Högläsningens betydelse för barns språkutveckling

Transkript

1 Högläsningens betydelse för barns språkutveckling Caroline Skogh & Jessica Åsberg 2012 Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Pedagogik Examensarbete Pedagogik 15 hp, HT12 Lärarprogrammet inriktning förskola Handledare: Daniel Pettersson Examinator: Peter Gill 1

2 2

3 Skogh, Caroline & Åsberg, Jessica (2012). Högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Examensarbete i pedagogik. Lärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle. Sammanfattning Synen på högläsning har genom åren förändrats, från att till stor del ha varit ett hjälpmedel för gemenskap till att idag ses som något grundläggande för barns språkutveckling. Detta visar sig bland annat i förskolans läroplan, där språkutveckling lyfts som ett centralt begrepp. Under studiens gång framkom genom granskning av litteratur att det anses vara av stor vikt att hjärnan stimuleras, bland annat genom högläsning. Denna stimulering anses starta redan i tidig ålder då mycket av den intellektuella och språkliga utvecklingen sker. Den litteratur som vi studerat visade att barn som fått otillräcklig språkträning under småbarnstiden har svårt att ta igen detta under uppväxten. Förskolan har en viktig uppgift i att lägga grunden till läs- och skrivkunnighet för att förebygga svårigheter inom detta område. Syftet med undersökningen var att studera hur några verksamma förskollärare ser på högläsningens betydelse och inverkan på barns språkutveckling i förskoleåldern, samt hur de beskriver och definierar detta arbete inom förskoleverksamheten. I denna studie intervjuades sex verksamma förskollärare på två olika förskolor. Under intervjuerna fördes anteckningar samt gjordes ljudinspelningar. Det insamlade materialet bearbetades och analyserades. Utifrån ett antal återkommande teman formulerades rubriker med syfte att göra materialet överskådligt för läsaren. I studien framkom att planerade högläsningsstunder var dagligt förekommande på förskolorna. Vidare framkom att spontana lässtunder sker utifrån barnens intresse förutsatt att pedagogerna har möjlighet till det. Dessa lässtunder är den enda kontakten med högläsning som de yngsta barnen har, då de sover vid de planerade lässtunderna. Att bearbeta högläsning genom exempelvis samtal och diskussioner var något som förespråkades av förskollärarna. Detta ansågs leda till att barn utvecklade sitt ordförråd samt sin ordförståelse. Att inkludera barnen vid val av böcker till högläsningen var något som samtliga förskollärare betonade vikten av. Sammanfattningsvis visade samtliga förskollärare stor förståelse för högläsningens betydelse för barns språkutveckling och var införstådda med vikten av daglig stimulans. Nyckelord: Förskola, förskollärare, högläsning, pedagog, samspel, språkutveckling 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1. Introduktion Inledning Bakgrund Det sociokulturella perspektivet Vad säger förskolans läroplan om barns språkutveckling? Tidigare forskning om barns språkutveckling vid högläsning Syfte Frågeställning Metod Val av metod Förberedelser Genomförande Bearbetning av material Etiska överväganden Resultat Hur menar de intervjuade förskollärarna att utrymme för spontana lässtunder skapas i förskolan? Hur planeras det för lässtunder enligt de intervjuade förskollärarna? Hur följer de intervjuade förskollärarna upp högläsningen? Vilken betydelse tillskriver de intervjuade förskollärarna högläsningen? Hur tänker de intervjuade förskollärarna kring olika bokval? Analys och diskussion Resultatdiskussion Förslag till fortsatt forskning Referenser Bilaga Bilaga

6 1. Introduktion 1.1 Inledning I det moderna samhället utgör språk en alltmer uppmärksammad och central roll. Genom språket blir det möjligt för människan att göra sig förstådd samtidigt som det är grunden till att förstå andra. Tack vare språket kan människan exempelvis uttrycka känslor, åsikter, kunskaper och tankar. Språket är även en förutsättning för att kunna tolka och förstå andras uttryck. Språket inbjuder till kommunikation mellan människor, vilket kan ge ett samspel som leder till lärande. En vanlig uppfattning är att språkutveckling börjar först i skolan, då barn får lära sig att läsa och skriva. Vi vill dock med detta arbete argumentera för att barns språkutveckling börjar mycket tidigare än så. Vi menar att grunden för denna utveckling läggs redan i förskolan. Detta blir synligt på en policynivå då det i läroplanen uttrycks att förskolans uppdrag är: Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling[ ] (Skolverket, 2010, s.7). Ett sätt, av många, är att arbeta med barns språkutveckling på förskolan genom högläsning. Enligt våra erfarenheter är detta en aktivitet som mer eller mindre dagligen förekommer inom förskolan. Utifrån dessa upplevelser ville vi undersöka på vilket sätt några intervjuade förskollärare uppfattar att högläsning bidrar till barns språkutveckling. 1.2 Bakgrund I detta avsnitt redogör vi först för historien kring barnlitteratur och högläsning. Detta gör vi för att ge en historisk bakgrund till hur högläsning har uppfattats under en mindre del av historien. Därefter presenteras det sociokulturella perspektivet, vilket utgör studiens teoretiska utgångspunkt. Vidare redogör vi för vad förskolans läroplan tar upp angående barns språkutveckling. Slutligen presenteras tidigare forskning kring högläsning och språkutveckling. I studien väljer vi för tydlighetens skull att enbart använda begreppet språkutveckling, detta för att underlätta för läsaren. I den litteratur som vi har använt oss av har begreppet språklig utveckling även förekommit. Även denna litteratur har varit relevant för studien och har därför inte uteslutits. När vi i denna studie skriver om förskolan syftar vi på den svenska förskolan. 6

7 Högläsning har historiskt setts som ett hjälpmedel för gemenskap. Idag har dock högläsning fått konkurrens av såväl radio, tv som andra medier (Westerlund, 2009). Vid en historisk beskrivning av barnlitteratur konstateras att detta förekom redan på talet. Böckernas innehåll var då av religiös prägel med syfte att fostra (Kåreland, 2001). Läsning blev alltmer vanligt förekommande i medelklassen under 1700-talet. Under denna tid förändrades även synen på barn. Den utvecklades från att se på barn som små vuxna till att se dem som människor i behov av omsorg och omtanke. I och med denna förändring publicerades de första böckerna med syfte att underhålla barn (Granberg, 1996). Det skedde en ökning av utgivningen av barnlitteratur på 1800-talet, men fortfarande hade de flesta böcker ett uppfostringssyfte. Den svenska barnboken slog igenom omkring år 1945 i samband med att barnboksavdelningar etablerades på bokförlagen. Sedan 1970-talet utgör barnlitteratur en del av utbildningen för svensklärare. I och med att barnlitteratur blev ett universitetsämne stärktes även dess ställning (Kåreland, 2001). Den tyske pedagogen Friedrich Fröbel ( ) har en stor del i vår svenska förskoleverksamhet. Fröbel skrev familjeboken Mutter- och Koselieder vars text skulle läsas eller sjungas av vuxna och barn. Enligt Björklund (2008) kan denna bok av Fröbel anses ligga bakom att man medvetet och med uttalande syften idag läser barnböcker i vår svenska förskola. Berättartraditionen inom den svenska förskolan är och har varit stark, mycket beroende på den svenska förskolans rötter inom en Fröbeltradition. Berättandet förekommer som både muntligt berättande samt högläsning ur barnböcker. Anledningen till denna tradition är dess positiva effekter på barns lärande och språkutveckling (Simonsson, 2004) Det sociokulturella perspektivet En central tanke i det sociokulturella perspektivet är att barn lär i dagligt samspel med andra. Därför är betydelsen av andra människor stor för barns utveckling och lärande (se bl.a. Fast, 2009; Edwards, 2008; Smidt, 2010; Dominković, Eriksson & Fellenius, 2006). Samspel med andra människor är viktigt då det är i den muntliga kommunikationen som språket grundläggs. Lusten och behovet av att kommunicera och uttrycka sig är en viktig drivkraft. Det är av stor betydelse att barn får möjlighet att diskutera och samtala på ett varierat sätt. Att barn utmanas språkligt är viktigt för att de ska kunna utöka sitt ordförråd. Det ligger i de vuxnas ansvar att ge barn dessa utmaningar (Edwards, 2008). Genom att högläsa svårare böcker, med för barn innehållande nya ord, utmanas de i sin språkutveckling. Detta medför att barn utvecklar ett rikt språk (Edwards, 2008; Svensson, 2005). Även människors intellekt 7

8 utvecklas genom samspel. Samspel och språk är beroende av varandra, då språket är en viktig del i samspelet samtidigt som samspelet utvecklar språket (Strandberg, 2006). Den nativistiska teorin, med Noam Chomsky som främsta företrädare, var stark under talet. Enligt denna teori startar människors utveckling av språk av sig själv. Detta motsade sig Vygotskij med sin sociokulturella teori (Svensson, 1998). Vygotskij hävdade att språkutveckling uppstår och utvecklas i det sociala samspelet och att detta kräver stimulans och arbete (Björklund, 2008; Svensson, 1998). Enligt Dysthe (2003) utvecklas barn då de utmanas att gå från en utvecklingszon till en annan. Dysthe beskriver Vygotskijs tankar om den närmaste utvecklingszonen på följande sätt: [ ] området mellan det som ett barn kan klara ensam och det som samma barn kan klara med hjälp av någon annan, t.ex. en lärare eller en mera försigkommen kamrat. I denna zon ligger funktioner som befinner sig i utveckling. Det som är den närmaste utvecklingszonen idag kan bli den verkliga utvecklingsnivån imorgon. (Dysthe, 2003, s.81) Vad säger förskolans läroplan om barns språkutveckling? Förskolans läs- och skrivtradition har genom åren skilt sig från skolans. Läs- och skrivaktiviteter i skolan har historiskt sett varit mer förekommande än i förskolan. I och med de nya styrdokumenten för förskolan har synen på dessa aktiviteter förändrats och anses idag vara viktiga inslag i verksamheten (Björklund, 2008). Språkutveckling är idag ett centralt begrepp i läroplanen för förskolan (Bergöö, 2009). I förskolans läroplan står följande: Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen[ ]. [ ]Barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla kunskaper inom andra områden. Av skollagen framgår att förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. (Skolverket, 2010, s.7.). I förskolans läroplan finns det mål vilka förskolan ska eftersträva. Enligt dessa ska förskolan arbeta så att varje barn ges möjlighet att utveckla ett väl fungerande talspråk med ett rikt ordförråd. Förmågan att kommunicera med andra människor ska uppmuntras och stimuleras. 8

9 Barns förståelse för symboler samt intresse för skriftspråk är även det något som förskolan ska eftersträva. I läroplanen för förskolan nämns förskollärarens ansvar gällande barns språkutveckling. Arbetet ska genomföras så att samtliga barn i barngruppen utmanas och stimuleras i sin kommunikations- och språkutveckling. Viktigt är även att hela arbetslaget utmanar barns nyfikenhet och förståelse för kommunikation och språk (Skolverket, 2010) Tidigare forskning om barns språkutveckling vid högläsning För att högläsning ska bli en lyckad aktivitet krävs det många olika faktorer. Att böckerna är relevanta och meningsfulla för barn anses vara något grundläggande (Widerberg, 2008). Vidare anses det inom forskningen att utformningen av barngruppen vid högläsning är en viktig del. Det optimala anses vara en inte alltför stor grupp så att bokens språkliga nivå stämmer överens med samtliga barns. Ett fåtal barn i läsgruppen anses göra att bokens innehåll lättare kan fånga alla barns intresse. Detta ska då medföra en lustfylld stund samtidigt som det gynnar barns språkliga utveckling (se bl.a. Graham Doyle & Bramwell, 2006; Widerberg, 2008; Dominković, Eriksson & Fellenius, 2006). Språket anses vara ett hjälpmedel vilket hjälper oss att förstå och tolka omvärlden. För att barn ska utveckla sitt språk krävs därför daglig träning och språkliga utmaningar (Svensson, 2005). Lundberg & Herrlin (2005) betonar vikten av att pedagoger högläser med alla barn redan från tidig ålder. Att från tidig ålder få lyssna till högläsning borde vara en mänsklig rättighet. Härigenom övar barnet bland annat upp sitt ordförråd, sin begreppsvärld, sin fantasi och sin empatiförmåga. I den tidiga högläsningen väcks barnets glädje och lust inför texter. (Lundberg & Herrlin, 2005, s. 63). Barn som tidigt kommer i kontakt med högläsning har större möjligheter att utveckla ett intresse för läsning än barn som inte får uppleva detta (se bl.a. Fletcher & Reese, 2005; Isbell, Sobol, Lindauer & Lowrance, 2004; Dominković, Eriksson & Fellenius, 2006). Pedagoger anses i detta ha ett stort ansvar att se till att de barn som inte själva spontant ber om högläsning får tillgång till detta. Dessa barn saknar ofta bok- och läsvana och därmed är det pedagogers uppgift att försöka väcka ett intresse kring böcker hos dem (Widerberg, 2008). Inom forskningen anses det finnas många fördelar med att arbeta med böcker som hjälpmedel på förskolan. Högläsning hjälper barn att utveckla sitt språk och ordförråd (Edwards, 2008; 9

10 Wedin, 2011). Via böcker kommer barn i kontakt med nya ord, vilket bidrar till att stimulera och utveckla deras ordförråd (Taube, 2007). Ytterligare fördelar med högläsning anses vara att barn får möjlighet att bearbeta sina känslor, träna sitt abstrakta tänkande samt diskutera normer och värderingar. Med hjälp av böcker får barn en förståelse för verkligheten och att se olika sammanhang. Böcker är en viktig inspirationskälla till samtal, likväl som de kan vara pedagogiska redskap kan dess innehåll och syfte enbart vara till för att underhålla (Edwards, 2008). Högläsning kan även vara en stund för att samla barngruppen och få barnen att varva ner (Simonsson, 2004; Dominković, Eriksson & Fellenius, 2006; Wedin, 2011). Vid högläsning är det viktigt att kombinera ett pedagogiskt syfte med ett underhållande och avslappnande sådant (Edwards Santoro, Chard, Howard & Baker, 2008). Högläsning anses utifrån den diskuterade forskningen ovan lägga grunden till barns språkoch ordförråd. Då vuxna läser högt för barn kommer de i kontakt med språket och dess meningsbyggnad, uttal, satsmelodi samt struktur (Edwards, 2008; Taube, 2007; Fast, 2008). Om den vuxne för sitt finger längs med textraden under högläsning kan barn bli medvetna om samt förstå läsriktningen. Högläsning medför även att barn får träna sin koncentrationsförmåga genom att lyssna (Edwards, 2008; Wedin, 2011). Att hjärnan stimuleras redan i tidig ålder är viktigt då mycket av den intellektuella och språkliga utvecklingen sker (Hagtvet Eriksen, 2004). Faktum är att barn som har fått otillräcklig språkträning under småbarnstiden har svårt att ta igen detta under uppväxten (Kåreland, 2001). Förskolan har en viktig uppgift i att lägga grunden till läs- och skrivkunnighet hos barn för att förebygga svårigheter inom detta område (Fox, 2001). Genom högläsning möter barn språkliga utmaningar som kan leda till att de utvecklar ett rikt språk. Böcker som utmanar deras tidigare språkkunskap bör läsas då de gynnar språkutvecklingen (Svensson, 2005). Det är betydelsefullt för barns språkutveckling att pedagoger högläser olika slags texter, förutom böcker även exempelvis informationstexter. Texter av detta slag kan öka barns bakgrundskunskaper samt förståelse inom olika språkliga områden. Via dessa texter ges barn möjlighet att möta ett annat slags språk än vad som vanligtvis förekommer i barnböcker (Cummins & Stallmeyer-Gerard, 2011). Serietidningar ses ofta av vuxna som litteratur med låg status. Bland barn, däremot, kan serietidningar genom sina bilder vara något som väcker intresse och nyfikenhet (Fast, 2008). En fördel med att både pedagoger och barn väljer böcker till högläsningen är att det finns mycket att lära utifrån de bokval som görs. Pedagoger kan på ett enkelt sätt introducera barn för nya böcker, då barn ofta tenderar att välja samma böcker vilka känns trygga för dem (Widerberg, 2008). 10

11 Som pedagog är det viktigt att involvera barn i högläsning, exempelvis genom att föra ett samtal eller en diskussion kring det lästa (se bl.a. Edwards, 2008; Edwards Santoro et al, 2008). Genom att bearbeta högläsning tillsammans med andra utvecklar barn sitt språk (Fast, 2009; Svensson, 2005). Samtal i samband med högläsning gynnar barns ordförståelse genom att barn får möjlighet till en förklaring på ord de tidigare inte förstått (Westerlund, 2009). Högläsning och samtal i samband med detta kan väcka barns lust att läsa på egen hand (Taube, 2007). Förskolan har en viktig roll gällande barns kontakt med böcker och läsning, detta eftersom undersökningar visar att allt färre barn läser. Denna minskning kan bero på att allt färre föräldrar högläser för sina barn (Kåreland, 2001). Daglig högläsning i förskolan är därmed viktigt, då det är många barns enda chans att komma i kontakt med böcker (Svensson, 2005). Böcker har i dagens samhälle fått konkurrens och ersätts i allt större utsträckning av andra medier, exempelvis tv och dator (Kåreland, 2001). Nationella undersökningar har under flera år visat att den tid som läggs på högläsning i hemmen minskat dramatiskt. Dock har denna trend vänt. Enligt studier som presenterats är godnattsagan den vanligaste formen av högläsning i hemmen. Denna stund förknippas med avslappning och närhet. Många böckers innehåll väcker dock barns intresse till lek eller diskussion istället för att få dem att varva ner och somna (Widerberg, 2008). 1.3 Syfte Syftet med denna undersökning är att studera hur några verksamma förskollärare ser på högläsningens betydelse och inverkan på barns språkutveckling i förskoleåldern, samt hur de beskriver och definierar detta arbete inom förskoleverksamheten. 1.4 Frågeställning Vilken betydelse och inverkan anser några intervjuade förskollärare att högläsning har på barns språkutveckling? Vilken syn har några intervjuade förskollärare på barns tidiga språkutveckling i relation till högläsning? 11

12 2. Metod I detta avsnitt presenterar vi först valet av metod för denna studie. Därefter redogör vi för studiens förberedelser, genomförande, bearbetning av material samt de etiska överväganden som vi har tagit ställning till och följt. 2.1 Val av metod I denna studie valde vi att genomföra det Stukát (2011) beskriver som semistrukturerade intervjuer. Metoden beskrivs som följsam samt att intervjuaren har förberett frågor som anpassas och ställs i den ordning som faller sig naturlig under intervjuns gång. Vid denna metod är följdfrågor vanligt förekommande vilket gör att de svar som ges har möjlighet att bli djupare och mer ingående. Anledningen till att vi valde denna metod var att vi ansåg att semistrukturerade intervjuer lämpade sig bäst för att uppnå studiens syfte och svara på dess frågeställningar. Metoden gav oss samt de intervjuade förskollärarna möjlighet att ställa följdfrågor utifrån de i förväg formulerade frågorna. Vi valde bort den metod som Stukát (2011) benämner som strukturerade intervjuer. Vid dessa intervjuer ställs frågorna i en bestämd ordningsföljd, de är ofta slutna och dess formulering är sedan innan förutbestämd. Vi ansåg att denna metod inte lämpade sig för denna studie, detta då vi ville ta del av de intervjuade förskollärarnas egna tankar och funderingar kring det valda området. Vidare beskriver Stukát (2011) observation som en vanligt förekommande metod. Enligt författaren lämpar sig denna metod då forskare inte vill undersöka vad människor säger att de gör, utan vad de i själva verket gör. Eftersom denna studies syfte är att undersöka ett antal verksamma pedagogers syn på det valda området ansåg vi att observationer som metod inte lämpade sig. 2.2 Förberedelser Vi inledde studien med att söka efter relevant litteratur inom vårt valda område. Därefter började vi läsa in oss på ämnet. Nästa steg var att formulera intervjufrågor samt ett informationsbrev. Intervjufrågorna formulerades medvetet som öppna frågor, detta med förhoppning om att få så utvecklande svar som möjligt. Antalet frågor begränsades till 14 stycken. I informationsbrevet gav vi en kort presentation av oss själva, den tänkta studien samt informerade om att vi i studien följer Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Inför intervjuerna gjorde vi ett bekvämlighetsurval vilket innebar att vi via mail kontaktade två förskollärare som för oss var lätta att nå. Vi frågade om de var intresserade av att medverka i 12

13 vår studie och delgav dem även av informationsbrevet samt intervjufrågorna. När vi fick deras samtycke bad vi dessa två om hjälp att eftersöka intresse hos ytterligare två förskollärare på respektive förskola för medverkan i vår studie. Efter att vi fått bekräftat att ytterligare fyra förskollärare anmält sitt intresse till att delta i studien fick även de ta del av informationsbrevet samt intervjufrågorna. Detta fick till följd att vi hade möjlighet att intervjua totalt sex förskollärare som arbetar på två olika förskolor i en medelstor stad i Sverige. Vi rättade oss efter deras önskemål gällande tid och plats för intervjuerna. 2.3 Genomförande Efter att vi hade kommit överens om att träffa förskollärarna på respektive förskola så begav vi oss dit på avtalad tid. Intervjuerna genomfördes gemensamt med varje förskollärare. Intervjuerna hölls i separata rum på de två förskolorna, detta med anledning av att vi inte ville bli störda. Varje intervju pågick i ca minuter. Under intervjuerna ansvarade en av oss för att ställa frågor samt sköta ljudinspelningar, medan den andra förde anteckningar. Det var ett medvetet val att vi som genomförde undersökningen hade olika fokus, detta med syfte att få ut mer av varje intervju. Vi instämmer med Stukát (2011) som hävdar att två personer uppmärksammar mer än vad en person gör. Eventuella följdfrågor ansvarade vi båda för. Tanken med att göra anteckningar var att ha dessa som grund inför färdigställandet av resultatavsnittet. Vi valde dessutom att göra ljudinspelningar för att i efterhand kunna gå tillbaka och närmare granska intervjumaterialet. 2.4 Bearbetning av material Efter att ha genomfört samtliga intervjuer läste vi flera gånger igenom de anteckningar som gjorts. Därefter lyssnade vi vid ett flertal tillfällen på det vi spelat in, detta för att få en bättre inblick i materialet samt lättare kunna bearbeta det. Vi började med att leta efter likheter och skillnader i de svar vi fått. Vi fann då dels återkommande teman, men även svar som skilde sig från mängden. Utifrån de återkommande teman som vi fann formulerade vi rubriker i syfte att göra materialet överskådligt för läsaren. Dessa rubriker presenteras närmare i resultatavsnittet. 13

14 2.5 Etiska överväganden I denna studie har vi tagit hänsyn till Vetenskapsrådets (2004) forskningsetiska principer. Där presenteras fyra huvudkrav på forskning vilka ska följas. Dessa är: Informationskravet Samtyckeskravet Konfidentialitetskravet Nyttjandekravet Informationskravet följde vi genom att innan intervjuerna genomfördes informera de berörda om syftet bakom den aktuella forskningsuppgiften. Vi upplyste även deltagarna om att deras medverkan i studien är frivillig och att de när som helst kan avsluta denna. I och med att vi fick deltagarnas samtycke till att medverka i studien följde vi även samtyckeskravet. Vi har i vår studie även följt konfidentialitetskravet vilket för arbetet innebär att samtliga medverkande förblir anonyma. Varken deltagarnas namn eller de uppgifter som lämnas ska kunna härledas till dem, därför är deras namn fingerade. I studien deltog fem kvinnliga samt en manlig förskollärare. För att den sistnämnde inte ska kunna identifieras, och då genus inte är något som bearbetas eller diskuteras i vår studie, har vi därför valt att namnge samtliga deltagare med könsneutrala namn. Vi följde även nyttjandekravet vilket innebär att de uppgifter, om enskilda personer, som samlas in i studien endast används i forskningssyfte. 14

15 3. Resultat I detta avsnitt presenterar vi resultatet av vår studie med hjälp av en kategorisering som presenteras på rubriknivå. Vi har intervjuat sex förskollärare från två olika förskolor i en medelstor svensk stad. Deltagarnas namn är fingerade. Vi har valt att namnge dem som Kim, Charlie, René, Alex, Chris och Robin. Den som har varit verksam inom förskolan kortast period är Chris som har arbetat ett år. De övriga har varit verksamma alltifrån 17 år till 32 år. En likhet mellan de intervjuades arbetssituation är att antalet pedagoger per avdelning är tre till fyra stycken. Antalet barn på Charlies och Renés avdelning är 16 stycken som är födda år På Kims avdelning finns 16 barn födda år På Alex och Chris avdelning går 18 barn i åldrarna ett till sex år, medan det på Robins avdelning finns 19 barn i åldrarna ett till sex år. 3.1 Hur menar de intervjuade förskollärarna att utrymme för spontana lässtunder skapas i förskolan? Enligt samtliga förskollärare sker spontana lässtunder när barnen vill och pedagogen har möjlighet, detta förekommer vanligen några gånger per dag. Förskollärarna konstaterar att dessa spontana lässtunder är den enda kontakten med högläsning som de yngsta barnen har, då de sover vid de planerade lässtunderna. Vid dessa spontana tillfällen kan antalet medverkande barn variera, beroende på hur många som är intresserade av att delta. Alla som vill vara med ska enligt förskollärarna få möjlighet till detta. Kim anser att det är viktigt att på förskolan sträva efter små, som man uttrycker det, mysiga läsgrupper. Förskolläraren betonar vikten med små barngrupper vid högläsning på följande sätt: Om man tänker sig vid [sic.] läsning så borde det vara många pedagoger med barnen. Man ska ju inte ha så många barn per pedagog om man ser till just språkutvecklingen (Kim). På frågan när spontan högläsning med barnen sker svarar Alex att högläsning sker när barnen visar intresse för det, men även då förskolläraren själv anser att något barn har behov av detta. 15

16 3.2 Hur planeras det för lässtunder enligt de intervjuade förskollärarna? Samtliga förskollärare berättar att det förekommer en planerad läsvila per dag, efter lunchen, för de äldre barnen som inte sover. Antalet barn som inte sover kan variera, vanligtvis består gruppen av sex till sju barn. Charlie beskriver hur situationen kring den planerade högläsningen tidigare har sett ut: Den planerade högläsningen har ju varit för dom barn som inte sover och då har ju det varit dom äldsta barnen. Dom från 3 år (Charlie). Kim menar att barngruppens storlek har betydelse för hur arbetet med samtal vid högläsning utformas. Det är därför jag tycker att man ska ha små grupper så att man kan reflektera tillsammans med barnen vad som händer i bilderna (Kim). 3.3 Hur följer de intervjuade förskollärarna upp högläsningen? Samtliga förskollärare samtalar ofta med barnen före, under och efter högläsning då tillfälle ges. Förskollärarna kan antingen själva skapa samtalsämnen eller så tar de tillvara på barnens tankar och funderingar. René anser att samtal kring det lästa kan vara bra tillfällen att tala med barn om exempelvis känslor. Förskolläraren beskriver ett sätt att arbeta kring högläsning på följande sätt: Jag tycker kanske det är bra när man inte bara läser vad som står. Man kan liksom stanna upp också och fråga barnen har du varit med om det nån gång? (René). Enligt Charlie kan samtal med barn under läsningens gång berika deras ordförståelse, då svåra ord ifrågasätts, diskuteras och förklaras. Charlie anser även att högläsning kan ha ett socialt syfte. Man behöver inte bara läsa utan man kan även sitta och prata om böckerna. Ibland är det nästan mysigare, då får du liksom en kommunikation med barnen (Charlie). 3.4 Vilken betydelse tillskriver de intervjuade förskollärarna högläsningen? Högläsning beskrivs av samtliga förskollärare som ett sätt att samla gruppen och få barnen att varva ner. Robin berättade om egna erfarenheter av läsgrupper, där barnen delades in efter språklig förmåga. I dessa läsgrupper anpassades läsmaterialet efter barnens förutsättningar. 16

17 Alex har använt sig av högläsning som ett sätt att göra barn nyfikna på språk, vilket förskolläraren menar är ett mycket viktigt mål som förskolan ska sträva efter att uppnå. Robin har erfarenhet av vikten att vid föräldrasamtal informera om högläsningens inverkan på barns språkutveckling. Detta är enligt förskolläraren troligen något som vårdnadshavare inte har kunskap om. Ibland spelar det kanske ingen roll vad man läser, bara man läser nånting så dom får höra orden. Det är bra att få lite utmaningar, höra andra ord, lite konstiga ord och att få kommentera själv som barn (Robin). Även Charlie betonar vikten av att såväl pedagoger som vårdnadshavare högläser för barnen. Språket i dagens läge är så himla viktigt. Och vi ska försöka hjälpa dom så mycket vi kan härifrån, att dom får läsa böcker. Man hoppas ju att dom får göra det hemma också (Charlie). Samtliga förskollärare har som syfte med högläsning att berika, stärka samt utveckla barns språk. De anser att högläsning ger barn ett större ordförråd, en rikare ordförståelse samt möjlighet att uppfatta och förstå meningsuppbyggnad. Robin betonar att även läsriktningen blir synlig för barn då pedagogen drar pekfingret längs med textraden samtidigt som denna högläser. René menar att barn som lämnar förskolan med ett rikt språk har en fördel av detta i förskoleklass och skola. Förskolläraren förklarar vidare att ett rikt språk gör det lättare att förstå och tolka instruktioner i kommande skolämnen. Samtliga förskollärare nämner att syftet med högläsning ibland kan vara att få barn att varva ner samt att öva sin koncentrationsförmåga och att lyssna. Robin betonar vikten av att även se ett för barnen lustfyllt syfte med högläsning. Både Kim och René menar att pedagogers inlevelse vid högläsning är av betydande roll, då barns intresse lättare fångas. Charlie anser att ett syfte kan vara att skapa kommunikation mellan pedagog och barn, men även mellan barn och barn. Alex menar att det krävs daglig högläsning för att stimulera barns språkutveckling. Du kan aldrig läsa för mycket (Alex). Samtliga förskollärare konstaterar att högläsning har stor betydelse för barn med annat modersmål än svenska. För många av dessa barn är förskolan den enda kontakten samt möjligheten att lära sig det svenska språket. Högläsningen blir för dessa barn ett tillfälle att 17

18 höra språket, utöka sitt ordförråd och sin ordförståelse samt att de själva får möjlighet att uttrycka sig. 3.5 Hur tänker de intervjuade förskollärarna kring olika bokval? Samtliga förskollärare berättar att de högläser mycket barnböcker. Robin och Alex nämner även att de gärna läser facklitteratur för barnen. Charlie berättar att förskolans pedagoger försöker använda sig av böcker vars innehåll stämmer överens med barnens aktuella intressen, det som bland annat framkommer i deras lekar. En skillnad som vi har funnit är att Alex anser att serietidningar lämpar sig för högläsning, då förskolläraren menar att även dessa tidningars innehåll berikar barns språk. Kim däremot, anser inte att serietidningar lämpar sig för högläsning på förskolan. Anledningen till detta är att förskolläraren ställer höga språkliga krav på litteraturen och menar att kvaliteten i dessa tidningar är undermålig. Kim och Robin belyser att bilderna i böckerna har stor betydelse gällande att fånga barnens intresse. Ju mindre dom är desto mer bild är det fokus på och ju större barnen blir desto mer text kan de ju ha. Fortfarande i förskoleåldern är dom ju så beroende av bilder, får jag se bilden, för det är dom ända upp i förskoleklass (Kim). Sen är det ju viktigt att barnen själva får sitta och titta i böckerna och bläddra (Robin). Alex menar att återkommande böcker inte behöver vara något som är negativt, utan att dessa kan innebära en trygghet för barn. Återkommande böcker är viktigt för att barnen ska kunna föra en diskussion (Alex). Samtliga förskollärare är överens om att det är viktigt att både barn och pedagoger ges möjlighet att välja bok till högläsningen. De intervjuade förskollärarna vill alla ha ett syfte bakom den bok de väljer vare sig det är ett pedagogiskt eller ett underhållande syfte. Robin och Alex menar att då de arbetar utifrån särskilda teman väljer pedagogen de böcker som ska läsas. Alex berättar om sin uppfattning att barn väljer böcker utifrån eget intresse och nyfikenhet. Robin berättar om ett alternativt tillvägagångssätt gällande barns inflytande kring bokval vid högläsning: Ett tag så hade vi läsgrupper, varje läsgrupp hade en läskorg. Så valde dom en bok, som skulle ligga där i, kanske 2 veckor. Sen bytte vi ut dom böckerna, då fick dom välja en ny bok. Allas böcker vart läst, men dom visste inte när. Men nån gång kommer vi läsa dom. Då får man försöka pricka av det då, så man vet vilka man läst, eller ta bort (Robin). 18

19 Chris förklarar sitt tillvägagångssätt för att inkludera barn vid bokval på följande sätt: Jag brukar göra så att jag kanske väljer ut 3 stycken böcker och så får barnen välja mellan dom. Det brukar aldrig vara så att jag verkligen tar just den här, och den måste vi läsa utan dom brukar få ett val i alla fall (Chris). Kim och René betonar vikten av att barn ibland får välja böcker, dock belyser de pedagogers ansvar vid bokvalet. Jag tycker det är bra om man läser igenom boken först, själv, så att man vet vad den handlar om (René). Det optimala är om barnen själv kan välja men samtidigt är det vi som är pedagoger (Kim). På förskolan där Kim, Charlie och René arbetar sker ett samarbete med ett bibliotek där bibliotekarierna väljer ut och skickar lämpliga böcker. Både pedagoger och barn har möjlighet att önska vilka böcker som ska skickas till förskolan, men det största ansvaret ligger hos bibliotekarien. Tilläggas kan även att det under intervjuerna framkom att Robin och Kim skulle önska att de tillsammans med barnen hade möjlighet att besöka ett bibliotek då de anser att det är en inspirerande miljö för barn, som kan väcka deras intresse för böcker. I dagsläget finns tyvärr inga möjligheter till detta då antalet barn per pedagog är för stort. 19

20 4. Analys och diskussion I detta avsnitt analyserar och diskuterar vi först studiens resultat utifrån tidigare presenterad litteratur och forskning. Slutligen presenterar vi förslag till fortsatt forskning. 4.1 Resultatdiskussion En av förskollärarna, Kim, som vi intervjuade menar att högläsning med mindre barngrupper är att föredra. Förskolläraren anser att barns språkutveckling gynnas då grupperna består av få barn. Vi instämmer med Widerberg (2008) som betonar att vid högläsning i mindre barngrupper är det lättare för pedagoger att se samtliga barns språkliga nivå samt att möta deras individuella språkliga behov. Stora barngrupper och förhållandevis få pedagoger på förskolan gör dock att vi tror att detta är svårt att genomföra. Samtliga förskollärare betonar att de yngsta barnens enda kontakt med högläsning sker vid spontana tillfällen, då de vanligtvis sover vid den planerade högläsningen. Detta anser vi är orättvist gentemot de yngsta barnen, då även de har rätt till språkutveckling med hjälp av högläsning. Vi befarar att pedagoger många gånger är upptagna med annat och därför inte har tid till spontan högläsning med de yngsta barnen. Något som vi ifrågasätter är varför ingen av förskolorna har daglig planerad högläsning även för de yngsta barnen som sover efter lunch. Vi befarar att detta kan leda till att dessa barn går miste om möjlighet till högläsning, vilket vi anser är negativt. Intrycket vi fick under intervjuerna var att samtliga förskollärare ansåg att högläsning är en viktig del för barns språkutveckling. Vi ifrågasätter därför hur det kommer sig att ingen av dessa förskolor genomför planerade lässtunder för de yngsta barnen. Alex menar att pedagoger har ett ansvar att fånga upp alla barns olika behov gällande språkutveckling, även de som inte självmant visar intresse för högläsning. Detta betonas även av Widerberg (2008) som menar att pedagoger har ett stort ansvar att se till att de barn som inte själva spontant ber om högläsning får tillgång till detta. Författaren menar att dessa barn ofta saknar bok- och läsvana och att det därmed är pedagogers uppgift att försöka väcka ett intresse kring böcker. Vi anser att det ligger i pedagogers ansvar att i största möjliga mån väcka alla barns intresse för högläsning, detta då de barn som visar minst intresse kan vara de som i själva verket har störst behov av detta. Under intervjuerna betonade samtliga förskollärare vikten av att samtala med barn vid högläsning. Barn får genom samtal möjlighet att ge uttryck för egna tankar och känslor, utöka sitt ordförråd och sin ordförståelse samt att de får öva sin kommunikationsförmåga. Enligt 20

21 Fast (2009) och Svensson (2005) utvecklar barn sitt språk genom att bearbeta högläsningen tillsammans med andra. Även Westerlund (2009) anser att samtal vid högläsning gynnar barns ordförståelse. Detta då barn får möjlighet till förklaringar på ord de tidigare inte förstått. Enligt vår uppfattning är samtal vid högläsning ett bra sätt att inbjuda till kommunikation, både mellan pedagog och barn, samt barn emellan. Alex anser att för att en diskussion ska bli möjlig så är det en fördel om barnen känner igen innehållet i böckerna. Förskolläraren menar därför att återkommande böcker vid högläsning kan vara att föredra. Både Svensson (1998) och Björklund (2008) hänvisar till Vygotskij som menar att språket utvecklas i det sociala samspelet, för att detta ska bli möjligt krävs arbete och stimulans. Anledningen till högläsning kan enligt samtliga förskollärare som vi intervjuade variera. Aktiviteten kan användas i syfte att samla gruppen och få barnen att varva ner. Det är ett bra tillfälle för barn att öva på att lyssna samt använda sin koncentrationsförmåga. Robin betonar även vikten av att högläsning måste vara lustfyllt för barn. Både Edwards (2008) och Taube (2007) anser att ett syfte med högläsning kan vara att underhålla och glädja barn. Kim och René påpekar att pedagogers inlevelse vid högläsning är viktig, detta för att fånga barns intresse. Utifrån våra egna erfarenheter blir högläsning mer lustfylld både för barn och pedagog om den sistnämnde visar inlevelse under aktiviteten. Högläsning kan även användas i ett pedagogiskt syfte. Genom högläsning kan barns intresse för språk väckas och utvecklas. Samtliga intervjuade förskollärare nämner utveckling av ordförråd, ordförståelse samt förståelse för meningsuppbyggnad som några positiva följder av högläsning. Robin menar att ytterligare en positiv följd av högläsning är att läsriktningen blir synlig för barn då pedagoger för pekfingret längs textraden. Detta styrks av Edwards (2008) som menar att barn blir medvetna om och förstår läsriktningen i och med detta. Enligt Edwards Santoro et al (2008) är det viktigt att under högläsning kombinera ett underhållande och avslappnande syfte med ett pedagogiskt sådant. Det överraskade oss positivt att samtliga intervjuade förskollärare såg så många möjligheter till pedagogiskt verksamhet med högläsning. Även då det på förskolan bör finnas stunder där barnen får slappna av, anser vi att det som pedagog är viktigt att se högläsning som ett tillfälle till att utmana och stimulera barns språkutveckling. Stunder där barn slappnar av och bara lyssnar på högläsning kan även de vara gynnsamma för deras språkutveckling. Robin anser att pedagoger har en viktig roll i att informera vårdnadshavare om högläsningens fördelar och inverkan på barns språkutveckling, något som de troligtvis inte har kunskap om. Charlie menar att det är betydelsefullt att barn får uppleva högläsning båda på förskolan och i 21

22 hemmet. Enligt Kåreland (2001) tar medier, exempelvis tv och datorer, upp allt mer av barns fritid vilket har fått till följd att allt färre barn läser. I och med detta menar Kåreland (2001) och Svensson (2005) att förskolans roll gällande högläsning blir ännu viktigare. Författarna menar vidare att för många barn är förskolan deras enda kontakt med högläsning. Vi anser att det faktum att högläsning i hemmet har minskat är oroväckande. Då högläsning uteblir går barn miste om en tvåvägskommunikation, då det med en dator eller tv endast uppstår en envägskommunikation. Vi instämmer med Edwards (2008), Smidt (2010) och Fast (2009) som menar att barn lär i samspel med andra samt att betydelsen av andra människor är stor. Enligt René har barn som lämnar förskolan med ett rikt språk fördelar av detta i förskoleklass och skola. Vidare menar förskolläraren att ett rikt språk gör det lättare för barn att tolka och förstå instruktioner i kommande skolämnen. Vikten av att stimulera hjärnan redan i tidig ålder poängteras av Hagtvet Eriksen (2004) som skriver att en stor del av den intellektuella och språkliga utvecklingen sker vid denna tid i livet. Till förskolans uppgift hör enligt Fox (2001) att ge barn grundläggande kunskaper i läs-och skrivkunnighet. Detta är viktigt för att förebygga svårigheter inom detta område. Enligt Kåreland (2001) kan det vara problematiskt att ta igen en otillräcklig språkträning senare i livet. Vi anser att det som föregående författare menar tydliggör förskolans ansvar gällande grundläggande kunskaper i läs- och skrivkunnighet. Det är av stor vikt att på bästa möjliga sätt förbereda barn samt väcka deras intresse inför den kommande läs- och skrivundervisningen i skolan. Under intervjuerna framkom det att samtliga förskollärare anser att högläsning har stor betydelse för barn med annat modersmål än svenska. Många av dessa barn kommer enbart i kontakt med det svenska språket på förskolan. Enligt Skolverket (2010) är ett av förskolans uppdrag att hjälpa barn med utländsk bakgrund att få möjlighet att lära sig svenska. Vi menar att förskolan har en viktig uppgift i att möta alla barn i deras individuella språkutveckling, oavsett vilket modersmål barnet har. På frågan om vilka böcker som högläses för barn svarar samtliga förskollärare att det är till störst del barnböcker, vilka riktar sig direkt till barn. Kim och Robin påpekar bildernas betydelse för att fånga barns intresse. Kim menar att få se bilder vid högläsning är väldigt viktigt för barn i förskolan och ända upp till sex till sju års ålder. Robin anser att det kan vara givande för barn att själva sitta och titta i böcker. Detta är något som vi själva kan relatera till, då vi under högläsning på förskolan har märkt att samtliga barn som deltar i aktiviteten gärna vill titta på bilderna i böckerna. Robin och Alex nämner även att de ibland högläser 22

23 facklitteratur. Robin menar vidare att det viktiga inte alltid är vad man läser, utan att man läser någonting för barn. Förskolläraren poängterar att det viktigaste är att ge barn språkliga utmaningar. Enligt Svensson (2005) och Cummins & Stallmeyer-Gerard (2011) gynnar varierande typer av texter, innehållande olika språkliga svårighetsgrader, barns språkutveckling. En skillnad som framkom under intervjuerna var förskollärarnas syn på serietidningars förekomst på förskolan. Alex anser att all slags litteratur är bra ur en lärandesynpunkt. Kim däremot anser att språkkvaliteten i serietidningar är undermålig, vilket gör att dessa enligt förskolläraren inte hör hemma på förskolan. Vi saknar erfarenhet av högläsning med serietidningar på förskolan, däremot har vi erfarenhet av detta från hemmet. De många bilderna och de förhållandevis korta textavsnitten i serietidningar får oss att tro att barns intresse lätt fångas, vilket enligt oss är positivt. Även Fast (2008) menar att serietidningar genom sina många bilder lätt fångar barns intresse. Dock menar vi, liksom Kim, att språkkvaliteten i dessa tidningar varierar. På de två förskolorna som vi har besökt turas både barn och pedagoger om att välja böcker vid högläsning. Samtliga förskollärare påpekar att när de väljer bok ligger ett pedagogiskt eller underhållande syfte som grund för valet. De tillägger även att det är av stor vikt att barn ibland blir involverade i bokvalen. Alex menar att barn väljer böcker utifrån personligt intresse och nyfikenhet, vilket är viktigt som pedagog att ta hänsyn till och respektera. Vi instämmer med Widerberg (2008) i den mening att både barn och pedagoger har mycket att lära utifrån varandras bokval. Med detta menas att barn kan lära sig mycket av de böcker som pedagoger väljer att högläsa, samtidigt kan barns bokval vara lärorika för pedagoger. Även pedagoger kan ta till sig ny information från texten samt få syn på barns individuella intressen och aktuella mognadsnivå. Under intervjuerna framkom att både Kim och Robin önskar att de under arbetstid skulle ha möjlighet att besöka ett bibliotek tillsammans med barnen. Detta är tyvärr inte möjligt i dagsläget och förklaras med att barngrupperna på förskolorna är stora och pedagogerna förhållandevis få till antalet. De anser att biblioteket är en inspirerande miljö för barn som kan bidra till att ett intresse för böcker väcks. Vi anser att det är synd att pedagoger inte har möjlighet att besöka biblioteket tillsammans med barn. Vi instämmer med förskollärarna i att barn har rätt att vistas i bibliotekets miljö samt att denna kan vara gynnsam för ett kommande bokintresse. 23

24 4.2 Förslag till fortsatt forskning I denna studie använde vi oss av semistrukturerade intervjuer som metod för att uppnå syfte och svara på frågeställningarna. Efter att ha genomfört denna studie anser vi att ett förslag till fortsatt forskning inom detta område är att observera den spontana högläsningen som sker i förskolan. Förslagsvis kan fokus läggas på när den sker samt vilka barn som deltar vid aktiviteten. Dessa förslag grundar sig på att det i denna studie framkom att de planerade lässtunderna endast tillfaller de äldre barnen som inte sover middag. Vi anser därför att det vore intressant att observera de yngsta barnens förhållande till spontan högläsning. 24

25 Referenser Bergöö, K. (2009). Barns liv och samhällets textvärldar. Jönsson, K. (red). Bygga broar och öppna dörrar. Stockholm: Liber. Björklund, E. (2008). Att erövra litteracitet: små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Göteborg: Acta universitatis gothoburgensis. Cummins, S., & Stallmeyer-Gerard, C. (2011). Teaching for synthesis of informational texts with read-alouds. The reading teacher, 64, Dominković, K., Eriksson, Y., & Fellenius, K. (2006). Läsa högt för barn. Lund: Studentlitteratur. Edwards, A. (2008). Bilderbokens mångfald och möjligheter. Stockholm: Natur och kultur. Edwards Santoro, L., Chard, D.J., Howard, L., & Baker, S.K. (2008). Making the very most of classroom read-alouds to promote comprehension and vocabulary. The Reading Teacher, 61, Fast, C. (2008). Literacy: i familj, förskola och skola. Lund: Studentlitteratur. Fast, C. (2009). Inbillningskraftens betydelse för barns läs- och skrivutveckling. Jönsson, K. (red). Bygga broar och öppna dörrar. Stockholm: Liber. Fletcher, K.L., & Reese, E. (2005). Picture book reading with young children: a conceptual framework. Developmental Review, 25, Fox, M. (2001). Läsa högt: en bok om högläsningens förtrollande verkan. Ystad: Kabusa böcker. Graham Doyle, B., & Bramwell, W. (2006). Promoting emergent literacy and socialemotional learning through dialogic reading. The Reading Teacher, 59, Granberg, A. (1996). Småbarns sagostund: kultur, språk och lek. Stockholm: Liber. Hagtvet Eriksen, B. (2004). Språkstimulering. Del 1: Tal och skrift i förskoleåldern. Stockholm: Natur och Kultur. 25

26 Isbell, R., Sobol, J., Lindauer, L., & Lowrance, A. (2004). The effects of storytelling and story reading on the oral language complexity and story comprehension of young children. Early childhood education journal, 32, Kåreland, L. (2001). Möte med barnboken: linjer och utveckling i svensk barn- och ungdomslitteratur. Stockholm: Natur och kultur. Lundberg, I., & Herrlin, K. (2005) God läsutveckling: kartläggning och övningar. Stockholm: Natur och kultur. Simonsson, M. (2004). Bilderboken i förskolan: en utgångspunkt för samspel. Linköping: Tema barn, Univ. Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Reviderad Stockholm: Skolverket Stukát, S. (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur. Svensson, A-K. (1998). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. Lund: Studentlitteratur. Svensson, A-K. (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. Lund: Studentlitteratur. Taube, K. (2007). Barns tidiga läsning. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. Vetenskapsrådet. (2004). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Wedin, Å. (2011). Språkande i förskolan och grundskolans tidigare år. Lund: Studentlitteratur. Westerlund, M. (2009). Barn i början: språkutveckling i förskoleåldern. Stockholm: Natur och kultur. Widerberg, G. (2008). Inte bara läsvila Stockholm: En bok för alla. 26

27 Bilaga 1 Informationsbrev Hej Vi heter Caroline Skogh och Jessica Åsberg och går sista terminen på Lärarprogrammet med inriktning mot förskola på Högskolan i Gävle. Under denna termin har vi till uppgift att skriva ett examensarbete, inom vilket vi har valt att inrikta oss på högläsningens betydelse för barns språkutveckling. För att kunna genomföra denna uppgift behöver vi intervjua ett antal förskollärare och är tacksam om du vill ställa upp. Intervjun kommer att ske vid ett tillfälle och vi beräknar tiden till ca 20 minuter. Under intervjun kommer vi att göra en ljudinspelning och föra anteckningar. Ljudinspelningen kommer att lämnas till Daniel Pettersson, vår handledare, som förvarar denna på en inlåst plats på högskolan under 2 år innan den raderas. Anteckningarna är bara tillgängliga för oss och kommer efter avslutat arbete att förstöras. Vi följer Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, vilket innebär att både du som förskollärare och din arbetsplats kommer förbli anonyma. Ditt deltagande är frivilligt och du kan avbryta din medverkan när som helst. Tack på förhand! Vid frågor vänligen kontakta: Caroline Skogh Tel: xxx xxx Jessica Åsberg Tel: xxx xxx Ansvarig handledare vid HIG: Daniel Pettersson Akademin för utbildning och ekonomi xxx 27