:885. Mot Motion

Transkript

1 Motion Mot :885 av Göran Karsson m. f. om den psykiatriska vården. Inedning Samhäsur'ecA.Iinf!en Det finns ett kart samband mean vårt samhäes struktur och utformning och den psykiska häsan i befokningen. Vi har yckats utvecka detta samhäe ti ett väfärdssamhäe med ett ökat materiet västånd för de ara festa människor, tack vare en konsekvent och vä förankrad poitik. Vi har kommit en bra bit på väg när det gäer att skapa ett samhäe som ger socia trygghet. arbete och utbidning. Vårt and har kanske det mest utveckade sociaa trygghetssystemet av aa änder. Men dagens samhäe är högt rationaiserat och industriaiserat. Under ång tid har en omfattande fokomfyttning och stora förändringar av det sociaa mönstret ägt rum. Utveckingen inom arbetsivet har gått mot ökad speciaisering. Stress och otifredsstäese med den egna situationen har bivit at vanigare. Människor utsätts för en ökad fysisk och psykisk beastning. Risken för att sociaa probem uppstår är stor. Många människor reagerar på den press de utsätts för, bir sjuka eer fyr verkigheten genom akoho eer narkotika, söker hjäp på sjukhusinrätt ningar och i sociavården. Många söker sig ti den psykiatriska sjukvården. En tredjede av de utskrivna från suten psykiatrisk vård har diagnosen akohoism eer akohopsykos. Narkotikamissbrukarna är en växande grupp i den psykiatriska vården, speciet i storstadsområdena. En faktor i samhäsutveckingen som också betytt mycket för psykiatrin är den förändrade åderssammansättningen med en snabbt ökande ande ädre i befokningen. Man vet att psykiska probem av oika sag ökar i takt med ådern. Det finns också många gama i den psykiatriska vården. Även om den största deen av dessa kan och ska vårdas i den somatiska ångtidssjukvården framöver, kommer även i fortsättningen många att tas om hand av persona inom det psykiatriska vårdområdet. De psykiska probemens on!(artning Psykiska störningarna är vaniga. Risken att få en sjukdom som kräver suten psykiatrisk vård är I % för män och 19% för kvinnor. Om sjukigheten mäts i form av psykiaterkontakt bir risken 30% för män och Ri/..sdagen J samt. Nr

2 ot. 1978/79: får kvinnor Tar man med a ps} kisk SJUkhghet. utom den mest banaa, bir risken 43% får miin och 73 % för kvinnor. Dessa siffror mkudcrar inte akohoism. vissa svåra beteendestörningar i form av kriminaitet och inte heer psykosomatiska tistånd. Risken iir vidare endast beräknad fram ti60 år åder. Man kan grovt säga, att nsken att någon gång m en ps) kis k störning som kräver någon form av åtgärd är mmst io..a stor som att inte f3 det Det här citatet -hämtat ur Läkartdnmgcn nr 39/75 -kan ge en bid av behovet av psykmtriso..a msatser. Med andra avgränsningar och defimtioncr skue biden kanske bh en annan. Uppenban ar doco.. att psykiatrin i s1na oika former inte vänder sig ti en iten. margine grupp utan ti betydande dear av befokningen. Föjande exempe på de p!.ykiska probemens omfattning har hämtat ur SOCiastyresens rapport Psykisk häsovård 1 - Förskoebarn psyk1ska probem finns hos var tredje 4-åring. - Skoprobem mer än var tredje pojke och var Qarde nicka i årskurs 9 uppger akohokonsumtion 1 berusningsnivå. - Värnpiktsmönstring. var femte uppv 1 ar neuros eer patoogisk personighet. - Värnpikten: var tredje uppever stora personiga probem. - ögre studier: var tredje har psyk1ska besviir. - Arbetsiv: var tredje finner arbetet psy ki!.kt ansträngande. Var SJUnde är psykiskt utmattad vid hemkomsten. - Pensionärer: var femte stockhomspensionar har besvär med nerverna edsatt psytkiskt väbefinnande uppges a\ 30 procent av befoo..nmgcn - Sjävmord: ca per år. 20-procentig öknmg över en 15-årsperiod. speciet markant får kvinnor och yngre. - Sjävmordsförsök: ca per år. Vi vi varna för att toka de här uppräknade C\cmpen så att psykiska probem är vanigare nu än förr. Så är inte faet - \ issa probem har ökat medan andra har minskat. Men förr var nöden ofta så stor att människors depressioner och ångest mte ens uppmärksammades. vår motion 1978/ om åtgärder för att begränsa den sociaa utsagningen sammanfattar vi sociademokratins fårsag ti kraftfua åtgärder för att angripa dc drag i samhäsutveckingen som b. a. eder ti psykisk ohäsa Dc grundäggande orsakerna ti utsagningen måste angripas på bred front genom fårbättringar 1 arbetsmijöer. tryggad syssesättning, bostadspoitiska och oika famijepoitiska insatser. aktiva insatser 1 skoan och på kuturområdet I. Synen på psykiatrin r J j För inte så änge sedan uppevdes psykiska SJUkdomar som en s o.. am av den sjuke och av hans omgivning. Samhäets msatscr bestod i att man. ti ägsta möjiga kostnader. förde bon den sjuke från det "fnska samhäet" Stora och avskida mentasjukhus byggdes upp. där vården 1 huvudsak bestod i

3 Mot :885 3 förvaring och i a man med hjäp av mediciner och tvångsmede dämpade patientens sjukdomssymtom. Möjigheten för den sjuke a efter en ängre ju k husvistese återgå ti e norma samhäsiv bev begränsad, b. a. därför a ång sjukhusvistese är skadig för patienten och ofta medför s. k. hospitaisering. Under senare år har de vuxit fram en ny y n på de psykiska sjukdomarnas orsak och behanding. Sociaa och ekonomi ka faktorer spear en påtagig ro för uppkomsten av psykiska störningar eer probem. De har också framkommi a behovet av p ykiatrisk service är avsevärt större än vad man tidigare räknat med. Ti föjd av den nya insikten har, vid sidan av den bioogiskt-medicinskt orienterade psykiatrin, två synsii vuxit fram: den p ykoogiska eer psykodynamiska psykiatrin och den sociaf-psyktatnska skoan. Den psykodynamiska skoan riktar sin uppmärksamhe på personighetens utvecking och ger individue behanding av typ psykoterapi. Den socia-psykiatriska koan okaiserar den psykiska sjukdomen ti störda meanmänskiga reationer och förordar behandingsmetoder som omfaar famijen, befokningsgrupper och samhäet i stort. Ä ven om de i vissa stycken finns motsäningar mean de tre inriktningarna, kan man konstatera a de kompeerar varandra och a de sammantagna kan utgöra en konstruktiv bas för psykisk vård. En demokratisk människosyn måste i högre grad präga såvä utformningen av samhäet som vården för dem som inte karar av samhäets krav. Vi sociademokrater menar a a behanding ska grundas på respekten för en människas integritet och på människornas möjighet a utveckas. III. Utveckingen inom den psykiatriska ''ården I sutet av 1950-tae och början av 1960-taet ineddes en avsevärd utbyggnad av psykiatriska vårdinstitutioner. Samtidigt pågick en omfaande upprustning av de befintiga sjukhusen. Vidare fick barn- och ungdomspsykiatrin utökade resurser. Under 1960-tae kännetecknades utveckingen inom andstingen av en kraftig expansion, b. a. genom övertagande av oika uppgifter från staten. Ar 1963 faade riksdagen principbesut om a överföra huvudmannaskape för den av staten bednvna psykiatriska sjukvården ti andstingen. Dea skedde fr. o. m. den Januari Syftet var a ge andstingen e samat ansvar för en at större de av häso- och sjukvården. Förutom denna amänna tendens a så ångt möjigt renoda ansvaret inom sjukvårdssektorn fanns även andra vårdpoitiska motiv för övertagande av psykiatrin. Möjigheterna a integrera psykiatrin med den somatiska sjukvården (kroppssjukvården) skue resutera i en hehetssyn på människan och ge en bärc vård.

4 ot. 1978/79:885 4 Landstingen övertog en vårdorganisation som var koncentrerad ti stora sjukhus med omfattande upptagningsområden, vika inte sammanfå med andstingsområdena. Väsentiga dear av vårdorganisationen var såedes isoerad från samhäet i övrigt- i överensstämmese med tidigare traditioner inom psykiatrin. Den gångna tioårsperioden under andstingskommunat huvudmannaskap har i många avseenden inneburit fårändrade och fårbättrade forutsättningar får psykiatrin. Som närmare ska utveckas nedan har en utvecking mot en öppen och samhäsanknuten psykiatri börjat göra sig atmer gäande. Även inom den sutna vården har betydande fårändringar skett. Trots detta torde sammanfattningsvis kunna konstateras att några avgörande fårändringar av den psykiatriska vårdorganisationens grundäggande struktur inte skett under denna period. Diskussioner om en fårändrad inriktning av psykiatrin har pågått under hea 1970-taet. At starkare har markerats att psykiatrin skamnehåa "en satsning på behandingsprogram med den enskide patienten så ite som möjigt ösryckt ur sitt vaniga sociaa grupp- och samhässammanhang". Detta synsätt har kommit att präga det panarbete som bedrivits av andstingen under 1970-taet. För att uppnå de önskade effekterna med ättigängighet hos de psykiatriska vårdresurserna har en utvecking inetts mot en sektorisermg av den psykiatriska servicen. Sektoriseringen- som innebär en samordning mean öppen och suten vård genom att en kinik med såvä öppen som suten vård ansvarar får ett upptagningsområde- syftar b. a. ti kontinuitet i vården, minskat avstånd ti stöd och hjäp, minimering av väntetider. utökat samarbete med andra samhäsorgan. organisationer och verksamheter i området samt minskat användande av 1\ ångsåtgärder. IV. Framtida inriktning av den psykiatriska 'ården Sociastyresen har i sitt nya fårsag 1111 principprogram får psykiatnsk häso- och sjukvård utveckat vårdstrukturen. Principprogrammet, som remissbehandats under hösten 1978, har på en rad punkter kritiserats av remissinstanserna och kan därför inte antas i sin nuvarande utformning. det föjande redovisar vi de riktinjer som vi anser bör igga ti grund får den framtida paneringen av den psykiatriska vården. Dessa riktinjer bör godkännas av riksdagen. Den psykiatriska vården bör inriktas på öppnare ' årdformer får att kunna förebygga suten vård och behanda probem så tidigt som möjigt. Den öppna psykiatriska vården bör decentraiseras och samordnas med den öppna somatiska vården och sociavården får att kunna verka utifrån en hehets y n på människan. Det är vä känt att ett betydande anta patienter, som nu v1sta på psykiatriska sjukhus. inte är i behov a\ sjukhusens speciea resurser,

5 Mot :885 5 kompetens och bchandingsapparat. En ökad satsning på öppenvård kommer därför på sikt att medföra en avastning för sutenvården. En öppnare vård bör också kombineras med boende under mer hemiknande former, såsom ägenheter, inackorderingshem och mindre sjukhem för mer eer mindre permanent boende patienter. Det är viktigt att ta ti vara de personea och fysiska resurser som de psykiatriska sjukhusen representerar. De bör b. a. kunna användas som centraa sjukhem för psykiatrisk ångtidssjukvård och rehabiitering, för ådersdemensvård och för annan somatisk ångtidssjukvård. Under ång tid framöver kommer där också att drivas psykiatrisk korttidsvård. paneringen av sjukhusens framtid måste det förändrade innehået och de nya omvårdnadsformerna inom psykiatrin tas ti vara. Det bör dock ankomma på andstingen att bestämma på viket sätt de psykiatriska sjukhusen ska användas. Den somatiska och psykiatriska vården- suten såvä som öppen- måste samordnas geografiskt inbördes och med den primärkommunaa sociatjänsten. Samordning och gränsdragning mean sjukvårdens resurser, såvä den somatiska sjukvården som den psykiatriska sjukvården och sociavården, är viktig. Vi kan notera att orsakerna ti att människor kommer ti psykiatrisk vård ofta sammanhänger med samhäeiga förhåanden. Vi kan också notera att ett behandingsprogram för människor inom psykiatrisk vård måste omfatta insatser inom områden (bostadsmarknaden, fritidssektorn, arbetsmarknaden osv.) som faer under primärkommunernas ansvarsområden och som den primärkommunaa sociavården har kompetens för att arbeta med. Det är viktigt att sjukvårdens och sociavårdens resurser samordnas så att inte dubbearbete kommer ti stånd. Bristande ansvarsfördening och okarheter om gränsdragningsfrågorna och kompetensen hos oika huvudmän eder i dag atför ofta ti att samordningen i enskida fa bir bristfäig. det sammanhanget får beaktas den nya ro sociatjänsten avses komma att spea. Sociautredningen betonar primärkommunernas ansvar att utifrån en hehetssyn bereda den enskide erforderig vård och behanding. När det gäer den psykiatriska vårdens avgränsning och struktur kan såedes sammanfattningsvis konstateras föjande. Inom häso- och sjukvården kommer under 1980-taet att ske en betydande omstrukturering. Främst kommer den pågående utbyggnaden av primärvården att skapa nya förutsättningar. Vårdcentraer kommer att finnas i aa kommuner. Amänäkarna och distriktssköterskorna kommer att spea en viktig ro. Det bör därför övervägas att i ökad utsträckning ge amänäkarna vidareutbidning i psykiatri. För de ädre bir omsorgerna i det egna boendet genom samverkan mean den primärkommunaa hemtjänsten och en underskötcrskebaserad sjukvård i hemmet at viktigare. Genom den nya i I I

6 ot. 1978/79:885 6 sociaagstiftningen kommer under samma d!>period att inedas en ut\ecking mot en sociatjänst med en betydigt v1dare Inriktning än dagens sociavård. Nya förutsättningar för b. a. samverkan med häso- och sjukvården uppkommer. Det pågående utveckingsarbetet i vad gäer innehå och organi ation " " psykiatrin måste successivt änkas samman med den här besknvna utveckingen. Utveckingen inom vård- och behandmg!>team mot agarbete. dar ohka personakategorier med oika referensmmar m går, har medfört en nödvändig utvecking inom psykiatrin. Detta ag/teamarbete har också fört med sig att otidseniga bindningar kring det s. k. terapeutiska ansvaret har kunnat ersättas med möjigheter att tigodogöm sig de fördear som består i att teamet är sammansatt av yrkesgrupper med oika referensramar Detta team/ agarbete måste även i fortsättnmgen utgöm grunden mom den psykiatriska vårdorganisationen. En uppdening av hu\ udmannaskapet skue kunna innebära en utgesning av den samade kompetensen och kunskapen. Personaen är den viktigaste resursen i det psykiatriska vårdarbetet. Är inte personaen med på förändringar, bir det inte heer något nytt innehå i vården. Utbidnings- och jonbidningsinsatser är en viktig förutsättning för en förändring av det psykiatriska områdets organisation och innehå. En väsentig de av detta arbete gäer att förmeda erfarenheter och kunskaper från forskning och utveckingsarbete. Ett viktigt skä ti att andstingen inte genomfört sma paner på utbyggnad av den psykiatriska vården under 1970-taet är bristen på kompetent persona. Adees för fä äkare har varit intresserade av att ägna sig åt psykiatri. Detsamma gäer övrig vårdpersona. Ett sätt att göra arbetet mera attraktivt och stimuemnde och dra ti sig mer persona är en utvecking av teamarbetet mom den ps) kiatriska vården. Erfarenheter av pågående verksamheter av typ Nackaprojektet v1sar att rekryteringsförutsättningarna förbättras. Med detta arbetssätt fär mte bara psykooger, kuratorer och övrig vårdpersona en ökad deaktighet och ansvar i vården utan även patienterna. Utbidnings- och rekryteringsfrågorna bör ges ökad uppmärksamhet. och även andra åtgärder bör initieras för att personaen 1 ökad utsträcknmg ska söka sig ti den psykiatriska vården. Av särskit intresse är att fä beyst på viket sätt man skue kunna stimuera medicinapersana att ägna sig åt missbruksfrågor Härvid bör b. a. frågan om meritvärdering inom äkarutbidningen tas upp. Vad vi här anfört om utbidnings- och fonbidningsinsatser bör av riksdagen ges regeringen ti känna. Den viktigaste måsättningen för den psykiatnska \ ården måste va m att den enskide ska kunna fungera på ett tifredsstäande sätt i sm normaa mijö. Därför är rehabierande insatser oerhört viktiga. Inte minst gäer detta arbetsmarknadsåtgärder.

7 Mot :885 7,, I I Arbetsivet måste utformas så att även dc mest ut<>atta grupperna, t. ex. fysiskt, psykiskt och oc1at handikappade, fär en rejä möjighet att kunna deta i produktionen. Sociademokraterna har i en iirskid motion agt fmm försag om förmärkta insatser för de handikappudcs ysscsiittning. Våra försag innebär b. a. en skärpt tiämpning a friimjandcagcn och kmftigt ökade resurser för arbetet med att erbjuda handikappade sysscsiittning. arbetet med en återanpassning ti samhiisivct mihtc också fokröresernas insatser tas ti vara. Det är genom människors gemensamma initiativ i oika föreningar som nya former av samarbete och verksamhetsformer som friimjar socia gemenskap kan utveckas. Organisationernas verksamhet bir för många en fast punkt i tivaron. Ett område om behöver uppmärksammas särskit är den psykiatriska vården av in'andrare. Den psykiatriska vård om erbjuds invandrarna är mycket bristfäig ti föjd av språksvårigheterna Ps}kiatrisk behanding med hjäp av tok är ofta svår att genomföra, eftersom den stäer högra krav på förtroende och pcrsonreationer. Dessa krav kan samhäet ofta ej uppfya. Det är angeäget att förbättringar kommer ti stånd. Det bör b. a. över'. ägas att förstärka tigången på tvåspråkig persona i områden som har en stor ande invandrare. En annan ösning som kan övervägas är att centraisera vården av invandrare inom ett geografiskt område -t. ex. andstingsområdeti en viss psykiatrisk kinik. Sociastyresens arbetsgrupp för psykisk häsovård har nyigen agt fram en rapport i viken föresås.förstärkta forskningsresurser ti probemområdena barns, ädres och handikappades ivsmijö och psy...iska häsa samt arbetsmijön och psykisk häsa. Dessa områden bör enigt arbetsgruppen ges hög prioritet såvä vad beträffar den av forskningsråden stödda forskningen som sektorsforskningen och inom ramen för den forskning som bedrivs vid vissa institutioner. Vi dear arbetsgruppens uppfattning om behovet av förstiirkta forskningsresurser inom angivna områden och förutsätter att regeringen - efter sedvanig remissbehanding-föreägger riksdagen försag ti åtgärder. detta sammanhang måste också beaktas att en förändring av psykiatrin i enighet med de riktinjer vi angett kräver förstärkta och fönindradc for'iknings- och ut veckingsresurser. Vad vi anfört om forskningsfrågorna bör av riksdagen ges regeringen ti kiinna. V. Hemstäan Med hänvisning ti vad som anförts hemstäs. att riksdagen godkänner de riktinjer för den p ykiatriska vårdens utvecking som angetts i motionen. 2. att riksdagen som sin meningger regeringen ti känna vad som i motionen anförts om utbidning -och fortbidningsinsatser.

8 Mot : att riksdagen som sin mening ger regeringen ti känna vad som i motionen anfdrts om vissa forskningsfrågor. Stockhom den 24 januari 1979 GÖRAN KARLSSON (s) EVERT SVENSSON (s) ANNA-GRETA SKANTZ (s) JOHN JOHNSSON (s) IVAR NORDBERG (s) KJELL NILSSON (s) SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) LENA ÖHRSVIK (s) IRIS MÅRTE SSON (s) STIG OLSSON (s) INGRID LUDVIGSSON (s) BIRGITTA DAHL (s) GEMU D BE GTSSON (s) STIG ALFTIN (s) I _j