Jag visste inte det. Att tjejer kan leka med killgrejer Barnboken ett pedagogiskt redskap i arbete med jämlikhet

Transkript

1 Högskolan i Halmstad Sektionen för lärarutbildning Språk, kommunikation, lek och lärande Jag visste inte det. Att tjejer kan leka med killgrejer Barnboken ett pedagogiskt redskap i arbete med jämlikhet Examensarbete lärarprogrammet Slutseminarium: Författare: Maria Asschier och Therése Lanzén Handledare: Mattias Nilsson och Jeanette Sjöberg Medexaminatorer: Lotta Fritzdorf och Kristina Holmberg Examinator: Anders Nelson

2 SAMMANFATTNING Syftet med studien var att belysa barnboken som ett pedagogiskt redskap i ett jämlikhetsarbete på en förskola. Inför studien läste vi in oss på tidigare forskning kring barnböcker i förskolan samt studier kring förskolors jämställdhetsarbete, som är en del av ett jämlikhetsarbete. För att uppnå syftet lästes tre olika barnböcker för en grupp femåriga barn, barnen intervjuades sedan både enskilt och i grupp kring barnböckerna och de teman de tog upp. Vi fann att barnen fångades av barnböckerna och gärna ville skapa sig en förståelse kring både bokens handling och dess karaktärer, vilket ledde till samtal mellan barn och barn, men även mellan barn och pedagog. En slutsats från studien visar att barnen ofta relaterade barnböckerna till sina egna erfarenheter. Studien ger en inblick i hur barnen samtalade under boksamtalen, samt hur variationer i typer av uppfattningar visade sig i intervjuerna. Ett resultat som framkom visar att barnen i de flesta fall följer traditionella könroller och könsmönster, barn förhåller sig till det de upplever förväntas av dem, men det fanns även tillfällen där barnen inte gjorde åtskillnad mellan flickor och pojkar. En slutsats som dragits av studien är att det krävs ett medvetet arbetssätt från pedagogens sida för att ta tillvara på barnboken som ett pedagogiskt redskap. Det går inte endast att läsa en barnbok och ta för givet att barnen upplever det pedagogen hade i åtanke, utan pedagogen bör ställa frågor och skapa samtal där barnen är medskapare och där deras tankar är av intresse. I boksamtal kan barn ges utrymme att dela sina tankar och få möjlighet att göra sig hörda. Nyckelord: Boksamtal, barnböcker, förskola, jämlikhet

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Bakgrund Läroplanen Syfte och frågeställningar Begreppsförklaring TIDIGARE FORSKNING Barnboken i förskolan Jämställdhet i förskolan TEORI Fenomenografi Utvecklingspedagogiskt perspektiv METOD Kvalitativ forskning Val av metod Fokusgruppsintervjuer Intervjuer Dokumentationsmetod Analysmetod Arbetsfördelning Studiens tillförlitlighet Strukturering och standardisering Generaliserbarhet Forskningsetiska principer Urval Val av förskola Val av deltagare Val av böcker Avgränsning av jämlikhetsbegreppet Studiens tillvägagångssätt De fyra tillfällena Boksamtal RESULTAT OCH ANALYS... 21

4 5.1 De tre barnböckerna och dess boksamtal Vill du gifta dej med mej? Leksaker Kärlek Vänskap Lisa väntar på bussen Utseende Förmågor Pojken som inte ville vara rädd Känslor SLUTSATS DISKUSSION Studiens frågeställningar och syfte Barnboken som ett pedagogiskt redskap Jämlikhetsarbete i förskolan Metoddiskussion SLUTORD REFERENSER BILAGOR Bilaga Bilaga

5 1. INLEDNING Vi vill i vår studie belysa barnboken som ett pedagogiskt redskap för att skapa tillfällen att samtala tillsammans med barnen och få syn på barnens typ av uppfattningar kring olika teman. Anledningen till att vi valt att använda oss av barnboken grundar vi i barnbokens starka ställning i förskolan, där den i många fall är det media där barnen möter nya kunskaper och skapar sig en uppfattning kring olika företeelser. Enligt Pramling, Asplund Carlsson och Klerfelt (1993) är berättelser och sagor en stor del av vardagen för barn i förskolan och har en given plats i den pedagogiska verksamheten. Det övergripande område vi valt att fokusera på i barnböckerna är jämlikhet, vilket kan kopplas till tankar om alla människors lika värde som är ett av uppdragen förskolan har att förmedla till barnen (Skolverket, 2009). Det finns idag ett intresse inom förskolor att aktivt arbeta jämlikt, samtidigt som det är långt ifrån alla förskolor som ser det som en självklarhet (SOU, 2006:75). 1.1 Bakgrund I Läroplan för förskolan, Lpfö98, betonas vikten av att varje barn ges möjlighet att utveckla sin identitet och känna trygghet i den. Vidare kan vi läsa att ett av förskolans uppdrag handlar om att motverka traditionella könsmönster och könsroller (Skolverket, 2009). Delegationen för jämställdhet i förskolan skriver att detta uppdrag inte följs i tillräcklig mån och tar i sitt slutbetänkande upp att forskning visar att förskolan i många fall snarare stärker traditionella könsmönster än motverkar dem (SOU, 2006:75). I slutbetänkandet kan vi vidare läsa att i förskolan speglas ofta samhällets normer, värderingar och könsmönster. Barn lär sig vad som förväntas av dem och anpassar sig efter sin omgivning, barn förhåller sig till de regler som vuxna satt upp (Wedin, 2009). För oss innebär detta att barn formas av miljön de befinner sig i på förskolan och vår uppfattning är att barn väldigt tidigt är medvetna om de generella uppfattningar som råder om hur en flicka respektive en pojke bör vara, om vad som är accepterat och om vad som är tillåtet. Pedagogernas attityder och förhållningssätt är oerhört viktiga beståndsdelar i ett arbete kring jämställdhet (SOU, 2006:75). Med tanke på hur många barn som är inskrivna i förskolan i Sverige, tre fjärdedelar av barnen i åldern ett till fem år, så är det av stor vikt hur grundläggande värden förmedlas i verksamheten och vilken kultur som råder (Ärlemalm-Hagsér & Pramling Samuelsson, 2009). I förskolans vardag är även andra faktorer än de mänskliga med och formar miljön och den kultur som råder. Både leksaker och litteratur har stort inflytande på verksamheten och på barnen (SOU, 2006:75). Som vi nämnt ovan anser även vi att litteratur är av stor betydelse för både barn och för det pedagogiska arbetet i förskolan. Nettervik (2003) skriver att barn ges 1

6 möjlighet att utveckla sin fantasi och sitt språk genom läsning men även genom samtal kring vad de hört/läst. Författaren anser att skönlitterära texter kan skapa en inlevelse hos läsaren, barnen får en inblick i sin omvärld och därmed om sig själva. Vi delar dessa tankar och vi anser att boksamtal i samband med högläsning kan uppmuntra barn att sätta ord på sina tankar och de får möjlighet att uttrycka sig kring vad de upplevt. Vi vill i vår studie ta tillvara på barnboken som ett pedagogiskt redskap, där barnen kan skapa nya erfarenheter och genom att samtala kring böckerna ges barnen utrymme att reflektera. I enighet med Nettervik (2003) anser vi att barnboken kan användas när pedagoger i förskolan vill närma sig en företeelse, som vi i vårt fall vill när vi strävar efter att synliggöra barnens typer av uppfattningar kring olika teman kopplade till jämlikhet. Även Pramling, Asplund Carlsson och Klerfelt (1993) tar upp att pedagoger som arbetar med sagor tillsammans med barn kan få en inblick i hur barnen tänker kring dem. På så sätt blir pedagogerna medvetna om vilket tillvägagångssätt de bör använda sig av för att ha möjlighet att vidareutveckla barns förståelse kring sagans tema Läroplanen I Lpfö98 (Skolverket, 2009) kan vi läsa om vikten av att pedagoger efterföljer de grundläggande värden, som läroplanen föreskriver, om att lära barnen om allas lika värde och att respektera de olikheter som finns runtomkring. Som utgångspunkt i hur vi lagt upp vår studie har vi använt ett citat ur Lpfö98 som tar upp att förskolan ska arbeta för ett öppet sinne hos barnen, kring människor i sin omvärld, samtidigt som barnen ska ges utrymme att reflektera och diskutera kring hur de tänker och känner; Verksamheten skall syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra skall stödjas (Skolverket, 2009, s. 3-4). I några av de strävansmål som finns i Lpfö98 (Skolverket, 2009) betonas att alla barn ska bli sedda och deras åsikter och tankar ska lyssnas till. I förskolan ska barnen få de redskap de behöver för att kunna utveckla sin förmåga att uttrycka sig, lyssna till varandra och reflektera kring sina upplevelser och kunskaper. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med vår studie är att belysa barnboken som ett pedagogiskt redskap i ett jämlikhetsarbete på en förskola. 2

7 För att uppnå vårt syfte kommer vi att ställa en huvudfråga och två underfrågor; På vilket sätt kan barnboken vara ett betydelsefullt pedagogiskt redskap i ett arbete med jämlikhet? - Hur samtalar barnen utifrån barnböckerna i de boksamtal som vi genomför? - Vilken variation, i typ av uppfattning, förekommer under boksamtalen? 1.3 Begreppsförklaring I vårt examensarbete använder vi oss utav en del begrepp som vi förtydligar nedan; Barnbok begreppet används då vi syftar på en bok som är skriven för barn. Boken består av text och bild, där båda är viktiga för bokens handling. Vi använder begreppet barnbok synonymt med bilderbok. Bilderbok begreppet används i kapitlet Tidigare forskning då två författare vi refererar till använder sig av detta begrepp. Bilderboken innebär här detsamma som barnbok för oss. Boksamtal det samtal som vi håller i samband med fokusgruppsintervjuer vid högläsning. Barnens tankar får komma till uttryck genom samspel med både barn och pedagoger. Genus används för att benämna ett socialt och kulturellt konstruerat kön, till skillnad från de biologiska könen. Jämlikhet ett begrepp som innefattar alla människors lika värde. Jämställdhet kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter. Jämställdhet är en del av jämlikhetsbegreppet, jämställdhet kan beskrivas som jämlikhet mellan könen. 3

8 2. TIDIGARE FORSKNING Inför vårt examensarbete har vi läst tidigare forskning inom områden som vi anser har varit relevanta för vår egen studie. Vi har inte funnit tidigare forskning som direkt har berört vårt ämne kring barnboken som redskap för jämlikhetsarbete i förskolan. Vi har istället gjort kopplingar till separata forskningsstudier inom barnböcker i förskolan respektive förskolors jämställdhetsarbete i förhållande till vårt arbete och dessa studier har gett oss en inblick i hur forskningsområdet kring detta ser ut. I kapitlet tar vi först upp olika studier som behandlar barnböcker i förskolan, medan vi i den sista delen av kapitlet presenterar forskning som visar på hur jämställdhet, en del av jämlikhet, arbetas med i förskolan. 2.1 Barnboken i förskolan Simonsson (2004) har genomfört en studie kring bilderboken i förskolan, författarens syfte var att studera hur barn i åldern tre till fem år, på två förskolor använde sig av bilderboken ur ett barnaktörsperspektiv, ett synsätt där barnens anses vara de aktiva. Undersökningen dokumenterades med hjälp av videofilmning men även utav spontana intervjuer. Simonsson (2004) betonar att studien visar på att barnens bilderboksanvändande är beroende av vilken litteratur som finns att tillgå, barnens egna intressen samt de förutsättningar som förskolan ger för barnen att använda sig av litteratur. I analysen tydliggör Simonsson (2004) att barnen använde sig av bilderböcker på flera sätt utöver att endast agera som lyssnare vid pedagogstyrda aktiviteter. Barnen valde att se i böcker både enskilt eller tillsammans med andra barn, vilket gav upphov till samtal mellan barnen. Barnen lekläste för varandra samt skapade egna lekar med utgångspunkt i bilderböckerna. Simonsson (2004) skriver i sin avslutning att studien visade att barnen genom att använda böckerna som ett redskap har givits möjlighet att skapa sig en förståelse om världen runtomkring. Vi anser att Simonssons (2004) resultat är intressanta för vår studie med tanke på att de visar att barnen tar med sig sina erfarenheter från bilderböckerna och själva utformar både leker och samtal utifrån dem. För oss innebär det att vi i vår studie kan se böcker som ett redskap, där barnen kan få inblick i olika företeelser som de på ett eller annat sätt sedan förhåller sig till. Kåreland och Lindh-Munther (2005b) studerade nio olika förskolor som alla medvetet arbetade med litteratur och språk. Författarna lät även pedagoger från ytterligare 20 förskolor besvara en enkät kring barnböcker i förskolan. I resultatet av studien redovisas pedagogers skilda uppfattningar och tankar kring barnbokens roll samt hur och när barnboken bör användas. Kåreland och Lindh-Munther (2005b) konstaterade under sin undersökning att barnen på förskolorna hade tillgång till ett stort antal böcker, men böckernas handling hade ett 4

9 tydligt genusmönster. Det fanns dock böcker som gick emot de rådande mönster, ett exempel är en bok som handlade om att pojkar tilläts visa rädsla, men böcker som den ansågs vara undantag. Kåreland och Lindh-Munther (2005c) har genom resultatet från sina enkäter dragit slutsatsen att de böcker som dominerade på förskolorna var till allra största del skrivna av svenska författare och alla böcker var utgivna innan 1990-talets början. Kåreland och Lindh- Munther (2005c) menar att pedagogers förhållningssätt är viktigt när det gäller val av böcker till förskolan eftersom litteratur kan inspirera barn och skapa olika upplevelser och tolkningar hos barnen. På så sätt bör böcker sättas i ett större sammanhang eftersom de kan bidra till så mycket mer än endast en stunds läsning. Slutsatsen om vad böcker kan bidra till anser vi vara av intresse för vår studie eftersom vi vill studera de olika typer av uppfattningar som barn kan ha kring jämlikhet utifrån barnböcker. Kåreland och Lindh-Munther (2005c) redogör för olika synsätt som pedagogerna i studien hade kring hur böcker kunde användas. När det gäller barnens medverkan under högläsningen menade en del pedagoger att läsning bör ske utan avbrott från barnens sida, andra menade i sin tur att barnen måste få avbryta för att få möjlighet att ge uttryck för sina tankar och funderingar. Under de tillfällen vi är ute och genomför vår studie låter vi barnen medverka i boksamtal. Där uppmuntras barnen att delge sina tankar under tiden barnboken läses, eftersom vi anser att det kan gynna barnen i deras meningsskapande och kan synliggöra uppfattningar från barnens sida som är av intresse för vår studie. I Rhedin (1992) kan vi läsa om författarens forskning kring bilderbokens historia, de studier och analyser av ett antal bilderböcker som författaren genomfört samt teorier kring bilderboken. Ett intresse som Rhedin (1992) hade var att ställa den moderna bilderboken mot den så kallade traditionella barnboken. Författaren avgränsade sin studie till att gälla bilderböcker som hon ansåg tillhöra finkulturen, vilket innebar böcker av det slag som återfanns i bokhandlar och i bibliotek. Rhedin (1992) problematiserade i sin avhandling bilderboken som ett dubbelmedium (s. 127). Den benämningen använder författaren då hon skriver att bilderboken har dubbla uttryckssätt i form av text och bild, men även då boken har dubbla mottagare, barnet i första hand men även den vuxna som läser boken för barnet. Inför vår studie har vi Rhedins (1992) föreställning om bilderbokens två uttryckssätt i åtanke, vi är medvetna om att text och bild kan påvisa så väl lika som skilda innebörder i förhållande till varandra. Rhedin (1992) tar i sin slutsats upp att bilderboken kan visa barn på den kultur som råder såväl som den kan erbjuda känslomässiga aspekter. I vår studie vill vi låta barnen möta barnböcker som handlar om teman som vi anser kan kopplas till jämlikhet. Barnböckerna är 5

10 skrivna de senaste åren och återspeglar på så sätt lite av dagens kultur. Barnbokens känslomässiga aspekter vill vi ta vara på i vår studie genom att uppmuntra barnen att reflektera kring vad som lästs och låta de delge sina tankar och känslor. 2.2 Jämställdhet i förskolan Jonsdottir (2007) beskriver att syftet med hennes studie var att undersöka om förskolans miljö, på ett gynnsamt sätt, erbjuder barn att skapa sociala relationer med varandra, men författaren ville även studera pedagogernas uppfattningar kring barnens sociala egenskaper. De barn och pedagoger som deltog i studien kom från nio olika förskolor. I diskussionen tar författaren upp sin åsikt om att pedagogerna i förskolan har ett betydelsefullt uppdrag i att samtala med barnen kring känslor såväl som livsfrågor. Vi vill i vår studie få syn på barns olika typer av uppfattningar kring jämlikhet genom att genomföra boksamtal där barnen får reflektera kring både sina egna och andras känslor. Jonsdottirs (2007) resultat visar att det både fanns förskolor där barnen utvecklat förståelse för vårt samhälles normer och värderingar, där de statliga målen har uppnåtts, samt förskolor där verkligheten i olika hög grad skilde sig från vad styrdokumenten förespråkar. I vår studie vill vi belysa barnboken som ett pedagogiskt redskap i en förskolas jämlikhetsarbete. Jonsdottirs (2007) resultat är av den grund betydelsefulla för oss eftersom de visar på att förskolor inte arbetar med jämlikhet i tillräcklig mån. Vi anser att resultaten tyder på att förskolors arbete med att förmedla den värdegrund som bland annat förespråkas i Lpfö98 (Skolverket, 2009) inte efterföljs fullt ut, därav fyller vår studie en funktion i och med att den kan bidra till ett sätt att ta in barnboken i verksamheten för att uppnå detta. Eidevald (2009) har genomfört en studie på två förskolor med barn i åldern tre till fem år. I undersökningen har författaren använt sig av samtal med pedagoger i fokusgrupper samt av videoobservationer av verksamheten. Eidevald (2009) lade märke till att pedagogerna bemötte barnen på olika sätt i olika situationer beroende på om det var flickor eller pojkar det handlade om, trots att pedagogerna i samtal uttryckt att alla barn skulle ges samma möjligheter till att göra vad de ville göra och att de inte såg några begränsningar utifrån vilket kön barnet tillhörde. Eidevald (2009) drog slutsatsen att förskolan inte uppnår målen i styrdokumenten då det handlar om jämställdhet utifrån vad han såg. Författarens åsikt var att inte alla barn gavs samma rättigheter och att barnets kön spelade en stor roll för vad barnet erbjöds i förskolan. Vi anser att Eidevalds slutsatser (2009), i likhet med i Jonsdottirs (2007) resultat, speglar att pedagoger inte uppnår det som krävs av dem i arbetet med att eftersträva en jämlik verksamhet för alla barn. För oss innebär det att pedagogerna säger en sak men sedan gör en 6

11 annan. Vi anser att pedagoger har en oerhört viktigt roll i att låta ett jämlikhetsarbete genomsyra verksamheten så att alla barn ges samma möjligheter. Odenbring (2010) hade som syfte i sin studie att studera hur kön konstrueras i samspel mellan barn och barn och i samspel mellan barn och vuxna. I undersökningen deltog en förskola, två förskoleklasser och en skolklass år 1. En förskoleklass studerades genom fältarbete av etnografisk karaktär, medan videoinspelning var den metod som användes vi de andra tre grupperna. Odenbring (2010) kom i sin analys fram till att pedagogerna tillskrev barnen olika egenskaper beroende på hur de bemötte dem och samtalade med dem vilket även kunde återspegla sig i barnens bemötande av varandra. Pedagogerna delade in pojkarna respektive flickorna i fack som speglar de styrande tankarna kring hur en pojke och en flicka bör vara, bland annat fick pojkarna höra om sin fysiska styrka medan flickorna tilltalades gällande sitt utseende. Vi finner det intressant att Odenbrings (2010) studie visar att barnen tog efter de vuxna och agerade på samma sätt som pedagogerna när det gällde att kategorisera varandra efter kön. Inför vår studie är det viktigt att ha i åtanke vilken stor roll vuxna spelar för hur barn agerar. Vi anser att de slutsatser Odenbring (2010) har dragit ytterligare visar på att förskolor inte efterföljer vad Lpfö98 (Skolverket, 2009) föreskriver om att motverka traditionella könsroller och könsmönster. Vår uppfattning är att pedagogerna på de studerade förskolorna istället förstärker dem med tanke på deras sätt att uttrycka sig och deras bemötande av barnen. Johansson (2008) följde under ett år en grupp med förskolebarn i åldern tre till sju år, där hon videofilmade barnens samspel i förskolans olika sammanhang. Främst observerades leken men även andra situationer så som samlingar och måltider studerades. Syftet med studien var att studera hur etiska värden och normer visar sig i samspelet barn emellan. Några slutsatser Johansson (2008) tar upp är att flickor och pojkar tycktes agera och rikta sig mot olika problem beroende på vilka förväntningar som fanns på dem i relation till deras kön. Vi anser att denna slutsats visar att barn tidigt lär sig att agera utifrån omgivningens normer och vi menar, med bakgrund av detta, att vår studie som belyser barnboken i ett jämlikhetsarbete, kan bidra till att barnen får skapa sig andra bilder och möta nya företeelser. Johansson (2008) har i sin studie insett att det är viktigt att pedagoger i förskolan stödjer barn som går emot de traditionella könsmönstren och försöker förstå hur strukturen i förskolan kan vara bidragande till hur olika saker uppfattas beroende på om det är flickor eller pojkar det gäller. Johansson (2008) såg i sin studie tendenser till att pojkarna var de som dominerade och hade tillgång till rättigheterna (s.208). Även om det inte alltid var så påtagligt anser författaren att pedagoger 7

12 bör vara uppmärksamma på detta så att ett sådant mönster inte befästs i den pedagogiska verksamheten. Vi anser inte att författarens slutsatser var lika tydliga som Jonsdottirs (2007) och Eidevalds (2009) resultat då det gällde hur väl förskolan efterföljde sitt uppdrag med att motverka stereotypa roller och mönster, men även Johansson (2008) nämner i sin studie att detta inte helt uppfylldes. 8

13 3. TEORI Vi har i vårt examensarbete hämtat en del av vår inspiration ifrån fenomenografin, det gäller såväl studiens utformning samt vad vi eftersträvade under de olika tillfällena. Vi har även förhållit oss till utvecklingspedagogiken, som har sitt ursprung i fenomenografin, i vårt arbete. Dessa två pedagogiska perspektiv beskriver vi i detta kapitel. 3.1 Fenomenografi Patel och Davidsson (2010) beskriver fenomenografi som ett vetenskapligt förhållningssätt som är väl knutet till den empiri som undersöks och det centrala i det fenomenografiska förhållningssättet är att studera människors uppfattning kring fenomen runtomkring dem. Enligt Marton och Booth (2000) ligger intresset i fenomenografisk forskning att som forskare studera den variation som finns i människors beskrivningar om sina uppfattningar kring olika fenomen. Vi anser att fenomenografin stämmer överens med vad vi eftersträvar i vår studie och är ett perspektiv som vi hämtat inspiration ifrån. Vår förhoppning är att olika typer av uppfattningar kring jämlikhet från barnen sida blir synliga för oss under studiens gång. Den variation i typer av uppfattning som kan uppkomma anser vi kan bidra till att vi kan närma oss vårt syfte, vilket är att belysa barnboken som ett pedagogiskt redskap i en förskolas jämlikhetsarbete. Marton och Booth (2000) skriver att fenomenografisk forskning ofta bedrivs inom det pedagogiska fältet, i vår studie är förskolan den pedagogiska verksamhet som forskningen bedrivs inom. Marton och Booth (2000) tar upp en tankegång inom fenomenografin som innebär att de olika typer av uppfattningar som visar sig är beroende av den bakgrund och de erfarenheter som personerna som studeras har med sig. Vidare skriver författarna att den fenomenografiska forskningens objekt är det mänskliga erfarandet och den variation i typer av uppfattningar som finns inom fenomenet. Grundenheten inom den fenomenografiska forskningen handlar om sättet att erfara någonting på, vilket i sin tur bygger på ett utbyte mellan den som erfar och det som erfars. När en människa blir medveten om att något är på ett visst sätt, blir personen ifråga även medveten om att något hade kunnat vara på ett annat sätt. Marton och Booth (2000) menar att inom fenomenografin anses en människa inte vara medveten om ett fenomen oberoende av andra aspekter, utan ett medvetande om ett fenomen innebär ett medvetande om andra företeelser som är kopplade till fenomenet. Med tanke på detta är vi inför vår studie medvetna om att barnens variation i typer av uppfattningar kring fenomenet jämlikhet även bygger på förståelse för olika företeelser förknippade med jämlikhet. Vår förhoppning är att barnböckerna kan vara ett redskap för att synliggöra dessa typer av uppfattningar. Enligt Patel 9

14 och Davidsson (2010) kan fenomenografisk forskning framställa teorier som passar för den unika studien, teorierna avser inte att vara generella utan de är bundna till det fall som studerats Utvecklingspedagogiskt perspektiv Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2008) skriver om utvecklingspedagogik som en teori som tagit sina utgångspunkter i fenomenografin, där fenomenografin beskrivs lyfta fram människors sätt att förstå omvärlden och deras subjektiva uppfattningar. Enligt Pramling, Asplund Carlsson och Klerfelt (1993) innefattar utvecklingspedagogiken ett medvetet arbetssätt från pedagogernas sida där de strävar efter att göra barn medvetna om olika fenomen och företeelser i deras omvärld, på så sätt kan barnens erfarenhetsvärld utvecklas. Utvecklingspedagogiken har växt fram i takt med att samhällets har förändrats och beskrivs som ett pedagogiskt perspektiv där ett större intresse ligger i det som kan skapas, än i det som redan finns (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2008). Författarna nämner två andra teoretiska perspektiv, det utvecklingspsykologiska perspektivet och det socialkonstruktivistiska perspektivet, som har varit en del av förskoletraditionen under talet. Vidare beskriver författarna att fokus i det utvecklingspsykologiska perspektivet ligger på vad som sker inom barnet, deras mognad sätts i förhållande till givna ramar inom olika stadier, medan det socialkonstruktivistiska perspektivet värderar omgivningen och de sociala relationernas betydelse högre än vad som kan anses ske inom den enskilda individen. Inom det utvecklingspedagogiska perspektivet anses alla barn vara unika med skilda förutsättningar, samtidigt som även miljön och de sociala sammanhang barnen befinner sig i anses ha en stor inverkan. I vår studie eftersträvar vi att belysa barnboken som ett pedagogiskt redskap i ett jämlikhetsarbete. Vår förhoppning är att vi, genom att få syn på den variation i typer av uppfattningar som kan finnas hos barnen, kan bli medvetna om hur ett sådant arbete kan bedrivas. Utvecklingspedagogiken förespråkar det kompetenta barnet där barnet anses ha många förmågor som pedagoger bör ta tillvara på, samtidigt som det är pedagogen som har ansvaret för barnens lärande och som ger barnen förutsättningar att utvecklas (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2008). I vår studie är det vi som utformar hur de fyra tillfällena ser ut, vi anser att vi i rollen som pedagoger/forskare är de som har ansvaret för att ge barnen möjligheter till att skapa erfarenheter och förståelse kring vad barnböckerna tar upp. 10

15 4. METOD I följande metodkapitel börjar vi med att ta upp vad kvalitativ forskning innebär och hur vi har förhållit oss till de metoder vi valt att använda i vår forskning. I val av metod redogör vi för fokusgruppsintervjuer och intervjuer, samt för hur studiens dokumentationsmetod och dess analysmetod ser ut. Efter det tar vi upp studiens tillförlitlighet som efterföljs av de olika urval vi gjort. Till sist berättar vi om hur vi gick tillväga när vi genomförde studien vid de fyra tillfällena samt beskriver boksamtal. 4.1 Kvalitativ forskning Bryman (2004) skriver att det är de studerades perspektiv som är det intressanta i kvalitativ forskning, även Denscombe (2004) menar att forskare i kvalitativ forskning är ute efter människors tolkningar och uppfattningar. Vi har valt att använda oss utav kvalitativa intervjuer i form av boksamtal i vår undersökning eftersom vi är intresserade av hur barnen förhåller sig till jämlikhet utifrån olika teman från barnböckerna. På så sätt kan en variation i typer av uppfattningar bli synlig. Denscombe (2004) anser att en kvalitativ forskning innebär en djupare studie av endast ett fall, eller ett fåtal fall, till skillnad mot i kvantitativ forskning där forskaren ofta är ute efter att göra en statistisk undersökning som är mer generellt övergripande. Vi anser att vår studie tillhör den kvalitativa forskningen eftersom vi studerade ett specifikt fall, en grupp barn på en förskola, för att få en inblick i hur barnboken kunde användas som ett pedagogiskt redskap på en förskola. Genom vår forskning kunde vi skapa oss en uppfattning om hur barnboken kunde användas i ett jämlikhetsarbete. 4.2 Val av metod I vår studie använde vi oss till största del utav fokusgruppsintervjuer där barnen fick samtala i grupp med oss kring olika teman. Vi valde denna metod eftersom vi ansåg att barnen kunde känna en trygghet i att vara med varandra, med sina kompisar, vilket kunde medföra att barnen ville och vågade delta i samtalen och uttrycka sina uppfattningar. Vi är medvetna om att intervjuer i grupp kan medföra att några barn tar en större roll vilket kan leda till att andra barn ges mindre utrymme. En annan negativ aspekt anser vi kan vara att intervjuer i gruppform kan vara svårare att leda om samtalet tar en riktning mot andra ämnen än de som är avsedda att beröras. Vi tog hänsyn till dessa punkter men ansåg trots detta att fokusgruppintervjuer främst var den metod som var bäst lämpad för den studie vi tänkt genomföra och för de reflekterande diskussioner vi hade förhoppningen att uppnå. Vid det sista studietillfället kombinerade vi intervjuer i fokusgruppen med en enskild intervju. Detta gjorde vi eftersom vi ville låta barnen komma till tals en och en, vilket vi ansåg kunde 11

16 medföra att barnens olika typer av uppfattningar blev tydligare för oss, även om det inte var något vi säkert kunde veta. Vi valde att genomföra den enskilda intervjun vid det sista tillfället, då hade barnen haft möjlighet att träffa oss tre gånger. De teman som intervjun berörde hade tidigare tagits upp i fokusgruppsintervjuerna, vilket kunde göra att de var kända för barnen Fokusgruppsintervjuer En skillnad som Bryman (2004) ger mellan gruppintervjuer och intervjuer i fokusgrupper är att det förstnämnda ofta tar upp en större mängd olika frågor, medan det sistnämnda innebär att ett djupare fokus läggs på ett visst område eller tema. Bryman (2004) skriver att fokusgrupper gärna används inom kvalitativ forskning och forskaren är i detta fall intresserad av att låta deltagarnas mångfald av uppfattningar bli synliga kring ett visst tema. Vi var i vår studie intresserade av att få syn på olika typer av uppfattningar kring teman kopplade till jämlikhet utifrån tre barnböcker, på så sätt anser vi att fokusgrupper har varit ett tillvägagångssätt som passat för vad vi har velat undersöka. Även Kvale och Brinkmann (2009) tar upp intervjuer i fokusgrupper som vi valt att förhålla oss till. Författarna beskriver att fokusgruppsintervjuer är en metod där forskaren leder samtal med en grupp utvalda människor och där syftet är att framföra deltagarnas olika tankar snarare än att uppnå en enad bild eller svar kring vad som diskuteras. Vi har under våra fokusgruppsintervjuer strävat efter att alla barnens uppfattningar blivit hörda, vi har inte under dessa samtal velat att en slutgiltig lösning ska ha uppkommit. Våra intervjuer i fokusgrupp har haft en låg grad av strukturering, enligt Bryman (2004) kan det vara en förutsättning för att de medverkandes synpunkter och tankar ska kunna komma till tals. För oss innebar en mer ostrukturerad intervju att vi kunde utveckla intervjun i den riktning som uppkom, eftersom vi inte var bundna till endast fasta frågor eller frågemönster Intervjuer Patel och Davidsson (2010) skriver att en anledning till att använda kvalitativa intervjuer som metod kan vara att forskaren då kan få reda på den intervjuades åsikter och tankar eftersom utrymme ges då det är öppna frågor som ställs. Vi genomförde vid det sista studietillfället enskilda intervjuer med barnen, i likhet med fokusgruppsintervjuerna anser vi att syftet med enskilda intervjuer är att få syn på variationen i typer av uppfattningar kring olika avseenden (Kvale & Brinkmann, 2009). Vidare skriver författarna att vid intervjuer av barn är det viktigt att intervjuaren ställer frågor på ett sådant sätt att barnen inte får uppfattningen av att det finns ett rätt eller fel svar. Vi strävade i intervjuerna efter att ha en öppen dialog där barnet 12

17 uppmuntrades att utveckla sina tankar och försökte ställa frågor på ett sådant sätt att barnen förhoppningsvis kände att de kunde svara det de ville. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är det en fördel om intervjuer med barn genomförs i en för barnet välkänd miljö och att det i många fall kan underlätta om intervjun bedrivs samtidigt som barnet gör något annat, exempelvis leker eller målar. Detta hade vi i åtanke under alla fyra studietillfällen, eftersom vi ansåg att det blev en mer naturlig situation för barnen om de samtidigt fick göra något de var vana vid, i vårt fall handlade det om att rita eller lyssna till när vi läste barnböcker för dem. Vi genomförde fokusgruppsintervjuerna i ett rum på förskolan där barnen ibland är och leker, miljön var på så sätt känd för dem. Den enskilda intervjun ägde rum i ett lite mindre rum där personalen brukade ha sina möten, barnen kände till rummet men hade inte tidigare varit där, men det var den enda miljö vi hade tillgång till för att intervjuerna skulle kunna få föregå ostörda Dokumentationsmetod Bryman (2004) tar upp svårigheterna med att anteckna samtidigt som en fokusgruppsintervju äger rum, det kan för forskaren vara svårt att veta vem som säger vad och hinna med att skriva ned allt som sägs. Vi hade detta i åtanke då vi valde hur vi skulle dokumentera fokusgruppsintervjuerna och den enskilda intervjun. Den dokumentationsmetod vi ansåg mest lämplig för vår studie var ljudinspelning eftersom det skulle ge oss möjlighet att gå tillbaka och lyssna till intervjuerna flera gånger under arbetets gång. I vår studie var vi ute efter variationen i typer av uppfattningar och ansåg då att ljudinspelning kunde ge en tydligare bild av allt som sades i gruppen, så att inte något föll bort vilket det hade kunnat göra om vi endast antecknat. Under de fyra tillfällena lät vi en videokamera stå i mitten av rummet, med linsskyddet stängt, så att endast ljud spelades in. Allt som sades i rummet spelades in och transkriberades sedan. I våra utskrifter har vi skrivit ned ordagrant vad som sades under fokusgruppsintervjuerna och den enskilda intervjun Analysmetod Vi har i vår analys delvis hämtat inspiration ifrån hur Larsson (1995) menar att en fenomenografisk analys bör gå tillväga. Författaren skriver att i en kvalitativ analys av en fenomenografisk forskning, gäller det att synliggöra den variation i typer av uppfattningar kring ett fenomen som kan ha uppkommit under intervjuerna. Forskaren bör läsa igenom transkriberingarna av intervjuerna om och om igen, vilket kan bidra till en djupare reflektion kring vad som faktiskt berättas i materialet. Även Alexandersson (1998) skriver att en fenomenografisk analys tar sin början i att forskaren läser igenom de transkriberade 13

18 intervjuerna upprepade gånger för att skapa sig en bild att vad som egentligen har sagts i intervjuerna för på så sätt få förståelse för helheten. Vi har läst igenom alla intervjuer ett flertal gånger för att skapa oss en helhetsbild innan vi påbörjade vår analys. Larsson (1995) och Alexandersson (1998) skriver att i analysen av materialet ska forskaren söka efter likheter och skillnader i utsagorna och jämföra dem mot varandra, på så sätt kan ett mönster bli synligt. Vi har i vårt resultat- och analyskapitel delat in intervjuutsagorna från både fokusgruppsintervjuerna och den enskilda intervjun utifrån de tre barnböckerna utifrån de teman som var synliga Arbetsfördelning Under examensarbetets gång har vi båda varit delaktiga i och ansvariga för hur processen har sett ut. Vi läste vid ett fåtal tillfällen in oss på litteratur på skilda håll, men utformningen av arbetet har skett gemensamt och då vi har skrivit har vi till största del suttit tillsammans. Under fokusgruppsintervjuerna deltog vi båda två men hade lite olika roller, en av oss läste för barnen och var den som främst höll i boksamtalet medan den andra av oss intog en mer observerande roll, men var trots det delaktig i de samtal som föregick. En av oss läste och var ledande i boksamtalen till två av barnböckerna, medan den andra av oss var ansvarig för läsandet och tillhörande boksamtal till den tredje barnboken. Vid de enskilda intervjuerna var endast en av oss medverkande, då vi inte ville var två vuxna i förhållande till ett barn. Den andra av oss hade samtal i grupp med de andra barnen vid det tillfället. 4.3 Studiens tillförlitlighet Strukturering och standardisering Intervjuers grad av strukturering bygger på i vilken utsträckning personen som intervjuas ges utrymme att själv formulera sina svar. Standardisering är ett annat begrepp som berör intervjuers utformning, standardisering kan beskrivas som i vilken ordning intervjufrågor ställs och hur frågorna är formulerade (Patel & Davidsson, 2010). Våra fokusgruppsintervjuer och den enskilda intervjun hade en låg grad av strukturering eftersom barnen gavs ett stort utrymme att själva utforma sitt svar. De hade även en låg grad av standardisering då frågorna inte ställdes efter en strikt mall, vi anpassade i vilken ordning frågorna ställdes beroende på barn och situation. Vissa frågor formulerade vi under tiden som fokusgruppsintervjuerna och den enskilda intervjun genomfördes Generaliserbarhet Inom fenomenografin eftersträvas inte att studieresultaten ska kunna generaliseras utanför den undersökta gruppen och urvalet av intervjupersoner bygger ofta på ett medvetet val från 14

19 forskarens sida. Forskarna strävar efter att urskilja den variation av typ av uppfattning som kan finnas hos intervjupersonerna, utan att lägga för stor vikt vid vem som säger vad eller att eftersöka ett visst svar (Alexandersson, 1998). I vår studie har vi fokuserat på en mindre grupp barn för att kunna skapa oss en djupare förståelse för vårt fall, vilket stämmer överens med Brymans (2004) tanke om vad som är det resultat en kvalitativ forskning ger. Vi anser att de resultat och slutsatser vi kommer fram till kan vara en tillgång för andra pedagoger i deras arbete med barnböcker, eftersom de kan ge ett budskap om hur de kan gå tillväga. Vår studie kan bidra till ett sätt att ta in barnboken i ett jämlikhetsarbete i förskolans verksamhet, därmed inte sagt att våra resultat kan generaliseras och gäller för alla liknade situationer. Vi har i vår studie använt oss utav ljudinspelning vilket vi anser vara en tillförlitlig metod eftersom fokusgruppsintervjuerna och den enskilda intervjun då finns inspelade så att andra personer, med intresse för studien, kan lyssna till dem vid senare tillfällen. Dessa tankar delar vi med Bryman (2004) som förespråkar ljudinspelning vid olika former av intervjuer för att lyfta tillförlitligheten i forskningen Forskningsetiska principer Vi har i vår forskningsstudie följt de forskningsetiska principer, de fyra huvudkraven, som Vetenskapsrådet (2010) förespråkar. Det första informationskravet förhöll vi oss till genom att informera föräldrarna till de deltagande barnen i ett brev där studien beskrevs. Samtyckeskravet följde vi genom att be om föräldrarnas samtyckte till barnens medverkan i studien. I enlighet med konfidentialitetskravet har vi sett till att deltagare och förskola anonymiseras och ej ska kunna identifieras. Barnen som deltar i studien har tilldelats fingerade namn. Nyttjandekravet har vi följt genom att endast använda den information som kom fram i studien i ett forskningsändamål. 4.4 Urval Val av förskola Vi har genomfört vår studie på en förskola i en mellanstor svensk stad. Avdelningen som deltog i studien har 24 stycken barn i åldern fyra till fem år inskrivna. På avdelningen jobbade vid tiden för undersökningen fyra pedagoger, tre förskollärare och en barnskötare. Vi valde denna förskola eftersom en av oss var känd där sedan tidigare, vilket vi ansåg vara en förutsättning eftersom vår studie byggde på att vi själva genomförde aktiviteter under de olika tillfällena. Av den anledningen ansåg vi att det var viktigt att barnen kände en av oss eftersom det kunde inge den trygghet som behövdes för att barnen skulle vilja och våga delta i fokusgruppintervjuer och enskilda intervjuer. 15

20 4.4.2 Val av deltagare Inför vår studie skickade vi ut ett informationsbrev till alla föräldrar med barn födda -05 (se bilaga 1). Tio föräldrar utav elva gav sitt godkännande till barnens deltagande. I vår undersökning ville vi att både pojkar och flickor skulle delta, då vi var intresserade av den variation som det kunde innebära. Under de fyra tillfällen vi var ute på förskolan deltog sju stycken barn, tre pojkar och fyra flickor. De barn vi valde ut var de barn, som enligt sina scheman, skulle befinna sig på förskolan under de dagar vi getts möjlighet att vara där för att genomföra vår studie. Ett barn deltog endast vid två tillfällen, då barnet blev ledig vid de andra två. Vi valde att studera barnen födda -05 eftersom vår förhoppning var att de både skulle kunna och våga uttrycka sina tankar och funderingar kring barnböckerna. Chambers (2005) menar att barn redan i femårsåldern kan ses som litteraturkritiker, vilket vi hade i åtanke i val av åldersgrupp. Nedan följer en förteckning över deltagare vid de olika tillfällena, i vårt arbete har vi tilldelat barnen fingerade namn. Tabell 1. Deltagarförteckning. Barnets namn Tillfälle 1 Tillfälle 2 Tillfälle 3 Tillfälle 4 Alice X X X X Björn X X X X Cecilia X X X X Dennis X X X X Elsa X X X X Filippa X X X X Gustav X X Bryman (2004) anser att kvalitativ forskning ofta tenderar att utgå från en urvalsmetod där personer som varit tillgängliga inom studiens område deltar, vilket var fallet i vår studie. I vår studie eftersträvades att studera en mindre grupp barns typer av uppfattningar för att ge oss en djupare inblick i vårt fall, vilket Denscombe (2004) anser utmärka en kvalitativ forskning, snarare än att göra en generell studie som blir representativ för en större mängd människor Val av böcker I vår studie har vi använt oss utav barnböcker som utkom i Sverige under åren Vi ville i vår studie använda oss av barnböcker från de senaste åren för att ta tillvara på de nyare barnböcker som utgivits. Tanken med detta uppkom då vi läste att en studie visade på att svenska förskolors bokbestånd till största del består av barnböcker som är skrivna före talet (Kåreland och Lindh-Munther, 2005b). Vår tanke var att läsa en bok från vart år 2007, 2008, 2009 och 2010 med olika författare, både svenska och utländska, för att få en bredd av litteratur inom de ramar vi satt. I vårt val av litteratur har vi haft Lpfö98 (Skolverket, 2009) i 16

21 åtanke, främst med tanke på vad läroplanen tar upp om allas lika värde, om jämställdhet mellan könen och om barnets trygghet i sin identitet. Utifrån dessa begrepp kom vi sedan fram till teman som vi önskade att barnböckernas handling skulle beröra på ett eller annat sätt. De temana är vänskap, känslor, flickor och pojkar. Det främsta kravet vi hade var att barnböckerna skulle ha människor, barn, som huvudpersoner, vår förhoppning var här att det skulle kunna underlätta för barnen att kunna relatera handlingen till sin verklighet. I barnböckerna eftersträvade vi att både flickor och pojkar skulle vara representerade, men utan kravet att båda könen skulle ingå i alla barnböcker. Vi valde sedan ut fyra stycken barnböcker från ett stadsbibliotek som vi ansåg passa till vårt arbete, men tanke på handling, utgivningsår samt tillgänglighet. I studien kom vi att använda oss utav tre stycken barnböcker, då tiden inte räckte till för den fjärde boken. Den första barnboken vi läste för barnen är Vill du gifta dej med mej? (Falkenland & Tollerup-Grkovic, 2008), som handlar om vänskap och kärlek mellan en flicka och en pojke som går på samma förskola och leker att de gifter sig med varandra. Den andra barnboken, Lisa väntar på bussen (Nordqvist, 2010), handlar om en flicka som väntar på en buss och under tiden träffar hon flera olika människor, främst då en pojke som hon blir vän med. Den tredje boken, Pojken som inte ville vara rädd (Stein & van Hout, 2007), tar upp en pojkes försök att bli av med sin rädsla genom att ta hjälp av ett trollande träd. Vi har genomfört en operationalisering i vårt val av barnböcker, eftersom vi utifrån vårt syfte och frågeställningar har brutit ut teman som vi anser synliggör jämlikhet och har haft dessa i åtanke när böckerna valdes ut (Patel & Davidsson, 2010) Avgränsning av jämlikhetsbegreppet Vi har i vår studie valt att dela in begreppet jämlikhet i mindre delar för att nå barnen på den nivå där de befinner sig. För att få syn på barns typer av uppfattningar kring jämlikhet anser vi att det krävs att vi som forskare anpassar oss till den praktik vi studerar och utformar vår studie på ett passande sätt. Vi kan inte utgå ifrån att ett fem år gammalt barn kan svara på frågan vad jämlikhet är för dem, utan vi har av den grund valt att låta begreppet speglas utifrån områden som vi anser att barnen kan relatera till, för att det ska bli möjligt för oss att få syn på barnens olika typer av uppfattningar om jämlikhet. Våra fokusgruppsintervjuer och den enskilda intervjun har haft barnböckerna som utgångspunkt. Utifrån dessa har intervjuer ägt rum kring sådant vi anser att barnen kan ha erfarenheter om från sin vardag, både i hemmet och i förskolan, och på så sätt kan barnen ha en uppfattning om det. Vi har strävat efter att nå barnens uppfattningar kring flickor och pojkar, jämställdhet, förståelse för andra människor och allas lika värde. 17

22 4.5 Studiens tillvägagångssätt Vårt syfte, att belysa barnboken som ett pedagogiskt redskap i en förskolas jämlikhetsarbete, ville vi uppnå genom att själva vara med och skapa situationer där barnboken hade en viktig roll för de samtal som följde och där vi kunde få syn på barns uppfattningar kring teman kopplade till jämliket. Vi ville i vår studie inte observera hur jämlikhetsarbetet såg ut på förskolan, utan snarare belysa hur barnboken kunde användas i ett jämlikhetsarbete, detta innebar av vi medvetet höll i aktiviteterna med barnen utan delaktighet från förskolans pedagoger. Vi satt tillsammans med barnen i ett avskilt, men för barnen välkänt, rum vid alla tillfällen, vår tanke var här att barnen inte skulle bli distraherade av det som föregick på avdelning. Vår studie sträcker sig över fyra tillfällen, under de gångerna har vi intervjuat en grupp bestående av sex eller sju stycken barn. De tre första gångerna var vår metod fokusgruppsintervjuer medan vi den sista gången genomförde enskilda intervjuer med barnen. En av oss höll i de enskilda intervjuerna med barnen, medan den andra av oss satt tillsammans med resten av barngruppen och samtalade kring böckerna samtidigt som barnen fick rita kring dem De fyra tillfällena Vid det första tillfället ombads barnen att rita varsin teckning som föreställde barn eller vuxna som gjorde något valfritt. Vi uppmuntrade barnen till samtal kring teckningarna och ställde frågor under tiden. Anledningen till att vi avsatte vårt första tillfälle till fokusgruppintervjuer i samband med att barnen ritade, var att vi ville ge barnen en möjlighet att bli trygga med oss samt få en inblick i hur barnen uttryckte sig kring vad de ritat. Vår förhoppning var att vi skulle, genom att lyssna till hur barnen uttryckte sig, få kännedom om vilka barnen var inför vår vidare utformning av studien. Vid det andra tillfället samlade vi barnen i samma rum som vi var i den första gången. Vi hade gjort i ordning med filtar och kuddar på golvet för att skapa en läshörna då vi skulle läsa barnböckerna Vill du gifta dej med mej? (Falkenland & Tollerup-Grkovic, 2008) och Lisa väntar på bussen (Nordqvist, 2010). Under högläsningstillfället genomförde vi fokusgruppsintervjuer, i form av boksamtal, tillsammans med barnen. Detta skedde såväl under tiden barnboken lästes som efteråt. Barnen fick uttrycka sina tankar om boken, kring de olika teman som boken tog upp samt kring sådant som fångade deras intresse. På så sätt kunde vi få syn på barnens olika typer av uppfattningar kopplade till jämlikhet. Vid det tredje tillfället gick vi tillväga på samma sätt som gången innan, vi läste för barnen i den läshörna vi skapat. Barnen fick den här gången lyssna till ytterligare en barnbok, Pojken 18

23 som inte ville vara rädd (Stein & van Hout, 2007). Vi använde, som vid det föregående tillfället, oss utav intervjuer i fokusgrupper i form av boksamtal, där barnens uppfattningar kring barnboken, dess handling och karaktärer efterfrågades. Under det fjärde tillfället intervjuades barnen enskilt i ett närliggande rum av en av oss. Vår tanke var att vi då skulle få möjlighet att prata ostört med barnet, för att se om ytterligare tankar och typer av uppfattningar från barnets sida blev tydligare för oss. De frågor som ställdes under de enskilda intervjuerna tog upp samma teman och ämnen från barnböckerna som fokusgruppsintervjuerna gjorde. De andra barnen satt i samma rum som tidigare med den andra av oss och ritade kring de barnböcker vi hade läst. Barnen uppmuntrades att rita vad de tyckte om med boken och om det fanns något de saknat eller ville skulle varit med. Under tiden föregick ostrukturerade samtal som spelades in i fall något nytt skulle uppkomma som inte berörts i fokusgruppsintervjuerna Boksamtal Under det andra och tredje studietillfället läste vi sammanlagt tre stycken böcker för barnen. Som inspiration för våra fokusgruppsintervjuer, som då ägde rum, hade vi vad Chambers (2005) benämner som boksamtal. Författaren beskriver boksamtal som ett samspel där deltagarnas tankar och reflektioner vävs samman och där erfarenheter utbyts. Chambers (2005) skriver i sin bok att pedagoger kan använda sig av boksamtal tillsammans med barn för att ge dem möjlighet att uttrycka sina tankar och reflektera kring vad de läst. Detta stämmer väl överens med vad vi ville uppnå med våra fokusgruppsintervjuer under våra högläsningstillfällen. Vår förhoppning var att barnens olika typer av uppfattningar skulle komma till uttryck under dessa två tillfällen då vi samtalade kring böckerna. Chambers (2005) anser att de kunskaper och erfarenheter som barn får genom samtal kring böcker kan gynna dem i andra sammanhang i vardagen där de behöver kunna uttrycka sig. Trots att detta inte är något vi kan se på endast två tillfällen, så hoppas vi att de teman vi berört kring jämlikhet kan finnas i barnens tankar i andra situationer. Chambers (2005), som själv är en erfaren lärare sedan många år, utvecklade tillsammans med ett antal andra lärare vad författaren benämner som Jag-undrar -inriktningen, som tillkom då de upptäckt vilken betydande roll samtalet har i strävan mot att bidra till att barnen blir läsande individer. I inriktningen finns ett antal frågor att ha som bakgrund i boksamtal, författaren betonar att de ska verka som en inspirationskälla för pedagogen. Pedagogen är inte styrd utan kan välja andra formuleringar av frågorna och i helt andra indelningar än vad 19