av och i vissa fall bytas ut mot ord inlœnade frœn hšgprestigesprœket.

Transkript

1 1 1. Inledning 1 Det sšgs ofta att mœnga fšršndringar i ordfšrrœdet beror pœ fšršndringar i den omgivande všrlden, alltsœ hos referenterna. Gamla saker, metoder, verksamheter etc. fšrsvinner och dœ fšrsvinner ocksœ motsvarande ord. Nya saker, metoder och verksamheter uppstœr och dœ behšvs nya ord fšr att beteckna dem. ven om dessa lexikala fšršndringar i viss mœn motverkas av en sorts ÓlŠttjaÓ hos sprœkbrukarna (nšr en ny teknik avlšser en Šldre fortsštter de att anvšnda de gamla termerna; jfr t.ex. StŒlhammar 2001), Šr det ingen tvekan om att omvšrldsfšršndringar Šr en mycket viktig drivkraft bakom ordfšrrœdets utveckling, inte minst uppkomsten av nya ord. En annan viktig kšlla till ordfšrrœdsfšršndring Šr fšrekomsten av ett lœngivande sprœk med hšg prestige. Detta kan leda till att mœnga všl fungerande beteckningar pœ Šven ofšršnderliga fšreteelser kan fœ konkurrens av och i vissa fall bytas ut mot ord inlœnade frœn hšgprestigesprœket. Men dessa bœda viktiga orsaker till lexikala fšršndringar borde framfšr allt vara relevanta nšr det gšller de šppna ordklasserna. I varje fall Šr det svœrt att se att omvšrldsfšršndringar direkt skulle pœverka formordssystemet, eftersom omvšrldsfšršndringar inte sjšlvklart leder till luckor i detta system. Inte heller všntar man sig utbyten av fungerande formord mot inlœnade formord frœn ett hšgprestigesprœk. 2 LikvŠl visar redan en hastig blick pœ det svenska formordsystemet att det har undergœtt betydande fšršndringar under den senaste tvœhundraœrsperioden. I synnerhet har mœnga adverb tillkommit, t.ex. faktiskt och fšrstœs, och mœnga Šldre adverb har fšrsvunnit, t.ex. dšdan. OcksŒ subjunktionssystemet har fšršndrats betydligt, medan konjunktions- och prepositionssystemen verkar ha hœllit sig mer intakta. Uppgiften i denna rapport Šr dels att pœvisa och systematisera 1 Tack till fršmst Carl-Erik Lundbladh och Hans Landqvist fšr givande synpunkter pœ tidigare versioner av rapporten. 2 I varje fall inte under den period ORDAT-projektet studerar, alltsœ 1800Ð2000. DŠremot Šr det všlkšnt att det lœgtyska inflytandet mot slutet av medeltiden var sœ starkt att inlœning av mœnga centrala formord fšrekom.

2 2 sœdana fšršndringar inom de slutna ordklasserna, dels ocksœ att sška fšrklaringar till det kanske šverraskande stora antalet fšršndringar. En sœdan uppgift Šr dock oerhšrt stor, alltfšr stor fšr en rapport av begršnsat omfœng. Uppgiften mœste dšrfšr avgršnsas och preciseras. Det gšrs i kapitel 2 som ocksœ innehœller en kort forskningsšversikt och en teoridiskussion. I kapitel 3 presenteras det material som ligger till grund fšr undersškningen och den metod som anvšnts. Resultatdelen i kapitel 4 Šr uppdelad pœ tre avsnitt, ett fšr var och en av ordklasserna adverb och prepositioner och ett fšr konjunktioner och subjunktioner sammantagna. I ett appendix listas undersškningens ca 400 ord alfabetiskt tillsammans med kommentarer och sidhšnvisningar.

3 3 2. AvgrŠnsning. Tidigare forskning. Teoretiska švervšganden 2.1. AvgrŠnsning Undersškningen omfattar de slutna ordklasserna prepositioner (dock huvudsakligen enkla prepositioner), konjunktioner, subjunktioner och den delvis slutna ordklassen adverb (jfr nedan); dšremot inte pronomen, verbpartiklar och interjektioner, inte heller hjšlpverb eller andra grammatikaliserade delmšngder av de šppna ordklasserna. Vissa ordklassšvergœnger mellan de slutna och šppna ordklasserna noteras dock, fršmst švergœngar av typen adverb>adjektiv. AllmŠnt prioriteras ord som bedšms ha genomgœtt nœgon typ av fšršndring under den senaste tvœhundraœrsperioden. Det bšr ocksœ noteras, att fšremœlet fšr undersškningen Šr ord och inte fraser, Šven om dessa skulle vara synonyma med ord som behandlas. Enstaka mycket fasta fraser, t.ex. dœ och dœ, tas dock upp. I stort sett anvšnds samma fšršndringskategorier som i Lundbladh (2001:6). Fšljaktligen uppmšrksammas nya ord, dšda ord, (kraftigt) škad/minskad frekvens och betydelsefšršndringar (inklusive ÓbetydelsedšdÓ). Dock Šr de gšngse kategorierna fšr betydelsefšršndring, t.ex. metafor och metonymi, sšllan tillšmpliga inom de slutna ordklasserna. I gengšld Šr termen grammatikalisering ofta fruktbar, och den diskuteras nšrmare i 2.3. Det mœste understrykas att det resultat som man kan hoppas pœ snarast Šr av karaktšren ÓflygfotoÓ, kompletterat med ett begršnsat antal ÓnŠrbilderÓ. Kategorierna nya och dšda ord Šr handfasta liksom kategorierna škad/minskad frekvens, och mœlet fšr denna del av undersškningen Šr att den ska vara nœgorlunda (deskriptivt) uttšmmande. Undersškningen av betydelsefšršndringar kan dšremot omšjligen gœ pœ djupet i den utstršckning som vore šnskvšrt. HŠr finns ett litet antal ytterst intressanta fall (t.ex. utvecklingen av faktiskt och nog) som behandlas lite mer ingœende Šn majoriteten av fall; men mœnga mer subtila betydelsefšršndringar mœste fšrbigœs, i bšsta fall med en kort kommentar.

4 Tidigare forskning Fšr svenskans del finns Œtminstone fem stšrre undersškningar som tangerar eller šverlappar med Šmnet fšr denna uppsats, och dessutom finns ett flertal mindre undersškningar. Gemensamt fšr de fem stora undersškningarna Šr att de Ð i motsats till fšreliggande undersškning Ð gœr pœ djupet snarare Šn pœ bredden; de beskriver alltsœ en mer begršnsad del av formordsbestœndet, men gšr det ingœende. Den tidigaste av de stšrre undersškningarna Šr Ljunggren (1936). Ljunggren fšljer betydelseutvecklingen frœn 1800-talet till 1930-talet fšr ett antal adverb med ÓfšrsŠkrandeÓ innebšrd, t.ex. sškert, sškerligen och visserligen. Han visar att den fšrsškrande betydelsen i de flesta fall fšrsvagats: om man numera sšger Olof kommer sškert i morgon, sœ menar man man att man tror att Olof kommer i morgon, men samtidigt antyder man en viss osškerhet. En annan inriktning har den andra stšrre undersškningen, Engdahl (1962). Engdahl intresserar sig fršmst fšr frekvensfšršndringar inom vissa grupper av synonyma formord, t.ex. inte/icke/ej, blott/bara/ endast och ocksœ/šven/jšmvšl. Han kan pœvisa stora frekvensmšssiga fšrskjutningar inom dessa synonymgrupper frœn slutet av 1800-talet till 1950-talet, och i samtliga fall Šr det de mer talsprœksnšra synonymerna som vinner terršng, alltsœ inte, bara och ocksœ. Den fršmsta pošngen med Engdahls undersškning Šr kanske att han dokumenterar fšršndringarna om inte Œr fšr Œr sœ i varje fall decennium fšr decennium. I fšreliggande undersškning mœste jag nšja mig med att jšmfšra situationen vid en begynnelsepunkt och en slutpunkt; i gengšld tar jag Ð pœ ett ytligare plan Ð upp lœngt fler ord Šn Engdahl (1962) och de švriga tidigare undersškningarna. Mer semantiskt inriktad Šn Engdahl (1962) Šr Lehti-Eklund (1990). Lehti-Eklunds undersškningsperiod omfattar i fšrsta hand 1600-talet, 1700-talet och 1800-talet, varfšr den i viss mœn šverlappar med den period som valts fšr fšreliggande undersškning. FšremŒlet fšr Lehti- Eklunds studie Šr en grupp adverb som utvecklats frœn tids- eller sšttsadverb till Ómarkšrer i textó, bl.a. konjunktionella adverb, och i vissa fall ytterligare till pragmatiska markšrer, en process som Lehti- Eklund karakteriserar som grammatikalisering. Ett exempel Šr emellertid som gœtt frœn betydelsen Õunder tidenõ till betydelsen ÕdockÕ. Tidsbetydelsen Šr numera fšrsvunnen men fšrekom Šnnu under talet, och emellertid Šr dšrfšr ett adverb som Šr av intresse fšr min undersškning. Utom de empiriska delarna innehœller Lehti-Eklunds arbete ingœende teoretiska diskussioner, bl.a. kring orsakerna till grammatikalisering och annan betydelsefšršndring (jfr nedan). Ytterligare tvœ stšrre undersškningar ska nšmnas i korthet. Ekerot (1988) studerar adverbet sœ frœn fršmst synkron, men i viss mœn Šven

5 5 diakron, synpunkt. Wijk-Andersson (1991) undersšker adverbet och subjunktionen (och adjektivet) bara och dess synonymer, i fšrsta hand ur ett diakront perspektiv. FrŒgestŠllningarna i samtliga dessa undersškningar utgšr goda exempel pœ de typer av problem som kommer att tas upp i denna uppsats. Gemensamt fšr fyra av de fem undersškningarna Šr att de, i stšrre eller mindre utstršckning, ger diakrona beskrivningar av nœgorlunda stora grupper av formord. Den femte, Ekerot (1988), inriktar sig pœ ett enda formord, sœ. Ytterligare nœgra svenska undersškningar ska nšmnas. Wellander (1923) innehœller mœnga intressanta iakttagelser, bl.a. om moderna, enligt Wellander kanske modebetonade, konstruktioner med partikeln sœ. Hammarberg (1996) beskriver den moderna grammatikaliseringen av uttrycket jšmfšrt med (ÕŠnÕ), och Wijk-Andersson (1997) fšr en teoretisk diskussion kring begreppet ÕgrammatikaliseringÕ (jfr nedan) och ger samtidigt mœnga goda exempel pœ denna fšreteelse, som spelar en central roll ocksœ i min undersškning Teoretiska švervšganden; utomsprœkliga och inomsprœkliga fšrklaringar Ett huvudantagande inom ORDAT-projektet Šr att mœnga sprœkfšršndringar kan ses som resultat av samhšllsfšršndringar. Men samtidigt Šr projektet šppet fšr inomsprœkliga fšrklaringar (jfr Malmgren 2000:18). De fšršndringar inom det svenska formordsbestœndet, som kommer att pœvisas i det fšljande, ger goda mšjligheter till bœda typerna av fšrklaringar. Vi diskuterar fšrst utomsprœkliga fšrklaringar, dšrefter inomsprœkliga. Formorden Šr speciella pœ sœ sštt att man bland dem hittar grupper av ganska goda synonymer som skiljer sig Œt endast vad gšller stilnivœ. I mœnga fall har ett Šldre ord i en sœdan synonymgrupp dštt eller minskat kraftigt i frekvens. Samtidigt har ett annat, tidigare kanske ovanligt, ord ryckt fram och blivit det viktigaste ordet i gruppen. SŒdana fšršndringar brukar, mšjligen lite schablonmšssigt, sšttas i samband med att talsprœket och skriftsprœket har nšrmat sig varandra. Man Œberopar helt enkelt att det segrande, nu vanliga ordet har en lšgre stilnivœ Šn det detroniserade ordet ÐÊi nusvenskan. HŠr finns dock en viss risk fšr cirkelresonemang. Det Šr ju sœ gott som en sjšlvklarhet att ett sšllsynt ord uppfattas som Œlderdomligt och dšrmed hšgtidligt ÐÊmen kan man verkligen vara sšker pœ att ordet, nšr det Šnnu var vanligt, lœg pœ en hšg stilnivœ? I varje fall bšr man sška evidens fšr detta, kanske i ordbšcker, kanske genom att studera ordets frekvenser i olika stilarter. Hšg frekvens i de gamla bibelšversšttning-

6 6 arna kan exempelvis vara en stark indikation pœ hšg stilnivœ. HŠr har jag dock bara i ett fœtal fall kunnat prestera sœdan evidens, i fšrsta hand baserad pœ stiluppgifter i Dalins ordbok; i mœnga andra fall har jag Ð i likhet med mœnga andra forskare Ð fœtt nšja mig med att anta att det segrande ordet har legat nšrmare talsprœket Šn det ord som fšrlorat terršng. Det Šr dock ingen tvekan om att skriftsprœkets nšrmande till talsprœket ger en god fšrklaring till mœnga fšršndringar i formordsfšrrœdet. Och detta nšrmande hšnger sjšlvfallet pœ ett intimt sštt ihop med samhšllsfšršndringar: framvšxten av en tidningspress och en bokmarknad som tillgodoser allt stšrre gruppers lšsbehov, uppkomsten av etermedier dšr sjšlva kommunikationssituationen ofta suddar ut gršnserna mellan skriftsprœk och talsprœk etc. Det gœr alltsœ, menar jag, att hšvda att t.ex. utbytet av emedan mot eftersom som den viktigaste kausala subjunktionen (jfr nedan) ytterst Šr en fšljd av samhšllsfšršndringar. En tendens i modern svenska som troligen Šr avhšngig av konvergensen mellan skriftsprœk och talsprœk Šr att korta former fšredras framfšr lœnga i skriftsprœk, nšr allt annat Šr lika. Denna tendens har ocksœ lšnge uppmuntrats av sprœkvœrden, och den kan fšrklara nœgra av fšršndringarna inom formordsbestœndet, t.ex., att efterleden -stšdes ersštts av -stans hos flera rumsadverb. ven fšrklaringar som Šr relaterade till denna tendens Šr snarast av utomsprœklig natur. SvŒrare att relatera till samhšllsfšršndringar Šr den ofta pœpekade tendensen hos svenskan att, i ett sprœktypologiskt perspektiv, bli mer analytisk (mer som engelskan och mindre som tyskan). Kasusupplšsningen under medeltiden Šr givetvis paradexemplet; frœn modernare tid kan nšmnas genitivens minskade roll och det faktum att perifrastisk komparativ och superlativ allt oftare fšredras framfšr Šndelsevarianten (Nordberg 1982). Med viss fšrsiktighet Œberopar jag nœgra gœnger denna tendens, som fšrslagsvis kan kallas analytiseringen av svenskan, fšr att fšrklara varfšr en del Šldre grupper av adverb har minskat i vikt. NŠr det gšller betydelsefšršndringar, och kanske i synnerhet betydelsefšršndringar hos formord, Šr inomsprœkliga fšrklaringar ofta mer fruktbara Šn utomsprœkliga. Det Šr ocksœ inomsprœkliga fšrklaringar som spelar den dominerande rollen t.ex. i Lehti-Eklunds (1990) grundliga undersškning. Ett nyckelbegrepp Šr samtalsimplikatur: yttranden har, eller ges, i mœnga fall en annan innebšrd Šn den som med en stršngt logisk tolkning kan utlšsas ur dem. TvŒ specialfall ska hšr diskuteras nœgot. Det ena Šr vad Lehti-Eklund (1990:32) i anslutning till Levinson (1987) kallar I(nformations)-principen: om flera tolkningar av ett yttrande Šr mšjliga, har lyssnaren en tendens att fšredra den mest

7 informativa tolkningen. Vad talaren t.ex. avsett som ett rent utfyllnadsord kan dšrfšr i lyssnarens tolkning fœ en substantiell innebšrd. Denna modell anvšnder jag i min undersškning framfšr allt fšr att fšrklara betydelseutvecklingen av adverbet faktiskt. Det andra specialfallet Šr vad man skulle kunna kalla en artighetsprincip (liknande Lehti-Eklund 1991:36 efter Brown & Levinson 1987), som jag tror spelar en utomordentligt stor roll i modern svenska. Man sšger att man fšrvšntar sig att nœgon gšr nœgot men menar egentligen att man kršver det; man sšger att man Šr fšrvœnad men Šr i sjšlva verket uppršrd. Det som egentligen Šr en order presenteras som en bšn och kritik framfšrs pœ ett nšstan omšrkligt sštt. I lšngden kan detta leda till osškerhet om ordens egentliga innebšrd och dšrmed eventuellt till betydelsefšršndringar. Ett annat nyckelbegrepp i fšreliggande undersškning Šr grammatikalisering. Kring detta begrepp har en intensiv teoretisk diskussion fšrts under de senaste decennierna, bœde internationellt och i Sverige. Ett internationellt standardverk Šr Hopper & Traugott (1993), och svenska bidrag Šr t.ex. Lehti-Eklund (1990), Ekberg (1994), Hammarberg (1996) och Wijk-Andersson (1997). Jag nšjer mig hšr med en standarddefinition och en kortfattad diskussion. Ett par fšrsvenskningar av engelska termer lœnar jag frœn Hammarberg (1995) och Wijk- Andersson (1997). Med grammatikalisering menar jag sœlunda švergœng av ett ord frœn icke-grammatisk till grammatisk funktion, eller frœn svagare till starkare grammatisk funktion. Ett viktigt specialfall Šr švergœng frœn en šppen ordklass till en sluten. Detta Šr všldefinierat sœ lšnge man med slutna ordklasser menar pronomen, prepositioner, konjunktioner och subjunktioner. Mer problematiska Šr adverben. Somliga adverb liknar huvudparten av orden i de šppna ordklasserna, andra har mycket gemensamt med pronomen, prepositioner, konjunktioner och subjunktioner. Bortsett frœn sšttsadverb som Šr t-avledda adjektiv (snabbt) och en del andra adverb med klart lexikal Ð icke-pronominell och icke-allmšn Ð betydelse (t.ex. dagligen, hemma) menar jag dock att det švervšgande flertalet av alla adverb har mer gemensamt med de otvetydigt slutna ordklasserna Šn med de šppna. Adverb av denna senare typ kallar jag i fortsšttningen grammatiska adverb. Till de grammatiska adverben ršknar jag alla pronominella adverb, alla modala adverb, alla konjunktionella adverb, alla talaktsadverb och dessutom icke-pronominella tids-, rums-, sštts- och gradadverb med svag lexikal betydelse. FšremŒlet fšr min undersškning Šr i fšrsta hand grammatiska adverb, prepositioner, konjunktioner och subjunktioner, alltsœ en relativt stor delmšngd av det svenska formordssystemet. Varje švergœng till denna grupp av ord frœn de šppna ordklasserna ršknas sœlunda hšr som ett fall av grammatikalisering. 7

8 8 Man kan emellertid tala om mer eller mindre avancerad (stark/svag) grammatikalisering. Uppkomsten av gradadverb och tidsadverb utifrœn adjektiv (oerhšrt, omedelbart) bšr i allmšnhet ses som resultat av svag grammatikalisering, bl.a. dšrfšr att det semantiska sambandet mellan adverbet och adjektivet bara delvis Šr brutet. vergœngen frœn tidsadverb till konjunktionella adverb eller modala satsadverb, som Lehti- Eklund beskriver, Šr exempel pœ en mer avancerad form av grammatikalisering. Stark grammatikalisering Šr det ocksœ frœga om vid švergœngar frœn šppna ordklasser till prepositioner, konjunktioner och subjunktioner. Den allra starkaste grammatikaliseringen fšreligger nšr ett ord švergœr till att bli ett affix. Den utvecklingslinje ett ord beskriver nšr det ev. ÓvandrarÓ frœn en šppen ordklass genom de slutna ordklasserna har pœ svenska kallats klin (Hammarberg 1995, Wijk-Andersson 1997; av eng. cline). Ett intressant exempel Šr adjektivet enlig(t). Det har under 1800-talet och 1900-talet utvecklats till en preposition (enligt med ngt > enligt ngt) och samtidigt blivit ett produktivt efterled, smœningom suffix. BŒde som sjšlvstšndigt ord och som efterled har det dšrigenom genomgœtt en avancerad grammatikalisering (adjektiv>preposition resp. efterled> suffix). Dess klin kan beskrivas med schemat adjektiv>preposition> suffix. Samtidigt bevaras dess anvšndning som preposition, lšnge ocksœ dess anvšndning som adjektiv. Fšr detta senare anvšnder Wijk- Andersson (1997) i anslutning till Hopper & Traugott (1993) termen divergens. Vi kommer i det fšljande att se mœnga exempel pœ grammatikalisering (utan att det alltid explicit framhœlls). Eftersom formordsfšrrœdet bara i minimal utstršckning fšrnyas genom inlœning och bara i begršnsad utstršckning genom ordbildning, Šr grammatikalisering en mycket viktig kšlla till nytillskott. Detta kommer att diskuteras vidare i sammanfattningen i kap. 5. Till sist en kort kommentar till ytterligare tvœ termer. Termen metafor, som spelar en mycket begršnsad roll i min framstšllning, avstœr jag frœn att definiera. DŠremot vill jag kort diskutera termen implikation, som ofta ger en god fšrklaring till betydelsefšršndringar. Om ett ord betecknar en viss egenskap (A) hos en referent och denna egenskap gšrna fšljs Œt av en annan egenskap (B), sœ kan sprœkbrukarna efterhand uppfatta en ny betydelse (ÕBÕ) hos ordet vid sidan av den gamla betydelsen (ÕAÕ). Eventuellt kan betydelse ÕBÕ framstœ som huvudbetydelse eller t.o.m. tršnga ut betydelse ÕAÕ. Ett exempel som kommer att diskuteras i kapitel 4 Šr omedelbart. Den Šldre betydelsen Õutan mellanledõ implicerar snabbhet, och efterhand leder detta till en ny betydelse Õutan dršjsmœlõ, som idag Šr den viktigaste betydelsen hos omedelbart.

9 9 3. Material och metod Undersškningen utgœr frœn en datamaskinell jšmfšrelse mellan formordsuppsšttningarna i Dalins ordbok frœn mitten av 1800-talet och Nationalencyklopedins ordbok, NEO, frœn slutet av 1900-talet. Eftersom relevanta delar av Dalins ordbok Šr tillgšngliga i maskinlšsbart skick och NEO i sig sjšlv Šr en databas var det mšjligt att gšra en samkšrning av de slutna ordklasserna i ordbšckerna. PŒ det sšttet erhšlls en lista med samtliga formord som fšrekom i antingen Dalin eller NEO, och dessutom framgick av listan vilka ord som fšrekommer i bœda ordbšckerna, vilka som endast fšrekommer i Dalin och vilka som enbart pœtršffas i NEO. 3 I figur 1 Œterges ett utdrag ur listan. Det framgœr t.ex. att Dalin Šr ensam om uppslagsorden billigtvis, bindande, bis, biskopligen, bistert, bitande, bittals och bitterligt, att uppslagsorden bitterligen, bitti och bittida finns i bœde NEO och Dalin, samt att NEO Šr ensam om uppslagsordet bitvis. FIGUR 1. Utdrag ur listan šver formord i Dalin och NEO Dalins ordbok, som Šr av erkšnt god klass, kan anses tillhandahœlla alla, eller sœ gott som alla, viktiga formord som var i bruk pœ talet och nœgot tidigare. NEO tillhandahœller pœ samma sštt i stort sett 3 Listan har tagits fram av Yvonne Cederholm. Inmatningen av ordboken utfšrdes fšr ett tiotal Œr sedan av Anna Hannesd ttir och Lena Rogstršm inom ramen fšr projektet Lexikografisk tradition i Sverige, lett av prof. Bo Ralph.

10 10 alla viktiga formord som var brukliga pœ 1990-talet och nœgot tidigare. Tillsammans torde Dalin och NEO ge praktiskt taget alla viktiga formord som varit i bruk i svenskan under och 1900-talet. Ett och annat formord kan ha fšrbisetts av Dalin, och i nœgra fall kan Dalin ha glšmt ordklassbeteckningen (och dœ missas ordet vid datakšrningen). NŒgra formord, men sškert inte mœnga, kan ha varit brukliga vid 1800-talets bšrjan men fšrœldrade, och dšrmed inte upptagna i Dalin, vid 1800-talets mitt. Ytterligare nœgra kan ha uppstœtt efter mitten av 1800-talet men sedan blivit fšrœldrade, och dšrmed inte medtagna i NEO. Sammantaget kan emellertid de pœ sœ sštt missade formorden i och 1900-talets svenska inte vara sšrskilt mœnga, och i varje fall inte sšrskilt viktiga. En viss komplettering av Dalins lista šver uppslagsord ger de ofta generšsa redovisningar av synonymer han ger till mœnga uppslagsord, t.ex. ord som naturligtvis och kanhšnda. Bortsett frœn att dessa synonymlistor i vissa fall tillhandahœller ord som inte Šr upptagna som uppslagsord ger deras placering ocksœ en fingervisning om vilket ord i en synonymgrupp som Dalin ansœg centralast. En annan mšjlighet till komplettering Šr givetvis sškning i textmaterial frœn och 1900-talet (se nedan). Detta har gjorts i nœgon mœn. Ytterligare en mšjlighet vore sškning i SAOB efter ord frœn de slutna ordklasserna. Det senare vore dock sœ arbetskršvande att jag i detta sammanhang har avstœtt frœn det. Den helt dominerande ordklassen i undersškningen Šr adverben. Som redan nšmnts inskršnker jag mig till att studera de grammatiska adverben. Uteslutna blir adverb med klar lexikal betydelse, t.ex. všderstrecksorden och de mœnga musiktermerna av typen adagio. Ett undantag gšrs dock fšr en grupp inlœnade franska och latinska fraser (ordekvivalenter), som nšmns i korthet i slutet av kap. 4 och tas upp i appendixet. Vidare har en kontroll av brukligheten av vissa formord i Dalin gjorts i material med texter frœn mitten av 1800-talet. Ord som visat sig vara nollfrekventa i dessa material har ofta inte tagits med i undersškningen, om de inte senare blir mer frekventa. Dock har de tagits med om de ingœr i en grupp Ð gšrna synonymgrupp Ð dšr det finns andra intressanta formord. Slutligen beaktas bara i ringa utstršckning všxling mellan sšr- och sammanskrivning, t.ex. nœgonstans/nœgon stans. Och till sist: ord som har genomgœtt nœgon form av fšršndring, eller ingœr i en synonymgrupp dšr andra ord genomgœtt fšršndringar, prioriteras i undersškningen. BŒde Dalin och NEO fœr betraktas som primšrkšllor; det Šr frœga om samtida vittnesbšrd om svenskans ordfšrrœd vid tvœ tidpunkter av en speciell typ av sprœkbrukare, nšmligen lexikografer. Fšr att kunna gšra pœstœenden om škad eller minskad bruklighet Ð uppgifter om bruklighet Šr sšllsynta i Dalin och knappast konsekvent givna i NEO Ð

11 11 behšver man i allmšnhet en annan typ av primšrkšllor, nšmligen stšrre autentiska textmaterial. Vad gšller mitten av 1800-talet har man att všlja mellan en stšrre Almqvistkorpus och en mindre korpus med ett antal romaner av Almqvist, Bremer och Flygare-CarlŽn (och tyvšrr ocksœ Viktor Rydberg, som Šr lite fšr sen), sammanlagt ungefšr 600Ê000 ord. Jag har valt att anvšnda den senare korpusen eftersom den innehœller texter av flera fšrfattare. Denna korpus, som liksom den stšrre Almqvistkorpusen Šr tillgšnglig i SprŒkbanken vid Gšteborgs universitet, kallas i fortsšttningen RG-korpusen eller bara RG (ÓRomaner-GamlaÓ). Fšr det sena 1900-talet finns sjšlvfallet en stor mšngd av korpusar att všlja mellan. Jag har som huvudkorpus valt Press65 (P65), som Šr den mest genomarbetade korpusen i SprŒkbanken och som sparar en mšngd arbete genom att samtliga ord i den Šr homografseparerade (resultatet finns bekvšmt Œtkomligt i AllŽn 1970; i det Šldre materialet, RG, mœste jag sjšlv gšra homografsepareringen 4 ). OmfŒngsmŠssigt Šr P65-materialet med sina en miljon ord jšmfšrbart med RG-materialet. Naturligtvis kan det vara en nackdel att P65-materialet och RGmaterialet representerar olika genrer och kanske genomsnittligt olika stilnivœer. Jag har dšrfšr jšmfšrt formordsfrekvenserna i P65 med motsvarande frekvenser i ett av SprŒkbankens moderna romanmaterial (frœn 1976, ca 4 miljoner ord, fšrkortas RN, ÓRomaner-NyaÓ). Alla pœstœenden om frekvensfšršndringar i resultatredovisningen fšrutsštter att data frœn P65 inte motsšgs av data frœn RN, Šven om bara frekvenserna i P65 redovisas i tabellerna. Generellt kan sšgas, att skillnaderna vad gšller formordsfrekvenser mellan tidningsmaterialet och det moderna romanmaterialet oftast Šr relativt smœ. Undantag Šr dock klart stilmarkerade ord; romantexternas stilnivœ fœr antas vara genomsnittligt lšgre Šn tidningstexternas. NŠmnas kan ocksœ, att jag i nœgra fall har anvšnt mig av SprŒkbankens omfattande Strindbergskorpus. NŠr man studerar tabellerna i resultatdelen, bšr man alltsœ hœlla i minnet att P65-materialet Šr drygt 50Ê% stšrre Šn RG-materialet. Vidare ska endast stora frekvensskillnader mellan RG och P65 beaktas (minst 5Ð6 gœnger hšgre frekvens i P65 eller minst 3 gœnger hšgre frekvens i RG), och i fšrsta hand uppmšrksammas ord med hšg frekvens i minst ett av materialen. Som exempel kan vi se pœ ett utdrag ur tabell 2 i avsnitt (se s. 15). Det handlar om frekvenser i RG- och P65-materialet fšr genast 4 Som homografer i de slutna ordklasserna ršknas ord som kan tillhšra flera olika ordklasser, t.ex. dœ (adverb och subjunktion). Som icke-homografa ršknas dšremot ord som tillhšr olika undergrupper inom samma ordklass, t.ex. knappast (grad- och satsadverb). HŠr har jag i mœnga fall fœtt gšra betydelseuppdelningen sjšlv Šven i P65, och nšr frekvenserna Šr hšga fœtt nšja mig med att ge approximativa siffror.

12 12 och andra ÐÊmer eller mindre synonyma Ð adverb fšr omedelbar framtid. RG P65 genast omedelbart direkt 0 fœ(å5) Tabellutdraget visar enligt min mening minst tvœ intressanta saker. Den tydligaste Šr frekvensškningen fšr adverbet omedelbart. Den fœr sšgas spegla en rštt sškerstšlld fšršndring šver tiden. Men dessutom visar tabellen att i stort sett endast ett adverb fšr omedelbar framtid anvšnds i den Šldre korpusen, mot tvœ i stort sett jšmbšrdiga i den nyare. PoŠngen Šr alltsœ att tabellerna ger inte bara diakrona utan Šven synkrona upplysningar Ð de bšr lšsas bœde ÓvertikaltÓ och ÓhorisontelltÓ. Resultatet fšr genast och dess synonymer modifieras nœgot av det moderna romanmaterialet, RN Ð dšr Šr genast ungefšr tre gœnger vanligare Šn omedelbart, men frekvensškningen fšr det senare adverbet i fšrhœllande till 1800-talskorpusen Šr trots det betryggande. Fšr dateringen av de nya formorden och av nya betydelser har givetvis SAOB konsulterats, sœ lœngt det varit mšjligt. NŠr SAOB inte ršckt till har i fšrsta hand NEO utnyttjats (vilket i mœnga fall i praktiken betyder SAOS, SAOB:s excerptsamlingar). I nœgra fall har uppgifter hšmtats frœn Nya ord i svenskan frœn 40-tal till 80-tal. Undersškningsresultatet kan betraktas i koncentrat i appendixet, s. 52ff, som ocksœ utgšr register šver undersškningens ca 400 ord. I fšljande kapitel redovisas i stort sett samma resultat med utfšrligare dokumentation och diskussion. Det finns dock uppgifter, fršmst uppgifter om fšrsta belšgg och ev. fšrekomst i Dalins ordbok, som enbart ges i appendixet. Fšljande typer av fšršndringar urskiljs (med ÓnyttÓ menas att ett ord eller en betydelse uppstœtt 1800 eller senare): 1) Nytt ord, ofta men inte nšdvšndigtvis ord som inte finns i Dalin men všl i NEO. Exempel: antagligen (1867). 2) Ord som fšrsvunnit, ofta men inte nšdvšndigtvis ord som finns i Dalin men inte i NEO. Exempel: likligen ÕtroligenÕ. 3) Ord vars anvšndning škat kraftigt. Exempel: inte. 4) Ord vars anvšndning minskat kraftigt. Exempel: ehuru. 5) Ord som fœtt en ny betydelse. Hit ršknas ocksœ ordklassšvergœngar, Šven švergœngar frœn en sluten ordklass till en šppen. (Exempel pœ de senare tas dock enbart upp i appendixet, inte i sjšlva texten.) Exempel: faktiskt; ute Õinte populšrõ. 6) Flertydiga ord dšr en betydelse fšrsvunnit. Exempel: emellertid Õunder tidenõ.

13 13 4. Resultat 4.1. Adverb De grammatiska adverben indelas i tidsadverb, rumsadverb, sšttsadverb, gradadverb, modala (sats)adverb, konjunktionella adverb (konnektiver) och švriga adverb. Indelningen sammanfaller till stor del med den ena av SAG:s indelningar av adverben (SAG 2:627), dock inte den indelning som ligger till grund fšr den utfšrliga behandlingen av ordklassen. 5 Inom resp. grupper delas adverben om mšjligt in ytterligare i grupper av synonymer och halvsynonymer. En del av dessa undergrupper kan erinra om semantiska fšlt. I varje sœdan grupp gšrs ett fšrsšk att teckna en helhetsbild av utvecklingen. Det Šr givetvis intressantare, fšr att ta ett exempel, att kunna konstatera att eftersom har ersatt emedan som den ledande kausala subjunktionen, Šn att bara notera att emedan har tappat mark. Det visar sig i mœnga av grupperna att det vid en given tidpunkt finns ett frekvensmšssigt dominerande ord, och att detta dominerande ord ibland byts ut under tidens lopp Tidsadverb Adverb fšr tidpunkt o.d. Centrala tidpunktsangivande adverb, t.ex. nu och dœ, har knappast undergœtt nœgon av de fšršndringar som studeras i undersškningen. NŠmnas kan mšjligen, att nu i modern svenska ofta har en speciell positiv innebšrd i reklamsprœk (nu Šnnu lšgre priser o.d.). Den textuella anvšndningen av nu tycks finnas under hela perioden. OcksŒ beslšktade, mer preciserande adverb som numera och det sšllsynta dœmera anvšnds i ungefšr konstant utstršckning under hela perioden. Samma sak torde gšlla hittills och dittills. Mšjligen har det lšngre 5 I SAG ršknas inte t-avledda adjektiv som adverb. I denna undersškning bortser jag likasœ frœn sšttsadverb som Šr t-avledda adjektiv, men dšremot beaktas švriga typer av t-avledda adverb. SŒlunda kommer tidsadverbet omedelbart och satsadverbet sškert men inte sšttsadverbet fšrsiktigt, och inte heller sšttsadverbet sškert, med i min undersškning.

14 14 hittilldags fœtt nœgot škad anvšndning; det Šr kšnt sedan 1662 men tas inte upp i Dalin. TvŒ nya ord Šr hšromsistens (1847) och hšrfšrleden (1895), och hšromdagen verkar ha škat i frekvens (det Šr kšnt sedan 1600-talet men inte upptaget i Dalin, och det Šr fšretrštt med 20 belšgg i P65 mot 2 i RG). tminstone ett tidpunktsangivande adverb har fœtt en Œlderdomlig pršgel under perioden, nšmligen fordom (RG:26, P65:4). Dessutom fanns fšrr en lšngre variant av fordom, fordomdags (RG:1), som numera Šr fšrsvunnen. Numera fšredras det mer analytiska fšrr i tiden e.d. Det ofta emfatiska redan hade fšrr en lšngre variant, allaredan, som nu Šr sœ gott som dšd, Œtminstone i standardsvenska. Den tycks dock ha varit sšllsynt redan i mitten av 1800-talet (1 belšgg i RG). Samma sak gšller orden arla och sšrla. Detta, att numera Œlderdomliga ord sedan lšnge kan ha haft en Œlderdomlig pršgel, Šr en viktig iakttagelse som ocksœ gšller mœnga andra ord. Och det kan noteras att det Šr en iakttagelse som inte alltid kan gšras med hjšlp av de Šldre ordbšckerna eller med hjšlp av SAOB utan i mœnga fall har blivit mšjlig fšrst tack vare tillkomsten av elektroniska korpusar šver Šldre texter. Det med arla synonyma bittida var dšremot vanligt vid 1800-talets mitt men Šr nu sšllsynt utom mšjligen i den stelnade frasen bittida och sent (RG:26, P65:1). ven hšr fšredras numera ett mer analytiskt uttryckssštt, t.ex. tidigt pœ morgonen. Vi ska ocksœ se pœ nœgra adverb fšr (tidpunkt i) nyss fšrfluten tid, omedelbar framtid, nšra framtid och mer avlšgsen framtid. Vi bšrjar med adverbet nyligen och dess synonymer (se tabell 1). TABELL 1. Adverb fšr nyss fšrfluten tid i RG och P65 RG P65 nyligen nyss just mkt fœ >50 precis 0 fœ Tabellen tyder alltsœ pœ att nyss har blivit utbytt mot nyligen som det viktigaste adverbet fšr tidpunkt i det nšra fšrflutna. Just dessa adverb Šr dock relativt kraftigt stilmarkerade och det moderna romanmaterialet, RN, visar i stort sett samma fšrdelning mellan nyss och nyligen som det Šldre romanmaterialet. Vi kan sœlunda inte konstatera nœgon fšršndring betršffande nyligen och nyss. Tidsbetydelsen fšr just Šr belagd 1737 men fšr precis fšrst Uppkomsten av denna betydelse kan fšrklaras som en ellips (just nu > just) eller mšjligen som en implikation. Den nya betydelsen hos precis kan ha uppstœtt i analogi med motsvarande betydelsešvergœng hos just.

15 15 Fšrdelningen mellan genast och andra ord fšr omedelbar framtid i RG och P65 framgœr av tabell 2. TABELL 2. Adverb fšr omedelbar framtid i RG och P65 RG P65 genast omedelbart direkt 0 fœ(å5) ofšrdršjligen 2 0 ofšrtšvat 4 0 šgonblickligen 10 5 šgonabšj 0 0 šgonakršk 0 0 medsamma 0 0 meddetsamma 0 1 bums 1 5 Den viktigaste fšršndringen Šr att adverbet omedelbart (fšrsta belšgg med tidsbetydelse 1825) har fœtt kraftigt škad betydelse. Fšr adverbet genast kan ingen fšršndring konstateras, eftersom det Šr vanligare i ledigare sprœk Šn i tidningssprœk (jfr ovan). Nybildningarna meddetsamma (1897) och medsamma (1889) spelar bara en marginell roll i skriftsprœk men Šr sœ mycket vanligare i talsprœk. Det finns ocksœ pragmatiska skillnader mellan med(det)samma och švriga adverb i gruppen. En tillsšgelse eller en begšran som innehœller nœgot av orden genast, ofšrdršjligen och omedelbart uppfattas lštt som brysk, men genom utbyte mot med(det)samma kan den mjukas upp (jfr Vill du omedelbart lšmna tillbaka boken / Vill du lšmna tillbaka boken meddetsamma). Det faktum att adverb fšr omedelbar framtid gšrna fšrekommer i tillsšgelser, dvs. i potentiellt emfatiska diskurser, kan f.š. fšrklara det stora antalet synonymer. De huvudsakligen talsprœkliga šgonabšj och šgonakršk Šr myntade under 1900-talet. Intressant Ð och parallell Ð Šr betydelseutvecklingen hos adverben direkt och omedelbart. I betydelsen Õutan omvšgõ, Õutan mellanledõ o.d. Šr de belagda fšre 1800-talet. Genom implikation (det som genomfšrs utan omvšgar gœr fort) har de sedermera kunnat anvšndas i betydelsen ÕgenastÕ, som i meningen NŠr han sœg hur illa skadad hon var, ringde han direkt till sjukhuset. Adverb fšr nšra, men nœgot mer avlšgsen framtid Šr snart, strax(t) och det Šldre snarligen. Bortsett frœn att det marginella snarligen har fšrsvunnit och varianten straxt har blivit sšllsynt har inga egentliga fšršndringar intršffat i denna grupp. Se tabell 3 pœ nšsta sida dšr Šven frasen inom kort tas med.

16 16 TABELL 3. Adverb fšr nšra framtid i RG och P65 RG P65 snart strax straxt 77 0 snarligen 1 0 inom kort 7 26 Bortsett frœn sedan, dšrefter och liknande ord (som inte tas upp hšr), finns ocksœ en liten grupp adverb som betecknar mer avlšgsen framtid (se tabell 4). TABELL 4. Adverb fšr mer avlšgsen framtid i RG och P65 RG P65 smœningom omsider efterhand framdeles 8 1 framgent 0 3 Det viktigaste adverbet i denna grupp bœde i RG och P65 Šr smœningom, som ofta, och kanske sšrskilt i ledigare stil, ingœr i frasen sœ smœningom. TvŒ nœgot mer marginella adverb, omsider och framdeles, har mšjligen fšrlorat i betydelse sedan 1800-talet. Det senare Šr sšllsynt och det fšrra fšrekommer numera sšrskilt i frasen sent omsider. Till den fšrsta gruppen tidsadverb hšrde tidigare ocksœ den adversativa konnektiven emellertid, som Šnnu pœ 1800-talet kunde anvšndas i den ursprungliga betydelsen Õunder tidenõ (Lehti-Eklund 1990). Denna anvšndning var dock redan dœ sšllsynt (nœgra Fredrika Bremer-belŠgg finns i RG), och numera Šr den fšrsvunnen. Intressant nog tycks det i modern svenska finnas en viss tendens till adversativ betydelse hos ett annat adverb med betydelsen Õunder tiden, vid samma tidpunktõ, nšmligen samtidigt. (Han Šr duktig och energisk. Samtidigt Šr han lite slarvig.). Lehti-Eklund (1990:92ff) diskuterar olika fšrklaringar till betydelsešvergœngen Õunder tidenõ > ÕdockÕ hos emellertid. De verkar i viss mœn tillšmpliga Šven pœ samtidigt, men jag skulle ocksœ vilja fšreslœ en annan fšrklaring som kanske kan vara tillšmplig Šven pœ emellertid. Fšrklaringen bygger pœ antagandet att vi i normal konversation vill uttrycka negativa omdšmen sœ milt som mšjligt ÐÊett specialfall av artighetsprincipen. Just samtidigt anvšnds ofta i kontexter dšr nœgot bra stšlls mot nœgot dœligt. vergœngen kunde normalt markeras helt enkelt med den adversativa konjunktionen men, men samtidigt erbjuder en mšjlighet att gšra švergœngen mjukare och halvt om halvt dšlja att ett omdšme Šr kritiskt.

17 Adverb fšr duration, frekvens m.m. De flesta uttryck fšr duration i svenskan Šr knappast lexikaliserade, t.ex. flera dagar, ett Œr, en kort tid. Endast ett fœtal centrala idžer uttrycks med sjšlvstšndiga ord, t.ex. lšnge och alltid. BŒda dessa ord Šr vanliga under hela perioden. Fšrdelningen mellan alltid och dess synonymer stšdse och jšmt framgœr av tabell 5. TABELL 5. Alltid och dess synonymer i RG och P65 RG P65 alltid stšdse 9 1 jšmt 10 3 Synymerna till alltid spelar alltsœ en mycket liten roll bœde i RG- och P65-materialet. Det nu ganska Œlderdomliga stšdse har mšjligen blivit sšllsyntare sedan Dalins tid, men sšrskilt vanligt var det inte heller dœ. De pragmatiska anvšndningarna av alltid (t.ex. du kan všl alltid fšrsška) tas i stort sett upp redan av Dalin. Samma sak gšller till dels aldrig. Mšjligen har de emfatiska anvšndningarna av aldrig blivit vanligare och tillšmpbara pœ fler omrœden. Enligt SAOB Šr betydelsen Õabsolut inteõ belagd redan pœ 1700-talet, men Dalin tar inte upp denna anvšndning. Mšjligen kan adverbet Šnnu och dess synonymer betecknas som durativa. Fšrdelningen mellan dessa adverb i RG och P65 framgœr av tabell 6. TABELL 6. nnu och dess synonymer i RG och P65 RG P65 Šnnu >600 >500 fortfarande 2? 259 alltjšmt alltfort 0 1 Tabellen tycks ge vid handen, att vi i modern svenska gšr flitigare bruk av synonymerna till Šnnu Šn tidigare. Utom fortfarande, som var helt nytt i mitten av 1800-talet, tycks Šven alltjšmt ha škat i betydelse. (F.š. hade alltjšmt inte entydigt betydelsen ÕŠnnuÕ pœ 1850-talet; Dalin ger som synonym alltid.) Det nœgot Œlderdomliga alltfort tycks ha varit Œlderdomligt, i varje fall sšllsynt, redan pœ Dalins tid. Adverbet fortfarande uppstod genom grammatikalisering i mitten av 1800-talet. Ordet uppfattades lšnge som presens particip av fortfara och blev sedan fšrst adjektiverat, t.ex. i fšljande SAOB-citat frœn 1846: I rœdet [...] hade Bjelke en fortfarande šfvervikt. Betydelsen

18 18 verkar snarast vara Õhela tiden aktuellõ. SAOB:s tidigaste exempel pœ anvšndningen som tidsadverb Šr frœn 1868, men flera fšrekomster av fortfarande i Almqvist-citat i RG-materialet kan eventuellt tolkas som tidsadverb, t.ex.: Vad han endast vidhšll, [...] var att fortfarande kalla Montmorency: Monsieur le Baron (1841). Betydelsen ÕŠnnuÕ hos adverbet kan uppfattas som resultatet av en implikation: om nœgot pœgœr Õhela tidenõ eller ÕkontinuerligtÕ (den ungefšrliga betydelsen hos presensparticipent av fortfara), sœ pœgœr det ocksœ i nuet, alltsœ ÓŠnnuÓ. I Strindbergsmaterialet Šr det nya tidsadverbet vanligt, och i modern svenska Šr fortfarande den viktigaste synonymen till Šnnu. De viktigaste frekvensadverben, det ÓpositivaÓ ofta och det ÓnegativaÓ sšllan, har knappast undergœtt stora frekvensfšršndringar i sina huvudbetydelser. DŠremot har sšllan under perioden bšrjat anvšndas i betydelsen Õabsolut inteõ i vardagliga sammanhang. Betydelseutvecklingen kan ses som analog med motsvarande, troligen Šldre, betydelseutveckling av aldrig, som i sin tur fœr anses vara ett exempel pœ en implikation. BŒde ofta och det neutrala frekvensadverbet ibland har flera synonymer och halvsynonymer. Frekvensfšrdelningen inom dessa synonymgrupper ser ut pœ fšljande sštt (se tabell 7 och 8): TABELL 7. Ofta och dess synonymer i RG och P65 RG P65 ofta oavlœtligt 3 9 immerfort 3 0 esomoftast 0 1 oupphšrligt 28 5 oavbrutet 5 21 stund(e)ligen 6 2 bestšndigt 23 0 stšndigt idkeligen 0 0 ideligen 3 23 TABELL 8. Ibland och dess synonymer i RG och P65 RG P65 ibland < understundom 3 8 stundom stundtals 1 6 dœ och dœ emellanœt alltemellanœt 11 1 periodvis 0 2 glimtvis 0 2 tidvis 0 12

19 19 Av tabell 7 kan man utlšsa, att i varje fall tvœ Šldre positiva frekvensadverb har fšrsvunnit, nšmligen immerfort och bestšndigt. I švrigt Šr fšršndringarna i denna grupp relativt smœ. Tabell 8 visar, att ibland har ersatt stundom som det vanligaste neutrala frekvensadverbet. Samtidigt tycks ocksœ emellanœt ha blivit mer sšllsynt. Troligen Šr ibland:s framryckning en fšljd av att det varit vanligare i talsprœk. Flera nya neutrala frekvensadverb har introducerats under perioden, ofta bildade med suffixet -vis: tidvis (1879), periodvis (1860) och glimtvis (1875). NŒgot fšrvœnande Šr det kanske att understundom fortfarande Šr fullt brukligt, men man kan fšrmoda att det ofta handlar om mer eller mindre skšmtsam anvšndning. TvŒ snarlika, synonyma adverb med betydelsen ÕoftastÕ fšrekommer Ð som stilistiska varianter Ð bœde pœ Dalins tid och i dag: merendels och mestadels. Men hšr har i det nšrmaste skett ett utbyte: frekvensfšrhœllandet merendels/mestadels Šr i RG 15:0 men i P65 2:20. Anledningen till utbytet Šr svœr att fastslœ, men man kan mšjligen dra en parallell med uttryck dšr superlativ numera fšredras och dšr komparativ fšrr gick minst lika bra (t.ex. Vem Šr bšttre, Kalle eller Pelle > Vem Šr bšst, Kalle eller Pelle). Som frekvensadverb kan mšjligen ocksœ ršknas igen, Œter och deras synonymer. De fšrdelar sig pœ fšljande sštt i materialen (se tabell 9). TABELL 9. Igen och dess synonymer i RG och P65 RG P65 igen Å100* Å100* Œter Å400* Å100* Œterigen 4 22 Œnyo pœ nytt *Det Šr ofta svœrt att avgšra om det fšreligger ren tidsbetydelse av igen och Œter. Det Šr uppenbart att Œnyo har marginaliserats, och Šven Œter kan ha tappat mark. Mšjligen kompenseras detta i nœgon mœn av analytiska uttryckssštt som pœ nytt, en gœng till o.d. PoŠngen med det ÓfšrdubbladeÓ adverbet Œterigen kan vara att det lštt fundamenteras, nœgot som, mšjligen av prosodiska skšl, undviks vid det enkla adverbet igen (?Igen kom han fšr sent) Rumsadverb OcksŒ de flesta av de viktigaste rumsadverben tycks vara stabila under perioden. Det gšller adverb som hšr, dšr, hit, dit, hšrifrœn, dšrifrœn etc. Dock hade de bœda sista orden synonymer som numera Šr dšda eller sšllsynta, dšdan och hšdan (de tycks emellertid ha varit sšllsynta redan pœ Dalins tid). LikasŒ har riktningsangivande adverb med

20 20 efterleden -hšn blivit sšllsyntare, t.ex. dithšn och varthšn. tminstone det senare kan dock fortfarande anvšndas, men dœ gšrna skšmtsamt. OcksŒ dšrhšn kan Šnnu anvšndas, men numera endast i šverfšrd betydelse. MŒnga indefinita rumsadverb har bytts ut eller fšrsvunnit, i synnerhet adverb med efterleden -stšdes. I gengšld har efterleden -stans blivit vanligare. Den enklaste fšrklaringen till detta Šr att -stans Šr en stavelse kortare; dessutom kan -stšdes ha uppfattats som nœgot Œlderdomligt. Fšrdelningen mellan nœgonstans och nœgonstšdes Šr i RG 0:16 och i P65 53:0! I flera fall har tidigare lexikaliserade uttryck ersatts av analytiska uttryckssštt eller kortare synonymer, t.ex. mœngenstšdes (pœ mœnga stšllen e.d.), somligstšdes (pœ vissa stšllen), dšrstšdes och hšrstšdes. DŠremot tycks allestšdes, annorstšdes och flerstšdes inte ha blivit sšllsyntare sedan Dalins tid; det senare var t.ex. lšnge vanligt i všderrapporter. AllestŠdes har naturligtvis under hela perioden spelat en fšrsumbar roll jšmfšrt med synonymen šverallt, utom i frasen allestšdes nšrvarande. Se vidare tabell 10. TABELL 10. Indefinita rumsadverb i RG och P65 RG P65 allestšdes 1 7 annorstšdes 8 9 fler(e)stšdes 2 5 mœngenstšdes 1 0 somligstšdes 0 0 ingenstšdes 17 3 ingenstans 5 10 nœgonstšdes 16 0 nœgonstans 0 53 šverallt MŒnga rumsadverb med mer specialiserad betydelse har tillkommit under perioden. Det gšller adverb bildade analogt med medsols (1851 och med i Dalin), t.ex. medhœrs (1931), medstršms (1834), medurs (1931), motsols (1801), motstršms (1882) och moturs (1945). Det gšller ocksœ adverb med den produktiva efterleden -ledes, t.ex. brevledes (1919), luftledes (1920) och telefonledes (1895). Ett šverraskande nytt riktningsangivande rumsadverb Šr framlšnges (1859), bildat i analogi med baklšnges. Kanske behšvdes inget ord fšr det omarkerade ršrelsesšttet fšre de moderna kommunikationsmedlens tid.

21 SŠttsadverb Bortsett frœn frœgande adverb som hur och ett fœtal mycket centrala adverb som sœ samt t-avledda adverb finns det fœ lexikaliserade sšttsadverb i svenskan. De fšršndringar som har intršffat bland dessa adverb under perioden Šr ocksœ fœ och delvis av rent morfologisk natur. SŒlunda har varianten huru till hur sjšlvfallet blivit sšllsyntare, eller snarast i stort sett fšrsvunnit (RG:663, P65:5). En anledning kan vara att den i alltfšr hšg grad associerades med bibelstilen, men dessutom mœste den fšrkortade varianten hur lšnge ha varit vanlig i talsprœk. Ett par Šnnu lšngre varianter med i stort sett samma betydelse, huruledes (7 belšgg i RG) och hurulunda, har likaledes fšrsvunnit. Liksom huruledes har Šven det morfologiskt beslšktade annorledes ÕpŒ annat sšttõ fallit ur bruk (RG:3, P65:0). Tre adverb som numera enbart fungerar som konnektiver och textmarkšrer, alltsœ, sœlunda och sœledes, kunde Šnnu pœ 1800-talet anvšndas som sšttsadverb i (den mer eller mindre ursprungliga) betydelsen ÕpŒ det sšttetõ (Lehti-Eklund 1990). Dalin ger i alla tre fallen denna betydelse, men det Šr svœrt att finna exempel pœ den i RG-materialet. Vi ser hšr ytterligare exempel pœ att den moderna svenskan ofta fšredrar analytiska uttryckssštt framfšr syntetiska Gradadverb Gradadverben utgšr en viktig och intressant grupp dšr stora fšršndringar har skett under perioden. De indelas hšr pœ fšljande sštt: 1) FšrstŠrkande (t.ex. oerhšrt) och ÓfšrsvagandeÓ (t.ex. fšga) 2) Relativerande (t.ex. tšmligen) och 3) Approximerande (t.ex. cirka) FšrstŠrkande och fšrsvagande gradadverb Som fšrstšrkande gradadverb, framfšr allt som bestšmningar till adjektiv, kan en mycket stor mšngd, ofta t-avledda, adverb anvšndas. MŒngfalden kan illustreras med hjšlp av Dalins synonymlista i artikeln ganska (ordets huvudbetydelse pœ 1850-talet var fortfarande Õmycket, ytterstõ): hšgeligen, hšgst, svœra, mškta, ytterst, djupt, utomordentligt, fšrtvivlat, fšrskršckligt, ohyggligt, hiskeligt, gruvligt, ošndligen och ytterligare nœgra ord. Listan Šr som synes nœgot disparat. HŠr finns dels rštt neutrala adverb, troligen anvšndbara i de flesta kontexter (hšgst, mškta), dels mycket kontextbundna, och delvis klart emotiva, adverb (djupt, hiskeligt). HŠr begršnsar jag mig till adverb som kan

22 22 antas tillhšra den fšrsta gruppen, dšr f.š. alla mer frekventa adverb hamnar. andra sidan kompletterar jag den gruppen, dels med talsadverb som Dalin fšrbisett, dels med moderna fšrstšrkande gradadverb. Eftersom sœ gott som alla fšrstšrkande gradadverb Šr homografa (adjektiv/adverb) blir de tal som redovisas ofta approximativa. Vid sškningen i korpusarna begršnsar jag mig till kontexter av typen en oerhšrt stor mšngd, dvs. kontexter dšr gradadverbet bestšmmer ett adjektiv. Vi kan bšrja med att se pœ tabell 11 (vid sšrskilt frekventa adverb som mycket m.fl. har jag tvingats att ta stickprov). TABELL 11. FšrstŠrkande gradadverb i RG och P65 RG P65 mycket >100 >1000 všldigt 0 21 oerhšrt 2 Å50 hšgst Å50 Å100 hšgeligen 9 1 ytterst 25 Å150 ytterligt 0 34 ofantligt 16 3 mškta 1 2 enormt 0 Å70 ošndligen 3 0 ošndligt ganska 487* 0 synnerligen 1 71 synnerligt 3 1 sšrdeles utomordentligt 6 70 rštt 100* 0 * I mœnga fall troligen med betydelsen ÕtŠmligenÕ Huvudtendensen Šr att den moderna svenskan gšr nœgot flitigare bruk av synonymerna till mycket Šn 1800-talssvenskan. Vi har troligen fœtt Œtminstone ett nytt frekvent fšrstšrkande gradadverb, enormt, och flera andra adverb Ð utomordentligt, synnerligen, ytterligt Ð har fœtt škad betydelse. andra sidan har tvœ viktiga adverb fšrsvunnit ur denna grupp, om ocksœ inte som ord, nšmligen ganska och rštt. Intressantast Šr ganska, som endast ges betydelsen ÕmycketÕ i Dalin. Det Šr dock troligt att ordet redan pœ Dalins tid var pœ drift mot den nu allenarœdande relativerande betydelsen. SAOB ger, trots Dalins analys, Œrtalet 1764 fšr betydelsen ÕtŠmligenÕ. SjŠlvfallet Šr denna betydelsešvergœng och orsakerna bakom den spšnnande. I SAOB framkastas hypotesen att betydelsešvergœngen skulle ha inletts i fšrbindelser som ganska mycket. Mot detta kan mšjligen invšndas, att fšrbindelserna všldigt mycket, oerhšrt mycket och ofantligt mycket har anvšnts lšnge utan betydelsefšrsvagning hos gradadverben. Kanske kan man fœ en

23 23 viss fšrstœelse fšr mekanismerna bakom betydelsešvergœngen om man jšmfšr med gradadverbet helt (jfr ganska < ty. ganz ÕheltÕ) som mšjligen Šr vagt i vissa uttryck, t.ex. uttryck som helt ung (varken entydigt fšrstšrkande eller relativerande utan nœgot mitt emellan). I švrigt noterar man att všldigt av nœgon anledning har haft svœrt att etablera sig i skriftsprœket som ett mer informellt fšrstšrkande gradadverb. En annan typ av fšrstšrkande gradadverb uttrycker i motsats till fšregœende grupp Œtminstone formellt Õhundraprocentig grad (av ngt)õ. Hit hšr helt, alldeles och ytterligare nœgra adverb. Se tabell 12. ( ven i detta fall beaktas endast kontexter av typen alldeles ny, alltsœ uttryck med adverbet som direkt bestšmningsord till ett adjektiv.) TABELL 12. Gradadverb som uttrycker hundraprocentig grad i RG och P65 RG P65 helt Å150 >500 alldeles >100 >100 fullkomligt Å40 24 fullstšndigt 0 41 fullt Å30 Å75 totalt 1 83 I praktiken har en viss differentiering skett i denna grupp. I den moderna svenskan finns Œtminstone fem viktiga synonymer till helt, mot tre i RG-materialet. Visserligen tar Dalin upp bœde fullstšndigt och totalt, men de spelar som synes hšgst en marginell roll i RGtexterna. Ytterligare en annan grupp av fšrstšrkande gradadverb bestšmmer oftast komparativformer av adjektiv. Hit hšr betydligt (betydligt bšttre), avsevšrt och lœngt, och dessutom givetvis mycket. Fšrdelningen mellan dessa adverb i RG och P65 framgœr av tabell 13. TABELL 13. KomparativfšrstŠrkande gradadverb i RG och P65 RG P65 mycket >100 >200 betydligt 1 >100 avsevšrt 0 >10 lœngt Å5 37 OcksŒ hšr tycks en viss differentiering ha skett. Betydligt spelar en mycket stšrre roll i det moderna materialet Šn i 1800-talsmaterialet, och avsevšrt Šr nytt (efter 1871). Det finns ocksœ ett superlativfšrstšrkande gradadverb, allra. Det fšrekommer 40 gœnger i RG och 163 gœnger i P65. Mšjligen kan