4. Uppgifter från gamla tentor (inte ett officiellt urval) 6

Relevanta dokument
Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Sammanfattning av föreläsningarna 1-6, 29/10-8/11, = m n

b 1 och har för olika värden på den reella konstanten a.

Tentamen SF1633, Differentialekvationer I, den 22 oktober 2018 kl

Vad är det okända som efterfrågas? Vilka data är givna? Vilka är villkoren?

Tenta i MVE025/MVE295, Komplex (matematisk) analys, F2 och TM2/Kf2

c n x n, där c 0, c 1, c 2,... är givna (reella eller n=0 c n x n n=0 absolutkonvergent om x < R divergent om x > R n n lim = 1 R.

= x 1. Integration med avseende på x ger: x 4 z = ln x + C. Vi återsubstituerar: x 4 y 1 = ln x + C. Villkoret ger C = 1.

Tentamenskrivning, , kl SF1625, Envariabelanalys för CINTE1(IT) och CMIEL1(ME ) (7,5hp)

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna Föreläsning 26, 9/2 2011: y + ay + by = h(x)

LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER AV HÖGRE ORDNINGEN

Uppgifter 3: Talföljder och induktionsbevis

Del A. x 0 (1 + x + x 2 /2 + x 3 /6) x x 2 (1 x 2 /2 + O(x 4 )) = x3 /6 + O(x 5 ) (x 3 /6) + O(x 4 )) = 1 + } = 1

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n grad( P(

Kontrollskrivning 3 i SF1676, Differentialekvationer med tillämpningar. Tisdag kl 8:15-10

101. och sista termen 1

Svar till tentan

Genomsnittligt sökdjup i binära sökträd

Tentamen i Flervariabelanalys F/TM, MVE035

Ekvationen (ekv1) kan beskriva en s.k. stationär tillstånd (steady-state) för en fysikalisk process.

LINJÄR ALGEBRA II LEKTION 4

H1009, Introduktionskurs i matematik Armin Halilovic POLYNOM, POLYNOMDIVISION, ALGEBRAISKA EKVATIONER, PARTIALBRÅKSUPPDELNING. vara ett polynom där a

θx θ 1 om 0 x 1 f(x) = 0 annars

Linjär Algebra (lp 1, 2016) Lösningar till skrivuppgiften Julia Brandes

Inledande matematisk analys. 1. Utred med bevis vilket eller vilka av följande påståenden är sana:

Andra ordningens lineära differensekvationer

Institutionen för matematik KTH. Tentamensskrivning, , kl B1202/2 Diff och Trans 2 del 2, för F och T.

Anmärkning: I några böcker använder man följande beteckning ]a,b[, [a,b[ och ]a,b] för (a,b), [a,b) och (a,b].

ENDIMENSIONELL ANALYS B1 FÖRELÄSNING VI. Föreläsning VI. Mikael P. Sundqvist

Innehåll 1. Kapitel 6: Separation of Variables 1

Problem 2 löses endast om Du hade färre än 15 poäng på duggan som gavs arctanx sin x. x(1 cosx) lim. cost.

Datorövning 2 Fördelningar inom säkerhetsanalys

TNA001- Matematisk grundkurs Tentamen Lösningsskiss

Lösningar och kommentarer till uppgifter i 1.1

vara ett polynom där a 0, då kallas n för polynomets grad och ibland betecknas n = grad( P(

Kompletterande kurslitteratur om serier

DEL I. Matematiska Institutionen KTH

ÖVN 6 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMMETODER - SF Nyckelord och innehåll. a n (x x 0 ) n.

= (1 1) + (1 1) + (1 1) +... = = 0

Kryssproblem (redovisningsuppgifter).

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Att repetera.

Inledande matematisk analys (TATA79) Höstterminen 2016 Föreläsnings- och lekionsplan

1. (a) Eftersom X och Y har samma fördelning så har de även samma väntevärde och standardavvikelse. E(X 2 ) = k

Övning 3 - Kapitel 35

Tentamen, SF1629, Differentialekvationer och Transformer II (del 2) 10 januari 2017 kl. 14:00-19:00. a+bx e x 2 dx

MS-A0409 Grundkurs i diskret matematik Sammanfattning, del I

Lösningsförslag, Tentamen, Differentialekvationer och transformer II, del 2, för CTFYS2 och CMEDT3, SF1629, den 9 juni 2011, kl.

Rita även upp grafen till Fourierseriens summa på intervallet [ 2π, 3π], samt ange summans värde i punkterna π, 0, π, 2π. (5) S(t) = c n e int,

Lösningsförslag till tentamen i SF1629, Differentialekvationer och Transformer II (del 2) 8 januari 2018

1. Rita följande tidssekvenser. 2. Givet tidssekvensen x n i nedanstående figur. Rita följande tidssekvenser.

Fouriertransformen. Faltning, filtrering och sampling

Lösningar till tentamensskrivning i kompletteringskurs Linjär Algebra, SF1605, den 10 januari 2011,kl m(m + 1) =

Tentamen i Envariabelanalys 1

Induktion LCB Rekursion och induktion; enkla fall. Ersätter Grimaldi 4.1

Kompletterande material till kursen Matematisk analys 3

Borel-Cantellis sats och stora talens lag

b) Bestäm det genomsnittliga antalet testade enheter, E (X), samt även D (X). (5 p)

Rita även grafen till Fourierserien på intervallet [ 2π, 4π]. (5) 1 + cos(2t),

Transformmetoder. Kurslitteratur: Styf/Sollervall, Transformteori för ingenjörer, 3:e upplagan, Studentlitteratur

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Thomas Erlandsson

Tentamen 1 i Matematik 1, HF1903, Fredag 14 september 2012, kl

SAMMANFATTNING TAMS79 Matematisk statistik, grundkurs

Lycka till! I(X i t) 1 om A 0 annars I(A) =

SANNOLIKHETER. Exempel. ( Tärningskast) Vi har sex möjliga utfall 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Därför är utfallsrummet Ω = {1, 2, 3, 4, 5,6}.

UPPSKATTNING AV INTEGRALER MED HJÄLP AV TVÅ RIEMANNSUMMOR. Med andra ord: Vi kan approximera integralen från båda sidor

TMS136: Dataanalys och statistik Tentamen med lösningar

TENTAMEN I MATEMATISK STATISTIK Datum: 13 mars 08

Minsta kvadrat-metoden, MK. Maximum likelihood-metoden, ML. Medelfel. E(X i ) = µ i (θ) MK-skattningen av θ fås genom att minimera

Datorövning 2 Fördelningar inom säkerhetsanalys

Stången: Cylindern: G :

TFM. Avdelningen för matematik Sundsvall Diskret analys. En studie av polynom och talföljder med tillämpningar i interpolation

H1009, Introduktionskurs i matematik Armin Halilovic. använder vi oftast induktionsbevis.

TAMS15: SS1 Markovprocesser

APPROXIMATION AV SERIENS SUMMA MED EN DELSUMMA OCH EN INTEGRAL

Statistisk analys. Vilka slutsatser kan dras om populationen med resultatet i stickprovet som grund? Hur säkra uttalande kan göras om resultatet?

Transformer och differentialekvationer (MVE100)

Lösningsförslag till tentamen i SF1683, Differentialekvationer och Transformmetoder (del 2) 4 april < f,g >=

Resultatet av kryssprodukten i exempel 2.9 ska vara följande: Det vill säga att lika med tecknet ska bytas mot ett plustecken.

Trigonometriska polynom

Tentamen i Linjär Algebra, SF december, Del I. Kursexaminator: Sandra Di Rocco. Matematiska Institutionen KTH

. Mängden av alla möjliga tillstånd E k kallas tillståndsrummet.

Räkning med potensserier

Grundläggande matematisk statistik

Finansiell Statistik (GN, 7,5 hp,, HT 2008) Föreläsning 4 (del 2)

NEWTON-RAPHSONS METOD (en metod för numerisk lösning av ekvationer)

Sannolikheten. met. A 3 = {2, 4, 6 }, 1 av 11

Armin Halilovic: EXTRA ÖVNINGAR

TNA001 Matematisk grundkurs Övningsuppgifter

Tillämpad biomekanik, 5 poäng Plan rörelse, kinematik och kinetik

i de fall de existerar. Om gränsvärdet ifråga inte skulle existera, ange i så fall detta med motivering.

Föreläsning 3. Signalbehandling i multimedia - ETI265. Kapitel 3. Z-transformen. LTH 2015 Nedelko Grbic (mtrl. från Bengt Mandersson)

Matematisk statistik TMS063 Tentamen

Tentamen i Elektronik, ESS010, del 2 den 14 dec 2009 klockan 14:00 19:00.

Tolkning av sannolikhet. Statistikens grunder, 15p dagtid. Lite mängdlära. Lite mängdlära, forts. Frekventistisk n A /n P(A) då n

Tentamen i Sannolikhetsteori III 13 januari 2000

BEGREPPSMÄSSIGA PROBLEM

Fourierserien. fortsättning. Ortogonalitetsrelationerna och Parsevals formel. f HtL g HtL t, där T W ã 2 p, PARSEVALS FORMEL

KTH Matematik Tentamensskrivning i Differentialekvationer och transformer III, SF1637.

Funktionsteori Datorlaboration 1

Finansiell Statistik (GN, 7,5 hp,, HT 2008) Föreläsning 4 (del 1)

Föreläsning F3 Patrik Eriksson 2000

Transkript:

SF69 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMER II - ÖVNING 4 KARL JONSSON Iehåll. Egeskaper hos Fouriertrasforme. Kapitel 3: Z-Trasform.. Upp. 3.44a-b: Bestämig av Z-trasforme för olika talföljder.. Upp. 3.45: Bestäm talföljde frå Z-trasforme.3. Upp. 3.49: Slute formel för e differesekvatio 3 3. Kapitel 7: Fourier Trasforms 3 3.. Upp. 7.6: Värmeledigsekvatioe på hela R 3 3.. Upp. 7.4: Fi Fouriertrasforme av f(t) = si(t) om t < π och 0 i övrigt. Beräka itegral mha detta. 4 3.3. Upp. 7.45: Lös itegralekvatioe f(y) (x y) + dy = a, x R. 5 a +x 3.4. Upp. 7.8: Fi e lösig till itegralekvatioe f(t y)e y dy = 4 3 e t 3 e t 5 4. Uppgifter frå gamla tetor (ite ett officiellt urval) 6 Dea fjortode övig kommer att hadla om Fourier-trasforme samt om Z trasforme. Hur dessa är defiierade. Grudläggade egeskaper samt hur de aväds i problemlösig. Differesekvatioer. Itegralekvatioer. Beräkig av vissa typer av itegraler. Lösigar av PDE er. Frågor, förslag eller kommetarer? Maila i så fall karljo@kth.se. (.) (.) (.3) (.4) (.5) Delay rule Dampig rule. Egeskaper hos Fouriertrasforme Scalig rule, om a 0 och a reell, F f(t a)] (ω) = e iωa F f(t)] (ω) F e iat f(t) ] (ω) = F f(t)] (ω a) F f(at)] (ω) = a F f(s)] (ω a ). Iversio theorem, om f L (R) och f kotiuerlig bortsett frå ädliga hopp i varje ädligt itervall och att f(t) = (f(t+) + f(t ))/ för alla t, då gäller f(t 0 ) = lim A ˆ A A f(ω)e iωt 0 dω, för alla t 0 där f har geeraliserade höger och väster-derivator. F-trasform av derivata (Fourier trasforme gör derivator till algebraiska uttryck), atag att f är deriverbar och f, f L (R) då gäller F f (t) ] (ω) = iωf f(t)] (ω) Date: 9 december 05.

KARL JONSSON (.6) (.7) (.8) (.9) Deriverigsregler, åt adra hållet, om f(t) och tf(t) L (R) så gäller Faltige, F tf(t)] (ω) = i d F f(t)] (ω) dω ] F f(t s)g(s)ds (ω) = f(ω)ĝ(ω) Placherels formler, om e av itegralera i ågo av likhete existerar så existerar de adra itegrale och likhete gäller, f(t)g(t)dt = f(t) dt = f(ω)ĝ(ω)dω, f(ω). Kapitel 3: Z-Trasform dω... Upp. 3.44a-b: Bestämig av Z-trasforme för olika talföljder. a =. Elig defiitio så har vi ( ) (.) A() = a = = a = 3. Direkt eligt defiitioe ( ) 3 (.) A() = = 3 (.3) (.4) =, < >. ( ) 3 Om vi låter b = 3 så blir ( ) 3 B() = = 3 = { } ta derivata 3 = av båda led ( ) 3 ( 3 ) = 3 ( 3) = 3 ( 3) ( ) 3 = ( 3), vilket ger oss för fuktioe A att A() = 3 ( 3) = 3 ( 3)... Upp. 3.45: Bestäm talföljde frå Z-trasforme. Vi ska bestämma talföljde a givet att A() = 3. Lösigsförslag. Vi vill utveckla de giva fuktioe som e serie i. Detta ka vi göra geom följade trick A() = 3 = 3 = 3 = ( ) = ( ) (.5) 3 3 3 3 3 och talföljde är a = 3 ( ). 3

SF69 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMER II - ÖVNING 4 3.3. Upp. 3.49: Slute formel för e differesekvatio. Formulerig. Vi låter talföljde a för 0 vara defiierad geom a 0 = a = 0 och de ihomogea differesekvatioe (.6) Vi ska försöka fia e slute formel för a. a + + a + + a = ( ). Lösigsförslag. Vi multiplicerar differesekvatioe med och summerar frå = 0 till, { } om a + + a + + a = ( ) b = a så B() = A () a + + a + + A() = d ( ) d (.7) (.8) = a a 0 a + Vi aväder beta och får frå formel.4 att A() = = a a 0 + A() = d d + ( + + ) A() = d d + ( + + ) A() = ( + ) A() = ( + ) 4 = ( ( )) 3+. ( a) m+ = a = ( m ) a m θ( m) vilket i vårt fall ger, a = och m = 3 att ( ) a = ( ) 3 3 ( )( ) θ( 3) = ( ), 3! för 3 och a = 0 för = 0,,. Dea formel gäller äve för = 0,,, så vi har ett slutet uttryck för a för alla. Notera likhete i dea typ av ekvatio och e differetialekvatio. Vad är skillade? Behöver ma existes och etydighetssatser för lösigar till dessa ekvatioer? 3. Kapitel 7: Fourier Trasforms 3.. Upp. 7.6: Värmeledigsekvatioe på hela R. Formulerig. Vi betraktar ekvatioe u xx = u t som ska gälla för alla x R och alla t > 0. Vidare vill vi att begyelsevärdet skall vara u(x, 0) = e x + e x /. Lös ekvatioe! Lösigsförslag. Vi aväder oss av Fouriertrasforme i x-led vilke har egeskape att de byter ut differetierig mot ett algebraiskt uttryck (vilket är lättare att hatera). Vi defiierar (3.) û(ω, t) = vilket ger att ekvatioe trasformeras till u(x, t)e iωx dx (3.) (iω) û(ω, t) = d dtû(ω, t) ω û(ω, t) = d dtû(ω, t) = û(ω, t) = C(ω)e ω t där C(ω) är e kostat som bara beror av ω.

4 KARL JONSSON (3.3) Vidare så vill vi att u(x, 0) = e x + e x /, detta betyder att ] û(ω, 0) = F e x + e x / (ω) = F = F e x] (ω) + F e ( x) / ] (ω) + F ] e x / (ω) = ] e x / (ω) = = e (ω/ ) / + e ω / = = πe ω /4 + e ω /. Vi ser alltså att û(ω, 0) = C(ω) = πe ω /4 + e ω /, vilket ger oss (3.4) û(ω, t) = ( πe ω /4 + e ω / ) e ωt = = πe ω /4 ω t + e ω / ω t = = πe (/4+t)ω + e (/+t)ω. Förklara sambadet mella radera i Vill alltså fia iversa trasforme av fuktioe ova, där vi betraktar t som e parameter. För att öva på att aväda tabelle, vi aväder e trasform vi vet om som relaterar till detta problem och seda olika räkeregler för trasforme för att komma fram till det vi vill ha tabelle fuktio(y) F-trasform(ω)??? e bω e ω (3.5) e y e y e ω e ( ay) a e ( ω a ) a e a y e a ω b e y 4b 4πb e y 4b e bω e bω I vårt fall ka vi u aväda detta för de två olika värdea på b, ämlige (/4 + t) och (/ + t). Vi får att u(x, t) = F πe (/4+t)ω ] (x, t) + F e (/+t)ω ] (x, t) = (3.6) = πf e (/4+t)ω] (x, t) + F e (/+t)ω] (x, t) = = π e x 4(/4+t) + e 4π(/4 + t) 4π(/ + t) x 4(/+t) = = + 4t e x +4t + + t e x +4t. Detta är alltså svaret. 3.. Upp. 7.4: Fi Fouriertrasforme av f(t) = si(t) om t < π och 0 i övrigt. Beräka itegral mha detta. Formulerig. Vi ska fia fouriertrasforme av fuktioe ova och beräka si (πt) (t ) dt.

SF69 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMER II - ÖVNING 4 5 Lösigsförslag. Vi beräkar F-trasforme direkt (med ett trick) ] π si(t)e iωt dt = si(t) e iωt + cos(t)e iωt dt = iω iω ] π cos(t) e iωt iω iω (iω) si(t)e iωt dt = (3.7) e iωπ ω + e iωπ] + ω i ω si(ωπ) + ω ( ω ) si(t)e iωt dt = si(t)e iωt dt si(t)e iωt dt = i ω si(ωπ) si(t)e iωt dt = i si(ωπ) ω För att beräka de giva itegrale så aväder vi Placherel s formel som säger att f(t) dt = f(ω) (3.8) dω. de båda sidora i vårt fall blir (3.9) västerledet blir π si(t) dt = π ger si(t) dt = 4 si (ωπ) 3.3. Upp. 7.45: Lös itegralekvatioe (ω ) dω. (i) ( e it e it) dt = 4 si (ωπ) (ω ) dω = π si(t) dt = π. f(y) (x y) + dy = π eit + e it dt = π vilket a a +x, x R. Lösigsförslag. Vi ser att VL är e faltig mella f och fuktioe f(x) = Fouriertrasforme av båda sidora så får vi, aväder beta, formel F4b., ] ] a f(ω)f + x (ω) = F a + x (ω) (3.0) f(ω)πe ω = a π a e a ω f(ω) = e (a ) ω och avädig av F4b ige ger oss, förutsatt a > 0 a >, (3.) a f(t) = π(t + (a ) ). x +. Tar vi 3.4. Upp. 7.8: Fi e lösig till itegralekvatioe f(t y)e y dy = 4 3 e t 3 e t. Lösigsförslag. Vi ser itegrale som e faltig eftersom de är på forme f(t y)g(y)dy. Vi aväder Fourier-trasforme och får att VL blir ] F f(t y)e y dy (ω) = f(ω)f (3.) och HL blir e y ] (ω) = f(ω) + ω

6 KARL JONSSON (3.3) 4 F 3 e t ] 3 e t (ω) = 4 3 + ω 3 F e t ] (ω) = = 4 3 + ω 3 F e t ] ( ω ) = = 4 3 + ω + 3 + ( ) ω = 4 3 + ω + 8 3 4 + ω. vilket ger (3.4) f(ω) = 8 3 + 8 + ω 3 4 + ω. Vi ser i detta fall att f(ω) ej går mot oll då ω ±, detta iebär att det ite fis e fuktio i L (R) som löser de giva itegralekvatioe. 4. Uppgifter frå gamla tetor (ite ett officiellt urval)

SF69 - DIFFERENTIALEKVATIONER OCH TRANSFORMER II - ÖVNING 4 7

8 KARL JONSSON Istitutioe för matematik, KTH, SE-00 44, Stockholm, Swede E-mail address: karljo@kth.se