Rapport VESTA Norra programmet 2012 Kartläggning av antibiotikaförskrivning vid nedre urinvägsinfektioner hos kvinnor på Solna centrums vårdcentral Tatiana Markovitj, ST läkare i allmänmedicin Solna centrums vårdcentral/rissne vårdcentral tania170170@hotmail.com Vetenskaplig handledare: Nouha Saleh-Stattin med.dr., CeFAM/Elisabeth Rydwik, med dr, docent i fysioterapi, Jakobsbergs akademiska vårdcentral. Klinisk handledare: Specialist i allmänmedicin Helin Burkay, Solna centrums vårdcentral/verksamhetschef, specialist i allmänmedicin Ann-Mari Sjöblom, Rissne vårdcentral.
Innehållsförteckning Rubrik Sidan Sammanfattning 3 Introduktion 4 Syfte och frågeställningar 6 Material och metod 7 Etik 9 Resultat 10 Diskussion 12 Referenslistor 16 Bilagor 18 2 (19)
Sammanfattning Bakgrund Nedre okomplicerade urinvägsinfektioner hos kvinnor (UVI, diagnos N.30) är den vanligaste diagnosen som föranleder vårdkontakt och som ställs i primärvården. I samband med läkarbesök förskrivs antibiotika i 80-90% för behandling av dessa symtom. Antibiotikaval och doseringsmönstermönster överskrider ofta rekommenderade riktlinjerna. Ökande bakterieresistens bör beaktas vid antibiotikaförskrivning. Syfte Syftet med studien var att kartlägga antibiotikaförskrivning vid behandling av nedre UVI (diagnos Cystit N.30.P) hos kvinnor över 18 år under perioden 2011-01-01-2011-12-31 på Solna Centrums vårdcentral samt beskriva antibiotikaval och behandlingstider. Metod Studien är journalbaserad retrospektiv, deskriptiv och kvantitativ. Antal vårdkontakter av kvinnliga patienter under perioden 2011-01-01 2011-12-31 på Solna centrums VC undersöktes och kartläggning av antibiotikaförskrivning gjordes. Antibiotikaval samt behandlingstider analyserades i förhållande till kvalitetsindikatorer från SFAM.Q. Resultat Förskrivning av urinvägsantibiotika skedde i 87,7 % av fallen. Antibiotikafördelning visade ojämn bild med överförskrivning av Pivmecillinam 53,5%. Det förekom också ökad förskrivning av Fluorokinoloner (5,5 %). Behandlingstider i de flesta antibiotikagrupper var optimala förutom pivmecillinam-gruppen där man följde rekommendationer i 79,6 % av fallen. Slutsats Antibiotikaförskrivning vid behandling av nedre UVI hos kvinnor på Solna centrums VC visade på överförskrivning av Pivmecillinam. Behandlingstider i denna preparat-grupp var längre i > 20 % av fallen än de rekommenderade. Fluorokinoloner förskrevs också i högre omfattning än vad som rekommenderas. Således, det finns utrymme för en del förbättringar i handläggningen av kvinnor med UVI på vårdcentralen. MESH-termer: Urinvägsinfektioner, kvalitetsindikatorer, patientjournaler. 3 (19)
Introduktion Nedre urinvägsinfektioner hos kvinnor (UVI, diagnos N.30) är en av de vanligaste diagnoserna som föranleder vårdkontakt och ställs i primärvården. Nedre okomplicerad UVI definieras vanligen som sveda, frekventa miktioner, trängningar och/eller förekomst av bakteriuri hos vuxna icke gravida kvinnor med normala urinvägar. Recidiverande UVI definieras som minst två UVI under halvåret eller minst tre UVI det senaste året. Det uppskattas att 75 % av alla urinvägsinfektioner på svenska vårdcentraler är nedre okomplicerade UVI hos kvinnor (1). Ett relativt brett spektrum av mikroorganismer orsakar nedre okomplicerade UVI hos kvinnor och under senaste 50 åren domineras bilden av två bakterier: Escherichia coli (E. Coli) och Staphylococcus saprophyticus (S.saprophyticus). E. Coli är den vanligaste och orsakar 80 % av alla nedre okomplicerade UVI. Hos kvinnor i högre ålder minskar E. Coli sin betydelse som patogen till ungefär 50-60 % och S. saprophyticus tappar sin betydelse helt. Då kommer så kallade sekundära patogener/bakterier som Klebsiella pneumonie och Proteus mirabilis att framträda som mer vanliga patogener (1). Dessa bakterier har börjat utveckla resistens mot de vanligaste antibiotika som används vid behandling av UVI. Den ökade resistensen kan kopplas till ökad förskrivning och långtidsanvändning av UVI-antibiotika, både i Sverige och internationellt (2,3,4). Ökningen av förskrivning av urinvägsantibiotika varierar i landet med markant topp i Stockholms län (5). Cirka 65 % av UVI-antibiotika förskrivs från allmänläkaremottagningar/vårdcentraler. Som en vägledning till bättre förskrivningsvanor finns det i Sverige riktlinjer och vårdprogram man kan följa. Till dem hör bland annat riktlinjer från Läkemedelsverket, kvartalsrapporter från STRAMA (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens), årliga rapporter från SWEDRES (Swedish Antimicrobial Utilisation and Resistens in Human Medicine) (1,5,7). Inom primärvården finns det ett kvalitetsråd som ingår i Svensk förening för allmänmedicin (SFAM.Q) vilket utarbetar kvalitetsindikatorer i syfte för att förbättra kvaliteten i primärvården (6). De vanligaste antibiotika som förskrivs vid behandling av UVI hos kvinnor är pivmecillinam, nitrofurantoin, trimetoprim. Två andra grupper av antibiotika, Fluorokinoloner och Cefalosporiner, rekommenderas inte vid behandling av nedre okomplicerade UVI hos kvinnor. Detta är på grund av att dessa antibiotika har ett ganska brett antibakteriellt spektrum och samtidigt har det noterats ökad resistens mot dem hos urinvägspatogener. På grund av att förskrivningen av dessa antibiotika fortsätter, har SFAM. Q fastställt nivåer som bör eftersträvas: <3 % för Fluorokinoloner och <3% 4 (19)
för Cefalosporiner (6). I denna studie förhöll sig studieledaren till kvalitetsindikatorer och rekommenderade nivåer från SFAM.Q som används i primärvården. Kvalitetsindikatorer är enkla hjälpmedel att använda när den enskilde läkaren eller vårdcentral/verksamhet vill följa och värdera resultatet av sin egen verksamhet. Enligt SFAM. Q anses tre kriterier att vara viktiga för att följa upp. Detta är i syfte för att framförallt minska utvecklingen av antibiotikaresistens och erbjuda vård med god kvalitet: 1. Rätt behandling. 2. Variation av antibiotika. 3. Optimal behandlingstid. Med kvalitetsindikatorer avses en viss nivå av antibiotikaanvändning som bör eftersträvas: 1. Fluorokinoloner (<3 %). 2. Andelen av enskild antibiotika 40 % för Pivmecillinam och 40 % Nitrofurantoin, 17-20 % Trimetoprim. 3. Behandlingstider för Pivmecillinam: < 50 år 200mg x 3 i 5 dagar eller 400mg x2 i 3 dagar; >50 år 200mg x3 i 5 dagar eller 200 mg x2 i 7 dagar. Nitrofurantoin 50mg x3 i 5 dagar och för Trimetoprim 160mg x2 i 3 dagar. Behandlingstider bör eftersträvas att följa upp till 100 %. SFAM. Q har tagit fram dessa kriterier och utformat ett registreringsformulär som kan användas för att kunna följa upp behandlingen hos kvinnor över 18 år med nedre UVI (Bilaga 1). Fluorokinoloner hör till den grupp av preparaten som numera inte ska användas vid behandling av okomplicerade nedre UVI hos kvinnor enligt senaste riktlinjerna från Läkemedelsverket och STRAMA (1,5). Trotts det förekommer fortfarande förskrivning av detta preparat. Därför behöll studieledaren denna variabel i formuläret och använde den i studien. 5 (19)
Syfte och frågeställningar Syfte Syftet med studien var att kartlägga antibiotikaförskrivning vid behandling av nedre UVI (diagnos Cystit N.30.P) hos kvinnor över 18 år under perioden 2011-01-01 2011-12-31 på Solna Centrums vårdcentral samt att beskriva behandlingstider med antibiotika. Att beskriva behandling och behandlingstid med utgångspunkt från rekommendationerna i kvalitetsindikatorerna framtagna av SFAM.Q. Frågeställningar 1. Hur många vårdkontakter registrerades med diagnos UVI (N.30) på kvinnor över 18 år under perioden 2011-01-01 2011-12-31? 2. Hur stor andel av dessa vårdkontakter, som registrerades med diagnos (N.30), resulterade i antibiotikaförskrivning? 3. Vilken andel av enskild antibiotika förekom vid förskrivning/behandling av kvinnor över 18 år med diagnos N.30 som ingick in i dessa vårdkontakter? 4. Vilka behandlingstider förekom i samband med antibiotikaförskrivning? 6 (19)
Material och metod Studien är retrospektiv, deskriptiv och kvantitativ. Studiepopulationen i denna studie utgjordes av 2 grupper av kvinnor. Grupp 1 Genom sökning i datasystem med hjälp av rapportverktyget MEDRAVE 4 (M4) skapades Grupp 1 som bestod av det totala antalet vårdkontakter av kvinnor äldre 18 år som sökte Solna centrums VC under perioden 2011-01-01-2011231 och fick diagnos UVI N.30. Det visade 473 vårdkontakter som resulterade i 415 antibiotikaförskrivningar. Vidare, beräknades andelen förskrivningar av enskild antibiotika. Denna grupp utgjorde underlaget för att besvara frågeställningarna 1,2 och 3. Grupp 2 Grupp 2 skapades genom att via M4 få fram ett antal kvinnor som svarade för de 415 vårdkontakter med antibiotikaförskrivningar (n=354). Anledningen till att dessa data på individnivå användes var möjligheten att komma åt patientuppgifter i M4 för att sedan kunna granska patientjournaler i Take Care. Detta underlag användes för att besvara frågeställning 4. Inklusionkriterer: kvinnor över 18 år som fick antibiotika förskrivet i samband med deras läkarbesök för nydebuterad UVI (1). Exklusionskriterier: Gravida, recidiverande UVI (1) Dessa kvinnor (n=354) fick någon typ av antibiotika förskrivet. Formulär skapades i EXCEL och patientdata avkodades. Sedan minskades dessa antal individer genom urval i 2 steg till 118, (se figur 1). Patientjournalerna granskades. I 106 fall fick kvinnor antibiotika förskrivet i samband med deras läkarbesök för nydebuterad UVI. Resterade 12 individer exkluderades från studiepopulationen av följande orsak: 1 gravid kvinna, 9 kvinnor med recidiverande UVI-er och antibiotikaförskrivningar vid minst 2 tillfällen, och 2 fall med bristande journaldokumentation utan receptförskrivning vid besöksdatum, men däremot betydligt senare under det undersökta året. Således, inkluderades 106 kvinnor med nydebuterade UVI-tillfällen och samtidigt dokumenterad antibiotikaförskrivning (Se figur 1). Statistik Ett registreringsformulär utformat av SFAM. Q används för att registrera data som sedan ska analyseras (Bilaga 1). Resultatet kommer att presenteras som deskriptiv statistik med andel som fått respektive behandling samt behandlingstidens längd. 7 (19)
Antal vårdkontakter som resulterade i antibiotikaförskrivning n=415 Totalt antal kvinnor med antibiotikabehandling n=354 Antal kvinnor efter urval första steg (varannan patient) n=177 Antal kvinnor efter urval andra steg (varje 3:e patient) n=118 Slutligt antal kvinnor med antibiotikabehandling efter exklusion av ytterligare 12 (se metoddelen) n=106 Figur 1. Flödesschema för patienturval studiepopulation Grupp 2 med nydebuterad UVI som fick antibiotikabehandling på Solna centrums VC. 8 (19)
Etik Genomläsning av journaler innebär intrång i både patientens och vårdgivarens integritet. Materialet hanterades enbart av studieledaren. Namn och personuppgifter på varje patient som ingick i studie ersattes med ett kodat nummer (patient nr 1, patient nr 2 och så vidare). Studiematerialet förvarades inlåst på vårdcentralen. Information till samtlig personal på vårdcentralen lämnades på gemensamt arbetsplatsmöte om pågående studie. Godkännande av verksamhetschefen för tillgång till patientjournaler i journalsystem Take Care (TC) har inhämtades liksom för MEDRAVE 4 (M4). Skylt sattes upp i väntrummen och i receptionen som informerade om pågående studie på vårdcentralen i syfte för att förbättra och utveckla vårdkvalitet (Bilaga 2). År 2012 bytte studieledaren sin arbetsplats på Solna centrums VC till Rissne VC. Arbetet med studie slutfördes och nödvändiga journalgranskningar gjordes. Medgivande från chefer på Rissne VC, Ann-Mari Sjöblom samt chefen på Solna centrums VC Karin Mittag-Miller inhämtades. 9 (19)
Resultat Studiepopulation Grupp 1 och antibiotikaförskrivning Totalt antal vårdkontakter av kvinnor äldre 18 år med diagnos UVI N.30 var 473. Urinvägsantibiotika förskrevs i 415 fall (87.7 %). Över hälften av antibiotikaförskrivningen utgjordes av Pivmecillinam mot rekommenderade < 40 %, medan Furadantin och Trimetoprim förskrevs i lägre grad än vad som rekommenderas. Fluorokinoloner å andra sidan förskrevs i något högre grad än vad som rekommenderas (Tabell 1 och Figur 1). Tabell 1. Andel av enskilda antibiotika förskrivna vid behandling av kvinnor med UVI på Solna centrums VC (415 förskrivningar). Kvalitetsindikatorer Standard nivåer Faktiska resultat antal fall, (%) Andel Fluorokinoloner <3 % 23 (5,5 %) Andel av enskilda antibiotika Pivmecillinam Nitrofurantoin Trimetoprim <40 % <40 % <17-20 % 222 (53,5 %) 144 (34,7 %) 26 (6,3 %) 6,3% 5,5% 34,7% 53,5% Pivmecillinam Nitrofurantoin Trimotoprim Fluorokinoloner Figur 2. Andel av enskilt antibiotika vid behandling av UVI hos kvinnor på Solna centrums VC (415 förskrivningar). 10 (19)
Studiepopulation Grupp 2 och behandlingstider Behandlingstider för varje enskild individ analyserades via genomläsning av patientjournaler i TC (frågeställning 4). Det rörde sig om 106 nydebuterade UVI-tillfällen där antibiotikaförskrivning dokumenterades i samband med besök och diagnosregistrering. För pivmecillinam uppnåddes de rekommenderade behandlingstider i 79,6 % till skillnad för Nitrofurantoin och Trimetoprim där rekommendationerna följdes till 100 %. Fluorokinoloner utskrevs i 5 fall med dosering 500mg x2 i 7 dagar (Tabell 2). Exspektans noterades i 4 fall med antibiotika förskrivet i reserv, varav i 3 fall Pivmecillinam och i 1 fall Furadantin. De 12 fall i Pivmecillinam-gruppen som hade avvikande doseringsmönster samt behandlingslängd undersöktes närmare. Det visade sig att till kvinnor i ålder >50 år (6 fall) ordinerades dosen 200mg x3 under längre tid, 7 dagar mot de rekommenderade 5 dagar. Den större doseringen med 400mgx2 (6fall) användes hos unga och medelålders kvinnor <50 år också i 5 dagar istället för de 3 dagar som är rekommenderade. Fluorokinoloner förskrevs i 5 fall (4,7 %) där 4 av kvinnor behandlades med dosen 500 mg x2 i 7 dagar och 1 kvinna 500 mg x2 i 10 dagar. Tabell 2. Behandlingstider av enskild antibiotika i 106 patientfall/kvinnor >18 år med diagnos UVI. N30 på Solna centrums VC under perioden 2011-01-01 2011-12-31. Antibiotika Rekommenderade behandlingstider Faktiska resultat: pat. fall och % -uppföljning Antal inom rekommenderad behandlingstid Antal med längre behandlingstider Andel där rekommendationer följdes <50 år 200mgx3 i 5 dagar eller 400mgx2 i 3 dagar Pivmecillinam >50 år 200mgx3 i 5 dagar eller 200mgx2 i 7 dagar 47 (av 59) 12 79,6 % Furadantin 50 mg x3 i 5 dagar 34 0 100 % Trimetoprim 160 mgx3 i 3 dagar 8 0 100 % 11 (19)
Diskussion Från denna studie framgår att majoriteten av de vårdkontakter som resulterade i diagnos nedre UVI ledde till antibiotikaförskrivning (87,7 %). Kartläggning av antibiotikaförskrivningen visade en viss överförskrivning av Pivmecillinam (53,5 %) och Fluorokinoloner (5,5 %). Behandlingstider och doseringsmönster följde rekommendationerna från SFAM.Q i Nitrofurantoin- och Trimetoprimgrupper utom i Pivmecillinam-gruppen uppnåddes till 79,6 % av fallen. Grupp 1 och total antibiotikaförskrivning Det analyserade antal kvinnor som sökte Solna centrums vårdcentral under perioden 2011-01-01 2011-12-31 registrerades med diagnos UVI N.30 och majoriteten av dem fick antibiotika förskrivet. Andelen av enskilda antibiotika beskrevs i relation till rekommendationer/kvalitetsindikatorer från SFAM.Q (Introduktion, 6). Pivmecillinam utgjorde mer än hälften av den totala antibiotikaförskrivningen (53,5 %) mot den rekommenderad nivå <40 %, medan Furadantin förskrevs i något lägre grad (34,7 %). Pivmecillinam föredrogs mest trots att Furadantin är likvärdigt bra förstahandspreparat när det gäller både resistensnivå och miljöpåverkan (6). Ett sådant mönster av antibiotikaanvändning där Pivmecillinam toppar bland andra antibiotika har iakttagits under senaste decennierna. I Sverige år 2005 genomfördes diagnos-recept undersökning där Pivmecillinam var den vanligaste behandlingen vid nedre sporadisk UVI (46 %) (1). En annan undersökning gjordes år 2009 på allmänläkaremottagning Sigtuna läkarhus där användning av Pivmecillinam också var högst (49 %) (8). Som tidigare angetts så finns det en känd koppling mellan ökad antibiotikaanvändning och resistensutvecklingen av vanligaste urinvägspatogener E.Coli och S.Saprophyticus (1,3,4,7). Resistensnivåer mot Pivmecillinam och Nitrofurantoin har legat stabilt låg under senaste 30 åren (1). Därför finns det utrymme att minska förskrivningen av Pivmecillinam och öka förskrivningen av Nitrofurantoin på vårdcentraler för att uppnå en jämnare fördelning enligt rekommendationerna (6). Till skillnad för ovan beskrivna grupper, visar resistensutveckling mot Trimetoprim och Fluorokinoloner en tydlig ökning. På 10 år har resistensen mot Trimetoprim ökat i landet från 10 till 17 % och mot Fluorokinoloner från enstaka procent till 10 % (1,9). Från denna studie framkom det att andelen av förskrivet Trimetoprim (6,5 %) var betydligt lägre och låg inom den rekommenderade nivån (17-20 %), medan Fluorokinoloner, som bör undvikas helt, förskrevs i 23 fall (5,5 %) mot rekommenderad nivå <3 % (6). 12 (19)
Grupp 2, behandlingstider och kvalitetsindikatorer Rätt behandling, variation av förskrivna antibiotika samt optimal behandlingslängd är de 3 kriterier som användes i studien. Dessa kriterier ligger enligt studieledarens uppfattning nära varandra i sin innebörd. De vilar på den enskilde läkarens erfarenhet och kunskaper. Rätt behandling innefattar förutom rätt antibiotikaval också rätt dos och rätt behandlingslängd. Resultatet visade att själva antibiotikavalet blev rätt i de flesta fall med undantag för Fluorokinoloner (4,7 %) som inte rekommenderas vid behandling hos kvinnor med nedre UVI. I dem flesta fall baserade läkarna sitt antibiotikaval på empirisk diagnostik. En deskriptiv studie från USA visade att patienter som handläggs på empirisk diagnostik kan omhändertas även per telefon (10). Det visade sig vara ett effektiv, säkert och kostnadsbesparande arbetssätt. Empirisk diagnostik rekommenderas bland annat i evidensbaserade skotska och norska riktlinjer (11,12). Detta arbetssätt är inte etablerat i Sverige men skulle kunna vara ett sätt att effektivisera handläggningen av kvinnor med UVI. Nästa kriterium är variation av antibiotika som visade en ojämn bild med tydlig prevalens av Pivmecillinam (59 fall av 106) följt av Nitrofurantoin (34 fall av 106) och Trimetoprim (8 fall av 106). Även i den här gruppen utskrevs Pivmecillinam mer än Nitrofurantoin. För att kunna optimera variationen av läkemedel skulle det vara av vikt att förskrivande läkare kritiskt granskar sitt förskrivningsmönster. Vidare granskning av behandlingstider visade att i Nitrofurantoin - och Trimetoprim-grupperna följdes riktlinjerna till 100 %. En av möjlig förklaring för detta kunde vara att det finns endast ett rekommenderat doseringsmönster både för Nitrofurantoin (50mgx3=5dagar) och Trimetoprim (160x2=3dagar) som är lätt att komma ihåg och hantera under patient läkarbesöket. Gällande Pivmecillinam-gruppen följdes riktlinjerna i 79,6 % och behandlingstider i 12 fall (20,4%) var längre än de rekommenderade. Längre tider vid behandling med Pivmecillinam rekommenderas enbart vid recidiverande UVI, som inte inkluderades i denna grupp (1,5). Sju dagars behandling visade sig också att vara vanligast i Sverige i diagnos-receptundersökning 2005 och var längre än dem rekommenderade (1). Pivmecillinam som antibiotika har flera doseringsmönster samt behandlingstider för olika åldrar. Dessutom revideras och ändras behandlingsrekommendationer årligen, bland annat från STRAMA och SFAM.Q (5,6). Således, det kan finnas flera möjliga orsaker till att läkare under sina täta patientbesök i vardagen har det svårare att hantera ordinationer optimalt. 13 (19)
Resultatet i denna grupp visade också att enbart i 4 fall av 106 valdes exspektans med antibiotika i reserv. Symtomdurationen vid UVI är i genomsnitt sex dagar. Efter de här dagarna brukar urinvägssymtom spontanläkas i 28-30 % av fallen, det vill säga utan antibiotikabehandling (1). Den naturliga förmågan som kroppen har att bekämpa infektionen bör tas hänsyn till innan antibiotika förskrivs. En ökad andel av exspektans skulle kunna vara ett sätt att minska risken för antibiotikaresistens (3, 4). Fluorokinoloner och jämförelse med andra studier En separat och omdiskuterat preparat är Fluorokinolon-gruppen som har blivit väldigt aktuellt de senaste decennierna i synnerhet på grund av ökad resistens hos vanliga urinvägspatogener. I denna studie på Solna centrums VC visade andelen av kinolonförskrivning också något högre nivå (5,5 %) i förhållande till de rekommenderade. Detta stämmer överens med en studie som genomfördes 2006 bland primärvårdsläkare där i Norrbotten noterades hög förskrivning av Fluorokinoloner och för långa behandlingstider (2). En annan undersökning som granskade antibiotikaförskrivning baserad på uppgifter från SoS läkemedelsregistret visade att förskrivningen av kinoloner vid nedre UVI år 2006 generellt var högre än vad aktuella rekommendationer angav och skilde sig markant åt mellan olika landsting (28,4% i Stockholm län). Ett av förslagen var att införa en ny kvalitetsindikator i primärvården med syftet att följa upp andel kinoloner vid behandling av nedre UVI hos kvinnor (13). SFAM lade 2011 fram en kvalitetsindikator som skulle motsvara kinolon användning i <3 % för kvinnor >18 år. Från en kvartalsrapport 2013 för antibiotikaförbrukning i SLL framkommer det att förskrivningen av kinoloner under år 2009-2013 har minskat, vilket är positivt (14). Förhoppningsvis kommer tydligare riktlinjer som är bättre anpassade för primärvården så att antibiotikaförskrivningen förbättras i framtiden. 14 (19)
Kliniska implikationer Resultatet av denna studie kan användas för att optimera/förbättra antibiotikaförskrivningen för behandling av kvinnor med nedre UVI på Solna centrums VC. Först genom att informera (på läkarmöte eller i form av informationsbrev) om hur förskrivningar ligger till i förhållande till kvalitetsindikatorer och på detta vis öka medvetenheten hos läkare i samband med deras beslut att förskriva antibiotika. För det andra, kan enskild läkare på vårdcentralen, periodvis eller efter behov, använda registeringsformuläret från SFAM.Q (Bilaga 1) och granska sina egna patientjournaler som är registrerade med diagnos UVI.N30. Således, följer man upp och värderar resultat av sitt eget arbete/verksamhet i syfte för att minska antibiotikaresistens och erbjuda vård med god kvalitet. Slutsats Kartläggning av antibiotikaförskrivning vid behandling av nedre UVI hos kvinnor på Solna centrums vårdcentral visade en överförskrivning av Pivmecillinam och att behandlingstiden för detta preparat i mer än 20 % av behandlingstillfällena var längre än rekommenderat. Nitrofurantoin rekommenderas som bra förstahandspreparat. Fluorokinoloner användes också i högre omfattning än vad som rekommenderas. Således, det finns utrymme för en del förbättringar i handläggningen av nedre UVI hos kvinnor på vårdcentralen. 15 (19)
Referenslistor 1. Information från Läkemedelsverket. 2007;18(2):8. [Hämtad 2015-11-18] https://lakemedelsverket.se/upload/om-lakemedelsverket/publikationer/information-franlakemedelsverket/info_fr_lv_2007-2.pdf 2. Österlund A, Carlsson Å: Primärvården följer inte SFAM:s mål för antibiotikaförskrivning. Läkartidningen 2008;105(4):210-14 3. Antimicrobial resistance WHO. [Hämtad 2015-11-18] http//www.who.int/mediacentre/fagtsheets/fs194/en/2010 4. Goosens H., Ferech M., Vander SR., et al. Outpatient antibiotic use in Europe and association with resistance: a cross-national database study. Lancet 2005; 365:579-87. 5. Stramas mål för antibiotikaanvändning inom öppen vård. [Hämtad 2015-11-18] http://www.strama.se/uploads/docs/stramas % 20mal % 20for % 20antibiotikaanvandningen % 20beskrivning.pdf 6. Mål och mått i allmänmedicin. Kvalitetsindikatorer framtagna av SFAM.Q. Kvalitetsråd inom Svensk förening för allmänmedicin 2011. http://www.sfam.se/kvalitet-ochpatientsakerhetsradet-sfam-q/wp-ontent/uploads/sites/6/2013/12/sfamqmomcystit2011.pdf [Hämtad 2015-11-18] 7. Norman C. New Swedish guidelines for treatment of lower urinary tract infection in women.5; 5.5, s.33. A report on Swedish antimicrobial utilization and resistance in human medicine. SWEDRES 2006. http://soapimg.icecube.snowfall.se/strama/swedress/%202006.pdf. [Hämtad 2015-11-21] 8. Dobronravoff, A. Diagnostik och behandling av urinvägsinfektioner hos kvinnor på Sigtuna läkarhus. VESTA rapport, 2009. Tillgängligt: www. SFAM.se 9. Svensk Antibiotikaresistensövervakning, 2006. Tillgängligt: http://www.srga.org/resnetsok.htm. 10. Barry HC, Hickner J, Ebell MH, et al. A randomized controlled trial of telephone management of suspected urinary tract infections in women. J Fam. Pract. 2001; 50:589-948. 11. Flottorp S, Oxman AD, Cooper JG, et al. Retningslinjer för diagnostikk og behandling av akutte vanntatingsplager hos kvinner. Tidsk. Nor Laegeforen 2000, 120:1748-53. 16 (19)
12. Scottish Intercollegiate Guidelines Network SIG. Management of suspected bacterial urinary infection in adults. A national Clinical guideline. 2008. Updated 2012. http://www.sign.ac.uk/pdf/sign88.pdf [Hämtad 2015-11-21] 13. Ljung R, Ericsson Ö, Köster M; Kvalitetsindikatorer för antibiotikaförskrivning i primärvården. Läkartidningen 2007; 104(41): 210-14 14. http://www.janusinfo.se/documents/strama/antibiotikaförbrukning_arsrapport_2013. pdf 17 (19)
Bilagor Bilaga 1. Registreringsformulär från SFAM.Q. Pat nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 Förskrivet antibiotikum Pivmecillinam Furadantin Trimetoprim Fluorokinoloner Behandlingstid i dagar 18 (19)
Bilaga 2. Information på anslagstavlan i väntrummet på Solna centrum VC På denna vårdcentral gör vi granskningar av våra datajournaler i kvalitetssyfte för att förbättra och utveckla vården. Om du har frågor eller synpunkter är du välkommen att kontakta verksamhetschefen 19 (19)