Något om funktionsföljder/funktionsserier

Relevanta dokument
I den här stencilen betraktar vi huvudsakligen reella talserie, dvs serier vars termer ak

c k P ), eller R n max{ x k b dx def lim max n f ( def definition. [a,b] om

INTEGRALKRITERIET ( även kallas CAUCHYS INTEGRALKRITERIUM )

FÖ 5: Kap 1.6 (fr.o.m. sid. 43) Induktionsbevis

är ett tal som betecknas det(a) eller Motivering: Determinanter utvecklades i samband med lösningsmetoder för kvadratiska linjära system.

Huvud metod för beräkning av massan för en av en kropp med densiteten ρ ( x, är trippelintegral

DIAGONALISERING AV EN MATRIS

TILLÄMPNINGAR AV DIAGONALISERING Beräkning av potenser A n. Rekursiva samband (s.k. differensekvationer).

Kompletterande material till kursen Matematisk analys 3

KVADRATISKA MATRISER, DIAGONALMATRISER, MATRISENS SPÅR, TRIANGULÄRA MATRISER, ENHETSMATRISER, INVERSA MATRISER

som är styckvis kontinuerlig och har styckvis kontinuerlig derivatan. Notera att f (x)

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

vara en T- periodisk funktion som är integrerbar på intervallet ges av formlerna

Approximationen med den här metoden kallas minstakvadratmetoden.

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Att repetera.

Tentamen TEN1, HF1012, 30 maj Matematisk statistik Kurskod HF1012 Skrivtid: 14:00-18:00 Lärare och examinator : Armin Halilovic

TATA42: Föreläsning 4 Generaliserade integraler

TATA42: Föreläsning 4 Generaliserade integraler

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

TENTAMEN. Digital signalbehandling. Sven Knutsson. Typgodkänd räknare

TENTAMEN. Tillämpad digital signalbehandling. Sven Knutsson. Typgodkänd räknare Sven Knutsson: Signalprocessorn ADSP-2105

ÖPPNA OCH SLUTNA MÄNGDER. KOMPAKTA MÄNGDER. DEFINITIONSMÄNGD. INLEDNING. Några viktiga andragradskurvor: Cirkel, ellips, hyperbel och parabel.

V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±. är begränsad i intervallet [a,b].

1 Armin Halilovic: EXTRA ÖVNINGAR

0 a. a -Â n 2 p n. beskriver på sedvanligt sätt en a-periodisk utvidgning av f. Nedanför ritas en partialsumma av Fourierserien.

Integraler. Integraler. Integraler. Integraler. Exempel (jfr lab) Integrering i Matlab. cos(3 xdx ) Från labben: Informationsteknologi

vara en funktion av n variabler som har kontinuerliga derivator av andra ordningen i närheten av punkten )

Matte C. Översikt. Funktioner. Derivatan. Användning av derivatan. Exponentialfunktionen. Logaritmiska funktioner. Geometriska summor

V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±. är begränsad i intervallet [a,b].

24 Integraler av masstyp

============================================================ V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE.

4 Signaler och system i frekvensplanet Övningar

Stokastiska variabler

Tentamen i Envariabelanalys 1

UPPSKATTNING AV INTEGRALER MED HJÄLP AV TVÅ RIEMANNSUMMOR. Med andra ord: Vi kan approximera integralen från båda sidor

Föreläsning 3. Signalbehandling i multimedia - ETI265. Kapitel 3. Z-transformen. LTH 2015 Nedelko Grbic (mtrl. från Bengt Mandersson)

INTEGRALEKVATIONER. Fredrik Smeds. Karlstads universitet, Institutionen för ingenjörsvetenskap, fysik och matematik, 2005.

c n x n, där c 0, c 1, c 2,... är givna (reella eller n=0 c n x n n=0 absolutkonvergent om x < R divergent om x > R n n lim = 1 R.

1 Föreläsning 14, följder och serier

TNA001- Matematisk grundkurs Tentamen Lösningsskiss

FOURIERSERIER. Definition 1. (Trigonometrisk serie) Ett utryck av följande form. är en trigonometrisk serie.

EXAMENSARBETEN I MATEMATIK

============================================================ V1. Intervallet [a,b] är ändligt, dvs gränserna a, b är reella tal och INTE ±.

Föreläsning 7: Trigonometri

TEKNISKA HÖGSKOLAN I LUND Institutionen för elektrovetenskap. Tentamen i Digital Signalbehandling ESS040 (ETI240/ETI275)

Analys av polynomfunktioner

Analysens grunder. Tomas Ekholm Niklas Eriksen. Matematiska institutionen, 2001 Finansierat av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse

19 Integralkurvor, potentialer och kurvintegraler i R 2 och R 3

16.3. Projektion och Spegling

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen T Erlandsson

TATA42: Tips inför tentan

Funktionsserier och potensserier. som gränsvärdet av partialsummorna s n (x) =

f(x i ) Vi söker arean av det gråfärgade området ovan. Området begränsas i x-led av de två x-värdena där kurvan y = x 2 2x skär y = 0, d.v.s.

SERIER OCH GENERALISERADE INTEGRALER

Tentamen i Analys B för KB/TB (TATA09/TEN1) kl 08 13

TATA 57/TATA80 18 augusti Lösningar 1) Lösning 1: Z-transformering av ekvationen (med hänsyn tagen till begynnelsevillkoren) ger.

ANALYTISKA FUNKTIONER, LIKFORMIG KONVERGENS OCH POTENSSERIER. 1. Inledning

Lösningsförslag till tentan i 5B1115 Matematik 1 för B, BIO, E, IT, K, M, ME, Media och T,

EXAMENSARBETEN I MATEMATIK

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

SF1625 Envariabelanalys

============================================================ ============================================================

KVADRATISKA MATRISER, DIAGONALMATRISER, MATRISENS SPÅR, TRIANGULÄRA MATRISER, ENHETSMATRISER, INVERSA MATRISER

Några integraler. Kjell Elfström. x = f 1 (y) = arcsin y. . 1 y 2 Vi låter x och y byta roller och formulerar detta resultat som en sats: cos x = 1

vara en funktion av n variabler som har kontinuerliga derivator av andra ordningen i en öppen omgivning D av punkten ) A =.

10. Tillämpningar av integraler

Räkning med potensserier

Listor = generaliserade strängar. Introduktion till programmering SMD180. Föreläsning 8: Listor. Fler listor. Listindexering.

Symmetriska komponenter, Enlinjediagram och Kortslutningsberäkningar

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n = grad( P(

12. Numeriska serier NUMERISKA SERIER

Kontrollskrivning 3 till Diskret Matematik SF1610, för CINTE1, vt 2019 Examinator: Armin Halilovic Datum: 2 maj

Lösningar och kommentarer till uppgifter i 1.2

Appendix. De plana triangelsatserna. D c

Induktion och Binomialsatsen. Vi fortsätter att visa hur matematiska påståenden bevisas med induktion.

Kapitel Gränsvärden: inledande exempel. Example 2.1. Tänkpåattdubehöverskissautseendetfört.ex.funktionenf(x,y) = xy. kx 2 x 2 +k 2 x 2 = k

Ylioppilastutkintolautakunta S tudentexamensnämnden

Tenta i MVE025/MVE295, Komplex (matematisk) analys, F2 och TM2/Kf2

SYSTEM AV LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER GRUNDLÄGGANDE BEGREPP

som gör formeln (*) om vi flyttar första integralen till vänsterledet.

NUMOPEN Om kvadratur. Exempel. NUMOPEN VT11 Förel JOp p 1(9) ν c. 10 tentor, Trapetsmetod poäng

13 Generaliserade dubbelintegraler

9. Bestämda integraler

1 e x2. lim. x ln(1 + x) lim. 1 (1 x 2 + O(x 4 )) = lim. x 0 x 2 /2 + O(x 3 ) x 2 + O(x 4 ) = lim. 1 + O(x 2 ) = lim = x = arctan x 1

FORMELBLAD cos( ) cos cos. 21. sin( ) sin cos. 23. tan TRIGONOMETRISKA FUNKTIONER I RÄTVINKLIGA TRIANGLAR. Pytagoras sats:

Potensserier och potensserieutvecklingar av funktioner

k=0 kzk? (0.2) 2. Bestäm alla holomorfa funktioner f(z) = f(x + iy) = u(x, y) + iv(x, y) sådana att u(x, y) = x 2 2xy y 2. 1 t, 0 t 1, f(t) =

Inledande kurs i matematik, avsnitt P.6. Vi ritar upp enhetscirkeln och vinkeln 2π 3.

Ekvationen (ekv1) kan beskriva en s.k. stationär tillstånd (steady-state) för en fysikalisk process.

Tentamen SF1633, Differentialekvationer I, den 22 oktober 2018 kl

Serier. egentligen är ett gränsvärde, inte en summa: s n, där s n =

Induktion LCB 2000/2001

Sammanfattning, Dag 9

Integraler och statistik

INLEDNING: Funktioner (=avbildningar). Beteckningar och grundbegrepp

TATM79: Föreläsning 2 Absolutbelopp, olikheter och binomialkoefficienter

Taylors formel används bl. a. vid i) numeriska beräkningar ii) optimering och iii) härledningar inom olika tekniska och matematiska områden.

SF1625 Envariabelanalys

11.7 Kortversion av Kapitel INTEGRALBEGREPPET

Existens och entydighet

Transkript:

mtemtis metoder E, del D, FF Något om futiosföljder/futiosserier. Putvis och liformig overges Vi etrtr reellvärd futioer med gemesm defiitiosmägd D IR, M D. Me (äst) llt går helt logt för omplevärd futioer (v e omple vriel). DEF Vi säger: FUNKTIONSFÖLJDEN PÅ M, och sriver f f f KONVERGERAR PUNKTVIS MOT f lim f f för ll putvis på M, om ( ) ( ) f..5 M. f lls gräsfutioe till ( ) EX f ( ), M [, ] : för gäller lim och för < gäller lim.5, lltså overgerr putvis på, då < [,] mot f ( )., då Futiosföljde f () + EX f ( ), M IR :..4.6.8. ( ) f ±, f ( ), för < : f ( ) + + + + och för > : f ( ), då < f ( ), då :, då >, +, lltså overgerr f putvis mot

mtemtis metoder E, del D, FF Fråg är u, vil egesper (otiuerlig, deriverr, itegrerr..) överförs frå f till gräsfutioe f, mer precist: gäller lim lim f ( ) lim( lim f ( )), lim f ( ) ( lim f ( )) och lim f ( ) d lim f ( ) d, dvs: får m yt "ordige v gräsvärde "? Svret är ej, som eemple ov visr. Det rävs ågot mer ä "overges i vrje put": f overgerr putvis mot f på M, om det till vrje > och till vrje M fis ett N (, ) (N eror på och!), så tt f ( ) f ( ) < för ll > N (, ). Det som rävs för tt svret sll vr j, är tt m till vrje > hitt ett N () som duger för ll M : DEF Vi säger: f KONVERGERAR LIKFORMIGT MOT f PÅ M, och sriver f f liformigt på M, om det till vrje > fis ett N ( ) så tt för ll M och > N ( ) gäller tt f ( ) f ( ) <. ANM ) Liformig (eg: uiform) overges är strre ä putvis (eg: poitwise) overges: f f liformigt på M f f putvis på M, me omvädige är fel, som vår eempel och följde sts visr. ) Vi säger: f är putvis, resp liformigt, overget på M, om det fis e futio f så tt f overgerr putvis, resp liformigt, mot f på M. Då vi u vis tt liheter ov gäller för liformigt overget futiosföljder : SATS Föruts: f f liformigt på [,] och ll f är otiuerlig på [,]. Påst: ) f är otiuerlig på [,]. ) lim f ( ) d f ( ) d. Bev: ) Vi sll vis tt till [,] och godt. > fis δ så tt f ( ) f ( ) < för ll [,] med < δ : Eftersom f overgerr liformigt mot f på [,], så fis ett N så tt för ll [,] och >N gäller : f ( ) f ( ) < 3 ; för t.e. N + gäller (eftersom f är otiuerlig) tt det fis ett δ så tt f ( ) f ( ) < för < δ och då gäller för 3 dess : f ( ) f ( ) f ( ) f ( ) + f ( ) f ( ) + f ( ) f ( ) f ( ) f ( ) + f ( ) f ( ) + f ( ) f ( ) + +. vsv 3 3 3

mtemtis metoder E, del D, FF 3 ) Vi sll vis tt till godt. > fis N så tt för > N gäller: f ( ) d f ( ) d < : Eftersom f overgerr liformigt mot f på [,], så fis ett N så tt för ll [,] och >N gäller : f ( ) f ( ) < ; me då gäller för > N : ( ) ( ) ( ( ) ( )) ( ) ( ) f d f d f f d f d f d d. vsv SATS Föruts: f C ((, ) ), ( f ( )) är overget för ågot ( ) f overgerr liformigt mot g i (,) och,. Påst: f overgerr liformigt mot e C -futio f i (,) och f g, lim f ( ) lim f ( ) för ll,. dvs: ( ) ( ) ( ) Bev: g är otiuerlig (sts) i (,); sätt f ( ) lim f ( ) f ( ) f ( ) + g( t ) dt. Futioe f är C med f g ( ) och för (, ) i,. Kvr tt vis: f overgerr liformigt mot f i (,): Eftersom f overgerr liformigt mot g i (,) så fis till godt. > ett N så tt för ll ( ) t, och >N gäller f ( t ) g( t ) < ( ) ; vidre fis ett N så tt för >N gäller f ( ) f ( ) < (ty f ( ) f ( ) ). Me då gäller för >N : m{n,n } och ll, tt ( ) f ( ) f ( ) f ( ) + f ( t ) dt f ( ) + g( t ) dt ( ) ( ) f ( ) f ( ) + f ( t ) g( t ) dt f ( ) f ( ) + f ( t ) g( t ) dt ( ) ( ) ( ) ( ) f f + dt + dt + vsv E tillfredsställde ehdlig v liformig overges räver "supremum"-egreppet. Me vårt itresse gäller huvudslige futiosserier, och för dess hr vi Weierstrß' riterium, vilet m lrr sig lågt med. Först e självlr "om ihåg"-defiitio:

mtemtis metoder E, del D, FF 4. Futiosserier DEF Låt u vr futioer med gemesm defiitiosmägd D och M D. Vi säger: FUNKTIONSSERIEN u är PUNKTVIS, resp. LIKFORMIGT KONVERGENT PÅ M, om följde v delsummor S liformigt overget på M. SATS 3 (Weierstrß' mjortsts) Om u ( ) för ll M och IN och om serie overget, så är futiosserie Bev: Låt >; eftersom u N N + N + N + N N u är putvis, resp. solut och liformigt overget på M. är overget, så fis ett N så tt N + är < och för N > N gäller då u ( ) S ( ) u ( ) u ( ) < (oeroede v!). Oserver tt det räcer tt u ( ) gäller f.o.m. ågot N. vsv EX 3 Futiosserie si är liformigt overget på vrje [-R,R] ( < R IR ), ty R si för ll och [ R R] Stser och ger u diret för futioserier: R, och är overget. SATS 4 Föruts: Futiosserie Påst: ) u u är otiuerlig på [,]. ) u ( ) d u ( ) d. är liformigt overget och ll u är otiuerlig på [,].

mtemtis metoder E, del D, FF 5 SATS 5 Föruts: u Påst: Bev: är liformigt overget i (,), u ( ) är overget för ågot ( ) (,) och ll u C ( ),. u är liformigt overget och u u i (,). Delsummor S N är otiuerlig på [,], resp. C i (,), sts, ger påståede! Så, det vr llt. Som ett först och vitigt eempel tittr vi på potesserier och visr stser och, sid :9 i ursoe (JP). Ett t vitigt eempel lir Fourierserier. SATS 6 Föruts: Potesserie c hr overgesrdie R> och summ S() ( < R ). Påst: Serie, de termvis deriverde serie och de termvis itegrerde serie hr smm M : < R. overgesrdie R och är liformigt overget i { } ) S ( ) c, S ( ) ( ) c för M ) S( t) dt L. + c + för M. Bev: Låt <r<r. Weierstrß' mjortsts ger tt ty c c r och c r overget på ( r,r), ty för r c är overget (r < R!); vidre är är liformigt overget på [ r, r], c < gäller ( ) > ågot tillräcligt stort N ( lim q då < q < Stser 4/5 ger påståede för vrje itervll ( r,r) + R ligger i ett sådt itervll ( r,r) r c c r < c r för r och q r < ). liformigt ; me eftersom vrje med < R (välj t.e. ) så är stse visd. vsv

mtemtis metoder E, del D, FF 6 3. Uppgifter ) Låt f ( ) ( ). Är ( ) ) f liformigt overget på [,]? [led: gäller sts?] ) Vis tt si( är liformigt overget på IR och disuter vd som häder om du deriverr termvis. 3) Vis tt 4) Berä ( ) cos är liformigt overget på RI. [led: deriver termvis, väd sts] e lim. + 5) Vis tt S ( ) ( + ) är liformigt overget i [,] och erä ( ) 6) Låt ( ) l( cos ) f. ) Vis tt f 3 ) Gäller ( ) f ( ) är liformigt overget i ( π, π). f för < π? 3 3 7) Vis tt futioe f som ges v ( ) e f är lösig till ( + ) e differetilevtioe y y + y e, <. S d. svr ) ej 4) e 5) 6) j