DEN FINSKA INFLATIONEN. F RAGAN om den finska inflationen är ingalunda ett nytt eller ett. !l l! l Summa deposit. och checkräkning

Transkript

1 DEN FINSKA INFLATIONEN Av forre statsånedirektören, ekon, mag. W. WIKLUND, Hesingfors F RAGAN om den finska infationen är ingaunda ett nytt eer ett atför trevigt tema, men då tecknen på en avsevärd försämring av markens värde speciet under det senaste havåret tagit så i ögonenfaande former har frågan aktuaiserats mer än tidigare. Vi ha nyigen fått vidkännas en försämring av markens utiandsvärde på c:a 75 Ofo, viken förändring vidtogs för att i viss mån korrigera ett för marken ohåbart äge. Denna nedskrivning av den finska vautans värde bev en direkt konsekvens av de starka stegringar på pris- och önefronten, vika inträffat under våren och försommaren och vika sutgitigt gjorde att bägaren rann över. Att prisen tendera uppåt och att köpkraften ökar i ett krigförande and har redan empiriskt så många gånger kunnat konstateras, att hea denna utvecking gott kan ämnas okommenterad i detta sammanhang. Likaså äger frågan huruvida de infatoriska krafterna främst förekommit på det monetära panet och sammanhängt med finanspoitiken eer om de egat inom prisfrågornas gebit ett mindre intresse i samband med denna översikt. Rätt uppenbart är, att de drivande krafterna i den finska infationen förefunnits inom båda dessa områden, även om styrkan hos dessa krafter kunnat uppvisa rätt stora variationer från tid ti tid och från gebit ti gebit. Vi man ti en början röra sig inom det monetära området så ger en översikt av sedestockens utvecking jämförd med depositionsoch checkräkningarna i penningeinstituten en rätt god bid av äget. Tabe 1. sedestocken och amänhetens depositionsoch checkräkningar vid sutet av åren ; mij. mk. 420 I!! Depositions- Bedestocken j Checkräkning räkning Summa deposit. och checkräkning ,086 17,702 2,236 19,938 Ii ,039 17,034 2,736 19, ,551 : 18,087 5,210 23, ,317 18,388 6,678 25, ,617 ' 21,564 7,962 29,526,,! ,825 ii 27,692 8,877 36, ,657 i 34,350 10,183 44,533

2 Den finska infationen Under innevarande år uppvisar sedestocken föjande utveckingskurva, räknad i sutet av varje månad och i mij. mark: Januari... 15,027 Februari ,255 Mars... 16,146 Apri... 16,768 Maj... 17, juni ,891 Om man utgår från att sedestocken i sutet av år 1938 betecknas med 100 bir motsvarande siffra i sutet av år och den sista maj 1945, då sedestocken stod på 17,055 mijoner, hea 817. Bedestocken hade med andra ord ökats 8 gånger sedan Under motsvarande tid hade amänhetens depositionsräkningar endast fördubbats medan checkräkningarna i det närmaste hade ökats 5 gånger. Sammansår man de båda räkningarna, så hade amänhetens totaa tigodohavanden i penninginstituten ökats från indextaet 103 år 1938 ti 282 år Under samma tid hade evnadskostnadsindexet endast ökats från 101 ti 205, viket tydigt visar, att prisen på vissa i indexet ingående evnadskostnader kunnat håas reativt vä i styr trots den stora tigången på edig köpkraft. Här bör dock påpekas att evnadskostnadsindex, på grund av avsevärda förändringar i evnadsvanor och försörjningsmöjigheter, med största sannoikhet bivit ett snedvridet index utan atför stor praktisk betydese. Såunda har den starkt utbredda svarta börsens höga pris het och hået ämnats utanför sagda index, viket index för maj månad detta år dock stigit ti 210. Gör man en jämförese mean sedestockens utvecking och statens uppåning i Finands Bank, viken uppåning praktiskt taget bestått av kortfristig växekredit, så bir paraeen mean dessa båda företeeser rätt uppenbar. Tabe 2. Årig ökning av krediten från Finands Bank samt av sedestocken i mij. mk Krediten från F. B ,8661+5,2231+3,8871+1,3741+1, ,528 Bedestocken... +1,953 +1,512 +1,766 +2,3001+1,208 +4,832,+13,571 Staten har atså under åren i Finands Bank upptagit en kredit på 17,528 mij. mk, medan sedestocken under samma tid ökats med 13,571 mij. mk eer från 2,086 mij. mk ti 15,657 mij. mk. A v den kredit, som staten med anitande av sunda finanspoitiska åtgärder icke har kunnat erhåa för sina behov, har i det närmaste 3 /4 bivit iggande i amänhetens fickor som mer eer mindre atent köpkraft ti stort förfång för de prisregerande organens verksamhet. Man har ett starkt intryck av, att ju större sedepackorna i foks pånböcker bivit, desto atentare har denna köpkraft bivit. 421

3 W. Wikund Psykoogiskt är saken het förkarig i a synnerhet som möjigheterna ti inköp av behovsartikar av vad sag de vara må bivit at mer begränsade ju ängre tiden idit. Kappöpningen efter varorna på svarta börsen har även den bivit at intensivare med ofta inträffade prisförhöjningar som föjd. I den mån kontroen mot den svarta börshanden kunnat skärpas ha också prisen stigit undan för undan, och man kan ätt iakttaga huru snabbt varje nytt topppris i Hesingfors fått återverkningar över hea andet oberoende av tigången på ifrågavarande och närbesäktade varor. På basen av de tidigare framförda siffrorna över utveckingen av amänhetens depositionsräkningar kan man även draga den sutsatsen, att sparverksamheten icke håit jämna steg med de möjigheter ti sparande, som den stegrade tigången på pengar skue ha förutsatt. Den kraftiga ökningen av checkräkningarna åter får ti största deen tiskrivas affärsivets svårigheter att kunna ersätta sina ager samt den nödiga försiktighet som i tider med stora och ofta inträffande skattebetaningar bivit en ren nödvändighet. På grund av den framskridande penningvärdeförsämringen har sparintresset under de senaste 6-8 månaderna rätt märkbart försvagats, viket t. ex. framgår av en jämförese mean penninginstitutens inåning under årets 5 första månader, då densamma endast ökat med 2,861 mij. mk mot 4,030 mij. mk under motsvarande tid i fjo. starkast har tibakagången i inåningen förmärkts i affärsbankerna, där densamma sjunkit ti mindre än häften under jämföreseperioden ovan. För sparbanker, postsparbanken och andeskassorna har tibakagången tisvidare varit mindre märkbar. Denna försämring av inåningsresutatet för affärsbankerna har i kombination med en starkt ökad efterfrågan på kredit ett ti en rätt obekväm åtstramning av penningmarknaden speciet då i affärsbankerna, men också inom de större sparbankerna i städerna. För de senaste 8 månaderna uppvisa affärsbankerna en utåning på 3 3 /4 mijarder, viket innebär en ökning av densamma på 32 /o eer en synnerigen märkig stegring. Denna kraftiga utåning har möjiggjorts endast genom hemtagandet av växekrediter ti staten på 2 mijarder samt tack vare förfana statsobigationer på 900 mij. mk, vika staten inöst. Rediskontering av växar i statsbanken har även tidvis förekommit om också i rätt begränsad utsträckning. Den starkt stegrade kreditfrågan häreder sig i många fa av infationen och därmed sammanhängande stegringar i pris- och önenivån samt av det enorma skattetryck som omöjiggjort uppsamandet av ikvida reserver. Då i och med fredssutet de miitära bestäningarna praktiskt taget upphörde samtidigt som vår utrikeshande nästan bortfö, var det het naturigt att affärsivets inkomster betydigt minskades, medan utgifterna gingo i motsatt riktning. Hemföravandet av armen betydde även ökade önekostnader för affärsföretagen. De av krigsskadeståndet förutsatta omfattande utvidgningarna av speciet vår metaindustri ha även stät och komma att stäa stora anspråk på bankernas kreditreserver. Om återuppbyggnadsarbetet, som a materiabrist ti trots varit mycket ivigt, kan även sägas samma sak. Här 422

4 1 Den finska infationen ha de kraftigt ökade byggnadskostnaderna sukat mycket betydande beopp. Oberoende av i viken mån en stor statsskud i och för sig medför ett för penningvärdet försvagande infytande eer icke, så kvarstår dock det faktum, att en dyik skud i varje händese medför stora räntekostnader, vika försvårar budgetens baansering och vika på ett kännbart sätt öka den i röresen varande köpkraften. statsskudens föjdföreteeser bi atså infations befrämjande. N edanstående tabe ger en kar uppfattning av statsskudens utvecking och av ränteutgifternas storek och betydese. Tabe 3. statsskuden vid utgången av åren samt ränteutgifterna för statsskuden under samma år. Ar i % av de faktiska utgifterna statsskudens beopp mij. rnk mij. mk Ränteutgifter i % av skuderna , ,2 3, , ,2 2, , ,3 3, , ,7 3, , ,5 3, ,622 1,743 3,4 5, ,322 2,200 3,3 6,2 Approximativt. Av den totaa statsskuden på 67,322 mij. mk i sutet av 1944 utgjorde den utändska skuden 6,098 mij. mk (år ,211 mij. mk), medan av den inhemska skuden c:a 29 mijarder var kortfristig och c:a 32 mijarder ångfristig skud. Sedan senaste årsskifte har statsskuden gädjande nog knappast as ökats och den utgjorde per utimo maj 67,533 mij. mk eer endast 211 mij. mk mera än vid årsskiftet. Nya statsobigationer sådes under tiden januari-maj d. å. för 2,s mijarder mk, men då amorteringarna på gama ån ungefär stigit ti samma beopp, har den nya uppåningen icke påverkat statsskuden. De nya obigationerna ha i främsta rummet tecknats av postsparbanken och fokpensionsanstaten, medan affärsbankerna, som redan nämnts, i amänhet tagit hem sina pengar i samband med de gama ånens amortering. Ett av de kraftigaste infationsfrämjande meden har atsedan 1939 varit våra ständigt stigande statsutgifter, vika även omöjiggjort en sund baansering av budgeten. Före kriget kunde statens utgifter i amänhet täckas av de ordinarie inkomsterna, medan detta år 1940 endast var möjigt ti 34 Ofo. För de föjande åren täcktes utgifterna av ordinarie inkomster i nedannämnd utsträckning: Ofo, /2 Ofo, Ofo och Ofo. Deficiten ha täckts med krediter, uppånade i den fria marknaden och med centrabankskrediter. 423

5 W. Wikund Tabe 4. Statens faktiska utgifter; mij. mk. Ar Utgifter för försvaret Civia utgifter Totaa utgifter ,235 3,724 4, ,689 4,017 6, ,301 5,228 17, ,806 7,104 20, ,227 5,933 25, ,842 11,735 35, ,926 11,374 35,300 Approximativt. Tabe 5. De oika finansieringssättens ande i statens utgifter. Ordinarie o. med dem Okning av centra- Okning av annan Ar jämförbara inkomster bankskrediten kredit Mij. mk I% av Mij. mk I% av Mij. mk I% av utgifterna utgifterna utgifterna , , , ,483 66, ,6 1,649 24, ,966 34,0 4,866 27,8 6,697 38, ,870 52,0 5,223 25,0 4,818 23, ,967 63,5 3,887 15,4 5,306 21, ,443 64,7 1,374 4,4 9,760 30, ,571 61,1 1,604 4,5 12, ,4 1 ExkL ersättningsånet. Utveckingen av statens ordinarie inkomster har varit jämföresevis tifredsstäande och detta har varit möjigt tack vare de starkt ökade skatterna. Så t. ex. ökades inkomsterna av skatterna från 3,750 mij. mk år 1938 ti15,7s4 mij. mk år De direkta skatterna ökade c:a 7,5 gånger eer från 1,150 mij. mk år 1938 ti 8,767 mij. mk år 1944, medan de indirekta skatteintäkterna under samma tid endast ökats från 2,300 mij. mk ti 6,967 mij. mk. Av de indirekta skatterna har omsättningsskatten höjts fr. o. m. den från 13 Ofo ti 18 Ofo. Trots att krigsutgifter på c:a 24 mijarder bortfait kommer innevarande års budget att endast reativt itet understiga rekordbudgeten på 35,3 mijarder från senaste år. Man har redan nu varit tvungen att framägga två tiäggsbudgeter och ytterigare tiägg förefaa mycket sannoika. Det är ännu för tidigt att uttaa sig om budgetens sutsumma detta år, men troigt är att den i det närmaste kommer att stiga ti SO mijarder mk, viket skue innebära att ett deficit på c:a 5 mijarder måste täckas. Den nya förhöjningen av omsättningsskatten har därför bivit nödvändig iksom även en ökning av inkomst- och förmögenhetsskatten med c:a en 424

6 Den finska infationen tredjede. Dessutom uppbäres extraskatt på såvä inkomst som förmögenhet samt konjunkturskatt i ikhet med senaste år. Akohoprisen börja numera bi svi:t;~.dande efter den nyigen timade förhöjningen. Den sista raten av den första förmögenhetsöveråteseskatten betaas ännu detta år, medan den nya och ungefär dubbet större förmögenhetsöveråteseskatten för första gången betaas nästa år. Att budgeten trots reativt bygsamma miitära utgifter ännu icke kunnat baanseras med traditionea mede, utan fortfarande tvingar staten ti extraordinarie åtgärder i skattehänseende och eventuet ti upptagande av ytterigare centrabankskredit, beror främst på de starkt ökade kostnaderna för statsförvatningen, på de anspråk som eräggandet av skadeståndet stäer på staten samt på de ti fere mijarder mark stigande kostnaderna för stödpremierna för ivsmede. Då härti ännu kommer såvä förskotts- som andra ersättningar åt den förfyttade befokningen är det förståeigt om siffrorna sprungit i höjden. Lantbrukets stödpremier ha varit utsatta för mycken stark kritik och man har svårt att inse nödvändigheten att i den utsträckning som skett beakta de sociaa hänsynen. Som ett mede i kampen mot infationen spea dessa premier en adees underordnad ro, men beasta dock budgeten mer än önskvärt är. Prisfrågans utvecking har redan tidigare något berörts i samband med evnadskostnadsindexet, viket index rört sig reativt sakta uppåt. Så t. ex. steg sagda index under tiden augusti 1939-september 1942 i medeta per månad 2,1 /o och uppgången var under det påföjande året endast 0,7 /o per månad. En iknande tendens kunde även partiprisindex uppvisa under ovannämnda år. Denna stabiitet var dock i många hänseenden endast skenbar då premiesystemet för antbruksprodukter överförde på statens skudror avsevärda ekonomiska bördor. Utveckingen under tiden september 1943-september 1944 var ikaså rätt ugn och uppvisade för evnadskostnadsindex endast en stegring på 3,6 /o eer 0,3 Ofo i medeta per månad. Partiprisindex steg åter under samma period S,s Ofo eer c:a 0,7 Ofo per månad. Under sutet av år 1944 stego priserna reativt obetydigt. Lönerna höjdes endast en gång under 1944 och då med endast 4 Ofo, viken förhöjning baserade sig på förskjutningar i index. Prisförhöjningar medgåvos endast om råvaruprisen hade stigit. Då dessutom importprisen i stort sett kunde håas på samma nivå som i sutet av år 1943, så ingav prisfronten en reativt stabi bid. Denna stabiitet motsvarade dock ingaunda de verkiga förhåandena, vika omedebart efter vapenstieståndet starkt förändrades ti det sämre, utan att dock genast komma ti synes i de officiea indexen. Band viktiga faktorer som bidrogo ti dessa förändringar kan nämnas handesförbindesernas avbrytande med Tyskand, viket omedebart edde ti en skriande brist på varor och råmateria, framför at då ko och koks, av vika bristen på de sistnämnda betydigt ökade transportkostnaderna. Vidare måste ett ferta industriea råvaror ersättas med dyrare andra sådana ifa detta överhuvud taget var möjigt, krigsin d u s trins serietiverkning upphörde och produktionen inrättas för skadeståndseveranser med åtföjande kostnadsdragande 425

7 W. Wikund omstäningar. Tack vare exporten hade hemmamarknadsprisen på b. a. papper och ceuosa kunnat håas t. o. m. under produktionskostnaderna. Dessa pris måste nu höjas med Ofo, viket omedebart återverkade på de otaiga pappersprodukternas priser. Bränsebristen bev akut och produktionen av brännved kunde endast ökas med tihjäp av betydande förhöjningar för öner och transportkostnader. Då importen från Sverige efter den betaades med kronor, som kostat importörerna 16:40, återverkade även detta i viss mån på de inhemska prisen, även om en de varor fortfarande voro så biiga att de sänkte prisen. Däremot bevo järnoch ståvaror samt smörjojor dyrare vid import från Sverige än tidigare från Tyskand. Då den ofta på ackord arbetande krigsvaruproduktionen upphörde sjönko dagsförtjänsterna för ett stort anta arbetare, viket i sin tur kom att utöva ett starkt tryck på timönerna. Då det även var nödvändigt att snabbt få byggnadsprodukionen i gång måste diverse rätt kraftiga prisförhöjningar godkännas för att få produktionen av nödiga byggnadsmateria att stiga. Som synes har det ingaunda enbart varit poitiska synpunkter som frammanat de avsevärda pris- och önestegringar vi under det senaste havåret fått så rikigen och stundigen bevittna. Föjande tabe över partiprisens utvecking ger en bid av förändringarna i vissa mera betydande index. Tabe 6. Partiprisindex 1935 = 00 Ar o. mån. Genera- ]Lantbruks- Skogs- Industri- Konsum-j Importindex pro d. pro d. prod. tiansvaror varor Dec >) >) )) A pr Maj Under detta år (januari-maj) har atså partiprisindexet stigit 34 poäng eer O,s Ofo mot att under samma period senaste år endast ha stigit 13 poäng eer 4,5.0/o. Sedan augusti 1939 har detta index stigit 231 poäng eer 197,5 Ofo. Det första tecknet på att nya vindar båste på önefronten kom ti synes i november senaste år, då man önskade en genere tirnöneförhöjning på mk, samt 200 mk för månadsöner. Förhöjningen genomfördes fr. o. m. den december 1944 och utgjorde i medeta 7-8 Ofo av rådande önenivå. I mediet av januari 1945 frångick rege- 426

8 Den finska infationen ringen principen om endast 2 /a kompensation av stegringen i evnadskostnadsindex och faststäde fu kompensation, trots att man i stör utsträckning kunde påvisa förekomsten av fu kompensation och t. o. m. mera för stora grupper av timöntagare. Nedanstående sammanstäning visar önernas genomsnittiga stegringar under tiden mars 1942-december Levnadskostnads stegring i öner index aug jui 1939= 100 % Lönaindex Mars c. 140 Okt ,2 Aug ,2 Febr ,5 Dec , c. 175 Under innevarande år har önefronten varit i ständig gungning med upprepade önekrav än från det ena än från det andra hået, vika krav praktiskt taget atid godkänts. Sambandet med evnadskostnadsindex har för änge sedan brustit och kraven ha varit av en utprägad poitisk karaktär. situationen bev på vårsidan så pass kritisk att regeringen måste begära ett»vapenstiestånd» ti dess den hunnit utarbeta nya normer för önesättningen. Dessa direktiv ha även givits senaste juni månad och något tidigare för antbruksarbetare, och de innebära i stort sett godkännande av en önenivå för timönerna som ungefär igger på en 100 Ofo högre nivå än vid årsskiftet. Då ännu icke någon officie öneindex pubicerats, kan inga exakta uppgifter anges, men sagda index torde nu igga någonstans mean 300 och 350. Utmärkande för önedirektiven var, att skinaden i önenivån mean fackarbetare och icke fackarbetare var synnerigen minima. Som en konsekvens av öneförhöjningen för antbruksarbetare godkändes även stora förhöjningar i antbruksprodukternas pris, varigenom man hoppades kunna upprätthåa produktionen av ivsmede på åtminstone samma nivå som hittis. Genom att staten ytterigare påtog sig stödpremier för dessa produkter för ett beopp på 2,5' mijarder, ökades reainkomsten betydigt för de mindre bemedade. Om icke dessa senaste, stora öneförhöjningar även på andra hå komma att efterföjas av avsevärda priskorrigeringar uppåt, så komma dessa förhöjningar utan tvive att få katastrofaa föjder för produktionsivet och samtidigt ytterigare skärpa varubristen och öka infationens framfart. På viket sätt den ovan skisserade utveckingen ska kunna dämmas upp, bir mer än en eementär fråga i nationaekonomi, men man vågar dock hoppas att det sunda finska foket snart ska reagera mot denna destruktiva företeese, som knappast i det ånga oppet kommer att ända någon samhäskass ti fromma. Sår en gång den psykoogiska stämningen om, är redan mycket vunnet. 427