Jan Einarsson, Gud och attityd. Ett perspektiv pœ sprœk och kšn denna version 2000, Studentlitteratur och fšrfattaren.

Transkript

1 Gud och attityd Ett perspektiv pœ sprœk och kšn Jan Einarsson Tidigare publicerad i Sprog og k n II. Opl¾g fra et seminar pœ RUC (s ) Skrifter fra Dansk og Public Relations, Roskilde Universitetscenter,

2 Jag ska hšr pršva en tanke om att vœr kulturs bild av Gud som en allsmšktig man fungerar som ett inslag i den socialisationsprocess som skapar de sociala kšnen och de olika attityderna till dem. Jag tšnker mig att de olika sjšlvbilder som socialisationsprocessen ger upphov till bidrar till att mšn och kvinnor t.ex. beskriver sina arbeten pœ olika sštt och antagligen ocksœ utfšr dem pœ olika sštt. Jag ska fšrst presentera en sœvitt jag vet tšmligen okšnd pionjšr inom sprœksociologin, nšmligen fšrfattaren till bl.a. ÇDen gudomliga komedin" ("Divina CommediaÓ), Dante Alighieri ( ). SŒ smœningom ska jag komma fram till hur han ser pœ mannen, kvinnan, Gud och sprœket. Jag ska ocksœ beskriva hur barns fšrestšllningar om Gud kan bidra till deras utvecklande av kšnsbundna sjšlvbilder och attityder. Detta ska jag sœ sštta i relation till mšns och kvinnors sjšlvbilder sœ som de framtršder i en undersškning av arbetsbeskrivningar gjorda av tjšnstemšn vid det svenska Arbetsmarknadsverket (AMV). Dante I skriften "Om folkets všltalighet" skriver Dante, att sœvitt han sjšlv vet har ingen fšre honom gjort nœgon undersškning av den folkliga talekonsten. I Dantes Europa var latinet det stora standardiserade skriftsprœket, medan de folksprœk som han uppehœller sig vid i sin skrift var lokala (och sociala) talade varieteter. Dante lyfter alltsœ fram den folkliga talsprœksvarieteten och studerar dess olika utformningar. Han finner den "synnerligen nšdvšndig fšr alla, eftersom inte bara mšn utan Šven kvinnor och barn efterstršvar den, sœ mycket deras natur tillœter det". Han karakteriserar folksprœk pœ fšljande sštt: FolksprŒk kallar jag det sprœk som de smœ barnen lšr sig av sin omgivning dœ de fšrst bšrjar att uppfatta ord. Eller kortare uttryckt, jag hšvdar att folksprœket Šr det som vi lšr oss utan regler genom att hšrma efter vœra mšdrar. Ur detta fšrsta sprœk utvecklas ett andra sprœk fšr oss, det som romarna kallar det grammatikaliska. Detta andra sprœk har Šven grekerna och andra, fast inte alla. Blott fœ všnjer sig att tala detta, dœ det kršver tid och tršgna studier att grundligt lšra sig dess regler. Av dessa tvœ, det grammatikaliska sprœket och folksprœket, Šr det senare det viktigaste, bœde dšrfšr att det var det fšrsta som mšnniskorna talade och dšrfšr att hela všrlden har bruk dšrav - naturligtvis i olika utformning och med olika ord. Detta sprœk Šr ocksœ naturligt fšr oss, dœ dšremot det grammatikaliska sprœket framstœr som en konstprodukt. Det Šr min avsikt att behandla det viktigaste sprœket. (Henrikson vers. Anna Wistrand) Dante gšr hšr alltsœ den indelning som nutida sprœksociologer brukar gšra med hjšlp av begreppsparet 'offentligt sprœk' och 'privata sprœk', dšr det 2

3 offentliga sprœket Šr den standardiserade tal- och skriftsprœksvarieteten med kodifierade normer och hšg status. De mœnga privata sprœkvarieteterna blir olika beroende pœ i vilka olika familjetyper vi tillšgnar oss dem "genom att hšrma efter vœra mšdrar". Vi behšver vœrt tal, bœda sorterna, fšr att kunna tillfredsstšlla vœrt behov av att klargšra vœra tankar fšr andra mšnniskor, menar Dante. Detta behov Šr unikt mšnskligt. nglarna behšver inte tala, fšr de Šr sœ fšrunderligt begœvade att de fšrstœr varandra fullt ut utan att tala. Inte heller fšr djuren Šr det nšdvšndigt att tala. "Det skulle ha varit meningslšst om de fœtt fšrmœgan att tala - det Šr emot naturen", argumenterar han. Men den fšrnuftsstyrda mšnniskan behšver alltsœ talet, och detta tal mœste vara pœ samma gœng sinnligt och fšrnuftsmšssigt. "Om det endast vore fšrnuftsmšssigt skulle det inte kunna uppfattas, om det endast vore sinnligt skulle det inte kunna mottaga och fšrmedla nœgra tankar. /.../ Det Šr nšmligen sinnligt i den mœn det Šr ett ljud, men fšrnuftsmšssigt i den mœn det tycks ha en innebšrd, alltefter mšnniskans behag'' (a.a. 1973:55). HŠr gšr Dante alltsœ samma distinktion som den moderna lingvistikens fader Saussure gšr med begreppsparet 'uttryck' (signifiant) och 'innehœll' (signifiž). (Jag ska nu uppehœlla mig ytterligare nœgot vid min kollega Dante, fast detta kanske leder lšsarens tanke nœgot lite bort frœn resonemanget. Men jag gšr det fšr att jag vill gšra honom ršttvisa och framstšlla honom som den gode sprœksociologiske iakttagare han Šr. ven en sœdan kan dock, som det strax ska visa sig, hamna i fšllor - olika sorters fšllor i olika tider.) Man skulle ocksœ kunna hšvda att Dante gšr en indelning i regionala standardsprœk, nšr han - fast jag Šr inte sšker pœ att han var den fšrste - delar in sprœken i sšdra Europa efter sšttet att sšga 'ja': "en del har oc, andra oil, andra Œter si som jakande svar, som t.ex. spanjorerna, fransmšnnen och italienarna" (a.a. 1973:62). Det Šr alltsœ frœga om langue d'oc (den nutida occitanskan) och langue d'oil (det sprœk vars talare med nutida stavning sšger oui). De medeltida dialekterna i sšdra Frankrike hšnfšrdes till langue d'oc och dialekterna i de norra delarna till langue d'ouil. Dante gœr frœn dessa "regionala standardsprœk" vidare till en indelning i dialekter. Talet i šstra Italien skiljer sig ju frœn talet i všstra delen, och man bšr undersška varfšr de som bor Šnnu nšrmare varandra talar olika. Han gœr sœ vidare till att bšrja fundera šver sociolekter. Han fšrvœnar sig nšmligen šver att de "som lever i en och samma stad talar olika, sœsom sker i Bologna, dšr de som bor i Burgo San Felice talar pœ ett annat sštt Šn de som bor vid Strada Maggiore. Varfšr alla dessa skillnader och variationer i talet uppstœr kommer att stœ klart genom ett och samma logiska resonemang" (a.a. 1973:64). Fšrutom sprœkvariation Šr Dante inne pœ sprœkfšršndring: "Eftersom mšnniskan Šr en synnerligen instabil och fšršnderlig varelse, kan hennes sprœk inte vara bestœende eller ofšršnderligt, utan liksom allt annat som har med oss att gšra, t ex seder och moder, mœste det skifta pœ grund av 3

4 avstœnd i tid och rum" (a.a. 1973:64). Dante Šr alltsœ en i mœnga avseenden kompetent sprœksociolog i tiden. Han blir bœde sprœkhistorisk och sprœksociologisk genom att hšvda att man mœste undersška vilken mšnniska som fšrst fick talets gœva, vad som dœ sades, till vem, nšr, var hon talade och pœ vilket sprœk. Fšr att besvara frœgorna všnder sig Dante till Den Heliga Skrift och Fšrsta Mosebok som behandlar Skapelsen. Enligt texten dšr var det en kvinna som talade fšrst, "den fšrvetna Eva". PŒ djšvulens frœga, framsagd genom ormens všsning, svarade hon: "Vi livnšr oss av frukt frœn tršden som všxer i paradiset. Men frukten av det tršd, som všxer mitt i paradiset, fšrbjšd Herren oss att Šta av och vidršra fšr att icke dš" (a.a:. 56). HŠr kan emellertid Dantes manliga fšrnuft inte tro pœ sin kšlla, han blir kšllkritisk: Men Šven om det stœr i Skriften att kvinnan var den fšrsta som talade, Šr det mera logiskt att tro att det var mannen som talade fšrst. Det Šr fšga passande att anse att en sœ utomordentlig mšnsklig prestation utfšrts fšr fšrsta gœngen inte av en man utan av en kvinna. Av fšrnuftsskšl tror jag alltsœ att det var Adam sjšlv som fšrst fick talets gœva av den som hade skapat honom. (s. 56) Dantes attityd till kvinnans och mannens kompetenser fœr alltsœ hšr fšretršde t.o.m. framfšr orden i Den Heliga Skrift. Det fšrsta ordet som den fšrste talaren frambragte med sin ršst var enligt Dante utan tvekan El 'Gud'. Han hšvdar att detta Šr "sjšlvklart fšr en man med sunt fšrnuft". Om denne fšrnuftige man Šr Adam eller Dante sjšlv Šr inte helt klart. Men det "fšrefaller orimligt och skršmmande fšr tanken att mšnniskan skulle namngivit nœgot annat fšre Gud, dœ mšnniskan skapats av Honom och fšr Honom". Bandet mellan Gud och mannen Šr starkt. *** Min egen instšllning till skapelsemyten Šr att det Šr mannen som har skapat (fšrestšllningen om) Gud efter sitt (dœtida) ideal snarare Šn tvšrtom. ("SjŠlvklart fšr en nutida man med sunt fšrnuft.") DŠrfšr Šr Gud enkšnad och man. Jag Šr medveten om att Guds kšn numera Šr ifrœgasatt av en del. Men trots det Šr Gud, kanske framfšr allt i barnens fšrestšllningsvšrld, en man, Fader och Herre, och den fšrestšllningen fœr sannolikt šverspridning till barns attityder till den jordiske mannen och den jordiska kvinnan. SŒ hšr skriver t.ex. Kalle i skriften "Barn skriver till Gud" (Marshall & Hample 1981): 4

5 KŠre Gud Min pappa Šr všldigt smart. Han kanske kan hjšlpa dej Kalle och Sylvia formulerar sig sœ hšr: KŠre Gud, r killar bšttre Šn tjejer? Jag vet att du Šr kille men fšrsšk att vara ršttvis Sylvia Dessa bšner ger Œtminstone mig en fšrestšllning om hur barn kan koppla ihop och fšrblanda Gudsbild och mansbild. Jag tror alltsœ att dessa bilder kan pœverka kšnsrollerna och attityderna till dem. Attityder Ett viktigt inslag i sprœksociologin Šr studiet av attityder, sœdana som t.ex. Dante och barnen ger uttryck Œt. Dessa attityder pœverkar vœra sjšlvbilder och vœra sjšlvpresentationer men ocksœ vœr tolkning av andras sjšlvbilder och sjšlpresentationer. SjŠlva ordet attityd kan hšrledas dels ur medeltidslatinets aptitudo 'beredskap, bšjelse' och dels ur latinets actus 'handling, beteende'. Attityder har alltsœ med beteende att gšra, men de Šr inte beteende utan snarare en beredskap till ett visst beteende. En definition Šr att de innebšr en benšgenhet att konsekvent reagera gillande eller ogillande mot en viss fšreteelse (Fishbein & Ajzen 1975:6). Denna fšreteelse kan vara en enskild person, en grupp, ett sprœk, ett sprœkligt uttryck osv. Attityder brukar beskrivas som bestœende av tre komponenter: kognitiv, evaluativ och konativ komponent (Deprez & Persoons 1987). Den kognitiva (kunskapsinriktade) komponenten inbegriper alla sorters kunskaper, sanna som osanna, som man har om det som attityden riktar sig mot. "This knowledge is composed of so-called beliefs" (a.a. 1987:125), dvs. en persons subjektiva sannolikhetsbedšmningar om nœgot. Man tror eller 5

6 "vet" att det finns ett samband mellan vissa kšnnetecken (t.ex. Gudens) och det som kšnnetecknas (t.ex. Mannen). Dessa fšrestšllningar kan ha olika ursprung. De kan bygga pœ direkt observation eller egen erfarenhet (descriptive beliefs), de kan vara nya fšrestšllningar som pœverkas av redan etablerade (inferential beliefs), och de kan bygga pœ vad auktoriteter pœstœr (informational beliefs) (Ajzen & Fishbein 1980:63). Vissa fšrestšllningar kan bygga pœ exakt och detaljrik information, andra pœ vag och ofullstšndig "kunskap" (stereotyper). Alla data som fšrestšllningarna bygger pœ Šr heller inte relevanta fšr det som attityden riktas mot. Attityder mot ett visst sprœk Šr t.ex. ofta i sjšlva verket attityder mot folket som talar det. (Fast det finns undantag: Svenskar Šlskar danskar, men fšraktar deras svœrbegripliga sprœk. Svenskar Šlskar det norska bokmœlet, men Šr mer avvaktande i sin kšrlek till det norska folket.) Den evaluativa (všrderande) komponenten Šr ett centralt inslag i attyder. Det Šr nšmligen hšr som fšrestšllningarna kopplas till ett kšnslomšssigt inslag, som kan graderas frœn en positiv, accepterande pol till en negativ, avvisande pol. I mitten finns likgiltigheten. NŠr vaga fšrestšllningar fšrbinds med kšnslor talar vi om fšrdomar, som innebšr att kšnslorna ligger Œt den negativt laddade polen till. NŠr fšrdomarna Šr extremt negativa blir de till en hatbild. Motsatsen Šr idealbild. BŒda dessa bilder bygger pœ "very limited beliefs" (Deprez & Persoons 1987:126). Den konativa (handlingsinriktade) komponenten i attityder bestšms av de kognitiva och de evaluativa komponenterna. Dessa ger tillsammans en handlingsberedskap som vi i allmšnhet hanterar sœ att vill fšrsška bete oss i šverensstšmmelse med vœr egen sjšlvbild (i den aktuella situationen) men ocksœ i šverensstšmmelse med vœr bild av Óbetydelsefulla andras" bild av oss (sœdan som vi uppfattar den). Vi har alltsœ en beredskap att presentera oss sjšlva - och vœra attityder till olika fšreteelser - utifrœn vœra fšrestšllningar och všrderingar. Samtidigt fšrsšker vi normalt ta hšnsyn till samtalspartnerns sjšlvbild (sœdan som vi uppfattar den) och attityder (sœdana som vi tolkar dem). Attityders funktion Šr att de hjšlper oss att fšrstœ tillvaron genom att de organiserar och fšrenklar en komplicerad všrld. En del av dem hjšlper oss att bevara vœr sjšlvaktning genom att skydda oss frœn obehagliga sanningar om oss sjšlva. Andra hjšlper oss att anpassa oss till ett rœdande všrdesystem sœ att vi blir belšnade och inte straffade av omgivningen. Ytterligare andra hjšlper oss att visa (eller dšlja) vœra grundlšggande všrderingar (a.a. 1987:128ff). VŒra attityder utvecklas i stor utstršckning under barndomens socialisation, dvs. "the process whereby people are led to internalize the beliefs, values, attitudes, and expectations of a specific culture" (Harvey & Smith 1977:206). Barn i USA Šr t.ex. medvetna om skillnader mellan nationaliteter och raser frœn det att de Šr tre, fyra Œr. I femœrsœldern bšrjar de lšgga všrderingar i dessa skillnader, och i sju-, ŒttaŒrsŒldern har dessa 6

7 rudimentšra attityder uivecklats till fasta scheman fšr tolkning och všrdering (Deprez & Persoons 1987:128). Under den s.k. primšra socialisationen spelar fšršldrarna medvetet och omedvetet en betydande roll fšr utvecklandet av barnens attityder. I den mer medvetna delen av uppfostran hšnvisar de šppet till sina egna fšrestšllningar och fœr barnen att tšnka, všrdera och handla pœ samma sštt som de sjšlva. I den mer omedvetna delen šverfšrs fšršldrarnas attityder indirekt genom att barnen identifierar sig med fšršldrarna, imiterar deras beteende och pœ sœ sštt švertar deras attityder. Under den s.k. sekundšra socialisationen tillkommer andra "socialisationsagenter" som kamrater, lšrare och massmedier. Och Sšndagsskolan och Kyrkans barntimmar. Barns fšrestšllningar om Gud och sig sjšlva utvecklas under bœda dessa faser av socialisationen. FšrestŠllningar som utvecklas sœ tidigt har en benšgenhet att vara stabila. Om dœ pojkar och flickor utvecklar olika sjšlvbilder under inflytande av vœr kulturs bild av Gud som en mšktig man, kan det pœverka attityderna i vuxenvšrlden och synen pœ mšns och kvinnors status och roller i bl. a. arbetslivet. Det Šr i alla fall den tes jag fšrsšker driva hšr. UppblŒsta och fšrringande arbetsbeskrivningar NŠr man t.ex. beskriver sitt arbete i tal eller skrift ger man inte bara en ren beskrivning av det, utan man ger ocksœ uttryck fšr attityder till olika inslag i verksamheten och fšr en všrdering av sig sjšlv. Den sjšlvbild som sjšlvpresentationen bygger pœ pœverkar antagligen sšttet att utfšra det beskrivna arbetet och Šven sšttet att markera egenvšrde vid utfšrandet. Den všrdering som framtršder vid en beskrivning av det egna arbetet uttrycks i stor utstršckning indirekt och utan stšrre grad av medvetenhet. VŠrderingen kommer fram genom vad man všljer att lyfta fram och genom hur man uttrycker sina attityder. HŠr fšljer ett belysande exempel pœ hur en arbetsbeskrivning kan leda en attitydlœst och vanetšnkande lyssnare fel. Gunilla Molloy (1992) beskriver i beršttelsen nedan hur hon under en flygresa kommer i samsprœk med en všldoftande och všlklšdd man som frœgar: "Och hur ser ert arbete ut?" FortsŠttningen pœ samtalet beskrivs sœ hšr: Jag svarade att tyngdpunkten i mitt arbete ligger i att vara arbetsledare fšr relativt stora grupper. Jag Šr sjšlv ansvarig fšr organisationen och planeringen av gruppernas kreativa utvecklingsarbete. Jag fšrelšser ibland šver rštt vida fšlt, fršmst inom humaniora, men fœr ocksœ vara beredd att snabbt ge bakgrundsteckningar till aktuella samhšllsproblem. Ð Det lœter som ett ansvarsfullt jobb fšr en kvinna, sa han uppskattande. Eftersom han anspelade pœ mitt kšn var frestelsen stor att svara "ja, det kršver sin man". Jag avstod dock och sa: 7

8 - Ja, det Šr fšrknippat med mycket ansvar. En fšrsk undersškning visar att i mitt jobb fattar vi beslut ungefšr varannan minut. Jag Šr... - LŒt mej gissa, sa min medpassagerare. Ni Šr personalchef pœ Volvo. - Personaladministratšr kan man nog sšga, svarade jag, men inte pœ Volvo. Jag Šr É - Nej, ni fšrelšste ju ocksœ, avbršt han. LŒt mig tšnka É breda fšlté och ibland snabba fšredragningar, samhšllsproblemé fast humaniora É kreativt utvecklingsarbete, hm É och personaladministratšr É sitter ni pœ nœgot departement, kanske? Jag fann gissningsleken roande, men utifrœn min erfarenhet som lšrare visste jag ocksœ hur svœrt det kan vara att skifta perspektiv. MŒste man lyfta en blick, som sedan lšnge varit fšrankrad i nšringslivet, blir kanske inte offentliga sektorn det fšrsta man ser. LandningsstŠllen skulle just fšllas ut och jag sa dšrfšr: - Jag Šr lšrare. - LŠrare? LŠrare? sa min medpassagerare. Varfšr sa ni inte det? - Det gjorde jag, sa jag. - Men ni sa ju...personaladministratšr...kreativt utvecklingsarbete...men ni har alltsœ hand om barn. (Molloy 1992:13) Problemet hšr Šr att den attityd till arbetet som uttrycks i denna ovanliga, men inte oriktiga, arbetsbeskrivning leder den vanetšnkande medpassageraren pœ fel spœr i tolkningen. NŠr arbetet beskrivs pœ det hšr sšttet fšrbinds det med verksamheter som samhšllets toppar Šgnar sig Œt. DŠrmed lœter beskrivningen sig inte pœ nœgot enkelt sštt kopplas till kvinnors arbete, och framfšr allt inte till arbete med barn. Liksom Dante hade svœrt fšr att acceptera att en kvinna utfšrt en sœ utomordentlig mšnsklig prestation som att vara den fšrsta att tala har medpassageraren svœrt att fšrknippa det ovan beskrivna prestigefyllda arbetet med en kvinna (som dessutom har hand om barn). *** Vid en kurs pœ Arbetsmarknadsverket (AMV) fšr tjšnstemšn som handleder de anstšllda vid ifyllandet av ett stort frœgeformulšr fšr arbetsvšrdering, som jag ska komma till strax, lšt jag kursdeltagarna gruppvis och som švning skriva ner tvœ versioner av en arbetsbeskrivning. Beskrivningen skulle gšlla ett arbete som nœgon i gruppen hade, och den ena versionen skulle vara uppblœst, den andra fšrringande. SŒ hšr beskrev en av grupperna ett och samma arbete, en platsfšrmedlares: Jag har ett av lšnets viktigaste jobb: att fšrse fšretagen med deras mest betydelsefulla resurs. Jag behšver dœ ha personliga relationer med branschfšretršdare, branschkšnnedom om nulšge och framtidsutveckling; regionalt, nationellt och internationellt. Jag behšver se landets ekonomiska utveckling, kunna fšretagens avkastningsresultat, kunna lšsa fšretagens investeringsplaner och framtidsplaner och kunna hantera denna information fšrtroligt. Varje uppdrag genererar utkomst fšr den enskilda mšnniskan och fšr samhšllet. Jag ger mšnniskor sjšlvfšrtroende och nytt hopp infšr framtiden. Dessutom mœste jag vara tekniskt kunnig och hanterar varje dag stora informationsmšngder. Jag Šr i stort sett ovšrderlig fšr landskapets nšringsliv. 8

9 I den fšrringande versionen beskrevs samma arbete sœhšr: Jag Šr en kugge bland 30 andra. Bšrjar kl. 8 och slutar Jag sysslar med stšmpling, telefon och pratar lite med folk. LŠser mycket dokumentation. Jag fœr fler och fler mšnniskor att arbeta med. Jag sitter mycket framfšr datorn. Bland kursdeltagarna rœdde det ingen tvekan om att den fšrsta, uppblœsta arbetsbeskrivningen antagligen var gjord av en man och den andra, fšrringande av en kvinna. - Detta var alltsœ "fejkade" exempel pœ uppblœsta och fšrringande beskrivningar av samma arbete. Nu till verkligheten! ArbetsvŠrdering och arbetsbeskrivning vid AMV Vid Arbetsmarknadsverket (AMV) tillšmpas ett arbetsvšrderingssystem med den klart uttalade ambitionen att det ska vara kšnsneutralt. Det Šr ett fšrsšk att "objektivt" všrdera olika arbeten i relation till varandra och utifrœn verkets grundlšggande všrderingar. Bakom detta ligger en stršvan att motverka lšnediskriminering inom verket och dšrigenom ocksœ - genom exemplets makt - inom andra delar av arbetsmarknaden. Det omfattande frœgeformulšr (40 sidor) som Šr arbetsvšrderingssystemets bas tar upp en mšngd aspekter pœ arbetet: organisation, arbetstid, arbetsplatsens storlek, arbetsmiljš, krav pœ t.ex. fšrmœga att lšsa och sjšlv skriva texter, matematisk fšrdighet, fack- och yrkeskunskap, kunskap om AMV och omvšrlden, kommunikation, problemlšsning/ kreativitet, sjšlvstšndighet, ansvar och pœverkan. Den hšr upprškningen ger bara en vink om bredden i formulšrets frœgor. Som ett komplement till detta frœgeformulšr har jag utfšrt en undersškning med sammanlagt 77 tjšnstemšn inom verket (38 kvinnor och 39 mšn, ungefšr lika fšrdelade pœ chefer och arbetsfšrmedlare pœ arbetsfšrmedlingarna). Dessa har pœ mer fri hand beskrivit sina arbeten i texter pœ ca fyra sidor, och dessa arbetsbeskrivningar har jag analyserat genom att dela in dem i innehœllsligt olika delar, som jag studerat ur kšnsperspektiv, kvantitativt och kvalitativt (sprœklig ton och innehœllsligt perspektiv). I dessa texter framtršder de kvinnliga tjšnstemšnnen med en modrande attityd och de manliga med en fadrande. Dessa termer har i Sverige lanserats av feministfilosofen Ulla Holm i doktorsavhandlingen "Modrande och praxis. En feministfilosofisk undersškningó (1993). Modrande stœr fšr en mšnsklig verksamhet som i sig Šr kšnsneutral men som huvudsakligen har utšvats av kvinnor. Den har dock styrts och kontrollerats, dvs. fadrats, av andra Šn dessa utšvande kvinnor. En del menar att den modrande 9

10 verksamheten utgšr grogrund fšr en sšrskild moraluppfattning, en ansvarsoch omsorgsetik. (Att utšva biologiskt moderskap kallas mšdrande, att mšdra. PŒ motsvarande sštt anvšnds termerna fšdrande, att fšdra om den specifikt manliga biologiska insatsen vid barnalstrandet.) Att utšva en sorts moderskap i social praktik kallar alltsœ Ulla Holm modrande, att modra. De fšrmœgor som dœ tas i bruk kršver ingen medfšdd eller mystiskt fšrvšrvad intuition som Šr omšjlig fšr mšn att tillšgna sig. Det handlar istšllet om upptršnad allmšnmšnsklig kšnslighet, om lyhšrdhet fšr andras behov, šnskningar och stšmningslšgen. Det ršr sig ocksœ om nyanserad och detaljrik varseblivning av komplicerade modrarsituationer och om en fšrvšrvad fšrmœga att gšra praktiska slutledningar. Hela modrande-praktiken Šr i de flesta samhšllen en del av fadrandets ansvarsomrœde. Fadrande-ansvar innebšr nšmligen att ha en sorts beredskap att uppfatta och tillfredsstšlla modrandets behov av t.ex. plats, tid och fšrnšdenheter fšr sjšlva utšvandet. Men fadrande-ansvar innebšr ocksœ krav pœ att organisera undervisning i modrande. Fadra-ansvar har alltid haft stšrst samhšllelig auktoritet. Men det Šr oftast modraren som lastas fšr felsteg och misslyckanden. Varje modrare utsštts dšrfšr fšr "etisk stress", dvs modraren upplever att han eller hon inte ršcker till. Modrande mšn och kvinnor ska vara šdmjuka, klarsynta och ha gott humšr, fantasi och lyhšrdhet. De ska vara flexibla och tœlmodiga. Beskrivningen av modrandet och fadrandet stšmmer všl šverens med den instšllning till arbetet som kvinnliga och manliga tjšnstemšn inom AMV ger uttryck fšr i sina fria arbetsbeskrivningar. Det Šr huvudsakligen kvinnorna som modrar och mšnnen som fadrar. Lite karikerande har jag beskrivit de fyra olika undersškta kategorierna av tjšnstemšn (manlig chef, kvinnlig chef, manlig arbetsfšrmedlare och kvinnlig arbetsfšrmedlare) pœfšljande sštt: Den manlige chefen har tankar riktade mot den nšrmast hšgre instansen, lšnsarbetsnšmnden. Men han tycker att denna kan framstœ som ett hinder fšr samršret med de Šnnu hšgre makterna: verksledningen, regeringen och riksdagen. Han har ett flitigt och en smula glansfullt umgšnge med politiker och nšringslivsrepresentanter. Kontakterna med chefskolleger všrdesštter han, men utan markerad entusiasm. I fšrhœllandet till den egna personalen Šr han organisatšr, strateg och gšrna visionšr. Han har mœnga synpunkter pœ verksamheter av olika slag, Šr distanserad och analyserande, jšmfšr stora och smœ arbetsfšrmedlingskontor, sštter in sig sjšlv och den egna verksamheten i ett stšrre sammanhang. Han Šr handlingskraftig och bšr stort ansvar. Den kvinnliga chefen tšnker inte lika stort och lœngt. Hon kšnner sig beroende av den nšrmast šverordnade instansen, lšnsarbetsnšmnden, Šr tacksam mot den, levererar prognosunderlag till den och betraktar sig sjšlv som en fšrmedlande lšnk mellan den och den egna personalen. Mšten med 10

11 chefskollegor reser hon till med en viss entusiasm. Men det Šr framfšr allt den egna personalen som upptar hennes tankar och omsorger. Med glšdje och iver att lšra rycker hon in dšr sœ behšvs, stšller till rštta och skapar harmoni. Hon Šr noggrann och detaljinriktad. PŒ det egna kontoret trivs hon - och kšnner sig otillršcklig. Den manlige arbetsfšrmedlaren har relativt mœnga kontakter med kommun och arbetsgivare. Han Šr jšmbšrdig, nšstan intim, i samarbetet med dessa. Han uppfattar sig som en del av "Arbetsmarknadspolitiken" och vill lšsa det stora "SamhŠllsproblemet" effektivt. Han uppnœr hšpnadsvšckande resultat och kšnner sig ekonomiskt lšnsam. Han Šr starkt engagerad i den personliga kontakten med de arbetssškande, men fšrsšker ŠndŒ hœlla en viss distans till de enskildas svœra problem. Den kvinnliga arbetsfšrmedlaren hinner inte med lika mycket arbetsgivarkontakter som den manliga kollegan, och det har hon dœligt samvete fšr, eftersom direktiven sšger att dessa kontakter ska prioriteras Men hon Šr noga med att skšta hanteringen av data som ršr detta. ver huvud taget Šr hon noga med registervœrden och kan fšrfasa sig šver medarbetare som misskšter sig i det avseendet. Hon har mœnga kontakter med personal pœ den egna nivœn i hierarkin, Šven med sœdana som befinner sig utanfšr det egna nšromrœdet. I kontakten med de arbetssškande Šr hon inlevelsefull, det Šr "MŠnniskan" som ska hjšlpas i fšrsta hand. Hennes engagemang Šr inte fšrankrat i samhšlleproblemet pœ samma sštt som den manliga kollegans. Alla fyra arbetar hœrt och trivs, fast mšnnen tycker att lšnen Šr fšr lœg. Alla bœde modrar och fadrar, men - som sagt - mest modrar kvinnorna, och mest fadrar mšnnen, de som alltsœ enligt min tes har socialiserats till att ha sjšlvbilden av att bšra vara den mšktige Faderns, Herrens (bleka) avbild. Arbetsbeskrivning och arbetsutšvning Šr naturligtvis olika saker. Men jag har svœrt att tšnka mig att sjšlvbilden, sœdan den uttrycks i t.ex. arbetsbeskrivningar, inte skulle pœverka arbetets utfšrande. Och tvšrtom fšrstœs. *** Det verkar alltsœ som om mšns och kvinnors olika sjšlvbilder gšr att mšn och kvinnor utfšr det som pœ pappret ser ut som samma arbete pœ lite olika sštt. Och det Šr všl bl.a. dšrfšr som vi i allmšnhet, och AMV som fšregœngsinstitution i synnerhet, vill ha ungefšr lika mœnga kvinnor som mšn anstšllda i olika befattningar. Men sœ Šr i praktiken inte fallet inom AMV (heller), och detta blir dšrfšr ett problem. I vissa lšn Šr det t.ex. "fšr mœnga" kvinnliga arbetsfšrmedlare, i andra "fšr mœnga" manliga. 11

12 Nu har man inom AMV kommit fram till att det gœr att sprœkligt manipulera annonserna dšr tjšnsterna utlyses fšr att fœ fler sškande av det underrepresenterade kšnet. (Det visar sig ha fšga effekt om man i en annons lšgger en standardformulering som "Vi har pœ vœr arbetsplats švervšgande kvinnor anstšllda och ser dšrfšr gšrna manliga sškande".) I nœgot lšn anmšlde sig t.ex. švervšgande kvinnliga sškande till en tjšnst som arbetsfšrmedlare. Men eftersom man just dšr ville ha manliga sškande, sœ utformade man en ny annons dšr man i beskrivningen av arbetsuppgifterna tog fasta pœ det som mšn sšrskilt framhœllit i de arbetsbeskrivningar som jag har analyserat och just presenterat hšr. Och dœ var det genast fler mšn som nappade! SŒ den ojšmstšllda attityd till mšn och kvinnor som Dantes och barnens attityder bidrar till kan kanske, ironiskt nog, anvšndas fšr att med sprœksociologiska medel manipulera fram jšmnare kšnsfšrdelning bland de sškande. Det gšller att beskriva jobben och kraven pœ de sškande pœ lite olika sštt beroende pœ vilket kšn pœ de sškande som man vill ha fšr att fršmja jšmstšlldheten. Avslutning Till sist ytterligare nœgra exempel pœ barns bšner till Gud. Dessa ger ytterligare belšgg fšr hur pojkar och flickor kan fšrhœlla sig till mannen Gud: KŠre Gud Jag skulle vilja bli pricis som du nšr jag blir lika gammal. GŒr det. Tommy Den hšr pojken verkar tšnka sig en karrišr som innebšr att han eventuellt eftertršder denna všrldens mšktigaste makt. Det gšller bara att bli lika gammal. En sœdan karrišristisk och manlig tankegœng mœste, vad jag fšrstœr, underlšttas av att Tommy och Gud tillhšr samma kšn. En annan pojke har ocksœ tankar om Guds jobb, Šven om han sjšlv inte verkar vilja sška tjšnsten: 12

13 KŠre Gud om jag var gud skulle inte jag alls Klara det lika Bra som du. HŒll stilen! Mikael Vad jag kan fšrstœ mœste musklerna všxa en aning pœ den hšr lille pojken nšr han kan tala till en gelike och allsmšktig pœ detta grabbiga sštt. SŒ en flickas bšn, dšr hon till en bšrjan stšller en grundlšggande och bra teologisk frœga: KŠre Gud Varfšr mœste jag be nšr du i alla fall vet vad jag vill ha? Men jag ska gšra det om det kšnns bšttre fšr dig. Susan Den hšr flickan verka tycka att alltihopa Šr lite korkat. Men hon vill ŠndŒ lite kvinnligt modrande stšlla upp med bedjande fšr att pœ sœ sštt se till sœ att det blir harmoni i vœr všrld. Jag tycker mig ana uttryck fšr mansmakt och kvinnounderkastelse i dessa barnabšner. Om det verkligen fšrhœller sig sœ, skulle detta Œtminstone delvis kunna hšnga ihop med att mšn har skapat fšrestšllningen av Gud, och av denna skapas sœ en Adams-, Faders-, Herre- och Mansbild och en Eva-, Moders- och Kvinnobild. Dessa bilder fšrmedlas av bœde mšn och kvinnor till barnen i socialisationen, dšr attityder och sjšlvbilder etableras. Attityderna och sjšlvbilderna pœverkar sœ sšttet att beskriva (och utfšra) olika verksambeter, t.ex. sitt arbete, i en fadrande eller modrande stil. - Jag tror pœ Gud som socialisationsagent. 13

14 Litteratur Ajzen, Icek & Martin Fishbein (1980): Understanding attitudes and predicting social behavior. Englewood Cliffs, N.J. Deprez, Kaz & Yves Persoons (1987): Attitude. I Sociolinguistics. An International Handbook of the Science of Language and Society. Utg. av Ulrich Ammon, Norbert Dittmar & Klaus J Mattheier. Berlin och New York. Einarsson, Jan: Verka i verket. Kvinnor och mšn inom Arbetsmarknadsverket beskriver sina arbeten. Pin 1996:1. Fishbein, Martin & Icek Ajzen (1975): Belief, attitude, intention and behavior. An Introduction to theory and research. Reading, Mass. Harvey, John H. & W.P. Smith (1977): Social Psychology. An attributional approach. Saint Louis. Henrikson, Alf: Allehanda urkunder om sprœk. I urval av Alvar EllegŒrd. Gebers Holm, Ulla (1993): Modrande och praxis. En feministfilosofisk undersškning. Marshall, Eric & Stuart Hample (1981): Barn skriver till Gud. Libris. Molloy, Gunilla (1992): Godmorgon Fršken. Ett samtal om makt, kšn och lšrarprofessionalism. Almqvist & Wiksell. 14