Tenta i MVE025/MVE295, Komplex (matematisk) analys, F2 och TM2/Kf2

Relevanta dokument
4. Uppgifter från gamla tentor (inte ett officiellt urval) 6

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna Föreläsning 26, 9/2 2011: y + ay + by = h(x)

c n x n, där c 0, c 1, c 2,... är givna (reella eller n=0 c n x n n=0 absolutkonvergent om x < R divergent om x > R n n lim = 1 R.

Problem 2 löses endast om Du hade färre än 15 poäng på duggan som gavs arctanx sin x. x(1 cosx) lim. cost.

b 1 och har för olika värden på den reella konstanten a.

Del A. x 0 (1 + x + x 2 /2 + x 3 /6) x x 2 (1 x 2 /2 + O(x 4 )) = x3 /6 + O(x 5 ) (x 3 /6) + O(x 4 )) = 1 + } = 1

TNA001 Matematisk grundkurs Övningsuppgifter

Tentamen i Flervariabelanalys F/TM, MVE035

Inledande matematisk analys (TATA79) Höstterminen 2016 Föreläsnings- och lekionsplan

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Sammanfattning av föreläsningarna 1-6, 29/10-8/11, = m n

Svar till tentan

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Att repetera.

TNA001- Matematisk grundkurs Tentamen Lösningsskiss

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n grad( P(

Inledande matematisk analys. 1. Utred med bevis vilket eller vilka av följande påståenden är sana:

Vad är det okända som efterfrågas? Vilka data är givna? Vilka är villkoren?

Tentamen SF1633, Differentialekvationer I, den 22 oktober 2018 kl

101. och sista termen 1

Tentamenskrivning, , kl SF1625, Envariabelanalys för CINTE1(IT) och CMIEL1(ME ) (7,5hp)

Linjär Algebra (lp 1, 2016) Lösningar till skrivuppgiften Julia Brandes

Om komplexa tal och funktioner

Borel-Cantellis sats och stora talens lag

Kompletterande kurslitteratur om serier

H1009, Introduktionskurs i matematik Armin Halilovic POLYNOM, POLYNOMDIVISION, ALGEBRAISKA EKVATIONER, PARTIALBRÅKSUPPDELNING. vara ett polynom där a

Tentamen i Envariabelanalys 1

LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER AV HÖGRE ORDNINGEN

Tentamen i Linjär Algebra, SF december, Del I. Kursexaminator: Sandra Di Rocco. Matematiska Institutionen KTH

Ekvationen (ekv1) kan beskriva en s.k. stationär tillstånd (steady-state) för en fysikalisk process.

= x 1. Integration med avseende på x ger: x 4 z = ln x + C. Vi återsubstituerar: x 4 y 1 = ln x + C. Villkoret ger C = 1.

Fourierserien. fortsättning. Ortogonalitetsrelationerna och Parsevals formel. f HtL g HtL t, där T W ã 2 p, PARSEVALS FORMEL

Uppgifter 3: Talföljder och induktionsbevis

5. Linjer och plan Linjer 48 5 LINJER OCH PLAN

x 1 x 2 x 3 x 4 x 5 x 6 HL Z x x x

i de fall de existerar. Om gränsvärdet ifråga inte skulle existera, ange i så fall detta med motivering.

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n = grad( P(

Anmärkning: I några böcker använder man följande beteckning ]a,b[, [a,b[ och ]a,b] för (a,b), [a,b) och (a,b].

Sida 1 av 12. vara ett inkonsistent system (= olösbart system dvs. ett system som saknar lösning). b =.

Datorövning 2 Fördelningar inom säkerhetsanalys

MS-A0409 Grundkurs i diskret matematik I

Resultatet av kryssprodukten i exempel 2.9 ska vara följande: Det vill säga att lika med tecknet ska bytas mot ett plustecken.

Enkel slumpvandring. Sven Erick Alm. 9 april 2002 (modifierad 8 mars 2006) 2 Apan och stupet Passagesannolikheter Passagetider...

2. Konfidensintervall för skillnaden mellan två proportioner.

Andra ordningens lineära differensekvationer

MS-A0409 Grundkurs i diskret matematik Sammanfattning, del I

Kontrollskrivning 3 i SF1676, Differentialekvationer med tillämpningar. Tisdag kl 8:15-10

Lösningar till tentamensskrivning i kompletteringskurs Linjär Algebra, SF1605, den 10 januari 2011,kl m(m + 1) =

Ekvationen (ekv1) kan beskriva vågutbredning, transversella svängningar i en sträng och andra fysikaliska förlopp.

Föreläsning F3 Patrik Eriksson 2000

Läsanvisningar till kapitel

Datastrukturer och algoritmer

k=0 kzk? (0.2) 2. Bestäm alla holomorfa funktioner f(z) = f(x + iy) = u(x, y) + iv(x, y) sådana att u(x, y) = x 2 2xy y 2. 1 t, 0 t 1, f(t) =

ÖPPNA OCH SLUTNA MÄNGDER. KOMPAKTA MÄNGDER. DEFINITIONSMÄNGD. INLEDNING. Några viktiga andragradskurvor: Cirkel, ellips, hyperbel och parabel.

TENTAMEN I MATEMATISK STATISTIK Datum: 13 mars 08

Tentamen i matematisk statistik

UPPSKATTNING AV INTEGRALER MED HJÄLP AV TVÅ RIEMANNSUMMOR. Med andra ord: Vi kan approximera integralen från båda sidor

som är styckvis kontinuerlig och har styckvis kontinuerlig derivatan. Notera att f (x)

Tentamen i Sannolikhetsteori III 13 januari 2000

Funktionsteori Datorlaboration 1

Tillämpad biomekanik, 5 poäng Plan rörelse, kinematik och kinetik

Matematisk statistik TMS063 Tentamen

θx θ 1 om 0 x 1 f(x) = 0 annars

Rättande lärare: Niclas Hjelm & Sara Sebelius Examinator: Niclas Hjelm Datum: Tid:

1. Rita följande tidssekvenser. 2. Givet tidssekvensen x n i nedanstående figur. Rita följande tidssekvenser.

Övning 3 - Kapitel 35

Lösningsförslag för omtentamen i Komplex analys, SF1628, 21/

Induktion och Binomialsatsen. Vi fortsätter att visa hur matematiska påståenden bevisas med induktion.

= (1 1) + (1 1) + (1 1) +... = = 0

Räkning med potensserier

Trigonometriska polynom

SAMMANFATTNING TAMS79 Matematisk statistik, grundkurs

Lycka till! I(X i t) 1 om A 0 annars I(A) =

Minsta kvadrat-metoden, MK. Maximum likelihood-metoden, ML. Medelfel. E(X i ) = µ i (θ) MK-skattningen av θ fås genom att minimera

1. (a) Eftersom X och Y har samma fördelning så har de även samma väntevärde och standardavvikelse. E(X 2 ) = k

. Mängden av alla möjliga tillstånd E k kallas tillståndsrummet.

Instuderingsfrågor i Funktionsteori

Bertrands postulat. Kjell Elfström

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

Armin Halilovic: EXTRA ÖVNINGAR

Introduktion till statistik för statsvetare

LINJÄR ALGEBRA II LEKTION 4

Blixtkurs i komplex integration

Tolkning av sannolikhet. Statistikens grunder, 15p dagtid. Lite mängdlära. Lite mängdlära, forts. Frekventistisk n A /n P(A) då n

EGENRUM, ALGEBRAISK- OCH GEOMETRISK MULTIPLICITET

Kontrollskrivning (KS1) 16 sep 2019

(a) Skissa täthets-/frekvensfunktionen och fördelningsfunktionen för X. Glöm inte att ange värden på axlarna.

Läsanvisningar till kapitel 4

Uppgift 3. (1p) Beräkna volymen av pyramiden vars hörn är A=(2,2,2), B=(2,3,4), C=(3,3,3) och D=(3,4,9).

Lösningar och kommentarer till uppgifter i 1.1

1. BERÄKNING AV GRÄNSVÄRDEN ( då x 0 ) MED HJÄLP AV MACLAURINUTVECKLING. n x

Tentamen i Komplex analys, SF1628, den 21 oktober 2016

REGULJÄRA SPRÅK (8p + 6p) 1. DFA och reguljära uttryck (6 p) Problem. För följande NFA över alfabetet {0,1}:

Formelblad Sannolikhetsteori 1

Läsanvisningar till kapitel

Föreläsning 2: Punktskattningar

Matematiska institutionen. Tentamen i Komplex analys (TATA45) kl v = Imf = coshxsiny +e y sinx+xy +1.

Stokastiska variabler

Skattning / Inferens. Sannolikhet och statistik. Skattning / Inferens. Vad är det som skattas?

Kompletterande material till kursen Matematisk analys 3

7 Sjunde lektionen. 7.1 Digitala filter

TMS136: Dataanalys och statistik Tentamen med lösningar

Transkript:

Teta i MVE5/MVE95, Komplex (matematisk) aalys, F och TM/Kf 6, 8.3-.3 Hjälpmedel: Formelblad som delas ut av tetamesvaktera Telefovakt: Mattias Leartsso, 3-535 Betygsgräser: -9 (U), -9 (3), 3-39 (4), 4-5 (5). a) Aväd residykalkyl för att beräka Fouriertrasforme av fuktioe x +. b) Aväd resultatet i a) för att bestämma Fouriertrasforme av fuktioe Lösig: a) Låt då har vi eligt defiitio att Vi sätter Vi vet då att cos x x +. f(x) := x +, ˆf(t) = e itx x + dx. g() := e it +. ˆf(t) = lim g()d. R [ R,R] (p) Vi atar först att t. Låt R (s) := Re is, s [, π] samt σ R := [ R, R] R som då är e slute kurva. Vi har att gd max e it R R + R πr R då R. Här aväde vi först triagelolikhete för itegraler, seda att e it = e ty på R samt att + = R på R tack vare de omväda triagelolikhete. Detta implicerar att ˆf(t) = lim gd. R σ R

Vi oterar u att + = ( + i )( i ) så g() är holomorf i C förutom isolerade sigulariteter i ±i, där bara i ligger i det ire av σr, R > R. Eligt räkeregler för residyer har vi att Res e it i g = + i = e t i. Residysatse säger u att så sammataget får vi att för t är =i gd = πires i g = πe t, σ R ˆf(t) = πe t. Eftersom f är reellvärd gäller räkeregel ˆf(t) = ˆf( t) så vi får att för t är Sammataget får vi därför att ˆf(t) = πe t. ˆf(t) = πe t. b) Låt h(x) := f(x) cos x. Eftersom får vi att ĥ(t) =. Låt cos x = eix + e ix f(x) eix + e ix e itx dx = f(x)e i(t )x dx + f(x)e i(t+)x dx = = ˆf(t ) + ˆf(t + ) = π t (e + e t+ ). f() := + e e och A := { : Re() <, π < Im() < π}. Bestäm bilde f(a). (Tips: aväd att f() = M(e ) där M() := +.) Lösig: Vi oterar att e = e x samt att Arg() = y + πk där k Z är valt sådat att Arg() ( π, π]. Det följer att bilde av A uder avbildige e blir B := { : < <, π < Arg() < π} = D(, ) \ (, ]. (p)

Vi har att f(a) = M(B) där M() := + är e Möbiusavbildig. Vi oterar att M( ) =, M() =, M() =. Eligt sats avbildar Möbiusavbildigar lijer och cirklar på lijer och cirklar. Vi får därför att M(R {}) = R {}. M((, ]) måste dåvara e del av de reella axel som förbider pukera och. M((, ]) iehåller ite oãd dlighetspukte, så vi får att M((, ]) = (, ]. Dessutom avbildas ehetscirkel på e cirkel eller lije som går geom och, dvs e lije geom origo. Eftersom ehetscirkel skär de reella axel i rät vikel i pukte och Möbiusavbildigar eligt sats är koforma måste M(C(, )) skära de reella axel i rät vikel i origo, vilket implicerar att M(C(, )) = ir {}. Då M() = följer det att M(D(, )) = { : Re() > }. Eftersom M är e bijektio får vi slutlige att f(a) = M(B) = M(D(, )) \ M((, ]) = { : Re() > } \ (, ]. 3. a) Aväd Laplacetrasforme för att ge e lösigsformel för begyelsevärdesproblemet: u (t) + u (t) + u(t) = f(t), t, u() =, u () =, där f är e give fuktio såda att f(t) Ae B t för ågra A, B R. b) Bestäm lösige u explicit (dvs iga itegraler i uttrycket) är f ges av f(t) = för t π meda f(t) = för t > π. (p) Lösig: a) Laplacetrasforme av ekvatioe ger att vilket vi skriver om som ũ = Eligt räkeregler för LT har vi att samt L(e t si t) = (s + s + )ũ = f + s +, f (s + ) + + s + (s + ) + + (s + ) +. (s + ) +, L(e t cos t) = L(e t si t f) = L(e t si t)l(f) = s + (s + ) +, f (s + ) +. Vi får alltså att ũ = L(e t si t f +e t si t+e t cos t) och det följer då frå iversiosformel att u = e t si t f + e t si t + e t cos t. b) Per defiitio är faltige e t si t f givet av: (e t si t f)(t) := t Då t π får vi för vår giva fuktio f att t e r si rf(t r)dr = t e r si rdr = [ e r 3 e r si rf(t r)dr. ] t (si r + cos r) = e t (si t+cos t)+,

där vi aväde att (e t /)(si t+cos t) är e primitiv fuktio till e t si t (hittas mha partiell itegratio). Då t π får vi istället att t e r si rf(t r)dr = Sammasatt betyder detta att t t π e r si rdr = [ e r ] t (si r + cos r) = t π = eπ e t (si t + cos t). meda u(t) = e t (si t + cos t) + då t π u(t) = eπ + e t (si t + cos t) då t π. 4. Bestäm atalet ollställe till polyomet p() = 4 4 + i området G := { : < Re() < }. (p) Lösig: Vi hittar först atalet ollställe i högra halvplaet. Låt R (t) := Re it, t [ π/, π/] och σ R := [ir, ir] R. Vi ser att ( p(re it ) = R 4 e 4it 4i R 3 + ) R 4 så arg(p(re it )) 4t + πk för stora R vilket implicerar att argvar(f( R )) 4π för stora R. Vi har också att p(iy) = y 4 + + i( 4y). Speciellt får vi att p(ir) = R 4 + 4iR så arg(p(ir)) + πk och vi ser också att p(ir) ligger i edre halvplaet. Vidare ser vi att p( ir) = R 4 + + 4iR så arg(p( ir)) +πk och vi ser också att p( ir) ligger i övre halvplaet. Då Im(p(iy)) = omm y = ser vi att kurva p([ir, ir]) edast passerar x-axel i pukte. Detta betyder dels att p på de imagiära axel, samt att kurva p([ir, ir]) ej ka gå rut är de går frå p(ir) till p( ir) (visas bäst med figur). Detta implicerar att argvar(p([ir, ir])). Vi får att W (p(σ R )) = π argvar(p(σ R)) = π (argvar(p( R) + argvar(p([ir, ir]))) för stora R. Me vidigstal är heltal så vi får att för stora R är W (p(σ R )) =. Argumetpricipe säger då att p har ollstãd lle i it(σ R ) för stora R, dvs p har ollställe i det öppa högra halvplaet. 4

Nu ska vi hitta atalet ollställe i { : Re() }. Låt R (t) := Reit +, t [ π/, π/] och σ R := [ + ir, + ir] R. Först oterar vi att p( + ) = 4 + 4 3 + 6. Detta ger att p(re it + ) = R 4 ( e 4it + 4 R e3it + 6 R eit R 4 ) så arg(p(re it + )) 4t + πk för stora R vilket implicerar att argvar(f( R )) 4π för stora R. Vi har också att Speciellt får vi att p( + iy) = y 4 6y + i( 4y 3 ). p( + ir) = R 4 6R + i( 4R 3 ) så arg(p( + ir)) + πk 3 och vi ser också att p( + ir) ligger i edre halvplaet. Vidare ser vi att p( ir) = R 4 6R + i4r 3 så arg(p( ir)) + πk 4 och vi ser också att p( ir) ligger i övre halvplaet. Då Im(p( + iy)) = omm y = ser vi att kurva p([ + ir, ir]) edast passerar x- axel i pukte. Detta betyder dels att p på lije { : Re() = }, samt att kurva p([+ir, ir]) går rut e gåg i egativ riktig är de går frå p(+ir) till p( ir) (visas bäst med figur). Detta implicerar att argvar(p([ + ir, ir])) π. Vi får att W (p(σ R)) = π argvar(p(σ R)) = π (argvar(p( R) + argvar(p([ + ir, ir]))) för stora R. Me vidigstal är heltal så vi får att för stora R är W (p(σ R)) =. Argumetpricipe säger då att p har ollställe i it(σ R ) för stora R, dvs p har ollställe i det öppa halvplaet { : Re() > }. Eftersom vi såg att p ite hade ågra ollställe på lije { : Re() = } får vi att atalet ollställe i G är lika med atalet ollställe i det öppa högra halvplaet mius atalet ollställe i det öppa halvplaet { : Re() > }, dvs p har ett ollställe i G. 5. Beräka itegralera: a) = si(/) ( ) d, (4p) b) =3 si(/) ( ) d. (3p) 5

Lösig: a) f() := si(/) ( ) är holo i C förutom isolerade sigulariteter i puktera och. Av dessa ligger edast i det ire av C(, ). Notera att i C \ {}. Vi utvecklar och därför Sammataget får vi si(/) = 3! 3 + 5! 5... = si(/) ( ) = = ( ) = = ( m= m= k+ k ) ( ( ) m (m + )! m där (eftersom m k = omm k = m) Alltså är c = m= och Residysatser ger oss därför att = ( ) m m + (m + )! m+ = 4 m= k= ( ) m (m)! ( ) m (m + )! m k + k+ k. si(/) Res ( ) = 4 cos(/) si(/) ( ) d = πires ) k + k = k+ l= c l l, m = 4 cos(/). si(/) ( ) = πi cos(/). b) Båda sigularitetera och ligger i C(, 3). Eligt räkeregel för residyer har vi si(/) cos(/) Res ( ) = si(/) = = = 4 cos(/). Residysatser ger oss därför att =3 si(/) d = πi ( ) Alterativ lösig av b) är att otera att Cauchys sats ger att si(/) ( ) d = ( ) si(/) si(/) Res ( ) + Res ( ) =. =R är oberoede av R dår >, samt att ma ka visa att itegrale går mot oll dår (mha triagelolikhete för itegraler). 6

6. Formulera satse om klassifikatio av ollställe. Bevisa satse i specialfallet att fuktioe är holomorf i ehetsskiva D(, ) med ollställe i pukte. Lösig: Se bok eller föreläsigsateckigar.. Formulera och bevisa Rouchés sats. Lösig: Se bok eller föreläsigsateckigar. 8. Visa att ζ() := = defiierar e holomorf fuktio i halvplaet { : Re() > } (kom ihåg att := e l ). (ζ() är käd som Reimas eta-fuktio.) Lösig: Vi oterar att =. Vi vet också (via t ex itegralkriteriet) att x är x koverget för alla x >. Eftersom e absolutkoverget serie är koverget följer det att serie = är koverget i halvplaet { : Re() > }, och defiierar därför e fuktio ζ() := = där. Låt a >. På { : Re() a} får vi att N ζ() = N+ N+ Re() N+ a då N, dvs serie = kovergerar likformigt på { : Re() a}. Varje eskild term / är kotiuerlig i såeligt sats är ζ() kotiuerlig på { : Re() a}. Låt u vara e styckvist glatt slute kurva i { : Re() > a}. Eftersom N kovergerar likformigt mot ζ() på{ : Re() a} ka vi eligt sats föra ut summatioe frå itegrale: ζ()d = Varje eskild term / är holomorf i hela C. Då är slute är de automatiskt ollhomotop i C, såfrå Cauchys sats följer det att =. Som e kosekves blir alltså ζ()d =. =. Eftersom ζ är kotiuerlig i området { : Re() > a} samt kurvitegrale krig varje styckvist glatt slute kurva i { : Re() > a} blir oll säger Moreras sats att ζ() är holomorf i { : Re() > a}. Eftersom att vara holomorf är e lokal egeskap och ζ är holo i alla { : Re() > a} för a > följer att ζ() är holo i { : Re() > }. Lycka till! David