STATENS METEOROLOGIS K- HYDROGRAFISK A ANSTALT FÖRTECKNING ÖVER SVERIGES VATTENFALL 1. TORNEÄLV

Transkript

1 STATENS METERLGIS K- HYDRGRAFISK A ANSTALT FÖRTECKNING ÖVER SVERIGES VATTENFALL 1. TRNEÄLV LAINIÄLV MELLAN SIURUJKIS INFLÖDE CH MYNNINGEN Kartblad /1928 SVälteraängässtaton. Hederbär ds s taüon -^-Kartblads grärls SJcala_-b Läge. Lanoälv mellan mynnngen av Surujok (enlgt topografska kartan Raskajok) och utloppet Torneälv har en längd av km. Tllhörande kartblad hava benämnts 1 Kangosenkosk och 2 Taankurkko. Det förstnämnda omfattar 50 km, det senare 73.2 km av flodsträckan. De olka kartbladens läge framgår av ovanstående kartskss, där gränserna äro angvna. mrådet återfnnes på topografska kartbladen 5 Soppero, 10 Vttang, 11 Lano och 16 Pajala utgvna skala 1: I admnstratvt avseende tllhör området Jukkasjärv socken av Jukkasjärv lappmarks tngslag samt Pajala och Junosuando socknar av Pajala tngslag, allt Norrbottens län. Vattenrättslgt hör området tll Norrbygdens vattendomstol. Geografska Lanoälv är näst Muonoälv Torneälvs största bflod. Den har stt och geolo- översta lopp två huvudgrenar benämnda Tavätno oeh Råstoätnp, vlka båda ftåttanden k mma f 1- ån fjällsjöar vd gränsen mot Norge N om Torneträsk. Råstoätnos källsjö, Råstojaure, har även avlopp tll Norge, övre delen av Lanoälvs nederbördsområde, fram tll ett par km om Tavätnos oeh Råstoätnos sammanflöde, tllhör fjällregonen, återstoden faller nom moränldernas oeh de stora myrarnas regon. Hela området lgger över gränsen för det senglacala havets utbrednng (M. G.), som trakten nedom Lanoälvs mynnng lgger c:a 160 m ö. h. Vd Lanoälvs källsjöar gå fjälltopparna upp tll över 1100 m ö. h. Vd övre änden av den här avhandlade flodsträckan, krng Soppero, fnnas ännu höjder upp tll 700 m ö. h., men ned mot mynnngen nå bergen ej någon större höjd över flodens nvå. En mndre del av Torneälvs vatten tllföres Lanoälv c:a 8 km ovan mynnngen genom en bfurcaton, Ppöjok. Barrskogsgränsen skär över Lanoälv ungefär vd Soppero och praktskt taget hela den här avhandlade delen av älven framrnner således genom barrskogsområdet. Bebyggelsen är mycket gles och den odlade arealen rnga. Förutom byarna Soppero, Lannavaara, Lano och Kangos fnnas älvens närhet nybyggen endast på ett par ställen något ovanför Kangos. T rån Surujoks mynnng tll strax nedom Lano äro stränderna oftast bestående av fn sand och 1 4 m höga. Innanför strandvallarna fnnas mestadels myrar eller sumpga ängsmarker. I några av de större forsarna, såsom Lòuteenkosk, Teltaajat och Markkakosk samt utefter Rovavaara och Temngvaara ävensom Lano by äro stränderna dock högre oeh bestå av morän. Berg går dagen Teltaajat vd km 91.5 samt Erkonnva. Nedom Lano vdtager en c:a 7 km lång forssträcka, Taankurkko, med 5 à 10 m höga, ofta nästan lodräta bergstränder. Efter ett c:a 2.5 km långt sel börjar sedan den rad av forsar, som utan nämnvärda spakvatten fortsätter nära 5 ml tll älvens mynnng Torneälv. Flodbädden är å denna sträcka mestadels bred och grund samt bestående av grus. Berg förekommer blottat på ett flertal ställen bl. a. Väkkäräkosk, Vaknakosk oeh Pahtakosk samt vd losjoks och Kärentöjoks mynnngar. Berggrunden är nom den förelggande delen av vattenområdet ganska växlande, särsklt nom övre hälften. I huvudsak uppbygges den där av gnejser och gnejsgranter, men även nsprängda parter av Lnagrant fnnas. Älven övertväras krng Alajärv och strax ovan Lano av glmmerskffrar, lokalt kvartster. Â flera ställen t. ex. nära Alajärv, vd Lannavaara och Temngvaara fnnas grönstensparter nsprängda gnejsen och övertvärande älven. Nedre delen av vattenområdet, från trakten av Markkasaar tll nära Kangosenoja lgger ett stort Lnagrantområde, mot randzonerna övergående syent. Nedersta delen av området ntages av glmmerskffrar. De kvartära avlagrngarna nom området äro morän, rullstensgrus, sand och torv. Moränen är den kvanttatvt mest betydande av dem..den består av en osorterad blandnng av sand, grus och block av växlande storlek, allt nlagrat en necket fnkorng grundmassa. Det fnnes dock såväl moräntyper fattgare på detta fnare materal som nneslutnngar den vanlga moränen, där detta materal helt saknas. rsaken tll dessa växlngar lgger de olkartade bldnngssätten. Man särskljer sålunda alltefter materal och bldnngssätt olka moräntyper, varav de vktgaste äro ytmorän och bottenmorän. Ytmoränen bldades på eller nlandssen och är därför luckrare och sandgare. Bottenmoränen avlagrades under sen eller tll en rnga del dess allra understa delar och är därför hårt packad. Dessa olkheter konsstensen äro av betydelse för älvarnas erosonsmöjlgheter. I bottenmoränen sker sålunda erosonen betydlgt långsammare. Av den eroderade moränen kvarlgger å flodbädden åtmnstone en stor del av blocken, vlka ge en god bld av traktens allmänna blocktyp. Topografska moräntyper äro drumlns och ändmoräner. De förstnämnda, vlka bestå av bottenmorän, äro sträckta srörelserktnngen, de senare bldas av ytmorän och lgga vnkelrätt mot srörelserktnngen. Denna gck nom allra nedersta delen av vattenområdet mot S, nom huvudpartet mot N men svängde nom översta delen av mot N eller NNV. Drumlns äro mycket sparsamt förekommande nom detta vattenområde; de fnnas anmärkta för trakten krng Kuusvaara. Ett ändmoränstråk går V om älven från Kangosenoja tll losjok, överskär där älven oeh följer nära dess östra sda tll Saangjoks mynnng. Som ett helt ändmoränområde med ett vrrvarr av moränryggar och småsjöar må anföras bältet från Junosuando och upp krng Saangjok samt därfrån fortsättnng mot N n på Muonoälvs vattenområde. Rullstensåsarna ha avlagrats av sälvar, vlka framrunnt under högt tryck och med stor hastghet tunnlar utmed landsens botten. Materalet är på grund av bldnngssättet väl sorterat skktat och relatvt grovt. Det allra fnaste är nämlgen bortspolat. Åsarna avsattes omedelbart nnanför tunnlarnas mynnng. I vssa fall kunde materalet avlastas utanför och bldade då större sandfält, deltan. Ett sådant fnnes krng övre Soppero. Sträcknngen på åsarna var srörelserktnngen. De fnnas flerstädes t. ex. vd Kauppkelnen, nedanför Jyrytuntur och dalen N om Parkalompolo. De fnare kvartära avlagrngarna sand, mjäla etc. äro endast sparsamt företrädda nom vattenområdet, då det helt legat över M. G. De fnnas dock nom de delar som förr ntagts av ssjöar. Sådana synas ha funnts nom översta vattenområdet från Råstojaure oeh ned tll trakten om Lnakero samt Tavätnos dalgång men cke nedanför Surujoks nflöde. Torvmarkerna äro regel kärr eller starrmossar, men det fnnes även tjrper, vlka närma sg högmossarna. Å torvmarkerna dessa trakter märkas understundom uppfrysnngsfenomen, palsbldnng. Inom Lanoälvs flodområde fnnas regelbundna nederbördsobservatoner Nederbörd. för längre td endast vd Lannavaara ungefär vd områdets mtt, och kännedomen om nederbördsförhållandena nom området är därför synnerlgen brstfällg. I nedanstående tabell hava sammanställts månads- och årsmedeltal av nederbörden vd såväl Lannavaara som vd ett par nederbördsstatoner, som fnnas närheten av området, nämlgen Junosuando och den norska nederbördsstatonen Frhetsl, dels för peroden , dels för peroden Den förstnämnda peroden torde ge ungefär den normala nederbörden, den sstnämnda är samma perod, för vlken vattenmängden har beräknats. Å kartskssen före texten äro frågavarande nederbördsstatoner utmärkta och även årsmedelnederbörden för den längre peroden angven. N:r och namn Medelnedérbörd mm Betecknng höjd ö. h. m < <. S B. rbef s ra m l rpa j a m nnj s_. S Ö CT? CD CD Ö K ef- ta < «sr; 446 Frhetsl (norsk).. F Lannavaara... La Junosuando Ju Medeltal g7_ 446 Frhetsl (norsk).. F Lannavaara La Junosuando... Ju Medeltal lf De tre nederbördsstatonerna äro emellertd cke representatva för hela området. Inom det vdsträckta fjällområdet Lanoälvs övre del är nederbörden avsevärt större än vad som framgår av ovanstående sffror, första land beroende på den större höjden över havet. Medelvattenmängdens storlek vd Lannavaara synes gva vd handen, att medelnederbörden å området ovanför uppgår tll 600 à 700 mm. Nederbördsfördelnngen under året åskådlggöres utom av tabellen även av dagrammet. I medeltal för de tre statonerna är august den nederbördsrkaste månaden med 60 mm och mars den nederbördsfattgaste med 16 mm. Sommaren är den ojämförlgt nederbördsrkaste årstden och- under jun september faller mer än hälften av årets nederbörd. t

2 2 MedeTaederljörd jrntl r,jh!febjrurt. aprlinn jmjuh auylst'pl" okt Itov; <U'c Bßoder och Lanoìlv lar nedanför nflödet av Surujok ett nederbördsområde om sjöar. g 440 Jj vfc m 0el vd mynunge kvkm. Surujoks nederbördsområde är 230 kvkm. På den mellanlggande sträckan mottager älven följande större tllflöden : Vattens tänd. Kesasjok från h. vd km kvkm Kuormakkajok v Saangjok Yakkojok h losjok s v Kärentöjok AncttjokJ kvkm Av den totala öknngen mellan Surujoks nflöde ocl mynnngen, kvkm, komma således på dessa tllflöden kvkm eller 52 %. Vd km 7.G mottager Lanoälv dessutom från höger genom en bfurkaton, Ppöjok, en lten del av Torneälvs vatten. De största sjöarna nom Lanoälvs flodområde äro belägna dess översta del nära norska gränsen. De äro Korvjärv 5.5 kvkm Kepamajärv 13.1 s Râstojaure 32.6 Sjöarealen utgör nedanför Surujoks nflöde 3.4 %, ovan losjoks nflöde 3.9 % och vd mynnngen Torneälv 3.6 % av ovanförlggande område. Vattenståndsmätnngar hava utförts vd Lannavaara (sedan 7 / ) samt vd Ivangos ( 3 / /s 1924). På grund av upprepade pegelrubbnngar genom sens nverkan äro dessa observatoner dock stor utsträcknng osäkra,- varför beräknngen lar måst nskränkas tll tden , då sådana rubbnngar endast mndre utsträcknng förekommt. Vd Lannavaara har för denna td erhållts följande karakterstska vattenstånd. Högsta högvattenyta m S. h. Normal medelvattenyta , Normal lågvattenyta E11 föreställnng 0111 årsvaratonen erlålles av dagrammet, som upptager vattenståndskurvor under ett par karakterstska år. dels låga fjällmarker, försggår snösmältnngen nom en förhållandevs kort td och vårfloden blr llög, tdg och av relatvt kort varaktghet. Härtll bdrager även att magasnerngen på grund av den låga sjöprocenten är lten. Under vårfloden, som ofta består av flera toppar, lar maxmum nträffat tdgast den 24 maj (1926) och senast den 24 jun (1923). Vd vårflodens början är vattenståndet bland starkt sdämt på grund av sanhopnngar vd slossnngen. Under sommaren och hösten är vattenståndet relatvt lågt, men smärre vattenståndsvaratoner förekomma ofta samband med nederbörd. Höstfloden är obetydlg, enär nederbörden redan tdgt på hösten faller form av snö. Vntertd, då avrnnngen är lten, äro vattenstånden dock relatvt höga på grund av sdämnng. Vattenmängdsmätnngar hava utförts vd Lannavaara och en avbördnngskurva har uppgjorts. Under de tder, då sdämnng cke förekommer, hava för peroden daglga vattenmängder uträknats med. hjälp av avbördnngskurvan och de avlästa vattenstånden. Under vntern, då sdämnng råder, äro vattenstånden cke användbara för beräknng av vattenmängder, utan hava dessa därför bestämts genom nterpolerng med stöd av utförda vattenmängdsmätnngar ocl jämförelse med andra vattendrag. Vntervattenmängderna äro därför ganska otllförltlga. Även högvattenmängderna äro osäkra på grund av avbördnngskurvans osäkerhet. Ur de daglga vattenmängderna hava beräknats månadsmeda och karakterstska vattenmängder, varefter de tabellen å sd. 3 angvna vattenmängderna för varje avsntt av vattendraget uträknats med hänsyn tagen tll områdenas karaktär. Vd Lannavaara, där nederbördsområdet är kvkm, hava för peroden erhållts följande månadsmedeltal och karakterstska vattenmängder. Medelvattenmängd och medelavrnnng för månad och dr. jan. febr. mars aprl maj jun jul ang. sept. okt. nov. dec. år Kbm per sek S Lter per sek. och kvkm Karakterstska vattenmängder och motsvarande avrnnng. m 3 /s 1/s. km 2 Högsta högvattenmängd Normal medelvattenmängd L Vattenmängd med 50 % varaktghet Normal 6-månadersvattenmängd Vattenmängd med 75 % varaktghet Normal 9-mânaders vattenmängd ï S Normal lågvattenmängd Avrnnngsvaralctghet dagar per år. Avrnnng 1/s. km Varaktghet, dagar Avrnnngens årlga varaton åskådlggöres av dagrammet, som framställer avrnnngen månadsmedeltal för peroden vd Lannavaara. Kurvan lar maxmum jun och mnmum mars. Från jun sjunker avrnnngen först hastgt, vsar därefter någon öknng september, varefter den är sjunkande hela hösten och vntern. Den genom Ppöjok från Torneälv tllförda vattenmängden är väl känd. Vattenmängdsmätnngar hava utförts och en avbördnngskurva hänförd tll vattenstånden vd Männkö Tärendöälv har uppgjorts. För peroden fnnas daglga vattenmängder uträknade. Ppöjok är vattenförande en- Vàttenmängder. vattenstånd. vd Lannayaara Vs.Tenr I I I I I I I I Avrnnng* rtedeljtal per månad -vd- Lannavaara G- lan. I fébr.tmars [aprl Iraq l urr.tul 1 auy. I sept;. okfc. nov. 1 dec 1 fråga 0111 vattenståndsvaratonerna har älven väsentlgt samma karaktär som de nordnorrländska skogsälvarna. Någon utpräglad fjällflod förekommer endast under vssa år och de högsta vattenstånden nträffa om våren. Då flodområdet omfattar skogs- och myrmarker samt nom övre delen mesta- TanJfeDc 5 aprl [maj[jun jû aug septjokt. [nov:) dec.

3 3 Tabell över fallhöjder, vattenmängder, dsponbel och utbyggd vattenkraft m. m. Låg-(hög-)vattenyta = lägsta (högsta) vattenståndet under ett år. Medelvattenyta = medeltalet av de daglga vattenstånden under ett år. Normal låg-(médel-, hög-)vattenyta = medeltalet av de årlga låg-(medel-, hög-)vattenstånden. (högsta)låg-(medel-, hög-)vattenyta hänför sg tll den betraktade peroden. Analoga betydelser tlläggas de olka vattenmängderna. 9-(6-)månadersvattenmängd = vattenmängd med 75 (50) % varaktghet under ett år = den vattenmängd, som under ett år överskrdts under 274 (183) dagar. Förklarngar. Vattenmängd med 75 (50) % varaktghet under en perod = den vattenmängd, som överskrdts under 75 (50) % av peroden. Effekt vd olka vattenmängd = det antal turbnhästkrafter, som vd en verknngsgrad av 75 ' motsvarar resp. vattenmängd och fallhöjden vd medelvattenstånd. Effekt med 75 (50) % varaktghet har analog betydelse med motsvarande vattenmängd. Vattenmängd kubkmeter per sekund Turbneffekt hkr j = 75 '% Fallsträckans benämnng. Av Låg- Vattenmängd med var- Neder- Medel- Högstånd Medel- aktghet av vatten Lågvattenbörds- Fallhöjmängd vattenvatten från vattenom- mängd. 75 % 50 % mängd. effekt. mynyta råde nngen Läg Hela Hela Nor Läg Nor Nor Hög Läg Nor årsvärdedenvärdeden. pero års- pero sta. mal. km kvkm m ö.h. m sta. mal. mal. sta. sta. mal..effekt med varaktghet av 75«50 % Hela Hela årsvärdedenvärde. pero års- peroden. Medelvatten- Installeraturbn- effekt.. Läg Noreffekt sta. mal. hkr 3210 Surujok (Raskajok) ' Louteenkosk Savonpola Kaalamanva Kenttäkosk Raakenva Saarkosk Kevuskurkko Hyvskosk Skapola Sattakosk G S Teltaajat Henäsuvanto Henäsuvannonnva Mukkaskosk Saarkosk Rovakosk Rapukkapola Temngkurkko Markkakosk Markkasuvanto Markkanva Yakkonva Erkonnva Alapäännva Taankurkko Kurkkosu vanto Vakkäräkosk Lepstökosk Pahtakosk Rauvoskosk Vaknakosk G t n a , ' S S s ; t î t j S o } S 0 0 0, t S S S 5 S J S ) * P : *... S $ Î p * S t s S D S S ' S 5 $? j, * 0.6 î S t ' o $ * 3 î J S 25 I î ' o }

4 Vattenmängd kubkmeter per sekund ÏurbueB'ekt h kr. ] = 75 % 1 Fallsträckans benämnng. Av Nederstånd Medel- börds- Fallhöjd från vattenom- myn yta rådc nngen km kvkm h. m Vattenmängd med var- Låg aktghet av vatten- mängd. 75 % 50 *. Normal. årsvärde. Hela peroden. årsvärde. Medelvattenmängd. Högvattenmängd. Hela peroden.. Normal. Normal. Högsta.. Normal. Effekt med varaktghet av årsvärde. 75 % 50 % Hela peroden. årsvärde. Lågvatteneäekt. Installerad Medelvatteneffekt. turbneffekt Hela peroden.. Normal. hkr Nuoksukosk m. fl. Pahtakosk Senkosk Kangosenkosk Pärkämäkosk G o G y Ï ) S S ) S 64 S IS S IS S o A\Ttnngens medel-s varaktghet vd Larraavaara ! 10 -o- fall vanlgen öka med fallande vattenstånd, under det att ett motsatt förhållande äger rum för mellanlggande sträckor, är det enlgt denna beräknngsgrund vanlgare, att forssträckornas effekter blvt för lågt än för högt beräknade. Tll fallförlusterna älven eller erforderlga kanaler har ngen annan hänsyn tagts, än som kan lgga den antagna verknngsgraden, och ej heller lar hänsyn tagts därtll, att vssa sträckor näppelgen kunna tllgodogöras. Då svårghet råder att avgränsa vssa forsar, och då uppgfterna angående forsarnas benämnng ofta äro ofullständga, kunna tabellen mndre felaktgheter dessa avseenden förekomma. I synnerhet torde detta vara fallet" nedre delen av älven, där det cke fnnes ett enda lugnvatten. På flera ställen lar uppdelnngen av sträckan därför gjorts vd bäckmynnngarna, utan att någon markerad skllnad mellan forsarna där fnnes. För olka sträckor hava följande effekter turbnlästkrafter erhållts: Km Effekt vd lågvattenmängd Normal årsvärde Effekt med varaktghet av 75 % 50 % Hela peroden årsvärde Hela peroden Effekt vd medelvattenmängd Normal l dast under sommaren oel förhösten, då Tornelv lar högt vattenstand. Under peroden har den vart vattenförande mnst 90, högst 157 och medeltal 123 dagar per år. Högsta vattenmängden har vart 94 kbm per sek, normala högvattenmängden 60 kbm per sek oel normala medelvatten mängden 5.1 kbm per sek. räknat för helt år. Dsponbel De tabellerna angvna turbneffektera hava beräknats ur de naturlga vattenkraft, f-amrnnande vattenmängderna under antagande av en verknngsgrad av 75 %. Då det endast undantagsfall vart möjlgt att bestämma motsvarande fallhöjder, har beräknngen allmänhet utgått från medelvattenytan, som vd avvägnngen regel blvt säkert bestämd. Då fallhöjderna vd forsar oel ^0_ Effekt per km I S Lamoälv är cke någon del av den dsponbla effekten tllgodogjord. Tllgodogjord vattenkraft. Allmän farled fnnes cke Lanoälv, men sedan gammalt trafkeras älven Farled. med forsbåtar som rännas utför och stakas uppför forsarna. Allmän flottled Lanoälv förekommer från Saarlombolojoks mynnng Flottled. enlghet med Kungl. Haj:ts kungörelse den 31 august Kungsådra Lanoälv förekommer från Äggojokks nflöde enlghet med Kungsåulra. Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 jul

5 t Avvägda fxpmkter (1924) och peglar. Förklarngar. Precsonsfx (järn- eller mässngsdubb). A Järndubb (Statens mcteorologsk-hydrografska anstalt) eller koppardubb (Rkets allmänna kartverk, nyare fx). + Kors (Statens meteorologsk-hydrografska anstalt). A Kors (Rkets allmänna kartverk, äldre fx). v = vänster strand, h = höger strand. st. = sten. bg. = berg. Höjderna hava erhållts genom anslutnng tll fx Palokorva a, som höjdbestämts samband med Torneälvs avvägnng. : Km fr. mynnngen B e s k r v n n Höjd över havet Km fr. mynnngen B e s k r v n n g Karta G 5 Soppero v v A st. Övre Soppero a, vd medsolskröken mtt för översta gårdarna Övre Soppero, å stenga udden (båtplats) strax nedströms bäek, c:a 12 m utanför strandbrnken, c:a 10 m från uddens nedströmssda,. låg sten st. Övre Soppero b, vd medsolskröken mtt för översta gårdarna Övre Soppero, a nedströmssdan av stenga kullen vd båtplatsen strax nedströms bäck, 15 m nnanför strandbrnken, c:a 30 m snett uppströms om fx a, å toppen av jordfast sten. A st. Nedre Soppero färjställe, 8 m uppströms om vägen, 16 m uppströms om färjkarlens kur, c:a 1 m från staketet åt älven, stor sten. A st. Louteenkosk, c:a 300 m nedströms holmen, 50 m nedströms forsnacken, skogskanten. A st. Ptkäjärv, S om Ptkäjärv, mtt emellan två små forsar (Savonpola) ovan seet med två olka stora holmar, å utskjutande udde, c:a 15 m utanför skogskanten, 17 m nedströms om stort stenblock uddens uppströmskant, å låg sten. Pegel 1 5 Lannavaara. 0-pkt. la / 1926 A st. Lannavaara a, vken uppströms om holmen vd Kuormakkajoks nflöde, hög dubb sten lnje med två stycken jäms med marken avbrutna pålar gräns mellan Anders Spetts och Johannes Lsestadns ängar, 5.8 resp. 8.6 m från pålarna, c:a 4 m från strandkanten, c:a 26 m nedströms om toppg sten, bottendubb st. Lannavaara b, c:a 20 m från båtlännng vken uppströms holmen, ntmed stg st. Lannavaara c, 35 à 40 m från fx b uppåt land, S m från lada, mtt för dess gavel, 4 m från stgen tll båtlännngarna. A st. Lannavaara d, c:a 25 m och 6 m resp. från båtlännngarna mot forsen, 2 m från stort å strandkanten lggande löst block, nästan horsontell dubb mot forsen vända sdan av långsträckt sten, tdvs under vatten. A st. Kvjärv, c:a 30 m uppströms Kvjoks mynnng, c:a 400 m nedströms om Saarkosk, c:a 75 m nedströms udde, c:a 10 m nedströms gran med fågelholk, å toppen av sten strandkanten. A o 963 st. Alajänkkä, vd nedre änden av Hyvskosk, (Hvvetkosk), c:a 300 m uppströms holme, mtt för uddar å båda stränderna, 6 m från strandkanten, 1.5 m utanför buskarna, c:a 10 m utanför skogen, flat sten. A st. Satajok, snett emot och ovan Sattajoks nflöde, mtt för nedre spetsen av lten holme nära stranden, vd strandkanten. A st. Teltaajatrova, c:a 150 m nedströms näst ssta forsen ovanför Henäsuvanto, strax nedströms mndre bäck. A st. Madejok, c:a 700 m uppströms Madejoks nflöde, å udden mtt för Mukkaskosks nacke, 12 m utanför skogen, stor sten. A st. Nälkävuoma, c:a 400 m nedströms medsolskröken. vd Nälkävuoma, c:a 100 m ovan lten fors, å udden där stryk börjar, c:a 5 m från uddens yttre uppströmshörn, c:a 20 m uppströms lten udde. A st. Bovavaara, övre änden av det långa räka seet, vd nedre änden av Rovakosk, kullrgt stort block vd strandkanten. A st. Temngvaara, 1.2 km uppströms Saarlompolojoks mynnng, nedre änden av Rapukkapola, 15 m uppströms Vk, uppströmsänden av stort block strandkanten. A o 970 st. Kurkkovuoma, c:a 400 m nedströms holmen vd Kurkkovuoma, nnerst vken vd Temngkurkkos nedre ände, 72 n från ljusa toppga stenen vd forsens nedre del, 3 m från stranden, där stg tll Temngjärv börjar. A st. Taljavuoma, å udden 400 m nedströms Temngjoks mynnng, c:a 200 n nedom fors, mtt emot lada, c:a 7 m från stranden, stort tudelat block. A st. Markkasaar, 500 m nedströms Markkasaars nedre spets, c:a 50 m nedom stryks början ett par m uppströms, två granar bredvd varandra, 4 m från stranden, 4 m utanför buskarna, kullrg sten markytan h 60.7 h 60.2 h 57.1 v 53.3 h 50.3 h 47.8 h 47.8 v 44.6 v 41.8 v 38.7 v 35.0 h 32.0 h 28.5 v 28.5 v 25.7 v 22.5 h 18.7 h Karta Gr 16 Paj ala 14.8 h 14.8 h 13.8 h 9.4 h 7.7 h 3.5 v A st. Vakkojok, strax nedströms Vakkojoks mynnng, mtt på utskjutande udde vd stryket, å toppen av största stenen st. Lano a, vd nedre änden av stryckan, 150 m uppströms Erkonnva, å stor sten strandkanten av lten udde st. Lano b, vd Lanttös gård, 2 m från trappan mot älven, 3 m från husväggen. A 3 97b st. Taankurkko, c:a 2.5 km nedströms 3?aulusankjoks mynnng, c:a 50 m nedströms holmen vd översta stryckan Taankurkko, stort block övre delen av strandbrnken. A bg. Saarjårv, c:a 800 m nedströms landskapsgränsen, c:a 70 m nedströms nacken tll andra forsen nedom gränsen, 42 m nedströms toppen av grusfältet utskjutande bergpart, nästan horsontell dubb brant lutande slät bergvägg. A o 978 st. Puokojärv, c:a 3.5 km nedströms landskapsgränsen, vd nedre änden av ssta forsen Taankurkko, vd övre änden av långa raka seet (Kurkkosuvanto), stor sten strax utanför gräskanten, 10 m utanför strandbrnken. A st. Klemojärv a, vd nedre delen av Kurkkosuvanto, c:a 50 m ovan Yäkkäräkosks nacke, 2 m nnanför älvstranden. A st. Klemojärv b, något nedströms fx a, 5 m utanför skogskanten, c:a 15 m nedströms vnterväg, sten markens plan. A bg. Palojärv, 700 m nedströms långa holmen, vd nedre änden av Yäkkäräkosk, uppströmsänden-av bergpartet där bergväggen vker av mot land, 20 m nåt land från nedrasade högen, 5 m mot älven från gran, ungefär där högvattenlnjen når bergväggen, c:a 30 cm över marken, horsontell dubb lodräta väggen av något utskjutande bergpart. A bg. losjok, å bäckens vänstra strand c:a 70 m från dess mynnng, c:a 13 m ovan mndre fall, mtt på utskjutande bergpart. A st. Kärentöjok, c:a 270 m nedströms Kärentöjoks mynnng, 30 m nedströms tvåkluven tall, 7 m utanför skogskanten, sten vd strandlnj en. A st. Karjok, 5 m uppströms Karjoks mynnng, 2 m från stranden, låg kullrg sten. A st. Bauvosjok, e:a 70 m nedströms Rauvosjoks mynnng, stor kullrg sten vd strandkanten. A st. Nälkäjok a, 15 m uppströms Nälkäjoks mynnng, 8 m från älvstranden vd lågvatten, 10 m uppströms bäckkröken ovan mynnngen, 3 m från strandbrnkens krön åt älven, 6.5 m från gränspåle rktnng mot övesta synlga bergväggen. A o 987 st. Nälkäjok b, nedströms byn Hukanmaa, 15 m nedströms Nälkäjoks mynnng, c:a 15 m från älven vd lågvatten, 25 m nedströms om spetsen av udden som bäcken bldar strax ovan mynnngen, 17 m uppströms stort block å branten, 1.5 m från stg mot älven, mndre, ej jordfast sten lutnngen. A st. Yaknavuoma, vd motsolskröken Y om Yaknavuoma, 150 m uppströms höga branta berget på andra stranden, mot land vända änden av stort block vd stranden. A st. Särkmukka, vd övre gården Särkmukka (Vakna), c:a 100 m nedströms bäck, 20 m uppströms dke, sten strandlnjen. A st. Alevenjärv, c:a 300 m uppströms holmen, mtt för nedre, starkaste delen av Pahtakosk, c:a 7 m från lågvattenstranden, c:a 15 m utanför skogklädda slänten, låg plan sten. Pegel 1 6 Kangos, 0-pkt. 2S /s 1924 A 253 st. _ Kangos a, vd mynnngen av smal vk nedom skolan och poststatonen, 28 m S om den sten vd vlken pegeln vart fästad, c:a 15 m från lågvatten stranden, kullrg sten, 8 cm N om borrhål! A st. Kangos b, vd första gården N om Lakjärv (Lev Mäktalo), 5 m från och mtt för trappan tll mangårdsbyggnaden märke + A. A st. Kangosenoja, c:a 150 m uppströms kvarnen vd Kanosenojas mynnng, ungefär rak lnje med uppströmsgaveln av koja, nära nedströmskanten av mycket stort block vd strandkanten. ' A st. Ppöjoks mynnng, c:a 65 m uppströms Ppöjoks mynnng, å lten udde, å mot land vända sdan av största stenen. A st. Anettjok, c:a 25 m nedströms om Anettjoks mynnng mtt på kammen av mycket stort block strandkanten, nedslagen jäms med stenens yta. Texten rörande de geografska och geologska förhållandena är författad av Fl. dr. G. Lundqvst. Stockholm P. A. Norstedt & Söner

6

7 -14t tszbt tìa\s'f/ffìf)*\ _ Mèmsf/ròs flärtuls-ovh fn<fsl(t(jsyräfs Socke/t/'a/s Skften 7 a f/s-och b Vfjnän.y fvf/'änx no m, xì'ìiìcxumj $ Pnecsonsfx A Fxpunkt (järndubb) Pegelsfaton Utbyggd eller under utbyggnad varande eff. Q Pajala socmen,_n V "* % ksajärvt XroTwp Xrorwparft Juno suando socken JQmgos Kongos och. LAINIÄLV Km 0-50 Norrbottens län Pajala / soclten /Kronopark % SärTtmuKka, Pajala tngslag Junosuando socken Junosuanrlo socter Kongos och, SärkmkJca, % % Blad 1.19,1 Kangosenkosk Huvudflod: I Torneälv ' Tornefnrs SKALA 1= Ne derb rds område Medelvattenmängd MÛV&VÛ\ÔSWl, -Avstånd frän mynnngen lam 283Mt8 GENERALSTABENS L1TGR. ANSTALT STHLM. 1928

8

9 Ì 2 -*:CÖ o *J Ch 05.<Ö Höd över havet meter - " "S DQX ct "3 '? Ph I cö *o5 fr vcfäkopwl SftmTM. bamntorep 6\o\ota. J f J L E te <u rä o SaSMôtà, 0 c/1 1 '5? cö "PejQêL Lcnmavacff TTtuöüyx jôv vtaqumjow fcafw5yö\a -, \ô\à,l J&stöjövx V,1 CD M- 00 CNJ cr _o X) " c r : rd c t- <D Q c = s fö s ~ ^ ro ~o " "tö c w "M!S 'ft - 3 "flc ^ S t *' "ï o 5. <o.-oo : ^ ^ ^ v" tx-'-q 5 ; S - t- - «+- 5: î; S < S fc s fe- Q_ U_ Q- ZD - l I + : + «-< Ce] 6000 Höd över ha /et meter Nederbördsområde t fofar 4ÖÖÖ 3000 Kfledelvattenmängd kbm per sek T Vattenkraft turbnhästkrafter

10 J J t î

11 STATENS METERLGIS K -HYDRGRAFISKA ANSTALT FÖRTECKNING ÖVER SVERIGES VATTENFALL 1. TRNEÄLV MUNIÄLV MELLAN MAUNUSELET CH MYNNINGEN Kartblad /1928 F«333 * S*367 La<M05 B Vattemängdsstatlo Ne(lL r rl)ö'(ls s tallört h KärEbladsgrärs Stala 1: Läge. Muonoälv mellan Maunuselet oeh mynnngen har en längd av 231 km. Tllhörande kartblad lava benämnts 1 Ääverkosk, 2 Vsanto och 3 Kuttasenkurkko. Av dessa omfatta de två förstnämnda vardera 80 km av vattendraget och det återstående 71 km. Kartbladens läge åskådlggör es av ovanstående kartskss, där gränserna äro angvna. Muonoälv utgör å hela denna sträcka gräns emot Fnland och vänstra älvstranden jämte många av holmarna älven tllhöra detta land. Älvsträckan återfnnes på de svenska topografska kartbladen 6 Karesuando, 11 Lano, 16 Pajala och 17 Huuk, utgvna skala 1: , samt å generalkartan över Fnland skala 1: I admnstratvt avseende tllhör den svenska delen av området Karesuando socken av Karesuando lappmarks tngslag, Muononalusta kapellförsamlng oeh Pajala socken av Pajala tngslag Norrbottens län. Vattenrättslgt hör Muonoälv tll Norrbygdens vattendomstols område. Den fnska delen av området tllhör Enonteks och Muono socknar av Lappmarkens härad samt Kolar socken av Kem härad Uleåborgs län. Geografska Muonoälv är Torneälvs största bflod och stöter tll densamma från vänster och geo- vd Lappeakosk S om Pajala. Den rnner upp på svenska sdan. Större de- ^en av va^enomr^det lgger över högsta gränsen för det senglacala havets utbrednng, M. G. Av teoretska skäl antages denna nom vattenområdet lgga å m ö. h. med de lägsta värdena 1ST. Marna gränsen utgör en gräns mellan två olka stora geografska områden, älvsedmentens och de marna avlagrngarnas regon samt moränldernas och de stora myrarnas regon. En del av översta vattenområdet faller nom fjällregonen. M. G. är regel markerad terrängen genom ett erosonshak, ovan vlket moränen är relatvt orörd. Nedanför halcet är den däremot ursköljd av vågorna, och åtmnstone nom vssa områden vdtaga sedmenten: klapper, grus, sand etc. I terrängen är gränsen att söka nom ett VSV-N-lgt stråk norra delen av Pajala socken, men den skjuter Muono älvdal upp något - Muononalusta socken. Muonoälvs lopp är vanlgen föga nskuret och har regel en betydande bredd. En bredd av 200 m är således cke ovanlg t. o. m. forsarna. Älven är ofta så grund, att de större moränblocken under sommarlågvattnet nå över vattenytan forsarna. Nedanför dessa sstnämnda lgger vanlgen en del grövre och fnare materal ackumulerat som holmar. Stränderna äro regel låga och efter långa sträckor uppbyggda av älvsedment, å vlka ofta en yppg vegetaton frodas. Dessa hårda ängar karaktersera denna älvdal tll skllnad från övre Torneälvs dal. En cke rnga del av bebyggelsen är knuten tll ängarna, vlka regel cke äro odlade, ty endast några kvkm av vattenområdet äro lagda under plogen. Berggrunden uppbygges längst N av fjällformatonens bergarter, därefter av gnejser och gnejsgranter. Även å sträckan Karesuando Nodanpola är detta senare förhållandet, men krng själva älven löper här ett smalare stråk av en medelsur grant, Lnagrant. Strax N om Muononalusta överskäres älvdalen av ett syentstråk, varefter Lnagranter breda ut sg även mera mot V.^ Detta område fortsätter ned tll Jalokosk, varefter hälleflntgnejs och glmmerskffràr vdtaga ned tll Kolar. över Huuk går mot SV ett stråk av mörka kvartstskffrar, vlket parter av urkalksten lgga. På sna håll har denna sstnämnda brutts och sedan gammalt bränts kalkugnar vd Huuk. Den brända kalken, som avyttrats nom Tornedalen, har transporterats utför älven på flottar. Nedan Kolar lgger ned mot Kallo ett relatvt stort grönstensområde, varefter gnejser och gnejsgranter ntaga resten av området fram tll Torneälv. Berggrunden är blottad en del forsar, varav följande må nämnas: Jatunnpahta, Kuttasenkurkko, Ylnen Tapokosk, Ylnen Hrvaskosk, Alanen Hrvaskosk, Kelokurkko, Nodanpola, Pahtanen, Saarkosk, Äjä, Kangokosk, Pyssykorva, Kaarnekosk, Naapangnkosk Aareakosk oeh Törmäsnva. Av dessa må särsklt framhallas de några km nedanför Muononalusta belägna Pahtanen Saarkosk och Äjä även kallade Muonoforsarna, där älven går genom en kanjon med c:a 8 m höga sdor. De kvartära avlagrngarna bestå av morän, rullstensgrus, mjäla, lera m. m. samt olka slags torv, den sstnämnda lokalserad tll myrarna. Moränen är den kvanttatvt mest framträdande av landsens avlagrngar nom området. Den förefnnes framför allt över M. G., alltså stort sett ovanför Kaarnevuoma. Den består av en heterogen blandnng av sand, grus oeh block av olka storlekar, allt nbäddat en fnkorng grundmassa. Ehuru sålunda moränen stt typska skck är osorterad, kunna dock under vssa betngelser ganska betydande sandavlagrngar ngå densamma. I vssa fall kan även det fnaste materalet vara av en relatvt grov typ. Allt efter typ på materal och bldnngssätt urskljer man ollca slags morän, av vlka de vktgaste äro ytmorän och bottenmorän. Då den förra, som av namnet framgår, bldats landsen, är den mera lucker oeh sandg. Helt annorlunda är bottenmoränen. Den är hård och packad och mycket svårbruten. rsaken är den, att den avlagrats under landsen och därför vart utsatt för ett stort tryck. Dessa moräntyper äro naturlgtvs helt- olka resstenta för det rnnande vattnets verksamhet. Ytmoränen eroderas lätt, bottenmoränen relatvt ltet. Än mera är denna resstens beroende av den mycket växlande blockhalt moräntyperna även nbördes förete. Det fnnes nämlgen både nästan blockfra moräner och sådana bemängda- med stora hopar jätteblock. Moränens blocktyp blr varje fall genom vattnets eroson snart framträdande flodbädden, och kan där ofta drekt avläsas. Det är cke möjlgt att avgöra, vlken utsträcknng de olka moräntyperna göra sg gällande nom området annat än de fall, då de äro topografskt karakterserade. De vktgaste av hthörande former äro drumlns och ändnoräner. Drumlns äro kullar uppbyggda av bottenmorän, ofta med en kärna av berg, och sträckta nlandssens rörelserktnng. Denna var nom allra översta delen av vattenområdet, egentlgen Köngämäälvs, från S tll N. Inom Karesuando sockens sydöstra del däremot var rörelserktnngen SV N, oeh nom Muononalusta och Pajala socknar nära vnkelrätt däremot, alltså NV S. mrådets drumlns äro av betydande storlek, men rätt fåtalga. De fnnas dels Karesuando socken krng Vuongelsälkä, dels på gränsen mellan Lano-, Muono- och Torneälvars vattenområden. Ändmoräner uppbyggas av ytmorän och äro ryggformgt utsträckta vnkelrätt mot srörelserktnngen. fta uppträda de rklgt nom vssa områden, där savsmältnngen vart gynnsam för deras uppkomst. Ett karakterstskt sådant område av synnerlgt ntresse är det, som sträcker sg S om Karesuando från SV mot Kuttanen. Det utmärkes genom stor rkedom på småsjöar, åtsklda av moränparter och delvs omgvna av myrmarker. Rullstensåsarna äro kvanttatvt mndre framträdande, även om de topografskt kunna vara ganska markerade. De ha avlagrats av sälvar, vlka under högt tryck med stor hastghet framrunnt tunnlar under landsen och utmed dess botten. Avsättnngen skedde omedelbart nnanför skanten. m den avlagrande sälven utmynnade på land, erhöllo åsarna regel en skarpare form. Materalet åsarna, rullstensgruset, består av block, grus, sand etc., väl sorterat och skktat efter en kornstorlek svarande mot den avlagrande älvens hastghet. Rullstensåsar fnnas flerstädes, särsklt nom det förut nämnda sjörka moränområdet S om Karesuando, såväl å svenska som fnska sdan. Rktnngen är sälvens, där alltså SV N. Inom själva älvområdet fnnas åsar på flera ställen. Mellan Rappaskosk och Auskar strax uppströms Karesuando, där älvens rktnng är SV N, följes den högra stranden av en markerad ås, som också bldar flera av holmarna älven. Vd Auskar, där älvén ändrar sn rktnng tll S, övertväras den av åsen, som här ger upphov tll en mndre fors. Andra åsar förekomma ett stycke uppströms Tapokosk, nära Muononalusta, S om Harjonpää m. fl. ställen. De följa aldrg älvens huvudrktnng utan övertvära denna. De mera fnkornga, flackare fält uppträdande avlagrngarna, sand, mjäla och lera, äro huvudsaklgen lokalserade tll området nedanför M. G. eller tll forna ssjötrakter, såsom på fnska sdan NN om Muononalusta. Materalet dessa fält är cke så märkbart skktat, men vd noggrannare undersöknng kan man även här fnna en skktnng sammanhängande ned växlngar älvens hastghet- och slamförsel. Det är alltså en årsvarvghet. Inom Muonoälv komplceras skktnngen därgenom, att här även fnnes en, om också föga framträdande fjällflod. Varje årsskkt kommer därför att regstrera två högvattensperoder, alltså två vårskkt. De fnkornga sedmenten äro av största betydelse ur odlngssynpunkt. Utom nämnda mnerogena avlagrngar fnnes även flygsand. Materalet tll denna är den fnare sälvsanden, som genom vnden ytterlgare sorterats. Den är lokalserad tll sträckan Karesuando Kuttanen och lgger ännu ofta obevuxen. Myrarna ntaga betydlga arealer nom vattenområdet, men de äro cke närmare undersökta. Nederbördens storlek och fördelnng nom Muonoälvs område åskådlggö- Nederbörd. res av nedanstående tabell, som upptager månadsmedeltal av nederbörden under tden vd nederbördsstatoner nom eller närheten av flodområdet. Där fullständga observatoner saknas, hava dessa hänförts tll nämnda perod med hjälp av en närbelägen staton med fullständga observatoner. Neder

12 2 bördsstatonernas läge åskådlggöres av den före texten stående kartskssen, där även den normala nederbörden vd varje staton är angven. I tabellen står allmänhet en västlgare belägen staton över en med östlgare läge. Av samtlga statoner lar Karesuando den mnsta nederbörden, 351 mm, ocl Kannsvaara den största, 477 mm. Medeltalet av samtlga statoner utgör 3S9 mm. Medelnederbörd mm Be höjd -k R p c_. ce B Namn teck ö. h. P cf s 'y -î a s 45 q<! c*- nng m ; Frhetsl F ! Hellgskogen H Sëëajavre S I Karesuando K La Muononnska M ! Kannsvaara Kv Medeltal ^Cedclreder LîôrcL nun! <r P C h ç- Sjöar belägna helt eller delvs nom Sverge. Ylnen o. Alanen Klpsjärv kvkm. 3.2 kvkm Namakkajärv Pattasjärv och Hatalajärv S * Sjöa r belägna nom Fnland eller Norge. Ptsclosjaur kvkm. 6.2 kvkm "Wuontsjärv (tll Jersjok).. 6.7, Wuontsjärv (tl Lätäseno) Kvjärv (norsk) Särkjärv ) 18 Uppgfter beträffande den totala sjöarealen samt nederbördsområdets storlek vd karakterstska avsntt av vattendraget äro sammanställda nedanstående tabell, men mera detaljerade uppgfter fnnas Hydrografska byråns årsbok 1914, De svenska vattendragens arealförhållanden, I Torneälv, av G. Wersen. Sjöareal Nederbördsområde Sjö procent Kaarejok (Karesuando) S Tarvantojok van Muonoforsarna Nedom j Nedom nflöde av Parkajok s Äkäsjok Ylläsjok Bfloder och sjöar, - p.lüvlfebrttars aprl maj Lun jul! ay.sepf. okf.jnovâec. De anförda sffrorna äro emellertd cke representatva för hela flodsystemet, o eh särsklt nom fjällområdet ge de en högst ofullständg bld av de verklga förhållandena. Genom nyare undersöknngar har vsats, att nederbördens storlek fjällen är mycket betydande, beroende såväl på den större höjden över havet, som på det västlgare läget, mer utsatt för nederbördsförande atlantska vndar. En säkrare uppfattnng om nederbördens storlek nom fjällområdet kan erhållas genom de avrnnande vattenmängderna. Vd Karesuando uppgår medelvattenmängden för peroden tll 84 kbm per sek. motsvarande en avrnnng av 14.4 lter per sek. och kvkm eller en vattenhöjd av 454 mm medeltal per år. Då samtdgt avdunstnngen torde kunna uppskattas tll omkrng 300 mm erlålles härav en medelnederbörd av omkrng 750 mm för den del av flodområdet som lgger ovanför Karesuando. Nederbördsfördelnngen under året åskådlggöres utom av tabellen även av dagrammet. I medeltal för samtlga statoner är august den nederbördsrkaste månaden med 59 mm och februar mars de nederbördsfattgaste månaderna med 18 mm. Muonoälv har ovanför Idjok, som med den ena grenen mynnar ovanför mod den andra nedanför Maunuselets utlopp, ett nederbördsområde av kvkm. Yd mynnngen utgör nederbördsområdet kvkm och öknngen nom den här behandlade flodsträckan uppgår således tll kvkm. Nedanför Maunuselet mottager älven en stor mängd tllflöden av vlka dock nget lar ett vattenområde, som uppgår tll 1000 kvkm. De största tllflödena nom flodsträckan äro: Idjok fr. b. vd km och 229." kvkm Retajok (Ujajok) fr. v. vd km Q Kaarejok h Maljasjok v Palankjok h. S Tarvantojok v. 302 s Luongasjok h. 263 s Palojok s v. 178.s Kelojok h. 297 s Paavonjok v. S Jersjok v. S Särkjok v. S 325 Merasjok h. 662 s Parkaj ok h. : Pakajok v. 131 Alanen Khlankjok h Äkäsjok v. s Nesajok v. $ Ylläsjok v. v ; Kaunsjok h. s Rapakonoja v S kvkm Yattenståndsobser vat oner Muonoälv förelgga vd statonerna Karesuando Vattenstånd. (sommarobservatoner från / och vnterobservatoner från hösten 1926) och Kallo (från 10 / ). I regel äro vattenstånden avlästa daglgen under sommaren och en gång veckan under vntern. Med hjälp av de avlästa vattenstånden hava karakterstska vattenstånd uträknats för peroden vd båda platserna, varvd värdena vd Karesuando hänförts tll denna perod med hjälp av avläsnngarna vd Kallo. Följande karakterstska vattenstånd hava sålunda erhållts för peroden : Karesuando Kallo Högsta Mgvattenyta m. ö. h m ö. h. Normal medelvattcnyta j Normal lågvattenyta cm. Vatten.stana an.! febr. I mar s aprl I H'Tl l.ttm I.jul lang. Isenr, old. ov. Idee. Av öknngen mellan Maunuselet och mynnngen, kvkm komma således på dessa tllflöden sammanlagt kvkm eller < 9 % av den totala. Den sammanlagda sjöarealen nom Muonoälvs område är relatvt lten. vanför Idjoks mynnng uppgår vattenområdets hela sjöareal tll 176 kvkm och vd sammanflödet med Torneälv tll 465 kvkm, motsvarande resp. 3.6 och 3.2 % av vattenområdenas storlek. De enda sjöarna av mera betydande utsträcknng äro gränssjöarna Ylnen och Alanen Klpsjärv, vlkas sammanlagda yta utgör 38.4 kvkm, och den nom Fnland belägna Jersjärv, vars yta är 30 kvkm. De största sjöarna äro följande: Dagrammet vsar vattenståndets varaton vd Karesuando och Kallo under år Ehuru älven har det nordlgaste läget vårt land och med sna källor sträcker sg långt väster n den Skandnavska fjällkedjan har den fråga om vattenståndsvaratonerna väsentlgt samma karaktär som de nordnorrländska skogsälvarna. Någon utpräglad fjällflod förekommer endast under vssa år och de högsta vattenstånden nträffa om våren. Då flodområdet tll större delen omfattar skogs- eller myrmarker och tll en mndre del längst upp mestadels låga fjällmarker försggår snösmältnngen nom en förhållandevs kort td och vårfloden blr hög, tdg och av relatvt kort varaktghet. Härtll

13 Vattenmängder. bdrager även att magasnerngen på grund av den låga sjöprocenten är lten. Vårmaxmum vd Kallo har under tden nträffat tdgast den 11 maj (1922), medeltal den 1 jun och senast den 25 jun (1927). Vd Karesuando börjar vattenståndsstgnngen på våren något senare och vårflodens topp når även maxmum något senare än vd Kallo, vlket senare dock ej vart fallet under det å dagrammet framställda år Under sommaren blr vattenståndet lågt under år med normala nederbördsförhållanden, eftersom älven vd denna årstd endast rnga utsträcknng matas av smältvatten. Under regnga somrar förekomma hastga vattenståndsvaratoner samband med nederbördsperoderna och på hösten stger vanlgen vattenståndet på grund av en förhållandevs stor nederbörd samtdgt som avdunstnngen vd denna årstd är lten. På vntern är vattenståndet hög grad påverkat av sdämnng och särsklt början av denna årstd, nnan selen hunnt att frysa gen, äro vattenstånden höga. Yattenmängdsmätnngar hava utförts vd Karesuando och Kallo, varefter avbördnngskurvor uppgjorts vd båda dessa platser. Med hjälp av de avlästa vattenstånden hava härefter daglga vattenmängder uträknats vd Karesuando för tden och vd Kallo för tden , då älven är fr från s. För de tder då älven är slagd hava de daglga vattenmängderna erhållts medelst nterpolerng med stöd av vntertd utförda vattenmängdsmätnngar och med lednng av förhållandena Torneälv. Då vntermätnngarna äro necket fåtalga och vnter vattenmängderna Torneälv även mycket ofullständgt kända bl de sålunda beräknade värdena ganska osäkra. Månadsmeda och karakterstska vattenmängder hava sedan uträknats för båda peroderna, varvd värdena vd Karesuando för tden erhållts med hjälp av de motsvarande vattenmängderna vd Kallo. Månadsmeda och karakterstska vattenmängder vd Karesuando och Kallo äro sammanställda nedanstående tabeller : Nederbördsområden samt medelvattenmängd och medelavrnnng för månad och år. Neder Medel vattenmängd kbm per sek. börds- Medelavrnnng lter per sek. och kvkm om råde jan. febr. mars apr. maj jun jul aug. sept. okt. nov. dee. år kvkm Karesuando s Kallo vanlgare, att forssträckornas effekter blvt för lågt än för högt beräknade. Tll fallförlusterna älven eller erforderlga kanaler har ngen annan hänsyn tagts, än som kan lgga den antagna verknngsgraden, och ej heller har hänsyn tagts därtll, att vssa sträckor näppelgen kunna tllgodogöras. 1/s."km:! I- -50 : ! ^Aonrxrug' medeltal 3er månad Kallo Karesuando t S! t l 1 11 \ 1 l l 1 t f f t f< b 1' h I J/ \ \ \ \ \ \ \ s \. \ \\ 10 \\ \\ \\ nan. fébn mac sfäprllms [jun jul 1 au#, [sept okfc.lnov.lclßc. Avrnnngens meclelvarakglxet Kallo -Karesuando 3 Karakterstska vattenmängder och motsvarande avrnnng Karesuando Kallo kbm/ sek. 1/s. km 2 kbm/ sek. 1/s. km 2 kbm/ sek. 1/s. km 2 kbm/ sek. 1/s. km 2 Högsta lögvattenmängd Normal medelvattenmängd Vattenmängd med 50 % varaktghet Normal 6-månaders vattenmängd Vattenmängd med 75 % varaktghet Normal 9-mânaders vattenmängd Normal låg vattenmängd Avrnnngsvaraktghet dagar per år. Då svårghet råder att avgränsa vssa forsar, och då uppgfterna angående forsarnas benämnng ofta äro ofullständga, kunna tabellen mndre felaktgheter dessa avseenden förekomma. För olka sträckor hava följande effekter turbnhästkrafter uträknats: Km Effekt vd lågvattenmängd Normal årsvärde Effekt med varaktghet av 75 * 50 % Hela peroden årsvärde Hela peroden Effekt vd medelvattenmängd Normal Avrnnng 1/s. km Karesuando ' Kallo Slutlgen har genom nterpolerng beräknats de värden å vattenmängderna för varje avsntt av vattendraget som fnnas angvna tabellen sd. 4 och 5. Avrnnngens årlga varaton åskådlggöres av dagrammet. Den enlgt månadsmedeltal upprtade medelkurvan har stt maxmum under jun och mnmum under mars månad. Ett sekundärt mnmum förekommer august. Dsponbel De tabellerna angvna turbneffekterna hava beräknats ur de naturlga vattenkraft- f ramrnnande vattenmängderna under antagande av en verknngsgrad av 75 %. Då det endast undantagsfall vart möjlgt att bestämma motsvarande fallhöjder, har beräknngen allmänhet utgått från medelvattenytan, som vd avvägnngen regel blvt säkert bestämd. Då fallhöjderna vd forsar och fall vanlgen öka med fallande vattenstånd, under det att ett motsatt förhållande äger rum för mellanlggande sträckor, är det enlgt denna beräknngsgrund Effekt pr km 7, Lksom ett föregående häfte behandlande Torneälv är endast den totala effekten beräknad. Någon uppdelnng svensk och fnsk vattenkraft har således cke företagts. I Muonoälv är ngen del av den dsponbla effekten tllgodogjord. Tllgodogjord vattenkraft. Allmän farled fnnes cke älven, men sedan gammalt har älven trafkerats Farled. av forsbåtar, som rännas utför och. stakas uppför forsarna. Flottnngen Muonoälv har reglerats genom lag den 10 jun 1912 angående Mottled. flottnng av skogsalster gränsfloderna Muono- och Torneälvar. Någon övre gräns för flottnngen älven är cke bestämd, men den är reglerad för flottnng från nflödet av Jersjok. Kungsådra fnnes Muonoälv från Lätäsenos nflöde och således på hela Kungsådra. den här behandlade flodsträckan. 1050