Samverkan Grundskola - Grundsärskola

Transkript

1 ITiS 7 Samverkan Grundskola - Grundsärskola Handledare: Elisabeth Banemark Kerstin Thurn Eva Olofsson Annelie Wideheim Linda Ankermark

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Bakgrund 2 2. Syfte 2 3. Frågeställning 2 4. Genomförande 2 5. Resultat 3 6. Diskussion 5 Litteraturförteckning 7 1

3 1. Bakgrund Hösten 1999 startades en samverkansklass, grundsärskola-grundskola (i Villan) på Kulltorpsskolan. Klassen startades utifrån en befintlig särskolegrupp 7-8-åringar på 6 elever, samt 10 6-åriga grundskolebarn. I projektet arbetade 4 pedagoger med olika erfarenheter och utbildningar. Klassen fick en naturlig gruppindelning under skoltid, "stora" och "lilla" gruppen. Fritids kom att befinna sig i samma lokaler med flertalet av barnen från klassen. Här skedde ingen uppdelning. Under första året arbetade vi mycket med gruppkänsla och respekt både för sig själv, andra och naturen. Mycket kretsade runt att få vara den man är och bli accepterad. Ett turbulent år som senare gett resultat. Hösten 2000 fick vi klassen utökad med 4 6-åringar och 2 särskolebarn. 1 särskolebarn lämnade oss. Klassen bestod nu av 21 elever, 14 grundskoleelever och 7 grundsärskoleelever. Personalgruppen utökades med en grundskollärare till 7-åringarna. Vi fortsatte vår strävan efter gruppkänsla, att få vara accepterad och respekterad för den man är. Mycket tid fick läggas på konfliktlösning, moral och etik. Läsåret 2001/2002 tillkom ytterligare två elever, en särskoleelev och en grundskoleelev. Klassen är nu en sammansvetsad grupp. Men vissa problem försvinner och andra tillkommer alltefter barnens mognad. Att prata om sina känslor har blivit en naturlig del av konfliktlösningen. Detta har ökat förståelsen för de egna känslorna och för andras. Vi använder oss fortfarande av "stora" och "lilla" gruppen, framför allt under de teoretiska arbetstillfällena, där behovet av mindre grupper och individualisering är mer påtaglig. Samverkan sker dagligen i idrott, musik, tema, utedag, massage, visa-stund, raster och matsituationen. Utöver detta har vi så kallad flexibel samverkan, som teater, skapande, konserter och dylikt. Dessutom är ett par särskoleelever individintegrerade i "stora" gruppen, helt eller delvis. Under eftermiddagsverksamheten är båda grupperna alltid tillsammans. 2. Syfte Att dokumentera och marknadsföra samverkansprojektet så att alla får möjlighet att ta del av verksamheten via hemsidan. Att ta reda på hur IKT kan utveckla vår samverkan. Att ta reda på hur det är att gå i en samverkansklass. 3. Frågeställning När vi nu kommit så här långt vill vi få fram: Hur barnen har och hur de upplever samverkan? Hur kan IKT utveckla vår samverkan? Hur når vi ut till andra människor och pedagoger som skulle vilja använda sig av vårt arbetssätt? 2

4 4. Genomförande En viktig del i vår samverkan är vår uteverksamhet. Här kan alla barn umgås på lika villk or, få utlopp för sin energi och upptäckarglädje samtidigt som de lär sig att respektera och vårda allt som lever. En förmiddag och ibland även delar av eftermiddagen åker vi ut i naturen. Vi har då tillgång till skolans buss men måste också ta hjälp av privata bilar. Under åren har vi besökt många olika platser så som skogen, havet, vattenriket, parken och ängen. Vissa av platserna har vi återkommit till med jämna intervaller. Som exempel kan vi nämna Lingenäset, dit vi åkt en gång i månaden. Där har barnen arbetat i naturgrupper. I dessa naturgrupper finns det barn från både grundskolan och grundsärskolan. Barnen hjälper varandra så att alla är delaktiga i arbetet. I varje grupp finns det en skrivare som tillsammans med gruppen skriver vad de upplever och iakttar. Alla barnen ritar en bild för att man lättare skall memorera vad man sett. Tanken med att samverka i dessa grupper är att vissa barn ska få ta del av de goda förebilderna. Andra tankar är att ta hänsyn och acceptera att alla inte kan arbeta lika snabbt. Var och en arbetar utifrån sina förutsättningar och i ett grupparbete måste detta accepteras. Detta har inte alltid varit så lätt. I början fick vi vuxna vara med och handleda. Men efter hand som tiden gått har vi förflyttat oss längre och längre ifrån grupperna. Barnen har med säkerhet alltid hittat sina "naturrutor", även om förutsättningar har ändrats genom årstider, översvämningar och dylikt. På utedagarna är digitalkameran ett mycket viktigt redskap nästan lika viktig som matsäcken. Vi fotograferar hejdlöst och använder sedan bilderna när vi bearbetar våra upplevelser. Särskilt i "lilla" gruppen är dessa bilder ett mycket viktigt komplement i undervisningen. Matsäcken som tidigare nämnts är också viktig. Att på våren sitta i en vitsippsbacke och äta, medan solen värmer skönt, är en underbar upplevelse. De gånger vi gör längre utflykter äter vi också lunch utomhus. Vi grillar eller lagar mat över öppen eld. Vädrets makter bekymrar oss aldrig. Är man bara rätt klädd kan man vara ute i alla väder och det är vi också. För att visa vår uteverksamhet på hemsidan har vi vuxna valt ut bilder från olika platser vi besökt. Här finns bilder från Torsebro, Skånes djurpark, Lillö, Kjugekull mfl platser. Barnen har sedan fått skriva text till dessa bilder. De har då arbetat i grupper med tre eller fyra i varje grupp. När barnen med penna och papper förberett texten till sina bilder har de använt sig av programmet Netscape Composer. De barn som med föräldrarnas tillåtelse får vara med på nätet har gjort en egen presentationssida. Vi började med att låta hela klassen skriva en presentation på ett vanligt papper. Därefter jobbade vi med barnen i grupper på 1-4 barn. Även här blandade vi ibland lilla och stora gruppen. Barnen fick lära sig att öppna upp Netscape Composer och skriva sin text i tabeller som vi vuxna gjort upp. När de skrivit färdigt fick de välja bakgrund, 4 bilder (max 2-3 animerade), en dörr och en mailikon. Alla barn har tyckt att arbetet har varit roligt och vi har fått stå ut med en hel del tjat. Alla barn har varit stolta över det arbete de gjort och har gärna visat upp sidorna för varandra. Ibland har vi fått känslan av att grundsärskoleeleverna har varit lite extra stolta. Att se att de har kunnat prestera med precis lika gott resultat som grundskoleeleverna tror vi har stärkt dem enormt. Det har också skapats en extra sammanhållning runt att hitta bilder till sin sida. Barnen har ofta diskutera med varandra, frågat vad kompisen tycker om en viss bild. Så på något sätt har man inte bara varit medverkande i sin egen sida utan även i kompisens sida. 5. Resultat Vi har lagt grunden till vår hemsida. Vi bestämde oss för en indexsida med ljungmotiv, som vi hämtat från en utedag i Kronoskogen i Åhus. Härifrån kan man klicka sig vidare till bakgrund, elevsidan, 3

5 personalsidan och samverkanssidan. På elevsidan har alla barn, vars föräldrar gett sitt tillstånd, ritat och målat sitt självporträtt, som sedan scannats. Varje barn har också skrivit sin egen presentation. Presentationen innehåller intressen, familjeförhållanden och individuella tankar. Det roligaste och mest fascinerande för barnen var att välja en tjusig bakgrund. Alla skulle också välja fyra bilder. Av dessa bilder begränsade vi oss till max. 2 animerade. Den som så önskar kan sen klicka sig vidare till personalsidan. Här kan man se ett foto på den pigga personalstaben. Vi hade vissa problem att välja en tilltalande bakgrund. Man kan också maila till personalen härifrån. Alla som är intresserade har också möjlighet att läsa bakgrunden till vår samverkan. Detta har också en egen sida länkad från indexsidan. När man sen går in på samverkan finns det länkar till uteverksamhet, idrott, musik, fritids och massage. Här kan man läsa om forskning och ta del av de olika aktiviteterna, som presenteras i ord och bild. Alla delarna är inte helt klara och är ständigt under uppdatering. När du sen blir sugen på en god fredagsmiddag eller kaffekaka finner du en ypperlig receptbok på indexsida. Låt väl smaka! Att barnens IKT-kunskaper har ökat märks på flera sätt. Bland annat kan nu alla barnen logga in sig själv på sin hemkatalog. Barnen mailar också till varandra och till personalen. Under året har de flesta barnen tagit datakörkort. På schemalagd tid har barnen i grupper vistats i datasalen och fått Word och Netscape Composer presenterat för sig. De har också besökt olika hemsidor. Barnen har också lärt sig ladda ner och lägga in olika bilder, vilket har uppskattats mycket. Tillgängligheten till datorer är god på vår skola. Vi har en gemensam datasal med fem datorer. I klassrummet finns det fyra datorer, en scanner, en digitalkamera och två skrivare. Barnen har också möjlighet att använda våra bärbara ITiSdatorer. Eftersom vi har mycket stor geografisk spridning i klassen, (bl.a. Linderöd, Fjälkinge, Gärds Köpinge, Kristianstad) hoppas vi att barnens mailboxar blir flitigt använda. Datoretik har också varit ett inslag i vår undervisning. Man är noga med att hemlighålla sin kod. Man mailar med förstånd. Några barn i vår klass med specifika motoriska och sociala svårigheter får nu större möjlighet att kommunicera, tack vare datorn. Det har redan visat sig. Genom samverkan har barnen lärt sig att acceptera sina egna och andras olikheter. Klimatet i klassen är tillåtande. Alla värnar om varandra. Under året har vi fått tre nya elever, där föräldrar gjort ett aktivt val när barnen började i samverkansklassen. Att arbeta med den sociala kompetensen är av största vikt i vårt samhälle. Massage och beröring har till stor del bidragit till gemenskapen och vårt varma klimat. Vi vet hur man rör vid varandra för att det ska vara lagom. Genom de år vi arbetat tillsammans har vi fått höra många åsikter och reflektioner om vårt arbete. Många har vi glömt men det finns en del som har etsat sig fast. Vi kommer tydligt ihåg en tjej som började hos oss i våras. Efter ett par veckor var hennes spontana kommentar Vet du, vet du, vet du att alla är vänner här!. Vi har även vid föräldrakontakt fått reflektioner som tex Han har blivit så 4

6 artig hemma. Imorse frågade han mig hur jag mådde.. Precis som många andra klasser har vi med jämna mellanrum praktikanter och som ni säkert vet har praktikanter ofta åsikter. En kommentar vi fått från flera praktikanter är Här använder barnen inga hårda ord. Alla är vänner. Så här skulle jag vilja arbeta.. Men den viktigaste kommentarerna får vi ändå från barnen. Jag har så underbara vänner i klassen. och Jag har alla som vänner.. Nu låter det som om vi aldrig har barn som bråkar eller är arga på varandra. Så är inte fallet. Visst är dom arga på varandra ibland men de blir alltid kompisar igen och det används inte speciellt många hårda ord i konfrontationerna. Genom vår hemsida når vi nu ut till andra människor och pedagoger. Vi vet att detta arbetssätt främjar den sociala kompetensen och gör så att man mår gott, både barn och vuxna. Vi har presenterat hemsidan på ett föräldramöte. Med hjälp av en kanon skulle vi gemensamt ta del, men efter idoga försök med hjälp av IT-tekniker och andra experter, fick vi inte igång kanonen. Föräldrarna delade upp sig i grupper istället vid våra olika datorer och klickade, tittade och diskuterade. Allt mottogs mycket positivt. Föräldrarna fick då också ta ställning till om deras barn fick medverka med bild och namn. 6. Diskussion När vi vid vårterminens början startade vårt ITiS projekt var ämnet givet: Samverkan. Detta är något vi dagligen arbetar med som vårt hjärtebarn. Vi tror att om barn tidigt får mötas i blandade grupper kan detta ge den bästa utveckling för alla och förhoppningsvis lägga grunden till de demokratiska värderingar som skolan vill uppnå. Hur vi skulle lägga upp projektet hade vi från början ganska diffusa aningar om och många förvirrade tankar for igenom våra huvuden. Snart stod det emellertid klart att vi skulle satsa på att göra en hemsida. Vad skulle vi då ha med? Vi ville så mycket och hade svårt att begränsa oss. Efter en träff med Elisabeth på restaurang Peking redde vi ut diverse begrepp och fick hjälp med strukturen. Då började konturerna i vårt projekt ta form. Men visst fanns det fortfarande en del oklarheter. Skulle barnen spara sina presentationer på sina hemkataloger eller skulle vi spara dem på klassens gemensamma? Ville vi att det skulle vara enkelt eller ville vi att barnen skulle ta som vana att bruka sin egen hemkatalog? Hur mycket utrymme fanns det på klassens, kunde vi få mer, fanns det begränsningar? Frågorna var många och diskussionerna långa. Vi arbetade vidare på eftermiddagar och kvällar och så småningom började vår hemsida att utvecklas. Vi hade nu lärt oss hur man scannar och fått handledning i programmet Netscape Composer. Tabeller och termer som JPEG, Image-resize snurrade runt i huvudet. Men vi fick lära oss att om man bara ger sig ut i datorns djungel och inte är rädd för att försöka, så klarar man det mesta. Snart började vi leta bakgrunder och bilder på nätet. Något som vi upptäckte kunde ta precis hur lång tid som helst. Nätet hade inga begränsningar. Källan var outtömlig. Till slut hittade vi våra favoriter. Tog kontakt med en skapare av en grafisk sida som vi var osäkra på om vi fick använda. Helena blev glad och vi fick gärna använda hennes grafik mot att vi satte ut hennes logotyp med länk till hennes sida. Nu var det dags att ta in barnen i arbetet. Alla gånger har det inte varit helt utan problem. Det har krävts mycket planering och tålamod. Som exempel kan nämnas när barnen skulle skriva till bilderna från 5

7 uteverksamheten. Barnen arbetade i grupper om tre eller fyra och skrev vid de två datorerna i lilla klassrummet. Eftersom alla inte kunde skriva samtidigt fick grupperna avlösa varandra. Strukturen rubbades, rörligheten ökade vilket några barn i lilla gruppen hade svårt för att klara eftersom de har stora koncentrationssvårigheter. För att det skulle fungera fick en av oss vuxna i lilla gruppen handleda grupperna vid datorerna och en av oss ta hand om barnen i lillagruppen. Vi var oftast två i personalgruppen därför kunde det bli ganska kämpigt att räcka till för alla. Våra diskussioner har kretsat runt vad IKT kan betyda för barnen och samverkan. Efter som vi har barn från hela Kristianstads kommun är det inte alltid så lätt att spontant leka och umgås. Vi hoppas att datorn skall bli en metod att spontant kunna prata med varandra. Vi märker att vissa barn speciellt under loven inte har kontakt med resten av klassen. Kanske det inte blir så mycket denna sommar, men till höst och vinterlovet tror vi att barnen har kommit in i datoranvändandet så pass att man mailar till varandra. Om kontakten blir större vid datorn tror vi också att man tar större initiativ till att fråga om man skall träffas. Kanske föräldrarna får upp ögonen att barnen har andra kompisar än de de ser sitt barn leka med på gatan. Vi har också vissa barn som har motoriska och sociala svårigheter. För dessa barn blir datorn ett lättare sätt att kommunicera och kontakta sina kompisar. Står valet mellan att inte umgås eller skriva på datorn är vi övertygade om att man väljer datorn. Vi vill också att barn med handikapp skall kunna finna kompisar runt om i världen som har liknande problem. Att finna människor som har samma svårigheter kan få en människa att stärkas. Det är inte bara barnens ögon som har öppnats under ITiS projektet, även våra. Att få vetskap och kunskap om datorns och nätets användningsområden har varit mycket lärorikt. Efter hand som vi har arbetat har fler och fler idéer och tankar väckts, både hos oss och hos barnen. Många barn har velat utveckla sina sidor med historier och dyl. Detta ska de givetvis få göra i framtiden. Vi vuxna har fått idéen om ett klassforum där barnen fritt skall kunna diskutera och vi vuxna ibland flika in med en fråga. De frågor vi redan nu har diskuterat är Hur är det att gå i en samverkansklass? och Hur tror du det är att gå i en vanlig klass?. Vi vill avsluta med att tacka Elisabeth och ITiS för att ha fått möjligheten att utveckla oss själva och vårt samverkansprojekt. Ett stort tack till Elisabeth och Kathe för att de i slutet har drivit på oss lite extra. Vi behövde en spark där bak. Adress till vår hemsida: Gå in under spår D. 6

8 Litteraturförteckning Johansson, A-C. (1999). Det finns inte någon IT-pedagog. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Dahlgren, L-O. (1998). Problembaserat lärande. Linköpings Universitet Sandström Madsén, I. (1999). Att tänka med penna och dator. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Isaksson, C, m.fl. (2000). Den fjärde basfärdigheten. KK-stiftelsens skriftserie. Nummer 9. Stockholm: Redners. Rask, S-R. (2000). Med eller utan filter. KK-stiftelsens skriftserier. Falun: Redners. Wiklund, A. (1999) Ögon, öron och ord redskap för källkritik. Skolverket. Scherp, H-Å. (1999) Om skolutveckling och skolledarens roll. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Cronsioe, I. (1999). Om inlärningsstilar, IT och skolutveckling. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Granström, K & Colnerud, G. (1999). Om konsten att berätta om sitt utvecklingsarbete. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Orfick, T. Visst kan du livsfärdighetsträning för barn. Läromedia 7

9 Uvnäs; K. (1999). Barn och stress. BUF IKT-policy Elever på buffen 8