Incitamentsreglering av monopol med styckvis linjär approximation av efterfrågan. Björn Lantz

Transkript

1 FÖRETAGSEKONOMISKA INSTITUTIONEN FE raor Inciamensreglering av monool med syckvis linjär aroximaion av eferfrågan Björn Lanz

2 Inciamensreglering av monool med syckvis linjär aroximaion av eferfrågan Absrac: One anonymous mechanism for monooly regulaion is he Chord-aroximaion Adjusmen Process, CAP, suggesed by Vogelsang (988) where he change in consumer surlus is aroximaed as an average beween a Laseyres and a Paasche index. The main drawback of his mehod is an incenive for sraegic ricing behaviour so ha he rice will no converge o marginal cos whenever demand is no linear. This aer shows how he change in consumer surlus under a non-linear demand curve can be aroximaed iecewise linearly based on solely verifiable informaion which removes he incenive for sraegic behaviour. Keywords: Monooly regulaion, incenive regulaion JEL-code: D42, L5 Handelshögskolan vid Göeborgs universie School of Economics and Commercial Law a Göeborg Universiy Föreagsekonomiska insiuionen Dearmen of Business Adminisraion Box 6, 45 3 Göeborg Björn Lanz, el , bjorn.lanz@handels.gu.se

3 SAMMANFATTNING E sä a inciamensreglera monool å basis av objekiv verifierbar informaion är a använda e genomsni av e Laseyres-och e Paascheindex, vilke innebär a i varje regleringseriod subvenionera monoole basera å förändringen i konsumenöversko mellan akuell och föregående eriod grafisk aroximera som en rekangel lus en riangel (Vogelsang, 988). Denna meod har nackdelen a den ger inciamen ill sraegisk beeende å så sä a monooles rissäning aldrig kommer a konvergera mo marginalkosnad om de är så a sanna eferfrågan ine är linjär. I denna raor demonsreras hur en syckvis linjär aroximaion av förändringen i konsumenöversko baserad å objekiv verifierbar informaion från alla idigare regleringserioder kan användas för a eliminera inciamene ill sraegisk rissäningsbeeende så a konvergens mo marginalkosnad unås. INLEDNING E föreag är e naurlig monool om föreage ensam kan roducera den kvanie som illgodoser marknadens eferfrågan ill en lägre genomsnilig syckkosnad än vad vå eller fler föreag skulle kunna göra. Kaialunga branscher baserade å näverk som elefoni och elekricie är goda exemel å verksamheer som ofa är naurliga monool. Efersom de skulle vara e samhällsekonomisk slöseri a låa vå eller fler akörer lägga ner arallella lokala elnä för a förse konsumenerna med elekricie så får elnäbolag verka som monooliser i de flesa samhällen. De huvudsakliga robleme med a illåa en monoolverksamhe är a de i sig är e samhällsekonomisk ineffekiv sä a illgodose marknadens eferfrågan, efersom en monoolisisk säljare kommer a vilja hålla ue riserna genom a hålla ner sin ouu å marknaden jämför med vad som hade blivi falle om de hade funnis konkurrens om kunderna. I de flesa fall illåer samhälle därför endas sora monoolverksamheer under förusäningen a de regleras med någon y av moro och/eller iska så a monooles rissäning leder ill en samhällsekonomisk effekivare lösning än om ingen reglering fanns. De finns många olika former av monoolreglering. Ugångsunken för den moderna forskningen om reglering av monool är idén om avkasningsreglering (Averch & Johnson, 962) som innebär a e monool får säa vilke ris som hels under förusäning a dess avkasning å oal kaial ine översiger en viss nivå som regleraren besäm. Därigenom vingas monoolisen hålla nere sina riser för a ine få en för hög avkasning. De rimära robleme är a högre kaialbas håller nere avkasningen å kaial lika bra som lägre vins, Ineffekivie ill följd av e oreglera monools rissäning brukar kallas allokaiv ineffekivie. De finns även andra former av ineffekivie i monoolsiuaioner. E sådan exemel är s.k. X-ineffekivie som innebär a monoole ine driver sin verksamhe kosnadseffekiv då de ändå ine finns någon konkurrens som gör a man måse ressa sina kosnader. E anna exemel är brisen å inciamen ill inveseringar och eknisk uveckling. Yerligare e exemel är risken för korssubvenionering från monoolmarknaden ill en annan marknad där föreage är usa för konkurrens, vilke leder ill a effekiva konkurrener å marknaden med konkurrens ändå kan slås u. 3

4 varvid monoole får inciamen a bedriva sin verksamhe allför kaialinensiv, vilke i sig är ineffekiv. En lösning å robleme a skaa inciamen för en monoolis a säa samhällsekonomisk effekiva riser föreslogs av Loeb & Maga (979). Deras idé var a i varje eriod av reglering subvenionera monoolisen med en summa mosvarande hela de konsumenöversko som monoolisen skaa via sin rissäning i erioden. I en sabil omgivning med känd eferfrågan leder sådan reglering ill a monoolisen hela iden vinsmaximerar genom a maximera den samhälleliga effekivieen uan a regleraren behöver någon som hels kunska om monoolisens kosnader. Monoolisen kommer således a säa rise efer sin sanna marginalkosnad i alla erioder. De huvudsakliga roblemen med Loeb & Magas modell är dels a regleraren måse känna ill hela den sanna eferfrågekurvan, dels a monoolisen får disonera hela de samhälleliga överskoe vilke kan skaa sora roblem såväl oliisk som ekonomisk när de gäller finansieringen av subvenionen. E sä a komma run åminsone de ena av roblemen med Loeb & Magas modell föreslogs av Saingon & Sibley (988). Idén med deras modell, kallad ISS (Incremenal Surlus Subsidy), var a monoolisen efer a ha sa valfri ris endas skulle subvenioneras (eller beskaas) med förändringen i konsumenöversko från en eriod ill näsa minus vinsen från föregående eriod. På samma sä som för Loeb & Magas modell, och under samma anaganden för övrig, så leder dea ill a monoolisen får inciamen a säa ris efer marginalkosnad i varje regleringseriod. Skillnaden är a vinsen för monoole kommer a elimineras i alla erioder uom den försa, vilke undanröjer roblemen med finansieringen av subvenionen. Regleraren måse emellerid forfarande känna ill den sanna eferfrågekurvan. Finsinger & Vogelsang (985) föreslog a regleraren isälle kan aroximera subvenionen i ISS med hjäl av objekiv verifierbar ris- och kvaniesinformaion från akuell resekive föregående regleringseriod. Fördelarna med dea är främs a regleraren ine behöver känna ill den sanna eferfrågekurvan och a sora samhälleliga subvenioner ine krävs. Modellen kallades PI (Performance Index) och subvenionen beräknas där genom a mulilicera föregående eriods kvanie med den fakiska risförändringen mellan erioderna varefer föregående eriods vins subraherades från roduken. På grund av a förändringen i konsumenöversko endas aroximeras kommer inciamen för monoolisen a omedelbar låa rise konvergera ill marginalkosnad ine a finnas. Emiriska exerimenella eser har dessuom visa a modellen är sark icke-förlåande för felbedömningar från monoolisens sida, vilke innebär a reglering med PI kan leda ill a monoolisen går i konkurs (Cox & Isaac, 987). E anna förslag å en aroximaion av ISS som, liksom PI, baseras uesluande å objekiv verifierbar ris- och kvaniesinformaion gavs av Vogelsang (988) i en modell som han kallade CAP (Chord-aroximaion Adjusmen Process). Han menade a oavse hur den sanna eferfrågan ser u så kan förändringen i konsumenöversko mellan vå erioder grafisk aroximeras som en rekangel lus en riangel med hjäl av endas fakiska riser och kvanieer från akuell och föregående eriod. Genom a, som i PI och ISS, subrahera föregående eriods vins från den framräknade förändringen i konsumenöversko mellan erioderna så kan monoolisen få inciamen a låa rise konvergera mo marginalkosnaden. Om den sanna eferfrågan fakisk är linjär så kommer CAP a sammanfalla med ISS. Probleme är a om eferfrågan ine är linjär så kommer monoolisen a få anledning a ägna sig å sraegisk rissäning, som Vogelsang kallar de, vilke innebär a vinsmaximering unås genom a i evighe höja och sänka riserna mellan olika 4

5 erioder för a å så sä unyja avvikelserna mellan fakisk eferfrågan och CAParoximaionen. Processen kommer då aldrig a konvergera mo marginalkosnaden, vilke innebär a PI kommer a dominera över CAP som regleringsmodell ros a CAP är en bäre aroximaion av ISS än PI. Vogelsang (988) frågar sig avsluningsvis om de finns någon modell som endas baseras å objekiv verifierbar informaion men som ändå kan leda ill bäre resula i förhållande ill PI än vad CAP gör. En aroach som han föreslår för a angria robleme är a använda objekiv verifierbar informaion från alla idigare erioder ine bara den senase för a udaera regleringsmodellen. Han menar a illgänglig informaion från idigare erioder kasas bor i PI och CAP, och a denna informaion kanske isälle kan illvaraas för a förbära regleringsmodellens aroximaion av förändringen i konsumenöversko. Syfe med denna raor är a beskriva och analysera en monoolregleringsmodell som bygger vidare å CAP genom a jus a hänsyn ill informaion från alla idigare regleringserioder. Åersoden av raoren besår av fyra huvudsakliga delar. Förs beskrivs och analyseras CAP, och den uveckling som le fram ill CAP, mer formell. I denna del läggs den formella grunden för näsa del, där den linjära aroximaionen av förändring i konsumenöversko i CAP uökas ill en aroximaion baserad å syckvis linearie där idigare erioders ris- och kvaniesinformaion illvaraas för a skaa bäre inciamen ill marginalkosnadsrissäning för monoole. I den följande delen diskueras sedan den syckvis linjära aroximaionen i förhållande ill andra modeller för reglering av monool, varefer raoren avsluas med en synes. UTVECKLINGEN AV CAP Anag a eferfrågan q ( ) är en deerminisisk funkion av rise, och dessuom konsan från eriod ill eriod. Anag också a den reglerade monoolisen i erioden måse illfredssälla all eferfrågan vid de ris som säs i erioden, d.v.s. () q = q ). ( Om regleraren känner ill den sanna eferfrågans funkion så kan förändringen i konsumenöversko ill följd av a monoolisen från erioden - ill erioden ändrar rise från ill skrivas som (2) V = q( ) d I modellen ISS, som förusäer a regleraren känner ill den sanna eferfrågan, beräknas subvenionen ill monoolisen i erioden med hjäl av (2) som (3) S V q C ) = ( där C är monoolisens oala kosnader i erioden -. Toalkosnaden i erioden anas vara en funkion av kvanieen i erioden, d.v.s. 5

6 (4) C = C q ). ( Subvenionen baseras å den sanna förändringen i konsumenöversko, vilke naurligvis kräver a regleraren känner ill den sanna funkionen för eferfrågan. Saingon & Sibley (988:3ff) visar a dea leder ill a monoole kommer a rissäa efer marginalkosnad i alla erioder, d.v.s. = C / q för =, 2,...,, a monoole kommer a minimera sina kosnader, och a monooles vins blir srik osiiv endas i försa erioden för =, 2,..., oavse om monoolisens mål är vinsmaximering å kor sik (i den enskilda erioden ), d.v.s. (5) max q C + S eller om denne maximerar neonuvärde av alla erioders vins under diskoneringsränan r >, d.v.s. (6) max q + C + S = ( + r ) Mekanismen illusreras i figur, där yorna A och B illsammans mosvarar den subvenion som monoolisen erhåller för en sänkning av rise från ill. Den vins, enlig (5), som monoolisen erhåller i erioden mosvaras då av yorna B och C. Observera a om monoolisen ine ändrar rise från eriod - ill eriod så blir vinsen i eriod. - dc/dq q() q - q Figur : ISS 6

7 I modellen PI används isälle (7) V q ) ( som aroximaion av förändringen i konsumenöversko baserad å objekiv verifierbar informaion, varefer subvenionen beräknas enlig (3). Skillnaden jämför med ISS är a endas den del av förändringen i konsumenöversko som är objekiv verifierbar resulerar i subvenion. I figur innebär de a monoolisen får yan A som subvenion för en sänkning av rise från ill, varvid vinsen i erioden mosvaras av yan C. Liksom för ISS blir vinsen här om ingen risförändring görs mellan vå erioder. Probleme är a för en negaiv luad eferfrågekurva q( ) (8) < så är uenbarligen (9) V q ( ) < q( ) d för en risförändring mellan erioderna så a () < och värom, vilke beyder a jämför med ISS så sraffas monoolisen för hår om rise höjs från en eriod ill näsa och belönas för lie om rise sänks från en eriod ill näsa. Dea leder ill a evenuella felbedömningar av eferfrågan, där monoole vingas höja rise från en eriod ill en annan, riskerar bankru. Dea fenomen observerades även emirisk av Cox & Isaac (987) i exerimenella eser. En del resondener sänke rise för mycke från en eriod ill en annan, och var då vungna a beala så dyr för a få höja rise igen a de gick i konkurs. A reglera e monool med PI när osäkerhe i eferfrågan råder kan allså vara mycke vansklig. Om monoolisen fakisk känner ill eferfrågan och vinsmaximerar å lång sik enlig (6) kommer dock rise under PI eoreisk se emellerid a konvergera mo marginalkosnaden. Emellerid gäller a ju lägre diskoneringsränan r är, deso längre id ar denna konvergens (Finsinger & Vogelsang 985:267ff). Vogelsang (988) frågade sig om de finns närmare aroximaioner av ISS som leder ill a de önskvärda egenskaerna hos PI kan bibehållas ros a endas objekiv verifierbar informaion unyjas för beräkning av subvenionen. För a besvara denna fråga föreslog Vogelsang aroximaionsmekanismen CAP, där förändringen i konsumenöversko skaas med () V,5[ q + q ][ ] 7

8 varefer subvenionen beräknas enlig (3). Här används endas observerade rise och kvanieer, vilke beyder a mekanismen är objekiv verifierbar. I figur 2 illusreras mekanismen, och släkskae med ISS från figur är ydlig. Skillnaden är a yan B i figur nu aroximeras med yan B. Monoolisens vins i en eriod då rise sänks från ill blir då yorna B och C. På grund av den linjära aroximaionen kommer B a vara sörre än B om eferfrågan är konvex mo origo och mindre om eferfrågan är konkav mo origo. Om eferfrågan är linjär kommer CAP uenbarligen a sammanfalla med ISS, och i så fall kommer monoolisens oimala beeende recis som under ISS a vara a säa ris efer marginalkosnad i varje eriod oavse om vinsmaximeringen sker å kor sik i den enskilda erioden eller om monoolisen maximerar neonuvärde av alla erioders vins under diskoneringsränan r >. - dc/dq q() q - q Figur 2: CAP Probleme är a denna goda egenska endas finns hos CAP om eferfrågan är srik linjär. Vogelsang (988:474) skriver a Under CAP, a sufficienly small discoun raes, any curvaure of he demand curve in he neighbourhood of marginal-cos rices will induce he firm o engage in sraegic ricing behaviour so ha he rocess will never converge. Dea kan illusreras med e enkel exemel. I figur 3 är eferfrågekurvan syckvis linjär. När monoolisen i försa erioden sänker rise från ill blir vinsen lika med yorna A, B, C och E. Om monoolisen i eriod 2 sedan höjer rise ill 2 och efer dea i eriod 3 illbaks ill kommer förlusen a mosvaras av yorna B, C och E. Neovinsen under erioderna -3 är då yan A, och om diskoneringsränan r är låg kan sekvensen ureas 8

9 under erioderna 4-6, 7-9 osv. 2 De är dea Vogelsang kallar sraegisk rissäningsbeeende så snar sanna eferfrågan är icke-linjär så leder mekanismen ine ill konvergens mo marginalkosnaden. Vi ska nu ia närmare å hur objekiv verifierbar informaion från fler erioder än bara de vå senase kan användas för a skaa bäre aroximaioner av eferfrågan så a subvenionen bäre åerseglar den sanna förändringen i konsumenöversko. 2 dc/dq q() Figur 3: Sraegisk beeende under CAP CAP-R: EN STYCKVIS LINJÄR APPROXIMATION AV ISS Vi såg i föregående avsni a bryunker i en annars linjär eferfrågekurva leder ill saegisk rissäningsbeeende under CAP när diskoneringsränan är låg. Man inser enkel a robleme baseras å a regleraren i sin aroximaion av förändringen i konsumenöversko ine ar hänsyn ill dessa bryunker. Vad som kanske ine är lika självklar är a inciamene ill sraegisk beeende endas gäller bryunker i eferfrågekurvan som monoolisen själv känner ill. De är naurligvis rimlig a ana a monoolisen har sörre kunska om den sanna eferfrågan än regleraren uvecklingen av PI och CAP m.fl. icke-bayesiska monoolregleringsmodeller baseras ju jus å a reglerarens informaion om monooles villkor är imerfek men de är ine rimlig a ana a monoolisens egen kunska om 2 Om diskoneringsränan är illräcklig hög lönar de sig ine a ändra rise från ill via 2 efersom nuvärde av förluserna i de vå försa erioderna då ine kommer a uvägas av nuvärde av vinsen i den redje erioden när rise sänks ill igen. Höga diskoneringsränor är allså en fakor som minskar inciamene ill sraegisk rissäningsbeeende under CAP, ceeris aribus. Diskoneringsränan är därför i sig är en fakor som skulle kunna användas som ugångsunk för vidare modelluveckling å område. 9

10 eferfrågan är erfek. I de enklase falle kanske monoolisen känner ill a eferfrågan är syckvis linjär som i figur 4, medan regleraren ine känner ill de. Under CAP kan monoolisen unyja dea för a gå med vins i de oändliga om diskoneringsränan är illräcklig låg. Men varför ska regleraren avså från a dra nya av den objekiv verifierbara informaion monoolisen avslöjar med si beeende? 2 dc/dq q() q q 2 q Figur 4: CAP-R Ana a monoolisen i figur 4 höjer rise från ill via 2 för a sedan sänka de ill igen. Som framgick idigare blir monoolisens vins under CAP då yan A. Men remien monoolisen får beala för a få denna vins är a de avslöjas för regleraren a den sanna eferfrågan asserar unken ( q 2, 2 ). Yan A i figur 4 mosvarar allså ine konsumenöversko vid rise, och vid kommande rissänkningar från ill kan regleraren därför exkludera denna ya från subvenionen. Monoolisens vins i den eriod då rise sänks ill blir då yorna B, C, E, F och G. Efersom de är exak dessa yor som ugör den sammanagna förlusen när monoolisen höjer rise ill via 2 är den rishöjningen meningslös. Tar man dessuom hänsyn ill en diskoneringsräna r > så är varje risförändring från direk förlusbringande. När monoolisen väl har sa rise, vilke i figur 4 ska göras omedelbar om diskoneringsränan r >, så kommer alla ändringar av rise a leda ill förluser. Denna modell för a besämma subvenion kallar vi för CAP-R, efersom monoolisen själv vingas avslöja sin rivaa informaion om eferfrågan för a kunna vinsmaximera. 3 Anag a de generell finns n idigare observerade bryunker i eferfrågekurvan vid riserna * * * * {. 2,..., n} } mellan och. Till varje observera ris finns en korresonderande observerad kvanie q *. Med hjäl av denna informaion aroximeras förändringen av 3 R sår för Revelaion, som beyder avslöjande å engelska.

11 konsumenöversko ill följd av a monoolisen från erioden - ill erioden ändrar rise från ill under CAP-R som n i i i+ i i+ i+ i= * * * * * * * (2) V [ q ( ) +,5( )( q q )] * * där = och = n+. Subvenionen beräknas sedan enlig (3) och kommer då a vara baserad å den bäsa syckvis linjära aroximaionen av förändringen i konsumenöversko mellan erioderna som regleraren kan åsadkomma å basis av den objekiv verifierbara informaion som finns illgänglig från alla idigare regleringserioder. Denna modell har följande goda egenskaer: Om alla bryunker ligger å en linje så kommer CAP-R a sammanfalla med CAP och ISS. Varje bryunk i den syckvis linjära eferfrågekurvan kan bara unyjas högs en gång. Värde av varje evenuell åersående bryunk som monoolisen har riva informaion om minskar allefersom monoolisen unyjar en bryunk som idigare var okänd för regleraren. Processen leder ill a rise konvergerar mo marginalkosnad för varje diskoneringsräna r. De försa åsående är rivial, efersom en linjär aroximaion av e linjär samband er definiion är erfek. De andra åsående är också rivial. Regleraren får kunska om bryunken i och med a monoolisen exloaerar sin rivaa informaion om den. Förusa a diskoneringsränan r ine är hög ger denna exloaering monoolisen en vins vid rissänkning om bryunken ligger under den idigare kända syckvis linjära aroximaionen av eferfrågan, och värom vid rishöjning. Men vid alla framida beräkningar av förändringar i konsumenöversko kommer bryunken a vara känd av regleraren och därmed ligga å den aroximerade eferfrågekurvan, vilke innebär a ingen exra vins ill följd av avvikelser mellan aroximerad eferfrågan och sann eferfrågan kan genereras genom a säa de akuella rise igen. Även de redje åsående är rivial. För varje ny bryunk som blir offenlig så kommer den syckvis linjära skaningen a bli en all bäre aroximaion av sanna eferfrågan. När hela den sanna eferfrågan är känd så kommer CAP-R a sammanfalla med ISS. De fjärde åsående följer i sor av de båda föregående. Om eferfrågan är konvex mo origo kommer konvergensen ill marginalkosnad a vara omedelbar för varje diskoneringsräna r. Genom omedelbar rissänkning ill marginalkosnad i e enda seg unyjar monoolisen avvikelsen mellan fakisk eferfrågan och linjär aroximaion maximal, och därefer kan inga nya risförändringar göras som är vinsbringande. Om eferfrågan å andra sidan är konkav mo origo kommer subvenionen a undersiga fakisk förändring i konsumenöversko för varje bryunk i eferfrågan som monoolisen hoar över i sina rissänkningar. Vid diskoneringsränan r = kommer denne därför a sänka rise i så små seg som möjlig för a få u den maximala sammanlagda subvenionen över iden. För diskoneringsränan r > kommer konvergensen emellerid a gå snabbare, efersom nuvärde av många små framida subvenioner urholkas över iden. Ju sörre diskoneringsränan är i relaion ill eferfrågans konkavie, deso sörre seg kommer i

12 monoolisen a vilja sänka rise i, och deso snabbare sker då konvergensen mo marginalkosnad. JÄMFÖRELSE MED ANDRA MEKANISMER FÖR MONOPOLREGLERING CAP-R, som föreslås här, är en vidareuveckling av CAP som, beroende å den sanna eferfrågans karakerisiska, reducerar eller eliminerar de inciamen ill sraegisk rissäningsbeeende som finns i CAP genom a illvaraa objekiv verifierbar informaion om den sanna eferfrågan. Jämför med PI är den sora fördelen a mekanismen ine riskerar a leda ill bankru för monoolisen när denne vingas höja rise efer a ha sa rise för låg i någon eriod. Frågan är nu hur CAP-R förhåller sig ill andra yer av mekanismer för monoolreglering som baseras å objekiv verifierbar informaion och som leder ill a rissäningen konvergerar mo marginalkosnad. Vogelsang (99) föreslår en modell, här kallad TPM (Two-ar Pricing Mechanism), som innebär a monoolisen i erioden säer en vådelad ariff där den fasa delen, F, är den avgif var och en av de N kunderna får beala för räen a få köa valfri anal av roduken ill syckrise varje eriod under de a villkore. Monoolisen väljer själv F och i (3) F = [( q C ) ( ) q ] C q = N N måse gälla. Ekvaion (3) säger a föreage i eriod måse åerbeala sina vinser från eriod - ill kunderna i form av aningen en udelning ( F ) eller i form av en rissänkning ( ). Om monoole går med förlus i eriod - kan förlusen analog äckas i eriod med en risökning eller via den fasa ariffkomnenen. I varje eriod får monoole dessuom behålla ökningen av (eller åerbeala minskningen av) konsumenöversko, aroximerad å samma sä som i PI-modellen, som rissäningen leder ill jämför med erioden -. Vogelsang (99:9ff) visar a rissäningen under TPM recis som i PImodellen eoreisk leder ill konvergens mo marginalkosnad. Skillnaden jämför med PI är a samhälleliga subvenioner ine behövs, efersom denna komonen i TPM härmas av den fasa ariffkomonenen. Sibley (989) föreslog en version av ISS, kallad ISS-R, där monoolisen för a kunna vinsmaximera vingas avslöja sin rivaa informaion om eferfrågan. Kundernas eferfrågan anogs vara homogen. Idén var a monoolisen i erioden får föreslå vilken vådelad ariff ( F, ) som hels, men a kunderna allid har rä a isälle välja föregående eriods syckris varvid de i så fall dessuom får dela å monoolisens vins F + q C från den erioden. Dea leder ill a monoolisen får inciamen a i varje eriod föreslå den nya ariffen så a syckrise blir lika med marginalkosnaden och den fasa delen F så ass låg a konsumenerna ine hellre väljer ariffen från erioden innan. Så varför är då CAP-R en inressan mekanism för reglering av monool när TPM och ISS-R finns? Jämför med ISS-R finns vå uenbara nackdelar med CAP-R. För de försa är 2

13 konvergensen av rise ill marginalkosnad omedelbar i ISS-R, medan denna egenska endas finns hos CAP-R om eferfrågan är linjär eller konvex. Är eferfrågan konkav ar konvergensen under CAP-R e anal erioder, beroende å relaionen mellan graden av konkavie och monooles diskoneringsräna. För de andra kräver CAP-R, ill skillnad från ISS-R, samhälleliga subvenioner. Den andra nackdelen kan emellerid enkel elimineras genom a härma den samhälleliga subvenionen i CAP-R med en fas avgif enlig samma rinci som i TPM jämför med PI. De skulle i så fall innebära a monoolisen i erioden får säa valfri vådelad ariff ( F, ) give a villkore (4) F = n * * * * * * * q C [ qi ( i i + ) +,5( i i + )( qi + qi )] i= N där = * och = * n+, måse urähållas. ISS-R baseras i sin grundform å andra sidan å de sark resrikiva anagande a alla konsumeners eferfrågan är homogen. I rakiken innebär dea a de endas får finnas en enda konsumen eller a alla konsumener är individer med hel ideniska referenser. Jämför med ISS-R är CAP-R en beydlig mer realisisk modell i dea sammanhang efersom fullsändig heerogenie bland konsumenerna är illåen. CAP-R har därför e sörre släkska med TPM. Den enda uenbara fördelen med TPM i förhållande ill CAP-R är dock a samhälleliga subvenioner ine behövs, men som framgick av ekvaion (4) kan denna asek enkel elimineras. Nackdelen med TPM i förhållande ill CAP-R är framför all a subvenionen i TPM beräknas å basis av samma aroximaion som i PI, vilke innebär a risken för bankru finns kvar. Dea roblem finns ine för CAP- R. Avsluningsvis kan fördelen med ISS-R och TPM a de ine kräver samhälleliga klumsummesubvenioner också vara en nackdel i rakiken. Modellerna baseras å vådelade ariffer, vilke i rakiken är svårare för konsumener a hanera. Exerimenella sudier (.ex. Lanz, 2) visar a resondener enderar a föredra e enkel syckris framför en vådelad rissrukur och a de ill och med kan vara beredda a ge u en del av si konsumenöversko för a få dea. Under CAP-R möer konsumenerna e enkel linjär ris, vilke gör a dea oeniella roblem ine finns. SYNTES Vogelsang (22:2) skriver i sin åerblick å den 2-åriga uvecklingen av inciamensreglerings-område a aroximaioner baserade å objekiv verifierbar informaion av de slag som har diskueras här kan förbära ufalle av reglering och snabba u konvergensen av e monools rissäning mo marginalkosnad jämför med enkla risak. Han exemlifierar med jus CAP såsom en lovande modell i dea avseende, men beonar också a a dess nackdel är oenialen för sraegisk rissäningsbeeende. 3

14 I denna raor har vi se a de är möjlig a eliminera denna nackdel genom a a hänsyn ill alla observerade riser och kvanieer från idigare erioder. På så sä kan regleraren exkludera de delar som under CAP hade aroximeras som konsumenöversko när endas de vå senase eriodernas observerade informaion används. Genom a a illvara å den informaion om sanna eferfrågan som kan observeras objekiv kan regleraren aroximera eferfrågan syckvis linjär, vilke leder ill en närmare aroximaion av den sanna förändringen i konsumenöversko mellan vå erioder som monoolisens rissäning leder ill. Efersom de är monoolisens egna rissäningsbeslu som avslöjar informaionen för regleraren kallar vi denna modell för CAP-R. Den enda rinciiella skillnaden jämför med CAP är a möjligheen ill sraegisk rissäningsbeeende har avlägsnas. I övrig är modellerna ideniska vad gäller anaganden och inciamen. Efersom CAP-R ur konsumenernas ersekiv är beydlig enklare än andra monoolregleringsmodeller som också leder ill konvergens av ris mo marginalkosnad så kan CAP-R anas vara en lovande modell för rakisk reglering av monool. Vidare analys av modellen under insabila förhållanden och exerimenella eser av modellen är dock exemel å forsa forskning som krävs för a skaa sörre försåelse för dess syregenskaer. 4

15 REFERENSER OCH ANNAN LITTERATUR Armsrong, M. & Saingon, D. (25), Recen Develomens in he Theory of Regulaion, i Armsrong, M. & Porer, R. H. (25), Handbook of Indusrial Organizaion, Volume 3, Norh-Holland. Cox, J. C. & Isaac, R. M. (987), Mechanisms for Incenive Regulaion: Theory and Exerimen, RAND Journal of Economics, 8, s Finsinger, J. & Vogelsang, I. (985), Sraegic Managemen Behaviour under Reward Srucures in a Planned Economy, Quarerly Journal of Economics,, s Lanz, B. (2), Inernrissäning med effekiva inciamen, BAS, Göeborg. Loeb, M. & Maga, W. A. (979), A Decenralized Mehod for Uiliy Regulaion, Journal of Law and Economics, 22, s Saingon, D. & Sibley, D. (988), Regulaing wihou Cos Informaion, Inernaional Economic Review, 29:2, s Sibley, D. (989), Asymmeric Informaion, Incenives and Price-ca Regulaion, RAND Journal of Economics, 2, s Vogelsang, I. (988), A Lile Paradox in he Design of Regulaory Mechanisms, Inernaional Economic Review, 29:3, s Vogelsang, I. (99), A Non-Bayesian Incenive Mechanism Using Two-Par Tariffs, i Einhorn, M. A. (ed) (99), Price Cas and Incenive Regulaion in Telecommunicaions, Kluwer, Boson. Vogelsang, I. (22), Incenive Regulaion and Comeiion in Public Uiliy Markes: A 2- Year Persecive, Journal of Regulaory Economics, 22:, s