TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA JANUARI 2018

Relevanta dokument
TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA AUGUSTI 2018

TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA JANUARI 2017

TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA AUGUSTI 2017

TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA AUGUSTI 2016

TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA APRIL 2016

TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA APRIL 2018

2. Bestäm en ON-bas i det linjära underrummet [1 + x, 1 x] till P 2 utrustat med skalärprodukten

LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER AV FÖRSTA ORDNINGEN

SEPARABLA DIFFERENTIALEKVATIONER

24 poäng. betyget Fx. framgår av. av papperet. varje blad.

Tentamen TMV210 Inledande Diskret Matematik, D1/DI2

Kontinuerliga fördelningar. b), dvs. b ). Om vi låter a b. 1 av 12

1 (3k 2)(3k + 1) k=1. 3k 2 + B 3k(A + B)+A 2B =1. A = B 3A =1. 3 (3k 2) 1. k=1 = 1. k=1. = (3k + 1) (n 1) 2 1

Tentamen i FEM för ingenjörstillämpningar (SE1025) den 3 juni 2010 kl

TENTAMEN I MATEMATIK MED MATEMATISK STATISTIK HF1004 TEN

Om i en differentialekvation saknas y, dvs om DE har formen F ( x, . Ekvationen z ) 0. Med andra ord får vi en ekvation av ordning (n 1).

Kurs: HF1903 Matematik 1, Moment TEN2 (Analys) Datum: 21 augusti 2015 Skrivtid 8:15 12:15. Examinator: Armin Halilovic Undervisande lärare: Elias Said

Kontrollskrivning Introduktionskurs i Matematik HF0009 Datum: 25 aug Uppgift 1. (1p) Förenkla följande uttryck så långt som möjligt:

spänner upp ett underrum U till R 4. Bestäm alla par av tal (r, s) för vilka vektorn (r 3, 1 r, 3, 22 3r + s) tillhör U. Bestäm även en bas i U.

4.1 Förskjutning Töjning

Undervisande lärare: Fredrik Bergholm, Elias Said, Jonas Stenholm Examinator: Armin Halilovic

4.1 Förskjutning Töjning

Institutionen för teknisk mekanik, Chalmers tekniska högskola TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD (M3) MHA MARS 2002

Tentamen i Matematik 1 HF1901 (6H2901) 8 juni 2009 Tid:

Räkneövning i Termodynamik och statistisk fysik

TENTAMEN Kurs: HF1903 Matematik 1, moment TEN2 (analys) Datum: 22 dec 2016 Skrivtid 8:00-12:00

KONTINUERLIGA STOKASTISKA VARIABLER ( Allmänt om kontinuerliga s.v.)

(x y) 2 e x2 y 2 da, D. där D är den triangelskiva som har sina hörn i punkterna (0, 0), (0, 2) och (2, 0). dx + y 3 e y dy,

TNA003 Analys I Lösningsskisser, d.v.s. ej nödvändigtvis fullständiga lösningar, till vissa uppgifter kap P4.

Tentamen i SG1140 Mekanik II, Inga hjälpmedel förutom: papper, penna, linjal, passare. Lycka till!

TENTAMEN Kurs: HF1903 Matematik 1, Moment: TEN2 (analys) Datum: Lördag, 9 jan 2016 Skrivtid 13:00-17:00

ICKE-HOMOGENA LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER MED KONSTANTA KOEFFICIENTER, ENKLA HÖGERLED

TEORETISKT PROBLEM 3 VARFÖR ÄR STJÄRNOR SÅ STORA?

arctan x tan x cot x dx dz dx arcsin x x 1 ln x 1 log DERIVERINGSREGLER och några geometriska tillämpningar

Vid tentamen måste varje student legitimera sig (fotolegitimation). Om så inte sker kommer skrivningen inte att rättas.

ICKE-HOMOGENA LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER MED KONSTANTA KOEFFICIENTER, ENKLA HÖGERLED

1. Låt M, +,,, 0, 1 vara en Boolesk algebra och x,

Uppgift 1. (4p) (Student som är godkänd på KS1 hoppar över uppgift 1.) b) Bestäm volymen av parallellepipeden som spänns upp av vektorerna

Tryckkärl (ej eldberörda) Unfired pressure vessels

i) exakt en lösning ii) oändligt många lösningar iii) ingen lösning.

where β R. Find the numbers β for which the operator är diagonalizable, and state a basis of eigenvectors for each of these β.

Tentamen 2008_03_10. Tentamen Del 1

HOMOGENA LINJÄRA DIFFERENTIALEKVATIONER MED KONSTANTA KOEFFICIENTER

ATLAS-experimentet på CERN (web-kamera idag på morgonen) 5A1247, modern fysik, VT2007, KTH

Hittills på kursen: E = hf. Relativitetsteori. vx 2. Lorentztransformationen. Relativistiskt dopplerskift (Rödförskjutning då källa avlägsnar sig)

NÅGRA OFTA FÖREKOMMANDE KONTINUERLIGA FÖRDELNINGAR. Fördelningsfunk. t 2

Matematisk statistik

Lektionsuppgifter i regressionsanalys

Del 1 Teoridel utan hjälpmedel

Lösningar till ( ) = = sin x = VL. VSV. 1 (2p) Lös fullständigt ekvationen. arcsin( Lösning: x x. . (2p)

Tentamen i Linjär algebra , 8 13.

Föreläsning 1. Metall: joner + gas av klassiska elektroner =1/ ! E = J U = RI = A L R E = J = I/A. 1 2 mv2 th = 3 2 kt. Likafördelningslagen:

där a och b är koefficienter som är större än noll. Här betecknar i t

11. Egenvärden och egenvektorer

Transformkodning. Transformkodning. Transformkodning. Transformkodning Grundläggande idé. Linjära transformer. Linjära transformer ( ) ( ) ( )

Räkneövningar populationsstruktur, inavel, effektiv populationsstorlek, pedigree-analys - med svar

Tentamen i Kemisk termodynamik kl 8-13

Epipolärgeometri och den fundamentala matrisen. Epipolarlinje. Epipoler. Exempel. vara dess avbildning i två bilder genom

Robin Ekman och Axel Torshage. Hjälpmedel: Miniräknare

Umeå Universitet Institutionen för fysik Daniel Eriksson/Leif Hassmyr. Bestämning av e/m e

DEMONSTRATION TRANSFORMATORN I. Magnetisering med elström Magnetfältet kring en spole Kraftverkan mellan spolar Bränna spik Jacobs stege

LINJÄRA SYSTEM repetitions- och tentamensfrågor. Matrisräkning (rep.)

Bengt Sebring September 2000 Sida: 1 Ordförande GRANSKNINGSRAPPORT 2/2000

INTRODUKTION. Akut? RING:

Revisionsrapport 7/2010. Åstorps kommun. Granskning av intern kontroll

TENTAMEN Datum: 28 maj 08 TEN1: Differentialekvationer, komplexa tal och Taylors formel

ANALYS AV DITT BETEENDE - DIREKTIV

Tentamen i SG1140 Mekanik II, Hjälpmedel: Papper, penna, linjal. Lycka till! Problem

Anmärkning1. L Hospitals regel gäller även för ensidiga gränsvärden och dessutom om

Tentamensskrivning i Mekanik, Del 2 Dynamik för M, Lösningsförslag

Slumpjusterat nyckeltal för noggrannhet vid timmerklassningen

TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA JANUARI 2016

TSRT62 Modellbygge & Simulering

247 Hemsjukvårdsinsats för boende i annan kommun

Inlämningsuppgift 2 i Digital signalbehandling ESS040, HT 2010 Måndagen den 22 november 2010 i E:B.

Algebra och geometri 5B Matlablaboration

CHALMERS Finit Elementmetod M3 Institutionen för tillämpad mekanik. Teorifrågor

Del 1 Teoridel utan hjälpmedel

re (potensform eller exponentialform)

Revisionsrapport Hylte kommun. Granskning av överförmyndarverksamheten

lim lim Bestäm A så att g(x) blir kontinuerlig i punkten 2.

Per Sandström och Mats Wedin

6.14 Triangelelement (CST Constant Strain Triangle)

Revisionsrapport 2/2010. Åstorps kommun. Granskning av lönekontorets utbetalningsrutiner

Kaffe 5 kr Bulle 5 kr Kaffe och bulle 8 kr

Lösningar till tentamen i Kärnkemi ak den 18 december 2000

Modersmål - på skoj eller på riktigt

Krav på en projektledare.

Laboration 1 Svartkroppsstrålning Wiens lag

Ostra konununhuset, rum B 1 08, kl ANSLAG/BEVIS Protokollet är justerat. Information har skett genom anslag

Tentamen 1 i Matematik 1, HF sep 2017, kl. 9:00-13:00

6.14 Triangelelement (CST Constant Strain Triangle)

Tentamen i Elektronik grundkurs ETA007 för E1,D1 och Media

Tentamen i SG1140 Mekanik II, OBS! Inga hjälpmedel. Lycka till! Problem

S E D K N O F I AVM 960 AVM 961 AVM

Åstorps kommun. Revisionsrapport nr 4/2010. Granskning av kommunens kommunikation med medborgarna

Kristianstads. kommun. uuj.de- Justerare: Jan-Ake Wendel PROTOKOLL. KRF Kommunala Rådet för Funktionsnedsatta. Kommunala rådet för funktionsnedsatta

Svar: a) i) Typ: linjär DE med konstanta koefficienter i homogena delen dy men också separabel ( y = 10 4y

Föreläsning 10 Kärnfysiken: del 2

Elementær diskret matematikk, MA0301, våren 2011

Transkript:

Mkanik och maritima vtnskapr, Chalmrs Tid och plats: Hjälpmdl: TENTAMEN I FINIT ELEMENTMETOD MHA 2 8 JANUARI 28 8 i M hust Typgodkänd räknar. Lösningar Lärar: Ptr Möllr, tl (772 55. Bsökr sal ca. 5 samt 6 3. Lösningar: Btygsättning: Rsultatlista: Granskning: Anslås på anslagstavlan, avdlningn för dynamik, 9/; s ävn kurshmsidan. En fullständig och korrkt lösning på n uppgift gr poäng nligt vad som angs på uppgiftslappn. Smärr fl l till poängavag. Ofullständig lösning (svar på ställt problm saknas llr omfattand fl gnt något poäng. Maximal poäng är 2. Dt krävs 8 poäng för btyg 3; 2 poäng gr btyg ; för btyg 5 krävs 6 poäng. Obsrvra att ovanstånd är btygssättning på nbart tntamn; för godkänd xamination krävs dssutom godkända inlämningsuppgiftr. Anslås snast 22/ på samma ställ som lösningarna. Rsultatn sänds till btygsxpditionn snast 26/ för kursdltagar som int har alla inlämningsuppgiftr godkända vid dtta tillfäll inrapportras btygt U (unkänd. onsdag 2/ 2 5, plan 3 i Nya M hust. Tänk på: Skriv så att dn som ska rätta kan läsa och förstå hur du tänkr. Dn som rättar tntamn gissant llr antant vad du mnar/tänkr ndast vad som vrklign skrivs har btydls vid bdömningn av n lösning. Förklara/dfinira införda btckningar. Rita tydliga figurr. Ang i förkommand fall vad som är positiva/ngativa riktingar (på t.x förskjutningach kraftr. Gör du antagandn utövr d som angs i uppgiftstxtn, så ang dtta xplicit och förklara dssa. 28 8/PWM

Låt vara tt områd i ( x, y plant och btckna dss rand md ; n är n utåtriktad nhtsnormal till områdt. Vidar låtr vi v v( x, y vara n (skalär funktion och q q x ( x, y q y ( x, y T n vktorvärd funktion, som båda är dfinirad på. Då gällr divqd q T nd (divrgnstormt där divq q x q y +, samt vdivqd v q T nd ( v T qd (Grn Gauss sats där ( v T v v. Btrakta stationär värmldning gnom n sfärisk vägg. Om väggns innr och yttrradi är rspktiv, och tmpraturn är u i på insidan och u o på utsidan, så gs tmpraturn u( r som lösningn till randvärdsproblmt d 2du kr r i < r < u( u i u( u o där k är värmldningskofficintn (trmisk konduktivitt. a: Variationsfromulra problmt. (2p b: FE formulra problmt md tstfunktionr nligt Galrkins mtod och härld lmntstyvhtsmatrisn för tt lmnt md två linära basfunktionr. (2p c: Btrakta n sfär md, m och 2, m. Använd två linära lmnt för att approximra tmpraturn mitt i väggn, om u i 3 C och u o C. (2p N N 2 r j h r j + r j r j + r Lösning a: Multiplicra diffrntialkvationn md n tstfunktion v v( r och intgrra övr d 2du intrvallt: v kr. Partill intgration gr kr 2 dv du kr 2 du du v. Eftrsom är obkant vid r och vid r, måst vi här bgränsa våra val av tstfunktion så att v( v(. Variationsproblmt blir då: Bstäm u så att kr 2 dv du u( r i u i, u( u o v( v( 2 28 8/PWM

Lösning b: Approximra u md n linärkombination av basfunktionr N i ( r : u u h Na, md T basfunktionrna N N N 2 N n och nodvariablrna a a a n. Approximation sätts in i variationsproblmt och tstfunktionrna väljs nligt Galrkin, dvs v, i, 2,, n ; vi får då kr 2 dn i du h, i, 2,, n llr på matrisform: kr 2 dn T dn. a N i För tt lmnt md två linära basfunktionr på intrvallt r j r r j + har vi dn --, där är lmntts längd. Dtta gr att är kon- h h r j + r dn T dn j ---- stant. Vi får då: N N N2 h 2 r j + K kr 2 dn T dn k ---- h 2 r 2 k -------- r 3 r j + k( r j + r j [ ] rj ----------------------------- r j r j + r j Lösning c: Md två lika långa lmnt har vi nodkoordinatrna r, m, + r 2 --------------,5 m och r ; båda lmntn har längdn. Elmntstyvhtsmatrisrna blir 2 2 3 2, m h,5 m k( r K ---------------------- k( r rspktiv 3. Assmblring gr då K 2 ---------------------- k( r 2 ---------------------- a a 3 k( r 3 + ---------------------- a a 3 ( r 2 ( r 2 a k -------- ( r 2 ( r 3 ( r 3 a ( r 3 ( r 3 3 Ka Ekvationssystmt blir då k -------- ( r 2 ( r 2 3 ( r 2 r 3 3 ( ( r 3 ( r 3 ( r 3 a a 3 f f 3 där f och f 3 bror av dn okända randtrmn (s lösning a; ftrsom N och N 3 int uppfyllr kravn på tstfunktionrna ( v( v( måst vi stryka första och trdj kvationn. Vidar gr randvillkorn att a 3 C och a 3 C, så vi får k -------- ( r 2 ( r 3 ( r 3 3 C C ( r ur vilkt 2 3 C -------------------------------------,2 C ( r 3 3 28 8/PWM

2 Ett så kallat fältproblm på tt områd md homogna Dirichltvillkor på randn, dfiniras av randvärdsproblmt div( D φ b i φ på ( y x x y η x( ξ, η y( ξ, η (, 3 där b b( x, y är n bkant källtrm ( blastning, D n bkant konstitutiv matris som är symmtrisk och positivt dfinit, samt φ φ( x, y dn sökta funktionn. (, 2 ξ a: Härld dn svaga formn av randvärdsproblmt ( och gör sdan n finit lmntformulring md tstfunktionr nligt Galrkins mtod. Ang tt uttryck för n lmntstyvhtsmatris och visa hur man får fram tt uttryck för dn så kallad matrisn. (3p b: Antag att vi vill använda isoparamtiska bilinära lmnt där bas och formfunktionr ställs upp i tt lokalt koordinatsystm ξ, η. Visa huvatorna som bhövs för att ställa upp matrisn bräknas. (Du bhövnt tckna xplicita uttryck för form llr basfunktionr, mn dfinira alla btckningar du inför. (2p B B Lösning 2a: Multiplicra diffrntialkvationn md n tstfunktion v och intgrra övmrådt: vdiv( D φ d vbd. Använd nu Grn Gauss sats; vi får: ( v T D( φ d v( D φ T nd + vbd Ingånd funktionr måst vara tillräckligt rguljära för att dtta uttryck ska ha någon mning funktionrna måst vara kvaatiskt intgrrbara och ha kvaatiskt intgrrbara första ivator. Därtill måst tstfunktionrna uppfylla v på, ftrsom intgrandn i randintgraln är obkant (( D φ T n äkänd. Tstfunktionn måst alltså satisfira homogna väsntliga randvillkor. Låt V vara rummt av funktionr som uppfyllr dssa villkor. Variationsproblmt kan då skrivas: Hitta φ V så att Välj n basfunktionr N i ur V (konform mtod och låt V h V vara rummt av alla funktionr som kan uttryckas som n linärkombination av basfunktionrna. Spcillt approximrar vi φ n i N i a i och bräknar nodvariablrna a i så att variationsproblmt satisfiras i V h (Galrkins mtod. Alltså har vi: Hitta ( v T D( φ d vbd v V V h så att ( v T D( d vbd v V h För tt lmnt md m basfunktionr, dvs tt på vilkt bara m < n av d n basfunktionrna har noll skilda funktionsvärdn, kan FE approximationn skrivas 28 8/PWM

T N Nm a, så att, där alltså am N a φ ( N a ( N a B a h N m B N. Elmntstyvhtsmatrisn för tt lmnt övr ytan fås nu som N m biagt till FE formulringns vänstrld: K B T DB d Lösning 2b: Isoparamtriska lmnt innbär att basfunktionrna används som form- funktionr avbildningn görs då som x( ξ, η x i N i y( ξ, η y i N i, där ( x i, y i är koordinatn för nod i. Eftrsom basfunktionrna är polynom, bräknar vi nklt ivatorna i x i, x och motsvarand fövatorna av. η i y η i N i ( ξ, η Basfunktionrnas ivator md avsnd på x och y (som bhövs för att ställa upp B fås md kdjrgln: i i η + η + η J T där alltså J T. Md J T ---------- η, dtj, fås då d sökta iva- dtj η η η η η torna som J T η 5 28 8/PWM

3 Md lämplig dfinition av d inr produktrna a (*, * och (*, *, kan dn svaga formulringn av problmt i förgånd uppgift skrivas Bstäm φ V så att a( φ, v ( b, v v V V h där V är rummt av alla tillräckligt rguljära funktionr som uppfyllr homogna väsntliga randvillkor. Låt vidar V vara finita lmntrummt som spänns upp av d valda basfunktionrna; FE formulringn kan då skrivas Bstäm V h så att a(, v ( b, v v V h där alltså är finita lmntapproximationn av φ. a: Givt att d inr produktrna är symmtriska och linära (i båda argumntn, visa att flt φ ärtogonalt mot alla v V h, md avsnd på a (*, * (dvs visa Galrkin ortogonalitt. (p 2 2 b: Visa att a φ a, där * a a (*, * är nrginormn. (2p a Lösning 3a: Subtrahra FE problmt från variationsproblmt. Då fås a( φ, v a(, v, som gällr för dn gmnsamma dfinitionsmängdn, dvs för funktion V h. Eftrsom a (.,. är linär i första argumntt fås alltså a( φ, v a(, v v V h Lösning 3b: Kvaa båda sidor av likhtn:. Vi ska alltså visa att a(, a( φ, φ a(,. Utnyttja att a (.,. är symmtrisk och linä båda argumntn: a 2 φ a 2 2 a a(, a( φ, φ a( φ, φ a(, φ a( φ, φ a( φ, a(, φ + a(, a( φ, φ + a(, 2a( φ, { använd att φ + i sista trmn} a( φ, φ + a(, 2a( +, a( φ, φ + a(, 2a(, 2a(, { så sista trmn är nligt Galrkinortogonalitt } V h a( φ, φ a(, 6 28 8/PWM

q [kraft/längd] Vi vill här bstämma d spänningar σ D( u som uppkommr i n ramkonstruktion, på grund av n randlast md intnsitt (kraft/längd q. Ramn är symmtrisk md avsnd på y axln; av figurn framgåckså lastns placring samt upplagsförhållandna. Om tjocklkn t i z ld är konstant, så kan dn svaga formn av d styrand diffrntialkvationrna nligt 2D lasticittstori skrivas sym y x ( v T D ud v T td (2 Tjocklk t (konstant Här btcknar och områdt rspktiv randn. Vidar T är D n givn konstitutiv matris (symmtrisk och positivt dfinit, v v x v y är n vktor md tstfunktionr, u u x u y T är dn obkanta förskjutningsvktorn, t t x σ xx n x + σ xy n y t y σ xy n x + σ yy n y är traktionvktorn och T. Obsrvra att i (2 har vi int infört randvillkorn. Eftrsom problmt är symmtriskt nöjr vi oss md att stua halva områdt (nligt figurn. a: Ang för dtta fall samtliga randvillkor. Utvckla sdan randintgraln i (2 md hänsyn till randvillkorn samt md baktand av villkorn på tstfunktionrna. (2p b: FE formulra problmt ta hänsyn till randvillkorn. Av din lösning ska dt framgå hur dn obkanta vktorn u approximras. Visa också hur matrisn sr ut för tt lmnt md no. (2p c: I vilkt llr vilka områdn ska man förvänta sig att diskrtisringsflt är störst, om dlas in i lmnt som alla är ungfär lika stora? Motivra ditt svar. (p d: Antag att vi har tillgång till n funktion som md numrisk intgration bräknar lmntstyvhtsmatrisn för tt nods isoparamtriskt lmnt, för Poissons kvation. Vilka föräningar bhövr göras för att iställt gnrra lmntstyvhtsmatrisn till tt lasticittsproblm? (p B K B T DB dtjdξ dη 7 28 8/PWM

Lösning a: Dla in i dlrän nligt figurn. På dn fria oblastad randn är normal och tangntialspänningn fri noll; på dn blastad randn är tangntialspänningn noll grund mdan t y σ yy q t. På symmtrirandn är tangntialspänning och horisontll förskjutning noll. Utmd infästningn,, är vrtikal förskjutning och tangntialspänning noll. Sammanfattningsvis har vi q fri q sym q t x t y på fri t x, t y ----- på t q u x, t y på sym t x, u y på grund grund Utvckla nu randintgraln och sätt in kantblastningn v T td v T d v T t q t d v x v x + + y d + v x v y fri q sym grund t y d På sym och grund är t x rspktiv t y obkanta ( raktionskraftr/yta, så för att bl av md dssa väljr vi v x och v y så att v x på sym och v y på grund. Randtrmn blir då v T td v T q t d q Lösning b: Approximra dn obkanta förskjutningsvktorn gnom u u xh u yh Na där N N N 2 N n N N 2 N n innhållr valda basfunktionr, och a a x a y a x2 a y2 a xn a yn T äbkanta nodvariablr. Vi har då u u h Na Ba där B N N N n N N n Sätt in approximationn i dn svaga formn och välj tstfunktionr nligt Galrkin v N, N, 2, N N 2,, N n, N n Om kvationrna samlas radvis i tt kvationssystm fås 8 28 8/PWM

DBda q N N N n N n d q t llr Ka f md K B T DBd och f N T d q t För tt lmnt md no har vi noll skilda basfunktionch alltså u N N N 2 N 3 N N N 2 N 3 N. Vi har alltså B N N N N N Lösning c: Vid dt inåtvända hörnt har vi n singularitt där spänningarna (förstaivator änas snabbt övr n kort sträcka, dvs vi har stora anaivator här. Därför måst man förvänta sig störst diskrtisringsfl fl i områdt närmast dnna punkt. Lösning d: Md Poissons kvation har vi bara n obkant funktion u u h så approximationn på lmntt är u N a md basfunktionrna N N och motsvarand nod- N2 N3 N variablr samlad i a, samt diffrntialopratorn (iställt för, så vi har B matrisn: B N. Basfunktionrnas ivatorna bräknas som innan ftrsom dn isoparamtriska avbildningn äföränad, mn vi måst nu ställa upp n annan b ovan. u( x, y matris (s uppgift Dn konstitutiva matrisn D, som i dt (2D skalära problmt är n 2 2 matris, ä lasticittsproblmt n 3 3 matris, så lmntstyvhtsmatrisn blir nu 8 8, jämfört md i fallt Poissons kvation. B 9 28 8/PWM