Motion till riksdagen. 1988/89:K220 avpergahrtonm.fl. (mp) Förhållandet riksdag-regering. Mot. 1988/89 K

Transkript

1 Motion ti riksdagen 1988/89: avpergahrtonm.f. (mp) Förhåandet riksdag-regering Mot. 1988/ Åter har en debatt kommit i gång om behovet av en stärkt riksdag. Den nye I tamannen Thage G Peterson har tagit fera utmärkta initiativ, b. a. i ett PM angående riksdagsarbetet Vid en middag för församade ambassadörer den 17 januari 1989 erkände han dock att samtiga nya tamän sedan 1400-taet påstås ha haft samma ambition som han: med måttigt resutat. Hans förhoppning var att ''trägen vinner". Mijöpartiet de gröna instämmer i förhoppningen och kommer i oika sammanhang att medverka ti att förverkiga en he de av de goda upp ag ti reformer i riksdagsarbetet som tamannen föresår. Det tycks dock som om tamannen ikt många andra förmenta riksdagsvänner missar en poäng. Samhäsmakten är nämigen i detta sammanhang närmast att ikna vid ett nosummespe. Det skue föra för ångt att här försöka utföra den totaa maktanays som en särskid utredning har i uppgift att genomföra. Vi begränsar oss ti den demokratiska poitiska makten på centra natione nivå (och utesuter därmed hea den priyata sektorn, hea administrationen och aa okaa och regionaa organ pus mycket annat). Men i ett givet ögonbick i ett visst poitiskt system är det inte orimigt att anta att det finns ett visst bestämt mått av makt att utöva av poitiska organ på centra natione nivå. Därav föjer att ett organ inte kan stärkas utan att ett annat försvagas. Svensk historia är fu av strider mean just oika centraa organ om makten: mean kung och ade, kung och riksdag, kung och kyrka osv. Också mean regering och riksdag. Och det är där skon kämmer. Riksdagens makt kan knappast på avar ökas utan att regeringens minskas! Fram ti 1970 regerades Sveriges styrese av 1809 års grundagar som stadgade att kungen aena ägde att styra riket. Riksdagen påverkade inte regeringsmakten. Efter hand, i början av 1900-taet, ungefär samtidigt som partier bidades och rösträtten utvidgades, bev det praxis att kungen skue hämta regeringen ur riksdagens majoritet. Men riksdagen kunde varken väja eer avsätta regeringen. Det bev prax::; att riksdagen i stäet kunde uttrycka missnöje med regeringen genom att fäa ett regeringsförsag i en sakfråga. Omvänt bev det praxis att regeringen skue få igenom sin poitik ograverad, annars skue den avgå. Sverige fick "starka regeringar". Och en svag riksdag! Det taades på 1950-taet om riksdagen som regeringens ''transport kompani", de fokvada bara "transporterade'' regeringsförsagen genom besuts Riksdagen /988/89. 3 sam/. Nr -221

2 processen. Senare har många tudier visat hur s.k. majoritetsparamentarism och "starka regeringar"' oundvikigen eder ti svaga parament. Riksdagsedamöterna, som formet är fokets mäktiga företrädare. förvandas ti maktösa marionetter. At detta kunde skönjas redan för år sedan när det på avar bev ta om att byta ut 1809 års grundagar mot en ny författning med utgångspunkt i nutida demokratiska idea. Fera grundagsutredningar arbetade uttryckigen i syfte att "stärka fokmakten". den regeringsform som gäer edan 1970 heter det också: "A offentig makt i Sverige utgår fran foket." På centra nivå betyder detta att rik dagens makt måste ärkas. Därför är det numera så att riksdagen väjer statsminister. Rik dagcn kan också av ätta regeringen, het eer devis. genom särskida mi troendeförkaringar. Det behövs atså inte några riksdagsmajoriteter mot sakförsag från regeringen för att framtvinga regeringsavgång. Omvänt kan därför heer inte föru ter för regering för ag i rik dagen toka om att riksdagen vi bi av med regeringen. En riksdag kan mycket viii ogia mdnga regeringsförsag och ändd tycka att sittande regering dr den bästa möjiga (eer minst ddiga). Så var det tänkt av "grundagsfäderna". Men det bev inte riktigt så. Majoritetsparamentarismen satt i ryggmärgen på fera generationer poitiker och kommentatorer. Trots den nya grundagens nya förut ättningar fortsatte regerande! ungefär om förut efter Inte ens när det 1973 bev dött opp mean de båda bocken yckades de uckra upp sig sjäva och etabera evande rik dagsmakt; i stäet ät riksdag partierna fokmakten urarta ti otteririksdag och för ökte gardera sig mot upprepning med att ändra antaet riksdagsmandat från 350 ti som om andet hade ett tvåpartisystem med evig ivsängd! De borgeriga regeringarnas oika turer 1976-X2 bev knappa t något genombrott för en evande rik dag. Fp-regeringen vades med stöd av nedagda s-röster, men regerade sedan nästan het med stöd av en borgerig majoritet. Likadant var det med mittenregeringen Dock fanns undantag och sjäva förekomsten av minoritetsregeringar utan given riksdagsmajoritet började så akta påverka tänkandet. Under de sociademokratiska minoritetsregeringarna har det ju också hänt att regeringen förorat sakfrågor och ändå suttit kvar. Det är bra! Men mycket mer behövs för att stärka fokmakten och rik dagen. En enhäig fokstyresekommitte har nyigen uttaat att "det ankommer på poitikerna att åter igen göra riksdagen ti en intressant poitisk skådepats" (Fokstyresens vikor, SOU 1987:6). Det är ju precis det de gröna vi göra. ja. de vi inte bara göra rik!>dagen ti en "intre sant skådepats" utan ti ett centraft besutscentrum. Den poitiska styrningens diemma ö er man inte genom "starkare regering" utan genom en bättre fokig förankring av poitiken. genom att på avar göra riksdagen ti "fokets främsta företrädare" (regeringsformen paragraf 4). Hur ska det gå ti då? Kärnfrågan om förhåandet regering-riksdag har formuerab av stat kunkapsprofessorn Oof Ruin på föjande sätt: "Det är ofrånkomigt: Så änge 'i har ett paramentariskt yste m kan 2

3 j vardagsarbetet i riksdagen inte ge edamöterna den känsa av deaktighet i besutsfattande som högtidsta och regeringsform ger sken av. En de av paramentet har framför at som sin uppgift att se ti att regeringsförsagen går igenom, en annan att kritiskt granska och opponera. Riksdagen är främst ett debatterande och kontroerande organ." (SDS 25 februari 1988.) Eer med andra ord: Strikt "paramentarism medför ) att riksdagen bir maktös, 2) att poitikerna tvingas gruppera sig i två bock, regering och opposition, oberoende av sakfrågor och ideoogi, samt 3) att riksdagens granskning av regeringsutövningen bir tandös, eftersom konstitutionsutskottet har samma poitiska majoritet som regeringsbockel En srark riksdng förutsäuer atså au regeringen inte har någon vädiscipinerad riksdagsmajoritet ti si u förfogande. Det gtr inte au samtidigt ha en stark regering och en stark riksdag. Lika viktigt som att komma på oika tricks för att "stärka riksdagen'' är det att "försvaga regeringen"! Det enkaste sättet är att foket i va ser ti att ingen kar bockmajoritet bidas. Men en riksdag som seriöst vi stärka sin egen makt skue kunna vidta vissa åtgärder för att försvaga regeringens:. Hea regeringen ska väjas av riksdagen (atså samtiga statsråd}. givetvis efter hårda förhör om ämpighet etc. (Efter en ide av Agne Gustafsson (s) i Aftonbadet den 27 september 1988.) 2. Ge riksdagsutskotten rätt och resurser att tisätta egna offentiga utredningar. 3. Inför en rege om att den/de riksdagsmotionärer som genom motioner föranett en utredning har närvarorätt under utredningens arbete. 4. Låt riksdagsutskotten ta över utnämningar av aa högre poitiska tjänstemän (generadirektörer etc.); regeringen kan fortsätta att utnämna de ägre. 5. Ge större motioner och utskottsinitiativ minst samma dignitet som propositioner. De ska kunna äggas vid samma tidpunkter. prioriteras ikartat i handäggningen etc. 6. Gör det ika förpiktande för statsråd att deta i debatter i sina ärenden som det är för utskottsmedemmar. 7. Förändra frågor och interpeationer så att ett statsråd het enket inte får åta bi att svara; inom viss tidsram ska statsrådet vara skydigt att svara på föjdfrågor. Som vid ett vittnesförhör. 8. Regeringens officiea överäggningar ska protokoeras ordagrant och stäas ti riksdagens förfogande på samma sätt som regeringen nu får riksdagens snabbprotoko. Andra sekretessreger än normaa (som också gäer för riksdagsutskott) behövs inte. 9. Sänk vaspärren så att fer partier kommer in i riksdagen viket ev. ytterigare kan ösa upp bockpoitiken. 10. Lagfäst en rege som säger att regeringspartier inte får ha majoritet i konstitutionsutskottet och inte heer tisätta ordförandeposten. Skue då inte at detta eda ti en så svag regering att det bev kaos? detta and som itat så mycket ti sina "starka regeringar''! 3

4 Fakta taar ett annat pråk Stats\etaren Torbjörn Lanson har i sin bok. Regenngen och dess kansi. (Swdentieratur) kros at många myter om S\erigc:. tarka" regeringar. Efter omfattande empimk undersökning av hur det fakti kt går ti i regeringen och dess departement kon taterar han b.a. - att regeringen inte a b utgör någon vä mtegrcrad hehet, utan är!.tarkt departementai crad. - att regeringen inte i praktiken utgör en fristående enhet över förvatningen utan att departementen fungerar som dear av en myndighct!.hierarki, - att regeringen "ti stor de!.ier fast i det dagsaktuea". - att "varje departement eer statmid sköter sina frågor i stort sett på egen hand" och - att "den sven ka exekutiven ii r mer skickad att sy!.sa med tiiimpning än med utformning av poitik". Detta ar något gan ka annorunda än den ideabid majoritehparamentarismen förc prikare maar upp av en "stark regering" som övergripande panerar!.amhä ut' eckhngcn. Torbjörn Larssons bid är i stäet förviande ik den be ut procc s om i fackitteraturen kaas för "the garabage can-mode '', dv!.. soptunnemodeen. Den hävdar att mycket besutsfattande sker på måfå, med ett amat resutat av ungefär amma karhet och samordning om innehaiet i en soptunna! En iknande bid framträder 1 f.d. fp-handäggaren ians Bergströms doktor avhanding Ri1 srart, framagd i oktober Den ätter en centra fråga på sin!>pch: Spear det någon ro om Sverige regera av en sociademokrati<.k eer borgerig regering':' Den frågan har ofta yfts fram ti dominerande och överordnad vafråga. det har taats om risken för eer förhoppningen om s.k. "regimskifte" som om det som skue kunna hända efter ett svenskt va vore jämförbart med en revoution, om än genomförd med frediga mede. Varenda männi ka skue efter ett utbyte av regering kunna känna i sitt vardagsiv att något nytt hade skett! Den här förestaningen var starkast före 1976, men har senare för vagats i takt med att regenngar bytts ut (sammanagt faktbkt sex gånger på tio år) medan de påtagiga förändringarna i den poitiska. socia:\ och ekonomiska verkigheten bi' i t byg amma eer inga as. ya statsråd drabbas av två chocker. menar Berg t rö m, mediachocken och riksdagschockcn. J detajerade tabeer visar han att statsråden bir mer ut atta för mas mediabevakning och riksdagsfrågor än de bev före utnämningen - viket ju knappast kan komma som en överraskning för dem! Avarigare är då vad den nya situationen innebär för det poitiska arbetet. stat!.rådet reagerar vä å mycket som han regerar'', kriver Bergström, kort sikt vinner över ång sikt. rutinfrågor kommer före medvetna poitiska initiativ. Också h ii r har Bergström gjort stat i tik, dock med måhända mer oväntat resutat. Under sina nio första månader tog de nya borgeriga statsråden 1976 i genom!.nitt 3.5 syniga initiativ vardera (dv. nya utredningar. tiägg direktiv. propositioner eer be!. ut om att ägga ner utredningar). De nya sociademokratiska tat råden 1982 var ännu initiativösare. deras genomsnittssiffra var bara 2,6. Fram träder en bid av stat råd om i stor 4

5 utsträckning fungerar mer som formea besutsundertecknare i en stiastående förvatning än som dynamiska samhäsförändrare. Det är atså inte mycket att förora på en rejä försvagning av regeringsmakten. Men mycket att vinna: En stärkt fokvad initiativrik riksdag! Men utan rejäa ingrepp i regeringsmakten kommer det att gå för den nye tamannens ambitioner som för hans företrädares; riksdagens maktöshet kommer att öka. Tisammans med inskränkningar av regeringsmakten kan dock en he de positivt göras för att stärka riksdagen. Om detta mer i en annan grön motion. Det är varken rimigt eer ämpigt att riksdagen ber regeringen genomföra åtgärder för dess egen försvagning. De mede som redan står riksdagen ti buds bör dock rätt utnyttjade kunna räcka en bit på vägen. Konstitutionsutskottet bör kunna utarbeta agtexter i några fa. Tamanskonferensen kan ta upp andra. Hemstäan Med hänvisning ti det anförda hemstäs att riksdagen som sin mening ger ti känna att en reformering av regerings- och riksdagsmakt enigt de i motionen angivna riktinjerna bör genomföras genom besut och verkstäighet direkt i berörda riksdagsorgan. Stockhom den 23 januari 1989 Per Gahrton (mp) Eva Goes (mp) Eisabet Franzen (mp) Car Frick (mp) Gösta Lyngd (mp) Lars Norberg (mp) Kent Lundgren (mp) 5