Årets Vinort ett helt distrikt

Årets Vinort ett helt distrikt Från vitvin till högklassigt rött Vinodlare med anor 1 2012

sydafrika Rundresorna som innehåller ALLT Krüger området, Garden Route Cape Town Safari, vingårdar, Taffelberget i Kapstaden, Godahoppsudden, nutidshistoria, ostronodling, restauranger, pingviner och mycket mera... Resor Sydafrika säsongen 2012-2013 Resa November 1 November 2 Julresan Januari resan Februari resan Mars resan Antal dagar Datum 20 dgr 24 okt 12 nov 2012 20 dgr 21 nov 10 dec 2012 18 dgr 19 dec 2012 5 jan 2013 20 dgr 16 jan 4 feb 2013 20 dgr 13 feb 4 mars 2013 20 dgr 13 mars 1 april 2013 [Sek] 36.900:-* 36.900:-* 35.900:-* 36.900:-* 36.900:-* 36.900:-* 3-dagars safari ingår i samtliga resor. Flygskatt tillkommer. * I priset ingår flyg, hotell, mat, safaris, guider, transporter, entréavgifter, utflykter, vinprovningar några platser kvar på marsresan 2012! Resa Antal dagar Datum Mars resan 20 dgr 13 mars 1 april 2012 dar, TaffelberTaf Safari, vingårdar, hej!, pingviner restauranger har länge tänkt skriva och tacka för DEN FANtAStISkA resan, DEN VAr helt UNDE rbar!!!!!!!!!!!!! Avresa 19 dec -05 Avr Jag suger på den som -06 en karaavresa 8 jan Avrvill skall ta mell som jag aldrig feb -06 slut.avresa önskar att5avr jag kunde spela 1Avr mars uppavresa allt i ultrara pid så jag-06 fick känna alla intryck igen. Ingalill och clayford Upplev tack! För en fantastisk upplevelse med Ert professionella och personliga deltagande för att göra vår resa till ett minne för livet. Ni har överträffat förväntningarna. Många hälsningar Ingemar och karin T Safari T [Sek] 36.900:- Allt ingår 17 st frukostar, 10 st luncher, 16 st 3-rätters middagar på förstklassiga restauranger. 8 st vinprovningar, varav 6 st på vingårdar. 5 st safaris i privata jeepar med egna rangers/guider i Edeni. Samtliga 22 st entré avgifter. Modern långfärdsbuss, fullt utrustad med toalett, PA system, aircondition, samma chaufför under hela resan. En sydafrikansk svensktalande auktoriserad guide, en teknisk reseledare som bor på samma hotell tillsammans med gruppen. Lugnt tempo Våra resor är 20 dagar i genomsnitt och vi färdas i ett lugnt tempo genom landet. Med ett enda undantag övernattar vi mellan 3-5 nätter på varje plats. Du slipper använda en stor del av resandet till stressande upp- och nerpackning. 4-5-stjärniga hotell. Se program på www.flymaklarna.se/sydafrika eller beställ program. Vinprovning, middag, träffa guider, reseledare och FÅ unik reseinformation: Stockholm 20/5 & 19/8 Göteborg 13/5 & 26/8 Malmö 15/5 & 21/8. Ring för mer information och anmälan. Hälsningar från kunder! hej, tusen tack för senast. resan var helt fantastisk, men jag gick upp några kilon på dessa veckor. Vi har nu varit hemma en tid lite mindre mat tack!! och fått,distans golf, till ostr resan och Vi hörs! kan konstatera följande: Vid in- karin fomötet i Malmö trodde vi inte riktigt vad du sade och visade. 18vardagar T Men du allt för blygsam. T resan 21 var dagar bättre. Detta tack T var dig21 ochdagar ditt upplägg samt guiden19. dagar T trevliga medres enärer. Vi låg, transporter stilla flera dagar på samma ställe räffa r ppleoch inte minst alla naturu räf velserna. Anita & rolf Efter informationskvällen, 17/5 i Malmö sa vi, att om resan uppfyller 80% av det som utlovats skulle vi vara nöjda. Nu har vi svaret på våra funderingar. resan uppfyllde 110%, om det nu går att överstiga 100%. Vi har fått uppleva vitt skilda verksamheter. Safari, naturscenerier, givande utfärder, möte med generösa och trevliga människor, kulinariska måltider, duktiga guider samt en mycket trevlig busschaufför. resan var mycket välorganiserad. tider hölls och inkvartering av vitt skilda slag har vi fått uppleva. Totalpris 29.985:-* kan inget annat än rekommenderatotalpris denna Sydafr32.950:-* ika resa!!! Totalpris 32.950:-* Vi skall sprida våra intryck och Totalpris 27.985:-* upplev elser via djung eltelegra, utflykter, vinprovningar... fen., entréavgifter, utflykter Eva nalindstedt och Ulf Frank eseledarna Flygmäklarna Resebyrå www.flygmaklarna.se info@flygmaklarna.se 2012-01-11 11.42 T Telefon: 040-98 74 00, fax: 040-91 70 40 eller e-mail: info@flygmaklarna.se 8760_Flygmäklarna.indd 1 T

Bästa vinvän Organ för Munskänkarna Årgång 55 2012 1 Ansvarig utgivare Ylva Sundkvist Redaktör Munskänken/VinJournalen Ulf Jansson, Oxenstiernsgatan 23, 115 27 Stockholm Tel 08-667 21 42 Annonser Urban Hedborg Tel 08-732 48 50 e-post: urban@uhmarketing.se Produktion och Grafisk form Exaktamedia, Malmö monika.fogelberg@ exaktaprinting.se Repro Exaktaprinting Tryck Exaktaprinting Föreningen Munskänkarnas Kansli Hammarby Fabriksväg 23, Box 92184, 120 09 Stockholm Tel 08-30 10 43 Telefax 08-30 11 52 BG 5256-8078 kansli@munskankarna.se www.munskankarna.se Adressändringar Anmäl snarast till den lokala sektionen eller Munskänkarnas kansli Omslagsbild: Landskap i Chianti Classico. Foto: Shutterstock God fortsättning på det nya vinåret. Ett nytt år innebär ofta många nyheter men också en fortsättning och förädling av det som är bra. För vår del handlar det om att jobba med utbildningar och intressanta vinprovningar ute i sektionerna. Det handlar också om att ta hand om det stora intresse för vin som finns bland människor omkring oss. Det gör vi genom att visa upp vår verksamhet och erbjuda fler att delta i våra aktiviteter. Att vara många innebär inte bara att vi kan göra oss hörda i debatten om alkoholbruk, lagstiftning runt alkohol och möjligheten att genomföra vinprovningar, det innebär också att det händer fler roliga saker. Det kommer ut fler bra vinböcker, ordnas fler mässor, fler resor, fler utbildningar och fler spännande provningar. Ditt bidrag till medlemsvärvningen är viktig. Berätta hur inspirerande våra provningar och övrig verksamhet är för dina vänner och ta med dem på en provning i vår. Vi behöver ditt engagemang också. Ett spännande och kul arrangemang är Munskänkarnas vinort. Ett arrangemang som nu står inför sitt femtonde år. I år lite annorlunda än förra året eftersom orten är ny liksom alla förutsättningar runt detta. Chianti Classico är Munskänkarnas vinort 2012. Detta område mellan Florens och Sienna står under året i fokus. Förhoppningen är att alla sektioner kan genomföra en provning på detta tema under året och att du förhoppningsvis har möjligheten att göra ett besök där. Ett spännande område med intressant historia, vackert landskap, mysiga små byar, god mat och många gemytliga vingårdar med goda viner och möjlighet att bo på gården när du gör ditt besök där. Vinodlarnas organisation, Consorzio Vino Chianti Classico, gör mycket för att vi skall känna oss välkomna. I den lilla byn Radda in Chianti har man byggt om ett gammalt kloster till ett center med utbildningslokaler, museum och möjligheter till vinprovning. Ombyggnaden kanske inte skedde bara för vår skull, men blir en bra start på din resa i Chianti Classico-området. En del av det hela är invigningen. Den äger rum i Florens i slutet av februari under en stor vinmässa med många deltagare inför bland annat 200 vinjournalister och 350 vinodlare. Du är som medlem i Munskänkarna välkommen att delta. Onsdagen den 22 februari är datumet. Detta nummer av Munskänken kan du se som startskottet på arrangemanget Munskänkarnas vinort 2012 men mycket mer finns att hämta på vår hemsida och sajten Munskänkarnas vinort. Logga in där och du finner mycket mer information. Sajten innehåller fler artiklar, fotografier, information om gruppresor och tips för dig som reser på egen hand, hotell, restauranger och mycket annat. Noteringar från provningar av de viner som är tillgängliga på svenska marknaden hjälper dig att finna spännande viner att prova på egen hand. Du som medlem i Munskänkarna kommer att bli väl omhändertagen om du gör besök i området, vinodlarna är spända och förväntansfulla inför utmärkelsen Munskänkarnas vinort 2012. Med förhoppning om att du får ett spännande vinår. Nisse Kjellén e-post: nisse.kjellen@munskankarna.se INNEHÅLL Årets Vinort 2012 ett helt distrikt...4 Från vitvin till högklassigt rött...6 Tema superchianti...8 Trivs chianti classico i källaren?... 10 Tema supertoscana... 11 Chianti och mat... 12 Har supertoscanarna spelat ut sin roll?... 14 VinJournalen... 15 Beställningssortimentet... 22 Nätviner... 26 En vingård i Åhus... 27 Vinodlare med anor... 28 Natural European Wines... 30 Vinresa till Ribera del Duero... 32 Föreningsnytt... 34 Munskänken nr 1 2012 3

Årets Vinort 2012 ett För den som önskar sig upplevelser med fantastiska viner, god mat och spännande kulturhistoria inramat i ett förförande landskap är Chianti i Toscana ett eldorado. Här finns vår klassiska dröm om Italien. Chianti Classico ett vin och ett distrikt som är mer aktuellt än någonsin har utsetts till Årets Vinort 2012 av Munskänkarna. Text: Carina Olofsson Gavelin, Foto: Consorzio Vino Chianti Classico Börja vid Florens romerska port Porta Romana och följ den gamla vägen Via Chiantigiana i sydöstlig riktning ner mot Siena. Resan tar dig genom hjärtat av Chianti vilket utgör själva området Chianti Classico. Ett landskap som inte liknar något annat prunkande dalar och gröna berg som täcks av skog och ett böljande hav av vinstockar och olivlundar vaktade av resliga cypresser. Det hade varit en omöjlig uppgift att koncentrera uppmärksamheten till endast en av alla vackra byar och orter inom regionens gränser, för att ge en klar bild av allt som ryms inom samlingsnamnet Chianti Classico. Därför har Munskänkarna för 2012 valt ett mer rättvisande tillvägagångssätt och införlivat hela regionen i utmärkelsen Årets Vinort. Utmärkelsen kommer att överlämnas av Munskänkarna på plats i Florens i samband med det årliga arrangemanget Chianti Classico Collection i februari. Historiens vingslag Chianti Classico ligger mitt i Toscana och verkar utifrån gamla traditioner och en spännande kulturhistoria. Men framför allt är det ett land där människor har brukat jorden och framställt vin sedan etruskernas tid omkring 1000 år före romarna. Även de senare kom 4 Munskänken nr 1 2012

helt distrikt att uppskatta områdets viner som prisades för sin elegans jämfört med de syditalienska vinerna som man vanligen drack då. Chianti nämns i vinsammanhang första gången i slutet av 1300-talet och många av dagens vingårdar var i bruk redan då. Knappast något distrikt i världen kan uppvisa en sådan samling av gamla vinodlarfamiljer som detta. Det är inte ovanligt med vinegendomar som gått i arv i generationer. Familjer som Antinori och Mazzei har varit i branschen i bortåt 600 år. Den verkliga åldringen är familjen Ricasoli som drog igång sin verksamhet år 1141. Med en så anrik historia skulle man kunna tro att området numera vilar på sina lagrar men så är inte fallet. Dagens Chianti Classico är ett mer dynamiskt och vitalt vindistrikt än någonsin. Under de senaste trettio åren har man sett en i det närmaste revolutionerande utveckling av chiantivinet där trötta gamla recept raderats bort och nya, anpassade till dagens krav kommit i stället. Chianti Classico idag Chianti Classico omfattar i dag ett område mellan Florens och Siena och består av kommunerna Greve in Chianti, Radda in Chianti, Castellina in Chianti och Gaiole in Chianti samt delar av kommunerna San Casciano Val di Pesa, Tavarnelle Val di Pesa, Barberino Val d Elsa, Poggibonsi och Castelnuovo Berardenga. Distriktet har en separat klassifikation, DOCG Chianti Classico, som skiljer sig från DOCG Chianti och dess sju deldistrikt med bland annat striktare produktionsregler. Termen classico betyder den första eller snarare originalet. Chianti Classico är ett mycket kuperat och ganska skogigt vindistrikt där gårdarna ligger på mellan 250 och 550 meters höjd över havet. Det innebär att det kan vara stora skillnader mellan vingårdarna när det gäller temperatur, solexponering, vindskydd och jordförhållanden. Det gör att vinerna varierar väl så mycket från gård till gård som de gör från kommun till kommun. Att gissa rätt vinby i en blindprovning kräver en riktig kännare. En del vnodlare tror på ett oblandat vin och har planterat lågavkastande kloner av druvan för att skapa kraftfulla viner. Andra föredrar att blanda sangiovese med ett litet tillskott av inhemska och/ eller internationella druvsorter. Oavsett stil är de lagrade riservavinerna de mest eftertraktade. Debatten pågår mellan puritaner som anser att endast italienska druvor ska användas och andra som menar att framför allt franska sorter behövs för att fylla ut sangioveses slanka kropp. För oss vinälskare spelar detta ingen roll så länge ett vin från Chianti Classico smakar chianti. Varma ljuvliga viner med en något kärv ton som fulländas i kombination med det klassiska toskanska köket. DOCG Chianti Classico DOCG Chianti Classico är en separat klassifikation som skiljer sig från DOCG Chianti och dess sju underregioner. Chianti Classico ska bestå av mellan 80-100 % sangiovese. De kompletterande druvorna får antingen vara inhemska som canaiolo, colorino, malvasia nero och mammolo eller internationella som cabernet sauvignon och merlot. Vingårdarna får inte vara belägna mer än 700 hundra meter över havet. Vinerna måste både odlas och buteljeras inom distriktet. Chianti classico normale får sälja tidigast 1 oktober året efter skörd och ska hålla minst 12 procent alkohol. Chianti classico riserva ska lagras minst 24 månader varav minst 3 månader på flaska och måste hålla minst 12,5 procent alkohol. Högsta tillåtna skördeuttag är 58 hl/ha. Minst 3 350 rankor måste vara planterade per hektar, och de måste minst vara 5 år gamla innan druvorna får användas till chianti classico. Vingårdsarealen uppgår till 7 200 hektar. Produktionen av chianti classico år 2010 var 264 000 hektoliter. Consorzio Vino Chianti Classico har över 600 medlemmar varav 350 buteljerar sitt vin själv. Största exportmarknad är USA med 27 %. Näst störst är Tyskland med 12 % och sedan följer Schweiz, Storbritannien och Kanada. Sverige utgör 3 % av exportmarknaden. Munskänken nr 1 2012 5

Från vitvin till högklassigt Castello di Brolio. Första gången namnet Chianti dyker upp i historiska källor är 1398 och då omtalas det som ett vitt vin. Under medeltiden var området en scen för furstar från Florens och Siena där de stred om makten. Dagens landskapsbild av byar, städer, borgar, villor och slott med vinodlingar och olivlundar minner mycket om tider som varit. Text: Carina Olofsson Gavelin Foto: Consorzio Vino Chianti Classico Familjen Medicis inflytande över Toscana resulterade i skapandet av den första regleringen för chianti. 1716 deklarerade storfursten av Toscana Cosimo den tredje av Medici att namnet Chianti endast fick användas på vin från byarna Castellina, Giaole, Radda och Greve plus några områden söder om Florens. Därmed blev området ett av de första vindistrikten någonsin att bli avgränsat. Vilka druvor som ingick i vinet på den tiden är inte klarlagt, men man tror att det främst var blå sorter som canaiolo och mammolo. Chiantivinet fick ett gott rykte och när efterfrågan ökade började även vinbönderna utanför de uppritade gränserna att sälja sitt vin under namnet Chianti. Det var viner där det var lite si och så med kvaliteten och efterhand skapade det osäkerhet om vad chianti egentligen var; ett seriöst och karaktärsfullt vin eller ett tunt och profillöst. För kvalitetsmedvetna vinproducenter var det ett aber. Ricasolis recept Den som kom med ett vinnande recept för chianti och vars intentioner än i dag spelar roll var baronen Bettino Ricasoli från Castello di Brolio. Baronen hade varit i Frankrike och lärt sig göra vin och kanske var det från Bordeaux han hämtade idén att chianti skulle vara ett blandvin där de olika druvsorterna kompletterade varandra. Receptet han föreslog var 70 procent sangiovese för att ge ryggrad, 15 procent canaiolo för fruktens skull, 10 procent av den gröna druvan malvasia för att lätta upp det hela och ytterligare 5 procent av andra lokala druvor. Receptet, som lanserades på 1870-talet, blev en framgång men det saknades fortfarande rättsliga regler för att skydda vinets ursprung. Med förenade krafter 1924 samlades 33 engagerade vinodlare i Radda in Chianti för att bilda ett konsortium till skydd för det vin som producerades inom de ursprungliga byarnas gränser. Det blev starten för dagens Consorzio Vino Chianti Classico en producentförening som har som syfte att skydda, utveckla och marknadsföra just chianti classico. Det var då man valde den svarta tuppen som symbol för regionens vin och som finns avbildad på en målning av Giorgio Vasari i Palazzo Vecchio i Florens. Först långt senare kom Gallo Nero att pryda det rosa band som sätts runt flaskhalsen på en äkta chianti classico. 6 Munskänken nr 1 2012

rött Den nybildade producentföreningens påtryckningar ledde till att en kommission tillsattes. Frågan utreddes och 1932 bestämde kommissionen det geografiska området för chianti. Därvid utvidgade man tyvärr gränserna till att omfatta en mycket större areal än den ursprungliga, tvärtemot vad producentföreningen hade hoppats på. Nu fick man istället vänta ytterligare drygt 30 år innan förhoppningarna infriades. 1963 instiftade Italien efter fransk förebild sin första systematiska vinlag, DOC (denominazione d origine controllata), och 1967 fick Chianti DOC-status. Samtidigt blev det ursprungliga området erkänt som originalet och fick rätt att skriva classico på etiketten. Supertoscanare Samtidigt planterade många i området om sina vingårdar med nya högavkastande sangiovesekloner med sikte på kvantitet i stället för kvalitet. Andra ville ta till vara på regionens potential för kvalitetsviner. Därvid började somliga att experimentera med franska druvsorter, främst cabernet sauvignon. Med den nya lagstiftningen fick de vinerna bara klassificeras som bordsviner, vino da tavola, oavsett kvalitet. Det var nu inget som avskräckte. Piero Antinori visade vägen med sin Tignanello som var spetsad med cabernet sauvignon. För det vinet fick han ut högre priser än för sina chiantiviner och så var begreppet Super Tuscans fött. En del producenter hängde på medan andra fortsatte på den mer traditionella vägen och menade att man visst kunde göra lika bra viner av de inhemska druvorna. Ett stöd på vägen fick traditionalisterna 1984 när chiantidistrikten som helhet promoverades till DOCG (denominazione d origine controllata garantita), den högsta kvalitetsklassen i den italienska vinlagstiftningen. Samtidigt fick classicodistriktet striktare produktionsregler än de andra deldistrikten. Chianti Classico 1996 gnådde konsortiet äntligen sitt mål. Chianti Classico blev erkänt som en egen appellation DOCG Chianti Classico skild från övriga Chianti. Nu stramades produktionsreglerna upp ännu mer: vinet skulle innehålla mellan 80 till 100 procent sangiovese, vissa franska sorter fick ingå i blandningen och de gröna I juni 2005 blev den Svarta Tuppen (Gallo Nero) ett obligatoriskt varumärke på alla vinflaskor från Chianti Classico. Märket som sitter intill det statliga kontrollsigillet i form av det rosa band finns runt flaskhalsen på ett vin från Chianti Classico. Dessförinnan var det bara möjligt för medlemmar inom konsortiet, Consorzio Vino Chianti Classico, att använda den Svarta Tuppen som emblem. Men genom att förse den med en starkare betydelse och även införliva ickemedlemmar har märkningen blivit till en entydig och samlande symbol för hela distriktet. druvorna var inte längre obligatoriska. Sedan dess har lagstiftningen fortsatt att skärpas så från och med 2006 års skörd är de gröna druvorna inte längre tillåtna. Radda in Chianti, en av vinbyarna i classicodistriktet. Munskänken nr 1 2012 7

Stilar Chianti classico finns i två olika stilar: normale och riserva och de flesta producenter gör båda dessa. Den normala stilen görs på druvor som antingen kommer från yngre vingårdar eller från lägen som inte är helt optimala för riserva. Lagringstiden är runt 6 till 12 månader och faten kan vara små eller stora, ofta äldre, eller en blandning. En del av vinerna lagras även helt eller delvis på fat av stål eller betong. Vinerna är rödfruktiga och ofta gjorda för att konsumeras under den närmaste tiden, men långt ifrån alla. Riserva är en beteckning som är mer mångfasetterad. Det kan antingen vara ett vin som är gjort på druvor som kommer från de bästa vingårdslägena och fått en längre tid på fat samt uppfyller lagstiftningens villkor för riserva (då med prefixet Riserva på flaskan) eller ett vin som kommer från en specifik vingård och har legat en längre tid på fat (ofta med vingårdsbeteckningen på flaskan). Det kan också vara ett vin som har en optimal druvkvalitet och har legat en längre tid på fat men som inte betecknas som en riserva utan antingen får prefixet Castello på flaskan (t ex Castello di Brolio) eller ett fantasinamn. Gemensamt för dessa är att de är producenternas prestigeviner, har legat runt 16 till 20 månader på fat och är gjorda för längre lagring. Med andra ord: många producenter skulle kunna skriva ut riserva på etiketten men väljer av olika skäl att döpa vinet till något annat. Olika druvor kan komplettera sangiovese i en chianti classico. Traditionellt blandades den med inhemska druvor som canaiolo, malvasia nero, colorino och mammolo. Druvorna ger viner med örtiga och blommiga övertoner (där framför allt canaiolo bidrar med mycket blommor). Om producenten istället använder sig av cabernet sauvignon får vinet ofta toner av ceder och mörk frukt som svarta vinbär, medan merlot brukar ge toner av plommon och mullbär och syrah bidrar med peppar. Chianti classico kommer således i många olika skepnader: Traditionalister, 80-100 procent sangiovese ofta med komplement av inhemska druvor som canaiolo och lagring på stora ekfat. Ny-traditionalister, 80-100 procent sangiovese ofta med komplement av inhemska druvor och lagring på små fat (barriques), eller en blandning av små och stora. Modernister, 80-90 procent sangiovese kompletterat med både inhemska och internationella druvor som cabernet sauvignon. Lagring på små fat (barriques) eller en blandning av små och stora. Internationella modernister, 80-90 procent sangiovese, ofta i den nedre delen av skalan, kompletterat med internationella druvor och lagring endast på små fat (barriques) där en majoritet är nya. TEMA PROV NING Chianti Chianti classico är representerat i System bolagets fasta sortiment med tio viner. Här kommer en liten presentation för sektionsprovningar eller egna övningar på temat. Vinerna kan indelas i tre grupper: normale, riserva och castello. I en provning bör alla grupperna vara representerade för jämförelsens skull. Beroende på hur vinerna framtonar har vi också försökt oss på en indelning efter stil där vi sökt efter viner som står för traditionen och de som har en mer modern eller internationell inriktning. Även här bör man ta med provningsvin från båda grupperna. Den som vill lägga till även en terroiraspekt tar hänsyn till att de två Broliovinerna och Rocca Guicciarda kommer från trakten av Gaiole, Fèlsina från Castelnuovo Berardenga, Fonterutolivinerna från Castellinaområdet och Villa Cafaggio från Conca d Oro. 2009 Terreno (varunummer 2373, pris 89:-) Ulf Jansson, Mikael Sevä och Johan Tarmet Ung, fruktig doft med avrundade toner av körsbär, hallon, lingon och lite choklad. Medelfyllig, fruktig smak med bra struktur med unga, lite kärva syror, tuggig extraktkänsla, schysst längd och småvarm avslutning. Gedigen instegschianti av 90 % sangiovese och 10 % canaiolo som lagrats dels i tank, dels i botti och dels i använda barriquer. 2009 Brolio (2705, 115:-) Koncentrerad doft med mörka körsbär, blåbär, björnbär, mineral, rostad ek och mokka, Medelfyllig, fruktig och väl sammanhållen smak med bra djup, fin längd, nyanserade aromer och rena, snygga syror. Baschianti i turboversion då man avstod från att göra flaggskeppsvinet det här året. Gjort av 80 % sangiovese, 15 % merlot och resten cabernet sauvignon. Lagrat 9 månader i barriquer och tonneaux. 2009 Fonterutoli (32229, 149:-) Ung, fruktig, lite återhållen doft med mörka körsbär, plommon, ek, choklad, mineral och örter. Rik, fruktig och rätt polerad smak med god kropp, bra längd med lite dova aromer, fin syra och ganska lång, lite ekbitter, ung eftersmak. Baschianti i modern stil och med extra kraft då man inte gjorde något castellovin 2009. Delvis barriquelagrat. 8 Munskänken nr 1 2012

Classico 2008 Fèlsina Berardenga (90508, 149:-) Återhållen, lite utvecklad doft med röda körsbär, röda bär, fat, örter och lite mineral. Medelfyllig, utvecklad och småkärvt strukturerad smak med rik attack, lite glest mittparti om än med längd och rent slut med stramhet. Classico som farmtonar som mer traditionellt i sin stil. Sangiovesevin som lagrats ett år på stora ekfat. Tillfälligt sortiment. 2008 Villa Cafaggio (22817, 150:-) Öppen, fruktig och något utvecklad doft med röda körsbär, röda bär, fat, mineral, örter och en touche viol. Medelfyllig, fruktig smak med pigg attack, sammanhållen mitt med lagom kärva syror, bra längd och en angenäm bitterhet i avslutningen. Renrasigt sangiovesevin med fint uttryck och traditionell classicokaraktär. Lagrat ett år i stora fat av jugoslavisk ek. 2007 Ruffino Riserva Ducale (2235, 120:-) Utvecklad doft med röda körsbär, röda vinbär, hallon, lingon, tobak och örter. Medelfyllig, utvecklad och lite avrundad smak med nyanserade aromer, mogen syra, god längd och samlat, lite torrt slut. Riktigt typiskt i sin traditionella stil. Gjort av 90 % sangiovese och 10 % cabernet sauvignon/merlot och lagrat 2 år på stora fat av slavonsk ek. 2007 Beni Duilio Castellani Riserva (22328, 129:-) Öppen doft med körsbär, blåbär, hallon, mineral, fat och citrus. Medelfyllig, utvecklad smak med avrundad attack, fruktig och nyanserad mitt med skaplig längd och lite kärv avslutning med inslag av svart te. Korrekt sangiovesevin. 2008 Rocca Guicciarda Riserva (2723, 139:-) Utvecklad doft med tydliga körsbärstoner och därtill jordgubbar, hallon, rödvinbär, ek och lite mineral. Medelfyllig, fruktig smak med begynnande utveckling, koncentrerad mitt uppbyggd med årgångstypiska småkärva syror, bra längd med sammansatta aromer och fast slut med viss ekbitterhet. Välbyggd classico som gott kan lagras 4-6 år. Druvrent sangiovesevin som lagrats 16 månader i barrique och botti. 2007 Castello di Fonterutoli (32130, 289:-) Fruktig doft med gott inslag av rostad ek plus toner av mörka körsbär, svarta vinbär, björnbär, mineral, örter, pinje och mörk choklad. Drygt medelfyllig, rikt fruktig smak med bra början, komplext mittparti med god kropp, fin struktur med goda syror, utmärkt längd och rent slut med bra balans. Modern, attraktiv chianti classico med auktoritet. Vin av 90 % sangiovese och 10 % cabernet sauvignon som lagrats 16 månader i barrique. 2008 Castello di Brolio (90519, 329:-) Koncentrerad doft med röda och mörka körsbär, björnbär, hallon, örter, mineral, ek, kola och choklad. Medelfyllig, fruktig smak med distinkt attack, lång, stram och nyansrik mitt med bra fokus och lång avslutning med unga, småkärva syror och inslag av hallon och röda körsbär. Modern chianti classico med avstamp i traditionen. Vin av 80 % sangiovese, 10 % merlot och 10 % cabernet sauvignon, har lagrats 18 månader i ekfat av olika storlekar. Årgångsguide 1997-2010 1997 Hett och torrt, druvorna plockades tidigt. Mer kraft än finess. Betraktades som en historisk årgång när den kom, delvis reviderad då många viner inte har hållit måttet. Ändå en av de bättre årgångarna under 1990-talet. Drick eller spara. 1998 En lovande början på året försämrades vädret när det kom regn under skörden. Mindre koncentrerade viner men flera av dem är eleganta. Drick. 1999 I det närmaste en perfekt väderlek från vår till skörd. Fylliga och balanserade viner. De jag har provat har pekat på långt liv. Bättre än 1997. Spara eller drick. 2000 En expetionellt varm och torr sommar. Viner med mycket extrakt men de saknar ofta balans. Vissa har ofokuserad frukt och tuffa tanniner. Det finns dock undantag. Drick 2001 En relatvt liten skörd men med druvor av hög kvalitet och full mognad. Klassiska viner, aromrika med bra syrastruktur och balans. Bättre än både 1997 och 1999. Många av riservorna pekar på ett långt liv. Viner från topproducenter kan garanterat ligga fram till 2015. Spara eller drick. 2002 Ett kallt och regnigt år. Inget år för riservor. Drick eller häll ut. 2003 Ett extremt varmt år. Varning för kokt frukt, låg syra och tuffa, smått gröna tanniner. Välj viner med omsorg. Har provat några bra. Drick. 2004 En lång mognadssäsong med sen skörd av mogna druvor. En klassisk årgång med intensiva aromer, strama, balanserade syror och läskande frukt. Viner som är byggda för ett långt liv. Mindre yppig frukt än 2001. Spara eller drick. 2005 En varm sommar men med kallt och regnigt väder före skörd. Fylliga viner, ibland kokt frukt, rätt låg syra och ofta hårda tanniner. Har inte balans för längre lagring. Välj viner med omsorg, d v s från topproducenter. Drick och i undantagsfall spara. 2006 Ett omväxlande väder med varm sommar och regn framåt hösten, men där värme innan skörd styrde upp det hela. Koncentrerade, aromrika viner med fyllig frukt och bra syrastruktur. Påminner om 2001. Kanske den bästa under 00-talet. Spara. 2007 Mild vinter, tidig knoppning, varm sommar och ganska tidig skörd. Denna mindre än genomsnittet men med mogna druvor. Vinerna har fyllig, koncentrerad frukt och bra tanninstruktur men ett frågetecken kring syra och aromämnen. Påminner om 1999. Vissa producenter menar att denna årgång är bättre än 2006. För tidigt att säga. Spara. 2008 Problem med knoppning. Varmt under mitten av sommaren. Hagel och kallt under delar av hösten skapade problem, men värme före skörd styrde upp det hela. De jag har provat visar på tuggig, mogen frukt men med en syrastruktur som lämnar frågetecken. 2009 Ett mindre extremt väder än 2008, något mindre skörd än vanligt. Fruktdrivna viner med bra struktur men med frågetecken för aromerna. Flera producenter har avstått från att göra sina toppviner. 2010 En årgång som inte är helt enkel. En del producenter menar sig ha gjort bra viner medan andra tycker att det är för tidigt att uttala sig. Alla lagringsrekommendationer bygger på riserva och slottsviner. Mikael Sevä Munskänken nr 1 2012 9

Trivs chianti classico i källaren? Ur historiskt perspektiv har chianti varit ett vin för tidig konsumtion. Detta började förändas under 1970-talet när en rad vinbönder, framförallt i Classico-zonen, var övertygade om att sangiovese kunde ge kraftfulla viner som kunde mäta sig med de bästa från Frankrike. Detta inspirerade vinmakare runt om i regionen och numera är chianti ett helt annat vin med höjd kvalitet över hela linjen. Trots detta är det dock alltjämt ett vin för relativt tidig konsumtion men med vissa undantag. Av Mikael Sevä Chianti är ett stort område som omfattar både DOCG Chianti med dess underområden och DOCG Chianti Classico, det ursprungliga området. Det gör det svårt att ge entydiga rekommendationer när det gäller vinernas lagringsduglighet. En tumregel är dock att generiska chiantiviner bör drickas unga och att viner från underområdena håller något år längre. Undantaget är viner från Chianti Ruffina som är väl lämpade för lagring. Men de mest lagringsdugliga vinerna kommer från Chianti Classico. Faktorer för lagring Alla viner från Chianti Classico är dock inte ämnade för en längre lagring, vi måste skilja på normale och riserva. Chianti classico normale bör drickas mellan 3 till 8 år efter skörd med undantag för några som kan lagras upp till 10 år. De flesta chianti classico riservor bör drickas efter 10 år, men kan hålla upp till 20 år. Dessa rekommendationer bygger på två förutsättningar: att vinerna kommer från bra årgångar och från producenter som, av erfarenhet, visat sig skapa viner lämpade för lagring. Lagringsduglighet beror på flera faktorer, bland annat druva, skördetid och källarteknik. Sangiovese är traditionellt en druva med hög syra, tuffa tanniner och en frukt som inte alltid har varit fokuserad. Syra och tanniner är dock viktiga ingredienser för att kunna lagra viner men de behöver naturligtvis balanseras mot frukten för att skapa en harmoni. Numera har det tagits fram kloner som lyfter fram frukten utan att syrorna går förlorade. Druvans egenskaper gör att den är svår att hantera i vingården. Den knoppar tidigt och mognar sent och behöver rätt mycket värme för att mogna. Vinproducenterna måste med andra ord skörda när syra och frukt befinner sig i balans, ett konststycke som inte alltid lyckas. För tidig skörd ger för hög syra kontra frukt, för sen skörd för ger vice versa och däremellan kan höstregnen förstöra skörden. Vidare behöver druvan en lång växtsäsong med svala nätter och varma dagar för att alla aromämnen skall vara på plats. Detta medför att vinbönderna måste ha rätt vingårdsläge, is i magen för att invänta rätt skördetid och vädergudarna på sin sida. Blickar vi tillbaka har bara fyra år per decennium gett viner som är värda att lagra. Under det första årtiondet av 2000-talet har vädergudarna dock lett mot området, vilket har skapat förvånansvärt många årgångar värda att lagra (se årgångstabell på sid 9). Slutligen har förnyad teknik i vinkällaren gjort att vinerna fått en ökad förmåga att tåla lagring. Jäsning och skalmaceration på rostfria temperaturkontrollerade tankar medför att vinmakaren har större kontroll över hela processen. Det har bland annat bidragit till mindre hårda tanniner och mer fokuserad frukt vilket gjort att vinerna både är tillgängliga som unga och har tillräckligt med ryggrad för att lagras. De flesta vinerna läggs också en tid på mindre ekfat vilket ger en mikrooxidation som ökar förmågan att tåla lagring. Viner för lagring Här följer mina erfarenheter och tips när det gäller lagring av chianti classico. Låt oss börja med normale. Jag har provat 10 år gamla viner med mognadstoner som gått mot rosor, läder, tobak, torkad frukt och röd citrus. Nyligen har jag provat flera viner från 2004 som fortfarande är vitala och som kommer att hålla några år till. Årgång 2006 och 2007 är fortfarande i medelåldern och kommer att bli bättre om tre till fyra år. Exempel på viner som vinner på lagring är de från Villa Cafaggio och Felsina. Chianti classico riserva är byggda för att tåla längre lagring. Jag har provat viner från 1997 som fortfarande är livskraftiga, även om årgången är något överskattad. Många viner från 1999 är riktigt bra och har både syra och frukt för att klara flera år till i källaren. Viner från 2001 börjar bli drickfärdiga, men jag tror att många håller fram till 2015-2020. Viner från 2004 är överlag mer drickfärdiga, även om många håller ett bra tag till. 2005 är mer snabbmognande och står på sin topp nu. När det gäller 2006, 2007 och 2008 så ska de ligga ett bra tag till, fram till 2020-25, framför allt de två förstnämnda årgångarna. När dessa viner når sin topp får de en underbar doft av läder, stall, tobak, torkad frukt, körsbärsaromer i varierande grad och många likheter med äldre Bordeaux. De rekommenderade lagringstiderna bygger på viner jag provat genom åren, bland annat från följande producenter som finns på den svenska marknaden: Barone Ricasoli (Castello di Brolio), Castello di Fonterutoli, Castello di Ama, San Felice (Poggio Rosso), Fattoria de Felsina (Rancia) och Marchesi Antinori (Badia a Passignano Riserva). 10 Munskänken nr 1 2012

TEMA PROV NING Hur super är supervinerna egentligen? På sextiotalet var priset på chianti lågt, lönerna i Chianti var usla, ungdomarna lämnade landsbygden för städernas fabriker, fyrkantiga vinlagar förhindrade kreativitet, de fina lägena som krävde manuell hantering förföll och produktionen från sämre lägen femfaldigades. En fin vingård sades kunna köpas för priset av en sång. Så kunde det inte fortgå. Ett vin med hög internationell status måste skapas. Antinori kan ta åt sig äran för att ha lyckats med det. Med hjälp av supervinmakaren Giacomo Tachis skapades Tignanello som blev sinnebilden för det nya moderna vinet från Chianti och Sassicaia, en bordeauxkopia från Bolgheri och lika superbra som dessa tyckte kritiken. Men vad var det för super med den förstnämnda? Jo, den kom från en särskilt fin vingård, Tignanello, på egendomen Santa Christina i Chianti classico. Det framställdes med extra omsorg och utan någon av de 30 procenten gröna druvor som lagen då tillät. Inspirationen kom från bordeauxlegenden Emile Peynaud som var konsult hos Antinori i slutet på 60-talet. Från början fanns det inga franska druvor i blandningen men så fort man fått fram sådana i vingården spetsade man med en liten dos cabernet sauvignon och lagrade vinet på små nya franska ekfat. Och, det kanske viktigaste av allt, Emile introducerade den maloaktiska jäsningen, som gjorde vinet mjukare i dess ungdom. Tyvärr gjorde den myckna franska eken att vinet samtidigt mjuknade långsammare över tid. Antinori var från början försiktiga med de franska inslagen för att inte bli anklagade för att göra bordeauxkopior av chianti. Caberneten tenderade att dominera redan vid 20 % och än mer så efter lagring. 1985:an som jag drack nyligen var läckert bordeauxig. Antinori var dock inte först ut, bland annat Monsantos Il Poggio som kom -62 var redan en legend i kännarkretsar när Tignanello kom -71. Det var nog inte så mycket unikt super med Tignanellon förutom succén den gjorde, Antinori själva var förbluffade. I slutet av 70-talet kom en uppsjö av uppföljare. För att inte komma i konflikt med vinlagen eller bara för att markera sin särart klassade man ner vinerna från chianti till vino da tavola, medan priset hissades upp för att ge vinet prestige. Så småningom har vinlagen anpassats till att omfatta de vanligaste avvikelserna. Kvar blev de sangiovesebaserade vinerna med alltför högt innehåll av franska druvor för att likna chianti och de som baseras på franska druvor med lite eller ingen sangiovese alls i blandningen. Man skulle lite grovt kunna säga att av de två supervinstilarna, den italienska och den franska, överlevde bara den franska. Men hur mår den idag i Chianti Classico? Jag beställde merparten av de superchiantis som finns på beställningssortimentet, men också ett par favoriter från grannområdena. Panelen var entusiastisk. Det här var dyrt, men faktiskt rätt prisvärt. Ett par viner från granndistrikten, Olmaia från Montalcino och Paleo från Bolgheri, hörde till de bästa, men de flestas favorit, Galatrona, kommer från Chianti, ja alldeles i närheten i alla fall och är en härligt stallig bordeauxkopia, väl i klass med legenderna Ornellaia och Sassicaia från Bolgheri. Ja, och med fin bordeaux också för den delen. Mårten Söderlund Bedöm/v 15 = 201:- 16 + 259:- 16-399:- 17 = 419:- 15-299:- 16-436:- 16-545:- 17 669:- 16 1183:- 17 895:- 2008 Il Bruciato Marchese Antinori 70662, Sigva Bärig doft med körsbär, lingon, vanilj och mandelmassa. Bra balanserad smak med fin sötma i attacken, torra, lite upptorkande syror och viss bitterhet i eftersmaken. 60 % cabernet, 30 % merlot, 10 % sangiovese. 2005 Casalferro Barone Ricasoli 73405, Wineworld Fin doft av fina fat och lite stall, björnbär och sesamolja. Saftig, rik, rund smak med rätt intensiv frukt och en lång eftersmak med balanserade, strama tanniner. Torrt utan att vara tufft. Sangiovese/merlot. 2006 Nemo Monsanto 71658, Bristly Wine Agents Lite dammig doft med björnbär, tjära, tallbarr och mörk choklad. Rik svartvinbärssmak med ganska höga syror i stram, bra balans. Bör lagras. 100 % cabernet sauvignon. 2005 Olmaia Col d Orcia 85749, Carovin Bra doft av fin ek, choklad, kaffe, läder, skokräm och en liten trevlig mognadston. Smaken är elegant med sammetskänsla, lång och god med balanserade torra, tanniner. Gott vin av cabernet sauvignon och franc, merlot och petit verdot. 2008 Le Cupole Tenuti di Trinoro 71908, Wine List Sweden Svagt dammig doft påminnande om skokräm, körsbär, glöggkryddor, torkade russin och lite flyktiga syror. Smaken är lite bullig med sötma och en ganska stram syra. Cabernet sauvignon, cabernet franc, merlot och petit verdot. 2007 Necter Dei Nittardi 70232, Handpicked Wines Lite dammig doft med mycket svarta vinbär, choklad, engelsk julkaka, ingefära och pepparkaka. Smaken är kraftig och mycket saftig med svarta vinbär och blåbärsinslag. Eftersmaken är bra men tanninerna är torra och en aning spretiga. Cabernet sauvignon, merlot och syrah. 2005 Solare Capanelle 73457, Vinoliv Import Ganska rik doft med björnbär, mandelmassa, knäck, ek och blåbär. Smaken är saftig, mellanpaletten är fyllig och imponerande, eftersmaken med slånbär är stram och torr. Sangiovese och malvasia nera. 2006 Paleo Rosso Le Macchiole 73732, Vinoliv Import Doft med inslag av fat, mynta, svarta vinbär, läkerol, ceder och tobak. Smaken är rund, kraftig, mineralrik och mjuk, ändå med mycket struktur, fin längd, och en klädsam bitterhet. Jättegott vin av cabernet franc. 2006 50&50 Capannelle 73458, Vinoliv Import Lite återhållen doft av kanel, russin, liniment och körsbär. Kanelen går igen i smaken som är rund och balanserad med en aning rustikt avslut. Sangiovese och merlot. 2008 Galatrona Petrolo 73463, Vinoliv Import Lite dammig doft med inslag av kaffe, tobak och stall, påminner om en ung graves. Smaken har bra attack, inslag av kaffe och tobak, bra syra och balanserat slut. Härligt gott vin av cabernet och merlot. Munskänken nr 1 2012 11

MAT &VIN Chianti och mat Text: Mats Burnert Foto: Ulrika Söderkvist Chiantis viner har varit berömda i århundraden och sangiovesedruvan är det karakteristiska råmaterialet. Tidigare har man haft krav på att det skall vara ett blandvin men idag kan det också vara en druvren sangiovese. Stilen är emellertid ganska enhetlig och beror förstås mycket på terroiren. I en provning med andra stora viner kan man kanske tycka att chianti vinerna är lite klena med hög syra och slank kropp och att de inte har samma storhet som en del andra klassiker Det är en alltför snabb analys. Chiantis storhet ligger i dess nästan unika anpassningsförmåga till maten. Sangiovese kommer till sitt tydligaste uttryck i den icke lagrade chiantin och grundtonerna är körsbär, mineraler, viss örtighet och ibland också en speciell, stalliknande doft som också liknas vid tobak eller läder. Smakkaraktären, som är det viktigaste i anpassningen till maten, är hög syra, relativt tydlig bitterhet och ganska lätta till drygt medelfylliga viner. Den syrliga karaktären döljer dock ofta en del av fylligheten. Dagens chiantiviner kan delas in i två huvudstilar, klassisk och modern. Den modernare stilen skiljer sig genom att man gärna blandar i lite cabernet eller merlot, men framförallt att man lagrar vinet på små barriquer. Detta ger dels en mörkare, tätare färg jämfört med den ljusröda, snabbt brunfärgade klassiska chiantin, och dels lite mörkare bärtoner och tydligare fatkaraktär. Det toskanska köket är relativt rustikt med enkla rena råvaror som grönsaker, pasta, prosciutto och annat griskött, den florentinska biffen, hare och kyckling, alltsammans tillrett med färska örter och olivolja. Den här gången gör vi både en pastaförrätt och en varmrätt med örtpanerad fläskfilé med bräserad fänkål. Pasta med grönsaker och prosciutto ca 250 g fettucine 2 små zucchini 2 stora morötter 1 röd spansk peppar olivolja 4-6 msk strimlade soltorkade tomater 150 g taleggio färska örtkryddor: basilika, mejram och timjan salt och svartpeppar 1-2 skivor prosciutto per person Börja med att strimla morötter och zucchini, dela pepparfrukten och ta bort fröhuset. Finhacka lika delar av de olika örtkryddorna tillsammans för att ha till garnering senare. Fräs grönsakerna tills de mjuknat och tillsätt sedan de soltorkade tomaterna samt krydda lätt med salt och peppar. Skär osten i ca 1 cm stora tärningar, lägg i dem i pannan och låt dem smälta med grönsakerna. Koka samtidigt upp vatten till pastan och tillsätt salt enligt egen preferens. Lägg i pastan och låt den koka en minut kortare än normalt Häll av vattnet och vänd ner pastan i grönsaksblandningen, rör runt försiktigt. Lägg en skiva prosciutto på varje tallrik, lägg därefter pastaröran intill och garnera med örthacket 12 Munskänken nr 1 2012

Örtpanerad fläskfilé med fänkål 2 stora fänkålsknölar, med blad 2-3 msk olivolja 5 dl buljong, på kyckling, grön saker eller kalv 2 msk finhackad mejram (hackas tillsammans med fänkålsbladen) svartpeppar ca 750 g fläskfilé ca 100 g färska örtkryddor: basilika, mejram, timjan salt och svartpeppar ca 2 dl ströbröd 100 g pecorino (gärna smaksatt med tryffel!) ca 1 dl olivolja 2 ägg ½ gul paprika, ½ röd paprika, ½ ask babyplommontomater eller liknande (ca 150g) 150-200g rökt fläsk Koka upp buljongen. Skär av toppen och lite av botten på fänkålsknölarna så att själva knölen återstår, dela varje knöl i fyra lika stora delar. Fräs fänkålen med lite olivolja i ett par minuter på varje sida i en stekpanna där de precis får plats. Häll buljongen över fänkålen och låt det hela sjuda försiktigt på medelvärme. Om buljongen avdunstar för fort så täck över med aluminiumfolie. I väntan på att fänkålen mjuknar så börjar vi med köttanrättningen: Hacka fänkålsbladen tillsammans med mejram. Finhacka örtkryddorna och lägg dem i en skål, riv osten och lägg den i samma skål. Tillsätt ströbrödet och blanda ordentligt. Tillsätt därefter i olivoljan. Putsa filéen och gnid in med salt och peppar. Knäck äggen och vispa upp dem. Vänd köttet i äggsmeten och panera sedan filén med örtpastan. Byn filén i pannan i ca 3 min på medelhög värme på vardera sidan tills den fått en gyllenbrun färg. Lägg filén i en ugnsfast form med lite olivolja i botten och sätt in i ugnen på 160 grader i 12 minuter. Dela tomaterna i halvor, skär sedan en halv gul paprika och en halv röd paprika i strimlor och bryn dem tillsammans med tomathalvorna på relativt låg värme tills de mjuknar. Skär det rökta fläsket i små tärningar och bryn det sedan så att det får lite stekyta. Tag ut filén och invänta fänkålen. När denna blivit mjuk så öka värmen och koka bort så att nästan all vätska försvinner. När buljongen börjar bli så koncentrerad att den blir trögflytande vänds fänkålen runt i den. Lägg sedan upp fänkålen på tallrikarna och strö över örthacket. Skiva filén i en cm tjocka skivor och lägg upp dem med paprika, tomater och fläsktärningar på tallrikarna med fänkålen. Viner Klassisk stil 2007 Ruffino Riserva Ducale (2235, 120:-) 2008 Villa Cafaggio (22817, 150:-) Modern stil 2008 Rocca Guicciarda Riserva (2723, 139:-) 2007 Castello di Fonterutoli (32130, 289:-) Till förrätten med sina lätta och fräscha smaker är det framförallt den klassiska stilens viner som vinner på mötet. Vi får en mycket bra anpassning med Riserva Ducale och i mitt tycke kanske en nästan perfekt kombination med Villa Cafaggio. Vinernas lite råa syra rundas av, frukten lyfts fram och en liten behaglig bitterton sitter kvar som en angenäm krydda. Rocca Guicciardas ungdom och fyllighet trycks ihop något av maten. Castello di Fonterutoli däremot klarar detta men är kanske något för fyllig och intensiv och dämpar matens smaker lite för mycket. Till varmrätten fungerar alla fyra vinerna bra, men kanske har vi här de två bästa i form av Rocca Guicciarda och Villa Cafaggio där vi får en bra anpassning men på lite olika sätt. Fattonerna i Rocca n möter örtpaneringen på ett trevligt sätt och den lite ungdomliga kärvheten i vinet rundas av samtidigt som den mörka bärtonen lyfts fram. I Cafaggios vin dämpas syran till en behaglig nivå och maten balanserar upp den härliga körsbärstonen. Sötman i fänkålen lindar in de lite beskare tonerna och vi får en renare och fräschare balans i vinet som sitter kvar i eftersmaken. Välgjorda Castello di Fonterutoli fungera bra, men är aningen för dominant i mötet med maten och skulle kanske behöva lite rotsaker som tillbehör för att hamna i rätt intensitetsnivå, det vill säga i det fallet bättrar lite mer socker (eller fett) på kombinationen. Munskänken nr 1 2012 13

Har supertoscanarna spelat ut sin roll?text: Mikael Sevä Foto: Mats Burnert Inför förra årets Chianti Classico Collection i Florens, en vin mässa där producenter av vinerna i fråga visar upp nya årgångar för journalister och branschfolk, blev det en debatt mellan olika skribenter huruvida det var klokt gjort av arangören, Consorzio Vino Chianti Classico, att även tillåta de toscanska så kallade supervinerna på mässan. Vissa menade att detta arrangemang endast ska fokusera på chianti classico, inte viner som är designade för den internationella marknaden och som smakmässigt skulle kunna komma från andra regioner i Italien eller likväl från andra delar av världen. Farhågorna var att dessa mer muskulösa viner skulle stjäla hela showen. Andra tycke att det var en klok idé. Varför inte få möjlighet att prova dessa viner när man ändå är på plats i Toscana. Stal då dessa viner showen? Vad är en supertoscanare? Vad är skillnaden mellan dessa och chianti classico? Och är de bättre än de sistnämnda? Enligt mig är svaret på den första frågan lätt nej de överskuggade inte mässans huvudvin. Producenterna fick endast ta med sig ett supervin var och detta skulle vara från chianti classico-zonen (med andra ord kunde de inte visa upp viner från exempelvis Bolgheri eller Maremma) och de fick endast presentera vinerna på mässans andra dag. Fördelen var att man kunde jämföra dessa viner med chianti classico och därmed skapa sig en uppfattning om både skillnader och likheter. Varför supertoscanare? De övriga frågorna är inte lika lätta att besvara. Superstoscanarna är en konsekvens av de stelbenta regler som förr i tiden omgärdade chianti classico. Det var helt enkelt svårt för kvalitetsmedvetna producenter att göra bra vin. De kringgick regleringarna genom att deklassificera sina viner till bordsviner, vino da tavola, som tillät andra druvblandningar. Dessa viner såg dagens ljus under 1970-talet, superbordsviner som ansågs vara av bättre kvalitet än chianti classico. Numera är vinerna klassificerade som IGT Toscana, men forsätts att kallas för Supertoscans i folkmun. Det ovan nämnda ledde till att reglerna för chianti classico liberaliserades under 1990-talet och numera kan en så kallad supertoscanare och en chianti classico innehålla en liknande druvblandning men ändå klassificeras olika. DOCG Chianti Classico ska innehålla mellan 80 och 100 procent sangiovese och upp till 20 procent både andra inhemska såväl som internationella druvor. IGT Toscana är en så pass tänjbar klassifikation att vinerna kan innehålla antingen 100 % sangiovese eller 100 % internationella druvor eller en blandning däremellan. Därmed finns det tre kategorier av supertoscanare att skilja mellan. Detta medför att det är en mardröm för konsumenterna att skilja mellan chianti classico och supertoscanare och att förstå skillnaderna mellan dem ur kvalitetssynpunkt. Till exempel klassificeras Villa Cafaggios bästa vin San Martino (100 % sangiovese) som IGT Toscana medan Felsinas prestigevin Rancia (100 % sangiovese) klassificeras som Chianti Classico Riserva. Och det är upp till varje enskild producent att avgöra hur man klassifieserar vinerna. Med andra ord skulle producenter redan idag kunna klassificera om viner från IGT Toscana till Chianti Classico. Orsaken till att de inte gör det är att vissa namn är inarbetade och att supervinerna ger bättre betalt på vissa marknader. Det finns dock en ljusning. Dels uppger många producenter att supertvinet inte längre är deras prestigevin utan att det bästa druvmaterialet isället går till deras chianti classico riserva och dels går det rykten om att klassificeringen av chianti classico är på väg att revideras, vilket skulle innebära att ett kommun- och crusystem införs. Om detta sker så uppger flera producenter att de kommer att klassificera om sina viner från IGT Toscana till Chianti Classico. Är supertoscanarna bättre än chianti classico? Svaret på den frågan är enligt mig nej, med en viss reservation. Superviner med 100 % sangiovese är lika bra som, men inte bättre än, chianti classico med 100 % sangiovese. Med andra ord: supervinerna har historiskt spelat en roll genom att bidra till att höja kvaliteten på chianti classico men har i sin nuvarnade form spelat ut sin roll. Klassificera på nytt Med tanke på dagens situation skulle jag gärna se att man gjorde om klassifikationen av Chianti Classico från grunden så att vinerna enbart skulle få innehålla inhemska druvor: 80 till 100 % sangiovese och upp till 20 procent canaiolo, malvasia nero, colorino och mammolo. Orsaken är att när sangiovese blandas med alfahannar som cabernet sauvignon och merlot med dessas mörka fruktkaraktärer överskuggas sangioveses mer subtila aromer och även druvans fenomenala förmåga att återspegla sin terroir. IGT Toscana skulle likaså göras om så att vinerna får innehålla följande blandning: internationella druvor upp till 100 % och sangiovese upp till 50 procent. Detta skulle medföra att chianti classico blev mer ursprungstypiskt samtidigt som IGT Toscana skulle ge producenterna en möjlighet att göra internationella viner. Slutligen, de supertoscanare jag skulle vilja lyfta fram, trots mina reservationer ovan, och som också finns på den svenska marknaden är: Fontalloro från Fattoria di Fèlsina (100 % sangiovese), San Martino från Villa Cafaggio (100 % sangiovese), Cepparello från Isole e Olena (100 % sangiovese), Vigorello från San Felice (40 % vardera sangiovese och cabernet sauvignon och 20 % merlot), Siepi från Castello di Fonterutoli (50 % sangiovese och 50 % merlot) och Casalferro från Barone Ricasoli (100 % merlot). 14 Munskänken nr 1 2012