Kompissolen Ett verktyg för att utveckla det sociala samspelet

Transkript

1 Institutionen för pedagogik och didaktik Kompissolen Ett verktyg för att utveckla det sociala samspelet Anna Bratz Examinationsuppgift Kvalitetsutveckling genom aktionsforskning 7,5 hp. Januari 2010

2 Innehåll Förord 3 Aktionsforskning 3 Förutsättningar 4 Vår förskola 4 Tankekartor 4 Frågeställning 4 Styrdokument 5 Process 6 Verktyg 6 Aktion 1: Kompissolen 7 Aktion 2: Moln 7 Aktion 3: Sagor 8 Analys av verktyg 9 Analys av barngrupp 9 Analys av arbetslaget 9 Resultat 11 Vad har hänt i verksamheten? 11 Reflektioner 12 Mitt eget lärande 12 Litteraturlista 13 Bilaga 1 14

3 Förord Tidigt i våras fick jag en förfrågan om jag vill gå en högskolekurs på 7.5 p. jag funderade länge fram och tillbaka och tillslut blev jag övertalad av en kollega som tyckte att detta får vi inte missa plus att min rektor tryckte på. Även om förfrågan kom ut tidigt var inget klart förrän veckan innan kursen började. Det kändes lite som om man kastades in i något man inte visste något om. Kommer jag att fixa det här? Kommer jag att hinna med allt, familjen, arbetet och samordnaruppdraget? Jag hade många funderingar och var inte direkt positiv, men av erfarenhet vet jag att läsa ger alltid ny erfarenhet. Kvalitetsarbete genom aktionsforskning, lät spännande. Jag hade ingen aning om vad aktionsforskning var. Bara att det skulle leda till att vi skulle utveckla vårt kvalitetsarbete och synliggöra vårt arbete. Aktionsforskning Aktionsforskning är att göra en aktion, en utveckling eller förändring av något, i den egna praktiken och samtidigt titta på vad forskningen säger. På avdelningen, i barngruppen eller vad personalen tycker de vill utveckla. Det viktiga är att utgångspunkten finns i den befintliga praktiken och att man ser till behovet menar Rönnerman (2000). Genom att skriva dagbok, observera och dokumentera synliggör man sin egen praktik och får underlag till diskussioner och reflektioner kring det egna arbetet En aktionsforskning kan gå till så här; Arbetslaget gör en tankekarta som utgår från ett område ex. leken. Hur ser var och en på leken? Vilka ord associerar vi till? Här ringas ett litet område in som arbetslaget sedan tittar på. Man observerar, ser hur verksamheten ser ut i nuläget, man planerar en förändring och tittar på vad forskningen säger och så prövar man detta. Sedan reflekterar man över hur det gick, blev det bättre eller bara bra? Hur kan man gå vidare? Nya frågor kommer upp och processen är igång igen. Detta kan liknas vid en spiral planera agera observera reflektera Rönnerman (2000, sid.14). Om man följer denna spiral får man en ständigt pågående utveckling. En viktig del i aktionsforskningen är att det hela tiden förs en dialog kring arbetet i arbetslaget eller/och med en handledare, att sätta ord på vad vi arbetar med. 3

4 Förutsättningar Vår förskola Vår förskola ligger i ett villaområde utanför samhället. Den består av två avdelningar och på varje avdelning arbetar tre heltider med 16 barn i åldrarna 1-5 år. Husen är mycket små vilket gör att vi har en trång innemiljö och att vi måste utnyttja alla rum. Vår utemiljö består av varsin inhägnad gård. Vi har gungor och sandlåda på båda sidor men på ena gården finns en kombinerad klätterställning med rutschkana och den andra har en lekstuga. Utanför staketet har vi ett skogsparti som vi ofta utnyttjar. Vi arbetar mycket med våra fyra- och femåringar. Vi går till skogen, har gymnastik i en gymnastiksal och har en fyra- och femårsgupp. Denna termin slog vi ihop våra grupper för att vi från början bara hade två fyraåringar och tio femåringar. Under hösten började det en fyraåring och en femåring. Så nu har vi en grupp på 14 barn. Vi arbetar mycket med matematik och finmotorik. För ett- till treåringarna är leken det viktigaste. Det är i leken det sociala samspelet utvecklas. Tankekartor När vi fick i uppgift att göra en tankekarta för att hitta det område vi vill arbeta med tog jag med mig ett TRAS-schema (tidig registrering av språkutveckling). Personalen från båda avdelningarna var med. Vi har pratat mycket om leken och hur viktig den är. TRASschemats blå bitar handlar om barnets sociala kompetens och det tycker vi är grunden till allt lärande. Vi skrev social kompetens i mitten och fick en mycket bra diskussion om vad vi tycker att det är. Men någon frågeställning kom vi inte fram till. På Karin Rönnermans föreläsning Verktyg i aktionsforskning kom vi fram till att vi skulle titta på turtagning. Detta observerade vi under en period. Barnen var duktigare på att vänta på sin tur än vad vi från början trodde. I början av september började det ett nytt barn. Det blev oroligt i barngruppen, vilket jag tror beror på att det inte fanns någon fast stomme. Oftast brukar de äldre barnen vara den stabila punkten i gruppen men nu var inte den så självklar. Därför började vi observera leken. Vi började fundera över hur vi skulle kunna arbeta för att få det nya barnet in i barngruppen och i leken. Frågeställning Vår rektor frågade om vi fortfarande arbetade med kompissolen vilket vi inte gjorde för tillfället. Men då tänkte vi att det var kanske inte en så dum idé nu när barngruppen var orolig. Vi diskuterade fortfarande vilken frågeställningen skulle vara. Jag återkom hela tiden till det sociala samspelet. Med lite hjälp av mina studiekollegor och handledning blev min frågeställning så här; Hur kan vi utveckla det sociala samspelet? Kompissolen består av en mittpunkt, oftast gul, med strålar som vi skriver i och det som skrivs är hur barnen tycker en bra kompis ska vara. Nu ska det bli en aktion och vi kan se om den hjälper barnen att vara bra kompisar. Nu kändes det lite bättre när jag vet vilken aktion vi ska arbeta med och att frågeställningen känns bra. 4

5 Styrdokument I läroplanen för förskolan står det att; Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar Förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra, Förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av kön, social eller etnisk bakgrund. Alla som arbetar i förskolan skall visa respekt för individen, Stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra. Dessa punkter tycker vi är de som berör oss mest under detta arbete. Det är mycket viktiga punkter i vår läroplan. Jag tittade även på min egen kommuns likabehandlingsplan. Där står det; Diskriminering Ett barn får inte särbehandlas på grund av hudfärg, kön, funktionshinder, religion eller annan trosuppfattning eller etnisk tillhörighet. Kränkning kan vara: Fysiska Bli utsatt för slag och knuffar Verbala Bli kallad vid fula ord, retad eller liknade. Psykosociala - Får inte vara med och leka,, blickar och miner, medvetet bortvald vid aktiviteter,., o.s.v. Detta ska vi förebygga genom att: Vara goda förebilder Behandla alla rättvist Synliggöra varje barn i det dagliga arbetet Arbeta aktivt med förhållningssättet mot varandra (kompissolen) Skapa vi-känsla i barngruppen, personalgruppen Låta barn/vuxna vara med i diskussionen Vi måste ta alla situationer på allvar och föra en dialog med barn/vuxna Dessa punkter är mycket viktiga men även mycket svåra att arbeta med. Jag tror att det är viktigt att inte förstora upp eller peka ut någon speciell. Jag vill väcka en medvetenhet hos våra barn att alla är lika viktiga och betydelsefulla. 5

6 Process Verktyg De verktyg jag kommer att använda mig av är loggboken, observationer och teori. Min loggbok är fortfarande på det ostrukturerade sätt som gör den svår att läsa och analysera vilket Björndal (2002) skriver. För att på bästa sätt kunna använda min loggbok bör jag använda mig av en strukturerad form menar Björndal (2002) och utforma den så den passar mig. Just nu fungerar det bäst med att jag bara skriver rakt upp och ned. Efter mer erfarenhet och ett längre användande kanske jag hittar en struktur som passar mig. Mina observationer har även de varit ostrukturerade. Innan jag gjorde mina aktioner fungerade det mycket bra. Jag observerade leken och skrev några minuter åt gången och hade ett bredare fokus. Då fungerade ostrukturerade observationer bra. Men nu när jag ska se om barnen är bättre kompisar, om leken fungerar bättre och om alla får vara med, fungerade inte denna typ av observation. Jag fick hitta ett sätt att strukturera upp observationen på. Jag prövade ett observationsschema som Björndal (2002) har med i sin bok. Datum: Tid? Situation: Vilka är närvarande? Var är de? Vad händer? Person Vad sägs? Vad händer? Björndal (2002) menar att det är bra att använda sig av någon form av tabell eller schema även om man inte har fasta kategorier utan gör en ostrukturerad observation. Genom att använda ett schema blir informationen mycket lättare att bearbeta (Björndal 2002). Jag har även tänkt att intervjua för att se vilken uppfattning var och en har. Jag har tänkt att bara använda tre frågor? 1. Hur är en bra kompis? 2. Hur gör du för att vara en bra kompis? 3. Hur vill du att en kompis ska vara mot dig? Svaren från dessa frågor kommer jag och mina kollegor att använda som underlag i våra diskussioner om hur vi tycker att denna aktion har gått. Litteraturen jag har läst har gett oss ett större medvetande och ett nytt sett att tänka kring de frågor som har kommit upp. De har gett oss en djupare diskussion kring vad vi ser i barngruppen och hur vi som pedagoger påverkar barnen. 6

7 Aktion 1: Kompissolen Utifrån min frågeställning, Hur kan vi utveckla det sociala samspelet? har jag valt att arbeta med kompissolen. Kompissolen är ett bra konkret hjälpmedel i diskussioner kring hur vi ska uppföra oss mot varandra. En kompissol består av en cirkelformad mittpunkt och runt omkring den sätter vi upp avlånga pappersremsor som vi skriver på.vi började med att en kollega tog några barn och plockade tallkottar som vi målade gula och klistrade upp på ett gult papper. Vi började med att prata om hur man är en bra kompis. Det var lite oroligt i gruppen men vi kom fram till tre bra saker; Vi ska vara snälla. Vi ska samsas. Vi ska dela med oss.. Mina kollegor var duktiga på att illustrera olika situationer som handlade om att dela med sig och samsas. Vid flera olika tillfällen har vi samtalat om hur vi kan vara bra kompisar och dessa punkter har kommit till; Säga snälla ord till varandra. Man ska låta bli att slåss. Alla får vara med och leka. Det första som alla barn sa är att man ska vara snäll och inte slåss. Men någonstans har jag läst eller hört att barn vet vad man inte ska göra. Det är inte något vi behöver prata om. Men det är inte alltid som barn vet vad man ska göra. Därför är det viktigt att prata om hur vi gör när vi är ex. snälla mot varandra. Vad är snällt att göra? Detta är svåra frågor för barnen, men otroligt viktiga. Mina arbetskollegor synliggjorde vissa av dessa frågor till ex. genom att knuffa på varandra och fråga barnen om det var snällt. Aktion 2: Moln En morgon hade vi en i mina öron fruktansvärd diskussion vidfrukosten. Alla tre grabbarna satt vid samma bord och så börjar de prata om vad de vill leka med. Jag kallar dem Sam, Tim och Jim. Tim; - Jag vill leka själv med Sam. Jag; - Men då leker du inte själv och här får alla vara med. Sam; - Jag vill inte leka med Jim för han är brunhårig. Jag; - Men vad säger du. (jag blir mycket upprörd) Jag blir ledsen i hjärtat när du säger så. Det tror jag Jim blir också. Tänk om jag skulle säga att jag inte vill leka med dig för att din.. näsa står upp. Hur skulle du känna då? Sam; - Jag känner i mitt huvud att jag inte orkar leka med Jim. Tim; - Han (Jim) är för stor liksom lite längre, men det är Sam också.. Så här fortsatte diskussionen och jag blev mer och mer frustrerad. Hur når jag fram till dessa grabbar? Hur får jag dem att förstå att det sårar när man säger så. Jim vill inget annat än att 7

8 vara med Sam och Tim. Under denna frukost satt han tyst och frågade tillslut om han fick gå ifrån, vilket han fick. Han var aldrig med i diskussionen. Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel som inte tog med Jim i diskussionen. Det är något som vi i arbetslaget har diskuterat utan att egentligen komma fram till något. Vi kom där emot in på ordet empati Efter frukosten byggde alla tre med lego. Denna händelse gjorde att jag gjorde ett moln som jag hängde ovanför solen. Den ska fungera som en utvärdering om vi har haft en bra kompis vecka eller om solen har gått i moln. Det tog en och en halv vecka innan jag gjorde första utvärderingen. Alla grabbarna var med och jag gjorde detta efter maten när de mindre skulle sova. Jag frågade var och en hur de upplevt veckan. Om det hade varit en bra eller mindre bra kompisvecka? De fick säga en sak som inte var bra och en bra sak. Alla hade negativa och positiva saker att säga men bara en tjej tyckte att solen hade gått i moln för att det hade varit för mycket bråk. Aktion 3: Sagor Jag lånade böcker på biblioteket till hjälp i våra diskussioner kring ämnet. De handlade om utanförskap, ensamhet, att komma som ny och hur viktigt det är att bemöta varandra på ett bra och positivt sätt (se bilaga 1). Vi har läst dessa sagor flera gånger och alla tycker att de är bra. Tyvärr är inte responsen så stor från Sam som jag skulle vilja. Jim kommenterar hela tiden texten och Tim talar om att den var bra, men det är svårt att hålla kvar dem efteråt och diskutera det vi har läst. 8

9 Analys av verktygen Min grund har legat i loggboken som har fungerat i alla situationer. Jag har använt den i observationer och under intervjuer. Vissa veckor har det fungerat bra och jag har skrivit regelbundet. Andra veckor har jag inte skrivit alls. Mina kollegor har skaffat sig loggböcker men de har inte skrivit så ofta. Jag tror på loggboken och tycker att den ger mig en insikt i hur jag som pedagog agerar och jag skriver ned sådant jag reagerar på, vilket leder till att jag kan använda detta som diskussionsunderlag vid personalmöten eller bara i mitt arbetslag. Observationerna har öppnat våra ögon och varit grunden till många intressanta diskussioner i arbetslaget. De ostrukturerade observationerna har passat oss bra. I alla fall när vi observerade hur det såg ut innan vi genomförde vår aktion. När vi skulle observera om aktionerna lätt någonstans behövde vi någon form av struktur. I arbetslaget läste vi upp våra observationer vi såg ett tydligt mönster. Litteraturen som jag har läst har lett till fler frågor och diskussioner hur vi som vuxna agerar kring våra barn. Det har varit nyttigt och har öppnat ögonen på oss i mitt arbetslag. Det är litteraturen som gör att vårt tankearbete går framåt, att vi ser från olika sidor och inte fastnar i ett och samma beteende. Analys av barngruppen Det vi såg från början var att vi inte hade en bra stomme i vår barngrupp. Min erfarenhet är att de barn som är äldst på avdelningen är de som har varit med längst och bildar en stomme i barngruppen. Nu hade vi bara en pojke som alltid är och de övriga är bara lite då och då. Samtidigt börjar det ett nytt barn som alla vill lära känna till att börja med men som senare inkräktar på hierarkin i stommen. Först ser vi ett barn som behöver hjälp med att komma in i gruppen. Föräldrarna påpekar att hans sociala kompetens inte är så bra och att vi ska vara uppmärksamma. Men efter aktionerna tycker vi att han gör allt för att läsa av lekarna och sina kompisar men då ser vi istället att han blir motarbetad hela tiden. Reglerna i leken ändras hela tiden och kommer han med egna förslag duger de inte. För att bryta detta försöker vi mer och mer med sagor och diskuterar kring dem. En av oss i personalen finns alltid med kring dessa barn för vi har upptäckt att då går det bättre. Vi pratade även med föräldrarna till de barn som är mest berörda. Allt detta har resulterat i att alla barnen gärna pratar om att vara en bra kompis och det har även lett till att vi har fått barnen att vara mer tydliga mot varandra. Om någon säger nej är det viktigt att lyssna men den som säger nej eller sluta måste även tala om vad man säger nej eller sluta till. Analys av arbetslaget Det vi i arbetslaget har kommit fram till är att mycket ligger i hur vuxna bemöter barnen och deras sätt att vara. Vi ska vara förebilder i allt även hur vi tycker att vi bör bemöta varandra. Litteraturen i kombination med observationerna har gett oss djupare diskussioner kring vad vi anser om socialkompetens. Vad är det? I Papes bok (2001) skriver hon om hur viktigt det är att vi som pedagoger ger barnen en tydlig respons på vilket beteende/uppförande som upplevs positivt respektive negativt. För att vi ska kunna göra det måste vi i arbetslaget vara överens över vilka beteende/uppförande som är positiva respektive negativa. Här kan vi se på många olika sätt. Vi är inte klara än med detta arbete, för här finns olika sätt att se på. Något som 9

10 Pape (2001) fick oss att titta på och diskutera var empati. Hur visar små barn empati? Vi kände igen oss i många situationer hon beskriver. Här måste jag bara ta med en sådan berättelse som har öppnat våra ögon. Det är vid terminens början och många av barnen är nya i förskolan. En av de nya, Stian på 1,5 år, är väldigt ledsen för att hans mamma har gått. Han gråter trots att en vuxen försöker trösta honom så gott hon kan. Mari, två år; går och hämtar sin napp. Hon går bort till Stian och ger den till honom. Hon blir snabbt tillrättavisad av den vuxne som säger Nej Mari, lägg genast bort nappen, du vet ju att vi bara har napp när vi ska sova (Pape 2001, sid.44). Här menar Pape (2001) att Mari handlar utifrån en empatisk reaktion (sid.44) som pedagogen inte bekräftar utan talar om att Mari gör fel när hon vill trösta och visar att hon förstår hur Stian känner sig. Jag känner igen mig vilket även mina kollegor gör. Vi tolkar barnen fel i många situationer för att vi inte tittar med rätt ögon. Vi ser bara vad de gör och funderar inte över deras tanke bakom. Detta har resulterat i en större medvetenhet hos oss. Ska vi kunna sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra(lpfö 98) måste vi blir mer medvetna och tänka efter innan vi tror oss veta vad barnen gör. 10

11 Resultat Vad har hänt i verksamheten? Det jag ser i verksamheten är att vi har startat en process som vi måste arbeta vidare med. Det här blev ingen aktion som vi är klara med nu utan något vi måste arbeta vidare med. Hur vi arbetar beror helt på barngruppen. Vi kommer att fortsätta att arbeta med kompissolen och molnet. Barnen är mer medvetna om vad som är acceptabelt i uppförande gentemot andra oavsett om det är barn eller vuxna. Jag tror att detta är ett oerhört viktigt arbete i att förebygga mobbing. Det har aldrig visat sig så tydligt förut. Vår rektor har skrivit med kompissolen i vår likabehandlingsplan. När vi inte har ett så akut och tydligt problem i vår barngrupp är det lätt att kompissolen blir bortglömd efter ett tag. Förändringar som vi gjort på förskolan är att plocka bort kuddarna. De orsakade mycket osämja och inbjöd till vilda och gapiga lekar. I slutet av november fick vi tid till att plocka bort kuddarna och skapa ett byggrum istället. Nu har vi mycket duplo, lego och playmo i det rummet i stället. Vi upplever att vi har fått bort de vilka och gapiga lekarna som bara ledde till gråt. Nu bygger de i smågrupper och leker mer tillsammans. Den viktigaste förändringen som har skett är nog att vi i personalgruppen har blivit mer medvetna om vårt eget beteende. Vi är mer lyhörda och vi kan även säga till varandra att nu orkar jag inte, kan du ta över. Vilket jag tror är mycket viktigt för barnens skull och för oss personal. Att kunna erkänna att nu klarar jag inte detta istället för att tappa humöret och bli arg på barnen. Det är vi vuxna som är förebilder och vårt sätt att prata med varandra och hur vi pratar om varandras likheter och olikheter är viktigt för hur barnen sedan tar efter (Öhman, 2003). Barn gör som vi gör inte som vi säger att de ska göra. 11

12 Reflektioner Mitt eget lärande. Vad har detta gett mig? Massor måste nog svaret bli. Jag har kommit mina arbetskollegor närmare genom våra diskussioner. Loggboken har fått mig att reflektera, att stanna upp och fundera över mitt handlande. Den har gjort mig mer medveten. Nu skriver jag allt i loggboken men trots det kan det gå några veckor utan att jag skriver i den. Jag kommer att jobba vidare med loggboken och vi i arbetslaget har diskuterat olika strategier för hur vi alla ska komma igång med skrivandet. Observationerna gav mig och mina kollegor en grund att stå på i detta aktionsarbete. När vi läste upp våra slarviga anteckningar såg vi olika mönster som vi inte sett förut. Nu känns det inte så jobbigt eller märkvärdigt att ta sin bok och sätta sig mitt bland barnen och skriva. Men det som har gett mest är våra diskussioner i arbetslaget, i handledningen och inte minst i kommungruppen. Men både loggboken och observationer måste ligga som grund och här har även litteraturen kommit in. Vi har haft så många givande diskussioner. Vi har redan bestämt hur vi vill fortsätta. Vår nästa aktion kommer att vara aktivitetskort. Vi kommer att låta barnen få ta ett kort som bestämmer vad de ska leka med och med vem. Vi kommer att styra så att barnen kommer att leka två och två under viss tid. Till exempel kan en femåring få leka med en tvååring. Vi ser fram emot en ny termin. Något som jag också måste arbeta med är hur vi ska dokumentera. Det här ser jag som en viktig bit i aktionsforskningen. Jag vill hitta en bra lösning som fungerar bra och som vi kan föra vidare till de övriga förskolorna som inte har varit med på denna utbildning. Vi har fått i uppdrag av vår rektor att skriva handlingsplaner för våra förskolor. Det ser jag som en början. Aktionsforskningen ser jag som en utveckling av verksamheten därför tycker jag att vi ska ha en utvecklingspärm som vi samlar vår dokumentation i. Då kommer det att leda till att vi blir mer medvetna och det i sin tur gör att kvaliteten höjs. 12

13 Litteraturlista Björndal, Cato.R.(2002). Det värderande ögat. Observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. Stockholm: Liber. Holmlund, Kerstin (2004) (red.). Vad har kvalitet med skola att göra? Lund: Studentlitteratur. Holmlund, Kerstin & Rönnerman, Karin (1995). Kvalitetssäkra förskolan. Lund:Studentlitteratur. Pape, Kari (2001). Social kometens i förskolan att bygga braoar mellan teori och praktik. Stockholm. Liber. Rönnerman, Karin (2000). Att växa som pedagog. IPD-rapporter nr 23. Göteborg: Göteborgsuniversitet, institutionen för pedagogik och didaktik. Skolverket. Läroplan för förskolan, Lpfö. (1998) Stockholm. Utbildningsdepartementet. Thors Hugosson, Christina (2007) (red.). Värdera och utvärdera. Pedagogiska magasinetsskriftserie Nr. 2. Lärarförbundets förlag. Öhman, Margareta (2003). Empati genom språk och lek. Stockholm. Liber. 13

14 Bilaga 1 Böcker vi har läst för barnen. Allra bästa kompisar Sur, surare, glad Hemliga kompisar Ensammast i världen Rickard Cornelia Funke Ann-Christine Magnusson & Tomas Nilsson Helena Bross & Christel Rönns Magda Eggens & Tord Nygren Guido Van Genechten 14