Philip är Österbottens svar på Roy Orbison Musik från 1950-, 60- och 70-talen fascinerar det unga stjärnskottet Philip Järvenpää. Framför allt gillar han Roy Orbisons låtar och stil att sjunga. Som barn vistades Philip Järvenpää ofta hos mormor och morfar i Jakobstad. Han kunde inte läsa då ännu och förstod inte engelska. Men lyssna kunde han. Och det han lyssnade aktivt på var morföräldrarnas skivor och kassetter från 1950-talet och framåt. Då föddes mitt intresse för den musik som mormor och morfar gillade, säger han.
Och det intresset har hållit i sig sedan dess. När Philip uppträder som trubadur är det ofta med låtar som till exempel Elvis Presley, Paul Anka och Tom Jones gjort kända. Framför allt gäller det Roy Orbisons sånger. De är melodiska och känns äkta. Roy Orbison hade en speciell stil. Sången i 1950- och 60-talens popmusik lät helt annorlunda än sången på dagens poplåtar. Philip tolkar coverlåtarna på sitt speciella sätt med sin unika röst. Många som hört honom konstaterar att ifall man blundar och bara lyssnar kan man tro att det är Roy Orbison själv som sjunger. Men titeln Österbottens svar på Roy Orbison är inte den enda titel Philip fått. Han har också kallats Tjuren från Jakobstad. När jag deltog i Årets stora julkonsert 2017 med turné genom hela Svenskfinland sjöng jag bland annat Delilah, som Tjuren från Wales Tom Jones gjort känd. Benny Törnroos, som också medverkade i konsertturnén, presenterade mig som Tjuren från Jakobstad, säger Philip och skrattar. Läs mera i Kuriren Nr. 2 2019 Text: Margaretha Sundkvist
Ta fram kreativiteten inom dig! Många känner sig inspirerade att inleda nya projekt i början på ett nytt år och känner därmed en helt ny energi och
kreativitet. Och ett redan påbörjat och kanske avstannat projekt kan kanske fås i gång igen! Artenom Eva Kyrklund i Borgå gör gärna sina, ofta humoristiska, hantverksprodukter i starka färger av våttovade yllefibrer som hon pryder med dekorationer influerade av kurbitsmåleri. Ibland när kreativiteten riktigt flödar återskapar hon även nya spännande hantverksprodukter av material som inte blivit som tänkt, och däremellan gör hon luffarkonst av tvinnad metalltråd. Ta gärna en titt på hennes hantverk och låt dig inspireras! En annan person som trivs med att jobba med sina händer på fritiden är fotografen och grafikern Frank A. Unger i Vasa som av en händelse kom att börja göra egenhändigt smidda knivar av återanvänt stål. Från det hantverket har han fortsatt vidare och börjat göra träarbeten av olika slag för att just nu gör hattar för fullt, innan han troligtvis fortsätter vidare med något nytt hantverk. Glasblåsning som hantverk är ganska ovanligt, men i Dalsbruk hittas sedan några år tillbaka en glashytta där Jarl Hohenthal huserar. Om Jarl själv skulle få bestämma skulle han mest göra skulpturer och unika föremål i glas, men eftersom det inte är så stor efterfrågan på sådana så gör han även en hel del bruksföremål och souvenirer. En annan person som sysslar med glas, men i en annan konstform, är Alexandra Trizna på Åland som använder plexiglas som sitt viktigaste uttrycksmedel. För dig som gärna sitter inomhus och stickar eller pysslar bjuder vi på stickmönster på trevliga barntröjor och en beskrivning på hur man gör vackra pappersrosor.
I det här numret kan du även läsa om utbudet av teaterpjäser vid de finlandssvenska teatrarna under vintern och våren och amatörskådespelarna Anton Ala-Heikkilä och Lotta och Victor Vaenerberg. Missa inte heller att läsa om musiktalangen Philip Järvenpää, känd i hela Svenskfinland efter att ha legat etta på Vegatoppen med låten In the real world. Moa Wulff och Signe Rönnlund vann MGP-finalen i musik i oktober i fjol och berättar om sitt musikintresse och sina framtidsdrömmar. Trevlig läsning! Rosita Holtlund redaktör Barnboksförfattaren Stina
Wirsén besöker Åboland Teater Den svenska barnboksförfattaren och illustratören Stina Wirséns böcker i Vem-serien är aktuella i Åbo, har spelat där Åbo Svenska Teater sedan september 2018 den sympatiska pjäsen fortsätter charma sin VEM? Nallen, katten och kanin publik under våren 2019 både på turné och på Studioscenen. VEM? är en liten pjäs om de stora känslorna och spelas på Studion lördagen den 2.2 kl. 15. Då kommer även Stina Wirsén att själv sitta i salongen som publik. Högläsning, pyssel och författarträffar med Stina Wirsén
Bild från stinawirsen.se Stina Wirsén kommer att besöka Kimito, Åbo och Pargas! Under flera evenemang kan både barn och vuxna lyssna på högläsning, pyssla och diskutera barnböcker med henne. Wirsén är en av Sveriges främsta illustratörer och barnboksförfattare och hon är både känd och mycket omtyckt bl.a. just för sina färgsprakande Vem?-böcker. känsliga I Vem?-böckerna tar författaren frågor, t ex sjukdom, död och ensamhet. uppväxt med upp olika Böckerna handlar om vardagliga problem. Wirsén har tilldelats en rad utmärkelser, däribland Elsa Beskow-plaketten och Expressens Heffaklump.
Till Åboland kommer Wirsén fredag 1.2 och börjar med att besöka Kimito. I Kimito bibliotek blir det workshop för tredjeklassare i samarbete med skolan och kring teman tolerans och jämställdhet. De aktuella teman bearbetas via teckning och bilder. I Åbo på fredag 1.2 kl. 14-15 ordnas en författarträff för barnpedagoger, litteraturvetare och andra barnboksintresserade. Kom och hör Stina Wirsén berätta om hur hon tänker om och jobbar med barnböcker och illustrationer! Platsen är Åbo huvudbiblioteks studio, ingen anmälan eller deltagaravgift. Senare samma dag kl. 18 på samma plats bjuder Stina Wirsén på sagostund med pysselverkstad för barnfamiljer. Kom med och träffa en livslevande barnboksförfattare med dina barn eller barnbarn. På lördag 2.2 blir det pysselverkstad i Pargas kl. 11-13 som en del av bibliotekets familjedag kl. 10-14. Programmet är kostnadsfritt och passar hela familjen. Välkomna både stora och små att droppa in på gemensamt kreativt program. Arrangörer och värdar för Stina Wirséns besök i Åboland är biblioteken i Åbo, Pargas och Kimito tillsammans med Åbo
Svenska Teater och Luckan i Åbo. Besöken möjliggörs med hjälp av understöd från Svenska Kulturfondens Kultur på bibbanmedel. Pressmeddelande Åbo Svenska Teater Kvinnor ökar i vikt när kraven på jobbet är höga Höga krav på jobbet tycks vara en grogrund för viktuppgång hos kvinnor, oavsett om de har akademisk utbildning eller inte. Det framgår av en studie på drygt 3 800 svenskar.
Det vi kunde se var att höga krav på jobbet spelade roll för kvinnornas viktuppgång, medan det för männen inte fanns någon association mellan höga krav och viktuppgång, säger Sofia Klingberg, forskare inom samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och förstaförfattare bakom studien. Till grund för artikeln, publicerad i tidskriften International Archives of Occupational and Environmental Health, finns den svenska populationsbaserade studien Västerbotten Intervention Program från vilken 3 872 personer inkluderades. Kvinnorna och männen i studien har under 20 års tid undersökts vid tre tillfällen med avseende på bland annat kroppsvikt och krav och kontroll i arbetet. De har följts från antingen 30 till 50 års ålder, eller från 40 till 60.
Sofia Klingberg (foto: Malin Arnesson) Skillnad på krav och kontroll För att skatta kravnivå på jobbet har personerna fått svara på frågor om arbetstempo, psykiska påfrestningar, om det finns tillräckligt med tid för arbetsuppgifterna och hur ofta kraven som ställs är motstridiga. Frågorna om kontroll i arbetet handlar bland annat om hur ofta man lär sig något nytt, om jobbet kräver fantasi, hög kompetens, om man själv kan välja
vad som ska göras, och hur det ska göras. Resultaten visar att det var vanligare att personer med låg kontroll i jobbet ökade rejält i vikt, definierat som tio procents viktökning eller mer, under studiens gång. Detta gällde både kvinnor och män. Däremot spelade långvarig exponering för höga krav enbart roll för kvinnor. Drygt hälften av kvinnorna som varit exponerade för höga krav hade en stor viktuppgång över 20 år, och deras viktuppgång var ungefär 20 procent högre jämfört med kvinnor med låga krav på arbetet. Hög utbildning skyddar inte När det gällde kravnivån i arbetet var det bara kvinnorna som påverkades. Vi har inte undersökt de underliggande orsakerna men man kan tänka sig att det handlar om en kombination av krav på jobbet och att kvinnor oftare tar större ansvar för hemmet, vilket kan göra det svårt att hinna träna och leva hälsosamt, säger
Sofia Klingberg. Akademisk utbildning eller ej förklarar inte sambanden i studien. Inte heller kostkvalitet eller andra livsstilsfaktorer. Uppgifterna om kostintag kommer dock från deltagarna själva, med viss risk för felrapportering. Samtidigt är studien relevant ur folkhälsoperspektiv med tanke på problemen kring arbetsrelaterad stress. Genom att identifiera grupper som är känsliga för stress och arbeta för att minska den arbetsrelaterade stressen skulle man sannolikt kunna reducera inte bara viktuppgång utan även insjuknande i bland annat hjärtkärlsjukdom och diabetes, menar forskarna. Artikeln är ett resultat av ett samarbete mellan flera forskare vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, och forskare vid Umeå universitet. Margareta Gustafsson Kubista Pressansvarig kommunikatör Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
TESTA DIG KRAV Testet ger 4-16 poäng. 11 poäng eller mer = höga krav. Kräver ditt arbete att du arbetar mycket fort? Ja ofta = 4 Ja ibland = 3 Nej sällan = 2 Nej så gott som aldrig = 1 Är ditt arbete psykiskt påfrestande? Ja ofta = 4 Ja ibland = 3 Nej sällan =2 Nej så gott som aldrig = 1 Har du tillräckligt med tid för dina arbetsuppgifter? Ja ofta = 1 Ja ibland = 2 Nej sällan = 3 Nej så gott som aldrig = 4 Förekommer det motstridiga krav i ditt arbete? Ja ofta = 4 Ja ibland = 3 Nej sällan = 2 Nej så gott som aldrig = 1 KONTROLL Testet ger 6-24 poäng. Kvinnor: 18 poäng eller mindre = låga krav. Män: 19 el.mindre = låga krav. Får du lära dig nya saker i ditt arbete? Ja ofta = 4 Ja ibland = 3 Nej sällan = 2 Nej så gott som aldrig = 1
Kräver ditt arbete skicklighet? Ja ofta = 4 Ja ibland = 3 Nej sällan = 2 Nej så gott som aldrig = 1 Kräver ditt arbete påhittighet? Ja ofta = 4 Ja ibland = 3 Nej sällan = 2 Nej så gott som aldrig = 1 Innebär ditt arbete att man gör samma saker om och om igen? Ja ofta = 1 Ja ibland = 2 Nej sällan = 3 Nej så gott som aldrig = 4 Frihet att bestämma hur arbetet ska utföras? Ja ofta = 4 Ja ibland = 3 Nej sällan = 2 Nej så gott som aldrig = 1 Frihet att bestämma vad som ska utföras? Ja ofta = 4 Ja ibland= 3 Nej sällan = 2 Nej så gott som aldrig = 1 Frågorna är en modifierad version av frågeformulär utvecklat av Robert Karasek https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/98052801 / 2
Portvinskyckling En maträtt som passar både till vardag som fest. Här ger nejlikan en otippad men god och vintrig smak till kycklingklubborna som blir oerhört möra och saftiga tack vare lergrytan. Äppelklyftorna bidrar med syra och katrinplommonen ihop med portvinet ger rätten extra fyllighet och en behaglig sötma. Att dessutom servera råstekt potatis och de sönderkokta äpplena och plommonen vid sidan om på tallriken gjorde att smaklökarna tog sig ett extra skutt. Receptet är från boken Familjens stora sunda kokbok av Kristina Eriksson och publicerades i Kuriren nummer 4-2015. 4 kycklingklubbor (ca 1 kg)
1 tsk malen nejlika 1 tsk salt ½ tsk svartpeppar 10 ekologiska katrin plommon 2 små syrliga äpplen ½ purjolök 4 vitlöksklyftor 1 msk kycklingfond 2 dl portvin Till såsen: skyn från kycklingen 1 dl grädde 1 msk svartvinbärsgelé vetemjöl Blötlägg lergrytan i kallt vatten i 30 minuter. Blanda nejlika, salt och peppar på en tallrik. Gör ett snitt i skinnet på varje klubba och gnid in kycklingköttet under skinnet med kryddblandningen. Gnid även in kryddorna runtom. Lägg kycklingklubborna i lergrytan som fått rinna av. Halvera katrinplommonen, skala och skär äpplena i klyftor. Skölj och strimla purjolöken. Skala vitlöksklyftorna. Lägg över allt i lergrytan. Blanda portvin och kycklingfond och häll på kycklingen. Lägg locket på lergrytan och ställ in i ugnens mitt i kall ugn. Sätt ugnen på 200ºC och låt lergrytan stå där i ca 1 timme och 45 minuter.
Ta grytan ut ur ugnen och lyft försiktigt på locket. Lyft över kycklingklubborna i en annan form, använd hålslev för att fiska upp de sönderkokta katrinplommonen och äppel-klyftorna och lägg över dem i en liten serveringsskål. Sila skyn och häll den i en kastrull tillsammans med grädde och svartvinbärsgelé och låt såsen koka ihop någon minut. Red eventuellt av den med lite vetemjöl utrört i vatten som du tillsätter under omrörning. Låt småkoka ytterligare någon minut.
Folkbildare och resepionjär Frejvid Weegar, avled oväntat den 11 december 2018. Hans livsverk, den finlandssvenska veckotidningen Kuriren och Kurirens resebyrå, har genom åren gett många finlandssvenskar stor glädje och utbyte i livet. Kuriren betraktas även av många som en finlandssvensk institution av stor dignitet. Tidningen och resebyrån var Frejvid Weegars skötebarn. Att säga att bägge företagen betydde väldigt mycket för honom är ingen överdrift. Att avsluta sin resebyråverksamhet 2016 efter att ha verkat 51 år inom branschen var inget lätt beslut, Frejvid tvekade in i det sista, ända tills han inte längre kunde blunda för resebyråns resultat, bokföringssiffror och den rådande konkurrensen på marknaden.
Frejvid tillsammans med sina föräldrar. Han var söt som liten och det sägs att ett par i Karleby- trakten blev så förtjust i den lille gossen att de även lät sin egen
son heta Frejvid. Frejvid och Lillie gifte sig i Stockholm i februari 1962.
Lillie och Frejvid Weegar var tillsammans ett strävsamt par. Filmen om Lillie och Frejvid, som delvis spelades in under en resa de gjorde till Stockholm, där hon var född. Filmen sändes i FST i april 2004. Lillie avled i slutet av augusti samma år.
Visst funderade han ibland på att sälja sin tidning under perioder då han tyckte att det var tungt att vara företagare, för att kunna bli pensionär på heltid. Hugade köpare har kommit och gått genom åren, men Frejvid hittade kanske aldrig någon som han ansåg vara värdig hans tidning. Eller så förmådde han inte att sälja sitt livsverk utan valde att fortsätta ge ut Kuriren själv, med hjälp av sina anställda, in i det sista. Troligtvis kändes det helt omöjligt för Frejvid att avstå från sin älskade tidning han föredrog att helst hålla kvar det invanda och trygga och att allt skulle rulla på som vanligt. Att Frejvid blev journalist bottnar bland annat i att han hade lätt för att uttrycka sig i skrift och tyckte om att prata med de människor han mötte, och att hans far Johannes, som hade varit lärare vid folkhögskolan i Kronoby, var fackföreningsoch föreningsaktiv. De tidningar som hans far fick genom sitt engagemang i föreningar och yrkesliv brukade även Frejvid ögna igenom och detta väckte redan i unga år hans intresse för både politik och tidningar. Frejvid deltog i sin ungdom i flera folkbildande kurser i socialetik som ordnades på olika folkhögskolor av Finlands svenska nykterhetsförbund, och hans tidning präglades även av folkbildningsrörelserna. Frejvid ansåg att det behövs journalister med en bred bakgrund, en folklig förankring och kännedom om förhållandet i samhället vid tidningarnas redaktioner. Frejvid gick 1954 1955 en journalistkurs i Nordiska folkhögskolan i Kungälv utanför Göteborg. 1955 fick han arbete som landsbygdsreporter på Jakobstads tidning. Det var en period som Frejvid senare kom att betrakta som den bästa tänkbara yrkespraktiken han hade kunnat få inom detta yrke. År 1956 blev han redaktionssekreterare på tidningen Österbottningen i Gamlakarleby men sa upp sig från den
tjänsten efter tre år. Att Frejvid kom på tanken att börja ge ut en egen tidning berodde på att det var tänkt att han skulle bli chefredaktör för en tidning i Österbotten som skulle bevaka jordbrukarnas intressen, en tidning som hans far Johannes även fungerade som en av de stora bakomdrivande krafterna för att förverkliga. Eftersom aktieteckningen i det tilltänkta bolaget Ab Landsbygden inte visade sig lyckas som planerat, uppmanade den dåtida direktören för den finska tidningen Ilkka honom att starta en egen tidning. Frejvid antog utmaningen, gjorde slag i saken och startade en egen tidning i oktober 1959. När en kollega med lång erfarenhet inom tidningsbranschen fick höra talas om Frejvids planer på att starta en egen tidning sa han: Det kan inte lyckas!. Men med tiden visade det sig att kollegan hade helt fel. I stället för att bli tvungen att lägga ner sitt företag, fick Frejvid det att utvecklas och blomstra. Under alla de gångna åren sedan starten har Frejvid lyckats med bedriften att hålla tidningen vid liv, och i oktober i år har Kuriren utkommit i hela 60 år!
Kurirens och Frejvids första bil var denna tvåcylindriga, luftkylda Citroën utan värmeaggregat och med oisolerade väggar. Från början och under en tidsperiod som kom att bli tio år, skötte Frejvid själv om anskaffningen av annonser, som han finansierade sin tidningsutgivning med. Orsaken till att det denna tid fanns ett stort intresse för att annonsera i hans nystartade tidning var att Kuriren täckte ett betydligt större område än dagstidningarna. Frejvid körde även själv ut sin gratistidning, som han startat helt utan eget kapital med lån från banken, till servicestationer och turistbyråer i Österbotten. Efter hand började Frejvid även marknadsföra tidningen i södra Finland. Distributionen i Österbotten sköttes till stora delar med busstransport ut till byarna, där tidningarna sedan fördelades. Så småningom fördelade sig även antalet läsare jämnt mellan Österbotten och södra Finland. När det blev tal om orsaken till tidningens framgång och popularitet, brukade Frejvid som de främsta orsakerna lyfta fram tidningens positiva anda och målsättningen att läsarna
ska bli glada då tidningen kommer hem till dem. Han var från början även noga med att hålla en öppen linje till läsarna alla som hade något att berätta var alltid välkomna att skicka in sina berättelser. Att Frejvid inte kom att nöja sig med att ha bara ett företag utan även grundade ett företag till, Kuirens resebyrå, berodde mer eller mindre på omständigheterna. Kuriren hade många ombud i byarna som sålde prenumerationer och för att likt flera andra dagstidningar i landskapet denna tid på något sätt belöna sina prenumerationsombud, beslöt han att 1965 bjuda dem på en bussresa till Trondheim och Oslo. Det var tänkt att bara bli en resa, men intresset blev så stort för resorna att Kuriren ordnade inte bara en utan hela tre resor det året. Samma år, 1965, grundades Kurirens resebyrå som därmed även blev den första resebyrån i Finland som ordnade resor på svenska. Att efterfrågan på resor visade sig vara så stor fick Frejvid att inse att nu gällde det att lära sig hur man ordnar resor på riktigt, och därför åkte han och Lillie på studieresa till en tidning i Köpenhamn som ordnat egna läsarresor en tid. Den tiden fanns det många små researrangörer i Danmark så Frejvid och Lillie gick in för att lära sig allt om till exempel hotellbokningar.
Frejvid trivdes allra bäst i sin stol. I den kunde han både sitta och ligga.
Pärmen på Kurirens 40-års jubileumsnummer i oktober 1999.
Tidskriften Hem började han ge ut 1962, under några år. Den utkom i 110 000 exemplar och utdelades i nästan alla finlandssvenska hem. De fick småningom tag på unga studentskor som fick fungera som reseledare. Många av dem lärde i sin tur upp nya reseledare, och vissa av reseledarna blev verkliga veteraner på området.
En del till och med reseledare i tredje generation inom en och samma familj! Det var buss som gällde till en början och till exempel resor till Wien tur och retur via Trelleborg kunde vara i sjutton dagar. Efter att Frejvids syster flyttat till Nederländerna hjälpte hon till med att ordna blomsterresor på våren till Keukenhof. Man använde sig också tidigt av flyg. 1965 66 samarbetade man med Lentomatkat som flög till Mallorca och mellanlandade i Malmö. I Kuriren marknadsfördes resebyråns resor med ett detaljerat reseprogram för varje resa. Resorna började även regelbundet marknadsföras i Hufvudstadsbladet sedan majoriteten av resenärerna börjat komma från södra Finland. När Frejvid blickade tillbaka på resebyrån och dess verksamhetstid brukade han konstatera att resebyrån knappast skulle ha funnits om inte Lillie skulle ha funnits vid hans sida. Lillie, som bott i Chicago i sju, åtta år som barn var en stor tillgång för reseverksamheten eftersom hon talade flera språk och var välberest. Förutom svenska och engelska talade hon franska, italienska och tyska och hade även läst latin. Hon och sonen Rune kom även att fungera som reseledare under många av Kurirens resor. Frejvid och Lillie reste mycket tillsammans och hann uppleva mycket under sina resor. Det bästa med sina två företag ansåg Frejvid vara att han fått resa så mycket som han velat och att han fått göra en tidning såsom han själv velat.
Frejvid var pionjär inom båda sina verksamhetsområden i Svenskfinland. Kanske kommer Svenskfinland aldrig någonsin mer att få uppleva något motsvarande fenomen som Kuriren och Kurirens resebyrå, och en företagare som verkar inom sina företag lika länge som Frejvid Weegar gjorde! Kurirens redaktion KURIREN KURIRENS RESEBYRÅ
Första gratisnumret utkom i oktober 1959 under namnet Österbottniska Kuriren. 1962 började Frejvid utan bidrag från vare sig fonder eller samhället ge ut tidskriften Hem, som delades ut gratis till nästan alla svenska hem i landet under några år. Tidningen trycktes i Helsingfors i djuptryck. 1964 förkortades namnet till Kuriren. Familjetidningen Kuriren var först i Svenskfinland med horoskop, recept och kontaktannonser. Många par har hittat varandra via Kuriren och senare gift sig. 1965 övergick man till ett prenumerationssystem med fasta priser på tidningen och fick redan från början närmare 22 000 prenumeranter. Som mest trycktes Kuriren i 30 000 exemplar. 1965 hade Kuriren uppemot 100 prenumerationsombud. Redaktionen flyttade 1973 till Skeppsgatan, in i ett gammalt 1800-talshus som senare renoverades 1977. 1976 utkom den första turistbilagan Finland just nu, den största upplagan var 75 000. En del av upplagan ingick i Kuriren och delades på så vis ut även till prenumeranterna. Finland just nu utgavs gratis en gång i året och finansierades via annonsintäkter. Bilagan delades även ut i Sverige under tiotals år. Den sista turistbilagan utkom våren 2015. I början av 1990-talet hade man 22 personer på lönelistan inklusive Frejvid och hans familjemedlemmar. Hälften av de anställda arbetade halvtid. År 1991 flyttade kontoret och resebyrån in i nya utrymmen på Storalånggatan i Vasa. Tidningen och resebyrån var jämnstora vid 50-årsjubileet inom ramen för Kurirens verksamhet. År 1999, det år då Kuriren firade sitt 40-årsjubileum, var upplagan nästan 16 000.
Första resan gjordes sommaren 1965 till Sverige, längs Blå vägen till Trondheim i Norge och vidare söderut till Oslo. Den var tänkt som en belöningsresa för ombuden men efterfrågan blev så stor att man fick ordna tre resor. I början gjordes resor till Sverige, Norge och Danmark, därefter resor till Tyskland och Holland. Senare även resor till Österrike. Resebyråns policy var att ordna välplanerade resor på svenska. Folk trivdes på resorna, fick goda vänner och började efterlysa reseträffar som då började ordnas. Resebyråns storhetstid var under 1970 1980-talen, då även resor till USA började ordnas. Under det 50:e jubileumsåret ordnades även resor till Japan och Sydafrika. 2011 hade Kurirens resebyrå 32 resor med cirka 900 resenärer och ännu följande år ordnades ett stort antal specialplanerade resor över hela världen. Flera tiotals tusen finlandssvenskar har genom årens lopp rest med Kurirens resebyrå. Konkurrensen från andra researrangörer och internet blev så småningom allt större. Resebyråns allra sista resa gick till Island i början av september 2016.
Vila i frid Frejvid Det känns ofattbart för både den nuvarande och forna personalen att Kurirens ägare och grundare, Frejvid Weegar, den 11 december hastigt och oväntat gick bort i en sjukdomsattack. Kvällen innan ringde han mig med sin nyinstallerade telefon innan jag skulle sluta för dagen och
konstaterade nöjt att telefonen i stort sett hade samma funktioner och fungerade som den gamla. Sin vana trogen avslutade han samtalet med att uppmana mig att cykla försiktigt hem. Inte kunde jag då ana att det skulle bli den sista gången som jag talade med honom. Visst märkte vi i personalen hur Frejvid med åren blev både tröttare och långsammare. Han brukade varje dag åka ut och äta, ofta till sitt stamställe där han träffade regeringen som han kallade gänget som brukade träffas på gubbdagiset för en trevlig mat- och pratstund. Han körde bil själv, läste dagligen flera dagstidningar, följde med aktuella händelser både i sin närmiljö och ute i stora världen. Den sista tiden klagade han över att han kände sig så trött och han behövde vila mycket. Under sommarhalvåret blev han ofta sittande kvar i bilen då han körde in på gården, han blev så trött efter maten. Och ibland hann han inte ens stänga av motorn innan han somnade! På redaktionen brukade vi spana ut genom fönstret för att hålla koll på honom, och om vi tyckte att tuppluren blev alltför lång gick vi ut för att försäkra oss om att allt var väl med honom. I synnerhet under årets två mörkaste månader de två sista åren han levde, kände Frejvid en stark saknad efter sin bortgångna hustru Lillie. Och bara några veckor innan han dog gav han uttryck för en levnadströtthet som vi aldrig tidigare hade hört honom uttala. Frejvid brukade ibland säga att han precis när han vill utan att skämmas med glädje och stolthet om möten med på och som sagt att de tycker att det kan sluta med tidningen och han berättade alltid personer som han träffat finns så mycket att läsa
i Kuriren. Och han sa ofta att så fin som tidningen är nu har den aldrig varit. Han uttryckte även med jämna mellanrum sin tacksamhet för det arbete vi gjorde. Frejvids målsättning var att fira Kurirens 60-årsjubileum i höst. Utgivningen av tidningen fortsätter i Frejvids anda, så hade han nog också önskat. De flesta minns honom som en stark personlighet som gjorde mycket för den finlandssvenska kulturen. Kultur är även temat i årets första nummer. Trevliga lässtunder! Rosita Holtlund Redaktör
Oxsvansragu med Rigatoni Oxsvansragu är en smakrik klassik er som gör sig utmärkt till kort pasta som exempelvis rigatoni eller penne rigate. Tänk på att koka pastan al dente förkorta gärna koktiden på förpackningen med ett par minuter för en mer genuin känsla. En av mina favoriträtter i det italienska köket är pasta med mustig oxsvansragu. Helst ska det vara rigatoni, men penne eller annan kort pasta går också bra. Det här är ingen snabbmat, den görs helst dagen innan den ska ätas. Men den är väl värd besväret och den tid den tar i anspråk.
Ingredienser 1 ½ kg oxsvans i bitar 2 gula lökar 2 vitlöksklyftor 2 stjälkar selleri 2 morötter 2 lagerblad 2 msk tomatpuré 1 msk chilisås 1 msk balsamvinäger 2 tsk strösocker 2 3 dl rött vin + 2 dl vatten eller oxbuljong en halv näve färsk oregano några salviakvistar salt nymald svartpeppar 2 3 msk olivolja att steka i kort pasta för 4 personer (t ex rigatoni) Hetta upp en stekpanna och fräs oxsvansen med salt och peppar. Lägg i en ugnsfast form. Hacka lök, morot och selleri grovt och finhacka vitlök. Fräs alltsammans mjukt med strösockret och balsamvinägern i olivolja och lägg sedan över köttet i formen. Krydda med örtkryddorna och, om du vill, mer salt och peppar. Koka upp vinet med vatten och tillsätt lagerblad och tomatpuré, samt salt och peppar. Koka upp och häll över köttet och grönsakerna. Grädda långt ner i ugnen på svag värme (cirka 125 grader) i minst 5 6 timmar. Köttet ska vara så mört att det går att dra av från benen när det är klart.
Håll ragun varm (eller förvara den i kyl över natten och värm den till serveringen) och koka pastan al dente. Blanda pastan med ragun och servera rykande hett, gärna med vitt bröd till. Rött vin är gott till, eller kallt mineralvatten. Tips! Enkelt och jättegott är spaghetti med chili, vitlök och olivolja. Hur snabbt och lätt som helst koka spaghettin al dente (och dra gärna ner någon minut eller två på den rekommenderade koktiden), finhacka chili och vitlök och fräs i en god olivolja. Häll över den färdigkokta och avrunna pastan och rör samman. Klart! Text och foto: Bitte Assarmo Från Kuriren #8 år 2017