Kan EG-rŠttens spšrrverkan hindras?

Transkript

1 Kan EG-rŠttens spšrrverkan hindras? En analys av EG-domstolens praxis kring artikel 30 i Romfšrdraget och direktiv som har bristande kvalitet eller inte fšljs Uppsats i TillŠmpade studier 20 p Programmet fšr Juris Kandidatexamen, VT00 Juridiska institutionen Handelshšgskolan vid Gšteborgs universitet Av Marcus NydŽn Handledare: Docent Per CramŽr

2 2 InnehŒll 1 Inledning Syfte Metod Bakgrund Inledning Varors fria ršrlighet AllmŠnt om harmonisering Inledning Direktivets omfœng Harmoniseringsmetoder Minimiharmonisering Totalharmonisering SpŠrrverkan Inledning SpŠrrverkans framvšxt i praxis Doktrinen tolkar spšrrverkan i tidig praxis Slutsatser Finns nœgon mšjlighet att hindra att spšrrverkan intršder? Inledning Hinder mot spšrrverkan i Romfšrdraget Inledning Artikel 95(1) Artikel 95(4) Artikel 95(5) Artikel 95(6) Artikel 95(7) Sammanfattning Doktrinen šppnar upp fšr mšjligheten att hindra att spšrrverkan intršder Inledning Genuina och viktiga nationella intressen Gemensamma intressen SpŠrrverkan i fšrhœllande till Europeiska unionens utveckling och struktur Sammanfattning Direktivs spšrrverkan i praxis Inledning /77 Tedeschi - intresset att skydda mšnniskors och djurs hšlsa och liv /78 Ratti - intresset att skydda mšnniskors hšlsa och liv...29

3 /83 Campus Oil - hšnsyn till allmšn sškerhet C-52/92 Kommissionen v Portugal - intresset att skydda djurs hšlsa och liv C-249/92 Kommissionen v Italien - intresset att bevara všxter C-5/94 Hedley Lomas - intresset att skydda djurs hšlsa och liv RŠttsutvecklingen efter fallet Hedley Lomas Slutsatser i fšrhœllande till undantagsgrunderna med relevant praxis SpŠrrverkan i fšrhœllande till undantagsgrunder utan relevant praxis Sammanfattning och slutsatser KŠllor och fšrkortningar Litteratur SekundŠrrŠtt Beslut Direktiv Fšrordningar RŠttsfall frœn EG-domstolen Yttranden frœn generaladvokater Fšrkortningar...55

4 4 1 Inledning Europeiska unionen har med EG-rŠtten skapat ett nytt regelverk som i flera avseenden skiljer sig frœn det ursprungliga internationella ršttssystemet. Ur EG-domstolens praxis har bl a utvecklats principen om EG-rŠttens fšretršde 1 och dess spšrrverkan 2 som en tšnkt fšrutsšttning fšr EG-rŠttens genomslagskraft och funktion. ven om den sjšlvklara utgœngspunkten mœste vara att de enskilda medlemsstater som anslutit sig till Europeiska unionen skall respektera Unionens regelverk och ršttsprinciper har lœngt ifrœn alltid sœ varit fallet. TvŠrt om har det ofta fšrekommit och fšrekommer alltjšmt konflikter mellan de nationella ršttsordningarna och EG-rŠtten. Vid de tillfšllen dœ konflikter mellan nationell rštt och EG-rŠtt har uppstœtt har EG-domstolen i de allra flesta fall avfšrdat den nationella rštten med en enkel hšnvisning till principerna om fšretršde och spšrrverkan. 3 Detta har ocksœ skett utan att domstolen i stšrre utstršckning tagit hšnsyn till de olika typer av bakomliggande argument som fšrts fram som fšrklaring till varfšr de olika nationella regleringarna velat genomfšras. I de fall som EG-rŠttens sšrstšllning ifrœgasatts eller kommer att ifrœgasšttas mot bakgrund av att EG-rŠtten utformats och anvšnts pœ ett sœdant sštt att dess syfte inte kan uppnœs samtidigt som de enskilda medlemsstaterna genom egna ŒtgŠrder hade kunnat uppnœ samma eller bšttre resultat kan emellertid EG-domstolens principfasthet kanske ifrœgasšttas. 2 Syfte Min avsikt med denna uppsats Šr att undersška om och i sœ fall i vilken utstršckning som enskilda medlemsstater har mšjlighet att infšra egen reglering som begršnsar varors fria ršrlighet under hšnvisning till nœgon av undantagsgrunderna i artikel 30 i Romfšrdraget nšr det infšrts direktiv som avser att harmonisera ŒtgŠrder som syftar till att Œstadkomma det skydd som undantagsgrunden i frœga beršr. Jag skall ta reda pœ om det finns utrymme fšr enskilda medlemsstaters reglering dels nšr direktiven i frœga inte Šr av tillršckligt god kvalitet och dels nšr direktiven av god kvalitet inte fšljs av andra enskilda medlemsstater. Vidare skall jag skall Šven undersška om eventuella mšjligheter att Œberopa undantagsgrunderna varierar beroende pœ vilken undantagsgrund det gšller. 3 Metod ven om mšjligheten (eller mœhšnda avsaknaden av densamma) fšr medlemsstaterna att infšra egen reglering nšr det infšrts EG-rŠtt pœ omrœdet i frœga alltid varit mycket omdebatterad Šr dock problemet som egen fšreteelse inte sšrskilt omskrivet i litteraturen. Detta leder till att min undersškning till stor del bestœr av ršttsfallsanalyser i anslutning till vissa studier av Europeiska unionen och dess regelverks strukturella uppbyggnad och utveckling. Det skall Šven redan frœn bšrjan pošngteras att jag fšr egen del anser att de enskilda medlemsstaterna under vissa Šnnu inte preciserade fšrutsšttningar bšr kunna ha kvar sin 1 6/64 Costa v Ente Nazionale per l«energia Elettrica (ENEL) [1964] ECR Se t ex 106/77 Amministrazione delle Finanze dello Stato v Simmenthal SpA [1978] ECR 629. Begreppet spšrrverkan innebšr i stort ett hinder mot att infšra nationell reglering pœ ett omrœde det sedan tidigare utformats sekundšrrštt kring. Begreppet diskuteras nšrmare under avsnitt 6. 3 Se t ex 6/64 och 31/74 Galli [1975] ECR 47

5 5 regleringskompetens trots en tšnkt total gemenskapsreglering. Undersškningen kommer dšrfšr pršglas av att jag fršmst sšker och redovisar argument som stšder min stœndpunkt. I den mœn bra motargument uppkommer kommer dock dessa ocksœ att redovisas. 4 Bakgrund 4.1 Inledning Innan den djupare analysen av problematiken tar vid Šr det nšdvšndigt att fšrst i korthet redogšra fšr de principer som gšller fšr varors fria ršrlighet inom Europeiska unionen. 4.2 Varors fria ršrlighet En utav EG-rŠttens absoluta hšrnstenar Šr stršvan efter att upprštta en gemensam marknad. 4 Denna marknad skall Œstadkommas bl a genom fri ršrlighet fšr varor, personer, tjšnster och kapital. 5 I denna uppsats Šr alltjšmt fršmst kravet pœ varors fria ršrlighet av intresse. Portalparagraferna Šr i detta fall artiklarna 28 och 29 i Romfšrdraget. Artikel 28 lyder: Kvantitativa importrestriktioner samt ŒtgŠrder med motsvarande verkan skall vara fšrbjudna mellan medlemsstaterna. Artikel 29 stadgar vidare: Kvantitativa exportrestriktioner samt ŒtgŠrder med motsvarande verkan skall vara fšrbjudna mellan medlemsstaterna. Vad som Šr ŒtgŠrder med motsvarande verkan definierades tidigt i det omtalade fallet Dassonville 6 : All trading rules enacted by Member States which are capable of hindering, directly or indirectly, actually or potentially, intra-community trade are to be considered as measures having an effect equivalent to quantitative restrictions. 7 Denna definition gjorde emellertid att EG-domstolen pœ sœ vis kunde avfšrda en mycket stor mšngd av de enskilda medlemsstaternas lagstiftning trots det egentliga syftet med lagstiftningen inte nšdvšndigtvis var att dšrigenom hindra den fria varuršrligheten mellan medlemsstaterna. Konsekvensen av denna utveckling blev att EG-domstolen senare i fallet Keck 8 beslšt sig fšr att ompršva sin stœndpunkt dœ den fšrklarade att viss medlemsstatsreglering šver huvud taget inte skulle falla in under artikel 28 i Romfšrdraget: Éthe application to products from other Member States of national provisions restricting or prohibiting certain selling arrangements is not such as to hinder directly or indirectly, actually or potentially, trade between Member 4 Romfšrdraget artikel 2 5 A fšrdrag artikel 3 6 8/74 Procureur du Roi v Dassonville [1974] ECR A ršttsfall grund 5 8 C-267-8/91 Keck och Mithouard [1993] ECR I-6097

6 6 States within the meaning of the Dassonville judgement (Case 8/74 [1974] ECR 837), provided that those provisions apply to all affected traders operating within the national territory and provided that they affect in the same manner, in law and in fact, the marketing of domestic products and of those from other Member States. 9 Det faller emellertid pœ sin egen orimlighet att enskilda medlemsstater skulle sakna varje utrymme att begršnsa den fria varuršrligheten inom Europeiska unionen. Romfšrdraget tar i artikel 30 upp de intressen som tillœts begršnsa denna: BestŠmmelserna i artiklarna 28 och 29 skall inte hindra sœdana fšrbud mot eller restriktioner fšr import, export eller transitering som grundas pœ hšnsyn till allmšn moral, allmšn ordning eller allmšn sškerhet eller intresset att skydda mšnniskors och djurs hšlsa och liv, att bevara všxter, att skydda nationella skatter av konstnšrligt, historiskt eller arkeologiskt všrde eller att skydda industriell och kommersiell ŠganderŠtt. SŒdana fšrbud eller restriktioner fœr dock inte utgšra ett medel fšr godtycklig diskriminering eller innefatta en fšrtšckt begršnsning av handeln mellan medlemsstaterna. I EG-domstolens praxis har tillšmpningen av undantagsgrunderna i artikel 30 skett ytterst restriktivt. Rent allmšnt gšller betršffande sista meningen i artikel 30 att godtycklig diskriminering ansetts fšreligga om t ex en typ av varor som všgrats import till en medlemsstat ŠndŒ tillverkats och sœlts lagligt inom staten i frœga. 10 Inte heller har medgivits restriktioner fšr varuršrligheten om skyddet fšr det aktuella intresset har kunnat Œstadkommas genom alternativa ŒtgŠrder och ŒtgŠrden har inte heller tillœtits vara oproportionerlig. 11 Utšver de i artikel 30 nšmnda undantagsgrunderna beslšt man frœn EG-domstolens sida i fallet Cassis de Dijon 12 att utška de intressen som skulle tillœtas begršnsa varuršrligheten till att omfatta ett antal s k bjudande behov, t ex effektiv skattekontroll, miljšskydd, god handelssed och konsumentskydd. 13 Sammanfattningsvis Šr sœledes huvudregeln enkelt uttryckt att inom Europeiska unionen gšller fri ršrlighet fšr varor men att denna ršrlighet kan begršnsas med hšnvisning till artikel 30 i Romfšrdraget samt ett antal bjudande behov. 5 AllmŠnt om harmonisering 5.1 Inledning Det har hittills kunnat konstateras att de enskilda medlemsstaterna har ett visst utrymme att hindra den fria varuršrligheten emellan sig, om Šn under strikt reglerade fšrhœllande och endast med hšnsyn till vissa intressen. NŠsta steg i preciseringen av problemformuleringen blir dšrfšr att jag lšgger till en ytterligare EG-rŠttslig variabel i form av direktivreglering och undersšker hur denna kan pœverka mšjligheten att tillšmpa artikel 30. Som nedan šversiktligt kommer att redovisas kan regelharmoniseringen variera i omfattning och dšrmed varierar ocksœ de enskilda medlemsstaternas kvarvarande regleringskompetens. Kvarvarande regleringskompetens beror fšr det fšrsta pœ omfœnget av det omrœde direktivet i frœga avser harmonisera och fšr det andra pœ vilken sorts harmoniseringsmetod som anvšnts. 9 A ršttsfall grund Se t ex 121/85 Conegate Ltd v Customs & Excise Commissioners [1986] ECR Beaumont, Paul & Weatherill, Stephen, EC Law, 2 uppl, 1995, s /78 Rewe-Zentrale v Bundesmonopolverwaltung fÿr Branntwein [1979] ECR A ršttsfall grund 8

7 7 5.2 Direktivets omfœng Det Šr sšllan nœgot problem att identifiera ett harmoniseringsdirektivs tillšmpningsomrœde eller omfœng. Det beror pœ att varje direktiv fšregœs av en preambel och inledande bestšmmelser som allt som oftast klart uttrycker t ex vilket omrœde, vilka varor eller vilka ŒtgŠrder direktivet avser harmonisera. SjŠlvfallet kan fšrekomma situationer dœ ett direktivs omfœng visar sig osškert vid en pršvning i EG-domstolen men dessa situationer všljer jag dock att bortse frœn i fortsšttningen. FrŒgan om enskilda medlemsstaters kvarvarande regleringskompetens kvarstœr nšmligen Šven om ett direktivs otydliga omfœng till slut lyckas faststšllas. Det všsentliga i sammanhanget Šr dock konkret och kšrnfullt att ett direktiv som s a s harmoniserar pšron inte kan pœverka de enskilda medlemsstaternas mšjligheter att infšra egen reglering kring Špplen. 5.3 Harmoniseringsmetoder De enskilda medlemsstaternas benšgenhet att fšrsška begršnsa den fria varuršrligheten med hjšlp av artikel 30 i Romfšrdraget och de olika bjudande behoven gav upphov till en šnskan att sœ snart som mšjligt upprštta den gemensamma marknaden. 14 DŠrfšr infann sig framfšr allt genom Enhetsaktens infšrande en harmoniseringsiver i form av en stor mšngd sekundšrrštt pœ mœnga olika omrœden. 15 Det anvšndes och anvšnds alltjšmt ett flertal olika harmoniseringstekniker men det Šr endast nšdvšndigt att redovisa tvœ av dem nœgorlunda utfšrligt. PŒ sœ vis kan pekas pœ inom vilket spektrum harmoniseringen kan ršra sig Minimiharmonisering En utav de tekniker som anvšnds fšr att genom direktiv harmonisera de olika medlemsstaternas skiftande lagstiftning Šr harmonisering genom minimidirektiv. Sett i relation till undantagsgrunderna i artikel 30 faststšller minimidirektiv den lšgsta gemensamma skyddsnivœ som i ett visst avseende skall gšlla inom Europeiska unionen. En enskild medlemsstat kan dšrmed infšra striktare regler fšr varor producerade och sœlda inom sitt territorium och kan stšlla samma striktare krav pœ importerade varor. Detta dock under fšrutsšttning att det minimiharmoniserande direktivet klart uttrycker att ršrligheten fšr direktivkonforma varor frœn andra enskilda medlemsstater inte fœr begršnsas. 17 I Romfšrdraget fšreskrivs minimidirektiv fršmst t ex vid ŒtgŠrder som avser harmon isera miljšskydd (artiklarna i Romfšrdraget) och konsumentskydd (artikel 153 i Romfšrdraget). 14 Beaumont & Weatherill, s Weatherill, Stephen, Beyond Preemption? Shared Competence and Constitutional Change in the European Community. I: O`Keeffe, David & Twomey, Patrick M (redaktšrer), Legal Issues of the Maastricht Treaty, 1994 s 13-33, s Se Slot, Piet Jan, Harmonisation, 1996(21) EL Rev s fšr utfšrligare beskrivning av švriga harmoniseringsmetoder 17 Slot, s 384 f f

8 8 ven om de enskilda medlemsstaterna vid minimidirektiv t ex tillœts infšra en hšgre skyddsnivœ kršvs ŠndŒ enligt de inom parentes angivna artiklarna i Romfšrdraget att den hšgre nivœn Šr fšrdragsenlig d v s inte stœr i strid med artiklarna 28 eller 29. Om sœ ŠndŒ Šr fallet mœste samma hšgre nivœ ršttfšrdigas med stšd av artikel 30 och uppfylla kraven pœ avsaknad av alternativa ŒtgŠrder samt kravet pœ proportionalitet Totalharmonisering Totalharmonisering fœr i relation till artikel 30 i Romfšrdraget i princip till fšljd att inom det omrœde som direktivet omfattar faststšlls definitiva regler fšr hur det skydd som artikel 30 i Romfšrdraget syftar till skall uppnœs. Exempelvis kan fastslœs gršnsvšrden fšr hur mycket av ett visst Šmne som skall fœ fšrekomma i en viss sorts livsmedel. Den definitiva regleringen fœr ocksœ till fšljd att de enskilda medlemsstaterna inte ges nœgon som helst mšjlighet att avvika frœn denna, t ex genom att hšja eller sšnka ett gršnsvšrde. 18 Undantag ges ibland i form av s k skyddsklausuler (frœn det engelska uttrycket safeguard clause) som oftast t ex ger utrymme fšr att exempelvis sšnka ett gršnsvšrde dœ ett visst Šmne visat sig mer skadligt Šn vad som antagits dœ direktivet infšrdes. Det Šr ocksœ direktiv som syftar till totalharmonisering som kommer att tjšna som utgœngspunkt fšr den fortsatta undersškningen. 6 SpŠrrverkan 6.1 Inledning Det fenomen som det visas prov pœ nšr en enskild medlemsstats vidare reglering sœledes hindras genom nyinfšrd och totalharmoniserande sekundšrrštt t ex i form av direktiv Šr vad som i engelsksprœkig doktrin kallas pre-emption. PŒ svenska brukar det beskrivas som att EGrŠttens spšrrverkan intršder. 19 SpŠrrverkansbegreppet skall dock sšrskiljas frœn den i praxis bekršftade principen om EGrŠttens fšretršde. 20 Waelbroeck skiljer begreppen Œt genom att fšrklara att spšrrverkan ršr hur man avgšr om det fšreligger en konflikt mellan nationella regler och EG-rŠttsliga regler. Principen om EG-rŠttens fšretršde talar sedan om hur en sœdan eventuell konflikt skall lšsas. 21 Jag anser att distinktionen kan uttryckas pœ ett annat vis: Om EG-rŠttens fšr etršde leder till att om det infšrs en totalharmoniserande sekundšrršttsakt pœ ett omrœde dšr de enskilda medlemsstaterna sjšlva sedan tidigare har egen reglering och medlemsstaternas reglering visar sig avvika frœn den nya totalharmoniserande sekundšrršttsakten fœr detta konsekvensen att den avvikande medlemsstatsregleringen inte skall tillšmpas. EG-rŠttens spšrrverkan fœr dšremot dessutom fšljden att medlemsstaterna inte heller tillœts infšra nya regler pœ det omrœde som den totalharmoniserande sekundšrršttsakten omfattar. Om sœ ŠndŒ sker leder EGrŠttens fšretršde till att den nya medlemsstatregleringen inte skall tillšmpas. 18 A a s 382 f 19 Begreppet har introducerats av CramŽr i Neutralitet och europeisk integration, 1998, s /64 21 Waelbroeck, M, The Emergent Doctrine of Community Pre-emption - Consent and Re-delegation. I: Sandalow, T & Stein, T (redaktšrer), Free Markets: Perspectives from the United States and Europe, 1982 s , s 251

9 9 CramŽr ser spšrrverkan som en naturlig fšljd av EG-rŠttens fšretršde 22 och det torde Šven gœ att hšvda att spšrrverkan enligt samma linje Šr en naturlig fšljd av lojalitetsplikten i artikel 10 i Romfšrdraget som všl ocksœ i grund och botten varit det fršmsta argumentet fšr EG-rŠttens fšretršde. CramŽr anvšnder vidare begreppet «ofullstšndig spšrrverkan«i de fall dœ ett direktiv endast syftar till minimiharmonisering eftersom medlemsstaterna dœ enligt CramŽrs synsštt fortfarande har kvar stora mšjligheter att reglera pœ nationell nivœ SpŠrrverkans framvšxt i praxis De mycket allmšnt hœllna definitionerna av spšrrverkansbegreppet som hittills visats har pœ olika sštt fšrtydligats i praxis Šven om begreppet spšrrverkan som sœdant aldrig fšrekommit i EG-domstolens terminologi. I fallet Simmenthal kom principen om EG-rŠttens spšrrverkan till tydligt uttryck. DŠr var i korthet frœgan om vissa administrativa avgifter fšr hšlsoinspektioner av importerat kštt som togs ut med stšd av italiensk veterinšrlagstiftning var fšrenliga med t ex Fšrordning 805/68/EEG 24 om en gemensam organisation av marknaden fšr nšt- och kalvkštt. EG-domstolen drog hšr fšljande slutsats: Éin accordance with the principle of the precedence of Community law, the relationship between provisions of the Treaty and directly applicable measures of the institutions on the one hand and the national law of the Member States on the other is such that those provisions and measures not only by their entry into force render automatically inapplicable any conflicting provision of current national law but Ð in so far as they are an integral part of, and take precedence in, the legal order applicable in the territory of each of the Member States- also preclude the valid adoption of new national legislative measures to the extent to which they would be incompatible with Community provisions. 25 I relation till det grundresonemang jag hittills utvecklat om totalharmoniserande direktiv i allmšnhet skulle fallet Simmenthal kunna tas till intškt fšr att spšrrverkan intršder mot reglering pœ medlemsstatsnivœ dœ sœdan reglering skulle kunna betraktas som ofšrenlig med det EG-rŠttsliga regelverkets sekundšrršttsakter. I fallet CERAFEL 26 var frœgan om vissa regler som infšrts av en fransk producentorganisation och som skulle efterlevas Šven av producenter som inte var medlemmar av organisationen var fšrenliga med Fšrordning 1035/72/EEG 27 om en gemensam organisation av marknaden fšr frukt och gršnsaker. EG-domstolen tillšt inte att nationell reglering infšrdes om: Éthe extension of those rules affects a matter with which the common organisation of the market has dealt exhaustively or because the rules so extended are contrary to the provisions of Community law or interfere with the proper functioning of the common organisation of the market. 28 Detta kan ocksœ ses som ett fšrtydligande av vad som i fallet Simmenthal kallades fšr ŒtgŠrder ofšrenliga med de EG-rŠttsliga bestšmmelserna. Fallet CERAFEL visar ocksœ tydligt att EG-rŠttens spšrrverkan intršder mot nationell reglering pœ omrœden som EG-rŠttens 22 CramŽr, s A a s OJ 1968 L 148, s /77, grund /85 CERAFEL [1986] ECR OJ 1972 L 118, s 1 28 A ršttsfall grund 13

10 10 sekundšrršttsakter uttšmmande har reglerat, mot nationell reglering som stœr i strid med bestšmmelser i EG-rŠtten samt mot nationell reglering som stšr marknadens fulla funktion. Notera dock att fallen jag redogjort fšr endast skall ses som allmšnna inkšrsportar till definitionen av begreppet spšrrverkan. De kan dock tjšna som ett medel fšr att skapa grundfšrstœelse fšr begreppet som sœdant. Trots att ršttsfallen fršmst gšllt fšrordningar kan argument sœvšl fšr som emot mšjligheten att hšvda att direktivs spšrrverkan inte intršder hittas i dessa. 6.3 Doktrinen tolkar spšrrverkan i tidig praxis De fall som tidigare redogjorts fšr har diskuterats flitigt i doktrinen. NŠr ytterligare fall analyserats har doktrinen dock mšrkt att begreppet spšrrverkan ibland givits olika innebšrd och Šven om dessa fall fršmst gšllt gemensamma organisationer av jordbruksmarknaden Šr de intressanta fšr den fortsatta diskussionen. 29 Doktrinens diskussion tycks dock fršmst anpassad till de fall dœ totalharmoniserande sekundšrrštts spšrrverkan ifrœgasštts p g a bristande kvalitet och inte till de situationer dœ sekundšrrštt av god kvalitet inte fšljs. 30 Cross hšvdar att delar av denna praxis infšrt s k ockupation of the field pre-emption. Denna typ av spšrrverkansdefinition innebšr att den aktuella sekundšrrštten nšrmast per definition pœ ett uttšmmande anses ha reglerat omrœdet i frœga. Med fallet CERAFELs terminologi kan Šven sšgas att omrœdet ršr nœgot som den gemensamma organisationen av marknaden har reglerat uttšmmande. Konsekvensen av denna spšrrverkansdefinition blir att EG-rŠttens spšrrverkan intršder mot all medlemsstatreglering inom den aktuella sekundšrršttens tillšmpningsomrœde och de enskilda medlemsstaterna frœntas helt mšjligheten att infšra nationell reglering. SŒ blir ocksœ fallet oavsett om medlemsstaternas reglering stœr i konflikt med den EG-rŠttsliga regleringen eller ej. 31 Waelbroeck kommer delvis fram till samma slutsats efter analys av ytterligare tidiga fall kring fšrordningar om gemensamma organisationer av marknaden. Waelbroeck tolkar EGdomstolens hœllning som att domstolen inte tillœter de enskilda medlemsstaterna att infšra reglering av nœgot som helst slag sœ snart denna tšnkta reglering visat sig falla inom tillšmpningsomrœdet fšr fšrordningen om den gemensamma organisationen av marknaden. 32 Denna fšrsta spšrrverkansdefinition kan mycket všl tjšna som ett grundargument fšr total spšrrverkan ocksœ till fšljd av totalharmoniserande direktiv. Detta dœ direktiv som syftar till totalharmonisering av nœgon av undantagsgrunderna i artikel 30 i Romfšrdraget ofta nog kan sšgas leda till att det infšrts ett EG-rŠttsligt regelverk som gšr att skyddssyftet som annars finns i artikel 30 genom direktivreglerna har blivit uttšmmande reglerat. Om Cross verkar vilja se den s k occupation of the field pre-emption som huvudregel i frœga sekundšrršttsakters spšrrverkanseffekter har Waelbroeck emellertid vidare pekat pœ en annan spšrrverkansdefinition i vart fall i fšrhœllande till fšrordningar. Enligt Waelbroeck har EG-domstolen i flera fall accept erat att medlemsstaterna infšrt viss egen reglering pœ det omrœde som trots allt per definition omfattats av en gemensam organisation av marknaden. Waelbroeck har i dessa fall kallat EG-domstolens instšllning fšr pragmatisk. 33 EG-domstolen har dock i de aktuella fallen mer eller mindre klart uttryckt endast tillœtit medlemsstaternas egna reglering under fšrutsšttning att denna inte riskerat att 29 T ex 16/83 Prantl [1984] ECR 1299 och 255/86 Kommissionen v Belgien [1988] ECR Cross, E D, Pre-emption of Member State Law in the European Economic Community: A Framework for Analysis, 1992(29) CML Rev s , s 459 f 31 A st 32 Waelbroeck, s 560 f 33 A a s 556

11 11 stšra syftet eller funktionen med den gemensamma organisationen av marknaden. 34 Det Šr troligt att denna instšllning skulle kunna gšlla i fšrhœllande till all typ av sekundšrrštt. Detta skulle i sœ fall innebšra en fšrnyad attityd till enskilda medlemsstaters reglering och introducera ytterligare en spšrrverkansdefinition. Denna ytterligare definition skulle innebšra att spšrrverkan endast intršder mot den medlemsstatreglering som stšr syftet eller funktionen med den sekundšrrštt som sštter upp ramarna fšr den gemensamma organisationen av marknaden. ven Cross har uppmšrksammat samma attityd men verkar dšremot endast se det pragmatiska synsšttet som en hšgst sporadisk praxis. 35 Cross har kallat fenomenet obstacle conflict pre-emption. 36 Cross har pekat pœ ytterligare en spšrrverkansdefinition som framkommit i olika fall dšr EG-domstolen fšrklarat att spšrrverkan intrštt mot viss medlemsstatsreglering p g a att den stœtt i strid med uttryckliga bestšmmelser i EG-rŠttens sekundšrlagstiftning. 37 Det gœr Šven i dessa fall att mšrka hur fallet CERAFEL legat till grund fšr resonemanget. I dessa situationer kan nšmligen sšgas att medlemsstatsregleringen fšrklarats strida mot sekundšrrštten p g a att den stœtt i strid med bestšmmelser i EG-rŠtten. Med Cross terminologi har denna situation kallats direct conflict pre-emption. 38 Mšjligen kan det argumenteras fšr att direct conflict preemption leder till att direktiv som avser totalharmonisera gšr att spšrrverkan intršder Šven enligt denna definition dœ medlemsstatsreglering som pœ nœgot sštt gœr utšver eller emot direktivets lydelse kan stœ i strid med direktivet som sœdant. Som ett avslutande exempel pœ en frœn fallet CERAFEL mera fristœende spšrrverkansdefinition skall nšmnas den som av Cross fœtt namnet express pre-emption. Denna definition medfšr att spšrrverkan intršder mot all ytterligare medlemsstatsreglering eftersom den gemenskapsršttsliga sekundšrršttsakten klart och tydligt uttrycker att de enskilda medlemsstaterna inte fœr infšra egen reglering pœ omrœdet som harmoniseras genom sekundšrršttsakten. 39 En spšrrverkansmodell av denna typ Šr enligt min Œsikt den som Šr enklast att tillšmpa. Det fšrutsštter dock att den EG-rŠttsliga regelns innebšrd med avseende pœ omrœdet fšr regelns tillšmpning Šr tillršckligt klar. r sœ fallet fšrlorar de enskilda medlemsstaterna Šven hšr helt sina mšjligheter att lagstifta pœ det EG-rŠttsligt reglerade omrœdet. 6.4 Slutsatser Den slutsats det i detta inledande skede gœr att dra av principen om EG-rŠttens spšrrverkan och anvšndning Šr att dess mera exakta betydelse tycks variera. Jag ser inget direkt samband som tyder pœ att skillnaderna i spšrrverkan beror pœ vilken typ av sekundšrrštt det gšller. DŠremot fšrefaller det som om spšrrverkan pœverkas av sekundšrršttsaktens syfte, innehœll och ordalydelse. Vid en kort tillbakablick pœ uppsatsens huvudfrœgestšllning kan det sœledes tyckas att det inte finns nœgon mšjlighet fšr en enskild medlemsstat att begršnsa den fria varuršrligheten med hšnvisning till nœgon undantagsgrund i artikel 30 i Romfšrdraget om det finns en sekundšrršttsakt, t ex ett direktiv, som uttryckligen avser totalharmonisera medlemsstaternas mšjligheter att Œberopa undantagsgrunderna i frœga. Detta fšrefaller i synnerhet gšlla om det i 34 A a s 556 f 35 Cross, s 465 f 36 A st 37 Cross, s 463 f f 38 A st 39 Cross, s 458 f

12 12 den aktuella sekundšrršttsakten klart kan utlšsas att medlemsstaterna inte fœr hindra eller fšrsvœra ršrligheten fšr de varor som uppfyller sekundšrršttskraven. Emellertid fšrutsštter detta att det kategoriskt tillšmpas ÓrŠttÓ spšrrverkan smodell (d v s om mšjligt helst express pre-emption) pœ ÓrŠttÓ typ av sekundšrlagstiftning i enlighet med den till synes enkla uppdelningen som kan skšnjas framfšr allt genom fallet CERAFELs principer. Dock har det ovan visat sig att EG-domstolen inte varit helt konsekvent och inte alltid tillšmpat den spšrrverkansmodell som kanske kunde fšrvšntats. 40 DŠrfšr menar jag att sœ lšnge det saknas en principfast tillšmpning av de olika spšrrverkansbegreppen sœ Šr det ocksœ ofta mšjligt att argumentera fšr mšjligheten att spšrrverkan inte behšver intršda trots att det utformats t e x ett direktiv som syftar till totalharmonisering. Fšrst av allt kan konstateras att den spšrrverkansmodell som presenterats sist i uppstšllningen ovan ocksœ Šr den som ger sšmst mšjligheter att argumentera fšr att spšrrverkan inte skall intršda. I de fall ett direktiv avser totalharmonisera ett visst omrœde och klart uttrycker denna avsikt kombinerad med ett konkret fšrbud fšr de enskilda medlemsstaterna att infšra nœgon enskild reglering spšrras effektivt de enskilda medlemsstaternas mšjligheter till reglering i strid med direktivet. Den spšrrverkansmodell som dock i alla avseenden borde vara den som Šr mest šppen fšr mšjligheten att tillœta enskild reglering pœ medlemsstatsnivœ Šr obstacle conflict pre-emption. Det kunde nšmligen kanske ibland finnas tillfšllen dœ det kunde betraktas som fullt motiverat att en enskild medlemsstat tillšts infšra vissa egna regler fšr att kompensera sig fšr ett direktivs bristande kvalitet eller fšr det faktum att ett direktiv inte fšljs genom regler som fšrvisso stod i nœgon konflikt med ett totalharmoniserande direktiv. DŠremot Šr det inte sškert att den avvikande regleringen fšr den sakens skull borde uppfattas som nœgot som riskerade att stšra syftet eller funktionen med en viss gemensam organisation av marknaden. Huruvida det kommer finnas tillfšlle att fšra fram den typ av argument jag hšr visat prov pœ ŒterstŒr att se under den senare ršttsfallsanalysen. 7 Finns nœgon mšjlighet att hindra att spšrrverkan intršder? 7.1 Inledning Jag fastslog tidigare att det fšrefaller finnas en viss inkonsekvens vad gšller EG-domstolens tillšmpning av de olika spšrrverkansdefinitionerna som hittills identifierats i doktrinen. I det fšljande antar jag dock att det fšreligger en situation dšr det finns en totalharmoniserande sekundšrršttsakt som med tillšmpning av ÓrŠttÓ spšrrverkansdefinition egentligen borde medfšra att spšrrverkan intršder mot varje typ av medlemsstatsreglering pœ det omrœde sekundšrrštten totalharmoniserar. Under dessa omstšndigheter Šr viktigt att fšrsška utršna om det trots allt finns nœgra situationer dœ spšrrverkan ŠndŒ inte intršder och vilka mšjligheter som eventuellt borde finnas. Den fortsatta framstšllningen kommer i tur och ordning undersška dessa mšjligheter u tifrœn tvœ olika perspektiv. Fšr det fšrsta skall de begršnsade mšjligheter som Romfšrdraget ger analyseras. Fšr det andra kommer sškas efter argument grundade pœ nationella respektive gemensamma intressen samt pœ resonemang utifrœn Europeiska unionens utveckling och den unika unionsstrukturen. 40 Jfr 31/74

13 Hinder mot spšrrverkan i Romfšrdraget Inledning Den mest všsentliga fšrdragsartikeln Šr artikel 95 i Romfšrdraget. Artikeln infšrdes i Romfšrdraget genom Enhetsakten Œr 1987 och kallades dœ artikel 100(a). 41 Nedan kommer jag emellertid endast att Œterge och diskutera de delar av artikeln jag finner intressanta i sammanhanget. Det skall ocksœ inledningsvis pošngteras att det Šn sœ lšnge saknas klargšrande praxis angœende fšrdragsartikelns tillšmpning. Det finns fšrvisso en dom frœn EG-domstolen som tagit upp artikeln i dess Šldre numrering och lydelse men i domen gavs dock aldrig nœgon konkret tolkning av artikelns innehœll och den kommer dšrfšr inte att diskuteras vidare. 42 I avsaknad av praxis att jšmfšra med kommer fšljaktligen analysen av artikelns inn ehœll att bygga pœ hypotetiska fšr- och motargument fšr olika tolkningar. Som tydligare kommer att framgœ vid den mera ingœende analysen av artikel 95(5) skall redan frœn bšrjan sšgas att jag tolkar artikel 95 i Romfšrdraget som att artikeln bara medger att spšrrverkan inte intršder nšr det finns brister i sekundšrršttens kvalitet. DŠremot verkar artikel 95 inte vara tšnkt att kunna tillšmpas fšr att hindra att spšrrverkan intršder nšr sekundšrršttens bestšmmelser inte fšljs av andra enskilda medlemsstater Artikel 95(1) Med avvikelser frœn artikel 94 och om inte annat fšreskrivs i detta fšrdrag skall fšljande bestšmmelser tillšmpas fšr att nœ de mœl som anges i artikel 14. RŒdet skall enligt fšrfarandet i artikel 251 och efter att ha hšrt Ekonomiska och sociala kommittžn, besluta om ŒtgŠrder fšr tillnšrmning av sœdana bestšmmelser i lagar och andra fšrfattningar i medlemsstaterna som syftar till att upprštta den inre marknaden och fœ den att fungera. Genom artikel 251 Romfšrdraget fšrstœs att rœdet dšr ges mšjlighet att infšra sekundšrršttsakter genom majoritetsbeslut till skillnad frœn mœnga andra ršttsgrunder som kršver enhšllighet. 43 Det har dock hšvdats att fšrutsšttningen fšr att fœ de enskilda medlemsstaterna att acceptera denna typ av beslutsprocess var att det samtidigt gavs ett visst utrymme fšr de enskilda medlemsstaterna att s a s fœ stœ utanfšr harmoniseringsprocessen i vissa specifika situationer. 44 En sœdan mšjlighet befaras Œ andra sidan leda till en risk fšr att medlemsstaterna skall missbruka denna 45 och samma risk har ocksœ pœstœtts kunna leda till att det EG-rŠttsliga systemet och dess sšrdrag gœr fšrlorat och med det Šven unionstanken som sœdan. 46 Jag kommer i det fšljande kommentera dessa farhœgor. 41 Beaumont & Weatherill, s C-41/93 Frankrike v kommissionen [1994] ECR I Se t ex artikel 94 i Romfšrdraget 44 Flynn, James, How Will Article 100A(4) Work? A Comparison With Article 93, 1987(24) CML Rev s , s Slot, s Weatherill, Legal Issues of the Maastricht Treaty, s 22 och Pescatore, Pierre, Some Critical Remarks on the ÒSingle European ActÓ, 1987(24) CML Rev s 9-18, s 15

14 Artikel 95(4) Det Šr i artikel 95(4) som det konkret ges mšjlighet att avvika frœn ett totalharmoniserande direktiv och dess konsekvenser: Om en medlemsstat efter det att rœdet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsœtgšrd anser det nšdvšndigt att behœlla nationella bestšmmelser som grundar sig pœ všsentliga behov enligt artikel 30 eller som avser miljš- eller arbetsmiljšskydd, skall den till kommissionen anmšla dessa bestšmmelser samt skšlen fšr att behœlla dem. Emellertid har jag tidigare definierat spšrrverkan som nœgot som hindrar en enskild medlemsstat att infšra nœgon form avvikande lagstiftning. Artkel 95(4) blir dšrfšr i stšllet en fšrdragsartikel som kan sštta principen om EG-rŠttens fšretršde ur spel i och med att de enskilda medlemsstaterna till synes tillfšlligt tillœts behœlla lagstiftning som avviker frœn den EG-rŠtt som senare tillkommit. Artikel 95(4) kan dock anvšndas fšr att gšra intressanta jšmfšrelser med artikel 95(5) som med min spšrrverkansdefinition fœr tjšna som utgœngspunkt fšr det fortsatta resonemanget Artikel 95(5) Dessutom gšller, utan att detta pœverkar tillšmpningen av punkt 4, att om en medlemsstat efter det att rœdet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsœtgšrd anser det nšdvšndigt att infšra nationella bestšmmelser grundade pœ nya vetenskapliga belšgg med anknytning till miljšskydd eller arbetsmiljšskydd fšr att lšsa ett problem som Šr specifikt fšr den medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om harmoniserings- ŒtgŠrden, skall medlemsstaten underrštta kommissionen om de planerade bestšmmelserna samt om skšlen fšr att infšra dem. Artikel 95(5) hšnvisar till nya vetenskapliga belšgg som motiv fšr att eventuellt fœ infšra ny reglering. Jag menar att detta klart och tydligt visar att spšrrverkan i detta fall endast kan hindras frœn att intršda i de fall dœ det visar sig att ett totalharmoniserande direktiv inte Šr av tillršckligt god kvalitet fšr att kunna skydda det intresse det avser att harmonisera. Eventuella fšrsšk av en enskild medlemsstat att argumentera fšr att ett totalharmoniserande direktivs spšrrverkan inte intršder pœ den grunden att det inte fšljs av andra enskilda medlemsstater skulle dšrmed inte kunna motiveras med hšnvisning till artikel 95(5). Det finns emellertid flera delar i artikel 95(5) som fšrtjšnar en nšrmare granskning. Doktrinen fšrefaller till att bšrja med inte vara šverens om huruvida det kršvs att en enskild medlemsstat har ršstat emot harmoniseringen i frœga fšr att fœ mšjlighet att avvika frœn densamma. 47 Ett sœdant krav pœ att ha ršstat emot kan inte stšllas. tskilliga torde nšmligen de fall vara dœ det kunde uppstœ ofšrutsedda situationer som leder till att Šven en medlemsstat som ihšrdigt arbetat fram och ršstat igenom en harmoniserande sekundšrršttsakt tvingas inse att den inte lšngre fšrmœr fylla det avsedda skyddssyftet. I ett sœdant fall vore det i mitt tycke inte rimligt att samma medlemsstat skulle tvingas att ta varje ofšrutsebar konsekvens av att ršttsakten infšrdes. Sedan kan konstateras att artikel 95(5) endast hindrar att spšrrverkan intršder vid problem som har anknytning till miljšskydd och arbetsmiljšskydd. Artikel 95(4) medger dšremot (enligt konsekvensen av den uppdelning jag gjort mellan spšrrverkan och fšretršdesrštt) dessutom att samtliga undantagsgrunder i artikel 30 fœr tršnga ut principen om EG-rŠttens fšretršde. Vid fšrsta anblicken Šr det svœrt att direkt kunna ge nœgon fšrklaring till skillnaden. 47 Flynn, s 694 och Ehlermann, Claus Dieter, The Internal Market Following the Single European Act, 1987(24) CML Rev s , s 394

15 15 Det kan fšrvisso sšgas att vissa av undantagsgrunderna i artikel 30, sœsom intresset att skydda mšnniskors och djurs hšlsa och liv och att bevara všxter har anknytning till miljšskydd eller arbetsmiljšskydd. Fšrslagsvis skulle det sškerligen i en del fall vara mšjligt att infšra en viss kvantitativ importrestriktion i syfte att skydda djurs hšlsa och liv och att bevara všxter frœn t ex vissa typer av allvarliga luft- eller vattenfšroreningar och likt lydelsen i artikel 95(5) kalla detta fšr ŒtgŠrder med anknytning till miljšskydd. Dessutom torde en viss arbetsmiljš som konstaterats vara hšlsovœdlig kunna sšgas innebšra fara fšr mšnniskors hšlsa och liv. DŠrigenom skulle mšjligheterna att hindra direktivs spšrrverkan Œtminstone kunna tolkas som nœgot stšrre. Ur min synvinkel skulle dšremot ett flertal andra och minst lika skyddsvšrda situationer inte kunna fœngas upp av artikel 95(5). SŒ skulle det exempelvis inte gœ att infšra en avvikande medlemsstat sreglering med avsikt att skydda mšnniskors hšlsa och liv om det var frœga om att fšrsška begršnsa import av livsmedel som i ett visst avseende harmoniserats men som av en slump visat sig vara hšlsovœdliga. tgšrden fšr att komma till rštta med hšlsovœdan torde nšmligen knappast i detta fall kunna bedšmas som en ŒtgŠrd som bidrog till miljšskydd. Som ytterligare exempel torde det inte heller enligt artikel 95(5) vara mšjligt att i strid med ett visst totalharmoniserande direktiv begršnsa importen av djur fšr jordbruket och livsmedelsindustrin trots att djuren bar pœ en sjukdom som lštt skulle kunna smitta den inhemska djurstammen i frœga. Detta dœ det knappast vore mšjligt att hšvda att importbegršnsningen vore en ŒtgŠrd som gšllde ett problem med anknytning till miljšskydd. Eventuellt kunde det betraktas som en miljškatastrof om djursjukdomen vore sœ smittsam att en enskild medlemsstats hela egna djurbestœnd hotades. Ett importfšrbud skulle under sœdana fšrhœllanden kunna ses som en ŒtgŠrd som syftade till att sškerstšlla miljšskydd. Samma miljšskyddsresonemang borde ocksœ kunna tillšmpas fšr att bevara všxter t ex vid import av gršdor som visat sig bšra pœ skadliga všxtsjukdomar. Vad sedan de švriga undantagsgrunderna betršffar ser jag inga realistiska mšjligheter att kunna koppla dessa till miljšskydd eller arbetsmiljšskydd. Det verkar alltsœ som om mšjligheterna att hindra att spšrrverkan intršder med stšd av artikel 95(5) egentligen inte alls Šr sšrskilt stora annat Šn under mycket speciella fšrhœllanden dšr argumentationen inte alltid Šr helt švertygande. Den naturliga fšljdfr Œgan blir dšrmed varfšr inte samtliga undantagsgrunder i artikel 30 i Romfšrdraget kan hindra att spšrrverkan intršder men dšremot medger att EG-rŠttens fšretršde ŒsidosŠtts. UtgŒngspunkten fšr min personliga hypotes Šr att all harmonisering av de enskilda medlemsstaternas lagstiftning har som mœl att skapa en allt fastare integration mellan samma medlemsstater och integrationen i sig skall konkret bl a enligt ŒtgŠrder genom artikel 95 syfta till att sškra en inre marknad. Grovt fšrenklat kan dšrfšr ocksœ antas att Romfšrdragets artiklar har utformats fšr att Œstadkomma mesta mšjliga integration. Emellertid finns genom artikel 95 i Romfšrdraget ett begršnsat instrument som under vissa fšrhœllanden lœter en enskild medlemsstat stœ utanfšr en harmoniseringsœtgšrd. Sett till integrationsmœlet bšr tanken med artikel 95 ha varit att utforma detta utanfšrskap sœ snšvt som mšjligt. Eftersom det enligt min tolkning av artikel 95 ges stšrre utrymme att behœlla avvikande regler Šn att infšra samma typ av regler mœste dšrfšr baktanken med en sœdan konstruktion ha varit att det skulle verka mera hšmmande fšr integrationsprocessen att fœ infšra regler som i viss mœn gœr emot harmoniseringsprocessen jšmfšrt med att fœ behœlla regler av samma slag. En sœdan kategorisk uppdelning Šr dock inte mšjlig att gšra. Det har pekats pœ en ršdsla fšr att mšjligheten till avvikelser frœn harmoniseringsœ tgšrder skulle kunna missbrukas av de enskilda medlemsstaterna. Om ršdslan fšr detta missbruk vore

16 orsaken till skillnaden mellan artikel 95(4) och artikel 95(5) skulle det underfšrstœtt hšvdas att missbruket riskerade att bli stšrre nšr det gšller att infšra nya regler jšmfšrt med att behœlla samma typ av regler. SŒ torde inte bli fallet, bl a med hšnsyn till att det ur strikt praktisk synvinkel torde vara enklare fšr en enskild medlemsstat att behœlla ett befintligt regelverk jšmfšrt med att infšra ett nytt. MŒhŠnda skulle samma praktiska synpunkter i stšllet leda till att missbruket skulle riskera att bli stšrre nšr det gšllde att bevara ett redan etablerat och avvikande regelverk. DŠrfšr Šr ur denna synvinkel skillnaden mellan artikel 95(4) och 95(5) inte motiverad. En annan fšrklaring till skillnaderna mellan mšjligheten att behœlla och infšra avvikande reglering som i viss mœn har samband med ršdslan fšr missbruk skulle kanske kunna vara lite av ett prestigetšnkande. Eventuellt har det resonerats sœ att det frœn Europeiska unionens sida skulle verka mer lšttvindigt och visa pœ en brist pœ auktoritet vad gšller stršvan att inskšrpa principen om Unionens šverhšghet šver de enskilda medlemsstaterna i fall det gavs ett alltfšr stort utrymme att infšra ny reglering. Med andra ord kunde det sšndas ut fel signaler som tydde pœ att det accepterades att enskilda medlemsstater fick gœ emot denna stršvan och att detta skulle bli alltfšr tydligt om det godtogs nyinfšrd reglering jšmfšrt med om det i det tysta parallellt tillšts att ett avvikande regelsystem fick fortsštta att existera. Emellertid tror jag fšr egen del att respekten fšr det EG-rŠttsliga regelverket skulle kunna skadas lika mycket om det bevarades en avvikande reglering som om det infšrdes en sœdan. Det torde nšmligen vara den avvikande regleringens typ och omfattning och inte huruvida regeln behœlls eller infšrs som har stšrst betydelse. SŒledes motiverar inte heller ett eventuellt prestigetšnkande skillnaderna i de aktuella fšrdragsartiklarna (en sak fšr sig Šr fšrvisso att det kan ifrœgasšttas huruvida en všl befogad fara fšr prestigefšrlust skall fœ styra kompetensfšrdelningen i EG-rŠttenÉ). Vad som dœ kanske hellre borde fœ styra huruvida det skulle vara tillœtet att infšra avvikande reglering eller ej Šr den aktuella regleringens typ. Det Šr dšrfšr i stšllet av intresse att fšrsška gšra en uppskattning av om nœgra av undantagsgrunderna i artikel 30 Romfšrdraget eventuellt kan tšnkas vara mer hšmmande fšr integrationen Šn andra. Sedan kan mšjligen tas stšllning till vilka undantagsgrunder som bšr omfattas av artikel 95(5) eller ej. Mitt grundlšggande antagande i detta avseende Šr att begršnsad ršrlighet fšr en stor mšngd varor som produceras i stor skala i en enskild medlemsstat och har stor betydelse fšr denna enskilda medlemsstats exportekonomi kan sšgas leda till allvarlig fragmentering av EG-rŠtten och unionstanken. PŒ samma vis torde begršnsad ršrlighet fšr en mycket liten mšngd varor som produceras i mycket begršnsad omfattning i en enskild medlemsstat och har mycket liten betydelse fšr denna enskilda medlemsstats exportekonomi kunna sšgas leda till en ytterst marginell fragmentering. Det skall dšrfšr undersškas huruvida nœgra av undantagsgrunderna i artikel 30 i Romfšrdraget lšper stšrre risk Šn andra att drabba stora mšngder massproducerade och ekonomiskt betydelsefulla varor. Till den kategori av undantagsgrunder som riskerar att vara mycket hšmmande fšr integrationen torde allt som oftast kunna fšras intresset av att skydda mšnniskor och djurs hšlsa och liv. Detta dœ det relativt ofta torde kunna uppstœ situationer dœ massproducerade varor plštsligt konstateras vara skadliga fšr sœvšl djur som mšnniskor. Vidare Šr det troligt att intresset av att skydda industriell och kommersiell ŠganderŠtt skulle kunna fœ liknande stora konsekvenser. Jag har dock pœstœtt att det trots allt finns situationer dœ skydd fšr mšnniskors och djurs hšlsa och liv gœr att inordna under sœvšl kategorin miljšskydd som arbetsmiljšskydd. Om tanken Šr minsta mšjliga integrationsstšrning Šr det dšrfšr inte konsekvent att lœta dessa tvœ kategorier upptas i artikel 95(5). 16

17 17 En bedšmning av vilka undantagsgrunder som vore mera begršnsat hšmmande fšr integrationen Šr mer osšker. Till kategorin torde dock kunna hšnfšras allmšn moral samt intresset av att skydda nationella skatter av konstnšrligt, historiskt eller arkeologiskt všrde. BetrŠffande de senast nšmnda undantagsgrunderna skall emellertid inledningsvis p Œpekas att det Šn sœ lšnge saknas harmoniserande sekundšrršttsakter pœ dessa omrœden och det Šr tveksamt om det nœgonsin kommer att infšras. Ett visst resonemang kan ŠndŒ fšras i pedagogiskt syfte. Sett till grunden allmšn moral kan en enskild medlemsstat knappast ha nœgon produktion av betydelse av varor som av andra medlemsstater skulle kunna betraktas som moraliskt stštande. Hur det kommer sig att dessa undantagsgrunder inte tagits med i upprškningen i artikel 95(5) Šr dšrfšr oklart. I frœga om resterande undantagsgrunder som jag ej hittills kommenterat menar jag att det Šr allt fšr svœrt att gšra nœgon nšrmare kategorisk indelning. I dessa fall torde det till stšrsta delen helt och hœllet bero pœ vilken typ av vara det ršr sig om. SŒledes borde det dšrfšr stœ klart att den enda tšnkbara fšrklaring till olikheterna i utformning av artikel 95(4) och 95(5) som jag fšr egen del identifierat inte Šr alltfšr švertygande. ven om ambitionen att fšrsška fšrklara orsaken till fšrdragsartiklarnas utformning sštts Œt sidan kvarstœr alltjšmt vissa oklarheter i fšrdragstexten. En enskild medlemsstat kan tydligen enligt artikel 95(5) bara hindra att spšrrverkan intršder vid problem som Šr specifika fšr den medlemsstaten. SŒ som jag tolkar denna fšrutsšttning anser jag dock inte att de švriga fšrutsšttningarna i artikeln kan fšrenas med detta krav. Det torde nšmligen i de flesta fall vara sœ att en enskild medlemsstat sšker infšra egen avvikande reglering till fšljd av problem som i lika hšg grad fœr anses beršra andra medlemsstater. Ett exempel ršrande miljšskydd skulle kunna vara att en medlemsstat efter egen miljšforskning upptšckte att vissa kemikalier som importerades till denna och mœnga andra medlemsstater hade betydligt mer skadliga effekter pœ miljšn Šn vad som tidigare antagits vid harmoniseringen av varuršrligheten fšr kemikalien. Ponera att denna medlemsstat fick infšra egen avvikande reglering fšr att komma till rštta med miljšeffekterna. Det skulle innebšra att det dšrmed pœstods att kemikalieproblemet var specifikt fšr denna medlemsstat. Det kan inte vara riktigt dœ kemikalien Šven importerades till andra medlemsstater och kemikalien objektivt sett torde ha precis samma negativa miljšeffekter ocksœ i dessa. FšrhŒllandena borde sannolikt vara likvšrdiga sett till undantagsgrunden arbetsmilj šskydd. Antag exempelvis att det inom den europeiska tillverkningsindustrin anvšndes en viss typ av lšsningsmedel som ledde till att de arbetstagare i en viss medlemsstat som handskades med lšsningsmedlet ofta drabbades av cancer. En ordagrann tolkning av artikel 95(5) skulle dœ leda till att en importbegršnsning av kemikalien med hšnvisning till arbetsmiljšskydd endast skulle tillœtas om hšlsofaran bara fšrelœg fšr arbetstagarna i denna sšrskilda medlemsstat. En sœdan situation torde knappast vara realistisk i och med att lšsningsmedlet torde vara lika farligt fšr samtliga europeiska arbetstagare. Denna strikta tolkning av ordalydelsen gšr att artikeln dšrmed oftast skulle fœ en udda och mycket begršnsad effekt som jag inte tror varit avsedd. Sammanfattningsvis har artikel 95(5) i sin nuvarande form alltfšr stora brister fšr att kunna ge en realistisk mšjlighet att hindra att EG-rŠttens spšrrverkan intršder. Jag kan dšrfšr inte lœta bli att misstšnka att detta dessvšrre ocksœ frœn bšrjan varit tanken med bestšmmelsen som sœdan. Det fšrefaller nšmligen som om syftet med att infšra artikel 95(5) fršmst varit att minska enskilda medlemsstaters skepsis mot harmonisering med majoritetsbeslut enligt artikel 95(1) och att artikel 95(5) dšrmed ocksœ fœtt en medvetet luddig innebšrd med fšrhoppningen om att artikeln egentligen aldrig skall Œberopas.

18 18 Oavsett om tanken verkligen Šr att artikel 95(5) aldrig skall anvšndas borde artikeln formuleras om pœ sœ vis att samtliga undantagsgrunder i artikel 30 i Romfšrdraget gavs mšjlighet att hindra att EG-rŠttens spšrrverkan intršder. Samtidigt vore det lšmpligt att slopa kravet pœ att problemen i frœga skall vara specifika fšr den medlemsstat som vill kunna hindra spšrrverkan. Om det alltjšmt frœn Europeiska unionens sida finns en šnskan att všrna om integration s- processen och undvika eventuellt missbruk bšr detta i stšllet kunna styras upp nšr artikel 95(6) och 95(7) anvšnds fšr att nšrmare sštta upp ramarna fšr den reglering som ŠndŒ tillœts Artikel 95(6) Denna del av artikeln reglerar fršmst bedšmningsgrunderna fšr om avvikande reglering som i och fšr sig tillœts enligt artikel 95(5) i slutšnden skall accepteras eller ej. Kommissionen skall inom sex mœnader efter en sœdan anmšlan som avses i punkterna 4 och 5 godkšnna eller fšrkasta de ifrœgavarande nationella bestšmmelserna sedan den konstaterat huruvida dessa utgšr ett medel fšr godtycklig diskriminering eller innebšr fšrtšckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgšra ett hinder fšr den inre marknadens funktion. --- Det finns Šven i artikel 95(6) nœgra punkter som fšrtjšnar en kommentar. FrŠmst gšller detta vad som skulle kunna bedšmas som ett hinder fšr den inre marknadens funktion. ven om jag tidigare hšvdat att samtliga utav undantagsgrunderna i artikel 30 borde omfattas av artikel 95(5) ger jag trots allt den fšreslagna tolkningen av artikel 95(6) utifrœn de undantagsgrunder som artikel 95(5) konkret uppstšller. Det borde alltid gœ att fšrhindra att spšrrverkan intršder sœ fort ŒtgŠrden det gšller gœr att hšnfšra till miljšskydd eller arbetsmiljšskydd oavsett om ŒtgŠrden i och fšr sig kan betraktas som ett hinder fšr den inre marknadens funktion. Det borde nšmligen vara mšjligt att bortse ifrœn den inre marknadens funktion och i stšllet prioritera miljšskyddet och arbetsmiljšskyddet nšr det visar sig att ett direktiv inte hœller den kvalitet som kršvs fšr att det skall kunna tillvarata det intresse som det harmoniserat Artikel 95(7) Om en medlemsstat i enlighet med punkt 6 bemyndigas att behœlla eller infšra nationella bestšmmelser som avviker frœn en harmoniseringsœtgšrd, skall kommissionen omedelbart undersška om den skall fšreslœ en anpassning av den ŒtgŠrden. Artikel 95(7) Šr nœgot av en fšrsškran mot att enskilda medlemsstaters mšjligheter att hindra spšrrverkans intršde enligt artikel 95(5) leder till en fragmenterad EG-rŠtt och i fšrlšngningen en hšmmad integrationsprocess. Denna fšrsškran bestœr i att artikel 95(7) ger kommissionen mšjlighet att anpassa den harmoniseringsœtgšrd som Œsidosatts av en enskild medlemsstat. En konkret situation skulle kunna anknyta till det tidigare exemplet med lšsningsmedlet. Antag att en enskild medlemsstat tillšts infšra en egen reglering i form av importbegršnsning av en viss vara som visat sig vara hšlsovœdlig trots att den uppfyllt de hšlsokrav som uppstšllts i ett direktiv som tidigare antagits. I scenariot fšrutsštter jag ocksœ