffning av sådan materie, som ej kräver projektering "direktanskaffning". F ramstäning om bemyndiganden för direktanskaffning ska av förvatningsmyndigheten göras ti Kung Maj:t i samband med de åriga ansagsframstäningarna. Ti den andra huvudgruppen hänförs anskaffning, som förutsätter projektering före serietiverkning. Denna huvudgrupp benämns "tvåstegsanskaffning". Skäet ti dessa två steg är att Kung Ma j :t vi ta stäning ti anskaffningen des före projekteringens början och des före serieproduktionens igångsättning. Steg 1 innebär Kung. Maj :ts besut om projektering och steg 2 Kung Maj :ts medgivande ti bestäning av serieproduktion. 431

15 A_ v myndigheterna panerade projektstarter med en beräknad pr~;ektenngskostnad av 1 mkr eer mera och/eer en beräknad senekostnad av 10 mkr eer mera ska anmäas i samband med insändande av försag ti ansagsäskanden. Före igångsättning av projektering ska genom myndighetern as försorg framtas besutsunderag i form av en projektpan, en ekonomisk pan och en tidspan. A ven om de nuvarande principerna vid anskaffningarna har krävt en omfattande information ti Kung Maj :t, som i vissa fa skue kunna benämnas mångstegsförfarande, så krävs enigt den nya ordningen en ingående anays av hur ansvaret för oika uppgifter åviar de oika myndigheterna och sättet för handäggningsgången des internt inom verket, des vid samarbetet med andra myndigheter främst försvarsgrensstaberna för att möjiggöra effektiva samarbetsformer.) Förvatningsdirektionens verksamhet förutsätts upphöra från den tidpunkt då materieverket träder i verksamhet. De dear av den centraa försvarsförvatningen som nu igger utanför de tygförvatande verken förutsätts t v atjämt vara organiserade såsom från ämbetsverket skida ämbetsverk såvida icke vägande skä taar för annat förhåande. Detta kan tokas så att även FIV och FortF samt SjvS kan komma att inordnas i verket. Utredningsmannen ska vidare särskit överväga hur samverkansfrågor inom hea det centraa förvatningsområdet ska ösas och särskit bedöma behovet av samarbetsdeegationer vars verksamhet sträcker sig utöver materieverkets. Beträffande materieverkets inre organisation ska särskid uppt~ärksan~het ägnas åt hushåningen med tekniska och andra speciaister. Vtdare ska hänsyn tas ti de krav som den kommande programbudgettekniken kan stäa. Här må inskjutas att eftersom en strävan i utredningen torde vara att söka åstadkomma samordning inom b a underhås- och förrådsverksamheten bir det sannoikt nödvändigt att förutom i centra?ivå även behanda dessa frågor i regiona nivå, enär de f n är östa mom försvarsgrenarna på oikartat sätt. Den för marinen viktigaste frågan torde därvid bi huruvida förvatningsedningen at framgent kan utövas direkt mean det centraa verket och örogsbaschefen resp kustartieriförsvarschefen. Får miitärbefähavaren samma stäning gentemot den centraa förvatningen som han i dag har gen t- 432 emot AF måste den manna representationen i miistaberna förstärkas. Materieverkets organisation ska vidare enigt direktiven smidigt kunna anpassas ti den framtida utveckingens krav men må - i varje fa i början - i princip vara försvarsgrensinriktad i huvudsakig överensstämmese med tygförvatningens försag. Verket bör därför utgöras av verksedning och tre försvarsgrensinriktade enheter i huvudsak motsvarande de nuvarande AF, MF och FF. Vid utredningen ska dock övervägas, om det kan anses ändamåsenigt att förhåandevis snabbt organisera särskida robot- och teematerieenheter samt att sammanföra funktionea organ direkt under verkschefen. Verksedningen bör omfatta styrese och verkschef. Ordförande ska utses av Kung. Maj:t. Det ska vidare karäggas i vad mån personauppsättningen påverkar personabehoven vid andra miitära myndigheter. Detta synes böra tokas så att om en organisationsösning av materieverket medför ökade personakrav (t e p g a ökade samordningsuppgifter) vid försvarsgrensstab, så ska detta redovisas av utredningsmannen. Utredningsmannen ska redovisa personakostnaderna och jämföra dem med nuvarande kostnader. Betr ut~yt~jandet av oika personakategorier ska i utgångsäget samma pnne1per som hittis tiämpas. Detta direktiv syns peka på värdet att atjämt ha b a tekniskt utbidade officerare i den centraa edningen. Utredningen ska framäggas i sådan tid, att Kung Maj :t kan framägga proposition i ärendet under 1968 års riksdag och så att verket kan träda i funktion f o m budgetåret 1968/69. Arbetets bedrivande. Utredningsmannen har hittis i sin utåtriktade verksamhet b a ~nform erat sig om verksamheten vid försvarsgrenarnas förvatningar 'såvä centra som regionaoka instans. Under perioden 12/ / a.vses genomföras en omfattande anays av verksamheten i samverkan med ett stort anta! avdenings- och byråchefer med b a två veckoånga internat. Under perioden 15/2-15/ kommer medverkan från för- 433

16 vat~.ingar~a avse endas~ vissa ämnesomr;1den och punk~utred n ing a r. Det ar troigt att utrednmgen kommer att under denna tid väga oik ösningar mot varandra. Ev kommer omäggning av vissa ans\ a rs~ former och rutiner att ske f o m 1/ Under tiden 15/6-1/ kommer utredningsrapporten att skrivas varp;1 utredningen utämnas p;1 remiss 15/ 11-15/ Verkstadsutredningen Kung Maj :t bemyndigade den 3 juni 1966 chefen för försv:1rsdepartementet att tikaa en utredningsman med uppdrag att verkstäa utredning rörande samordning av försvarets verkstadsresurser för underh;111 av tygmaterie m m. Som utredningsman kaades den 21 juni överdirektör B E F Skogund. Samtidigt uts;1gs vissa experter, b a byr;1direktören Cannberg, MF. Utredningens bakgrund Som ovan nämnts överämnade i juni TFU sitt betänkande nr 2 "Förutsättningar för tygförvatningens centraa underh;1sorganisation". Enär b a detta betänkande igger ti grund för verkstadsutredningen ämnas nedan en kortfattad översikt över TFU ovannämnda betänkande. "F ör utsättningar för tygförvatningen s c en t r a a u n d e r h ;111 s o r g a n i s a t i o n" Betänkandet redovisar en kartäggning av vidmakth;1andefunktionen inom tygförvatningsverksamheten, definition av denna och en kartäggning av hur den bedrivs inom de oika försvarsgrenarna ävensom synpunkter p;1 funktionens utvecking i framtiden. I vidmakth;111andefunktionen inräknas, materieuppföjning, drift ;1tgärder, förvaring, v;1rd, reparation. I betänkandet p;1visas de principiea skinaderna beträffande vidmakth;1andefunktionen mean förvatningarna. Det påtaas, att det finns funktionea organ för uppgifterna inom aa förvatningarna men att ansvaret för arbetsuppgifterna ofta är fördeat på 434 oikartat sätt. De.tta förk.ara~ av oika.sätt för m.a:erieens utnyt.tjand oika geograftsk okaisenng och oika kompiettet hos mateneen. esammanfattningsvis framh;1es, att det med hänsyn ti besparingsch rationaiseringssynpunkter är nödvändigt, att en grundöversyn 0 v hea vidmakth;1andefunktionen snarast genomförs. TFU anser att detta arbete bör bedrivas så att man först skaffar sig en gemenaam grundsyn för hea vidmakth;1andeverksamheten. Detajutred ~ingar t e beträffande teeteknisk materie bör ej göras ee: geno~föras, innan en sådan grun?syn erhåit~. Hoänsyn ska d~rvtd tas t~ de tre försvarsgrenarnas oika struktur 1 fraga om.mateneen o~h tt både krigs- och fredsbetingeser. TFU uttaar sutitgen att den, mnan en sådan grundsyn skapats, ej anser sig kunna behanda frågan angående ytterigare uppgifter för försvarets fabriksverk i underhåsfrågor, viken uppgift angivits i TFU:s direktiv. Direktiven för verkstadsutredningen Kung Maj :t har uppenbarigen öst den vidare utredningen av vidmakth;1andefunktionen s;1 att man het bryter ut verkstadsdeen ur denna och behandar den separat från övriga dear. Man dear med andra ord upp vidmakthåandefunktionen i en förvatningsde och en verkstadsde viket skapar möjigheter ti ett renodat kundeverantörförhåande mean förvatningsmyndigheten och verkstadsedningen. Tanken torde härvid b a vara att underhåskostnaderna ska kunna pressas ned genom att verkstäderna stäs under Fabriksverkets edning med sin samade verkstadsexpertis och genom att kunden - förvatningsmyndigheten - tvingas ti att mera specificera bestäningarna. På regiona niv;1 är det troigt att gräns- dragningsfrågan mean förvatning och verkstad bir speciet svår att ösa. I utredningsdirektiven anger departementschefen, att han är övertygad om, att en ångt gående integration och samordning av verkstadsresurserna för huvuddeen av tygmaterieen bör eftersträvas och att verksamheten bör bedrivas enigt industriea metoder under en gemensam edning. Åt utredningsmannen uppdras "att - med beaktande av den besutade omäggningen av den regionaa edningen och panerna på att 435

17 inrätta ett gemensamt tygförvatningsverk - göra en strukturund sökning av verkstadsorganisationen inom de oika försvarsgr e na r~ r och ägga fram försag ti åtgärder för att så rationet som möji 1 a tigo~ose försvarets behov av verkstäder för underhå av ty:~ matene m m". Utredningen bör omfatta icke bara försvarets verkstäder utan också statiga boag som har ti uppgift att utföra underhåsarbete för försvarets räkning. Aven den de av underhåsverksamheten so~ bedrivs vid civia industrier ska ingå i uppdraget. Departemen tschefen anger vidare, att en samordning närmast torde kunna komma ifråga på centra och regiona nivå. Någon gränsdragning mean dessa nivåer bör icke eftersträvas. ~tredningen ~ka~ utmynna i konkreta försag ti företagsorganisation och okahsenng. Verkstadsorganisationen ska anpassas ti såvä krigsorganisation som fredsorganisation och oika aternativ ska prövas. Speciet påpekas att Karskronavarvet och Muskövarvet ingår i utredningsuppdraget. Utredningen ska bedrivas i sådan takt att ev erforderiga åtgärder synkroniseras med tygmaterieutredningen. Gemensam intendenturkår I o~tober 1960 tikaade chefen för försvarsdepartementet en utrednmgsman för att verkstäa utredning rörande organisation m m av ett för försvaret gemensamt intendenturförvatningsverk I apri 1961 utvidgades uppdraget att även omfatta utredning av frågan om inrättande av en för försvaret gemensam intendenturkår. Utredningsmannen, generadirektör G Christiansson överämnade ~ januari 1965 sitt senare betänkande med försag ~i gemensam mtendenturkår avseende sammansättning av kåren samt rekrytering och utbidning av officerspersonaen på aktiv stat. Betänkandets huvuddrag Utredningsmannen hade funnit - efter granskningen av de nuvarande rekryterings- och utbidningssystemens ämpighet - att ett 436 grundrekryteringssystem borde väjas..... Overvägande skä taade för att mtendenturofftcersutbtdmngen borde vara gemensam för aa intendenturofficersaspiranter.. I utbidningspanerna borde de oika försvarsgrenarnas utbtdningsbehov införas i sina fackmässiga sammanhang och icke indeas i försvarsgrensskeden.. Utbidningen ti intendenturofficer föresogs föräggas u Svea trängregemente och Karberg. Först efter officersexamen och någon tids tjänstgöring inom samtiga försvarsgrenar föresogs specie förvatningsutbidning (intenden turförvatningskurs). Utredningsmannen ansåg vidare, att samtiga intendenturreservofficerare borde ingå i intendenturkåren. Betänkandet innehö även beräkningar på kårens storek, pensionsåder, kostnader m m samt försag ti övergångsbest~immeser. Ti utredningen bifogades särskit yttrande av experten, kommendörkapten av. graden Waenqvist. W reservation innebar i huvudsak föjande: ) Fuständig truppofficersutbidning är icke nödvändig för en intendenturofficer. Under utbidningstiden ti officer borde i stäet mera tid avsättas för b a förvatningstjänst. 2) Utredningsmannen hade icke i tiräckig grad beaktat behovet av intendenturofficerare i marinstaben och vid vissa marina staber och förband. 3) Marinens rekryteringssystem borde bibehåas åren Remiss y t tranden På anmodan av chefen för försvarsdepartementet avgav överbefähavaren efter försvarsgrenschefernas hörande den 31 / Yttrande över betänkandet. Overbefähavaren anförde b a att en gemensam kår borde komma ti stånd, 437

18 att grundrekrytering var en ämpig väg men att utbidningsmå för grundutbidningen borde omprövas, et att intendenturofficerens förbandstjänstgöring mean officersexamen och miitärhögskoans amänna kurs huvudsakige borde ske vid en försvarsgren, n att vid miitärhögskoan borde inrättas en för försvarsgrenarna gemensam amän kurs för intendenturofficerare. Band remissinstanserna i övrigt må särskit framhåas den miitära tjänsteådersutredningen (MTU), som i sitt yttrande även överämnade noggranna behovs- och kostnadsberäkningar för systemet att rekrytera officerare ti den gemensamma intendenturkåren ~enom vidareutbidningen. (Det må framhåas att en sådan ösning aven gagnade de syften för vika tjänstgöringsådersutredningen var tisatt). statsmakternas besut M~d proposition 1966 :1 09 föreades riksdagen försag om gemensam mtendenturkår. Huvudfrågan i propositionen var rekryteringss>:'stemet - grundrekrytering eer rekrytering genom vidareutbidmng. Efter vägning av de båda aternativen fann departementschefen att övervägande skä taade för rekrytering genom vidareutbidning. Antaet aktiva officerare i fredsorganisationen borde enigt departementschefens mening stanna vid 250. MTU hade här räknat med 274 och intendenturkårutredningen hade föresagit 293. Pensi~nsåden~ ~öresogs ti 60 år och fördeningen av önegrader angavs 1 propostwnen - efter förhandingar mean berörda personaförbund och avtasverket- ti: 438 chef för intendenturkåren Bo 4 1 byråchef Bo 3 4 chef för centrapanering Bo 3 1 regementsofficer Bo 1 3 regementsofficer B r 1 11 regementsofficer Bo 1/Ao 27 3 regementsofficer B r 1/Ar 27 3 regementsofficer A o 27 2 regementsofficer Ar regementsofficer A o 27/25 5 regementsofficer Ar 27/ regementsofficer Ao regementsofficer Ar regementsofficer/kapten Ao 25/23 76 regementsofficer/kapten Ar 25/23 6 kapten Ao kapten Ar Kåredningen skue bestå av en kårchef med stab. Vidareutbidningen föresogs ske i form av en tvåårig intendenturofficerskurs, varefter intransport i kåren beräknades kunna ske vid i genomsnitt 37 års åder. Riksdagen bifö propositionen. Med brev den 16 juni 1966 meddeade Kung Maj :t besut i ärendet varvid b a angavs, att den nya kåren skue organiseras f o m 1 oktober Med brev den 16 juni 1966 faststäde Kung Maj :t "Regemente för försvarets intendenturkår" och med brev samma dag föreskrev Kung Ma j :t fördening m m av tjänstegrader på de ovan faststäda tjänsterna. Det må här inskjutas att organisationen av den gemensamma intendenturkåren är ett typiskt exempe på den ordningen, att tjänsternas önestäning faststäs genom förhandingar men att fördening av tjänstegraderna faststäs av Kung Maj :t. Försag om en gemensam intendenturkår aktuaiserades redan 1954, då den s k personakårutredningen fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för en dyik kår. 12 år senare hade såedes frågan bringats ti sin ösning. Ledning och organisation av fortifikations- och byggnadsförvatning i regiona instans 1960 års försvarsedningsutredning uttaade som ovan nämnts i sitt betänkande, att det fanns anedning att ifrågasätta ändringar i nuvarande ordning för fortifikations- och byggnadsförvatningens

19 edning under den centraa instansen. Det ansågs exempevis vara e 11 brist, att den för armens och fygvapnets okaa myndigheter i huvudsak enhetiga edningen inom detta förvatningsområde icke ävenedes omfattade marinens myndigheter. Amänt ansåg utredningen även att den starkt centraiserade prioriteringen vid panering och ansagsäskanden m m och införandet av det s k tvåstegsförfarandet i den statiga byggnadsverksamheten hade förändrat fö r utsättningarna för den tidigare förutsatta decentraiseringen av uppgifter och befogenheter från den centraa fortifikationsförvatningen. Med anedning härav bemyndigades chefen för försvarsdepartementet tisätta en särskid utredning. Som utredningsman tikaades edamoten av riksdagens andra kammare B G Boman. Åt byrådirektören i statskontoret N K C Hobro uppdrogs att vara sekreterare. I direktiven ti 1964 års fortifikationsutredning åberopade chefen för försvarsdepartementet det ovan nämnda och ansåg för egen de b a att utredningen borde karägga, hur edningen av fortifikationsoch byggnadsförvatningen borde fördeas mean centra och oka instans, att utredningen borde ägna uppmärksamhet åt frågan om sammanförande av kustartieriets och fottans fastighetsorgan i. och 3. miitärområdena iksom även åt den okaa organisationen i övrigt. Utredningens försag Utredningsmannen överämnade sitt betänkande med försag i augusti 1965 viket nedan kortfattat redovisas. Byggnadsavdeningarna inom sektion 8 i miitärbefässtaberna borde ombidas ti ett fristående regionat byggnadskontor direkt understät miitärbefähavaren. Kontorets uppgift är att fugöra verkstäande och kontroerande uppgifter och i byggnadsfrågor tekniskt - ekonomiskt biträda miitärbefähavaren och denne understäda myndigheter. Byggnadskontoren ska vidare direkt under fortifikationsförvatningen eda och administrera större nybyggnads- och iståndsättningsarbeten. 440 Ledningen av byggnadskontoren ska utövas av civia byggnadsdirektörer. Vid miitärområdesstaben ska byggnadsfrågor handäggas inom sektion 8 främst i vad rör fortifikatorisk krigspanäggning, miitär behovsprövning, panäggning och projektering av befästningsarbeten, förrådsanskaffning m m. Den direkta förvatningen av byggnader och anäggningar ska i princip utövas av ägre regionaa och okaa myndigheter. På ägre regiona och oka nivå föresogs omorganisation i fråga om Gotands miitärkommando, örogsbaserna samt vissa kustartieriförsvar och fygfottij er. För marinens de innebar utredningens försag, att de marina myndigheternas särstäning i fråga om byggnadsverksamheten upphör och att myndigheterna (örogsbaschefer, kustartieriförsvarschefer) ska yda under miitärbefähavaren även beträffande fortifikations- och byggnadsverksamhet. En sammansagning av marinens byggnadsorgan i Karskrona och Göteborg fann emeertid utredningen icke ämpigt. Däremot förordades en koncentration ti ett förband, kustartieriförsvaret. tirogsbasen skue erhåa resurser huvudsakigen endast för förvatning av anäggningar och mede, krigspanäggning samt drift av fasta maskinanäggningar. För biträde i tekniskt - ekonomiskt hänseende i övrigt borde örogsbasen hänvisas ti kustartieriförsvarets fortifikations- och byggnadsorgan. Med hänsyn ti ovannämnda principer föresog utredningen väsentiga reduceringar av byggnadsavdeningen inom sydkustens och Västkustens örogsbaser. Remissyttrande och statsmakternas stäningstagande Chefen för marinen framhö i sitt remissyttrande b a att den av Utredningen föresagna organisationen av fortifikations- och byggnadsavdeningen vid BK resp OrB S borde prövas. Vad gäde OrB V avsåg chefen för marinen inämna försag rörande örogsbasens hea organisation och då föreså basens byggnadsavdening i princip efter utredningens försag. Chefen för marinen ansåg dock att såvä i Göteborg som i Karskrona arbetsedare och arbetare för öpande underhå vid örogsbaserna borde tihöra vederbörig byggnadsavdening och icke redovisa vid kustartieriförsvaren. 441

20 Overbefähavaren tistyrkte i at väsentigt utredningens fö rsia s~ vä vad gäde de principiea riktinjerna som personaom f at t~ nmgen i de oika staberna. Overbefähavaren framhö även att oro-anisationen av fortifikations- och byggnadsförvatningen vid fö r svarsområdesstaberna kommer att ses över i samband med en av h.onom panerad översyn av den ägre regionaa edningsorganisatwnen. I proposition 1966:11 O anmäde chefen för försvarsdepartementet r~sutatet ~v ovan.~ämnda m:.edn~ng. Departementschefen ansöt sig u utrednmgens forsag om sarsbida byggnadskontor men vie icke ta stäning ti kontorens inre organisation. Beträffande den föresagna personauppsättningen för kontoret ansåg departementschefen, att denna kunde minskas med sammanagt 30 personer och borde omfatta totat 237 tjänster. Dep~rte~~~tschefen tistyrkte även utredningens försag rörande kustaruenforsvaren och örogsbaserna men fann även här att en viss minskning av personaen var möjig. Riksdagen besutade i enighet med propositionen och i skida brev den 3 juni 1966 faststädes personaomfattningen av örogsbasernas byggnadsavdeningar respektive kustartieriförsvarens fortifikationsavdeningar. Byggnadskontorens organisation framgår av det kbr som faststäer organisationen av miitärområdesstaber m m. Omorganisationen förutsattes genomförd ti jui I ansutning ti bestämmeserna i ovannämnda brev har chefen för marinen genom mo 250/1966 utfärdat vissa närmare bestämmeser.rör~nde fortifikations- och byggnadsverksamhetens edning m m v1d orogsbaser och kustartieriförsvar, varav b a framgår byggnadsavdeningens indening i detajer vid örogsbaserna. Försag om ett för försvaret gemensamt rationaiseringsverk I apri 1965 bemyndigades chefen för försvarsdepartementet tikaa en utredning för vissa frågor om rationaiseringsverksamheten i försvaret. Utredningens ordförande bev departementsrådet A C R Resare och sekreterare avdeningsdirektören i försvarets förvatnin?sdir~kt~on T Pam. Utredningen antog benämningen "Miitära ra uonahsenngsu tredningen". 442 Utredningsuppdraget Vid anmäan om utredningsuppdraget erinrade departementschefen om att f o m budgetåret 1965/66 ett panerings- och budgetsekretariat beräknades ingå i försvarsdepartementets organisation. sekretariatets uppgifter var b a att biträda arbetet med rationaiseringsverksamheten vid krigsmaktens myndigheter, staber och förband. Likaså räknade departementschefen med att en deegation under ordförandeskap av chefen för försvarsdepartementet skue inrättas för information om och diskussion av rationaiseringsfrågor och andra frågor ingående i sekretariatets uppgifter. Det borde då även utredas, hur deegationens och sekretariatets arbete ämpigen borde samordnas med den rationaiseringsverksamhet m m som idag ankommer på statskontoret. I utredningens uppdrag borde vidare ingå försag om hur den centraa edningen av rationaiseringsverksamheten inom det miitära försvaret bör organiseras. Utredningens arbete borde sikta ti att en organisationsändring kunde genomföras den jui Miitära rationaiseringsutredningens försag I december 1965 överämnade de sakkunniga sitt betänkande "Rationaiseringsverksamheten i det miitära försvaret". N edan återges en sammanfattning av försaget. Utredningen vie se krigsmakten som en enhet vid prövning av frågan om organisation och edning av rationaiseringsverksamheten. Det påtagiga behovet att samordna panerings- och rationaiseringsverksamheten taade för att särskida, centrat sammanhåna resurser erfordras för rationaiseringsverksamheten inom det miitära försvaret. Kostnaderna för dessa resurser - det centraa rationaiseringsorganet - borde inräknas i den miitära budgeten. uppgifterna för organet borde ingå inventering, angeägenhetsgradering av rationaiseringsbehoven, utförande av undersökningar, viss konsuterande verksamhet, viss utbidningsverksamhet samt kontroanays. Ett organ med dessa uppgifter måste arbeta i nära kontakt med Kung Maj :t kansi ävenså med de miitära myndigheterna. Vidare ansåg utredningen att ett påtagigt kontaktbehov förefanns med statskontoret. 443

21 Organet borde benämnas "Försvarets rationaiseringsnämnd". I stort förutsattes arbetsuppäggningen ske så, att i försvarsde ~artementets paneringssekretariat uppgörs en centra rationaisenngspan, som sedan behandas i den ovannämnda deegationen innan den föreäggs Kung. Maj :t. Rationaiseringsnämnden ska sedan ~om verkstäande organ ut~öra de undersökningar, som tagits upp 1 de? centraa panen eer ejest besutats av Kung. Maj:t. Myndighetens ansvar för sin rationaiseringsverksamhet skue icke rubbas av nämndens tikomst. Nämnden ska kunna biträda myndigheterna i detta. Myndigheternas resurser för rationaiseringsverksamhet förutsattes bestå av en organisationsföredragande eer - för myndighet med ett. mera omfattande arbetsområde - särskida organ för rationaisenng. För~vare~s rationaiseringsnämn~ föresogs organiseras med en gen~radrekt~r som chef, en panenngs- och anaysenhet, två utrcdn.~ngsavd_emngar samt en a~ministrativ enhet. Personastyrkan beraknas t11 ca 75 personer. Arskostnaderna för verksamheten beräknas ti 4,5 mij kr. Genom tikomsten av nämnden kunde statskontorets verksamhet inom ~en miitära sektorn minskas högst väsentigt. Vidare räknade u~redmngen med att 20 tjänster, som inrättats vid de miitära myndigheterna för rationaiseringsuppgifter kunde dras in i samband med nämndens tikomst. Utredningen föresog att försvarets rationaiseringsnämnd inrättas f o m 1/ Remissbehandingen och statsmakternas besut De miitära myndigheterna avstyrkte bestämt tikomsten av ett särskit för försvaret gemensamt rationaiseringsorgan. Samtiga ansåg_ att 1:uv~rande ordning med statskontorets som centrat organ fö r ratwnahsenngsverksamheten för i princip hea statsförvatningen var he!t ti~fre?s s täande. Det framfördes även, att den upprustning av ratwnahsenngsresurserna som kunde komma ti stånd borde ske inom statskontoret och försvarets myndigheter. Av särskit intresse är statskontorets yttrande över utredningen. Ambetsverket kunde icke tistyrka, att "betänkandet i sitt nuvaran- 444 de skick äggs ti grund för besut om inrättande av den föresagna rationaiseringsnämnden". Emeertid avgav fem edamöter i ämbetsverket särskida yttranden, vara v en edamot skarpt kritiserade u t redningsresutatet, medan yttrandena från de övriga fyra i stäet gick ut på att midra ämbetsverkets principiea stäningstagande. I proposition 1966:110 anmäde departementschefen att de centraa rationaiseringsresursernas organisatoriska stäning i förhåande ti statskontoret och ti miitära myndigheter ytterigare behövde undersökas. Likaså var det enigt departementschefens mening nödvändigt att ytterigare överväga det totaa resursbehovet för den miitära rationaiseringsverksamheten och hur resurserna borde fördeas mean ett centrat organ och de enskida miitära myndigheterna. A venså borde undersökas om icke det miitära rationaiseringsorganet kan ansutas ti befintig myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Med anedning härav var departementschefen icke beredd att nu föreså att en försvarets rationaiseringsnämnd organiseras i enighet med utredningens försag utan avsåg att åta göra vissa kompetterande utredningar med sikte på att försag rörande erforderiga organisatoriska förändringar skue kunna föreäggas 1967 års riksdag. Försvarssjukvårdsutredning I direktiven ti 1962 års försvarssjukvårdsutredning uttaade departementschefen b a: "Läget inom den miitära fredssjukvården torde inte vara het tifredsstäande. Med hänsyn ti att krigsmaktens fredssjukvård har en dubbe funktion - att på ett tifredsstäande sätt tigodose behovet av häso- och sjukvård i fred och att utgöra grund för krigssjukvårdsorganisation - anser jag det vara av synnerig vikt att förbandssjukvården är kvaitativt högtstående. Utredningen bör undersöka förbandssjukvårdens organisation och utrustning. Möjigheterna att i större utsträckning än som redan skett öppna vissa förbandssj ukhus för civia patienter bör utredas". 445

22 Betänkande nr 1 Utredningens betänkande nr rörande krigsmaktens förbandssjukhus innebar b a föjande: ) Nuvarande system med civimiitära befattningshavare, tisatta med fumakt, avskaffas och ersätts med civia äkare vika ges prestationsersättning enigt särskida grunder med d~ civia industriäkarnas öneavta som förebid. 2) Ifrågavarande avtasanstäda civia äkare ska ti stor de avastas de uppgifter, som tidigare åagts förbandsäkaren. Endast i ringa grad ska uppgifter utanför den rena häso- och sjukvården åäggas de avtasanstäda äkarna. 3) Sådana uppgifter som krigs- och mobiiseringspanäggning, förvatning, hygienövervakning samt utbidning ska åäggas äkare inom regiona stab. 4) Avtaen avses öpa på tre år och kunna förnyas. 5) Beträffande den sutna vården för värnpiktiga föresogs, att förbandssjukhuset benämnes sjukrumsavdeningar för att därmed poängtera den ägre måsättningen för denna vård, som i at väsentigt ska ombesörjas av sjuksköterskor och biträdespersona. 6) En de av andets förbandssjukhus ska nedäggas och en centraisering av den sutna vården ska genomföras. Ti utredningen biades ett särskit yttrande av edamoten Troe. T reserverade sig mot utredningens försag 446 att med enbart civia avtasanstäda äkare bestrida förbandssjukvården, att besut fattas om att vissa förbandsäkartjänster successivt indras, innan krigsorganisationens behov het utretts. Sta t smak ternas bes u t Chefen för marinen överämnade yttrande i ärendet ti överbefähavaren i september 1964 (MS/Org 440). Chefen för marinen ansåg sig därvid icke kunna godtaga det av utredningen framagda försaget beträffande hygienövervakning och häsovård utan. ansåg att dessa dear av betänkandet borde bi föremå för genomgnpande överarbetning med anitande av omgivningshygienisk civi och miitär expertis. Avenså ansåg chefen för marinen, att förbandsäkarna borde bibehåas och avgav vissa försag rörande önestäning m m. Med proposition 1965:17 6 föreades riksdagen försag i ärendet. Departementschefen framhö därvid att chefen för marinen, chefen för fygvapnet samt ytterigare några remissmyndigheter veat ösa frågan huvudsakigen inom ramen för nuvarande system, medan vissa andra instanser däriband överbefähavaren, chefen för armen och försvarets sjukvårdsstyrese förordat en ösning i huvudsak på grundva av utredningens försag. Departementschefen föresog, att förbandssjukvården skue omorganiseras i huvudsakig överensstämmese med utre~ning~ns försag och att det nya systemet skue genomföras success_1vt v1d samtiga försvarsgrenar. Såunda förutsattes att äkaruppg1fterna skue hänföras des ti utövandet av tisynen över häso- och sjukvården vid förbandet, des ti häsoundersöknings- och sjukvårdsuppgifter. De förstnämnda uppgifterna borde handhavas av en äkare, benämnd förbandsäkare som förordnas för viss tid. Förbandsäkaren borde vara civimiitär. Inom marinen borde förbandsäkare tis vidare finnas vid BOS och KOS. Behovet av förbandsäkare vid kustartieriförband borde enigt departementschefens mening prövas, då stäning tas ti frågan om äkarmedverkan på regiona nivå. Förbandsäkaren borde anstäas mot arvode, bestämt med hänsyn ti beräknad arbetsinsats - 6 ti 10 timmar i veckan. Läkare som handhar sjukvården föresogs benämnas tjänsteäkare. En eer fera tjänsteäkare anstäs vid de förband, som har förbandsäkare samt därutöver vid ytterigare ett anta förband. Tjänsteäkaren borde vara civi och ersättning utgå efter prestation enigt särskida taxor. Vad gäer sjukvården för miitära, civimiitära och civia anstä- 447

23 ningshavare borde dessa hänvisas ti anvisningsäkare. Inget hindrar emeertid, att förbandsäkare eer tjänsteäkare kunna utses ti anvisningsäkare. I propositionen anmädes även, att överenskommese angående förmåner för förbands- och tjänsteäkare träffats mean statens avtasverk och SACO samt att Kung Maj :t och riksdagens önedeegation godkänt innehået i överenskommesen. Ett genomförande av försaget innebar indragning vid marinäkarkåren av 9 tjänster. Omorganisationen föresogs genomföras 1 jui Riksdagen besutade i enighet med proposition och Kung Maj:t meddeade med brev 17 december 1965 b a personaförteckning för ordinarie tjänster vid arme-, marin- och fygäkarkårerna. I samma brev regerades arbetstiden för ständigt tjänstgörande miitäräkare vid förband, örogsbaser och kustartieriförsvar med upphörande av tidigare utfärdade bestämmeser (kbr 30 juni 1953 och regeringsbrev II p 1). Kung Maj :t har även 29 juni 1966 meddeat bestämmeser om anitande av äkare för friviig tjänstgöring vid försvaret. Avsikten med sådan tjänstgöring är att bereda äkare utbidning för tjänstgöring i krigsbefattning eer för att tigodose annat behov av äkarhjäp inom försvaret för uppgifter, som ej är att hänföra ti förbandssjukvård. Betänkande nr 2 I juni 1966 överämnade försvarssjukvårdsutredningen sitt betänkande nr 2 (SOU 1966:35), betitat "Miitärsjukvården" (edning, utbidning, persona och materie). Nedan refereras några av betänkandets grunddrag. 448 ) Utredningen föresog medicinsk representation inom fö rsvarsstaben på hög nivå. 2) Utredningen förordade en avsevärd persone förstärkning av sjukvårdsstyresen, som förutsattes få ökade befogenheter. 3) En asidig förstärkning av medicinaavdeningarna inom de regionaa staberna borde tikomma. Chefen för medicinaavdeningen föresogs yda direkt under stabschefen. 4) Vad gäer örogsbasstaber och kustartieriförsvar förutsatte utredningen viss rationaisering av antaet stabsäkare. 5) För samordningen av den miitära och civia krigssjukvårdens edningsorgan föresogs inrättande av ett särskit samarbetsorgan - totaförsvarets sjukvårdsberedning - som skue ersätta den nu i krig panerade centraa sjukvårdsedningen. 6) Utredningen föresog att de värnpiktiga inom krigsmaktens sjukvårdsorganisation skue ges en bättre utbidning med större medicinskt innehå. 7) Enigt Utredningen borde 77 hetidsbefattningar för mi i täräkare inrättas. Befattningshavarna borde rekryteras under sin första värnpiktstjänstgöring och ges en utbidning som anknyter ti de vp äkarnas men med en bättre miitär utbidnmg. 8) Försvarets arvodesanstäda äkare föresogs a v skaffas och ersättas med en reserväkarinstitution. 9) Utredningen förutsatte inrättande av instruktionstjänster för medicinatekniker och miitärsjuksköterskor för genomförande av den utbidning som ska ges åt vp sjukvårdare. Medicinatekniker avsågs ersätta marinens sjukvårdsunderofficerare. 10) Utredningen föresog inrättandet av en försvarets medicinakår innefattande mi i tär äkare, mi i tärveterinärer, mi i tärapotekare, miitärtandäkare, medicinatekniker och miitärsjuksköterskor. Som kårchef föresogs generaäkaren som i denna egenskap skue yda under överbefähavaren. A ven ti detta betänkande hade särskida yttranden biagts des gemensamt av edamöterna Troe, Lundberg och experten Aberg des av edamoten Hasserot och experten Nordström och des av edamoten Troe. 449

24 Chefen för mannens remissyttrande Då vare sig överbefähavarens eer statsmakternas stäningstagande föreåg i oktober 1966 återges här endast huvuddragen av chefens för marinen yttrande i ärendet ti överbefähavaren av den 23. september Chefen för marinen biträdde försaget om medicinsk representation på hög nivå i försvarsstaben. Rörande edningen i centra instans anfördes att gränsdragningen mean medicinastyresen och sjukvårdsstyresen icke karagts. Chefen för marinen föresog att den högsta edningen i så vä fred som krig under Kung Maj :t skue utövas av medicinastyresen, viken i sin tur borde deegera dear av sitt ansvarsområde ti fö rsvarets sjukvårdsstyrese. I yttrandet framhös även, att försvarsgrenschefens rätt att inspektera förbandssjukvården måste bibehåas med hänsyn ti dennes odeade ansvar för förbandsproduktionen. Vidare biträddes utredningens försag rörande örogsbasstaber och kustartieriförsvarsstaber och att en stabsäkare borde tikomma vid Norrands kustartieriförsvar och som jämvä kunde vara förbandsäkare vid KA 5. Motiv framfördes för att stabsäkare vid BK/Fo 15 och GbK/Fo på detid borde understäas respektive örogsbaschef i stäet för att som utredningen angav biträda denne. Chefen för marinen kunde vidare icke godtaga att kustfottan icke tideades stabsäkare. Beträffande de regionaa staberna ansågs att medicinaavdeningen borde infogas i underhåssektionen. Chefen för marinen invände mot rekryteringsprincipen och ifrågasatte om icke de hetidsanstäda miitäräkarna i stäet borde rekryteras band äkare i civi tjänst, som redan skaffat sig en god medicinsk speciaistutbidning. Vidare erinrades om behovet av sjögående äkare och den submarina tjänstens framåtskridande och att det åriga behovet av tjänstgöringsdagar täcks bäst genom att bibehåa de arvodesanstäda marinäkarna. Rörande den föresagna försvarets medicinakår ansåg chefen för marinen att även förbandsäkarna borde ingå i en dyik kår och motsatte sig med hänvisning ti försvarsgrenschefens odeade ansvar 450 för förbandsproduktionen. att även medicinatekniker och miitärjuksköterskor hänfördes t1 kåren. 5 1 sitt yttrande underströk chefen för marinen vidare att utredingen icke presenterat någon kostnadsberäkning. Ett stänings ~agan de ti utredningens försag borde därför ske först sedan aa ekonomiska konsekvenser kunde överbickas. 451

25 Literafur m. m. Notiser från nar och fjärran KRONPRINSENS LANGFÄRD MED "ÄLVSNABBEN " ORD OCH BI LD Ytterigare 418 pressurkipp överämnades i våras ti Marinmuseum i Kars. krona av arkivarien I. Brandt, Sandviken. I samingen, som har titen "Marinen II" ingår b a ett 100-ta svenska pressurkipp rörande minfartyget Avsnabbens ångresa med aspirant 001 Car Gustaf ombord. En värdsomseging med kungigt signum. Kronprinsen kommer att er. håa kännedom om kippsamingens färdigstäande. Andra urkipp berätta om Karskronas siste amira. Det första badet i detta nära 300-åriga kapite skrevs av genera-amiraen Hans Wac"htmeister, när denne den 16 november 1680 titrädde befattningen och det sista badet fick amiraen Stig Bergein avsuta. Nu har örogsbas Syd och kommendör Gottfridsson tagit över. Drygt Utsentaet pressurkipp och bider har arkivarien Brandt hittis stät ti Marinmuseum förfogande och fera är att vänta. Herr Brandts fritidshobby omfattar nämigen en än större kippsaming om "Karskrona - sjömännens stad" med gama urkipp och bider från speciet örogsvarvets ädre de, amiraitetsförsamingen, bastioner och fort. Men också samingar rörande Fyget och Kustartieriet med Karskrona-anknyming är under arbete. Det är i första hand Bekinge Läns Tidning men också rikspress och sj'ömiitära tidskrifter, som fått säppa ti materiaet. Kippsamingarnas främsta syfte är att i ord och bid åt eftervärden bevara en spegebid av sin samtid. Detta med hänsyn ti att i första hand marinen och därmed sjömännens egen stad (Karskrona) på ett mycket representativt vis exempifierar den märkiga brytningstid i totaförsvaret som vårt and genomgått och ännu befinner sig i. 452 Jagare Argentina De amerikanska jagarna CHARLES J. BADGER och HICKOX ska överragas av Argentina. Robotjagare ti Vietnam Austraien (Marine News, maj 1967) Den nya robotjagaren BOBART av CHARLES F ADAMS-kass avgick i mars från Sydney för att tjänstgöra i vietnamesiska farvatten. Minsvepare (Navy, maj 1967) De båda brittiska minsveparna POPHAM och WINTRIGHAM på vardera 120 ton och bestyckade med 1 st 40 mm kanon ska överföras ti Austraien. Fartygsbestånd Begien (Rivista Marittima, juni 1967) I Begien pågår f n en intensiv debatt och utredningsverksamhet rörande försvarets framtida organisation och utrustning. Medan debatten på utrustningssidan tidigare koncentrerats ti armens och fygvapnets behov (nya stridsvagnar och stridsfygpan) har nu även fottans synpunkter börjat göra sig hörda. Den begiska fottan, som inom NATO spear en huvudsakigen defensiv ro, är f n uppbyggd av föjande viktigare enheter: 45 minsvepare forskningsfartyg 3 förrådsfartyg 2 f d brittiska eskortfartyg kommandofartyg samt ett anta patrubåtar, heikoptrar och smärre trängfartyg. Genomsnittsådern för fartygen är åg - de festa är byggda De två f d brittiska eskortfartygen för ubåtsjakt är byggda 1942 och faer inom kort för ådersstrecket. Ersättningsbygge måste därf'ör igångsättas snarast för att man ej ska stå het utan ubåtsjaktfartyg. Den begiska fottan anser sig behöva fyra nya ubåtsjaktfartyg för att tifredsstäande kunna fya sina uppgifter. Fartygen skue depacera ca 1300 ton och farten uppgå ti 28 knop. Priset per enhet beräknas ti 600 mijoner francs (ca 60 mijoner svenska kronor), och fartygen skue kunna byggas vid begiska varv. 453

26 Kommando fartyg Drottning Fabioa döpte i början av maj det nya begiska kommandofartyget ZINNIA, som sjösattes vid örogsvarvet i Hoboken. (FM, maj 1967) Hangarfartyg Frankrike Chefen för det franska hangarfartygsförbandet och det "embarkerade" marinfyget och hans stab, viken atsedan 1960 varit föragt ti Touon, fyttade den 17 juni i år ti Brest. Med honom föjde också hangarfartyget CLEMENCEAU. Samtiga tre hangarfartyg har därigenom ämnat Medehavet och har i fortsättningen Brest som huvudbas. U bttsförsök Den 15 apri avfyrades från försöksubåten GYMNOTE den första roboten av den typ, som ska ingå i de nya franska atomubåtarnas arsena. (Rivista Marittima, juni 1967) Landstigningsfartyg Den 22 apri sjösattes andstigningsfartyget ORAGE på 8500 ton. ORAGE är av samma typ som OURAGAN. (Rivista Marittima, juni 1967) Ubttsjaktfartyg Japan Den japanska fottan ska bygga ut sitt ubåtsjaktvapen, meddeas från T okyo. At fera ubåtar från Kommunistkina har på senare tid iakttagits ängs de japanska kusterna. (W ehr und Wirtschaft, juni 1967) Eskortjagare Kanada De fyra eskortjagare, som nyigen bestädes, ska samtiga få gasturbinmaskineri. (Marine News, maj 1967) Atomubtt Storbritannien Den andra atomubåten av VALIANT-typ, WARSPITE, togs i t;anst den 18 apri. WARSPITE är på 3500 ton och maskineriet har tiverkats av Ros Royce & Associates i samarbete med Vickers och Babeock & Wicox. (Rivista Marittima, juni 1967) 454 svävfarkoster Den brittiska marinen ska organisera sm första svävfarkostenhet. En 10 tons ävfarkost av typ SRN 6 har bestäts hos British Hovercraft Corporation och :~a evereras senare under sommaren. Den avses närmast för snabba amfibieeransporter och underhåsuppgifter. Svävaren ska kunna ta 30 fut utrustade odater och över tre tons ast. Den drivs av en 900 hkr Ros-Royce Gnome ~otor. Marschfarten ska vara 56 knop och toppfarten 70 knop. Besättningen utgö rs av två officerare och 8 meniga. Räckvidden är 200 engeska mi. Inom kort bestäs även två svävfarkoster på vardera 40 ton av typ BH 7. Dessa ska kunna ta 20 tons ast oc'h drivs med Ros-Royce Proteus gasturbiner. (Daiy Teegraph, London, juni 1967) Sverige Ubåt Attackubåten SJOLEJONET, som är nummer 2 i SJOORMEN-sericn, sjösattes vid Kockums Mekaniska Verkstad i Mamö den 29 juni. Overbefähavaren, genera Torsten Rapp, förrättade dopet. Nästa enhet i 'SJOORMEN-serien berä:knas sjösättas i september. Sydafrika Ubå tar Den sydafrikanska regeringen har enigt uppgift bestät tre ubåtar av DAPHNE-kass från örogsvarvet i Nantes i Frankrike. Kostnaden för detta projekt beräknas ti 160 mijoner kronor. DAPHNE-kassens ubåtar är på 850 ton, har dimensionerna 58X6,7 meter och bemannas av 45 man. Huvudbestyckningen utgöres av 12 torpedtuber. (Rivista Marittima, juni 1967) USA Hangarfartyg Hangarfartyget JOHN F. KENNEDY, som SJOSattes den 29 maj, depacerar ton, har ett maskineri på hästk rafter och mans besättning. Fartyget kan medföra 90 fygpan. (Wehr und Wirtschaft, juni 1967) Övningstorped En torped för övningsändamå har konstruerats i USA och fått beteckningen Mark 30 Mobie ASW Target. Som framgår av namnet ska torpeden användas vid utbidning av ubåtsjaktpersonal Den kan simuera främmande ubåt och har trots dimensionerna hos en vanig torped förmåga att i u-äge ge ekoeffekter i ikhet med en norma ubåt. Torpeden tiverkas av Northrop Corporation. (W e hr und Wirtschaft, juni 1967) 455

27 Fartygsbyggnad s p ro g ram Nybyggnadsprogrammet för budgetåret upptar föjande fartyg: 3 atomubåtar 2 robotjagare JO f rcga t ter 7 större 1111nsvcparc 3 förrådsfartyg 1 ubåtsbärgningsfartyg Försökmbåt he ikopterhangarfanyg. (Marine News, maj 1967) En het ny djupdykande ubåt byggs f n vid Portsmouth Nava Ship; ard. Den ska i första hand användas för försöksändamål Namnet är DOLPH N, och den ska vara en pattform för undervattensforskning. Ubåten förses med en torpedtub för vapenprov. Längden bir 46,5 meter och farten i u-äge 12 knop. Depb.cementet uppgår ti 900 ton och besättningen ti 22 man, varav fyra vetenskapsmän. (A Hands, maj 1967) 456

28