Ett bidrag till frågan om gånggriftstidens havsnivå vid Östergötland Nerman, Birger Fornvännen 22,

Transkript

1 Ett bdrag tll frågan om gånggrftstdens havsnvå vd Östergötland Nerman, Brger Fornvännen 22, Ingår : samla.raa.se

2 Smärre meddelanden. Ett bdrag tll frågan om gånggrftstdens havsnvå vd Östergötland. Man antager allmänt, att en mycket s'tor del av Skandnavens stenäldersboplatser vart belägna omedelbart eller nära ntll den dåtda havsstranden. Detta antydes ju bl. a. därav, att boplatsernas kronologska ordnng nom ett vsst område ofta motsvaras av en ordnng efter nvåer. Emellertd är det de allra flesta fall omöjlgt att med absolut säkerhet påvsa, att havet pä boplatsens td nätt upp tll denna eller var havsytan vd frågavarande td överhuvud taget gått. Endast mycket sällsynta undantagsfall låter sg havsnvån med full säkerhet bestämma. Vd en av Säterboplatserna Östergötland förelgger en sådan lycklg möjlghet att fastslå havsnvån, och jag har därför ansett ett kort meddelande härom vara motverat. Säterboplatserna äro 4. 1 Det har numera den arkeologska ltteraturen vunnt hävd att beteckna dem med sffrorna I IV, varvd de ordnats efter nvåer fallande seren. Som keramken vsar, är även nväföljden kronologsk, det att med varje lägre nvå följer en alltmera utvecklad keramk. 2 Boplats I upptäcktes av undertecknad 1908 vd tllfällgt besök pä platsen och har aldrg undersökts eller blvt avvägd. Belägen ytterst vldvuxen terräng, har den ej senare kunnat återfnnas, och tyvärr ha de keramkprov, som jag medförde frän mn provgrävnng tll Statens Hstorska Museum, där cke ännu kunnat tllrättaskaffas. Jag har emellertd trott mg kunna säga, alt fyndplatsen lgger något högre än boplats II. :! Jag har ett mnne av, att godset allmänhet var grövre än pä de övrga boplatserna och att ornamentken åtmnstone huvudsaklgen utgjordes av prmtv gropornerng. 1 Jfr ALMOREN, O., Stenåldersboplatsen vd Bråvken, Meddelanden från Östergötlands Fornmnnesförenng 1906, sd. 23 ff., NERMAN, B., Östergötlands stenålder, samma Meddelanden 1911, sd. 6 ff., samt de uppgfter jag lämnat tll EKHOLM, O., Ett arkeologskt bdrag tll frågan om nvåförändrngarnas anomaler, Geol. Förenngens Stockholm Förhandlngar 1923, sd. 111, och NIHLÉN, J., Gotlands stenäldersboplatser. K. Vtterh. Akad. Handlngar 36: 3, sd. 143 ff. 1 Jfr särsklt mna meddelanden hos NIHLÉN, a. a. 3 Uppgften hos NIHLÉN, a. a. sd. 143, att nvån skulle vara ca 29 m., måste bero pä nägot msstag.

3 248 Smärre meddelanden. Boplats II upptäcktes vd de undersöknngar, som nuvarande professor OSCAR ALMGREN och mn broder TURE NERMAN är 1906 utförde å boplatsen nr III. Därvd undersöktes 16 kvm. Aren 1913, 1914 fortsattes undersöknngarna av undertecknad och nuvarande dr OLOV JANSE; v genomgrävde 80 kvm. Boplatsen gär ned tll en nvä av c:a 27,so m.; de httlls högst anträffade fynden befnna sg på c:a 29,16 m. Angående keramken se särsklt Meddel. fr. östergötl. Fornmnnesförenng 1906, sd. 29. fg och NIHLÉN a a sd. 143 f., fg. 113, »«29»» j. 1 «.-* \ JB«26.II»*, K*.'. mu k tfu. :».. M Mm 'In S* 38*. MM as- t Sa»v 26 v A» :*-».?B>. m*. M Ky Rutoo» >'<g -3m J 31 n m 27 t> Fg Plan över boplats II vd Säter. Boplats III, den först anträffade, upptäcktes av TURE NERMAN är 1905 och undersöktes av honom och OSCAR ALMGREN påföljande är. Man genomgrävde c:a 72 kvm. Boplatsens lägsta kant är belägen pä c:a 25 m. över havet; hur långt upp fyndlagret sträcker sg, är ännu cke konstaterat. Angående keramken se Meddel. fr. Östergötlands Fornmnnesförenng 1906, sd. 25, fg Boplats IV upptäcktes av OLOV JANSE och mg Den är högst obetydlg. V genomgrävde den nästan fullständgt, allt 20 kvm. Den lgger pä c:a 23 23,65 m. över havet. Ornamentken framgår av NIHLÉN a. a sd 145 fg ' Det var ä boplats II, som en akttagelse kunde göras, vlken är av stort värde för frågan om den samtda havsnvån. Som planen fg. 123 vsar, sträckte sg rutan 5 d 15 cm. längre ned än

4 Smärre meddelanden. 249» - -. ~ t *«S-j v 4 # Fg Svallade lerkärlsbtar frän rutan 5d å boplats 11 vd Säter. någon annan undersökt ruta. Jag akttog under grävnngarnas gäng, att älsklga lerkärlsbtar denna ruta voro svallade, medan frän andra rutor knappast några säkra svallade btar kunde konstateras. Detta var sä mycket mer påfallande, som denna ruta var fattg pä fynd, medan andra voro mångfaldgt rkare. Vd en genomgäng av hela det ornerade lerkärlsmateralet de tll c:a 10,000 uppgående oornerade btarna har jag ej kunnat genomgå har jag kunnat konstatera, att frän rutan 5 d av 43 lerkärlsbtar mnst 20, kanske 23 äro svallade. Däremot fnnes frän hela det tll c:a 3,000 uppgående antalet ornerade lerkärlsbtar frän övrga rutor en mycket lten eller försvnnande procent lerkärlsstycken, som tll utseendet lkna svallade skärvor. 1 I fg. 124 se v några svallade btar från rutan 5 d. Man jämföre med de ovan cterade avbldnngarna av lerkärlsbtar från samma boplats. ' Jag har haft fördelen att vsa fynden för dels geologen docent BROR ASKLUND, dels konservator ERIK SÖRLING, vlka bekräftat rktgheten av mna akttagelser.

5 250 Ltteratur och krtker. Det kan alltså cke råda nägot som helst tvvel om, att havet vd tden för boplats II nätt tll boplatsens underkant. Vd starkt högvatten ha de allra lägst lggande delarna av boplatsen blvt översvallade; vattnet har dä kunnat nä nägot mera än 27,50 m. över nuvarande normalvattenständ. Då emellertd Säterboplatserna, enlgt vad keramken vsar, gruppera sg kronologskt efter nvåerna, är det tydlgt, att även de övrga boplatserna legat ungefär vd de dåtda strandlnjerna. B. Nerman. Ltteratur och krtker. Hedebys ålder. I uppsatsen "Hedeby och Brka" (Fornvännen 1926, sd. 1 ff.) har S. LINDQVIST sökt förklara fornstaden Hedeby vd Haddeby Noor som en svensk anläggnng (närmast en kolon frän Brka) och därvd utgått från, att detta Hedeby anlagts först omkrng år 900. Gentemot den av mg 'Norden och Västeuropa gammal td', sd. 53 ff. hävdade uppfattnngen, att nämnda Hedeby vart dentskt med den frän 800-talets hstora under namnen Slesthorp och Slaswch kända danska handelsorten, fasthäller LINDQVIST en ny uppsats "Slesvg och Brka' ( samma tdskrft och årgång, sd. 245 ff.) vd den förstnämnda åldcrsbestämnngen. Han förklarar (sd. 249): "I 800-talets hstora hör sålunda för sä vlt v för närvarande kunna bedöma saken Hedeby eller staden nom halvkretsvallen vd Haddeby Nor cke hemma". 800-talets handelsort vd Slen anser LINDQVIST stället vara att söka vd norra stranden av Slen nom den där lggande äldsta delen av staden Slesvg. Jag tror fortfarande, att v redan nu ha skäl att bedöma saken pä annat sätt. Först vänder jag mg tll fornfyndens vttnesbörd. Vad de söder om Slen ä platsen för det gamla Hedeby gjorda fornfynden angår, sä gäller om dem enlgt J. MESTORF, att de hänvsa "n de Zet vom Jahrhundert", och enlgt S. MULLER, att de tll vss del "med al Skkerhed kan henfores tt Aarh". (se de av mg Norden och Västeuropa, not 2 tll sd. 60 anförda arbetena). Härtll kommer nu, att även F. KNORR (föreståndare för Museum Vaterländscher Altertmer Kel, där större delen av dessa fornfynd förvaras), som år 1901 avgav ett av LINDQVIST (sd. 246) åberopat uttalande av nnehåll, att de dttlls Hedeby upptagna fynden hänvsade "etwa n de Zet vom' 10. bs 12. Jahrhundert", efter det nya fynd gjorts ä platsen, förklarat (se Schleswg, Hematbuch I, herausgeg. von E. Sauermann 1924, sd ): "De frhesten Funde gehören dem neun- 1 Denna KNORRS uppsats meddelar även andra vktga rön beträffande Hedeby. Bland annat påpekas här, att (se sd. 28) "man m ganzen mt mehreren Tausend Gräbern auf dem Fredhof rechnen muss", och detta allenast nom halvkretsvallen. Läggas härtll gravarna utanför vallen och å borghöjden, blr resultatet, aft det och vd Hedeby fnnes "ene berwältgende Zahl von Gräbern und GrabhUgeln". Härav är tydlgt, att staden haft en mycket större befolknng än man httlls trott. KNORR har ocksä konstaterat (se sd. 27), att bland stadens befolknng även funnts ett betydande antal hänt-