Studier av inlärningsfrågor vid skogliga lärlingskurser

Transkript

1 Studier av inärningsfrågor vid skogiga äringskurser Some physioogica effects of vocationa training. at apprentice courses in forestry av JAN-ERIK HANSSON MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSKNINGSINSTITUT BAND 49. NR 10

2 Förord Den föreiggande undersökningen har utförts vid Statens skogsforskningsinstituts avdening för arbetsära och Industrifysioogiska avdeningen å Gymnastiska Centrainstitutet. Bakgrunden ti undersökningen var att man i samband med den atmera utökade yrkesundervisningen inom det svenska skogsbruket vie försöka bidra med en mera objektiv granskning av utbidningsresutaten i vissa avseenden än som hittis varit möjig. I princip har man förfarit på så sätt, att man utgått från sådana karakteristika hos individen, som på förhand kan tänkas ha betydese för en skogsarbetares praktiska prestation och gjort mätningar beträffande dessa på eever vid skogiga äringskurser under oppet av deras utbidning. Band viktigare sådana karakteristika på den fysiska sidan kan nämnas kroppsstorek, kapacitet för syreupptagning, muskestyrka, fysioogisk verkningsgrad vid oika arbetsmoment, samt kraft och precision vid arbetsröreser. Band andra tänkbara faktorer tikommer dessutom sådana som t. ex. reaktionshastighet, arbetspaneringsförmåga och psykisk motivation, vika dock ej gjorts ti föremå för undersökning i den föreiggande studien. En betydande de av undersökningen har utgjorts av utveckingsarbete beträffande metodiken för en kvantitativ bestämning av ovan nämnda faktorer under fätmässiga arbetsförhåanden. Då denna metodutvecking kan anses utgöra en grundva för fortsatta studier, har den givits ett tämigen stort rum i rapporten. Samtidigt har vissa resutat framkommit beträffande inärningsoch träningseffekter under kurserna, vika borde kunna äggas ti grund för en diskw:sion av utbidningens effektivisering. studierna har devis bekostats genom att en de av det ansag från Fonden för skogig forskning tagits i bruk, viket tidigare stäts ti med. dr. NILs LuNDGRENs förfogande för studier å detagare i skogsyrkeskurser. Såvä under studiernas panering som vid deras praktiska genomförande har en omfattande medverkan erhåits från Kung. skogsstyresen samt från tjänstemän och eever vid skogsvårdsstyreserna i Södermanands, Västmanands och Gäveborgs än. Vidare har värdefu hjäp erhåits från avdeningen för matematisk statistik vid statens skogsforskningsinstitut, iksom också från professor E. HoHwO CHRISTENSEN och hans grupp vid GCI:s fysioogiska institution. Ifråga om den sistnämnda gruppen kan b. a. nämnas att med. dr. W. von DöBELN aktivt medverkat i vissa av fätstudierna. NILS P. v. LUNDGREN -Stockhom i september ULF SUNDBERG

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. Förord... 2 A. studiernas ändamå B. Försökens genomförande I. Studiemateria m. m Kursernas uppäggning... 9 C. Intervjuer... r2 r. Höger- eer vänsterhänthet a. Metodik b. Resutat Tidigare erfarenhet av skogsarbete a. Metodik b. Resutat r s D. Muskestyrka r. Handstyrka a. Metodik b. Resutat Armstyrka a. Metodik b. Resutat styrka vid»tvåhandsyft>>. o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 28 a. Metodik b. Resutat Sammanfattning E. Antropoogiska mätningar a. Metodik b. Resutat F. Cykeergometerprov a. Metodik b. Resutat G. Färdighet med yxa, bågsåg och barkspade r. Maxima yxhastighet a. Metodik b. Resutat Träffsäkerhet vid yxhugg i vertikaed a. Metodik b. Resutat

4 Sid. 3 Kombinerat kraft- och träffsäkerhetsprov vid yxhugg i oika pan a. Metodik b. Resutat Kapning med bågsåg a. Metodik b. Resutat Manue barkning a. Metodik b. Resutat Sammanfattning H. Övriga jämföreser I. Samband mean rökning och kondition Samband mean teoretiska kunskaper och vissa >>praktiska>> framsteg under kursen Jämföreser vid oika testtifäen mean eever med god och dåig kondition i början av kursen Jämförese mean två oika huggsätt I. Några synpunkter på uppäggningen av skogiga äringskurser Anförd itteratur... ; Engish summary T ab. )) FÖRTECKNING ÖVER TABELLER OCH FIGURER I. Anta eever som medverkat i studien Io 2. Anta försök per försöksomgång vid oika typer av prov Resutat av intervjuer beträffande höger- eer vänsterhänthet, bästa arbetsriktning vid kapning och barkning samt bästa fattning av yxskaftet vid kvistning Tidigare praktik från skogsarbete. Praktikens fördening på oika arbeten. Eever studerade åren Handstyrka Data från regressionsanayser av handstyrka som funktion av kroppsängd (x 1 ), kroppsvikt (x 2 ) och åder (x 3). Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning a v varianskvoter I 7 Armstyrka Data från regressionsanayser av armstyrka som funktion av kroppsängd (x 1 ), kroppsvikt (x 2) och åder (x 3). Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter g. Styrka v.id >>tvåhandsyfh Data från regressionsanays av yftförmåga vid >>tvåhandsyft» som funktion av kroppsängd (x 1 ), kroppsvikt (x 2 ) och åder (x 3). Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter

5 Tab. II. Kroppsvikt och kroppsängd för oika åderskasser..." IZ. Pusnivå vid cykeergometerprov I 3. Data från regressionsanays a v pusnivå (cyking go o kpmjmin) som - funktion av kroppsvikt (x 1 ) och åder (x 2). Restkvadratsummo;r, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter I4. Maxima yxhastighet vid hugg i vertikaed I5. Träffsäkerhet vid yxhugg i vertikaed..., 42 I6. Kraft och träffsäkerhet vid hugg med speciayxa i oika pan och med oika fattningar av skaftet (maj Ig6o) IJ. Detajstudie av kapning av trissor (december I959) IS. Data från regressionsanays av verkningsgraden (cm2 jmin dividerat med >>justerade pussag/mim) som funktion av arbetshastighet (x 1 ) och viktsprocent sågspån (x 2 ) på sågarens sida i förhåande ti totavikten. Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter I9. Jämförese aveever med god och dåigkondition i början av kursen beträffande deras prestationer vid vissa prov Sid. Fig. )) >) I g. IO. II. IZ. I3. I4. I5. I6. IJ. I8. I g. 20. Z I. 22. Kursernas uppäggning, oika ämnens procentuea ande av tiden samt tidpunkt för tester II Coins handdynamometer... I6 Försökspersonens stäning vid prov av handstyrka... IJ Anordning för kaibrering av handdynamometer Kaibreringsdiagram för Coins handdynamometer Handstyrka vid oika testtifäen [15-(16) åringar] zo Försöksanordning för mätning av armstyrka Kaibreringsdiagram för våg använd vid mätning av armstyrka Armstyrka vid oika testtifäen [15-(16) åringar] Arbetsstäning och använd provapparatur vid >>tvåhandsyft» (1959-6o års studie) Kaibreringsdiagram för våg använd vid >>tvåhandsyfh ( års studie) Arbetsstäning och använd provapparatur vid >>tvåhandsyfh (1956 -ss års studie) Kaibreringsdiagram för använd apparatur vid >>tvåhandsyfh (1956 -ss års studie) styrka vid >>tvåhandsyfh vid oika testtifäen [!5-(16) åringar] 31 Mätning av kroppsängd Instrument använt vid mätning av bredd på hand- och knäeder 34 Maximiprov på cykeergometer Pusnivå vid cykeergometerprov vid oika testtifäen [15-(16) åringar J Maxima arbetsförmåga på cykeergometer [15-(16) åringar] Maxima yxhastighet vid oika testtifäen [15-(16) åringar] 43 Prov av träffsäkerhet vid yxhugg i vertikaed (vänsterhandsfattning) Träffsäkerhet vid yxhugg i vertikaed vid oika testtifäen [15- (r6) åringar]

6 Sid. Fig. 23. Speciakonstruerad yxa använd vid komb. kraft- och träffsäkerhetsprov >>Underag>> använt vid komb. kraft- och träffsäkerhetsprov Anordning använd vid hugg med horisonte skaftfäring Mätupp använd vid mätning av gropstorek i provjärnet Apparatur för testning av förhåanden mean energi och gropstarek i provjärnet Kaibreringsdiagram för speciayxa. Förhåande mean suthastighet, energi och gropstorek so 29. Högerhandsfattning vid kapning med bågsåg Förhåande mean pus och syreupptagning samt ventiation och syreupptagning vid kapning med bågsåg I. Pusens och prestationens variation vid kapsågning. Eever från Västsura Pusens och prestationens variation vid kapsågning. Eever från Kratte Masugn Syreupptagning vid kapning av stockar med oika anta årsringar Pusnivå som funktion av arbetsprestation vid kapning med bågsåg. Eever från Västsura och Kratte Masugn [IS-(I6) åringar] ))Verkningsgrad>> vid kapning med bågsåg. Eever från Västsura [IS-(I6) åringar] >>Verkningsgrad>> vid kapning med bågsåg. Eever från Kratte Masugn [IS-(I6) åringar] o 37 >>Verkningsgrad>> vid kapning med bågsåg. Samtiga ee;er från Vamotorp >>Verkningsgrad>> vid kapning med bågsåg. Samtiga eever från Kratte Masugn Barkning åt höger )) 40. >>Verkningsgrad>> vid barkning. Samtiga eever från Vamotorp.. 67 )) 4I. >>Verkningsgrad>> vid barkning. Samtiga eever från Västsura >>Verkningsgrad>> vid barkning. Samtiga eever från Kratte Masugn Sammanfattande diagram för kapningsproven Sammanfattande diagram för barkningsproven Kondition och kroppsvikt för rökare och icke rökare ( års studie) )) 46. Jämförese av eever med god och dåig kondition i början av kursen vid kapning med bågsåg (VK gruppen)... ~ )) 47 Jämförese av yxans suthastighet och gropstorek vid hugg med oika teknik

7 n fp s Hk-gruppen VVK-gruppen ANVÄNDA BETECKNINGAR =anta = försöksperson(er) = standardavvikese = eever från en rad oika skogsbruksskoor som testats av Industrifysioogiska avd. under åren i samband med utförande av häsokontroer. = eever från Vamotorp, Västsura och Kratte Masugn som testats vid års studie. VK gruppen = ro eever från vardera Västsura och Kratte Masugn i åderskass 15-{r6) år, som testats upprepade gånger vid års studie. V gruppen K gruppen 1Jre =som VK gruppen men endast eever från Västsura. =som VK gruppen men endast eever från Kratte Masugn. = reativ verkningsgrad.

8 A. studiernas ändamå För närvarande erhåer i Sverige ca. r roo yngingar per år skogig yrkes~ undervisning, som avser att utbida dem i skogsarbete. Denna undervisning bedrivs av skogsvårdsstyreserna och domänstyresen vanigen i form av ~ttåriga äringskurser. Under utbidningstiden får eeverna undervisning i såvä praktiska som teoretiska ämnen, varvid huvudvikten äggs på praktiska övqingar. Den föreiggande undersökningen siktar på att i möjigaste mån på ett kvantitativt sätt redogöra för effektiviteten av den praktiska träningen, viket har skett på så sätt att eeverna testats under standardiserade förhåanden beträffande muskestyrka, kondition, kraft och träffsäkerhet vid yxhugg samt fysioogisk verkningsgrad vid några praktiska arbeten både i början och sutet av respektive kurs. För att beysa träningseffektens föropp och därmed även kursängdens inverkan har en grupp eever testats ytterigare två gånger under meaniggande tidsperiod. Ett av huvudsyftena med undersökningen har varit att konstatera i vad mån eeverna yckats ära sig ett asidigt arbetssätt. Därför har eeverna fått arbeta såvä åt vänster som åt höger vid de praktiska proven. Under studiens opp har nya testmetoder utarbetats, vika såunda ej kom ti användning i den inedande försöksserien. Avsikten med detta utveckingsarbete har varit att finna bättre och mera utsagsgivande testmetoder inom detta speciea område. Dessutom är det troigt, att vissa av proven i övningssyfte kan användas vid norma yrkesundervisning. Av denna senare anedning har reativt stort utrymme ämnats åt beskrivning av dessa testmetoder. B. Försökens genomförande r. studiemateria m. m. De mätningar, somigger ti grund för den föjande redovisningen, har i huvudsak insamats under åren rg5g-6o genom studier av samtiga eever vid Vamotorps, Västsura och Kratte Masugns skogsbruksskoor (>>VVKgruppen»).1 Som förut nämnts har eeverna testats des i början och des i 1 Se använda beteckningar

9 49: r.o INLÄRNINGSFRAGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGSKURSER g sutet av kurserna (fig. r). Den grupp, som varit föremå för ytterigare två tester, omfattar tio eever i åderskass 15-(r6) år från vardera Västsura och Kratte Masugns skogsbruksskoor (>>VK gmppen»)1. Sammanagt inne~ hö Västsurakursen tio 15-(r6)-åringar. Motsvarande anta vid Kratte Masugn var eva, varav de tio yngsta vades för >>speciastudien». Förutom materiaet från års studier har i redogöresen medtagits data, som insamats av Industrifysioogiska avdeningen vid GCI under: åren i samband med utförande av häsokontroer vid en rad oika skogsbruksskoor i oika dear av andet (>>Hk-gruppen»). Från dessa häsokontroer har medtagits data från prov av kondition, handstyrka, styrka vid tvåhandsyft samt mätningar av kroppsvikt och kroppsängd. En sammanstäning av antaet försökspersoner, som ingår i den föjande redovisningen, har gjorts i tabe I. Av tabeen framgår att totaa antaet eever, som ingår i undersökningen, utgör 213. Av dessa 213 har 57 studerats vid :-60 års studie. Vidare framgår av tabeen att eeverna är fördeade på åderskasser mean 14 och 19 år, samt att de, som ej fuföjt kursen, är ganska jämnt fördeade på oika åderskasser. Tabe 2 visar en sammanstäning av antaet försök per försöksomgång vid oika typer av prov. 2. Kursernas uppäggning Den efterföjande redogöresen för kursernas uppäggning kommer endast att omfatta års studie. Beträffande det insamade materiaet torde kursprogrammen vid de oika skoorna närmast anknyta sig ti de, som i det föjande redovisas för Vamotorp och Kratte Masugn. Undervisningen vid de studerade skoorna är uppagd så att eeverna omväxande får undervisning vid skoan (skoskeden) och praktik i normat förekommande skogsarbete vanigen på sin hemort (praktikskeden). Fördeningen av tiden mean skoskeden och praktikskeden framgår av figur I. Skoskeden. Under skoskedena handhas undervisningen av yrkesärare (skogvaktare eer skogsmästare) och instruktörer. Förutom dessa medverkar speciaärare i vissa ämnen. Fördeningen av tiden under skoskedena framgår av figur I. Figuren visar att Västsuraeeverna har betydigt mera teori än eever från övriga skoor. Orsaken ti att undervisningen vid Västsura skijer sig från de två andra skoornas är b. a. den, att västsurakursen var uppagd för att tjäna som kass 9 y i enhetsskoan. Praktikskeden. Under praktikskedena var eeverna utpacerade på oika hå utanför skoan hos ett anta s. k. praktikvärdar. Under denna tid erhö eeverna ej något ekonomi~kt bidrag från skoan. Kontroen och edningen av Kratte-

10 JAN-ERIK HANSSON Tabe I. Anta eever som medverkat studien Åderskass Anta eever Anta eever vid därav därav r:a provet totat som börjat 'som ej fu- totat som börjat 'som ej fusenare fö j t kursen senare föjt kursen 14-(15) (!6) 43-4 Z4 - - r6-(r7) 57 I I 17-(rS) 36 I z O - z r8-(r9) II I Summa!56 3 IZ 57-3 Tabe z. Anta försök per försöksomgång vid oika typer av prov. Typ av prov Ant. träningsförsök. Fattning Vänster Höger Ant. ordinarie försök. Fattning Vänster Höger Hand.... I Max. styrka I z z Arm I I z z Lyft med två armar... I z Maxima yxhastighet Praktiska arbetsprov z z z z Precisionsprov vid yxhugg1... z z z z i vertikaed z z z z Kraft och träffsäkerhets- i horiprov vid yxhugg son ta- vänster z z z z ed höger z z z 2 åt åt Kapning med bågsåg Barkning Konditionstest på cykeergometer Maximiprov på cykeergometer Kroppsvikt Kroppsängd m.m..., Vi~~~t~ä :~~~~a~. f~~.~~~ä.~~i~~. ~~. f.e::f.r~.~r~~:.s~ Kondition och kroppsdimension I I I I I 1 Prov som endast förekommit på eever vid års studie.

11 INLÄRNINGsFRÅGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGSKURSER II au<. so.p:. ok.. nov do.c. jan. fabr. mars april maj JUnr jui 0... L o... o E _, _, 10 > m L :J III... III =O > Huq<:1ninq 67% 13% Praktik Körninq - 16 skada Röjninq m.m. 1B 27 Virkc.smätn. o. apta.rrn~ 6 13 Hy(qasvård 9 - Skoqsod. (pantarinq) - 16 StämpinQ - 8 Väq- och dikasarbata ,--- Huqqnin~ (motorsåq) 94% Praktik- Hu(qninq Cbå<:1så<:~ 90% - - skada - Transport (taknik,pan"ri~) 10% - Sorbzrinq och aptarinq 6 - Kuturarba.:e> 67% 5koqsvård -.n. - 3"1> ~L<>kt. Övn. L<>kt. Övn. ~ La.kt. Övn Lc.kt. Övn. L<>kt. Övn. Lakt.Övn Amänna ämnan 3%4% 5% 1% 3%- Sko- Sko<(svård 5 B ~ Avva.rkninq skada ~koqsmätn.m.yrkosräkn ~ Ovriqt Amänna ämn<>n 2b% 14% 17% - 18'/o- Sko- Skoqsvård % 7 47~ Avvcrk-{Huqqninq 7 38% 5 47% skada ninq Transport z 5 ~koqsmän. m.yrke2s;;räkn Ovriqt - 8 L-...- B Lo. Öv. r--- Praktik- Huqqninq(motorsåq 14% Hu q qninq(båqsåq,svans) skada Körninq 5 16 Övriq '1'.. 28% r-- Lr!k_t. Ovn. Loki..Övn.ö. Lo Ö v. 5% 2 "o ' '1oE 7 z 24%53% % Ovriqt ~ 13 2._2 Praktik- HuQqninq (mo:.orsåq) 20% 36% Huqqninq (båqså<:1,svans) skada ~örninq 2 22 Ovriqt 25 22= 2 Amänna ämnan SkoL- Skoqsvård 4 6 ÄVV<>rkninq 7 45 s~da koqsmätn.m. yrkasräkn Sko- *t. Övn. Lok.Ovn. Amänna ämnan 5%2.% - - 3%- 4% Sko(svård ~ 7 Awarknin~ %bZ9i skczda E)koqsmätn. myrkosräkn Ovri<?t 5 1B '--- - auq. sapt. okt. nov. dac. jan. fab. mars april m'!j juni jui <D 1:a ros\: 4:e t<zst Fig. r. Kursernas uppäggning, oika ämnens procentuea ande av tiden samt tidpunkt för tester. ~ L. Öv. ~ "' Lo. Öv. 249'

12 12 JAN-ERIK HANSSON och Vamotorpseeverna sköttes under denna tid av en från skoan avönad handedare. En sådan handedare kan ha haft tisyn över en eer fera eever beroende på hur många som arbetade på trakten. Vamotorpseevernas handedare hade genomgått en 14 dagars kurs vid skoan, medan Kratteeevemas handedare ej hade någon speciautbidning för detta arbete. Vid båda dessa skoor gjordes ett anta inspektioner från skoan under praktikskedena. Vid Västsura var eeverna föragda i närheten av skoan och handedare var i detta fa skoans instruktör. En jämförese av praktikskedenas ängd vid de oika skooma visar att Västsuraeeverna har kortare praktikskeden än de övriga. Fördeningen av tiden mean oika arbeten under praktikskedena framgår av figur I. Under praktikskedena har eeverna fått syssa med de för orten och årstiden normat förekommande skogsarbetena. Detta har vanigen inneburit huggningsarbete under vintern samt skogsvårds- och kuturarbeten under höst och vår. a. Metodik C. Intervjuer 1. Höger- eer vänsterhänthet Efter första testomgången utfördes av respektive kursföreståndare en intervju med eeverna beträffande höger- eer vänsterhänthet samt deras tidigare erfarenhet från skogsarbete. Vid intervjun städes föjande frågor: Vänster- eer högerhänt? Vänster- eer högerfotad? Bästa fattning av redskap vid kapning, fäsågning, kvistning och barkning? Tidigare praktik i skogsarbete? Utbidning? Vid fa av vänsterhänthet städes ytterigare frågor: Hur mycket gör Du med vänster hand? Skriver Äter (sked) Kastar spjut (sten) Håer hammare Beträffande frågan >>vänster- eer högerfotadh användes som hjäpfrågor >>sparkfot vid fotbospe?>> och >>hoppben vid höjdhopp?>> Vid frågor, som berörde bästa fattning av oika redskap, fick eeven sjäv demonstrera bästa fattning på respektive verktyg.

13 49:10 INLÄRNINGsFRÅGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER T 3 Tabe 3 Resutat av intervjuer beträffande höger- eer vänsterhänthet, bästa arbetsriktning vid kapning och barkning samt bästa fattning av yxskaftet vid kvistning. Kapning Barkning Kvistning Skoa Hö-IVäns- Hö-IVäns- Åders- To- ger ter ger ter B'' as t a ar b e t sn 'kt nmg. a "t /Bästa k fattn. avyxs a ft e t kass tat vid hän ta fotade Väns-~ Hö-,Väns-1 Hö-,Väns-1 Hö- I:aprovet ter1 ger2 ter 3 ger4 ter5 ger6 Anta eever ) I o 2 I4-(I5) I I 3 2 I 2 I 2 I 2 I 2 I 2 I5-(I6) IO IO - IO - O - I0 7 g' I 3 IO IO - 9 I 10 - IO IO - I z I 2 I6-(I7) o 3 IO IO - 9 I O - IO IO I I7-(I8) I I - I - I - I - I z I I I I I z' I I 2 I8-(I9) I I 3 o Summa I 5I 5 55 I II 1 Vänster sida i arbetsriktningen. Vänster hand fattande ovanför höger hand på bågen. 2 Höger sida i arbetsriktningen. Höger hand fattande ovanför vänster hand på bågen. 3 Vänster sida i arbetsriktningen. Vänster hand närmast barkspadseggen. 4 Höger >> >> >> Höger 5 Vänster hand närmast yxan. 6 Höger >> >> >> 7 En fp arbetar ika bra åt båda hå. I = Vamotorp skogsbruksskoa z = Västsura skogsbruksskoa 3 = Kratte Masugn skogsbruksskoa b. Resutat Resutatet av intervjuerna redovisas i tabe3. Av denna framgår, att samtiga eever utom en var högerhänta. Beträffande höger- eer vänsterfotad ansåg sig fyra förutom den vänsterhänte vara vänsterfotade. Ingen eev ansåg sig vara dubbehänt. Vid kapning med bågsåg föredrog samtiga utom den vänsterhänte arbetsriktning åt vänster. Vid manue barkning var det två eever, som föredrog att barka åt höger. Två ansåg sig barka ika bra åt både höger och vänster. Vid

14 H -J>. Skoa Tabe 4 Tidigare praktik från skogsarbete. Praktikens fördening på oika arbeten. Eever studerade åren Eever Åderskass Totat med praktik vid anta r:a provet eever An t. An t. dag eever imedet. Huggning Röjning Kuturarb. Hygg_es- Körning Övriga arb. rensn1ng A~ t. An t. dag A~ t. An t. dag A~t. An t. dag A~ t. An t. dag A~ t. Ant. dag A~ t. An t. dag e e- i mede t. e e- i medet. e e- i mede t. e e- i mede t. e e- i mede t. e e- i mede t. ver ver ver ver ver ver I o 2 14-(15) 2 rs I 3 3 I 54 2 IS-(!6) O IO s III I r6-(r7) O 9 I4S I (rS) I I I rs-(19) 2 I 33 3 o = Vamotorp skogsbruksskoa I 2 = Västsura 3 = Kratte Masugn I I so I I so ! I I2S 6 ss I 3 5!6 2!6 7 s II IOI 2 So 4 2S S so I 7 3 II I I I ss I 30 I I I s '-t z > &J ~ H?'i ;r: > z U U o z... ~... o

15 49: ro INLÄRNINGSFRÅGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGsKURSER 15 kvistning föredrog II eever högerhandsfattning1 och 45 vänsterhandsfattning2. En ansåg sig kvista ika bra med både vänster- och högerhandsfattning. 2. Tidigare erfarenhet från skogsarbete a. Metodik Uppgifter beträffande tidigare praktik i skogsarbete har, förutom från intervjuen, hämtats från eevernas praktikbetyg. b. Resutat Data om eevernas tidigare erfarenhet från skogsarbete har redovisats i tabe 4 Denna visar att av samtiga 563 studerade eever hade so tidigare erfarenhet av skogsarbete. Av de sex, som saknade praktik, var två från Västsura och fyra från Kratte Masugn. En jämförese av praktikens fördening på oika åderskasser visar att eever, som vid intagningen var i åderskasserna 14-(15) och 18-(Ig) år, hade kortare praktik än eever i övriga åderskasser. En jämförese av praktikängdens fördening för eever från oika skoor ger vid handen att Västsuraeeverna hade kortare praktik än övriga. Detta torde kunna förkaras med att de var yngre än eeverna från övriga skoor. Endast fyra eever vid Västsura var över I6 år vid kursens början. Av dessa fyra avbröt en studierna. Beträffande praktikens fördening på oika arbeten, framgår att, oberoende av åder, huggning var vanigast förekommande. D. Muskestyrka a. Metodik I. Handstyrka Någon särskid redogörese för metodiken vid utförande av års studie kommer ej att göras. Beträffande utförandet av dessa mätningar kan i stort hänvisas ti den efterföjande redogöresen avseende metodiken vid o års studie. Vid båda studierna har samma handdynamometer använts. Styrka i höger respektive vänster hand mättes med Coins handdynamometer (fig. z). Under provet fick försökspersonen håa dynamometern i armbågshöjd framför sig med överarmen mot kroppen (fig. 3). Dynamometern skue vara så vänd att vågskaan hea tiden kunde observeras. Försöksperso- 1 Vid högerhandsfattning hö försökspersonen höger hand närmast yxan. 2 >> vänsterhandsfattning >>» vänster >> >> >> 3 En eev från Västsura avbröt studierna i början på kursen och har ej medtagits i redovisningen.

16 r6 JAN-ERIK HANSSON Fig. 2. Coins handdynamometer. nen fick instruktion att ta i maximat. Ordningsföjden mean mätningarna av styrkan i höger resp. vänster hand faststädes i förväg sumpmässigt. Mean varje prov gjordes ett kortare uppehå. Den använda handdynamometern har mean de utförda studieomgångarna kaibrerats i en för detta ändamå utförd anordning (fig. 4) i viken dynamometern statiskt beastats med kända vikter. På dynamometern avästes visarens utsag och hopkämningen vid viss beastning beräknades med edning av den beastade resp. obeastade dynamometerns inre diameter. Data om den använda dynamometern redovisas i figur 5, viken visar att hopkämningen av dynamometern är ganska iten (mindre än 3 mm) inom de mätområden, som förekommit under studien. Vidare framgår, att dynamometern systematiskt visade för åga värden, framförat vid större beastningar. Vid redovisningen av mätningar av handstyrka har värdena justerats ti rätt nivå med hjäp av den i figuren konstruerade kaibreringskurvan. Beträffande dynamometern bör anmärkas, att det ej kan vara riktigt att använda en ika stor dynamometer för oika stora händer. Vid en jämförese av handstyrkan vid oika tifäen för en och samma försöksperson, som i detta fa skett, synes detta dock vara av underordnad betydese, under förutsätt -ning att handstoreken ej nämnvärt förändrats mean mättifäena.

17 49: zo INLÄRNINGSFRAGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER r7 Fig. 3 Försökspersonens stäning vid prov av hand styrka. Fig. 4 Anordning för kaibrering av handdynamometer.

18 JAN-ERIK HANSSON På dynamomoz:.czrn aväst b<zast:nin~,kp ' fi(./ / ('}. ~/ /~ o o / Ii: /j Hopkämninq av dynamom<zbzrn 3mm 2 1 o 60 kp Vczrkic< bq,astnin ~ Kaibrerin~ nov.1959 KaLibrerinC< marsi%0 x " jan o " maj 1960 Fig. 5 Kaibreringsdiagram för Coins handdynamometer. b. Resutat En sammanfattning av resutaten från mätningarna har gjorts i tabe 5. Därvid har data, som insamats under åren rg56-58, skits från de resutat, som erhåits vid rg5g-6o års studie. Den i tabeen redovisade träningseffekten har beräknats på föjande sätt: Styrketiväxt under kursen, A = styrkan vid kursens sut minskad med styrkan vid kursens början. Medefeet =et Styrketiväxt på grund av åder (norma åderstiväxt), B = differensen i styrka vid början av kursen mean de två närmaste aktuea åderskasserna exv. 15-(16) och 16-(17) -åringar. Styrketiväxten har omräknats att gäa för samma tidsängd som A. Medefeet = e 0 = '!(e V )2 (e )2 r5-(r6) r6-(r7) Träningseffekt =A-B. Medefeet = V~/ e 0 2 En jämförese av de mean åren och insamade materiaen visar, att större träningseffekt erhåits vid rg5g-6o års studier i samtiga åderskasser utom beträffande I5-(I6)-åringar, vänster hand. Tabeen visar för övrigt, att inga större skinader föreigger mean de båda materiaen, varför de i det föjande kommer att diskuteras gemensamt. En fortsatt granskning av tabeen visar, att eeverna var starkare i höger än i vänster hand. Skinaden är emeertid iten. En jämförese av medetaen visar en variationsbredd av 0,3-5,0 kp i början av kursen. Motsvarande värden i sutet av kursen är 0,2-3,1 kp. Ådern synes ha haft betydese för handstyr-

19 INLÄRNINGSFRAGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGsKURSER 19 Tabe 5 Handstyrka. Max. handstyrka i kp vid kursens Styrkeförändring Försökspersoner början sut i kp (efter ca 10 mån.) Mean de Beräknad Anta Hand Medeta S Medeta s två ti- tränings- fäena effekt2 Åders- kass vid 1:a provet Data insamade q-(15) 2 Vänster 36,2 ± 1,8 2,5 39,5 ±2, ,3 1,4±4,6 2 Höger 36,5 ±o,5 0,7 40,0±0,5 0, ,2 ±1,9 15-(16) 19 v 33,9±1,2 5,0 38,7±1,2 5,0 4,8 2,3±1,2 19 H 37,4±1,3 5,5 41,2 ± 1, ,8 1,6±1,1 16-(17) 29 v 36,0±1,1 5,9 39,8 ± 1,3 7,1 3,8 3,0±1,2 29 H 38,6±1,2 6,4 42,0±1, ,4± 1,3 17-(18) 4 v 36,8±1,3 4,8 40,6 ±o,9 3,5 3,8 2,6±2,3 14 H 40,5 ±1,3 5,0 43,2±1, ,7 1,4±2,6 18-(19) 3 v 37,0±2, ,8±3.7 6,3 5, H 42,0±5,5 9,5 43,0±4,1 7,0 0,0 - - Data insamade (15) 5 v 32,3±3.7 8,3 40,6±3.4 J,5 8,3 8,0±3,1 5 H 35,7±2,2 5,0 42,6±2,4 5,2 6,9 7.9±2,0 15 -(16) 24 v 32,7 ± 1,0 5,1 38,0±1,1 5,5 5,3 1,3±!,6 24 H 34.4±0, ,8 ± 1,4 6,5 6,4 2,7±1,3 r6-(17) 4 v 38,1 ±1,5 5,6 41,6±1,3 4, ,0±2,4 14 H 39,3±1,1 4,2 44.7±1,3 4, ,6±2,6 17-(18) 8 v 37,6 ±2,5 7,2 43,2 ±2,7 7,6 5,6 4,6±4,3 8 H 40,3 ±3,0 8,5 46,2 ±3,6 IO,O 5,9 3.7±3,0 r8-(19) 3 v 38,9 ±5,o 8,7 42,5 ±5.4 9,1 3, H 43,.1 ± 1,9 3,2 4.1,3 ±6,8 II,6 2,0 - - Anm.: I materiaet förekommer sammanagt 4 vänsterhänta (två 15-åringar och två 16-åringar). För dessa har resutaten för vänster och höger hand skiftats så att >>högen> betecknar bästa hand. 1 ) standardavvikese. 2 ) = Beräkningens tivägagångssätt förkarad i texten. kan. En viss träningseffekt har också, som framgår av tabeen, erhåits. Medefeen är här i många fa emeertid stora. I figur 6 redovisas resutaten från de tjugo I5-(I6)-åringar, som testats sammanagt fyra gånger. Av figuren framgår, att vissa försökspersoner (fp) redovisar stora förbättringar eer försämringar vid vissa studietifäen. Någon förkaring ti dessa variationer kan ej ges. Det kan anmärkas att några fp, som uppvisade stora försämringar, bad att få upprepa mätningen senare vid samma studietifäe. Resutatet av ett senare prov bev vanigen ej bättre än det första. För att söka häreda om något samband råder mean å ena sidan handstyrka och å andra sidan kroppsängd, kroppsvikt och åder har regressionsanayser utförts med handstyrkan som funktion av de tre senare faktorerna. För

20 20 JAN-ERIK HANSSON K p Västsura Vänst.czr hand Hö<?ar hand 8 50~ Kratt(Z Masuqn ~------~----~~--r ~ ~ aur;s. 7- n d12c. mars juni auq. dac. mars juni Linjen inagd med edning av styrkemätningar för otränade 15-(16) och 16-(17) åringar. Siffrorna betecknar nummer (nr) på försökspersonerna (fp). Medeta för eever som varit med om ifrågavarande mätning. Anta fp Fig. 6. Handstyrka vid oika testtifäen [rs-(r6) åringar].

21 Tabe 6. Data från regressionsanayser av handstyrka som funktion av kroppsängd (x 1 ), kroppsvikt (x 2 ) och åder (x 3 ). Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter. Vänster hand Höger hand kvadrat- Fn etsgrader kvadrat summa grader kvadrat summa Rest- "h Mede- V arianskvot kvadrat- Rest- Fnhets-. Mede- V arianskvot Variation kring (v.k.) medeta I I64 Effekt av (e.a.) x I I 776 v.k. funktion r (xr) rg! /36 =!3,5*** 5 og6!63 3! 776/3! = 25,0*** e.a. x I I 979 v.k. fkn 2 (XrXz) r /3o = 31,2*** 4 II7 I /25 = 39,2*** e.a. x 3... I62 I r62!79 I!79 v.k. fkn 3 (X1X2X3) r6i 29!62/29 = 5,6* I6I 24!79/24 = 7.4** v.k. medeta ! !64 e.a. x I I 776 v.k. fkn r (xr) rg! /36 = 13,5*** 5 og ! 776/3! = 25,0*** e.a. x I I 388 v.k. fkn 4 (XrXa) r /34 = ro,s** r /29 = 13.4 *** e.a. x I I 770 v.k. fkn 3 (xrx x ) I6r /29 = 25,6*** I6I /24 = 32,!*** v.k. medeta ! !64 e. a. X ~ I 414 I I 414 I 754 I I 754 v.k. fm 5 (x.) go!63 30 I 414/30 = 47,1*** 4 II8!63 25 I 754/25 = 70,2*** e.a. x I 8 I I I v.k. fkn 2 (XrXz) r /30 = 0,3 4 II7 r62 25 r/25 = 0,04 e. a. % 3 r62 I r62!79 I I79 v.k. fkn 3 (xrxzxa) r6i 29 I62/29 = 5,6* I6I" 24 I79/24 = 7 4** v.k. medeta I64 e.a. x I 414 I I 414 I 754 I I 754 v.k. fkn 5 (x.) go I 414/30 = 47,1*** 4 II8 I63 25 I 754/25 = 70,2*** e. a. x 3... I 59 I!59 r8o I I8o v.k. fkn 6 (XzXa) I I /29 = s.s* I62 24 r8oj24 = 7.5** e.a. x II I II o I o v.k. fkn 3 (xrxzxa) r6r 29 II/29 = 0, I6I 24 0/24 = o,o v.k. medeta I64 e. a. x I I 645! v.k. fkn 7 (xa) I /35 = I5,5*** I /32 = 20,2*** e.a. x I 298 5I9 I 5I9 v.k. fkn 2 (xrxa) I /34 = 8,8** I I9/29 = I7,9*** e.a. x I I 77 v.k. fkn 3 (xrx xa) I6I /29 = 25,6*** I6I /24 = 32,I*** v.k. medeta I I64 e. a. x I I 645 v.k. fkn 7 (xa) I: /35 = IS,s*** I /32 = 20,2*** e. a. x I 029 I 029 I 289 I I 289 v.k. fkn 6 (XzXs) I I62 29 I 029/29 = 35,5*** I62 24 I 289/24 = 53,7*** e.a. x1... II I II o I o v.k. fkn 3 (X1X2X3) I6I 29 II/29 = 0, I 6I :.._ 24 o/24 = o,o... "' H o z ' ~:?::! z 0 [f 'rj?::! ~" 0 o?::! < H u [f p:j o fj H 2 ' ~=?::! ' H z 0 [f p:j c?::! [f t:rj?::! t;) H

22 22 JAN-ERIK HANSSON tokningen av resutaten har varianskvoter beräknats för de oika regressionerna. Dessa varianskvoter har tisammans med regressionernas restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater sammanstäts i tabe6. Beträffande regressionsanayser av detta sag se HALD (1952). Tabe6 visar att ängd, vikt och åder är starkt inbördes korreerade, viket torde vara ganska naturigt med hänsyn ti den åderskass fp representerar. Av tabeen framgår vidare att kroppsvikten har största inverkan på styrkan. Även ådern har en signifikant betydese på 5 %-nivån för vänster hand och på r %-nivån för höger hand trots att inverkan av vikten först eiminerats. Däremot har kroppsängden icke någon signifikant inverkan om betydesen av vikt och åder först borttagits. Regressionsanayserna visar emeertid att utöver de faktorer, som här testats, också andra har stor inverkan på handstyrkan. Såunda har restkvadratsumman för vänster hand endast sjunkit från ti och för höger hand från ti Anayserna visar vidare, att den uppdening av eeverna i åderskasser, som gjorts i tabe 5, ger upphov ti större spridningar kring medetaen än en uppdening i viktkasser. a. Metodik 2. Armstyrka Vid mätningar av armstyrkan användes den i figur 7 visade försöksanordningen. Mätapparaturen var under studiens utförande städ på ett ca 75 cm högt bord och fp utförde provet stående med ena handen i >>höfterfäst». Den testade armens äge var fixerat genom ett i höjded regerbart stöd för skudran och genom att armbågen var pacerad i en grop i underaget. Det tvärgående handtaget instädes för varje fp så att det åg bra i handen. Vågen instädes så att dess ängdaxe bidade rät vinke mot underarmen. Mätanordningen är så konstruerad, att det mekaniska motståndet börjar när vinken mean underarm och överarm är go o vid rak handove. Armvinken minskar sedan under kontraktionen beroende på att vågens fjäder förängs vid beastning. I figur 8 har redovisats ett kaibreringsdiagram för den använda dynamometern. Av detta framgår, att den använda apparaturen medfört att starkare personer har en något mindre vinke mean underarm och överarm i sutet av dragfasen. Vinkeskinaderna har dock varit måttiga. En skinad i böjande moment på exv. 3 kpm viket vid >>norma» underarmsängd motsvarar en skinad i dragkraft på ca 8 kp, har endast medfört en vinkeskinad mean underarm och överarm på 0,7. Figuren visar, att den använda vågens utsag vid oika testtifäen överensstämmer ganska vä med den verkiga beastningen. Någon justering av de vid studien erhåna mätresutaten har därför ej erfordrats.

23 49: ro INLÄRNINGSFRAGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER z 3 Fig. 7 Försöksanordning för mätning av armstyrka. På dynamom<2ttzrn aväs~ bdastninq, k p ~ / d< / / ~ v / i,d-...-r '.f./ if/ / / * Föränqnin~(1J vid oika draqkrah 1bmm o o o kp Vczrki~ bczastnin~ (1) Dan i'örlänqninq av avst.ånde>t. rn~lan våqe>ns Lastö<or som uppståt :. på t;?rund av bdastnin<"n. Kaibnzrin< nov.1959 Kaibrcrim~ mars 1960 x " jan.1900 o, n:'a j 1960 Fig. 8. Kaibreringsdiagram för våg använd vid mätning av armstyrka. 1Z 8 4

24 JAN~ERIK HANSSON Ordningsföjden mean oika mätningar har faststäts sumpmässigt. Försökspersonen fick före studiens genomförande instruktion att håa axen mot den tvärgående baken samt att successivt öka kraften tis maximum nåddes. Om den använda mätanordningen kan anmärkas, att det troigen skue vara mera stimuerande för fp att ha vågen så pacerad, att han sjäv kan se visarens utsag. b. Resutat Mätning av armstyrka har endast utförts på de Ig5g-6o studerade eeverna. Resutaten redovisas i tabe 7 Av tabeen framgår, att skinaden i styrka mean vänster och höger arm är iten, viket vä överensstämmer med resutat erhåna av RODAHL OCH MEDARBETARE (Ig6o), och att någon säker skinad i styrka mean oika ådersgrupper ej kan påvisas. Även styrkeförändringarna mean studietifäena är mycket små. I figur 9 har resutaten för de speciet studerade I5-(I6)-åringarna redovisats. Figuren visar ungefär motsvarande förhåande som erhös för handstyrka; dvs för vissa fp stora förändringar mean vissa studietifäen, stora individuea spridningar och att injerna för de oika fp som rege går reativt paraet. Ej heer här kan någon förkaring ges ti fuktuationerna mean oika studietifäen. En regressionsanays med armstyrkan som funktion av ängd, vikt och åder har utförts. Resutatet av anaysen har redovisats i tabe 8 på samma sätt som under I. Handstyrka. Regressionsanaysen visar att ängd, vikt och åder är inbördes korreerade samt att kroppsvikten har största betydesen för Försökspersoner Åders-1-1 v~~a~~a provet ~~ Arm Tabe 7 Armstyrka. M ax. armstyrka vi d k ursens början sut (efter ca 9 mån.) Medeta S Medeta S Medeta S Medeta S K p K pm Styrkeförändringmean de två ti- fäena K p K pm Kp IKpm 14-(15) 5 Vänst. r6,6 ± 1,4 3,! 6,! ± 0,5!,2 19,3 ± 1,9 4,! 7.4 ± 0,7!,6 2,7 I,3 5 Höger 17,6 ± I,O 2,! 6,6 ± 0,4 o,9 r8,8 ± 2, ,1 ± 0,7 r,6!,2 0,5 I5-(I6) 23 v r6,2 ± o,6 2,8 5,9 ± 0,2 I,I r8,2 ± o,5 2,4 6,6 ± 0,2 0,9 2,0 0,7 22 H r6,5 ± o,6 3,0 6,o ± 0,2!,2!7,9 ± 0,5 2,5 6,4 ± 0,2 0,9!,4 0,4 r6-(17)!4 v 17,2 ± 0,6 2,2 6,3 ± 0,2 0,7 20,4 ± 0,5 2,0 7.5 ± 0,2 o,6 3,2!,2 4 H 18,7 ± o,6 2,1 6,8 ± 0,2 0,7 20,6 ± 0,5 1,9 7,6 ± 0,2 o,8 I,9 o,8 17-(rS) 8 v r8,3 ± o,8 2,4 6,9 ± 0,3 0,9 20,5 ± o,8 2,1 7,6 ± 0,3 0,9 2,2 0,7 8 H 19,5 ± o,s 2,2 7.4 ± 0,3 o,9 20,8 ± 0,7 I,9 7,8 ± 0,3 o,8!,3 0,4 r8-(19) 3 v!8,6 ± 0,1 0,1 7,0 ± 0,2 0,3 r8,7 ± o,8 1,3 7,1 ± 0,3 0,5 0,1 O,I 3 H 19,7 ± 0,9 r,6 7.5 ± 0,4 0,7 20,0 ±!,1 1,9 7,6 ± 0,4 0,7 0,3 0,1

25 49: ro INLÄRNINGsFRÅGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER zs K p Vänstur arm Hö~cz.r arm 25 Västsura ,B z ~r ~ Kratta. Masuqn ~ :;:o@c_ 10~ ~ ; K pm 9 Västsura 7 ~=~~ 1 5 ~~~5= ~'" b ~~0 3~ ; n 7 5 3~------~~ ~-r.-;--r ~~----~----~~~ au~. dac. mars juni au~. dac. mars juni Siffrorna bd11.cknar nr. på fp. M<ZdataL för d<zvcz.r som var mad om ifrå\avaranda mä:.nin<. Fig. g. Armstyrka vid oika testtifäen [rs-(r6) åringar].

26 Tabe 8. Data från regressionsanayser av armstyrka som funktion av kroppsängd (x 1), kroppsvikt (x 2) och åder (x3). Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter. Vänster arm Höger arm Rest-. kvadrat- Rest- Fnhets-. Mede- kvadrat- Fnhets- Mede- V arianskvot V arianskvot grader kvadrat grader kvadrat summa summa - Variation kring (v.k.) medeta.... 5I, ,64 54 Effekt av (e.a.)... 6,33 I 6,33 I5,39 I 15,39 v.k. funktion I (x1) o,85 6,33/o,ss = 7.45** 47,25 53 o,89 15,39/o,89 = I7,29*** e.a. x2... 7,25 I 7, I 4.69 v.k. fkn 2 (x1x2) ,72 7,25/o,72 = ro,?7** 42,56 52 o,82 4,69/0,82 = 5,72* e. a. x3... 2,22 I 2,22 1,94 I 1,94 v.k. fkn 3 (x1x2x3) ,70 2,22/0,70 = ,62 51 o,so 1,94/0,8 = 2,42 v.k. medeta... 5I, ,64 54 e.a. x ,33 I 6,33 I5,39 I I5,39 v.k. fkn I (x.) o,85 6,33/o,Ss = 7.45** 47,25 53 o,89 I5,39/o,89 = 17,29*** e.a. x I ,07 I 3,07 v.k. fkn 4 (x1xa)... 4I,I9 52 0, /0,79 = 4.76* 44,I8 52 o,85 3,07/o,ss = 3,6! e. a. x2... 5,7I I 5,71 3,56 I 3.56 v.k. fkn 3 (x1x2xa) ,70 s.7i/o,7o = 8,r6** 40,62 5I o,so 3,56/o,S = 4.45* v.k. medeta... 5!, ,64 54 e. a. x ,50 I 13,50 I7,16 I 17,16 v.k. fkn 5 (x.) ,71 13,5/o,7I = 19,or*** ,86 I?,I6/o,86 = I9,95*** e.a. x 1... o,o8 I o,o8 2,92 I 2,92 v.k. fkn 2 (x1x2) ,72 o,o8jo,72 = O, II 42,56 52 o,sz 2,92/o,Sz = 3.56 e.a. x3... 2,22 I 2,22 I,94 I I,94 v.k. fkn 3 (x1x2xa) I 0,70 2,22/0,7 = 3,17 40,62 5I o,so 1,94/0,8 = 2,42 v.k. medeta.... sr, ,64 54 e. a. x ,50 I 13,50 I7,16 I 17,I6 v.k. fkn 5 (x.) ,71 I3,5/0,?I = 19,01*** o,86 I?,r6fo,86 = 19,95*** e. a. x ,29 I 2,29 3,08 I 3,08 v.k. fkn 6 (x2x3) o,68 2,29jo,68 = ,40 52 o,sz 3,o8jo,82 = 3.76 e.a. x1... O,OI I O, OI 1,78 I 1,78 v.k. fkn 3 (x1x.x.) ,70 o,orjo,7o = 0,14 40,62 51 o,so 1,78/o,S = 2,22 v.k. medeta... 5I, ,64 54 e.a. x3... 7,81 I?,8! 10,22 I 10,22 v.k. fkn 7 (xa) o,82 7,8r/o,8z = 9,52** ,99 ro,2zjo,99 = 10,32** e.a. x1... 2,28 I 2,28 8,24 I 8,24 v.k. fkn 2 (x1xa)... 41, ,79 z,z8jo,79 = 2,89 44,18 52 o,85 s,z4/o,ss = 9,69** e. a. x I 5, I 3.56 v.k. fkn 3 (x1x2xa) sr 0,70 s.?rfo,? -- 8,r6** 40,62 sr o,so 3,56/o,S = 4 45* v.k. medeta... 5I, ,64 54 e.a. x ,81 I 7,81 10,22 I 10,22 v.k. fkn 7 (xa) o,82 7,8r/o,82 = 9,52** ,99 ro,22/o,99 = 10,32** e. a. x I 7.98 I0,02 I 10,02 v.k. fkn 6 (x2x3) o,68 7,98/0,68 = II,74** 42,40 52 o,sz ro,o2jo,8z = 12,22** e.a. x1... 0,01 I 0,01!,78 I 1,78 v.k. fkn 3 (x1x2xa) ! 0,70 O,OI/0,7 = 0,!4 40,62 51 o,so 1,78/o,S = 2,22 N 01 '--< ~ z ~?;J H P'i ~ ~ z UJ UJ o z... 'f.... o

27 49' IO INLÄRNINGsFRÅGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER z7 Fig. ro. Arbetsstäning och använd 'provapparatur vid»tvåhandsyft» (I959-6o års studie). På dyna.momcbzrn aväst bcas-\:ninq, kp / 80 tf'./i 16 /~ / / /OJ * ~ ~ Förän<:?nin<:?( 1 ) vid oika draqkraf 2.cm v-:~..c-r ~ -"&--. [&<-J<-~-~1 40 o ' b0 200 kp VQrkiQ b12lastnin~ (1) Dcn förän<?nin~ av. avståndet. ma: an vå~czms astöqor som upps.-:åu. på <;rund av bczastninq12n. Kaibrczrinq nov Kaibrczrinq mars 19b0. x, " jan 1960 o '' maj 1960 Fig. I I. Kaibreringsdiagram för våg använd vid >>tvåhandsyft» ( års studie).

28 28 JAN-ERIK HANSSON armstyrkan. Under förutsättning av att man eiminerat inverkan av kroppsvikten, har åder och ängd icke haft någon signifikant inverkan på armstyrkan. Restkvadratsummorna har för vänster arm totat sjunkit från 51,28 ti 35,48; motsvarande siffror för höger arm är 62,64 och 40,62. Såedes kan också beträffande armstyrkan dras den sutsatsen, att även andra faktorer, som här ej har testats, har stor inverkan på styrkan. a. Metodik 3 Styrka vid»tvåhandsyft» Mätningar utförda åren I959-6o. Fp fick under försökets utförande stå på en patta av storeken 41 X 50 cm. För varje fp städes det tvärgående handtaget in så att dess centrum befann sig i höjd med försökspersonens knäed, när denne stod upprätt (fig. IO). Försökspersonen instruerades om att yftningen skue utföras med rak rygg och böjda knän, att yftningen skue ske odrätt och att fp successivt skue öka kraften tis han ej förmådde mer. Under träningsyftet rättades avvikeser från den givna instruktionen i yftteknik. Instruktionen att yfta med rak rygg och böjda knän gavs för att undvika ryggskador. Genom att dynamometerns fjäder förängs vid beastning kommer yfthöjden att bi högre än instäningshöjden samt att något variera med yftförmågan. Sjävfaet medför detta att av två personer med samma knähöjd men oika styrka får den starkare en högre sutig yfthöjd än den svagare. Figur II visar des ett kaibreringsdiagram för den använda dynamometern samt des reationen mean dragkraft och fjäderförängning. Den förängning, som skett för den aktuea kraften, får såedes adderas ti instäningshöjden (knähöjd) för att den verkiga yfthöjden ska erhåas. Anedningen ti att en dynamometer använts, som orsakar dessa variationer i yfthöj d, har b. a. varit rent psykoogisk. Det har såunda ansetts vara mera stimuerande att yfta, när detta resuterar i en märkbar höjning av handtaget. En nackde med denna >)mjuka>) dynamometer tycktes under studien vara att några fp vie avsuta yftningen med ett ryck. I de fa detta förekom fick yftet göras om efter en kort paus. Mätningar utförda åren I Figur 12 visar den använda mätanordningen. Denna är försedd med en Piab-dynamometer. Figur 13 visar ett kaibreringsdiagram för den använda apparaturen. Av figuren framgår att fjäderförängningen var mindre än för den rg5g-6o användf. dynamometern. Det tvärgående handtagets centrum var konstant instät på en höjd av 6o cm från bottenpattan. Försökspersonen fick i huvudsak samma instruktion vid utförande av dessa yft som vid motsvarande undersökningar Vad som skijer den ädre anordningen från den nya är: något högre och konstant

29 49: ro INLÄRNINGSFRÅGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGSKURSER 29 Fig. 12. Arbetsstäning ochanvändprovapparatur vid >>tvåhandsyft» ( års studie). yfthöjd, bredare yfthandtag (försvårar för vissa fp yft med rak rygg) samt en dynamometer med stummare fjäder. Studier över samband mean styrka, yfthöjd och oika yftteknik har b. a. utförts av WHITNEY (rg58). Han har b. a. visat att yfthöjden är av mindre betydese så änge den understiger 50 cm och att det är ganska ikgitigt ur styrkesynpunkt om yftet sker med raka eer böjda knän. Han har dessutom påvisat att det vågräta avståndet från fötterna ti händemas grippunkt är På dynamomczt.~rn 180 aväst bczlastninq,, k p 140 yt / / /* r o FöränQninq(1 vid oika dra~kraf:. 1cm k p V12rki~ bdas:nin~ (11 Dem föränqnin~ av av.s.ånd<zt mczlan våqczns LastöqLor som uppstå U på ~rund av bdastninct,czn: Fig. 13. Kaibreringsdiagram för använd apparatur vid >>tvåhandsyft» ' ( års studie).

30 30 JAN-ERIK HANSSON Försökspersoner Tabe 9 Styrka vid»tvåhandsyft>>. Max. styrka i kp vid tvåhandsyft vid kursens början sut (ca Iomån.senare) styrkdörändring i kp 1 Åderskass Mean Beräknad vid I:a Anta Medeta s Medeta s de två träningstiprovet effekt1 fäena Data insamade I956-I958 I4-(I5) 2 I26±25 35 I38±I8 25 I2 I6±zi I5-(I6) I9 I22± 4 I8 I40± 4 I6 I8 2I± 5 I6-(I7) 29 II8± 3 I4 I35 ± 3 I5 I7 6± 5 I7-(I8) I4 I30± 4 I7 I42± 4 I6 I2 I5± 9 I8-(I9) 3 I27± 9 I6!{I± 5 8 I4 Data insamade I959-I96o I4-(I5) 5 I38± 5 II I62± 7 I4 24 3I± 7 I5-(I6) 23 I29± 4 20 I68± I ± 5 I6-(I7) I4 144± 4 I4 I74± I9± 7 r7-(r8) 8 I58± 8 23 I9I ± 8 2I ±r5 I8-(r9) 3 I58±I7 29 I85 ±z Beräkningens utförande förkaras under >>Handstyrka>>. viktigare än yfthöjden utom vid vissa speciea förhåanden. Det kan därför förmodas, att en ökning av yfthöjden från 50 ti6o cm ska ha iten betydese. Vad som däremot kan ha haft betydese är det breda handtaget och den >>stea>> vågen. b. Resutat En motsvarande bearbetning, som gjorts av hand- och armstyrka, har även här utförts. Resutaten av denna bearbetning har sammanfattats i tabe g. Därvid har data, som insamats åren Ig56_::_58, skits från data, som insamats vid Ig5g-6o års studie. En jämförese av de båda materiaen visar högre mätvärden i början av kursen för det senare insamade materiaet samt en större styrkeförändring och träningseffekt mean provtifäena. För övrigt visar tabeen inga kara tendenser. En förkaring ti att bättre resutat erhös i början av kursen vid Ig5g-6o års studie torde igga i yftapparatens konstruktion. Att större träningseffekt erhåits vid Ig5g-6o års studie kan vara resutatet av intensivare styrketräning eer bättre träningsprogram.1 I figur I4 har resutaten för de tjugo I5-(I6)-åringarna från Västsura och Kratte Masugn sammanstäts. Figuren visar för Västsuraeeverna en kraftig 1 Vid Vamotorp och Västsura har i huvuds~k Rune Hedmans >>Träning för skogen>> föjts.

31 49: ro INLÄRNINGsFRÅGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 3r k p i Kratt.<Z Masu<:?n au<:j..s12p. okt. nov. dczc. jan. f<zb. mars apri maj juni juli -- Linjan ina<:~d ma.d L!2dnin(? av styrko:mätnin<:jar fär otränadcz 15-(15)och 16-(17) år in~ ar. 1-- Siffrorna b12t<zcknar nr på fp. MaddtaL för <Zczv12r som var mo:d om ifrå<,;avarand<z mätninq. n AntaL fp. Fig.!4 Styrka vid >>tvåhandsyft>> vid oika testtifäen [rs-(r6) åringar]. förbättring mean de två sista testerna, medan i övrigt förbättringen varit reativt jämn. Förbättringen kan vara effekten av att eeverna under mars månad högg timmer (samtiga hade motorsåg) samt att styrketräning kunde bedrivas under den återstående månaden vid skoan fram ti testen. (Skoan saknar gymnastiksa, varför den fysiska träningen het måste bedrivas utom~ hus.) För eever från Kratte Masugn har resutaten för de oika testomgångarna

32 3.2 JAN-ERIK HANSSON Tabe 10. Data från regressionsanays av yftförmåga vid >>tvåhandsyft>> som funktion av kroppsängd (x 1), kroppsvikt (x 2) och åder (x 3). Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter. Tvåhandsyft Frihetsgrader Restkvadrat- summa Mede- kvadrat V arianskvot Variation kring (v.k.) medeta !63 Effekt av (e. a.) x.. o. o o 9 oss I 9 oss v.k. funktion I (x)... 6s 484 r /404 = 22,*** e. a..x2.....!2 374 I v.k. fkn 2 (xx2)..... o. 53 IIO I6I 330!2 374/330 = 37,5*** e. a. X a... I 988 I I 988 v.k. fkn 3 (x1x2x3) o 51!22 r6o 320 I 988/320 = 6,2* v.k. medeta e. a. x... 9 oss I 9 oss v.k. fkn I (x) r /404 = 22,4*** e. a. X a I v.k. fkn 4 (xjxa)... 6o 995 r6r /379 = II,8*** e.a. x I v.k. fkn 3 (x1x2x3)... 5I!22 r6o /320 = 30,4*** v.k. medeta r63 e. a. x2... 2! 427 I 2! 427 v.k. fkn 5 (x.) II2! ! 427/328 = 65,3*** e. a. x... 2 I 2 v.k. fkn 2 (xx2) r6r 330 2/330 = o,o e. a. X a... I 988 I I 988 v.k. fkn 3 (xx2xa) o 51!22 r6o 320 I 988/320 = 6,2* v.k. medeta !63 e. a. x... 2! 427 I 2I 427 v.k. fkn 5 (x.) II2 r e. a. x... I 989 I I 989 2! 427/328 = 65,3*** I 989/328 = 6,2* I I v.k. fkn 6 (x2x3) o o o e. a. x r6r I 328 v.k. fkn 3 (x1x2x3) o 51!22 r6o 320 I/320 = 0,0 v.k. medeta !63 e. a..x I v.k. fkn 7 (xa) r /414 = r8,r*** e. a. x I v.k. fkn 2 (xxa) 6o 995 r6r /379 = r6,o*** o. e. a. x I v.k. fkn 3 (xx2xa) o. o o 51!22 r6o /320 = 30,8*** v.k. medeta, !63 e.a. X a I v.k. fkn 7 (xa) ! /414 = r8,r*** e. a. % I v.k. fkn 6 (x2x3) r6r 3! /318 = so, r*** e. a. x... I I I v.k. fkn 3 (x1x2xa) o 51!22 r6o 320 I/320= o,o

33 49 : ro INLÄRNINGSFRAGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGSKURSER 33 bivit mera ojämna. Iögonfaande är dock, att resutatet från tredje testomgången är mycket dåigt i jämförese med andra och fjärde testen. Trots att vissa skinader i yftförmåga föreåg mean de under åren rgs6-s8 och rgsg-6o insamade materiaen har det bedömts att dessa skinader i detta fa icke nämnvärt kommer att påverka resutatet av en regressionsanays på hea materiaet. I tabe ro har resutatet från anaysen redovisats. Av tabeen framgår att ängd, vikt och åder är starkt inbördes korreerade samt att starkaste sambandet föreigger mean kroppsvikt och yftförmåga. I detta fa har ådern haft en signifikant betydese på S %-nivån trots att inverkan av kroppsvikt först eiminerats. Däremot har kroppsängden praktiskt taget icke haft någon ytterigare effekt. Förutom de faktorer, som här har testats,visar det sig, att även andra har haft stor betydese. Såunda har restkvadratsumman totat endast sjunkit från 74 S39 ti SI IZZ. 4 Sammanfattning I. styrkan har befunnits stå i ett visst förhåande ti kroppsvikt och åder. - Mean kroppsängd och styrka råder också ett visst samband. Detta samband har emeertid icke någon signifikant betydese om inverkan av kroppsvikt och åder först eimineras. z. Faktorer, som ej testats i denna studie, har stor inverkan på resutaten från muskestyrkemätningarna. 3. En viss träningseffekt (utöver styrketiväxt på grund av åder) har påvisats. 4 Träningseffekten var större för eever som studerats åren rgsg-6o i jämförese med rgs6-s8. s. De upprepade mätningarna för de speciet studerade rs-(r6)-åringarna har visat, att förhåandet mean oika individer vid oika testtifäen är ganska konstant. 6. Skinader i styrka mean vänster och höger hand respektive mean vänster och höger arm befanns vara reativt små. a. Metodik E. Antropoogiska mätningar. Eeverna har vägts på en skjutviktsvåg av märke Hyma, viken medger vägningar med en noggrannhet av ca ett havt hg. Fp fick instruktionen att stå stia, upprätt och med fötterna på anvisad pats på vågen. Mätning av kroppsängd visas i figur rs. Fp fick instruktionen att stå upprätt och med fötterna inti varandra. Huvudet skue håas så att injen mean hörsegångens öppning och yttre ögonvinken var vågrät.

34 34 JAN-ERIK HANSSON Fig. rs. Mätning av kroppsängd. Fig. r6. Instrument använt vid mätning av bredd på hand- och knäeder. På de speciet studerade I5-(I6)-åringarna utfördes dessutom vissa mätningar av hand- och knäeder. Därvid användes det mätinstrument som visas i figur I6. Dessa mått på hand- och knäeder har tisammans med försökspersonens kroppsvikt och kroppsängd använts för beräkning q. v fettfri kroppsvikt. Den metod som kommit ti användning vid utförande av dessa mätningar och beräkningar har utformats av med. dr. W. VON DöBELN och finns beskriven i Acta Medica Scandinavica Vo. I65, fasc. I, I959 b. Resutat I tabe II har resutat från mätningar av kroppsvikt och kroppsängd för fp, som testats både i början och sutet av kurserna sammanstäts. Beträffande de i tabeen redovisade värdena bör anmärkas att de vä översenstämmer med värden som b. a. erhåits av BROMAN, DAHLBERG och LICHTENSTEIN (I942). Av tabeen framgår att en viktökning vanigen skett under kursen.

35 INLÄRNINGsFRÅGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGSKURSER 35 Tabe 11. Kroppsvikt och kroppsängd för oika åderskasser. Kroppsvikt och kroppsängd vid kursens Försökspersoner början Föränd sut (efter ca ro mån.) ring m ean de Åders- två kass tivid r:<~. fäena Anta Medeta s Medeta s provet Kroppsvikt i kg Data insamade 14-(15) 2 58,6±3,3 4,6 6r,o±5,o 7,1 2, I5-(r6) 19 62,0±1,7 7,3 65,5 ±1,9 8,2 3,5 r6-(r7) 29 6!,3 ±1,3 7,0 64,6±!,2 6,6 3,3 17-(18) 14 64,1±!,6 6,0 65,1 ±1,5 5,6 I,O r8-(r9) 3 67,7±6,9 12,0 71,5 ±5,7 9,8 3,8 Kroppsängd i cm 14-(15) 2 r69±ro,o 14,1 r68±ro,o!4,1 -I I5-(I6) ± 1,4 6,2 174± 1,4 6,2 I r6-(17) ± I, I 6,o 173± 1,1 5,8 o 17-(18) ± 1, ± 1,3 4,8 o 18-(19) 3 174± 4,3 7,4 175± 4,3 7,5 I Kroppsvikt i kg Data insamade 14-(15) 5 62,8 ±2,9 6,3 67,3 ±3,0 6,7 4, I5-(I6) 24 59,4 ±I,{ 6,7 63,0±1,3 6,! 3,6 16-(17) 4 62,3±1,5 5,7 65,4±1,3 4,9 17-(18) 8 67,4±2,5 7,0 70,3±2,8 7,9 13,1 2,9 r8-(r9) 3 66,8±r,8 3,1 66,7±1,2 2,1 -O, I Kroppsängd i cm 14-(r5) 5 174±1,3 2,8 177±1,4 3,1 3 I5-(r6) ± I,O 4,8 173 ±o,8 3,8 2 r6-(r7) ±1,6 6,! 175±1,7 6,2 I 17-(18) 8 I78±r,8 5,2 I78±r,8 5,2 o r8-(r9) 3 r8o.± 1,5 2,5 r8o±i,2 2,0 o Någon ökning av kroppsängden har vanigen ej skett utom för de yngsta åderskasserna vid års studie. De beräkningar av fettfri kroppsvikt som skett, enigt den metod för vuxna som utarbetats av' VON DöBELN, har icke givit ett tifredsstäande resutat och redovisas därför ej. Det kan emeertid nämnas att vid >>marsstudien» översteg den beräknade fettfria kroppsvikten för 7 eever av 19 den totaa kroppsvikten. Orsaken ti detta kan vara att baans mean skeett och muskuatur ej var uppnådd för de testade rs-(r6)-åringarna. Troigt är att muskuaturen ej nått samma grad av utvecking som skeettet. Ett sådant antagande stöds

36 JAN-ERIK HANSSON också av de i tabe II redovisade förändringarna i kroppsvikt och kroppsängd mean testtifäena. a. Metodik F; Cykeergometerprov Kondition. Dessa tester har utförts på en cykeergometer av von DöBELNS konstruktion. Metodiken vid ergometerprov av denna typ har b. a. beskrivits av P. O. ÅsTRAND (1952). Vid varje försöksomgång har samtiga eever cykat tov minuter med 5o trampvarv per minut. Därvid har de under de första sex minuterna fått uträtta ett arbete av 6oo kpmjmin och under de sex sista minuterna goo kpmjmin. Den redovisade pusnivån är den, som erhåits för de sista tre minuterna på varje beastning. Pusmätningarna har i samtiga fa utförts manuet, varvid tiden för trettio sag noterats. Fig. 17. Maximiprov på cykeergometer.

37 49: ro INLÄRNINGSFRAGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 37 Maxima prestationsförmåga. Maximaa arbetsprov på cykeergometer har utförts på 20 stycken 15-(16)-åringar i december 1959 och mars Figur 17 visar en fp under utförande av maximiprov. Dessa prov har tigått så, att försökspersonerna först fått utföra det ovan beskrivna arbetsprovet på 6oo och 900 kpmfmin. Därefter har fp fått via i tre minuter, varunder hans maximaa prestationsförmåga teoretiskt beräknades. Vid beräkning av den maximaa prestationsförmågan användes pusvärden från arbetsprovet på 6oo och 900 kpm samt ÅsTRANDS och RYHMINGS nomogram. Därefter fortsattes cykingen med en beastning, som utgjorde ca So %av den beräknade maximaa förmågan. Varje minut stegrades beastningen med 75 kpm tis fp ej orkade mera. Pusnivån mättes med hjäp av tiden för trettio sag på varje beastning med början efter 45 sekunder. Testet har tidigare använts av VON DöBELN, ENGSTRÖM, MALMSTRÖM och STRÖM vid undersökning av fygande persona. Tabe 12. Pusnivå vid cykeergometerprov. Arbete på cykeergometer Beast. Försökspersoner n in g Pusnivå i sag/min vid kursens början sut (efter ca 10 mån.) Åderskass vid Anta kpm/ Medeta s Medeta min 1:a provet Data insamade s Sänkning av pusnivå mean de två tifäena sag/min 14-(15) 5 6oo 135 ± ± 7 16 IO I67±II ±II (I6) 24 6oo 129± ± I 53± 3 I6 J46± r6-(17) 36 6oo 127± ± 2 O I 53± ± 2 II 7 17-(18) 21 6oo I26± 3 I2 123 ± 2 O ± ± r8-(r9) 5 6oo I22± 6 13 II5± I5I ± ± 8 r8 9 Data insamade ' 14-(r5) 5 6oo 133 ±2 4 I25±I I58± ± I5-(I6) 23 6oo 130± ±2 O ± ±3 13 I3 ' r6-(17) 4 6oo 132 ±3 O 126±3 I2 6 I ± ±3 II 7 17-(18) 8 6oo 123±4 II 120±5 I ±6 I5 140± r8-(19) 3 6oo II5±4 8 II4±3 5 I ± ±1 I 2.

38 38 JAN-ERIK HANSSON Pussa~ /min 180 Vä$tsura ,;; 150 9, K rat ta Mass u~ n r , ~--~~-c~-----c--~--~--~--~~~~~ sczpt. okt. nov. d<zc. jan. fab. mars april maj juni -- S ifkorne batczcknar nr på fp. = M?.dczLta för 12Lczv12r som var rn12d om ifråoavarand?. mätninq. ' Fig. 18. Pusnivå vid cykeergometerprov vid oika testtifäen [rs-(r6) åringar]. b. Resutat Kondition. En sammanstäning av konditionstesten har gjorts i tabe 12. Data från års studie har därvid skits från års materia. Av tabe 12 framgår att ett visst samband föreigger mean åder och pusnivå, på så sätt att pusnivån vid en viss beastning i amänhet sjunker med stigande åder, vidare att medetaen för pusnivåerna är ägre i sutet av kursen än i

39 49: IO INLÄRNINGSFRAGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 39 Tabe 13. Data från regressionsanays av pusnivå (cyking 900 kpm/min) som funktion av kroppsvikt (x 1) och åder (x 2). Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter. Frihetsgrader Restkvadrat- summa Mede- kvadrat V arianskvot Variation kring (v.k.) medeta Effekt av (e. a.) x I v.k. funktion (fkn) I (x) ro 203 I /I96 = 45,2*** v.k I94 e.a. Xz... 7I3 fkn 2 (xxz)... I 202 7I3 7I3/I94 = 3,7 v.k. medeta e. a. x I v.k. fkn 3 (x.) ! /226 =!2,3*** e.a. x I v.k. fkn 2 (x1x2) /I94 = 35,o*** början. Dessa förbättringar torde dock ti stor de bero på faktorer som hänger samman med åderstiväxten, möjigen undantagna de två yngsta ådersgrupperna i IgSg-6o års materia. Under hösten I959 utfördes, genom Fysioogiska institutionen vid GCI, konditionstester på cykeergometer av sammanagt 3 zgi äroverkseever i ådern I4-I5 år från städerna Jönköping, Häsingborg, Göteborg, Faun, Norrköping, Örebro och Karstad. Vid beastningen 6oo kpmfmin, hade dessa eever i medeta en pusnivå av ISO sag per minut. De I4-(I5)-åriga skogseevernas pusmedeta var vid samma beastning I35 (n = 5) respektive I33 (n= 5) sag per minut vid kursens början (tab. I2). Det framgår såunda att skogseeverna har haft betydigt ägre pusnivå än äroverkseeverna. I figur I8 visas resutaten från de speciet studerade I5-(I6)-åringarna. Av figuren framgår att en stor variation mean oika försökspersoner föreåg. Vidare framgår av figuren att tifäiga förbättringar och försämringar förekommit, ehuru som rege fp med åg pusnivå i början av kursen även hade åg pusnivå i sutet av kursen. För eever från Kratte Masugn har i medeta en reativt kraftig förbättring skett mean första och andra testet, ytterigare en svag förbättring ti tredje testet, medan en försämring inträffat ti sista testet. För Västsuraeeverna kan vid andra och tredje testet noteras svaga förbättringar, medan en kraftigare förbättring ti fjärde testet kan konstateras. En regressionsanays har utförts med pusnivån vid arbete på cykeergometer, beastning goo kpmfmin, som funktion av kroppsvikt och åder. De i tabe I3 från anaysen sammanstäda data visar en inbördes korreation mean kroppsvij<:t och åder samt att kroppsvikten haft en signifikant betydese på o,i %-nivån. Däremot har ådern icke haft någon säkerstäd inverkan om betydesen av vikten först eiminerats. Anaysen visar vidare att utöver de

40 JAN-ERIK HANSSON Pu issaq /min 240 '.;;-0oc-coc-:m=<b:-co::-r "19"'5"9 -'V"'ä'="str::s-:-:ur==a: ,--r;D;-:o-::-co=-=m=<b:-::o::-r"19"5""9-~K;,cr=aTittc::-o M.-:ac::-su:::g;:-:n:----r-----, a Siffrorna bet~zcknar nr på fp. o -"' Bivan da.. fyqfö,.,ar!2.. Ma.daådczr c:a 18ar Fig. 19. Maxima arbetsförmåga på cykeergometer [I5-(I6) åringar]. här testade faktorerna har även andra haft stor betydese. Restkvadratsumman har totat sjunkit från ti Maximiprov. Resutaten har sammanfattats i figur I9. Av figuren framgår att fertaet eever uppnått en maxima pusnivå på I sag(min, Detta överensstämmer med resutat erhåna av ÅsTRAND (I952). Anmärkningsvärt är att eev nr 4 från Västsura vid båda studietifäena ej kommit upp ti högre pusnivå än ca IJO sag(min. Eeven upprepade vid båda tifäena på eget initiativ provet efter via varvid ungefär samma re~mtat erhös. Han förkarade det med att benen vägrade att fungera och att han därför måste avbryta cykingen. Beträffande presterade kpm(min framgår att prestationen var större vid >>±narsstudiem> än vid >>decemberstudiem för eever från båda skoorna. Den på

41 49: ro INLÄRNINGsFRÅGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGSKURSER 41 figuren inagda jämföresen med bivande fygförare visar att skogseeverna presterat samma arbete som dessa trots ådersskinaden. a. Metodik G. Färdighet med yxa, bågsåg och barkspade r. Maxima yxhastighet Yxhastigheten mättes med hjäp av fotoregistrering av yxan (kronocykografi). Försöken tigick så att en kamera var uppstäd ca 8m från fp. Framför: dess objektiv roterade med bestämd hastighet en med öppningar försedd skiva. Under nedhugget hös kameran öppen. Varje gång en öppning i den roterande skivan passerade kamerans objektiv skedde en exponering. Yxan, som försetts med en gödampa strax nedanför yxnacken, beskrev vid hugget en krökt bana. På fimen registrerades yxans eer rättare gödampans bana av en streckad kurvinje, där yxans rörese under varje exponering återgavs i form av ett streck. Med edning av avståndet mean exponeringarna och ett känt avstånd på fimen kunde sedan yxhastigheten i oika ägen av banan beräknas. Beträffande metodiken hänvisas ti ERIKSSON (rgsr). Hugget utfördes mot ett cm högt träunderag. Fp instruerades om att hugga med maxima kraft med en viss angiven fattning av yxskaftet. Fp fick sjäv bestämma viken teknik han vie använda. Den energi som utveckas, när yxan träffar underaget, kan tecknas I G W=- - v 2 2 g s där G är tyngd i kg, g är jordacceerationen i m/s2 och vs är suthastigheten i mfs. Yxans totaa röreseenergi i ansagsögonbicket är såedes beroende av dess tyngd och dess hastighet och yxhuggets verkan bir dessutom beroende av det >>eftertryck>>, som fp överför ti yxan. Beräkningen av denna senare effekt kräver en speciet omfattande matematisk bearbetning. Beräkningar av denna typ har b. a. utförts av docent R. ERIKssoN. Vid paneringen av denna studie ansågs aa andra faktorer än yxans röreseenergi vid ansaget vara av mindre betydese, varför suthastigheten här fått utgöra mått på yxhuggets effektivitet. b. Resutat Av de i tabe 14 sammanstäda resutaten framgår att ett samband mean yxhastighet och pojkarnas åder tydigen föreigger i början av kursen. I sutet av kursen är detta samband mycket svagt. Vidare visar tabe 14 en kraftig

42 42 JAN-ERIK HANSSON Åderskass Tabe 14 Maxima yxhastighet vid hugg i vertikaed. Försökspersoner Max. yxhastighet i m/s vid kursens början j sut Hastighets- ökning i m/s mean de två studievid Anta Fattning Medeta s Medeta s tifäena r:a provet 14-(15) 5 Bästa 14.5 ± 0,7 1,5 18,4 ± 0.4 1, Sämsta 13,8 ± 1,2 2,7 r8,8 ± 0,4 o,8 5,0 15-(16) 19 B 15,1 ± 0,4 1,7 r8,5 ± o,3 1, s 14,5 ± 0,2 I,I r8,5 ± o,3 1>4 4,0 16-(17) 13 B 15,4 ± 0,3 I,I 19,0 ± o,3 I,I 3,6 13 s 15,6 ± 0,4 1,3 19,3 ± 0,2 0, (18) 8 B 16,5 ± 0,4 I,I 19,5 ± 0,4 1,2 3,0 8 s 15,8 ± 0,4 1,2 rg,6 ± 0,5 1,5 3,8 r8-(r9) 3 B 17,0 ± 0.4 o,6 2o,o ± o,8 1>4 3,0 3 s r6,9 ± o,8 1,3 19,8 ± o,6 I,I 2,9 Tabe 15. Träffsäkerhet vid yxhugg vertikaed. Avvikese från träffpunkt i mm Avvikese Försökspersoner vid kursens från träff- Fattning början sut(efterca9mån.) punkt i mm av Förbättring Åderskass yxskaftet mean vid Anta Medeta s Medeta s de två r:a provet tifäena Avvikese i sided I4-(I5) 5 Bästa 13 ± ±I Sämsta 14 ± 4 ro I2 ± 5 II 2 I5-(I6) 23 B I5 ± 2 O 12 ± s I8 ± 2 IO I4 ±I 6 4 r6-(i7) 14 B 14 ± ±I s I5 ± 3 I2 I2 ±I 3 3 I7-(I8) 8 B I6 ± 4 IO 8 ± s I8 ± 3 9 II ±2 6 7 r8-(i9) 3 B I5 ± 4 7 I7 ± s I8 ± 6 ro I8 ± 6 IO o Avvikese i ängded 14-(r5) 5 B 22 ± 2 4!2 ± 4 ro IO 5 s 22 ± 4 IO I7 ± 6 I3 5 I5-(I6) 23 B 30 ± 5 22 I6 ± 2 IO s 23 ± 3 I4 I6 ± 2 IO 7 I6-(I7) 14 B 2I ± ± 3 IO I I4 s I4 ± 3 I2 22 ± I7-(18) 8 B r8 ± 5 14 I6 ± 4 II 2 8 s r8 ± ± 4!2 o r8-(r9) 3 B 17 ± 8 14 I3 ± s 21 ± IO 18 r8 ± Sämre resutat vid den senare studien.

43 9= ro INLÄRNINGSFRAGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 43 yxhasti~hd, m/s Bästa fahnin< Sämsta fahnin~ ~ ~ , Västsura KraH<Z tv1asu~n o15, ,17,12 13, ~ ~ ~----~------~ auq. dac. mars JUI" au<:!. dac. mar.s JUni 10 o--5iffrorna bctzcknar nr. på rp. Mcdat.aL för aavcr som var mczd om ii'råqavarande. mätn'1n<;. Fig. zo. Maximayxhastighet vid oika testtifäen [r5-(r6) åringar]. hastighetsökning mean de två studietifäena. Yxhastigheten för de rs-r6- åringar, som varit föremå för speciea studier, har redovisats i figur 20. Figuren visar en kraftig förbättring t. o. m. 3: e studien. Mean 3:e och 4:e studien har i medeta endast mycket små förbättringar skett. För övrigt framgår att injerna för de oika eeverna går reativt paraet och med ungefär ika stor skinad mean bästa och sämsta resutat i början som i sutet av kursen.

44 44 JAN-ERIK HANSSON Fig. zr. Prov av träffsäkerhet vid yxhugg i vertikaed (vänsterhandsfattning). a. Metodik 2. Träffsäkerhet vid yxhugg i vertikaed Figur 2I visar en fp under utförande av ett träffsäkerhetsprov. Försökspersonen fick sjäv väja yxa, viket innebar att han vanigen hade sin egen yxa vid utförandet av provet (8-g hg yxa med en skaftängd av ca 65 cm). Instruktionen var att hugget skue börja ovanför huvudet och att det skue vara kraftigt. Hugget skedde mot en >>måtava>> av papp (pacerad på en panka cm ovan mark) där avvikesen för yxeggens mittpunkt i ängded och sided mättes. Då det varit av i:qtresse att undersöka huruvida det föreåg något samband mean kraften i hugget och precisionen har studien kompetterats med ett kombinerat kraft- och träffsäkerhetsprov. b. Resutat De i tabe I5 redovisade värdena visar beträffande träffpunktens avvikese i sided, inget samband mean de oika åderskasserna. En viss förbättring av träffsäkerheten har som rege skett under kursen. Beträffande avvikesen i ängded föreåg sämre resutat än för motsvarande värden i sided. En avvikese i ängded på ca ± 20 mm torde dock icke ha

45 19: ro INLÄRNINGsFRÅGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 45 AvVikasci i sidad 1 mm 35 1'7'\--;--,c--,-" B-ä_s_t a.-f_a_t-tn-in-~--,.\-,--r-a"h-<2--.:m-;-a-s-u-,~-n , 'Ff./6---'::~ ) 1~6,1~~ ~ ~~~ ~ Sä~st.a fahninq , % ; ~ A 8 v 0 vikse i höjd<zd, mm Bästa fahninq , Sämsta fahnin~ 11, ,20 13,1'2, ~ """~"""'::t~:-',;;_ - '"',;. 7./".(:" ~,.1ä.13 19,20 0~ ~------~----~-~ ~====~~~~~~1~71~5~ au~ d<zc. mars juni auq. dac. mars juni SiNrorna bcbzcknar nr. på fp. M<2d<2Lta för d12v<2r som var mad orn ifrå~avaranda mätnin<:;. Fig. 22. Träffsäkerhet vid yxhugg i vertikaed vid oika testtifäen [rs-(r6) åringar].

46 JAN-ERIK HANSSON någon praktisk betydese vid kvistning. Något kart samband mean åderskass och avvikese i ängded framgår ej. Medetaen för avvikesen i sided och Jängded var vanigen ägst för den uppgivna bästa fattningen. Några säkra skinader föreåg emeertid ej. I figur 22 har r5-r6-åringarnas resutat redovisats. Av figuren framgår att förbättringarna under kursens gång som regej varit mycket små, i vissa fa har försämringar inträffat. Av figuren framgår vidare att värdena fuktuerat kraftigt från gång ti gång, och att några säkra skinader mean hugg med bästa och sämsta fattning ej erhåits. Någon förkaring av orsaken ti de dåiga resutaten vid träffsäkerhetsproven kan ej ges. Dock bör det påpekas att förmågan att hugga snabbt ökade kraftigt under kursen (fig. zo) och att träffsäkerhetshugget sannoikt därför hade högre suthastighet vid de senare testerna och därmed sämre precision. (Instruktion: ett kraftigt hugg.) J. Kombinerat kraft- och träffsäkerhetsprov vid yxhugg i oika pan. a. Metodik Avsikten med detta prov var att samtidigt på ett enket sätt mäta des energin och des träffsäkerheten i ett yxhugg. Föjande utrustning användes vid provens utförande: (r) Speciakonstruerad yxa (fig. 23). (z) >>Underag>> (fig. 24). (3) Anordning använd vid hugg med horisonte skaftfäring (fig. 25). (4) ProvmateriaL Fig. 23. Speciakonstruerad yxa använd vid komb. kraft- och träffsäkerhetsprov.

47 49: ra INLÄRNINGsFRÅGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 47 Fig. 24. >>Underag>> använt vid kom b. kraft- och träffsäkerhetsprov. I yxans ände hade pacerats en 20 mm ståkua. Yxans vikt var o,g kg och skaftängden 65 cm. Understäningen framgår av figur 23. Underaget bestod av en 37 kg tung cyindrisk järnkärna, som omsutits med tätt åtsittande pywood. Provbitarna bestod av vanigt handesjärn av dimensionen 6 x roo mm. På dessa järnbitar hade kritats två varandra vinkerätt korsande injer. Vid hugg i vertikaed ades provbiten på underaget, vanigen pacerad på ett trägov. Avståndet mean govet och provbiten var därvid ca 22 cm. Fig. 25. Anordning använd vid hugg med horisonte skaftföring.

48 JAN-ERIK HANSSON 49~ 10 Vid hugg i horisontaed ades underaget på en speciet konstruerad pa, som var så pacerad att underaget fick stöd mot en vägg. Provbitarna var fastsatta i vertikaed med en spännanordning. Avståndet mean govet och det kritade korset på provbiten var ca 52 cm. För att i möjigaste mån få skaftföringen horisonte pacerades en havcirkuärt böjd pywoodskiva framför och i höjd med underaget, viket framgår av figur 25. Instruktionen för provets utförande var att hugga med maxima kraft och att försöka träffa kritstreckens skärningspunkt. Avvikesen i ängded och sided mättes med inja. Intryckets öppning mättes med den i figur 26 visade Fig. z6. Mätupp använd vid mätning av gropstorek i provjärnet. mätuppen. Diametern på varje grop mättes des paraet med järnets kortsida och des paraet med dess ångsida. Mätuppen medgav aväsning i tiondes miimeter. För att ovanstående metod ska vara praktiskt användbar bör föjande fordringar uppfyas. (a) Materiaet i provbitarna ska vara homogent d. v. s. erbjuda samma inträngningsmotstånd för kuan. (b) Materiaet i provbitarna ska medge en tiräckig variation i gropstorek för hugg med oika kraft. (c) Den i hugget utveckade energin, som ej uppfångas av provbiten och underaget, ska stå i ett bestämt förhåande ti kraften i hugget.

49 49: ro INLXRNINGSFRAGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 49 Beträffande punkt (a) testades samtiga provbitar med kuprov enigt BRINELL. (Kuprovet är b. a. närmarebeskrivet i >>Karebo handbok>>.) Därvid användes en ro mm ståkua och en beastning av 3 ooo kg. Intrycken fördeades godtyckigt jämnt på samtiga provbitar. För»majstudien» gjordes 136 intryck. Intryckens diameter var i medeta 5,340 ± o,oo5 mm (123 Brineenheter) med standardavvikesen 0,059 mm. Det kan såunda konstateras att de i punkt (a) städa kraven uppfyts. De använda provbitarna hade som förut nämnts en tjockek av 6 mm. Vid de mera kraftiga huggen skedde en rätt kraftig nitning av biten mot järnkärnan. Sjävfaet skue det därför vara bättre att använda en tjock provbit av ett reativt mjukt och homogent materia t. ex. by (se b. a. GLÄSER 1952). Orsaken ti att by ej användes var att det är tungt, opraktiskt att transportera samt dyrt. För att erhåa en uppfattning om hur stor energi som erfordrades för att uträtta ett visst formförändringsarbete gjordes prov med ovan beskrivna materia och >>Underag>> i en fahammare. Det visade sig emeertid svårt att i den använda apparaturen åstadkomma fahöjder, givande sådana hastigheter, vika rimigen motsvarar de vid ett normat hugg förekommande. En kompensation av vikt i stäet för hastighet visade sig mindre yckad. Av denna anedning byggdes en provisorisk testapparatur, där reativt höga hastigheter hos >>fakroppen» kunde åstadkommas med hjäp av fjädrar. Apparaturen visas i figur 27. Provet utfördes i norma rumstemperatur. Fakroppens hastighet Fig Apparatur för testning av förhåanden mean energi och gropstorek i provj ärnet.

50 50 JAN-ERIK HANSSON Suthasti<:~h12.t,m/s 8,----,----~----,----,----~~-, 7 2~ ~----~ ~--~ Pr"st~rat arb~to.,kpm ~ / ~ /v J ~- i o 6 7 B mm Grop~ns diam~t~r Fig. z8. Kaibreringsdiagram för speciayxa. Förhåande mean suthastighet, energi och gropstorek. omedebart innan den träffade provbiten erhös med hjäp av kronocykografiska mätningar (se G r). Energiinnehået i kpm hos fakroppen, omedebart innan den träffar provkroppen (i det föjande satt ika med när den träffar provbiten) är såedes:. där G är fakroppens vikt i kg, g är jordacceerationen i mfs2 och v1. är fakroppens suthastighet i mfs. Sjävfaet omsättes ej hea denna energi i formgivningsarbete utan en de föroras des genom att fakroppen studsar och des genom rena stötföruster. Denna restenergi är emeertid i detta sammanhang

51 49: IO INLÄRNINGSFRAGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGsKURSER sr av mindre intresse emedan den visat sig stå i ett visst förhåande ti kraften i hugget och därför ämnats åt sidan. Resutaten av mätningarna framgår av figur 28. Av dessa torde man kunna dra den sutsatsen att även de under punkt (b) och (c) städa kraven ti stor de var uppfyda för en mera grov beräkning av energin vid hugg med )>speciayxam>. b. Resutat Hugg i vertikaed. Det materia som igger ti grund för de i tabe r6 redovisade värdena insamades vid sista studien. Tabeen visar att vid hugg i vertikaed inga säkra skinader föreåg beträffande energi och träffsäkerhet mean hugg med bästa respektive sämsta fattning av yxskaftet. En viss tendens ti att de ädre eeverna utveckade större energi i hugget än de yngre föreåg. Någon iknande tendens beträffande träffsäkerheten föreåg ej. Hugg i horisontaed (från bästa sida vid öppen fattning 1 ). En jämförese med hugg i vertikaed visade att hugg i horisontaed gav betydigt ägre energi och sämre träffsäkerhet i sided (från yxeggen räknat). Däremot föreåg ingen skinad beträffande träffsäkerhet i ängded. En jämförese av hugg med de två oika fattningarna visade i samtiga fa att hugg med öppen fattning gav högre medeta beträffande energin. Några skinader mean oika åderskasser beträffande träffsäkerhet och energi föreåg ej. Hugg i horisontaed (från sämsta sida vid öppen fattning). Såvä energi som träffsäkerhet motsvarade i huvudsak de vid hugg i horisontaed (öppen fattning från bästa sida) uppnådda resutaten. Diskussion. Resutaten av dessa huggprov visar att förmågan att utföra ett hugg i horisontaed med stor energi och god precision är betydigt sämre än vid ett motsvarande hugg i vertikaed. Vidare att det icke hade någon större inver~an om hugget utfördes med bästa- eer sämsta-, öppen- eer korsande fattning av yxskaftet. a. Metodik 4 Kapning med bågsåg Virke ti kapningsproven hämtades vid varje skoa från samma bestånd vid de oika studieomgångarna. Virkets åder kom därför att vara ungefär jämförbar vid de oika studieomgångarna. En viss skinad mean skoorn,a uppstod emeertid; såunda kom provbitarna från Västsura att ha ca rs årsringar mer än provbitarna vid Vamotorp och Kratte Masugn. stockarnas 1 Se förkaring i tabe 16.

52 52 JAN-ERIK HANSSON Tabe 16. Kraft och träffsäkerhet vid hugg med speciayxa oika fattningar av skaftet (maj 1960). oika pan och med Försökspersoner Åderskass vid kursens <i..., början <G Fattning av yxskaft Kraft i hugg (kpm) Träffsäkerhet i hugg. Avvikese från träffpunkt i mm. Sided Längded ~ Medeta s Medeta s Medeta s Hugg i vertikaed q-(r5) 4 Bästa 15,2 ± 0,4 o,9 12 ± 6 II 17 ± Sämsta 15,6 ± o,8 1,5 I4 ± 3 7 II ± 4 8 I5-(r6) 23 B r8,2 ± o,8 4,0 12 ± 2 8 r8 ± s r6,9±0,7 3,5 II ±I 6 r8 ± 3 13 r6-(r7) 14 B r8,3 ± 1,5 5,7 14 ± 3 ro r6 ± s r8,o ± 0,7 2,6 II ± 2 8 r8 ± (rS) 8 B 20,9 ± r,r 3,2 15 ±Z 6 I5 ± s 19,4 ± 1,4 4,0 O ± Z 7 r6 ± 3 7 r8-(r9) 3 B 19,8 ± r,8 3,0 8 ± 3 5 ZI ± s 17,1 ± Z,2 3,7 6 ± ± 4 7 Hugg i horisontaed (från bästa sida vid >)Öppen fattning>)) q-(r5) 4 Öppen1 rr,s ± r,i z,z zo ± 3 6 II ±5 ro 4 Korsande2 II,Z ± 1,4 Z,7 zo ± 7 I4 I4 ± 2 5 I5-(r6) Z3 ö rz-4 ± o,6 2,7 Z3 ± 3 r6 r8 ±z ro Z3 K 10,3 ± 0,4 z,z Z3 ± 3 I4 14 ±z 8 r6-(r7) I4 ö J4,5 ± 1,3 4,7 19 ±z 8 4 ±z 7 14 K 12,0 ± o,8 3,0 zz ± ±z 6 17-(r8) 8 ö q,z ± 1,4 4,0 14 ± 3 9 ZI ± K rr,8 ± o,6 r,8 r8 ±z 7 13 ± z 7 r8-(r9) 3 ö 13,3 ± 0,5 0,9 zz ± 4 8 Z4 ±O r6 3 K II,8 ± 0,9 1,5 34 ± 8 I4 r6 ± 5 8 Hugg i horisontaed (från sämsta sida vid >)Öppen fattning>)) q-(r5) 4 ö rr,6 ± r,3 2,6 r6 ± 7 15 Z3 ± K ro,o ± r,o 2,0 Z2 ± ± 5 9 I5-(r6) Z3 ö 12,6 ± o,8 4,0 I9 ± ±I 6 23 K 12,4 ± 0,7 3,3 Z3 ± ± (r7) I4 ö 14,4 ± 1,2 4,6 Z4 ± ±z 7 14 K 13,! ±!,2 4,6 Z2 ± ± 3 ro 17-(18) 8 ö J4,7 ± 1, ± 4 13 O± K J4,9 ±!,2 3,3 r8 ± 4 O 14 ± 3 ro r8-(r9) 3 ö 13,5 ± r,6 2,8 30 ± 7 12 r8 ± K J4,9 ± 2,5 4,3 29 ± ±ro r6 1 Öppen fattning= yxan yftes över exv. vänster axe med vänster hand närmast yxan. 2 Korsande fattning= yxan yftes över exv. vänster axe med höger hand närmast yxan. diameter varierade totat mean IJ-ZI cm. Under provet var stockarnas centrum pacerad ca 5o cm ovan mark eer gov. Proven tigick så att eeverna fick kapa trissor under en tid av minst 3,5 minuter. Om möjigt undveks sågning i kvistar. Försöket avbröts omedebart

53 49: ro INLÄRNINGSFRAGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 53 efter det att en trissa var genomskuren och minst 3,5 minuter efter provets början. Detta innebar att försökstiden i medeta bev ca 4,I minuter. Vid de praktiska arbetsproven varierades des arbetsriktningen och des arbetshastigheten. Vaet av arbetshastigheterna har tigått så att varje eev fått väja des en arb~tstakt som han ansett vara >>norma» och des en som är ägre än >>norma» (SUNDBERG Ig6o). Varje fp fick såunda utföra sammanagt fyra försök i varje studieomgång. Ordningsföjden mean proven faststädes genom ottning. Sjäva provet var så organiserat att fp två och två fick arbeta växevis. Det bev såunda ca fem minuters via mean proven för varje fp. Vid proven användes bågsågar >>Sandvik 8>> samt tandspetshärdade 20 mm rivtandade bågsågbad. Av de bågsågbad som kommit ti användning har en de kontroerats av Sandvikens J ernverk och övriga bad provsågades på försökspatsen innan de togs i användning. För varje studieomgång har samma fp utfört samtiga prov med samma bågsågbad och högst fyra fp fick såga med samma bad. Vid försöket registrerades totaa tidsåtgången. I de redovisade arbetsprestationerna ingår såunda också tid för förfyttning av sågen ti ny trissa (ca 25 cm) samt anbringande av sågen. Under >>decemben>- och >>marsstudierna>> har gjorts detajerade tidsstudier. Vid samtiga prov har antaet sågdrag för varannan trissa räknats. Pusnivån har som rege registrerats för varje hav minut med början efter 0,25 minuter med hjäp av en eektrokardiografisk pusräknare av ]OHANSENS konstruktion. Därvid har pusnivån i sag per minut Fig. 29. Högerhandsfattning vid kapning med bågsåg.

54 54 JAN-ERIK HANSSON Pussaq f min s 1~... 8 B ~.7 5. b : \- 3. :: ~. 9 Ventiation, L/min ~, ;---f--'----2 T s :\-.a 1M:,'!J s;.7 ~ B L/min Syrcupptaqnin( Siffrorna avs<>r nr. på fp. Fig. 30. Förhåande mean pus och syreupptagning samt ventiation och syreupptagning vid kapning med bågsåg. beräknats med hjäp av tiden för 30 sag. De pusvärden, som i den efterföjande redogöresen fått utgöra ett mått på arbetsbeastningen, är ett medeta av samtiga värden efter I,25 minuter. Vid >>decemberstudien» i Västsura har samtidigt med pusmätningarna syreupptagningen mätts. Detta utfördes enigt DouGLAs SÄCKMETOD. Säcken inkoppades därvid när en trissa var genomskuren och minst I,S minuter förfutit sedan försöket påbörjades, viket i medeta var efter 2,I minuter. Fp har fått arbeta des åt vänster och des åt höger. Med arbete åt vänster avses att fp har vänster sida i arbetsriktningen. Vid kapsågning har det inneburit att fp haft vänster hand ängst upp på bågen. Vid arbete åt höger kommer fattningen att bi spegevänd i förhåande ti den ovan beskrivna (fig. zg). Det mått på arbetsbeastningen som i fertaet fa kommit ti användning

55 49: IO INLÄRNINGSFRAGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGsKURSER 55 Pussa~ /min "3 7 B ~ Lån<:!sam arbat:.stakt Norma arbatstakt. 5å<nin~ åt hö~ar " Så~nin~ ~ ' min dm 2/min 6.0 S6~nin~ åt to o. o o--- Siffrorna bo:bzcknar nr på fp. Trissa nr Fig. 31. Pusens och prestationens variation vid kapsågning. Eever från Västsura. 7 är pusnivån. Under decemberstudierna i Västsura mättes dessutom syreupptagningen. Resutaten är sammanstäda i figur 30. Beträffande förhåandet mean pus och syreupptagning framgår som väntat, att stora skinader mean oika fp råder. Individuet rådet dock ett mycket nära samband mean pus-

56 JAN-ERIK HANSSON Pussa~/min 180 Lån<;;sam arbatstakt. Norma arbaet.akt. Såqnin<;; åt höc;>,cr 170 1b ~ no drn 2 /min to J. o h, zo 1~ 1.25 Såc<nin~ åt vänsb:z.r Såqnin<) ~;&;::~v-:::::.1~ 1b min s Siffrorna bd12cknar nr på fp. Trissa nr Fig. 32. Pusens och prestationens variation vid kapsågning. Eever från Kratte Masugn. frekvens och syreupptagningsnivå. Figuren visar vidare det väkända förhåandet, att ett mycket nära samband råder mean ventiation och syreupptagning. b. Resutat Figur 31 och 32 iustrerar pusnivå och arbetsprestation under oppet av enskida försök. Det framgår, att pusstegringen huvudsakigen skett före 12 16

57 49 : ro INLÄRNINGSFRAGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGsKURSER 57 Tabe 17. Detajstudie av kapning av trissor (december 1959). Skoa Västsura Sågning Arbetsåt takt Vänster: Höger: Tidsåtgång i cmin. per trissa Ansättning av såg Sågning Medeta MU N" 4,4 I,O 2,8 ± 0,4 ML 4,5 ± 1,0 N 3,5 ± o,6 s 3,2 I,3 3,2 I,8 Medeta s Förfyttning av såg ti ny trissa Medeta s I20 ± I I 35 4,I ± 0,4 I,2 JO± ,6 ± 0,4 I,3 q8 ± I4 46 4,I ± o,6 1,8 9I ± 3 8 4,1 ± 0,5 1,5 Kratte Masugn Vänster: Höger: ML I,9 ± 0,3 N 1,8 ± 0,2 ML 2,4 ± 0,2 N 2,3 ± 0,2 0,9 o,8 o,8 o,8 1 Mycket ångsam arbetstakt. 2 Norma arbetstakt. Anm. Varje medeta grundar sig på tio prov. 88 ± ,5 ± 0,2 o,6 6o ± 5 IJ 3,6 ± 0,2 o,8 II6± 3 IO 3,4 ± 0,2 o,8 86 ± ,8 ± 0,2 o,8 1,25 minuter och att pusen därefter håit sig mera konstant. Som förut sagts är den pusnivå som använts i den föjande redovisningen ett medeta av samtiga värden från och med 1,25 minuter. Prestationen i dm2 fmin för oika trissor har, som framgår av figuren, varit tämigen jämn. I den föjande redovisningen av prestationen i dm2 /min ingår i tidsåtgången förutom sjäva kapningstiden även vissa bitider. En sammanstäning av oika arbetsmoments ande av totatiden har gjorts i tabe 17 för )>decemberstudien». Av tabeen framgår att större deen av totaa tidsåtgången utgjort egentigt sågningsarbete (92-95 %). I figur 33 redovisas jämföreser av kapningsprov på stockar av samma diameter men med oika åder. Försökspersonen sågade hea tiden åt vänster i Fig. 33 Syreupptagning vid kapning av stockar med oika anta årsringar. Syr,zuppta<:?nin~ L/min z o /. o/ o oo/ If o o Fp. 9 Fp :: sock 1 c::a 62 årsrinc<9r dm 2 /min o 2 " 72 o )) 3 ' 99 Anm. Linjens utnin( har erhåits vid andra kapninqsprov som fp. utfört.

58 / v' KL? //ML vm L JAN-ERIK HANSSON / 1 /2 v : v 2. N/ dv /1 / v, N.~ vn ik #_ "'~ M ~ 1 vml 1 LML 4/ 3 s!2f ' ' KraH12 M. aevar ' ~ /N~/ 1 /4 ~2 /1 v3 N~ ~ N~ ~ a n1n a o czr- Pussaq J min so~ a n1n ~ a ot vans t ar Västs u racz,lczvczr M%- 1 / Hj. / / ~~Y 2 ML 4~' 1/ ~ML 2~ 3' M.~ ~/' dm 2./min 1 prov i SQpternber = prov i mars , 1' i de.cember ~ 1 maj 1960 ML' mede:.a för rnyckq.t ånqsam ar bastakt N ~ _,.. norma arbetstakt. Fig. 34 Pusnivå som funktion av arbetsprestation vid kapning med bågsåg. Eever från Västsura och Kratte Masugn. [rs-(r6) åringar].

59 49: ro INLÄRNINGSFRAGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGSKURSER 59 3 'T]ra Så~nin~ åt vänstar 5aptcz~bar e.7 6 5t z "fts b 8 ~ n r-oacczmbczr t s t 2 '~-6 10e 3 4e 1 5e 9 10 t så.qninq åt hö~cr 1 1e 3 '~-2 3 s7t ~ 8 se s :?>~e 2e t 9 6tT1Q 9j:t r- Mars ~fu '* ~: a s*s 4 9 ro-4 --= t ~~8 s s _Maj 1960 ~ ~4 tt: ~ s7trf- r fir er.16 4~ myckczt Lånqsam arb!ztstakt normal arbcztstakt Siffrorna avs<zr nr. på fp Fig. 35. >>Verkningsgrad>> vid kapning med bågsåg. Eever från Västsura [rs-(r6) åringar].

60 6o JAN-ERIK HANSSON såqnin~ åt. vänstar T] rcz. S12ptembcr ~'--~1 2-1~ 1_8_ ~----~ , ~20 _1r_ 15 _----t t---12.~ ~2t 1s t-14= "i ~ ~----~-----r ~----~------~----~ t-12 t18 D J 18 3 _ czcambar 1959t------= =--- t t% ~b ~ 5 1:3 1&,11 a 20 t , : ~ ~ Mars ~-~-_ ~ t; t t-1 b1 - :-: t------t t 20 c; e r-----r---_, ~ "7. 3 rmaj19b ~~ ~------~J----~----~------~----r ~13.;: z o ~ zo 2 -t : 1:~ '--' fe 1~ 20~ 12-' ~e17~ ~ ~----~----~ ~----~~----~ i myckqt Lån~sam arbetstakt normal arbqtstakt Siffrorna avser nr. på f'p dm 2 /min Fig. 36. >Verkningsgrad > vid kapning med bågsåg. Eever från Kratte Masugn [15-(16) åringar].

61 49: ro INLÄRNINGSFRAGOR VID SKOGLIGA LÄRLINGSKURSER 6r norma takt. Den variation i stockarnas åder som här förekommer är större än den som förekommit under studien. Av figuren framgår, att någon inverkan av stockens åder ej kan påvisas. I figur 34 redovisas regressionsinjer med pusnivån som funktion av prestationen för Västsuras och Kratte Masugns eever. Gemensamt för båda eevgrupperna är att pusnivån vid samma prestation varit högst vid arbete åt höger. Vidare att prestationen vid norma arbetshastighet vid sågning åt vänster varit betydigt större än vid sågning åt höger. Beträffande förändringar mean oika studietifäen visar figuren för Västsuraeeverna en kraftig förbättring ti studie 2 och att någon ytterigare förändring ej inträffat vid de två återstående testerna. För Kratte Masugnseeverna har en förbättring ti z:a studien skett. Denna förbättring är särskit stor vid arbete åt höger. Mean z:a och 3:e studien har små förbättringar gjorts medan en viss försämring inträffat ti 4:e studien. För att konstatera i vad mån skijaktigheterna mean de oika testomgångarna var beroende av konditionsförändringar eer teknikförbättringar har figur 35 och 36 sammanstäts. Ett mått på verkningsgraden har beräknats på föjande sätt: prestationen i cm 2 fmin har dividerats med pussag/min. (Denna reativa verkningsgrad har i figurerna betecknats 'I'Jre.) Arbetspusen har i detta fa justerats med hjäp av den konditionstest som utfördes vid det aktuea tifäet. Vid kapning i norma takt har pusnivån justerats med edning av konditionstesten på goo kpmfmin. Pusnivån r5o sag/min har i detta fa vats som nostäningsnivå. Om en pojke såunda har haft I55 sag/min vid cyketesten har 5 sag per minut fråndragits värdet vid kapningen. Vid arbete i mycket ångsam arbetstakt har pusvärdena justerats med edning av cyking på beastningen 6oo kpmfmin. Pusnivån I25 sagfmin har vats som nostäningsnivå. Genom det ovan beskrivna förfaringssättet har skinader i kondition mean individer och testtifäen eiminerats. (Jfr OLsON och LuND GREN I957 ) En granskning av figur 35 och 36 visar: att»verkningsgraden>> stiger med högre arbetshastighet, att små skinader mean oika individer råder samt att arbetsprestationen varit väsentigt ägre vid arbete åt höger. En jämförese av >>verkningsgraden» vid oika tifäen vid samma prestationsnivå visar för Västsuraeeverna en något bättre >>verkningsgrad>> för z:a och J:e studien i jämförese med r:a och 4:e. För eever från Kratte Masugn redovisas goda resutat vid sågning åt höger vid z:a studien. För övrigt förekommer inga större skinader mean studierna. Samtiga eever. Figur 37 visar >>verkningsgraden» i förhåande ti arbetsprestationen för Vamotorpseeverna. Av figuren framgår att >>verkningsgraden» och arbetsprestationen har varit ägre vid arbete åt höger än åt vänster

62 Så<;min<? åt vänstczr 4 'r] ra s~ptqmbczr JAN-ERIK HANSSON Så<?nin<? åt. hö<?er.a 1 1?> 12 _f a \~ 3 s s_-:6 9._811~o1 1 Lt 4 ' 1 3 i E z. 1~ 2. ro ~ J // f e -~ oe t * f f,j. 5.s s s o Maj myc:kd ån~sam arbdstakt normal arb12tst.akt Siffrorna avsczr nr. på fp v/ 1Lt 9 7 s / / rs 1 v_ -b ---- // 2. ~ ~ 1 11 / ~/ o 13 -:i Fig. 37 >>Verkningsgrad>> vid kapning med bågsåg. Samtiga eever från Vamotorp. samt att någon förbättring av verkningsgraden ej har skett mean de båda testtifäena. För övrigt skijer sig resutaten från de tidigare (fig. 35 och 36) i det att arbetsprestationen har varit högre. >>Verkningsgraden>> har hea tiden stigit ganska rätinigt med ökande arbetshastighet. Vid >>majstudiem> märkes dock för de högsta arbetshastigheterna en tendens ti at mindre ökning av >>verkningsgraden». Någon skinad i >>verkningsgraden>> för oika ådrar kan ej påvisas (fp är i diagrammet numrerade efter åder, yngste eev - ägsta siffra).

63 49: ro INLÄRNINGSFRAGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER Så~nin~ åt vänstcz.r Au~.- scz.pt ~~t-, - - E, ~ ~! " (:* ei Maj :. - ~ ~').te -.f:'~f ~ ~ *.. ~t \J -e o " mycka.l Lånqsam arbdstakt = norma arbcztstakt Fig. 38. >>Verkningsgrad>> vid kapning med bågsåg. Samtiga eever från Kratte Masugn. 5 Motsvarande resutat för eeverna vid Kratte Masugn visas i figur 38. På grund av att så små skinader mean oika fp råder att figuren därigenom skue förora i tydighet har nummer på fp ej utsatts. Figuren visar att >>verkningsgraden» även här stiger tämigen rätinigt med arbetshastigheten. För arbete åt vänster respektive höger var verkningsgraden vid r:a studien i med~ta ganska ika vid samma arbetshastighet medan den vid andra studien var sämre vid kapning åt höger än åt vänster. Jämföreser av arbetsekonomin vid kapsågning med bågsåg med två oika sågsätt. Den instruktion, som eeverna får i arbetsteknik, går band annat ut på att ära dem utnyttja sågbadet både vid förande av sågen från och mot kroppen. Därvid instrueras eeverna att såga med >>vaggande>> röreser dvs såga så

64 Tabe IS. Data från regressionsanays av verkningsgraden (cm2fmin dividerat med»justerade pussag/min>>) som funktion av arbetshastighet (x 1) och viktsprocent sågspån (x 2) på sågarens sida i förhåande ti totavikten. Restkvadratsummor, frihetsgrader och medekvadrater för regressionerna. Beräkning av varianskvoter. O>... Sågning åt vänster Sågning åt höger kvadrat- Rest- Fnhets-. Mede- V arianskvot kvadrat- Rest- Fnhets-. Mede- V arianskvot summa grader kvadrat grader kvadrat summa Västsura Variation kring (v.k.) medeta I5 I,92 I9 Effekt av (e.a.) x1... 2,78 I 2,78 I,54 I I,54 v.k. funktion (fkn) I (x1)... 0,7I I4 0,05 2,78/0,05 = 55,6*** 0,38 I8 0,02 I,54/0,0Z = n.o*** e. a. x o,oo I o,oo 0,07 I 0,07 v.k. fkn 2 (x1x2)... 0,7I I3 0,05 o,oojo,o5 = o,o 0,3I I7 0,02 o,o7jo,oz = 3.5 v.k. medeta I5 I,9Z I9 e.a. x O,ZI I 0,2I o,o I o,o v.k. fkn 3 (x2)... 3,28 I4 0,23 o,zijo,23 = 0,9I I,92 I8 O, IO o,ofo,io = o,o e.a. x1... 2,57 I 2,57 I,6I I r,6r v.k. fkn z (x1x2)... 0,71 I3 0,05 2,57/0,05 = 51,4*** 0,3I I7 0,02 I,6rfo,oz = 8o,5*** Kratte Masugn >: z &J?J H ~ P:1 > z [f) [f) o z Variation kring (v.k.) medeta... 6,04 I9 I,So IS Effekt av (e. a.) x I 4.94 I,03 I I,03 v.k. funktion (fkn) I (x1)... I,IO I8 o,o6 4,84/o,o6 = 8z,3*** o, n I4 o,o6 I,03/0,06 = I7,2*** e. a. x 2 O, II I O,II 0,02 I 0,02 v.k. fkn 2 (x1x2)... 0,99 I7 o,o6 o,iijo,o6 = I,S 0,75 I3 o,o6 o,o2jo,o6 = 0,3 v.k. medeta... 6,04 I9 I,So IS e.a. x2... 0,04 I 0,04 0,13 I O,I3 v.k. fkn 3 (x.)... 6,oo I8 0,33 0,04/0,33 = O, I I,67 I4 O, IZ O,I3/0,I2 = I,I e.a. x1... 5,0I I 5,0I 0,92 I 0,92 v.k. fkn 2 (x1x2)... 0,99 I7 o,o6 s,orfo,o6 = 83,5*** 0,75 I3 o,o6 0,92jo,o6 = I5,3** -... '9. H o

65 49: IO INLÄRNINGsFRÅGOR vm skogliga LÄRLINGsKURSER 6s att endast ett fåta tänder åt gången är i ingrepp. Förmågan och kanske vijan att ära sig denna sågteknik varierade sjävfaet för oika eever. Såunda förekom det eever som utnyttjade badet i huvudsak endast vid sågning från kroppen och de som praktiskt taget utnyttjade badet ika mycket vid förandet av sågen mot som från kroppen. De senare utförde vanigen sågningen med vaggande röreser. Vid studier av Vk r5-r6 gruppen i mars rg6o gjordes ett försök att mäta vad den förut påtaade variationen i sågningsteknik hade för inverkan på >>verkningsgraden». Av denna anedning pacerades en skiva under provstocken. Efter varje prov vägdes hur mycket sågspån som fait på vardera sidan av stocken. För varje försök har sedan beräknats hur stor procentue de av sågspånsvikten som hamnat på sågarens sida. Denna de varierade mean 23 och 50%- >>Verkningsgraden» har beräknats på förut beskrivet sätt med korrigering för oika kondition. En regressionsanays har utförts med >>verkningsgraden» som funktion av prestationen i dm 2 jmin och procentue sågspånsvikt på sågarens sida. Data från regressionsanaysen har sammanstäts i tabe r8. Denna visar, att arbetshastigheten haft ett mycket starkt signifikant infytande, medan fördeningen av sågspån på oika sidor av stocken knappast haft någon effekt as. a. Metodik s. Manue barkning Vid försöken användes 3-meters granstockar vars mittdiameter under bark i medeta var ca 15 cm. Virket ti de oika försöksomgångarna vades från samma bestånd, varvid grovbarkiga rotstockar undveks. För att undvika at för stora variationer i barkningsmotstånd höggs virket ti >>majstudiem> innan savningsperioden började och agrades skyddat tis studien. Några mätningar av barkningsmotstånd för oika stockar har ej utförts. Barkningsmotståndet torde ha varierat kraftigt mean oika bitar. Någon större variation i genomsnittigt barkningsmotstånd mean oika testtifäen är mindre troig. I varje fa torde en tiföritig jämförese mean barkning åt vänster och höger kunna göras. Barkad manteyt~ har beräknats på så sätt att stockens omkrets på mitten under bark mutipicerats med stockens ängd. Virket var så uppagt att stockens iända åg på ett ca 20 cm högt underag medan grovändan åg på marken. Figur 39 iustrerar virkets uppäggning samt en försöksperson under barkning. Varje prov omfattade barkning av en bit. Vid utförande av den första studien hade fp som rege ej egna barkspadar utan fick väja mean tre ika barkspadar av fjädrande typ med skaftängderna go, roo och 120 cm. Vid sutprovet däremot fick fp använda sin egen barkspade. Sannoikt torde det ha varit förnuftigast om eeverna haft egna spadar vid

66 66 JAN-ERIK HANSSON Fig. 39. Barkning åt höger. första studien. Men eftersom de festa vid första studien saknade praktik från barkning och då de dessutom fick hjäp med att prova och >>stäa>> spaden kan dock knappast något större fe ha bivit begånget. Varje försöksperson fick totat utföra fyra prov per studieomgång, nämigen två vid barkning åt vänster och två vid barkning åt höger. Med barkning åt vänster avses att försökspersonen står med vänster sida i arbetsriktningen och fattar med vänster hand närmast barkspaden. Barkning åt vänster innebär för samtiga eever utom två arbete åt bästa sida. För de två fp som ansett sig barka bäst åt höger har värdena omkastats. Fattningen av barkspadskaftet vid barkning åt höger bir spegevänd i förhåande ti den förut beskrivna. Ordningsföjden mean försöken har faststäts sumpmässigt. stockarna var innan de barkades uppagda i kossagd väta inti försökspatsen och barkades i ordningsföjd med hänsyn ti deras pacering i vätan. Under barkningsprovet registrerades pusen två gånger i minuten med hjäp av pusräknare. Beträffande beskrivningar av arbetshastigheter och pusmätningar hänvisas ti redogöresen för kapning med bågsåg. Endast tota tidsåtgång mättes, viken innefattar tider :för barkning, vändning av stock samt förfyttning. b. Resutat Resutatet från barkningsstudien har sammanstäts i figur Därvid har ett mått på fp verkningsgrad stäts i reation ti prestationen i dm2fmin. Verkningsgraden hade beräknats på föjande sätt: barkade dm2 fmin har