:e årgången. Häfte N:r 6

Transkript

1 :e årgången. Häfte N:r 6

2 Årsberättese i förbindeseväsende. AvgiYen av edamoten Stiy H: son ETicson. een 5 iejruari (Forts. fr. häft. 5, sid. 292.) II. Det miitära förbindeseväsendet D. Amc"int. 6. F ö r s v a r s k o m m i s s i o n e n s f ö r s a g t i o r d n a n d e a v f ö r b i n d e s c v ä s e n d c t s e d n i n g. I den av 1930 års försvarskommission föresagna försvarsstaben, skue de för försvarsmakten rjemensammu f örbindeseär endena h andäggas i en >> S ignatjänsta v dening» och en» Kryptoa v dening >>. >> Säkcrstäandet av samverkan mean försvarsgrenarna», säger k ommissionen, nödvändiggör, enigt vad erfarenheten givit vid handen, att vissa ärenden på signa- och kryptotjänstens område handäggas gemensamt inom försvarsväsendel I >> Signajänstavdeningen >> skue ingå som chef en regementsofficer från armen, m arinen eer fygvapnet samt en komp.-off. frå n vareera av de tre vapengrenarna. I»1\ rypoavdcningcn >> skue inga som chef ikaedes en regemcntsoff1icer från annen, marinen eer fygvapnet samt des en pensionerad officer från n ågon av de tre vapengrenarna, des re kompaniofficerare, i rege en från vareera armen, marinen och fygvapnet. Tidskrift i Sjöväsendet. 25

3 I de festa andra änder har denna fråga östs geno til sättande av permanenta signakommitteer med representanter för de oika försvarsgrenarna. Den seean ång tid tibaka aktuea frågan om skapandet av en högsta måsman för marinens förbindeseväsende h r av försvarskonnnissionen föresagits ti ösande på föjande sätt. I Marinj"öruatningen skue imättas en särskid för!inceisecwciening. Kon1'missionen anser, att utveckingen på fa o 111 _ råden gått så snabbt under senare år som ifråga om radiotekniken och därmed förenad verksamhet. >Det kan icke förutsättas >>, säger man,»att en chef för en annan avdening mtmera ska innehava erforderiga kunskaper för att b eh i rs ka även detta om.råde. Behovet av en särskid avdening inom ämbetsverket för handäggning av frågan rörande denn a materie kan därför icke ängre skjutas åt sidan Che f skapet för förbindeseavdeningen inom marinförvatningen synes kunna ordnas på så sätt, att chefen för kommunikationsavdeningen i marinstaben tiika bestrider befattningen som chef för förstnämnda avdening >. Lämpigheten härav moiveras genom ärendenas inbördes samband - kommunikationsavdeningen i marinstaben och dess verksamhet är i stor t se tt oförändrad - - och härefter uttaas (med tydlig tifredss täese): >> På föresaget sätt genomförd organisation medför s<ieces icke i och för sig behov a v personaökning>>. För förbinceseavdeningen är i sjäva verket endast avsedd en kompani officer, en speciaingenjör och en pensionerad underofficer förutom een med Marinstaben gemensamme avdeningschefen. - Inga uttaanden hava gjorts av vare sig kommendörkapten Giron i dennes reservation eer av högerns reservanter ifraga om det av försvarskommissionen framagda försaget. \ hu får såunda förutsätta att härvidag förefunnits en enstämmig uppfattning. Chefen för Marinstaben har i vad avser detta försag a\ givit föjande utåtande: >> Kommissionen föresår tiskapandet av en ny avdeniu;,;, förbinceseavceningen, huvudsakigen motiverad av beho\'c t av en särskhd avdening för radiomaterieen. Kommissionen föresår, att chefen för marinstabens kommunikationsavdening tiika skue bestrida befattningen såsom chef för förbindeseavdeningen inom ma"införvaningen. Ehuru genom förbindesem edens -främst radiomaterieens - utvecking och ökade betydese många skä taa för kommissionens försag, synes mig dock ytterigare erfarenhet böra avvaktas ifråga om nödvändigh eten att utöka antaet avdeningar inom marinförvatningen. T isvidare torde en koncentration av ärendena rörande förbindesematerieen böra på annat sätt ämpigen ordnas inom ämbetsverket». Något uttaande om de för försvarsgrenarna gemensamma förbindesefrågornas behanding göres ej, men man kan förmoda, att dessa bö' a upptagas ti behanding på initiativ från den av ma1,jnstabschefen föresagna försvarsedningens stab. Kung. 111arin förvatningen säger i sitt yttrancie om denna fråga: >>Konuni6sionen föresår tiskapandet av en ny avdening, förb indeseauciening, huvudsakigen motiverad av beh ovet av en särskid avdening för radiomaterieen. Komn:rissionen föresår, att chefen för marinstabens konnnunikationsnvcening tiika skue bestrida befattningen såsom chef för förbindeseavdeningen inom Marinförvatningen. "hnb etsverket håer emeertid före, at det skue biva mycket svårt för en person att förena befahningarna såsom avdeningschef i båda dessa verk och att kunna disponera sin tid för bägge dessa tjänster. Det synes ämbetsverket vidare medföra oägenheter att ytterigare öka det redan sora antaet avdeningar inom marinförvatningen. Ehuru det kunde vara önskvärt, att radion representerades av en egen avdeningschef, anser sig såedes marinförvatningen böra avstyrka införandet av en ny förbindeseavdening. Ambetsverket vi i detta sammanhang framhåa, att det synes möj],igt att genom omfyttning av vissa ärenden mean verkes oj,ika avdeningar vinna större koncentration av förbindesematerieen än vad nu är faet >>.

4 -346- De skä, sotn förestavat dessa båda myndigheers stanc]_ punkt, äro förvisso av den art, att organisationen i dess heth et vinner på e tt avstående från förbindcseavdcnignen. Att förbindesejänst.en bir idande är dock mycket sannoikt, försåvitt icke någon annan ämpig utväg finnes. VIåhänca vore det möjigt, at i någon av avdeningarna t. v. upprätta en särskid förbindesedetaj under befä av en regementsofficer, so n 1 företrädare för det tekniska förbindeseväsendel Ehuru denna årsberättese endast i y tterigt begränsad _ fattning berör de tekniska framstegen under de senaste aren, bör det dock stå kart, au at stör'e krav måste stäas pn det organ inom marinen, sorm icke blott ska föja med utveckingen inom radiotekniken i ahnänhet utan även sjäv experimentera och devis konstruera förbindeseanäggningar av många oika sag. Fordran på en auktoritativ edning och ett tiräckigt anta tekniska cxpcrber gör sig atmer pamint. Under aa omständigheter måste förutsättas, att een tekniske edaren icke bir eensamme som chefen för marinstabens konununikationsavdcning. Uan tvive skue, som marinförvaningen framhåer, en s.dan dubbesyssa biva atför b tungande. Icke heer har denna utväg behövt tigripas inom några andra verksamhetsområden. Det samarbete, som erfordras mean de organ, som representera den operaiya och tekniska deen av tjänsten, kan utan syarigheter sä kc rstiin på annat säl 7. F ö r s v a r s v ä s c n d e t s g c m c n s a m m a f ii r b i n d c s e r. a. Kortfottac redogörese är den 9emenswnmn sionnsamövningen En i sritt sag het ny form för samövning m e an d(' tn vapengrenarna - armen, marinen och fygvapnet - kom ti utförande i augusti Gc.:nom K. BrcY och go 7 71 /3-!. bad av den 13 jui 1934, beordrades nämigen en gemensam sionrtsamövninrt att äga rum i trakten av Norrtäje och föryat ncn därutanför u n der tiden 22- i30 augusti samma Ctr signasamövningens ändamå var att sama erfarenheter beträffande des förbindese- (signa-) tjänstens edande inom högre förband och des samverkan mean försvarsgrenarnas signaorgan m. m. Dessutom avsågs att ifråga om radiomaterieen uföra en he de trafiktekniska undersökningar omfattande räckviddsprov, frekvensskinadsprov, störningsprov etc. Härjämte skue trådsignatjänst och optisk signatjänst biva föremå för särskida försök och studier, vika avsågos igga ti grund för ett framida försök att skapa för försvarsgrenarna så vitt möjigt enhetiga bestämmeser. Ovningens ändamå var såedes mycket vittomfattande. Med hänsyn ti dess karaktär av samövning kan den dessutom betecknas som ett betydesefut ed i samarbetet mean försvarsgrenarna. Övningen si'ädes under chefens för marinstaben överedning. Ti dennes förfogande i edningen beordrades särskid p ersona från de tre försvarsgrenarna. Den amänna förutsättnin9e11 för krigsäget var, att svenska ant:strid:skraftcr -. armen - voro på väg att samas i Uppand från syd och väst för att så en i nordöstra deen av aneskapet andstigen fiende. Vissa svenska sjöstyrkor, baserade i Strockhoms skärgård och Gäve, opererade i och nord om Aanes hav mot fientiga sjöstridskrafter och trupptransporter. Vaxhoms fästning detog i försvaret av Stockhoms skärgård. De svenska fygstridskrafterna bekämpade med huvuddeen fientiga transporter och fygstridskrafter, under det mindre dear voro understäda de svenska ant- och sjöstridskrafterna. De cetngrmde förbanden utgjordes huvudsakigen av signaorgan ur de tre vapengrenarna. De stridande förbanden. iksom även fiendens stridskrafter f ingerades ; radiostationerna pp e h ö o sig såedes ensamma p å den pats i terrängen, där 1 verkigheten cheferna m ed sina staber hade befunnit sig. Ur armen cetoq'o siana1orean ur I I 2 I 3 I 4 I 8 I,_,..,....,,, ', ' 10, I 13, I 14, I 15, K, J\ 3, A och Ing. 3. Ur marinen detoq'o från fottan 1'ao-aren Kas Uo-aa ubåt. " o,., "'" ' arna Iern och Bävern samt tendern Sveparen, representeran-

5 dc oika förband ur kustfottan. Häri kom ur kustartieriet signaorgan frå n Vaxhoms kustarticriregementc, gruppera_ de på öarna utanför Norrteje. Ur fygvapnet detogo nio signaavdeningar samt tre fygavdeningar med ett anta fygpan, representerande större fy g förband. Ovningen utfördes i två perioder, den augusti och den augusti. Signaorganens, fartygens, fygpanens m. m. ägen och röreser voro på förhand fixerade ti oika taktiska ägen (vägar för fartyg och fygpan) grundade pa en amän förutsättning för stridens fortöpande. De»taktiska ägena», som skiftades vm je dag, voro i fr å ga om radiotrafiken deade i fyra» trafikpass >>, vardera om t vå timmar. Trafikpassen voro i sin tur indeade i tre >> trafikmoment>>, vardera om 30 min. Mean trafikmomenten gjordes 15 n'in. uppehå. Under varje trafikmoment var radiotrafiken för de detagande radiostationerna, (san11managt omkring 175 stycken) i detaj regerad för att mesta möjiga erfarenheter skue kunna utvinnas rörande b. a. de inbördes s törn ingarna. Radiotrafiken hade i övrigt regerats så, som om en fuständig radioorganisation vore för handen inom de trupper och fygförband, vika enigt den amänna förutsättningen tänktes ingå i de opererande stridskrafterna. På grund härav bev frekvensskinaden mean oika radiostationer i vi ssa fa mycket ringa och fera radiostationer voro i trafi k på samma frekvens. Samtidigt härmed sku e trafik pågå m ed och mean de marina sctationerna. I vissa moment hade trafiken ordnats så, att största möjiga anta radiostationer samtidigt,oro i trafik. Trafiken pågick under såvä dager som mörker för vinnande av erfarenheter under båda förhåandena. Förändringarna i den taktiska grupperingen kännetecknades sutigen av en h ea tiden fortgående hopträngning av de detagande förbaneen i såvä bredd som djup; i vad avser sjöoch fygstridskrafterna, i ökad verksamhet med ty åtföjande ökning av antaet m eddeanden m. m I avsikt att beysa möjigheterna för signasamverkan mean ägr e enheter ur de tre försvarsgrenarna, uan att regerande å tgärder kunnat vidtagas a v högre befähavare, anordnades särskida övningar. BL a. utfördes såunda i trakten av Björkö en kombinerad momcntövning, i viken dear från aa vapengrenarna dctogo och då aa sag av signamede komma ti användning vid taktisk samverkan. Även vissa trådförbindeser ugjorde föremå för prövning. De meddeanden, smn sändes uneer övningen från m a rinens radiostationer, voro i försäg uppgjorda av edningen och innesutna i kuvert, som brötos vid tidpunkten för varje n ytt äge. Vid annens och fygvapnets station er utnyttjades i stort sett sam1na system. Särskit noggranna bestämmeser för protok oföring hade givetvis utfärdats. Band mångfaden av under övningen gjorda erfarenheter kunna, utöver de rent tekniska, föjande av mera amänt intr esse anföpas. De radiostörningar, som hade väntats på grund av hopträngningen av det stora antaet radiostationer inom ett r eativt snävt frekvensområde, voro av mycket ringa omfattning i vad gäer ömsesidig inverkan av försvarsgrenarnas trafik. I fråga om trafikstörningar inom varje försvarsgren voro resutaten varierande. De omfattande erfarenh eter, som gjordes beträffande trädtrafiken kunna i detta sammanhang ämnas åsido. De viktigaste erfarenheterna gjordes om de gemensamma för eskrifterna. Genom go 588/28 faststädes >> M iitära radiosignaeringsföreskrifter för armen, marinen och fygvapnet». Dessa föreskrifter ågo ti grund för inom respektive försvarsgrenar utarbetade och vid ticen för övningen gäande radiosignaeringsför.eskrifer. Övn:ingen visade emeertid, att vissa ändringar i de geensam:ma radioföreskrifterna behövde vidtagas. Chefen för 111 Urinstaben ät med anedning härav och med biträde av per-

6 -350- sona, städ ti förfogande fy cheferna för generastaben Oc' fygvapnet, revidera ovannämnda gemensamma föreskrifte 1 : Det befanns härvid ämpigt a t t med stöd av övnignens erfa: renheter genom ikar,tade besämmeser regera såvä tråd- som optiska förbindeser mean signaorgan ur de oika förwar:,. grenarna. Gemensamt med sistnämnda chefer kunde chefen för marinstaben redan den 17 juni 1935 avgiva nyt försa ". ti Grundäggande besämmeser rörande Signatjiinst cn vid armen, marinen och fygvapnet ( GBS), vi,ket genom go 8\)\) den 23 augusti 1935 faststädes att ända ti efterrätes(' vid utarbetandet av instruktioner m. m. angående srignatjiinsen. b. Gmndäggande bestämmeser rörande signatjiinsten vid armen, marinen och fggvopnet. Dessa grundäggande bestämmeser (GBS) fastså des be. grepp m. m., des grunderna för signaerings utförande dan armen, marinen och fygvapnet samt i vissa fa även inom dessa. De amunna bestämeserna omfatta Ii huvudsak begreppsförkaringar etc. Man ägger märke ti, a tt begpeppet fö r bindesetjänsh icke accepterats av armen och fygvapnet, under det att marinen fått behåa det ( >> vid marinen utgör signatjänsten en de av förbindeset.iänstem ). På samm a sä tt skija sig benämningarna ifråga om begreppen»norse ' och >>morsering >> å ena sidan samt»bink >> och >> binksignaering» å den andra. Begreppet >> signaohicer >> har emeertid införts även vid marinen, ehuru det säges: )) signaofficer vid marinen är tiika förbindeseofficer >>. Vid fottan har förändringen ingen praktisk betydese. Bestämmeserna fö' träd innehåa b. a. ett fuständigt schen1a för hur trådteefonering ska tigå iråga om anro p och svar samt utväxande av meddeande. Ävenså är särskid namnförteckning faststähe för bokstavering. Förteckningen skijer sig från den som tiämpas inom marinen enigt SL\1, men gäer vd teegrafverket från Sutigen inrynnnes "ven en särskiid tabe med uttryck och dessas innebörd, såa. som,, kmn >>, >> koatnonera >> etc. Ifråga om föreskrifterna för wdio må särskit noteras, att signaeringsmetod A, son1 inrym t s i 1928 års bestämmeser för tiämpning inom armen, numera utgå tt. Endast metoderna B och C äro regerade. I övrigt hava eneast obetydiga korri- 6eringar gjorts i dc gama bestämmeserna. " Bestämmeserna för bink (morse) äro på iknande sätt införda i GBS och något justerade i förhmandc ti tidigare "äande föreskrifter i enighet med dc erfarenheter, som gjordes under ovan nämnd signasamövning. Som biagor ingå sutigen vissa bestämmeser för signabanketts utseende samt en förteckning å des de internationea radio.förkortningarna, des dc miitära radioförkortningarna ( >> ti-coden >> ). Det steg framåt ifråga om signatjänstens utnyttjande vid samverkan mean försvarsgrenm na, som dessa grundäggande gemensamma bestämmeser utgöra, kan häsas med tifredsstäese. E. Marinens förbindeseuäsence. 8. Signaeringsfärdigh eten. Under de senaste åren har på sina h å gjorts gäande, att den opbiska signapersonaens yrkesfärdighet sjunkit. Ti en de anses detta bero på, att een optiska signaeringen 1nin skat i betydese och omfång, i den mån radion vunnit ökad användning, särskit efter införandet av de utrakorta vågorna. Även det förhåandet att fera yrkosgrenar, som i praktiken endast undantagsvis utöva signatjänst, ikvä utbidas härför, anses bidraga ti en amän sänknng av signaeringsfärdigheten. Det har synts mig vara av ett visst värde att med stöd av signaeringsresutaten undersöka, huruvida den påstådda försämringen verkigen kan med siffror påvisas och i så fa huru stor den är.

7 -352- Dessförinnan måste dock framhåas, att en sifferu 1 -., 1 k t-> << S ning givetvis endast - wn hänföra si ti_ verkstäd betygssig: naeung. Det 1'-ctn tankas, och det ar ti och med sannoikt att den praktiska signatjänsten icke föjer samma kunor. o en mätning av denna varit möjig, skue utsagen troig( n va. rit större, åtminstone ifråga om den försämring, som strax ska konstateras. Ti den praktiska signatjänstens försämring bidrar näm. igen i främsta rummet såvä det minskade antaet rustade fartyg som de reducerade övningsansagen med ty åtföjandr minskning av gångtiderna, viket at gör, att signaering under s tridsmässiga förhåanden bir en atför säsvnt ÖYn in u J b Detta är otviveaktigt det förnämsta skäet ti den i praktiska tjänsten konst.:'terade minskning av yrkesskickigheten i -;ig. naering. Att radions ökade användning bidragit ti att minska antaet optiska meddeanden är dock tydigt och svarar även mo t önskvärd stridsmässighet. Detta får dock icke utgöra n tgo skä för minskad optisk signaeringsfärdighet Så änge m orse, semafor och signafaggor ännu användas måste personaens skickighet - även om denna materie i fera avseenden bör betraktas som reservsignamede - genom övning upprätthåas och om möjigt förbättras. Ett förhåande, som icke kan förbigås i detta sammanhang, är även teefonens ökade användn1ng. På kustfioans ankarpatser utäggas numera atid mesta möjiga anta teefoninjer för att underätta icke bott förbindeserna m ed hnd utan även mean fartygen. På Hårsfjärden är systemet he genomfört, då i praktiken varje fartygschef kan nå varje mnan fartygschef per teefon. Detta har givetvis medfört. :rtt antaet signameddeanden minskat. Det är, som bekant, mycket ättare a tt framföra och eventuet djskuter.a ett ärende per teefon än att utbyta signameddeanden, särskit om dessa måste överföras ti kod eer annat hemigt språk. Vore drt icke så, att endast en eer i enstaka fa högst två teefonkah::r kunna avses för varje fartyg eer division, skue kanske den optiska signaeringen het dö ut på de mest använda ankar- Iatserna. Det kagas högjutt på teefonförbindesernas oti äck i ghet, men man gömmer ofta att istäet använda sig av :ignaförbindeserna. Det vore måhända riktigare a tt i rege utnyttja teefonförbindeserna endast för samta med abonnenter iand. Om samta mean fartygen i möjigaste mån undvekes, skue bea,stningen på andförbindeserna minskas, och den optiska signatjänsten finge större omfattning. Den ökade användningen av teefonerna har, inom parantes sagt, även medfört den nackdeen, att personigt sammanträffande mean oika befähavare bir at säsyntare. Detta är ti skada för tjänsten. vidstående kurvor har jag försökt att vinna ett rättvist bedömande av signaeringsfärdigheten under de senare åren. Kurvorna 1-4 (pansch ) visa signaeringsresutaten i morse och semafor på höstsignaskoorna Var och en av de fyra kurvorna utgör summan av samtiga betygsskaors kurvor. J(urvan n:r, morseresutatet efter första veckan, visar en tämigen jämn ökning ti 1934, då den vänder och går brant nedåt. I betygsskaorna 3 och 4 inträffade en markerad försämring redan 1933, viken dock i totakurvan utjämnades genom en stegring i betygsskaa 2. Sista året hava samtiga försämrats. Kurvan n:r 2, semaforresutat efter första veckan, visar en språncrvis förändring vars karaktär under sista häften är en försämring, särskit ifråga om det sista året. De enskida, icke utritade betygsskaekurvorna föja tämigen nära een angivna»sum1.nakurvan». b u' Dessa två kurvor (n:r och 2) visa, att höstsignaskoornas eever de senaste åren börjat sin praktiska utbidning med sämre förkunskaper än tidigare. Detta återfaer givetvis ti en de på skoorna iand.

8 ... u en.----,----,----,-,--,--,-,_---,-,--,---,it--1 ' Kurvan n:r 3, som utvisar sutresutatet i fråga om morse, föjer tämigen nära kurvan n :r. Den visar, des att, trots den korta tid, som står bi buds under hösten, en ökning a v signaeringsfärdigheten med i genomsnitt fyra betygsenheter är möjig, och des att en ytterigare höjning av dåiga begynnesekunskaper icke medhinnes. Kurvan n:r 3, 'som utvisar sutresutatet i fråga om morse, föj er tämigen nära kurvan n :r. Den visar, des at, trots den korta tid, som står ti buds under hösten, en ökning a v signaeringsnrdigheten med i genomsnitt fyra betygsenheter är möjig, och des att en yttc:rigarc höjning av dmiga begynnesekunskaper iekc medhinnes. Kurvan n :r 4 är betydigt jämnare än kurvan n :r 2 och visar iksom dc övriga en sjunkande teneens för dc sista årea med en tydig skärpning Försämringen är ifråga om dc ägre betygsskuorna än mera utprägad än vad»summakurvan» visar. Dea förhåande kommer s:mnoikt att öva ogynnsamt infytande på de högre kursernas resutat undet kommande år, då de samman::tgda resutatet bir ännu sämre, därest icke en uppryckning sker underifrhn. Den nu gjorda granskningen kräver en kompettering med resutaten från vintermånadernas provsignaering. Kurvorna (pansch 2) avse at iustrera resutaten av å kustfottan utförd provsignacring. Kurvorna angiva det procentta man av samtiga detagare, som uppnått Jninst betyget 6, 8 och 10 i respektive morse, semafor och radio, uppifrån räknat. Kurvorna n :r 5 och 6, morse, visa en tydig tendens att sjunka efter en toppunkt 193: Kurvan n :r 7 böjer iiven av nedåt. men kan änn uppvisa en obetydig stegring. De bästa signamä nnen håa sig uppe på redan förvärvad skickighet, uneer det dc sämre bi at sämre. Det är tämigen give vad resutatet kommer att bi om några år, därest ej åtgärder vidagas i tid. Kurvorna n:r 810, 'semafor, hava ä' en en strävan nedåt, som ifråga om betyg 6 började redan 19:3233. I fråga

9 -I!J34-JJ Procentta man av samtiga detag are som uppnfttt minst betyget 6, s Oc 1 O % vid månadsproven undet november-ajh'i. w ao ;- ' TY N,< 70 J BETYG B "'f (J/Y 6o L ""tv 2\iorse..ro t-=:_-=:_-=:_-=_-=_-::_-::_-_--=-. Semafor. _..---= -- i o r Jo L-. 1 j 2KUAA7 &---J:f! ; 20 r-== <o B -:JO % 90 Bo J" O JO 20 <o BETYG 6 BETY 8 BETYG 10 1 RVA N KUfT b_tv_r; u, RVA "f.,, ' :s ") r, :::> '!? <: o "" c o - W ;.- f-,- '- h ') Si? h h n -- h < Q? -:: :1. ' / å /I L_ ; /.: " -;; 5 r. ':;. ' + T,.., "J -r Q? Q! 1 1 ;:, F) - Q? :.; < ""' u:: ') "" Q: (\J ') Radio '32 I,SI'3.2-;J;J Bt::ryG ;;-J::J-:::J _, J 9J4-JS () o Q '1- ()) &;...: C Q Q o Q 0'- Q "'... \' ') ') ') '<' Q ())

10 om semafor äro utsagen icke ika stora, som när det ;::-,(; " a" er morse, viket är ganska naturigt med hänsyn ti skinadc i svårighetsgrad. Som en jämförese har i kurvorna även m edtaa 1tc o "' o resu taen av rad1oproven. De äro O]'än1nare. än de fö ren:, nqen - de, viket i första hand torde bero på mycket växande svå_. righet'sgrad hos provtexterna. Såunda ansågos exempeyis tex. terna vintern hava varit särskit svåra. I varje fa kan man ifråga om racdio i arnänhet skönja en ångsam sten. o "' r mg. För att få ett utsag på signaeringsskickigheten vid vin. terskoorna iand, har i kurvorna 14 och 15 en undersökninrr. u gjorts av resutaten vid signatävingen mean stationernas korpraskoor under de sista sju åren. Kurvan n:r 15, morse, visar, bortsett från år 193:;, då provet var mycket svårt, en. 1'ämn stea-rin b b från 1930 ti t< tjtj 1 'J-' :t, där den väneer nedåt, viket i främsta rummet framkaats av dåiga resutat å Karskrona station. Tendensen ifråga om semafor (kurva n:r 14) är ungefärigen densamma. De skarpa faet mean 1934 och 1935 är även här framkaat utcsuande av Karskrona. En summcmfattning av denna grafiska studie ger onekigen vid handen, att en tibakagång: ägt rmn 'ifråo'a om den u " ' b optiska.signaeringsskickigheten. F enomenet fordrar föryisso den största uppmärksamhet icke bott från skoornas sidan ug n även från den praktiska tjänstens utövare. Mera övning i op tisk signaering kräves. Den utan tvive intressantare och mcra >> funktionaistiska >> radiotjänsten får icke föreda förbindeseofficerarna att förgäta behovet av noggrant panagda och vä genomförda övningar i optisk förbindesetjänst At större om.sorg bör ägnas den grundäggande utbidningen iand svnes även framgå av kurvorna. Den optiska signaeringen får ifdga om anpart av fö r bindesetjänsten i dess h ehet, d. v. s..:uantitatiut, se sig Gt m er undanträngd av andra mede. Detta innebär icke att dt optiska förbindeserna även v nito ivt kunna överför::ts i andru panet. Tvärom, ör att icke >> komma atför mycket på efterkäkeih maste S1Ignaresutaten förbättras genom mera övning, förbättrad materie och möjigen även genom att inskränka signautbidningen ti att omfatta endast rena signama troser. 9. Förbindesetjänstens utövande. Om såedes en, åt oss hoppas tifäig, försämring inträtt ifråga om optisk signaeringsfärdighet, så har å andra sidan förbindesetjänsten i dess hehet gått framåt med stora steg. Dess stadga ifråga om signaeringsförfarande, föreskrifter och koder etc. har aum.er befästs. Den eftersträvade»för :Oitidesekuturen >> börjar att närma sig en godtagbar standard. Härti hava bidragit icke bott empiriskt frmnvuxna föreskrifter utan även en at <Större kader av utbidade förbindeseofficerare. Förståesen för denna kompicerade de av tjänsten har även växt at eftersom varje individ i,sitt dagiga iv kommit i at ini'imare beröring nwd radio- och rörteknik av oika sag. Intresset för chiffer och koder har underbåsts genom tävingar i puhika tidskrifter och tidningar. Och teevisionsprobemet h ar på sista tiden åstadkommit nya intressen inom förbindeseväsendets ram. En amän granskning av den praktiska förbindesetjänsten vid kustfottan under de senaste två åren visar fortgående förbättringar. mcdningar ti kritik och rätt'eser hava bivit at färre. Särskit gäher detta sådana detajer som vaet av förbindescmede, språk och signaerings1netoder. Konsten att formuera meddeanden på kart språk och med hjäp av tigängiga koder fordrar m ycket övning, men även härvidag hava under de senaste åren stora fram.stea n n. crj o,r ts. Förbindesetjänsten är dock, kanske i än högre grad än andra tjänstegrenar, stadd i ständig och snabb utvecking. En tifredsstäande standard inom en viss de av dess stora verk amhetsområde har icke vä uppnåtts, förrän nya detajer växa fram och fordra särskid uppmärksamhet och omsorg, såsom 'exempevis -- vid sidan av den rent tekni1ska utveckingen -: Tidskrift i Sjöväsendet. 26

11 -360- tikomsten av utrakortn v[tgor och m ikrovågor samt här. av föjande probem, b. a. ifråga om radiospanings- och rad io. störningstjänst en; bidöverföringens och teevis,ionens utnyttjande i den Iniitära tjänsten samt användningen av fjärrskrivmaskiner; försärkarteknikens utnyjande föt trådförbindese rna förbättrande samt mutipeutnyttjning av edningsnät; teefoni med jusstråar som bärvåg; förbättrande av den optiska signamaterieen; förbättrande av förbindesetna mean övervattensfartyg, ubåtar och fygpan med utnyttjande av teknikens senaste andvinningar; användning av infrarött jus för osyniga optiska förbindeser; tifredsstäande av de ständigt skärpta kraven pa ],oc1er och chiffer, m. m. 10. Nya bestämmeser för förbindesetjänsten inom m n rinen. Den utredning om signainstruktion m. m. för kustartieriet, som onmämnts och närmare motiveras av föredragande n i regementen och förvatning 1934, har under året ( rcsuerat i des en tiäggscode ti SIM och RIM (förvarad i pärmficka ti ifrågavarande instruktioner), des en Siumitjänstinstruktion för mminen (Sti\11) i tre särskida dear. Den senare består av. Amänna bestämmeser. II. Linjetjänst III. Stationstjänst. Linjetjånsten hercr, som framgår av namnet, u!esut:11hc tråcförbinde5er och omfattar hyggande av oika sags injer. De amiinna bestämmeserna ansuta sig ti de ovan ojnämnda GBS samt äro utvidgade att omfatta vissa andra bestämmeser och synpunkter, huvudsakigen av intresse för kustartieriet deras underhå m. m. Ehuru även denna de huvudsakigen.. 1. avsedd för kustartieriet, kan een även tänkas få Ii ämp 11 jng i fottan, särskit för okastyrkor etc. vid dc tifäen, då teefonförbindeser skoa upprätas med ängre in i and beägna stationer. Stationst.fänsten gäer enigt sätskid i instruktionen given bes tämmese endast kustartieriet. Den utgör i huvudsak en.sammanstäning av i SiVI givna föreskrifter.samt de ytterigar e föreskrifter för stations- och expeditionstjänst, trådsignaering m. m., som erfordras för speciet kustar tieriet. En Jnstru.:ion för Teej"ontjänsten vid fatton faststädes att gä a från den 11 november Den förvaras i pärmfickan ti >> Beskrivning över fottans teefonmaerich och bör Jäsas av envar tihörande fottan. Tjänsen på många befattningar består tyvärr ti stor de av,, teefonerande >>. Om detta är oundvikigt, så bör det: åtminstone ske under former, som garantera ett säkert och snabbt överbringande av meddeandena. Förutom amänna bestämmeser, instruktioner för teefon och teefonväx.eposter, bestämmeser för inkopping, ekonomiska besämmeser m. m. återfinnas i instruktionen även teefoneringsschema, uppgifter å uttryck, som skoa användas vid eefon ering. wniimningar på bokstäver och siffror m. m. Denna årsberättese har eneast bristfäigt kunnat iustrera den fortsatta och atjämt stegrade utvecking, som det amänna förbindeseväsendet undergått de sista åren. Dess effektivitetskurva visar ingen tendens att kröka sig för ett maximum. Iarinens förbindeseväsende måste med aa mede söka h åa jämna steg med denna kurva. Varje eneens ti divergen s i negativ riktning måste motarbetas i tid, ifråga om teknik såvä som praktik.

12 Diskussion med anedning au årsberättese bindeseuiisence för Ledamoten vvahström anförde: Föredraganden framhåer svårigheterna att b esi mma varest må smanskapet för förbindeseväsenet,ska igga. Fri. gan östes om MS och MF sammanfördes ti ett enhetigt amiraitet; en hjäpig ösning skue kunna vinnas genom att sammanfatta de båda överstyreseorganen ti samma byggnad. Att signaeringssk:ickigheten gåbt tibaka utvisar behovet av en måsman för signautbidningen. Enigt nu tiäm pat sy. stem kommenderas för varje år oika regementsofficerare att eda signaeringsutbidningen under höstskoorna icke sa mycket med tanke på huru de ämpa sig för att eda denna utbidning, utan fastmer huru de stå i tur ti sjökommendering. Föjden bir, att utbidningen konuner att igga i händerna på unga adjutanter. Det borde i stäet finnas en»chef för fottans signaskoa» m ed ferårskommendering i föjd och hest i samband med avdeningschefsbefattning,j öve11styresen. där hans souschef kvarstannar som tj. f. avdeningschef, medan chefsskapet för signaskoan utövas. På samma sätt som med signautbidningen är förhaandet med artineriuthidningen. Ä ven här saknas en permanent måsman, en»chef för fottans skjutskoa», viken institution däremot finnes inrättad vid kustartieret. De marina rustningstendenserna. ien amänua uppmsning, som nu pagar värden runt, har m ånga aspekter och för den initierade sår det kart, att även sjörustningarna för nänarande p aa områden och inom de ara festa sjöma\ler befinna sig i e forcerat stadium. J, Underrätteser frrm främmande mariucr», vi!j;: a regebundet pubireras i denna tidskrift, och vikas sista uppaga återfinnes på annan pats i deta nummer, aa si tydiga språk om den atj ämt ökade wtydese, som sjömakterna tiskriva sina fottor. Vad beträffar sjäva rusningstendenserna, så kunna dc ara sista :hen uppvisa i Yiss m ån nya sådana, viket utan svårighet kan aväsas i s {t gott som aa mariners uveck i ng. Ranske ha just på deta område de aktuea tendenserna större betydese än på andra. Fartygsbyggnadspoitiken bestämmer n ämigen fottornas sammansättning och karakär för 20 a 25 tr framm. ELL studium av de aktuea tendenserna giver därför en fingervisning om vika faktorer, som om nagra år komma att säa sin präge pa marinerna. Föjaktigen utöva aven faktorer, som tikomme för havtannat decennium sedan, ännu stort in'y ta mc. Uess:1 Jakturer ä ro hegränsningshesämneserna i \Yashingon- och Londonrakaema, vi..:a emeertid utöpa med deta r. Det mest framträdande drage band de nuyarande sjörustningsencensema är akiyiseringe n i sagfartygs assen. Det gie r icke eneast \'icmakihä::mcc av dc sagfom, som a ter-

13 364- stå från 1920-ta e, uan fö r Tyskands vidkommande hr det frågan om uppbyggande av en het ny sagfota. Akt iviseringen försiggår i tyå former, des modernisering av ädre fartv.t och des byggandet av nya. Så änge traktaterna h in drade '" de tre sörsta maktema a nybygga sagfartyg, framgick 1an efter moderniseringsinjen. I och med ingången av ar 19;)7 kommer emeertid därjämte även nybyggnadsinjen a. fö jas. Engand och U. S. A. har utrycdigcn förkarat sig skoa sap säta vardera två sagskepp, och ytterigare sådana komma att byggas under de fö.iande [ren. Ingen tvekan råder om, att Japan föjer exempet. E rykte vi förmäa, at Engand skue få ett tredje sagskepp som present av maajfurstarna pi sa m ma sätt som kort före värdskriget. Som emeertid m oderniseringsarbetena på de gama skeppen fortsätta i oförminskad omfattning, kommer det sammanagda antaet i tjänst Yarande sagfartyg icke att minskas utan snarare att ökas på grund av Tyskands, Japans och måhända även Ryssands sannoika ny byggnader. Man kan dock icke utan vidare avvisa antagandet, at kanske även Frankrike och Itaien redan före år 1940 komma a tt stapesätta ytterigare sagskepp utom de nu under byggnad Yarande. I s 1 fa komma rustningarna i sagskeppskassen at framträda än kraftigare. Dessa båda änder ha på grund av traktaerna sedan n 1 gra år tibaka kunnat praktisera såvä modernisering som nybyggnad i sin sags-;eppspoitik, Yike ett ti att Frankri'e nu har tre sagskepp under byggnad och Itaien två. Beträffande Ryssand vi ett obekräftat rykte veta, att ett sagskepp vore under byggnad för rysk räkning pa e engeskt varv. Fut utbidad, men mindre förvånande ti sin storpoitiska karakär och svagare åtskid från tidigare skeden, är den nu pågående a\ tiviseringen även av de inom artierifartygens kass faande kryssarna. De amänna tendenserna i fråga om krys sarnas anta och storek kunna sammanfattas såunda, att de byggas ti större anta än förut men inom de festa mariner as något mindre storek Härvidag kan den nyigen aysutade -365 Londontraktaten komma att bi av sor betydese, i det att signatärmakterna förbundit sig att sänka maximitonnage för ]>ryssare från 10,000 on Li 8,000. Emeertid är de icke säkert, aj denna traka kommer att bi gäande. Engand, Frankrike, Itaien och Japan hava upphört at bygga 10,000 tons kryssare, under de at C. S. A. har ej mindre än 12 sådana under byggnad. T ' skand bygger två, och Spanien har nyigen färdigstät ikaedes två. Engands besut a öka antaet kryssare från 50 ti 70 ger en vink om utveckingen på detta område, y de andra makterna torde vä ej ämna en sådan åtgärd obesvarad. Tendensen Li mindre, men fera, kryssare förstärkes genom det fortsata byggandet av fotijcdare, vika kunna betraktas som små kryssare, Som bekant eda Frankrike och Itaien i denna fartygskass, men typens framidsutsikter beysas därav, att U. S. A., som tidigare ej byggt sådana fartyg, nu har 10 uneer byggnad och panerar yedigare tre. A ven de för Poen under byggnad varande jagarna kunna betecknas som foijedare. Vända vi våra bickar ti de mindre marinernas artierifartyg, s finna vi, at 8 sagfartyg äro i tjänst hos sammanagt 5 makter. Inom pansarskeppskassen har Finand nyigen byggt tvenne enheter, i övrigt äro sådana fartyg i tjänst hos sex makter, under det a Spanien, Hoand, Turkiet, Argentina och Brasiien i sin byggnadspoitik övergått ti en annan typ av artieri fartyg nämigen kryssaren. A ven Portuga panerar vå kryssare, och som en intressant nyhet noteras, att Siam pane rar vå artierifartyg med 20 cm. kanoner. För de ara fiesa mindre makter gäer emeertid den regen, att dc moderniserat sina sagskepp och pansarskepp. A ven Danmark har verkstät en modernisering av sitt senast byggda artierifaryg, viket på nytt trä i tjänst i den rustade eskadern. De små makternas byggande av kryssare eer pansarskepp sam deras moderniseringsverksamhc visa, a aktiviseringen inom artierifartygskassen hos dem ir ika påtagig som hos stormakterna. Utveckingen inom jagarkassen kännetecknas för närva'cnde av öyergång ti större typer. I deta fa gäer samma

14 rege för bide små och stora makter. Jagartvr)ens fö 1 L.; s oring har e ti uppkomsten av de ovan nämnda fottijedarn Mindre makter, som öka sina J. agare äro t ex Sverige "'o a. Poen, Spanien, Siam, Brasiien och Portuga. Aven an tat; '..._,!'v-. under byggnad varande jagare visar tendens at ferstädes ökas. Starkas är ökningen hos U. S. A., Engand och Tyskand. Band de små makterna framträda Grekand med 10 panerade jagare och Portuga med sju. Tonnageökningen hos jagarna har mångenstädes nödvändiggjort konstruerande av mindre. Iör särskid tjänst avsedda vedettbåtstyper, för vika oika benämningar användas. Angående ubåtarnas utveckingstendenser torde i detta sammanhang ej så mycket vara att säga. De byggas i ett betydande anta i skida storekar, men någon tendens i ökat byggands kan hos de större makterna wnsateras endast hos Hyssand 0ch givetvis även Tyskand. Det forcerade ubåtsbyggandet i Frankrike synes hava avstannat. En tendens ti stabiisering av tonnaget ti en medestor fartygstyp kan konstateras, för viken typ även de nya svenska ubåtarna äro representanter. Varken de mycket sora eer dc små ubåtarna ha bidat någon tendens inom fartygsbyggnadspoitiken. E mycket säkert tecken ti fottornas ökade styrka och betydese äro de på sista tiden ferstädes företagna personaiökningarna. Såunda har ti och med Danmark föreag i en iten ökning av antaet officerar{!, och den nyigen antagna försvarsordningen i Sverige innebär en obetydig ökning av vissa personakategorier. Personastyrkan bir dock mgaunda iräcdig ens för det nuvarande fartygsbeståndet En kanske ännu säkrare mäare på den maritima upprustningen Li.r naturigtvis kostnaderna för de oika ändernas ma.. riner. Budgetsiffrorna ha därjämte varit mera ättigängiga än uppgifter om ökningar av personaen. De kan med ti visshe gränsande sannoikhet sägas. att aa värdens marinbudgeter hava ökats under de sista åren eer komma att ökas. E un.. dantag utgör Poen, vars budget för stundande budgetår ti fäigt wmmer a minsws något, beroende på bodörin gsmissiga förh[tanden. Ett annat undantag är- Sverige, om Jws artierie t undantages. Den minskning, som under föjande år )är wmmer att föreigga, beror givetvis på den nu antagna försvarsordningcn, som beträffande fottan inaugurerar en mot v ä r d s en d enen stridande utvecking. Det kan tiäggas, a t budge tutveckingen utomands hos såvä stora som små maker även visar en reativ ökning av fotomas ande i dc totaa försvarswstnaderna - på armeernas bej.osnad. A ven i detta avseende kommer Sverige nu at bryta mot den amänna utveckingstendensen. De marina rusningsendcnser, som ovan beysts, kunna sammanfaun ingsvis sägas vara föjande. Stark nybyggnad och modernisering inom artierifarygskasserna, därvid ökat anay kryssare men mindre typer; ö<a anta jagare och större typer; en viss stabiisering inom ubåskassen; personaökningar i takt med fartygsbyggnaden; så gou som överat absout och reativ stegring ::n marinmdgeerna. Aa dessa faktorer utgöra et påfaande insag i 19:30-taets rustningsepok och kunna minst av at sägas vara tecken på f oornas m in ska de betydese. Det infytande, som fygvapnets utvecking utövat p t de marina rustningarna, har huvudsakigen begränsat sig ti de enski da farygens konstruktion och beväpning samt ti taktiken. Fartygens anta och typernas förekomst ha endast i ringa mån rönt infytande av fyget. Fartygskasser, vika dock het stå i samhand med fyget, äro givetvis hangarfartygen och f:ygdepmarygen, vikas betydese oviveazig ökas. Tendensen vid hangarfartygsbyggandet är numera mindre fartyg, men f era sådana. Den svenska fygpankryssaren synes även band stormaktsfottorna komma att g i ya impus, r, som ytter i g are markera denna tendens Sutigen kan nämnas, att en bestämd miitär tendens \Ler finnes i Yissa dear av den civia fartygsbyggnadsverksamheen. Såunda bygges ett at större anta passagerare[mgare för apte ring ti hjäpkryssare i krigstid. Iegeringarna understödja byggandet av för krigsbruk användbara fartyg och förbereda deras förseende med uftvärn och minskydd. Det samas ej heer exempe på speciabyggda truppransportfartyg.

15 Neutraitetsrätt förr och nu. Av Fi. D:r Torsten Gih. I. Neutraitetsrättens utvecking under Förentu Siciemus infytande. För förståendet av den neutraitesrätt, som gäde fö re tikomsten a v 1'\ aionernas förbund, och som måhända ii n nu kan betecknas som den amäm1a fokrättens, ordc det va ra ämpigt att n ågot dröja vid dess uppkomst och tidigaste utvecking. Deuna igger icke särdees ångt tibaka : den kan sägas sammanfaa med Amerikas Förenta Staters framtriidande som sjävständig m edem av statssystemet, och Förenta s ta terna satte p å ch avgörande sätt sin präge på denna n euraitctsrätt. Georg '\Vashington angav i sitt poitiska t csam cn c. sin ryktbara >> FarewcU Adcrcss >> 1796, så1som riktinjer fö r Cnionens utr ikespo iik att h åa sig fjärran från dc europeiska makternas inbördes stridigheter, att undvika att biva in miirjd i poitiska förbindeser med uta ndet, att sörja för att uniojh''i neutraitet i förekommande fa beve r espekterad, och iin r huvud tn.gct att föra een sjäusfc'inciga poitik, som Yar hiis ägnad a t främja Amerikas fred och västånd. 1 ) ') Några utdrag ur cc t berömda och a tjämt or:ta åwropnde akts tycket, torc e, ara ay intresse: >>The g reat rue of concuci for ns. in r ega rc to foreign nations, is, in c xtencing our comnwrcia r btions, to have witt them as itte poitica conncction as posii,e. Förenta staternas sjävständighet hade framgå tt ur ett värdskrig, som utgjorde ett ed i den sekeå nga riva iteten mean Engand och Frankrike. Som ett minne därav kvarstod efter kr,iges sut en aians mean Förenta Statcrna oeh Frankrike. :\Icn een utrikespo itiska doktrin, som de a merikanska statsmännen byggde upp, var prägad av misstro mot de europeiska makcrna.s avsikter, en misstro, som var ytterst förkarig i betraktande av de dåvarande poitiska förh anden a i Europa, vika fingo sin präge av kabinettspoiikens maktkamp m ed ständiga krig och oupphörigt skiftande aianser. I Amerika kände man sig så på ny grund, man byggde på n ya idea av förnuft, frihet och mänskiga rättigheter, och genom frigöresen från det poitiska sambandet: med Europa hade man vunnit en pos,ition, som n1an icke vie kompromettera genom alt åta s.ig indragas i fr ä m man de makters konfikter. Neuroiteten kom både ur moraiska och intressesyn - So far ns we HL\'C aready fonned engagenwnts, Id thc m be Ju fied with perfeet gooc faith. H ere et us stop. E urope has a set of primary interests which to u h ave no1w, or a very remote re ation. Hence she must he cngagcd in frequent controversies, t w eauses of \vhich a re essent iay forpign to our cancerns. I-Ienec, therefo re, it must hc un wise in us to impicate our sevcs, by arti-ricia ti cs, in tho orcinary vicissituc's of her poitics, or the orcinar.r combinatio11s and coisi ons of her frienc ships o. enmi1ips. Our cetached and distant situation invites nnc e nabes us to pursuc a cihen'nt coursc. If wc remain one pt opc, uncpr an cfecient governuwnt, the pc rioc is not far off when wc ma)' cd.v materia injury rrom cxte rna a n no anc ' ; \\ wn wc ma)' tnke such an attituc e f!s \\ iii ca use tw neutra Ii t,y, w t' ma.\' a t an y t im<' resovo upon, to be sc m pu ous y respech d; wwn h0ignent nations, umcr the im Possibiity or making acquisitio:j.s upon us, wi not ig!jty hazan the g i \ ing us JL'OI-ocation; \\'hen wc may c hoose pcacl' or \\-ar, as our intprest, g uice c by justice, ha counsc. V1y forego tw advani"agc s of so J ecuiar a situation? \Vh :v C]uit our own to stand upon IorC'ign g-round? \\Thy. J,). iuteni'e' aying 0ur ccstinv with that of an\ pnrt of Europe, entangc our peacp and prospe"rity in tw toi s or" European ambition. rivaship, interest, humor, or capri ce?»

16 punkter att framstå som den amerikanska pohtikens ccst.....,.. S. JU- Ia, o c 1 'or en ta ta tern as m satser 1 neutraitetsrättens ut Ycck. mg bevo också av avgörande betydese. När amerikaname hade att utforma sin neutraitetsdoktrin hade dc förmånen att kunna bygga på 1700-taets ton... iy'\ '...., ncc f?krattsforfatare, Vatte. De äror, som denne utveckade i s1tt arbete»le droit des gens» voro starkt tdsi)rärr ace" 11 b (., 1en komma tilika att utöva stort infytande på senare fokrii ttsdoktrin. -Ians utgångspunkt var staternas >> Suveränitet, ett begrepp, som visserigen ur fokrättsig synpunkt framsiar icke så mycket som en reaitet som fastmera som uttrvck fi\r e 1.. \ poitisk tendens - en tendens, som under och 1700-tacn nått sin fua utpräging. En konsekvens av staternas sm cräniet och jämikhet var, såsom Vate framhö, att dc icke ägde sätta sig ti doms över varandras uppförande, och i enighet härmed fasthö han icke h eer den ädre fokrätten:; distinktion m ean det»rättmätiga >> och det >> Orättmätiga krigcb (»heium jusum >> och >> injustun1»), en distinktion, som förefö föga t idsenig under kabinettspoitikens renodade m akt- och intressekonfikter. På grund härav bev också Ya t ie den förs te, som ut veckade den uppfattning om neutr/itcten, so m bev härskande under 1800-iact, och enigt Yikcn oportisk h eten bev den edande principen i neutraiesrii.t's utformning. 1 ) Dessa grundsa ser ämpade sig förträffigt som undcr:g för den poitik, som Förenta Statcrna nu hade att utforma mej sjävständigheten och avh{tsamhcten fran inbandning i friimmande änders konfikter som edstjärna. Den uppfattn ing om krig och neutraitet, som under 1800-taet bev rådajht'. erhö en synnerigen kar formuering i den bckan te statssd{ reteraren John Quincy Adams' 1818 fäda uttaande :»Enigt fokrättens hävdvunna principer innebär n eutraiteten, att hå da de stridande parternas sak erkännes som rättmätig, d. v. s. den n eutraa staten undviker att taga stäning ti frågan, ye!11 1 ) Vut/ 1'1: 1.0 roit des gens. I 21. III har rätt eer orät».1 ) Opartiskheen utgjorde dock eneast s. a. s. n eutraitetsrättens formaprincip, viken i det konkreta faet måste omsättas i detajerade materiea reger, som, i den mån de bevo e cvancmässigt fixf'rade, gåvo upphov ti en rikare utbidad neutra i tebsrätt. Den unga Unionen konfronterades snart med n eutraitetens probem, i och m ed revoutio11skrigens uuwott och brytningen mean Frankrike och Engand Förenta staternas aians med Frankrike ansågs icke tiämpig på det föreiggande faet, och den 22 apri 1793 utfärdade vvashingon sin bekanta neutra:itesförkaring. Då fransmännen emeertid företoga sig att utrusta kapare i amerikanska hamnar, äto sina konsuer därstädes avdöma prismå och kränkte Förenta Staternas neutralilet genom att företaga uppbringningar inom deras territorium, utspann sig en tämigen skarp skr,iftväxing mean den amerikanske statssekreteraren Thomas Jefferson och franske sändebudet Genet, varuneer Jefferson utveckade neutrametsrättens principer; under åberopande av Vatte och naturrätten framhöh han, att beväpnande och utrustande i Förenta s taternas hamnar av fartyg, avsedea för knigiska företag mot nationer, m ed vika Förenta staterna evde i fred, var stridande mot Unionens suveräna rättigheter och mot den opartiskhet, som utgjorde edstjärnan för dess neutraitet. Detta var en tiämpning av principen, att neutrat område ej m å göras ti bas för krigsoperation er, som sedan vann bekräftese i vva,shingtonregerna av 1871 och i een märkiga skijedomen i Aabamafaet Denna princip kan betraktas som en av hörnstenarna i den senare neutra,itesrätten och igger som bekant också ti grund för en rad bestämmeser i Haagkonventionen 1907: XIII, sär!'>kit art. 5, 8 och ) ') >>By the usua principes of internationa aw, the state of neutmity recognizea tho cause of botb parties t o the contest as just - that is, it avoids a consickration of the, merits of the contesb. Moor e, A digest of Internationa L a 11', VII, s ) Moor e. J. B., Principes of American Dipomacy (1918), s. 42 ff. W1 ight, Q., The futm e of Neutraity. Internationa Conciia tion 1928, s. 384 ff. Ha: Internationa Law (8:c1e upp.), s. 723 H. Jmf. Handbok i int. rätt 1. marinen mom ,

17 en neutraa statens skydighet att förhindra, att des e'. ntonum användes som bas för krigsoperationer, är hii'cd från principen, att staten, åtminstone i viss utsträckning iir u n: a rig för vad som sker inom dess teniorium. Denna kii!u een neutraa statens förpikteser sutar såedes vid tnrio. riets gräns: staten ansvarar icke för vad dess underatar J ii 'c. hava utanför citiorict, t. ex. i sjöhandens form. Dea cd dp över ti tanken, att den neutraa staten icke har a a ga b e fattning med sina uneersåars privata åtgöranden i hande och vande, icke ens i avseende på. ex. exporten av vapen, am. munition etc.; det var een krigförandes sak at genom uppbringning av kontrabandsförande fartyg hindra, a t krigsmateriaen n ådde fram ti fienden. Även i denna punkt fick T h. Jefferson tifäe at formuera een amerikanska uppfattning. en under dipomatiska kontroverser med dc krigförande under revout<ionskrigen. I sitt den 15 maj 1793 avåtna svar P< en av brittiske sändebudet I-Iammonc framförd protest yttrad'-' han:»det har aid sått våra medborgare fritt att tiverka, säja och exporera vapen. Åtskiiga av dem ha däd sin sii n diga syssesättning och sitt ivsuppehäe. Det kan svarige n i.irväntas, att vi skoa uneertrycka deras näring, kanske deras enda existensmede, endast därför a ett krig, varmed vi icke hava något att skaffa, pågår i främmande och avägsna iin der. Deta skue vara svårt i princip och omöjigt i praktiken. Fokrätten, som rcspekerar de i fred evande fokens räigheter, begär icke av dom sådana inre rubbningar i deras s\' E' sätn in gar. Den åtnöjer sig med en utifrån åagd straffsanktion... i form av förverkande av de vapenpa.rticr,.,om kunna faa i kr,igförandcs händer, när de äro på vi:ig ti fic'ndens hanmfr >>. - Aven för denna ståndpunkt torde amerikaname haft stöd des hos Vatte, des hos een m cs kände Hi' tidens naturrättsfiosofcr, Housseau, nämigen i een skinad, wm denne mc e a v seende på kriget och därur härrörande för pikc ser uppdrog mean stat.en och dc individer, 5om voro dess nwcborgarc'. Denna icorctiska synpunkt var dock kn') pas t av u vgörancc betydese, och icke heer v oro dc ekon0111 i ska intrcs;;;en. som i J cffersons noc sköos i förgrunden, c\ ur neutraietssynpunkt erbjuda det sörsta intresset; av w.... sta princii)iea betydese bev snarare een tankegangcn, att sto < o... den neutraa staten atog stg ansvaret for at hmdra. ti- j'örsen av uigsmateria ti de krigförande, ett ansvar som den. rakiken skue få svår att uppfya och vars innebörd i aa om ind eser kunde bi förem å för mycket oika tokningar, så skue resutatet bi rekamationer från dc krigförande och eventuet konfikter mean dessa och een neutraa staten. Neutraiteten skue därför bäst skydeas där,igcnom, at vapenexporten förkarades för en. privatsak, varför den neutraa staten ej ansvarade, i enighet med principen, att kontrabandstrafik vore fut egitim, ehuru de krigförande ägde att hejda den genom uppbringning -a v kontrabandsförande fartyg och konfiskering av konrabandsaster. 1 ) Dc av Jcfferson 793 fastsagna principerna i fråga om vapenexport från neutraa änder vidhöjos sedan i Förenta staternas pmxis, och samma principer åerkommo i officiea förkaringar angående Förenta Saternas poetik, t. ex. under Krimkriget och fransk-ys.ka kriget; som ett exempe kan anföras presidenten Pierces budswp een :3 december 1854, där det heter:»förenta staternas 1agar förbjuda icke deras medborgate att säja krigskontrabandsvaror ti någondera av dc krigförande, eer at transporkra ammunition eer krigsfok ombord på sina privata fartyg ; och ehuru den enskida individen genom sådant förfarande utsätter sin egendom och sin person för några av krigets risker, så innebär h ans handingssätt icke nå «o t brott mot hans hemands neutraitet». Samma,.., grundsaser fingo också ett bestämmande infytande på europeisk statspraxis under 800-tad; under snart sagt aa krig 1 ) Ha, Internationa Law, (8: ce upp.) s. s. 97 if. Vate: Le croit des gens, III 1: Crichton, The pre-war them y or Neutraity, British Ycarbook o: Internationa Law, 1928, s fl Witsc. Thomas Jef'cr.son and the Law ot Nations, American Journa o\' Internationa Law, 193:5, s. 76 ff. Cwmbe1'1ain, The Emhargo Iesoutions and :Nc utraity, Internationa Conciiation 1929, s. 'W f:f. Hyde, Internationa I"aw, II, s. 748 ff. - Aug. Rousseaus uppfattning om kriget och den enskide medborgaren, se Git, Om. krigets natur och det c,onomiska kriget. Svensk Tidskrift 1930.