Det blev en fabrik. Att skapa en inspirerande och utmanande byggoch konstruktionshörna. Cathrine Svensson

Transkript

1 Det blev en fabrik Att skapa en inspirerande och utmanande byggoch konstruktionshörna Cathrine Svensson Dokumentation av systematiskt kvalitetsarbete inom kursen: Kurs: Kvalitetsarbete genom Aktionsforskning (PDA107), 7,5 HP Maj, 2014

2 Innehåll Inledning... 4 Aktionsforskning... 4 Förutsättningar... 5 Vårt systematiska kvalitetsarbete... 5 Identifiering av utvecklingsområde... 6 Kartläggning av valt utvecklingsområde... 7 Definition av begreppen bygga och konstruera... 8 Hur ser det ut idag?... 8 Vår frågeställning:... 8 Process... 9 Planerade aktioner... 9 Aktion 1 Insamlande av material och iordningställande av bygghörnan... 9 Aktion 2 Gruppsamtal/intervju Aktion 3 Inspirationsbilder Verktyg Observera genom att filma Loggbok/dagbok Observation med hjälp av observationsprotokoll Resultatet av de genomförda aktionerna Hur vi gått till väga för att analysera vårt material Involvering av föräldrar och barn Iordningställandet av bygghörnan Gemensamt syfte Diskussion i mindre grupper Inspirationsbilder En utmanande och inspirerande bygg- och konstruktionslek Slutsats Vinsten med att erbjuda barnen en bygghörna Att skilja på orden bygga och konstruera Att lära tillsammans med någon annan Delaktighet i processen Inspirationsbilderna Vikten av att analysera materialet efter varje aktion Vad har skett i verksamheten? Reflektion Mitt eget lärande

3 Vårt eget verktyg för det systematiska kvalitetsarbetet Reflektion över verktygen Hur kan vi gå vidare? Slutord Referenslista

4 Inledning Nu äntligen var det min tur att få gå kursen i aktionsforskning. Jag har haft en önskan om att få gå kursen sedan starten men på grund av graviditeter och byte av arbetsplats så har inte det rätta tillfället riktigt funnits innan nu. Det kändes otroligt spännande och inspirerande att få gå kursen men också som en utmaning. Jag har ett stort intresse för kvalitetsutveckling i förskolan och nu skulle jag äntligen få möjlighet att fördjupa min kunskap och få tillgång till ett sätt att utföra vårt systematiska kvalitetsarbete på. När jag och mina kollegor tittar på vår verksamhet ser vi hela tiden olika områden som vi vill utveckla och genom aktionsforskningen har vi fått tillgång till ett förhållningssätt, en metod, ett redskap och olika verktyg som gör det möjligt för oss att göra det systematiskt och metodiskt. Min förhoppning är att vi funnit en väg att hantera de vardagliga frågorna som dyker upp i vår verksamhet. Jag tror att det är som Lindgren (2012) skriver att vi genom aktionsforskningen kan utveckla vår förmåga att dokumentera, reflektera och analysera. I vårt arbete får du ta del av hur vi valde att arbeta med att utveckla vår bygg och konstruktionslek tillsammans med barnen. Aktionsforskning För att alla som läser detta ska få samma möjlighet att förstå vad aktionsforskning innebär tänker jag här ge en liten sammanfattning att ha med sig i tankarna under den fortsatta läsningen. Nylund, Sandback, Wilhelmsson och Rönnerman (2010) delar i sin bok upp aktionsforskningsprocessen i ett antal moment utifrån Stephen Kemmis och Robin McTaggarts aktionsforskningsspiral. Jag har valt att göra min egen tolkning och visar den här som en cirkel. Beskriv resultaten. Reflektera Aktionsforskning Kartläggning av verksamheten. Formulera en fråga. Dokumen -tera Planera och genomför aktionen. Tolka och analysera Följ processen använd verktygen Aktionsforskningen tar alltid sin utgångspunkt i den egna verksamheten. Tillsammans i arbetslaget kartläggs verksamheten genom att göra en tankekarta för att finna ett utvecklingsområde. Utifrån utvecklingsområdet formuleras en fråga till verksamheten t.ex. 4

5 Hur kan vi..? När frågan är formulerad planeras en aktion, vad som ska göras. Aktionen iscensätts och följs med hjälp av olika verktyg för att se vad som händer. Det handlar om att föra loggbok/dagbok, göra observationer, samtala/intervjua eller att göra en enkät. När datan är insamlad ska resultatet beskrivas. Sortera och gruppera det insamlade materialet och fundera över hur det ska analyseras för att kunna ge svar på frågeställningen. Sammanställ informationen så att den blir överskådlig, gruppera. Vilka analyser och tolkningar är rimliga att göra utifrån den insamlade informationen? Vad kan vi dra för slutsatser? Aktionsforskning ska ske i ett kollegialt sammanhang och det är viktigt att diskutera och reflektera över vad som skett tillsammans. Dokumentera processen och reflektera över resultaten i relation till tidigare erfarenheter och gör kopplingar till litteratur och forskning. Analysen och reflektionen kommer leda till nya frågor som kräver nya aktioner och nu är vi inne i aktionsforskningsspiralen, planera agera observera reflektera. Det finns inget slut på spiralen, alla delar hakar i varandra och det är fritt att röra sig uppåt och neråt i spiralen. Jag valde att synliggöra spiralen som en cirkel men tanken är den samma som i spiralen. Det handlar som Rönnerman (2012) skriver om att utveckla en djupare förståelse för och att förändra verksamheten. Det handlar också om att få kunskap om hur förändringen går till och vad som händer under tiden som arbetet pågår. De centrala momenten är att ställa frågor till praktiken, iscensätta en handling, följa processen och att reflektera över vad som sker. Förutsättningar Vår förskola är en I Ur och Skur förskola som drivs i kommunal regi men med Friluftsfrämjandets I Ur och Skur pedagogik som grund. I Ur och Skur pedagogiken handlar om att barnen ska få uppleva och erfara med alla sina sinnen. Ett upplevelsebaserat lärande på ett lustfyllt sätt. Pedagogiken vilar på att personalen är medupptäckare, medundersökande, medupplevare och medagerande tillsammans med barnen. Förskolan ligger alldeles i utkanten av en liten skog där vi har tillgång till både gran- tall- och bokskog. Det finns även dammar, ängar, kullar och mindre berg att utforska. Vi har gångavstånd till staden så förskolan ligger centralt. Förskolan är en del i ett bostadsområde som består av hyreshus med både bostadsrätter och hyresrätter. Barnen på vår förskola kommer ifrån olika delar av staden. Vi har både de barn som går hos oss eftersom de tillhör vårt upptagningsområde men vi har också barn hos oss där föräldrarna har gjort ett medvetet val utifrån den pedagogik vi bedriver. På vår förskola finns det 36 stycken barn i åldrarna 1-5 år. Vi är åtta personer som arbetar hos oss fördelat på sex förskollärare och två barnskötare. På vår förskola har vi valt att arbeta i ett stort arbetslag. Vi arbetar alltså inte avdelningsvis men barnen har en fast plats där de hänger sina kläder. De har också en fast plats vid lunchen då de äldre barnen äter på norr och de yngre på söder. På förmiddagarna delar vi barnen i mindre grupper då två pedagoger ansvarar för varje grupp mellan 9.30 och Vårt systematiska kvalitetsarbete Hos oss har hälften av personalen planering varannan tisdagseftermiddag och då tar resten av personalen hand om barnen, veckan därpå är det tvärtom. Vi har då möjlighet att arbeta med vårt systematiska kvalitetsarbete tillsammans med någon eller några kollegor. Den sista timmen på tisdagarna har vi gemensam för hela arbetslaget. Under den timman har vi diskussioner både praktiska och pedagogiska som rör hela förskolan. Vi har också tillgång till kvalitetsavlösare som kommer till oss två gånger i månaden en heldag och en halvdag. Då kan vi gå ifrån barngruppen och göra saker som syftar till att höja kvalitén på verksamheten. Arbetsplatsträff har vi en gång i månaden samt två planeringsdagar/termin. 5

6 Vi dokumenterar vår verksamhet genom att framför allt ta kort, filma och observera. Ipaden har gjort det lättare för oss att göra barnen mer delaktiga i dokumentationen. Om arbetet med den pedagogiska dokumentationen ska kunna hjälpa oss att utveckla verksamheten behöver vi samtala och reflektera med alla inblandade (Palmer, 2012). Den dokumentationen som vi gör först och främst i våra olika grupper ligger sedan till grund för hur vi planerar verksamheten. I vårt arbete med det systematiska kvalitetsarbetet använder vi oss av ett verktyg som har arbetats fram i Hagaområdets förskoleverksamhet utifrån boken Barns lärande fokus i kvalitetsarbetet. Författarna till boken lyfter fram att för att kvalitetsarbetet ska bli systematiskt så behöver det omfatta vissa steg och moment som följer på varandra i en bestämd ordning. (Sheridan, Pramling Samuelsson, 2010) Vårt material har följande överskrifter: mål, planering, dokumentation, uppföljning/utvärdering och resultat/analys. I vårt verktyg tar vi avstamp i målen istället för som i aktionsforskningen ta utgångspunkt i verksamheten och knyta målen till utvecklingsområdet. Barn- och utbildningsnämnden i Varbergkommun (Barn och utbildnings förvaltningen, 2013) antog följande mål 2013: Ökad kunskap och kreativitet. En utbildning för framtidens arbetsmarknad. Ökat ansvar för hälsa och miljö. Våra övergripande målområden för förskolan är framtagna av oss pedagoger och de är: Sociala förmågor Lust att lära Natur och miljömedvetenhet/hälsa Trygghet I förskolechefens kvalitetsarbete har vi under den kommande treårsperioden lyft fram ett antal prioriterade åtgärder som vi ska jobba med på förskolan. Det är lärmiljöerna inomhus och utomhus, utveckling och användning av Ipad, barns inflytande och delaktighet och utvecklande av barns kommunikation. Kompetensutveckling inom I Ur och Skur och arbetet med vår miljöplan finns också med. Detta tillsammans med andra styrdokument som skollagen (2010:800), läroplanen för förskolan(skolverket, 2011) och likabehandlingsplanen som vi upprättat på vår förskola men även mål från friluftsfrämjandet förhåller vi oss till när vi planerar vår verksamhet. Identifiering av utvecklingsområde När vi gjorde vår kartläggning över verksamheten för att identifiera ett utvecklingsområde använde vi oss av ett av aktionsforskningens verktyg nämligen tankekartan. Rönnerman (2012) skriver att genom att göra en tankekarta över vad vi gör i verksamheten blir den synlig och vi kan då enas om ett område att utveckla. Vi hade många tankar i våra huvuden när vi gjorde tankekartan men vi såg ganska snabbt att vi behövde och önskade fokusera på något som rör lärmiljöer. Vi är en I Ur och Skur förskola och spenderar därför den mesta tiden av dagen utomhus och av den anledningen har inte inomhusmiljön fått så stort fokus hos oss. Det betyder inte på något sätt att den är mindre viktigt utan naturligtvis ska tiden som barnen är på förskolan vara lika meningsfull oavsett om de är inne eller ute. Lärmiljöer är också ett prioriterat område för oss eftersom vi i förskolechefens kvalitetsarbete lyfter fram lärmiljöerna både inomhus och utomhus som en av de prioriterade åtgärder vi ska jobba med på förskolan under den kommande treårsperioden. Vi har många diskussioner kring just detta. Vi har varit på föreläsningar av både Per Bernemyr och Ann Åberg för att få kunskap om och 6

7 inspiration kring vilken roll vi och miljön spelar för barns lärande. Vi som arbetar på förskolan vill att vår miljö ska inspirera barnen till att känna en lust att lära tillsammans med sina kamrater och oss vuxna. Verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnens utveckling och lärande. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. (Skolverket, 2011 s. 9) Kartläggning av valt utvecklingsområde I arbetet med att utveckla våra lärmiljöer behövde vi avgränsa oss och ta ett område i taget. Utifrån vad vi sett att barnen ofta väljer att göra valde vi att börja med bygg- och konstruktionsleken. Anledningen till att vi valde just detta område är att barnen ofta väljer att konstruera och bygga med olika material både inomhus och utomhus. Vi började med att göra ännu en tankekarta men denna gång kring bygg- och konstruktionsleken. Vi diskuterade även hur vi kan få barnen delaktiga i utformandet av miljön. För oss är det viktigt att barnen får inflytande över hur arbetet med bygg och konstruktionsleken fortlöper. Barns inflytande och delaktighet är också ett prioriterat målområde för oss den kommande treårsperioden. Vi valde därför att göra en tankekarta även med barnen för att få syn på deras förkunskaper och fånga deras tankar och idéer kring bygg- och konstruktionsleken. Åberg och Lenz Taguchi (2005) skriver att barnen kan bidra med sina tankar och idéer om hur miljön ska se ut på förskolan. Det är viktigt att vi pedagoger tar hänsyn till och lyssnar på barnens tankar kring utformandet av miljön. Vi vill genom att avsätta plats för bygg- och konstruktionsleken visa barnen respekt och tala om för dem att det de bygger är viktigt och inte något som bara kan trampas ner. Det som barnen bygger ska också kunna sparas ett tag. För oss är det viktigt att barnen är delaktiga i och får inflytande i utformandet av rummet så att de känner att det är vårt. Vi förklarade först för barnen att vi skulle göra en bygg och konstruktionshörna och sedan ställde vi följande frågor: Vad tror ni att man gör när man bygger och konstruerar? Finns det något som ni skulle vilja lära er om att bygga och konstruera? Vilka saker eller material skulle ni vilja fanns att bygga med? Hur tycker ni att vår bygg- och konstruktionshörna ska se ut? Barnen blev väldigt ivriga eftersom bygg- och konstruktionsleken är ett område som verkligen fångar deras intresse. De kom med flera förslag på vilka material som kan finnas att bygga med t.ex. träbitar, bollar, rör, Lego, plankor, gubbar mm. De ville genast sätta igång att göra ritningar. Ett svar som väckte mycket tankar hos oss var att en flicka berättade att hon tyckte att det skulle finnas en tjejsida och en killsida så att tjejerna kan bygga med det som de vill och killarna med det som de vill. När barnen tänkte på olika saker att bygga med relaterade de ofta till saker som de har hemma t.ex. Lego friends. Flera av barnen kom med förslag på saker som vi kan bygga tillsammans t.ex. en borg, ett hus eller en koja. Det syftade då på ett bestående bygge som de kan ha att leka i. När vi ställde frågan om de vet vad man gör när man bygger och konstruerar något så visste alla vad bygga var och ett par av barnen visste också vad konstruera var och kunde då berätta det för sina kompisar. 7

8 Definition av begreppen bygga och konstruera Vi valde att ta fasta på den definitionen som Mylesand (2007) gör i sin bok, Bygg och Konstruktion i förskolan, den är hämtad från Bonniers svenska ordbok (1990). Bygga skapa ett föremål, såsom en byggnad, maskin eller apparat, genom att foga olika delar till varandra, uppföra, anlägga, konstruera. Konstruera bygga upp, sätta ihop, göra ritning eller modell, skapa, tänka ut. Konstruktion är ordet för hur något är uppbyggt. Vi vuxna som varit delaktiga i aktionsforskningen har valt att läsa boken Bygg och konstruktion i förskolan av Mia Mylesand för att få en djupare kunskap kring vad bygg- och konstruktionsleken har för betydelse i förskolan. Hur ser det ut idag? Inomhus finns det inte någon given plats för barnen att ägna sig åt bygg- och konstruktionslek utan barnen får ofta sätta sig mitt på golvet där andra barn och vuxna går eller så sätter de sig i ett hörn där det blir trångt om utrymme. De har ganska små möjligheter till att kunna spara saker som de byggt upp på golvet. På platsen där vi ska bygga upp vårt rum, som blir ett rum i rummet eftersom det är en del av ett större matrum, stod det två soffor intill varandra som endast utnyttjades till läsvilan och som samlingsplats innan maten. De vi såg genom observationer och film var att barnen framför allt utnyttjade sofforna till att hoppa i eller ifrån dem ner i en saccosäck på golvet. Vi hade kunskap om att sofforna skriker till barnen - hoppa i oss men vi hade inte riktigt haft tiden till att göra något åt det. Nu såg vi en möjlighet att genom aktionsforskningen utveckla denna plats i rummet med något som fångar barnens intresse och ger bra förutsättningar för lärande. Så här såg det ut innan vi genomförde vår aktionsforskning. Vår frågeställning: Frågeställningen som vi har arbetat utifrån är: - Hur kan vi tillsammans med barnen skapa ett rum för en inspirerande och utforskande bygg- och konstruktionslek? I läroplanen för förskolan står det att Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. (Skolverket, 2011, s. 10). Det material som vi vill ska finnas att bygga och konstruera med ska gå att utforska och experimentera med. Vår tanke är att det alltid ska finnas olika sorters material i bygghörnan men också att vi ibland dukar fram lite oväntat material för att inspirera barnen. Mylesand (2007) skriver i sin bok att Det ska vara inspirerande att komma 8

9 till byggrummet. Materialet ska vara fräscht och välsorterat, tillgängligt och erbjuda stora valmöjligheter. Barnen ska känna att detta är ett ställe där man möts med respekt för varandras konstruktioner. (Mylesand, 2007, s. 62) Vidare står det i läroplanen för förskolan att De behov och intressen som barnen själva ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av verksamheten. (Skolverket, 2011, s. 12) Eftersom barns inflytande och delaktighet är ett av våra målområden så är det också viktigt för oss att vi får med det i vår frågeställning. Vi tror också att målet ökad kunskap och kreativitet som Barn- och utbildningsförvaltningen i Varbergskommun satt upp för 2014 ligger i linje med hur vi har valt att ta oss an vårt utvecklingsområde. Genom att själva förkovra oss i termer kring bygg- och konstruktion, matematik och teknik kan vi utmana barnens lärande. Vi pedagoger kan också på ett medvetet sätt lyfta olika begrepp och sätta ord på det som barnen gör. Process Planerade aktioner Aktion 1 Insamlande av material och iordningställande av bygghörnan Vi i arbetslaget bestämde oss för att börja med insamlandet av material eftersom det krävs material för att kunna bygga. Vår grundtanke var att både barn och föräldrar skulle kunna bidra och vara delaktiga i insamlandet så vi pedagoger skrev ett brev och lämnade ut till föräldrarna. Innan vi skickade ut brevet fick en förälder som har ett stort intresse för verksamheten korrekturläsa det och komma med synpunkter och förslag på förändringar. Det var viktigt för oss att vi använde ord och formuleringar som föräldrarna kunde förstå utan att vara helt insatta i verksamheten. I läroplanen för förskolan står det att Arbetslaget ska beakta föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten. (Skolverket, 2011, s. 13) Vi började med att beskriva och förklara för föräldrarna att jag går en kurs i aktionsforskning och att min kollega gjorde det förra året. De fick en kort beskrivning av vad det innebär att aktionsforska och att vi på det sättet vill höja kvalitén på verksamheten. Vi berättade också om vårt valda utvecklingsområde som i år är bygg och konstruktionsleken. Tillsist fick föräldrarna i uppgift att hjälpa oss att samla material och på det sättet få möjlighet att vara delaktiga i arbetet. De fick också förslag på olika sorters material som vi skulle tänkas kunna behöva i vårt projekt. Vi pedagoger har också åkt runt till olika företag och frågat efter och fått mycket material. Vi vuxna inhandlade material, hyllor, ben, hjul med mera och förberedde bygghörnan under en planeringsdag. Vi skruvade upp hyllor och byggde ihop borden. "Grovarbetet" valde vi att göra utan barnen efter en diskussion utifrån både säkerhet och rent praktiska aspekter. När barnen kom dagen efter filmade vi när de kom in i rummet. De första två barnen som kom in stannade upp någon sekund och sedan sa ett barn med besvikelse i rösten - Har ni redan börjat? och ja det hade vi ju. Nästa kommentar var "- Men vad ska vi bygga med?" Barnen fick sedan hjälpas åt att plocka ner alla lådor, burkar, rör och diverse material som vi samlat ihop och ställa in det i hyllorna. De rören som vi fått var långa så de behövde delas på. Detta gjorde vi tillsammans med barnen och de fick hjälpa till att såga till papprören i de längderna som de tyckte var lagom. Vi sågade också till brädbitar som vi sedan tillsammans bar in i vår nya bygghörna. Denna aktion tog ett par dagar att genomföra. 9

10 Så här långt förberedde vi iordningsställandet utan barnen. Aktion 2 Gruppsamtal/intervju Vi delade in barnen i tre grupper med sex barn och en pedagog i varje grupp. Vi pedagoger hade i förväg bestämt oss för vad vi behövde prata om utifrån de observationerna som vi gjort efter den första aktionen. Alla tre grupper fick hitta på förslag till vad de ville att vår bygghörna skulle heta. Varje grupp pratade om hur de vill att det ska vara och hur vi ska använda materialet i bygghörnan. Barnen kom med förslag på hur länge de ska kunna spara ett bygge, om man får fortsätta att bygga på någon annans och att vi kan ta kort på bygget när det är klart. Det sa också att vi ska ha materialet till att bygga med och om någon sätter ihop det med lim så kan vi ju inte använda det igen. Barnen fick också berätta hur de tänkte kring hur de vill att det ska se ut. När vi genomförde gruppsamtalet var vi noga med att berätta för barnen att alla får komma med förslag men att vi sedan ska prata med alla och komma överens om vad som ska gälla. Det är inte säkert att det blir just som man själv vill. När alla tre grupperna haft sin träff samlade vi alla barnen i en storsamling för att prata om vad vi kommit fram till. Vi började med att rösta om namnet och tillslut hade vi enats om Byggelibygghörnan som var ett förslag som kom ifrån ett av barnen. Vi tror att det är som Mylesand (2007) skriver att genom att benämna ett utrymme med namn så får det en annan status och genom att benämna det med den funktion vi vill att de ska innehålla signalerar de förväntningar på utrymmet och förståelse för barn, pedagoger och vuxna. Barnen fick sedan tillsammans tillverka en skylt där det står Byggelibygghörnan. De röstade om vilken färg själva brädan skulle ha men sedan kom de överens om att man själv skulle få bestämma vilken färg den bokstaven de själva skulle göra skulle ha, så fick ju alla lite som de ville. Vi använder oss ofta av röstning när vi ska enas om något och det är ofta det som barnen ger som förslag att vi ska göra om det inte kan enas om något. Att rösta är därför inget konstigt för våra barn. Aktion 3 Inspirationsbilder Fotografering av objekt som barnen kan inspireras av i sin bygg- och konstruktionslek. Vi valde att leta efter inspiration i vårt närområde men också på internet. Barnen var uppdelade i tre grupper, samma som under gruppsamtalet, med en pedagog i varje grupp. Det fanns varsin ipad i varje grupp för att kunna fota med och sedan gav vi oss ut för att leta. Inspirationsbilderna skrevs sedan ut och barnen fick sedan tillsammans fundera över hur vi skulle sortera och gruppera dem innan de sattes upp på väggen. Ett av barnen såg snabbt en kategori och det var att alla bilder som man kan åka med kan sitta ihop. De bilderna samlades ihop och sedan fortsatte kategoriserandet. Barnen sa inte emot varandra utan om någon hittade 10

11 en kategori så berättade de spontant om varför de tyckte att vissa bilder skulle höra ihop och sedan fortsatte sorterandet. Ett barn hade plockat ihop en bild på en trappa, ett bord och en lekplats och motiverade det för sina kamrater med att först går man upp för trappan fram till bordet och så brukar ju lekplatsen också vara där. Den motiveringen köpte alla barnen och de bilderna sitter nu tillsammans på väggen. Verktyg Inom aktionsforskning studerar man processen med hjälp av olika verktyg. Det är loggbok/dagbok, observationer och samtal/intervju. Informationen vi får genom att använda verktygen ska ge oss svar på vad som händer. Hur reagerar de som är inblandade? Vad tycker barnen? Blev det bättre/sämre? osv. (Göteborgs Universitet, 2009) Det är viktigt att tänka på det som Nylund, Sandback, Wilhelmsson och Rönnerman (2010) skriver att när man väljer verktyg är det av stor vikt att tänka på vilken metod som bäst besvarar den frågan som man valt att studera. Observera genom att filma Vi har valt att följa våra aktioner genom att främst filma med Ipaden. Anledningen till att vi valt att filma är att vi kan gå tillbaka och titta på filmen om och om igen. Vi får med samtal och diskussioner som är lätta att missa i löpande observationer. Vi pedagoger och även barnen kan tillsammans titta på filmerna och prata om vad som händer. Björndahl (2005) skriver om att ljud- och videoinspelningar framför allt har två fördelar och det första är att observationen av händelsen blir konserverad. Det andra är att inspelningen och händelsen finns kvar så att vi kan ta del av den om och om igen utan att vårt begränsade minne påverkar den. Det är som Björndahl (2005) skriver att det går att observera en och samma händelse om och om igen och ha fokus på olika saker varje gång. Det finns dock några fallgropar som vi enligt författaren behöver vara medvetna om och det är bland annat att en filminspelning aldrig är en kopia av verkligheten. Beroende på vad vi väljer att sätta fokus på med kameran så kommer vi också se filmen ur ett visst perspektiv. Detta till trots så är ändå ljud- och bildinspelningar den formen av observation som ger oss mest information. Vi har framför allt gjort våra inspelningar när de första barnen kommit in från sin utevistelse runt klockan elva. Vi har filmat vid totalt sju tillfällen. Vi har låtit Ipaden stå själv för att den inte skulle få så mycket fokus och för att vi pedagoger skulle ha händerna fria och kunna vara delaktiga i leken. Loggbok/dagbok Vi bestämde oss också för att använda oss av en gemensam loggbok eller dagbok som låg lättillgänglig i anslutning till bygghörnan. Vår tanke var att alla skulle kunna skriva ner tankar och funderingar kring just bygg och konstruktionsleken. Några av oss är också vana att ha egna loggböcker i fickan där vi skriver ner egna tankar och reflektioner. Syftet med loggbokskrivandet är enligt Björndahl (2005) att när man skriver ner sina reflektioner så är det möjligt att få en djupare förståelse av något som skett. När vi skriver ner något vi redan vet så ökar medvetenheten kring det och vi kanske ser saken på ett annat sätt eller får en djupare förståelse för det. Observation med hjälp av observationsprotokoll Vi har också observerat barnen i bygghörnan och skrivit ner observationerna i ett observationsprotokoll utifrån ett par givna frågor. Vilka barn är där? Vad bygger de? Med vem bygger de? Vilket material använder de? Vi har också en ruta att fylla i utifrån den diskussion som vi hade i arbetslaget kring vad vi ser som tecken på en inspirerande och utmanande bygg och konstruktionslek. Sista rutan handlar alltså om vilken sinnesstämning som råder, samarbete, samtal, utbyte av tankar och idéer och om de inspirerar och hjälper varandra. Vi behöver ta reda på hur det faktiskt ser ut och inte bara tro att det är på ett visst 11

12 sätt. (Nylund, Sandback, Wilhelmsson & Rönnerman 2010) Anledningen till att vi valde att göra ett observationsprotokoll att skriva ner våra iakttagelser i berodde till viss del på att det kändes som att det skulle bli enklare och mer genomförbart. Det fick inte kännas för stort och tungt att genomföra och inte ta för mycket tid. Jag hängde protokollen på anslagstavlan, lätt tillgängliga för alla. Björndahl (2005) skriver i sin bok att först måste man göra ett viktigt val och det är vilken grad av struktur som observationen ska ha. Ska allt iakttas eller ska det finnas någon begränsning? Vi gjorde valet att göra en strukturerad observation med färdiga kolumner att fylla i. Vi observerade endast den bygg och konstruktionslek som skedde i Byggelibygghörnan eftersom det var leken där som var i fokus. Vi observerade vid totalt fem tillfällen. 3. Resultatet av de genomförda aktionerna Hur vi gått till väga för att analysera vårt material För att kunna analysera vårt material hade vi ett samtal kring vad vi anser är tecken på en inspirerande och utmanande bygg- och konstruktionslek. Det är som Sheridan och Pramling (2009) skriver att analysera och tolka handlar om att göra medvetna val där vi väljer ut aspekter som anses relevanta och viktiga att få kunskap om. Vi enades om följande punkter: Att barnen har ett samtal/dialog kring det som de bygger. Att de utbyter tankar och idéer med varandra. Att de är aktiva. Att de hjälper varandra. Att de har fokus på sina byggen. Att de ser ut att vara nöjda och har roligt tillsammans. Analysen ska vara baserad på det som framkommer i observationer, intervjuer och enkäter. Sheridan och Pramling (2009) menar att det är först i analysprocessen som olika aspekter och mönster framträder. Det handlar om att undersöka materialet noga och att dela upp det för att hitta kategorier, teman eller för att se samband. Lärare behöver gå igenom materialet flera gånger och titta på det som har dokumenterats och reflektera över vad informationen säger om kvalitén och det som pågår med barnen i verksamheten. Vi valde att titta på filmerna och skriva ut dialogerna mellan barnen sedan granskade vi vår text från filmerna, observationerna och loggboksanteckningarna för att se om vi kunde hitta de kriterierna som vi satt upp innan. Vi har valt att gruppera resultatet under sex rubriker som i stort utgår från våra aktioner. Involvering av föräldrar och barn Eftersom det var flera föräldrar som kommenterade brevet som de fick och ställde frågor och ville ha fler förslag på vad de skulle kunna bidra med så upplevde vi att vi lyckades att involvera en del av dem. Vi fick också både material och bilder på olika sorters material utskrivna från internet av föräldrarna som vi skulle kunna använda oss av i Byggelibygghörnan. Föräldern som fick läsa brevet innan vi skickade ut det kom med bra och viktiga synpunkter på delar av texten där hen inte riktigt förstod. Iordningställandet av bygghörnan Vår känsla när vi tittar på filmen när barnen för första gången kommer in i rummet och säger Har ni börjat utan oss? präglas till viss del av en känsla av att ha svikit barnen. De hade en förväntan över att få vara med från början. Vi tyckte att vi gjorde vårt val utifrån väl gjorda överväganden men vi kan ändå se att vi inte lyckades att involvera barnen i den utsträckningen som vi hade önskat. När vi tittat på nästa film då barnen hjälps åt att ta fram 12

13 allt vårt ihopsamlade material och observationerna från när de fick såga till och göra i ordning papprören och träbitarna blir känslan genast bättre. Barnen hjälps åt med stort intresse och börjar genast utforska materialet. Några barn börjar omedelbart bygga med det som vi tar fram. Gemensamt syfte När vi hade genomfört den första aktionen som handlade om att samla in material och iordningställa Byggelibygghörnan, satt vi ner och diskuterade vad vi vuxna hade sett, observerat och erfarit. Det som slog oss var att ett par av barnen plockade fram byggmaterialet och sedan bad de om att få tillgång till saxar, lim och tejp för att kunna börja bygga. Det var också något som blev synligt i den första filmen. Vi ställde oss naturligtvis frågan varför det blev så. Vi gick tillbaka och tittade i kommentarerna som barnen sa när vi gjorde tankekartan och tolkade dem utifrån de erfarenheterna vi hade nu. Det vi blev påminda om då var att ett par av barnen hade gjort kommentarer som bygger och tar grejer som ska sättas ihop, spik och snöre. Några av barnen hade allstå en tanke att i bygghörnan skulle vi konstruera saker som skulle sitta ihop och till och med att ta med hem. Det gav också ett barn uttryck för i filmen när han sa men jag vill ta hem. Vi hade alltså inte lyckats att ena barnen kring syftet och målet med Byggelibygghörnan. Diskussion i mindre grupper Diskussionerna i smågrupperna upplevde vi som givande eftersom grupperna inte var större än att alla kunde komma tilltals. Barnen kom med många tankar och idéer kring hur vi skulle förhålla oss till Byggelibygghörnan. När vi genomfört gruppsamtalet blev leken i Byggelibygghörnan lugnare och det var inte längre något barn som ropade efter tejp och sax eftersom vi nu hade de kommit överens om att som ett barn sa Om vi sätter ihop sakerna kan vi ju inte använda dom igen. Barnen kom också överens om att när man känner sig färdig med sitt bygge ber man en fröken att ta kort på det och sedan är det okey för andra barn att använda det byggmaterialet. Att vi röstade om namnet och tillverkningen av namnskylten gjorde också att barnen upplevdes som mer sammansvetsade kring projektet. Om vi vuxna slarvigt frågade barnen om de ville vara i bygghörnan fick vi genast svaret att Den heter faktiskt Byggelibygghörnan. Inspirationsbilder Alla barnen var delaktiga i den tredje aktionen som handlade om att leta efter bilder som kunde inspirera dem i sin bygg- och konstruktionslek. Barnen kände också igen de bilderna som de hade tagit på byggnader, saker i närmiljön och de bilderna som de varit med om att ta fram från internet. Det var intressant att följa deras resonemang när de kategoriserade bilderna. Barnen hade en tanke bakom sina kategorier och jag upplevde dem som toleranta mot varandra när de lyssnade på varandras motiveringar. De första veckorna efter att bilderna kommit upp på väggen kunde jag inte se någon skillnad i deras bygg- och konstruktionslek utan leken såg fortfarande ut som den gjorde efter gruppsamtalet. De pratade om och kommenterade bilderna men jag kunde inte se på filmerna eller i observationerna att de förändrat leken hos barnen. När de gått ca 3 veckor iakttog jag en förändring när en av våra treåringar kom och pekade på bilden av flygplanet och sa Bygga flygplan. Vill du bygga ett flygplan, frågade jag. Ja svarade han och tog fram två toalettpappersrullar som han skulle ha som flygplanets motorer. Lite senare kommer det ett annat barn som vill bygga en likadan bil som den som sitter på väggen. En utmanande och inspirerande bygg- och konstruktionslek Kan vi då se i vårt material att barnen har en utmanade och inspirerande bygg och konstruktionslek? När vi tittade på och skrev ut dialogerna ifrån de gångerna som vi filmade 13

14 och läste igenom observationerna ser vi att när barnen är i Byggelibygghörnan är de oftast en, två eller tre stycken. De har en dialog kring det som de bygger oavsett om de bygger tillsammans eller var för sig. De har en tanke med sitt bygge och vet vad det ska bli innan det är färdigt t.ex. en lastbil, ett slott eller en fabrik. De samspelar och hjälper varandra. I en av observationerna är det ett barn som förklarar för ett annat mindre barn hur man kan använda materialet för att bygga med. De punkterna som vi vuxna satte upp som tecken på en inspirerande bygg- och konstruktionslek genomsyrar både filmerna och observationerna. Vid ett tillfälle är två flickor i Byggelibygghörnan och bygger ett slott tillsammans. De utforskar materialet och provar sig fram. De pratar om vilket material som de ska använda och en flicka säger Det blir perfekt! Vi såg i vårt material att det krävdes både insamlande av material, iordningställande av Byggelibygghörnan och grupp diskussionen för att ena gruppen innan vi kunde se att det blev en inspirerande och utmanande lek. Så här ser vår Byggelibygghörna ut nu. Slutsats Vinsten med att erbjuda barnen en bygghörna Enligt Mylesand (2007) är bygg och konstruktion ett språk eller verktyg som alla barn har tillgång till när de utforskar sin omvärld och skapar sin identitet. De erfarenheterna som barn få via dator, tv och film tar de med sig till förskolan och i bygghörnan kan de pröva dem tillsammans med andra. Barnen konstruerar och leker filmerna de sett och spelen de spelat. Det har vi också sett i våra observationer t.ex. när några barn byggde upp torn som sedan deras Angry Birds fick flyga in i. Tornen rasade och barnen skrattade. Barnens olika sätt att bygga och konstruera är ett sätt att förstå och konstruera världen. Mylesand (2007) pratar mycket om bygg och konstruktion som ett verktyg. Ett verktyg som barnen har tillgång till för att bygga förståelse för olika fenomen i samhället runt omkring. Det handlar om bild, skapande, färg, form och estetik. Det rör sig också om olika tekniker, geometri, materialkännedom, språk, empati och förhållningssätt. Byggandet är ett sätt för barnen att uttrycka känslor och relationer. Matematiska begrepp används hela tiden för att 14

15 göra jämförelser: längre, kortare, tyngre, lättare osv. Alla sinnen och erfarenheter utmanas allt hör ihop och allt kan ta sig uttryck i bygg och konstruktionsleken. När barnen jobbar med bygg och konstruktion tränar de också sin grov och finmotorik. Det får även utmaningar när det gäller öga hand koordinationen. Trageton (2009) tar i sin bok upp konstruktionslekens betydelse för förskolebarns motoriska utveckling. Lek med olika material har mycket att tillföra när det handlar om att lära sig att kontrollera sin kropp. Med hjälp av material och verktyg erövrar barnen först grovmotoriska rörelser för att sedan få finmotorisk kontroll. Språket utvecklas när barnen får ord på sitt görande och utforskande, samtidigt som de får förståelse för begreppen. När barnen bygger reflekterar de tillsammans över sina erfarenheter och bygger upp språkliga begrepp. De lär sig göra val, och att pröva och ompröva efter sina hypoteser och nya ställningstaganden. Något vi också såg i observationerna tex när två barn tillsammans bygger en lastbil. De pratar om och motiverar för varandra vad som behöver finnas på lastbilen. Det ena barnets intresse och uttryck för racer bilar smittar av sig på det andra barnet. Att få vara delaktig i en bygg- och konstruktionslek handlar också om att utveckla och arbeta med demokrati. Bygghörnan ska vara en demokratisk mötesplats för alla. När barnen samarbetar bygger de upp relationer till varandra och till materialet. Bygghörnan är en plats där det sker mycket förhandling. Materialet inspirerar och barnen möts, förhåller sig till upplevelser, samtalar och hittar nya vägar. Vi såg i filmerna att barnen delger varandra idéer på vad som kan finnas med i konstruktionen och de pratar om och prövar också om i fall de är genomförbara eller inte. Det är som Mylesand (2007) skriver i sin bok att barnen upptäckte vikten av att två hjärnor tänker bättre än en, det vill säga de hade skapat ett ömsesidigt beroende av varandra och varandras kunskaper. (Mylesand, 2007 s. 41) Att skilja på orden bygga och konstruera Vi har reflekterat tillsammans över varför vi valde att använda oss av båda orden bygga och konstruera. Kunde vi valt bara ett av dem? Betyder orden egentligen samma sak? Det är inte så lätt att skilja på orden och inte ens när vi läser definitionerna i ordlistor blir vi helt säkra. Vi har i alla fall använt oss av båda orden och kommer även att göra det i fortsättningen. Kanske var det så att vi valde att använda båda begreppen eftersom i den litteratur vi läst får vi känslan av att orden bygga och konstruera hänger ihop. Det är på något sätt ett vedertaget begrepp. När de barnen som visste vad ordet konstruera betyder förklarade ordet för sina kompisar så använde de sig av uttrycket att det är när man bygger något. Att lära tillsammans med någon annan I våra observationer och filmer såg vi att barnen bygger tillsammans med en eller flera kompisar. En morgon var det två barn i bygghörnan, en treåring och en femåring. Femåringen föreslår att de ska bygga ett annat barns bil som finns på bild på väggen. Treåringen som inte har så mycket verbalt språk nickar, pekar och ser väldigt glad ut. Tillsammans bygger de sedan bilen. Det yngre barnet pekar på bilden och får bekräftelse av det äldre barnet. Hen hämtar sedan delar till bilen som det äldre barnet bygger bilen med. Detta samspel var helt underbart att observera och jag gjorde en koppling till det Strandberg (2006) skriver om Vygotskijs tankar kring att vi lär i samspel med andra. Det jag kan idag tillsammans med någon annan, kan jag imorgon göra själv. 15

16 Delaktighet i processen Anledningen till att vi gjorde valet att endast vara vi vuxna när vi byggde i ordning Byggelibygghörnan var något som vi behövde reflektera över i efterhand. Vi gjorde valet utifrån att vi tyckte att det kändes säkrare. Vi behövde vara två vuxna som skulle hjälpas åt att hålla hyllor och konsoler samtidigt som vi behövde använda borrmaskin. Vi skulle dessutom ha koll på barnen och se till så att ingen skadar sig. Vi har också ett barn som är väldigt rädd för maskiner och som ber oss att inte borra när hen är där. Av dessa anledningar så gjorde vi valet att göra i ordning på planeringsdagen och inte tillsammans med barnen. Om vi hade vetat vilken reaktion vi skulle få av barnen hade vi kanske ändå försökt att på något sätt involvera i alla fall några av barnen i någon utvald del av det första ordningsställandet. Barnen hade uppenbarligen en förväntan över att få vara med ända från start och det var också det som vi hade signalerat till dem. En reflektion vi gjorde var att när vi gjorde tankekartan tillsammans med barnen fick de kanske uppfattningen att det som de säger kommer att hända och att det är så det kommer bli. Vi reflekterade också över om det var så att vi hade varit otydliga när vi gjorde tankekartan eller om vi inte ens hade tänkt i de banorna. Oavsett vilket beslut vi fattade och på vilka grunder så hade vi missat att informera barnen om att vi fattat beslutet om att börja utan dem. Denna händelse har varit en viktig lärdom för mig eftersom det kändes som att vi svikit barnen. Det som ändå kändes skönt var att barnen såg väldigt nöjda ut när de fick vara delaktiga i att ta fram materialet och såga till rör och brädbitar. Involveringen av föräldrarna kändes bra och till en början fick vi också mycket respons. Vi tolkade detta som att föräldrarna var intresserade av både vårt utvecklingsområde och av aktionsforskningen. Att få föräldrarna delaktiga var viktigt för oss eftersom det är ytterligare ett sätt att kunna involvera barnen. Barnen får då möjlighet att vara delaktiga genom att kunna bidra med både material och kunnande hemifrån. Det svåra blev att hålla kvar föräldrarnas engagemang genom hela projektet. På något sätt skulle vi uppdaterat föräldrarna under tiden som arbetet fortlöpte. De kunde också fått fler förslag på konkret material som de skulle kunna bidragit med. Något som jag tagit till mig är vikten av att tänka igenom projektet och inte tappa någon av trådarna på vägen. En reflektion kring varför det händer är att tidsaspekten spelar stor roll. Vi vill mycket och har stora ambitioner men det är inte alltid som tiden räcker till. Det är ibland väldigt frustrerande att känna och veta att vi kunde gjort det bättre men tiden till det finns inte. För min egen del är det en balansgång att lägga ribban på en lagom nivå utifrån den tiden vi faktiskt har till för fogande. Inspirationsbilderna Ett ytterligare sätt att involvera barnen var att tillsammans leta efter inspirationsbilder och sedan sätta upp dem på väggen. Till en början kunde jag inte se att de hade någon som helst inverkan på barnen. När jag tänkte igenom det så insåg jag att jag inte varit tillräckligt observant på om barnen använde bilderna eller inte. När jag ändrade fokus så upptäckte jag att barnen använde bilderna i sitt byggande. Det jag reflekterade över var om jag helt enkelt inte hade noterat att bilderna var inspiration eller var det så att de behövde sitta på väggen ett tag för att barnen skulle uppmärksamma dem. Det är viktigt att vänta in barnen och inte ha för bråttom. Jag hade kanske just det, lite för bråttom med att vilja se en förändring. Vikten av att analysera materialet efter varje aktion Resultatet av aktion ett som handlade om att samla in material och iordningställa Byggelibygghörnan låg till grund för varför vi valde att göra aktion två som var ett gruppsamtal. Vi såg att vi tillsammans med barnen behövde göra syftet med Byggelibygghörnan tydligt för att vi skulle kunna få till en inspirerande och utmanande bygg- och konstruktionslek. För oss blev det tydligt hur viktigt det är att gå igenom och analysera materialet från en aktion för att veta vad vi ska gå vidare med i nästa aktion. 16

17 Vad har skett i verksamheten? Innan vi satte igång med vårt utvecklingsområde, som är en del i att utveckla våra lärmiljöer, var det rörigt när vi kom in från utevistelsen för att äta lunch. Barnen visste inte vad de skulle göra utan flera av barnen hoppade i sofforna. Nu när vi har ändrat i miljön, tagit bort sofforna och gjort i ordning fler platser för barnen att vara på har det blivit lugnare i gruppen. Nu kan de vara i bygghörnan och bygga i lugn och ro utan att någon kommer och går rakt igenom deras bygge. Det finns en vrå där de kan sitta och skriva och rita. Vi har gjort i ordning två byggbord ett där de kan ha Lego och ett där de kan bygga med magneter. Barnen grupperar sig nu i mindre grupper och de har också blivit mycket mer självgående. Det har blivit ett helt annat flyt i övergången mellan utevistelsen och lunchen. Reflektion Mitt eget lärande Något som jag blev uppmärksam på i vår aktionsforskning är att vi måste bli bättre på att prata om hur vi ska introducera saker för barnen. Vi vuxna bestämmer ofta en sak och sedan gör vi i ordning av bara farten och glömmer att prata med barnen innan. Jag tycker att vi hade pratat om det i vårt arbetslag men ändå så hade våra barn olika tankar med syftet med bygghörnan. När vi gjort den andra aktionen och barnen och vi hade pratat ihop oss om hur vi ville ha det blev alla trygga med vad som gällde och leken och samspelet blev också mycket bättre. En fråga som jag kommer att ha med mig i huvudet framöver är hur vi introducerar nya saker för barnen och på vilket sätt barnen får möjlighet att vara delaktiga? Detta måste genomstyra hela projektet. Vi får inte glömma att involvera barnen hela vägen. Det har varit en stor tillgång att ha kurskamraterna att diskutera saker med under kursens gång. Det är som Mårdsjö Olsson (2010) tar upp i sin bok att den kommunikation som sker tillsammans med kollegorna eller kurskamraterna ger förutsättningar att reflektera tillsammans över det vi lär oss i kursen. När jag inte riktigt har fått grepp om något så har det alltid funnits någon klok kamrat att diskutera det tillsammans med och då är det lättare att se saken ur ett annat perspektiv. I och med att jag gått denna kurs har jag fått en större medvetenhet kring hur vi kan jobba för att utveckla vår verksamhet. Jag tycker också att jag har fått en bättre blick för och ser saker som vi både kan och behöver utveckla. Utmaningen för mig är att vänta in kollegorna och inte gå för fort fram utan att inse att saker måste få ta tid. Vårt eget verktyg för det systematiska kvalitetsarbetet I vårt arbetslag har vi haft bekymmer med och inte varit helt nöjda med vårt verktyg över hur vi ska arbeta med vårt systematiska kvalitetsarbete. När någon tror sig förstå är någon annan helt rådvill. Vi kunde se att det till viss del hade likheter med aktionsforskningen men för oss var skillnaderna större. Eftersom vi har haft fokus på målen och planerat verksamheten utifrån dem så kändes det svårt att förena aktionsforskningen och dess utgångspunkt i verksamheten med vårt eget. Nu kan vi se att det ena inte behöver utesluta det andra. Vi kan ju exempelvis. se i vår verksamhet att vi behöver fokusera mer på matematik och sedan gå till läroplanen och titta på målen och vad de säger och formulera en frågeställning utifrån det. Nu ville vi verkligen satsa på att lära oss aktionsforska så därför valde vi att inte alls blanda in vårt eget verktyg i arbetet med det utvecklingsområde som vi valt. Nu såg vi chansen att få bygga upp något från början som skulle vara lätt för alla att ta till sig och kunna arbeta med. 17

18 Det har varit väldigt roligt och lärorikt att genomföra detta utvecklingsarbete tillsammans med både barnen och kollegorna. Det har känts bra att kunna gå ner riktigt på djupet och fokusera på en sak ordentligt i stället för att göra lite här och lite där. Det som kan kännas lite som en farhåga inför framtiden är att tiden till att jobba så här inte ska räcka till. I vårt arbetslag känner vi att det är viktigt att hitta ett sätt att arbeta med aktionsforskningen på som alla kan känna sig nöjda med. Vi har påbörjat det arbetet och jag och en av mina kollegor har tillsammans gjort en överblick över aktionsforskningen. Vi har också försökt synliggöra de olika stegen på ett konkret och kortfattat sätt så att alla våra kollegor ska förstå dem. Nu återstår det att sitta ner och prata om vårt material så att vi tillsammans är på det klara med hur vi ska jobba med det systematiska kvalitetsarbetet. Vår förhoppning är att vi till hösten använder oss av aktionsforskningen i det arbetet. Önskan är att vi inte bara använder aktionsforskningen som en mall att gå efter utan att vi tänker aktionsforskning i alla situationer då vi vill utveckla vår verksamhet, att aktionsforskningen hela tiden finns i bakhuvudet. Reflektion över verktygen Vi använde oss av Ipaden för att filma. Det var smidigt eftersom den kan stå själv och eftersom barnen är väl förtrogna med Ipaden är den inte konstig på något sätt. Vi vuxna frågade barnen om det var okey att filma och sedan satte vi upp ipaden och lät den stå själv. Jag tror att eftersom vi vuxna lämnade Ipaden och inte gav den så mycket fokus så glömde även barnen av att den var där. En förhoppning vi hade var att loggboken skulle bli ett bra verktyg i vårt utvecklingsarbete. Tyvärr blev det mycket litet skrivet i loggboken trots att den låg lättillgänglig vid bygghörnan. Flera av oss skriver loggbok normalt men inte ens de personerna använde sig av den gemensamma loggboken. Det blev bara jag som skrev loggbok och då valde jag att skriva i min egna. Eftersom det var svårt att få loggboken att fungera så gjorde jag ett observationsprotokoll med förutbestämda kolumner som jag hängde på anslagstavlan i anslutning till Byggelibygghörnan. Nu blev det lättare att få in observationer och iakttagelser från mina kollegor och tillslut hade jag fem observationsprotokoll ifyllda. Jag tror att observationsprotokollen gjorde det lättare och mer konkret därför var de lättare att fylla i dem än att skriva i loggboken. På något sätt krävdes det mer energi för att samla tankarna och skriva i loggboken mot vad det gjorde att fylla i observationsprotokollet. Hur kan vi gå vidare? Vi har en tanke att vi ska föra ut konceptet till gården, fast i större skala. Våra barn är vana vid att bygga och konstruera saker och de bygger ofta ihop saker ute på gården med både plankor, brädor och däck. Det blir kojor, bilar och andra saker ofta stora nog för att leka i. Eftersom några av barnen ville att vi skulle bygga med spik, tejp, lim med mera för att kunna sätta ihop materialet och för att sedan kunna ta hem känns det angeläget att bygga vidare på det intresset. Kanske kan vi göra just en sådan skapandehörna med återvinningsmaterial på förskolan. I just det här projektet hade vi inte fokus på pedagogernas roll i bygghörnan när vi gjorde våra observationer och tittade på filmerna. Det var endast vid ett fåtal gånger som något barn ville att en vuxen skulle vara med och bygga annars byggde de själva med oss vuxna i närheten för att samtala med eller för att få bekräftelse av. Det skulle vara intressant att lägga fokus på hur vi pedagoger kan leka in de barn som väljer att inte leka i bygghörnan genom att vara mer aktiva i bygg och konstruktionsleken. 18